Stockholmsprogrammet
Skriftlig fråga 2008/09:1118 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-07-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2009-08-13
- Besvarad
- 2009-08-19
- Svar anmält
- 2009-08-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 30 juli
Fråga
2008/09:1118 Stockholmsprogrammet
av Carina Hägg (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Vart femte år formulerar EU en strategi, en färdplan, på området för rättsliga och inrikes frågor. Sveriges initiativ till strategi har fått namnet Stockholmsprogrammet, att antas under Sveriges ordförandeskap.
Stockholmsprogrammet innehåller enligt kommissionens meddelande fyra prioriterade politikområden som ligger till grund för konkreta förslag på åtgärder inom områden som frihet, säkerhet och rättvisa. De fyra prioriterade områdena syftar till att främja medborgarnas rättigheter, att underlätta för medborgarna, att skydda medborgarna samt att främja ett mer integrerat och solidariskt samhälle.
Under punkten att skydda medborgarna återfinns även människohandel. Men positionerna innehåller så här långt låga ambitioner och vaga skrivningar. Jag vill se starka skrivningar mot människohandel och oroas därför av regeringens svaga position på detta område vid mötena i juli. Det är bekymmersamt att regeringen fortsätter att mörka sin ambitionsnivå i stället för att vara pådrivande. Att regeringen har vägrat att medverka till en ratificering av Europarådets konvention mot trafficking understryker ytterligare oron och splittringen inom regeringen i synen på prostitution.
Min fråga till justitieminister Beatrice Ask är:
Vilka initiativ har ministern tagit för att få en samling kring starka markeringar mot människohandel och prostitution i Stockholmsprogrammet?
Svar på skriftlig fråga 2008/09:1118 besvarad av Justitieminister Beatrice Ask
den 19 augusti
Svar på fråga
2008/09:1118 Stockholmsprogrammet
Justitieminister Beatrice Ask
Carina Hägg har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att få en samling kring starka markeringar mot människohandel och prostitution i Stockholmsprogrammet.
Det är angeläget att det kommande femårsprogrammet för samarbetet på det rättsliga och inrikespolitiska området blir såväl ambitiöst som konkret. Utgångspunkten för de diskussioner som ska föras under hösten är kommissionens meddelande. Ministerråds- respektive Europeiska rådets beslut kommer senare.
Det svenska ordförandeskapet har valt att prioritera EU:s arbete för att motverka människohandel. Ett förslag till nytt rambeslut om människohandel förhandlas för närvarande under det svenska ordförandeskapets ledning. Förslaget innebär bland annat att stora delar av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel blir EU-rätt och går i vissa avseenden längre än konventionen. En särskild handlingsplan (ett så kallat Action Oriented Paper) har också lagts fram nyligen som särskilt lyfter fram behovet av ett mera homogent och konkret agerande från EU:s sida mot tredjeländer i denna fråga. En ordförandeskapskonferens med flera hundra deltagare från medlemsstaterna, tredjeländer (bland annat några av de så kallade ursprungsländerna), NGO:er med flera ska äga rum i Bryssel den 19–20 oktober. Därutöver har Sverige vid varje bilateralt möte under våren lyft fram frågan om nödvändigheten av insatser mot människohandel. Vårt arbete för ett bättre polis- och åklagarsamarbete är också helt centralt för att mer effektivt bekämpa denna brottslighet.
Avslutningsvis kan jag nämna att Europarådets konvention om bekämpande av människohandel undertecknades av Sverige i maj 2005. Därefter har frågan om Sveriges tillträde till konventionen analyserats av Utredningen om människohandel m.m. Utredningen presenterade sitt betänkande i april 2008 och förslaget har därefter remitterats. Utredningens betänkande bereds i Regeringskansliet och regeringen avser därefter att återkomma till riksdagen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.