Säkerhets- och försvarspolitiken

Motion 1983/84:2209 Thorbjörn Fälldin m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion

1983/84:2209

Thorbjörn Fälldin m. fl.

Säkerhets- och försvarspolitiken

Inledning

Svensk utrikes- och säkerhetspolitik bygger i hög grad på den breda
värdegemenskapen i vårt land. Därför betyder det folkliga engagemanget
särskilt mycket för svensk säkerhetspolitik.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarliga konflikter med
bibehållen frihet och självständighet främjas bäst genom ett fasthållande vid
den alliansfria politiken, som syftar till neutralitet i händelse av krig i vår
omvärld.

Sveriges egen säkerhetspolitiska situation påverkas i hög grad av att Nordeuropa
inte längre är ett flankområde utan ett strategiskt område av central
betydelse, där både supermakternas och militäralliansernas intressen står på
spel i händelse av kris eller krig.

Det behöver inte innebära något ökat krigshot. Men det gör det nordiska
området känsligt för förändringar. Sverige är väl påpassat. Det vi själva gör
och säger observeras, inte minst i de nordiska grannländerna.

Det nordiska området har under senare år kommit mera i blickpunkten för
stormakternas strategiska intressen. Exempel på detta är placeringen av
strategiska kärnvapenubåtar och oceangående flotta vid Kolahalvön, som
sammantaget gör detta till världens största örlogsbas.

Förhandslagringen av NATO-materiel i Norge och övervakningsaktivitetema
i det nordiska området är andra exempel på detta. Kryssningsrobotarna
utgör en stor fara och stormakternas transportresurser i luften ökar förmågan
till luftlandsättningar.

Denna situation gör att behovet av en konsekvent säkerhetspolitik är
angelägnare än någonsin liksom att få till stånd en nedrustning i vår värld.
Förslag om detta har vi framlagt i ett annat sammanhang.

NATO anser, enligt officiella uttalanden, det vara en av försvarsalliansens
allra viktigaste uppgifter att hålla den sovjetiska norra flottan, baserad i
världens största marinbas på Kolahalvön, så långt norrut som möjligt. Endast
därigenom kan för NATO viktiga sjötransporter över Atlanten mellan USA
och Västeuropa hållas öppna i händelse av ett krig.

Östersjön har fått ökad betydelse för de sovjetiska sjöstridskrafterna. Ett
för svenskt vidkommande särskilt oroande bevis på Östersjöns växande
betydelse är de omfattande och flagranta ubåtskränkningarna av svenskt
territorium som ägt rum de senaste åren. Det finns också tecken som tyder på
mer framskjutet NATO-uppträdande i Östersjön.

Militära operationer som syftar till att åstadkomma kontroll över för

Mot. 1983/84:2209

10

stormaktsblocken viktiga områden kring norra Skandinavien och Östersjöutloppen
kan aktualiseras tidigt i ett konfliktförlopp, alltså även innan krig
utbrutit i Centraleuropa. I en sådan situation kan supermakterna komma att
ställa krav på svenskt territorium som genomgångsområde till lands, till sjöss
eller i luften eller som basområde för flyg- och sjöstridskrafter.

Båda maktblocken har resurser för skilda typer av militära aktioner, såväl
konventionella som icke konventionella.

Ett eventuellt framtida krig i Europa bedöms åtminstone inledningsvis
komma att föras med konventionella stridsmedel. Medvetandet om de förödande
verkningar ett kärnvapenkrig skulle medföra verkar starkt återhållande
på beslut att tillgripa dessa vapen. En upptrappning av ett konventionellt
krig till kärnvapennivå bedöms vara sannolik endast om maktblocken
anser att ytterst vitala intressen står på spel. Sådana intressen torde icke
finnas riktade mot Sverige. Ett isolerat utnyttjande av kärnvapen mot Sverige
är därför föga sannolikt.

Insatser mot vårt land med kärnvapen är därför främst tänkbara i samband
med ett mera allmänt utnyttjande av sådana vapen i ett läge då vi redan är
indragna i ett konventionellt krig. Skyddsåtgärder måste vidtas för att öka
vår motståndskraft mot hot och lindra effekten av verkningar från drivande
radioaktiva moln och elektromagnetiska verkningar av vapen som exploderar
utanför vårt territorium liksom av oavsiktligt inriktade vapen.

Användningen av kemiska stridsmedel har förbjudits i internationella
överenskommelser. Båda maktblocken har dock sådana vapen. Insats kan
därför inte uteslutas. Skyddet mot kemiska vapen måste därför i ökad omfattning
ingå i vår planering för såväl försvarsmakten som samhället i övrigt.

Gällande mål för svensk säkerhetspolitik formulerades i 1968 års försvarsbeslut
och har därefter bekräftats i varje följande försvarsbeslut, alltså senast
1982. Också för framtiden främjas vårt lands möjligheter att stå utanför krig
och allvarligare konflikter med bibehållen frihet och självständighet bäst
genom ett fasthållande vid den alliansfria politiken syftande till neutralitet i
händelse av krig i omvärlden.

För att den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk
måste den - som ett av säkerhetspolitikens medel - stödjas av ett tillräckligt
starkt totalförsvar. Detta måste alltså även i fortsättningen svara mot de
uppgifter som vår säkerhetspolitik ställer.

Regeringen kommer under våren att utarbeta direktiv till 1984 års
försvarsutredning. Vad vi i motionen anför bör beaktas i det sammanhanget.

Militära försvarets ekonomiska situation

Ramsänkningar i kombination med bl. a. beräknade långsiktiga konsekvenser
av valutaförändringar och devalveringseffekter innebär att försvarets
köpkraft för perioden 1982—1989 har reducerats med mer än 4—6
miljarder kronor. Den minskade köpkraften har ryckt bort grunden för en
stabil långsiktig planering. Ett viktigt mål för beslutet om nytt prisreglerings

Mot. 1983/84:2209

11

system var just att skapa förbättrad stabilitet i försvarsplaneringen. När det
nya prisregleringssystemet infördes kunde de nu inträffade valutaförändringarna
rimligtvis inte förutses. Detta gör det nödvändigt att särskilda beslut nu
tas för att återställa försvarsmaktens värnkraft. Särskilda åtgärder bör vidtas
för att få ett priskompensationssystem som ”känner av” valutaförändringar.
Säkerhets- och försvarspolitikens långsiktiga utveckling skall styras av riksdagens
säkerhetspolitiska överväganden och bedömningar av behovet av ett
tillräckligt starkt totalförsvar och inte förändringar i valutakurserna.

Eftersom det pågår överläggningar mellan partierna om försvarets ekonomiska
situation, avstår vi nu från att redovisa vår ekonomiska nivå.

Vi anser att incidentberedskapen m. m. som i dag sköts via Draken J 35 är
av utomordentlig betydelse. Vi avvisar därför tankarna på att ytterligare J 35
Draken skall tas ur krigsorganisationen snabbare än vad som avsetts i tidigare
försvarsbeslut.

Krigsorganisationens utformning

Arméns taktik, organisation och utrustning bör fortsätta den utveckling
mot små terrängrörliga enheter med effektiva pansarvärnsvapen och bra
luftvärn som inletts.

Flygvapnets fortsatta utveckling kräver särskilda studier. Bl. a. bör balansen
mellan JAS-flygplan och luftvärnsrobotar efter år 2000 närmare studeras.
Klart står dock att vårt luftförsvar nu inte får försvagas.

Marinens utveckling mot mindre enheter, bättre robot-, torped- och minvapen
och effektivare spaningssystem kräver särskild uppmärksamhet för att
vi i enlighet med utbåtsskyddskommissionens rapport skall kunna förbättra
vår förmåga att upptäcka och ingripa mot ubåtar och upprätthålla vårt
neutralitetsskydd. Det är också av största vikt att en fortsatt satsning kan ske
på ubåtsjaktskapaciteten.

F redsorganisationen

Decentralisering av beslutsbefogenheter till lägre regional och lokal nivå
är en grundläggande princip i det ledningssystem som tillämpas för försvaret.
De regionala och lokala cheferna skall ges ett ökat ansvar för verksamheten.
Syftet är att skapa förutsättningar för kostnadsbesparingar, tillvarata personalens
kunskaper och erfarenheter för att härigenom få ett förbättrat produktionsresultat,
en ökad rationalitet i fredsorganisationen och större arbetstillfredsställelse
hos personalen.

Utveckling och samordning inom garnisoner bör genomföras. För att inte
någon ny ledningsnivå skall införas mellan militärbefälhavare och förbandschefer
bör försvarsområdesbefälhavaren vara garnisonchef och ges uppdrag
att förutom att vara försvarsområdesbefälhavare med försvarsområdesstab
understödja övriga myndigheter inom garnisonen. Myndigheterna bör fortfarande
lyda direkt under militärbefälhavaren vad rör huvuduppgiften att
utbilda krigsförband. Samordning och rationalitet vad avser stödproduktion

Mot. 1983/84:2209

12

säkerställs genom att endast försvarsområdesbefälhavaren besitter dessa
resurser. Härigenom kan de besparingar som är nödvändiga göras utan att
myndigheterna blir alltför stora. Myndigheterna kan därigenom behålla sin
identitet och sina gamla namn, och de otympliga och ohistoriska garnisonsnamnen
behöver inte införas.

De minskande ungdomskullarna innebär nödvändigtvis ett minskat utbildningsbehov;
ytterligare förbandsnedläggningar får inte innebära att fler län
berövas det enda förbandet i länet. Nedläggningar bör genomföras på orter
där ekonomiska besparingar i form av gamisonssamordning inte kan uppnås.

En grundläggande filosofi bör vara att man så långt detta är möjligt slår
vakt om att det i varje region skall finnas ett lokalt förband. Vi anser därför
att 1984 års försvarsutredning bör utreda förutsättningarna att ha en försvarsmyndighet
per län/landskap kvar.

En fortsatt översyn av fredsorganisationen på lokal nivå måste hela tiden
paras med en anpasning av nivån på de centrala myndigheterna. Konkreta
förslag på besparingarna på central nivå (HPG5) måste redovisas av regeringen.

Överbefälhavaren måste fortlöpande redovisa hur besparingsarbetet går
även på de områden där man inte förutsatte att man från politiskt håll tar det
direkta ansvaret.

Personal

För att kunna uppnå de fastställda minskade personalramarna måste rekryteringen
av yrkesofficerare begränsas under en övergångsperiod. Antalet
yngre befäl i det direkta utbildningsarbetet kommer därigenom att minska.

Rekryteringsbegränsningarna av yrkesofficerare får negativa konsekvenser
för såväl krigs- som fredsorganisationen. Medelåldern bland yrkesofficerarna
ökar. Åtgärder måste vidtas så att det långsiktiga behovet i bl. a.
bataljonschefsnivån (motsvarande) i krigsorganisationen säkerställs i kvantitativt
och kvalitativt hänseende.

För att på längre sikt skapa en balanserad personalstruktur och tillgodose
krigs- och fredsorganisationens behov av yrkesofficerare skall avgångar
bland äldre militär personal stimuleras för att åter ge utrymme för en ökad
rekrytering.

Det blir vidare nödvändigt med ett mer flexibelt personalutnyttjande för
att utjämna tillfälliga obalanser. Äldre befäl och frivilligt tjänstgörande
personal måste utnyttjas i utbildningsarbetet i större utsträckning än tidigare.

Försvarsmaktens behov av befäl är föremål för översyn i befälsbehovsutredningen
(Fö 1982:10).

Utbildning

Den allmänna värnplikten är grunden för vårt försvar. Tummar vi på den
äventyrar vi försvarets fortsatta karaktär av ett folkförsvar som styrs och
kontrolleras av folket självt. Försvarets viktigaste uppgift är att bevara

Mot. 1983/84:2209

13

freden och hävda vår neutralitet.

I en demokrati är det varje medborgares rättighet och skyldighet att
medverka i detta totalförsvar.

Inom grundutbildningen bör kraftsamling ske till utbildning av det värnpliktiga
befälet. De kompani- (KB) och plutonsvärnpliktiga (PB) bör ges
förstegsutbildning så att de bättre än hittills kan utnyttjas i utbildningsarbetet
av övriga värnpliktiga. Detta underlättar också ett snabbt uppnående av de
fastställda personalminskningsmålen för yrkesofficerarna.

Förslaget kräver ändrade inryckningstider för KB/PB-värnpliktiga. Dessa
bör snarast tas fram i samarbete mellan överbefälhavaren, skolöverstyrelsen
och universitets- och högskoleämbetet.

Repetitionsutbildningen måste upprätthållas i minst nuvarande omfattning.
Målsättningen att förbättra kvaliteten på övningarna bl. a. genom att i
ökad utsträckning genomföra dem i krigsanvändningsterrängen måste bibehållas.
Miloövningar och större försvarsmaktsövningar bör genomföras med
så stort deltagande av förband som krigsuppgiften kräver. Det stora antalet
anstånd för värnpliktiga befäl vid repetitionsutbildning måste minskas. Försök
med delad krigsförbandsövning bör genomföras med början 1984/85.

Markanskaffning

Av budgetpropositionen framgår inte direkt hur mycket medel som behövs
för att nyanskaffa övningsmark. Eftersom FORT F nu på sina håll bedriver
en aktiv upphandlingspolitik så anser vi att man behöver se över principerna
för hur anskaffningen av övningsmark skall ske.

Ekonomiska försvaret

När det gäller det ekonomiska försvaret är det angeläget att särskilt sårbarhetsaspekterna
beaktas i direktiven till 1984 års försvarsutredning. Samhällets
minimibehov måste kunna tillfredsställas i kristid.

Det ekonomiska försvaret skall verka även vid s. k. fredskriser. Därvid är
målet att i största möjliga utsträckning upprätthålla normal sysselsättning,
konsumtion, produktion och export.

Planeringen måste inriktas mot de mest oundgängliga behoven, de s. k.
överlevnadsbehoven. Det innebär att försörjningen i första hand skall säkerställas
för livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård.

Planeringen måste inriktas i högre grad på att förbättra handlingsberedskapen
och förbereda omställning av näringslivet till krisproduktion och
utnyttjande av inhemska råvaror.

Betydelsen av att finna alternativ till den allt dyrare beredskapslagringen
måste betonas. För de lager som är nödvändiga bör ansvarsfördelningen
mellan staten och näringslivet ses över.

Viktiga områden som bör studeras är sårbarheten i datatekniken och
elförsörjningen liksom samhällsstrukturen i stort.

Mot. 1983/84:2209

14

Civilförsvar

I 1982 års försvarsbeslut ingick ett enhälligt beslut om anskaffande av
skyddsmasker till hela befolkningen inom en tioårsperiod. Beslutet byggde
på försvarsministerns förslag i proposition 1981/82:102 vilket i sin tur grundade
sig på ett enhälligt uttalande av 1978 års försvarskommitté.

Eftersom tyvärr ingenting inträffat som skulle göra anskaffningen av
skyddsmasker mindre angelägen nu än då beslutet fattades, bör tiden inte
förskjutas.

Hemställan

Med anledning av vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts med anledning av direktiv till 1984 års försvarskommitté,

2. att riksdagen begär att regeringen redovisar konkreta förslag till
besparingar i försvarets centrala myndigheter, HPG5,

3. att riksdagen uttalar sig för att fredsorganisationen bör omfatta en
försvarsmyndighet på län/landskap,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om personalorganisationen,

5. att riksdagen uttalar sig för att försök med delad krigsförbandsövning
bör genomföras med början 1984/85,

6. att riksdagen begär att regeringen ser över principerna för markanskaffning
i enlighet med motionen,

7. att riksdagen uttalar att den i 1982 års försvarsbeslut fastlagda
tidpunkten för anskaffning av skyddsmasker till hela befolkningen
skall ligga fast.

Stockholm den 25 januari 1984

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)

KARIN SÖDER (c)

OLOF JOHANSSON (c)

BERTIL JONASSON (c)

KJELL A. MATTSSON (c)

GUNILLA ANDRÉ (c)

CLAES ELMSTEDT (c)

GUNNAR BJÖRK (c)
i Gävle

ANDERS DAHLGREN (c)
TAGE SUNDKVIST (c)

RUNE GUSTAVSSON (c)
GUNNEL JONÄNG (c)

ARNE FRANSSON (c)

KARL BOO (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c)

Graphic Systems AB, Gbg 1984