Åtgärder mot hundsmuggling

Motion 2005/06:MJ201 av Kenneth Johansson och Annika Qarlsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag för bekämpning av hundsmuggling till Sverige.

Motivering

Smugglingen av hundar till Sverige har ökat mycket under senare år. Enligt uppgifter kan det röra sig om tiotusentals insmugglade hundar. Vissa populära raser, med begränsad tillgång, har gett en kriminell marknad. I det forna Östeuropa föds hundar upp fabriksmässigt. Smugglarna köper dem billigt och säljer dem med en rejäl vinst i Sverige.

En allvarlig konsekvens av smugglingen är att dessa hundar kan föra med sig sjukdomar in i vårt land. I de länder hundarna ofta kommer ifrån förekommer fortfarande rabies och dvärgbandmask i stor omfattning. Risken är uppenbar att smugglarna struntar i rabiesvaccination, immuntester och avmaskning som är ett krav för att importera en hund därifrån.

Jordbruksverket ändrade i oktober 2004 reglerna för hur upptäckta smuggelhundar skall hanteras. Istället för som tidigare att resa tillbaka med hunden, alternativt avlivning eller fyra månaders karantän fick den som försökt smuggla in hunden så kallad hemkarantän. Djurägaren skulle själv garantera att den insmugglade hunden inte kom i kontakt med någon inhemsk hund under karantänstiden och meddela veterinär om hunden verkade sjuk. Från veterinärkåren i landet blev det stor oro och upprördhet över Jordbruksverkets nya regler. Veterinärkåren trodde inte alls på att de nya reglerna skulle fungera. Efter de starka reaktioner som Jordbruksverket fick har nu verket enligt uppgift gått över till en ordning där varje enskilt fall bedöms för sig. Handlar det t ex om djur från ett land där det finns rabies tillämpas den hårda linjen, medan det kan det bli fråga om hemisolering om omständigheterna bedöms som väsentligt mindre allvarliga. Situationen med en friare införsel innebär att veterinärerna har fått en svårare uppgift i sin roll att hindra smittspridning. Det är viktigt att Sverige driver en restriktiv linje för att aktivt kunna bekämpa hundsmuggling och smittspridning.

Vad gäller parasiter är kravet på avmaskning ett undantag som Sverige har förhandlat sig till. Det undantaget får vi behålla fram till 2007. Sedan skall frågan prövas igen av EU. Det är viktigt att Sverige får behålla kravet på avmaskning.

Så länge ett djur är avmaskat är det ingen risk för dvärgbandmask. Men om dvärgbandmasken kommer in i Sverige med hundar som bärare väntas den komma att sprida sig. Den sprids genom ägg i hundars avföring som hamnar i naturen. När människor sedan äter svamp och bär kan ägg slinka med och kläckas och utvecklas till maskar som rentav kan leda till livshotande tillstånd. Det skulle betyda att våra friluftsvanor måste ändras helt, eftersom det inte längre är säkert att äta bär och svamp som plockas i skog och mark. En vidare spridning kan komma att ske till grönsaksodlingar på friland, och även utomhuslekplatser för barn kan komma att påverkas. Dvärgbandmasken slår således mot människor. Det är angeläget att på alla sätt vidta åtgärder så att rabies och parasitsjukdomar som dvärgbandmask inte släpps in i Sverige.

Vårt gränsskydd är inte dimensionerat för att möta problemen med införsel av djur som kan bära på smitta och den idag förekommande kriminellt bedrivna insmugglingen. Tullen och Jordbruksverket som har till uppgift att klara detta tillsammans har inte tillräckliga resurser för att hantera den nya situation som har uppstått. Ett exempel är att det på en stor flygplats som Arlanda saknas nödvändig expertis ett par dagar i veckan, vilket ställer till stora bekymmer. Gränsskyddet måste därför förbättras.

Idag finns det två professionella karantäner i Sverige. Den ena av dessa håller på att läggas ner av ekonomiska skäl. Det finns för närvarande inte något statligt stöd som garanterar att det finns en verksamhet som drivs kontinuerligt över året och att det finns nödvändig kompetens att tillgå. Allt kan inte finansieras genom intäkter som kommer in för de djur som sätts i karantän. Här måste det vara ett samhällsansvar att med statligt stöd se till att det även fortsättningsvis finns professionell karantänsverksamhet i Sverige.

Vi anser att regeringen ska ges i uppdrag att vidta åtgärder för att aktivt bekämpa hundsmuggling till Sverige.

Stockholm den 14 september 2005
Kenneth Johansson (c)	Annika Qarlsson (c)