Förändring av svensk säkerhetsdoktrin
Skriftlig fråga 2016/17:1881 av Hans Wallmark (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-09-05
- Överlämnad
- 2017-09-06
- Anmäld
- 2017-09-07
- Svarsdatum
- 2017-09-13
- Sista svarsdatum
- 2017-09-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Den 16 april 2015 höll utrikesminister Wallström ett tal vid ett seminarium arrangerat av Utrikespolitiska institutet angående kärnvapennedrustning. Hon utvecklade den svenska linjen sådan den länge kommit att uppfattas: ”Ska total kärnvapennedrustning kunna äga rum måste kärnvapenstaterna engageras. Det spelar ingen roll hur mycket vi andra gör om de som har de befintliga kärnvapnen inte ges – och tar – plats i nedrustningsarbetet.”
Därefter har regeringen kommit att hårt engagera sig i det globala avtalet för kärnvapenförbud, en process som Sveriges närmaste vänner eller traditionella allierade inte deltagit i. Dessutom står alla kända befintliga kärnvapenstater helt utanför arbetet med detta avtal. Ändå framhärdar den svenska regeringen i att gå vidare.
Min fråga till utrikesminister Margot Wallström är:
När, och varför, skedde denna betydande ändring av svensk säkerhetsdoktrin bort från idén om att kärnvapenstaterna måste involveras i det viktiga nedrustningsarbetet till förmån för ett ensidigt proklamatoriskt avtal?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:1881 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)
Utrikesdepartementet |
Utrikesministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:1881 av Hans Wallmark (M) Förändring av svensk säkerhetsdoktrin
Hans Wallmark har frågat mig när och varför svensk säkerhetsdoktrin ändrats, bort från idén om att kärnvapenstaterna måste involveras i det viktiga nedrustningsarbetet till förmån för, vad Wallmark betecknar som, ett ensidigt proklamatoriskt avtal.
Någon sådan förändring som Wallmark tycker sig se har aldrig ägt rum.
Regeringens självklara utgångspunkt är att alltid verka för att kärnvapenstaterna engagerar sig i processer för kärnvapennedrustning – något dessa stater också åtagit sig att göra inom ramen för icke-spridningsfördraget NPT. Det är ett faktum att målet om en kärnvapenfri värld inte kommer att kunna uppnås om så inte sker.
Vikten av kärnvapenstaters engagemang är också ett återkommande budskap från svensk sida i våra diplomatiska kontakter om nedrustning och icke-spridning med dessa länder. Vi deltar i viktiga samarbetsprojekt om bland annat verifikation av kärnvapennedrustning med USA och Storbritannien. Ett annat exempel är att Sverige är ett av 25 länder, varav flera kärnvapenstater, som deltar i en expertgrupp med syfte att bana väg för förhandlingar om ett avtal som förbjuder produktion av klyvbart material för vapenändamål.
Samtidigt delar vi den frustration som många icke-kärnvapenstater känner med bristen på framsteg för nedrustningsarbetet inom ramen för NPT och provstoppsavtalet CTBT.
Från svensk sida uppmanade vi sålunda starkt kärnvapenstaterna och deras allierade att delta i processen som föregick antagandet av konventionen om ett kärnvapenförbud och som omfattade en klar majoritet av FN:s medlemsländer. Med ett undantag – Nederländerna – valde tyvärr denna grupp att utebli från förhandlingarna. Jag kan bara beklaga det. Det hade varit till gagn för hela processen och dess slutresultat om deltagandet runt förhandlingsbordet varit bredare.
Samtidigt skulle det varit oförenligt med Sveriges ambitiösa politik för internationell nedrustning att avstå från engagemang i förbudsförhandlingen bara därför att kärnvapenstaterna valde att inte delta.
I ett läge där kärnvapen är på god väg att återfå en allt mer central plats i den globala säkerhetspolitiken, med alla de risker detta för med sig, behöver det internationella samfundet tvärtom tydligt ta ställning mot denna utveckling. Ett starkt internationellt regelverk och global norm mot dessa destruktiva vapen behövs som steg på vägen mot målet om en kärnvapenfri värld.
Stockholm den 13 september 2017
Margot Wallström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.