Växtförädlarrättslag (1997:306)

Svensk författningssamling 1997:306
t.o.m. SFS 2016:215
SFS nr: 1997:306
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L3
Utfärdad: 1997-05-29
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:215
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Förvärv av växtförädlarrätt

1 § Den som i Sverige har framställt en ny växtsort eller
dennes rättsinnehavare kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten
enligt denna lag (växtförädlarrätt).

Den som utomlands har framställt en ny växtsort eller dennes
rättsinnehavare kan få växtförädlarrätt till växtsorten, om
framställaren är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.

Växtförädlarrätt kan också förvärvas av
1. den som har framställt en ny växtsort i en främmande stat
som är ansluten till den internationella konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter eller i en
stat som är medlem i en mellanstatlig organisation som i sin
tur är ansluten till denna konvention eller av en sådan persons
rättsinnehavare, eller
2. den som är medborgare eller har hemvist i en sådan stat och
som i annat fall än som anges under 1 har framställt en ny
växtsort utomlands eller av en sådan persons rättsinnehavare.

Första-tredje styckena gäller även den som har upptäckt och
vidareutvecklat en ny växtsort eller dennes rättsinnehavare.

Växtförädlarrätt förvärvas genom registrering av växtsorten.

2 § Regeringen får förordna att växtförädlarrätt får förvärvas
även i andra fall än som anges i 1 §, om det är av betydande
intresse för svensk folkförsörjning eller för den svenska
växtodlingen.

Regeringen får vidare föreskriva om lagens tillämpning med
avseende på andra länder under förutsättning av ömsesidighet
eller om det följer av ett sådant avtal med en främmande stat
eller mellanfolklig organisation som riksdagen har godkänt.

3 § Med växtsort avses i denna lag en samling växter inom en
och samma botaniskt systematiska enhet av lägsta kända nivå, om
denna samling kan
1. definieras genom kännetecken som har sitt ursprung i en
viss genotyp eller kombination av genotyper,
2. skiljas från varje annan grupp av växter genom åtminstone
ett av dessa kännetecken, och
3. betraktas som en enhet när det gäller dess lämplighet att
förökas i oförändrat skick.


2 kap. Växtförädlarrättens omfattning

1 § Växtförädlarrätten omfattar
1. den växtsort som registrerats i enlighet med vad som före- skrivs i denna lag,
2. samlingar av växter som inte tydligt skiljer sig från den
registrerade sorten,
3. växtsorter som är väsentligen avledda från den registrerade
sorten, om den registrerade sorten inte i sin tur är
väsentligen avledd, och
4. växtsorter som kan framställas endast genom upprepad an- vändning av den registrerade sorten.

En växtsort skall anses som väsentligen avledd om den
1. till övervägande del har avletts från den ursprungliga
sorten, eller från en sort som i sig till övervägande del är
avledd från den ursprungliga sorten, och då har bibehållit de
väsentliga kännetecken som är ett resultat av den ursprungliga
sortens genotyp eller kombination av genotyper,
2. klart kan särskiljas från den ursprungliga sorten, och
3. bortsett från de skillnader som beror på
avledningsförfarandet överensstämmer med den ursprungliga
sorten när det gäller de väsentliga kännetecken som är ett
resultat av den ursprungliga sortens genotyp eller kombination
av genotyper.

2 § Med de undantag som anges i 3 och 4 §§ innebär
växtförädlarrätten att ingen utan samtycke av innehavaren av
växtförädlarrätten får utnyttja en växtsort eller en annan
samling växter som omfattas av växtförädlarrätten genom att
1. producera eller reproducera förökningsmaterial,
2. bearbeta förökningsmaterial för förökningsändamål,
3. bjuda ut förökningsmaterial till försäljning,
4. sälja eller på något annat sätt tillhandahålla
förökningsmaterial,
5. exportera förökningsmaterial från Sverige,
6. importera förökningsmaterial till Sverige, eller
7. lagerhålla förökningsmaterial för något av de ändamål som
anges under 1-6.

Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har haft någon
rimlig möjlighet att göra sin rätt gällande med avseende på
visst förökningsmaterial, får ingen utan hans eller hennes
samtycke utnyttja växtsorten genom att vidta sådana åtgärder
som anges i första stycket 1-7 med skördat material som har
framställts med hjälp av detta förökningsmaterial.

3 § Växtförädlarrätten omfattar inte
1. utnyttjande som sker privat och för icke-kommersiella
ändamål,
2. utnyttjande för experiment, och
3. utnyttjande för framställning av nya växtsorter.

4 § Växtförädlarrätten omfattar inte utnyttjande av
växtmaterial som har bringats i omsättning inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet av innehavaren av
växtförädlarrätten eller med dennes samtycke.

Första stycket gäller inte utnyttjande som innefattar export
av växtmaterial som kan användas för förökningsändamål, om
exporten sker till ett främmande land där sorter av växtsläktet
eller växtarten i fråga inte kan skyddas och det exporterade
materialet inte är avsett för slutlig förbrukning.

5 § Vad som sägs om undantag från ensamrätten i artikel 14 i
rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om ge- menskapens växtförädlarrätt och i de tillämpningsföreskrifter
som har meddelats med stöd av artikeln skall också tillämpas på
en växtsort som registrerats enligt denna lag. Vad som i
artikeln och tillämpningsföreskrifterna sägs om gemenskapens
växtförädlarrätt skall avse växtförädlarrätt enligt denna lag.


3 kap. Villkor för registrering

1 § En växtsort får registreras endast om den är
1. ny,
2. särskiljbar,
3. enhetlig med avseende på dess väsentliga kännetecken och
4. stabil.

2 § En växtsort skall anses som ny, om inte förökningsmaterial
eller skördeprodukter av sorten med samtycke från förädlaren
eller dennes rättsinnehavare har sålts eller på annat sätt
avyttrats till andra i syfte att utnyttja sorten
1. här i landet tidigare än ett år före dagen för
registreringsansökan,
2. utomlands tidigare än sex år före dagen för
registreringsansökan, när denna gäller träd eller vin, eller
3. utomlands tidigare än fyra år före dagen för
registreringsansökan, när denna gäller något annat växtslag än
träd eller vin.

3 § En växtsort skall anses som särskiljbar, om den tydligt
skiljer sig från andra sorter som är kända vid tidpunkten för
registreringsansökan.

En växtsort skall anses som känd, om material av den yrkes- mässigt bjudits ut till försäljning, sålts eller på annat sätt
tillhandahållits. Växtsorten skall också anses som känd, om den
registrerats för växtförädlarrätt, tagits in i en officiell
sortlista, förekommer i en allmänt tillgänglig referenssamling,
beskrivits i en allmänt tillgänglig skrift eller på något annat
sätt kommit till allmänhetens kännedom.

Även en växtsort som inte har kommit till allmänhetens känne- dom skall anses som känd, om en ansökan om ensamrätt eller om
intagning i officiell sortlista har gjorts i något land och
ansökan senare bifalls.

4 § Vid bedömningen av om en växtsort är enhetlig bortses från
de variationer som kan förväntas med hänsyn till särskilda
förhållanden vid sortens förökning.

5 § En växtsort skall anses som stabil, om dess väsentliga
kännetecken förblir oförändrade efter upprepad förökning eller,
när sorten har en särskild förökningscykel, vid slutet av varje
sådan cykel.

6 § Om sökanden eller någon från vilken sökanden härleder sin
rätt tidigare har ansökt om skydd för en växtsort antingen i
någon stat som är ansluten till den internationella
konventionen den 2 december 1961 för skydd av
växtförädlingsprodukter, eller i någon stat som är ansluten
eller något område som är anslutet till avtalet om upprättandet
av Världshandelsorganisationen (WTO), och sedan ansöker om
registrering av växtsorten här i landet inom tolv månader från
dagen för den tidigare ansökan, skall vid tilllämpningen av 2-5 §§ den här ingivna ansökan anses gjord samtidigt med den
tidigare ansökan, om sökanden yrkar det (prioritet).

Sådan prioritet får även medges från en ansökan om skydd som
avser någon annan stat eller något annat område, om motsvarande
prioritet från en svensk ansökan om skydd för växtsort medges
där den tidigare ansökan gjorts och om den där gällande
lagstiftningen i huvudsak stämmer överens med konventionen. Om
skydd har sökts i flera stater eller områden, räknas
tolvmånadersfristen från den dag då den första ansökan om skydd
gjordes. Lag (2000:1159).

6 a § En sökande som vill få prioritet enligt 6 § skall
1. begära prioritet samtidigt som ansökan görs,
2. inom tre månader från dagen för ansökan ge in en kopia till
Statens jordbruksverk av den tidigare ansökan samt
3. inom fem år från dagen för den tidigare ansökan ge in de
ytterligare handlingar och det material till Statens
jordbruksverk som behövs för att prioritetsfrågan skall kunna
prövas.

Kopian som avses i första stycket 2 skall vara bestyrkt av den
myndighet som tog emot den tidigare ansökan.

Om den tidigare ansökan har avslagits eller återkallats, får
Statens jordbruksverk bestämma en annan frist än den som sägs i
första stycket 3.

Om föreskrifterna i första-tredje styckena inte iakttas, gäller
inte rätten till prioritet. Lag (2005:1216).

7 § En växtsort får inte registreras, om den redan är
registrerad för gemenskapens växtförädlarrätt enligt rådets
förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens
växtförädlarrätt.


4 kap. Sortbenämning

1 § En registrerad växtsort skall ha en sortbenämning. Denna
skall göra det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter.

En sortbenämning får inte godtas, om den
1. består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis
att beteckna sorter på det sättet,
2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,
3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän
ordning eller är ägnad att väcka förargelse,
4. kan förväxlas med en sortbenämning som för en sort inom
växtarten eller en näraliggande växtart införts i eller
föreslagits för införande i växtsortregistret, ett motsvarande
utländskt register eller en annan officiell sortlista eller som
används på förökningsmaterial av en sådan sort,
5. kan förväxlas med ett varumärke, ett namn, en firma eller
någon annan beteckning för vilken någon annan än sökanden har
skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera
sortbenämningen som varumärke för material av en växtsort eller
för varor av liknande slag,
6. kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en
växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sökanden
har skydd.

Regeringen får under förutsättning av ömsesidighet förordna
att en sortbenämning som har registrerats eller sökts
registrerad i en främmande stat skall registreras i Sverige
trots första och andra styckena, om det inte finns synnerliga
skäl mot detta.

2 § Den som bjuder ut förökningsmaterial av en registrerad
växtsort till försäljning eller på något annat sätt
tillhandahåller sådant material skall använda den registrerade
sortbenämningen. Detta gäller även sedan skyddstiden har gått
ut eller växtförädlarrätten av någon annan anledning har
upphört.

En registrerad benämning på en sort eller en med denna för- växlingsbar benämning får inte användas för en annan sort av
samma eller närstående växtart eller för material av en sådan
sort så länge registreringen av benämningen består.


5 kap. Ansökningsförfarandet

1 § Registrering enligt denna lag sker i det växtsortregister
som förs av Statens jordbruksverk.

När en växtsort registreras skall även sortens benämning
registreras. Lag (2005:1216).

2 § En ansökan om registrering av en växtsort skall göras
skriftligen hos Statens jordbruksverk.

Ansökan skall innehålla
1. en tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av
det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sorter,
2. uppgift om sortens härstamning,
3. förslag till benämning på sorten, och
4. uppgift om förädlarens namn.

Om någon annan än förädlaren söker registrering, skall
sökanden styrka sin rätt till sorten.

Till ansökan skall fogas en av sökanden egenhändigt
underskriven försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt
sökanden känner till, inte före den dag då ansökan görs eller
enligt 3 kap. 6 § skall anses ha blivit gjord har avyttrats på
ett sådant sätt att den enligt 3 kap. 2 § inte skall anses som
ny.

I samband med ansökan skall sökanden tillhandahålla växtmaterial
av sorten i den mängd som behövs för att prova sorten.

Sökanden skall betala föreskriven ansökningsavgift. Lag (2005:1216).

3 § En ansökan får gälla registrering av endast en växtsort.

4 § Statens jordbruksverk får förelägga en sökande som inte har
hemvist i Sverige att för sig ställa ett ombud med behörighet
att ta emot delgivning i ärendet och med hemvist här i landet,
samt att anmäla ombudet hos verket. Om sökanden inte följer
föreläggandet, får delgivning ske genom att handlingen sänds
med posten till sökanden under dennes senaste kända adress. Delgivning skall anses ha skett när detta har blivit fullgjort. Lag (2005:1216).

5 § Om sökanden inte har iakttagit vad som är föreskrivet om
ansökan eller om det finns något annat hinder för bifall till
ansökan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid yttra sig
eller vidta rättelse.

Om sökanden underlåter att inom förelagd tid ge in yttrande
eller vidta rättelse, skall ansökan avskrivas. En upplysning om
detta skall tas in i föreläggandet.

6 § Finns det något hinder för bifall till ansökan även efter
det att sökanden yttrat sig och har sökanden haft tillfälle att
yttra sig över hindret, skall ansökan avslås, om det inte finns
anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande.

7 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Om någon inför Statens jordbruksverk påstår sig ha bättre
rätt till växtsorten än sökanden och är saken oviss, kan verket
förelägga honom eller henne att väcka talan vid allmän domstol
inom viss tid vid påföljd att påståendet annars lämnas utan
avseende vid ansökans fortsatta prövning.

Om en tvist om bättre rätt är inledd vid domstol, kan
registreringsansökan förklaras vilande i väntan på att målet
slutligt avgörs. Lag (2005:1216).

7 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Om någon inför Statens jordbruksverk påstår sig ha bättre rätt till växtsorten än sökanden och saken är oviss, kan verket förelägga honom eller henne att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd att påståendet annars lämnas utan avseende vid ansökans fortsatta prövning.

Om en tvist om bättre rätt är inledd vid domstol, kan registreringsansökan förklaras vilande i väntan på att målet slutligt avgörs. Lag (2016:215).

8 § Om någon inför Statens jordbruksverk visar att han eller hon
har bättre rätt till växtsorten än sökanden, skall verket på
yrkande överföra ansökan på honom eller henne. Den som får
ansökan överförd på sig skall betala ny ansökningsavgift.

Om överföring yrkas, får ansökan inte avskrivas, avslås eller
bifallas förrän yrkandet slutligt har prövats. Lag (2005:1216).

9 § Om ansökan är fullständig och det inte finns något hinder
för registrering, skall Statens jordbruksverk kungöra ansökan
för att bereda allmänheten tillfälle att framställa invändningar
mot ansökan.

Invändningar skall göras skriftligen hos Statens jordbruksverk
inom den tid som verket bestämmer. Lag (2005:1216).

10 § Statens jordbruksverk skall se till att material av
växtsorten provas, om inte detta av särskilda skäl är onödigt. Sökanden skall betala föreskriven avgift för utförd provning. Lag (2005:1216).

11 § Sedan tiden för att framställa invändning mot ansökan har
gått ut och provning med material av växtsorten har slutförts
skall ansökan tas upp till fortsatt prövning. Vid denna
prövning är 4-8 §§ tillämpliga.

Sökanden skall ges tillfälle att yttra sig över framställda
invändningar och utförd provning.

12 § Om en ansökan om registrering av en växtsort bifalls och
beslutet vinner laga kraft, skall sorten tas in i
växtsortregistret och registreringen kungöras.

Avskrivs eller avslås en ansökan som har kungjorts enligt 9 §,
skall beslutet kungöras sedan det vunnit laga kraft.


6 kap. Giltighetstid, årsavgifter och efterkontroll

1 § Växtförädlarrätten gäller från den dag då ansökan om regi- strering bifölls och kan upprätthållas under 25 år räknat från
och med den 1 januari året efter det då beslutet om
registrering vann laga kraft. I fråga om potatis, träd och vin
kan dock växtförädlarrätten upprätthållas under 30 år räknat
från samma tidpunkt.

2 § För växtförädlarrätten skall det för varje kalenderår
betalas en föreskriven årsavgift. Denna skall betalas från och
med året efter det då ansökan om registrering bifölls.

Årsavgiften skall betalas senast första dagen på det
kalenderår avgiften avser. Senaste dag för att betala årsavgift
för ett år som har börjat innan växtsorten har registrerats
eller inom två månader därefter infaller dock först två månader
efter dagen för registreringen. Årsavgiften får inte betalas
innan registrering har skett och inte heller tidigare än sex
månader före det kalenderår som avgiften avser.

Årsavgiften får, med den förhöjning som är föreskriven,
betalas inom sex månader efter förfallodagen.

3 § För att kontrollera att en registrerad växtsort är stabil
får Statens jordbruksverk förelägga innehavaren av
växtförädlarrätten att tillhandahålla verket
förökningsmaterial av sorten samt nödvändiga handlingar och
upplysningar. Lag (2005:1216).


7 kap. Licens

1 § Har innehavaren av en växtförädlarrätt medgett någon annan
rätt att utnyttja en registrerad växtsort (licens), får denne
överlåta sin rätt vidare endast om innehavaren har medgett det.

Ingår licensen i en rörelse, får licensen dock överlåtas i
samband med överlåtelse av rörelsen eller en del av den, om
inte något annat har avtalats. Om licensen överlåts på ett
sådant sätt, fortsätter ändå överlåtaren att svara för att
licensavtalet fullgörs.

2 § Har växtförädlarrätten övergått på någon annan eller har
licens upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot
föreskriven avgift anteckning om detta göras i
växtsortregistret. Om det visas att en licens som har
antecknats i registret upphört att gälla, skall också detta
antecknas.

Första stycket gäller även i fråga om tvångslicenser.

I ett mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som - innehavare av växtförädlarrätten som senast har blivit införd i
växtsortregistret i denna egenskap.

3 § Förses inte marknaden med förökningsmaterial av en
registrerad växtsort på skäliga villkor och i den omfattning
som är motiverad med hänsyn till allmänt intresse och finns det
inte någon godtagbar anledning till underlåtenheten, kan den
som här i landet vill utnyttja en registrerad växtsort få
tvångslicens till detta. En tvångslicens innefattar även rätt
att av innehavaren av växtförädlarrätten få förökningsmaterial
av sorten i den omfattning som är skälig.

3 a § En innehavare av ett patent på en bioteknisk uppfinning,
som inte kan utnyttja den utan att göra intrång i en tidigare
registrerad växtförädlarrätt, kan få en tvångslicens att
utnyttja den växtsort som skyddas av växtförädlarrätten. En
sådan licens meddelas endast om sökanden visar att uppfinningen
utgör ett viktigt tekniskt framsteg av betydande ekonomiskt
intresse i förhållande till växtsorten.

Om en innehavare av en växtförädlarrätt får en tvångslicens i
ett patent, har patenthavaren rätt att på skäliga villkor få en
tvångslicens (motlicens) att utnyttja den skyddade växtsorten.

Bestämmelser om möjlighet för en växtförädlare att under vissa
förutsättningar få en tvångslicens att utnyttja en
patentskyddad uppfinning finns i 46 a § patentlagen (1967:837). Lag (2004:160).

4 § En tvångslicens får endast beviljas den som kan antas ha
förutsättningar att utnyttja växtsorten på ett godtagbart sätt
och i överensstämmelse med licensen. Sökanden måste också visa
att han eller hon utan framgång har vänt sig till innehavaren
av växtförädlarrätten för att få ett licensavtal på skäliga
villkor.

En tvångslicens hindrar inte innehavaren av växtförädlarrätten
att själv utnyttja sorten eller att upplåta licenser. En
tvångslicens kan övergå till någon annan endast tillsammans med
en rörelse där den utnyttjas eller var avsedd att utnyttjas. För sådana tvångslicenser som avses i 3 a § första stycket
gäller dessutom att licensen endast får överlåtas tillsammans
med det patent som licensen grundats på. Lag (2004:160).

5 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ En tvångslicens meddelas av allmän domstol, som även
bestämmer i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt
fastställer ersättningen och övriga villkor för licensen. När
väsentligt ändrade förhållanden motiverar det, kan domstolen på
yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för den.

5 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ En tvångslicens meddelas av domstolen, som även bestämmer i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer ersättningen och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden motiverar det, kan domstolen på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för den. Lag (2016:215).


8 kap. Växtförädlarrättens upphörande m.m.

1 § Betalas inte årsavgift enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 2 §, är växtförädlarrätten förfallen från och med den 1 januari
det år för vilket avgift inte betalats. Statens jordbruksverk
skall då också avregistrera växtsorten. Lag (2005:1216).

2 § Om innehavaren av växtförädlarrätten skriftligen hos
Statens jordbruksverk avstår från växtförädlarrätten, skall
verket avregistrera växtsorten.

Om växtförädlarrätten är utmätt, belagd med kvarstad eller
tagen i anspråk genom betalningssäkring eller om en tvist om
överföring av registreringen pågår, får sorten inte
avregistreras på begäran av innehavaren av växtförädlarrätten
så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen
består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord. Lag (2005:1216).

3 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Allmän domstol skall på talan om det häva registreringen av
en växtsort, om
1. växtsorten på ansökningsdagen eller, om innehavaren av
växtförädlarrätten åtnjutit prioritet, på den dag från vilken
prioritet har getts inte uppfyllde kravet på nyhet i 3 kap. 2 § eller kravet på särskiljbarhet i 3 kap. 3 §,
2. växtsorten vid den tidpunkt som anges under 1 inte
uppfyllde kravet på enhetlighet i 3 kap. 4 § eller kravet på
stabilitet i 3 kap. 5 §, såvida sorten har registrerats
huvudsakligen på grundval av upplysningar som sökanden
tillhandahållit,
3. växtsorten har registrerats i strid med 3 kap. 7 §, eller
4. växtsorten har registrerats för någon som inte var be- rättigad till det och talan inte har väckts om överföring av
registreringen.

En registrering får inte hävas på den grunden att den som fått
registreringen har haft rätt till bara en viss andel i
växtförädlarrätten.

3 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Domstolen ska på yrkande häva registreringen av en växtsort, om
1. växtsorten på ansökningsdagen eller, om innehavaren av växtförädlarrätten åtnjutit prioritet, på den dag från vilken prioritet har getts inte uppfyllde kravet på nyhet i 3 kap. 2 § eller kravet på särskiljbarhet i 3 kap. 3 §,
2. växtsorten vid den tidpunkt som anges under 1 inte uppfyllde kravet på enhetlighet i 3 kap. 4 § eller kravet på stabilitet i 3 kap. 5 §, såvida sorten har registrerats huvudsakligen på grundval av upplysningar som sökanden tillhandahållit,
3. växtsorten har registrerats i strid med 3 kap. 7 §, eller
4. växtsorten har registrerats för någon som inte var berättigad till det och talan inte har väckts om överföring av registreringen.

En registrering får inte hävas på den grunden att den som fått registreringen har haft rätt till bara en viss andel i växtförädlarrätten. Lag (2016:215).

4 § Har en växtsort registrerats för någon annan än den som är
berättigad till det enligt 1 kap. 1 §, skall domstolen på talan
av den berättigade överföra registreringen på honom eller
henne. Talan skall väckas inom den tid som anges i 5 §.

5 § Talan enligt 3 § första stycket 4 som grundas på att en
växtsort har registrerats för någon annan än den som är
berättigad till det får föras endast av den som påstår sig vara
berättigad till sorten. Talan skall väckas inom ett år efter
det att käranden fått kännedom om registreringen och de övriga
omständigheter på vilka talan grundas. Om innehavaren av
växtförädlarrätten var i god tro när sorten registrerades eller
när växtförädlarrätten övergick på honom eller henne, får talan
inte väckas senare än tre år efter registreringen.

I övriga fall får talan enligt 3 § föras av var och en som
förorsakas någon nackdel av registreringen och, om det är
motiverat från allmän synpunkt, av den myndighet som regeringen
bestämmer.

6 § Statens jordbruksverk skall avregistrera en växtsort, om
1. sorten inte längre uppfyller kraven i 3 kap. på enhetlighet
och stabilitet, eller
2. innehavaren av växtförädlarrätten inte har följt ett
föreläggande enligt 6 kap. 3 § och underlåtenheten utgör hinder
för tillförlitlig efterkontroll. Lag (2005:1216).

7 § Om en sortbenämning har registrerats i strid med denna lag
och om skälet mot registrering kvarstår, skall Statens
jordbruksverk registrera en ny benämning för växtsorten. Detsamma gäller om en registrerad sortbenämning uppenbarligen
blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller blivit stridande
mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse.

Innehavaren av växtförädlarrätten skall i fall som avses i
första stycket ges tillfälle att föreslå en ny benämning.

En registrerad benämning på en sort för vilken skyddstiden
gått ut eller växtförädlarrätten på annat sätt upphört får på
begäran av innehavaren av växtförädlarrätten eller då det
annars finns anledning till det efter prövning av Statens
jordbruksverk avregistreras, om benämningen inte längre
används. Lag (2005:1216).

8 § I artikel 92.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt finns särskilda
bestämmelser som gäller då en växtsort registrerats för
gemenskapens växtförädlarrätt efter det att sorten registrerats
enligt denna lag.


9 kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

1 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i
en växtförädlarrätt döms till böter eller fängelse i högst två
år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 2 § får inte
dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller
andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och
åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

1 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 1 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det
inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit
emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant
brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott
enligt 1 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får
förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott
enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har
utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Lag (2005:314).

2 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den
som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får
allmän domstol vid vite förbjuda den som gör eller medverkar
till intrång i växtförädlarrätten att fortsätta med det.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:115).

2 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrång i växtförädlarrätten att fortsätta med det.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2016:215).

3 § Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller
medverkan till intrång, i växtförädlarrätten förekommer och
om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta
intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av
ensamrätten till växtsorten, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt avgjorts
eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud
meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om
inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång.

Ett förbud enligt första stycket får meddelas endast om
käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Kan käranden inte ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria käranden från detta. I fråga om slaget
av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten
ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av
svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt första stycket fortfarande ska bestå. Lag (2009:115).

4 § I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § samt i fråga
om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

5 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt
vitesförbud.

5 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. Lag (2016:215).

5 a § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har
gjort ett intrång i en växtförädlarrätt får domstolen vid
vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra
stycket ska ge sökanden information om ursprung och
distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget
gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får
meddelas på yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten
eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja
växtsorten. Det får bara meddelas om informationen kan antas
underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller
tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som
intrånget gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts
vid intrånget, eller
5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig
i tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som har innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och
detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:115).

5 b § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 9 kap. 5 a § omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att
uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne närstående som
avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig
handling.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas. Lag (2009:115).

5 c §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av
den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller
i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i
rättegångsbalken om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i
rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i
fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför
domstol ska dock inte tillämpas.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den
som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska
bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet
tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas
särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det
även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen
får bestämma att vardera parten ska svara för sina
rättegångskostnader.

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan
får talan föras om nytt informationsföreläggande. Lag (2009:115).

5 c §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet. Lag (2016:215).

5 d § Den som på grund av bestämmelserna i 9 kap. 5 a § andra
stycket 2-5 har förelagts att enligt första stycket samma
paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning
för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som
har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst
och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat
ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig
underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller
tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det
att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen
ersätts enligt första stycket. Lag (2009:115).

5 e § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott
enligt 9 kap. 1 § behandlas om detta är nödvändigt för att
ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande
eller försvaras. Lag (2009:115).

5 f § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång,
ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget att
bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen
i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:115).

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en
växtförädlarrätt ska betala skälig ersättning för
utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget har medfört. När
ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på växtsortens anseende,
4. ideell skada, och
5. innehavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som gör intrång i en växtförädlarrätt utan uppsåt eller
oaktsamhet ska betala ersättning för utnyttjandet av sorten,
om och i den utsträckning det är skäligt.

Talan om ersättning får endast avse skada under de fem
senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den
tiden, är rätten till ersättning förlorad. Lag (2009:115).

7 § På yrkande av den som har lidit intrång i en
växtförädlarrätt får domstolen, efter vad som är skäligt,
besluta att sådant växtmaterial som intrånget gäller ska
återkallas från marknaden eller förstöras eller att någon
annan åtgärd ska vidtas med det. Detsamma gäller i fråga om
hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas
vid intrånget.

Trots det som sägs i första stycket får domstolen, om det
finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare
av växtmaterial som avses där ska få förfoga över materialet
mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett
sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat
i god tro.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära
att den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt ska
betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om
det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om
förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk
ska beslutas enligt 9 kap. 1 a § eller enligt brottsbalken. Lag (2009:115).

7 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning
ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får
göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar
som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget (intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:115).

7 b §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den
domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång
inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som
föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning
än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på
yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på
grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten. Om
rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas
skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart
meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för utredning om intrånget
skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om
frågan uppkommit under rättegång. Lag (2009:115).

7 b §/Träder i kraft I:2016-09-01/ En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:215).

7 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. Lag (1998:1460).

7 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen skall ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor
för verkställandet. Lag (1998:1460).

7 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,
i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts. Lag (1998:1460).

7 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:725).

7 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas
har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram. Lag (2006:725).

7 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1460).

8 § Egendom som avses i 9 kap. 7 § får tas i beslag, om det
skäligen kan antas att ett brott enligt 9 kap. 1 § har
begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om
beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:115).

9 § Utnyttjar någon en växtsort som avses med en ansökan om
registrering, skall vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt
tillämpas, om ansökan leder till registrering. För ett sådant
utnyttjande får dock inte dömas till ansvar eller beslutas om
förverkande. Ersättning för skada på grund av utnyttjande som
sker innan ansökan har kungjorts enligt 5 kap. 9 § får
bestämmas endast enligt 6 § andra stycket.

Trots 6 § tredje stycket är rätten till ersättning inte
förlorad, om talan väcks senast ett år efter det att
växtförädlarrätten registrerades. Lag (2005:314).

10 § Om registreringen av en växtsort har hävts genom en dom
som har vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till påföljd
eller besluta om någon annan åtgärd enligt 1-9 §§.

Förs talan om intrång i en växtförädlarrätt och gör den mot
vilken talan förs gällande att registreringen bör hävas, skall
domstolen på dennes yrkande förklara målet vilande i avvaktan
på att frågan om hävning av registreringen slutligt prövas. Om
talan om detta inte har väckts, skall domstolen i samband med
vilandeförklaringen förelägga den mot vilken talan om intrång
förs viss tid inom vilken talan om hävning skall väckas.

11 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 2 § döms till böter och skall ersätta den skada som uppkommer. Om oaktsamheten är ringa, döms inte till ansvar. I sådana fall
kan ersättningen jämkas.


10 kap. Rättegångsbestämmelser

1 § Innehavaren av en växtförädlarrätt eller den som på grund
av licens har rätt att utnyttja en växtsort får föra talan om
att det skall fastställas om registreringen ger skydd mot någon
annan. En förutsättning för detta är att ovisshet råder om
förhållandet och att detta är till nackdel för innehavaren av
växtförädlarrätten eller licenstagaren.

Under samma villkor får den som bedriver eller avser att
bedriva verksamhet föra talan mot en innehavare av en
växtförädlarrätt om att det skall fastställas om det finns
hinder för verksamheten på grund av registreringen.

Om det i ett mål som avses i första stycket görs gällande att
registreringen bör hävas, skall 9 kap. 10 § andra stycket
tillämpas.

2 § Den som vill väcka talan om hävning av registreringen av en
växtsort, om överföring av en registrering eller om meddelande
av tvångslicens skall anmäla detta till Statens jordbruksverk
samt underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar
licens att utnyttja sorten. Om en licenstagare vill väcka talan
om intrång i växtförädlarrätten eller om fastställelse enligt 1 § första stycket, skall licenstagaren underrätta innehavaren
av växtförädlarrätten om detta.

Underrättelseskyldigheten skall anses fullgjord när en
underrättelse i rekommenderad försändelse har sänts under den
adress som antecknats i växtsortregistret.

Om det inte visas när talan väcks att anmälan eller
underrättelse har gjorts, skall käranden ges tid till detta. Försitter käranden denna tid, får talan inte tas upp till
prövning. Lag (2005:1216).

3 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Om det enligt rättegångsbalken inte finns någon behörig
domstol för en talan om bättre rätt till en växtsort, om hävning av
registreringen av en växtsort, om överföring av sådan registre- ring, om tvångslicens eller om fastställelse enligt 1 §, skall
talan väckas vid Stockholms tingsrätt.

3 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till växtsort enligt 5 kap. 7 §.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning. Lag (2016:215).

4 § Domstolen skall sända en kopia av en dom eller ett slutligt
beslut i mål enligt denna lag till Statens jordbruksverk. Lag (2005:1216).

5 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Statens jordbruksverks slutliga beslut får överklagas av den
som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.

Ett beslut genom vilket ansökan om registrering bifalls får
dock överklagas endast av den som i behörig ordning har
framställt en invändning mot ansökan. Återkallar invändaren
sitt överklagande, får detta ändå prövas, om det finns
särskilda skäl.

Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som har
framställt yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom
vilket yrkandet avslagits. Lag (2005:1216).

5 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Statens jordbruksverks slutliga beslut får överklagas av den som berörs av beslutet.

Ett beslut genom vilket en ansökan om registrering bifalls får dock överklagas endast av den som i behörig ordning har framställt en invändning mot ansökan.

Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som har framställt ett yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet har avslagits. Lag (2016:215).

6 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Ett beslut av Statens jordbruksverk överklagas till
Patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets dag.

Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten överklagas till
Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets
dag. Därvid tillämpas 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om att det
krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta
förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant
tillstånd meddelas. Lag (2010:1405).

6 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Ett beslut av Statens jordbruksverk överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Lag (2016:215).


11 kap. Särskilda bestämmelser

1 § En innehavare av en växtförädlarrätt som inte har hemvist i
Sverige skall ha ett ombud som är bosatt här i landet. Ombudet
skall ha behörighet att för innehavaren av växtförädlarrätten
ta emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar
i mål och ärenden om växtförädlarrätt med undantag av stämning
i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig
personligen inför domstol. Ombudet skall anmälas till
växtsortregistret och antecknas där.

Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har anmält något
ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom
att den handling som skall delges sänds till honom eller henne
under den i växtsortregistret antecknade adressen. Om någon
fullständig adress inte är antecknad i registret, kan delgivning
ske genom att handlingen hålls tillgänglig hos Statens
jordbruksverk och genom att ett meddelande om detta och om
handlingens huvudsakliga innehåll kungörs i en publikation som
regeringen bestämmer. Delgivningen anses ha skett när det som
nu har sagts har blivit fullgjort. Lag (2005:1216).

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om storleken på avgifter enligt denna lag.

3 § Regeringen får föreskriva att växtsorter som det söks
registrering för får genomgå provning hos en myndighet i någon
annan stat eller hos en internationell institution. Regeringen
får vidare föreskriva att personer som söker registrering för
en sort för vilken de tidigare sökt registrering i någon annan
stat skall vara skyldiga att redovisa vad myndigheten i den
staten delgett dem om prövningen av villkoren för registrering.


12 kap. EG-växtförädlarrätt

1 § Den som ger in en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt
till Statens jordbruksverk för vidare befordran enligt artikel 49.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om
gemenskapens växtförädlarrätt skall betala en avgift med det
belopp som regeringen bestämmer. Lag (2005:1216).

2 § Vid intrång i en gemenskapens växtförädlarrätt tillämpas
bestämmelserna i 9 kap. 1 och 1 a §§ om ansvar och
förverkande samt 7 a-7 h §§ om intrångsundersökning. I övrigt
gäller 9 kap. 2-7 §§ i den mån inte något annat följer av
rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om
gemenskapens växtförädlarrätt. I dessa fall ska det som sägs
om intrång i växtförädlarrätt gälla intrång i gemenskapens
växtförädlarrätt. Lag (2009:115).


Övergångsbestämmelser

1997:306
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Ge- nom lagen upphävs växtförädlarrättslagen (1971:392).
2. Denna lag skall tillämpas även på växtsorter som är
registrerade vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som
registreras på grund av ansökningar som har gjorts innan dess,
om inte annat följer av vad som föreskrivs nedan.
3. En registreringsansökan som har kungjorts före
ikraftträdandet skall behandlas och avgöras enligt äldre
bestämmelser.
4. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller
åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats
före ikraftträdandet.
5. 2 kap. 4 § andra stycket i den nya lagen gäller inte
växtmaterial som har bringats i omsättning enligt 4 § tredje
stycket i den äldre lagen.
6. Frågan om hävande av registrering av en växtsort som har
registrerats enligt äldre bestämmelser skall bedömas enligt de
äldre bestämmelserna.
7. Om någon före ikraftträdandet har börjat utnyttja
växtmaterial på ett sätt som inte fordrade samtycke av
innehavaren av växtförädlarrätten enligt äldre bestämmelser men
som fordrar sådant samtycke enligt denna lag, får han eller hon
trots de nya bestämmelserna i nödvändig och sedvanlig
utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock längst
till fem år efter ikraftträdandet. Sådan rätt har under mot- svarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga
åtgärder för att utnyttja växtsorten.
8. Om ansökan om registrering avser en växtsort på vilken
äldre bestämmelser inte var tillämpliga och ansökan görs inom
ett år efter denna lags ikraftträdande, skall tidsfristen i 3 kap. 2 § 1 vara fyra år i stället för ett år.
9. I fråga om beslut av Växtsortnämnden som har meddelats före
ikraftträdandet skall äldre bestämmelser om överklagande
tillämpas.

2000:1159
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. För ansökningar som har gjorts före ikraftträdandet gäller 5 kap. 4 § i sin äldre lydelse.

2004:160
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.
2. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på
växtförädlarrätt som har beviljats eller sökts före
ikraftträdandet.

2009:115
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
2. Bestämmelserna i 9 kap. 5 a-5 d och 5 f §§ ska inte
tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen
till intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.

2016:215
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.
3. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.