Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

I dag är det Europadagen. Det är en stor glädje för Sveriges riksdag att få hälsa Turkiets talman herr Bülent Arinç och hans medlemmar i delegationen välkomna. Det är också en stor glädje för oss att så många ledamöter av den diplomatiska kåren är här denna dag. Varmt välkomna.

Herr talman! Vi får aldrig glömma att de som ursprungligen tog initiativet till Europasamarbetet gjorde det i förvissningen om att det fanns så mycket som kunde göras bättre genom att arbeta tillsammans. Frukten av denna gemensamma övertygelse skördar vi i dag. Europa har aldrig varit så fritt, säkert och enat. Sedan början av 2000-talet har Europa varit med om en Nato- och EU-utvidgning som har skapat gynnsamma förutsättningar för den ekonomiska och säkerhetspolitiska utvecklingen på vår kontinent. I dag bidrar vi i denna riksdag till att denna utveckling ytterligare stärks med att ge vårt stöd till Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU. Moderaterna tror på ett EU som fortsatt utvidgas. Att EU växer betyder inte att vi sänker kraven. Vi avser därför att högaktningsfullt godkänna anslutningsfördraget av den 25 april 2005 om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget. Det är vår förhoppning att anslutningsfördraget kan träda i kraft den 1 januari 2007 och att samtliga ratifikationsinstrument då har deponerats. Det förutsätter att Republiken Bulgarien och Rumänien infriar EU:s högt ställda krav. Det känns fint att få välkomna bulgarer och rumäner i Europeiska unionen. Herr talman! Den dynamik som finns i EU och som för samarbetet framåt grundar sig på grundläggande fördrag men också på en förmåga att utveckla kapacitet för nya utmaningar. Att utestänga länder från gemenskap i EU skulle minska samarbetets själva grundvalar och legitimitet. EU ska vara öppet för alla europeiska stater som respekterar unionens allmänna värdegrund såsom människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen, respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, samt som förbinder sig att gemensamt främja unionens värden. Att fler länder i vår del av världen uppfyller EU:s krav på demokrati, respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna och utvecklar rättsstaten och marknadsekonomin är bra även för Sverige. Det bidrar till ökad säkerhet och välståndspotential. Vi har sett det i den överlag positiva utvecklingen som skett i Republiken Bulgarien och Rumänien, och vi kommer förhoppningsvis att kunna se det också i länderna på Balkan. Vi gläds åt att förhandlingar inletts mellan EU och Turkiet och Kroatien, för vi är övertygade om att det kommer att bidra till ett bättre EU. För människorna som lever på västra Balkan kommer hoppet om ett framtida EU-medlemskap att vara en viktig källa till ökad framtidstro och drivkraft för fortsatt och angeläget reformarbete. Därför arbetar vi för ett mycket tydligt och konkret medlemskapsperspektiv, inte minst för att inte ge näring åt de antidemokratiska och antireformistiska krafter som finns på västra Balkan. Herr talman! Utvidgningen är en av EU-samarbetets allra största framgångar. Det är ett utmärkt exempel på hur Europasamarbetet kan användas för att främja frihet, fred, stabilitet, välfärd och gemenskap i Europa. Låt oss därför fortsätta på denna redan inslagna och för alla gynnsamma väg.

Herr talman, högt värderade talman från Turkiet, värderade företrädare för Rumänien och Bulgarien, värderade företrädare för andra länder, ärade riksdagsledamöter, mina damer och herrar! Sveriges riksdag debatterar i dag Europeiska unionens utvidgning med Rumänien och Bulgarien. Utgången är given. Avtalet kommer att godkännas. För nästan på månaden 60 år sedan, 1946, höll Winston Churchill ett berömt tal i Zürich i vilket han lade ut sin vision för ett förenat Europa. Kärnan i talet var synnerligen realpolitisk - Europas enande måste bygga på ett nära samarbete mellan Frankrike och Tyskland. Då var den tanken inte populär överallt, särskilt inte i Frankrike, men talet fick successivt, tillsammans med konkreta insatser av sådana som Robert Schuman och Jean Monnet, en enorm betydelse. Baltikum samt Öst- och Centraleuropa fattades emellertid. Länderna hade redan hamnat bakom den järnridå som sänkts tvärs över Europas kontinent, för att åter citera Churchill. Dagens realpolitik, till skillnad från 1946, innebär att Europas enande måste bygga på ett nära samarbete mellan alla länder. Alla länder som själva vill ska vara med, utan undantag. Historien upprepar sig dock. Tanken är nämligen inte populär överallt, bland annat inte i Frankrike. Sedan 1989 läggs nu land efter land till medlemskretsen i Nato och Europeiska unionen. Odramatiskt, men med en väldig historisk kraft, fortsätter utvidgningen av båda organisationer. I dag behandlar vi EU-medlemskap för Bulgarien och Rumänien och i morgon för en rad länder på västra Balkan, Turkiet och förhoppningsvis så småningom också Ukraina, Vitryssland och Moldavien. I dag ratificeras förslaget till EU-grundlag i Finlands och Estlands parlament. En ny grundlag för EU behövs, bland annat för att EU:s utvidgning inte ska leda till en alltmer svårstyrd och trög union. Utvidgningen, som vi alla i Sverige säger oss vilja ha, kräver också en anpassning av EU:s beslutsregler och arbetssätt. Har man sagt A får man även säga B. EU-utvidgningen får inte skapa en koloss på lerfötter. Vi ska skapa ett EU på lätta fötter. Snart kommer den finske utvidgningskommissionären Olli Rehns rapport om Bulgarien och Rumänien. Det blir ett villkorligt ja med en lista på krav på fortsatta åtgärder innan datum för EU-inträdet slutgiltigt kan fastställas. Det är bra. Köpenhamnskriterierna för EU-medlemskap måste följas till punkt och pricka. Reformarbetet på framför allt inrikesområdet och på det rättsliga området får på intet sätt förtröttas bara för att datum för EU-inträdet kommer allt närmare. Välkomna, Bulgarien och Rumänien!

Herr talman! Varje gång vi i den europeiska unionen har nöjet och äran att välkomna en eller flera nya medlemsstater till gemenskapen illustreras en helt makalös framgångssaga - den europeiska integrationen. Och varje gång en ny medlem antas finns det anledning att påminna om EU:s dåtid, nutid och framtid. När EU diskuteras glöms ofta det mest väsentliga av allt bort, nämligen att krig mellan EU:s medlemsländer i dag är en helt omöjlig tanke. Då, kort innan gemenskapens tillblivelse för drygt 50 år sedan, var freden som bekant samarbetets enda egentliga syfte. I dag och i morgon består de stora utmaningarna i att förvalta arvet och att förtydliga och förbättra unionen. Men det handlar också i ökad grad om att bidra till en positiv utveckling i vår omvärld. Att Turkiets talman i dag är på besök i riksdagen tar vi som ett tecken på Turkiets närmande till EU och till den gemenskap som det innebär, och framför allt till de värderingar som unionen står för. Det spelar egentligen ingen roll om vi talar om vikten av att stärka unionens globala konkurrenskraft, om att skapa ett bättre företagsklimat som kan ge fler arbetstillfällen, om att bekämpa en dålig miljö, om en rättvisare och tryggare värld, om respekten för mänskliga rättigheter och det okränkbara människovärdet - alla dessa frågor kräver ett vitalt och effektivt EU-samarbete. Därför bör de som ser EU som ett stort problem fråga sig hur Europa hade sett ut utan gemenskapen. De borde också betänka det faktum att EU:s attraktionskraft aldrig varit så stor som i dag. Ibland kan man förledas att tro att det är precis tvärtom när kritiken mot allt från krokiga gurkor till förslag till konstitutionella fördrag breder ut sig. I själva verket står otaliga länder på kö för att få ingå i EU-gemenskapen. Att så är fallet borde Sverige, och framför allt den socialdemokratiska regeringen, ta till sig som en utgångspunkt för att implementera EU i den svenska vardagspolitiken. EU är en tillgång, inte ett problem. Herr talman! Genom östutvidgningen läker Europa samman efter två världskrig och ett kallt krig. Det är en oerhört positiv process. Men Europa tar inte nödvändigtvis slut där de nya medlemsstaternas yttre gränser tar slut. EU måste visa en öppen attityd mot sin omvärld. Därmed inte sagt att EU helt saknar en bortre geografisk gräns. Vi kristdemokrater tilltalas dock av tanken på EU som en idé och inte bara ett avgränsat territorium. Utvidgningen innebär självfallet många utmaningar. Det gäller exempelvis unionens beslutsformer, finansiering och hur man ska närma sig de 400 miljoner människor som finns i angränsande länder som Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Moldavien samt länder i Mellanöstern och Nordafrika. EU måste undvika att skapa skiljelinjer i Europa och mellan EU och dess grannstater. Herr talman! Varje gång den europeiska unionen välkomnar en eller flera nya medlemmar kan man säga att unionen i viss mån föds på nytt. Nu börjar ett nytt kapitel för bulgarer och rumäner. Det kanske låter högdraget, men ett medlemskap i EU är en i sann mening historisk händelse, ett nytt kapitel, för en stat och dess medborgare. På Kristdemokraternas vägnar vill jag hälsa Bulgarien och Rumänien varmt välkomna till unionen.

Herr talman! När vi i dag i ett enigt betänkande välkomnar Bulgarien och Rumänien till EU finns det kanske en och annan här i kammaren, och jag kommer säkert att få höra det under debatten, som också lyfter lite på ögonbrynen. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är två EU-kritiska partier som inte ville att Sverige skulle gå med. Hur kan det då vara ett enigt betänkande? För Vänsterpartiet är det ganska självklart. Vi värderar högt den nationella självbestämmanderätten, och den nationella självbestämmanderätten tillkommer alla folk. Den nationella självbestämmanderätten är en av grundstenarna i vårt partis kritik av den europeiska unionen och överstatligheten i EU, eftersom Vänsterpartiet förordar ett mellanstatligt samarbete framför ett överstatligt. Vår EU-kritiska hållning delas inte av andra partier i Sverige och Sveriges riksdag. Men det tillhör också demokratin att man respekterar andras synsätt och värderingar. Vi respekterar att den svenska folkmajoriteten i demokratisk ordning beslöt att ansöka om medlemskap i EU. Folken i andra länder och stater som i demokratisk ordning fattar beslut och intar ståndpunkten att de vill bli medlemmar i den europeiska unionen ska givetvis få använda sitt nationella självbestämmande till att välja den väg de själva vill vandra. Självklart accepterar Vänsterpartiet dessa beslut. En del av den kritik som Vänsterpartiet hade när debatten pågick om ett eventuellt EU-medlemskap för Sverige var också kritik mot att EU var en rikemansklubb där bara de rika europeiska länderna fanns med. Man uteslöt fattiga länder som kanske hade större behov av en gemenskap och ett ekonomiskt stöd. Det är ett av de områden där vi i dag har kunnat se en positiv utveckling i EU. Det är ett EU som utvidgar sig, och ett EU som omfattar länder som kanske ekonomiskt inte har kommit lika långt som andra. Det sätter EU på helt andra prov och innebär nya utmaningar för framtiden. Det är en positiv utveckling. Vi respekterar de länder som vill delta i EU och den utvidgning som pågår. Alla länder i Europa ska få en möjlighet att använda sin självbestämmanderätt till att välja sin egen väg. Därför välkomnar vi även som ett EU-kritiskt parti Bulgarien och Rumänien i EU och till medlemskapet i dag.

Herr talman! Det är glädjande att kunna hälsa Bulgarien och Rumänien välkomna som nya fullvärdiga medlemmar av EU. Centerpartiet har livligt understött den pådrivande processen för utvidgningen av EU, och vi vill fortsätta att se nya medlemmar i EU. Turkiet är nästa steg i den processen. Centerpartiet ser det som en självklar uppgift för riksdag och regering att vara aktiva för att fördjupa förståelsen och kunskapen mellan EU och Turkiet och ge stöd under Turkiets väg mot ett fullvärdigt medlemskap i EU. Även länder som Ukraina och på sikt ett demokratiskt Vitryssland bör ha en vision om att kunna få bli medlemmar om de uppfyller medlemskriterierna. En omfattande reformprocess i Bulgarien och Rumänien har lett fram till anslutningsfördraget. Det är ingen lätt och enkel resa. Men med ett målmedvetet arbete har länderna tagit sig an och genomfört den. Därigenom bidrar de till att vidga demokratin och öka stabiliteten och säkerheten i Europa. Det är därför som det är så viktigt att även fler länder får den möjligheten och inte utestängs från att genomföra liknande resor och kunna se visionen om ett EU-medlemskap i framtiden. Bulgariens och Rumäniens medlemskap ger oss vidgade möjligheter till kontakter med andra människor. Det är i mötet med andra människor som det sker utbyte av åsikter och idéer som ökar förståelsen och toleransen. Vi får också gemensamma beröringspunkter med nya grannar och unionen. Genom medlemskapet kan Bulgarien och Rumänien nu vara med och utveckla Europa vidare och ta del av den tillväxt som sker. Det ger utökade möjligheter att bygga demokrati och skapa stabilitet och välstånd till fler. Det finns anledning att hälsa det med stor tillfredsställelse. Vi kan tillsammans fortsätta arbetet med att skapa en hållbar utveckling socialt, ekonomiskt, men också och inte minst miljömässigt. Miljöförstöringen känner som bekant inga landgränser. Det är en av orsakerna till att utvidgningen är så viktig. Ju fler vi är som jobbar för en hållbar utveckling desto bättre. I samarbetet med våra nya grannländer kan vi ta krafttag mot den ökade internationella brottsligheten, mot handeln med kvinnor och barn och mot handeln med droger. EU kan fortsätta att vara ett kraftfullt redskap för att främja fred och hållbar utveckling, för miljön, för mångfalden och för mänskliga rättigheter. EU är ett samarbetsprojekt mellan enskilda fria stater. Vi ska naturligtvis inte göra det samarbetet onödigt svårt. Talet om social turism och försök att konstruera hinder och särskilda övergångsregler för nya medlemmar har visat sig komma på skam. Från Centerpartiets sida har vi hela tiden hävdat att det inte finns fog för att behandla nya medlemsländer som andra klassens medborgare och sätta upp onödiga hinder som försvårar samarbetet. Det finns inte heller anledning till det i det här fallet. Bulgarien och Rumänien ska välkomnas som de fullvärdiga medlemmar av den europeiska unionen som de är när medlemskapsförhandlingarna slutförts och inträdet sker. Herr talman! Jag ber att får yrka bifall till utrikesutskottets förslag i det eniga betänkandet i denna fråga.

Herr talman! Även jag vill förena mig med alla tidigare talare genom att hälsa Bulgarien och Rumänien varmt välkomna till den europeiska unionen. Det är ett stort och viktigt steg för de två länderna. Men det är också ett stort och viktigt steg för Europa. Det är nämligen bra för den europeiska unionen och för Europa att få nya medlemmar som ger ett tillskott till oss befintliga medlemmar. Det har förts en debatt, och den kanske också förs fortfarande, inom EU som ett slags motsättning mellan utvidgning och fördjupning. Jag tror att det är en av de mer felaktiga debatterna som har förts och förs inom EU. Det är ingen motsättning mellan utvidgning och ett fördjupat samarbete. Det kan vi se av den erfarenhet vi har av de nya medlemsländerna. Det gäller inte minst de som kom in för två år sedan. Det är fullt lojala medlemmar av den europeiska unionen. I vissa fall är de mer lojala än somliga av de medlemmar som har funnits under lång tid. Det är snabbväxande ekonomier som tillför unionen väldigt mycket. Uppfattningen i debatten att EU på något sätt skulle kunna riskera att förlora vid utvidgning tror jag i grunden är fel. Den hittillsvarande utvecklingen har också visat att den inte stämmer. Det finns också en debatt om det demokratiska underskottet. Jag tycker att vi bör erinra oss att Europa aldrig har haft ett mindre demokratiskt underskott än nu. Det fanns en tid i Europa när de stora länderna bestämde, och vi som är något mindre länder vackert fick följa med. Stormakterna gjorde upp, och de små länderna fick anpassa sig. I värsta fall fick den anpassningen förödande konsekvenser. Nu har vi en ordning på vår kontinent som innebär att vi alla länder på denna kontinent har chansen att vara med. Vi måste uppfylla villkor - ja. Unionen bygger på värderingar och spelregler som vi alla måste respektera. Det gäller nytillkommande medlemmar, men också oss befintliga medlemmar. I dagens läge skulle jag ibland vilja säga detta mer till de befintliga medlemmarna. Också vi måste respektera de spelregler och överenskommelser som vi kommer överens om. Det är det som är det stora i den europeiska integrationen. Denna kontinent, som så har förött sig själv i krig och genom förtryck, befinner sig nu i en process att bli ett helt och fritt Europa. Det här är ett viktigt steg på vägen mot att fullborda den process som naturligtvis inte är fullbordad förrän alla de länder som så önskar och som uppfyller villkoren finns med i vårt samarbete. Det finns särskild anledning att understryka i dag, när Turkiets talman är här, hur varmt vi från Sveriges riksdag välkomnar Turkiets medlemskap i den europeiska unionen. Det vore också ett viktigt steg för att hela vår söndrade kontinent. Som många tidigare här har talat om menar vi att Ukraina, Moldavien och Vitryssland - det vill säga ett demokratiskt Vitryssland och inte den sista diktatur i Europa som det faktiskt är i dag - också ska känna sig varmt välkomna. Jag har ett budskap som jag gärna skickar till våra systerländer inom unionen, inte minst via de ambassadörer som sitter på läktaren. Det handlar om hur starkt och enigt den svenska riksdagen står bakom detta att uppfylla Romfördragets centrala uppmaning. För 59 år sedan i Rom sade de som grundade den europeiska unionen att man uppmanar de övriga folk i Europa som bekänner sig till samma ideal att ansluta sig till deras strävanden. Själva hjärtat i EU ligger just i denna uppmaning. De europeiska folk, det vill säga de europeiska länder, som önskar medlemskap och uppfyller villkoren är varmt välkomna. Det ska gälla alla Europas folk.

Herr talman! Mitt anförande kommer att vara ett stort credo till det europeiska samarbetet och en hyllning till alla de kända och okända som sedan andra världskriget har lagt ned sitt hjärta, sin själ och sitt förnuft på att bygga ett nytt, fredligare och säkrare Europa som är byggt på grundläggande humanistiska värderingar. Mitt anförande är också en stark markering och ett välkommen till Bulgarien och Rumänien som nu står på tröskeln till EU efter långa förhandlingar. Herr talman! För 44 år sedan engagerade jag mig i dåvarande Högerns ungdomsförbund. Jag deltog i min första valrörelse genom att klistra affischer med texten Säg ja till Europa. Jag fängslades och lockades av detta budskap och att själv få vara med och delta i arbetet med att bygga ett bättre Europa efter förmåga. Herr talman! 1962 var det inte politiskt så vanligt eller passande i Sverige att säga ja till Europa och argumentera för närmare samarbete och kanske få sitt medlemskap i dåvarande EEC, då sex länder som slagit en ny och annan bro över Rhen - en av Europas många krigsskådeplatser genom tiderna. Under den tid som jag har suttit i riksdagen, sedan 1979, har antalet medlemmar ökat från 9 till 25 - 27 om man nu inkluderar Bulgarien och Rumänien. Sverige har glädjande nog under senare år varit en starkt pådrivande kraft i denna process. Det gläder hela mitt hjärta. Det har blivit ett betydande antal länder nu som regelbundet och kontinuerligt samlas och dryftar sina och den europeiska kontinentens möjligheter och problem med sikte på att bygga en bättre framtid i Europa. I denna diskussion ligger, och bör också ligga, frågan om det europeiska husets framtida omfattning, utseende och inre och yttre struktur. Som ledamot av Europarådets parlamentariska församling nere i Strasbourg möter jag och mina kolleger där nere ofta frågan: Vad ska nu hända med övriga länder i Europarådet - utanför de 27 som nu blir medlemmar? Med andra ord: Hur ska vi under de kommande 5, 10 och 15 åren exempelvis hantera den vidare utvidgningen på Balkan? Utmaningen i att få med denna del av Europa, som Winston Churchill en gång kallade för Europas oroliga hörn, framstår för mig, herr talman, som en historisk utmaning. Det vore ödesdigert om vi inte efter bästa förmåga kunde hantera och anta den utmaningen. Turkiets önskan och ambition att uppnå medlemskap blir då en ännu mer naturlig del i denna större utvidgning på Balkan. Naturligt vore det också om man kunde finna former för att uppfylla Moldaviens önskan om ett närmare samarbete med Europa. Det vore en hederssak gentemot detta fattiga land, märkt av konflikter och misär. Som medlem i Europarådet med sina 46 medlemsländer har man anledning att ställa sig frågan: Var går gränsen? Jag tror inte att det finns något definitivt svar på detta, herr talman. Jag tror bara att man ska notera den enorma dragningskraft och den attraktionsförmåga som EU i sin nuvarande form utövar. Det kommer att vara en kraft av mycket stort slag. I dag på Europadagen den 9 maj vänds blickarna i Sveriges riksdag mot Bulgarien och Rumänien och deras vilja och stora ansträngningar för att bli medlemmar i EU. En enig svensk riksdag kommer att biträda det aktuella avtalet, och välkomnar er båda. Låt mig avslutningsvis till företrädare för dessa länder, närvarande i den svenska riksdagen här i dag, framföra mina hjärtliga gratulationer och välgångsönskningar till detta snart förestående medlemskap. Kloka beslut och överväganden ligger bakom er vilja att ansöka om ert medlemskap. Hårt och ofta politiskt svårt arbete ligger bakom det hittills uppnådda resultatet i långa förhandlingar. Herr talman! Nu får dessa två länder en möjlighet att via medlemskapet vara med och forma det framtida Europa som ni i sekler har tillhört.

Herr talman! Den 15 november 1989 demonstrerade vi, en liten grupp rumäner, framför ambassaden. Under dagen hade jag gråtit i telefonen, för ingen ville höra vad vi hade att säga. För mig är avståndet mellan den 15 november 1989 och den 9 maj 2006 enormt - astronomiskt. Vi trodde aldrig då att detta skulle kunna vara möjligt. Vi är glada och mycket stolta, vi som kommer från de här länderna, över allt som har hänt. Men framför allt är vi tacksamma mot EU. Rumänien och Bulgarien är länder och samhällen som skulle ha kunnat sjunka som stenar i bottenlöst elände och bottenlöst våld när kommunismen föll. Arvet efter decennier av krig, förtryck och terror var enormt tungt. Jag ska ta ett enda exempel. Mellan 1918 och 1996 hade en vanlig grannskapsöverenskommelse mellan Rumänien och Ungern varit en total omöjlighet. Och så när plötsligt möjligheten att bägge länderna skulle komma in i EU kom så blev det omöjliga möjligt. Så när vi i den här rika, bortskämda, lugna delen av världen diskuterar EU borde vi alltid komma ihåg detta: Nej, EU är inte en rikemansklubb. Nej, EU är inte alls kapitalisternas sammansvärjning mot de fattiga. De fattiga, övergivna människorna i länder så plågade som Rumänien och Bulgarien vet att det starkaste stöd de har fått under de senaste decennierna har kommit från EU. Här har också namnet Moldavien upprepats några gånger. I dag verkar detta att också Moldavien skulle bli medlem i Europaunionen väldigt långt borta. Jag vet mycket bättre än någon här hur mycket moldavierna och rumänerna i Moldavien har lidit. Men jag tror att det omöjliga är möjligt tack vare EU. (Applåder)

Herr talman! Jag kunde helt enkelt inte låta bli att härifrån talarstolen få uttala min personliga lycka och glädje över att som gammal politiker få vara med om ytterligare en utvidgning av EU. För mig personligen, även om jag kanske har lyckats dåligt internt i partiet, har det varit det största under mitt politiska, mångåriga engagemang att Europa tillfrisknar och andas allt bättre med båda lungorna. Däri ligger en förhoppning för våra barn och barnbarn som jag tycker att vi ska välkomna känslomässigt på det mest - det var någon som sade credo här - credomässiga sätt. Herr talman! Jag kan inte heller låta bli att mycket kort erinra om att jag 1990 hade förmånen att få tala till 100 000 på ett kommunistbefriat område i Bukarest. När man hörde 100 000 - så många brukar vi inte ha alls på våra valmöten - rumänska studenter ropa: Europa, Europa, förstod man att däri fanns en förhoppning, och jag funderade på om den någonsin skulle komma att infrias. I dag har vi alltså den stora glädjen att få vara här och välkomna Bulgarien och Rumänien till gemenskapen. Vi är helt på det klara med - för egen del är jag det i varje fall - att vi har glädje av och kommer att få väldigt mycket utbyte av den här utvidgningen. Sedan är det förstås också min innerliga förhoppning att få uppleva att Turkiet blir medlem i EU. Jag tror på den religionsdialog som finns mellan Turkiet och oss här i Västeuropa. Jag tror att Turkiet kommer att spela en mycket betydelsefull roll, kanske rentav en avgörande roll, för att säkra en tryggare framtid för oss alla i Europa. Herr talman! Jag är den sista talaren, och jag kan därför inte låta bli att vara något lite personlig. Jag har en dotterdotter som är ett och ett halvt år gammal. Det är den vackraste flicka som finns. Hon förstår både svenska och turkiska. Vilken berikande tillvaro för en svensk flicka att förstå båda de språken och få del av båda de kulturerna. Hon heter Elise Binay. Jag ville nämna det som ett litet exempel på vilken positiv utveckling vi har framöver. Och, herr talman, jag är lite bedrövad att jag är så gammal.

Herr talman! Den 15 november 1989 demonstrerade vi, en liten grupp rumäner, framför ambassaden. Under dagen hade jag gråtit i telefonen, för ingen ville höra vad vi hade att säga. För mig är avståndet mellan den 15 november 1989 och den 9 maj 2006 enormt - astronomiskt. Vi trodde aldrig då att detta skulle kunna vara möjligt. Vi är glada och mycket stolta, vi som kommer från de här länderna, över allt som har hänt. Men framför allt är vi tacksamma mot EU. Rumänien och Bulgarien är länder och samhällen som skulle ha kunnat sjunka som stenar i bottenlöst elände och bottenlöst våld när kommunismen föll. Arvet efter decennier av krig, förtryck och terror var enormt tungt. Jag ska ta ett enda exempel. Mellan 1918 och 1996 hade en vanlig grannskapsöverenskommelse mellan Rumänien och Ungern varit en total omöjlighet. Och så när plötsligt möjligheten att bägge länderna skulle komma in i EU kom så blev det omöjliga möjligt. Så när vi i den här rika, bortskämda, lugna delen av världen diskuterar EU borde vi alltid komma ihåg detta: Nej, EU är inte en rikemansklubb. Nej, EU är inte alls kapitalisternas sammansvärjning mot de fattiga. De fattiga, övergivna människorna i länder så plågade som Rumänien och Bulgarien vet att det starkaste stöd de har fått under de senaste decennierna har kommit från EU. Här har också namnet Moldavien upprepats några gånger. I dag verkar detta att också Moldavien skulle bli medlem i Europaunionen väldigt långt borta. Jag vet mycket bättre än någon här hur mycket moldavierna och rumänerna i Moldavien har lidit. Men jag tror att det omöjliga är möjligt tack vare EU. (Applåder)

Herr talman! Jag kunde helt enkelt inte låta bli att härifrån talarstolen få uttala min personliga lycka och glädje över att som gammal politiker få vara med om ytterligare en utvidgning av EU. För mig personligen, även om jag kanske har lyckats dåligt internt i partiet, har det varit det största under mitt politiska, mångåriga engagemang att Europa tillfrisknar och andas allt bättre med båda lungorna. Däri ligger en förhoppning för våra barn och barnbarn som jag tycker att vi ska välkomna känslomässigt på det mest - det var någon som sade credo här - credomässiga sätt. Herr talman! Jag kan inte heller låta bli att mycket kort erinra om att jag 1990 hade förmånen att få tala till 100 000 på ett kommunistbefriat område i Bukarest. När man hörde 100 000 - så många brukar vi inte ha alls på våra valmöten - rumänska studenter ropa: Europa, Europa, förstod man att däri fanns en förhoppning, och jag funderade på om den någonsin skulle komma att infrias. I dag har vi alltså den stora glädjen att få vara här och välkomna Bulgarien och Rumänien till gemenskapen. Vi är helt på det klara med - för egen del är jag det i varje fall - att vi har glädje av och kommer att få väldigt mycket utbyte av den här utvidgningen. Sedan är det förstås också min innerliga förhoppning att få uppleva att Turkiet blir medlem i EU. Jag tror på den religionsdialog som finns mellan Turkiet och oss här i Västeuropa. Jag tror att Turkiet kommer att spela en mycket betydelsefull roll, kanske rentav en avgörande roll, för att säkra en tryggare framtid för oss alla i Europa. Herr talman! Jag är den sista talaren, och jag kan därför inte låta bli att vara något lite personlig. Jag har en dotterdotter som är ett och ett halvt år gammal. Det är den vackraste flicka som finns. Hon förstår både svenska och turkiska. Vilken berikande tillvaro för en svensk flicka att förstå båda de språken och få del av båda de kulturerna. Hon heter Elise Binay. Jag ville nämna det som ett litet exempel på vilken positiv utveckling vi har framöver. Och, herr talman, jag är lite bedrövad att jag är så gammal.