Värnplikten

Motion 2007/08:Fö223 av Gunilla Wahlén m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den allmänna totalförsvarsplikten ska vara könsneutral samt att målet ska vara minst 40 % kvinnor i Försvarsmakten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att uppdra åt Försvarsmakten att skyndsamt se över och anpassa värnpliktsutbildningen även för kvinnors krav och behov.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Försvarsmakten i uppdrag att genomföra kvalificerad genusutbildning med samtlig inryckande totalförsvarspliktig personal.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Försvarsmakten i uppdrag att göra genuskunskap och erfarenheter av jämställdhetsarbete till en formell merit i tjänstgöringsomdömena och som kriterium för bedömning i nomineringsnämnderna.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till konkreta åtgärder som innebär ökat skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet för värnpliktiga, vilket även kan inbegripa att alla förband anställer en ansvarig och HBT-kunnig person.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det på alla förband bör upprättas handlingsplaner som säkerställer att kvinnor och män med annan etnicitet än svensk kan genomföra sin värnplikt och tillförsäkrar att olika religiösa behov tillgodoses.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att medinflytandeförordningen för totalförsvarspliktiga även ska gälla i kris och krig.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Försvarsmakten bör vidta åtgärder för att utveckla den civila meriteringen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att totalförsvarspliktiga efter godkänd fullgjord tjänstgöring ska ha rätt att tillgodoräkna sig 0,2 poäng på högskoleprovet.1

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka Sveriges totalförsvarspliktigas pensionsgrundande belopp.2

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att all totalförsvarspliktutbildning som överstiger 60 dagar ska vara pensionsgrundande.2

1 Yrkande 9 hänvisat till UbU.

2 Yrkandena 10 och 11 hänvisade till SfU.

Motivering

Sveriges försvars- och säkerhetspolitik måste präglas av långsiktighet, uthållighet, stabilitet och förutsägbarhet men även av förändringsbenägenhet, flexibilitet samt ha hög kvalitet både vad gäller utbildning och organisation för att uppnå de höga krav som ställs. Målet för den svenska försvars- och säkerhetspolitiken ska bl.a. vara att hävda vår territoriella integritet, försvara Sverige mot väpnat angrepp men även att värna civilbefolkningen och säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld. Andra viktiga uppgifter är att förebygga och hantera kriser i vår omvärld. De nationella och internationella uppgifterna ställer olika krav men måste anses som lika viktiga när det gäller att möta framtidens olika behov, möjligheter och hot. Den nationella försvarsförmågan ska inte underordnas eller stå i motsättning till vår internationella insatsförmåga.

En bärande grund i vår försvarspolitik har varit den allmänna värnplikten. Den svenska Försvarsmakten och totalförsvarsplikten har under de senaste åren genomgått stora förändringar och omfattar allt färre personer i dag än tidigare. Utbildningen för värnpliktiga har fått ett treterminssystem. De flesta värnpliktsutbildningar sträcker sig över 11 månader uppdelat på två terminer och där tjänstgöringens innehåll inriktas alltmer mot internationell tjänst. Den tredje terminen är frivillig och är direkt förberedande för en internationell insats.

En allmän värnplikt bygger på den demokratiska idén om att det militära ska ha en folklig förankring. Försvarsmakten ska återspegla hela samhället, och alla grupper och samhällsklasser ska vara representerade och få insyn och kunskap om försvarets verksamhet. Den ökade inriktningen på frivillighet kan leda till att många, för tjänsterna och utbildningen lämpliga, inte kommer att välja tjänstgöringen. Värnpliktsrådet befarar att när andelen inskrivna baserad på frivillighet ökar kommer klimatet värnpliktiga emellan att hårdna. Machokulturen växer sig allt starkare och acceptansen för kränkande eller diskriminerande behandling och beteende ökar.

En annan viktig demokratisk rättighet som ska finnas är alternativet att göra vapenfri tjänst. Därför motsätter sig Vänsterpartiet regeringens förslag att lägga ner civilpliktsutbildningen. Vänsterpartiet avvisar även förslaget att starta en s.k. aspirantutbildning. Vänsterpartiet vill i stället kvalitetsutveckla värnplikts- och civilpliktsutbildningen samt utöka antalet inryckta per år. Värnpliktiga är en viktig rekryteringsbas för vårt försvar, och Vänsterpartiet avsätter medel i sin budget för att behålla och utveckla totalförsvarsplikten.

Allmän värnplikt för kvinnor och män

För att kunna uppnå ett jämställt svenskt försvar krävs det en ökad kvinnlig representation. Antalet officerare och chefer som är kvinnor bör öka, och målet borde vara att minst 40 procent av personalstyrkan består av kvinnor. Även andelen kvinnor som gör värnplikten bör öka eftersom värnplikten är den huvudsakliga rekryteringsgrunden för Försvarsmakten. År 2006 blev 11 123 män uttagna till en värnplikts- eller civilpliktsutbildning medan samma siffra för kvinnor var 385. I statistiken kan man dessutom se en nedåtgående trend när det gäller antalet värnpliktiga kvinnor de senaste fem åren. Inom civilpliktsutbildningen är kvinnor knappt representerade alls.

Vänsterpartiet välkomnar regeringens informationssatsning riktad till kvinnor om värnpliktsutbildningen på 12 miljoner kronor till Pliktverket. Att göra värnplikten könsneutral är enligt Vänsterpartiet det mest effektiva sättet att öka antalet kvinnor på alla nivåer inom Försvarsmakten. Reformen skulle i första hand vara en jämställdhetspolitisk åtgärd men skulle även bidra till en kvalitetsförbättring eftersom urvalsgruppen skulle växa och innefatta den sammantagna kompetens som finns i samhället. I ett försvar med större internationellt engagemang blir det än viktigare att ta ut rätt person till rätt plats. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Eftersom Försvarsmakten är och alltid har varit mansdominerad är den manlige värnpliktige den norm som präglar hela värnpliktsutbildningen vad gäller bl.a. innehållet och genomförandet av utbildningen samt materielens utformning. För att fler kvinnor ska bli intresserade av att söka sig till Försvarsmakten måste de veta att utbildningen även är lika mycket anpassad efter deras behov och att de får möjligheten att genomföra sin utbildning på samma premisser som manliga värnpliktiga. Storleken och passformen på exempelvis uniformer, kängor, handskar och hjälmar är många gånger inte anpassad. Än i dag finns varken kroppsskydd, badkläder eller underkläder som är anpassade till kvinnor. Dessutom vittnar många värnpliktiga kvinnor om att tidsschemat inte medger och tar hänsyn till att toalettbesök under övningsförhållande kan ta längre tid för dem. Regeringen bör uppdra åt Försvarsmakten att skyndsamt se över och anpassa värnpliktsutbildningen även för kvinnors krav och behov. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Genuskompetens

Enbart en ökad kvinnlig representation räcker dock inte för att försvaret ska bli jämställt. Det krävs även utbildning. Vänsterpartiet menar att ett obligatoriskt genusperspektiv i utbildningssystemet på alla nivåer inom försvaret är helt avgörande för att på allvar skapa en jämställd organisation och verksamhet. Att satsa på genusutbildningen för de värnpliktiga leder även så småningom till hög genuskompetens bland de anställda eftersom det är bland värnpliktiga framtida anställda rekryteras.

Vänsterpartiet menar att utbildningen kräver resurser om den ska vara av bra kvalitet och omfatta alla. Därför avsätter vi nya medel i budgeten för detta ändamål. Jämställdhetsarbetet inom Försvarsmakten är oerhört viktigt då myndigheten bedriver en omfattande utbildningsverksamhet, där attityder i frågor om hur människor ska förhålla sig till varandra både skapas och förmedlas. Av denna anledning ska regeringen uppdra åt Försvarsmakten att genomföra kvalificerad genusutbildning med samtlig inryckande värnpliktig personal. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Kunskap och erfarenhet krävs för att kunna motverka och förändra negativa attityder och normer på djupet. Om Försvarsmakten på allvar vill komma till rätta med bristerna i jämställdhet inom organisationen bör man därför betrakta genuskunskap och erfarenhet av jämställdhetsarbete som en formell merit i tjänstgöringsomdömena och som kriterium för bedömning i nomineringsnämnderna. Regeringen ska därför uppdra åt Försvarsmakten att göra genuskunskap och erfarenheter av jämställdhetsarbete till en formell merit i tjänstgöringsomdömena och som kriterium för bedömning i nomineringsnämnderna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Trakasserier och diskriminering

Normen i den svenska Försvarsmakten består fortfarande av den etniskt svenska, kristna, heterosexuella mannen. I Värnpliktsrådets attitydundersökning från 2007, ”Ordervägrar Försvarsmakten?”, har man lyft fram tre grupper som inte passar in i den normen, nämligen HBT-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner), kvinnor samt personer med annan kulturell eller religiös bakgrund än den normerande. Trots att Försvarsmakten har en tydlig policy mot diskriminering visar undersökningen på brister i spridningen av värdegrunden ute i organisationen. Det är huvudsakligen värnpliktiga som står för felbehandling och trakasserier av andra värnpliktiga, men undersökningen vittnar även om befäl som utför övergrepp. Trots att värnpliktiga trakasserar i befälens frånvaro är det fortfarande befälen som bär ansvar och dessutom sätter ribban för vad som är tillåtet och inte.

Den grupp som är minst accepterad i försvaret, enligt undersökningen, är HBT-personer. På frågan ”Anser du att Försvarsmakten accepterar HBT-personer inom Försvarsmakten?” svarade endast 79,6 procent av de tillfrågade att de är accepterade. Detta kan jämföras att 96 respektive 95,1 procent svarar att Försvarsmakten accepterar kvinnor och personer av annan kulturell eller religiös bakgrund än normen. På frågan om man anser att värnpliktiga accepterar HBT-personer i Försvarsmakten svarar bara 60,5 procent ja, och bara 30,7 procent anser att HBT-personer blir behandlade på samma sätt som heterosexuella.

Den bristande acceptansen för HBT-personer tar sig uttryck i direkt diskriminerande handlingar eller nedlåtande kommentarer. Många HBT-personer väljer att inte leva öppet under sin värnplikt eller, som anställda i försvaret, på sin arbetsplats. Regeringen bör därför återkomma med förslag till konkreta åtgärder som innebär ökat skydd mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet för värnpliktiga. Det kan även inbegripa att alla förband anställer en ansvarig och HBT-kunnig person. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

En grundförutsättning för att få kvinnor att söka sig till försvaret som värnpliktiga och befäl är en god arbetsmiljö utan risk för att utsättas för sexuella trakasserier av något slag. Värnpliktsrådets undersökning visar att en fjärdedel upplever att kvinnor felbehandlas genom förlöjliganden, nedsättande uttryck och diskriminering. Många kvinnor i Försvarsmakten vittnar även själva om sexuella kränkningar. För att komma till rätta med problemet krävs ett planmässigt, genomtänkt och grundläggande arbete. Försvarsmaktens ledning har tagit steg i rätt riktning. Utbildning och andra åtgärder har lett till viss minskning av förekomsten av sexuella trakasserier men verkligheten visar att detta inte varit tillräckligt. Problemen är omfattande i jämförelse med andra samhällssektorer och ett fortsatt arbete är därför nödvändigt. Kunskap om sexualiserat våld såväl som Försvarsmaktens policy mot sexuella trakasserier måste omfatta alla anställda och värnpliktiga på alla förband, skolor och andra enheter inom Försvarsmaktens område.

Ett viktigt instrument i detta arbete är lokala handlingsprogram mot sexuella trakasserier. Lokala rådgivare mot sexuella trakasserier på Försvarsmaktens enheter har en viktig roll i arbetet genom sitt kunnande, sin möjlighet att vara inspirationskälla för fortsatta ansträngningar och för att nolltolerans mot att sexuella trakasserier ska uppnås. Många enheter har utarbetat sådana handlingsprogram. Men trots att lång tid förflutit sedan man började utbilda och anställa lokala rådgivare har ännu inte alla enheter inom försvaret lokala rådgivare. Av den anledningen måste rutiner utvecklas som gör att Försvarsmakten kan följa upp, utvärdera och vid behov ytterligare justera åtgärderna.

Som Vänsterpartiet tidigare i denna motion klargjorde ska värnplikten omfatta alla och vara en bärande del i vår försvars- och säkerhetspolitik. Detta gäller inte minst ungdomar vars föräldrar flyttat till Sverige eller de som blivit svenska medborgare under sin uppväxt i Sverige. Försvarsmakten har ett uttalat uppdrag att rekrytera fler personer med annan etnisk bakgrund än svensk. Trots detta finns det stora brister i Försvarsmaktens rutiner för att anpassa förutsättningarna efter dessa unga kvinnors och mäns behov. Ett vanligt exempel är oförmågan att tillhandahålla fläskfri kost till muslimer. Det är av stor vikt att det på varje förband upprättas handlingsplaner vilka säkerställer att människor med annan etnicitet än svensk kan genomföra sin värnplikt. Försvarsmakten ska även i alla avseenden tillgodose och tillförsäkra de religiösa behov som den värnpliktige har. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Medinflytande

Medinflytande inom Försvarsmakten är att utveckla verksamheten i enlighet med utbildningens mål och i syfte att i övrigt främja goda utbildningsförhållanden. Medinflytande är också ett uttryck för de demokratiska ideal och den grundläggande människosyn som ska prägla verksamheten inom en demokratisk stats försvarsmakt. Medinflytande bör genomsyra all verksamhet och all personal på alla nivåer inom Försvarsmakten. När Försvarsmakten alltmer handlar om internationella insatser blir det viktigt att medinflytandet, som återspeglar det demokratiska Sverige, också tydligt finns med och spelar en central roll i svenska militära operationer i utlandet. Det är även viktigt att värnpliktiga utbildas i medinflytande eftersom det är ur den gruppen som anställda i Försvarsmakten rekryteras.

I dag finns det inget regelverk som säkerställer medinflytande i kris och krig, medinflytandeförordningen (förordning [1995:808] om medinflytande för totalförsvarspliktiga). Vänsterpartiet anser att demokrati och medinflytande ska råda i fred såväl som i tid av kris och krig. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Meritering av totalförsvarsplikten

Det civila meritvärdet syftar till att ge Sveriges totalförsvarspliktiga kompensation för den potentiella arbetstid och/eller studietid som gått förlorad under värnpliktstiden, att kvalitetssäkra utbildningen samt att genomförd pliktutbildning i högre grad ska anses meriterande i det övriga samhället. En kvalitetssäkrad, civilt meriterande utbildning skulle göra fler ungdomar mer positivt inställda till tjänstgöringen, och urvalsgruppen skulle bli större för Pliktverket. Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten bör fördjupa samarbetet med utbildningsväsendet och näringslivet avsevärt i syfte att förbättra det civila meritvärdet samt höja försvarets status och anseende som utbildare gentemot det civila samhället. Detta blir extra viktigt när det gäller rekryteringen till internationella styrkor. Av ovan nämnda anledningar är det angeläget att åtgärder vidtas för att utveckla den civila meriteringen. Detta bör riksdagen som sin mening regeringen till känna.

I dag får den person som yrkesarbetat i fem år tillgodoräkna sig 0,5 poäng på högskoleprovet. Utbildningen för totalförsvarspliktiga är som regel cirka tolv månader, och personer som fullgjort denna borde kunna tillgodoräkna sig 0,2 poäng på högskoleprovet. Ett sådant tillägg skulle ge en tydlig signal avseende den kvalitet totalförsvarsplikten innehar idag samt formellt erkänna utbildningen som en för individen utvecklande period. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Pensionsgrundande

I och med att gruppen totalförsvarspliktiga minskar i Sverige blir det viktigare att tillgodose denna grupps intressen. Det är viktigt att en totalförsvarsplikttjänstgöring inte innebär en alltför stor personlig uppoffring trots att en inkallad förlorar både möjligheten till studier och förvärvsarbete. I båda fallen får tjänstgöringen en negativ inverkan på den totalförsvarspliktigas slutgiltiga pension.

I dag är de totalförsvarspliktigas pensionsgrundande belopp endast 50 procent av svenska folkets genomsnittliga pensionsgrundande inkomst per dag. För att inte en totalförsvarsplikttjänstgöring ska vara en förlust, i jämförelse med att arbeta eller studera, bör Sveriges totalförsvarspliktigas pensionsgrundande belopp ökas. Vänsterpartiet anser att detta noga ska övervägas och att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I dagsläget ska totalförsvarspliktstjänstgöringen pågå minst i 120 dagar i följd för att vara pensionsgrundande. För att en totalförsvarspliktig ska bli krigsplacerad krävs det att denne ”har genomgått en längre grundutbildning än 60 dagar” (lag [1994:1809] 3 kap. 12 §). Det är således möjligt att fullborda sin totalförsvarsplikttjänstgöring på 61 dagar. Varför det inte ska vara pensionsgrundande att göra lumpen mellan 61 och 120 dagar, men pensionsgrundade när dessa 120 dagar överstigs, saknas det argumentation för. Oberoende av längden på den totalförsvarsplikt som genomförs och utmynnar i en krigsplacering bör tjänstgöringen vara pensionsgrundande. Detta bör riksdagen om sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 27 september 2007
Gunilla Wahlén (v)
Marianne Berg (v)	Hans Linde (v)
Lena Olsson (v)	Alice Åström (v)