Kulturmiljöförordning (1988:1188)

Svensk författningssamling 1988:1188
t.o.m. SFS 2015:853
SFS nr: 1988:1188
Departement/myndighet: Kulturdepartementet
Utfärdad: 1988-11-10
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:853
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Allmänna bestämmelser om samråd m.m.

1 § Innan länsstyrelsen fattar beslut i ett ärende enligt
kulturmiljölagen (1988:950) som kan medföra
ersättningsskyldighet eller på annat sätt är av större vikt,
ska länsstyrelsen samråda med Riksantikvarieämbetet. Förordning (2013:554).

2 § Länsstyrelsen ska inom ramen för sitt ansvar för
kulturmiljöarbetet i länet samverka med kulturmiljövårdande
organ inom länet, särskilt länsmuseerna och motsvarande
museer. Förordning (2013:554).

3 § När länsstyrelsen har fattat ett beslut enligt
kulturmiljölagen (1988:950) ska en kopia av beslutet genast
sändas till Riksantikvarieämbetet.

Länsstyrelsen ska vidare underrätta Riksantikvarieämbetet när
en fråga om åtal enligt 2 kap. 21 § eller 3 kap. 18 § kulturmiljölagen har uppkommit. Riksantikvarieämbetet ska
också underrättas när en fråga om skadestånd på grund av
åsidosättande av föreskrifter i nämnda lag har uppkommit. Förordning (2013:554).

4 § Riksantikvarieämbetet ska underrätta
lantmäterimyndigheten om sådana fornlämningar som kan antas
ännu inte vara införda i fastighetsregistrets allmänna del. Förordning (2013:554).

Fornminnen

5 § Länsstyrelsen ska genast underrätta kommunen om beslut i
ärenden som avses i 2 kap. 2, 9 och 12 §§ kulturmiljölagen (1988:950). När beslutet har vunnit laga kraft, ska
länsstyrelsen underrätta lantmäterimyndigheten. Förordning (2013:554).

6 § Riksantikvarieämbetet ska underrätta länsstyrelsen innan
myndigheten vidtar en åtgärd enligt 2 kap. 7 eller 8 § kulturmiljölagen (1988:950). Länsstyrelsen ska samråda med
Riksantikvarieämbetet innan länsstyrelsen vidtar motsvarande
åtgärd. Underrättelse eller samråd behöver dock inte ske om
åtgärden är brådskande. Förordning (2013:554).

7 § Innan länsstyrelsen ger någon tillstånd att vidta
åtgärder enligt 2 kap. 7 eller 8 § kulturmiljölagen (1988:950), ska länsstyrelsen förvissa sig om att denne har
tillräcklig kunskap för att utföra åtgärderna på ett
tillfredsställande sätt.

Innan länsstyrelsen fattar beslut enligt 2 kap. 11 och 13 §§ samma lag ska länsstyrelsen förvissa sig om att den som ska
utföra utredningen eller undersökningen har tillräcklig
kunskap för att utföra den på ett tillfredsställande sätt. Förordning (2013:554).

8 § Om länsstyrelsen, Polismyndigheten eller Kustbevakningen
tar emot ett fornfynd eller en anmälan om fornfynd ska
Riksantikvarieämbetet genast underrättas skriftligen om
detta. Underrättelsen ska innehålla en kortfattad beskrivning
av fornfyndet och av fyndplatsen samt upphittarens namn och
adress. Har upphittaren lämnat ytterligare uppgifter om
omständigheterna vid fyndet, ska dessa uppgifter bifogas. Upphittaren ska få en kopia av underrättelsen. Förordning (2014:1231).

9 § Länsstyrelsen får meddela sådana föreskrifter som avses i 2 kap. 9 § kulturmiljölagen (1988:950). Förordning (2013:554).

10 § Riksantikvarieämbetet får meddela föreskrifter om
verkställigheten av 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950). Förordning (2013:554).

Byggnadsminnen

11 § Innan en byggnad förklaras för byggnadsminne skall länsstyrelsen ge
kommunen tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt.

12 § När beslut enligt 3 kap. 1, 5-7, 14 och 15 §§ kulturmiljölagen (1988:950) har vunnit laga kraft, ska
länsstyrelsen underrätta den eller de kommunala nämnder som
fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Förordning (2013:554).

13 § Ett byggnadsminne ska, om länsstyrelsen finner anledning
till detta och ägaren samtycker, genom länsstyrelsens försorg
och på statens bekostnad förses med ett anslag om att
byggnaden är skyddad enligt kulturmiljölagen (1988:950). Förordning (2013:554).

14 § Riksantikvarieämbetet ska föra en förteckning över
byggnadsminnena i landet. Länsstyrelsen ska föra en
förteckning över byggnadsminnena i länet. Länsstyrelsen ska
också föra en förteckning över sådana byggnader som avses i 3 kap. 6 § kulturmiljölagen (1988:950). Förordning (2013:554).

15 § När en fråga om ersättning enligt 3 kap. 10 § kulturmiljölagen (1988:950) uppkommer ska länsstyrelsen
försöka få till stånd en frivillig uppgörelse med sakägaren
om ersättningens storlek. Förordning (2013:554).

16 § I villkoren för ett tillstånd enligt 3 kap. 14 § kulturmiljölagen (1988:950) ska det alltid ingå att
byggnadens utseende och beskaffenhet före ändringen ska
dokumenteras på ett lämpligt sätt. Förordning (2013:554).

17 § Av 3 kap. 13 § första stycket kulturmiljölagen (1988:950) följer att expropriationslagen (1972:719) ska
tillämpas i vissa fall när det gäller ersättning och inlösen. Bestämmelser om utbetalning av ersättning till innehavare av
fideikommiss finns i punkt 6 i övergångsbestämmelserna till
expropriationslagen och i 18 § expropriationskungörelsen (1972:727). Förordning (2013:554).

17 a § Riksantikvarieämbetet får meddela föreskrifter om
verkställigheten av 3 kap. kulturmiljölagen (1988:950). Förordning (2013:554).

Kyrkliga kulturminnen

18 § I ärenden enligt 4 kap. kulturmiljölagen (1988:950) ska
Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna samråda med
stiftet, om det behövs. Förordning (2013:554).

19 § Till kyrkliga inventarier som avses i 4 kap. 6 § kulturmiljölagen (1988:950) hör bland annat äldre skrudar,
rökelsekar, kärl, böcker, altartavlor, kors och krucifix,
dopfuntar, andra målningar och konstarbeten, avlatsskrin,
förvaringskistor, fattigbössor, ljuskronor och ljusstakar,
epitafier, vapensköldar, banér, sorgfanor, vapen, rustningar,
votivskepp, kyrkklockor, musikinstrument samt vissa äldre
gravvårdar. Förordning (2013:554).

20 § Har upphävts genom förordning (1999:881).

21 § När länsstyrelsen har fattat beslut eller vidtagit någon
åtgärd enligt 4 kap. 10 § andra och tredje styckena
kulturmiljölagen (1988:950) ska stiftet underrättas om
beslutet eller åtgärden. Förordning (2013:554).

22 § Riksantikvarieämbetet får meddela föreskrifter om
verkställigheten av 4 kap. kulturmiljölagen (1988:950). Förordning (2013:554).

Skydd mot utförsel av vissa kulturföremål

23 § Den som vill föra ut ett svenskt eller utländskt
kulturföremål ur landet ska enligt 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950) ha tillstånd till utförseln om
1. föremålet är ett svenskt eller utländskt kulturföremål
inom de kategorier som anges i bilaga 1 till rådets
förordning (EG) nr 116/2009 av den 18 december 2008 om export
av kulturföremål med de ålders- och värdegränser samt andra
bestämningar som anges i bilagan till denna förordning, eller
2. föremålet är ett svenskt samiskt kulturföremål som är
äldre än 50 år och har ett värde över 2 000 kronor.

För utländska kulturföremål krävs dock tillstånd endast om
föremålet funnits i Sverige i mer än 100 år. Förordning (2013:554).

23 a § Har upphävts genom förordning (2000:337).

24 § Har upphävts genom förordning (2011:1066).

25 § Har upphävts genom förordning (2011:1066).

26 § Frågor om tillstånd till utförsel av kulturföremål
enligt 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950) och om licens
enligt rådets förordning (EG) nr 116/2009 om export av
kulturföremål prövas av Kungl. biblioteket,
Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Nationalmuseum med Prins
Eugens Waldemarsudde och Stiftelsen Nordiska museet (tillståndsmyndigheter) enligt den fördelning som anges i 27-31 §§. Om det är fråga om föremål som innehas eller
förvaltas av någon annan av tillståndsmyndigheterna än
Riksantikvarieämbetet, ska prövningen dock göras av
Riksantikvarieämbetet.

Licenser enligt rådets förordning kan vara av alla de slag
som anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1081/2012 av den 9 november 2012 för rådets förordning (EG) nr 116/2009 om export av kulturföremål. Förordning (2013:554).

27 § Riksantikvarieämbetet prövar frågor om tillstånd för
föremål inom kategorierna A1, A2, A13 samt inom kategorin A15 för svenska föremål av trä, ben, keramik, metall eller textil
som är framställda före år 1650. Förordning (2013:554).

28 § Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde prövar
frågor om tillstånd för föremål inom kategorierna A3-A8 samt
inom kategorin A15 för föremål av keramik, glas, porfyr,
elfenben, guld, silver, brons; ljuskronor, tapeter och
kakelugnar samt utländska möbler, speglar, skrin, golvur,
väggur, bordsur och musikinstrument. Förordning (2013:554).

29 § Kungl. biblioteket prövar frågor om tillstånd för
föremål inom kategori A9 i fråga om inkunabler samt inom
kategorierna A10 och A11. Förordning (2013:554).

30 § Riksarkivet prövar frågor om tillstånd för föremål inom
kategori A9 utom inkunabler samt inom kategori A12. Förordning (2013:554).

31 § Stiftelsen Nordiska museet prövar frågor om tillstånd
för föremål inom kategori A14 och inom kategori A15 som inte
prövas av Riksantikvarieämbetet eller Nationalmuseum med
Prins Eugens Waldemarsudde samt för samiska föremål. Förordning (2013:554).

32 § Ansökan om tillstånd och licens lämnas in till
Riksantikvarieämbetet, som i fall någon annan skall pröva
tillståndsfrågan, skall överlämna ansökningen till den
tillståndsmyndigheten. Förordning (2000:337).

33 § Riksantikvarieämbetet får meddela föreskrifter om
verkställigheten av 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950). Förordning (2013:554).

Återlämnande av kulturföremål

34 § Riksantikvarieämbetet är central myndighet enligt 6 kap. kulturmiljölagen (1988:950). Förordning (2013:554).

35 § Riksantikvarieämbetet ska som central myndighet
1. efter ansökan av en annan stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) söka efter närmare angivna kulturföremål som olagligt har förts bort från den staten och identifiera den som innehar föremålet,
2. underrätta berörda stater som ingår i EES då kulturföremål påträffats i Sverige som kan antas ha olagligt förts bort från en annan stat som ingår i EES samt ta emot motsvarande underrättelser,
3. göra det möjligt för de behöriga myndigheterna i den stat som kan återkräva ett sådant föremål enligt 6 kap. kulturmiljölagen (1988:950) att kontrollera att det är fråga om ett kulturföremål och vara en sådan behörig myndighet i Sverige,
4. i samarbete med den berörda staten vidta nödvändiga åtgärder för att bevara ett enligt 2 påträffat kulturföremål,
5. vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra handlingar som syftar till att undvika ett återlämnande,
6. agera som förmedlare mellan den återkrävande staten och den som innehar föremålet med avseende på återlämnandet,
7. underrätta den centrala myndigheten i den stat där svenska staten väckt talan om återlämnande och ta emot motsvarande underrättelser,
8. underrätta centrala myndigheter i andra stater om att talan om återlämnande väckts i Sverige och ta emot motsvarande underrättelser, och
9. i övrigt samarbeta med centrala myndigheter i andra stater.

Kontroll enligt första stycket 3 ska göras inom sex månader från det att underrättelse skett enligt samma stycke 2. Annars ska det som sägs i samma stycke 4 och 5 inte tillämpas. Förordning (2015:853).

35 a § Har upphävts genom förordning (2015:853).

35 b § Svenska statens talan om återlämnande av sådana
kulturföremål som avses i 6 och 7 kap. kulturmiljölagen (1988:950) förs utomlands av Riksantikvarieämbetet. Förordning (2013:554).

35 c § Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) ska användas för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i Sverige och i andra stater inom EES enligt kulturmiljölagen (1988:950) och denna förordning.

Behöriga att använda IMI för kulturföremål är Riksantikvarieämbetet, Kungl. biblioteket, Riksarkivet, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde och Stiftelsen Nordiska museet. Riksantikvarieämbetet ska vara samordnare för IMI för kulturföremål, vilket innefattar att för Sveriges räkning ansvara för att ta emot och sända iväg ansökningar och underrättelser i förhållande till andra stater inom EES och att fungera som samtalspartner för Europeiska kommissionen i IMI-frågor om kulturföremål.

Bestämmelser om IMI finns i förordningen (2009:1078) om tjänster på den inre marknaden och i föreskrifter meddelade med stöd av den förordningen samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG. Förordning (2015:853).

Övriga bestämmelser

36 § Riksantikvarieämbetet, eller efter dess förordnande
länsstyrelsen, ska föra statens talan i mål som avses i 2 kap. 25 § andra stycket och 3 kap. 20 § kulturmiljölagen (1988:950). Förordning (2013:554).

Bilaga

De ålders- och värdegränser samt andra bestämningar som avses
i 23 § är följande.
1. Arkeologiska föremål inom kategori A1:
- svenska arkeologiska föremål, oavsett material och värde,
som härrör från tiden före år 1650 och inte ägs av staten.
2. Målningar inom kategori A3:

a) svenska målningar som är äldre än 100 år och värda mer än 50 000 kronor,
b) porträtt som föreställer svenskar och andra i Sverige
verksamma personer och som är äldre än 100 år och värda mer
än 20 000 kronor, och

c) utländska målningar som är värda mer än 50 000 kronor.
3. Teckningar inom kategorierna A4 och A5:

a) svenska teckningar, akvareller, gouacher och pasteller som
är äldre än 100 år och värda mer än 50 000 kronor,
b) porträtt som föreställer svenskar och andra i Sverige
verksamma personer i form av teckningar, akvareller, gouacher
och pasteller och som är äldre än 100 år och värda mer än 20 000 kronor, och

c) utländska teckningar, akvareller, gouacher och pasteller
som är värda mer än 50 000 kronor.
4. Originalgrafik m.m. inom kategori A6:
- svenska träsnitt och kopparstick som är framställda före år 1650, oavsett värde.
5. Originalskulpturer m.m. inom kategori A7:

a) svenska originalskulpturer och repliker som är framställda
enligt samma process som originalet, oavsett material, som är
äldre än 100 år och värda mer än 50 000 kronor, och

b) utländska originalskulpturer och repliker som är
framställda enligt samma process som originalet, oavsett
material, som är värda mer än 50 000 kronor.
6. Inkunabler eller manuskript m.m. inom kategori A9:

a) svenska inkunabler, oavsett värde,
b) svenska handskrifter på pergament eller papper framställda
före år 1650, oavsett värde,
c) svenska icke tryckta protokoll, brev, dagböcker,
manuskript, noter, räkenskaper samt handritade kartor och
ritningar, som är äldre än 50 år och har ett värde över 2 000 kronor, och

d) samlingar av utländska inkunabler och svenskt icke tryckt
material enligt b och c som är äldre än 50 år och har ett
värde över 50 000 kronor.
7. Böcker inom kategori A10:

a) svenska böcker tryckta före år 1600, oavsett värde,
b) övriga svenska böcker som är äldre än 100 år och har ett
värde över 10 000 kronor, och

c) utländska böcker med ett värde över 10 000 kronor.
8. Tryckta kartor inom kategori A11:

a) svenska tryckta kartor, som är äldre än 100 år och har ett
värde över 10 000 kronor, och

b) utländska tryckta kartor som har ett värde över 10 000 kronor.
9. Arkiv m.m. inom kategori A12:
- svenska icke tryckta protokoll, brev, dagböcker,
manuskript, noter, räkenskaper, handritade kartor och
ritningar, som är äldre än 50 år och har ett värde över 2 000 kronor.
10. Transportmedel inom kategori A14:

a) svenska transportmedel som är äldre än 100 år och har ett
värde över 50 000 kronor, och

b) utländska transportmedel med ett värde över 50 000 kronor.
11. Andra antikviteter inom kategori A15, i den mån de inte
ingår i kategorierna A1-A14:

a) svenska föremål av trä, ben, keramik, metall eller textil
som är framställda före år 1650, oavsett värde,
b) svenska möbler, speglar och skrin som är framställda före
år 1860, oavsett värde,
c) svenska dryckeskärl, seldon och textilredskap, som är av
trä och har målad eller skuren dekor, folkdräkter och
broderad eller mönstervävd folklig textil, bonadsmåleri,
golvur, väggur och bordsur, signerade fajanser, skjutvapen,
blankvapen och skyddsvapen samt musikinstrument, som är äldre
än 100 år, oavsett värde,
d) svenska föremål av keramik, glas, porfyr, guld, silver
eller brons med undantag av mynt och medaljer, ljuskronor,
tapeter samt kakelugnar, som är äldre än 100 år och har ett
värde över 50 000 kronor,
e) svenska tekniska modeller och prototyper samt
vetenskapliga instrument, som är äldre än 50 år och har ett
värde över 2 000 kronor, och

f) utländska möbler, speglar, skrin, golvur, väggur, bordsur,
musikinstrument, skjutvapen, blankvapen, skyddsvapen, föremål
av keramik, glas, elfenben, guld, silver eller brons med
undantag av mynt och medaljer, ljuskronor samt tapeter, som
har ett värde över 50 000 kronor. Förordning (2013:554).


Övergångsbestämmelser

1994:1524

Denna förordning träder i kraft såvitt avser 23 a § den dag lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till den
Europeiska unionen träder i kraft och i övrigt den 1 januari 1995.

1994:1448
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fastighetsregistermyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.

2000:337

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre
bestämmelser gäller dock i fråga om ansökningar som kommit in
före den 1 juli 2000.

2002:18

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2002. De nya
bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2002.