Förordning (2013:254) om användning av organiska lösningsmedel

Svensk författningssamling 2013:254
t.o.m. SFS 2014:20
SFS nr: 2013:254
Departement/myndighet: Miljö- och energidepartementet
Utfärdad: 2013-05-08
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:20
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

1 § Denna förordning avser försiktighetsmått vid användning
av organiska lösningsmedel och innehåller bestämmelser om
- definitioner (2-10 §§),
- förordningens tillämpning (11-13 §§),
- användning av vissa farliga lösningsmedel (14-17 §§),
- flera verksamheter på en anläggning (18 §),
- försiktighetsmått vid idriftsättning och urdrifttagning (19 §),
- kontroll av utsläpp (20-24 §§),
- utvinning av vegetabiliska oljor och animaliskt fett samt
raffinering av vegetabiliska oljor (25 och 26 §§),
- framställning av farmaceutiska produkter (27-30 §§),
- förädling av gummi (31-34 §§),
- skotillverkning (35 och 36 §§),
- tillverkning av beläggningsblandningar, lacker, tryckfärg
och lim (37-40 §§),
- beläggning av lindningstråd (41 och 42 §§),
- bandlackering (43-45 §§),
- limbeläggning (46-48 §§),
- tryckning (49-52 §§),
- ytbeläggning (53-55 §§),
- beläggning av träytor (56 och 57 §§),
- läderbeläggning (58 §),
- fordonslackering (59-63 §§),
- fordonsreparationslackering (64 och 65 §§),
- annan beläggning (66 och 67 §§),
- träimpregnering (68 och 69 §§),
- trä- och plastlaminering (70 och 71 §§),
- ytrengöring (72-74 §§),
- kemtvätt (75-77 §§),
- plan för minskade utsläpp (78-82 §§),
- väsentlig ändring av en 2001-anläggning (83 §),
- dispenser (84-86 §§), och
- tillsyn (87 §).

Förordningen är meddelad med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken i
fråga om 11-83 §§ och i övrigt med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Definitioner

2 § Med organiskt lösningsmedel avses i denna förordning
1. en organisk förening som

a) innehåller dels grundämnet kol, dels väte, halogener,
syre, svavel, fosfor, kisel eller kväve, och

b) vid temperaturen 293,15 kelvin har ett ångtryck av minst 0,01 kilopascal eller har motsvarande flyktighet när medlet
används, eller
2. den fraktion av kreosot som vid temperaturen 293,15 kelvin
har ett ångtryck av minst 0,01 kilopascal eller har
motsvarande flyktighet när medlet används.

Första stycket 1 gäller inte koloxider, oorganiska karbonater
eller oorganiska bikarbonater.

3 § Med beläggning avses i denna förordning
1. en verksamhet som innebär att man bildar ett skikt med en
dekorativ, skyddande eller annan funktionell effekt på en yta
och för detta skikt använder en blandning som kan innehålla
ett eller flera organiska lösningsmedel som är nödvändiga för
att lägga skiktet på rätt sätt eller som finns i blandningen
av något annat skäl, eller
2. en blandning som kan innehålla ett eller flera organiska
lösningsmedel och som används för ett sådant syfte som avses
i 1.

4 § I denna förordning avses med

blandning: en blandning enligt definitionen i artikel 3.2 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av
den 18 december 2006 om registrering, utvärdering,
godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande
av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt
rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
lack: ett transparent medel för beläggning,
lim: ett organiskt lösningsmedel, en blandning av organiska
lösningsmedel eller en annan blandning som används för att
sammanfoga enskilda delar av en produkt, och

tryckfärg: ett organiskt lösningsmedel eller en blandning som
används i en tryckpress för att trycka en text eller bild på
en yta.

5 § Med användning av lösningsmedel avses i denna förordning
användning av ett organiskt lösningsmedel
1. för att detta ensamt eller tillsammans med andra ämnen och
utan att genomgå någon kemisk förändring ska lösa upp
råvaror, produkter eller avfallsprodukter,
2. som rengöringsmedel för att lösa upp föroreningar,
3. som lösningsmedel,
4. som dispergeringsmedel,
5. för reglering av viskositet,
6. för reglering av ytspänning,
7. som mjukgörare, eller
8. som konserveringsmedel.

6 § I denna förordning avses med

lösningsmedelstillförsel: den mängd organiska lösningsmedel
som tillförs en verksamhet där användning av lösningsmedel
sker, inklusive tillförsel av organiska lösningsmedel som
ingår i blandningar och tillförsel av organiska lösningsmedel
genom återvinning i eller utanför den anläggning som
verksamheten bedrivs i och där den återvunna mängden mäts
varje gång den används i verksamheten,
lösningsmedelsförbrukning: lösningsmedelstillförseln minskad
med den mängd som i tekniskt eller kommersiellt syfte
återvinns för återanvändning där även återanvändning av
lösningsmedel som bränsle ingår men inte lösningsmedel som
slutligt bortskaffas som avfall, och

innesluten process: ett sätt att bedriva en verksamhet som
innebär att utsläpp av organiska lösningsmedel från
verksamheten sker kontrollerat genom att flyktiga organiska
föreningar samlas upp och leds ut antingen genom en skorsten
eller via en reningsutrustning och därför inte förflyktigas
helt.

7 § Med fordonslackyta avses i denna förordning den totala
yta som lackeras i en fordonslackeringsverksamhet och utgörs
av
1. den genom elektrofores behandlade ytan beräknad genom
att

a) bestämma det tal som anger det lackerade
produkthöljets dubbla vikt (viktvärdet),
b) multiplicera det tal som anger den lackerade metallplåtens
genomsnittstjocklek med det tal som anger den lackerade
metallplåtens täthet och på så sätt bestämma det tal som
anger den lackerade produktens ytvärde (ytvärdet), och

c) dividera viktvärdet med ytvärdet, och
2. den sammanlagda ytan på de delar som beläggs med samma
material men tillkommer i senare skeden av
beläggningsprocessen.

8 § Med 2001-anläggning avses i denna förordning en
anläggning som
1. var i drift den 29 mars 1999, eller
2. senast den 31 mars 2001 omfattades av ett tillstånd eller
en anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken, eller omfattades av en fullgjord och
fullständig ansökan om ett sådant tillstånd, och var i drift
senast den 1 april 2002.

9 § I denna förordning avses med

punktutsläpp: slutligt utsläpp av gaser som innehåller ett
eller flera organiska lösningsmedel från en skorsten eller en
reningsanläggning till luften,
diffusa utsläpp: utsläpp av organiska lösningsmedel till
luft, mark eller vatten eller utsläpp som lösningsmedel i en
produkt, om utsläppet inte är punktutsläpp, och

totala utsläpp: summan av punktutsläpp och diffusa utsläpp,
och

normalkubikmeter: volym torr gas vid temperaturen 273,15 kelvin och ett tryck på 1 013 hektopascal.

10 § Med tillsynsmyndigheten avses i denna förordning den som
enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) utövar den
operativa tillsynen över en verksamhet som omfattas av denna
förordning.

Förordningens tillämpning

11 § Av 25, 27, 31, 35, 37, 41, 43, 46, 49, 53-55, 64, 68, 70, 72 och 75 §§ framgår vilka verksamheter som omfattas av
förordningen.

För sådana verksamheter ska förordningens bestämmelser också
tillämpas på rengöring av utrustning som används i
verksamheterna.

Förordningen ska tillämpas på rengöring av de produkter som
framställs i verksamheterna endast om det särskilt anges i
denna förordning.

12 § Den som driver en verksamhet som omfattas av denna
förordning får låta bli att följa de begränsningsvärden som
gäller för verksamheten enligt 25-77 §§, om
verksamhetsutövaren i stället bedriver verksamheten enligt en
plan för minskade utsläpp av organiska lösningsmedel som
uppfyller kraven i 78-82 §§.

13 § Bestämmelserna i denna förordning gäller utöver de
villkor som gäller för verksamheten enligt en dom eller ett
beslut om tillstånd eller ett föreläggande enligt miljöbalken
eller motsvarande äldre bestämmelser.

Användning och utsläpp av vissa farliga lösningsmedel

14 § I verksamheter som omfattas av denna förordning ska ett
organiskt lösningsmedel så långt som det är tekniskt och
ekonomiskt genomförbart hanteras i en sådan innesluten
process som behövs för att skydda människors hälsa och
miljön, om medlet enligt relevant EU-lagstiftning eller
föreskrifter som Kemikalieinspektionen har meddelat
1. på grund av sitt innehåll av flyktiga organiska föreningar
har eller ska ha faroangivelsen "Kan orsaka genetiska
defekter" (H340), "Kan orsaka cancer" (H350), "Kan orsaka
cancer vid inandning" (H350i), "Kan skada det ofödda barnet" (H360D) eller "Kan skada fertiliteten" (H360F) eller
uppfyller kriterierna för att klassificeras med någon av
riskfraserna "Kan ge cancer" (R45), "Kan ge ärftliga
genetiska skador" (R46), "Kan ge cancer vid inandning" (R49), "Kan ge nedsatt fortplantningsförmåga" (R60), "Kan ge
fosterskador" (R61) eller "Kan skada fertiliteten eller det
ofödda barnet" (H360), eller
2. på grund av sitt innehåll av halogenerade flyktiga
organiska föreningar har eller ska ha faroangivelsen "Misstänks kunna orsaka genetiska defekter" (H341) eller "Misstänks kunna orsaka cancer" (H351) eller uppfyller
kriterierna för att klassificeras med någon av riskfraserna "Misstänks kunna ge cancer" (R40) eller "Möjlig risk för
bestående hälsoskador" (R68).

15 § Om det i en verksamhet som omfattas av denna förordning
används ett eller flera sådana organiska lösningsmedel som
avses i 14 § 1, ska de i möjligaste mån och så snart som
möjligt ersättas med mindre skadliga ämnen eller blandningar.

Om massflödet i verksamheten av ett eller flera sådana
organiska lösningsmedel som avses i 14 § 1 är större än eller
lika med 10 gram per timme, får det från verksamheten inte
släppas ut mer än 2 milligram per normalkubikmeter utsläppt
gas. Begränsningsvärdet avser den sammanlagda massan av de
enskilda organiska föreningarna.

16 § Om det i en verksamhet som omfattas av denna förordning
används ett eller flera sådana organiska lösningsmedel som
avses i 14 § 2 och massflödet i verksamheten av sådana medel
är större än eller lika med 100 gram per timme, får det från
verksamheten inte släppas ut mer än 20 milligram per
normalkubikmeter utsläppt gas. Begränsningsvärdet avser den
sammanlagda massan av de enskilda organiska föreningarna.

17 § Bestämmelserna i 14-16 §§ gäller utöver och utan
inskränkning av utsläppskraven i 18-83 §§, om inte annat
uttryckligen anges.

Flera verksamheter på en anläggning

18 § Om det på en anläggning bedrivs två eller fler
verksamheter som omfattas av kraven i denna förordning, ska
1. var och en av verksamheterna uppfylla de krav som gäller
för den verksamheten, eller
2. verksamheterna tillsammans inte medföra mer utsläpp av
organiska lösningsmedel än vad som skulle ha blivit det
sammanlagda resultatet av att var och en av verksamheterna
uppfyller de krav som gäller för den verksamheten.

Första stycket 2 får dock inte tillämpas i fråga om sådana
farliga lösningsmedel som avses i 14 §.

Försiktighetsmått vid idriftsättning och urdrifttagning

19 § Under tidsperioder när utsläpp av organiska
lösningsmedel från en verksamhet kan påverkas av att
verksamheten, en utrustning eller en tank tas i drift, tas ur
drift eller är i tomgångsläge ska verksamhetsutövaren vidta
de försiktighetsmått som är lämpliga för att minimera
utsläppen.

Kontroll av utsläpp

20 § Bestämmelserna i denna förordning om begränsningsvärden
för punktutsläpp avser utsläppt gas som har temperaturen 273,15 kelvin och trycket 101,3 kilopascal. Vid tillämpningen
ska beräkningen av innehållet i punktutsläpp göras med hänsyn
till detta.

21 § Masskoncentrationen av ett ämne i ett punktutsläpp ska
bestämmas för den utsläppta gasen utan påverkan av den
gasmängd som av tekniska skäl kan ha tillsatts för att kyla
eller späda ut utsläppet.

22 § När reningsutrustning är nödvändig för att följa de
begränsningsvärden för punktutsläpp som anges i denna
förordning, ska punktutsläppen kontrolleras med
1. kontinuerlig mätning, om utsläppet sker genom en kanal och
efter rening innebär att den totala mängd organiskt kol som
släpps ut vid den slutliga utsläppspunkten uppgår i
genomsnitt till mer än 10 kilogram per timme, eller
2. kontinuerlig mätning eller periodisk mätning, om
kontinuerlig mätning inte krävs enligt 1.

Vid periodisk mätning ska minst tre avläsningar göras vid
varje mättillfälle.

23 § Vid kontinuerlig mätning av punktutsläpp ska ett
begränsningsvärde enligt denna förordning anses vara följt,
om inget av de aritmetiska medelvärdena av alla giltiga
avläsningar som gjorts under en tjugofyratimmars driftperiod
överskrider begränsningsvärdet och inget av timmedelvärdena
överskrider begränsningsvärdet med mer än en faktor 1,5.

Värden vid tidpunkter då utsläppen påverkas av att en
utrustning eller tank tas i drift, tas ur drift, ligger i
tomgångsläge eller underhålls ska inte tas med i en beräkning
enligt första stycket.

24 § Vid periodiska mätningar av punktutsläpp ska ett
begränsningsvärde enligt denna förordning anses vara följt,
om medelvärdet av alla giltiga avläsningar under en mätperiod
inte överskrider begränsningsvärdet och inget av
timmedelvärdena överskrider begränsningsvärdet med mer än en
faktor 1,5.

Utvinning av vegetabiliska oljor och animaliskt fett samt
raffinering av vegetabiliska oljor

25 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 10 ton per år
och verksamheten innebär
1. utvinning av vegetabilisk olja från fröer eller andra
vegetabiliska ämnen,
2. blandning av torra återstoder för framställning av
djurfoder, eller
3. rening av vegetabilisk olja eller annat fett som har
utvunnits ur fröer, ur annat vegetabiliskt material eller ur
animaliskt material.

26 § Från en verksamhet som avses i 25 § får det i fråga om
bearbetning av
1. animaliskt fett inte släppas ut mer än 1,5 kilogram
organiska lösningsmedel per ton fett,
2. ricinfrön inte släppas ut mer än 3 kilogram organiska
lösningsmedel per ton frön,
3. rapsfrön och solrosfrön inte släppas ut mer än 1 kilogram
organiska lösningsmedel per ton frön,
4. sojabönor (normal krossning) inte släppas ut mer än 0,8 kilogram organiska lösningsmedel per ton bönor,
5. sojabönor (vita flingor) inte släppas ut mer än 1,2 kilogram organiska lösningsmedel per ton bönor, och
6. andra fröer och annat vegetabiliskt material inte släppas
ut

a) mer än 4 kilogram organiska lösningsmedel per ton
material, om bearbetningen avser slemavskiljning,
b) mer än 1,5 kilogram organiska lösningsmedel per ton
material, om bearbetningen avser fraktionering för annat än
slemavskiljning ur olja, och

c) mer än 3 kilogram organiska lösningsmedel per ton
material, om bearbetningen avser annat än slemavskiljning
eller fraktionering.

Första stycket 6 c gäller inte bearbetning av enskilda
partier av frön eller annat vegetabiliskt material, om det i
det tillstånd eller i ett föreläggande som gäller för den
anläggning där de enskilda partierna bearbetas har
fastställts ett begränsningsvärde för totalutsläpp av
organiska lösningsmedel.

Framställning av farmaceutiska produkter

27 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 50 ton per år
och verksamheten innebär
1. kemisk syntes, fermentering, extrahering, formulering
eller färdigställande av en farmaceutisk produkt, eller
2. tillverkning av en mellanprodukt för framställning av en
farmaceutisk produkt, om mellanprodukten tillverkas på samma
plats som den farmaceutiska produkten.

28 § Punktutsläpp från en verksamhet som avses i 27 § får
inte innehålla mer än 20 milligram kol per normalkubikmeter
utsläppt gas. Om det i en anläggning används en teknik som
gör det möjligt att använda återvunna lösningsmedel, får
punktutsläpp från den anläggningen dock innehålla högst 150 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas.

29 § Diffusa utsläpp från en verksamhet som avses i 27 § får
inte innebära att mer organiska lösningsmedel släpps ut än
den mängd som motsvarar 5 procent av
lösningsmedelstillförseln. Om verksamheten bedrivs i en 2001-anläggning, får de diffusa utsläppen dock motsvara högst 15 procent av lösningsmedelstillförseln.

Första stycket gäller inte lösningsmedel som säljs som en del
av en produkt eller som en blandning i en sluten behållare.

30 § De totala utsläppen från en verksamhet som avses i 27 § får inte innebära att mer organiska lösningsmedel släpps ut
än den mängd som motsvarar 5 procent av
lösningsmedelstillförseln. Om verksamheten bedrivs i en 2001-anläggning, får de totala utsläppen dock motsvara högst 15 procent av lösningsmedelstillförseln.

Förädling av gummi

31 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 15 ton per år
och verksamheten innebär
1. blandning, malning, kalandrering, extrudering eller
vulkanisering av naturgummi eller syntetiskt gummi, eller
2. ett förfarande som kompletterar en verksamhet som avses i 1 och som innebär att naturgummi eller syntetiskt gummi
omvandlas till en färdig produkt.

32 § Punktutsläpp från en verksamhet som avses i 31 § får
inte innehålla mer än 20 milligram kol per normalkubikmeter
utsläppt gas. Om det i en anläggning används en teknik som
gör det möjligt att använda återvunna lösningsmedel, får
punktutsläpp från den anläggningen dock innehålla högst 150 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas.

33 § Diffusa utsläpp från en verksamhet som avses i 31 § får
inte innebära att mer organiska lösningsmedel släpps ut än
den mängd som motsvarar 25 procent av
lösningsmedelstillförseln.

Första stycket gäller inte lösningsmedel som säljs som en del
av en produkt eller som en blandning i en sluten behållare.

34 § De totala utsläppen från en verksamhet som avses i 31 § får inte innebära att mer organiska lösningsmedel släpps ut
än den mängd som motsvarar 25 procent av
lösningsmedelstillförseln.

Skotillverkning

35 § Denna förordning ska tillämpas på tillverkning av
kompletta skor eller delar av sådana, om
lösningsmedelsförbrukningen i verksamheten uppgår till mer än 5 ton per år.

36 § Från en verksamhet som avses i 35 § får det inte släppas
ut mer än 25 gram organiska lösningsmedel per par tillverkade
kompletta skor.

Tillverkning av beläggningsblandningar, lacker, tryckfärg och
lim

37 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 100 ton
organiska lösningsmedel per år och verksamheten innebär att
en lack, en tryckfärg, ett lim eller en annan
beläggningsblandning framställs
1. som en slutprodukt genom att pigment, hartser eller lim
blandas med ett organiskt lösningsmedel eller annat
bärarmaterial, eller
2. som en mellanprodukt genom att pigment, hartser eller lim
blandas med ett organiskt lösningsmedel eller annat
bärarmaterial, om mellanprodukten framställs på samma plats
som den slutprodukt som avses i 1.

Första stycket gäller även om blandningen sker genom
dispergering eller predispergering och även om blandningen
sker för justering av viskositet eller färgton.

Emballering av en sådan slutprodukt som avses i första
stycket 1 ska anses ingå i framställningsverksamheten.

38 § Punktutsläpp från en verksamhet som avses i 37 § får
inte innehålla mer än 150 milligram kol per normalkubikmeter
utsläppt gas.

39 § Diffusa utsläpp från en verksamhet som avses i 37 § får
inte innebära att mer organiska lösningsmedel släpps ut än
den mängd som motsvarar 3 procent av
lösningsmedelstillförseln. Om lösningsmedelsförbrukningen
inte uppgår till mer än 1 000 ton per år, får de diffusa
utsläppen dock motsvara högst 5 procent av
lösningsmedelstillförseln.

Första stycket gäller inte lösningsmedel som säljs som en del
av en beläggningsblandning i en sluten behållare.

40 § De totala utsläppen från en verksamhet som avses i 37 § får inte innebära att mer organiska lösningsmedel släpps ut
än den mängd som motsvarar 3 procent av
lösningsmedelstillförseln. Om lösningsmedelsförbrukningen
inte uppgår till mer än 1 000 ton organiska lösningsmedel per
år, får de totala utsläppen dock motsvara högst 5 procent av
lösningsmedelstillförseln.

Beläggning av lindningstråd

41 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter som
innebär att metalledare som används för lindning av spolar
till transformatorer eller motorer eller liknande förses med
en beläggning (beläggning av lindningstråd) och där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 5 ton per
år.

42 § Från en verksamhet som avses i 41 § får det inte
släppas ut mer än 5 gram organiska lösningsmedel per kilogram
lindningstråd. Om den genomsnittliga tråddiametern är mindre
än 0,1 millimeter, får utsläppen dock uppgå till högst 10 gram organiska lösningsmedel per kilogram lindningstråd.

Bandlackering

43 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter som
innebär att bandstål, rostfritt stål, belagt stål,
kopparlegeringar eller aluminiumband beläggs med ett
filmbildande skikt eller laminat i en kontinuerlig process (bandlackering) och där lösningsmedelsförbrukningen uppgår
till mer än 25 ton organiska lösningsmedel per år.

44 § Punktutsläpp från en verksamhet som avses i 43 § får
inte innehålla mer än 50 milligram kol per normalkubikmeter
utsläppt gas. Om det i en anläggning används en teknik som
gör det möjligt att använda återvunna lösningsmedel, får
punktutsläpp från den anläggningen dock innehålla högst 150 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas.

45 § Diffusa utsläpp från en verksamhet som avses i 43 § får
inte innebära att mer organiska lösningsmedel släpps ut än
den mängd som motsvarar 5 procent av
lösningsmedelstillförseln. Om verksamheten bedrivs i en 2001-anläggning, får de diffusa utsläppen dock motsvara högst 10 procent av lösningsmedelstillförseln.

Limbeläggning

46 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter som
innebär att lim anbringas på en yta och där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 5 ton per
år.

Första stycket gäller inte limbeläggning eller
laminering i samband med en tryckverksamhet.

47 § Punktutsläpp från en verksamhet som enligt 46 § omfattas
av förordningen får inte innehålla mer än 50 milligram kol
per normalkubikmeter utsläppt gas. Om det i verksamheten
används en teknik som gör det möjligt att använda återvunna
lösningsmedel, får punktutsläpp dock innehålla högst 150 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas.

48 § Diffusa utsläpp från en verksamhet som enligt 46 § omfattas av förordningen får inte innebära att mer organiska
lösningsmedel släpps ut än den mängd som
1. motsvarar 25 procent av lösningsmedelstillförseln, om
lösningsmedelsförbrukningen inte överstiger 15 ton per år,
och
2. motsvarar 20 procent av lösningsmedelstillförseln, om
lösningsmedelsförbrukningen överstiger 15 ton per år.

Tryckning

49 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter som
innebär reproduktion för text eller bild där tryckfärg med
hjälp av en bildbärare överförs till en yta av något slag, om
verksamheten också omfattas av 50, 51 eller 52 §. Förordningen ska i så fall tillämpas också på användning av
lackerings-, beläggnings- eller lamineringsteknik som hör
till reproduktionsverksamheten.

Endast följande underprocesser omfattas av första stycket:
1. tryckverksamhet där bildbäraren består av gummi eller
elastiska polymerer, bildbärarens tryckområden är upphöjda
och tryckfärgen är flytande och torkar genom avdunstning (flexografi),
2. rulltryckverksamhet (rulloffset med heatsetfärg) där

a) bildbärarens tryckområden och icke-tryckområden är på
samma nivå,
b) det material som ska tryckas matas in i en tryckmaskin
från en rulle och inte som separata ark,
c) icke-tryckområdet är så behandlat att det absorberar
vatten och därigenom är färgavvisande,
d) tryckområdet är så behandlat att det tar upp och överför
färg till den yta som ska tryckas, och

e) avdunstning sker i en ugn där varmluft används för att
hetta upp det tryckta materialet,
3. vidhäftning av två eller flera flexibla material för
framställning av laminat (laminering) i samband med en
tryckverksamhet,
4. rotogravyrtryckverksamhet för tryckning av tidskrifter,
broschyrer, kataloger eller liknande produkter med
toluenbaserade tryckfärger (djuptryck av publikationer),
5. tryckverksamhet (rotogravyr) där

a) bildbäraren är cylindrisk med tryckområdet nedsänkt under
icke-tryckområdet,
b) tryckfärgen är flytande och torkar genom avdunstning,
och

c) fördjupningarna fylls med färg och överskottsfärgen
avlägsnas från icke-tryckområdet innan tryckytan kommer i
kontakt med cylindern och färgen i fördjupningarna avsätts på
tryckytan,
6. rulltryckverksamhet (rotationsscreentryck) där

a) tryckfärgen överförs till tryckytan genom att den pressas
genom en porös bildbärare där tryckområdet är öppet och
icke-tryckområdet är täckt,
b) tryckfärgen är flytande och torkar endast genom
avdunstning, och

c) det material som ska tryckas matas in i en tryckmaskin
från en rulle och inte som separata ark, och
7. lackering som innebär att en lack eller ett limskikt
anbringas på ett flexibelt material för senare förslutning
som emballage.

50 § Från en verksamhet som avses i 49 § och avser rulloffset
med heatsetfärg där lösningsmedelsförbrukningen uppgår till
mer än 15 ton per år får
1. punktutsläpp inte innehålla mer än 20 milligram organiska
lösningsmedel per normalkubikmeter utsläppt gas, och
2. diffusa utsläpp inte innebära att mer organiska
lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 30 procent
av lösningsmedelstillförseln.

Trots första stycket 1 får punktutsläpp innehålla högst 100 milligram organiska lösningsmedel per normalkubikmeter
utsläppt gas, om lösningsmedelsförbrukningen inte uppgår till
mer än 25 ton per år.

Vid tillämpning av första stycket 2 ska återstoder av
lösningsmedel i den färdiga produkten inte anses som en del
av de diffusa utsläppen.

51 § Från en verksamhet som avses i 49 § och avser djuptryck
av publikationer där lösningsmedelsförbrukningen uppgår till
mer än 25 ton per år får
1. punktutsläpp inte innehålla mer än 75 milligram organiska
lösningsmedel per normalkubikmeter utsläppt gas, och
2. diffusa utsläpp inte innebära att mer organiska
lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 10 procent
av lösningsmedelstillförseln.

Trots första stycket 2 får diffusa utsläpp från en 2001-anläggning innebära att organiska lösningsmedel släpps
ut med den mängd som motsvarar 15 procent av
lösningsmedelstillförseln.

52 § Från en verksamhet som avses i 49 § och avser annan
rotogravyr, flexografi, rotationsscreentryck, laminering
eller lackering där lösningsmedelsförbrukningen uppgår till
mer än 15 ton per år får
1. punktutsläpp inte innehålla mer än 100 milligram organiska
lösningsmedel per normalkubikmeter utsläppt gas, och
2. diffusa utsläpp inte innebära att mer organiska
lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 20 procent
av lösningsmedelstillförseln.

Trots första stycket 2 får diffusa utsläpp innebära att
organiska lösningsmedel släpps ut med den mängd som motsvarar 25 procent av lösningsmedelstillförseln, om
lösningsmedelsförbrukningen inte uppgår till mer än 25 ton
per år.

Första stycket gäller inte rotationsscreentryck på textil
eller papp, om lösningsmedelsförbrukningen uppgår till högst 30 ton per år.

Ytbeläggning

53 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter som
innebär att ett enkelt eller flera sammanhängande
beläggningsskikt anbringas på
1. nya bilar som är motorfordon konstruerade och tillverkade
primärt för befordran av personer och deras bagage med
sittplats för endast föraren eller för föraren och högst
ytterligare åtta personer men ingen plats för
ståplatspassagerare,
2. nya bilar som är motorfordon konstruerade och tillverkade
primärt för godstransport och väger högst 3,5 ton, om
ytbeläggningen sker i samma anläggning som ytbeläggning
enligt 1,
3. lastbilshytter som är förarhytter till sådana motorfordon
som är konstruerade och tillverkade primärt för godstransport
och väger mer än 3,5 ton,
4. integrerade höljen för teknisk utrustning i sådana
motorfordon som är konstruerade och tillverkade primärt för
godstransport och väger mer än 3,5 ton,
5. skåpbilar eller lastbilar som är motorfordon konstruerade
och tillverkade primärt för godstransport, om ytbeläggningen
avser annat än lastbilshytter,
6. bussar som är motorfordon konstruerade och tillverkade
primärt för befordran av personer och deras bagage med mer än
åtta sittplatser utöver förarplatsen,
7. släpvagnar som är konstruerade och byggda för transport av
gods eller personer eller för bostadsändamål,
8. metall- eller plastytor,
9. träytor,
10. textil-, väv-, folie- eller pappersytor, eller
11. läder.

54 § Denna förordning ska inte tillämpas på beläggning av
substrat med metall genom elektrofores och kemisk sprutteknik
i en verksamhet som avses i 53 §.

55 § Om ett föremål eller en yta som omfattas av en
verksamhet som avses i 53 § också trycks genom någon teknik,
ska tryckningen anses ingå i den beläggningsverksamheten. Detta gäller dock inte tryckning som utförs som en separat
verksamhet.

Beläggning av träytor

56 § Från en verksamhet som avses i 53 § och som avser
beläggning av träytor där lösningsmedelsförbrukningen uppgår
till mer än 15 ton men högst 25 ton per år får
1. punktutsläpp inte innehålla mer än 100 milligram kol per
normalkubikmeter utsläppt gas, om användningen av
lösningsmedel sker i en innesluten beläggnings- eller
torkningsprocess, och
2. diffusa utsläpp inte innebära att mer organiska
lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 25 procent
av lösningsmedelstillförseln.

57 § Från en verksamhet som avses i 53 § och som avser
beläggning av träytor där lösningsmedelsförbrukningen uppgår
till mer än 25 ton per år får
1. punktutsläpp inte innehålla mer än

a) 75 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas, om
användningen av lösningsmedel sker i en innesluten
beläggningsprocess, och

b) 50 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas, om
användningen av lösningsmedel sker i en innesluten
torkningsprocess, och
2. diffusa utsläpp inte innebära att mer organiska
lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 20 procent
av lösningsmedelstillförseln.

Läderbeläggning

58 § Från en verksamhet som avses i 53 § och som avser
läderbeläggning där lösningsmedelsförbrukningen uppgår till
mer än 10 ton per år får de totala utsläppen av organiska
lösningsmedel inte uppgå till mer än 75 gram per kvadratmeter
belagt läder. Om lösningsmedelsförbrukningen inte uppgår till
mer 25 ton organiska lösningsmedel per år, får de totala
utsläppen dock uppgå till högst 85 gram per kvadratmeter
belagt läder.

Trots första stycket får de totala utsläppen av organiska
lösningsmedel uppgå till högst 150 gram per kvadratmeter
belagt läder, om verksamheten avser lädervaror som används
som väskor, skärp, plånböcker eller andra mindre
konsumtionsvaror.

Fordonslackering

59 § Från en verksamhet som avses i 53 § och som avser
fordonslackering där lösningsmedelsförbrukningen uppgår till
mer än 0,5 ton men högst 15 ton per år får
1. punktutsläpp från verksamheten inte innehålla mer än 50 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas, och
2. diffusa utsläpp från verksamheten inte innebära att mer
organiska lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 25 procent av lösningsmedelstillförseln.

För kontroll av att första stycket 1 följs ska mätningar av 15 minuters medelvärden anses tillräckliga vid tillämpningen
av 24 §, om omständigheterna i det enskilda fallet inte
föranleder en annan bedömning.

60 § Från en verksamhet som avses i 53 § och som avser
lackering av nya lastbilshytter där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 15 ton per år,
får de totala utsläppen av organiska lösningsmedel
1. inte uppgå till mer än 65 gram per kvadratmeter
fordonslackyta, om verksamheten omfattar högst 5 000 hytter
per år, och
2. inte uppgå till mer än 55 gram per kvadratmeter
fordonslackyta, om verksamheten omfattar fler än 5 000 hytter
per år.

Från en 2001-anläggning får de totala utsläppen av organiska
lösningsmedel trots första stycket 1 uppgå till 85 gram per
kvadratmeter fordonslackyta och trots första stycket 2 uppgå
till högst 75 gram per kvadratmeter fordonslackyta.

61 § Från en verksamhet som inte omfattas av 60 § men avses i 53 § och som avser lackering av nya lastbilar, skåpbilar
eller släpvagnar där lösningsmedelsförbrukningen uppgår till
mer än 15 ton per år, får de totala utsläppen av organiska
lösningsmedel
1. inte uppgå till mer än 90 gram per kvadratmeter
fordonslackyta, om verksamheten omfattar högst 2 500 bilar
eller vagnar per år, och
2. inte uppgå till mer än 70 gram per kvadratmeter
fordonslackyta, om verksamheten omfattar fler än 2 500 bilar
eller vagnar per år.

Från en 2001-anläggning får de totala utsläppen av organiska
lösningsmedel trots första stycket 1 uppgå till 120 gram per
kvadratmeter fordonslackyta och trots första stycket 2 uppgå
till högst 90 gram per kvadratmeter fordonslackyta.

62 § Från en verksamhet som avses i 53 § och som avser
lackering av nya bussar där lösningsmedelsförbrukningen
uppgår till mer än 15 ton per år, får de totala utsläppen av
organiska lösningsmedel
1. inte uppgå till mer än 210 gram per kvadratmeter
fordonslackyta, om verksamheten omfattar högst 2 000 bussar
per år, och
2. inte uppgå till mer än 150 gram per kvadratmeter
fordonslackyta, om verksamheten omfattar fler än 2 000 bussar
per år.

Från en 2001-anläggning får de totala utsläppen av organiska
lösningsmedel trots första stycket 1 uppgå till 290 gram per
kvadratmeter fordonslackyta och trots första stycket 2 uppgå
till högst 225 gram per kvadratmeter fordonslackyta.

63 § Från en verksamhet som inte omfattas av någon av 60-62 §§ men avses i 53 § och som avser lackering av nya bilar där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 15 ton per år,
får de totala utsläppen av organiska lösningsmedel
1. inte uppgå till mer än antingen 45 gram per kvadratmeter
fordonslackyta eller 1,3 kilogram per kaross plus 33 gram per
kvadratmeter fordonslackyta, om verksamheten omfattar fler än 5 000 bilar per år, och
2. inte uppgå till mer än antingen 90 gram per kvadratmeter
fordonslackyta eller 1,5 kilogram per kaross plus 70 gram per
kvadratmeter fordonslackyta, om verksamheten utan att
omfattas av kraven i 1 omfattar högst 5 000 skalbyggda bilar
per år eller fler än 3 500 chassibyggda bilar per år.

Från en 2001-anläggning får de totala utsläppen av organiska
lösningsmedel trots första stycket 1 uppgå till högst
antingen 60 gram per kvadratmeter fordonslackyta eller 1,9 kilogram per kaross plus 41 gram per kvadratmeter
fordonslackyta.

Fordonsreparationslackering

64 § Denna förordning ska tillämpas på en verksamhet som
innebär att fordon industriellt eller kommersiellt förses med
en beläggning, om
1. verksamheten avser ursprunglig lackering av vägfordon
eller delar av sådana fordon, det material som används är
avsett för reparationslackering och lackeringen sker på en
annan plats än fordonens ursprungliga produktionslinje,
eller
2. verksamheten avser lackering av sådana påhängsvagnar eller
andra släpvagnar som är konstruerade och byggda för transport
av gods eller personer eller för bostadsändamål.

Förordningen ska tillämpas också på avfettning som hör till
en sådan lackeringsverksamhet som avses i första stycket 1 eller 2.

65 § Om lösningsmedelsförbrukningen i en verksamhet som avses
i 64 § uppgår till mer än 0,5 ton per år, får
1. punktutsläpp från verksamheten inte innehålla mer än 50 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas, och
2. diffusa utsläpp från verksamheten inte innebära att mer
organiska lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 25 procent av lösningsmedelstillförseln.

För kontroll av att första stycket 1 följs ska mätningar av 15 minuters medelvärden anses tillräckliga vid tillämpningen
av 24 §, om omständigheterna i det enskilda fallet inte
föranleder en annan bedömning.

Annan beläggning

66 § Från en verksamhet som avses i 53 § där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 5 ton per år
och verksamheten avser beläggning på metall, plast, textil,
väv, folie, papper eller annat och inte omfattas av någon av 56-63 §§ får punktutsläpp inte innehålla
1. mer än 75 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas,
om användningen av lösningsmedel sker i en innesluten
beläggningsprocess, eller
2. mer än 50 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas,
om användningen av lösningsmedel sker i en innesluten
torkningsprocess.

Trots första stycket får punktutsläpp innehålla 100 milligram
kol per normalkubikmeter utsläppt gas, om
lösningsmedelsförbrukningen i verksamheten inte uppgår till
mer än 15 ton per år.

Om lösningsmedelsförbrukningen i en
textilbeläggningsanläggning uppgår till mer än 15 ton per år
och det i verksamheten används en teknik som gör det möjligt
att använda återvunna lösningsmedel, får punktutsläpp från
den anläggningen trots första stycket innehålla högst 150 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas.

67 § Från en verksamhet som avses i 53 § där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 5 ton per år
och verksamheten avser beläggning på metall, plast, textil,
väv, folie, papper eller annat och inte omfattas av någon av 56-63 §§ får diffusa utsläpp inte innebära att mer organiska
lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 25 procent
av lösningsmedelstillförseln. Om lösningsmedelsförbrukningen
uppgår till mer än 15 ton per år, får de diffusa utsläppen
dock motsvara högst 20 procent av lösningsmedelstillförseln. Förordning (2014:20).

Träimpregnering

68 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter som
innebär att virke konserveras och där
lösningsmedelsförbrukningen uppgår till mer än 25 ton per
år.

69 § Från en verksamhet som avses i 68 § får
1. punktutsläpp inte innehålla mer än 100 milligram kol per
normalkubikmeter utsläppt gas,
2. diffusa utsläpp inte innebära att mer organiska
lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 45 procent
av lösningsmedelstillförseln, och
3. de totala utsläppen inte innebära att mer än 11 kilogram
organiska lösningsmedel släpps ut per kubikmeter impregnerat
trä.

Första stycket 3 gäller inte impregnering med kreosot.

Trä- och plastlaminering

70 § Denna förordning ska tillämpas på verksamheter som
innebär vidhäftning av trä eller plast för framställning av
laminatprodukter och där lösningsmedelsförbrukningen uppgår
till mer än 5 ton per år.

71 § Från en verksamhet som avses i 70 § får det inte släppas
ut mer än 30 gram organiska lösningsmedel per kvadratmeter
laminerad yta.

Ytrengöring

72 § Denna förordning ska tillämpas på rengöring av
materialytor genom avfettning eller genom att föroreningar på
annat sätt avlägsnas med hjälp av organiska lösningsmedel i
en sådan mängd som anges i 73 eller 74 §.

Om det i en rengöringsverksamhet ingår ett eller flera
rengöringssteg före eller efter en annan verksamhet, ska
rengöringsstegen anses som en enda ytrengöringsverksamhet.

Första och andra styckena gäller rengöring av produktytor men
inte rengöring av utrustning. Första och andra styckena
gäller inte kemtvätt.

73 § Om lösningsmedelsförbrukningen i en verksamhet som avses
i 72 § uppgår till mer än sammanlagt ett ton per år av ett
eller flera sådana lösningsmedel som avses i 14 §, får
1. punktutsläpp från verksamheten inte innehålla mer än 20 milligram sådana lösningsmedel per normalkubikmeter utsläppt
gas, och
2. diffusa utsläpp från verksamheten inte innebära att mer
sådana lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 10 procent av den lösningsmedelstillförsel som avser sådana
lösningsmedel.

Om lösningsmedelsförbrukningen av sådana lösningsmedel som
avses i första stycket uppgår till högst 5 ton per år, får de
diffusa utsläppen dock motsvara högst 15 procent av den
lösningsmedelstillförsel som avser sådana lösningsmedel.

74 § Om lösningsmedelsförbrukningen i en verksamhet som avses
i 72 § uppgår till mer än sammanlagt två ton per år och
verksamheten inte omfattas av 73 §, får
1. punktutsläpp från verksamheten inte innehålla mer än 75 milligram kol per normalkubikmeter utsläppt gas, och
2. diffusa utsläpp från verksamheten inte innebära att mer
organiska lösningsmedel släpps ut än den mängd som motsvarar 15 procent av lösningsmedelstillförseln.

Om lösningsmedelsförbrukningen uppgår till högst 10 ton per
år, får de diffusa utsläppen dock motsvara högst 20 procent
av lösningsmedelstillförseln.

Begränsningsvärdena i första och andra styckena gäller inte
om den som bedriver verksamheten visar att genomsnittshalten
av organiska lösningsmedel i alla rengöringsmedel som används
i verksamheten inte överstiger 30 viktprocent.

Kemtvätt

75 § Denna förordning ska tillämpas på industriella eller
kommersiella verksamheter som innebär att ett organiskt
lösningsmedel används i en anläggning för att rengöra kläder,
inredning eller liknande konsumtionsvaror.

Första stycket gäller inte manuell borttagning av fläckar i
textil- eller beklädnadsindustrin.

76 § Från en verksamhet som avses i 75 § får det inte släppas
ut mer än 20 gram organiska lösningsmedel per kilogram
rengjord och torkad vara.

77 § Begränsningsvärdena i 16 § gäller inte verksamheter som
avses i 75 §.

Plan för minskade utsläpp

78 § Om den som driver en verksamhet som omfattas av denna
förordning väljer att enligt 12 § inte följa de
utsläppsbegränsningar som gäller för verksamheten enligt 25-77 §§, ska verksamhetsutövaren i stället följa en plan för
minskade utsläpp av organiska lösningsmedel.

Planen ska vara utformad och anpassad för verksamheten och
den anläggning som verksamheten bedrivs på.

Planen ska innebära att utsläppen av organiska lösningsmedel
från verksamheten minskar lika mycket eller mer än vad som
skulle ha blivit effekten av att tillämpa de
utsläppsbegränsningar som gäller för verksamheten enligt 25-77 §§.

79 § I fråga om en verksamhet där ett organiskt lösningsmedel
används i form av lack, lim eller tryckfärg eller för
beläggning ska planen för minskade utsläpp innebära
1. att det referensvärde som i planen används som
utgångspunkt för att jämföra utsläppsminskningens storlek
enligt 78 § tredje stycket i så stor utsträckning som möjligt
motsvarar de utsläpp som skulle ha skett om ingen åtgärd för
minskade utsläpp hade vidtagits, och
2. att minskningen enligt planen tillåts ta den längre tid
som är rimlig med hänsyn till att ersättningsämnen som
innehåller inga eller endast en liten mängd organiska
lösningsmedel fortfarande håller på att utvecklas.

Om det med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet
inte är lämpligt med en plan som uppfyller kraven i första
stycket och tillsynsmyndigheten medger det, får en alternativ
plan som uppfyller kravet i 78 § tredje stycket följas.

80 § Om det i fråga om användningen av produkter med
organiska lösningsmedel i en verksamhet som omfattas av 79 § kan förutses en konstant halt av ämnen som blir fasta när
vattnet eller de flyktiga organiska föreningarna har
avdunstat, ska det referensvärde som i planen används som
utgångspunkt för att jämföra utsläppsminskningens storlek
enligt 78 § tredje stycket beräknas genom att
1. bestämma den totala massan av de fasta ämnena i den årliga
mängd tryckfärg, lack eller lim eller annat medel som används
för beläggning (massavärdet), och
2. multiplicera massavärdet

a) med 4, om verksamheten avser djuptryck eller flexografi,
avser laminering eller lackering i en tryckverksamhet, avser
beläggning av textilytor, vävytor, folieytor eller
pappersytor eller avser limbeläggning,
b) med 3, om verksamheten avser bandlackering eller
fordonsreparationslackering,
c) med 2,33, om verksamheten avser beläggning med skikt som
kommer i kontakt med livsmedel eller beläggning för
rymdteknik, och

d) med 1,5, om verksamheten avser rotationsscreentryck eller
annan beläggning.

Om tillsynsmyndigheten medger det, får
multipliceringsfaktorerna i första stycket 2 justeras för att
återspegla visad effektivitetsökning till följd av användning
av fasta ämnen.

81 § För en verksamhet som omfattas av 80 § ska planen för
minskade utsläpp innebära ett mål för minskningen där
utsläppsmålet bestäms genom att referensvärdet enligt 80 § multipliceras
1. med summan av 15 plus begränsningsvärdet för diffusa
utsläpp enligt 59 eller 65 §, om verksamheten omfattas av
någon av de bestämmelserna,
2. med summan av 15 plus begränsningsvärdet för diffusa
utsläpp enligt 66 § andra meningen, om verksamheten omfattas
av den bestämmelsen, och
3. med summan av 5 plus det begränsningsvärde för diffusa
utsläpp som gäller för verksamheten enligt 45, 48, 50, 51, 52, 56 eller 57 § eller 67 § första meningen, om verksamheten
omfattas av någon av de bestämmelserna.

82 § För en verksamhet som omfattas av en plan för minskade
utsläpp enligt 78-81 §§ ska utsläppskraven enligt denna
förordning anses uppfyllda om de faktiska utsläppen av
organiska lösningsmedel inte är större än utsläppsmålet
enligt 80 §.

Väsentlig ändring av en 2001-anläggning

83 § Om det på en 2001-anläggning bedrivs en verksamhet som
omfattas av denna förordning och det i någon del av
anläggningen görs en ändring av lösningsmedelstillförseln så
att utsläppen av organiska lösningsmedel väsentligt ökar, får
de bestämmelser som enbart gäller 2001-anläggningar tillämpas
på den ändrade delen endast om utsläppen från anläggningen i
sin helhet inte innebär att mer organiska lösningsmedel
släpps ut än vad som skulle ha skett om den ändrade delen
vore något annat än en 2001-anläggning.

Bedömningen av om en ändring ska anses vara väsentlig ska
göras utifrån de omständigheter som gäller när anläggningen
drivs på den produktionsnivå som den är konstruerad för och
inte under tid då anläggningen eller en sådan del av den som
påverkar utsläppen tas i drift, tas ur drift, är i
tomgångsläge eller underhålls. Ändringen ska anses väsentlig
om den maximala lösningsmedelstillförseln, räknad som ett
medelvärde under en dag, leder till att utsläppen av
organiska lösningsmedel ökar med
1. mer än 25 procent, om den verksamhet som bedrivs på
anläggningen

a) har en lösningsmedelsförbrukning som uppgår till högst 5 ton per år och omfattas av 73 §,
b) har en lösningsmedelsförbrukning som uppgår till högst 10 ton per år och omfattas av 25, 27, 31, 35, 41, 43, 51, 59, 60, 61, 62, 63, 64, 68, 70, 74 eller 75 §,
c) har en lösningsmedelsförbrukning som uppgår till högst 15 ton per år och omfattas av 46, 66 eller 67 §,
d) har en lösningsmedelsförbrukning som uppgår till högst 25 ton per år och omfattas av 50, 52, 56 eller 58 §, eller

e) har en lösningsmedelsförbrukning som uppgår till högst 1 000 ton per år och omfattas av 37 §, eller
2. mer än 10 procent, om den verksamhet som bedrivs på
anläggningen inte omfattas av 1.

Dispenser

84 § Tillsynsmyndigheten får ge dispens från de bestämmelser
i denna förordning som avser begränsningsvärden för diffusa
utsläpp, om
1. det i fråga om den anläggning där verksamheten bedrivs
inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbart att följa
begränsningsvärdet,
2. bästa tillgängliga teknik används i verksamheten, och
3. en dispens inte kan förväntas medföra någon betydande risk
för människors hälsa eller miljön.

85 § Tillsynsmyndigheten får ge dispens från kraven i 66 och 67 §§ i fråga om skeppsbyggnad, flygplanslackering eller
annan verksamhet, om
1. det inte är möjligt att använda de organiska
lösningsmedlen i en innesluten process,
2. det inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbart att
uppfylla kraven, och
3. den teknik används som är förenlig med kraven i 2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken.

86 § Om tillsynsmyndigheten ger en dispens enligt 84 eller 85 §, ska myndigheten informera Naturvårdsverket om dispensen.

Tillsyn

87 § Om Naturvårdsverket begär det, ska tillsynsmyndigheten
lämna uppgifter till Naturvårdsverket om varje verksamhet som
omfattas av denna förordning och de utsläppskrav som gäller
för verksamheten enligt 19-77 §§ eller enligt en sådan plan
för minskade utsläpp som avses i 12 §.

Ytterligare bestämmelser om tillsynen över att denna
förordning följs finns i miljötillsynsförordningen (2011:13).