Anf. 9 Christina Höj Larsen (V)
Herr talman! Den handräckningsbestämmelse som vi i dag debatterar är en konsekvens av de ändringar i lagen om mottagande av asylsökande, förkortad LMA, som infördes den 1 juni 2016. Jag vill först säga ett par ord om kopplingen mellan dessa två.
Syftet med ändringen av LMA var att öka incitamenten för medverkan i verkställighet av av och utvisningsärenden, frigöra boendeplatser och minska statens kostnader för bistånd till utlänningar. Lagförslaget byggde på migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna.
Det är ingen hemlighet att Vänsterpartiet inte står bakom denna överenskommelse eftersom den utgår från en felaktig verklighetsbeskrivning och innebär att asylrätten och rättssäkerheten undergrävs.
Vänsterpartiet anser, precis som övriga partier här i kammaren, att den som får avslag på sin asylansökan ska respektera beslutet. Beslut om av och utvisning ska såklart följas. Det är en viktig del av rättsordningen, likaså att beslut fattas rättssäkert och på korrekta grunder. Att dra in biståndet för dem som inte följer dessa beslut kan därför vid en första anblick anses rimligt.
Vänsterpartiet ifrågasatte dock om denna lagändring skulle få de effekter som regeringen sa sig vilja få. Även i de fall där det saknas grund för asyl flyr människor från hemska och osäkra förhållanden. Att tro att ett indraget bistånd skulle vara nog för att få dessa människor att vilja återvända är lite naivt.
Det finns en hel del gedigen, dokumenterad erfarenhet om vilken typ av återvändandearbete som funkar, inte minst från Svenska Röda Korset, som har jobbat med detta sedan andra världskriget. Dessa erfarenheter har regeringen konsekvent ignorerat.
Vår bedömning när förslaget lades fram var att förändringen i lagen skulle resultera i att fler skulle leva som papperslösa i Sverige och att situationen för människor som redan var väldigt utsatta skulle bli ännu svårare. Vissa kostnader minskar i och med att rätten till bistånd och boende försvinner för den aktuella gruppen, men vi ser att andra kostnader uppstår till följd av de utsattas levnadssituation. Det är kostnader som belastar kommunerna, ideella organisationer och lokalsamhället.
Herr talman! Vi kan redan nu konstatera att mycket pekar på att vi hade rätt i vår bedömning. Svenska Röda Korset har gjort en nulägesanalys av konsekvenserna av ändringen i LMA så här långt. Man uppmärksammar ökad oro och utsatthet bland de personer som berörs av lagändringen och att allt fler asylsökande med avslag har kontaktat Röda Korset för att få stöd och hjälp. Det handlar om behov av hjälp med basala saker som mat, hälsa och boende.
Även Rådgivningsbyrån lyfter fram flera fall där personer avhysts trots att de gjort allt de kunnat för att medverka vid avvisning eller utvisning. Röda Korsets erfarenheter stärker den bilden. Mer än 50 procent av de personer Röda Korset har mött uppger att de inte förstår varför rätten till bistånd har upphört och att de inte har fått något skriftligt beslut om att biståndet har upphört. De har inte heller fått information om möjligheten att överklaga, och detta är ju centralt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En handräcknings-bestämmelse i lagen om mottagande av asylsökande m.fl.
Lagförslaget om handräckning innebär att Migrationsverket ska kunna begära att Polismyndigheten lämnar den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut att någon ska lämna sin plats på ett anläggningsboende. Syftet med förslaget är att snabbare avhysa personer från ett boende de inte har rätt att vara kvar i. Men förslaget innebär att regelverket för personer som enligt migrationsmyndigheternas beslut ska lämna landet blir helt annorlunda än för samtliga andra grupper i samhället. Det sänder olyckliga signaler om att asylsökande är en speciell grupp som kräver speciella åtgärder och har svagare rättigheter.
Både Lagrådet och Advokatsamfundet riktar skarp kritik mot lagförslaget utifrån rättssäkerhetsperspektivet. Lagrådet skriver bland annat: "Sammanfattningsvis anser Lagrådet att det lämnade förslaget om handräckning av Polismyndigheten när en utlänning ska lämna sitt boende kan ifrågasättas ur rättssäkerhetssynpunkt. Det är uppenbart att en ytterligare bedömning i detta avseende krävs."
Det finns regler till skydd för den enskilde i utsökningsbalken. Flyttas ansvaret för avhysningar över till Polismyndigheten finns det inga motsvarande bestämmelser. Polisens beslut går inte att invända mot eller överklaga. De innefattar inte heller någon motiveringsskyldighet, vilket gör att den som anser att polisens beslut är felaktigt eller oproportionerligt hänvisas till att klaga i efterhand hos JO.
Herr talman! Även Polismyndigheten är kritisk mot förslaget, delvis på grund av att det skulle innebära en större arbetsbelastning för myndigheten, som redan är under stort tryck. Det vet vi alla.
Vänsterpartiet instämmer i Polismyndighetens kritik och ställer sig frågande till att belasta myndigheten ytterligare i detta skede, dessutom med arbetsuppgifter som det finns goda skäl att låta andra aktörer hantera.
Även frånvaron av beskrivning och analys av vilka skyldigheter Sverige har i förhållande till internationella konventionsåtaganden kritiseras av Lagrådet och Advokatsamfundet. De menar att förslagen kan vara i direkt strid mot Sveriges folkrättsliga konventionsåtaganden och att man inte har tagit hänsyn till artikel 8 i Europakonventionen, som stadgar rätt till respekt för hem, privatliv, familjeliv med mera. Begreppet "hem" ska tolkas utifrån de faktiska omständigheterna och helt oberoende av om boendet är tillåtet eller inte. Enligt Europadomstolens praxis krävs att varje person som riskerar avhysning har rätt att få prövat om åtgärden är både proportionerlig och rimlig i förhållande till ändamålet. Vänsterpartiet instämmer helt i detta.
Advokatsamfundet pekar också på att en överflyttning till Polismyndigheten skulle vara oförenlig med Europakonventionens krav på rättsmedel och rätten att invända mot beslut. Dessa principer är viktiga i en rättsstat. De handlar om att båda parterna i en process ska ges möjlighet att motsätta sig motpartens argument och ta del av grunderna.
Sammantaget, herr talman, har detta lagförslag så många brister - allvarliga sådana för rättssäkerheten - att Vänsterpartiet inte kan ställa sig bakom det. Vi yrkar därför avslag på propositionen och bifall till reservation 1.