Anf. 159 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Ärade åhörare och ledamöter! Förlusten av biologisk mångfald är en av vår tids stora ödesfrågor. Alla levande varelser, inklusive människor, är beroende av varandra i ett invecklat nät. Alla de arter som utgör livet på vår jord förser oss med de ekosystemtjänster som vi är beroende av för vår överlevnad på jorden. Det är andra levande varelser som pollinerar våra grödor, så att vi får mat på borden. Det är andra arter som hjälper till att rena det vatten vi dricker. Det är andra arter som ger oss frukost, lunch, middag, kläderna vi har på oss och byggnaderna vi arbetar och lever i. Den biologiska mångfalden är själva grunden för vår överlevnad på den här planeten.
Men tyvärr vårdar vi inte den grunden. I stället är den biologiska mångfalden svårt hotad, både i Sverige och på resten av vår planet. Ledande forskare pratar nu om att vi är inne i en av de största och snabbaste artutrotningarna i planetens historia. Till skillnad från de utrotningar som skett tidigare beror denna helt och hållet på människans aktiviteter, genom den globala uppvärmningen, kemikalieanvändningen, markanvändningen och vår rovdrift på resurser.
Professor Johan Rockström på Stockholm Resilience Centre har i en genomgripande studie tillsammans med sina kolleger visat att mänskligheten på många sätt överskrider planetens kapacitet att försörja oss. Man pekar på att det kanske är just när det gäller förlusten av biologisk mångfald som vi står allra längst från en verkligt hållbar utveckling.
För närvarande är utrotningstakten mellan 100 och 1 000 gånger högre än vad som betraktas som en naturlig utslagning av arter. I den takten är det, fru talman, bara en tidsfråga innan väven brister någonstans. Enligt prognoser väntas utrotningstakten också öka tiofaldigt de närmaste 100 åren, om vi inte lyckas ändra inriktning och börja skydda våra arter och näringskedjorna mot utrotningen.
Fru talman! Tyvärr har inte heller Sverige särskilt mycket att skryta med när det gäller värnandet av den biologiska mångfalden. Även här är ett stort antal arter hotade och även de miljöer som försörjer dem.
Sverige når inte de mål för skydd av biologisk mångfald som vi har skrivit under i internationella överenskommelser, och vi genomför inte de åtgärder som är nödvändiga.
Även det här ärendet handlar om biologisk mångfald och om vårt ansvar i Sverige för att bevara arter och miljöer. Vi är från Miljöpartiets och De rödgrönas sida djupt kritiska till hur regeringen har hanterat frågan om biologisk mångfald i stort och särskilt om värnandet av skyddsvärda skogar. Även om regeringen nu försöker slå sig för bröstet och säga att man nått 2010 års delmål för skydd av skog har man ingen hållbar plan för hur man ska nå det slutgiltiga miljömålet, att skydda skogar och de biologiska arterna som finns där. Det är också så att även om man nu har nått delmålet på nationell nivå är det uppenbart att det är en väldigt skev fördelning när det gäller skyddet av skog. Man har skyddat mycket skog i norr, men skogarna i söder är fortfarande skyddade i alldeles för liten utsträckning. Det är klart att en sådan skev fördelning inte ger något hållbart skydd för den biologiska mångfalden i Sverige.
Fru talman! Även när det gäller Sveaskog ser vi hur de borgerliga partierna inte har tillräcklig förståelse och inte har tillräcklig vilja att vidta de åtgärder som krävs för att skydda den biologiska mångfalden.
Tidigare har uppdraget för Sveaskog varit att förvalta statens skogar på ett föredömligt sätt ur både produktions- och miljösynpunkt. Syftet har varit att trygga en långsiktigt hållbar ekologisk utveckling. Här finns nu tyvärr en väldigt tydlig glidning i propositionen och även i den övriga politiken som har presenterats av regeringen mot mer inriktning på produktion. Med en sådan politik ökar självklart risken för att den biologiska mångfalden och även andra viktiga miljömål glöms bort i processen.
Tyvärr saknas det en helhetssyn i propositionen där man missar politikens fulla ansvar för att vi ska kunna nå miljömålen. Vi anser att i stället för att försvaga Sveaskogs uppdrag, så att de tvingas att avstå från miljöhänsyn i sin verksamhet för att öka sin produktion, borde målet för företaget snarare förtydligas och förstärkas.
Sveaskog är, som vi har hört, Sveriges största skogsförvaltare och dessutom ett helstatligt ägt bolag. Därför borde man också ta ett särskilt stort ansvar för att värna den biologiska mångfalden och se till att våra miljömål uppnås. Här har regeringen inte tagit sitt ansvar att styra bolaget. Regeringen borde konkretisera innebörden av de skogspolitiska målen för Sveaskogs räkning.
Vi i de rödgröna partierna föreslår gemensamt att Sveaskogs tidigare övergripande mål ska kvarstå, det vill säga att statens skogar ska förvaltas på ett föredömligt sätt ur både produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktig ekologiskt hållbar utveckling. Sveaskog behöver ta ett större ansvar för utveckling av skogsbruksmetoder som är mer miljöanpassade. Sveaskog behöver på ett ännu bättre sätt än i dag skydda den biologiska mångfalden. Men med regeringens styrning kommer utvecklingen tyvärr att bli den motsatta.
Fru talman! För att ett statligt bolag ska kunna verka i enlighet med ägarens intressen krävs det tydliga mål och välformulerade uppdrag. Riksrevisionen har i en ganska ny granskning konstaterat att regeringens styrning inte har uppfyllt de kriterierna, utan man har varit passiv när det gäller att följa upp om Sveaskog fullgör sitt uppdrag. Det är inte acceptabelt, och det är ytterligare ett tecken på att regeringen har ett bristande engagemang för den biologiska mångfalden och för de statliga bolagen. Men i stället för att ta till sig av den kritik som Riksrevisionen framför och förtydliga bolagets uppdrag väljer regeringen att försvaga det. Det är svårt att förstå varför.
För att nå miljömålen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv behövs det många olika åtgärder. Ett är självklart att det behövs resurser i budgeten som avsätts för skogsskydd. Här har regeringen i stället dragit ned på anslagen för skydd av skog och biologisk mångfald. Det är något som vi vänder oss väldigt starkt emot. Miljöpartiet ägnade en stor del av den förra mandatperioden till att få upp de här anslagen, men regeringen har i stället rivit ned dem. Nu avsätter vi rödgröna partier tillsammans 500 miljoner kronor mer i budgeten än regeringen, och det sker varje år. Det innebär en stark ökning av anslagen för skydd av biologisk mångfald.
Ett annat verktyg som behövs för att värna den biologiska mångfalden är att man ska kunna erbjuda mark i utbyte när värdefull skogsmark ska skyddas. Tyvärr, även på det här området, innebär regeringens förslag att Sveaskogs möjligheter att tillhandahålla ersättningsmark efter år 2010 upphör. Vi anser tvärtom att staten absolut inte bör avstå från möjligheten att använda markbyten som instrument. Det är över huvud taget mycket svårt att förstå de borgerliga partiernas linje i den här frågan. Först slår man sig för bröstet med att man använt markbyten för att uppnå delmålet om skyddad skogsmark 2010, men sedan förbjuder man användningen av just den metoden i framtiden. Om någon i den här salen kan förklara logiken vore det välkommet, för jag kan absolut inte se den.
Fru talman! Regeringen föreslår också att Sveaskog ska kunna bedriva närliggande verksamheter, det vill säga verksamheter som ligger utanför deras kärnverksamhet att äga och förvalta skog. Även det här förvånar från en borgerlig regering och borgerliga riksdagsledamöter. Vår syn från Miljöpartiet är att Sveaskog ska inrikta sig på sina kärnverksamheter, nämligen att förvalta och utveckla det egna skogsinnehavet, utveckla miljövänliga skogsbruksmetoder och se till att man värnar den biologiska mångfalden i sina skogar.
Det är förvånande ur ideologisk synvinkel att de borgerliga ledamöterna vill att Sveaskog ska ut och konkurrera på andra områden, med tanke på att man tidigare i den här salen har sagt sig vilja begränsa offentlig konkurrens med det privata. Men möjligen gäller det bara för kommunerna och inte för statliga bolag, eller hur ska man tolka inriktningen i propositionen?
Jag känner särskild oro för de små köpsågverken som ju inte har egna skogsinnehav utan tvingas köpa skog på den ordinarie virkesmarknaden. När Sveaskog nu ska agera virkesköpare och gå ut och konkurrera med privata bolag driver man upp priset på virke till just köpsågverken. Jag har svårt att förstå även här varför de borgerliga vill stödja att Sveaskog ska ut och köpa virke utanför sina egna innehav och på sätt konkurrera med, och kanske till och med konkurrera ut, privata små bolag från marknaden. En förklaring från de borgerliga ledamöterna vore välkommet.
Fru talman! Avslutningsvis oroas vi av att regeringen blandar ihop frivilligt avsatt och formellt skyddad skogsmark och inte gör någon skillnad på dem. Vi ser med oro på det här, för regeringens politik kan till och med göra att skogsskyddet försämras om man till exempel använder frivilligt avsatt mark som utbyte mot mark som ska bli formellt skyddad genom reservat. Vi anser att regeringen måste göra det tydligt att frivilligt avsatt mark inte ska kunna användas vid markbyte, för då byter man ju bara mark med olika skydd med varandra, utan att frivilligt skyddad mark även i fortsättningen måste vara skyddad och inte ska kunna brukas.
Jag vill avsluta med att tacka mina kolleger här i riksdagen och i utskottet för fyra år av trevlig samvaro. Vi har debatterat hårt här i kammaren, men vi har också haft stunder då vi kunnat visa förståelse för varandras politik och argument. Jag vill också tacka presidiet och tjänstemännen i näringsutskottet väldigt mycket. De har varit ett väldigt bra stöd. Jag önskar er alla en god och trevlig sommar.
Jag står självklart bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 1.
(Applåder)