Förordning (2007:1431) med instruktion för Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd

Svensk författningssamling 2007:1431
t.o.m. SFS 2015:581
SFS nr: 2007:1431
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 2007-12-18
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:581
Övrig text: Rättelseblad 2007:1431 har iakttagits.
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Uppgifter

1 § Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd har till
uppgift att främja och stödja grundforskning och behovsstyrd
forskning på arbetslivsområdet samt inom social- och
folkhälsovetenskap. Förordning (2013:422).

2 § Inom ramen för den uppgift som anges i 1 § ska
myndigheten särskilt
1. fördela medel till forskning och därmed sammanhängande
verksamhet,
2. bedöma kvaliteten, nyttiggörandet och samhällsrelevansen
av den egna verksamheten och i utvärderingen av den forskning
till vilken rådet har fördelat medel, även ur ett
internationellt och ett EU-perspektiv,
3. utreda vilka forskningsbehov som är angelägna inom
myndighetens verksamhetsområde, redovisa resultaten av dessa
utredningar samt ta initiativ till och främja den forskning
som behövs för att tillgodose sådana behov,
4. beakta forskningsetiska frågor,
5. främja kunskapsuppbyggnad i frågor om arbetsliv samt öka
kunskapen om och förståelsen för sociala förhållanden och
processer,
6. främja och ta initiativ till mång- och tvärvetenskaplig
forskning,
7. ansvara för kommunikation om forskning och
forskningsresultat,
8. främja och ta initiativ till forskningssamarbete och
erfarenhetsutbyte internationellt och inom EU,
9. stimulera svenskt deltagande i aktuella forskningsteman
inom EU:s ramprogram för forskning, övriga forskningsprogram
inom EU samt internationella forskningsprogram,
10. främja jämställdhet mellan kvinnor och män,
11. verka för att ett genusperspektiv får genomslag i
forskningen,
12. återrapportera i vilken utsträckning hänsyn tagits till
könsspecifika förhållanden inom rådets ämnesområden,
13. främja forskares rörlighet,
14. främja och ta initiativ till vetenskaplig publicering och
till kunskapsförmedling och dialog om den forskning som
finansieras av rådet,
15. vara rådgivande organ åt regeringen i forskningsfrågor,
och
16. samordna forskning om

a) barn och ungdomar, däribland barns och ungdomars hälsa,
b) äldre,
c) funktionshinder,
d) socialvetenskaplig alkohol- och narkotikaforskning, och

e) internationell migration och etniska relationer. Förordning (2015:227).

3 § Forskningsrådet får utfärda riktlinjer för sin
medelsfördelning.

Samverkan

3 a § Bestämmelser om samverkan med vissa andra myndigheter
finns i förordningen (2015:155) om statlig styrning med
kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst. Förordning (2015:190).

Ledning

4 § Myndigheten leds av en styrelse.

5 § Styrelsen ska bestå av en ordförande, myndighetschefen och elva andra ledamöter. Förordning (2015:581).

6 § Har upphävts genom förordning (2015:581),

Organisation

7 § Vid forskningsrådet ska det finnas en huvudsekreterare
med hög vetenskaplig kompetens.

För Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Verket
för innovationssystem, Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för
miljö, areella näringar och samhällsbyggande och Statens
energimyndighet ska det finnas en samordningsgrupp bestående
av myndighetscheferna. Gruppen ska samverka och gemensamt
utarbeta analyser, strategier och forskningsprogram samt i
övrigt ta initiativ för att utveckla och förnya formerna för
forskningsverksamhet.

Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd ska
eftersträva en jämn könsfördelning i
beredningsorganisationen. Förordning (2013:422).

Anställningar och uppdrag

8 § Generaldirektören är myndighetschef. Förordning (2012:977).

8 a § Sju ledamöter i styrelsen utses enligt förordningen (2012:520) om elektorsförsamling vid forskningsråd och ämnesråd. Ordföranden samt fyra ledamöter utses av regeringen. Styrelsen för forskningsrådet utser vice ordförande inom sig.

Om det uppstår en vakans för en ledamot som utses genom elektorsförfarande, utser regeringen för återstående delen av mandatperioden en ny ledamot efter förslag från forskningsrådet.

Ordföranden och övriga ledamöter utses för tre år. Ingen ledamot får utses för mer än två mandatperioder i följd. Förordning (2015:581).

9 § Huvudsekreteraren utses av styrelsen. Den sammanlagda
anställningstiden får överstiga sex år bara om det finns
särskilda skäl. Förordning (2012:977).

10 § Har upphävts genom förordning (2012:977).

Medelsfördelning

11 § Forskningsrådets beslut att bevilja medel får avse högst
sex år.

Forskningsrådet ska vid beslut om beviljande av medel ange vem
eller vilka som är mottagare av medlen och därmed ansvarar för
att medlen används enligt de villkor som ställs.

Forskningsrådet får besluta att beviljade medel inte längre ska
betalas ut, om den verksamhet som medlen avser inte uppfyller
de krav som bör ställas. En upplysning om detta ska tas in i
rådets beslut att bevilja medel.

12 § Forskningsrådet ska, efter samråd med myndigheter som
förvaltar medel som rådet anvisat, bestämma
- vilka uppgifter som ska lämnas vid ansökan om medel,
- villkoren för disposition och redovisning av medlen, och
- skyldighet för mottagaren att till rådet lämna en redogörelse
för den verksamhet för vilken medlen betalas.

13 § Har upphävts genom förordning (2015:581),

Överklagande

14 § Forskningsrådets beslut att bevilja eller avslå ansökan om
medel får inte överklagas.


Övergångsbestämmelser

2009:977
1. Denna förordning träder i kraft den 10 november 2009.
2. Den som enligt äldre föreskrifter har utsetts till ledamot
till och med den 31 december 2009 kvarstår som ledamot i
styrelsen till dess att ny styrelse har utsetts, dock längst
till och med den 31 mars 2010.

2009:1275
1. Denna förordning träder i kraft den 21 december 2009.
2. Den som med stöd av äldre föreskrifter har utsetts till
ledamot eller ersättare till och med den 31 december 2009 kvarstår som ledamot eller ersättare i styrelsen till dess
att ny styrelse har utsetts, dock längst till och med den 31 mars 2010.

2012:977

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014 i fråga om 8 § och i övrigt den 1 februari 2013.