Palestinska familjers rätt att leva tillsammans

Motion 2007/08:U278 av Jan Ertsborn (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bilateralt och genom EU bör verka för att Israel snarast häver frysningen av ansökningar om familjeåterförening på Västbanken och i Gaza.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bilateralt och genom EU bör verka för att Israel lever upp till sina skyldigheter enligt de mänskliga rättigheterna och den fjärde Genèvekonventionen vad gäller respekt för familjelivet på Västbanken och i Gaza.

Motivering

Sedan flera år tillbaka hindrar israeliska myndigheter utländska makar till palestinier att leva tillsammans med sina män respektive hustrur på Västbanken och i Gaza. Israel hindrar också utländska familjemedlemmar från att få besöka sina familjer på Västbanken och i Gaza.

Över 100 000 utländska medborgare har fram till idag ansökt hos de israeliska myndigheterna om att få leva tillsammans med sina palestinska makar – ansökningar som Israel med några ytterst få undantag vägrar att behandla, detta trots att landet som ockupationsmakt har ansvaret för civilbefolkningen i området och framför allt är den part som idag kontrollerar både gränserna och befolkningsregistret.

Enligt Israel ”frystes” ansökningarna om familjeförening (family unification) som ett svar på den palestinska intifadan, men man lämnar ingen förklaring till hur beslutet bidrar till att öka säkerheten för Israels befolkning. Inte heller lämnas några uppgifter om när behandlingen av ansökningarna återupptas. Observera att Israel samtidigt både tillåter och uppmuntrar en fri inflyttning för utländska medborgare som vill bli israeler och flytta till de judiska bosättningarna på Västbanken.

Åtgärderna är mycket kännbara för den palestinska befolkningen, där den israeliska ockupationen tvingar många unga utomlands för att studera (de israeliska vägspärrarna inne på de palestinska områdena skapar problem för studenter som dagligen behöver kunna röra sig mellan sitt hem och sin skola/universitet). Det är inte ovanligt att man under utlandsstudierna träffar en blivande make/maka, som sedan måste ansöka hos israeliska myndigheter om tillstånd att få flytta med sin make/maka till de av Israel ockuperade palestinska områdena.

De flesta fall berör kvinnor, som i de fall de lyckats ta sig till sina makar, tvingas leva under oacceptabla förhållanden. Uppdelningen av de palestinska områdena i små sektioner, skilda av israeliska vägspärrar, gör att palestinierna av rädsla för upptäckt tvingas hålla sig inom dessa avgränsade områden. Det finns exempel på att man inte vågar besöka sjukvården, släktingar, följa barn till skolan eller överhuvudtaget ha ett socialt liv.

Dessa personer kan inte heller resa utomlands för att besöka sin släkt av rädsla för att inte kunna återvända. Många makar kan överhuvudtaget inte leva tillsammans och många barn tvingas växa upp utan daglig kontakt med sina båda föräldrar.

Exemplen på oacceptabla tragedier är många. Den israeliska människorättsorganisationen Btselem och andra organisationer har ofta rapporterat om hur olika enskilda personer drabbas. Exempelvis har framkommit uppgifter om en cancersjuk rysk kvinna som sedan ett år gömmer sig på det enda palestinska sjukhuset med avancerad cancersjukvård som finns. Hon är döende i cancer och helt beroende av regelbunden vård. Hennes man och barn bor i ett annat palestinskt område där det inte finns cancersjukvård. Listan på enskilda familjetragedier kan tyvärr göras mycket lång.

Israels över fem år långa frysning av palestinska ansökningar för makar som önskar leva tillsammans bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, barnkonventionen samt 4 Genèvekonventionen.

Sverige har som undertecknare av Genèvekonventionerna inte bara åtagit sig att självt respektera dessa utan också att verka för att andra konventionsstater respekterar sina skyldigheter.

Stockholm den 1 oktober 2007

Jan Ertsborn (fp)