för Riksbankens styrelse och förvaltning, utlärdadt den 13 Maj 1872

Svensk författningssamling

REGLEMENTE

för Riksbankens styrelse och förvaltning, utlärdadt den 13 Maj 1872.

Afdelning 1.

Allmänna föreskrifter.

§ 1.

Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård, så att
den ostörd må förvaltas af de fullmäktige, Kamrarne dertill förordna, efter de
ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af
Riksdagen göras kunna. t

(Jfr Regeringsformen § 72.)

§ 2.

Enligt Sveriges Rikes Ständers beslut och förordning om Banken af den
22 September 1668, har Sveriges Riksbank till föremål för sin verksamhet:

A. / egenskap af Vexelbank:

att bibehålla det inländska myntet vid dess rätta och skäliga valör samt hindra
och förekomma främmande myntsorters obilliga och egenmäktiga stegrande.

(Jfr ingressen till nämnde Rikets Ständers beslut och förordning.)

B. I egenskap af B ep o sition shank:

att för allmänhetens säkerhet, nytta och beqvämlighet emottaga penningar af en
hvar, som sådant åstundar, deröfver föra räkning och dem vid anfordran insättaren
tillhandahålla, så att handel och rörelse må underlättas genom de derå
utfärdande assignationers och invisningars kredit, kraft och giltighet, samt att
B ib. till Riksd. Frot. 1872. 10 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 1

(Banko-reglementet.)

dessförutan, jemväl till säkert förvar mot vådliga händelser och tillgrepp, under
försegling emottaga och vårda såväl kontanta penningar som annan flyttbar egendom.
(Jfr ingressen till ofvan nämnde Kikets Ständers beslut och förordning.)

C. I egenskap af Lånebank:

att dels upplåna fruktlöst liggande kapitaler, dels på drägliga vilkor, emot fullgod
säkerhet, biträda lånebehöfvande med understöd och sålunda, till befordrande
af handelns och alla nyttiga näringars uppkomst och förkofran, förebygga
ocker och obilliga intressens beräknande enskilda emellan.

(Jfr. § 44 och följande i ofvan nämnde Rikets Ständers beslut och förordning.)

D. I egenskap af allmän stats anstalt:

att uti den genom låneoperationerna inflytande och besparda vinst, en tillgång
må beredas, hvaröfver Kikets Ständer ega att till Kongl. Maj:ts och Fäderneslandets
heder och nytta samt allmänt gagneliga ändamål disponera.

(Jfr § 74 i ofvan nämnde Eikets Ständers beslut och förordning.)

§ 3.

Riksbankens grundfond skall, utan beräkning af riksbankens fasta egendom,
inventarier samt mynt- och medaljkabinett, utgöra tjugufem millioner riksdaler
riksmynt.

(Jfr g 4 i Lagen för Kikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, sådan denna § lyder i Kongl.

kungörelsen den 19 April 1864.)

§ 4.

Från föregående åren reserverad och under löpande året uppkommande
behållen vinst, som icke erfordras för att ersätta möjligen inträffad kapitalförminskning
i grundfonden, utgör riksbankens reservfond.

§ 5-

Såsom metallisk kassa anses och beräknas allt riksbanken tillhörigt, inom
landet befintligt svenskt och utländskt silfver- och guldmynt samt omyntadt silfver
och guld.

3

§ 6.

Mom. 1. Riksbanken eger att under de vilkor och inom de gränser,
som nedan bestämmas, utgifva sedlar, livilka, jemlikt 72 § Regeringsformen, för
mynt i riket må erkännas.

Mom. 2. Såsom riksbankens sedelstock anses och beräknas:

a) utelöpande sedlar;

b) på depositions- samt upp- och afskrifningsräkningar innestående medel,
hvilka skola vid anfordran tillhandahållas:

c) beloppet af utelöpande postvexlar.

Mom. 3. Sedelstocken, sålunda beräknad, får aldrig uppgå till mera än
högst trettio millioner riksdaler utöfver sammanlagda beloppet af följande riksbankens
tillgångar, nemligen:

a) metalliska kassan enligt nästföregående §.

b) på utrikes ort nedsatt eller under transport derifrån varande silfver
och guld i myntad eller omyntad form; och

c) andra hos bankinrättningar eller handelshus å utrikes ort innestående

medel.

§ 7-

Riksbanken är ovilkorligen skyldig att, när så påfordras, sina sedlar med
svenskt silfvermynt inlösa efter den grund, Konung och Riksdag fastställt, hvadan
sedlar å riksdaler riksmynt inlösas efter deras lydelse, sedlar å specie
eller banko efter den grund, att en riksdaler specie eller banko gäller lika med
en riksdaler femtio öre riksmynt, samt sedlar å 14 och 10 skillingar uti koppar
efter enahanda grund, som för inlösen af sedlar, lydande å banko.

(Se Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830 och Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning om

Rikets mynt af den 3 Februari 1855.)

§ 8.

Vägrar banken, under hvad sken det vara må, att sedel vid uppvisandet
efter fastställd grund inlösa, eger sedelinnehafvaren att derom göra skriftlig anmälan
hos Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt.

(Se Lagen för Rikets Ständers Bank af d. 1 Mars 1830.)

§ 9.

Öfver riksbankens metalliska kassa äfvensom tillgången i utländska valutor
samt den beräknade sedelstocken skall dels, enligt 5:te §:n i lagen för Rikets

4

Ständers Bank af den I Mars 1830, för hvarje hälft år och dels deremellan
för hvarje månad uppgift upprättas, tryckas och med allmänna tidningarne utdelas.

Öfver riksbankens ställning skall likaledes upprättas, tryckas och med allmänna
tidningarne utdelas dels, för hvarje qvartal, sammandrag och dels, för år,
fullständig öfversigt.

Afdelning 2.

Om Bankens rörelse.

A. Om metalliska kassans upprätthållande, köp och försäljning af silfver och guld,
utländska vexlar, obligationer och statspapper.

§ 10.

Mom. 1. Riksbanken emottager såväl i dess hufvudkontor som i lånekontoren
svenskt guldmynt, prägladt i enlighet med Kongl. förordningen af den 31 Juli
1868, till det pris, som fullmäktige finna skäligt derå fastställa.

Mom. 2. Likaledes emottages såväl i hufvudkontoret som i lånekontoren
svenskt guldmynt af äldre prägel samt utländskt guld- och silfvermynt af de slag
och till de pris, som fullmäktige bestämma.

Mom. 3. Silfver och guld i plants, kontrolleradt verksilfver samt kontrolleradt
eller annat omyntadt guld inköpes i såväl bankens hufvudkontor som
lånekontoren.

Allt omyntadt silfver och guld skall å Kongl. Myntverket profvas och
värderas, och erlägges betalning för silfver efter värdet i svenskt mynt och för
guld efter af fullmäktige bestämdt pris.

Mom. 4. Riksbanken inköper jemväl, efter enahanda grund, silfver och guld,
som, i ändamål att till riksbanken försäljas, omedelbart blifvit i Kongl. Myntverket
aflemnadt.

Mom. 5. Fullmäktige medgifves att, efter särskild pröfning för hvarje fall
och om de finna sådant lämpligt samt för riksbanken fördelaktigt, befria säljare
af omyntadt silfver och guld från såväl myntskatt, som det eller de särskilda afdrag
i öfrigt, hvartill Kongl. Myntverket är berättigadt, utan afseende derå, om
silfver eller guld blifvit inlemnadt i riksbanken eller lånekontor eller å Kongl.
Myntverket.

11.

Mom. 1. I såväl riksbanken som dess lånekontor tillhandahålles i mån
af tillgång å hvartdera stället och till de pris, fullmäktige hafva att bestämma,

o

icke allenast svenskt silfvermynt, prägladt före år 1830, och guldmynt af både
äldre och nyare prägel, utan äfven utländskt silfver- och guldmynt.

Mom. 2. Likaledes tillhandahålles i riksbanken, i mån af tillgång, silfver
och guld i plants till det pris, fullmäktige, med ledning af priset å silfver och guld
på utrikes orter, bestämma.

§ 12.

Mom. 1. Fullmäktige bemyndigas att i Stockholm, Göteborg och Malmö
köpa och åter försälja vexlar, betalbara å utrikes ort, dragna på sex månader eller
kortare tid, äfvensom att genom annat aftal öfvertaga utländsk valuta och densamma
åter aflåta.

Mom. 2. Riksbankens behållning i utländska valutor ega fullmäktige att
hafva innestående hos kända och säkra utländska bankinrättningar eller handelshus
samt att å dessa behållningar utställa vexlar eller anvisningar, eller ock använda
dem till förstärkning af silfver- och guldförrådet i riksbanken. Silfver
och guld, som sjöledes införes, skall mot sjöfara försäkras.

§ 13.

Fullmäktige bemyndigas likaledes att in- eller utrikes köpa och sälja inoch
utländska obligationer och statspapper.

§ IL

Mom. 1. Riksbankens metalliska kassa får icke bibehållas vid lägre belopp
än tio millioner riksdaler riksmynt.

Mom. 2. Visar metalliska kassan benägenhet att nedgå till det här ofvan
bestämda minsta belopp af tio millioner riksdaler riksmynt, böra fullmäktige i
tid vidtaga de åtgärder, livilka med afseende på förhållandena för tillfället finnas
lämpliga, medelst afyttrande af obligationer eller statspapper, medelst sedelstockens
förminskning genom indragning å lånerörelsen, eller medelst anlitande af
kredit å utrikes ort; egande fullmäktige att af dessa utvägar välja den eller dem,
som för tillfället må finnas bäst leda till ändamålet.

Mom. 3. Vid indragning å lånerörelsen bör följande ordning iakttagas:

a) minskning i vexeldiskonteringen, i utlåningen utan omsättningsrätt samt
i kassakreditiv-rörelsen;

i) inställande af vexeldiskonteringen, utlåningen och kassakreditiv-rörelsen,
dock med undantag för de kreditiv, som här nedan omförmälas, samt minskning i
utlåningen med omsättningsrätt;

6

c) uppsägning till inbetalning inom den i hvarje fall bestämda tid af de
Kongl. Kommers-kollegium och filialbankerna beviljade kreditiv; samt slutligen
cl) uppsägning af Riksgäldskontor kreditiv.

Mom. 4. Utländsk kredit, i form af lån eller kreditiv, må begagnas till
belopp af högst tolf millioner riksdaler riksmynt; och har Riksdagen i sådant afseende
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t, uppå fullmäktiges
anmälan i ämnet, täcktes låta bemedla det af fullmäktige för riksbankens
säkerhet nödigt ansedda lauet under den form, som för ändamålet kan finnas erforderlig,
samt å ett sådant lån meddela dess nådiga garanti.

I». Om riksbankens sedlar, om vexling af mynt och sedlar samt om andra betalningsmedel,
som i riksbankens kassor emottagas.

§ 15.

Mom. 1. Riksbanken utgifver sedlar å följande valörer, nemligen:

å	l	rdr rmt,	att inlösas	med ^ rdr	i silfver, eller 2	ort tolflödigt myntadt	silfver.
n	5	»		u	» 11	10	11	11	»
n	10	11	fi 11		ii n	20	11	11	ii
11	50	11	11 11	121	ii ii	100	11	11	ii
11	100	»	11 »	25	11 H	200	H	11	ii
	500,	> 11	ii n	125	n n	1000	11	11	n
	1000	11	ii n	250	11 v	2000	11	91	ii
skolande	texten	å dessa sedlar lyda	sålunda:	Sveriges	; Riksbank inlöser,	vid an

fordran, denna sedel å Riksdaler 00 Riksmynt med 00 Riksdaler i silfver eller 00
ort tolflödigt myntadt silfver; och böra sedlarne derjemte innehålla erinran om
lagen mot banksedlars efterapning och förfalskning samt om gällande bestämmelser
angående belöning för upptäckandet af sådant brott.

Mom. 2. Dessa sedlar förses med namnteckning af två riksbankens tjensteman;
den ena namnteckningen å sedlar af de två lägsta valörerna anbringad
genom tryck.

Mom. 3. Riksbanken och lånekontoren skola alltid vara försedda med
riksbankens sedlar till utvexling mot svenskt silfvermynt.

Mom. 4. För invexling i landsorten af förslitna sedlar å 5 riksdaler och
derunder i utbyte mot sedlar eller silfvermynt, ega fullmäktige att vidtaga nödiga
åtgärder.

Mom. 5. I fråga om inlösen af bristfälliga och förslitna sedlar iakttages
hvad som är stadgadt dels i Kongl. kungörelserna af den 5 Mars 1836 och den 4
Februari 1859 ocb dels i instruktionen för riksbankens tjensteman.

Mom. 6. Framställning om inlösen af sedel, som blifvit så stympad och
skadad, att denna inlösen beror icke af sedelns granskning, utan på undersökning
och pröfning af särskilda skäl och omständigheter, pröfvas och afgöres af
fullmäktige.

§ 16.

Mom. 1. I riksbankens kassor skall tillhandahållas svenskt silfvermynt af
alla de valörer, som enligt gällande myntordning utmyntas; börande fullmäktige
tillse att, så vidt ske kan, nödigt förråd af hvarje slag förefinnes.

Mom. 2. Vid lånekontoren utvexlas svenskt silfvermynt endast i mån af

tillgång.

§ 17.

Mom. 1. I såväl riksbanken som dess lånekontor in- och utvexlas kopparmynt.

Mom. 2. Vid lånekontoren är utvexlingen inskränkt inom det belopp, som
genom invexling dit ingått, men riksbanken bör städse vara försedd med ett, efterfrågan
motsvarande förråd kopparmynt, så vidt ske kan, af alla fastställda valörer;
hvadan det åligger fullmäktige tillse, att myntning af koppar i mån af behof
varder verkställd.

Mom. 3. Invexladt kopparmynt af äldre prägel än år 1855, Riksgäldskontorets
kopparskiljemyntspoletter deri inbegripna, får icke utvexlas, utan skall,
i riksbankens räkenskaper bokfördt till allenast det värde, hvartill detsamma af
Kongl. myntverket inlöses, till ommyntning användas.

§ 18.

Mom. 1. Vid insättningar och liqvider i riksbanken och lånekontoren kunna,
uton\ rikets mynt och riksbankens sedlar, användas: riksbankens, lånekontorens
och filialbankernas anvisningar, assignationer och vexlar; sedlar, utgifna af sådana
enskilda banker, som å den ort, der insättningen eller liqviden sker, lemna
dagligt tillfälle till utbyte af dessa sedlar mot riksbankens sedlar och livilka i
öfrigt af fullmäktige pröfvas böra till mottagande godkännas, samt vid uppvisandet
i Stockholm betalbara, af enskilda penningeanstalter utställda vexlar, som
efter vederbörande styrelses bepröfvande anses kunna mottagas.

Om föifaringssättet med mottagna enskilda bankers sedlar ega fullmäktige
meddela föreskrifter.

Mom. 2. I lånekontoren mottagna lanekontors- samt filialbanks-assignationer
och vexlar, äfvensom enskilda penningeanstalters vexlar skola§genast såsom kon -

8

tant leverering till riksbanken insändas; börande förstnämnda assignationer och
vexlar före afsändningen i lånekontoren makuleras.

§ 19.

Bankens och lånekontorens kassor skola å hvarje helgfri dag hållas för allmänheten
tillgängliga å tider, som af fullmäktige bestämmas.

C. Om depositions- och postvexelröreisen.

§ 20.

Mom. 1. Af staten samt dess allmänna verk och kassor, de under städernas
styrelser hörande embetsverk och kassor, allmänna inrättningar, välgörenhetsanstalter,
enskilda stiftelser och bolagsföreningar samt enskilda personer skall
i såväl riksbanken som dess lånekontor emottagas och å räkning föras icke allenast
svenskt silfvermynt eller riksbankens sedlar, utan äfven caroliner, under förbindelse
att, vid anfordran, tillhandahålla räkningshafvaren det insättningen motsvarande
belopp mynt eller sedlar, eller det antal caroliner, som insatt blifvit.

För sådana insättningar erlägger riksbanken ej ränta.

Mom. 2. Om öppnande af räkning göres skriftlig anmälan.

Mom. 3. Insättningar och uttagningar få ske äfven i brutna tal.

Mom. 4. För uttagning kan begagnas antingen handskrifven eller tryckt
anvisning eller assignation, eller till viss man eller order ställd vexel, hvilken icke
får in blanco transporteras; skolande behörigen folierade och numererade vexelblanketter
räkningshafvare tillhandahållas utan afgift.

§ 21.

Till undvikande af penningeförsändningar med posterna särskilda orter
emellan ege en hvar att i riksbanken och lånekontoren insätta penningar, mot erhållande
af till viss man eller ordres ställd vexel, att, vid uppvisandet, inlösas antingen
i riksbanken eller någotdera lånekontoret eller ock i riksbanken eller i
uppgifvet lånekontor; och gäller i afseende å denna rörelse för öfrigt till iakttagande
följande, nemligen:

a) Vexel får ej in blanco transporteras.

b) Då vexel af riksbanken utställes, skall densamma med först afgående
post aviseras lånekontoren eller vederbörande lånekontor. Lika beskaffad avis
åligge det lånekontor, som vexel utfärdat, att till riksbanken och öfriga lånekontoren
eller till riksbanken eller vederbörande lånekontor insända.

c) Öfver

9

c) Öfver rörelsen i dess helhet föres i riksbanken sammanfattad och fortgående
räkenskap.

d) De penningar, som för ifrågavarande ändamål insättas i riksbanken och
lånekontoren, få icke under något vilkor i diskonterings-, låne- eller kreditivrörelse
användas.

e) Om vid någotdera lånekontoret penningar insättas till högre belopp,
än som för vexlars infriande anses erforderligt, åligge det fullmäktige att sådana
medel derifrån till riksbanken infordra, med fullmäktige lemnad rätt att
kunna, der så nödigt anses, tillåta vederbörande lånekontorsstyrelse att, vid afsändning
af riksbankens sedlar, desamma makulera genom derå med trycksvärta anbragta
ord: “Inlöst i lånekontoret i N. N.“

f) Företes till inlösen vid någotdera lånekontoret vexel å större belopp,
än hvartill den hos kontoret varande behållning uppgår, ege lånekontoret att för
liqvidens verkställande utgifva assignation å riksbanken; gällande härvid till efterrättelse
hvad som i afseende å lånekontorens assignering i öfrigt är eller varder
stadgadt.

g) I händelse åter de i riksbanken insatta medel skulle vid något tillfälle
vara otillräckliga för infriande af vexlar eller af sådana assignationer, som, enligt
föregående moment, kunna af lånekontoren utfärdas, må fullmäktige begagna
förskott, hvilket genast, då tillgången det medgifver, återbetalas.

D. Om mottagning af paketer och annan flyttbar egendom.

§ 22.

Riksbanken må, såvidt lägligt är och utrymme dertill inom riksbanken
gifves, under försegling emottaga paketer eller annan flyttbar egendom, utan
att om innehållet undfå uppgift och utan ansvarighet å riksbankens sida för oförvållad
skada eller tillfällig olycka; skolande till riksbanken erläggas följande, i
förhållande till det nedsatta godsets rymd och den tid det i förvar innestått, bestämda
afgift, nemligen efter månad räknadt:

för depositum af lA kubikfot eller derunder.............R:mt — 50 öre.

„ depositum derutöfver till och med 4 å 4A kubikfot:

första kubikfoten....................... . 50

hvardera af de öfriga....................... n — 25

„ depositum derutöfver till och med 8 å 8A kubikfot:

första 4 kubikfot........................... 1-25

hvardera af de öfriga........................ ;j _ 20

Bih. till Biksd. Prot. 1S72. 10 Sami, 1 Afd. 2 Band. ” 2

(Banko-reglementet.)

iö

för depositum derutöfver till hvad storlek som helst:

första 8 kubikfot..........................R:mt 2: — öre.

hvardera af de öfriga.......................... „ — 12 „

Denna afgift utgår för minst en hel månad, och halfva månader upptagas
icke, men hvad deröfver är, anses för hel månad.

Ej heller upptagas halfva kubikfot, men hvad som öfverstiger half, räknas
som hel kubikfot.

Uppmätning af hvarje depositum sker vid dess inlemnande, då äfven afgiften,
till sitt månadtliga belopp uträknad och vederbörligen kontrollerad, införes
i depositionsbeviset, hvilket å viss man utställes.

Vid det nedsatta godsets återtagande erlägges belöpande afgift, hvilken
dock årligen infordras för sådana deposita, som under ett eller flere år innestått,
och skola afgifternas belopp särskildt redovisas.

Skulle inlemnaren ej åtnöjas med den afgift, som i depositionsbeviset
blifvit bestämd, återställes genast hans depositum.

E. Om upp- och utlånings-, diskonterings- och kreditivrörelsen.

§ 23.

Mom. 1. I riksbanken och lånekontoren emottagas penningar på upp- och
afskrifningsräkning af såväl enskilde personer, som enskilda korporationer, bolag
och inrättningar, under följande hufvudsakliga vilkor, nemligen:

a) insättningar och uttagningar få ske äfven i brutna tal;

b) å insättning meddelas qvitto, hvilket icke får å annan öfverlåtas;

c) för uttagning begagnas å viss man eller ordres ställd vexel, hvilken
icke får in blanco transporteras; skolande behörigen folierade och numererade
vexelblanketter räkningshafvare tillhandahållas utan afgift;

d) vexel är betalbar vid uppvisandet, under förutsättning att å räkningen
finnes behållning, motsvarande vexelns belopp;

e) å insatta medel beräknas ränta från och med första helgfria dag efter
insättningen å högsta fulla 100-tal af behållningen, såvidt ränta å densamma blifvit
utfäst.

Mom. 2. Fullmäktige ega att bestämma icke allenast den ränta, utan
äfven, inom ett maximum af 400,000 riksdaler, det belopp, hvarå sådan på hvarje
räkning godtgöres, och hvilken ränta för öfrigt kan vara olika i riksbanken och
de särskilda lånekontoren.

11

§ 24.

I riksbanken och lånekontoren mottagas ock penningar af såväl enskilde
personer som enskilda korporationer, bolag och inrättningar, att återbetalas antingen
å bestämd dag efter insättningen eller efter viss, på förhand bestämd
ömsesidig uppsägning, under följande vilkor:

a) insättning får ske å 100 riksdaler och deröfver, äfven i brutna tal;

b) öfver insättning meddelas bevis, hvilket skall återställas, då penningarne

lyftas;

c) ränta äfvensom högsta insättningsbelopp bestämmes af fullmäktige.

§ 25.

Riksbankens utlåningsrörelse bedrifves genom lånekontoret i Göteborg
för Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och Skaraborgs län; genom lånekontoret
i Malmö för Blekinge, Christianstads och Malmöhus län; genom lånekontoret
i Wisby för Gotlands län; genom afdelningskontoret i Luleå för Westerbottens
och Norrbottens län; samt genom riksbanken för rikets alla öfriga län.

§ 26.

Denna rörelse omfattar:

L) diskontering af vexlar;

2) utlåning mot hypotek af löpande förskrifning, aktier, publika papper
eller annan säkerhet;

3) utlåning mot pant af vågförda effekter;

4) beviljande af kassakreditiv; och

5) utlåning med omsättningsrätt.

§ 27.

Mom. 1. Till utlåning med omsättningsrätt skall ett förlag af tio millioner
riksdaler afsättas.

För öfrigt ega fullmäktige att för den i punkterna 1, 2, 3 och 4 af nästföregående
§ omförmälda diskontering, utlåning och kassakreditivrörelse använda
dels de genom upplåning enligt §§ 23 och 24 tillgängliga medel, dels af riksbankens
egna fonder hvad som för nämnde rörelse kan afses.

Mom. 2. Fördelningen emellan riksbankens hufvudkontor och lånekontoren
af de till utlåningsrörelsen afsedda medel bestämmes af fullmäktige; dock bör

12

i allmänhet såsom grund för fördelningen af det till utlåning med omsättningsrätt
afsätta förlag iakttagas, att deraf afses:

för riksbankens hufvudkontor......................... 5,300,000.

„ lånekontoret i Göteborg.......................... 2,600,000.

„ d:o i Malmö............................ 1,400,000.

„ d:o i Wisby............................ 200,000.

„ afdelningskontoret i Luleå......................... 500,000.

S:gr R:dr 10,000,000.

Diskontering af vexlar.

§ 28.

Mom. 1. Diskontering tillätes allenast af vexel, som, ställd i svenskt mynt
och betalbar inom högst sex månader efter diskonteringsdagen, är dragen på inom
riket bosatt svensk undersåte samt inrättad i enlighet med den i gällande vexellag
stadgade form och behörigen accepterad.

Mom. 2. Ar acceptanten icke bosatt å diskonteringsorten, eller i Stockholm,
eller å ort, der lånekontor eller annan bankinrättning har sitt säte, skall å vexeln
uppgifvas namnet på en å diskonteringsorten boende person, hos hvilken betalningen
vid förfallotiden tillhandahålles.

Mom. 3. Diskontering af vexel å lägre belopp än tvåhundra riksdaler är
ej medgifven.

Utlåning mot hypotek af löpande förskrifning, aktier, publika papper eller

annan säkerhet.

§ 29.

Mom. 1. Utlåning sker mot lånesökandes förbindelse, åtföljd af antingen
löpande förskrifning eller accepterad invisning, motsvarande minst hela det sökta
lånebeloppet;

eller ock aktier, publika papper eller andra hypoteker, som vederbörande
styrelse anser innefatta fullkomlig säkerhet för det sökta lånet.

Mom. 2. Lån meddelas å bestämd tid af högst sex månader eller ock att
återbetalas efter förutgången uppsägning af högst tre månader, men i begge
fallen icke å lägre belopp än 200 riksdaler.

Utlåning mot pant af vågförda effekter.

13

§ 30.

Mom. 1. Utlåning sker i riksbanken och lånekontoret i Göteborg mot
lånsökandes förbindelse och pant, enligt medföljande på riksbanken eller lånekontoret
öfverlåten vågattest;

l:o) af nedannämnde på vågar inom riket upplagda effekter af svensk tillverkning,
nemligen: smidt och valsadt jern, jernmanufaktur, stål, messing och
koppar af alla slag, samt alun och bly; börande i vågattester från Stockholms
och Göteborgs vågar panten upptagas till namn, sort och vigt, samt i attester
från öfriga vågar äfven till stämplar, dimensioner, stång- eller stycketal, med uppgift
tillika huruvida panten finnes antingen i sjelfva våghuset eller å annat förvaringsställe;
och

2:o) af svenskt tackjern, som i enlighet med gällande författningar är
behörigen stäinpladt och märkt samt upplagdt antingen å jernväg i Stockholm
eller Göteborg, eller å någon af öfriga inom riket befintliga jernvågar, vid hvilka
vågmästare äro anställde, och som stå under tillsyn och ansvarighet af städernas
magistrater; börande vågattesten innehålla bestämd uppgift å namnet på
och stämpeln för den hytta, hvarest tackjernet är tillverkadt, samt vigten.

Mom. 2. Belåningspriset bestämmes af fullmäktige till högst tre fjerdedelar
af pantens försäljningsvärde.

Mom. 3. Lån meddelas å bestämd tid af högst sex månader eller ock att
återbetalas efter förutgången uppsägning af högst tre månader.

Mom. 4. Med såväl återbetalning af dessa lån, som den derför lemnade
pantens frigifning förhålles i enlighet med hvad för närvarande är stadgadt eller
framdeles kan af fullmäktige föreskrifvet varda.

Mom. 5. Riksbankens och lånekontorens styrelser ega, hvar för sitt lånedistrikt,
så ofta och på det sätt, styrelserna finna lämpligast samt för riksbankens
säkerhet nödigt, låta anställa inventeringar å de på vågarne för riksbankens räkning
pantsatta effekter.

Beviljande af kreditiv.

§ 31.

Mom. 1. Kassakreditiv beviljas:

a) riksgäldskontor;

b) kongl. kommers-kollegium till manufakturernas och fabrikernas understödjande
;

14

c) jernkontoret;

d) sparbanker, som äro försedda med stadgar, stadfästade af vederbörlig
myndighet;

e) bolag, ehvad de äro grundade på Kongl. förordningen af den 6 Oktober
1848 angående aktiebolag eller delvis eller till det hela solidariska, med
undantag allenast af sådana, som drifva bankrörelse med rätt att utgifva egna banksedlar;
samt

f) enskilda personer.

Kreditiv beviljas hvarje gång på högst ett år, mot säkerhet, som af vederbörande
styrelse godkännes.

Från skyldigheten att ställa säkerhet äro riksgäldskontoret och jernkontoret
befriade, hvaremot riksbanken för kreditivet till kongl. kommerskollegium
skall ega säkerhet i manufakturdiskontens alla fordringar samt egna behållna tillgångar.

Mom. 2. Inträdes- eller kreditivafgiftens belopp bestämmes af fullmäktige.

Från erläggandet af sådan afgift äro riksgäldskontoret, kongl. kommerskollegium,
jernkontoret, sparbanker och s. k. folkbanker befriade.

Mom. 3. Riksgäldskontoret eger att begagna ett kreditiv af 1,500,000 R:dr.

Kreditiven till kongl. kommers-kollegium och jernkontoret bestämmas för
år 1873 till en million R:dr för det förra och 300,000 R:dr för det sednare.

Kreditiv må beviljas: till Stockholms stads sparbank å högst 50,000 R:dr,
till Göteborgs sparbank högst 20,000 R:dr, till hvar och en af öfriga sparbanker
samt till folkbank högst 10,000 R:dr.

I öfrigt eger vederbörande styrelse att i hvarje fall bestämma huru stort
belopp må kreditivsökande beviljas.

Mom. 4. Uttagningar och insättningar få verkställas äfven i brutna tal.

Räntan beräknas för den summa, som å kreditiv är utestående, dock
att, om denna slutar å annat belopp än jemnt tiotal riksdaler, räntan beräknas å
näiunast Överskjutande fullt tiotal.

Mom. 5. För uttagning begagnas antingen på viss man ställd invisning,
å hvilken summa, datum och alla personers namn äro handskrifna, eller ock på
viss man eller ordres ställd vexel, hvilken icke får in blanco transporteras; skolande
behörigen folierade och numererade vexelblanketter kreditivhafvare tillhandahållas
utan afgift.

Mom. 6. Kreditivtagare, som vid utgången af kreditivtiden erhållit nytt
kreditiv, att omedelbart derefter begagnas, är berättigad att låta till det nya
kreditivet öfverföra vid kreditivtidens utgång till äfventyrs befintlig kapitalskuld,
i mån som denna icke öfverstiger det nya kreditivets belopp. För sådan öfverföring
erlägges ej afgift.

15

Utlåning med omsättning sr ätt.

§ 32.

Mom. 1. Utlåning med omsättningsrätt sker mot lånsökandes förbindelse,
antingen åtföljd af löpande förskrifning, accepterad invisning, aktier, publika
papper eller andra hypoteker, som fullmäktige eller vederbörande styrelse
anser innefatta fullkomlig säkerhet för det sökta lånet, eller ock försedd med
borgen.

Mom. 2. Lånetiden får ej öfverstiga sex månader, men lånen må, såsom
hittills, omsättas, dock på högst sex månader hvarje gång.

Mom. 3. Lån må ej utgifvas å mindre belopp än 200 riksdaler, eller annorlunda
än å hela tiotal riksdaler derutöfver.

Mom. 4. Vid omsättning på jemna sex månader fordras minst en femtedels
afbetalning efter ursprungliga kapitalet, samt i förhållande derefter vid kortare
omsättningstider till och med tre månader, då afbetalningen blifver minst
en tiondedel; och får ingen inbetalning till ringare än detta sistnämnda belopp
ega rum, om ock omsättning skulle sökas på kortare tid än tre månader.

Mom. 5. Derest, vid omsättning af lån, felaktighet å de inlemnade lånehandlingarne
förefinnes, är lånsökande berättigad till erhållande af en månads
anstånd, från förfallodagen räknadt, för handlingarnes inlemnande ånyo, under
vilkor likväl att den föreskrifna inbetalningen blifvit senast å lånets förfallodag
verkställd, samt att riksbankens säkerhet genom anståndet icke äfventyras.

Mom. 6. Inlemnas till någotdera diskont- eller lånekontoret ansökningar
om lån från denna fond å större sammanlagdt belopp, än tillgångarne medgifva,
beviljas lånen i den ordning, anmälan derom ingått.

Allmänna bestämmelser angående diskonterings-, utlånings- och kreditivröreisen.

§ 33.

Mom. 1. Diskontering, lån eller kreditiv må ej beviljas:

l:o svenska medborgare, som äro bosatta å utrikes ort;

2:o fullmäktige i riksbanken och ledamöterne i styrelserna öfver lånekontoren;
samt

3:o tjenstemän och betjente i riksbanken och vid lånekontoren; dock
ega bemälde fullmäktige och ledamöter samt tjenstemän och betjente att hos
riksbanken eller vederbörande lånekontor erhålla lån eller kreditiv mot säkerhet
af publika papper, äfvensom lån mot pant af vågförda effekter.

16

Mom. 2. Ingen må medgifvas att diskontera vexel eller erhålla lån
eller kreditiv inom annat lånedistrikt än det, hvarest han är mantalsskrifven.

Mom. 3. Vexel-, förskrifnings- eller invisningsutgifvare, acceptant, endossent
eller löftesman må kunna antagas, äfven om han tillhör annat lånedistrikt,
än der diskontering, lån eller kreditiv sökes.

Mom. 4. Såsom låntagare får ej någon häfta för högre lån med omsättningsrätt
än sex tusen riksdaler riksmynt.

§ 34.

Mom. 1. Förbindelse för nytt eller omsättning af redan erhållet lån, eller
för kreditiv skall, derest låntagares eller löftesmäns vederhäftighet ej är af styrelsen
känd eller den erbjudna panten icke, ensam för sig, anses innefatta fullgod
säkerhet, vara försedd med antingen officielt intyg af länsstyrelse, eller, å landet,
af domhafvanden i orten, eller, i stad, af magistraten eller borgmästaren, den
sednare å embetets vägnar, eller ock med af enskild man, för hvilken styrelsen
hyser fullt förtroende, utfärdadt bevis angående vederhäftigheten.

Men oberoende häraf åligger det styrelsen att, med afseende å hvarje sökt
vexeldiskontering, lån eller kreditiv, pröfva antagligheten af den derför erbjudna
säkerhet samt med noggrannhet tillse att riksbankens säkerhet i hvarje fall betryggas;
och må styrelsen icke underlåta att, för vinnande af detta ändamål,
förskaffa sig alla de upplysningar, som kunna inverka på omdömet om gäldenärernas
ställning och förmåga att i allo uppfylla ingångna förbindelser.

Mom. 2. Då låntagare eller hypoteksutgifvare eller löftesmän ej sjelfve
kunna skrifva eller icke hafva för styrelsen känd namnteckning, skall af två trovärdige
män alltid vara bestyrkt, i förra fallet att de, vid deras namns tecknande
närvarande, erkänt förbindelsen, och i det sednare underskrifternas egenhändighet.

§ 35.

Mom. 1. Allmänheten är berättigad att i upp- och utlåningsärenden hos
riksbanken och lånekontoren personligen eller genom ombud utföra sina angelägenheter,
äfvensom att derom omedelbart skriftvexla. Alla häraf i riksbanken
och lånekontoren härflytande bestyr besörjas afgiftsfritt, under de vilkor och förbehåll
fullmäktige bestämma.

Mom. 2. Såväl fullmäktige i riksbanken och ledamöter af lånekontorsstyrelserna,
som de tjensteman i riksbanken och lånekontoren, hvilka af allmänheten
emottaga diskonterings-, låne- eller kreditivhandlingar, bereda dem till
föredragning eller hafva dem under vård, äfvensom ombudsmännen i riksbanken

och

17

och lånekontoren och de i ombudsmansexpeditionen anställde tjensteman vare det
uttryckligen förbjudet att såsom kommissionärer taga någon befattning medvexeldiskontering,
eller med anskaffande af lån eller kreditiv i riksbanken och lånekontoren;
ankommande det för öfrigt på fullmäktige att, i den mån sådant låter
sig verkställa, utsträcka enahanda förbud jemväl till öfrige tjensteman inom riksbanken
och lånekontoren.

Finnes förbudet vara öfverträdt af fullmäktig eller ledamot af lånekontors
styrelse, göres derom anmälan hos fullmäktige, som förordna angående åtal i
enlighet med gällande ansvarighetslag.

Ofverträdes åter förbudet af tjensteman, anmäles förhållandet hos fullmäktige
eller vederbörande styrelse, som ega att antingen för alltid eller viss tid af
minst sex månader skilja den felaktige från befattningen och densamma åtföljande
förmåner.

§ 36.

Mom. 1. Räntan å lån med omsättningsrätt utgör fem procent för år
räknadt och afdrages i förskott.

Vid vexel diskontering samt öfrig utlåning ega fullmäktige bestämma räntan
med afseende å såväl penningeställningen som betalningstiden och de säkerheter,
hvilka erbjudas; och kan denna ränta vara olika i riksbanken och vid
hvartdera lånekontoret. Räntan erlägges å den i skuldförbindelsen utfästade tid.

Mom. 2. För de summor, som lyftas eller insättas å kassakreditiv, beläknas
a kieditiven till riksgäldskontoret, kongl. kommerskollegium, jernkontoret,
sparbanker och s. k. folkbanker fyra procent ränta, men å öfriga kreditiv den
ränta, fullmäktige med afseende å penningeställningen hafva att bestämma.

Mom. 3. För lån, som ej senast å förfallodagen antingen till fullo inbetalas
eller liqvideras genom omsättning, der sådan får ega rum, samt för de
kassakreditiv, som icke betalas i enlighet med gällande kontrakt, beräknas från
förfallodagen sex procent ränta för år räknadt, der ej högre ränta är å försträckningen
betingad, i hvilket fall denna högre ränta utgår intill dess full betalning
sker.

§ 37.

Diskontering och utlåning sker i riksbanken samt vid lånekontoren i
Göteborg och Malmö alla söknedagar samt vid lånekontoret i Wisby minst två
dagar i veckan.

Kassakreditiv pröfvas så snart handlingarne undergått granskning, och
kreditivtiden räknas från och med den dag, som i hvarje fall genom kontrakt
bestämmes.

Bih. till Tliksd. Prot. 1872. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band.

(Banko-reglementet.)

3

18

§ 38.

Riksbanken och lånekontoren ega att af såväl Öfverståthållare-embetet i
Stockholm som samtlige Konungens befallningshafvande och öfrige exekutorer
skyndsamligen erhålla laga handräckning i alla de utsökningsmål, som af riksbankens
och lånekontorens utlåningar härröra, med åliggande för bemälda myndigheter
att, efter skuldens indrifvande, de influtna medlen ofördröjligen till riksbanken
eller lånekontoren insända.

Om fortsatt utredning af upphörda lånerörelsegrenar.

§ 39.

Mom. 1. Obligationer, utfärdade af riksbanken å medel, upplånade före
år 1890, få icke i riksbanken belånas, men riksbanken infriar vid anfordran sådana
af dessa obligationer, hvilka ej innefatta förbud mot medlens uttagning.

Mom. 2. För indrifning af återstående obetalda lån mot inteckning i hus
och jord i städerna utom Stockholm tjenar till efterrättelse hvad derom i äldre
bankoreglementen och gällande tjenstgöringsordningar är stadgadt.

Mom. 3. De af allmänna hypoteksbanken, mot säkerhet af denna banks
obligationer, från riksbanken öfvertagna fordringar mot pant af inteckning i fastighet
på landet och återbetalning i sedlar, till belopp samma fordringar vid 1864
års slut utgjorde, eller 6,280,832 riksdaler 56 öre riksmynt, liqvideras i öfverensstämmelse
med uppgjordt aftal och antagen amorteringsplan.

Mom. 4. I afseende på försträckningarne till ännu qvarvarande filialbanker
tjenar till efterrättelse hvad derom är stadgadt i § 44 af bankoreglementet
under 16 Maj 1871.

Mom. 5. Ingående afbetalningar å riksbankens inom linien förda fordran
hos Södertelje kanalbolag hänföres till vinsten för året; och kommer den för nämnda
fordran af vederbörande afgifna förbindelse att fortfarande hos riksbanken förvaras.

Mom. 6. De medel, som inflyta å den s. k. statslånefondens utestående
fordringar, skola, efter afdrag af nödiga förvaltningsutgifter, till riksgäldskontoret
aflemnas vid slutet af hvarje tredje månad.

Denna fonds räkenskaper vid de särskilda kontoren granskas fortfarande af
samma revisorer, som årligen utses till granskning af nämnda kontors förvaltning.

Sedan slutlig utredning skett af statslånefondens återstående fordringar,
skola fullmäktige till Kongl. Maj:t i underdånighet insända sammanfattad redogörelse
öfver inkomster samt utgifter och förluster i och för statslånefonden.

19

Afdelning 3.

Om riksbankens styrelse och dennas åligganden.

§ 40.

Mom. 1. Styrelsen öfver riksbanken föres af sju fullmäktige, hvilka vid
hvarje lagtima riksdag utses i den ordning, 71 § Riksdags-ordningen stadgar.

Mom. 2. Fullmäktige välja sjelfve bland sig en vice ordförande, att föra
ordet när hinder för ordföranden inträffar.

Mom. 3. Är styrelsen ej så fulltalig, som för besluts fattande erfordras,
enligt hvad här nedan föreskrifves, inkallas suppleant att i styrelsen deltaga.

Mom. 4. Fullmäktig frånträde genast denna befattning i följande fall:

a) om han blifver ledamot af statsrådet;

b) om han ställes under förmynderskap;

c) om han till borgenärer all sin egendom afträder;

d) om han af allmän åklagare ställes under tilltal för vanfrejdande brott;

e) om han förklaras förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att
inför rätta föra andras talan;

f) om han blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval med penningar
eller gåfvor sökt värfva röster eller emot vedergällning afgifvit sin röst, eller
genom våld och hot stört valfriheten.

Och skall då suppleant inkallas att i stället såsom fullmäktig inträda.

§ 41.

Vid förvaltningen af riksbanken hafva fullmäktige att ställa sig till efterrättelse
ej mindre rikets grundlagar, än äfven de i afseende på riksbanken särskildt
utfärdade lagar, ordningar, stadgar och reglementen; och åligger det fullmäktige
att doldt och förtegadt hålla hvad som rörer enskilda personers förhållanden
till riksbanken eller i öfrigt vid förvaltningen kan förefalla af sådan beskaffenhet,
att det, enligt Riksdagens beslut, tyst vara bör.

§ 42.

För den dagliga förvaltningens handhafvande utse fullmäktige inom sig
två deputerade. Dessa deputerade utöfva noggrann tillsyn öfver göromålens
handläggning inom riksbanken, besörja de med köp och försäljning af vexlar i
Stockholm förenade bestyr, föredraga låne- och andra ärenden samt hafva inspektionen
öfver riksbankens pappersbruk, allt i öfverensstämmelse med reglemen -

20

tet för riksbanken samt de instruktioner och förordnanden, som äro eller varda
af fullmäktige utfärdade.

§ 43.

Mom. 1. För behandling af allmänna ärenden sammanträda fullmäktige
en gång i hvarje vecka, eller oftare om ärendenas beskaffenhet och oafbrutna
gång sådant fordrar, och skola dervid minst fem fullmäktige vara tillstädes; dock
må ärenden, som ej tåla uppskof, afgöras af allenast fyra fullmäktige, derest de
äro om beslutet ense; men i sammanträden med fullmäktige i riksgälds-kontoret
böra minst fem af bankofullmäktige deltaga.

Uppstå vid fullmäktiges Öfverläggningar skiljaktighet i meningarne, böra
fullmäktige till protokollet afgifva sina röster, hvilka per capita beräknas. I de
fall, då rösterna äro lika, ege ordföranden afgörande röst. Den som icke till
protokollet sig yttrat, anses hafva bejakat pluralitetens beslut, och fullmäktig,
som af en eller annan anledning varit hindrad att något fullmäktiges beslut öfvervara,
får ej på sådan grund sig undandraga att deltaga i de öfverläggningar,
som vidare i följd af samma beslut kunna uppstå. Endast i fråga om val till sådana
förrättningar, hvartill någon ibland fullmäktige kan blifva utsedd, får röstning
med slutna sedlar ega rum.

Expeditioner i fullmäktiges namn må ej utgå. utan till följd af beslut, fattadt
i fullmäktiges sammankomst.

Mom 2. Pröfning af vexeldiskonterings-, låne- och kreditivansökningar
verkställes alla söknedagar af minst fyra fullmäktige, nemligen de två deputerade
samt minst två bland öfrige fullmäktige.

För bifall till ansökning fordras afgjord röstöfvervigt.

Mom. 3. I de fullmäktiges behandling tillhörande mål skola vederbörande
tjenstemäns utlåtande infordras, derest sådant för målets utredning nödigt anses.

44.

Till ärenden, hvilka i riksbanken böra hållas hemliga, räknas, utom diskonterings-,
låne- och kreditivärenden, de beslut och åtgärder, fullmäktige fatta och
vidtaga i afseende på köp och försäljning af vexlar med hvad dertill hörer, samt
reela fondens vidmakthållande, äfvensom angående tillverkning af banksedlar enligt
nya methoder, så att fullmäktiges öfverläggningar och beslut härom, hvilka uti särskilt
protokoll upptagas, ej få yppas, förrän banko-utskottet eller fullmäktige anse
sådant kunna ske utan skada för riksbanken.

21

§ 45.

Fullmäktige kunna ej, i och för deras befattning med riksbanken, emottaga
befallningar af någon annan än riksdagen och dess banko-utskott i de fall
detta sistnämnda eger att föreskrifter å riksdagens vägnar meddela; varande
fullmäktige för sina åtgärder i denna egenskap riksdagen eller dess banko-utskott
och revisorer allena redo skyldiga, samt kunna icke för sitt förhållande till ansvar
ställas, utan i laga ordning och till följd af riksdagens eller dess revisorers beslut,
eller, mellan riksdagar och revisioner, genom riksdagens justitieombudsman.

§ 46.

Skulle, i något fall, Kongl. Maj:t täckas genom dertill förordnad embetsman
till fullmäktige framställa något ärende, för att med dem derom underhandla,
vare det fullmäktige förbjudet att i denne embetsmans närvaro om beslutet öfverlägga
och detsamma fatta.

§ 47.

Mom. 1. För det af Kongl. Myntverket från riksbanken eller för dennas
räkning emottagna silfver och guld, hvilket bokföres till värdet i myntad form, åligger
det fullmäktige tillse att nämnda verk, så fort ske kan, redovisar genom aflemnande
till riksbanken af myntadt eller omyntadt silfver eller guld; och ege
fullmäktige att öfver sålunda emottaget och redovisadt silfver och guld från Kongl.
Myntverket undfå qvartals- och årsräkningar, hvilkas öfverensstämmelse med riksbankens
räkenskaper genom granskning derstädes utrönes.

Mom. 2. Fullmäktige skola genom delegerade deltaga i den inventering å
Kongl. Myntverket; som i Januari månad hvarje år och oftare, der så nödigt pröfvas,
anställes på sätt Kongl. Maj:t finner godt förordna.

Skulle dervid, i hvad riksbanken rörer, något finnas att erinra, må fullmäktige
hos Kongl. Maj:t derom göra underdånig anmälan.

§ 48.

Fullmäktige skola minst en gång hvarje år icke allenast förrätta inventering
af riksbankens alla kassor och öfriga förvaringsrum, utan äfven anställa
besigtning å riksbankens hus och inventarier.

Fullmäktige berättigas att, efter noggrann pröfning af omständigheterna i

22

hvarje särskildt fall, bevilja de riksbankens och lånekontorens gäldenärer, som
till borgenärers förnöjande sin egendom afträdt, ackord vid liqviden af deras
skulder till riksbanken eller lånekontoren, men ega för öfrigt icke, med undantag
dock hvad angår vissa inom linien förda fordringar, i afseende på bvilka
blifvit af riksdagen särskildt föreskrifvet, att efterskänka något af hvad enligt gifna
föreskrifter och gällande författningar bör erläggas, utan skola alla frågor om
eftergift underställas nästblifvande banko-utskott till afgörande i den ordning, instruktionen
för detta utskott stadgar.

§ 50.

Öfver sådana till banko-utskott eller revisorer ställda besvär eller hos
banko-utskott gjorda ansökningar, som blifvit inom behörig tid till fullmäktige inlemnade,
skola fullmäktige afgifva utlåtande.

§ 51.

Fullmäktige äro berättigade att, när som helst, genom ombud, utsedt inom
eller utom fullmäktige, anställa inventering och undersökning vid lånekontoren.

§ 52.

Mom. 1. Åt fullmäktige är öfverlemnadt att låta af riksbankens medel
utbetala:

l:o de åtskilliga barnhusinrättningar i riket anvisade anslag;

2:o bidraget till bankostatens enke- och pupillkassa;

3:o åt de personer, hviika förut åtnjutit julgåfva och fortfarande deraf äro
i behof, sådant understöd till oförändradt belopp;

4:o de från fullmäktiges s. k. dispositionsräkning nu utgående årliga anslag.

Och ega fullmäktige att af de på anslaget till berörda dispositionsräkning
uppkomna besparingar dels utgifva ersättning för utarbetande af fortsättning intill
närvarande tid åt det register öfver riksbankens handlingar, som till och med 1825
blifvit upprättadt, och dels att meddela understöd åt sådana i torftiga omständigheter
stadda enkor och barn efter tjensteman och betjente vid riksbanken och
diskontverken, som icke äro berättigade till erhållande af pension från dessa
inrättningars pensionskassor.

Mom. 2. Om de med berörda anslag inträffade förändringar skola fullmäktige
hos banko-utskottet göra anmälan.

§ 53.

Det åligger fullmäktige icke allenast att, sedan årsräkenskaperna vid riksbankens
pappersbruk blifvit afslutade, samfäldt eller genom delegerade, på stället

23

taga kännedom af föregående årets förvaltning samt tillse byggnaders och maskiners
tillstånd m. m., utan äfven att vid hvarje förvaltares afgång och deremellan
hvart 3:dje år verkställa inventering af förråden vid bruket.

§ 54.

Förekomma under pågående riksdag sådana frågor, som i ett eller annat
afseende hafva inflytande på riksbankens kredit eller säkerhet, men hvaröfver bestämda
föreskrifter saknas, må beslut derom ej af fullmäktige fattas, innan de först
rådfört sig med banko-utskottet.

§ 55.

Någon riksbankens fastighet, med undantag af sådan, som till betäckande
af riksbankens deruti intecknade fordran blifvit för dess räkning inropad, må icke
af fullmäktige afyttras eller riksbanken frånskiljas, utan skall fråga derom underställas
bankoutskottet.

§ 56.

Berättelser skola af fullmäktige afgifvas dels angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning i sin helhet, till såväl bankoutskottet som riksdagens
revisorer öfver stats-, banko- och riksgäldsverken, och dels angående diskonteiings-,
låne- och kreditivrörelsen samt hithörande bevaknings- och utsökningsärenden,
till riksdagens för granskning häraf utsedde särskilda revisorer.

§ 57.

Fullmäktige skola alltid vara beredde på sådane anstalter, hvarigenom
riksbankens redbarheter samt angelägna handlingar och dokumenter må kunna, om
så fordras, utan tidsutdrägt, till säker ort inom riket förflyttas; och böra fullmäktige,
vid slikt förhållande, af Kongl. Maj:t utbedja sig råd och upplysningar; varande
å Carlsborgs fästning för riksbankens räkning tillgänglig en särskild lägenhet,
hvarest större eller mindre del af riksbankens redbarheter kan, i händelse
af behof, förvaras.

§ 58.

Åt fullmäktige är uppdraget:

enligt Regeringsformens 50 § att, jemte fullmäktige i riksgäldskontoret,

24

med Konungen samråda om utsättande af annan riksdagsort då, i anseende till
vigtiga hinder, riksdag ej kan hållas i hufvudstaden;

enligt Regeringsformens 98 § att, om Justitie-ombudsmaunen dör eller sin
befattning nedlägger, då, gemensamt med fullmäktige i riksgäldskontoret, insätta
i embetet den person, riksdagen till hans efterträdare utsett, samt att, då den
person, som riksdagen utsett att Justitie-ombudsmannen efterträda,, till verklig
Justitie-ombudsman förordnas, eller genom döden afgår, eller rättigheten till efterträdandet
sig afsäger, genast, samfäldt med riksgäldskontorets fullmäktige, per
capita, välja en annan;

enligt Regeringsformens 109 § att, derest riksdagen bestämt bevillningens
hela belopp, men icke före riksdagens slut om bevillningens fördelning blifvit
ense, då, gemensamt med fullmäktige i riksgäldskontoret, uppsätta och utfärda ny
bevillningsförordning på sådan grund, att de i den förut gällande bevillningsförordningen
stadgade artiklar jemlikt ökas eller minskas efter den fastställda bevillningssummaus
förhållande till den, som vid föregående riksdag blifvit fördelad;

enligt Riksdags-ordningens 32 §, att vid riksdagens början genom tre delegerade
tillstädesvara vid granskning af de fullmakter, hvarmed riksdagsmännen
skola styrka sin behörighet;

enligt Instruktionen för riksdagens revisorer af Riksbanken § 7, att, när för
ordinarie revisor eller i hans ställe inkallad suppleant, sedan lagtima riksdag är
afslutad och innan revisionen sammanträdt, hinder uppkommer att uppdraget utföra,
uppå anmälan derom, inkalla närmast i ordningen varande suppleant att i
revisionen deltaga.

Derjemte ega fullmäktige att gemensamt med fullmäktige i riksgäldskontoret,
för framtida uppsigten och kontrollen öfver Göta kanals vidmakthållande,
utse och välja en person att, å riksbankens och riksgäldskontorets vägnar, såsom
ledamot deltaga i Göta kanaldirektion; skolande nytt val dertill hvarje år anställas,
hvarvid dock det förut utsedda ombudet kan åter inväljas.

Bemälde fullmäktige må ock gemensamt utse ett ombud att å riksbankens
och riksgäldskontorets vägnar deltaga i revisionerna af kanalverkets räkenskaper.

Afdelning 4.

Om tjänstemännen, deras tillsättande, aflöning och åligganden, ordningsstadganden samt

grunderna för pensions erhållande.

§ 59.

De af riksbankens verksamhet härflytande göromål handläggas af tjenste männen,

25

männen, i öfverensstämmelse med gällande instruktioner samt de af fullmäktige
eller deras deputerade meddelade föreskrifter.

I berörda instruktioner ega fullmäktige att vidtaga sådana smärre förändringar,
som kunna finnas nödiga och icke äro mot föreskrifterna i detta reglemente
stridande; skolande likväl dylika af fullmäktige beslutade förändringar vid nästkommande
riksdag underställas banko-utskottets pröfning och stadfästelse.

§ 60.

Tjenstegraderna inom riksbanken äro fyra, nemligen:

Första graden: kontorsskrifvare, kassaskrifvare och kanslister.

Andra graden: bokhållare, revisorer, kassörer, notarie och registrator.

Tredje graden: kamererare och ombudsman.

Fjerde graden: kommissarier och bankosekreteraren.

§ 61.

Mom. 1. På ordinarie stat må ej tillsättas flere tjenstemän än högst sextio,
hvaraf i första graden tjugufyra, i den andra tjugutre, i den tredje fem och i
den fjerde åtta. För tjenstemän af tredje och fjerde tjenstegraden, äfvensom för
dem af andra graden, hvilka tjenstgöra i fullmäktiges och ombudsmans-expeditionerna,
meddelas fullmakt.

Mom. 2. Skulle för göromålens obehindrade gång ökade arbetskrafter
för någon tid finnas oundgängligen behöfliga, ega fullmäktige att utöfver stat
anställa den eller de tjenstemän, som erfordras, och åt dem för tjenstgöringstiden
anslå lämpliga arvoden.

Mom. 3. Vaktbetjening i riksbanken till erforderligt antal antages af
fullmäktige.

§ 62.

Mom. 1. De till fullmäktige, deras deputerade samt tjenstemännen utgående
löner och arvoden äro bestämda i särskild, af Riksdagen fastställd
aflöningsstat.

Mom. 2. Utöfver hvad aflöningsstaten upptager ega fullmäktige ej mindre
att för underskrifvande af nya samt granskning, uppräkning och korsning af
förslitna sedlar meddela de tjenstemän, hvilka dertill erhålla uppdrag, särskild
godtgörelse, som af fullmäktige bestämmes, än äfven att tilldela lämpliga arvoden
såväl åt de tjenstemän, hvilka biträda deputerade med göromål och bestyr
i och för vexlars köp och försäljning, som ock åt de tjenstemän, hvilka erhålla
uppdrag att handhafva de göromål, som härflyta af stadgandet i § 35 mom. 1
här ofvan.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1872. 10 Samt. 1 Afcl. 2 Band. 4

(Banko-reglementet).

26

Likaledes ega fullmäktige att utöfver stat till vaktmästare i och för tjenstgöring
vid brandanstalterna och nattbevakningen meddela de arvoden, fullmäktige
finna skäliga.

Mom. 3. Å arvodesstat utgående tjenstgörings- och missräkningspenningar
samt sådana arvoden, hvilka äro anvisade åt tjensteman, åtfölja utöfvandet af
sjelfva tjenstebefattningen, och få alltså icke åtnjutas under tjenstledighet; dock
med rättighet för fullmäktige att kunna medgifva den tjensteman eller vaktbetjeut,
som af sjukdom hindras från tjenstens bestridande, att under tiden uppbära de
för samma tjenst å arvodesstat utgående tjenstgöringspenningar samt med det
undantag för öfrigt, som följer af stadgandet i § 69 mom. 4 om semester för
tjenstemännen.

§ 63.

Pröfvas ledigblifven tjenst kunna umbäras, ega fullmäktige inställa tillsättningen,
äfvensom, derest tjensten anses lämpligen kunna medelst tjenst i lägre
grad ersättas, fullmäktige ega att om tillsättning af sistnämnda tjenst förordna

§ 64.

Mom. 1. För tillsättning af ordinarie tjenst utsattes, medelst anslag å lämpligt
ställe inom riksbanken samt kungörelse i Post- och Inrikes tidningar, ansökningstid
af tretio dagar från kungörandet.

Anslaget skall, der så ske kan, afse icke viss tjenst, utan i allmänhet
tjenst inom viss tjenstegrad.

Mom. 2. Sökande till tjenst i fjerde graden eller till ombudsmamtjensten
skall skriftligen förbinda sig att för de medel, som kunna honom i tjensten
anförtros, ställa vederhäftig borgen eller annan säkerhet till det belopp, fullmäktige
kunna komma att bestämma.

Mom. 3. Anmäler sig efter anslag icke någon fullt lämplig och skicklig
sökande, skall ny ansökningstid utsättas.

Mom. 4. Deputerade ega att antaga och entlediga behölliga biträden för
de göromål och bestyr, som härflyta af vexlars köp och försäljning; börande deputerades
åtgärder härvid hos fullmäktige anmälas.

§ 65.

Vid alla tjenstetillsättningar skola fullmäktige till tjensten nämna den bland
de sökande, som för tjensten är mest skicklig och passande. Till ombudsman kan

27

endast den nämnas, som aflagt prof för inträde i rikets rättegångsverk, h vilket
äfven erfordras för anställning till tjenstgöring i ombudsmans-expeditionen.

§ 66.

Den, som till tjenst i riksbanken befordras, må icke annan tjenstebefattning
utom riksbanken bibehålla eller emottaga. De tjensteman, hvilka, till följd
af förut gällande stadganden, innehafva tjenster utom riksbanken, må dock sina
nuvarande tjenster bibehålla, så länge de icke äro för bankens tjenst hinderliga.

§ 67.

Uppflyttning till högre lön inom tjenstegrad må icke ske, med mindre *

fullmäktige pröfva tjenstemannen hafva genom sin föregående tjenstgöring inom
graden och fortfarande duglighet gjort sig förtjent af en dylik löneförbättring.

Tjensteman, som varder till högre lön uppflyttad, undfår derå protokollsutdrag.

§ 68.

Riksbankens tjenstemän och betjente äro skyldige att underkasta sig den
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en förändrad
organisation af riksbanken eller eljest kan varda stadgad.

Såsom tjenstepligt åligger det enhvar af riksbankens tjenstemän, som dertill
af fullmäktige erhåller uppdrag, att underskrifva nya samt granska, uppräkna
och makulera förslitna sedlar.

De å indragningsstat före år 1864 uppförda öfvertalige tjenstemän kunna
icke, emot deras vilja, tvingas att emottaga någon af nuvarande tjenstebefattningar,
såvida icke denna befattning, i afseende på göromålens omfång och beskaffenhet,
motsvarar den, hvarå de ega fullmakt.

§ 69.

Mom. 1. De tjenstemän, som deltaga i vården af riksbankens generalkassor,
skola, en för alla och alla för en, eller, der blott två äro anställde, en för
begge och begge för en, ansvara för de under deras vård förvarade tillhörigheter.

Mom. 2. För öfrigt skola tjenstemännen, hvar för sig, ansvara för hvad
hvar och en tillhör att verkställa, kontrollera eller vårda, och då två eller flere
handlägga samma expedition eller ärende, skall ansvaret för den skada och förlust,
som tillskyndas riksbanken, dem emellan sålunda fördelas, att den, som haft

28

första handläggningen, kommer att ersätta en tredjedel, och den eller de kontrollerande
två tredjedelar; börande ersättningen, då de kontrollerande äro flere,
af hvardera med lika belopp utgöras; men skulle densamma icke kunna hos en
eller annan af de ersättningsskyldige uttagas, skola de öfrige, en för begge och
begge för en, eller en för alla och alla för en, godtgöra bristen.

Mom. 3. Den som, enligt instruktionen eller förordnande af fullmäktige,
deras deputerade eller vederbörande kontorschef, förrättar en annans tjenst, står
under tiden i samma ansvar, som ordinarie innehafvaren deraf; men om någon
eljest, med chefens tillstånd, sätter annan i sitt ställe, ansvarar han sjelf för
vikariens åtgärder.

Dessutom är hvar och en bankens tjensteman vid eget personligt ansvar
förbunden att i tid upptäcka och tillkännagifva, om han förmärker något å färde
vara, som kan lända riksbanken till skada eller förlust.

§ 70.

Mom. 1. Blifver tjensteman af sjukdom hindrad att sin syssla förrätta,
och göromålens behöriga gång fordrar att föranstalta om vikaxuat, ege fullmäktige
att om tjenstgöringen förordna och dervid använda ett arvode af 1,000 R:dr,
efter år räkuadt.

Mom. 2. Erhålles tjenstledighet efter egen ansökning för svag helsas förbättrande,
utan egentligt sjukdomsförfall, eller för enskilda angelägenheter eller i
och för tjenstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer, vare den tjenstledige
pligtig att sjelf vidkännas kostnaden för tjenstens bestigande.

Mom. 3. Då vikariat för någon tjensteman erfordras i anseende dertill, att
han sin egendom åt borgenärer afträdt, eller ock blifvit för skuld i häkte inmanad
eller under förmyndare ställd, bör hälften af hans lön användas till tjenstens
bestridande under den tid, vikariat i dylika fall, enligt nedanstående §§ 74
och 75, kan komma att fortfara.

Mom. 4. Samtlige tjenstemän i riksbankens kontor och expeditioner ega,
så vidt sådant utan hinder för göromålens jemna och oafbrutna gång kan ske,
hvar i sin ordning under sommarmånaderna åtnjuta semester, de i lista och 2:dra
graderna under en månad och de i 3:dje och 4:de graderna under en och en
half månad hvarje år. Tjenstemanuen bibehåller under semestertid såväl lön som
tjenstgöringspenningar, arvoden och missräkningspenningar, hvaremot fullmäktige
ega att i och för tjenstgöringen använda icke allenast arvoden, beräknade efter
1,000 R:dr för år, utan äfven de för vissa befattningar anvisade missräkningspenningar,
allt likväl inom det i lönestaten dertill anvisade belopp. Semester-ordningen
för hvarje år fastställes af fullmäktiges deputerade.

29

§ 71.

För att kunna antagas till extra ordinarie tjensteman i riksbanken, fordras
att hafva undergått godkänd afgångsexamen från högre elementarläroverk eller
på annat sätt ådagalagt erforderliga kunskaper för riksbankens tjenst.

§ 72.

Öfvervaktmästare, tillika brandmästare, samt öfriga ordinarie vaktmästare
tillsättas af fullmäktige medelst konstitutorial.

Deputerade ega att antaga och entlediga extra vaktbetjening.

§ 73.

Om någon af riksbankens vaktbetjening af sjukdom hindras att sin tjenst
bestrida, ega deputerade förordna extra vaktbetjent att tjensten förrätta, mot åtnjutande
för den tid, vikariatet fortfar, af ett arvode, motsvarande den inkomst på
lönestat, som för riksbankens yngre vaktmästare är bestämd. För vaktbetjent, som
af annan anledning söker ledighet, eller som måste från tjenstgöring afhållas
i följd deraf, att han till borgenärers förnöjande sin egendom afträdt, förordnas
vikarie af deputerade på den tjenstlediges bekostnad.

§ 74.

Om någon tjensteman antingen vid mindre förseelser i tjensten ej låter sig
rätta af vederbörande förmäns tillsägelse och varningar, eller ock beträdes med
verklig vårdslöshet eller försummelse i sin tjenstgöring, vare förmannen skyldig
att förhållandet skriftligen anmäla hos fullmäktige, som bestämma, huruvida sådan
anmälan bör till åtal eller annan åtgärd föranleda. I sådant fall skall tjenstemannen
lemnas tillfälle till förklaring och de upplysningar infordras, som för sakens
bedömande finnas erforderliga, och, om tjenstemannen derefter finnes beträdd med
försummelse eller fel i tjensten eller annan oordentlighet eller ock med ett ovärdigt
uppförande i allmänna lefvernet, skall han antingen erhålla inför protokollet
en allvarsam föreställning, eller från tjenstgöring i riksbanken afhållas på längre
eller kortare tid, med förlust af större eller mindre del af lönen.

Varder han sedermera till ny förseelse förvunnen, afhålles han på längre
eller kortare tid, med förlust af större eller mindre del af lönen, från tjenstgöring
i riksbanken, eller ock skiljes han från derstädes innehafvande tjenst.

30

§ 75.

Om någon kommissarie eller innehafvare af sådan tjenstebefattning inom
riksbanken, hvarmed uppbörd eller godkännande af andra verks eller enskilde
personers invisningar å riksbanken är förenad, varder under förmynderskap stäld.
må det ej tillåtas honom att tjensten förrätta, så länge hans omyndighetstillstånd
fortfar. Blifver han icke inom tvänne år från förmyndares inseende befriad, skiljes
han från tjensten.

§ 76.

Mom. 1. Den tjensteman eller vaktbetjent, som till borgenärers förnöjande
sin egendom afträdt, bör genast från tjenstgöring i riksbanken afhållas, och skall,
om han icke senast sex månader efter det inställelsedagen i konkursen inträffat,
styrker sig vara från borgenärers kraf befriad, skiljas från sin i riksbanken innehafvande
tjenstebefattning.

Mom. 2. Inmanas någon för skuld i häkte, vare han sin tjenst i riksbanken
förlustig.

§ 77.

Tjensteman, som öfvertygas om ärerörigt brott eller annan förseelse i
allmänna lefvernet af den svåra beskaffenhet, att riksbankens trygghet eller anseende
ovilkorligen fordrar hans entledigande, hafve gjort sig förlustig sin i riksbanken
innehafvande tjenst.

§ 78.

Den extra ordinarie tjensteman, som utan erhållet tillstånd eller anmäldt
laga förfall uteblifver från tjenstgöring tre månader, eller eljest visar märklig försummelse
eller undandrager sig behörigt deltagande i göromålen, skall, på deputerades
anmälan, från listan öfver extra ordinarie tjenstemän afföras.

§ 79.

Om någon af riksbankens vaktbetjening visar ohörsamhet mot förmäns
befallningar, eller på annat sätt felar i tjensten, eller utom densamma förhåller sig
tadelvärdt, ankomme det på fullmäktige att, efter anmälan af deputerade, efter
omständigheterna, antingen afhålla den felaktige från tjenstgöring under längre

31

eller kortare tid, med förlust af större eller mindre del af lönen, eller ock ge
nast skilja honom från tjensten.

§ 80.

"Vid pensionering af riksbankens tjensteman, konstidkare och vaktbetjening,
tjenar såsom grund dels den lön, de vid afgången, enligt löne- eller indragningsstat,
innehafva, dels det antal år, de användt såsom extra ordinarie
och ordinarie i ej mindre riksbankens än annan statens tjenst.

.. g 81.

Den tjensteman, konstidkare eller vaktbetjent, som uppnått sjutio års ålder
eller tjenat femtio å - är berättigad att flyttas på pensionsstat, med åtnjutande i
sin öfriga lifstid af hela lönen såsom pension.

§ 82.

^eu tjensteman, konstidkare eller vaktbetjent, som uppnått sextiofem års
ålder och tjenat fyratio år, eger att undfå afsked, med bibehållande af hela lönen
såsom pension, då genom läkarebetyg behörigen styrkes, att han befinnes uti ett
sjukligt eller forsvagadt helsotillstånd.

§ 83.

^en tjensteman, konstidkare eller vaktbetjent, som efter ådagalagdt välföihållande
i och utom tjensten, sig om afsked anmäler, är, såvida han fyllt
sextio ar och tjenat fyratio år, berättigad att, såsom pension för lifstiden, åtnjuta
trefjerdedelar af innehafvande lön. Före uppnådda sextio lefnadsår, i förening
med fyratio tjensteår, kan afskedssökande endast i händelse af bevislig oförmögenhet
till vidare tjenstgöring pension erhålla. Pensionsbeloppet bestämmes då
efter tjensteåren allena, medelst afdrag å trefjerdedelars lön af en fyrationdedel
j)i hvarje bristande tjensteår. Öfverstiga deremot tjensteåren 40 och åldersåren
GO, ökas det ofvan bestämda pensionsbeloppet med en fyrationdedel för hvarje
öfveiskjutande tjensteår, eller ook med en sextiondedel för hvarje öfverstigande
åldersår, derest detta sistnämnda beräkningssätt skulle för afskedssökanden förmånligare
utfalla.

§ 84.

Mom. 1. Då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång finnes
oundgängligen nödigt, kunna fullmäktige på pensionsstat förflytta en tjensteman,

32

som af ohjelpligt sjukdomstillstånd eller afgjord oförmögenhet är förhindrad att
vidare gagna riksbanken, oaktadt han sig ej om afsked anmält. I sådant fall
ega fullmäktige att, efter omständigheterna, antingen tillägga tjenstemannen hela
lönen i pension, ehvad de föreskrifna lefnads- och tjensteåren äro uppnådda eller
icke, eller ock tillämpa de grunder för pensions bestämmande, som i näst föregående
§ äro faststälda.

Mom. 2. Skulle åter någon af vaktbetjeningen före uppnådda, här ofvan
föreskrifna lefnads- och tjensteår, finnas af sjuklighet urståndsatt eller eljest oförmögen
att längre gagna riksbanken, ega fullmäktige att, efter noggrann pröfning
af omständigheterna i hvarje särskildt fall, honom på pensionsstat förflytta, med
bibehållande under sin öfriga lifstid af en årlig pension, motsvarande högst två
tredjedelar af lönen, och i öfrigt lämpad efter den afgåendes tjenstetid inom riksbanken
och under tjenstgöringen derstädes ådagalagda förhållanden samt större
eller mindre förmåga att kunna till sin bergning sjelf bidraga.

§ 85.

Pensionstagare, som dömes till förlust af medborgerligt förtroende för alltid
eller för viss tid, hafve förlorat rättigheten att pension vidare uppbära.

§ 86.

Mom. 1. Ansökningar från personer inom riksbanken rörande arvoden utöfver
faststäld stat, gratifikationer, eftergifter eller afskrifningar få endast ske
hos banko-utskottet; och skola ansökningarne till fullmäktiges expedition inlemnas
senast å den dag, Riksdagen sammanträder, vid påföljd att de i annat fall icke
varda till pröfning upptagna.

Mom. 2. Öfver sådana, af fullmäktige fattade, riksbankens tjensteman rörande
beslut, som grunda sig på reglementets föreskrifter angående tjenstemännens
tillsättande, aflöning och åligganden samt ordningsstadganden och grunder
för pensions erhållande, kunna besvär anföras hos näst sammanträdande bankoutskott
eller, mellan riksdagarne, hos revisorerne af riksbanken; dock, hvad
angår fullmäktiges beslut i ordningsmål, endast i det fall, att klaganden blifvit från
tjensten skiljd eller förklarats skyldig afstå någon del af sina löneinkomster.

Besvären skola, vid äfventyr af talans förlust, anmälas hos fullmäktige, i
frågor om befordringar senast fjorton dagar efter det beslutet blifvit justeradt
och i andra mål senast fjorton dagar efter det klaganden af beslutet bevisligen
erhållit del, den oräknad, allt före klockan tolf på dagen; hvarefter besvären böra
till fullmäktiges expedition inlemnas, när de äro ställda till bankoutskottet, sist å
den dag, Riksdag sammanträder, och när de anföras hos revisorerne af riksbanken.

33

ken, sist fjorton dagar före revisionens början; men är beslutet af fullmäktige
meddeladt senare än fjorton dagar före utgången af den sålunda bestämda tiden,
böra besvären till banko-utskottet eller revisionen omedelbart ingifvas innan klockan
tolf å fjortonde dagen efter den, då befordringsfråga blifvit justerad eller
beslut i annat mål blifvit klaganden delgifvet.

Afdelning- 5.

Om styrelserna vid iånekontoren i Göteborg, Malmö och Wisby och deras åligganden, samt

om tjenstemännen vid dessa lånekontor.

§ 87.

Mom. 1. Styrelsen öfver hvartdera af Iånekontoren i Göteborg, Malmö och
Wisby utgöres af fyra ledamöter, deraf Riksdagen utser tre jemte suppleanter för
dem och fullmäktige förordna den fjerde, eller riksbankens ombud i styrelsen.

Mom. 2. Styrelsen väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

Mom. 3. Är styrelsen ej så fulltalig, som för besluts fattande erfordras,
enligt hvad bär nedan föreskrifves, inkallas suppleant att i styrelsen deltaga.

Inträffar hinder för banko-ombudet, förordna fullmäktige annan person
att befattningen under tiden bestrida mot ersättning, som af fullmäktige bestämmes,
och bör emellertid annan ledamot af styrelsen öfvertaga banko-ombudets
göromål.

Mom. 4. Ledamot i styrelsen frånträde genast denna befattning i följande
fall:

a) om lian blifver ledamot af statsrådet;

b) om han ställes under förmynderskap;

c) om han till borgenärer all sin egendom afträder;

d) om lian af allmän åklagare ställes under tilltal för vanfrejdande brott;

e) om han förklaras förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att
inför rätta föra andras talan;

f) om han blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval med penningar
eller gåfvor sökt värfva röster eller emot vedergällning afgifvit sin röst eller genom
våld och hot stört valfriheten.

Och skall då suppleant inkallas, att i stället såsom ledamot i styrelsen

inträda.

Banko-ombudet ege fullmäktige dessutom att, när så lämpligt pröfvas, från
befattningen entlediga.

Bih. till Riksd. Frat. 1872, 10 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 5

Banko-reglementet.

34

§ 88.

Vid förvaltningen af lånekontoret har styrelsen att ställa sig till efterrättelse
icke allenast de för riksbanken utfärdade lagar, ordningar, stadgar och reglementen,
utan äfven de föreskrifter, som äro eller varda af fullmäktige eller
deras deputerade meddelade för beredande af antingen större ordning, säkerhet
och kontroll vid lånekontoren, eller närmare öfverensstämmelse emellan riksbankens
och lånekontorens räkenskaper och redovisning; och har styrelsen att doldt och
förtegadt hålla hvad som rörer enskilda personers förhållanden till lånekontoret.

§ 89.

Mom. 1. Den dagliga förvaltningen af lånekontoret besörjes af bankoombudet,
som i sådant afseende åligger att utöfva noggrann tillsyn öfver göromålens
handläggning inom lånekontoret, att föredraga Inne- och andra ärenden
och att besörja brefvexlingen emellan lånekontoret och riksbanken, allt i öfverensstämmelse
med de föreskrifter, som äro eller varda af fullmäktige, deras deputerade
eller lånekontorsstyrelsen meddelade.

Mom. 2. Banko-ombudet i Göteborgs och Malmö lånekontor jemte en af
dervarande styrelses öfriga ledamöter, som af fullmäktige dertill utses, utöfva de
med köp och försäljning af vexlar i hvardera staden förenade göromål.

Dessa ledamöter ega att antaga och entlediga nödigt biträde i berörda
göromål.

§ 90.

Mom. 1. För behandling af allmänna ärenden sammanträda styrelserna en
gång i hvarje månad eller oftare, om ärendenas beskaffenhet och oafbrutna gång
sådant fordrar, och skola dervid samtlige ledamöter vara närvarande. Uppstå vid
dessa sammanträden, dervid protokoll skall föras, skiljaktiga meningar, gälle flesta
rösterna och, då dessa äro lika, ege ordföranden afgörande röst.

Mom. 2. För pröfning åter af diskonterings-, låne- och kreditivansökningar
sammanträda styrelserna öfver lånekontoren i Göteborg och Malmö alla
söknedagar och styrelsen öfver lånekontoret i Wisby åtminstone två dagar i hvarje
vecka. Vid dessa sanfmanträden skola minst tre ledamöter närvara. För bifall till
ansökning fordras afgjord röstöfvervigt.

§ 91.

Mom. 1. Låne- och säkerhetshandlingar samt andra värdepapper, äfvensom
kontanta penningar förvaras under tro lås, hvartill banko-ombudet och en af

35

styrelsens öfriga ledamöter samt lånekontorets kamererare hafva hvar sin, till olika
lås hörande nyckel; dock är ombudsmannen ensam ansvarig för sådana låne- och
säkerhetshandlingar, hvilka äro på hans åtgärd beroende.

Mom. 2. Tvänne eller flera gånger om året skola två af styrelsens ledamöter
verkställa inventering af de hos ombudsmannen befintliga säkerhetshandlingar,
samt tillse huru do ombudsmännen tillhörande, löpande ärenden handhafvas.

§ 92.

Styrelserna ega rättighet att på riksbanken utfärda assignationer, dock under
vilkor att assignationerna, hvartill blanketter, med deri utsatt valör, efter reqvisition,
från fullmäktige utlemnas, icke må utgifvas å andra summor än ett hundra
r:dr, fem hundra r:dr och ett tusen ndr. Börande härvid för öfrigt iakttagas, att
assignationerna underskrifvas af minst två styrelseledamöter och bankoombudet,
samt kontrasigneras af kamercraren, att några assignationer ej på förhand förfärdigas
till upptagande bland kassabehållningen, utan underskrifvas endast i den
mån, som de i och för lånekontorets rörelse erfordras samt att, med först afgående
post efter assignationernas utgifvande, förteckning på desamma, innefattande nummer,
datum och summa, till riksbanken insändes.

Öfverflyttning af medel från en till auuau räkning i riksbanken verkställer
styrelsen medelst utfärdande af handskrifven assignation.

§ 93.

De vid lånekontoren inflytande räntor och öfriga inkomster skola, efter
afdrag af utgifterna för låuekoutorens förvaltning och beloppet af de lån, hvilka
vid de årliga revisionerna varda inom linien förda, efter hvarje qvartals utgång
till riksbanken, levereras.

§ 94.

Styrelserna hafva att låta upprätta och inom föreskrifna tider till riksbanken
insända vecko-, månads-, qvartals- samt årsuppgifter och sammandrag angående
lånekontorens rörelse i dess särskilda delar.

§ 95.

Mom. 1. Tjenstemännen och vaktbetjeningen vid hvartdera lånekontoret
antagas och förordnas af lånekontorets styrelse, som eger att, när så fordras, från
tjensten och densamma åtföljande förmåner entlediga den, med hvilken styrelsen
finner lånekontoret icke vara belåtet.

36

Mom. 2. De af lånekontorens tjensteman, som innehafva uppbörd, skola
ställa af styrelsen godkänd borgen eller annan säkerhet till belopp, hvilket vederbörande
styrelse finner godt bestämma.

§ 96.

Mom. 1. Lånekontorens räkenskaper och förvaltning granskas årligen genom
fem personer, af hvilka Riksdagens Kammare utse hvardera två och fullmäktige
den femte.

Mom. 2. Berättelser skola af styrelserna afgifvas såväl till bemälde revisorer,
när de sammanträda, angående diskonterings-, låne- och kreditivrörelsen samt
hithörande bevaknings- och utsökningsärenden, som till Riksdagens banko-utskott
och revisorer öfver stats-, banko- och riksgäldsverken angående lånekontorets
rörelse på det hela; börande sistnämnda berättelser till fullmäktige inlemnas, den
till banko-utskottet sednast å dagen före riksdagens början och den till revisorerne
åtminstone fjorton dagar före deras sammanträde.

§ 97.

Mom. 1. De till styrelseledamöter samt tjenstemän och vaktbetjente vid
lånekontoren utgående aflöningsförmåner upptagas i särskild af Riksdagen fastställd
aflöningsstat.

Mom. 2. Arvodet till de ledamöter af styrelserna i Göteborg och Malmö,
som besörja vexelhandeln derstädes, äfvensom ersättningen till deras biträden ega
fullmäktige att, efter göromålens omfång och beskaffenhet, bestämma till såväl
beloppet som detsammas fördelning ledamöterne emellan; dock får beloppet af
ersättningen till bemälde ledamöter i Göteborg icke öfverstiga 3,000 r:dr årligen.

Mom. 3. Så länge inkallad suppleant bestrider ordinarie ledamots befattning
i styrelsen, åtnjute han det för den senare bestämda arvode, lämpadt
efter den tid, han i kontorets styrelse och förvaltning deltager.

§ 98.

I de för tjenstemännen och vaktbetjeningen vid lånekontoren i fastställd
stat upptagna lpne- och arvodesbelopp ega hvarken fullmäktige eller lånekontorens
styrelser att tillökning meddela; dock ega fullmäktige att anvisa nödiga
arvoden för det ökade tjenstemanna-biträde, som för postvexelrörelsen samt medels
emottagande på upp- och afskrifningsräkning vid lånekontoren kan erfordras.

§ 99.

Tjenstemännen vid lånekontoren äro förbundna att underkasta sig den vid -

37

sträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid förändrad
organisation af lånekontoren eller eljest kan varda stadgad.

§ 100.

Då tjensteman vid någotdera lånekontoret af sjukdom eller annat laga
förfall hindras att tjensten bestrida, ege vederbörande lånekontorsstyrelse att, efter
de grunder, som i detta afseende äro inom riksbanken gällande, bestämma arvodesbeloppet
för den, som varder till tjenstens bestridande förordnad; dock under
iakttagande, hvad angår lånekontoret i Wisby, att anslaget för detta kontors
förvaltning på det hela icke öfverskrides.

§ 101.

Då tjensteman eller vaktbetjent vid lånekontor, efter ådagalagdt välförhållande
i tjensten, nödsakas för ålderdom eller sjuklighet från lånekontorets tjenst
afgå, ege han att undfå lämpligt understöd på riksbankens pensionsstat till belopp,
som fullmäktige bestämma, med fästadt afseende å såväl den lön, han i
lånekontoret uppbär, som de grunder, hvilka äro gällande för pensionering af
riksbankens tjenstemän och betjente.

Afdelning 6.

Om Bankens pappersbruk Tumba.

§ 102.

Vid förvaltningen af Tumba bruk, livilket står under fullmäktiges öfverinseende,
skall, jemte beredande af all möjlig besparing i kostnaderna för brukets
drift,, tillverkningen af ett sedelpapper, som i högsta möjliga grad eger alla de
för detsamma erforderliga egenskaper, vara det förnämsta syftemålet; dock må
äfven andra papperssorter, som med förmån kunna föryttras, der förfärdigas.

§ 103.

Den af fullmäktiges deputerade, som har det speciela inseendet öfver
bruket, åligger att en gång i månaden, eller oftare, om så erfordras, detsamma
inspektera.

Kostnaden för deputeradens vistande å Tumba skall af brukskassan godtgöras.

38

§ 104.

Brukets egentliga förvaltning besörjes på stället af en förvaltare, som på
förordnande tills vidare af fullmäktige tillsättes.

Förvaltaren skall för den uppbörd, som kan blifva honom anförtrodd,
ställa godkänd borgen eller annan säkerhet till det belopp, fullmäktige bestämma.

Till förvaltarens biträde äro anställda för papperstillverkningen en verkmästare
och en pappersmästare, samt vid räkenskapsgöromålen och den öfriga
förvaltningen eu bokhållare, hvilka alla, uppå förvaltarens förslag, tillsättas på förordnande
tillsvidare af fullmäktige.

För förvaltaren och öfriga bruksbetjeningen gäller till efterrättelse den
af banko-utskottet den 15 December 1857 fastställda instruktion, med den ändring,
som af andre eller materialbokhållaretjenstens indragning följer.

§ 105.

I afseende å de Tumba bruks tjenstemän och vaktmästare tillkommande
löne- och öfriga förmåner, kommer den af banko-utskottet, på grund af Rikets
Ständers beslut, den 11 Oktober 1860 utfärdade aflöuingsstat att tjena till iakttagande
med den ändring, som följer af andre bokhållaretjenstens indragning,
egande dock fullmäktige att till bruksförvaltaren, för aflönande af ett biträde vid
kontorsgöromålen, af brukets medel anvisa ett belopp af högst 850 rdr årligen.

§ 106.

Den vid bruket anställda arbetspersonal antages och afskedas af förvaltaren,
på sätt instruktionen föreskrifver. För nämda personal fastställa fullmäktige
årligen stat till aflöning och öfriga förmåner.

§ 107.

Den arbetare, som vid bruket tjenat utöfver femton år och derunder sig
väl förhållit samt med skicklighet och drift i tjensten fortfar, eger undfå belöning
till det belopp, som fullmäktige för hvarje särskildt fall bestämma. Ersättning för
öfverarbete och extra godt arbete bestås äfven efter af fullmäktige godkänd
beräkning och fördelning.

§ 108.

Af fullmäktige hör såsom allmän grundsats iakttagas, att såväl vid upprättandet
af den årliga aflöningsstaten, som vid bestämmandet af öfriga, bruksfolket tillkommande
förmåner, några förhöjningar icke beviljas i andra fall, än då desamma
antingen icke kunna utan arbetets afbrott undvikas eller bruket derigenom beredes-
en, den ökade utgiften öfverstigande förmån; skolande i alla dylika frågor ej
mindre den deputerade, som har uppsigt öfver bruket, än förvaltaren höras, samt

39

deras utlåtanden, jemte skälen för beslutet, i fullmäktiges protokoll fullständigt
intagas.

§ 109.

Alla större upphandlingar för brukets behof skola antingen i allmänna
tidningarne kungöras samt anbud derå inbegäras, med uppgift å prisen, såväl vid
leverering i Stockholm, som i händelse af dess verkställande å bruket, eller ock,
om sådant är med brukets fördel mera förenligt, ske under hand, genom bruksstyrelsens
försorg; börande, då denna senare åtgärd begagnas, skälen derför i fullmäktiges
protokoll upptagas.

Anskaffandet af effekter eller varor af mindre qvantiteter eller obetydligt
värde öfverlemna fullmäktige åt bruksstyrelsen.

För öfrigt iakttages noga, att upphandliugarne rättas efter behofvet, så
att bruket ej med öfverflödiga förråd belastas.

§ no.

Brukets alla byggnader böra försvarligt och utan onödig kostnad vidmakthållas
samt, i afseende på vården och dispositionen af brukets rudimaterier
och effekter, den största noggrannhet iakttagas; men någon nybyggnad eller större
reparation må ej, utan de mest oundgängliga behof, af fullmäktige företagas, innan
de deröfver inhemtat yttrande af banko-utskottet och dess medgifvande till arbetets
företagande erhållit.

Riksdagen har, jemte ofvanstående reglemente, beslutat:

l:o

att i staden Luleå skall inrättas ett afdelningskontor af riksbanken förWester-
och Norrbottens län, afsedt för enahanda slags rörelse, som i riksbanken,
och öfriga lånekontor drifves.

2:o

att det må ankomma på bankofullmäktige att till vexeldiskontering, utlåning
och kassakreditivrörelse vid detta kontor anvisa de belopp, fullmäktige finna
lämpliga; dock under iakttagande såsom grund för fördelningen af anslaget till
utlåning med omsättningsrätt, att för kontoret i Luleå afses en summa af 500,000 rdr.

3:o

att fullmäktige tills vidare och intilldess riksdagen annorlunda beslutar, må
bemyndigas ej mindre att bestämma af huru stort antal ledamöter styrelsen för
afdelningskontoret skall utgöras, än äfven att utse dessa ledamöter, förordna

40

om styrelsens funktioner och sättet för dessas utöfvande samt bestämma arvoden
för styrelsen, äfvensom att besluta om tjenstemäns antagande, göromål och aflöning
samt att i öfrigt vidtaga alla erforderliga åtgärder för kontorets öppnande så fort
ske kan.

Jemlikt 8 § i den för banko-utskottet gällande instruktion, har utskottet,
på grund af under riksdagens lopp vidtagna beslut samt i noggrann öfverensstämmelse
med de i lagen för Rikets Ständers Bank den 1 Mars 1830 fastställda
grunder, upprättat och sammanfattat förestående reglemente, att, intilldess annorlunda
kan varda i vederbörlig ordning förordnadt, tjena till ovilkorlig efterlefnad
och iakttagande; kommande dock äldre, oförändrade stadganden, instruktioner och
förordnanden att derjemte iakttagas, så vidt de, vid förekommande särskilda fall,
utan stridighet med här utstakade grunder och gifna speciela föreskrifter, må
kunna tjena till efterrättelse; och böra fullmäktige besörja, att lagarue angående
myntbestämningen och för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, Kongl.
Förordningen om rikets mynt af den 3 Februari 1855 samt detta reglemente
ofördröjligen efter riksdagens slut, i lika format, af trycket utgifvas och till salu
allmänheten tillhandahållas.

Stockholm den 13 Maj 1872.

J. G. Agardh.

€. 0. Silfverscliiiild
Tli. Wijkander.
Rust. Jonsson.
Åke Andersson.

J. v. Schwerin.
Adolf P. Westman.
J. O. Geijer.
Robert Retlig.

Ola Månsson.
C. F. Appeltofft.

Gustaf de Maré.

J. J. Ekman.

C. J. Bengtsson.

P. Olsson.

Gustaf Haiggström.

C. G. Carlquist.

Stockholm, tryckt hos A. L. Norman, 1872.