Ansvarsfördelningen enligt socialtjänstlagen

Svar på skriftlig fråga 2016/17:1216 besvarad av Statsrådet Åsa Regnér (S)

Dnr S2017/02289/FST

Socialdepartementet

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:1216 av Ellen Juntti (M) Ansvarsfördelningen enligt socialtjänstlagen

Ellen Juntti har frågat mig om jag avser att ändra ansvarsfördelningen enligt socialtjänstlagen för att det ska bli lättare för kommuner att ingripa vid misstanke om brott.

Inledningsvis bör framhållas att ingripande vid misstanke om brott i första hand är en polisär fråga. Om det är fråga om ett barn eller ungdom som begår brott är det givetvis viktigt att socialtjänsten involveras och bedömer om barnet eller den unge är i behov av stöd, hjälp eller andra insatser.

Vad gäller ansvarsfördelningen mellan placerande kommun och mottagande kommun framgår av 2 a kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) att en kommun behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun, exempelvis i hem för vård och boende (HVB). Enligt 2 a kap. 10 § finns dock en möjlighet att flytta över ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd i fråga om en enskild person till en annan kommun. Det finns ingen särskild reglering vad gäller ensamkommande barn.

Sverige är det land i Europa som under de senaste tio åren tagit emot flest antal ensamkommande asylsökande barn i förhållande till sin befolkning. Under 2015 anvisade Migrationsverket över 33 000 ensamkommande barn till landets kommuner. 34 procent av dessa placerades i boenden i andra kommuner än den kommun som anvisats att ta emot barnet (anvisningskommunen). En placering i en annan kommun kan innebära svårigheter för anvisningskommunen vad gäller samarbete och kontakt mellan olika aktörer, såsom socialtjänst i förhållande till boende och skola, eller, som är aktuellt i det här fallet, polisen om barnet begår brott.

Regeringen har remitterat departementspromemorian Ändringar i fråga om sysselsättning för asylsökande och kommunplacering av ensamkommande barn (Ds 2016:21) som bl.a. innehåller förslag om att begränsa möjligheterna och tydliggöra förutsättningarna att placera ett ensamkommande barn i ett boende i en annan kommun. Förslaget bereds inom Regeringskansliet.

Stockholm den 20 april 2017

Åsa Regnér