Konsekvenser för unga av krav på höjda bostadslån
Skriftlig fråga 2007/08:1480 av Lundh, Fredrik (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-07-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2008-08-11
- Anmäld
- 2008-08-14
- Svar anmält
- 2008-08-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2007/08:1480 Konsekvenser för unga av krav på höjda bostadslån
av Fredrik Lundh (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Innan den moderatledda regeringen kom till makten kunde en ung människa i Sverige enkelt få bostadslån upp till 100 procent nästan överallt. I dag är det ingen som beviljar det enligt Bengt Olof Nilsson Lalér, kreditchef på SBAB. SBAB kräver numera att man ska kunna lägga minst 5 procent i kontantinsats, dessutom är kalkylerna tuffare för storleken på lånet. Den så kallade kvar att leva för-kalkylen har justerats upp med mellan 1 000 och 2 000 kronor per månad bara det senaste året. Då hjälper statliga kreditgarantier föga. Bostadsdrömmar i storstäderna går i kras för arbetande ungdomar till följd av den moderatledda regeringens hjärtlösa skattesänkningspolitik som bland annat drivit fram räntehöjningarna.
Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av det anförda i frågan?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:1480 besvarad av Statsrådet Mats Odell
den 11 augusti
Svar på fråga
2007/08:1480 Konsekvenser för unga av krav på höjda bostadslån
Statsrådet Mats Odell
Fredrik Lundh har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att vidta med anledning av det anförda i frågan.
I den inledande brödtexten tar Fredrik Lundh upp det faktum att kreditinstituten nu vanligen kräver minst 5 procent i kontantinsats vid lån till bostadsköp, jämfört med att en ung människa tidigare enkelt kunde få bostadslån på upp till 100 procent nästan överallt. Samtidigt ska kalkylerna för storleken på lånen ha blivit ”tuffare”, bland annat genom att det så kallade kvar-att-leva-för-beloppet har justerats upp med 1 000–2 000 kronor per månad.
Mot denna bakgrundsbeskrivning tolkar jag den något oklara frågan så att Fredrik Lundh önskar veta vilka initiativ jag är beredd att ta för att minska kreditinstitutens krav på kontantinsats vid bostadslån respektive justera ned beräkningen av kvar-att-leva-för-kalkylen.
Orsaken till den utveckling som tecknas i bakgrundsbeskrivningen till frågan är att räntorna stigit, vilket förklaras dels av att vi haft en hög tillväxt under flera år, dels också – särskilt under det senaste året – av stigande priser på råvaror och mat. När så även bostadsmarknaden börjar kylas ned i så måtto att prisutvecklingen är lugnare och stabilare jämfört med tidigare blir långivarna mer försiktiga. Detta är i grund och botten ett sundhetstecken. Den minnesgode kanske kommer ihåg att nedgången i början av 1990-talet särskilt drabbade hushåll med små eller inga marginaler. I dag ser vi en liknande process i USA till följd av att marknaden för de så kallade sub prime-lånen har mer eller mindre kollapsat, där nu många hushåll tvingas lämna sin bostad. Detta är något som nog ingen vill ska ske.
Regeringen är angelägen om att underlätta även för ungdomar att få tillträde till bostadsmarknaden. Därför har riksdagen beslutat att möjliggöra såväl kommunala hyresgarantier som statliga kreditgarantier vid förvärv av bostad, så kallade förvärvsgarantier. Däremot är det inte rimligt att samhället helt befriar den enskilde från den risk och det ansvar som är förknippat med att äga en bostad. Inte heller är det rimligt att staten skulle på något vis ålägga låneinstituten att ge bostadslån utan krav på kontantinsats eller att vara alltför generösa i bedömningen av hur mycket ett hushåll behöver ha kvar att leva på efter att boendet är betalt. Förutom räntorna är det bland annat matkostnaderna som ökat kraftigt. Att då utgå från att ett hushåll inte skulle behöva mer pengar för att klara sina utgifter känns ogenomtänkt. En sådan bostadspolitik skulle verkligen bädda för att bostadsdrömmarna ska gå i kras för många hushåll.
En politik för en stark och sund samhällsekonomi där allt fler kan försörja sig och utanförskapet minskar är också den långsiktigt bästa grunden för en bostadsmarknad med valfrihet för alla. Självfallet följer jag noga utvecklingen på bostadsmarknaden men avser inte att vidta den typ av åtgärder som antyds i frågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.