med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1992/93:Fö12 av Alf Egnerfors och Reynoldh Furustrand (s)

I försvarsdepartementets bilaga till regeringens
kompletteringsproposition (Prop. 1992/93:150) föreslås en
förändrad lokalisering av dels Försvarets internationella
centrum som enligt tidigare riksdagsbeslut skall lokaliseras
till I 1/Fo44 i Kungsängen, dels den ingenjörsutbildning som
enligt tidigare riksdagsbeslut skall lokaliseras till P 10/Fo 43
i Strängnäs. Båda dessa verksamheter föreslås nu placeras i
Svea Ingenjörsregementes nuvarande etablissemang vid
Almnäs.

I propositionen föreslås också att Svea Livgarde (I 1/Fo
44) ges det övergripande ansvaret för stödproduktionen och
dessutom att ledningen av förbandsproduktionen av
ingenjörsförbanden bör ske därifrån.

Att Södermanlands regemente (P 10/Fo 43) i Strängnäs
inte givits detta ansvar beror enligt vad vi erfarit på Chefens
för Armén svar på den snabbremiss avseende produktionen
i Almnäs som legat till grund för regeringens
ställningstagande. Detta remissvar torde i sin tur i huvudsak
grundas på gränsdragningen mellan Fo 43 och Fo 44. Någon
egentlig analys av rationalitet och ekonomiska
förutsättningar i de olika alternativen förefaller inte ha
hunnit föregå Chefens för Armén ställningstagande.

Södermanlands regemente har långt framskridna planer
vad gäller samordningen av sin verksamhet med den
ingenjörsutbildning som nu avses förläggas till Almnäs.
Självklart uppnås större samordningsvinster i en
''armégarnison'' med ett vidare produktionsuppdrag än i
mindre enheter. Förutsättningarna att lösa detta på ett
ekonomiskt fördelaktigt sätt torde vara större mellan
Strängnäs och Almnäs (ca 40 km avstånd) än mellan
Kungsängen och Almnäs (ca 80 km avstånd inkl hela
Stockholmsområdet).

Vad gäller stödet till Försvarets internationella centrum
har P 10/Fo 43 sedan 1956 ansvaret för att tillgodose FN-
förbandens materiel- och utrustningsbehov liksom
uppgiften att vara mobiliseringsmyndighet för
beredskapsbataljonen avsedd för FN-insats. Det förefaller
rationellt att utnyttja denna redan utvecklade kompetens
vad gäller stödproduktion istället för att avdela och utbilda
nya resurser på dubbelt avstånd från FIC:s avsedda
lokaliseringsort (Almnäs).

Enligt preliminära uppskattningar bör de omedelbara
besparingsmöjligheterna vid ett val av P 10/Fo 43 som
lednings/stödmyndighet uppgå till 5--10 personår eller 1,5--
3 mkr/år. Till detta kommer tidsvinster och minskade
kostnader för transporter beroende på halverat avstånd
mellan Almnäs och avsedd stödmyndighet.

Vi har erfarit att Chefen för Armén givit Chefen för
Östra Arméfördelningen i uppdrag att utreda frågan. Enligt
uppgift skall detta uppdrag vara slutfört senast 1993-04-15.
Hela frågan bereds alltså för närvarande av den
produktionsansvariga myndigheten. Att i detta läge
godkänna regeringens förslag avseende ledning och
stödproduktion vore enligt vår mening att föregripa den
nödvändiga utredningen av frågan. Ledning och stöd för
förbandsproduktionen tillhör dessutom normalt inte de
frågor som omfattas av riksdagsbeslut. Att hitta det -- inte
minst ekonomiskt -- bästa alternativet för ledning och stöd
av den militära verksamheten i Almnäs bör alltså ankomma
på produktionsansvariga myndigheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ledning och stöd för
förbandsproduktionen i Almnäs.

Stockholm den 6 maj 1993

Alf Egnerfors (s)

Reynoldh Furustrand (s)