GunnarThollanderm.fi. Förhandsgranskning av videogram

Motion 1986/87:K424

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :K424

GunnarThollanderm.fi.
Förhandsgranskning av videogram

År 1986 blev det år då gatuvåldet drabbade Sverige med full kraft. Gång efter
annan kunde vi i tidningarna läsa namnen på det oprovocerade och
meningslösa våldets offer, ibland med dödlig utgång.

Det allt råare våldet i samhället är skrämmande. I en undersökning gjord
av statistiska centralbyrån uppgav 750 000 svenskar, att de någon gång under
året inte gått ut på kvällen av rädsla för att bli överfallna.

Men det finns också en annan bild, en motbild till våldet, där vi fått uppleva
att motståndet till våldet växt sig starkare och tagit nya och ibland oväntade
former.

Ett exempel är NFG Non Fighting Generation - en organisation som
bildades i mars 1986 av ungdomar från Stockholm, av vilka en del själva
tidigare varit inblandade i slagsmål och bråk. Ett annat exempel är att under
hösten 1986 drogs riktlinjerna upp för den stora antivåldskampanjen Tänk
ett slag.

År 1986 fick vi en ny lag om förbud mot spridning av filmer och videogram
med våldsinslag. Lagen är ett viktigt led i kampen mot det oprovocerade
våldet. Sambandet mellan underhållningsvåldet och gatuvåldet blir alltmer
tydligt.

Vad finns det då för samband mellan det underhållningsvåld som går ut på
marknaden genom video och den ökning av det råa våldet på gator och torg
som vi märkt har ökat?

Sambanden är framför allt två:

den psykologiska effekten av att ständigt matas med bilder av våld. De
bilder som vi ser på och hos oss framkallar känslor av värme, tillit och
ömhet är till stora delar en fråga om inlärning, en inlärning som främst
under barn- och ungdomstiden sätter djupa spår i en människa.

Genom en negativ inlärning genom bilder av våld sker en successiv
avtrubbning från de nämnda positiva känslorna till medmänniskan.

De utdragna våldsscenerna flyttar gränserna för våldets effekter.

Det gäller inte bara de filmer, där våldet ligger bortom det fattbaras
gräns, utan framför allt filmer som handlar om något inom de möjligas
ram. Som exempel kan i en våldsfilm utdelas uppemot 200 slag, men den
som tar emot slagen blöder på sin höjd lite näsblod. Verkligheten är helt
annorlunda. Där räcker det ofta med ett fåtal slag eller sparkar för att
allvarligt skada eller döda någon.

Denna känslomässiga avtrubbning är ödesdiger.

Lagen från 1986 ger möjlighet att förhandsgranska videogram som är Mot. 1986/87

ämnade att visas offentligt, men omfattar inte förhandsgranskning av K424

videogram, som hyrs ut eller säljs.

Här gäller fortfarande eftergranskningsförfarandet. Mycket få av videogrammen
visas offentligt, vilket betyder att det fortfarande är möjligt att hyra
eller köpa videovåldsfilmer för enskild visning.

Efterhandsgranskningen har också visat sig vara ett synnerligen ineffektivt
sätt att förhindra att de mest våldsinriktade videogrammen försvinner från
marknaden.

Domstolarnas bedömning av våldsinslagen är mycket olika. Filmer som
fälls i en domstol kan frias i en annan. Under tiden hinner också videogrammen
ut på marknaden, där de kopieras och distribueras illegalt. Skadan är
således redan skedd när målet väl kommer upp till domstolsförhandling.

Den nya lagen från 1986 är ett steg i rätt riktning men den är inte tillräcklig i
sin nuvarande form. Lagen måste utvidgas att gälla också förhandsgranskning
av videogram ämnade för uthyrning och försäljning.

Vid sidan om en lagskärpning behövs också en ökad information om
våldets effekter. En satsning i resurser bör därför göras till organisationer och
folkrörelser som arbetar med program mot våld och då särskilt bland barn
och ungdom.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en lagändring så att alla videogram
förhandsgranskas.

Stockholm den 27 januari 1987
Gunnar Thollander (s)

Berit Löfstedt (s) Berndt Ekholm (s)

8