Hamnskydd

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2005/06:212 Hamnskydd samt därtill hörande följdmotioner.

Utskottet anser att regelverket om hamnskydd är ett nödvändigt andra steg efter införandet av bestämmelserna om sjöfartsskydd. Genom bestämmelserna om hamnskydd utvidgas skyddet och omfattar de områden inom hamnens gränser som inte täcks av EG-förordningen om sjöfartsskydd. Utskottet tillstyrker således regeringens proposition.

När det gäller frågan om hamnskyddsorgan anser utskottet att den i propositionen föreslagna lösningen med hamninnehavaren som hamnskyddsorgan åtminstone i ett inledande skede är den bäst lämpade för svenska förhållanden, detta beroende på att den svenska hamnmodellen innebär att det inte finns någon generell myndighetsstruktur för hamnar, vare sig på lokal, regional eller statlig nivå. Utskottet avstyrker de motioner som väckts i frågan.Utskottet förutsätter dock att direktivets effekter liksom konsekvenserna av den svenska organisatoriska lösningen för att genomföra direktivet utvärderas. En sådan utvärdering bör lämpligen ske när regelverket varit i kraft i cirka ett år och därefter skyndsamt återrapporteras till riksdagen.

Trafikutskottet har den 24 oktober överlämnat ett yttrande i ärendet till försvarsutskottet.

Merparten av det nya regelverket om hamnskydd ska träda i kraft den 15 juni 2007. För att myndigheter och näringen ska kunna göra förberedelser för att hamnskyddssystemet ska vara operativt till den 15 juni 2007 ska vissa bestämmelser träda i kraft den 1 januari 2007. Utskottet anser att det är viktigt att alla berörda aktörer ges tillräcklig tid att förbereda sig inför ikraftträdandet av bestämmelserna och ställer sig således positivt till bl.a. att Sjöfartsverket bemyndigas att meddela föreskrifter, så att arbetet med bl.a. hamnskyddsutredningar och hamnskyddsplaner kan påbörjas.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Stockholm den 26 oktober 2006

På försvarsutskottets vägnar

Ulrica Messing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulrica Messing (s), Rolf Gunnarsson (m), Karin Enström (m), Peter Jonsson (s), Nils Oskar Nilsson (m), Staffan Danielsson (c), Michael Hagberg (s), Allan Widman (fp), Mats Berglind (s), Isabella Jernbeck (m), Åsa Lindestam (s), Else-Marie Lindgren (kd), Rolf K Nilsson (m), Gunilla Wahlén (v), Rosita Runegrund (kd) och Inger Jarl Beck (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

I början av 2004 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till ett direktiv om ökat hamnskydd (KOM(2004) 76 slutlig). Regeringen uppdrog den 21 oktober 2004 till Sjöfartsverket att utreda hur det föreslagna direktivet om ökat hamnskydd kunde genomföras i svensk rätt. Sjöfartsverket redovisade sitt uppdrag i skrivelse den 9 maj 2005. Inom Näringsdepartementet utarbetades under 2005 departementspromemorian Hamnskydd (Ds 2005:49) som ligger till grund för förslagen i propositionen. De författningstexter som presenterades i departementspromemorian baserades i sin tur på de förslag och huvudlinjer som presenterades i Sjöfartsverkets rapport. Den 6 oktober 2005 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG om ökat hamnskydd.

Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr 2005/7794/RS).

Regeringen beslutade den 4 maj 2006 att inhämta Lagrådets yttrande. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag, vilket lett till justeringar i lagtexten och författningskommentaren. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts, och även en ändring av författningstekniskt slag.

Representanter från Näringsdepartementet har vid en föredragning den 17 oktober 2006 inför utskottet redogjort för ärendet.

Trafikutskottet har vid sammanträde den 24 oktober 2006 överlämnat ett yttrande till försvarsutskottet i ärendet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG av den 26 oktober 2005 om ökat hamnskydd ska genomföras i svensk rätt.

Bestämmelserna om hamnskydd bygger på den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regelverk om sjöfartsskydd som inom EU harmoniserats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar. Sjöfartsskyddet innebar ett krav på ett såväl organisatoriskt som fysiskt skydd på fartyg och i hamnanläggningar för att förebygga grova våldsbrott mot sjöfartsnäringen. Hamnskyddet innebär att ett i stort sett motsvarande skydd ska införas inom de hamnområden som ligger utanför hamnanläggningarna för att skydda hamnarna och deras samverkan med inlandet.

Direktivet om ökat hamnskydd föreslås genomföras genom en ny lag om hamnskydd. Några mindre ändringar föreslås dessutom i sekretesslagen (1980:100) och ordningslagen (1993:1617).

Den nya lagen om hamnskydd samt ändringen i ordningslagen föreslås träda i kraft den 15 juni 2007. Vissa av bestämmelserna i den nya lagen samt ändringen i sekretesslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2007 för att berörda myndigheter och andra berörda aktörer ska kunna vidta de förberedelser som krävs för att lagen ska kunna tillämpas fullt ut fr.o.m. den 15 juni 2007.

Utskottets överväganden

Lagförslag

Allmänt

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om ökat hamnskydd hör nära samman med de internationella bestämmelserna om sjöfartsskydd. Dessa utarbetades inom den internationella sjöfartsorganisationen (IMO) efter terrorhändelserna i New York och Washington den 11 september 2001. Händelserna kom att belysa behovet av att vidta åtgärder för att något liknande inte ska inträffa inom sjöfarten. Även om världssjöfarten historiskt sett varit förhållandevis förskonad från terroristangrepp framfördes nu farhågor om att t.ex. tankfartyg eller containerfartyg för terroristsyften skulle kunna användas som bärare av vapen eller till och med som vapen i sig i ett angrepp.

Det internationella regelverk som arbetades fram kom att bestå av två delar, dels ett nytt kapitel i 1974 års SOLAS-konvention (the 1974 Safety of Life at Sea Convention den internationella konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss), dels en ny kod, the International Ship and Port Facility Security Code den internationella koden för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (ISPS-koden). Med hamnanläggning avses en plats där samverkan mellan fartyg och hamn äger rum, alltså det mer avgränsade område där passagerare och gods befinner sig vid det direkta ombordgåendet eller lastningen och lossningen eller, med andra ord, i princip den del av hamnen som ligger närmast vattnet. Reglerna ska tillämpas på lastfartyg och passagerarfartyg som går i internationell trafik samt på hamnanläggningar som utför tjänster åt sådana fartyg. Reglerna innebär att rederier, fartyg och hamnanläggningar ska bygga upp ett organisatoriskt och fysiskt skydd mot brottsliga handlingar. Det organisatoriska skyddet uppnås bl.a. genom att det ska utarbetas rutiner för viss kontroll, skyddschefer ska utses och myndigheter och andra berörda informeras. Det fysiska skyddet kan bestå i att en hamnanläggning stängslas in eller att passagerare och last kontrolleras vid fartygs ankomst eller avgång.

Även staterna som sådana har skyldigheter inom sjöfartsskyddet. Dessa ska t.ex. utöva tillsyn genom att bl.a. inspektera anlöpande fartyg för att kontrollera att dessa uppfyller kraven på sjöfartsskydd, samla in och hantera information i sjöfartsskyddsfrågor till andra stater, fartyg och hamnanläggningar samt bestämma vilken s.k. skyddsnivå som ska gälla.

Inom EU har merparten av IMO:s bestämmelser om sjöfartsskydd harmoniserats och införlivats i gemenskapsrätten genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar. Tekniskt har detta skett genom att de internationella bestämmelserna lagts som bilagor till EG-förordningen, som i övrigt består av relativt få artiklar. Såväl de internationella som de EG-rättsliga bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 2004. I Sverige har EG-förordningen dessutom kompletterats genom lagen (2004:487) om sjöfartsskydd som trädde i kraft samma dag.

Bestämmelserna om hamnskydd

Redan i kommissionens meddelande om förbättring av sjöfartsskyddet (KOM(2003) 229 slutlig) nämndes att hamnskyddet är ett nödvändigt andra steg efter bestämmelserna om sjöfartsskydd när det gäller skydd för både hamnen och samverkan mellan hamnen och inlandet. Människor som arbetar i eller passerar genom hamnar samt infrastruktur och utrustning behöver skyddas.

Enligt kommissionens motivering till direktivförslaget när det lämnades (jfr KOM(2004) 76 slutlig) är hamnar viktiga länkar i transportkedjan som knyter ihop sjöfarten med landtransporter och passagerarflöden. Ofta har hamnarna central betydelse för transport av farligt gods, rymmer stora anläggningar för kemisk och petrokemisk produktion och ligger i närheten av städer. En terroristattack mot en hamn kan därför lätt leda till allvarliga störningar i transportsystemen, utlösa dominoeffekter för den omgivande industrin och direkt skada människor i hamnen eller i närliggande bebyggelse. En omfattande hamnskyddsstrategi är därför nödvändig.

Sjöfartsskyddet är begränsat till den del av hamnen där samverkan mellan fartyg och hamn sker. Genom bestämmelserna om hamnskydd utvidgas skyddet och omfattar de områden inom hamnens gränser som inte täcks av EG-förordningen om sjöfartsskydd.

Regeringens förslag

Lag om hamnskydd

I regeringens proposition föreslås att en lag om hamnskydd ska genomföra direktivet om ökat hamnskydd. Lagen ska tillämpas på alla hamnar i Sverige där det finns minst en hamnanläggning som omfattas av EG-förordningen om sjöfartsskydd. I den mån en hamns geografiska omfattning sammanfaller med en hamnanläggnings geografiska omfattning ska dock bestämmelserna i EG-förordningen om sjöfartsskydd tillämpas i stället.

Lagen ska inte tillämpas på militära anläggningar i en hamn.

Varje hamn ska ha ett hamnskyddsorgan. Hamninnehavaren ska vara hamnskyddsorgan. Flera hamnar ska få ha samma hamnskyddsorgan.

För varje hamn eller del av hamn ska en av tre skyddsnivåer råda. Om något beslut inte fattas ska den lägsta skyddsnivån råda. Skyddsnivåerna ska ha samma innebörd som enligt EG-förordningen om sjöfartsskydd. Rikspolisstyrelsen ska, efter att ha hört Sjöfartsverket, fatta beslut om vilken skyddsnivå som ska råda. I brådskande fall ska Rikspolisstyrelsen få fatta beslut utan att höra Sjöfartsverket. Även en polismyndighet ska i brådskande fall få fatta beslut om skyddsnivå inom det egna distriktet. Varje hamn ska för den skyddsnivå som råder omedelbart uppfylla föreskrivna krav och vidta de åtgärder som anges i skyddsplanen. Ytterligare åtgärder, utöver dem som framgår av hamnskyddsplanen, ska få beslutas eller vidtas vid förhöjda skyddsnivåer. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyddsnivåer.

Hamninnehavaren ska göra en hamnskyddsutredning för hamnen. I vissa fall ska endast en begränsad hamnskyddsutredning kunna göras.

Hamnskyddsorganet ska göra en hamnskyddsplan för hamnen och ska samråda med kommuner och länsstyrelser vid utarbetandet av hamnskyddsplanen. Hamnskyddsutredningen och hamnskyddsplanen ska godkännas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om hamnskyddsutredningar och hamnskyddsplaner.

Av hamnskyddsutredningen och hamnskyddsplanen ska framgå vem som är hamnskyddschef för hamnen. Om det är lämpligt ska flera hamnar få ha samma hamnskyddschef. Hamnskyddschefen ska vara kontaktperson för hamnskyddsfrågor. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hamnskyddschefer.

Hamnskyddsorganet ska se till att hamnskyddsövningar hålls i varje hamn. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hamnskyddsövningar.

För att förebygga brott som utgör fara för säkerheten inom hamnen, ska väskor som någon bär med sig, övrigt bagage och gods inom hamnen få undersökas. För samma ändamål ska personers identitet få kontrolleras. Den som vägrar att låta sin egendom undersökas eller vars identitet inte kan kontrolleras ska kunna avvisas eller avlägsnas från hamnen. Avvisning och avlägsnande ska få ske av polisman, tjänsteman vid Kustbevakningen eller person förordnad av polisen. Undersökning och identitetskontroller ska ske i den omfattning som anges i hamnskyddsplanen. Hamnskyddsorganet ska ansvara för att undersökningarna och identitetskontrollerna genomförs samt stå för kostnaderna för dessa. Polis och tjänstemän vid Kustbevakningen ska få genomföra undersökningarna och identitetskontrollerna. Undersökningarna ska dessutom få utföras av särskilt utsedda personer som förordnats av polismyndighet. Identitetskontrollerna ska få utföras av, förutom polisman och tjänstemän vid Kustbevakningen, den som hamnskyddsorganet tilldelar uppgiften. Undersökning av gods ska ske i samråd med Tullverket.

Föremål som påträffas vid undersökning ska förvaras så att det inte kan användas för brott.

Utan tillstånd från hamnskyddsorganet ska inte någon få beträda en sådan del av hamnen för vilken det genom stängsel eller skyltar eller på annat liknande sätt klart framgår att allmänheten inte har tillträde.

Den som får göra undersökningar ska också få avvisa eller avlägsna den som obehörigen uppehåller sig inom sådant område, stör ordningen där eller äventyrar hamnens skydd.

Regeringen ska bestämma vilken myndighet som ska utöva tillsyn. Tillsynen ska om det är möjligt samordnas med tillsyn enligt EG-förordningen om sjöfartsskydd. Den som utför en tillsynsförrättning eller biträder vid en sådan ska ha rätt att få tillträde till hamnen och att göra de undersökningar där som behövs samt ta del av de handlingar och den övriga information som finns där. Hamnskyddsorganet ska ansvara för att hamnen hålls tillgänglig för den som utövar tillsynen och att tillsynsmyndigheten på annat sätt biträds vid tillsynen. Hamnskyddsorganet och hamnskyddschefen ska lämna den som utövar tillsynen det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär vid sådana förrättningar. Om hamnen inte hålls tillgänglig för tillsyn eller om biträde inte lämnas ska den som utövar tillsyn få förelägga hamnskyddsorganet att tillse att hamnen hålls tillgänglig för tillsyn eller att biträde lämnas. Om det vid tillsynen konstateras att det i något väsentligt avseende föreligger brister i hamnskyddet ska den som utövar tillsyn få förelägga hamnskyddsorganet att avhjälpa bristen eller uppfylla kraven. Ett beslut om föreläggande ska få förenas med vite.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om tillsyn.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få erkänna en skyddsorganisation. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få uppdra åt en erkänd skyddsorganisation att göra hamnskyddsutredningar och utarbeta hamnskyddsplaner.

Hamnskyddsorganet ska ansvara för att hamnen hålls tillgänglig för Europeiska kommissionen vid dess övervakning och för att kommissionen biträds. Hamnskyddsorganet och hamnskyddschefen ska bistå kommissionen och lämna de uppgifter som begärs.

Den som bryter mot bestämmelserna om hamnskydd ska kunna dömas till böter eller i visst fall fängelse i högst sex månader. Den högsta straffskalan ska gälla för hamninnehavare eller hamnskyddsorgan som uppsåtligen utövar verksamhet i en hamn utan att ha en godkänd hamnskyddsplan. Till böter ska kunna dömas hamnskyddsorgan som uppsåtligen inte genomför undersökning av väskor, bagage och gods eller identitetskontroller, uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande samt uppsåtligen inte förvarar hamnskyddsplanen på ett sådant sätt att obehöriga inte får tillgång till den. Till ansvar ska inte dömas om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Statens kostnader för hamnskyddet ska täckas av avgifter som ska tas ut för de hamnar som är föremål för tillsynen av hamnskyddet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgifter.

Beslut enligt lagen ska få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Ett beslut enligt denna lag ska gälla omedelbart om inte annat beslutas.

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller har utsetts till hamnskyddschef ska inte obehörigen få röjaeller utnyttja vad han eller hon under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om

1. skyddet i hamnen,

2. yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden,

3. enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden, eller

4. förhållanden av betydelse för rikets säkerhet.

Den som har utfört undersökning enligt denna lag ska inte obehörigen få röja eller utnyttja vad han eller hon under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden.

I det allmännas verksamhet ska i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) tillämpas.

En hänvisning ska göras till brottsbalkens bestämmelser om ansvar för brott mot tystnadsplikt.

Ändringar i befintliga författningar

Sekretesslagen

I propositionen föreslås att sekretess ska gälla för uppgift som lämnar eller kan bidra till upplysning om säkerhets- eller bevakningsåtgärd med avseende på hamnskyddet om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs.

Ordningslagen

I ordningslagen (1993:1617) föreslås det finnas en hänvisning till bestämmelserna om ordning i lagen om hamnskydd.

Ikraftträdande

Merparten av det nya regelverket om hamnskydd ska träda i kraft den 15 juni 2007. För att myndigheter och näringen ska kunna göra förberedelser för att hamnskyddssystemet ska vara operativt till den 15 juni 2007 ska vissa bestämmelser träda i kraft den 1 januari 2007.

Utskottets ställningstagande

Trafikutskottet har tidigare behandlat frågan om sjöfartsskydd i betänkandena 2003/04:TU3 Sjöfartsskydd, 2003/04:TU13 Sjöfartsskydd, 2004/05:TU3 Inspektioner inom sjöfartsskyddet och 2005/06:TU2 Åtgärder inom sjöfartsskyddet m.m. Trafikutskottet har, med biträde av riksdagens utredningstjänst, även genomfört en uppföljning av den nya lagstiftningen om sjöfartskydd. Uppföljningen redovisas i riksdagens rapport 2005/06:RFR7 Sjöfartsskydd En uppföljning av genomförandet av systemet för skydd mot grova våldsbrott gentemot sjöfarten.

Utskottet anser att regelverket om hamnskydd är ett nödvändigt andra steg efter införandet av bestämmelserna om sjöfartsskydd. Genom bestämmelserna om hamnskydd utvidgas skyddet och omfattar de områden inom hamnens gränser som inte täcks av EG-förordningen om sjöfartsskydd.

Den 26 oktober 2005 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG om ökat hamnskydd. Syftet med direktivet är enligt artikel 1 att införa gemenskapsåtgärder för att förbättra hamnskyddet inför hot om säkerhetstillbud. Direktivet ska också säkerställa att sådana skyddsåtgärder som vidtas med tillämpning av EG-förordningen om sjöfartsskydd drar fördel av ett ökat skydd i hamnar. En lag om hamnskydd ska genomföra direktivet om ökat hamnskydd.

Utskottet ställer sig positivt till att säkerheten förstärks i våra svenska hamnar, liksom den förstärks i övriga medlemsländer som har kusthamnar. Åtgärderna ska skydda mot allvarliga olagliga handlingar och speciellt mot säkerhetstillbud till följd av terrorism.

Direktivet ska vara genomfört senast den 15 juni 2007. Utskottet vill understryka att det är viktigt att myndigheter och andra berörda aktörer får erforderlig tid att göra förberedelser för att hamnskyddssystemet ska vara operativt den 15 juni 2007. Utskottet ställer sig således positivt till att vissa bestämmelser ska träda i kraft redan den 1 januari 2007.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lagstiftning och tillstyrker därmed propositionen.

Hamnskyddsorgan

Regeringens förslag

Varje hamn ska ha ett hamnskyddsorgan. Hamninnehavaren ska vara hamnskyddsorgan beroende på att det faktiska inflytandet över hamnens drift bör vara avgörande för vem som ska utses som hamnskyddsmyndighet. Flera hamnar ska få ha samma hamnskyddsorgan. Hamninnehavaren ska göra en hamnskyddsutredning för hamnen. Hamnskyddsorganet ska även göra en hamnskyddsplan för hamnen och vid utarbetandet av denna samråda med kommuner och länsstyrelser.

Hamnskyddsorganet ska se till att hamnskyddsövningar hålls i varje hamn.

För att förebygga brott som utgör fara för säkerheten inom hamnen, ska väskor som någon bär med sig, övrigt bagage och gods inom hamnen få undersökas. För samma ändamål ska personers identitet få kontrolleras. Hamnskyddsorganet ska ansvara för att dessa undersökningar och identitetskontroller genomförs samt stå kostnaderna för dessa.

Hamnskyddsorganet ska ansvara för att hamnen hålls tillgänglig för den som utövar tillsynen och att tillsynsmyndigheten på annat sätt biträds vid tillsynen. Hamnen ska även hållas tillgänglig för Europeiska kommissionen vid dess övervakning.

Motionsförslag

I motion 2006/07:T1 av Michael Hagberg (s) anförs att ett EG-direktiv säger att en hamnskyddsmyndighet ska utses för varje hamn och att den ska ansvara för att skyddsutredningar och skyddsplaner görs. I proposition 2005/06:212 förslås att hamninnehavare utses till hamnskyddsorgan inte bara för sin egen verksamhet utan också för verksamheter som andra företag driver i hamnområdet.

Detta betyder att hamninnehavaren ska ta fram utredningar och planer, ta ansvar och eventuella kostnader också för kringliggande verksamheter.

Motionären anser att det finns en risk att hamninnehavaren blir ett slags polisiär instans för andra företags verksamheter. Befogenheter och avgränsningar kan bli svåra. Detta kan enligt motionären hindra dem att fokusera på sin kärnverksamhet, och riskerna är stora att allmänheten drabbas. De kan enligt motionären omöjligen skydda verksamheter som de inte råder över.

Svenska hamninnehavare kommer dessutom att verka utifrån delvis andra förutsättningar än hamnföretag i andra EU-länder. Därför borde man enligt motionären titta närmare på hur Danmark och Finland löst frågan.

Den svenska lösningen rimmar enligt motionären dåligt med den transportpolitiska propositionen, som vill uppmuntra utvecklingen av effektiva och internationellt konkurrenskraftiga hamnföretag.

Även i motion 2006/07:T2 av Ewa Thalén Finné (m) tas frågan om hamnskyddsorgan upp. Motionären påtalar att i propositionen föreslås att hamnföretagen utses till hamnskyddsorgan, inte bara för sin egen verksamhet, utan också för verksamheter som bedrivs av andra företag i hamnområdet. Detta innebär enligt motionären att privata företag måste ta fram utredningar och planer för andra företags verksamheter som t.ex. lagerbyggnader, värmeverk, varv, etanolfabriker, raffinaderiernas oljelager osv. och därutöver ta på sig ansvaret för deras skyddsåtgärder samt kostnaderna för allt detta.

Enligt motionären innebär det ökade risker, inte minst för integritetskränkningar, att privata hamnföretag får polisiära funktioner. Det är också oklart under vilka befogenheter och inom vilka gränser hamnföretagen ska arbeta. Hur ett företag ska kunna skydda ett annat företags verksamhet utan att kunna råda över den är enligt motionären svårbegripligt.

I motionen anförs vidare att propositionens förslag leder till ökad administrativ, verksamhetsfrämmande och ekonomisk börda för hamnföretagen. Det är motionärens uppfattning att hamnföretag inte torde få i uppdrag att sköta uppgifter som i princip är att likställa med polisiära uppgifter. Svenska hamnföretag borde i stället få verka under samma förutsättningar som sina konkurrenter i andra EU-länder.

Yttrande från trafikutskottet

Trafikutskottet konstaterar i yttrande överlämnat till försvarsutskottet den 24 oktober 2006 att propositionen lades fram av den förra regeringen våren 2006 och att den nationella lagstiftningen enligt hamnskyddsdirektivet måste vara i kraft senast den 15 juni 2007. En viss del av regelverket förutses behöva ett ikraftträdande redan den 1 januari 2007 för att berörda myndigheter och näringen ska kunna göra nödvändiga förberedelser.

Trafikutskottet konstaterar vidare att i de båda motionerna har framförts invändningar mot lagförslaget i den del som rör den valda svenska organisationen för direktivets krav om en hamnskyddsmyndighet. Regeringens förslag om att det ska vara hamninnehavaren som sålunda ska utgöra detta organ kritiseras bl.a. för att det skulle kunna innebära att hamninnehavaren ges ett ansvar för områden som vederbörande inte råder över.

Trafikutskottet finner för sin del att propositionen i denna del är delvis oklar. Denna fråga liksom vissa andra frågor i propositionen kan behöva bli föremål för förnyade överväganden. Trafikutskottet noterar att Finland har valt att dess Sjöfartsverk ska vara hamnskyddsmyndighet medan man i Danmark avser att utse en befintlig organisation för hamnmyndigheter som hamnskyddsmyndighet. Enligt trafikutskottets mening är det angeläget med en struktur i Sverige som inte markant skiljer sig från den i våra konkurrentländer. Detta är av betydelse även från den synpunkten att sjöfarten såsom ett relativt sett miljövänligt transportslag inte ska belastas med pålagor som försämrar dess konkurrensförmåga visavi övriga transportslag. Trafikutskottet anser därför att det är viktigt att den föreslagna lagstiftningen får en praktisk tillämpning som innebär att inte orimliga bördor läggs på enskilda hamnföretag.

I detta sammanhang vill trafikutskottet påminna om att utskottet under riksmötet 2005/06 gjorde en uppföljning av genomförandet av systemet för skydd mot grova våldsbrott gentemot sjöfarten (rapporter från riksdagen 2005/06:RFR7 Sjöfartsskydd). Enligt trafikutskottet är det naturligt att den nu aktuella kompletteringen av sjöfartsskyddet nämligen om utökat hamnskydd omfattas av en motsvarande uppföljning. Utskottet ser det därför som angeläget att en uppföljning och utvärdering av det nya regelverket och tillämpningen av detta kommer till stånd. I detta sammanhang bör enligt trafikutskottet uppmärksammas de i motionerna påtalade frågorna och vikten av att sjöfarten ges rättvisa konkurrensvillkor.

Trafikutskottet konstaterar att lagstiftningen måste genomföras inom föreskriven tid. Det är av stor vikt för att trygga en väl fungerande samfärdsel och ett smidigt handelsutbyte. Trafikutskottet tillstyrker därför att försvarsutskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag om hur direktivet om ökat hamnskydd ska genomföras i svensk rätt. Samtidigt föreslår utskottet att försvarsutskottet noterar de invändningar som framförts i motionerna och beaktar vad trafikutskottet har anfört i detta yttrande.

Utskottets ställningstagande

Den svenska hamnmodellen innebär att någon generell myndighetsstruktur inte finns för hamnar vare sig på lokal, regional eller statlig nivå. Regeringen föreslår att det är hamninnehavaren som ska ha den funktion som i direktivet betecknas med hamnskyddsmyndighet. Detta innebär att begreppet myndighet i sammanhanget är mindre lämpligt, eftersom detta leder tankarna närmast till de centrala eller regionala förvaltningsmyndigheterna. Begreppet hamnskyddsorgan är en mer passande benämning på det organ som ska genomföra de uppgifter som enligt direktivet ankommer på hamnskyddsmyndigheten. I propositionen föreslås således att direktivets begrepp hamnskyddsmyndighet i den svenska lagstiftningen ersätts med begreppet hamnskyddsorgan.

Det som avses med hamnskyddsmyndighet i direktivet är ett organ som har mer konkreta uppgifter i hamnen, ett organ som har eller kan ha ett direkt inflytande över verksamheten i hamnen. Vederbörande förutsätts ha kunskap om och inblick i den enskilda hamnens individuella egenskaper liksom kännedom om lokala förhållanden i övrigt. Att utse en central, regional eller lokal myndighet utan närmare kunskap om dessa förhållanden är enligt utskottets mening mindre lämpligt. I stället talar övervägande skäl för att det mest ändamålsenliga är att den som faktiskt utövar det avgörande inflytandet över driften i hamnen också utses till hamnskyddsmyndighet.

I likhet med vad som anförs i propositionen anser utskottet att denne person, fysisk eller juridisk, som också kan betecknas som hamninnehavare, måste anses vara bäst skickad att utföra hamnskyddsarbetet utifrån direktivets krav, eftersom det är hos denne kunskapen om den enskilda hamnens förutsättningar finns.

Utskottet anser att det faktiska inflytandet över hamnens drift bör vara avgörande för vem som ska utses som hamnskyddsorgan. Utskottet anser dock att en viss risk kan föreligga för att avgränsningar inledningsvis kan bli svåra att göra men att de måste lösas i varje enskilt fall.

Utskottet vill dock betona att åtgärder endast kan komma att krävas inom områden som hamninnehavaren råder över. Enligt förslaget till definition av hamn är en hamn ett specificerat land- och vattenområde som består av sådana anläggningar och sådan utrustning som underlättar kommersiella sjöfartstransporter. Avgörande blir således vad områdena används till. Verksamheter som inte är att beteckna som hamnverksamhet ska enligt definitionen i 3 § inte anses utgöra en del av hamnen. Värt att notera är att lagen enligt 2 § andra meningen inte heller omfattar de anläggningar som omfattas av EG-förordningen om sjöfartsskydd, dvs. terminaler etc. Detta bör enligt utskottets mening innebära att många andra verksamheter faller bort.

Av artikel 2.2 i direktivet framgår att en hamn kan ha flera hamnanläggningar inom sitt område, men enligt artikel 5.1 krävs att det utses en och inte fler hamnskyddsmyndigheter, vilket utesluter att varje hamnverksamhet sköter sin del av hamnen själv. Utskottet anser således att den i propositionen föreslagna lösningen med att hamninnehavaren är hamnskyddsorgan (hamnskyddsmyndighet), är den lösning som trots allt passar bäst för svenska förhållanden.

Utskottet anser i likhet med trafikutskottet att det är viktigt att systemet med hamnskydd införs senast den 15 juni 2007. Ett försenat införande av direktivet skulle allvarligt kunna skada den svenska exportnäringen. Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande vikten av en väl fungerande samfärdsel och ett smidigt handelsutbyte. Försvarsutskottet delar trafikutskottets uppfattning om behovet av en uppföljning av lagförslagets konsekvenser i olika avseenden. Utskottet förutsätter därför att direktivets effekter liksom konsekvenserna av den svenska organisatoriska lösningen för att genomföra direktivet utvärderas. En sådan utvärdering bör lämpligen ske när regelverket varit i kraft i cirka ett år och därefter skyndsamt återrapporteras till riksdagen.

Utskottet avstyrker mot den bakgrunden motionerna 2006/07:T1 och 2006/07:T2.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2005/06:212 Hamnskydd:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    lag om hamnskydd,

2.    lag om ändring i lagen (2006:000) om hamnskydd,

3.    lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4.    lag om ändring i ordningslagen (1993:1617).

Följdmotioner

2006/07:T1 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat hamnskydd i svensk lagstiftning.

2006/07:T2 av Ewa Thalén Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hamnskyddsmyndighet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag