upplösning av det turkiska lärarförbundet

Skriftlig fråga 2004/05:1823 av Kerimo, Yilmaz (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2005-06-07
Anmäld: 2005-06-07
Besvarad: 2005-06-15
Svar anmält: 2005-06-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 7 juni
Fråga 2004/05:1823
av Yilmaz Kerimo (s) till utrikesminister Laila Freivalds om upplösning av det turkiska lärarförbundet

Den högsta domstolen i Turkiet har upplöst det turkiska lärarförbundet. Detta eftersom det i förbundets stadgar finns en uppmaning att tillåta undervisning på modersmål. Lärarförbundet argumenterar således i sin stadga för legalisering av undervisning på minoritetsspråk, vilket borde vara en mänsklig och demokratisk rättighet. I domen mot lärarförbundet stöder sig högsta domstolen på konstitutionen om landets odelbarhet och att landets officiella språk är turkiska. Men att ha modersmålsundervisning gör inte att landets officiella språk, turkiska, ifrågasätts.

Domen strider mot Köpenhamnskriterierna, och är en besvikelse eftersom Turkiet har tagit flera steg i rätt riktning för att närma sig EU. Det är motsägelsefullt när Turkiet inte får ihop sin teori med sin praktik.

Min fråga till utrikesministern är om hon avser att lyfta frågan om upplösningen av det turkiska lärarförbundet i samtal om Turkiets medlemskap i EU.

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1823 besvarad av

den 15 juni
Svar på fråga 2004/05:1823 om upplösning av det turkiska lärarförbundet

Utrikesminister Laila Freivalds

Yilmaz Kerimo har frågat mig om jag avser att lyfta fram frågan om upplösningen av det turkiska lärarförbundet i samtal om Turkiets medlemskap i EU.

Omvärlden har i dagarna nåtts av det beslut i Turkiets högsta domstol som innebär att det turkiska lärarförbundet måste upplösas. Jag har ännu ej sett detaljerna i domen men det verkar som om domstolen tolkat den turkiska grundlagen så att det inte skulle vara tillåtet för en enskild organisation, i detta fall en fackförening, att i sina stadgar förorda att undervisning på modersmålet ska tillåtas i landets skolor.

Det är upprörande att yttrande- och föreningsfriheten inskränks på detta sätt. Det rimmar också illa med den turkiska EU-processen. Fallet visar att trots en omfattande och i stora delar imponerande reformprocess under de senaste åren, så återstår det mycket för Turkiet att göra. Det vore av dessa skäl bra om frågan förs till Europadomstolen för ett slutligt avgörande.

Inför Turkiets stundande förhandlingar om EU-medlemskap är det viktigt att det inte råder något tvivel om att reformprocessen fortsätter. I det sammanhanget måste den turkiska regeringen överväga hur såväl rätten till undervisning på modersmålet, som förenings- och yttrandefriheten ska stärkas.

I såväl vår bilaterala dialog, som i EU:s dialog med Turkiet, kommer respekten för mänskliga rättigheter även fortsättningsvis att ha en framträdande plats. Upplösningen av det turkiska lärarförbundet är en fråga som självklart måste tas upp i dessa sammanhang.