Marginalskatten

Interpellation 2014/15:381 av Anette Åkesson (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Vid den stora skattereformen 1990/91 var ett av huvudsyftena att minska den höga marginalskatten som på 1980-talet var uppe i 85 procent. Astrid Lindgren skrev den kända fabeln Pomperipossa i Monismanien när hon till och med fick betala 102 procent i marginalskatt.  Målsättningen 1990/91 var en högsta marginalskatt på 50 procent.

Marginalskatten är den skatt man betalar på den sista intjänade hundralappen. Den svenska marginalskatten ligger i dag på nära 57 procent. Det är näst högst i världen, endast Aruba ligger högre. Sverige utmärker sig dessutom med att den höga marginalskatten sätter in vid relativt låga inkomster. Den nedre brytpunkten, då statlig skatt inträder och marginalskatten därmed i ett slag ökar med 20 procent, ligger redan vid en månadsinkomst på ca 35 000 kronor.

Inom parentes sagt bryter även det mot skattereformens överenskommelse. 1990/91 sa man att 15 procent av inkomsttagarna skulle betala statlig skatt. I dag är det ca 29 procent, alltså dubbelt så många som betalar ca 52 procent i marginalskatt i stället för ca 32 procent, det vill säga enbart kommunalskatt.

Vi är alla överens om att det är angeläget att fler arbetar och att de som arbetar gärna får arbeta mer. Fler arbetade timmar bidrar till ökade skatteintäkter och innebär mer resurser till skolan, vården och omsorgen. Samtidigt inser de flesta att det kanske inte är självklart att arbeta de där extra timmarna när man bara får behålla en liten del av den extra intjänade inkomsten. Det betyder att arbetsutbudet minskar, Sveriges konkurrenskraft och välstånd drabbas negativt. Det finns belägg för detta i en rad forskningsrapporter.

Redan nu är alltså de höga marginalskatterna ett problem för Sverige och är något som vi alla borde arbeta för att minska.

Flera förslag i den budgetproposition som S och MP lade fram i höstas hade höjt marginalskatten ytterligare: dels förslaget att trappa ned jobbskatteavdraget för månadsinkomster över ca 50 000 kronor, dels genom att inte räkna upp skiktgränsen. Som tur var vann Alliansens budget riksdagens gillande. Annars hade marginalskatten redan i år, i kommuner med hög skatt, uppgått till ca 63 procent. Det hade allvarligt hotat Sveriges konkurrenskraft.

Man kan hävda att det drabbar dem som har mycket. Men vi pratar om helt vanliga löntagare. Dessutom är det de svaga i samhället som drabbas när de med högre inkomster arbetar mindre: skatteintäkterna minskar och därmed blir resurserna till skola, vård och omsorg lägre.

Mina frågor till finansminister Magdalena Andersson är:

Delar finansministern den allmänna åsikten att alltför höga marginalskatter är skadliga för Sverige? Om inte, varför?

Om ja, hur avser finansministern att säkerställa att de redan höga svenska marginalskatterna, som är skadliga för samhällsekonomin, inte ökar ännu mer?