Anf. 2 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Jag ska prata om Vänsterpartiets reservation och varför riksdagen borde avslå budgetpropositionen från regeringen.
Vi kan börja med att konstatera att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna står på diametralt olika sidor om regeringens och de borgerliga partiernas förslag om extra ändringsbudget. Sverigedemokraterna vill ha hårdare, brutalare krav, särskilt mot barn, medan Vänsterpartiet i dag står upp för människovärde och mänskliga rättigheter.
Få propositioner från regeringen har så tydligt tystats ned och gömts undan i debatten som denna. Regeringens mycket korta meddelande skickades ut bara timmar efter terrorattackerna mot Bryssels flygplats och tunnelbana. Till skillnad från tidigare i migrationsfrågor slog man inte på stora trumman, kallade till presskonferens och berättade det förträffliga i detta förslag. Jag tror att det i grunden beror på att man skäms, särskilt om man är miljöpartist.
Man har från regeringssidan gått från humanitet och familjeåterförening till att skapa en allians med batonghögern, medan rasisterna står och jublar vid sidan om.
Ur ett ekonomiskt perspektiv är det inte troligt att detta innebär en besparing på lång sikt. Visst kan det bli så att staten sparar 200 miljoner i år och 400 miljoner kommande år, men risken är att de som har fått avvisningsbeslut i stället avviker och dyker upp som hemlösa eller papperslösa i våra kommuner och landsting. Det innebär alltså en övervältring av kostnader från statens sida till kommuner och landsting.
Några som har sett till att ge människor på flykt ett värdigt välkomnande till Sverige, och som har gjort fantastiska insatser och fortsätter att göra det, är de ideella krafterna. De ideella krafterna har också dragit ett väldigt tungt lass när myndigheter och kommuner inte har levt upp till sina skyldigheter. Detta beslut riskerar att leda till en ökad belastning för dessa ideella krafter och organisationer.
Av Migrationsverkets statistik framgår att omkring 10 000 personer är kvar i mottagningssystemet, trots att de har fått beslut om avvisning eller utvisning. Ungefär 4 900 av dem är vuxna personer som inte bor tillsammans med barn under 18 år. Av dessa finns 1 900 kvar på Migrationsverkets anläggningsboenden.
Vänsterpartiet anser att den som har fått avslag på sin asylansökan måste respektera beslutet. Beslut om avvisning och utvisning ska följas. Likaså ska beslut fattas rättssäkert och på korrekta grunder.
Att dra in biståndet för den som inte följer detta beslut kan vid en första anblick anses som rimligt. Men kommer förslaget att få den effekt som regeringen eftersträvar? Jag tror inte det. Valet mellan att följa ett avvisnings- eller utvisningsbeslut är valet mellan att återvända till den plats som man har flytt ifrån eller att stanna kvar på den plats som man har flytt till. Även i de fall det saknas grund för asyl flyr människor från hemska och osäkra förhållanden. Att tro att ett indraget bistånd skulle vara nog för att få dessa människor att återvända tror jag är naivt. Troligen kommer det endast att få effekten att situationen blir ännu svårare för människor som redan är väldigt utsatta.
Vänsterpartiet tror att det finns andra metoder för att öka verkställighetsgraden i av- och utvisningsbeslut. Fokus bör ligga på effektivt återvändande med bibehållen rättssäkerhet och mänsklig värdighet, inte på repressiva åtgärder. Om återvändandet känns tryggt finns det en trygghet i att det kommer att gå bra.
I Röda Korsets mångåriga arbete med dessa frågor har det tydligt framkommit att det i stället är positiva incitament som ökar viljan till frivilligt återvändande. Man lyfter fram förslag som återetableringsstöd för fler nationaliteter, behovsanpassad rådgivning efter såväl avslag på asylansökan som inför återvändande samt riktade stödinsatser till särskilt utsatta grupper, såsom våldsutsatta kvinnor och personer med funktionsnedsättning.
I och med att biståndet upphör upphör också en naturlig kontaktpunkt mellan den som har fått ett utvisningsbeslut och migrationsmyndigheterna. Det försvårar kontakten och resulterar rimligen i att det blir svårare att verkställa avvisnings- eller utvisningsbeslutet. Förslaget blir kontraproduktivt; det försvårar det som man vill uppnå.
Jag vänder mig också mot den uppdelning av människor som migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och de borgerliga partierna skapar. Man gör en enorm skillnad mellan 19-åringen som har flytt, vars föräldrar och syskon dog på Medelhavet, och en familj som lyckades klara den vådliga färden. Det som man försöker hävda är humanitet mot barnfamiljer. Men enligt mig är det inget annat än en vidrig uppdelning av människor på mycket rättsosäkra grunder, då vi vet hur tveksamma åldersbestämningarna är - i detta fall om man ska ha rätt till bistånd även efter ett avvisningsbeslut.
Vänsterpartiet är ett tydligt oppositionsparti, men vi samarbetar med regeringen om budgeten för att Sverige ska kunna styras. Det gör vi för att få igenom viktiga reformer och satsningar på generell välfärd för alla. Till exempel fick vi nyligen igenom 10 miljarder till välfärden i kommuner och landsting.
Denna extra ändringsbudget är en del av migrationsöverenskommelsen - Mig-DÖ, som jag skulle vilja kalla den - mellan regeringen och de borgerliga partierna. Därför kan Vänsterpartiet inte ställa sig bakom denna del av budgeten. Regeringen var därför tvingad att lägga fram en extra ändringsbudget för att få stöd för sin förkastliga politik.
Därför vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 2 och avslag på propositionen.