Herr talman! Det är en lite udda situation att stå i talarstolen när jag å ena sidan företräder utskottet och utskottsmajoriteten och å andra sidan har två motioner. Jag tror att det kan bli lite hetsigt att springa mellan de två mindre talarstolarna, så jag tänker dela upp mitt anförande. Jag ska först tala allmänt om Europarådet och utskottets betänkande, och sedan kommer jag att säga några saker om mina motioner. Vi får väl se om jag begär replik på mig själv i ett senare skede. Europarådets parlamentariska församling har ägnat mycket kraft och tid under det gångna året åt generalsekreterarvalet. Det var en hel del komplikationer vad gällde formalia och det fanns en känsla i den parlamentariska församlingen av att man var överkörd av ministerkommittén, som på ett strikt sätt hade följt de så kallade Junckerkriterierna. Mycket tid och kraft har gått åt till detta. Så småningom valdes Thorbjørn Jagland till generalsekreterare. Han är nu i gång med en reformprocess av Europarådet - en reformprocess som är angelägen därför att hela Europarådet har slutat fungera på det sätt som från början var tänkt. Det är alldeles för mycket indelat i pusselbitar eller sektioner, vilket gör att var och en hanterar sina saker. Det har varit dåligt med samordning. Om organisationen ska vara relevant, och det tycker vi att den ska vara, är det viktigt att man får ett genomslag och att man samordnar så att man har samma prioriteringar som lades fast på Warszawatoppmötet - mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat - och inte håller på med allt och inget. Under året har efterbörden av kriget mellan Ryssland och Georgien tagit upp mycket tid i den parlamentariska församlingen. Vi har haft diskussioner och beslut som har gått i än den ena riktningen, än i den andra. Jag tycker dock att under senare tid har undfallenheten för det stora medlemslandet Ryssland varit alldeles för stor. När det gäller efterrättelser av våra resolutioner har Georgien uppfyllt kanske 80-90 procent och Ryssland noll. Det är inte ett acceptabelt förhållande i en organisation som Europarådet om vi ska behålla trovärdigheten. Vi har varit ungefär en tredjedel av församlingen som på senare tid har drivit linjen att man måste hantera Ryssland på ett annat sätt än tidigare. Vi försökte i slutet av förra året få igenom ett beslut att åtminstone symboliskt dra in rösträtten för Ryssland under en kortare tid. Det lyckades inte. Nu har det snart gått ytterligare ett halvår, och ingenting mer har hänt. Utrikesminister Lavrov höll ett anförande i församlingen häromdagen där han mer eller mindre rent ut sade att Ryssland inte tänker göra någonting. Man tänker inte rätta sig efter någonting, utan Ryssland går på som vanligt. Detta gör att vi riskerar att få ett slags double standards. Vidare planeras det fortsatt för demokratiforum. Nästa demokratiforum är tänkt att hållas i Armeniens huvudstad Jerevan. Jag har under min tid i den kommitté som har hanterat detta motsatt mig att man ska vara i Jerevan så länge Armenien inte lever upp till sina åtaganden enligt konventioner och enligt Europarådets standarder. Motargumentet har varit att det är bättre att hålla forumet där för att det skulle kunna gynna demokratin i Armenien. Jag kan tala om att vi hade demokratiforum i Moskva för några år sedan, och det har inte gynnat någonting. Jag är alltså tveksam. Vi får se nu om den parlamentariska församlingen faller undan och deltar eller om den faktiskt inte deltar i Forum for the Future of Democracy nästa gång, när det hålls i Armenien. Vidare har migrationsfrågorna på senare tid tagit en hel del av vår uppmärksamhet. I slutet av förra terminen hade vi en subkommitté som hölls i Antalya om den ekonomiska krisens effekt på migrationen och för migranterna. Det var en kommitté där vi samarbetade med socialkommittén och diskuterade vad som var möjligt. Det var många som tyckte att Antalya är en semesterort. Det är möjligt. Men denna del av Turkiet har både invandring och utvandring, så vi fick en hel del mycket relevanta kunskaper. Europarådet har tre nivåer, vilket de flesta här församlade ledamöter känner till. De är ministerkommittén, den parlamentariska församlingen och kongressen. Just för tillfället, parallellt med denna debatt, har vi överläggningar med våra svenska representanter från kongressen. De sitter och väntar på oss under debatten. Vi ska diskutera på vad sätt vi kan samordna oss i alla fall från svensk sida. Men under den reformprocess som generalsekreteraren nu har inlett behövs mycket mer av samarbete och mycket mer av prioriteringar mellan Europarådets olika delar. Generalsekreteraren föreslår bland annat att man ska lägga ned den kommitté under ministerkommittén som sysslar med migration. Det må så vara. Det kanske man ska göra. Vad vi tydligt betonade under den senaste sessionen var att man måste ha kvar det mellanstatliga samarbetet när det gäller de frågorna, för migrationsfrågorna kommer att bli större än de tidigare har varit när det gäller Europarådets medlemsländer, och vi kommer att behöva diskutera detta mycket mer. För egen del är jag övertygad om att vi, om Europa ska ha någon bra framtid över huvud taget, måste öka den ordnade arbetskraftsinvandringen. Vi måste dessutom ta ställning till hur man gör med de irreguljära, alltså papperslösa. Man kan inte bara stoppa huvudet i sanden och blunda för den situationen. Naturligtvis har det varit en hel del valövervakningar. Moldavien var ett av de ställen där vi övervakade, förstås. Likaväl har det varit diskussioner om observatörsstatus. Kazakstan ansökte om observatörsstatus. Det har inte blivit någonting av det. Jag tror att Kazakstan för tillfället har fokuserat på sitt ordförandeskap i OSSE. Jag kommer att åka dit om några dagar för att representera Europarådets nyvalde president, Çavusoglu, på en OSSE-konferens i Astana. Då får vi höra vad kazakerna säger. De ställde med kort varsel in politiska utskottets sammanträde för drygt ett år sedan för att man inte hade tid och kraft. Vidare jobbar vi nu med att undersöka om det finns möjligheter att återuppta den transatlantiska länken, någon form av samarbete med USA. Man kan inte bli observatör i den parlamentariska församlingen så länge man har dödsstraff. Det är alldeles uteslutet. Men det kan finnas andra möjligheter att diskutera gemensamma värden och gemensamma projekt. Dock har amerikanska kongressledamöter ännu svårare än svenska och andra europeiska ledamöter att resa. Det uppfattas nämligen inte väl bland väljarna i valkretsen att man lämnar landet. Det görs associationer till semesterresor så fort man åker från Washington till Europa. Det är naturligtvis olyckligt i det här samarbetet. Vi har under året tillsatt ett konfliktförebyggande underutskott i det politiska utskottet, och vi har haft en konferens om konfliktförebyggande. För det är ingen tvekan om att Europarådet misslyckades när det gällde det konfliktförebyggande i fråga om kriget mellan Ryssland och Georgien. Här försöker vi nu hitta en modell för att kunna jobba framåt och se till att man undviker konflikter. Det finns ju konflikthärdar här och där i Europa som skulle kunna blossa upp. Jag återkommer strax till det när jag ska tala om mina motioner. Sedan har vi haft Vitrysslands begäran om att få återta sin speciella gäststatus i församlingen. Det visade sig att de efter att vi hade antagit en resolution om vad som skulle ingå - de skulle ha ett moratorium för dödsstraff, och de skulle se till att oppositionen också fick delta i församlingens sammanträden - hade satt i gång med flera avrättningar. Och de förföljer oppositionen mer än någonsin. Därför finns det just nu ett beslut om att frysa alla högnivåbesök i Vitryssland. Nu återstår det att definiera vad högnivå är. Om det gäller vår ordförande i subkommittén eller inte råder det delade meningar om. Så detta kan bli intressant. Vi har också hanterat grannarna. Iran har till exempel varit föremål för en hel del diskussion, speciellt efter det så kallade valet i Iran i somras. Fru talman! Nu kommer jag att ta ett steg åt sidan och diskutera mina två motioner som har blivit avstyrkta. Det var tre motioner. Det är en socialdemokratisk motion som är väl tillgodosedd men formellt avstyrkt när det gäller huruvida man ska ha skrivelser från regeringen i ärenden som gäller delegationerna. Utrikesutskottet är väl helt överens med motionärerna om sakinnehållet. Motionen är dock avstyrkt. Sedan har jag två motioner. Jag tar upp frågan om det olyckliga riksdagsbeslut som togs här vad gäller ett så kallat folkmord på armenier 1915. Det togs med en rösts övervikt, som alla känner till. Jag tycker att det är principiellt tokigt att riksdagen på det sättet tar ställning i historiska ärenden. Men om man nu har börjat göra det vore det mer naturligt att ta upp frågan om Holodomor, massvälten, det folkmord som genomfördes av sovjetkommunisterna under Stalins ledning i Ukraina i början av 30-talet. Det ligger närmare i tiden. Det var ett större antal människor som dog, som fick svälta ihjäl, som skickades till läger och som led svårt under kommunistoket. Det finns anledning, om det nu är så att riksdagen har ändrat inställning till att diskutera historiska saker, att ta upp det här. Därför är jag lite besviken över att inte utskottsmajoriteten på ett bättre sätt har tillgodosett min motion. På samma sätt talar vi om konfliktförebyggande och risken för att det kan bli folkmordsdiskussioner när det gäller ännu mer närliggande områden. Det gäller konflikten i Nagorno-Karabach, där Armenien för närvarande ockuperar mer än 20 procent av Azerbajdzjans område. FN har antagit ett antal säkerhetsresolutioner om att trupperna borde tas tillbaka och att en fredlig lösning ska nås. Utskottet skriver att man tycker att det ska vara en fredlig lösning, och den så kallade Minskgruppen ska jobba vidare. Det tråkiga är att länderna - det gäller både Azerbajdzjan och Armenien - inte har förberett befolkningen på att det kommer att behövas något slags kompromiss, utan retoriken är lika stark som när kriget pågick för 15 år sedan. Internflyktingsituationen är svår. Därför är jag besviken över att inte utskottet på ett tydligare sätt har tillgodosett den motionen. Som företrädare för utskottet borde jag då begära replik på mitt anförande, men jag avstår från det just nu, fru talman.

Fru talman! Europarådet och dess parlamentariska församling är ännu ett av de organ där riksdagen utser ledamöter för att de på riksdagens uppdrag ska utveckla vår kontinent. 47 medlemsländer - alla utom Vitryssland och Kosovo är medlemmar - deltar i den parlamentariska församlingens arbete. Det är 209 normgivande konventioner som verkar för att utveckla vårt Europa. År 2009, fru talman, var märkesår på flera sätt. Europarådet hade då funnits i 60 år för att utveckla normer för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet bland medlemsstaterna. Precis som framgick av Göran Lindblads inlägg tidigare har mycket av verksamheten under föregående år berört valet av generalsekreterare. Det har stormat en hel del i den parlamentariska församlingen under det gångna året kring just generalsekreterarvalet. Men samtidigt tror jag att vi alla kan konstatera att det också har lett till ett närmande och till nya arbetsformer mellan ministerkommittén och den parlamentariska församlingen. Det har alltså resulterat i något som åtminstone verkar hoppfullt för framtiden när det gäller samverkan, fru talman. Den nya generalsekreteraren har också varit klar på att fokusera Europarådets arbete på ett tydligare sätt och har en reformagenda för kommande år. Det är någonting som jag starkt välkomnar. Det är nödvändigt att fokusera Europarådets arbete, att tydligt arbeta med Europakonventionen och Europadomstolen och att nå en uppföljning av domstolens beslut. Europadomstolen är det mest kraftfulla verktyg som vi har för att säkra mänskliga rättigheter. Det är också glädjande att vi nu äntligen har fått ett nytt protokoll, protokoll 14. Det har länge diskuterats och har nu ratificerats av Ryssland. Därmed kan en reformering av domstolen genomföras. Det är någonting som kommer att vara oerhört avgörande för utvecklingen under kommande år. Ett annat område som är viktigt för Europarådet är MR-kommissarien, som bevakar, granskar och prövar hur medlemsländerna följer upp mänskliga rättigheter och konventioner. MR-kommissarien fokuserar mycket medvetet på ett antal områden, återrapporterar och ställer krav, har stor respekt hos medlemsländerna och är också en av de få som har kunnat verka i diskussionen om internflyktingar, inte minst i Abchazien och i Sydossetien, där andra knappast haft möjlighet att agera. Monitoring är ett av de centrala instrumenten i Europarådets arbete. Monitoring handlar om att granska och följa upp - följa upp nya medlemsstaters åtaganden och vad som hänt över tid. Det finns skäl att skärpa monitoring från ministerkommitténs sida när det gäller uppföljning av domstolens beslut. Det lämnar mycket i övrigt att önska. Många länder struntar ganska uppenbart i vad domstolen har kommit fram till. Från den parlamentariska församlingens sida är det viktigt att understryka vikten av monitoring som är kraftfull och tydlig. Det finns en fara, fru talman - och jag anknyter även här till Göran Lindblads inlägg - i att man intar någon form av försiktighetsprincip i sin granskning av länderna. Då blir Europarådet en del av en allmän parlamentarisk församling som inte fokuserar på sitt tydliga uppdrag, nämligen mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatlighet. Det är detta som ska stå i fokus i den parlamentariska församlingens arbete, i Europarådets arbete. Man ska vara en tydlig röst och vakthund när det gäller dessa områden. Klarar Europarådet inte det uppdraget utan blir en allmän vänlig församling kommer Europarådet att tappa sin legitimitet. Är vi inte vaksamma på detta område, inte minst med tanke på vad som har hänt under det gångna året vad gäller kriget mellan Georgien och Ryssland och de följdverkningar som det har fått i den parlamentariska församlingen, riskerar vi att hamna på ett sluttande plan. Då kommer vi, fru talman, med stor sannolikhet att få se ett europaråd som är urvattnat och ett europaråd och en europadomstol till vilka EU inte vill ansluta. Då tappar vi det gemensamma rättsstatliga rummet för normer när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatlighet på vår kontinent. Det vore mycket beklagligt, för då får vi på nytt en mur i Europa med två normsystem där EU blir den kraftfulla och Europarådet den svaga parten. Det, fru talman, vill jag inte se. Jag önskar ett Europa som är helt på detta område. För människornas och för de mänskliga rättigheternas skull är detta en väg att värna.

Fru talman! Björn von Sydow, som leder den socialdemokratiska gruppen i Europarådsdelegationen och som står som första namn på den motion som jag tänker tala om, har fått förhinder. Han har därför bett mig redogöra för vår syn på vad utskottet har sagt om regeringens återrapporteringsskyldighet vad avser arbetet i Europarådets ministerkommitté. Europarådet har spelat en viktig roll för Europas politiska utveckling under efterkrigstiden, kanske viktigare än vad många har klart för sig. Utan Europarådet skulle respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer vara på en avsevärt lägre nivå på vår kontinent; det är jag helt övertygad om. Dödsstraffet hade aldrig varit avskaffat i Europa om inte Europarådet och Europakonventionen hade funnits, och Guantánamofängelset skulle aldrig kunna inrättas i Europa. Ofta blandas Europarådet ihop med EU-samarbetet. Under min tid i regeringen jobbade jag mycket med EU:s institutioner, ministerrådet, kommissionen och Europaparlamentet. EU-samarbetet är bra på många sätt, men ibland kan perspektiven i dessa samtal bli lite väl snäva. Europarådet kan inte jämföras med EU vad gäller politisk bredd och djup, men det är en stor tillgång att Europarådet samlar hela Europa, 47 medlemsländer mot EU:s 27. Det ger en fördjupad förståelse för hur vår kontinent ser ut. Det saknar inte heller vikt att länder som Ryssland, Turkiet och Ukraina är med. Inte sällan får vi i Europarådsförsamlingen hantera storpolitiska konflikter, till exempel kriget mellan Ryssland och Georgien. Häromåret hade vi Kosovofrågan; vi har Cypernfrågan. Till Göran Lindblad, som gav uttryck för en mer konfrontativ linje mot Ryssland, vill jag säga följande. Europarådets krav på Ryssland har varit mycket tydliga. Det var dock inget alternativ för Europarådet att klippa av samarbetet med Ryssland och kasta ut Ryssland ur samarbetet. Det är lätt att bränna broar, Göran Lindblad, men det är ofta svårt att bygga upp dem igen. Det är en viktig sak att Europarådet samlar Östeuropa, Centraleuropa och Västeuropa till en arena där alla kan mötas. Europarådet saknar inte heller maktbefogenheter. Det finns en mjuk makt genom de resolutioner och rekommendationer vi antar. Det finns också en hård makt genom de domstolsutslag som kommer från Strasbourgdomstolen. Det är viktigt att det arbete som görs också återrapporteras till riksdagen löpande. Vi som sitter i Europarådsdelegationen har gjort detta genom den skrivelse som ligger på riksdagens bord, men regeringen har tydligen tvekat när det gäller att redovisa vad regeringen har gjort i Europarådets ministerkommitté. Det är bakgrunden till Björn von Sydows motion. Europarådet uppmanade redan 1967 medlemsländernas regeringar att regelbundet återrapportera till sina respektive parlament om arbetet i ministerkommittén och att göra det årligen. Förra året kom den svenska regeringen med sin skrivelse först på hösten. Inför detta år nåddes vi av uppgifter om att regeringen inte tänkte lämna någon skrivelse alls. Vi ville därför markera vikten av återrapporteringen genom denna motion. Vi fick nämligen intrycket att regeringen ville spela ned Europarådets roll, vilket i så fall, enligt vår uppfattning, hade varit mycket olyckligt. Nu har utrikesutskottet agerat kraftfullt och gjort klart för regeringen att en sådan här skrivelse ska fram. I betänkandet finns en stark skrivning om att utskottet förutsätter att regeringen under 2010 återkommer till riksdagen med en skrivelse om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté. Det är en skarp uppmaning till regeringen. Vi ser fram emot en sådan skrivelse under våren eller till hösten - oavsett vilken regering det då blir. Motionens syfte är därmed tillgodosett, och jag ställer mig därmed bakom betänkandet. Fru talman! Innan jag slutar ska jag säga ett par ord om tidigare inlägg. För åhörarna måste den debatt som Göran Lindblad försökte föra framstå som surrealistisk. Han företräder ett utskott som har avslagit hans egen motion. Han är missnöjd med det men vågar inte yrka bifall till sin egen motion, för då skulle han få rösta emot sin egen motion i kammaren. Jag tror att detta blir helt obegripligt för en utomstående. Man måste välja sida. Antingen är du för din egen majoritet, Göran Lindblad, eller så är du emot den. Det blev inte bättre när man hörde argumentationen om massvälten i Ukraina, Göran Lindblad. Du vill beteckna det som folkmord och drog en parallell till Armenienfrågan. Logiken blir då följande. Eftersom riksdagen enligt din uppfattning har gjort fel en gång ska riksdagen göra fel en gång till genom att också beteckna denna historiska händelse som folkmord. Två fel skulle alltså på något sätt bli ett rätt. Det fungerar inte så, Göran Lindblad. Jag tycker att du ska tänka igenom logiken i din position en stund till.

Fru talman! Låt mig först klara ut frågan om Ryssland. Jag antar att Morgan Johansson avsiktligt missförstod det jag sade. Jag sade att om Europarådet ska vara relevant måste man inta en tydlig hållning när medlemsländerna inte uppfyller minimikraven för medlemskap, när medlemsländerna inte rättar sig efter de beslut som tas i den parlamentariska församlingen eller har tagits av ministerkommittén. Ryssland struntar totalt i detta. Man måste ha någon form av påföljd. Jag sade inte att man ska sluta ha en dialog. Jag sade inte att man ska utesluta Ryssland. Man ska tvärtom ha dem med, men man måste göra en tydlig markering. När det gäller mina egna motioner, Morgan Johansson, är det alldeles uppenbart att det är meningslöst att yrka bifall eftersom jag inte skulle kunna få någon majoritet för dem i kammaren. Jag tycker att det är viktigt att ta upp frågan och driva debatten. Principfrågan om huruvida riksdagen ska ta ställning i historiska händelser är viktig. Jag tycker fortfarande att det var fel att man gjorde det i det här fallet. Om riksdagen har en annan hållning när det gäller historiska händelser måste vi behandla alla andra historiska händelser. Jag vill sätta det på sin spets genom att i de här motionerna, och framför allt den om Holodomor, ta upp frågan om det kanske är så att riksdagsmajoriteten vill att man tar ställning i historiska händelser. Eller var det bara politiska skäl när det gällde det så kallade folkmordet på armenier i Turkiet? Man kanske egentligen inte ändrade på principen utan det var av andra politiska skäl. Socialdemokraterna kanske ville tillgodose resten av den rödgröna oppositionen och vara hyggliga och vänliga; det var alltså politisk taktik. Det är den diskussionen jag vill föra upp här i kammaren.

Fru talman! Jag blir lite överraskad när Göran Lindblad säger att det är meningslöst att yrka bifall eftersom han ändå inte får majoritet för det. I så fall skulle ju vi i oppositionen aldrig yrka bifall till våra förslag eftersom de varje gång röstas ned av majoriteten. Om du har väckt en motion och går upp i talarstolen och är uppenbart missnöjd med hur den har behandlats och pläderar för den måste du löpa linan ut och slåss för den och ställa frågan på sin spets. Det var det jag kritiserade och tyckte var egendomligt. Armenienfrågan kontra massvälten i Ukraina är en ny fråga som Göran Lindblad tar upp. Han gör det mot bakgrund av vad som skedde i Armenien. Riksdagen är långt ifrån ensam bland parlamentariska församlingar om att ha sagt att det som hände i östra Turkiet var att betrakta som folkmord. Nu tar man upp en ny diskussion om massvälten i Ukraina och alla de dödsfall och den massaker som skedde där. Låt oss diskutera det. Det får vi väl göra. Men använd det inte som en inrikespolitisk konflikt. Göran Lindblad försöker nämligen göra detta till någon sorts inrikespolitisk diskussion när det i själva verket handlar om mycket större och viktigare ting.

Fru talman! Det är uppenbart att Morgan Johansson inte vet vilken fot han ska vila på. Han säger att det inte är inrikespolitiskt. Samtidigt säger Morgan Johansson att principen ligger fast. Tycker inte Morgan Johansson att principen att vi inte ska rösta om historiska händelser borde ha legat fast? Antingen har man ändrat principen och då ska vi diskutera och rösta om alla historiska händelser som kommer upp, eller också vidhåller man den gamla hållningen att vi inte ska göra det och då måste man erkänna att det här var ett rent inrikespolitiskt taktiskt grepp av det ena eller andra skälet. Att andra parlament i andra länder har fattat beslut i den här frågan är fullständigt irrelevant. Andra parlament i andra länder diskuterar och röstar väldigt ofta om inrikespolitiska och utrikespolitiska händelser som har hänt bakåt i historien. För mig är det viktigt att föra upp principdiskussionen. Om en riksdagsmajoritet har ändrat principen måste vi också ha möjlighet att driva andra frågor. Då kommer riksdagen att arbeta på ett annat sätt än tidigare.

Fru talman! Det är ingen princip som har ändrats. Det finns kriterier uppställda för vad som ska betraktas som folkmord. De händelser som kvalificerar sig för de kriterierna ska vi betrakta som folkmord. När det gäller Armenien vet vi betydligt mer om vad som hände och hur organiserat det var än när det gäller den fråga som Göran Lindblad tar upp. Ju mer man vet om vad som faktiskt har hänt desto mer kan man uttala sig om vad som egentligen inträffade. Därmed kan man också betrakta det på olika sätt - om det var ett folkmord eller inte. Det är inga principer som har förändrats. Det som har hänt är att riksdagen har sagt att det som inträffade när Ottomanska riket föll samman i samband med första världskriget är att betrakta som folkmord. Inga principer har förändrats.

Fru talman! Jag begärde replik för att klargöra att utrikesutskottet har samma hållning i ärendet om Holodomor som när vi diskuterade folkmord på armenier med flera. I båda fallen avstyrkte utrikesutskottet motionerna. Vi har en konsekvent hållning i den här delen. Förra veckan hade Europarådet en session. Då hade Europarådets ledamöter, bland annat Morgan Johansson, möjlighet att rösta i frågan om Holodomor. Det vore intressant för kammaren att få höra hur Morgan Johansson valde att lägga sin röst. Var det ett folkmord eller var det inte det? Då gällde omröstning för alla. Jag var inte närvarande eftersom jag var tvungen att åka hem, fru talman, och är därför nyfiken att få reda på detta.

Fru talman! Vi har varit helt konsekventa i frågan. Vi vet för lite för att kunna uttala oss om huruvida detta skulle vara att betrakta som ett folkmord. Det gav vi uttryck för i Europarådets församling förra veckan. Här finns total konsekvens. Det skulle vara intressant att få veta Kerstin Lundgrens uppfattning. Hon har inte bekänt färg. Vad tycker Kerstin Lundgren om Göran Lindblads försök att föra in ytterligare en händelse som tydligen ska betraktas som folkmord. Vad tycker Kerstin Lundgren om det?

Fru talman! Jag har bekänt färg. Jag har yrkat bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande. Det innebär ett konsekvent avslag på motionen. Jag är något förvånad över att Morgan Johansson inte uppfattade det. Fru talman! Jag noterade att Ukrainas parlament har tagit ställning och sagt att det är folkmord. Där finns det en hållning som ligger något så när nära Anfal och ett domslut som gällde kurderna och behandlingen från Saddam Husseins sida. Socialdemokraterna valde en hållning där; här väljer man en annan hållning. Det är intressant.

Fru talman! Jag förstår inte vad vi bråkar om, Kerstin Lundgren. Vi är ju överens i sakfrågan, när det gäller hur den här motionen ska behandlas.

Fru talman! Jag vill uttrycka min oro för Europarådets framtid. Europarådet fyllde 60 år 2009. Europarådet är tämligen okänt i Sverige och övriga medlemsländer. Europarådet har 47 medlemsländer - alla Europas länder utom Vitryssland som inte får vara med. Alla förstår nog varför Vitryssland inte får vara med. Europarådet har som huvuduppgift att värna mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprinciper. Europarådet har många institutioner. Det är den parlamentariska församlingen, i vilken jag ingår. Det är kongressen med parlamentariker från de lokala och regionala parlamenten. Det är en kommissionär för mänskliga rättigheter. Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen. Europarådet har en känd institution. Det är Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Min oro nummer ett är: Vad kan vara värre för en organisation som har mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprinciper som sin huvuduppgift - det är där man ska ha fokus - än att två länder startar krig mot varandra? Detta hände i augusti 2008. Europarådets arbete har sedan dess - speciellt under 2009 som vi i dag diskuterar - i stort sett präglats av detta krig mellan Ryssland och Georgien. Vad kan då egentligen vara värre än att när Europarådet antar ett antal resolutioner struntar ett av länderna som berörs - i detta fall Ryssland - totalt i dessa resolutioner, medan Georgien uppfyller i princip allt? Jag vill påstå att inget kan vara värre och mer förödande för en organisation än det som har skett. Att Ryssland totalt ignorerar Europarådets tre resolutioner gör inte bara att Rysslands respekt och trovärdighet är i gungning utan att hela Europarådets respekt och trovärdighet, såväl internt mot andra medlemsländer som externt mot det internationella samfundet, är i gungning och står på spel. För inte är det så att det ska sluta med att vi har olika regler för olika länder, alltså double standards, som har nämnts här tidigare? Fortsättning lär följa i år 2010. Vi vet redan att denna fortsättning på konsekvenserna av kriget mellan Georgien och Ryssland redan har inletts. Jag undrar ibland om Rysslands agerande, och då tänker jag på Kreml och de som leder Ryssland, i Europarådet kan sammanfattas med ett uttalande från Marx, inte Karl Marx som många kanske tror att jag skulle komma med nu utan Groucho Marx, en av bröderna Marx. Han sade: Jag skulle aldrig vilja vara med i en klubb som accepterar mig som medlem. Det är så jag känner när Ryssland agerar i Europarådet. Min oro nummer två för Europarådets framtid: Europarådets alla institutioner måste hålla sig inom de fokusområden som vi har, alltså huvuduppgifterna mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsfrågor. Vi har valt en ny generalsekreterare, och han har lagt fram ett reformförslag. Men frågan är om det kommer att räcka. Jag tvivlar personligen på att det kommer att räcka för att vi ska kunna hålla ihop Europarådet på olika sätt. Devisen att det är bättre att göra få saker bra än att göra en massa saker halvbra eller till och med dåligt gäller verkligen Europarådet. Mycket är sagt, och jag ska inte säga så mycket mer. Men jag vill säga att jag också delar kritiken och tycker att det är beklagligt att regeringen inte har kommit med någon skrivelse om ministerkommitténs verksamhet under 2010. Men, precis som utskottet, förutsätter jag att den kommer. Då får vi se det positiva i det negativa. När den skrivelsen kommer kan vi få ha en ny debatt om Europarådets verksamhet. Slutligen yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag i detta betänkande.

Fru talman! För att inte ett stort frågetecken ska hänga kvar i den debatt som jag och Morgan Johansson nyss hade ska jag kortfattat säga följande. Folkmordet i Holodomor eller andra folkmord ska diskuteras öppet. Man ska kunna forska om dem och kunna granska dem. De ska kunna prövas av domstolar och även diskuteras i våra parlament, inklusive Europarådet. Men principen är att vi inte politiskt i parlament ska rösta och fatta beslut om domar. Vi ska inte döma. Vi ska skapa förutsättningar för andra att döma. Den principen gäller i utrikesutskottet när vi pratar om Holodomor, och den gällde när vi diskuterade folkmord på armenier. Men det låter inte som om det är Morgan Johanssons hållning. Det lät som om han vet för lite tar han inte ställning. Men vet han tillräckligt tycker han att han ska kunna döma i historiska ärenden. Det är väl om detta som diskussionen egentligen handlade?

Fru talman! Det råder en viss förvirring. Det är två frågor. Det gäller om riksdagen över huvud taget ska säga att några händelser är folkmord. När det gäller till exempel Rwanda eller Förintelsen antar jag att riksdagen kan uttala att det är folkmord därför att de lever upp till kriterierna för det. Det antar jag att Kerstin Lundgren inte skulle ha några bekymmer med. Men när det sedan handlar om andra händelser i historien där vi får veta mer om vad som har hänt tycker jag att man kan ha en diskussion i alla parlament om även dessa händelser kan betraktas som folkmord. Det är inget konstigt. Men enligt Kerstin Lundgrens princip skulle det vara fel av oss att ens föra en sådan diskussion och fatta sådana beslut. Det tycker inte jag. Det är de kriterier som stipuleras för folkmord som vi ska ta hänsyn till och som denna debatt handlar om. Sedan dömer inte vi någon över huvud taget. Det gör domstolar.

Fru talman! Diskutera gärna. Det tycker jag är riktigt och viktigt. Det gäller oavsett om det gäller Rwanda, Ukraina, Armenien, grekiska pontier eller vad vi nu pratar om. Men riksdagen har mig veterligt - jag bad riksdagens utredningstjänst att undersöka det - aldrig fattat beslut i den typen av frågor. Diskutera gärna dessa frågor, men fatta inte beslut i den typen av frågor. Det är det som är den princip som jag har haft. Från utrikesutskottet hävdar vi naturligtvis den principen också i detta betänkande när vi avstyrker motionen från Göran Lindblad. Det var om detta som diskussionen handlade. Det vore bra om vi vore eniga om den principen och om att det inte handlar om att vi vet för lite för att ta ställning i den ena frågan men vet tillräckligt för att ta ställning i den andra frågan. Då är vi ute på ett sluttande plan. I detta anförande instämde Walburga Habsburg Douglas (m).