Genomförande av tjänstedirektivet

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall för reservation 1, 2 och 3 som är gemensamma för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Efter flera års strid för att säkerställa att den svenska modellen med svenska kollektivavtal på svensk arbetsmarknad inte skulle äventyras lyckades man förändra det ursprungliga förslaget till tjänstedirektiv. Det nuvarande tjänstedirektivet är ett resultat av ett hårt fackligt och politiskt arbete. Man fick bort punkter i EU-kommissionens ursprungliga förslag som hotade både den svenska kollektivavtalsmodellen och arbetsrätten. Vi socialdemokrater anser att en ökad rörlighet och integrering av tjänstesektorn är av stor betydelse för ökad konkurrenskraft, tillväxt och för att få nya företag i Sverige och i övriga EU. Samtliga länder behöver dock genomföra och införliva tjänstedirektivet samtidigt. Annars riskerar vi att det uppstår en snedvriden konkurrens. Tanken med tjänstedirektivet är att det syftar till att skapa en gemensam inre marknad för tjänster så att både företag och konsumenter ska kunna dra full nytta av de möjligheter som finns i denna sektor. Det kan innebära att direktivet bidrar till en ökad tjänstehandel och ger större affärsmöjligheter för svenska företag. För att handel med tjänster ska fungera är det dock viktigt att olika länders modeller på arbetsmarknaden respekteras. Regeringen har dessvärre inte tagit hänsyn till bestämmelsen i direktivet om att regelverket inte ska påverka det arbetsrättsliga området. Tvärtom innebär regeringens förslag nu att det uppstår oklarhet om kollektivavtalens ställning och direktivets tillämpning - därav våra reservationer. Kravet på en i Sverige bosatt föreståndare har fram till nu i brist på annan reglering tillförsäkrat att en behörig person finns tillgänglig att förhandla med i Sverige. Nu föreslår regeringen att detta krav tas bort och inte ersätts med något annat. Vad kan då hända? Jag kan ge ett exempel: Ett dataföretag med programmerare kommer till Sverige. Eftersom vi inte har någon lag som reglerar lön utan tillämpar kollektivavtal behöver det tecknas avtal med berörd facklig organisation, men om det inte finns en behörig företrädare i Sverige kan inte avtal tecknas. Risken är uppenbar att det blir lägre löner och sämre villkor än vad motsvarande svenska företag har för sina anställda. Vid ett näringsutskottssammanträde fick vi också höra från regeringens representant att konsekvenserna kunde bli att de fackliga företrädarna fick resa runt i Europa och leta efter de här företagen, var de nu befann sig, för att få kunna teckna kollektivavtal. Under flera år, fru talman, har näringsminister Maud Olofsson framfört att det är dags att svenska löntagare utsätts för europeisk konkurrens. Syftet är som alltid att försämra villkor och löner. Frågan om dagens skrivning i tjänstedirektivet är ytterligare ett led i denna kampanj. Regeringens förslag till genomförande av direktivet innebär dessutom att de fackliga organisationernas rätt till förhandling kränks. Detta riskerar hela den svenska kollektivavtalsmodellen. Det är uppenbart att regeringens positiva ord om kollektivavtal bara är tomma ord och att man inte står upp för det som tidigare har lovats nu när tjänstedirektivet ska bli lag. Kritiken från de svenska fackliga organisationerna har därför varit mycket tydlig i den här frågan. LO, TCO och Saco har i ett gemensamt yttrande framfört att man tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen trots att man sagt sig värna den svenska kollektivavtalsmodellen agerar i motsatt riktning. Dessutom har representanter för LO, TCO och Saco i ett möte med riksdagens näringsutskott tydligt redogjort för de negativa konsekvenserna när regeringen nu tar bort det här. Min fråga blir då till de borgerliga ledamöterna i näringsutskottet: Lyssnade ni inte? Förstod ni inte vad man menade, eller gjorde ni det, och är det i så fall därför som ni vidhåller ett fortsatt slag mot den svenska modellen? Med nuvarande förslag som den borgerliga majoriteten står bakom tvingas som sagt de fackliga organisationerna att resa runt i Europa. Det är något som i princip omöjliggör kollektivavtalstecknande och därmed ger sämre villkor för de anställda jämfört med svenska företag där avtal finns. Att sedan försöka få tag på den som är ansvarig för om exempelvis arbetsmiljölagen efterföljs framstår som minst lika utopiskt. Det måste finnas en behörig företrädare för utländska företag och näringsidkare också vid ett arbetsmiljöbrott i domstol eller i andra hänseenden när myndighetskontakter fordras. Från Bolagsverket har det framförts hur svårt det kommer att bli att kontrollera de företag som kommer till Sverige om det inte finns en behörig företrädare i landet. Vi föreslår i huvudsak två ändringar. För det första ska det även framöver vara praktiskt möjligt för facken att förhandla med de utländska företag och näringsidkare som bedriver verksamhet. Vi anser att det även efter genomförandet av tjänstedirektivet måste finnas en företrädare för utländska företag och näringsidkare på plats i Sverige som är behörig att förhandla med de fackliga organisationerna. Detta är avgörande för att den svenska kollektivavtalsmodellen ska fungera i praktiken. För det andra föreslår vi att lagen justeras så att det tydligt framgår att arbetsrätten inte ska påverkas. Hittills har vare sig regeringen eller den borgerliga majoriteten i utskottet kunnat ge ett bra svar på varför man motsätter sig den skrivningen. Det kanske man kan göra här i dag. Varför tycker ni inte att det ska stå att den svenska arbetsrätten inte ska påverkas? Vill man att arbetsrätten ska försämras? Vid flera tillfällen har Anders Borg och Sven Otto Littorin sagt sig stå bakom arbetsrätten samtidigt som både Jan Björklund och Maud Olofsson har velat försämra densamma. Ska vi tolka det som att Moderaternas ord bara har varit tomma ord även i denna fråga och man faktiskt är rörande överens om att man vill försämra arbetsrätten? Slutligen vill jag säga att eftersom reglerna om ett tyst beviljande eller så kallat stupstockförfarande är en nyhet i svensk förvaltning är det svårt att förutse konsekvenserna med det förslaget. Myndigheterna måste ha resurser för att hålla uppsatta tidsfrister så att viktiga samhällsintressen tillvaratas. Fru talman! Den svenska modellen med svenska kollektivavtal är jätteviktig, och kampen om tjänstedirektivet i Europa var jätteviktig för den fackliga rörelsen. Att man nu i Sveriges riksdag försöker att kringgå de förändringar som man faktiskt gjorde ute i Europa genom att ta bort regeln om en företrädare i Sverige för företagen är illavarslande, och jag skulle önska att man nu i den borgerliga majoriteten här i riksdagen kommer att lyssna på vad vi har sagt även om jag inte har så stora förhoppningar om det. (Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3, alltså de gemensamma reservationerna från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Inom ramen för Lissabonstrategin har EU-länderna beslutat om en rad gemensamma mål som ska träda i kraft och vara fullt genomförda till 2010. Det handlar om att stärka EU:s konkurrenskraft och tillväxt, öka sysselsättningen och den sociala sammanhållningen, säkra en hållbar utveckling samt motverka social dumpning. Det sista är inte minst viktigt när vi nu diskuterar tjänstedirektivet. Tjänstedirektivet är ett led i att förverkliga Lissabonstrategin. År 2010 ska målet att skapa en fullt utvecklad inre marknad för tjänster ha uppfyllts. Tjänstedirektivet har således antagits för att främja friheten för tjänsteleverantörer att etablera sig i andra medlemsstater och friheten att tillhandahålla tjänster mellan medlemsstaterna. Direktivet har också till syfte att ge konsumenter och företag som utnyttjar tjänster större valfrihet och bättre kvalitet. Tjänstedirektivet tillhör de senaste årens kanske mest omstridda EU-lagar. I det förslag som efter mycket kompromissande blev antaget var en lång rad tjänstebranscher undantagna, däribland hälso- och sjukvårdstjänsterna. Det är viktigt att konstatera detta. Till stöd för det fria tillhandahållandet av tjänster föreskrivs i direktivet att medlemsstaterna ska garantera fritt tillträde till tjänsteverksamheter och att dessa fritt ska kunna utövas inom deras territorier. Den medlemsstat som tjänsteleverantören har förflyttat sig till kan endast kräva att vissa krav iakttas under förutsättning att dessa krav inte är diskriminerande, att de står i proportion till syftet och är motiverade av skäl som sammanhänger med allmän ordning och säkerhet samt människors hälsa och skyddet av miljön. En av hörnstenarna i direktivet är att tjänster över gränserna ska få erbjudas utan omotiverade begränsningar. Vad som menas med "diskriminerande" och att krav ska "stå i proportion till syftet" går inte att utläsa i regeringens förslag. Risken är uppenbar, fru talman, att vi nu öppnar upp för ett domstolsförfarande där EU-domstolen helt enkelt ska avgöra vad som är diskriminerande och vad som står i proportion till syftet. Inför folkomröstningen 1994 om EU-medlemskapet var frågan om den svenska modellen omdiskuterad. Ledande fackliga och politiska företrädare gjorde tydligt att ett villkor för att ställa sig bakom ett svenskt medlemskap var att fackets rätt att vidta stridsåtgärder för att kräva kollektivavtal också med utländska företag kunde garanteras. Vi vet att resultatet av dessa förhandlingar ledde till att de fackliga organisationerna var nöjda, och Erland Olauson, då chef för LO Rättsskydd, sade: "Vi får respekt för att avtal skall gälla från första dagen, även för utländska entreprenörer med tillfällig arbetskraft i Sverige." Det är en hörnsten i den svenska modellen. När vi nu i kammaren ska debattera och senare votera om tjänstedirektivet kan jag konstatera att frågan om den svenska modellen och de fackliga organisationernas möjlighet att teckna avtal med utländska företag med tillfällig verksamhet i Sverige kraftigt försämras eller omöjliggörs. De fackliga rättigheterna som vunnits genom åren urholkas ytterligare i och med detta förslag och står i direkt motsättning till vad som sägs i direktivet om att arbetsrätten inte ska påverkas. I dag krävs att utländska företag som verkar i Sverige genom filial har en här bosatt föreståndare med ansvar för verksamheten inom Sveriges gränser. Detta är oerhört viktigt när man ska förhandla om kollektivavtal och diskutera arbetsmiljöfrågor. De svenska myndigheterna ska kunna kontrollera att företaget lever efter svensk lag och förordning. Regeringen har lagt fram förslaget att lagen helt tas bort, utan att undersöka vad konsekvenserna för den svenska modellen och fackföreningsrörelsens förhandlingsmöjligheter blir. Man säger: Vi är medvetna om att det är ett hot mot den svenska modellen, och vi avser att vid ett senare tillfälle komma med förslag till hur vi ska kunna rätta till frågeställningen. Det är en omvänd ordning. Man undersöker konsekvenserna efter att någonting har genomförts. Detta skulle aldrig, fru talman, kunna genomföras i en kommunal församling. Förslaget skulle återremitteras direkt för att åtminstone få på bordet vilka konsekvenserna kunde bli. De fackliga organisationerna har därför framhållit för regeringen att det är mycket viktigt att det finns regler som säkerställer att utländska företag och näringsidkare verksamma i Sverige har en behörig person på plats, en person som kan förhandla om och träffa kollektivavtal samt företräda företaget i frågor om lön och andra anställningsvillkor. Därför är det viktigt att, som det sägs i reservationen, det bör, eller ska, finnas en representant i Sverige som kan föra förhandlingar med de fackliga organisationerna. Regeringens förslag innebär att verksamhet kommer att kunna bedrivas i Sverige utan att, som jag nämnde, det finns någon behörig person. Därmed går man emot de direktiv som är klart uttalade. Det påverkar arbetsrätten och står i strid med tjänstedirektivets artikel 1.6 och 1.7 samt skäl 14 om att direktivet inte ska påverka arbetsrätten eller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Regeringens förslag står också i strid med vad ILO-konventionen säger om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten. Det är dock inte bara de fackliga organisationerna och den politiska oppositionen som är kritiska. Även Bolagsverket har reagerat på regeringens förslag. De befarar att det blir svårare att kontrollera verksamhet som bedrivs i Sverige och att skatteundandragande, alltså skattefusk, och problem med ekonomisk brottslighet skulle kunna öka. Det är en allvarlig kritik från Bolagsverket, där man, givetvis med regeringens goda minne, ändå fullföljer sina intentioner. Dessutom finns det all anledning att fundera över vad "tillfällig verksamhet" innebär. Är det en månad, två månader, tre månader eller ett år? Lagförslaget om tjänstedirektivet som regeringen presenterar ger inget svar på den frågan. Det betyder att det kan bli konsekvenser också för de tjänsteföretag som har filial och en stadig verksamhet i Sverige eftersom de omfattas av den svenska kollektivavtalsmodellen. Det gäller däremot inte företag med tillfällig verksamhet. Det skulle således vara intressant att höra från den borgerliga sidan vad som menas med "tillfällig verksamhet". Av de skäl som jag här redovisat avvisar Vänsterpartiet regeringens föreslagna ändring i filiallagen och föreslår i stället att nuvarande bosättningskrav ersätts med en bestämmelse som medför krav på att det på plats i Sverige ska finnas någon som är behörig att företräda utländska företag och näringsidkare i förhållande till arbetstagare och arbetsorganisationer. Avslutningsvis, fru talman, vill jag nämna att redan innan vi debatterat och fattat beslut om tjänstedirektivet och innan det trätt i kraft i medlemsstaterna vill handelsminister Ewa Björling riva upp kompromissen. Hon vill att EU:s gränslösa rörlighet för tjänsteföretag också ska omfatta vårdtjänster och andra sociala tjänster. Låt mig citera Ewa Björling som i samband med ett besök i Norrland för inte så länge sedan sade: "Många tjänster omfattas inte av tjänstedirektivet. Därför vill jag få igång en diskussion om hur direktivet ska utvidgas till nya områden, till exempel hälso- och sjukvårdsområdet." Det sade hon vid en presskonferens i anslutning till mötet med EU:s konkurrensministrar i Umeå. Det är inte bara den svenska modellen och den svenska fackliga traditionen som är hotad utan även den svenska välfärden inom en rad viktiga områden. Min fundering är, fru talman, om det inte finns en dold agenda. (Applåder)

Fru talman! Tjänstesektorn är oerhört viktig för Sverige. Man beräknar att den svarar för ungefär tre fjärdedelar av förädlingsvärdet i den svenska ekonomin. Det beräknas att ungefär åtta av tio nya företag i Sverige är tjänsteföretag. Man ser att tillväxten för tjänsteföretagen har varit stabil och mycket hög. Med tanke på tjänstesektorns stora betydelse för den svenska och den europeiska ekonomin är det bra att gränsöverskridande försäljning av tjänster nu regleras. Om liknande regleringar genomförs i samtliga EU-länder finns möjligheter för ökad tjänstehandel. Det ger större affärsmöjligheter för svenska företag. Men här ligger också ett av problemen med det nu liggande lagförslaget. Det bygger på principen att tjänstedirektivet genomförs ungefär samtidigt i alla medlemsländer. Om vissa länder skulle dröja väldigt lång tid med att genomföra regelverken blir konkurrensen snedvriden, eftersom den svenska marknaden då öppnas för dessa länders företag, medan samma möjligheter inte ges för svenska företag på deras marknader. Jag vill därför understryka att det är viktigt att den svenska regeringen, till exempel genom ordförandeskapet i Europeiska unionen, driver på övriga medlemsländer och visar att det är oacceptabelt att vänta länge med att införa tjänstedirektivet i de respektive ländernas lagstiftning. Om detta inte görs kommer svenska företag att drabbas, helt i onödan. Direktivet måste också genomföras på ett sådant sätt att det inte påverkar den svenska arbetsmarknadsmodellen och det svenska kollektivavtalssystemet. Eftersom vårt system för att reglera arbetsmarknaden är unikt i Europa krävs det att den svenska regeringen genomför reglerna på ett sätt som värnar kollektivavtalen i stället för att stjälpa den svenska modellen. Därför tycker vi att det är en viktig första brist att regeringen inte tydligt har skrivit in i lagen att arbetsrätten och den svenska kollektivavtalsmodellen inte påverkas av tjänstedirektivet. Vi kan inte se att regeringen skulle ha tagit till vara de möjligheter som ges i tjänstedirektivet att uttryckligen värna den svenska modellen. Vi tycker därför att regeringen ska återkomma med ett förslag till ändring i lagen, där det tydligt framgår att arbetsrätten inte omfattas av direktivet och att regler som finns i kollektivavtal inte kan ses som otillåtna krav enligt direktivet. Fru talman! En annan stark invändning som vi har mot den nu föreslagna lagstiftningen gäller, som vi också har hört tidigare, att man tar bort kravet på företag som vill sälja tjänster på den svenska marknaden att ha en representant i landet. Regeringen hävdar att ett sådant krav skulle kunna vara emot tjänstedirektivet, men vi kan inte se att lösningen på det är att helt släppa det tidigare representationskravet utan att i stället ersätta det med någonting annat. Ska man ta bort den reglering som har visat sig vara avgörande för de fackliga organisationerna och för svenska myndigheter måste man ersätta det med en mer EU-anpassad formulering som fyller samma funktion. Det beklagar vi att regeringen inte har gjort. Just att det finns en representant för företagen som arbetsorganisationerna kan förhandla med och som svenska myndigheter kan komma i kontakt med är en grundsten i den svenska modellen. Utan en sådan representant finns det ingen för facket att löneförhandla med. Det finns ingen att ställa krav på om att man ska ha en rimlig arbetsmiljö, och det finns ingen att förhandla om kollektivavtal med. Därigenom anser jag att lagen strider mot det som Sverige har åtagit sig i den internationella ILO-konventionen, där bland annat rätten till kollektiva förhandlingar är inskriven. De fackföreningar som har varit i näringsutskottet och informerat oss alla ledamöter har varit djupt kritiska och visat på vilka allvarliga konsekvenser det kan få att man genomför lagstiftningen men inte har en regel om att man måste ha representation i Sverige. Även svenska myndigheter som Skatteverket och Bolagsverket har som ni har hört varit kritiska och pekat på risker. Vad är då regeringens svar på den här allvarliga kritiken? Jo, det är att fortsätta att utreda frågan. Men man måste ändå inse att det finns stora risker med att först ta bort kravet på en representant för företaget och sedan utreda, oklart hur länge, en ny regel för att ge facket en rimlig möjlighet att förhandla. Under tiden hamnar den svenska arbetsmarknadsmodellen i ett vakuum, där ingen riktigt vet vad som gäller. Man måste fråga de borgerliga ledamöterna i den här salen: Hade det inte varit väldigt mycket klokare att göra som i Finland, där man samtidigt som man införde tjänstedirektivet i lagstiftningen också skrev in ett krav på representation som inte strider mot EU:s regelverk? I Finland finns det nedskrivet i lagen att de företag som vill verka i landet är skyldiga att utse en företrädare om man ska ha en verksamhet i Finland i mer än 14 dagar. Det finns alltså förslag som väldigt enkelt kan lösa problemet. Fackföreningarna har också kommit med konstruktiva förslag. Man föreslår att det införs ett lagkrav om att företag som bedriver näringsverksamhet i Sverige måste ha anmält en representant med adress i Sverige som kan företräda företaget, till exempel gentemot fack och myndigheter. Tycker man inte att det förslaget är tillräckligt bra kunde man åtminstone låta det nuvarande systemet vara. Man kunde låta reglerna som finns i filiallagen vara kvar under den övergång som krävs för att ta fram en ny lagstiftning. På det sättet skapar man inte detta vakuum som innebär både stora risker för ökat fusk och risker för den svenska modellen. Jag vill hävda att alla parter förlorar på den rättsosäkerhet som nu infaller när regeringen inför lagstiftning som öppnar för utländska bolag att sälja tjänster i Sverige men inte samtidigt reglerar att det måste finnas en representant på plats att vända sig till om något inte fungerar på arbetsplatsen. Vårt förslag är därför att riksdagen säger nej till förslaget att slopa kravet i filiallagen innan något ersättningsförslag finns framtaget av regeringen. Jag vill med anledning av det här yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3. (Applåder)

Fru talman! Efter att ha hört dessa inledningar kommer jag inte osökt att tänka på hur det var för bortåt 20 år sedan, när den socialdemokratiska regeringen som en punkt i ett krisprogram skrev upp att man ville gå med i EG, som det hette då. Tillträde till EG:s inre marknad var själva motivet för att först söka sig med i EES och sedan till ett fullvärdigt medlemskap. Det var en del i ett krisprogram. Tillgången till den inre marknaden skulle förbättra möjligheterna för svenska företag och därmed för svenska jobb. För mig och säkert för alla er andra här i dag har EU-medlemskapet otroligt mycket djupare och vidare dimensioner. Men kraften i den inre marknaden och betydelsen den har för företagandets möjligheter, jobb och välstånd ska absolut inte förringas. I dag befinner vi oss också i en djup ekonomis kris, men den här gången inte beroende på att vi har inhemska strukturella problem, som den gången. Vi befinner oss i en mycket fördjupad lågkonjunktur på grund av en internationell finanskrasch. I dag ska vi fatta beslut om att ta ytterligare ett steg in på den inre marknaden. Den ekonomiska situationen tycks vara på väg att bemästras. Finansmarknaderna fungerar bättre. Förhoppningsvis har konjunkturen stabiliserats, och vi börjar kunna se olika typer av tecken på att det är på väg att vända. I går släppte EG-kommissionen sin prognos för medlemsländernas ekonomiska utveckling den närmaste tiden. Där pekar man på att Sverige förväntas få en snabbare bnp-ökning 2010 än EU-genomsnittet. Sverige hade en snabbare nedgång beroende på vår mycket stora exportefterfrågan som försvann. Men Sverige ser nu att få en mycket snabbare uppgång. Den privata konsumtionen hade på grund av det en snabbare nedgång än de andra, men väntas nu ha en snabbare uppgång än de andra. Förtroendet för ekonomin är på stark frammarsch. Sverige väntas framöver ha en lägre arbetslöshet än EU-genomsnittet, och man pekar på att prognosen för Sverige har större uppåtrisker än nedåtrisker, vilket är mycket bra. Men när det nu vänder kan vi också förvänta oss att det som gick bra för oss att sälja i går kanske inte kommer att gå bra att sälja i morgon. Någon annan kanske är bättre på det då. Globaliseringskrafterna med specialisering, ny lokaliseringslogik, ny produktionslogik och ny försäljningslogik kommer att förstärkas. Vi vet också att det är i de mindre företagen som de nya jobben kommer. Det är tjänstesektorn som växer mest, och det handlar väldigt mycket om företag-till-företag-tjänster, mycket beroende på att företagen specialiserar sig. I stället för att man utför tjänster inne i företaget är det andra mindre tjänsteföretag som specialiserar sig och säljer tjänsterna. Därför är det otroligt lägligt att tjänstedirektivet nu införs på bred front i alla medlemsländer, för det ger de svenska företagen bättre tillträde till en stor marknad där man kan specialisera sig, bli riktigt duktig, vara med och sälja på en större marknad och därmed ha otroligt mycket bättre förutsättningar än vad man skulle ha haft på en liten sluten marknad där specialisering inte är möjligt. Det är precis på det här sättet som det svenska välståndet är byggt sedan långt över hundra år tillbaka: Vi är små, vi specialiserar oss, och vi finns på stora marknader. Konkurrensen kommer inte i dag främst från några få länder i Östeuropa med låglönekonkurrens utan från hela den globala ekonomin. De svenska företagen konkurrerar framför allt om både lokalisering och försäljning med företag som ligger i länder som är ganska lika vårt eget land. Därför är det otroligt viktigt att vi har tillträde till de marknaderna, och där är EU:s inre marknad viktig. Vi vet också från forskningen att företag som ger sig ut på internationella marknader ofta växer snabbare, har högre produktivitetsutveckling och därmed en bättre intjäningsförmåga. Det är precis den typen av jobb vi talar om när vi säger att vi inte ska konkurrera med låga löner utan med kvalitet och kompetens. Därför är det otroligt viktigt att svenska företag är med ute på en internationell marknad. Det är väldigt viktigt för utvecklingskraften i hela den svenska ekonomin, eftersom det spiller över på företagen runtomkring. Självklart är tillgången till ett bredare utbud av tjänsteleverantörer också någonting som gynnar svenska företag här i sin verksamhet när de kan köpa från utländska tjänsteproducenter. Vi får naturligtvis inte heller glömma att det gynnar oss konsumenter att få ett bredare och varierat utbud som är billigare och har bättre kvalitet och nya saker som inte har kommit fram än. Det handlar helt enkelt om dynamik i ekonomin. Tjänstedirektivet och den lagstiftning som vi i dag ska införa innebär kanske inte några enorma förändringar vad gäller företagens formella möjligheter till tillträde, eftersom vi redan har tillträde till den inre marknaden. Men det är rivandet av praktiska hinder och barriärer och en påtaglig förenkling av tillträdet som är det viktiga. Att riva den här typen av praktiska hinder är också något som vi vet främst gynnar små och medelstora företag. Det är det som man nu gör genom införande av en generell lagstiftning i alla länder. Vi vet att det är ganska många sektorer på tjänstesidan som av olika skäl och genom olika regleringar är uteslutna. Jag ska inte gå in närmare på det. Det handlar också om att den befintliga lagstiftningen på ett antal olika områden - lag om automatspel, lotterilagen och så vidare - behöver ändras i vissa detaljer för att undanröja problem som finns med befintlig lagstiftning. Det handlar också om att länderna ska samarbeta i tillsynen, att elektroniska informationssystem ska införas och att det regleras vilken information som leverantörerna måste lämna om tjänsten som sådan och hur man kan komma i kontakt med tjänsteleverantören. Det regleras i den nya lagstiftningen och i de nya informationssamarbetena. Det var ändå en befrielse att till slut höra Per Bolund komma upp i talarstolen och säga att det fanns någonting positivt i det hela, att handel är bra och att detta ger möjligheter efter att ha hört den långa litanian från Socialdemokraternas och Vänsterpartiets representanter här som enbart såg problem och ett stort svart mörker som skulle lägga sig över hela Sverige om man ger tillträde till varandras marknader även på tjänstesidan. Det var inte lite problem som skulle uppstå i hela den svenska modellen om man tog på bort kraven på en i Sverige bosatt föreståndare vid etablering av filialer. Som framgår av propositionen och som har framgått av behandlingen kommer det nu att tillsättas en utredning som kommer att se över detta. Blanda inte ihop den finska modellen som man pratar om här med borttagandet. Finland har gjort precis det som vi föreslår. Det är uppenbart att kravet strider mot tjänstedirektivet. Det är förmodligen så att det strider redan mot den befintliga EG-rätten eftersom kommissionen har inlett ett förfarande redan tidigare mot Sverige på den här punkten och har genomfört ett förfarande mot Finland. Det är grunden för att Finland har tagit bort motsvarande krav som gör att vi i dag föreslår att ta bort kravet på en i landet bosatt företrädare. Finland har i stället infört en paragraf inte i associationsrätten, som detta handlar om, utan i arbetsrätten om en behörig representant för att motta framställningar. Det är inte som ni här har fört fram att det är någon som har behörighet att förhandla och så vidare. Något sådant krav finns inte i den finska lagstiftningen. Det är därför uppenbart att det behöver ses över noggrannare. Det har inte gjorts inom ramen för den tidigare implementeringsutredningen. Det behöver göras inom ramen för kanske arbetsrätten på någon punkt eller på något annat sätt för att man ska säkerställa detta. Men det tillförs här på ett sätt som ni helt har bortsett ifrån en reglering med krav på hur man ska lämna information om hur människor kan komma i kontakt med företagen. Det är inte så att företagen inte går att få kontakt med bara för att man inte har en i Sverige bosatt företrädare. Till sist handlar det som den andra punkten som togs upp om att man ska skriva in i lagen om tjänster att arbetsrätten inte påverkas. Det står redan i direktivet. Det blir ganska konstigt om vi i olika lagar ska skriva in vilka andra lagar som inte ändras. Då måste man också definiera vad arbetsrätten är. I lag kan man inte skriva in "arbetsrätten". Det är inget juridiskt begrepp på det sättet. Man måste då skriva upp långa listor på vilka lagar som inte påverkas. Det blir en väldigt konstig och bakvänd situation. Förmodligen borde man då lägga till många andra lagar som man påpekar inte ändras. I stället för att enbart som ni gör fokusera på ett potentiellt problem ska vi bejaka utvecklingen och se vilka möjligheter det ger. Vi ser självklart också, som jag sade tidigare, att det kan uppstå problem som inte finns i dag. Man påpekar att det även i dag med den reglering som finns är svårt att få fatt i människor att förhandla med. Vi förutsätter från utskottets sida att utredningen kommer till snabbt och jobbar skyndsamt och att man också omedelbart bevakar utvecklingen. Om det skulle vara så att bara en bråkdel av den nattsvarta pessimism som ni nu målar upp blir verklighet får man snabbt lov att återkomma med någon form av provisorisk lagstiftning. Jag tror inte att så kommer att hända. Det vore därför otroligt knasigt om Sverige i dag som ordförandeland skulle implementera tjänstedirektivet på ett sådant sätt som vi vet redan från dag ett uppenbart strider mot direktivet. Fru talman! Vi ska inte göra en bifråga till en huvudfråga. Med det här förslaget kommer svenska företag att ges nya och enklare möjligheter att exportera till andra länder och ges ett bredare utbud av tjänster här hemma. Det är väldigt viktigt för jobb och välstånd i vårt land. (Applåder)

Fru talman! För oss socialdemokrater är den svenska kollektivavtalsmodellen och arbetsrätten ingen bisak. Det är ingenting man kan skoja bort och låtsas som att det inte finns. Jag undrar om Karin Pilsäter inte hörde min inledning på anförandet där jag tog upp vikten av tjänstedirektivet. Om inte annat kan hon läsa vår reservation där vi pekar på vikten av att man inför ett tjänstedirektiv. Jag förstår inte varför Karin Pilsäter tycker att meningen om arbetsrätt inte ska tillföras. Genom att man tillför den meningen och skriver in att vi anser att arbetsrätten inte ska påverkas är man också tydlig med att EU-direktiv inte ska kunna komma in och förändra den lagstiftningen. Vi talar inte om krav på en bosatt företrädare utan om en behörig företrädare. Det har LO, TCO och Saco krävt. De har också redovisat för näringsutskottet mycket tydligt vad det får för konsekvenser. Karin Pilsäter försöker säga att det är en bisak i sammanhanget. Det visar uppenbart att de borgerliga ledamöterna antingen a) inte lyssnar på de fackliga företrädarna eller b) struntar i vad de säger. Det är lika illa vilket som. Min fråga till Karin Pilsäter är: Hur har man tänkt sig detta? Det är uppenbart att kravet på behörig företrädare behövs för att kunna säkerställa den svenska kollektivavtalsmodellen. Vi har inte motsatt oss tjänstedirektivet som det ser ut nu efter att man tog bort ursprungslandsprincipen som skulle innebära att 27 länders invånare skulle kunna komma till Sverige och jobba under helt andra avtal och villkor. Men när man nu fick bort den skrivningen inför man det bakvägen. Varför tycker Karin Pilsäter inte att det är viktigt? Varför är inte arbetsrätten och den svenska modellen viktig, Karin Pilsäter?

Fru talman! Det är ett otroligt märkligt sätt att formulera frågan: Varför är inte arbetsrätten viktig? Det är klart att den är viktig, men detta handlar inte om arbetsrätten. När jag säger att man gör en bisak till en huvudsak är det inte så att förhandlingsrätten tas bort eller arbetsmiljölagen upphävs. Det som upphävs är kravet på en i Sverige bosatt företrädare. Det är vad som tas bort. Då kan man inte säga så här. Det som står är också att arbetsrätten till exempel inte påverkas i enlighet med lagstiftning och i enlighet med gemenskapsrätten. Gemenskapsrätten tillåter inte detta, som vi kan se utifrån den process man har haft med Finland när de tog bort just det här kravet. Gemenskapsrätten tillåter inte att man kräver att ett utländskt företag som är tillfälligt verksamt i Sverige ska ha en i Sverige bosatt företrädare. Så är det. Det betyder inte att jag inte tycker att den svenska modellen är viktig. Det är inte det som det här handlar om. I förslaget införs, inte bara för Sverige utan för alla länder, också kraven på informationspunkter. Det ställs krav på vilken information man måste lämna, och man måste lämna information om hur man får tag på folk. I det som man förde fram både i remissvaren och till utskottet har man på något sätt utgått från det finska, som är i någon form av arbetsrättslig lag. Jag kan inte exakt se motsvarigheten i den svenska lagstiftningen. Det handlar inte om motsvarigheten till filiallagen. Det gäller inte en behörig företrädare på det sätt som ni efterfrågar. Det är därför den här saken måste utredas. Hur kan man formulera detta? Men man behöver också se hur utvecklingen går och i vilken mån det här över huvud taget blir ett problem som är av den arten att det kräver åtgärder som man inte är säker på är förenliga med gemenskapsrätten. Tycker inte ni att gemenskapsrätten är något som är viktigt att följa?

Fru talman! Både i slutet av sitt anförande och i slutet av sitt svar medger Karin Pilsäter att precis det som vi har stått och sagt kan uppstå. Det är det som vi har varnat för och som LO, TCO och Saco gemensamt varnar för: Den svenska kollektivavtalsmodellen kan undandras genom att det inte finns någon behörig företrädare. Karin Pilsäter säger att vi ska avvakta för att se vad utredningen kommer fram till. Låt oss prova och se vad det får för konsekvenser, säger hon. Det är uppenbart att konsekvenser kan uppstå i form av lönedumpning och att man inte får tag på den som är arbetsmiljöansvarig. Det kan till exempel bli så att Arbetsmiljöverket inte kan få tag på den ansvariga arbetsgivaren. Hur ska man då kunna vidta åtgärder? Karin Pilsäter pratar om information. Men vi pratar om en behörig företrädare för företaget och att detta är viktigt. Vi tycker att tjänstedirektivet är viktigt. Vi tycker att det är bra. Men vi tycker inte att det är bra att regeringen tar bort den här skrivningen och inte tillför det som LO och TCO har sagt. Fru talman! Jag är fortfarande besviken över att borgarna inte har lyssnat på de fackliga företrädarna och inte tar oron på allvar.

Fru talman! Vi har visst lyssnat på dem. Men ni blandar på något sätt bort korten och försöker få det att låta som om inte kollektivavtalen och förhandlingsrätten skulle finnas bara för att man tar bort kravet på en i Sverige bosatt företrädare. Det är där ni blandar bort korten och får det att låta som om de här rättigheterna skulle upphävas. Återigen: Det som man har fört fram och pekat på är en parallell med en finsk lagparagraf som inte är det som ni efterfrågar. Det är därför den här saken måste utredas vidare när det gäller hur det ska gå att i så fall säkerställa det hela. Men jag upprepar att vi inte vet detta. Det som man också redogjorde för i framställningen var problem som man menar uppstår i dag. Vi fick ett antal exempel på konflikter och problem som har uppstått på den svenska arbetsmarknaden både med företag inom EES och företag utanför EES. Det är uppenbart att problemen har kunnat uppstå med den befintliga lagstiftningen. Då får man ställa sig en fråga. Vi vet ju inte om det över huvud taget uppstår någon skillnad i problemställningen. Detta handlar förmodligen om rätt oseriösa företag. Om det blir en skillnad kanske man måste tillföra någon form av provisorisk reglering om det här inte kan komma fram tillräckligt snabbt. Men vi vet ju inte ens det. Ni får det att låta som om själva förhandlingsrätten försvann. Så är det inte.

Fru talman! Med risk för att det blir en upprepning av det förra replikskiftet tänker jag fortsätta diskussionen om de fackliga organisationernas möjligheter att praktiskt förhandla med en tjänsteutövare i Sverige. Det är skillnad på dem som har en etablerad verksamhet i Sverige över lång tid och dem som är här under en tillfällig period. Det är just i den delen man tar bort kravet på att det ska finnas någon fast företrädare för företaget. Det är det som är problemet och det som vi riktar kritik mot. Hur ska det göras möjligt för de fackliga organisationerna att över huvud taget förhandla om arbetsmiljö och löner när det inte finns någon representant som har mandat att göra det? Det blir ett förhållande där de fackliga organisationerna får resa Europa runt för att leta reda på någon som har möjlighet att företräda företag och förhandla. Det är det som den stora kritiken gäller. Det är detta vi har spetsat in oss på. Det gäller inte bara de fackliga organisationerna och de politiska partierna i opposition. Statliga myndigheter har också fört fram kritiken. Hur ska de kunna fullfölja sin myndighetsutövning om det inte finns någon de kan förhandla med? Det blir näst intill omöjligt. Det måste finnas ett svar på den frågan innan man fattar beslut och implementerar direktivet i svensk lagstiftning. Under ett års tid har man med sju heltidstjänster jobbat i Regeringskansliet med att implementera och gå igenom det här. Det har funnits tid att se över detta. Det är ingen ny fråga, utan den har funnits med hela tiden och kritiken har framförts hela tiden.

Fru talman! Det finns risk för att även jag behöver upprepa mig. Detta beror inte på att det har varit för få personer som har utrett det här, utan det beror på att tjänstedirektivet uttryckligen förbjuder att man har den här typen av krav på att det ska vara i Sverige bosatta personer. Om ett företag finns här med verksamhet under en längre tid är det klart att de som jobbar på företaget måste bo här - om de nu inte bor i Köpenhamn och verksamheten är förlagd till Malmö eller så. Men annars är det självklart att man måste bo här - om inte blir det svårt att hinna till jobbet på morgnarna. Det är inte därför man inte har hittat någon lösning. Det finns inget sådant krav. Vi vet också att kommissionen har bedrivit ett informellt förfarande mot Sverige om den här regeln, och vilken dag som helst kan det komma ett formellt förfarande. Min motfråga blir: Vad är ert förslag? Det som ni refererar till i den finska modellen är inte detta. Det är inte ett krav på en person som har rätt att företräda företaget, utan det är ett krav på en person som har rätt att vara brevlåda. Min uppfattning är att kraven på gemensamma informationspunkter förhoppningsvis kommer att fylla motsvarande funktion. Frågan är vad ni tycker att man borde göra. Det ni föreslår i dag är att vi i dag ska fatta ett beslut som vi vet strider mot det direktiv som vi ska införa. Det tycker vi känns bakvänt, speciellt vid en tidpunkt då Sverige är ordförande. Då är det viktigt att vi kan utöva påtryckning på alla andra länder att genomföra detta fullt ut.

Fru talman! I det förslag som ligger här på bordet föreslår ni att vi ska genomföra någonting som ni uppenbarligen tycker strider mot den svenska modellen och de svenska fackliga organisationernas förhandlingsrätt. Det är ett ganska märkligt förhållande. Ni för in en lagstiftning som ni vet strider mot den svenska modellen för att sedan utreda konsekvenserna och därpå eventuellt komma med förslag. Det är väldigt märkligt. Vi kräver att det ska finnas praktiska möjligheter för de fackliga organisationerna och för myndigheterna att föra en diskussion med någon som har mandat att göra det här i Sverige. Vi har inte sagt att den personen ska vara bosatt här och ha en bostadsadress här. Det är inte vårt förslag, utan det här är ett led i att underlätta när det gäller att se till att det finns en konkurrensneutralitet mellan tjänsteutövande företag i Sverige. Risken är uppenbar att vi får ett förhållande med tillfälliga utövare och tjänsteföretag som dumpar löner och som har en försämrad arbetsmiljö för de anställda. Det finns en rad uppmärksammade rättsfall här i Sverige under de senaste åren där man har sett att tillfälliga arbetstagare eller tjänsteutövare har kringgått den svenska modellen och de svenska kollektivavtalen. De fackliga organisationerna har inte kunnat komma åt företagen därför att de inte har funnits här i Sverige. Det här är ett problem för de företag som finns i Sverige och verkar inom de förordningar som finns, och det är också ett problem därför att det ställer arbetare emot varandra. Det strider också mot EU:s grundläggande tanke att vi ska motverka social dumpning.

Fru talman! Vi genomför inte i dag en lagstiftning som vi anser strider mot den svenska modellen, men vi kan se att det kan uppstå ett praktiskt problem. Det är inte så att förhandlingsrätten tas bort eller att någon lagstiftning om vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla upphävs, men vi kan se att det skulle kunna uppstå fler praktiska problem än de som finns i dag. De rättsfall som du hänvisar till och de problem som man har plockat fram har uppstått med befintlig lagstiftning med ett krav på en bosatt företrädare. Om detta skulle växa lavinartat därför att det här förslaget kommer att framkalla en våg där man ser Sverige som ett eldorado för skummisar - jag tror inte det - kan jag se ett behov av man går fram snabbt med en provisorisk förändring. Något som ni också bortser ifrån är att det tillförs andra moment i stället för den här lagstiftningen som handlar om krav på informationsgivning, och det är krav som inte finns i dag. Jag förstår att det inte är roligt att vara i opposition om man ska hålla med varandra. Det är klart att vi diskuterar det vi är oense om även om jag skulle önska att det fanns en något större förståelse här. Det är möjligt att det fanns någon inledande bisats i det allra första inlägget om att det är bra. Det här handlar om möjligheter för svenska företag att ge sig ut och konkurrera. Det handlar om möjligheter för svenska företag och konsumenter att köpa nya tjänster, annorlunda tjänster och möjligheter till specialisering och därmed ökat välstånd inte bara i Sverige utan i hela Europa, vilket vi alla tjänar på. Det är väl ändå någonting som är bra?

Fru talman! Optimism är bra, Karin Pilsäter, men det brukar krävas mer av en regering än att man tror eller hoppas på att det man inför inte kommer att få några negativa effekter. Det brukar särskilt krävas mer än så när det finns en enig fackföreningsrörelse och flera statliga myndigheter som uttryckligen har varnat för att det kan få negativa konsekvenser. Då brukar man ta det på allvar. Jag hade möjligen kunnat förstå regeringens hantering att först införa lagen och ta bort det här kravet i filiallagen och sedan utreda frågan om det hade varit väldigt svårt att lösa problemet med representation, men vi har svårt att se att det är det. Jag och flera andra har i våra anföranden försökt visa att det inte bara finns ett utan flera olika sätt som man skulle kunna lösa frågan på. Fackföreningarna har tagit fram ett förslag på hur man skulle kunna lösa det. Vi kan hålla med om att den finska modellen inte är optimal, men den är väldigt mycket bättre än ingenting, som den svenska regeringen föreslår. Det finns också andra metoder. Vi har också pratat om att man under en övergångstid skulle kunna ha kvar den här regleringen i filiallagen medan man utreder. Jag är övertygad om att EU-kommissionen skulle ha förståelse för ett sådant förfarande om man såg att det var någonting nytt på gång. Men i stället föreslår inte regeringen någonting, och det är väldigt svårt att förstå. Jag vill fråga Karin Pilsäter hur ett fackförbund ska gå till väga om det finns en arbetsplats som inte fungerar i Sverige med en utländsk ägare. Det kanske kan vara ett callcenter med ett par anställda i en mindre svensk stad. Ska man då ge sig ut i Europa och jaga rätt på en representant som man kan prata med om lönen inte kommer i slutet på månaden eller om toaletten på arbetsplatsen inte fungerar? Är det detta som är meningen? Är det så man ska lösa problemet?

Fru talman! Nu blir det väldigt konkret. Om ett callcenter ska kunna fungera, speciellt om man anställer personer som är hjälplösa, rättslösa, inte kan språket och så vidare - varför man nu skulle göra det i Sverige - har man förmodligen någon form av chef. Eller hur? Man har förmodligen någon form av ekonomichef för att en sådan verksamhet ska fungera. Jag kan inte riktigt se att den verksamhet som du målar upp skulle kunna leda till ett sådant problem. Om man däremot tillfälligt skickar hit ett gäng för att bedriva en verksamhet kan det naturligtvis vara så. På samma sätt vet vi att det finns exempel i dag när det här kravet finns. Man får ge sig ut i Europa. På samma sätt är det om man skickar ned en firma från Dalarna till Stockholm och upptäcker att det finns några brister i verksamheten. Det finns inget krav på att det ska finnas en behörig representant för företaget på plats i Stockholm. Jag tror att vi på sikt måste försöka internationalisera även den fackliga verksamheten i takt med att vi river hindren mellan länderna. Det är en utmaning för den fackliga rörelsen att lära sig att samarbeta bättre över gränserna. Det faktum att man inte har en representant som är bosatt på orten innebär inte att man inte kan skicka ett brev till någon som bor i ett annat land eller till ett företag som har säte i ett annat land på samma sätt som man från Stockholm kan kräva att få komma i kontakt med personer som företräder företag som inte har sitt huvudkontor i Stockholm. Jag kan inte riktigt se att nationsgränsen helt plötsligt ska vara så otroligt avgörande.

Fru talman! Nu handlar det inte bara om en nationsgräns, utan det kan även vara andra gränser, till exempel kulturella gränser och språkliga gränser inte minst, som kan göra det väldigt svårt att förhandla med någon som sitter hundratals mil bort till skillnad från den jämförelse som du tog upp med ett företag som kommer från Dalarna. Där finns det inte några sådana problem. Facket och flera exempel från Sverige har tidigare visat att en chef inte alls behöver ha ett mandat från företaget att föra en förhandling. Den här chefen kan säga: Jag har ingen rätt att diskutera lönefrågor. Det har hänt, och det kommer säkerligen att hända igen. Att man har en chef är ingen garanti för att man har någon att förhandla med. Jag oroas lite grann över att Karin Pilsäter förminskar problemet med förhandling. Det är min erfarenhet att det är väldigt svårt att förhandla om det inte finns en motpart att förhandla med. Om jag går ut härifrån kan jag säga att jag inte har inskränkt min rätt att debattera, men debatten blir väldigt mycket torftigare om jag inte står här. Det är samma sak som facket kommer att uppleva. Det är väldigt svårt att föra en konkret förhandling om det inte finns en representant på plats som man kan diskutera med. Jag förvånas lite grann över att de borgerliga partierna inte ser den här problematiken och att man inte ser den kritik som har kommit från bland annat statliga myndigheter om att det finns en risk att detta även leder till ökat fusk och till att det kan vara svårt för myndigheterna att ställa krav på de här företagen, vilket den svenska lagstiftningen bygger på. Jag skulle verkligen vilja höra varför Karin Pilsäter tycker att det är ett bra sätt att genomföra den här lagstiftningen att först ta bort regelverket, vilket många har anfört kommer få svåra konsekvenser, och sedan i efterhand utreda hur man ska lösa problemet. Hade det inte varit väldigt mycket smidigare att lösa detta i ett paket och redan från början ta fram ett förslag på hur man skulle kunna ha en representant som skulle kunna sköta förhandlingar med fack och myndigheter?

Fru talman! Tjänstedirektivet ska vara implementerat i alla medlemsländer den 28 december, med andra ord om inte så väldigt många månader. Om vi skulle lägga detta på is skulle vi i Sverige, som ordförandeland och som ett av de länder som verkligen har mycket att vinna på detta, mäla oss ut och säga att vi inte är klara, att vi måste vänta och att vi nog måste ta ett år till på oss. Jag kan hålla med om att inte bara denna utan många debatter här inne skulle förlora avsevärt på om Per Bolund inte var med i dem, men faktum är att det du skisserar här visar på hur problematisk och komplicerad den här frågan är. Det ska inte vara någon som är bosatt, men det måste vara någon som är här och någon som pratar svenska. Jag tror inte att det är förenligt med gemenskapsrätten, varken med eller utan tjänstedirektivet, att ersätta kravet på att det ska vara någon som är bosatt här med ett krav på att det ska vara någon som är allestädes närvarande och svensktalande. Om man bor i Norge i gränstrakterna mot Sverige kan man vara verksam på den svenska sidan. Man behöver inte bo här. Jag tror inte att det skulle hålla. Jag tror att den här frågan är betydligt mer komplicerad än så. För - återigen - det som ni pekar på, det här som finnarna har inskrivet, är inte en person som är behörig att förhandla, som du nu säger att man måste ha. Det är inte en person som är behörig att förhandla som finns i den arbetsrättsliga delen av den finska lagstiftningen. Det är därför vi måste hitta någon annan form av lösning på ett problem som jag är fullkomligt övertygad om är väldigt överdrivet från er sida.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet om genomförande av tjänstedirektivet och avslag på samtliga reservationer. Syftet med förslaget är att öppna upp EU:s inre marknad och stimulera tjänstesektorn genom att göra det enklare, förenkla etablering och fri rörlighet inom EES-området och samtidigt stärka tjänstemottagarnas intressen. Direktivet omfattar en rad bestämmelser om administrativ förenkling, etableringsfrihet, fri rörlighet för tjänsteleverantörer, tjänstemottagarnas rättigheter och tjänstens kvalitet men även bestämmelser om administrativt samarbete mellan EU:s medlemsländer, vilket är nog så viktigt. Avsikten är att man ska ta bort olika handelshinder och framför allt förenkla administrationen för företagare. Dessa handelshinder är ofta kopplade till olika länders inhemska lagar och regleringar. Denna typ av hinder är i allmänhet mindre synliga och mer komplexa än konkreta tullar och avgifter och har en mycket dämpande effekt på handeln. Fri rörlighet för tjänster är på intet sätt något nytt utan utgör en av de fyra friheter som fanns med redan i EG-fördraget från 1957. De nu föreslagna lagändringarna ska träda i kraft i slutet av december i år. Den inre marknaden utgörs av 500 miljoner konsumenter, 20 miljoner företag och en gemensam valuta. Man bedömer att tjänstesektorn kommer att vara den snabbast växande sektorn inom EU de närmaste åren. Vi inom alliansen vill framhålla att ökad rörlighet och integrering av tjänstesektorn är en viktig komponent i arbetet med att skapa ett konkurrenskraftigt Europa. Det är av stor betydelse för en ökad tillväxt och sysselsättning i såväl Sverige som övriga Europa. EU är sin egen största handelspartner. Inom unionen står tjänstesektorn för 70 procent av EU:s samlade bnp. Även i Sverige utgör tjänstesektorn en betydande del av ekonomin. Cirka tre miljoner är sysselsatta inom tjänstesektorn. Sedan början av 90-talet har den svenska tjänsteexporten ökat markant, och tjänstenäringens betydelse har ökat. I dag är tjänstesektorn den snabbast växande delen av vår ekonomi. Trots det utgör svensk tjänsteexport i dag endast 20 procent, så här finns det en stor potential för ökad tjänstehandel. Det i sin tur kan bidra till att inte minst små och medelstora svenska tjänsteföretag kan få bättre förutsättningar att sälja sina tjänster på den europeiska marknaden. De europeiska hushållen spenderar en allt större del av sin inkomst på tjänster. Det handlar om kommunikation, resor, utbildning, kultur och underhållning. Men även företagen ökar sin efterfrågan på tjänster när inkomstnivån i ett land stiger, då en högre inkomstnivå leder till en ökad efterfrågan på mer avancerade tjänster. Dessa har i allmänhet ett större tjänsteinnehåll än lite enklare varor. Detta är den enklaste förklaringen till att tjänstenäringens andel växer i takt med ett lands ekonomiska utveckling. Därför kommer tjänstedirektivet att skapa bättre förutsättningar för svenska tjänsteföretag att konkurrera på den europeiska marknaden. Därmed kan svenskt näringsliv bli mer konkurrenskraftigt, vilket kan skapa fler jobb och ge en ökad ekonomisk tillväxt här hemma. Fru talman! Det finns ingen lista över vilka tjänstenäringar eller tjänsteutövare som omfattas av direktivets bestämmelser, utan tjänstebegreppet är rätt allmänt hållet. Det kan röra sig om till exempel företagsrelaterade tjänster, som konsulttjänster, arkitektverksamhet eller hotell, restaurang och catering. Däremot påverkas inte exempelvis arbets-, skatte- och straffrätten av tjänstedirektivets bestämmelser. Jag kan beklaga att det finns många branscher som inte omfattas av direktivet, branscher där vi är duktiga i Sverige. Det handlar exempelvis om finansiella tjänster och säkerhets- och transporttjänster. Jag konstaterar att genomförandet innebär att medlemsstaterna tvingas ta bort etableringskrav eller andra omotiverade krav som ställs för tjänster som tillhandahålls över medlemsstaternas gränser. Ett effektivt genomförande av direktivet betyder alltså att en mängd legala och administrativa hinder kommer att undanröjas, vilket skapar goda förutsättningar för en ökad tjänstehandel i Europa, något som jag verkligen välkomnar. Fru talman! Det är utskottets uppfattning att det är angeläget att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen där arbetstagarorganisationer spelar en viktig roll. Men utskottet delar inte oppositionens mening att det skulle behövas ett förtydligande beträffande arbetsrätten i lagen om tjänster på den inre marknaden, då direktivet uttryckligen inte påverkar arbetsrätten. Även arbetsmarknadsutskottet delar utskottets uppfattning att det av lagen inte behöver framgå att arbetsrätten inte omfattas av direktivet. Vi i alliansen anser att det är viktigt att säkerställa att svenska regler står i överensstämmelse med EG-rätten. Regeringen har i propositionen meddelat sin avsikt att återkomma till frågan om filiallagen i ett annat sammanhang, och utskottet har informerats om att det inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att ta fram utredningsdirektiv för en översyn av filiallagen. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på området och att man, om det skulle uppstå eventuella problem när det gäller förändringen i filiallagen och förordningsförändringen, skyndsamt återkommer och vidtar åtgärder. Vidare förutsätter utskottet att regeringen följer upp effekterna av det förändrade tillståndsförfarandet tillsammans med övriga genomförda förändringar som tjänstedirektivet medför. Fru talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att det tagit över 50 år att få tjänstedirektivet på plats. Låt oss nu gå från ord till handling! (Applåder)

Fru talman! Marie Weibull Kornias framförde i sitt anförande väldigt mycket starka synpunkter om att det var viktigt med regelförenklingar, att det skulle bli enklare just för tjänsteföretagen att komma till Sverige. Det kan jag instämma i. Men min fråga är: Anser Marie Weibull Kornias att arbetsrätten och kollektivavtal är försvårande regelverk? Anser Marie Weibull Kornias att arbetsrätten inte påverkas? Varför är det då så svårt att skriva in det i det förslag som nu regeringen har lagt fram för riksdagen? Det kan uppstå problem, säger Marie Weibull Kornias. På vilket sätt tror Marie Weibull Kornias att det kan uppstå problem? Man säger ju nu att arbetsrätten och kollektivavtal inte kommer att påverkas, men å andra sidan säger man att det kan uppstå problem. På vilket sätt ser Marie Weibull Kornias att det kan uppstå problem? Jag är fortfarande väldigt förvånad över att ingen i den borgerliga majoriteten i riksdagen har förstått vad LO, TCO och Saco har framfört, att det inte kommer att gå att upprätthålla den svenska kollektivavtalsmodellen i och med att man inte har någon företrädare som man kan förhandla med. Har Marie Weibull Kornias lyssnat men inte förstått? Har Marie Weibull Kornias lyssnat men inte tagit till sig av kritiken? Jag hoppas kunna få svar på mina frågor, fru talman.

Fru talman! Jag kan konstatera att Eva-Lena Jansson ställer väldigt många frågor. Jag ska försöka svara på några av dem. Precis som utskottets ordförande säger är det viktigt att inte göra en bifråga till en huvudfråga. Tjänstedirektivet är så mycket större än det. Det har inte framgått här i dag i debatten om oppositionen tycker att gemensamhetsrätten inom EU är bra eller inte. Det finns så mycket positivt med det här tjänstedirektivet, och det är viktigt att vi samordnar EU:s 27 länder att samtidigt implementera det. Det pågår nu en utredning inom regeringen vad det gäller filiallagen. Vi får se vad det resulterar i.

Fru talman! För mig är den svenska kollektivavtalsmodellen och arbetsrätten ingen bifråga. För mig är den fundamental för att den svenska arbetsmarknaden ska kunna fungera på det sätt som vi har tyckt att den har gjort och som har tjänat oss väldigt väl här i Sverige. Men kan inte låtsas som att det är en bifråga och säga att vi får se om det uppstår några problem och sedan bara skicka det vidare till regeringen och hoppas att man löser det. Min känsla är att regeringen inte vill lösa frågan. I alla olika förslag man lägger fram till riksdagen säger man att det inte kommer att påverkas. Man står bakom den svenska modellen, men man gör allting för att urholka den. En fråga som jag inte fick svar på, fru talman, var: Anser Marie Weibull Kornias att arbetsrätten och kollektivavtalen är försvårande regelverk? Hon talar sig varm om att göra regelförenklingar. Är det därför man nu genomför det här förslaget och tar bort kravet på att det ska finnas en behörig företrädare? Är det därför den borgerliga majoriteten inte lyssnar på LO, TCO och Saco som framför stark kritik mot regeringens förslag och inte tar dem på allvar? Fru talman! Jag skulle vilja ha svar på de frågorna.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte heller fick svar från Eva-Lena Jansson vad det gäller hur oppositionen ser på gemensamhetsrätten, om man tycker att den är bra. Utskottet och regeringen gör bedömningen att undantaget från arbetsrätten inte behöver framgå av lagen, eftersom direktivet inte påverkar arbetsrätten. Därför krävs det inget förtydligande i lagen om tjänster på den inre marknaden.

Fru talman! Jag har läst Tjänstehandel i Europa - nya möjligheter med tjänstedirektivet som har utgetts av Regeringskansliet. Det är en intressant läsning. Man berättar i den skriften vad tjänstedirektivet innebär, men det finns inte ett ord om att man faktiskt förändrar filiallagen - inte ett ord. Jag har funderat väldigt mycket över det. Däremot skriver man lite grann om tillfällig tjänstehandel: "Direktivet skiljer mellan å ena sidan tjänsteleverantörer som är etablerade i ett land med en fast verksamhetspunkt under en obegränsad tid, och å andra sidan leverantörer som tillfälligt tillhandahåller tjänster i ett annat land." Man skriver vidare att "tjänster över gränserna ska få erbjudas utan omotiverade begränsningar. Det är en av hörnstenarna i själva tjänstedirektivet. Medlemsländerna får inte ingripa med landets egna krav på tjänsteleverantörer som tillfälligt utför en tjänst, utom när det kan motiveras med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet, folkhälsa eller miljöskydd. Kraven måste också vara förenliga med principerna om icke-diskriminering, nödvändighet och proportionalitet." När jag läser det och ställer det i relation till filiallagens tidigare utformning funderar jag på om det inte finns en motsättning. Jag funderar också väldigt mycket på vad det innebär med tillfällig tjänsteutövning i Sverige. Är det en månad, två månader eller ett år? Och hur påverkar det konkurrensen med dem som har en fast punkt och är etablerade över längre tid? Hur resonerar egentligen alliansen inför den här typen av direktiv?

Fru talman! Det är viktigt att det här direktivet kommer på plats i tid. Vi vill inte försinka det. Det är viktigt att samtliga medlemsländer verkligen genomför det och får det på plats. Vad det gäller vissa konkreta, praktiska frågor tror jag att det löser sig efter hand. Jag tycker att det är bra att Kent Persson har tagit del av den trevliga lilla informationsskriften, där företag kan se på vilket sätt det här kommer att gynna svenskt näringsliv.

Fru talman! "Det löser sig efter hand." Det innebär att efter det att vi har fattat beslut och infört den här lagstiftningen är det upp till EU-domstolen att avgöra vad som är tillfällig handel, vad som icke-diskriminerar och vad som står i proportionalitet. Vi har alltså i dag när vi går till beslut inte en susning om vad det här får för konsekvenser, vilket ni också medger. Det är ganska allvarligt att man över huvud taget inte, vare sig i förarbeten eller i propositionen, lägger fram förslag som tydliggör vad det här handlar om. Det blir också problem när det gäller arbetsrätten. Det är, som tidigare har sagts, ingen bisak. Det är en väldigt viktig del när det gäller arbetstagarnas rättigheter, och skyldigheter också som givetvis den svenska modellen innebär. Därför kan man inte bara säga att det kanske innebär problem, vilket Karin Pilsäter också tidigare medgav, och då får vi väl hitta på en provisorisk lösning. Jag tycker att det är ett väldigt märkligt förfaringssätt om man är medveten redan när man lägger fram ett förslag om att det kan få konsekvenser för svensk arbetsrätt och man inte åtgärdar det i förväg. Hur ska det gå till för en svensk facklig organisation att föra en förhandling eller göra en framställan om det inte finns en företrädare för företaget i Sverige?

Fru talman! Å ena sidan tycker vi inom alliansen att det är viktigt att vi säkerställer att svenska regler står i överensstämmelse med EG-rätten, å andra sidan har vi kommissionen som har ett förfarande mot Sverige. Det är en balansgång. Låt oss få direktivet på plats. Sedan reglerar vi det om det skulle uppstå problem. Låt oss inte måla upp de mörka tonerna i dag, utan låt oss ta det här direktivet som skapar möjlighet för svensk tjänstenäring.

Fru talman! Vi får höra lite grann samma svar som i tidigare inlägg, att man ska återkomma med förslag till åtgärder i ett annat sammanhang och att det löser sig efter hand. Visar det sig att det är några problem hittar man en lösning. Det kanske är en ny princip i svensk politik att man inför regler fast man inte riktigt vet vad som kommer att hända. Om det blir några problem löser man det efter hand och återkommer i ett annat sammanhang. Kommer det att vara en princip som också ska gälla i budgetsammanhang? Man kanske ska öka statsskulden radikalt. Det kanske kostar något i framtiden. Visar det sig att det blir problem tillsätter man en utredning och ser vad det blir för konsekvenser. Man löser det i ett annat sammanhang. I regelförenklingens namn kanske vi ska ta bort trafikregler. Det kan få konsekvenser i form av ett ökat antal dödsfall på vägarna, men då tillsätter vi en utredning, ser vad det får för konsekvenser och återkommer med en lösning i ett annat sammanhang. Det känns inte riktigt som en seriös politik att agera på det sättet, utan man förväntas kanske vara medveten om vilka konsekvenser ens förslag ska få och också komma med förslag på åtgärder för att motverka dem. Det trodde jag var den grundläggande principen i svensk politik. När det gäller frågan om förhandlingsrätt och möjligheten att hitta en part att förhandla med har många olika varianter föreslagits. Det är svårt att i den här debatten komma ifrån känslan av att anledningen till att man inte har tagit fram ett förslag redan från början, samtidigt som man genomför de övriga lagförändringarna, helt enkelt är att man inte tycker detta är en viktig fråga. Hade man tyckt att det här var viktigt hade man väl hittat en lösning i samma veva som den övriga lagstiftningen. Jag vill därför ställa samma fråga som jag ställde till Karin Pilsäter: Hade det inte varit mycket smidigare att lösa den här frågan om förhandlingsrätt och förhandlingspart samtidigt som man inför den övriga lagstiftningen, i stället för att lösa det i ett annat sammanhang?

Fru talman! Det är möjligt, men utskottet konstaterar att regeringen noga följer utvecklingen och eventuella problem som kan uppstå på området. Vi vet inte det, eller hur, Per Bolund. Vi vet inte. Ni målar väldigt svarta färger i stället för att se på möjligheterna. Som sagt: Om det uppstår problem genom förändringen i filiallagen och förordningsförändringen kommer regeringen skyndsamt att vidta åtgärder, och det förväntar vi oss i utskottet också.

Fru talman! Jag tolkar svaret som att den princip som faktiskt gäller för den här regeringen är att man inför regler som man inte riktigt vet konsekvenserna av, och sedan utreder man och löser problem som uppstår i efterhand. Jag vill hävda att det är bra att vara efterklok, men att vara klok från början är bättre. Det kan vara en princip att man faktiskt försöker ta hänsyn till de varningar som kommer, att lyssna till en fackföreningsrörelse som med sin erfarenhet tror att detta kommer att få svåra konsekvenser och att det kommer att bli mycket svårare att klara av det fackliga arbetet och att se till att den svenska modellen upprätthålls i Sverige. Regeringen och de borgerliga partierna borde även lyssna till den oro som uttrycks från svenska myndigheter, till exempel Skatteverket och Bolagsverket, som visar att det här kan få svåra konsekvenser och att det kan bli svårt att upprätthålla det svenska regelverket och den svenska lagstiftningen när det inte finns någon motpart i landet att prata med. Varningssignalerna finns, och jag ser väldigt starka skäl för regeringen och de borgerliga partierna att vara medvetna om kritiken och riskerna och faktiskt från början ta in det i sitt arbete och se till att det finns en lösning på problemet. Den borgerliga regeringen har haft tre år på sig att arbeta med den här frågan; självklart hade det funnits tid och möjlighet att också komma med förslag på åtgärder för att inte riskera förhandlingsrätten och den svenska modellen. Men man har valt att inte göra det, för man tycker helt enkelt inte att frågan är prioriterad.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag fortfarande inte har fått svar från oppositionen om ni gör bedömningen att gemensamhetsrätten är bra. I det här direktivet för tjänstedirektivet handlar det om en balansgång mellan gemensamhetsrätten och de regler och förordningar som vi har haft i Sverige. Tjänstedirektivet handlar dock inte om arbetsrätten, och därför behöver det heller inte framgå av lagen.

Fru talman! Europa är i dag i en svår ekonomisk situation. Lågkonjunkturen och finanskrisen bidrar båda till ett ökat reformbehov, och det gör det ännu viktigare att genomföra långsiktiga förbättringar i vårt samhälle för att komma starkare ur krisen. Behovet av att samarbeta över gränserna är stort, eftersom människor, företag och nationer är extremt beroende av varandra. EU:s mest positiva effekter och största framgångar har att göra med den fria rörligheten. EU har utvecklats stegvis under lång tid. Att skapa gemensamma regler för så många länder i Europa har varit en lång och mödosam process av enorm betydelse för var och en som bor i Europa. Därför känns det bra att vi nu ska implementera tjänstedirektivet innan årsskiftet. Fru talman! I strategin för en ökad tillväxt i Europa intar tjänstesektorn en nyckelroll i den framtida produktiviteten och sysselsättningen. Ända sedan 1995 har Sverige kunnat ta del av de välfärdsvinster som EU:s fria rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor medför. Det underlättar vardagen för alla människor, inte minst när det gäller möjligheten att få jobb. Mellan 1999 och 2003 skapades sex miljoner nya jobb i EU-länderna. Handeln inom unionen ökade med 30 procent, och andelen utländska direktinvesteringar har fördubblats. Vi anser att potentialen är stor. Tjänstesektorn i Europa står för 75-80 procent av den samlade produktionen, men av den totala handeln mellan EU:s länder är endast 20-25 procent tjänstehandel. Det finns således en betydande outnyttjad handelspotential inom EU. Det kan så klart sägas vara lättare att handla med bilar än med frisörtjänster, men mycket tyder ändå på att potentialen i tjänstehandeln är grovt underskattad. Andelen tjänster i varuhandeln ökar. De flesta nya jobb skapas just i tjänstesektorn. Det har varit en lång process sedan tjänstedirektivet antogs 2006. Anledningen är den ständigt expanderande tjänstesektorn som rymmer en mångfald verksamheter. Mycket har dock gjorts, och för många tjänstesektorer finns numera gemensamma bestämmelser som ersätter nationella särregleringar. Centerpartiet välkomnar implementeringen av tjänstedirektivet, även om sektorer som hälso- och sjukvårdstjänster blev undantagna från tjänstedirektivet. Vi tycker att det är självklart att även de borde vara med i regelverket, men vi välkomnar att man har kommit så här långt och är med och stöttar i den delen. Tjänstedirektivet har väckt starka känslor. Den fria rörligheten för tjänster har ställts mot den nationella välfärden i allmänhet och arbetstagarintressen i synnerhet. Det är tydligt att det råder vitt skilda uppfattningar om vilken inverkan detta har på den svenska kollektivavtalsmodellen. I den motion oppositionen har lämnat står det att den svenska arbetsmarknadsmodellen är i fara när kravet på behörig föreståndare tas bort eftersom det inte kan upprätthållas inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eftersom kravet strider mot tjänstedirektivet. Faktum är att filiallagen i dess nuvarande form inte är förenlig med EG-rättslig praxis, vilket i sig argumenterar för en översyn av lagstiftningen. Centerpartiet tycker det är bra att en kommande utredning gör en översyn av filiallagstiftningen. Det handlar om en konsekvensutredning av eventuella föreslagna ändringar men också om att belysa effekterna av dessa. Det kan handla om arbetstagarorganisationernas möjlighet att utnyttja sin förhandlingsrätt. Vi tycker det är bra om utredaren dessutom lägger vikt vid regelförenkling, till exempel åtgärder som minskar företagens administrativa kostnader och som ger en märkbar förändring i företagens vardag. Den svenska modellen har en lång historia med en kärna som bygger på avtal mellan arbetsmarknadens parter. Detta innebär att parterna själva reglerar villkoren sinsemellan utan inblandning av lagstiftaren. Centerpartiet är positivt till denna modell, samtidigt som vi anser att den behöver anpassas utifrån en global marknad och självklart till de nya spelreglerna på arbetsmarknaden. År 2004 varnade Göran Persson för social turism och krävde övergångsregler för att skydda oss mot medborgare från våra grannländer. Centerpartiet stod då upp för öppenhet och människors lika värde och en tilltro till människor. Det gör vi nu också. Både arbetstagare och företagare måste inse och förhålla sig till faktum: Att stänga gränser är att stänga utveckling och framtid ute. Utan detta samarbete hade den polska rörmokaren förblivit arbetslös i Polen, medan det var arbetskraftsbrist på Irland. Svenska byggnadsarbetare hade under vår kris 1994 förblivit arbetslösa när det samtidigt var byggboom i Berlin. Vi är beredda att anta utmaningen att utveckla det här tillsammans. Vi värnar om fri konkurrens, rörlighet och öppenhet. Implementeringen av tjänstedirektivet anger riktningen för marknaden och klargör rätten till fri rörlighet och konkurrens. Direktiven syftar till att göra det enklare för företag att etablera sig och att utföra tillfälliga tjänster på EU:s inre marknad. För att underlätta den fria rörligheten tar vi bort en tung och onödig byråkrati genom att förenkla administrationen för tjänsteproducenterna och stärka tjänstekonsumenternas rättigheter. Jag har en stor förhoppning på tjänstedirektivet och att en liberalisering och avreglering av tjänstemarknaden inom EU också kommer att leda till ökad produktivitet. Många med mig ser en betydande outnyttjad handelspotential inom tjänstesektorn. Det är denna som just tjänstedirektivet har som mål att frigöra. Det gynnar både enskilda medborgare och den gemensamma samhällsnyttan. Traditionell industri ska inte förringas, absolut inte, men vi är i allt högre grad på väg in i ett tjänstesamhälle. Nya europeiska entreprenörer och innovatörer växer fram. Företag strukturerar sig på nya sätt och stärks i den globala konkurrensen. Medan industrijobben flyttar och ibland rationaliseras bort expanderar näringar inom tjänstesektorn. I dag när vi diskuterar framtiden för Volvo och Saab, som är högaktuella i min egen hemregion, är det ett faktum att det faktiskt är fler som de senaste tre åren har anställts av de företag som Dagens Industri utser till Gasellföretag. Forskning visar att det är de små snabbväxande företagen som skapar de flesta nya jobben, till skillnad från ekonomins elefanter som alltid måste effektivisera och ofta dras med att behöva minska på sysselsättningen. Jag tror att de behövs i alla olika delar. Den nya rörligheten över gränserna och befrielsen av våra grannländer har också kommit att illustrera frågan om arbetstagarnas rätt att konkurrera. Konkurrens skapar valfrihet för konsumenter, restriktioner begränsar den. Konkurrens är också det som följer om det råder frihet att etablera sig. Oavsett vad man väljer har konkurrensen bidragit till att förbättra kvaliteten. Om det finns få barriärer för frivilligt utbyte kommer det att finnas konkurrens mellan olika länder. Innovatörer och entreprenörer kommer att kunna konkurrera om att söka de bästa nya sätten att producera det som vi som konsumenter vill ha. Detta skapar en utveckling mot ständigt ökad kvalitet, effektivitet och produktivitet. Tjänsterna blir fler och priset en bråkdel. Fru talman! Mycket har gjorts, men det återstår en hel del innan målet är uppnått och vi har en tjänstesektor som fungerar på samma villkor som handeln med varor. Uppbyggnaden av en gemensam europeisk tjänstemarknad påbörjades långt innan tiden för Sveriges inträde i Europeiska gemenskapen. Genom implementeringen av tjänstedirektivet i dag tar vi ett stort steg mot en gemensam tjänstemarknad. Centerpartiet vill verka för en politik som öppnar gränserna för att enskilda företagare ska våga investera och satsa på nya affärsidéer och för att enskilda människor ska våga flytta till ett annat land för att skapa sig det välstånd som de eftersträvar. Vi har en dröm om ett företagsamt och ett välmående Europa. Med tjänstedirektivet kommer en ökad öppenhet. Ökad öppenhet skapar välstånd och fler jobb åt alla. Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! När man efter långa och svåra förhandlingar hade lyckats få fram ett nytt förslag om tjänstedirektivet sades det att förslaget inte skulle påverka arbetsrätten och kollektivavtalen. Vi fick bort den skrivning som sade att länderna inte skulle få kräva att de utländska företagen skulle ha representanter på plats, säger Jan Andersson till LO-tidningen. Jan Andersson var tidigare EU-parlamentariker för Socialdemokraterna. Det var en anledning att fira att länderna även i framtiden skulle ha rätt att kräva att utländska bolag skulle ha en person på plats i landet. Det hade EU-kommissionen först varit emot. Nu kommer då regeringen och säger: Nej, vi kan inte ha det så här. Vi måste ta bort det här förslaget. LO, TCO och Saco har sagt att vi måste ha en behörig person och att man måste kunna kräva att den personen finns här i landet så att man kan teckna kollektivavtal. Det är inte motstridigt, och det var därför vi antog tjänstedirektivet i EU. Annika Qarlsson säger att det är bra att ta bort mycket tung och onödig byråkrati. Min fråga till Annika Qarlsson, fru talman, blir: Är svenska kollektivavtal och svensk arbetsrätt tung och onödig byråkrati? Man kan nämligen tolka det på det sättet. Om man nu inte säkerställer möjligheten för de fackliga organisationerna att teckna kollektivavtal och därmed också skriver in i den horisontella lagen att arbetsrätten inte ska påverkas av tjänstedirektivet säger man faktiskt att det är tung och onödig byråkrati, eller som Marie Weibull Kornias nyss sade: Det är möjligt att det blir de här effekterna. Vi får väl se, och sedan får regeringen utreda. Min fråga, fru talman, är: Varför tycker Annika Qarlsson inte att det är viktigt att säkerställa att svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad?

Fru talman! Jag ska vara ännu tydligare och säga att i det här förslaget tar vi inte bort förhandlingsrätten. I oppositionens argumentering låter det som att alla möjligheter att över huvud taget upprätthålla ett kollektivavtal i Sverige nu försvinner. Det vi säger är att vi inte kan ställa krav på att någon ska vara bosatt i Sverige för att vara den som förhandlar. Däremot försvinner inte något krav på att faktiskt ha rätten att förhandla. Det tror jag är viktigt att klargöra. Ibland låter det som om vi skrotar alltihop, men så är inte fallet. När det gäller arbetsrätten finns det tydliga skrivningar i tjänstedirektivet under flera olika punkter i flera olika artiklar. Det vi menar när vi säger att vi ska titta över detta med en utredare är att det ju handlar om att ha med sig det perspektivet hela tiden. När vi gör de här förändringarna måste vi också se till att det inte blir någon onödig byråkrati. Därmed inte sagt att vi inte ska se till att det finns en bra möjlighet att upprätthålla den svenska kollektivavtalsmodellen.

Fru talman! Om man inte har en behörig företrädare i Sverige, om företagen och näringsidkarna inte har en behörig företrädare, vem ska man då teckna kollektivavtal med? Vem ska man delge att man har en förhandlingsframställan om det inte finns en person på plats? Vi har redan i dag sett att det har uppstått problem, till exempel efter stormen Gudrun då utländska företag kom till Sverige. Det finns arbetstagare som fortfarande inte har fått ut pengar. Där fanns det tydliga problem med att de här företagen inte var registrerade. Risken är uppenbar att det här ökar dramatiskt när man tar bort kravet på behörig företrädare. För mig är det så uppenbart att de borgerliga företrädarna inte har lyssnat eller inte har förstått vad LO, TCO och Saco har sagt. Ni äventyrar faktiskt den svenska modellen och arbetsrätten genom att inte införa kravet på behörig företrädare. Jag förstår att Annika Qarlsson på något sätt tycker att det är bra, eftersom hon har haft och har en partiföreträdare, Maud Olofsson, som har sagt att svenska löntagare nu ska konkurrensutsättas på samma sätt som svenska bönder. Det kan man bara göra på ett sätt, genom att dumpa lönerna, genom att ta hit företag som har sämre villkor, sämre arbetsmiljö och sämre löner än de svenska företagen. Det innebär också att man snedvrider konkurrensen mot de svenska företagarna, som faktiskt tycker att det är viktigt att säkerställa att man har en god arbetsmiljö och drägliga villkor för sina anställda. Det innebär alltså inte bara ett hot mot löntagarna utan det är också ett hot mot de svenska företagen. Den frågan har ni inte ens tagit upp. Jag har framfört det tidigare och jag framför det igen: Jag tycker att det är orimligt att inte den borgerliga majoriteten och den borgerliga regeringen har lyssnat på LO, TCO och Saco. De företräder fyra miljoner löntagare i Sverige, och jag tycker att de har en poäng när de säger att det ska finnas en behörig företrädare så att man kan teckna kollektivavtal i Sverige.

Fru talman! Vi har lyssnat. Däremot ser vi att de lagar som finns i dag strider mot EG-rätten. Det pågår en utredning av hur de svenska lagarna ser ut i dag. Vi måste förändra dem. Därför tillsatte vi en utredning för att just titta på de här delarna och komma fram till på vilket sätt vi kan ordna det utan att det strider mot gemenskapsrätten. Jo, vi har lyssnat. När det handlar om en person som ska vara närvarande måste vi ändå göra en jämförelse. Om vi till exempel har ett skånskt företag som etablerar sig uppe i Dorotea - det är ungefär 200 mil däremellan - gäller precis samma krav som när ett företag från Italien etablerar sig i Malmö eller ett från Malmö etablerar sig i Italien. Det är klart att det finns en person från företaget som är ansvarig för att se till att förhandla. Däremot kan vi inte ställa kravet att den personen ska vara bosatt i Sverige. Det är den biten som vi plockar bort. Förhandlingsrätten är kvar oförändrad. Det gäller bara att se till att vi faktiskt kan hitta sätt att lösa detta. Det finns modern teknik för att också kunna hantera att det inte är uppåt i landet utan i stället ned genom Europa som man ska förhandla om de här delarna. När det gäller frågan om att konkurrensutsätta är det intressant att du tar upp just böndernas situation. Vi skulle kunna ta upp hela varuproduktionen i dag och fundera på var din tröja, dina byxor och dina skor kommer ifrån. Jag misstänker att det inte är svensk produktion som du har på dig i dag. Någonstans handlar det om att vi har en global ekonomi som konkurrensutsätts på område efter område. Det har inte lett till att vi har slutat att handla kläder utanför Sveriges gränser eller att vi har ett kylskåp som produceras någon annanstans i Sverige än där vi bor. Med tjänstedirektivet öppnar vi också upp den delen för tjänstesektorn. Det här är någonting som pågår på område efter område. Det som skulle vara alternativet är ju att bomma igen butiken och säga att vi inte vill vara med om någon utveckling. Vi vill backa tillbaka och inte vara med om det här längre. Det är den underliggande tonen som finns i oppositionens diskussion i kammaren i dag. Vill ni vara med i gemenskapen och utveckla Europa eller vill ni backa hem och stänga dörren? (Applåder)

Fru talman! Jag återkommer till frågan om ett borttagande i filiallagen. Det är inte bara de fackliga organisationerna som har reagerat på borttagandet av den nuvarande ordningen utan även Arbetsmiljöverket har gjort det. Bolagsverket framför det faktum att en ändring i filialförordningen innebär att Sverige får än svårare att kontrollera verksamhet som bedrivs i landet, och skatteundandragande och problem med ekonomisk brottslighet skulle kunna öka. Delar ni Bolagsverkets uppfattning, Annika Qarlsson?

Fru talman! Regeringen gjorde klart i propositionen - och som vi i näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet, som jag sitter med i, har visat på - att det finns saker som vi måste lyssna på, ta till oss och titta vidare på. Vi kan också konstatera att nuvarande filiallag strider mot gemenskapsrätten och mot det föreslagna tjänstedirektivet. Därför måste de bitarna flyttas ut eftersom de inte stämmer med vad vi har kommit överens om i Europa. Det gäller att vi tar steget vidare och ser över dessa bitar. Det här handlar också om ett annat problem som vi inte har lyft upp och talat om här, nämligen att det finns både seriösa och oseriösa företagare som etablerar sig. Vi måste alltså ta fram regelverk som fungerar bra och gör det enkelt för seriösa företagare att etablera sig, bedriva bra verksamhet och följa reglerna. Det är dem vi är intresserade av. När det gäller oseriösa företagare, av alla olika ursprung, som eventuellt väljer att etablera sig handlar det om helt andra saker. Det spelar ingen roll om det finns en filiallag, någon annan lagstiftning, en finsk brevmottagare eller något annat. Där finns det andra problem som måste lösas på andra sätt. Men när det handlar om seriösa företag kommer de att finnas på plats. De finns någonstans. Det är företag som existerar, annars kan de inte etablera sig i Sverige och svenska företag kan inte etablera sig utomlands. Eftersom vi tillämpar svensk kollaktivavtalsmodell i Sverige har man rätt att förhandla. Den rätten tar vi inte bort. Däremot kan kravet att den man förhandlar med ska vara bosatt i Sverige inte vara kvar, och därför tar vi bort det.

Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick svar på frågan om Annika Qarlsson delade Bolagsverkets uppfattning att borttagande av paragrafen skulle innebära svårigheter för Bolagsverket och Arbetsmiljöverket att fullfölja sin myndighetsuppgift. Det är sant att det skulle kunna innebära ökad ekonomisk brottslighet i Sverige. Det här är allvarligt, och det innebär att vi kan få en ordning där oseriösa företag som Annika Qarlsson pratade om inte konkurrerar på samma villkor som de seriösa företagen. Det problemet finns redan i dag i Sverige, och det skulle kunna öka ytterligare. Det är vad Bolagsverket påtalar i sitt remissyttrande. Delar Annika Qarlsson Bolagsverkets farhågor att det här kan inträffa? Varför lägger man inte fram förslag på hur det kan åtgärdas innan vi fattar beslut?

Fru talman! Bolagsverkets ingång i detta speglar både en farhåga och en insikt om att man kanske måste förändra sitt arbetssätt. Det är den viktigaste delen. Jag anser att jag svarade i min förra replik, men jag ska upprepa mig. Ja, vi har lyssnat på synpunkterna, och det är därför regeringen är tydlig med att man ska tillsätta en utredning som ser över frågorna. Vilka delar måste man möta och se? Regeringen har också gjort bedömningen att det här inte är ett så stort och akut ärende som oppositionen vill måla upp att det måste vara. Tvärtom finns ett uppdrag framöver att se vad som ska hända och utvecklas. Det är också enormt viktigt att fortsätta att vara tydlig med att vi inte tar bort förhandlingsrätten. Även om vi inte har krav på att vara bosatt i Sverige är det fortfarande tydligt uttalat i tjänstedirektivet, i artiklarna, att direktivet inte påverkar arbetsrätten, det vill säga sådana rättsliga eller avtalsreglerade bestämmelser om anställningsvillkor och arbetsförhållanden, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, samt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare som medlemsstaterna tillämpar i enlighet med nationell lagstiftning som respekterar gemenskapsrätten. I nästa artikel framgår att direktivet inte heller påverkar rätten att förhandla om, ingå eller tillämpa kollektivavtal samt att vidta stridsåtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis som respekterar gemenskapsrätten. I artikel 16.3 uttalas att medlemsstat inte heller får hindras att i enlighet med gemenskapsrätten tillämpa sina regler för anställningsvillkor, inbegripet regler i kollektivavtal. Arbetsrätten berörs även i tjänstedirektivets inledande skäl. Det här är svar som redan finns. Det finns väl dokumenterat vad som gäller i frågorna. Frågan är om vi tror på att en gemensam öppen marknad och fri rörlighet är något positivt. Jag tror det.

Fru talman! Att komma en bit ned på talarlistan innebär att det finns en uppenbar risk för en och annan upprepning, men jag dristar mig ändå att kanske nudda vid en och annan sanning som har sagts tidigare under debatten och hoppas att ni har överseende med det. Möjligen kan det komma fram en och annan ny infallsvinkel. En fri tjänstehandel utgör tillsammans med de övriga tre friheterna, varor, kapital och personer, grunden för det EU vi känner i dag. Man slog i Romfördraget 1957 fast dessa friheter. Vi kan i dag handla, betala och resa över gränserna i Europa. Genom det här skapar vi förståelse för varandras kulturer, vi binds samman genom handel, och vi kan därför i större utsträckning undgå krig. Det har vi också sett i Europas ganska korta historia. Vi har undvikit krig. Det finns oerhört många positiva effekter med den gemenskap vi har bildat. För tjänsterna har det inte gått lika snabbt och smidigt. Tjänstesektorn står i dag visserligen för ungefär 75 procent av EU:s samlade produktion, men av handeln mellan länderna är endast 20-25 procent tjänstebaserad. I ett Sverige och ett Europa som har drabbats hårt av den finansiella krisen är det viktigt att komma ihåg att det främst är inom tjänstesektorn som de flesta nya arbetstillfällena skapas, som vi också har berört tidigare i debatten. Därför är det viktigt att implementera det tjänstedirektiv som antogs 2006 och som ska underlätta den fortsatta tjänstehandeln över gränserna. Fru talman! Rent konkret innebär det nu att regeringen lägger fram en proposition om att en lag om tjänster på den inre marknaden införs. Lagen ska bland annat innehålla bestämmelser om en gemensam insats, en så kallad kontaktpunkt dit tjänsteleverantörer och deras kunder kan vända sig gällande tillstånd eller information, tidsfrister för när myndighet ska lämna besked till tjänsteleverantören och hur samarbetet mellan myndigheterna i olika länder ska bli bättre. Lagen ska dessutom reglera att tjänsteleverantörerna på bästa sätt ska lämna information till sina kunder. Förutom själva lagen om tjänster på den inre marknaden kräver tjänstedirektivet att vi anpassar den svenska lagstiftningen så att den inte står i strid med EG-rätten. EU-kommissionen har legat på oss för att ändra vår lagstiftning. Det är en konsekvens av att vi är med i gemenskapen. Det kan till exempel handla om tullagen, anordnande av automatspel eller resegarantilagen. Men i fokus för debatten, som vi redan tidigare har hört, har filiallagen hamnat. I filiallagen finns en bestämmelse om att näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare ska ha en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för den verksamhet som bedrivs i Sverige. Det står, enligt regeringen, i direkt strid med den bestämmelse i tjänstedirektivets artikel 14.1 b som innebär att medlemsstater inte kan ställa krav på att tjänsteleverantören eller hans eller hennes personal ska vara bosatta på landets territorium. Därför har regeringen valt att ändra filiallagens bestämmelse så att man bara kan ställa detta krav på svenska och utländska medborgare som är bosatta utanför EES-området. Vi kan ju inte införa en lag i Sverige som strider mot EG-rätten. Fru talman! Vi kristdemokrater, och alliansen, vill slå vakt om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det kan inte tillräckligt ofta och tydligt understrykas, tydligen. Vi vill därför ha en utformning av bestämmelsen som tar hänsyn till både EG-rätten och den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det finns en stor risk att det som oppositionen nu föreslår går emot den bestämmelse som finns i tjänstedirektivet. En möjlig lösning kan finnas i Finland, där den finska utstationeringslagen ställer krav på det företag som har en utstationering längre än två veckor: det är skyldigt att ha en företrädare som är bosatt i Finland. Men man ska komma ihåg, som tidigare har nämnts här, att även Finland efter kritik från EU-kommissionen har fått ändra sin associationsrättsliga lag angående rättighet att idka näring så att den inte står i strid med EG-rätten. Dessa ändringar är lika dem som regeringen nu föreslår inom filiallagen. Den finska utstationeringslagen är dock helt arbetsrättslig, och det går inte att rakt av jämföra den med den svenska filiallagen, som är av associationsrättslig natur. För att komma till rätta med dessa problem har vi konsekvensutredningen, som vi tycker är viktig därför att den kan belysa effekterna av lagen. Här behöver tas upp arbetstagarorganisationernas möjlighet att utnyttja sin förhandlingsrätt men också hur vi gör fler regelförenklingar för företagen. Till skillnad från oppositionen vill vi alltså både slå vakt om den svenska modellen och underlätta för företagen. Under debatten har det, som sagt var, talats om krisscenarier av oanade slag som vi har framför oss. Jag tycker att regeringen och vi i utskottsmajoriteten med detta betänkande har en klok och balanserad inställning. Vi vill följa upp det. Men om man lyssnar på oppositionen får man en stark känsla av att allt det goda finns i Sverige och allt det onda finns utanför Sveriges gränser. Vi har inte den inställningen. Vi tror att det finns positiva företag och företagsidkare även utanför Sveriges gränser. Det här kommer att bli en tillgång för svenska medborgare. Det är inte heller en lösning, som oppositionen menar, att vi helt ska strunta i EU-kommissionens krav på anpassning av vår lagstiftning. Enligt kommissionen själv hade de flesta EU-länder i slutet av september anpassat sin lagstiftning. Men det är sex länder som återstår, och det finns en oro hos kommissionen för att dessa inte blir färdiga till den 27 december då tjänstedirektivet ska vara färdigt och implementerat. Det här ser vi allvarligt på. Oppositionen å sin sida vill att vi ska låta filiallagen vara som den är trots att Sverige har fått kritik för denna av EU-kommissionen. Det är inte seriöst att agera på det sättet. Därför vill jag med glädje yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. Detta innebär sammanfattningsvis att vi öppnar gränserna att informationsrätten kvarstår att kollektivavtalet inte är hotat att förhandlingsrätten är kvar att den svenska modellen kommer att fortsätta att leva. (Applåder)

Fru talman! Med de anföranden vi har hört från de borgerliga ledamöterna är det uppenbart att de inte har förstått problemet. De har inte förstått eller inte velat ta till sig kritiken. Vi tycker att man ska införa det svenska tjänstedirektivet. Vi har inte motsatt oss någonting kring det. Det handlar alltså om att vi inte vill införa låga löner i Sverige. Vi vill inte införa lönedumpning. Vi vill inte införa ett rättslöst tillstånd på svensk arbetsmarknad. Min fråga till Eva Johnsson är: För vad tror hon att LO, TCO och Saco har uppvaktat riksdagens näringsutskott i den här frågan? Var det därför att de tyckte att det var roligt? Eller fanns det någon kritik i det de sade? Var man orolig för någonting? Ja, det var man. Det har också låtit som att Sverige och svensk fackföreningsrörelse skulle vara protektionistiska. Ingenting kan vara mer felaktigt. Facket har jobbat internationellt länge. Jag kan påminna Eva Johnsson om att Wanja Lundby-Wedin som är ordförande i LO dessutom är ordförande i Europafacket. Ylva Thörn är ordförande i Kommunal och ordförande i Iska, internationalen för offentliganställda. Vi har massor av internationaler där fackliga företrädare från Sverige jobbar, och man jobbar för att få det globalt bättre på arbetsmarknaden. Samtidigt som man gör det påminner man om vikten av att försvara svenska kollektivavtal på svensk arbetsmarknad. När Sverige gick med i EU 1994 var det uppenbart och tydligt för de svenska medborgare som röstade ja att den svenska modellen, svenska kollektivavtal och svensk arbetsrätt inte skulle påverkas. Gång på gång ser vi nu att man försöker förändra. Det är regeringen som i det här fallet inte ser problemen. Min fråga till Eva Johnsson är: Varför lyssnar ni inte på de fackliga centralorganisationerna? Varför tycker ni inte att det är viktigt att det ska finnas en behörig företrädare om ni tycker att det är viktigt att man ska kunna försvara förhandlingsrätten?

Fru talman! Tack för frågan, även om jag känner igen den lite grann. Jag ska försöka svara, och möjligen blir det en liten upprepning av vad mina kolleger har sagt. Vi lyssnar naturligtvis både på fackföreningarna och på andra organisationer och medborgare. Det är en viktig del av det politiska uppdraget att lyssna. Men att lyssna och genomföra exakt det fackföreningarna vill är inte samma sak. Vi har lyssnat, vi har hört vad de har sagt, och vi har sedan jämfört det med helheten. Vi har då kommit fram till att det nu liggande förslaget är väldigt klokt och balanserat. Men vi har inte gjort exakt så som fackföreningarna har velat. Jag kan också påminna Eva-Lena Jansson om att det kanske inte är första gången i världshistorien som fackföreningarna har dragit lite förhastade slutsatser om förslag som regeringen har lagt fram och att katastrofen inte har infunnit sig riktigt på det sätt som man har beskrivit skulle ske. Det är möjligt att det kommer att bli så denna gång också. Katastrofen kommer kanske inte att bli riktigt så stor. Vi har, som sagt var, en ventil och vi har en konsekvensutredning. Vi kommer att följa upp förslaget. Skulle det visa sig att det scenario som nu målas upp infinner sig kommer vi omedelbart att justera det.

Fru talman! Det är en ganska uppenbar liknelse mellan den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen: Man gör helst fel först och är sedan beredd att förändra. När det gäller a-kassan kritiserade de fackliga företrädarna och organisationerna regeringens förslag. Man försämrade, och nu ser vi konsekvensen att människor blir utförsäkrade och får gå på socialbidrag. Regeringen försämrade försäkringssystemet när det gäller sjukförsäkringen. De fackliga organisationerna protesterade, och nu ser man att människor blir utförsäkrade och utkastade och får söka socialbidrag. Regeringen säger: Vi måste nog se över det där. Det blev nog inte så bra. Regeringen vill ta bort filiallagen, men man vill inte införa en regel om att det ska finnas en behörig företrädare. Man säger att man ska utreda frågan. Skadan är uppenbar. Det uppstår en skada, det får effekter och sedan ska man försöka reparera det. Det är ett sådant oklokt agerande. Jag kan inte begripa varför man hela tiden vill göra fel först och sedan kanske korrigera. Problemet är att när man försöker korrigera blir det inte bra i alla fall. Det är uppenbart att de borgerliga företrädarna talar sig varma för det svenska kollektivavtalet och den svenska arbetsrätten men gör något helt annat när man lagstiftar. Det kommer att vara uppenbart också för väljarna. Det är många tomma ord och retorik. I agerandet är den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten inte för den svenska modellen och den svenska arbetsrätten; man är tvärtom ett hot.

Herr talman! Vi ska tydligen prata lite sjukförsäkring och a-kassa också. Det skulle vi gärna kunna göra en stund, för det finns mycket positivt att säga om de förbättringar som alliansen har infört inom sjukförsäkringslagstiftningen. Jag tror dock att vi försöker hålla oss till ämnet, nämligen tjänstedirektivet. De stora orden och den yviga retoriken står tydligen vi för, enligt Eva-Lena Jansson. Jag tycker att vi kanske inte är helt ensamma på den planhalvan; vi har gott sällskap av en och annan från oppositionen. Jag vill än en gång hävda att oppositionen är rätt dyster när de målar upp ett eventuellt framtida scenario. Jag är helt övertygad om att det inte blir något av dessa mörka moln och detta dystra framtidsscenario. Jag tror att vi kan se framtiden an med tillförsikt och med glädje trycka på den gröna knappen i eftermiddag.

Herr talman! Jag måste medge att jag blev lite förvirrad av Eva Johnssons anförande. Hon fick det att låta som att vi i oppositionen inte skulle stödja företagande och att vi skulle vara emot EU på grund av de invändningar vi har haft. Det lät till och med som att vi skulle vara emot freden i Europa för att vi inte oreserverat stöder regeringens förslag. Det är ganska långt från sanningen och från debattens kärna. Det kanske tål att upprepas även i denna debatt att vi från oppositionen stöder den största delen av de föreslagna lagändringarna. Vi stöder också att tjänstedirektivet införs i svensk lag. Men, och det är ett viktigt men, vi har också några invändningar när det gäller viktiga delar av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det handlar om att man behöver ha en motpart att kunna föra en förhandling med. Det är detta vi hela tiden har kritiserat. Vi har gång på gång försökt visa att regeringen både kunde och borde ha tagit itu med detta problem i samband med att man genomför den lagändring som vi just nu diskuterar. Tyvärr har man inte gjort det, och det är för oss svårt att förstå varför man inte har valt att prioritera även denna del av lagförändringarna. Det hade varit välkommet och nödvändigt att man gjorde det i ett sammanhang i stället för att vänta in problemen och sedan försöka lösa dem när de väl har uppstått. Det är dumt att sätta en tändsticka till huset och sedan i efterhand släcka. Det är bättre att inte tända alls. Eva Johnsson sade att det handlar om att införa en ny lag. Det är inte alls det vi föreslår. Det känns som ett sätt att förvirra debatten. Det vi kritiserar är att man tar bort en befintlig lag utan att införa något i stället. Det är den stora bristen i detta. Varför har man inte tagit itu med detta problem, som många har pekat på, redan nu när man genomför lagförändringarna?

Herr talman! Jag tackar Per Bolund för inlägget. Det är trevligt när oppositionsföreträdare kliver fram och talar om att det är en bra lag och att inriktningen är bra. Där är vi rörande överens, och det kan vi säga många gånger till varandra. I mitt anförande sade jag att regeringen har varit noga med förarbetet. De tjänstemän som har jobbat med förslaget har jämfört den svenska lagen med tjänstedirektivet för att de inte ska strida mot varandra. Regeringen har gjort bedömningen att det står i direkt strid med tjänstedirektivets artikel 14 att ha en i Sverige bosatt företrädare med ansvar för verksamhet som bedrivs i Sverige. Därför kan vi inte kräva det - och därav de nuvarande formuleringarna. Jag hoppas att det möjligen kan vara ett svar på frågan.

Herr talman! Vår kritik består snarare i att det inte finns några nuvarande formuleringar, vilket är den stora bristen. Det finns ingen lösning på hur man ska kunna ha en motpart, en behörig representant att förhandla med från facket. Detta gäller även för svenska myndigheter, alltså en representant att vända sig till när man har synpunkter på verksamheten. Vi har inte föreslagit att man ska ha kvar den nuvarande lagen för all framtid utan några förändringar. Det verkar bygga på ett missförstånd. Det är möjligt att den nuvarande skrivningen i filiallagen står i strid med EU:s regelverk. Vi är helt öppna för att göra förändringar. Att göra förändringar är dock något helt annat än vad regeringen gör när man tar bort lagen utan att sätta något i dess ställe. Jag reagerade när Eva Johnsson sade att om det blir några negativa konsekvenser kommer man omedelbart från regeringspartiernas sida att införa nya regelverk. Det stämmer inte överens med min erfarenhet av politikens villkor och hur det går till att genomföra lagstiftning. Det brukar tyvärr vara en långsam process. Först ska man utreda, och sedan ska förslaget ut på remiss. Regeringskansliet ska behandla det, Lagrådet ska se över det, och sedan ska det behandlas i riksdagen. Eftersom både fackföreningar och myndigheter hävdar att detta kan få stora konsekvenser är min oro att vi mycket väl kan hamna i en situation där vi under ganska lång tid inte har en fungerande lagstiftning. Det är självklart inte bra för svensk arbetsmarknad. Det är framför allt detta vi gång på gång försöker peka på. Vi tycker därför att regeringen borde ha tagit sitt ansvar redan från början.

Herr talman! Oppositionen har fokuserat på att ha en part att prata med ansikte mot ansikte. Det är klart att det är bra att träffas och få titta varandra i ögonen, men så fungerar inte verkligheten i dag heller. Sverige är långt. Jag är född i Norrbotten. Om man i stället för att färdas norrut från Småland till Norrbotten färdas samma sträcka söderut hamnar man i Rom. Sverige är långt. Det finns ett och annat företag från norra Sverige som är etablerat i södra Sverige. Det har inte varit något problem. Trots att norrbottningarna inte har kunnat titta skåningarna i ögonen har det fungerat. Man ringer, mejlar eller skickar brev. Jag tror att det även fortsättningsvis kommer att kunna fungera på det sättet, även om man skickar brevet söderut i stället för norrut. Låt oss avvakta och se om det verkligen blir ett sådant problem som ni antar. Jag tror inte det. Vi behåller, som sagt, kravet på informationsrätt, kollektivavtal och förhandlingsrätt. Den svenska modellen finns kvar. Jag tror inte att den är hotad. Konkurrens är en tillgång i det Sverige, det Europa och den värld vi i dag lever i.

Herr talman! När man lyssnar på debatten här i dag och när man lyssnar på de borgerliga ledamöterna i den moderatledda majoriteten i kammaren skulle man kunna tro att de anser att den svenska arbetsmarknadsmodellen och den svenska arbetsrätten är en obetydlig fråga. Jag tycker mig ha märkt att man har använt sådana begrepp. Bifråga, tror jag att man har sagt. Man tycker att oppositionen - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - för mycket väsen om ingenting. Man kan ha olika uppfattningar. Men jag tror att det är viktigt att påpeka att detta nog är en felaktig uppfattning. Jag tror nämligen inte att den moderatledda majoriteten här i kammaren tycker att den svenska arbetsmarknadsmodellen eller svensk arbetsrätt är en obetydlig fråga eller en bifråga. Man har här i riksdagen konsekvent i betänkande efter betänkande och i proposition efter proposition visat var man står i fråga om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Man har visat den svenska arbetsmarknadsmodellen så mycket kraft och uppmärksamhet att man omöjligen kan tycka att den är obetydlig eller en bifråga. Kraftfullt och konsekvent har man gjort allt man kan för att riva ned och trasa sönder den svenska arbetsmarknadsmodellen. Man tycker inte att det är en bifråga men man ogillar den svenska modellen. Man tycker uppenbarligen att det är en stor fråga eftersom man lägger ned så fruktansvärt mycket kraft på att undanröja den svenska arbetsmarknadsmodellen. Dagens debatt har tydligt och klart visat vart man är på väg. Just nu använder man genomförandet av tjänstedirektivet för att försvaga svenska löntagares ställning på arbetsmarknaden. Just nu inför man avsiktligt och med öppna ögon möjligheten att lönedumpa - att dumpa anställningsvillkoren för löntagarna i Sverige. Man försvårar avsiktligt möjligheten för löntagarna och deras organisationer att teckna avtal. I dagens debatt har vi tydligt sett alternativen i svensk politik. Vi har en moderatledd majoritet som vill försvaga svenska löntagare. Vi har en kraftfull opposition bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som vill försvara svenska löntagare, deras organisationer, den svenska arbetsrätten och den svenska arbetsmarknadsmodellen. Jag tror att det kan finnas anledning att titta historiskt på tjänstedirektivet som vi i dag ska klubba igenom så att det kan genomföras. När det ursprungligen kom till i Bryssel kallades det för Frankensteindirektivet eftersom det på ett mycket kraftfullt sätt hotade arbetsrätten. Det hotade genom sitt ursprungliga utseende det som vi står för i Sverige, den svenska modellen. Man lyckades genom hårt arbete i Europaparlamentet att förändra direktivet och göra det möjligt att genomföra. Nu kommer den svenska regeringen och majoriteten i Sveriges riksdag att återinföra det så kallade Frankensteindirektivet. Genom de ändringar i filiallagen som har debatterats i dag kommer man att bakvägen återinföra det som man försökte rätta till genom att förändra och förbättra i det gamla direktivet för att skydda arbetsrätten. Man har också, vilket är viktigt att notera, genom regeringens representant handelsminister Ewa Björling, lyft fram frågan att man utöver att man bakvägen genom filiallagen försämrar möjligheten att försvara arbetsrätten också kommer att arbeta för att riva upp direktivet i Bryssel för att kunna ta bort undantagen om vilka tjänster man kan erbjuda. Då har Sveriges riksdag helt och fullt återinfört Frankensteindirektivet. (Applåder) I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg och Sylvia Lindgren (båda s).