Riksrevisionens rapport om lärdomar av flyktingsituationen hösten 2015

Betänkande 2017/18:SfU8

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
25 oktober 2017

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Lärdomar av flyktingsituationen hösten 2015 (SfU8)

Riksdagen har behandlat regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport som handlar om lärdomar från flyktingsituationen hösten 2015.

Riksrevisionen har granskat om bland annat regeringen och Migrationsverket hade tillräcklig beredskap för att hantera situationen med många asylsökande och hur situationen hanterades. I stort sett anser Riksrevisionen att myndigheterna lyckades ta emot och ordna tak över huvudet för det stora antalet asylsökande. Men det fanns brister i samarbetet mellan myndigheterna. Det berodde bland annat på att det var oklart vilka regler som gällde. Dessutom hade myndigheterna inte tillräcklig beredskap för här typen av situationer.

Riksrevisionen lämnar flera rekommendationer till hur regeringen kan gå vidare och regeringen håller till stor del med om Riksrevisionens slutsatser.

Riksdagen lade regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna. Skrivelsen läggs till handlingarna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2017-09-28
Justering: 2017-10-19
Trycklov: 2017-10-20
Reservationer: 2
Betänkande 2017/18:SfU8

Alla beredningar i utskottet

2017-09-28

Lärdomar av flyktingsituationen hösten 2015 (SfU8)

Socialförsäkringsutskottet har behandlat regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport som handlar om lärdomar från flyktingsituationen hösten 2015.

Riksrevisionen har granskat om bland annat regeringen och Migrationsverket hade tillräcklig beredskap för att hantera situationen med många asylsökande och hur situationen hanterades. I stort sett anser Riksrevisionen att myndigheterna lyckades ta emot och ordna tak över huvudet för det stora antalet asylsökande. Men det fanns brister i samarbetet mellan myndigheterna. Det berodde bland annat på att det var oklart vilka regler som gällde. Dessutom hade myndigheterna inte tillräcklig beredskap för den här typen av situationer.

Riksrevisionen lämnar flera rekommendationer till hur regeringen kan gå vidare och regeringen håller till stor del med om Riksrevisionens slutsatser.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna. Det vill säga avslutar ärendet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2017-10-24
Debatt i kammaren: 2017-10-25

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Maria Abrahamsson (M)

Riksrevisionens rapport om lärdomar av flyktingsituationen hösten 2015

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den moderata reservationen. Sedan vill jag säga något kort om Riksrevisionen.

Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen. Den har till uppgift att granska den verksamhet som staten bedriver. För att tala klarspråk: Riksrevisionen granskar hur regeringen, staten, använder skattebetalarnas pengar. Det är alltså viktigt att ta intryck av vad Riksrevisionen säger.

I den här rapporten ger Riksrevisionen fem särskilda rekommendationer till regeringen. Det handlar om att förvarstagande ska vara ändamålsenligt för situationen. Det handlar om att det behövs en mer generell översyn av det regelverk som tillämpas. Syftet är, som vi ser det, att få ett fungerande återvändande, och här behövs en skärpning. Riksrevisionen är tydlig här.

Vi moderater ser också ett behov av förbättrade riskbedömningar, vilket också Riksrevisionen gör. Dessa bedömningar, som görs hos Migrationsverket, har också diskuterats livligt, och det är uppenbart att de här riskbedömningarna i dag är för dåliga eftersom många personer avviker och går under jorden. På fem år beräknas närmare 50 000 personer göra detta. Det är nu vi börjar tala om skuggsamhället.

Vi moderater menar också slutligen att det behövs fler förvarsplatser. Det är totalt oacceptabelt att personer inte sätts i förvar på grund av att det saknas plats. Det är lite märkligt att det nordligaste förvaret finns i Gävle. Detta skapar stora problem för norra Sverige. Därför behöver vi minst ett nytt förvar där.

Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt att regeringen inte under åren som gått har tagit tag i förvarsfrågan när det gäller behovet av ett utökat regelverk, förbättrade riskbedömningar och fler platser.

En viss förstärkning har gjorts, men i allt väsentligt har den avsett övergång från tillfälliga platser till ordinarie platser, det vill säga att den egentliga ökningen är alltför liten för att svara mot behovet. Kan denna handlingsförlamning bero på att man inte är överens inom regeringen? Kanske kan vi få ett svar från regeringspartierna i dag.


Anf. 2 Paula Bieler (SD)

Fru talman! Vi är här för att debattera och diskutera vilka lärdomar man kan dra av flyktingkrisen, som den kallas, 2015 med anledning av Riksrevisionens skrivelse och regeringens svar på denna skrivelse.

Inledningsvis vill jag, eftersom det redan har yrkats bifall till reservation 1, yrka bifall till reservation 2.

I den granskningsrapport som har kommit från Riksrevisionen lyfts, precis som Maria Abrahamsson nyss var inne på, en hel del punkter där man faktiskt borde ha kunnat agera på något annat sätt. Det är uppenbart att det finns, eller åtminstone fanns, brister i hur regeringen och myndigheter agerade hösten 2015. För oss som har varit engagerade i frågan under lång tid är detta inga nyheter. Skulle man ha diskuterat flyktingpolitiken, asylpolitiken och migrationspolitiken i stort hade det funnits betydligt mer att uppmärksamma, men det tänker inte jag göra här och nu, utan jag tänker fokusera på den rapport som har kommit, på de rekommendationer som har givits från Riksrevisionen och på de områden där vi inte tycker att regeringen gör tillräckligt mycket.

Vi har i en följdmotion fyra separata yrkanden. Det första handlar om ett kapacitetsanpassat mottagande. Det är uppenbart att det mottagandesystem vi har i Sverige inte kan ta emot hur många som helst. Det har blivit uppenbart, tack och lov, för troligtvis samtliga i den här kammaren de senaste åren. Det är också uppenbart att man bör låta det här ta mer plats när det gäller hur vi utformar vår migrationspolitik.

Jag tyckte att det var intressant att läsa hela granskningsrapporten eftersom man där talar även om den flyktingsituation som rådde i början av 90talet, då man fattade ett antal tuffa beslut och faktiskt redan då insåg att det finns begränsningar i vad vi kan göra. Vi bör ha en bättre beredskap. Vi bör kunna sätta in olika former av stoppmekanismer tidigare om det behövs. Vi bör också ha ett helhetsgrepp när vi diskuterar mottagande. Det har som bekant tappats bort någonstans på vägen sedan 90-talet.

Ett konkret förslag på vad man skulle kunna göra för att förbättra möjligheterna är att se till att Migrationsverket, som inte bara redan nu sysslar med prognoser för framtiden utan också faktiskt handhar kontakt med kommuner och handhar egna boenden, tydligare för en dialog och har ett informationsutbyte med regeringen kontinuerligt om hur prognoserna sammanfaller med den faktiska kapaciteten. Då kan man dra i nödbromsen betydligt tidigare än vad som skedde. Nu gjorde man det först när vi hade en situation då personer inte hade någonstans att ta vägen och vi inte ens kunde registrera dem när de kom över våra gränser. Det är uppenbart att informationen fanns men inte nådde fram, och det kan man inte acceptera.

Det har också varit uppenbart att informationsflödet inte bara mellan Migrationsverket och regeringen utan överlag bland de olika myndigheter som är involverade i mottagandet och som på något sätt har ansvar för olika delar inte har fungerat optimalt. Det samordnande ansvaret har också varit otydligt. Vi har en situation där vissa länsstyrelser har kickat igång och sagt att det är en krissituation just nu och börjar arbeta med sitt krisberedskapssystem, medan andra har tyckt att man kan fortsätta hantera situationen på vanligt vis.

Det bör finnas en tydlig ordning där en situation som identifieras som ett krisläge ska rapporteras uppåt och fortsätta uppåt ända tills någon säger: Okej, nu har vi koll på den här situationen och för det vidare ned till övriga myndigheter. Då kan alla vara med på samma läge och det finns en tydlig ansvarskedja. Vilka har ansvar, vem definierar när det är krisläge och hur ser man till att alla som arbetar på motsvarande nivå inom samma omfattning faktiskt gör det på samma sätt? Där finns det uppenbara brister, och där finns det något som man kan ta till sig och agera på.

Ett område som vi inte håller med vare sig regeringen eller Riksrevisionen om och som senare i dag kommer att debatteras och fattas beslut om är vad man ska göra gällande själva mottagandet. Senare i dag kommer vi att besluta, tyvärr, i riksdagen om att plan- och bygglagen ska förändras så att man snabbare i akuta lägen ska kunna uppföra tillfälliga boenden eller andra boenden för att helt plötsligt ta emot väldigt många människor som kommer hit.

Det är en ordning som inte är hållbar på sikt. Det är en ordning som, enligt vår bedömning, inte kommer att fungera väl i samhället eller tas emot på ett bra sätt. Det är också en kostsam ordning.

Vi måste självklart ha en krisberedskap för att hantera om ett av våra grannländer drabbas av ett plötsligt krisläge och vi får ett stort, plötsligt, inflöde av personer som behöver någonstans att ta vägen. Vilka fastigheter ska kunna nyttjas på vilket sätt? Vilka är redo att finnas där med extra rum?

Om vi ska ha boenden för att hantera en sådan situation ska de vara i egen regi hela tiden och kanske kunna nyttjas på ett annat sätt. Vi har ett yrkande som syftar på just det, nämligen att Migrationsverket ska ha ansvar för alla boenden i egen regi, och det ska finnas en beredskapsplan för hur de ska nyttjas och hur vi ska ta det ansvaret. Vi vill inte se några förändringar i lagstiftningen gällande hur man snabbt ska kunna uppföra nya fastigheter eller bostäder.

Det sista vi yrkar på i vår följdmotion handlar om hur personer som kommer till vår gräns ska hanteras, om det kommer många på en och samma gång. Maria Abrahamsson var inne på det här med förvar. I granskningsrapporten nämns förvar i samband med att det var många människor som kom hit. De hann inte registreras och inhystes i lokaler i flera dygn i väntan på att över huvud taget komma in i systemet. Det aktualiserade den lagstiftning vi har när det gäller förvar, hur länge man får hålla personer i förvar och under vilka omständigheter.

Lagstiftningen behöver säkerligen ses över i fråga om förvar i stort. Vi tycker till exempel att möjligheten att använda förvar bör nyttjas i större omfattning på andra områden. Men när det gäller just ankomst till Sverige driver vi frågan om transitzoner vid våra gränser. Ingen person som saknar giltiga handlingar, såväl id-handlingar som handlingar som styrker att man redan på förhand har en säkerställd uppehållsrätt i landet, ska kunna komma in i landet utan att ha passerat en transitzon, registrerats där och fått ett ärende öppnat, så att man får motsvarande handlingar. Man får någon form av identitetshandlingar, någon form av uppehållsrätt. Det må vara som asylsökande eller något annat.

Det ska inte vara möjligt att komma in i Sverige utan giltiga handlingar. Man ska i så fall vara i en transitzon. Och det ska inte behöva räknas som att man tas i förvar.


Anf. 3 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Vi debatterar nu regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport Lärdomar av flyktingsituationen hösten 2015 - beredskap och hantering. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i socialförsäkringsutskottets betänkande 8 och avslag på reservationerna.

Riksrevisionens samlade bedömning är att regeringen och Regeringskansliet följde förberedda rutiner och att de tillämpade en övad organisation för krishantering. Samtidigt är den övergripande bedömningen att beredskapen brast i vissa avseenden, vilket föregående talare har tagit upp. Migrationsverket och andra myndigheter var inte tränade för att samverka med varandra vid en så stor och komplex händelse som flyktingsituationen utgjorde. Man hade till exempel inte övat mellan 2011 och 2014. Det lyfter Riksrevisionen upp i sin rapport.

Bedömningen var dock att Migrationsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i huvudsak lyckades fullfölja sina kärnuppdrag under flyktingsituationen. Samhället klarade i stort sett av att ta emot och ordna tak över huvudet för det stora antalet asylsökande.

Svårigheterna utgjordes inte av brister hos enskilda myndigheter utan berodde främst på hinder i regelverk, brister i samhällets samlade kapacitet och bristande samverkan. Migrationsverket hade i flera år utvecklat sin beredskap för ett stort antal asylsökande, men arbetet hade till stora delar skett inom den egna organisationen.

En central och kritisk fråga när det gäller beredskapen för mottagande av asylsökande handlade om boendekapaciteten, vilket föregående talare också har tagit upp. I oktober 2015 höjde Migrationsverket ambitionen till 16 000 asylsökande i veckan - i dagsläget har man nästan glömt att det såg ut på det sättet på hösten för två år sedan, trots att det är så nära inpå. Riksrevisionen bedömer dock att planen inte innehöll åtgärder som kunde förväntas leda till så hög boendekapacitet på så kort tid i verkligheten. Det berodde inte minst på att boendekapaciteten begränsades av faktorer som låg utanför Migrationsverkets kontroll, till exempel upphandlingsregelverk.

I likhet med utvärderingar av andra kriser och extraordinära situationer framgår det att myndigheter tenderar att fokusera på sitt eget kärnuppdrag i en krissituation, ofta på bekostnad av samverkan med andra aktörer.

Fru talman! Migrationsverket prioriterade hösten 2015 att registrera och ordna boende åt asylsökande. Samtidigt prioriterades andra arbetsuppgifter ned. Det innebar ökad arbetsbelastning och förlängd vistelsetid i de senare skedena av asylprövningen. Det märker vi också nu. Det har alltså medfört att ett stort antal personer vistas i landet under delvis oklara rättsliga förhållanden.

Riksrevisionen instämmer i Migrationsverkets bedömning om att tillgången till boenden utgjorde ett reellt kapacitetstak för samhällets förmåga att uthålligt ta emot ett stort antal asylsökande. Ändå lyckades det svenska samhället som helhet ordna tak över huvudet för 163 000 människor på ett år.

I november 2015 infördes inre gränskontroller, och antalet asylsökande minskade successivt. Riksrevisionen bedömer att ett fortsatt inflöde av asylsökande på samma nivåer som i månadsskiftet mellan oktober och november hade lett till att myndigheter och kommuner knappast hade kunnat efterleva samtliga gällande författningar som syftar till att värna om liv, hälsa och rättssäkerhet.

Migrationsverkets och kommunernas omfattande insatser var en förutsättning för att detta skulle lyckas. Och Migrationsverkets beslut om förtätning och sänkta kvalitetskrav vid boenden var rimliga i den situationen.

Den förra regeringen införde visserligen vissa lättnader i plan- och byggförordningen, men dessa trädde inte i kraft i det mest akuta skedet utan kom senare. Det hjälpte alltså inte i just det läget.

Regeringen gav Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att utreda hur upphandlingsreglerna skulle hanteras i en brådskande situation. Men först den 1 november 2015 kunde Upphandlingsmyndigheten redovisa hur reglerna kunde tillämpas. Och det var för sent, med tanke på läget.

Resurserna var också otillräckliga för myndigheterna när det gäller att fatta individuella förvarsbeslut inom den lagstadgade sextimmarsfristen, vilket också har tagits upp av tidigare talare. I den tillfälligt upprättade väntsalen i Malmömässan uppstod därmed en situation som av asylsökande kunde upplevas som ett frihetsberövande. Oklar ansvarsfördelning mellan Migrationsverket och polisen för kontroll av in- och utpassering från Malmömässan kan också ha bidragit till detta.

Malmömässan var inte avsedd för boende, men i brist på alternativa boenden kom migranter att vistas där längre tid än planerat. Det saknades dock bättre boendealternativ. Det fanns helt enkelt inga alternativ.

Riksrevisionens rapport om lärdomar av flyktingsituationen hösten 2015

Fru talman! Migrationssituationen hösten 2015 innebar att Sverige ställdes inför stora utmaningar och påfrestningar som i många hänseenden var unika. Det ställs stora krav när olika verksamheter måste anpassas mycket snabbt. Samverkan, samordning och ett ledarskap för en gemensam inriktning blir i en sådan situation helt nödvändiga. Det är positivt att regeringen avser att beakta Riksrevisionens bedömningar och arbeta vidare med Riksrevisionens rekommendationer för hantering av frågor om ansvar och analys.

I utredningen Att ta emot människor på flykt - Sverige hösten 2015 kartläggs händelseförloppet och utifrån det analyseras regeringens, de statliga myndigheternas, kommunernas och landstingens ansvar och beredskap inför situationen samt deras och civilsamhällets hantering av situationen. Detta betänkande bereds inom Regeringskansliet.

Vi kommer självklart att följa regeringens arbete med att dra lärdom av flyktingsituationen 2015. Där utgör utredningen en viktig del. Vi konstaterar att till exempel reglerna om överprövning av upphandlingsbeslut ändrades 2016, och därmed har rättsläget förtydligats. Förändringar i plan och bygglagen ska också kunna förenkla hanteringen vid ett akut skede.

Vi anser att regeringen tar de steg som behövs för att möta den kritik som kommer från Riksrevisionen. Därför tycker vi att det saknas skäl för att göra ett tillkännagivande med anledning av Riksrevisionens bedömning.

Överläggningen var härmed avslutad

(Beslut fattades under § 15.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2017-10-25
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Riksrevisionens rapport om lärdomar av flyktingsituationen hösten 2015

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2016/17:206 till handlingarna.
  2. Fördjupade analyser m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2017/18:118 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (M, SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (M, SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S961016
    M070013
    SD03808
    MP21004
    C17005
    V16005
    L16003
    KD13003
    -1102
    Totalt180110059
    Ledamöternas röster
  3. Kapacitetsanpassat mottagande m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2017/18:119 av Paula Bieler och Jennie Åfeldt (båda SD) yrkandena 1-4.
    • Reservation 2 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S970016
    M691013
    SD03808
    MP21004
    C17005
    V16005
    L16003
    KD13003
    -1102
    Totalt25040059
    Ledamöternas röster