Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Öppenhet i TTIP

Interpellation 2016/17:49 av Jens Holm (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2016-10-12
Överlämnad
2016-10-13
Anmäld
2016-10-14
Sista svarsdatum
2016-10-27
Svarsdatum
2016-11-08
Besvarad
2016-11-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Öppenhet i TTIP(pdf, 90 KB)

Interpellationen

till Statsrådet Ann Linde (S)

 

Det sägs ibland att förhandlingarna kring handels- och investeringsavtalet med USA, TTIP, är de mest öppna och demokratiska någonsin. Men när man försöker sätta sig in i vad det omfattande avtalet handlar om är det fortfarande hemlighetsmakeri som gäller för de viktiga dokumenten.

EU har beslutat att så kallade läsrum ska inrättas i alla EU-länder för att parlamentariker ska kunna få läsa dokument som rör TTIP. Jag har besökt läsrummet som finns på Utrikesdepartementet två gånger, detta eftersom jag särskilt saknade 13 dokument som räknades upp i ett beslut från EU:s råds generalsekretariat från januari i år. Flera av dessa 13 dokument ska vara så kallade konsoliderade texter, det vill säga texter som kommit långt i förhandlingarna och där både EU:s och USA:s ståndpunkt blir tydlig. Dessa texter är alltså särskilt intressanta eftersom det är här vi kan se i detalj vad förhandlarna har kommit fram till.

Utrikesdepartementet har beslutat att jag inte kan få läsa dessa 13 dokument (UD 2016/11989/HI). De dokument det handlar om är:

  1.  Dispute settlement (DS) Doc. Ref. TRADE 49/2014 dd. 11/07/2014
  2.  National Treatment and Market Access for Goods (NTMA) Doc. Ref. TRADE 49/2014/ dd. 11/07/2014
  3. Competition Doc. Ref. TRADE 49/2014/ dd. 11/07/2014
  4.  Public Procurement and in Annex, a Paper explaining the US Proposal for a Chapter on anti-corruption Doc. Ref TRADE 49/2015 dd. 16/12/2015
  5.  Technical Barriers to Trade (TBT) Doc. Ref. TRADE 52/2015 dd. 16/12/2015
  6.  Small and Medium-Sized Enterprises (SME) Doc. Ref. TRADE 53/2015 dd.16/12/2015
  7.  State Owned Enterprises (SOEs) Doc. Ref. TRADE 63/2014 dd. 17/10/2014
  8.  Customs and Trade Facilitation (CTS) Doc. Ref. TRADE 63/2014 dd. 17/10/2014
  9.  Electronic Communications/Telecommunications Text Doc. Ref. TRADE 69/2014 dd. 18/11/2014
  10.  Sanitary and Phytosanitary Measures Doc. Ref. TRADE 04/2015 dd. 17/02/2015
  11.  Regulatory Cooperation/Regulatory Coherence, Transparency and other Good Regulatory Practices Doc. Ref. TRADE 11/2015 dd. 21/04/2015
  12.  Agriculture Doc. Ref. TRADE 50/2015 dd. 16/12/2015
  13.  Cross-Border Trade in Services (CBTS) Doc Ref. TRADE 51/2015 dd. 16/12/2015

UD hänvisar mig i stället till det så kallade läsrummet i Bryssel. Jag noterar att EU- och handelsministern är inne på samma linje. Ann Linde sade följande till Europaportalen den 4 oktober 2016: ”Jag vill understryka att både svenska europarlamentariker och svenska riksdagsledamöter har tillgång till dokument under förhandlingarnas gång i Bryssel.” Att svenska riksdagsledamöter hänvisas till ett annat land för att ta del av dokument som är relevanta för ens uppdrag tycker jag är anmärkningsvärt och under all kritik.

Det här visar att när det kommer till kritan är förhandlingarna kring det transatlantiska handels- och investeringsavtalet lika präglade av hemlighetsmakeri som andra avtal. Men det som är nytt i denna förhandlingsomgång är att vi nu också har en regering som inte står upp för öppenheten utan hänvisar svenska riksdagsledamöter till Belgien. Från ett demokratiskt perspektiv lämnar det mycket övrigt att önska. Jag hoppas att den svenska regeringen avser att ändra sin hållning i denna fråga.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:

 

  1.  Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att inte svenska riksdagsledamöter ska vara hänvisade till ett annat land för att kunna ta del av alla dokument kring handels- och investeringsavtalet TTIP? 
  2.  Vad gör statsrådet i övrigt för att allmänheten fullt ut, och här hemma i Sverige, ska kunna ta del av alla dokument som rör TTIP?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2016/17:49, Öppenhet i TTIP

Interpellationsdebatt 2016/17:49

Webb-tv: Öppenhet i TTIP

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ann Linde (S)
Anf. 38 Statsrådet Ann Linde (S)

Herr talman! Jens Holm har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att inte svenska riksdagsledamöter ska vara hänvisade till ett annat land för att ta del av dokument om handels- och investeringsavtalet TTIP. Han har också frågat vad jag gör i övrigt för att allmänheten fullt ut ska kunna ta del av dokument som rör TTIP.

Jag vill börja med att konstatera att ett frihandelsavtal mellan EU och USA är viktigt för EU, Sverige och USA eftersom ett sådant avtal skulle kunna skapa fler jobb och mer tillväxt. Avtalet kommer att ha positiva effekter inte enbart för vår ekonomi utan även för våra bredare relationer och den transatlantiska länken. Sverige ska vara ett föregångsland för fri och rättvis handel.

Regeringens inställning är att öppenhet i handelsavtalsförhandlingar är en förutsättning för en bred förankring av ett slutligt avtal och ett bra förhandlingsresultat. Regeringen har varit och är fortfarande drivande i dessa frågor. Jag välkomnar därför det transparensinitiativ som handelskommissionär Cecilia Malmström genomförde för två år sedan i förhandlingarna om TTIP. Som en effekt av initiativet får riksdagen, civilsamhället och allmänheten i Sverige tillgång till EU:s förhandlingsförslag när dessa överlämnas till motparten och offentliggörs av kommissionen. Till dags dato har, utöver faktablad och annat informationsmaterial, över 60 av EU:s förhandlingsförslag publicerats på Europeiska kommissionens hemsida.

För att ytterligare öka insynen och efter önskemål från EU:s medlemsstater har tillfälle getts att inrätta särskilda läsrum i EU:s medlemsstater för regeringstjänstepersoner och parlamentsledamöter. Förhandlingsparterna har dock inte alltid möjlighet eller vilja att i alla lägen öppet redovisa alla detaljer i en förhandling. USA har velat ha vissa i förväg bestämda garantier för sekretess för hantering av amerikanska förhandlingsdokument. Regeringen har velat inrätta ett nationellt läsrum för TTIP-dokument men har emellertid inte kunnat godta dessa krav från USA eftersom delar av dem kan stå i strid med svensk grundlag och vår offentlighetsprincip. Svenska myndigheter måste alltid självständigt sekretesspröva ett dokuments innehåll uppgift för uppgift. Som en följd av att Sverige inte har kunnat godta kraven på sekretessgarantier förvaras det endast EU-interna dokument i läsrummet som inrättats i UD:s lokaler. Det faktum att vi i Sverige enbart har EU-interna dokument i läsrummet har alltså inget att göra med olika påståenden om "hemlighetsmakeri" kring förhandlingarna.

I läsrummet förvaras inte några dokument som innehåller eller redogör för amerikanska förhandlingspositioner. Dokument med amerikanska förhandlingspositioner kan bland annat svenska riksdagsledamöter ta del av i Europeiska kommissionens läsrum i Bryssel. Riksdagen informeras även löpande inom ramen för regeringens EU-samråd inför de ministerrådsmöten där TTIP finns på agendan. Näringsutskottet har också informerats om förhandlingsläget, och regeringen har överlämnat EU:s förhandlingstexter till utskottet i flera omgångar.

Regeringen kommer att fortsätta att föra en aktiv dialog med representanter för fackföreningar och arbetsgivare liksom med branschorganisationer och andra aktörer i det civila samhället.

För regeringen är öppenheten i förhandlingarna viktig men måste stå i överensstämmelse med svensk grundlag. Målsättningen är att nå ett ambitiöst avtal med respekt för demokratiskt fattade beslut, samtidigt som möjligheten att upprätthålla och stärka skyddet för löntagare, miljö samt människors och djurs hälsa säkerställs.

Jens Holm (V)
Anf. 39 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag vill tacka för ministerns svar på min interpellation. Jag vill också tacka för beskrivningen av hur handelsförhandlingar förs på EU-nivå. Jag kan berätta för ministern att jag själv tidigare satt i EU-parlamentet och var ledamot av EU-parlamentets handelsutskott. Viss erfarenhet av sådana förhandlingar har kanske också jag.

Jag blev därför väldigt positivt överraskad. Jag har hört både handelskommissionär Cecilia Malmström och ministern Ann Linde tala om att TTIP-förhandlingarna, förhandlingarna om handels- och investeringsavtalet med USA, skulle vara de mest öppna någonsin och de mest demokratiska. Min erfarenhet av sådana handelsavtal är att förhandlingarna väldigt ofta förs bakom lyckta dörrar. Inte ens vi folkvalda får insyn i vad som pågår.

Jag blev därför också väldigt glad när jag fick veta att det hade inrättats ett så kallat läsrum dit vi riksdagsledamöter skulle kunna få ta oss för att läsa dokumenten om TTIP-avtalet med USA. När jag kom till det läsrummet hittade jag ett beslut från EU:s råd där man specifikt talade om 13 dokument som skulle tillgängliggöras i medlemsländernas läsrum.

Jag ville förstås läsa även de dokumenten. Det var viktiga dokument, i varje fall att döma av rubrikerna. Det skulle handla om den så kallade tvistlösningsmekanismen. Jag antar att det är där det står att bolag ska kunna stämma stater. Det handlar om konkurrensförfaranden, offentlig upphandling, statliga bolag, små och mellanstora bolag och andra viktiga saker.

Det som var riktigt intressant med de 13 dokumenten var att de var konsoliderade. De var i princip färdigförhandlade mellan EU och USA. Det tycker jag är väldigt intressant. Det är först då man kan få en bild av vad den andra parten tycker. Det blir inte bara EU-kommissionens propagandaversioner, om jag säger så, där EU-kommissionen säger: Så här tycker vi att det ska vara. Här får man se vad EU har lyckats förhandla fram gentemot USA.

Jag bad att få se även dessa 13 dokument, men jag fick nej. De dokumenten kunde jag inte få se. Jag förmodar att det är för, som Ann Linde sa, att USA ställer krav på att om dokumenten skulle läcka ut ska vi ta reda på vem som har läckt ut dem. Enligt svensk lag får man inte efterforska källan. Jag skulle vilja veta från ministern: Har ni ens försökt att tillgängliggöra dem? Har ni tagit strid mot Washington och sagt att det är väldigt viktigt att alla dokument i förhandlingarna kan tillgängliggöras för våra lagstiftare i vårt land?

Jag skulle också vilja ställa en fråga till ministern. Ministern hänvisar alla Sveriges riksdagsledamöter till att resa ned till Bryssel. Där ska vi läsa dokumenten som rör detta otroligt omfattande handels- och investeringsavtal. Tycker ministern verkligen att det är rimligt att vi riksdagsledamöter ska vara hänvisade till ett hemligt läsrum i Bryssel för att läsa de viktiga dokumenten som rör avtalen mellan EU och USA?

Håkan Svenneling (V)
Anf. 40 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! På förmiddagen hade jag förmånen att besöka det läsrum som bara riksdagsledamöter har möjlighet att gå in i för att läsa handlingar om TTIP-avtalet. Man skulle kunna tro att ett besök i läsrummet är ungefär som ett besök på ett bibliotek. Men tyvärr är inte likheterna särskilt stora.

Till en början finns ingen direkt information för riksdagsledamöterna på riksdagens interna hemsida. När man får tag i UD är det en särskild mejladress som man ska mejla. Det är inte helt enkelt att få svar, men till slut får man ändå en tid. När man kommer dit möts man av väldigt trevlig personal och får ett väldigt bra bemötande.

Man kommer in i ett rum, i mitt fall var det ett kontor, där det finns en hög med hemliga rapporter att läsa. De sitter inte i en pärm, och det finns inget register eller någon tydlig ordning. Man får ägna en viss tid till att bara förstå vilka handlingar man har framför sig. Man får också ett brev där man får berättat för sig vad som gäller. Det står att man inte får transkribera några handlingar och att man beläggs med yppandeförbud, vilket innebär att jag till exempel inte här i denna debatt får berätta vad jag har läst.

Man hittar också i högen listan på konsoliderade handlingar, som Jens Holms interpellation handlar om. Men de handlingarna finns inte i högen med handlingar. I det brev man får står det ingenting om att det skulle saknas handlingar, att de skulle finnas i Bryssel och att det krävs att man reser dit för att läsa dem. Skillnaderna mellan UD:s läsrum och läsrum på ett bibliotek skulle jag säga är monumentala.

Förespråkarna för TTIP-förhandlingarna slår sig ofta för bröstet och säger att det är de mest transparenta förhandlingarna någonsin, och läsrummen är en del av denna transparens. Men jag funderar på vad det är som har blivit så väldigt transparent. Jag får gå in i ett läsrum men inte berätta om vad jag har läst. Det är ett rum som inte håller tillgängligt alla de handlingar som EU-kommissionen har tillgängliggjort i alla andra medlemsländers läsrum. Det är bara Sverige och möjligtvis Bulgarien som inte har dem. I stället hänvisas man till att resa till Bryssel för att läsa dem. Det tycker inte jag är transparens.

Många av förespråkarna - bland annat statssekreterare Stenström till Ann Linde och EU-kommissionären Malmström - har nu börjat tala om att frysa ned TTIP till dess att en ny amerikansk president är på plats. Förespråkarna är rädda för den rasistiska och isolationistiska Donald Trump och vill hellre se Hillary Clinton som president. Men även Clinton har skärpt sin ton i debatten om handelspolitik. Det är mycket tack vare vänsterkandidaten Bernie Sanders som har pressat henne hårt i primärvalet. Det har gjort att Hillary Clinton har uttalat att hon är tveksam till TPP, det handelsavtal som USA är på väg att teckna mellan USA, Japan och andra oceanska länder.

På demokraternas konvent antog man en intressant text. Den säger så här, om man översätter den till svenska: Handelsavtal ökar ofta storföretagens vinster medan de samtidigt misslyckas med att skydda arbetstagares rättigheter, arbetsvillkor, miljö och hälsa. Vi måste försöka avsluta tävlingen mot botten och utveckla en handelspolitik som stöder jobb i USA. Så sa man på demokraternas konvent.

Om man skulle öppna förhandlingarna skulle man också kunna få inspel och påtryckningar från andra parter på de båda parterna EU och USA. Det skulle kunna betyda att EU också får hjälp av fackförbund och civil-samhälle att trycka på USA i frågor som är viktiga för Europa så att avtalet blir så ambitiöst och bra som handelsminister Ann Linde vill.

Jag tror att det skulle gynna förhandlingarna om det blev transparens på riktigt så att man på allvar fick den demokratiska påverkan och möjligheten att skapa ett handelsavtal som ger nytta inte bara för storföretagen.

Ann Linde (S)
Anf. 41 Statsrådet Ann Linde (S)

Herr talman! Jag upprepar det som är det viktigaste i detta, nämligen att vi vill öka handeln så att vi kan få fler jobb. Det är regeringens absolut viktigaste uppgift. Det är därför vi tycker att frihandelsavtalen mellan EU och Kanada och mellan EU och USA är viktiga för Sverige; genom dem kan vi skapa fler jobb och mer tillväxt.

Avtalet kommer inte enbart att ha positiva effekter på ekonomin utan också på de bredare relationerna mellan USA och Sverige, den så kallade transatlantiska länken. Målsättningen är fortfarande att nå ett ambitiöst avtal med respekt för demokratiskt fattade beslut och att upprätthålla och stärka skyddet för löntagare och miljö och för människors och djurs hälsa. Sverige ska vara ett föregångsland för fri och rättvis handel.

Öppenhet och förankring med berörda parter och intresseorganisationer är naturligtvis en viktig del i arbetet. Vi driver en öppenhetslinje i EU, till exempel när vi förhandlar om frihandelsavtal med tredjeland. Regeringen har också en ständigt pågående aktiv dialog med myndigheter, representanter, fackföreningar, arbetsgivare, branschorganisationer, företag och andra aktörer i det civila samhället. Samtidigt måste villkoren för öppenheten stå i överensstämmelse med svensk grundlag, bland annat den svenska offentlighetsprincipen.

Vi har, precis som Håkan Svenneling säger, ett läsrum. Jag är glad att personalen i läsrummet var trevlig. Man kan säkert förbättra detta, och jag hoppas att Håkan Svenneling skickar in förslag på hur man kan göra det bättre. Det finns ingenting som säger att man inte kan göra detta bättre. Alla övriga 27 medlemsländer och Europaparlamentet har också läsrum, och det står inte i konflikt med grundlagarna. Det tycker jag är ett bevis på att detta inte är något hemlighetsmakeri. Vår offentlighetslagstiftning är skriven på ett sådant sätt att vi inte kan sekretessbelägga uppgifter i förväg. Det sker alltså en riktigt svårhanterlig krock mellan vårt svenska system och de övriga EU-ländernas och USA:s.

Både Svenneling och Holm säger att det råder yppandeförbud och att man inte kan berätta vad man har läst eller sett. Jag tycker egentligen inte att det är så konstigt. Det handlar om en förhandling - en riktigt viktig förhandling. Att då den ena parten har gått med på att över huvud taget visa sina förhandlingsståndpunkter för andra än dem som förhandlar tycker jag är ett stort steg i rätt riktning, och det är första gången man gör så.

Jag kan inte riktigt hitta något bra svar på hur vi ska kunna undvika den här krocken. Naturligtvis står vår grundlag över detta. Om man kan hitta andra vägar är det kanske möjligt, men vi kan inte gå emot vår egen grundlag. Det är naturligtvis inte perfekt att man måste hänvisa till andra parlament och till Europaparlamentet för att någon ska få läsa; jag håller med om det. Men detta är helt enkelt en svårhanterlig krock.

Jag tycker att det är riktigt roligt att Svenneling diskuterar Demokraternas texter. Jag var på mitt femte konvent när också jag var i Philadelphia och läste och diskuterade handel så att det stod härliga till. Faktum är att de skrivningar som finns i Demokraternas politiska program är det vi har uppnått i CETA, och det är det som många av demokraterna nu tycker är väldigt positivt och bra.

Jens Holm (V)
Anf. 42 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag har försökt att ta reda på och gå till botten med hur det kommer sig att en socialdemokratiskt ledd regering är beredd att sätta så mycket på spel för att få dessa två handels- och investeringsavtal med USA och Kanada.

Som jag tolkar svaret från handelsminister Ann Linde handlar det om att vi ska öka handeln, för om vi ökar handeln ökar också antalet jobb. Parentetiskt kan man bara konstatera att så inte blev fallet i USA och Kanada, till exempel, med Naftaavtalet. Det var samma argument där, men jobben minskade.

Hur ska då handeln ökas? Jo, genom att ta bort så kallade handelshinder. Men nu råkar det vara så, Ann Linde, att tullar och tariffer på det transatlantiska området mellan Europa, USA och Kanada är rekordlåga redan nu. Vi har redan nu ett extremt stort flöde av varor och tjänster, så det kan inte vara tullarna och tarifferna som ska sänkas. Om du hittar några sådana är vi i Vänsterpartiet med på att ta bort dem också; jag lovar.

Men det handlar om de så kallade icke-tariffära handelshindren. Ett icke-tariffärt handelshinder kan till exempel vara att man har olika nivåer i miljölagstiftningen. I ett land är en kemikalie förbjuden, men den kanske inte är det i Nordamerika. Det är klart att det kan bli ett problem för handeln eftersom det ser olika ut. Men man ska också komma ihåg att om vi tar upp de icke-tariffära handelshindren, vår lagstiftning och våra standarder finns det stor risk för att vi tvingas sänka nivåerna. Nu kommer Ann Linde att säga: Nej, vi kommer inte att tvingas att sänka en enda nivå! Vi vet inte riktigt, men det vi vet är att vi kan bli stämda eftersom bolagen i USA och Kanada har helt andra förväntningar. Vi kan alltså ha kvar vår lagstiftning, men det kan kosta hundratals och kanske miljardtals kronor. Jag tror inte att det finns en finansminister i världen som tar enkelt på en sådan sak.

Jag tycker att öppenheten i debatten är otroligt viktig. Jag hörde när Ann Linde talade om CETA-avtalet tidigare. Du sa i en passus som handlade om någon CETA-kritiker: Man har inte ens läst avtalet. Du har också talat om lögner, villfarelser och så vidare. Det är ju enkelt för dig att säga - du som sitter inne med all information. Du har hela TTIP-avtalet framför dig, och du kan läsa varenda artikel. Håkan, jag och andra måste gå in på TTIP-leaks och kan kanske hitta det ändå på nätet. Men det blir en debatt på helt ojämlika villkor.

Vi vet att när informationen kommer ut i ljuset vill folk verkligen sätta sig in i vad sådana här avtal handlar om. Jag kommer ihåg det så kallade multilaterala investeringsavtalet, MAI-avtalet, i början av 2000-talet. Det var samma hemlighetsmakeri där; man visste ingenting. Sedan läckte det ut, och det tog inte lång tid innan hela avtalet föll eftersom folk såg vilka extremt långtgående konsekvenser det skulle få. Det var samma sak med det så kallade ACTA-avtalet för ett antal år sedan.

Jag skulle vilja ställa några frågor igen eftersom Ann Linde talade om en öppenhetslinje: Har ni ens tagit en dialog med USA om att vi vill offentliggöra alla dessa dokument så att vi ska kunna se deras ståndpunkter? Har ni tagit strid? Varför accepterar ni bara deras upplägg? Tycker du att det är rimligt att en svensk riksdagsledamot ska vara tvungen att resa till ett annat land för att läsa dessa viktiga dokument? Det svarade du inte på.

Håkan Svenneling (V)
Anf. 43 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Varför är då öppenhet så viktig? Jo, därför att det pågår en omfattande lobbning både i USA och i Bryssel. De möten som EU-kommissionens DG Trade hade inför starten av TTIP-förhandlingarna hölls till 92 procent med representanter från företagsintressen. Organisationer som har granskat lobbningen i Bryssel har hittat direkta textyrkanden från ledamöter i Europaparlamentets handelsutskott INTA som företag har tagit fram åt dem. Genom att öka öppenhet kan lobbyorganisationernas påverkan synliggöras.

Tidigare var både mandat och resultat sekretessbelagda. Men det är trycket av interna läckor, granskande undersökningar och civilsamhällets omfattande kritik som har fått EU-kommissionen att vidta vissa åtgärder i rätt riktning. Förhandlingsmandat och förslag för TTIP-förhandlingarna har offentliggjorts, men processen kring förhandlingarna är fortfarande inte tillräckligt öppen. Detsamma gäller andra handelsavtal, särskilt tjänstehandelsavtalet TISA, som Wikileaks läckte i somras.

Såväl högern som näringslivet brukar försvara sig med att den hemliga förhandlingsgången behövs, för det är så man gör med internationella handelsavtal. Deras huvudargument är att öppenhet, insyn och dialog försvårar förhandlingsprocessen.

Vänsterpartiet håller inte med om det. Vi anser att bristen på transparens, öppenhet och dialog i förhandlingarna om internationella handelsavtal är ett allvarligt problem. Den typen av förhandlingar kan ju påverka svenska medborgare. Då måste förhandlingarna vara transparenta, så att medborgare, folkrörelser, forskare och folkvalda politiker kan involveras och ges möjlighet att ge respons, framföra kritik och komma med förslag.

En del är förvånade över att så många vanliga människor helt plötsligt bryr sig om handelspolitik. Men det beror helt enkelt på att man ser att det har betydelse i ens vardag - oavsett om det handlar om vad man kommer att ha på tallriken, vilka kemikalier man kommer att utsättas för eller vilka villkor man kommer att ha på arbetet. Därför är handelspolitik viktigt.

Ann Linde (S)
Anf. 44 Statsrådet Ann Linde (S)

Herr talman! Jag måste medge att Jens Holm är en duktig debattör. Nu slirade han så att det lät som att jag hade sagt att man kan läsa TTIP-avtalet på internet. Det sa jag inte. Jag sa att man kan läsa CETA-avtalet på internet. Och det har man kunnat göra i två år. Det är liksom det som är grejen. Jag sa inte ett ljud om att TTIP-avtalet skulle finnas på internet.

När det gäller Nafta sa Jens Holm dessutom att det inte har lett till att några nya jobb har skapats. Det är inte vad de officiella myndighetsberäkningarna i USA visar. Man kan säkert göra andra beräkningar, men enligt de officiella beräkningarna som myndigheterna där har gjort har Naftaavtalet lett till att fem miljoner nya jobb har skapats och till att man har förlorat en halv miljon jobb.

Jag tror att det är på det sättet att de fem miljonerna - de som har fått nya jobb - inte vet att det beror på att företagen har fått ökade exportmöjligheter och därmed har kunnat anställa fler. Men jag är säker på att den halva miljonen människor som har förlorat sina jobb, eftersom företagen inte har klarat av strukturomvandling eller liknande, allihop vet att det beror på Nafta. Och det är naturligtvis ett stort problem.

Det ligger i förhandlingarnas natur att man inte alltid har möjlighet eller vilja att öppet redovisa alla detaljer i en förhandling. Men det innebär inte att skulle röra sig om hemlighetsmakeri.

Svenneling talade också om ett hemligt läsrum. Vårt läsrum är inte hemligt. Det är öppet. Man får gärna kalla det för ett hemligt läsrum. Men det är inte hemligt.

Det här rör sig inte om något offentligt hemlighetsmakeri, utan det handlar om förhandlingstaktik och om den svårhanterliga krocken mellan just Sveriges offentlighetslagstiftning och övriga länders offentlighetslagstiftningar. Att USA i förväg har velat ha garantier för sekretess i hanteringen av det amerikanska förhandlingsdokumentet är inte svårförståeligt, även om det innebär att vi då inte kan uppfylla kraven på att visa deras förhandlingspositioner.

Svar på interpellationer

För att få en bred förankring i det slutliga avtalet och för att få bra förhandlingsresultat är det en förutsättning att man har en öppenhet när det gäller hur man jobbar med handelsförhandlingarna. Det är också därför Cecilia Malmström tror på transparensinitiativet, som den svenska regeringen stöder.

Vi kommer därmed att fortsätta ha en aktiv dialog med representanter för fackföreningar, arbetsgivare, branschorganisationer och andra aktörer i det civila samhället. Jag hoppas att den dialogen kommer att bli så konstruktiv som möjligt och att den kommer att utgå från fakta.

En annan sak nämndes, som också är en lögn. Det handlar om att vi skulle behöva äta hormonbehandlat kött, eftersom vi skulle bli tvungna att importera det. Någon nämnde just hormonbehandlat kött. Det kommer vi inte att behöva. Hormonbehandlat kött är förbjudet i EU, och det kommer att fortsätta vara förbjudet även med CETA. Vi kommer inte att behöva äta det. Det argumentet kan man alltså sluta använda.

När det gäller att så kallade storföretag kommer att ges möjlighet att stämma stater utanför ordinarie rättsväsen handlar det i själva verket om investerings- och icke-diskrimineringsskydd som redan finns i 66 av Sveriges pågående handelsavtal. De regleras av internationella konventioner, och processerna sker under ledning av skiljemän från exempelvis Stockholms Handelskammare.

Jens Holm (V)
Anf. 45 Jens Holm (V)

Herr talman! Kommerskollegium är Sveriges myndighet som ska främja handel. Därför är det kanske inte särskilt konstigt att de när de blir tillfrågade ger svar som är positiva till handel. Det var också Kommerskollegium som på en månad gjorde den miljöutvärdering som kom i somras. De frågade, såvitt jag vet, två instanser - Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen - vad man ansåg om CETA-avtalet och möjligheten att föra en progressiv miljöpolitik.

Naturvårdsverket svarade i princip med fem A4-sidor med nya frågor. De hade en mängd frågor som de ville ha svar på. Det var bara ett fåtal av dem som det fanns svar på i utvärderingen. Och Kemikalieinspektionen varnade för att CETA-avtalet kommer att försvåra och fördröja viktig kemikalielagstiftning.

Vad gäller Naftaavtalet och fler eller färre jobb kan det säkert diskuteras. Jag tittade på Demokraternas valplattform. Där konstaterade man att internationella handelsavtal hittills har lett till att miljontals jobb har försvunnit och att det har försvårat arbetet med att försvara arbetarnas rättigheter och miljölagstiftning. Det verkar i alla fall vara Demokraternas bedömning.

Håkan Svenneling sa aldrig att vi skulle tvingas äta hormonbehandlat kött. Han sa att det här kommer att få betydelse för vad man kommer att lägga på tallriken. Det är en helt annan sak.

Jag vill tacka för den här debatten. Det kommer säkert att bli fler framöver.

Ann Linde (S)
Anf. 46 Statsrådet Ann Linde (S)

Herr talman! Det stämmer att Kommerskollegium gjorde en analys. Man frågade fyra instanser. Naturvårdsverket hade ett antal frågor, och de har fått svar på flera av dem. Svar på flera av de frågorna kan dessutom hittas i det tolkningsinstrument som finns.

Dessutom varnade inte Kemikalieinspektionen för det samarbete som vi skulle kunna ha. De sa att arbetet kan komma att ta längre tid, eftersom det är många fler som måste samarbeta. Jag tycker inte att det är en varning. Det är något jättepositivt. Vi är nu många fler som ska vara överens om hur det ska skötas. Ja, då kommer det att ta längre tid. Det ser jag inte som någon varning. Det är något positivt.

Jag vill sätta in TTIP i ett större sammanhang. Det handlar också lite om det som Demokraterna varnar för när det gäller arbetstagarnas rättigheter och om jobb kan gå förlorade genom handelsavtal. Jag menar att det kan bli så. Det blir nämligen starkare konkurrens när man har handelsavtal. Och då måste företagen se till att klara av en strukturomvandling så att de är längst fram i den konkurrensen. Det betyder naturligtvis att en del företag tvingas lägga ned. Då är frågan om det finns en politik i landet som ser till att det inte är arbetare som jobbar på just den fabriken som får ta smällen eftersom det inte finns nationella välfärds-, arbetslöshets- och utbildningsinsatser. Jag menar att det måste gå hand i hand. Det gör det inte i USA. Och det är bland annat det som Demokraterna vill se till att det ska.

Man kan fråga sig hur det svenska samhället skulle se ut om vi inte hade klarat strukturomvandlingen, om vi skulle ha haft kvar Lindholmens varv i Göteborg i stället för ett stort campus och den science park som finns där nu.

Det nationella och det internationella måste gå hand i hand. Det är det som Demokraterna har velat få fram i sin valplattform.

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.