FASTIGHETSREGISTER FÖR STAD

Statens offentliga utredningar 1916:1

FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING ANGÅENDE

ÄFVENSOM TILL ANDRA DÄRMED SAMMANHÄNGANDE

FÖRFATTNINGAR

FÖRFATTNINGFÖRSLAG

STOCKHOLM

KUKGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1911

[090308]

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse.......................... v Förslag

till

1) förordning angående fastighetsregister för stad.......... 1.

2) kungörelse rörande ändring af vissa bestämmelser i förordningen den

13 juni 1908 angående jordregister................ 37.

3) förordning med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister
med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden 44.

4) lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister...... 61.

5) lag angående ändrad lydelse af § 80 i förordningen den 21 mars 1862

om kommunalstyrelse på landet.................. 63.

6) lag angående ändrad lydelse af 2 § 7 mom. i lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.................. 65.

7) lag om. ändrad lydelse af 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9 november
1866 om skiftesverket i riket............... 66.

8) lag angående ändrad lydelse af 20 § 1 mom. samt 29 och 30 §§ i

lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, afstyckning och jordafsöndring.
........................... 38.

9) lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld

från afsöndrad lägenhet..................... 71.

10) lag om ändrad lydelse af 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907 angående
aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet........ 72.

11) kungörelse angående uppgifter för anteckning i fastighetsregister af

vissa beslut rörande afgälder med mera.............. 73.

12) lag angående afskiljande af visst område från hemman eller lägenhet
i anledning af förändring i administrativ indelning...... 75.

13) lag angående afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår i

tomtindelning.......................... 78.

14) lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till stads plan

och tomtindelning, om afstyckning af mark genom tomtindelning
samt om tomtmätning.................... 82.

Sid.

15) lag om ändrad lydelse af 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen den 26 maj 1899

angående förändring af tomts område.............. 89_

16) lag, innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning å område,

hvarest tomtindelning förut ej finnes.............. 91

17) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken........ 93.

18) lag om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tomtindelning................... 94

19) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen den

31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga om behandling af förslag
till stadsplan och tomtindelning............... 95

20) lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni

1875 angående lagfart å fång till fast egendom.......... 97.

21) lag angående upphäfvande för visst fall af bestämmelser i lagen den

14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt 99.

22) kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i kungörelsen

den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola
inrättas och föras .................... jqq

23) kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i 3 § af kun görelsen

den 29 november 1907 om tomträttsböckers inrättande och
förande........................ 201

24) kungörelse rörande ändrad lydelse af 1, 17, 36, 38, 40, 42 och 48 §§

i instruktionen den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen och
rikets landtmätare.................... 202

25) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen..........xil.

26) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen den

18 september 1908 angående stämpelafgiften...........1x2.

TILL KONUNGEN.

Den 15 maj 1908 uppdrog Eders Kungi. Majt åt undertecknade
Rhodin och Thulin samt amanuensen, filosofie licentiaten Mortimer Munck
af Rosenschöld att dels utarbeta förslag till föreskrifter angående register -

föring af fastigheter i stad dels ock utreda, i hvilken omfattning dessa
föreskrifter borde vinna tillämpning jämväl å sådana orter å landsbygden,
för hvilka firmes tomtindelning såsom för stad. I sammanhang därmed
förordnade Eders Kungl. Maj:t amanuensen Munck af Rosenschöld att
tillika tjänstgöra såsom kommitténs sekreterare, hvarjämte chefen för
justitiedepartementet bemyndigades att på framställning af kommitterade,
där så funnes erforderligt, tillkalla andra sakkunniga att sammanträda
med kommitterade för öfverläggning rörande särskilda frågor.

Kommittén har därefter till sin sammansättning undergått den förändring,
att amanuensen Munck af Rosenschöld på egen begäran entledigats
från berörda uppdrag från och med den 1 oktober 1908 och att undertecknad
östergren, som förut med departementschefens medgifvande under
kortare tider deltagit i kommitténs sammanträden för öfverläggning rörande
särskilda frågor, den 16 april 1909 förordnats till ledamot af kommittén,
hvarjämte undertecknad Grefberg den 16 oktober 1908 förordnats att vara
sekreterare hos kommittén.

För fullgörande af ifrågavarande nådiga uppdrag sammanträdde kommittén
den 15 maj 1908, hvarefter dess arbeten fortgått till denna dag.
Kommitterade hafva väl endast under vissa tider kunnat ägna sig odeladt
åt kommitténs arbeten men hafva dock, med undantag för kortare tider
under år 1908, i regel sammanträdt minst en gång i veckan samt mellan
sammanträdena hvar för sig, i den mån förhållandena sådant medgifvit,
sysselsatt sig med särskilda delar af kommitténs arbeten; och har kommitténs
sekreterare på enahanda sätt utfört arbeten för kommitténs
räkning.

Då de förhållanden, till hvilkas reglerande kommittén haft att
afgifva förslag, förete stora skiljaktigheter i olika städer, köpingar och
municipalsamhällen samt kommitténs arbeten synts kunna i väsentlig grad
underlättas, om kommitterade erhölle tillfälle att på ort och ställe verkställa
vissa undersökningar angående fastighetsförhållandena, hafva kommitterade
i särskilda skrivelser hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet
hemställt om nådigt tillstånd därtill. Efter det Eders Kungl. Maj:t i
nåder bifallit hvad kommitterade sålunda hemställt, hafva kommitténs
ledamöter och sekreterare verkställt undersökningar angående fastighetsförhållandena
i en del städer och köpingar i mellersta och södra Sverige.

Jämlikt bemyndigande af chefen för justitiedepartementet har städs-*
ingenjören i Örebro, kommissionslandtmätaren Karl Davidson vid flera
tillfällen på kallelse af kommitterade deltagit i kommitterades öfverläggningar,
hvarjämte kommitterade i särskilda frågor af teknisk natur inhämtat
yttranden af, bland andra, förste ingenjören hos Stockholms stads

VII

triangelmätningsnämnd John Enberg, distriktslandtmätaren 0. Söderpalm
och extra landtmätaren L. 0. Bagger-Jörgensen.

Den uppgift, som anförtrotts kommitterade, har afsett att för städer
och därmed jämförliga orter må åstadkommas ett fastighetsregister, egnadt
att tjäna till underlag för de fastighetsböcker, i hvilka rättsförändringar
rörande fast egendom skola inskrifvas. Ett sådant underlag kan, hvad
städerna angår, icke såsom jordregistret för landsbygden anslutas till någon
redan befintlig matrikel, då någon urkund, svarande mot jordeboken för
landet, icke finnes för städerna. Detta förhållande, som särskild! beträffande
det ej i tomter indelade området gifvetvis medför vissa svårigheter
i afseende å fastställandet af stadsområdenas fördelning i särskilda fastigheter,
har nödvändiggjort en från jordregistret fullständigt afvikande anordning
af fastighetsregistret för stad. Detta kommer enligt kommitterades
förslag att hvila å en karta öfver det område, som skall registreras. I
stället för att redovisa särskilda fastigheter i öfverensstämmelse med en i
äldre tid för beskattningsändamål tillskapad indelning kommer ett enligt
föreliggande förslag inrättadt fastighetsregister att fixera den indelning,
som äger bestånd vid tiden för registrets uppläggande, hvarjämte det skall
upptaga alla därefter tingande förändringar i denna indelning. Att ett
fastighetsregister, som skall utgöra underlag för fastighetsbokföringen,
upptager rättsligt bestående förhållanden och ej hänför sig till andra, för
dessa förhållanden främmande indelningar är en omständighet, hvars stora
betydelse ligger i öppen dag.

Ifrågavarande anordning möjliggör att på ett fullt öfverskådligt sätt
redovisa icke blott särskilda fastigheter utan äfven särskilda områden af
sådana jämte andra, i fastighetsindelning ej ingående områden, såsom gator,
torg och dylika allmänna platser. Fastighetsregistret för stad får därigenom
ett afsevärdt rikare innehåll än jordregistret för landet. En jämförelse
beträffande de olika uppgifter, som skola inflyta i de särskilda
registren, gifver ock vid handen, att medan åtskilliga af de uppgifter, som
hafva väsentlig betydelse för jordregistret, ofta nog äro föråldrade redan
då de däri upptagas eller kunna antagas skola blifva det under den tid,
som efter vanliga förhållanden kan beräknas förflyta innan de på grund
af inkommande nytt material ersättas med nya, fastighetsregistret i regel
kommer att vid första uppläggandet innehålla nya, företrädesvis för registret
själft utarbetade uppgifter samt ej löper samma fara som jordregistreot
att under det fortsatta förandet viktiga uppgifter varda föråldrade.

A den karta, hvarmed fastighetsregistret för stad skall förbindas,
varda vidare fastigheternas gränser upptagna; i den mån kartans upprättande
föregåtts af gränsbestämning, hvilket visserligen ansetts ej böra för

Vill

alla fall ifrågasättas, erhåller kartan och därmed äfven fastighetsregistret
ett ytterligare ökadt värde, öfver hufvud taget torde med fog kunna
sägas, att det föreslagna fastighetsregistret för stad i allt väsentligt motsvarar
de anspråk, som i senare tid ställts på katasterverk till underlag
för fastighetsbokförinjj.

o O

Om alltså den anordning af fastighetsregistreringen för stad, hvartill
kommitterade utarbetat förslag, jämförd med motsvarande anordning
för landsbygden måste anses innefatta ett betydande framsteg, är det å
andra sidan klart, att den måste medföra afsevärdt större kostnader än
denna senare. Kommitterade tro dock icke, att dessa kostnader, som enligt
kominitterades mening skola till största delen bäras af städerna själfva
och blott till en mindre del gäldas af statsmedel, böra verka afskräckande,
helst gagnet af fastighetsregistret ingalunda inskränker sig till registrets
redan framhållna betydelse såsom underlag för fastighetsbokföringen utan
registret och särskilt de mätningar, som för detsamma skola äga rum,
torde komma att blifva till synnerlig nytta jämväl i åtskilliga andra afseenden.
I fråga om kostnaderna för fastighetsregistret vilja kommitterade
ock framhålla, att särskild tjänsteman för förande af fastighetsregistret
icke synes blifva erforderlig ens för de största städerna, och att några
utgifter för registerbeteckningarnas införande i fastighetsböcker och protokoll
samt på dem grundade handlingar enligt kominitterades förslag icke
skola uppkomma för enskilda parter.

Beträffande orter å landet, där tomtindelning såsom i stad tinnes,
är väl i allmänhet möjligt att upplägga fastighetsregister i närmare öfverensstämmelse
med hvad i sådant afseende gäller för landsbygden i öfrigt,
och kommitterade, som antaga att en dylik anordning af fastighetsregistreringen
för dessa orter i flertalet fall skall befinnas fullt tillfredsställande,
hafva jämväl upprättat förslag i nämnda syfte. Med hänsyn till de betydande
fördelar fastighetsregistrets anordnande efter de för stad föreslagna
grunder skulle medföra har emellertid synts böra beredas tillfälle
att få fastighetsregistreringen för mera utvecklade och lifskraftiga samhällen
å. landsbygden ordnad på samma sätt, som föreslagits för städerna.
Förslag därutinnan har fördenskull äfven uppgjorts.

Äf särskilda under kommitténs arbeten förekomna anledningar hafva
kommitterade hos Eders Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning dels
i skrifvelse den 12 juni 1909 angående anstånd med upprättande af jordregister
för vissa orter, hvilken framställning föranledt utfärdandet af
nådig kungörelse den 15 oktober samma år, dels i skrifvelse den 4 december
1909 angående föreskrift i lag om skyldighet för rikets domstolar
att till länens landtmäterikontor insända ett exemplar af domar och utslag

i gränstvister, dels i skrifvelse sistnämnda dag angående meddelande af
bestämmelser om inverkan af ägoutbyte å jmikaeli indelning med mera,
dels ock i skrifvelse den 24 maj 11110 om motsvarigheten mellan lagfaren
eller intecknad kvotdel af oskiftad fastighet och åt ägaren af sådan kvotdel
utbruten ägolott.

Sedan korumitterade numera i öfverensstämmelse med ofvan angifna
hufvudgrunder utarbetat förslag dels till föreskrifter angående registerföring
af fastigheter såväl i stad som å vissa områden å landsbygden, för
hvilka finnes tomtindelning såsom för stad, dels ock till lagar och författningar,
som påkallas af tillämpningen af sagda föreskrifter eller eljest
med dem äga samband, få kommitterade härmed till Eders Kungl. Maj:t
öfverlämna underdånigt betänkande, innefattande förslag till:

1) förordning angående fastighetsregister för stad;

2) kungörelse rörande ändring af vissa bestämmelser i förordningen
den 13 juni 1908 angående j ord register;

3) förordning med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister
med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden;

4) lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister;

5) lag angående ändrad lydelse af § 80 i förordningen den 21 mars
1862 om kommunalstyrelse på landet;

6) lag angående ändrad lydelse af 2 § 7 mom. i lagen den 26 maj
1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

7) lag om ändrad lydelse af 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den
9 november 1866 om skiftesverket i riket;

8) lag angående ändrad lydelse af 20 § 1 mom. samt 29 och 30 §§
i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring; 9)

lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
afgäld från afsöndrad lägenhet;

10) lag om ändrad lydelse af 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet;

11) kungörelse angående uppgifter för anteckning i fastighetsregister
af vissa beslut rörande afgälder med mera;

12) lag angående afskiljande af visst område från hemman eller
lägenhet i anledning af förändring i administrativ indelning;

13) lag angående afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår
i tomtindelning;

14) lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till
stadsplan och tomtindelning, om afstyckning af mark genom tomtindelning
samt om tomtmätning;

II—090308. Fa stighetsr eg ister kommitténs bet. I.

15) lag om ändrad lydelse af 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen den 26
maj 1899 angående förändring af tomts område;

16) lag, innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning å
område, hvarest tomtindelning förut ej tinnes;

17) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken;

18) lag om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 31 augusti 1907
angående stadsplan och tomtindelning;

19) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen
den 31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga om behandling af
förslag till stadsplan och tomtindelning;

20) lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16
juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom;

21) lag angående upphäfvande för visst fall af bestämmelser i lagen
den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt;

22) kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i kungörelsen
den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas
och föras;

23) kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i 3 § af
kungörelsen den 29 november 1907 om tomträttsböckers inrättande och

förande;

24) kungörelse rörande ändrad lydelse af 1, 17, 36, 38, 40, 42 och
48 §§ i instruktionen den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen och
rikets landtmätare;

25) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen
den 7 december 1883 angående expeditionslösen; och

26) kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen
den 18 september 19(>8 angående stämpelafgiften.

Förslagen åtföljas af motiv, formulär med anvisningar samt kartbilagor.

Författningsförslagen hafva uppgjorts med utgångspunkt i nu gällande
lagstiftning om skifte och jordafsöndring. Därest nämnda lagstiftning
framdeles ordnas i öfverensstämmelse med det af särskilda kornmitterade
numera afgifna förslag till lag om skifte af jord med mera,
erfordras väl vissa ändringar i en del af ofvanberörda författningsförslag,
men någon ändring i de grunder, på hvilka registreringsförfarandet är
byggdt, kommer ej att däraf föranledas.

Genom nådig remiss den 13 sistlidne juni har Edei''s Kungl. Maj:t
anbefallt kommittén att afgifva underdånigt utlåtande öfver en från
kammarkollegium inkommen underdånig framställning rörande meddelande
af stadganden om upptagande i jordregistret af särskildt namn å hem -

raansdelar och för alltid afsöndrade lägenheter med mera. Genom de
af kommitterade föreslagna ändringar i §§ 9 och 16 af förordningen den
13 juni 1908 angående jordregister med de till förslaget hörande motiv
torde nämnda remiss få anses besvarad, och varda remisshandlingarna härhos
återställda.

Underdånigst

H. RHODIN. G. THULIN. AXEL ÖSTERGREN.

G. Grefberg.

Stockholm den 30 september 1911.

Förslag

till

Förordning

angående fastighetsregister för stad.

KAP. I.

Inledande bestämmelser.

§ I För

hvarje stad skall finnas ett fastighetsregister.

§ 2.

Fastighetsregistret föres af magistratsperson eller annan tjänstemän
i stadens tjänst efter ty Konungen på framställning af staden förordnar.
För stad, som lyder under landsrätt, må dock under de villkor Konungen
föreskrifver förste landtmätaren i länet vara registerförare.

Föres fastighetsregistret af annan än i ägomätning kunnig person,
vare staden skyldig bereda registerföraren tekniskt biträde vid de göromål,
där sådant erfordras.

§ 3.

Fastighetsregistret skall uppläggas med ledning af registerkarta jämte
därtill hörande ägoförteckningar.

1—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet. I.

Anser stad, att ett omedelbart upprättande af registerkarta skulle
medföra alltför betungande kostnader, må för staden i dess helhet eller
särskild del däraf med upprättande af dylik karta kunna anstå viss tid,
dock ej öfver trettio år från denna förordnings ikraftträdande, efter ty
Konungen på ansökan af staden bestämmer. Sådant anstånd må ock sökas,
där af annan särskild anledning uppskof med registerkartas upprättande
kan finnas erforderligt, öfver område, för hvilket anstånd med upprättande
af registerkarta medgifvits, varde i stället vid fastighetsregistrets
uppläggande öfversiktskarta upprättad.

KAP. II.

Om upprättande af kartor, ägoförteckningar och tomtförändringslängd,
så ock om fastighetsindelning och fastighetsbeteckningar.

Förberedande åtgärder.

§ 4.

Registerkarta eller öfversiktskarta samt ägoförteckningar upprättas
af landtmätare.

Arbetet därmed skall fortgå enligt plan, som landtmäteristyrelsen,
efter det erforderliga upplysningar inhämtats från städerna, har att skyndsamt
uppgöra med tagen hänsyn dels till tillgången på för ändamålet
lämpliga landtmätare, dels till de önskemål, som af städerna kunna hafva
uttalats, öfver planen skola städerna sättas i tillfälle att yttra sig. Gör
stad däremot erinran, som landtmäteristyrelsen anser sig ej kunna tillmötesgå,
skall frågan underställas Konungens pröfning.

Landtmätare förordnas af landtmäteristyrelsen. Har stad inom den
tid, som af landtmäteristyrelsen utsättes, föreslagit viss landtmätare, varde
han förordnad, så framt han äger nödig sakkunskap och i öfrigt af styrelsen
anses lämplig; men i annat fall äge styrelsen förordna såsom skäligt pröfvas.
Där stadens storlek eller andra särskilda förhållanden göra det
lämpligt, må förordnande, som nu sagts, meddelas flera landtmätare med
den fördelning af göromålen dem emellan, som landtmäteristyrelsen bestämmer.

§ 5.

För upprättande åt'' karta ocli ägoförteckningar, som i § 3 afses,
skall magistraten infordra:

1) af byggnadsnämnden enligt formulär 11 upprättad förteckning öfver
tomterna i staden jämte förslag till beteckning, som i §§ 25 och 26 sägs, å de i
förteckningen redovisade tomter, hvilkas dittillsvarande beteckning icke öfverensstämmer
med föreskrifterna i nämnda §§ eller eljest anses böra ändras;

2) förteckning enligt formulär 12 öfver fastigheterna i staden efter
mantalslängden;

3) förteckning öfver de i stadens vård befintliga kartor med tillhörande
handlingar rörande staden i dess helhet eller särskilda fastigheter i staden
eller rågång mellan stadens område och angränsande mark jämte uppgift,
hvarest samma kartor och handlingar förvaras; samt

4) uppgift från landtmäteristyrelsen å dels de i vederbörande läns
landtmäterikontor förvarade kartor och handlingar af beskaffenhet, som
under 3) afses, dels ock de kartor och handlingar af samma beskaffenhet,
som därutöfver kunna finnas i styrelsens arkiv; börande för hvarje karta
eller handling dess arkivnummer vara angifvet.

Magistraten skall ock genom kungörelse i den ordning, som i staden
brukas, uppmana en hvar, den där rörande fastighet i staden innehar kartor
eller delningshandlingar, som icke upprättats af vederbörligen förordnad
landtmätare, eller förvärfvat sådan fastighet utan att hafva lagfarit sitt
fång, att därom inom viss i kungörelsen utsatt tid till magistraten lämna
uppgift.

Förteckningarna enligt formulären 11 och 12 skola af magistraten
öfverlämnas till den tjänsteman, som för fastighetsboken, och har denne
tjänsteman att på sätt i särskilda anvisningar närmare angifves dels å en
hvar af sagda förteckningar för hvarje däri upptagen fastighet, som tillika
är införd i fastighetsboken eller tomträttsboken, göra anteckning om de
skiljaktigheter, som i afseende å fastighetens beteckning samt areal och
beskaffenhet kunna finnas mellan fastighetsboken eller tomträttsboken och
förteckningen, äfvensom, så vidt ske kan, om fastighetens ägare och om
dennes åtkomst samt, hvad angår tomt, hvartill tomträtt upplåtits, jämväl
om tomtens innehafvare och om tiden, då inskrifning af hans fång
blifvit sökt, dels i förteckningen enligt formulär 12 anmärka hvarje fall,
då af en i förteckningen upptagen fastighet särskilda till läget bestämda
delar kommit i olika ägares hand eller sådan del särskildt häftar för inteckning,
dels ock i en i enlighet med formulär 13 upprättad längd lämna
uppgift om i fastighetsboken eller tomträttsboken till äfventyr upptagna

fastigheter, hvilka icke återfinnas i någon af de till honom öfverlämnade
förteckningar.

Sedan handlingarna kommit i fullständigt skick, skola de af magistraten
tillställas vederbörande landtmätare.

Inträffar under tiden för upprättandet af register- eller öfversiktskarta
med tillhörande handlingar eller under fastighetsregistrets uppläggande
ändring i förhållande, hvarom anteckning skolat af byggnadsnämnden
göras i förteckningen efter formulär 11, såsom att ny tomt tillkommer
eller område uteslutes ur tomtindelning eller fastställelse meddelas å beslut
om ökning eller minskning i tomts område, skall byggnadsnämnden därom
lämna uppgift till landtmätaren eller, där fastighetsregistrets uppläggande
tagit sin början, till registerföraren; och åligger enahanda skyldighet förste
landtmätaren, där under sagda tid karta af beskaffenhet, som under 3)
sägs, redovisas till landtmäterikontoret.

Erfordras för register- eller öfversiktskartas upprättande ytterligare
uppgift eller tillgång till karta eller handling, har landtmätaren att själf
eller genom framställning hos magistraten införskaffa densamma.

Om registerkarta.

§ 6.

Före registerkartas upprättande skall frågan om rågångarna mellan
stadens område och angränsande mark vara i laga ordning behandlad.

§ 7.

Så vidt ej gränserna omkring de särskilda fastigheterna inom det
område, som icke ingår i tomtindelning, förut blifvit i laga ordning bestämda,
åligger landtmätaren att företaga förrättning för sådant ändamål
i samband med registerkartans upprättande. Hålles dylik förrättning,
skola gränserna i därför stadgad ordning jämväl utmärkas å marken.

§ 8.

Registerkarta skall grundas på mätning efter siffermetoden (triangelmätning),
så vidt ej användande af grafisk metod i stället för siffermetoden
varder för visst område medgifvet på sätt i § 9 sägs eller, enligt hvad i
särskild författning stadgas, eljest må vid mätning efter siffermetoden i
viss utsträckning ifrågakomma.

Finnas enligt siffermetoden upprättade mätningshandlingar att tillgå
beträffande område, öfver hvilket registerkarta skall upprättas efter denna
metod, ankomme det på landtmäteristyrelsen att, efter anmälan af landtmätaren
och sedan genom styrelsens försorg erforderlig undersökning skett
samt staden lämnats tillfälle att i anledning däraf yttra sig, meddela beslut,
huruvida och i hvad mån samma handlingar må läggas till grund
för registerkartan. Där nymätning efter siffermetoden skall äga rum, har
landtmätaren att före arbetets början upprätta plan för detsamma med
nödig fullständighet; och skall den plan likaledes pröfvas af landtmäteristyrelsen.

§ 9.

För område, som ej ingår i tomtindelning och där någon större
byggnadsverksamhet ej synes vara att förvänta inom de närmaste åren,
må stad kunna erhålla tillstånd att låta upprätta registerkarta efter grafisk
metod, där det finnes ägnadt att medföra afsevärd besparing. Vill stad utverka
sig sådant tillstånd, ingifve till landtmätaren skriftlig till Konungen
ställd ansökan därom.

Finnes öfver området äldre karta, har landtmätaren att undersöka,
huruvida och i hvad mån den karta kan användas vid upprättande af
registerkartan. Befinnes kartan behäftad med fel och brister, som ej kunna
afhjälpas med lägre kostnad än till nymätning erfordras, eller är den upprättad
i så liten skala, att den ej efter de i § 11 stadgade grunder kan
begagnas för sagda ändamål, och anser förty landtmätaren nymätning i
större eller mindre utsträckning erforderlig, gifve det genom magistraten
staden till känna. Förmenar staden, att nymätning icke är nödig, varde
frågan genom magistraten öfverläinnad till landtmäteristvrelsens afgörande.

Sedan afgjordt blifvit, huruvida nymätning skall äga rum å det
område, för hvilket staden gjort ansökan att registerkartan må upprättas
efter grafisk metod, insände landtmätaren ansökningen med det yttrande,
hvartill den kan föranleda, till landtmäteristyrelsen, som har att jämte eget
utlåtande öfverlämna handlingarna till Konungens pröfning.

§ 10.

Hvad ofvan är stadgadt om undersökning af äldre kartor eller mätningshandlingar
skall icke äga tillämpning, där staden beslutit, att nymätning
skall äga runa, eller vederbörande sakägare vill bekosta sådan.

Registerkarta fördelas på det antal blad med 50 X 80 centimeters
rityta, som den använda skalan gör erforderligt. Kartbladen numreras med
arabiska siffror.

För de särskilda bladen må olika skala kunna användas, dock att
det område, som ingår i tomtindelning, skall affattas i samma skala, äfven
om det fördelas på flera blad. För registerkarta öfver område, som ej
ingår i tomtindelning, må ej begagnas mindre skala än den för stadsplanekarta
bestämda, där ej särskilda omständigheter därtill föranleda. Den
skala, som användes för sådant område, må, ändå att den är mindre
än den för tomtmätning bestämda skala, äfven användas för karta
öfver område, som ingår i tomtindelning, där det finnes kunna ske utan
fara för osäkerhet eller oreda. Eljest skall för område, som sist sagts, upprättas
särskild registerkarta i den större skala, som pröfvas erforderlig;
och skall i sådant fall samma område i den mån det upptages å kartblad,
som afser annat område af staden, å det kartblad redovisas allenast genom
utmärkande af gator, torg och allmänna platser jämte deras namn.

Innan registerkartan upprättas, skall landtmätaren afgifva särskild!
utlåtande i fråga om den skala, som för kartan bör användas. Detta utlåtande
skall genom magistraten delgifvas staden. Nöjes staden ej däråt,
varde frågan genom magistraten öfverlämnad till landtmäteristyrelsens afgörande.

§ 12.

A registerkarta utmärkes vattenområde på sätt eljest brukas, men
för öfrigt må icke särskilda ägoslag eller annan skiljaktighet i fråga om
ägors naturliga beskaffenhet angifvas å kartan genom gränslinjer eller beteckning
med nummer eller littera. Ej heller må byggnader eller, om
mätning skett efter siffermetoden, därvid bestämda punkter och mått upptagas
på registerkartan.

§ 13.

A registerkarta skola med särskild beteckning utmärkas:

1) hvarje tomt i enlighet med bestående förhållanden;

2) hvarje omi''åde i öfrigt, som vid landtmäteriförrättning blifvit
utbrutet såsom särskild fastighet eller af ålder ansetts såsom särskild
fastighet, härunder jämväl inbegripet fiskeri, där det är att räkna såsom
fast egendom; skolande, där till fastighet, som nu sagts, höra flera skiften,
särskild beteckning åsättas hvarje skifte;

3) hvarje område å marken, som vid landtmäteri förrättning undan*
ta°''its för delägares gemensamma behof och fortfarande för sådant ändamål
disponeras, så ock annat område, som vid sådan förrättning lämnats
oskiftadt;

4) hvarje väg, gata, torg och allmän plats eller särskild del därat,
så vidt den e''j veterligen hör till eu eller flera fastigheter enskilt och förty
ingår i område, därå beteckning enligt 1) eller 2) skall sättas, eller ock är
a/beskaffenhet, som under 3) sägs, samt under enahanda förutsättningar
hvarje område i vatten inom stadens rågång;

5) hvarje område, som därefter kan återstå.

Där område, som under 2) eller 5) afses, tillhör flera, som livar för
sig äga viss å marken bestämd ägovidd, skall särskild beteckning åsättas
hvarje delägares lott; och skall hvad sålunda stadgats äga motsvarande tillläinpning,
där viss ägovidd af område, som nu sagts, är särskildt intecknad
eller eljest särskildt häftar för fordran eller annan rättighet.

Områden, som höra till järnväg, skola, så vidt de ej utgöras af tomter,
som afses under 1), upptagas med gemensam beteckning för hvarje
järnväg, äfven om de ligga åtskilda på marken.

Har tvist om äganderätt yppats och är af utgången af sådan tvist
beroende, huruvida mark skall ‘ å registerkartan upptagas under särskild
beteckning eller under gemensam beteckning med angränsande område,
värde deif mark i afbidan på tvistens utgång upptagen, så vidt marken ingår
i tomtindelning, i enlighet med innehafvet vid tiden för förrättningen,
men eljest under särskild beteckning; skolande i hvartdera fallet ifrågavarande
mark å kartan genom en streckad linje skiljas från det angränsande
område, hvars ägare gjort anspråk å marken, äftensom anteckning
om tvisten göras i vederbörande ägoförteckning.

Hvad här ofvan eller eljest i denna förordning sägs om äganderätt
skall jämväl gälla om ständig besittningsrätt, ändå att den ej afser så
kallad ofri tomt, så ock om annan besittningsrätt, där den efter lag räknas
såsom fast egendom.

Områden, som innehafvas, det ena med äganderätt, det andra med
besittningsrätt, eller af skilda ägare upplåtits under besittningsrätt, må,
äfven om de ligga intill hvarandra samt äro i en innehafvares hand, icke
upptagas under gemensam beteckning, med mindre de tillhopa utgöra en
i tomtindelning ingående tomt.

Den beteckning, hvarom ofvan stadgas, skall utgöra:

a) för tomt dess beteckning enligt byggnadsnämndens uppgift eller,
där byggnadsnämnden föreslagit ändrad beteckning, enligt det uppgiften
åtföljande förslag;

b) för område, som afses under 3) eller 4), litterabetecknirm, hvarvid
användas bokstäfver ur lilla alfabetet;

c) för annat område nummer.

De områden, som afses under c), skola numreras för si" och ei i
nummerföljd med tomterna, 1 stad, som är delad i flera församlingar, må
numreringen af dylika områden ske församlingsvis, om det pröfvas lämplio-t

.Beteckning å tomter utsattes i svart färg, hvaremot nummer å andra
områden, som skola numreras, tecknas med röd färg. Fiskeri utmärkes
därjämte med eu punkterad linje omkring det ungefärliga området för
fiskerättens utöfvande.

Om utmärkande å registerkarta af förändringar, som tima efter
kartans upprättande, stadgas i § 63.

§ 14.

^ai ^°riltn bildats genom åtgärd, hvartill efter lag rättens medgifvande
skall sökas, varde, intill dess sådant medgifvande lämnats, den tomt utmärkt
å registerkartan medelst angifvande af dess gränslinjer och beteckning i
grön färg samt de särskilda områden, som ingå i tomten, för öfri"t, ändå
att de må vara i eu ägares hand, så redovisade, som om någon förändring
i afseende å fastighetsindelningen icke ägt rum. Öfverensstämmer i annat
tall senast fastställda tomtindelning icke med bestående förhållanden
värde likaledes den mark, som beröres af sagda tomtindelning, redovisad
1 enlighet med den förutvarande fastighetsindelningen samt den nya indelningen
äfvensom beteckningarna för däri ingående tomter utmärkta
med grön färg.

§ 15.

År stad delad i flera församlingar, varde namnen å församla "ärna
samt gränserna mellan dem tydligt utmärkta å registerkartan, och°skall
hvad sålunda stadgats äga motsvarande tillämpning i fråga om indelning i
stadsdelar eller ägotrakter, där fastigheterna i staden plägat i mantaislängden
upptagas i enlighet med sådan indelning. Namn å förstäder, å öar
och holmar, ändå att de ej äro att hänföra till sådana stadsdelar, som
nyss sagts, å kvarter inom stadens i tomter indelade område eller andra
afdelningar af staden, inom hvilka numrering skett, å torg, gator, vä"ar
och andra allmänna platser samt å sjöar och vattendrag skola likaledes
utsättas å registerkartan; och må namn å särskilda fastigheter inom det
område, som icke ingår i tomtindelning, äfven utsättas å kartan, så vidt
den för kartan använda skala det medgifver.

§ 16.

I afbidan å den fastställelse, hvarom i § 28 sägs, böra nummer å
tomter och andra fastigheter samt de namn å fastigheter, som enligt §
15 må utsättas å registerkartan, endast provisoriskt därå utmärkas.

Om öfversiktskarta.

§ 17-

öfversiktskarta skall redovisa all till staden hörande mark, för hvilken
vid fastighetsregistrets uppläggande registerkarta ej upprättas, så ock
dess fördelning i särskilda fastigheter.

§ 18.

Där ej staden eller enskild sakägare vill bekosta nymätning, skall för
öfversiktskarta sådan mätning äga rum endast så vidt karta helt och hållet
saknas eller, hvad angår område, som är uppdeladt i flera tomter eller
andra fastigheter, erforderlig ledning, ändå att karta öfver området i dess
helhet finnes att tillgå, icke kan med lägre kostnad erhållas beträffande
tomt af tomtindelningshandlingar samt i fråga om annan fastighet af
vederbörande köpe- eller delningshandlingar.

Ny mätning af område, som i § 13 under 4) afses, vare ej för upprättande
af öfversiktskarta erforderlig.

§ 19.

Erfordras nymätning för upprättande af öfversiktskarta, skall den
ske efter grafisk metod, där ej staden eller vederbörande sakägare vill
bekosta mätning efter sifferinetoden.

§ 20.

öfversiktskarta må ej upprättas i mindre skala än att läget af de
särskilda fastigheterna jämte deras beteckning kan därå tydligt utmärkas,
men för öfrigt skall i fråga om bestämmandet af skalan afseende företrädesvis
fästas därå att kostnaden för kartan må kunna nedbringas så
mycket omständigheterna medgifva; och må öfversiktskarta kunna upprättas
i olika skala för skilda delar af staden, där det pröfvas lämpligt.

2—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet. J.

Landtmätaren åligger att i fråga om skalan för öfversiktskartan afgifva
särskildt utlåtande, som skall genom magistraten delgifvas staden.
Nöjes ej staden åt utlåtandet, varde frågan genom magistraten öfverlämnad
till landtmäteristyrelsens afgörande.

öfversiktskarta må fördelas på flera blad, där den eljest skulle blifva
ohandterlig eller obekväm för begagnande. Kartbladen numreras med
romerska siffror.

§ 21.

A öfversiktskarta skola gränserna mellan de särskilda fastigheterna
i stadens icke i tomtindelning ingående område utmärkas allenast med
punkterade linjer, så vidt de ej veterligen blifvit i laga ordning bestämda.

I öfrigt skall livad i §§ 6 samt 12—16 är i fråga om registerkarta
stadgadt äga motsvarande tillämpning beträffande öfversiktskarta.

Om upprättande af ägoförteckningar och tomtförändringslängd.

§ 22.

För de i § 13 under 1) omförmälda tomter skall ägoförteckning upprättas
enligt formulär 8 och för hvarje tomt angifvas dess beteckning enligt
kartan, areal, ägare vid tiden för dess införande i förteckningen, innehafvare
där tomten upplåtits under tomträtt, beteckning, hvarunder tomten
upptagits i fastighetsboken eller tomträttsboken, samt fastställdt eller
eljest vid tiden för ägoförteckningens upprättande brukligt namn å densamma.
Där tomt, som upptages i ägoförteckningen, icke har de gränser,
som genom senast fastställda tomtindelning blifvit för densamma bestämda,
skall anteckning om förhållandet göras i kolumnen för särskilda anteckningar.
Har tomten utbrutits vid landtmäteriförrättning, antecknas i samma
kolumn jämväl förrättningens art samt tiden, då den fastställts eller, där
fastställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad, så ock skifteslittera samt
skattetal, om sådant finnes åsatt. Hör till tomten andel i samfälld mark,
införes anteckning därom i denna ägoförteckning jämte uppgift å markens
beteckning på kartan eller hänvisning till det rum i ägoförteckningen enligt
formulär 6, hvari samma mark upptages. I ägoförteckningen skall
jämväl för hvarje särskild tomt införas den beteckning, som jämlikt § 28
fastställes för densamma; och varde, sedan fastighetsregistret upplagts, i
ägoförteckningen anmärkt, å hvilket upplägg i fastighetsregistret tomten
upptages.

För de i § 13 under 2) och 5) oinförmälda områden skall ägoförtcckning
upprättas enligt formulär 9 och för hvarje med särskildt nummer betecknadt
område angifvas dess areal och beskaffenhet enligt i orten gängse
beteckningssätt (landeri, farm eller dylikt), landtmäteriförrättning, som
senast öfvergått området, ägare vid tiden för dess införande i förteckningen,
beteckning, hvarunder området upptagits i fastighetsboken, sa
ock^annan fastställd eller eljest vid tiden för ägoförteckningens upprättande
bruklig beteckning å området eller den fastighet, hvari det ingår. Hör
till området eller, där detta ej utgör en fastighet för sig, till den fastighet,
hvari det ingår, andel i samfälld mark, införes anteckning därom i
denna ägoförteckning jämte uppgift å markens beteckning på kartan eller
hänvisning till det rum i ägoförteckningen enligt formulär 6, hvari samma
mark upptages. Där två eller flera områden, som i förteckningen upptagits
under särskilda nummer, blifvit vid landtmäteriförrättning tillagda
samma fastighet eller eljest af ålder ansetts tillhopa utgöra en fastighet,
skall vid förteckningens upprättande därom vid hvarje nummer göras anteckning.
Efter fastighetsregistrets uppläggande skall för hvarje område,
som är°infördt i denna ägoförteckning, där tillika anmärkas, å hvilket upplägg
i fastighetsregistret området är upptaget.

För de i § 13 under 3) upptagna områden skall ägoförteckning
upprättas enligt formulär 6 och för hvarje med särskild littera betecknadt
område angifvas dess areal samt ändamål, hvarför området afsatts, äfvensom
skifteslag eller fastigheter, för hvilkas gemensamma behof undantaget ägt
rum, eller, där fråga är om mark, som eljest vid landtmäteriförrättning
lämnats oskiftad, skifteslag eller fastigheter, för hvilka marken är samfälld,
så ock landtmäteriförrättning, hvarvid området undantagits eller
lämnats oskiftadt.

För de i § 13 under 4) upptagna områden skall ägoförteckning
upprättas enligt formulär 7 och för hvarje väg, gata, torg, allmän plats
eller vattenområde angifvas littera å dess särskilda delar, namn eller annan
beteckning samt areal.

Då areal, hvarom uppgift införes i ägoförteckning, beräknats enligt
siffermetoden, varde det anmärkt i ägoförteckningen medelst införande
inom parentes efter arealuppgiften af bokstafven »s». Dår ej mätningen
skett i sammanhang med upprättandet af register- eller öfversiktskarta,
angifves i kolumnen för särskilda anteckningar, hvarifrån uppgiften om
areal är hämtad. Saknas uppgift om areal, varde det likaledes anmärkt i
ägoförteckningen. Där kartan är fördelad pa flera blad, skall tillika angifvas,
å hvilket kartblad området är affattadt.

§ 23.

öfver de tomter, som afses i § 14, skall upprättas särskild tomtförändringslängd
i enlighet med formulär 3. I denna skall för hvarje
sådan tomt antecknas dess areal, beteckning hvarunder tomtens särskilda
delar upptagits i fastighetsregistret eller i ägo förteckning enligt formulär
6 eller 7, arealen af dessa delar, tiden, då tomtindelningen fastställts, och
af hvilken myndighet fastställelsen meddelats, samt, där kartan är fördelad
på flera blad, å hvilket kartblad tomten är affattad. Tillika anmärkes hvad
i öfrigt i hvarje särskild! fall kan finnas erforderligt för att utmärka skiljaktigheten
mellan den fastställda indelningen och bestående förhållanden;
och skall motsvarande anteckning jämte hänvisning till längden införas i
vederbörande ägo förteckning.

Sedan fastighetsregistret upplagts, skall för hvarje område, som är
upptaget i längden, göras hänvisning till upplägg i fastighetsregistret eller
rum i ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7, hvarest området är redovisadt,
samt därifrån till längden.

Om fastighetsindelning och fastighetsbeteckning av.

§ 24.

I fastighetsregistret upptages såsom en enhet:

1) hvarje tomt i enlighet med bestående förhållanden;

2) hvarje område, som skall under särskildt nummer upptagas i
ägoförteckningen enligt formulär 9;

3) hvarje område, som efter ägoförteckningarnas upprättande uteslutits
ur tomtindelning eller afstyckats från flera, å särskilda upplägg införda
fastigheter eller blifvit affördt ur ägoförteckningen enligt formulär 7, så
vida ej området skall sammanläggas med förut registrerad enhet eller, i
först nämnda två fall, skall utläggas till gata eller dylikt, så ock område,
som förvärfvats för järnväg, där ej området utgör tomt eller ock annat,
till tomt icke hänförligt område, som hör till anläggningen, redan finnes
såsom en enhet upptaget i registret;

4) för tomt utbruten andel i samfälld mark.

Hafva två eller flera områden, som afses under 2), vid landtmäteriförrättning
utlagts för en fastighet eller af ålder ansetts tillhopa utgöra
en fastighet, skola dock dessa områden i registret upptagas såsom en
enhet, så vidt de äro i samme ägares eller innehafvares hand och icke äro

silrskildt intecknade eller eljest silrskildt häfta för fordran eller annan rättighet
samt ej heller i öfrigt sådant förhållande förekommer, som, enligt hvad
i § 13 stadgas, föranleder att områden, ändå att de äro belägna intill hvarandra,
icke må upptagas under gemensam beteckning å kartan; och må, så
framt kronan, staden genom den nämnd, som förvaltar stadens fastigheter,
allmän inrättning eller stiftelse innan fastighetsindelningen för de i ägoförteckningen
enligt formulär 9 upptagna områden blifvit bestämd gjort
framställning att något densamma tillhörigt sådant område, som enligt hvad
ofvan sägs skulle bilda en enhet, må uppdelas i flera enheter, fördelningen
i fastighetsenheter ske i enlighet med den framställning, där ej området
upplåtits under besittningsrätt, som i § 13 afses, eller hör till järnväg.

För de i ågoförteckningen enligt formulär 9 upptagna områden skall
före fastighetsregistrets första uppläggande särskild! förslag till fastighetsindelning
i enlighet med formulär 10 upprättas af landtmätaren. Om indelningens
fastställande stadgas i § 28.

§ 25.

Där nummer ej redan användes såsom beteckning å tomt, skall sådant
åsättas i sammanhang med fastighetsregistrets uppläggande, och må därvid
jämväl ske ändring i förut åsatt nummer, om sådant för vinnande af reda
och tydlighet pröfvas erforderligt eller eljest synnerliga skäl därtill äro. Har
tomt styckats i flera tomter, må dessa, där det finnes lämpligt, bibehålla
den odelade tomtens nummer med tillägg af littera (A, B, C och så vidare).
Hafva två eller flera tomter sammanlagts till en tomt, må den nya tomten,
där det lämpligen kan ske, betecknas med de förutvarande tomternas
nummer i förening (ex.: n:r 1, 2).

§ 26.

Registerbeteckning för tomt utgöres af sådan beteckning, som i § 25
sägs, fogad vid namn eller annan beteckning å den del af staden (kvarter,
rote, församling eller dylikt), för hvilken numreringen skett, där ej denna
ägt rum i fortlöpande följd för staden i dess helhet, och skall vid fastighetsregistrets
uppläggande jämväl tillses, om ändring erfordras beträffande
namn eller annan beteckning å kvarter eller däremot svarande del af staden.
För fastighet i öfrigt (stadsäga) vare registerbeteckningen nummer
med tillägg af littera, där sådan beteckning efter hvad i § 44 sägs skall
åsättas.

§ 27.

För fastighet, som icke ingår i tomtindelning, så ock för tomt inom
så kalladt villakvarter må på begäran af ägaren särskildt namn kunna
fastställas, där fastigheten förut saknar fastställdt namn eller det förutvarande
namnet kan föranleda förväxling eller väcka anstöt. Har ägaren föreslagit
visst namn, skall det namn fastställas, såvida det ej är af beskaffenhet
som nyss sagts.

§ 28.

Sedan landtmätaren i tomtförändringslängden gjort de införingar,
som afses i § 23, första stycket, samt ifyllt kolumnerna 1—11 i ägoförteckningen
enligt formulär 6, 1—6 i ägoförteckningen enligt formulär 7,
1—7 i ägoförteckningen enligt formulär 8 och 1—12 i ägoförteckningen
enligt formulär 9 äfvensom upprättat det i § 24 omförmälda förslag till
fastighetsindelning, har han att till magistraten öfverlämna sagda handlingar
jämte register- eller öfversiktskartan.

Magistraten läte

dels från den nämnd, som förvaltar stadens fastigheter, infordra
uppgift, huruvida beträffande stadens i ägoförteckningen enligt formulär 9
upptagna områden annan fastighetsindelning än den af landtmätaren föreslagna
finnes önsklig, äfvensom huruvida något kan vara att erinra i afseende
å ägoförteckningen enligt formulär 7,

dels ock genom kungörelse i den ordning, som i staden brukas, uppmana
fastighetsägare, inteckningshafvare och andra, som hafva något att erinra
beträffande ägoförteckningarna, tomtförändringslängden eller förslaget till
fastighetsindelning:, så ock en hvar, som önskar få särskildt namn fastställdt
å honom tillhörig stadsäga eller tomt i villakvarter, att hos magistraten
göra skriftlig framställning inom trettio dagar från kungörelsens
utfärdande; skolande ägoförteckningarna, tomtförändringslängden, förslaget
till fastighetsindelning samt kartan under tiden vara att tillgå å plats
inom staden, som i kungörelsen angifves.

Sedan denna tid tilländagå^, skall magistraten, med öfverlämnande
af samtliga inkomna handlingar i ärendet, däruti infordra yttrande från
den tjänsteman, som för fastighetsboken; och bör denne särskildt dels
tillse att, där tomt bildats genom åtgärd, hvartill enligt lag rättens medgifvande
skall sökas, den ej blifvit i ägoförteckningen enligt formulär
8 upptagen såsom till sina gränser utlagd i öfverensstämmande med bestående
förhållanden, utan att sådant medgifvande lämnats, dels ock undersöka,
huruvida förslaget till fastighetsindelning för de i ägoförteck -

ningen enligt formulär 9 upptagna områden öfverensstämmer med stadgandena
i denna förordning, eller om eljest ur fastighetsbokssynpunkt
något kan vara att erinra mot samma förslag.

Därefter har magistraten att med iakttagande af stadgandena i §§
24—27 bestämma, huru de i ägoförteckningen enligt formulär 9 upptagna
områden skola indelas i enheter för införande i fastighetsregistret,
samt fastställa tomtbeteckningar och registerbeteckningar, så ock namn,
där framställning därom blifvit gjord, äfvensom meddela beslut i atdedning
af eljest inkomna framställningar, som ej äro åt beskaffenhet att böra
pröfvas i annan ordning. Vid fastställande af beteckningar å tomter och
andra fastigheter bör afvikelse ej ske från de å kartan och i vederbörande
ägoförteckningar upptagna beteckningar, så vidt ej synnerliga skäl därtill
äro. Afser framställning fråga, hvilken det ej tillkommer magistraten att
afgöra, har magistraten att hänvisa vederbörande att å behörig ort och
i stadgad ordning utföra sin talan. Sedan magistraten tillsett att de tillägg
eller rättelser i register- eller öfversiktskartan, tomtförändringslängden,
ägoförteckningarna eller förslaget till fastighetsindelning, som föranledas
af magistratens beslut, blifvit vidtagna, öfverlämne magistraten samtliga
handlingar till registerföraren för uppläggande af fastighetsregistret.

Hvad ofvan stadgats om fastställande af namn och registerbeteckning
för'' fastighet i stad skall, så vidt ej annorlunda är föreskrifvet, i tillämpliga
delar gälla, då fråga om åsättande af namn och beteckning eller om
ändring däri uppkommer utan sammanhang med uppläggande af fastighetsregister;
skolande magistraten, innan beslut i sådant ärende meddelas, bereda
registerföraren och vederbörande ägare samt, så vidt fråga är om mark, som ingår
i tomtindelning, jämväl byggnadsnämnden tillfälle att yttra sig i ärendet.

Särskilda bestämmelser för det fall att registerkarta upprättas öfver område,
för hvilket fastighetsregister upplagts med ledning af öfver sikt skarta.

§ 29.

Då registerkarta skall upprättas öfver område, för hvilket fastighetsregister
upplagts med ledning af öfversiktskarta, skall hvad i allmänhet
är stadgadt om upprättande af registerkarta lända till efterrättelse med de
undantag och tillägg, som här nedan angifvas.

1. Hvad i § 5 är stadgadt om infordrande af vissa handlingar skall
icke äga tillämpning, utan skola de förut jämlikt nämnda § infordrade
handlingar i befintligt skick tillställas den eller de landtmätare, som förord -

nats att upprätta registerkartan; och skola därvid jämväl tillhandahållas
öfversiktskartan, fastighetsregistret, tomtförändringslängden och samtliga
ägo förteckningar i de delar, som angå det ifrågavarande området; ankommande
på vederbörande landtmätare att själ!'' eller genom framställning hos
magistraten införskaffa uppgift, karta eller handling, som till ledning vid
registerkartans upprättande ytterligare må finnas erforderlig.

2. A registerkartan öfver området bör, utan ändring af den registerkarta
öfver angränsande mark, som förut må vara upprättad, samma mark
upptagas i den utsträckning, som det för registerkarta bestämda format
jämte de för konnektering af kartor i allmänhet gällande regler må
föranleda.

3. Vid förrättning, hvarom nu är fråga, skola särskilda ägoförteckningar
ej upprättas.

4. I fråga om fastighetsindelningen har landtmätaren att följa fastighetsregistret
jämte ägoförteckningarna enligt formulären 8 och 7 samt
öfversiktskartan. Hafva efter öfversiktskartans upprättande förändringar
inträffat, som ej upptagits i fastighetsregistret, åligger det landtmätaren
att därom göra anmälan hos magistraten.

5. Tomter och andra fastigheter äfvensom de områden, som upptagas
i ägoförteckningarna enligt formulären 6 och 7, skola å registerkartan utmärkas
med samma beteckningar, som enligt fastighetsregistret och å
öfversiktskartan äro dem åsätta.

Vid anmälan om förändrad fastighetsindelning, som ej upptagits i
fastighetsregistret, skall landtmätaren till magistraten afgifva förslag till
beteckning, där särskild sådan till följd af förändringen må vara för något
område erforderlig; och skall dylikt förslag likaledes afgifvas, där eljest i
något fall anledning till ändring i fastighetsbeteckning förekommer.

6. Landtmätaren skall till magistraten tillika aflämna fullständig längd
öfver de ändringar i fråga om arealuppgifter, som han vid registerkartans
upprättande funnit böra ske i fastighetsregistret, tomtförändringslängden eller
ägoförteckningarna enligt formulären 6 och 7; skolande, då areal, hvarom
uppgift införts i denna längd, beräknats efter siffermetoden, anmärkning
därom göras medelst införande inom parentes efter arealuppgiften af bokstafven
»s». Vid längden skall tillika fogas uppgift å de i längden ej
upptagna fastigheter eller områden, för hvilka mätning efter siffermetoden
ej ifrågakomma.

7. Registerkartan och de handlingar, som landtmätaren därjämte har
att upprätta, skola af magistraten för granskning öfverlämnas till den
tjänsteman, som för fastighetsboken; och bör denne särskildt tillse dels, huruvida
de ändringar i fastighetsindelningen, som af landtmätaren må hafva

anmälts, äro af beskaffenhet att delning, afstyckning eller annan dylik åtgärd
bör föregå deras införande i fastighetsregistret, dels ock huruvida
samtliga i fastighetsboken eller tomträttsboken upptagna fastigheter inom
det område, hvaröfver registerkartan upprättats, jämväl blifvit hvar för
sia: utmärkta å kartan.

Sedan magistraten efter registerförarens hörande meddelat beslut
rörande de frågor om fastighetsindelning och registerbeteckningar, som
uppkommit i samband med registerkartans upprättande, samt de ändringar
i registerkartan, som föranledas af beslutet, blifvit vidtagna, öfverlämne
magistraten kartan och handlingarna till registerföraren för verkställighet
af beslutet i öfrigt äfvensom för införande af de förändringar i fråga om
arealuppgifter, som upptagas i den längd, hvarom stadgas under 6), jämte
uppgift om mätningssättet, där mätningen skett efter siffermetoden.

KAP. III.

Om fastighetsregistrets uppläggande och förande.

Om fastighetsregistrets särskilda delar.

§ 30.

Fastighetsregistret skall bestå af tomtbok och jordebok.

§ 31.

Tomtförändringslängden samt ägoförteckningarna enligt formulären
6 och 7 skola föras såsom bihang till fastighetsregistret.

Om tomtboken.

§ 32.

I tomtboken göres vid dess första uppläggande särskildt upplägg
för hvarje tomt, som enligt § 24 skall såsom en enhet upptagas i fastighetsregistret.
Med magistratens medgifvande må dock två eller flera, högst
fyra inom samma kvarter belägna tomter kunna därvid upptagas å ett
upplägg, därest de till sina gränser öfverensstämma med senast fastställda
tomtindelning samt hafva nummer i följd hvar efter annan.

3—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet. I.

Upptagas med särskildt medgifvande af magistraten eller på grund
af bestämmelse i § 37 flera tomter å samma upplägg, skall hvad nedan
stadgas om upplägg, så vidt ej annat är föreskrifvet, i tillämpliga delar
gälla beträffande det rum, som för hvarje särskild tomt bildas å ett upplägg
genom en tvärlinje öfver hela dess bredd.

§ 33.

Tomterna införas å uppläggen efter nummerföljd, hvarvid iakttages
att, där numreringen ej skett i fortlöpande följd för hela staden utan särskildt
för vissa delar (kraf, såsom kvarter, rotar, församlingar, dessa delar
upptagas i tomtboken, där de hafva viss nummerföljd, efter nummerordning
men eljest i bokstafsföljd inom staden eller särskild stadsdel.

Ordningen mellan tomter, som tillkomma efter tomtbokens första
uppläggande, bestämmes af tiden för deras upptagande i tomtboken.

§ 34.

Till hvarje upplägg anslås ett blad.

Delas tomtboken i flera band, lämnas vid bokens första uppläggande
i slutet af hvarje band blad till en femtedel af bandets samtliga blad
oskrifna att användas till fortsättning af de i bandet införda upplägg
eller till framdeles behöfliga nya upplägg för tomter inom område, för
hvilket bandet är afsedt; dock att, där staden är delad i flera församlingar
och numreringen skett församlingsvis, skola i stället efter sista upplägget
inom hvarje församling lämnas oskrifna blad till lämpligt antal.

§ 35.

Hvarje upplägg förses med öfverskrift samt indelas genom linjer i
kolumner på sätt det vid denna förordning fogade formulär 1 utvisar.

Öfverskriften skall innehålla registerbeteckningen å den tomt, för
hvilken upplägget är afsedt. Är staden delad i flera församlingar, varde
i öfverskriften alltid utsatt, i no in hvilken församling tomten är belägen.

Där kartan är fördelad på flera blad, skall öfverskriften utvisa, å
hvilket kartblad tomten är upptagen.

Hafva flera tomter sammanförts å ett upplägg och tillhöra de samma
församling, utsättes församlingens namn allenast i öfverskriften för den
tomt, som först införts å upplägget; äro de affattade å samma kartblad,
angifves kartbladets nummer likaledes blott för den först upptagna tomten.

§ 36.

i kolumn 1 antecknas tomtens areal i öfverensstämmelse med den i
ägoförteckningen eldigt formulär 8 gjorda införing; där arealen beräknats
enligt siffermetoden, utmärkes det på sätt i § 22 angifves. Har mätningen
ej skett i sammanhang med upprättande af register- eller öfversiktskarta,
skall i kolumn 6 anmärkas, hvarifrån uppgiften om areal är hämtad. För
tomter, som tillkommit eller undergått förändring efter tomtbokens första
uppläggande, införes arealen efter tomtindelningshandlingarna.

Är tomten eller någon del däraf ofri, skall anteckning om förhållandet
ske i kolumn 1; tillhör i sådant fall grunden annan än staden, antecknas
ägaren i kolumn 6.

I kolumn 4 antecknas, när och af hvem senaste laga tomtkarta
upprättats; har mätningen veterligen gjorts med användande af siffermetoden,
varde det ock anmärkt därstädes.

Är viss jord med tomt oskiljaktigt förenad eller hör till tomt andel
i samfälld- mark, eller har för tomt utbrutits andel i sådan mark, införes

anteckning därom i kolumn 6 med hänvisning till vederbörande upplägg

i jordeboken eller, där fråga är om samfälld mark, till det rum i ägoförteckningen
enligt formulär 6, där det samfällda området är upptaget;

har tomten utbrutits vid landtmäteriförrättning, antecknas i samma kolumn
förrättningens art samt tiden, då den fastställts eller, där fastställelse ej
ifrågakommer, blifvit afslutad, så ock skifteslittera samt skattetal, om
sådant finnes åsatt.

Ingår tomt i område, hvarå lagfart i särskild ordning beviljats för
järnväg, skall anteckning därom likaledes ske i kolumn 6 med hänvisning
till upplägget i jordeboken för järnvägens öfriga område.

Där tomten, sådan den i enlighet med bestående förhållanden upptagits
i tomtboken, icke till sina gränser öfverensstämmer med senast fastställda
tomtindelning, varde skiljaktigheten anmärkt i kolumn 6.

Har beslut, som afses i 3 § af lagen angående stadsplan och tomtindelning,
meddelats om tomts användning, skall det beslut anmärkas i
kolumn 6.

§ 37.

Har visst område lagts till tomt eller därifrån afskilts, skola de förutvarande
anteckningarna i kolumnerna 1—4 öfverlinjeras med rödt samt ny
anteckning om tomten, efter ty i § 36 sägs, med iakttagande af den timade
förändringen införas å upplägget under en öfver hela dess bredd
dragen linje.

Har tomt styckats i två eller flera tomter, skola dessa öfverföras till
nja upplägg och flen odelade tomtens upplägg öfverlinjeras med rödt;
dock må tomterna eller en af dem kunna med tillämpning af bestämmelsen
i första stycket upptagas å den odelade tomtens upplägg, om sådant
kan ske utan att oreda däraf uppstår.

Hafva två eller flera tomter sammanlagts till eu tomt, skola dessa
öfverföras till nytt upplägg och de förutvarande tomternas upplägg öfverlinjeras
med rödt eller ock med tillämpning af bestämmelsen i första
stycket ett af de förutvarande uppläggen användas till upplägg för den nya
tomten.

Tomt eller del däraf, som uteslutits ur tomtindelning, skall afföras
ur tomtboken och efter omständigheterna öfverföras till jordeboken eller
till ägoförteckningen enligt formulär 7.

Anteckning om anledningen till ändrad registrering göres i kolumn
6.

Därest till sådan förändring af tomts område, som ofvan sägs, rättens
medgifvande skall sökas, må dock, innan det lämnats, anteckning i
tomtboken om förändringen endast ske i kolumn 6; och skall, där från
tomt, som icke tillhör staden, enligt fastställd stadsplan område skall afskiljas
för att läggas till gata eller dylikt, registrering i tomtboken af sagda
förändring ej ske annorledes än i nämnda kolumn förrän staden erhållit
lagfart å området. Den tomt, ''som sålunda genom sammanläggning eller
annan förändring skall bildas, varde i afbidan på fullständig registrering
i tomtboken upptagen i tomtförändringslängden.

§ 38.

Har särskilt namn blifvit fastställdt, införes detta i kolumn 6 med
anteckning om det beslut, hvarigenom fastställelse!! meddelats, och må
i samma kolumn jämväl upptagas i orten vid tiden för tomtbokens
uppläggande brukligt, ej fastställdt namn.

§ 39.

Öfver de i tomtboken upptagna fastigheter skall föras register enligt
formulär 4, omfattande de särskilda tomternas registerbeteckningar äfvensom
de namn, som införts i kolumn 6.

Om jordeboken.

§ 40.

I jordeboken göres särskild! upplägg för hvar och eu af de enheter
(stadsägor), som afses under 2), 3) eller 4) i första stycket af § 24, dock
med iakttagande af hvad i andra stycket af samma § stadgas.

§ 41.

Uppläggen för de särskilda stadsägorna ordnas efter stadsiigornas
nummerföljd.

Är staden delad i flera församlingar, skola uppläggen ordnas församlingsvis,
där numreringen skett efter denna grund, och må, om numreringen
skett i fortlöpande följd för staden i dess helhet, uppläggen
likaledes ordnas församlingsvis, så vidt det kan ske utan att oreda därigenom
uppstår.

Ordningen mellan enheter, som tillkomma efter jordebokens första
uppläggande, bestämmes af tiden för deras upptagande i jordeboken.

§ 42.

Till hvarje upplägg anslås ett eller, där det anses nödigt, flera blad.
Delas jordeboken på flera band, iakttages vid jordebokens första uppläggande
att i slutet af hvarje band blad till en femtedel af hela antalet
lämnas oskrifna att användas till fortsättning af de i bandet införda
upplägg eller till framdeles behöfliga nya upplägg för fastigheter inom
område, för hvilket bandet är afsedt; dock att, där staden är delad i flera
församlingar och uppläggen ordnats församlingsvis, skola i stället efter
sista upplägget inom hvarje församling lämnas oskrifna blad till lämpligt
antal.

§ 43.

Hvarje blad förses med öfverskrift samt indelas genom linjer i kolumner
och inskrifningsrum på sätt formulär 2 utvisar.

öfverskriften till ett uppläggs första blad skall angifva registerbeteckningen
på den fastighet, för hvilken upplägget är afsedt, jämte dess
särskilda beskaffenhet enligt i orten gängse beteckningssätt (landeri, farm
eller dylikt), så ock, där staden är delad i flera församlingar, inom hvilken
församling fastigheten är belägen.

Där kartan är fördelad på flera blad, skall öfverskriften utvisa, å
hvilket kartblad fastigheten är upptagen.

För fastighet, som efter öfverflyttning från landet bibehållit sin kamerala
natur, skall i uppläggets öfverskrift äfven införas anteckning om
mantal och jordnatur.

År fastigheten ofri, utsättes det i öfverskriften, så ock hvem grunden
tillhör.

öfverskriften till efterföljande blad skall genom angifvande af fastighetens
beteckning utvisa, till hvilket upplägg samma blad hör.

§ 44.

Delas genom landtmäteriförrättning, som fastställts eller, där fastställelse
ej ifrågakommer, vunnit laga kraft, i jordeboken upptagen fastighet
i flera lotter, införas dessa i särskilda rum å upplägget för den odelado
fastigheten. Lotterna åsättas särskilda beteckningar, bestående af fastighetens
i uppläggets öfverskrift antecknade nummer med tillägg af en eller,
där det erfordras, flera bokstäfver sålunda, att den först registrerade betecknas
med A, den andra med B, den tredje med C och så vidare, och
upptages i kolumn 2 för de särskilda lotterna den odelade fastighetens
registerbeteckning.

O O

Samma förfaringssätt skall, med användande af närmast lediga littera,
iakttagas, där en genom landtmäteriförrättning utbruten del sedermera
undergår klyfning eller ägostyckning.

Afstyckas från registrerad fastighet visst område, som ingår i dess
registrerade areal, varde detta likaledes infördt i särskildt rum å upplägget,
och skall den sålunda uppkomna lägenheten, utan att ändring sker i
stamfastighetens registerbeteckning, åsättas särskild beteckning, bestående
af stamfastighetens nummer eller, där stamfastigheten såsom bestående af
skilda områden å marken erhållit en registerbeteckning, hvari flera nummer
ingå, numret å det område, hvartill det afstyckade området hört,
med tillägg af närmast lediga littera.

Består stamfastigheten af flera med särskildt nummer betecknade områden,
och varder sådant område i dess helhet utbrutet genom landtmäteriförrättning
eller afstyckadt, skall det med bibehållande af sitt förutvarande
nummer öfverföras till särskildt upplägg och samma nummer uteslutas ur
den odelade fastighetens registerbeteckning.

Afstyckas område, som är samfälldt för flera, å skilda upplägg införda
fastigheter, skall det under nästa lediga nummer upptagas å sär -

skildt upplägg; och införes i kolumn 11 af hvarje fastighets rum anteckning
om afstvckningen jämte hänvisning till sagda upplägg.

Hvad ''i denna förordning föreskrifves om registrering af afstyckadt
område skall, så vidt ej annorlunda är stadgadt, i tillämpliga delar gälla
beträffande registrering af område, som utbrutits i enlighet med bestämmelserna
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om
ändring eller utrifning af vattenverk.

bär jämlikt § 76 skiftesstadgan utbrytning ägt rum af servitut, som
veterligen grundats på särskildt aftal utan samband med tillkomsten af
deri fastighet, till hvars förmån det gällt, skall det utbrutna området upptagas
på sätt som gäller beträffande afstyckadt område; åliggande registerföraren,
då registrering förekommer af område, som utbrutits för servitut,
att därom gorå anmälan hos landtmäteristyrelsen, som, efter det yttrande
inhämtats från den tjänsteman, hvilken för fastighetsboken, förordnar, huru
området skall upptagas i jordeboken.

Förvärfvas efter fastighetsregistrets första uppläggande stadsäga i
sin helhet för järnväg, och finnes annan stadsäga, som hör till samma
anläggning, redan upptagen å särskildt upplägg i jordeboken, skall stadsägan
"öfverföras till det upplägg. Varder en genom landtmäteriförrätteller
annorledes utbruten del af stadsäga förvärfvad för sådan anskall
det utbrutna området, sedan detsamma, där det ej redan
upptagits i särskildt ruin å upplägget för stadsägan, blifvit sålunda
registreradt, likaledes öfverföras till upplägg för stadsäga, som hör till
anläggningen, eller, där sådant upplägg ej förut finnes, under nästa lediga
nummer upptagas å nytt upplägg. Då stadsäga eller del däraf på satt nu
sagts öfverföres till nytt upplägg, skall hänvisning ske från det ena upplägget
till det andra samt det förutvarande upplägget eller, om därå redovisats
jämväl annat område än det öfverförda, hvad angående detta införts
i kolumnerna 2—5 öfverlinjeras med rödt.

En redan använd registerbeteckning må icke ånyo användas.

ning
läggning,

§ 45.

1 kolumn 5 antecknas vid jordcbokens första uppläggande stadsägans
areal i öfverensstämmelse med den därom i ägoförteckningen enligt formulär
9 gjorda införing, så ock mätningssättet, sa vidt arealen beräknats efter
siffermetoden. Där "ej mätningen skett i sammanhang med upprättande af
register- eller öfversiktskarta, skall, ändå att uppgiften om areal grundas
å handlingarna rörande en å upplägget redovisad landtmäteriförrättning, i
kolumn 11 anmärkas, hvarifrån samma uppgift är hämtad.

Hör till fastigheten utom den registrerade arealen jämväl andel i
mark, som afsatts för skiftesdelägares gemensamma behof eller eljest lämnats
oskiftad, införes anteckning därom i kolumn 11 jämte uppgift om markens
beteckning å kartan, och skall, där fastigheten är oskiljaktigt förenad
med viss tomt eller ock fastigheten utgöres af område, som för tomt
utbrutits ur samfälld mark eller som jämte eu i tomtboken upptagen tomt
i särskild ordning lagfarits för järnväg, anteckning om förhållandet äfven
göras i samma kolumn med hänvisning till tomtens upplägg i tomtboken.

Då en registrerad fastighet delats i flera lotter, skola vid lotternas
registrering uppgifterna för den odelade fastigheten i kolumnerna 2—5
öfverlinjeras med rödt, hvarjemte anteckning i kolumn 11 införes om delningen
och om de särskilda lotternas beteckning.

L ndergår fastighetens registrerade areal förändring genom afstyckning
eller annan landtmäteriförrättning, som ej föranleder åsättande af ny registerbeteckning
å fastigheten, skall den förutvarande anteckningen om areal
öfverlinjeras med rödt och den förändrade arealen införas på närmast
lediga råd inom rummet; och skall hvad sålunda stadgats jämväl iakttagas,
där område, som- hör till järnväg, öfverföres till upplägg, hvarå annat till
samma järnväg hörande område förut upptagits.

§ 46.

f - lant^iöäteriförrättning öfvergått fastigheten, antecknas i den där för

afsedda kolumn förrättningens art och tiden, då den fastställts eller,
där fastställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad, så ock skifteslittera samt
ägares namn enligt delningsbeskrifningen.

§ 47.

. Har 1 jordeboken upptagen fastighet eller del däraf ensam eller i
förening med annan mark utlagts till tomt, och har, där tomten bildats
genom åtgärd, hvartill enligt lag rättens medgifvande skall sökas, sådant
medgifvande lämnats, varde det till tomt utlagda området uteslutet ur jordeboken
och öfverfördt till tomtboken. Där å område, som nu sagts,'' skett
tomtbildning, hvartill, rättens medgifvande erfordras, skall, innan sådant
lämnats, tomten i afbidan å dess införande i tomtboken upptagas i tomtförändringslängden
äfvensom anteckning om tomtbildningen ske i kolumn
11 å vederbörande upplägg i jordeboken.

Skall i jordeboken upptagen fastighet eller del däraf enligt fastställd
stadsplan utläggas till gata eller dylikt, då varde, sedan området, där det

2f>

utgör del af fastighet, blifvit i behörig ordning afstyckadt och registrering
af afstyckningsåtgärden Sigt rum samt, om fastigheten ej tillhör staden,
denna å området erhållit lagfart, området uteslutet ur jordeboken samt öfverfördt
till ägoförteckningen enligt formulär 7.

§ 48.

Har särskildt namn blifvit fastställdt å fastighet, som är upptagen
i jordeboken, införes det i kolumn 4 i vederbörande rum å upplägget;
och skall jämte namnet antecknas det beslut, hvarigenom fastställelse!!
meddelats. 1 kolumn 11 må upptagas i orten vid tiden för jordebokens
uppläggande brukligt, ej fastställdt namn.

Har delning, som i § 44 sägs, ägt rum af fastighet, för hvilken
särskildt namn införts i kolumn 4, skall detta namn upptagas inom parentes
i samma kolumn för hvarje vid delningen uppkommen lott, där ej
särskildt namn blifvit för den lott fastställdt.

§ 49.

öfver de i jordeboken intagna fastigheter skall i enlighet med formulär
5 föras register, omfattande de namn, som införts i kolumnerna
4 och 11.

§ 50.

Sedan fastighetsregistret blifvit upplagdt, har registerföraren att
skyndsamt hos såväl landtmäteristyrelsen som Konungens befallningshafvande
och magistraten därom göra anmälan.

Om förandet af torn t föränd ring slån g d en.

§ 51.

Har efter det tomt införts i tomtförändringslängden sådan förändring
inträdt att tomtindelningen motsvarar bestående förhållanden, skall hvad
om tomten införts i kolumnerna 2—5 öfverlinjeras med rödt samt anteckning
om den timade förändringen järnte hänvisning till tomtens upplägg
i tointboken införas i kolumn 9.

De tomter, som äro upptagna i tomtförändringslängden, skola införas
i det i § 39 omförmälda register.

4—09308. Fastighetsregisterkommittens bet. J.

Om förandet af ägoförteckningarna enligt formulären 6 och 7.

§ 52.

I ägoförteckningen enligt formulär 6 upptaget område eller del däraf,
som undergått delning eller eljest upphört att disponeras för delägarnas
gemensamma behof, skall afföras ur förteckningen och efter omständigheterna
öfverföras till tomtboken, jordeboken eller ägoförteckningen enligt
formulär 7. Härvid skola, då fråga är om mark, som skall ingå i tomtindelning
eller enligt fastställd stadsplan utläggas till gata eller dylikt,
bestämmelserna i § 47 äga motsvarande tillämpning. Skall område, som
ej uppdelats mellan dera förut i jordeboken upptagna fastigheter, öfverföras
till jordeboken, ankomme på magistraten att, sedan området i behörig
ordning afstyckats från de fastigheter, för hvilka det vid landtmäteriförrättning
undantag^ eller lämnats oskiftad!, förordna om öfverföring
däraf.

§ 53.

I ägoförteckningen enligt formulär 7 upptaget område eller del däraf,
som sammanlagts med tomt eller med i jordeboken upptagen fastighet
eller utlagts till särskild tomt eller fastighet, skall afföras ur förteckningen
och efter omständigheterna öfverföras till tomtboken eller jordeboken.
Härvid skola, då fråga är om mark, som skall ingå i tomtindelning,
bestämmelserna i § 47 äga motsvarande tillämpning, och må, där del af
område, hvarom nu är fråga, skall öfverföras till jordeboken, sådan öfverföring
ej ske innan den del i behörig ordning afstyckats från området i
öfrigt. Skall område eller del däraf afföras ur förteckningen för att i
jordeboken upptagas såsom särskild fastighet, ankomme på magistraten att
därom förordna.

Gemensamma bestämmelser.

§ 54.

Fastställes ny tomtindelning eller ändring i förut bestående tomtindelning,
skall magistraten, sedan beslut meddelats om de förändringar i
registerbeteckningen, som till följd af den nya eller förändrade tomtindelningen
erfordras, därom lämna underrättelse till registerföraren för verkställande
af de införingar i fastighetsregistret eller tomtförändringslängden, som
af tomtindelningen föranledas.

Erfordras för att den genom tomtindelning tillkomna fastighetsbildning
må i fastighetsregistret iakttagas rättens medgifvande till fastig -

hetsbildningen, har rätten att, sedan sådant medgifvande lämnats, skyndsamt
därom till registerföraren insända uppgift.

Öfverföres område till ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7, skall
det i ägoförteckningen och å kartan betecknas med närmast lediga littera, dock
må område, som skall öfverföras till ägoförteckningen enligt formulär 7,
redovisas såsom tillökning i annat sådant område, där det lämpligen kan ske.

§ 55.

Har förordnande meddelats å förrättning, som innefattar delning af
jord, vattenfall eller fiske eller afstyckning af område, hvilket ej ingår i
tomtindelning, skall förrättningsmannen före förrättningens företagande hos
registerföraren rekvirera utdrag af jordeboken, upptagande fastighet, som
förrättningen angår, jämte de lägenheter, som därifrån efter jordebokens
uppläggande afskilts; är fråga om delning af område, som upptagits i ägoförteckningen
enligt formulär 6, rekvireras jämte utdrag af tomt- eller
jordeboken för den eller de fastigheter, för hvilka området vid landtmäteriförrättnina;
undantagits eller lämnats oskiftadt, tillika utdrag af ägoförteckningen
beträffande det område.

Sedan förrättningen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer,
blifvit afslutad och vunnit laga kraft, skall förrättningsmannen i vederbörliga
kolumner å hvarje särskild! utdrag införa anteckning om förrättningen
och, hvad angår utdrag af fastighetsregistret, de förändringar i afseende
å areal, som densamma medfört, hvarefter utdraget bilägges konceptakten.
Ehvad förrättningen föranleder åsättande af ny registerbeteckning eller
ej, skall konceptakten ofördröjligen insändas till registerföraren, som har
att med ledning däraf i fastighetsregistret och därtill hörande handlingar
göra de införingar, som för hvarje särskildt fall äro föreskrift^; och skall i
samband därmed, om ny registerbeteckning åsatts, denna antecknas med
rödt å lämpligt ställe på såväl förrättningskarta som därtill hörande handlingar.
Registerföraren åligger att till förrättningsmannen återställa konceptakten
inom fjorton dagar efter emottagandet däraf.

§ 56.

Hvad i § 55 stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då förordnande
meddelats å förrättning, som afser ägoutbyte mellan stadsägor eller
mellan stadsäga ocli jord å landet eller ock delning af eller afstyckning
från ett i ägoförteckningen enligt formulär 7 upptaget område.

§ 57.

Då lagfart beviljats å område, som förvärfvats i enlighet med bestämmelserna
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller
om ändring eller utrifning af vattenverk, samt, där fråga är om område,
som å annan ort än där lagfart å enskild järnväg äger rum förvärfvats
för sådan järnväg, underrättelse om lagfarten i stadgad ordning meddelats
rätten, skall denna till registerföraren skyndsamt öfversända uppgift
därom.

Hvad som stadgats för det fall att lagfart beviljats å område, som
för enskild järnväg förvärfvats i enlighet med bestämmelserna om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof, skall ock gälla där lagfart
eljest i den för lagfart å järnväg föreskrifna ordning beviljats å område,
som förvärfvats för enskild järnväg.

§ 58.

Har registerkarta upprättats öfver område, för hvilket fastighetsregister
upplagts med ledning af öfversiktskarta, skall den förutvarande
anteckningen om areal, ändå att ändring i den anteckning ej funnits böra
ske, öfverlinjeras med rödt samt i enlighet med den i § 29 under 6) omförmälda
längd ny anteckning om areal införas under den förutvarande,
hvarjämte anledningen till den nya införingen anmärkes i kolumnen för
särskilda anteckningar.

Sker eljest efter fastighetsregistrets uppläggande nymätning af tomt
eller annan mätning af stadsäga än i § 55 afses, och är tomten eller stadsägan
förut upptagen i fastighetsregistret, varde utan ändring i förut införd
arealuppgift anteckning om tiden för mätningen, därvid utrönt areal och
förrättningsmannens namn införd i kolumnen för särskilda anteckningar,
dock att, där nymätning af tomt ägt rum i den för upprättande af laga
tomtkarta gällande ordning, anteckningen skall verkställas i kolumn 4 å
upplägget för tomten. Saknas förut uppgift om areal, varde på grund af
den verkställda mätningen sådan uppgift införd i den för areal afsedda.
kolumn, och skall äfven i detta fall anteckning om tiden för mätningen
och om förrättningsmannens namn införas i kolumnen för särskilda anteckningar
eller, om laga tomtkarta upprättats, i kolumn 4 å vederbörande
upplägg i tomtboken.

Då uppgift om areal införes i den ordning ofvan i denna § sägs,
varde tillika, där arealen beräknats enligt siffermetoden, sådant anmärkt
på sätt i § 22 angifves.

Dom, som rör fastighets område eller gränser eller dess beskaffenhet
af fri eller ofri eller annat förhållande, som särskildt bör upptagas i
fastighetsregistret, skall anmärkas i kolumnen för särskilda anteckningar;
är dom, som ej meddelats af Konungen, icke åtföljd af bevis att den äger
laga kraft, skall med registreringen anstå, till dess slutlig dom föreligger.
Där domen innefattar afgörande af fråga om äganderätt, som vid ägoförteckningarnas
upprättande antecknats såsom tvistig, eller eljest genom
domen visst område frångått fastighet för att läggas till annan fastighet
eller bilda särskild fastighet, skall ny registrering äga rum af fastighet,
hvars areal ökats eller minskats, samt, i händelse enligt domen område,
hvartill äganderätten varit tvistig, är att anse såsom särskild fastighet,
denna införas i fastighetsregistret. Framgår i annat fall af dom, som skall
registreras, att redan gjord anteckning är oriktig, varde den öfverlinjerad
med rödt och ny anteckning införd å vederbörligt ställe; saknas förut
anteckning om förhållande, som genom domen af gjorts, och bör det förhållande
särskildt upptagas i fastighetsregistret, varde ock anteckning därom
verkställd. Angår domen stadsägas område eller gränser och föres
fastighetsregistret ej af förste landtmätaren i länet, skall registerföraren,
när registrering af domen ägt rum, öfverlämna densamma till förste landtmätaren
att förvaras i landtmäterikontoret.

Hvad här ofvan stadgats skall äga motsvarande tillämpning i afseende
å mätning eller dom, som rör i ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7
upptaget område.

§ 59.

Lägges efter fastighetsregistrets tillkomst område till stad, skall vid
införande i fastighetsregistret af det område hvad om uppläggande af
fastighetsregister för stad finnes föreskrifvet i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

§ 60.

Där, efter det fastighetsregistret upplagts, nya enheter tillkomma
i annan ordning än förut i denna förordning angifvits eller ändring sker
i registerbeteckning eller ny eller ändrad benämning å fastighet varder af
magistraten fastställd eller beslut meddelats, hvarigenom område upphört
att vara oskiljaktigt förenadt med tomt, skall magistraten därom lämna
registerföraren underrättelse.

Skall enligt ny eller ändrad stadsplan, därå fastställelse meddelats,
mark utläggas till gata eller dylikt, åligger det byggnadsnämnden att därom
lämna uppgift till registerföraren och tillika, om mai’ken tillhör staden,

angående dess rätt därtill förete utredning af den nämnd, som förvaltar
stadens fastigheter.

Uppgift skall ock lämnas till registerföraren:

åt den nämnd, som förvaltar stadens fastigheter, när staden erhållit
lagfart å mark, som enligt fastställd stadsplan utlagts till gata eller dylikt
men ej upptagits i ägoförteckningen enligt formulär 7,

af byggnadsnämnden, då ändring skett i beteckning å gata eller dylikt,
af förrättningsman för tomtmätning, som ej tillika är registerförare,
öfver de af honom i sådan egenskap upprättade kartor och mätningshandlingar,
af förste landtmätaren, när beträffande ort, för hvilken han ej är
registerförare, till landtmäterikontoret inkommit sådan karta eller förrättningsakt,
som i § 5 under 3) afses, så vidt förrättningen ej redan på
grund af bestämmelserna i §§ 55—57 blifvit registrerad, samt

af rätten, när lagfart beviljats å fång, hvarigenom ofritt område
friköpts, eller område, som varit oskiljaktigt förenadt med tomt, för sig
lagfarits, där ej anteckning om förändringen veterligen redan skett i fastighetsregistret.

Då dom meddelats, som efter hvad i § 58 sägs skall antecknas i
fastighetsregistret, åligge rättens ordförande eller, där domen meddelats åt
högre rätt, vederbörande föredragande att tillse, att en afskrift af domen
skyndsamt tillställes registerföraren. Från underrätt eller hofrätt må dock
afskriften ej expedieras förrän tid för anmälan af vad eller för missnöjesanmälan
är ute, och skall den vara försedd med bevis, huruvida sådan
anmälan rätteligen gjorts eller icke.

§ 61.

Har en i fastighetsregistret införd fastighet uteslutits från fastighetsregistret
eller flyttats från en afdelning af fastighetsregistret till en annan,
skall registerföraren, sedan det beslut, som ligger till grund för åtgärden,
anmärkts i kolumnen för särskilda anteckningar, med rödt öfverlinjera
fastighetens upplägg, eller, där å upplägget redovisats äfven annan fastighet
än den åtgärden afser, de uppgifter angående fastigheten, som upptagits
i kolumnerna 1—4 af tomtboken eller i kolumnerna 2—5 af jordeboken.

Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, när område
afföres ur ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7 eller flyttas från
ett rum till annat i sistnämnda ägoförteckning, skolande därvid med rödt
öfverlinjeras de uppgifter angående området, som utöfver innehållet i kolumnen
för särskilda anteckningar införts i dess rum.

§ 62.

Hav ej från vederbörande myndighet till registerföraren inkommit
anmälan om förhållande, som föranleder registrering, må registrering
äga rum på ansökan af enskild ^Utsägande, som om sådant förhållande
företer bevis. Sker registrering på ansökan af enskild ^Utsägande, och vill
han återfå handling, som legat till grund för registreringen, vare skyldig
att till registerföraren öfverlämna styrkt afskrift af handlingen att hos
denne förvaras.

§ 63.

Förändring i fastighetsindelning, ehvad den sker genom bildande af
ny fastighet eller genom förläggande af mark från en fastighet till annan
eller genom ändring i område för gata eller dylikt, skall på sätt särskildt
stadgas och med iakttagande i tillämpliga delar af det beteckningssätt,
som i afseende å kartans upprättande och fastigheternas redovisning i
fastighetsregistret är föreskrifvet, genom registerförarens försorg utmärkas
å kartan. Erfordras därför nymätning, åligger det, där fastighetsregistret
föres af tjänsteman i stadens tjänst, denne att därom föranstalta. Föres
registret af förste landtmätaren, har Konungens befallningshafvande att på
anmälan af förste landtmätaren tillse att nymätning sker och karta skyndsamt
upprättas och tillställes denne.

Delas område, som vid landtmäteriförrättning undantagits för delägares
gemensamma behof eller eljest vid sådan förrättning lämnats oskiftad!,
eller har i annat fall vid delning af ett med särskildt nummer betecknadt
område för någon delägare utlagts flera skiften, skall, vid delning
af samfälldt område för hvarje skifte men eljest för hvarje skifte utom
det första, registerbeteckningen å den fastighet, hvartill skiftet hör, föregången
af ordet »Till» utmärkas å vederbörligt ställe å kartan; skolande
härvid användas den färg, hvari fastighetens registerbeteckning utsatts.

Sker ändring i beteckning, som är utsatt å kartan, skall den nya
beteckningen därå utmärkas, så vidt ske kan.

§ 64.

De enligt formulären 8—13 upprättade handlingar skola af registerföraren
efter fastighetsregistrets uppläggande, vederbörligen fullständigade,
öfverlämnas till magistraten för att tillhandahållas den tjänsteman,
som för fastighetsboken; och åligger denne att i fastighetsboken
eller tomträttsboken för hvarje särskild fastighet, som är upptagen i boken,

med rödt anmärka dess beteckning ocli areal enligt fastighetsregistret.
Magistraten skall därjämte bereda byggnadsnämnden och den, som förrättar
mantalsskrifning i staden, tillfälle att taga del, byggnadsnämnden af
uppgiften å tomterna samt mantalsskrifningsförrättaren af förteckningen
enligt mantalslängden jämte förslaget till fastighetsindelning, hvarefter samtliga
ifrågavarande handlingar skola af magistraten återställas till registerföraren.

Efter det registerbeteckning för fastighet blifvit, på sätt ofvan sägs,
införd i fastighetsbok eller tomträttsbok, skall rätten i handlingar, som af
densamma utfärdas, för fastighetens betecknande använda registerbeteckningen,
rätten likväl öppet lämnad t att tills vidare därjämte anmärka äldre
beteckning, som väsentligen skiljer sig från registei-beteckningen.

I fråga om tillhandahållande af fastighetsregistret eller afskrift däraf
för uppläggande af nya fastighetsböcker galle hvad särskild! varder stadgadt.

•

§ 65.

På. registerföraren ankomme att, så snart förändring beträffande
fastighetsindelningen eller särskilda fastigheters beteckning registrerats, om
densamma genom utdrag af den afdelning af fastighetsregistret, däri förändringen
införts, underrätta den tjänsteman, som för fastighetsboken. Sedan
förändringen anmärkts i fastighetsboken samt, där fråga är om tomt,
hvartill tomträtt upplåtits, jämväl i tomträttsboken, har denne tjänsteman,
sa vidt ny fastighet tillkommit eller ändring skett i fastighetsbeteckning,
att öfversända utdraget till den, som förrättar mantalsskrifning i staden.

§ 66.

Hvad i denna förordning sägs om magistrat galle i Stockholm för
öfverståthållareämbetet och för stad, som lyder under landsrätt, för Konungens
befallningshafvande, som därvid äger att af den för sådan stad särskilt
tillsatta styrelse erhålla nödigt bistånd. De åligganden, som enligt hvad
ofvan är för särskilda fall föreskrifvet tillhöra rådstufvurätt, dess ordförande
eller den tjänsteman, som för fastighetsboken, skola för stad, som
lyder under landsrätt, fullgöras af domhafvanden i orten eller häradsrättens
ordförande.

§ 67.

Där för stad, som lyder under landsrätt, fastighetsregistret föres af
förste landtmätaren, skall ett exemplar af fastighetsregistret, tomtför -

ändringslängden samt ägoförteckningarna enligt formulären 6 och 7
föras hos stadsstyrelsen, hos hvilken ock skall finnas ett exemplar af
registerkartan eller, där sådan ej blifvit upprättad, af öfversiktskartan.
Efter verkställd registrering af timad förändring skall förste landtmätaren
skyndsamt till stadsstyrelsen öfversända utdrag af den afdelning af fastighetsregistret,
hvari förändringen införts, samt, där förändringen afser
fastighetsindelningen, kopia af den del af kartan, därå den förändrade
indelningen blifvit utmärkt, och har stadsstyrelsen att tillse, att samma
förändring noggrant införes i det hos stadsstyrelsen förvarade exemplar af
registret och utmärkes å dess exemplar af kartan, samt att därefter med
besked att införingen verkställts till förste landtmätaren återställa utdraget
och kartkopian, där sådan varit bifogad utdraget.

§ 68.

Ehvad fastighetsregistret för stad, som lyder under landsrätt, föres
af förste landtmätaren eller af person, som är anställd i stadens tjänst,
åligge registerföraren att, sedan fastighetsregistret upplagts, till domhafvanden
i orten öfverlåmna ett exemplar af registerkartan eller, där sådan
ej blifvit upprättad, af öfversiktskartan jämte uppgift enligt ägoförteckningarna
till fastighetsregistret å de särskilda fastigheternas ägare och
beteckning i fastighetsboken. Vid den underrättelse om registrerad
ändring beträffande fastighetsindelning, som registerföraren till följd af
bestämmelserna i § 65 har att meddela domhafvande^ skall tillika fogas
kopia af den del af kartan, där förändringen blifvit utmärkt, och bör
kopian förvaras bland häradsrättens handlingar.

§ 69.

Hvad i denna förordning stadgas angående stad, som lyder under
landsrätt, skall, där Konungen därom förordnar, äga motsvarande tillämpning
i afseende å köping äfvensom å annat samhälle, för hvilket på grund af
hittills gällande föreskrifter byggnadsstadgan för rikets städer skall tillämpas
eller sådant förordnande meddelats, som afses i 36 §, andra stycket, af
lagen angående stadsplan och tomtindelning; hör till sådant samhälle förutom
område, för hvilket byggnadsstadgan förklarats skola gälla eller förordnande,
som sist sagts, blifvit meddeladt, äfven annan mark, ankommer
på Konungens pröfning i hvarje särskilt fall, huruvida registrering enligt
denna förordning skall ske jämväl med afseende å sagda mark. Där
fastighetsregister för köping eller därmed jämförligt samhälle skall upp 5—090308.

Fastighetsregisterkommitténs het. 1.

läggas och föras i enlighet med grunderna i denna förordning, skola de i
§§ 66 och 67 här ofvan beträffande stadsstyrelse meddelade bestämmelser
gälla i fråga om styrelsen för sådant samhälle.

Då fastighetsregister enligt denna förordning skall upplaggas för
köping eller dylikt samhälle, skola till ledning därvid genom Konungens
befallningshafvandes försorg till vederbörande landtmätare jämväl öfverlämnas
utdrag af jordeboken beträffande samhället och förteckning öfver
afsöndrade lägenheter inom detsamma; skolande om sagda utdrag och förteckning
gälla hvad i § 22 af förordningen den 13 juni 1908 angående
jord register, såsom nämnda lagrum lyder enligt kungörelse denna dag, är
stadgadt i afseende å samhälle af nämnda beskaffenhet.

I fastighetsregister för köping eller annat samhälle, som här afses,
skall i uppläggens öfverskrift jämte samhällets namn äfven anmärkas, till
hvilken socken den å upplägget redovisade mark hör, och skall i jordebok
för sådant samhälle upptagen fastighet benämnas jordäga.

§ 70.

De gräns- och fastighetsbeteckningar, som enligt denna förordning
skola utföras i färg, må efter ty landtmäteristyrelsen bestämmer utbytas
mot andra, där det för mångfaldigande af register- eller öfversiktskarta
på teknisk väg finnes erforderligt.

Landtmäteristyrelsen äger ock meddela närmare föreskrifter om
uppläggande och förande af fastighetsregister i enlighet med grunderna
i denna förordning jämte därvid fogade anvisningar, så ock om tillämpning
däraf i särskilda fall, där ej för behandling af uppkommen fråga annan
ordning är stadgad.

Pröfvas eljest ytterligare föreskrifter om uppläggande eller förande
af fastighetsregister nödiga, har landtmäteristyrelsen att därom göra anmälan
hos Konungen.

§ 71.

öfver landtmäteristyrelsens beslut i frågor, som i §§ 8, 9, 11 och
20 afses, må klagan ej föras. Anser stad, samhälle eller enskild sakägare
sin rätt vara förnärmad genom beslut, som jämlikt denna förordning meddelats
af magistraten eller Konungens befallningshafvande eller i annat
fall än ofvan sägs af landtmäteristyrelsen, äge däröfver anföra besvär i den
ordning, som för öfverklagande af förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd; gällande dock, utan hinder af besvär, beslutet
till efterrättelse intilldess annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt.

3ä

§ 72.

Sedan landtmätaren till magistraten aflämnat registerkarta jämte de
handlingar, som efter hvad i § 28 eller 29 sägs skola bifogas densamma,
åligger det honom att, där kartan upprättats efter siffermetoden, inom
ett år därefter öfverlämna dels till registerföraren alla för registerkartans
upprättande tillkomna mätningshandlingar i original dels ock
till land mäteri st)’rel sen att i dess arkiv förvaras styrkt afskrift af beskrifningen
å samtliga markerade triangel- och polygonpunkter jämte skisser
däröfver med utsatta försflkringsmått samt af koordinatförteckningen och
förteckningen öfver de vid mätningarna erhållna höjdsiffror äfvensom
öfversiktskartor öfver triangel-, polygon- och afvägningsnäten. Inom samma
tid skall landtmätaren till landtmäteristyrelsen jämväl insända handritad
eller på teknisk väg åstadkommen kopia af registerkartan, ehvad denna
upprättats efter siffermetoden eller efter grafisk metod. Har i stället
för registerkarta öfversiktskarta upprättats, varde inom ett år från dess
öfverlämnande till magistraten sådan kopia af kartan, som nyss sagts, af
landtmätaren insänd till landtmäteristyrelsen. Där magistraten vid granskning
af kartan med tillhörande handlingar meddelat beslut, som enligt
hvad i § 28 eller 29 sägs föranleder tillägg eller rättelser i kartan, skall
förändringen vara inlagd å kopian innan den insändes till landtmäteristyrelsen.

Angående redovisning af de i §§ 6 och 7 omförmälda rågångsförrättningar
galle hvad i sådant afseende om dylika förrättningar är särskilt
stadgadt.

§ 73.

Registerföraren åligger att före den 1 juni hvarje år till landtmäteristyrelsen
insända kopia eller utdrag af register- eller öfversiktskartan,
i hvad den upptager förändring i fastighetsindelningen, som under
nästföregående år utmärkts å kartan; har förändring ej förekommit, varde
det inom samma tid af registerföraren anmäldt hos landtmäteristyrelsen.

Timade förändringar skola noggrant införas å det hos landtmäteristyrelsen
förvarade exemplar af kartan.

§ 74.

Registerföraren bör enligt anslag å dörren till tjänstelokalen vara
där tillgänglig minst en timme en dag i veckan för att tillhandagå allmänheten
i till tjänsten hörande ärenden. Där förste landtmjitaren är register -

förare, lände härom till efterrättelse hvad i gällande instruktion är föreskrifvet.

Fastighetsregistret med tillhörande kartor och handlingar samt alla
för registerkartans upprättande tillkomna mätningshandlingar skola förvaras
i brandfri lokal. I fråga om sättet för förvaring i öfrigt af de till
registerförarens arkiv hörande kartor och handlingar galle hvad särskildt
stadgas.

§ 75.

Tryckta blanketter såväl till fastighetsregistret som till de i denna
förordning föreskrifna förteckningar, uppgifter och utdi-ag skola på allmän
bekostnad genom landtmäteristyrelsen tillhandahållas.

Till blanketter till tomtboken och jordeboken med därtill hörande
register samt till tomtförändringslängden äfvensom ägoförteckningarna enligt
formulären 6 och 7 användes normalpapper af klass n:r 1, till öfriga
vid register-(öfversikts)kartans upprättande erforderliga blanketter normalpapper
af klass n:r 2 samt till de utdrag af registret, som efter hvad för
särskilda fall är stadgadt skola meddelas af registerföraren, normalpapper
af klass n:r 3.

§ 76.

Denna förordning träder i kraft den 19 , dock att hvad

i § 4, andra och tredje styckena, tinnes stadgadt om uppgörande af plan
för arbetet med upprättande af register- eller öfvers! ktskarta med tillhörande
ägoförteckningar samt om förordnande af landtmätare må vinna
tillämpning så snart förordningen utfärdats.

Har för socken eller annat större område, som lagts till stad, före
öfverflyttningen upprättats fastighetsregister efter de för landsbygden gällande
föreskrifter, må med Konungens medgifvande fastighetsregister för
området i enlighet med samma föreskrifter fortfarande föras af förste landtmätaren
under viss, af Konungen tillika bestämd tid, dock ej öfver tio år
från det öfverflyttningen ägde rum eller, om den skett före denna förordnings
ikraftträdande, från ‘dagen därför.

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 13 juni 1908

angående jordregister.

Härigenom förordnas, att §§ 7, 9, 16, 22, 23, 33, 37, 38, 40 och 41
i förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister skola erhålla följande
lydelse:

§ 7.

Hvarje i jordregistret införd fastighet åsättes ett registernummer
bestående af fastighetens i uppläggets öfverskrift antecknade nummer med
en sifferexponent (l1, l2, l3 o. s. v.); skolande registernumret införas i
kolumnen för gällande registernummer.

Den fastighet, för hvilken upplägget är afsedt, skall erhålla exponenten
1.

Har genom landtmäteriförrättning, som fastställts eller, där fastställelse
ej ifrågakommer, vunnit laga kraft, fastigheten delats i flera lotter,
betecknas dessa med nya registernummer sålunda, att den först registrerade
erhåller till exponent 2, den andra 3, den tredje 4 o. s. v., och upptages
för de särskilda lotterna den odelade fastighetens registernummer i kolumnen
för förutvarande registernummer.

Samma förfaringssätt skall med användande af närmast lediga registernummer
iakttagas, där en genom landtmäteriförrättning utbruten
del sedermera undergår klyfning eller styckning.

Har afsöndring för alltid ägt rum, skall, utan ändring i stamfastighetens
registernummer, den sålunda uppkomna lägenheten åsättas
närmast lediga registernummer. För afsöndra»! lägenhet upptages i kolumnen
för förutvarande registernummer stamfastighetens registernummer.

Hvad som stadgats för det fall, att en jordeboksenhet genom landtmäteriförrättning
delats i flera lotter, skall jämväl iakttagas, där mantalssättning
enligt äldre förordningar om jordafsöndring ägt rum.

Ett redan användt registernummer får icke ånyo användas.

Huru i visst fall lotter, hvari fastighet uppdelats genom landtmäteriförrättning,
och lägenheter, som tillkommit genom afsöndring, icke skola
upptagas i jordregistret för socknen, därom stadgas i § 37.

§ 9.

hör lott eller lägenhet, som genom landtmäteriförrättning eller afsöndring
bildats inom en jordeboksenhet, må på begäran af ägaren särskildt
namn kunna af Konungens befallningshafvande fastställas, där fastigheten
förut saknar fastställdt namn samt giltigt skål för åsättande af sådant
förebragts eller och förut åsatt namn kan föranleda förväxling eller väcka
anstöt. Skall särskildt namn åsättas och har ägaren föreslagit visst namn,
varde det namn fastställdt, så vida det ej är af beskaffenhet,'' som nyss sagts.

Ifrågasättes fastställande af särskildt namn å fastighet, som utgör
en jordeboksenhet, ankomme på kammarkollegium att därom besluta.

Har å fastighet särskildt namn blifvit fastställdt, införes detta i
kolumn 5, och må i samma kolumn inom klammer jämväl upptagas i orten
brukligt, ej fastställdt namn.

För afsöndrad lägenhet angifves denna dess egenskap.

§ 16.

Skall med anledning af föreskriften i § 15 öfverföring till särskildt
upplägg ske och består fastigheten af flera jordeboksenheter eller delar
däraf, upptages densamma, i fall fråga är om flera jordeboksenheter i samma
by, med bynamnet jämte alla jordeboksnumren samt eljest under den benämning,
som af vederbörlig myndighet åsatts fastigheten eller på därom
gjord framställning kan varda densamma åsatt, där fråga är om delar af
samma jordeboksenhet, af Konungens befallningshafvande men eljest af
kammarkollegium.

Består fastigheten af flera lägenheter, som uppkommit genom afsöndring,
upptages densamma å det särskilda upplägget, om lägenheterna
hafva gemensamt namn men olika nummer, under detta namn jämte alla
numren samt eljest under den benämning, som af Konungens befallningshafvande
på därom gjord framställning varder fastigheten åsatt.

§ 22.

I den mån arbetet å jordregistrets upprättande fortskrider, skola
genom Konungens befallningshafvandes försorg för hvarje socken följande
handlingar på rekvisition af förste landtmfttaren till landtmäterikontoret
öfverlämnas:

1) ett efter formulär B af vederbörande häradsskrifvare gjordt, i
landskontoret granskadt utdrag af jordeboken, upptagande hemman och
öfriga jordeboksenheter uti den i § 2 angifna ordning;

2) en i landskontoret efter formulär C upprättad förteckning öfver
de i jordeboken antecknade, genom afsöndring för alltid tillkomna lägenheter;
samt

3) en efter formulär 1) af häradsskrifvaren upprättad fastighetsförteckning.

För köping och för sådant municip alsamhälle, hvarest på grund af föreskrift
om tillämpning af byggnadsstadgan för rikets städer eller särskilt förordnande
lagen angående stadsplan och tomtindelning äger motsvarande tillämpning,
böra, ändå att samhället ej utgör en socken för sig, utdrag och förteckningar,
som ofvan afses, upprättas särskilt, sä vidt ske kan. Eljest varde,
där fastighet, som skall upptaqas i utdrag efter formulär B eller i förteckning
efter formulär C eller D, veterligen i sin helhet eller till någon del
ingår i sådant samhälle, anmärkning därom gjord i utdraget eller förteckningen.

Har efter det nämnda handlingar blifvit för en socken till landtmäterikontoret
öfverlämnade men innan anmälan, som i § 26 sägs, från
förste landtmätaren till Konungens befallninghafvande inkommit, ny jordeboksenhet
eller genom afsöndring tillkommen lägenhet införts i jordeboken
eller eljest förändring inträdt angående något af de förhållanden, om hvilka
uppgift skolat lämnas i utdraget af jordeboken eller i förteckningen öfver
afsöndrade lägenheter, skall Konungens befallningshafvande därom skyndsamt
lämna förste landtmätaren uppgift.

Vid förteckning öfver afsöndrade lägenheter eller uppgift å sådan
lägenhet skola, där fastställelse å afsöndring blifvit af Konungens befallningshafvande
meddelad, fogas de handlingar, som legat till grund för
beslutet om fastställelsen; börande, därest dessa handlingar af Konungens
befallningshafvande öfverlämnats till annan myndighet, Konungens befallningshafvande
desamma återfordra.

Anser häradskrifvaren sådant förhållande beträffande i jordeboksutdraget
eller fastighetsförteckningen upptagen fastighet vara för handen,
som bör föranleda anmälan hos Konungens befallningshafvande enligt § 27,

har häradsskrifvaren att därom vid omförmälda handlingar foga särskild
uppgift, hvilken jämväl skall öfverlämnas till landtmäterikontoret.

§ 23.

Efter det i jordregistret för en socken införts de särskilda jordeboksenheterna
äfvensom, sä vidt ej annat i § 37 stadgas, de från samma
enheter genom landtmäteriförrättning utbrutna delar och de lägenheter,
om hvilka uppgift meddelats uti de i landtmäterikontoret förvarade handlingar
eller i den, efter ty i § 22 sägs, dit öfverlämnade förteckning öfver
afsöndrade lägenheter, skola jordregistret och de i nämnda § uppräknade
handlingar af förste landtinätaren öfversändas till vederbörande domhafvande
tillika med eu i enlighet med formulär E upprättad förteckning å
de i registret under gällande registernummer upptagna fastigheter, som
är o af beskaffenhet att böra upptagas i fasti ghetsbok.

§ 33.

Där, efter det för en socken jordregister på sätt i § 26 sägs anmälts
vara upplagdt, nya jordeboksenheter tillkomma eller eljest förändringar
inträffa angående något af de förhållanden, om hvilka uppgift skolat lämnas
uti det i § 22 omförmälda utdrag af jordeboken, eller lägenhet, som
uppkommit genom afsöndring, återgår till stamfastigheten eller ändring
sker i fastställdt namn å sådan lägenhet, åligger det Konungens befallningshafvande
att därom skyndsamt lämna förste landtinätaren uppgift.

Sedan med anledning däraf för jordregistret erforderlig anteckning
ägt rum, har förste landtinätaren, där fråga är om fastighet, som bör
upptagas i fastighetsbok, att ofördröjligen till vederbörande domhafvande
öfversända den från Konungens befallningshafvande inkomna uppgift; och
skall förste landtinätaren, där uppgiften föranledt nytt upplägg i jordregistret
eller ändring i förut åsatt registernummer, jämväl tillställa doinhalvanden
utdrag af jordregistret i erforderliga delar.

Sker eljest ändring beträffande registerbeteckning för en fastighet,
skall förste landtinätaren därom skyndsamt underrätta domhafvanden medelst
öfversändande af utdrag af jordregistret.

Har Konungen meddelat förordnande att stadsplan skall upprättas
för område ä landet, å hvilket 36 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning
icke äger tillämpning, skall Konungens befallningshafvande efter
erhållen del af förordnandet därom underrätta förste landtinätaren, hvilken

det åligger att, sä vidt ske kan, för hvarje fastighet, som förordnandet
angår, om detsamma göra anteckning i kolumn 18 af dess rum i jordregistret.

§ 37.

För köping, så ock för sådant municipalsamhälle, hvarest på grund
af föreskrift om tillämpning af byggnadsstadgan för rikets städer eller
särskilt förordnande lagen angående stadsplan och tomtindelning äger
motsvarande tillämpning, må, efter ty Konungen för hvarje fall särskilt
förordnar, registerföring af fastighet kunna ske antingen i enlighet med
grunderna i denna förordning eller ock på sätt i förordningen angående
fastighetsregister för stad föreskrifves. Skall registerf öringen ske på sätt
först sagts, har förste landtmätaren att för samhället föra särskilda jordregister
med tomtbok eller, där samhället utgör en socken för sig samt
jordregister för socknen upplagts enligt denna förordning, särskild tomtbok.

Ingår jordeboksenhet, genom ''landtmäteriförrättning utbruten del af
sådan enhet eller af söndrad lägenhet med hela sitt område i samhälle,Jör
hvilket skall föras särskildt jordregister eller ock fastighetsregister såsom
för stad, och utgör det samhälle ej en socken för sig, varde fastigheten,
sedan densamma i enlighet med denna förordning registrerats, affärd ur
jordregistret för socknen; och skola förty de särskilda lotter eller lägenheter,
som genom landtmäteriförrättning eller afsöndring kunna hafva bildats
af samma fastighet, icke upptagas i det jordregister. Hör till municipalsamhälle,
förutom "område, för hvilket nämnda lag äger motsvarande tillämpning,
äfven annan mark, ankommer på Konungens pröfning för hvarje
särskildt fall, huruvida hvad sålunda stadgats om registrering skall gälla
jämväl i afseende ä sagda mark.

Har tomtindelning fastställts för område, som af ses i 37 § i lagen
angående stadsplan och tomtindelning, skall för området föras särskild
tomtbok utan annan förändring i öfrigt beträffande register färingen för
vederbörande socken än af tomts öfverföring till tomtboken föranledes.

Närmare föreskrifter, huru särskildt jordregister och tomtbok, hvarom
ofvan stadgas, skola uppläggas och föras, meddelas i särskild författning.

Beträffande köping och sådant municipalsamhälle, som i första stycket
sägs, åligger det Konungens befallningshafvande att, efter det utredning
ägt ruin, '' huruvida och i hvilken omfattning i samhällets område annan
jord må ingå än som är upptagen i jordeboken, och samhället lämnats
tillfälle att yttra sig, skyndsamt till Konungen inkomma med förslag om
ordningen för fastighetsregistreringen.

6—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet. 1.

§ 38.

Har en i jordregistret införd fastighet uteslutits ur jordeboken eller
bär fastighet öfverflyttats från en socken till annan eller skall pa grund
af bestämmelse i § 37 fastighet aiföras ur jordregistret för en socken,
skall förste landtmätaren, sedan anteckning om åtgärden verkställts i jordregistret,
med rödt öfverlinjera fastighetens upplägg eller, där detta upptager
äfven annan fastighet än den åtgärden afser, de uppgifter angående
fastigheten, som må hafva införts i kolumnerna 2—11 af vederbörande
rum.

§ 40.

Anser någon sin rätt vara förnärmad genom beslut, som jämlikt
denna förordning meddelats af Konungens befallning skafvande eller landtmäteri
relsen, äge däröfver anföra besvär ''i den ordning, som för Överklagande
af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd;
gällande dock utan hinder af besvär beslutet till efterrättelse intill dess
annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt.

§ 41.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den
1 januari 1909, dock med följande inskränkningar:

1) att bestämmelserna i §§ 28, 31 och 33 om öfversändande af utdrag
af jordregistret till vederbörande domhafvande och i § 32 om återställande
till honom af uppgift, hvarom där stadgas, icke skola tillämpas,
förrän särskild föreskrift därom meddelats förste landtmätaren;

2) att i fråga om uppläggande af jordregister för Kopparbergs län
och Hamra kapellag i Los socken af Gäfleborgs län skall gälla hvad särskild!
varder stadgadt;

3) att, där med hänsyn till särskilda förhållanden i någon ort hinder
skulle möta mot uppläggande af jordregister enligt denna förordning, med
registrets uppläggande må anstå, efter ty Konungen på därom0gjord
framställning förordnar.

Sedan jordregister för en socken blifvit upplagdt, skola beträffande
förändringar inom denna socken i fråga om fastigheters namn, nummer
med mera de i kungörelsen den 31 december 1887 angående anteckning
i lagfarts- och inteckningsböckerna om förändringar af fastigheters namn,
nummer och skattetal med mera gifna föreskrifter ej vidare tillämpas.

Penna kungörelse träder i kraft den 19 , dock att hvad i §

37, sista stycket, finnes stadgadt skall lända till efterrättelse genast efter
kungörelsens utfärdande. Med kungörelsens ikraftträdande skall kungörelsen
den 15 oktober 1909 om anstånd för vissa orter med uppläggande af
jordregister upphöra att gälla.

Förslag

till

Förordning

med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister med tomtbok eller
särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden.

Om de områden, för hvilka denna förordning äger tillämpning.

§ I Denna

förordning afser

1) köpingar, för hvilka Konungen förordnat att fastighetsregister
skall uppläggas och föras enligt grunderna i förordningen den 13 juni
1908 angående jordregister,

2) municipalsamhällen, för hvilka på grund af föreskrift om tillämpning
af byggnadsstadgan för rikets städer eller särskildt förordnande lagen
angående stadsplan och tomtindelning äger motsvarande tillämpning samt
tillika meddelats förordnande af innehåll, som under 1) sägs, och

3) områden, för hvilka stadsplan och tomtindelning fastställts jämlikt
37 och 38 §§ i lagen angående stadsplan och tomtindelning.

Hör till municipalsamhälle, förutom område, för hvilket lagen, angående
stadsplan och tomtindelning äger motsvarande tillämpning, äfven
annan mark, ankommer på Konungens pröfning för hvarje särskildt fall,
huruvida denna förordning skall tillämpas jämväl i afseende å sagda mark.

För samhälle, som afses under 1) eller 2), skall föras särskildt jordregister
med tomtbok; utgör samhället en socken för sig och har för socknen
upplagts jordregister enligt förordningen den 13 juni 1908, skall dock det
register utgöra fastighetsregister för samhället och öfver tomterna i samhället
upprättas särskild tomtbok. Tomterna inom område, hvarom under 3)
förmäles, skola likaledes upptagas i särskild tomtbok. Har tomtbok upplagts
för sådant område, och varder därefter för området meddeladt för -

ordnande, som afse» i 36 § af lagen angående stadsplan och tomtindelning,
skall på särskild pröfning ankomma, om för sålunda bildadt samhälle
erfordras jämväl särskilt jordregister, eller om till äfventyrs registrering
af fastigheterna därstädes skall ske i öfverensstämmelse med hvad
om fastighetsregister för stad är föreskrifvet; och gäller härvid i tillämpliga
delar bestämmelsen i § 37, sista stycket, af förordningen den 13 juni
1908 angående jordregister, såsom denna § lyder enligt kungörelse denna (lag.

Om särskildt jordregister.

§ 2.

Särskildt jordregister föres enligt det vid denna förordning fogade
formulär Al med därtill hörande anvisning. För öfrigt skall hvad i fölordningen
den 13 juni 1908 angående jordregister är stadgadt om uppläggande
och förande af såclant register, så vidt ej i nämnda förordning
eller här nedan annorlunda stadgas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse
i fråga om särskildt jordregister, hvarvid de bestämmelser, som
afse socken, skola gälla beträffande köping eller municipalsamhälle, ändå
att samhället ej utgör en socken för sig.

§ 3.

Särskildt jordregister för köping eller municipalsamhälle, som ej utgör
en socken för sig, skall uppläggas jämsides med jordregistret för den
socken, dit samhället hör, så vidt ej jordregister för socknen redan är upplagdt,
då förordnande meddelas om uppläggande af särskildt jordregister
för samhället.

§ 4.

Utöfver de handlingar eller uppgifter, som för samhälle, hvarom
här är fråga, må hafva inkommit till landtmäterikontoret i den i § 22 af
förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister stadgade ordning,
skola för uppläggande af särskildt jordregister för samhället på rekvisition
af förste landtinätaren genom Konungens befallningshafvandes försorg
till landtmäterikontoret öfverlämnas:

1) beslut, hvarigenom samhällets område kan hafva bestämts,

2) karta, som må vara åberopad i sådant beslut.

För samhälle, där tomtindelning såsom i stad finnes, skola i den
ordning ofvan sägs till landtmäterikontoret ytterligare öfverlämnas:

3) förteckning enligt formulär A3 öfver tomterna i orten jämte förslag
till sådan beteckning, som i § 25 af förordningen angående fastighetsregister
för stad afses, å de i förteckningen redovisade tomter, hvilkas
dittill svarande beteckning icke öfverensstämmer med föreskrifterna i nämnda
§ eller eljest anses böra ändras,

4) kopia af såväl stadsplanekartan som ock, där tomterna ej blifvit
å den karta inlagda, de särskilda tomtindelningskartorna, samt

5) förteckning öfver de särskilda tomtkartor rörande tomter i samhället,
som kunna finnas i dess eller, veterlig!, i enskildes vård.

De under 3) och 5) omförmälda förteckningar åligger det samhällets
styrelse att låta upprätta. Konungens befallningshafvande äge ock
från styrelsen infordra det eller de beslut, hvarigenom samhällets område
kan hafva bestämts, samt de kartor, som afses under 2) och 4), i den
mån samma beslut och kartor icke finnas att tillgå hos Konungens befallningshafvande
eller i landtmäterikontoret.

Före upprättandet af ofvannämnda förteckningar skall styrelsen genom
kungörelse i den ordning, som i orten brukas, uppmana en hvar, den där
rörande jord, som hör till samhället, innehar kartor eller delningshandlingar,
som icke upprättats af vederbörligen förordnad landtmätare, eller förvärfvat
sådan jord utan att hafva lagfarit sitt fång eller önskar få särskildt namn
fastställdt å honom tillhörig fastighet inom samhället, att därom inom viss
i kungörelsen utsatt tid hos styrelsen göra anmälan; skolande de anmälningar,
som i anledning af kungörelsen inkommit, åtfölja förteckningarna,
då de öfverlämnas till Konungens befallningshafvande.

Har upplåtelse af tomter eller andra lägenheter inom samhället skett
i öfverensstämmelse med upprättad karta, och är det ej veterligt att denna
finnes att tillgå hos Konungens befallningshafvande eller i landtmäterikontoret,
bör styrelsen därjämte tillse, att samma karta eller kopia däraf
ställes till förste landtmätarens förfogande.

De ofvan i denna § meddelade bestämmelser skola, utom hvad angår
infordrande af beslut och karta, som afses under 1) och 2), i tillämpliga
delar lända till efterrättelse jämväl vid uppläggande af särskild tomtbok
för samhälle, för hvilket jordregister, som upplagts enligt förordningen
den 13 juni 1908, skall utgöra fastighetsregister, så ock då tomtbok skall
uppläggas för samhälle, för hvilket särskildt jordregister förut upplagts.

§ 5.

I särskildt jordregister för samhälle, som ej utgör en socken för sig,
skall göras upplägg för hvarje till samhället hörande fastighet, som varit

upptagen i jordregistret för vederbörande socken men jämlikt § 37 i förordningen
den 13 juni 1908 angående jordregister, såsom denna § lyder
enligt kungörelse denna dag, afförts därifrån, dock att, där to.intindelning
såsom i stad finnes, till samma jordeboksenhet hörande fastigheter, som
otvetydigt till läge och gränser fullständigt motsvara i tomtförteckningen
upptagna tomter, må kunna vid öfverföring till särskildt jordregister sammanföras
å ett upplägg i den utsträckning, som förste landtmätaren finner
lämplig; skolande för sådant fall hvad nedan stadgas om upplägg, så vidt
ej annat är föreskrifvet, gälla beträffande det rum, som för hvarje särskild
fastighet bildas å ett upplägg genom en tvärlinje öfver hela dess bredd.

Huru i fall, då jordregister förut icke upplagts för socken, till hvilken
samhället hör, från fastighet, för hvilken gjorts upplägg i det särskilda
jordregistret, genom landtmäteriförrättning utbrutna lotter eller afsöndrade
lägenheter skola, så vidt de höra till samhället, upptagas i särskilda rum
å upplägget, därom stadgas i § 9.

Där till samhället hör jord från flera socknar, ordnas uppläggen sockenvis
i bokstafsföljd efter socknarnas namn. I öfrigt skola vid första uppläggandet
af jordregistret uppläggen i den mån ske kan ordnas i bokstafsföljd
efter fastigheternas namn och, hvad angår fastigheter, som
hafva gemensamt namn, efter nummerföljd.

§ 6.

Jämte hvad i §§ 5 och 6 i förordningen den 13 juni 1908 angående
jordregister stadgas i fråga om öfverskriften till upplägg skall beträffande
öfverskrift till upplägg i särskildt jordregister gälla:

1. Utgör det samhälle, för hvilket särskildt jordregister upprättas,
ej en socken för sig, skall utom socknens namn äfven samhällets namn
upptagas i öfverskriften. Hafva flera fastigheter sammanförts å ett upplägg,
utsättas dessa namn allenast i öfverskriften för den fastighet, som
först införts å upplägget.

2. I upplägg för jordeboksenhet och för afsöndrad lägenhet, för hvilken
särskild beteckning blifvit fastställd, skall i öfverskriften upptagas fastighetens
beteckning enligt jordeboken eller därtill hörande afsöndringsbilaga,
så vida ej Konungens befallningshafvande fastställt ändrad benämning; och
skall hvad sålunda stadgats jämväl gälla för det.fall, att särskild beteckning
blifvit fastställd för annan fastighet än nu sagts.

3. Där särskildt namn å fastighet, för hvilken upplägg skall göras,
icke förut finnes fastställdt eller framställning om ändrad benämning å
sådan fastighet gjorts af dess ägare, ankomme på Konungens befallnings -

hafvande att efter anmälan af förste landtmätaren bestämma, under hvilket
namn fastigheten skall upptagas i jordregistret. Har ägaren föreslagit visst
namn, skall det namn fastställas, så framt det ej kan föranleda förväxling
eller väcka anstöt. Där ej visst namn föreslagits eller föreslaget namn
finnes icke kunna fastställas, förordne Konungens befallningshafvande om
användande af vederbörande jordeboksenhets namn såsom benämning jämväl
å därifrån genom landtmäteriförrättning utbruten del eller å afsöndrad
lägenhet, därvid för fastighetens särskiljande från annan fastighet, med
hvilken den har gemensam benämning, till namnet skall fogas närmast
lediga nummer. Om Konungens befallningshafvandes beslut, som här
afses, skall anteckning ske i jordeboken.

§ 7.

Skall i särskildt jordregister för köping eller municipalsamhälle upptagas
område, som utgör en del af en fastighet, den där icke med alla
ägor ingår i köpingen eller municipalsamhället, göre förste landtmätaren
vid uppläggande af sådant jordregister för samhället hos Konungens befallningshafvande
framställning angående områdets afskiljande från fastigheten
i öfrigt; skolande vid framställningen fogas af vederbörande landtmätare
upprättad karta öfver området. Sedan genom Konungens befallningshafvandes
försorg de för sådant afskiljande erforderliga åtgärder vidtagits
samt vederbörlig införing i jordregistret för socknen ägt rum,
varde ifrågavarande mark affärd ur sagda register samt, på sätt ofvan sägs,
upptagen i det särskilda jordregistret för samhället.

§ 8.

Hvad i § 17 i förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister
är stadgadt beträffande öfverföring till särskildt upplägg skall äga motsvarande
tillämpning vid öfverföring till särskildt jordregister. Då sådan
öfverföring sker, skall den registerbeteckning, hvarunder det öfverförda
området varit upptaget i jordregistret för socknen, anmärkas i kolumn 18
i vederbörande rum å upplägget i det särskilda jordregistret.

§ 9.

De från fastighet, för hvilken gjorts upplägg i särskildt jordregister,
genom landtmäteriförrättning utbrutna lotter samt de lägenheter, som afsöndrats
från sådan fastighet, så ock de fastigheter, som genom delning

eller afsöndring bildats af dylika lotter eller lägenheter, skola, ehvad de
tillkommit före eller efter fastighetens upptagande i det jordregister och
så vidt de, i förstnämnda fall, ej däri jämlikt § 5 erhållit eget upplägg,
införas i särskilda rum å upplägget under sådan beteckning, som afscs i
§ 7 af förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister.

Afstyckas en del af en i tomtboken upptagen fastighet för att i enlighet
med fastställd stadsplan utläggas till gata eller dylikt, då skall, ändå
att afstyckningen ej skett genom åtgärd, som ofvan sagts, det afstyckade
området redovisas i jordregistret såsom en genom sådan åtgärd utbruten
fastighet. Vägar, gator och dylika, allmänna områden, som vid landtmäteriförrättning
afsatts för delägares gemensamma behof eller eljest vid saten
förrättning lämnats oskiftade eller som tillhöra viss fastighet enskildt,
skola däremot icke för sig upptagas i jordregistret.

§ 10.

Har efter det denna förordning trädt i kraft i jordregistret upptagen
fastighet eller del däraf i enlighet med fastställd tomtindelning eller förändring
i förut bestående tomtindelning utlagts till tomt, och har, där tomten
bildats genom åtgärd, hvartill enligt lag rättens medgifvande skall sökas,
sådant medgifvande lämnats, varde det till tomt utlagda området uteslutet
ur jordregistret och öfverfördt till tomtboken. Erfordras till tomtbildningen
rättens medgifvande, galle tillika om tomtens registrering hvad
i § 17 sägs, hvarjämte för sådant fäll anteckning om tomtbildningen skall
ske i kolumn 18 å vederbörande upplägg i jordregistret.

Sedan rätten lämnat medgifvande till tomtbildning, har rättens ordförande
att skyndsamt därom till förste landtmätaren insända uppgift; och
varde rättens beslut anmärkt i kolumn 18 i jordregistret för hvarje fastighet,
som beslutet angår.

Har i tomtindelning intagits mark, som ingår i väg, gata, torg eller
allmän plats och ej veterligen hör till registrerad fastighet, eller ock annan
mark, som ej synes ingå i sådan fastighet, äge Konungens befallningshafvande
att på anmälan af förste landtmätaren bestämma, huruvida den mark
skall i jordeboken och förty äfven i jordregistret upptagas såsom särskild
fastighet, samt, där sådant finnes böra ske, jämväl bestämma beteckningen
därför; skolande beslutet underställas kammarkollegii pröfning.

Med jordregister förstås här ofvan i denna § jämväl enligt förordningen
den 13 juni 1908 upplagdt jordregister, där sådant på grund af
§ 1, sista stycket, utgör fastighetsregister för samhälle, hvarom i förevarande
förordning- är fråga.

o o

7—090308. Fastighetsregisterkommitténs het. 1.

§ 11-

Namnregister till särskild! jordregister föres enligt formulär Abl och
skall, utom de namn som upptagits i uppläggets öfverskrift eller införts
i kolumn 5, jämväl innehålla de namn, som för fastigheter, hvilka öfverförts
från jordregistret för en socken, varit upptagna i det därtill hörande
namnregister.

Om karta till jordregister för köping eller municipalsamhälle.

§ 12.

Med ledning af de kartor och handlingar, som på grund af föreskrift
i § 4 öfverlämnats till landtmäterikontoret, jämte därstädes eller
hos Konungens befallningshafvande förvarade kartor och handlingar,
som angå fastighetsindelningen i orten, skall, ehvad jordregistret upplagts
enligt förordningen den 13 juni 1908 eller skall uppläggas enligt denna
förordning, i landtmäterikontoret upprättas karta öfver samhällets område
med angifvande af såväl de genom landtmäteriförrättning eller afsöndring
tillkomna fastighetsgränser som ock, där tomtindelning finnes, gränserna
för de särskilda tomterna. Erfordras härför tillgång till ytterligare kartmaterial
eller till köpe- eller delningshandlingar, som ej finnas hos
Konungens befallningshafvande eller i landtmäterikontoret, ankomme på
förste landtmätaren att söka anskaffa karta eller handling, som saknas.
År fråga om karta, som är upptagen i den i § 4 under 5) omförmälda
förteckning, eller är eljest anledning antaga, att styrelsen för
samhället kan tillhandahålla det felande, vare dock förste landtmätaren
skyldig att låta därtill genom Konungens befallningshafvande uppmana
styrelsen innan annan åtgärd vidtages. Befinnes i något fall för kartans
upprättande särskild mätning nödig, skall förste landtmätaren efter anmälan
hos Konungens befallningshafvande foga anstalt om mätningens utförande
genom vederbörande landtmätare; åliggande det förste landtmätaren
att tillse, att all mätning, som för kartans upprättande må erfordras, så
vidt möjligt varder verkställd i ett sammanhang och ej särskild! för hvarje
område, som skall mätas. Sådan mätning skall ske efter grafisk metod,
där ej samhället eller vederbörande sakägare vill bekosta mätning efter
siffermetoden.

Karta, hvarom ofvan stadgas, må ej utan samhällets medgifvande
upprättas i större skala än 1 : 1,000. Påyrkar samhället, att mindre skala

skall användas, ankomme på förste landtmätaren att pröfva, huruvida det kan
ske utan fara för osäkerhet och oreda. Nöjes ej samhället åt hans beslut,
varde frågan genom Konungens befallningshafvande öfverlämnad till landtmäteristyrelsens
afgörande.

§ 13.

A kartan öfver samhällets område skola utmärkas

a) genom landtmäteriförrättning eller afsöndring utbrutna särskilda
fastigheter med röda gränslinjer,

b) tomter med svarta gränslinjer,

c) tomt, som ingår i fastställd tomtindelning men till hvars bildande
rättens medgifvande ännu ej lämnats, med gröna gränslinjer, samt

d) vägar, gator, torg och dylika allmänna platser äfvensom områden,
hvilka vid landtmäteriförrättning afsatts för delägares gemensamma
behof eller eljest vid sådan förrättning lämnats oskiftade, med streckade
svarta gränslinjer.

Tomtgränser skola dock ej särskildt utmärkas på kartan, där de
sammanfalla med gränser, som afses under a); ej heller skola, om gränser
af beskaffenhet, som sist sagts, eller ock gränser för tomter, som omförmälas
under b), sammanfalla med gränser för vägar, gator, torg och
dylika allmänna platser eller för andra områden, som afses under d),
dessa senare gränslinjer särskildt utmärkas. Gräns för tomt, hvarom under
c) är fråga, skall ej särskildt utmärkas, där den sammanfaller med
annan gräns.

För hvarje fastighet skall därjämte dess beteckning enligt jordregistret
för samhället eller, hvad angår tomter, enligt här nedan omförmälda
tomtbok antecknas å kartan. Medgifver ej den för kartan använda
skala att sagda beteckningar införas å vederbörliga ställen på kartan, utmärkas
genom landtmäteriförrättning eller afsöndring bildade fastigheter med
bokstäfver ur stora alfabetet i röd färg samt tomter, ändå att de sammanfalla
med fastigheter, som nyss sagts, med arabiska siffror i svart färg,
hvarefter förutnämnda fastighetsbeteckningar under hänvisning till sagda bokstäfver
och nummer upptagas i särskilda, å kartan tecknade beskrifningar.
Namn å vägar och dylikt utsättas likaledes å kartan, om det lämpligen
kan ske, men upptagas tillika, jämte beteckningar å områden, hvilka vid
landtmäteriförrättning afsatts för delägares gemensamma behof eller eljest
vid sådan förrättning lämnats oskiftade, i en å densamma tecknad
särskild beskrifning; skolande såväl vägar och dylikt som öfriga ifrågavarande
områden å kartan och i beskrifningen betecknas med bokstäfver ur
lilla alfabetet i svart färg.

Om tomtbok för vissa köpingar och municipalsamhällen.

§ 14.

Tomt, som till läge och gränser fullständigt svarar antingen mot
en i jordregistret upptagen fastighet eller ock mot två eller flera sådana
fastigheter eller delar däraf, de där blifvit i laga ordning sammanlagda
till en tomt, skall öfverföras till en efter formulär A2 med därtill hörande
anvisning upprättad tomtbok, som utgör en del af det särskilda jordregistret
för samhället. Öfverföringen sker med ledning af kartan öfver samhällets
område jämte jordregistret och tomtförteckningen samt de handlingar med
tillhörande kartor rörande skifte, ägoutbyte, afsöndring, tomtindelning
eller sammanläggning, som i jordregistret anmärkts.

Föreligger anledning till antagande att fastighet, om hvars införande
i tomtbok är fråga, tillhör flera, som hvar för sig äga viss å marken
bestämd ägovidd, har förste landtmätaren att före öfverföringen inhämta
yttrande från domhafvanden.

§ 15.

Före tomtbokens uppläggande har förste landtmätaren att hos Konungens
befallningshafvande göra framställning om åsättande af tomt- och registerbeteckningar
å tomterna i samhället. Vid framställningen skall fogas
tomtförteckningen enligt formulär A 3 jämte det förslag i fråga om beteckning
för tomterna, som må hafva inkommit från samhällets styrelse;
ägande förste landtmätaren därvid ock själf afgifva det förslag i sådant
afseende, som han må finna erforderligt. I öfrigt skall hvad om tomtoch
registerbeteckningar är stadgadt i §§ 25 och 26 i förordningen angående
fastighetsregister för stad äfven gälla för samhälle, som afses i
förevarande förordning.

Har någon begärt att visst namn skall åsättas honom tillhörig tomt,
varde det namn fastställdt af Konungens befallningshafvande, så vidt tomten
förut saknar särskilt namn samt det föreslagna namnet icke kan föranleda
förväxling eller väcka anstöt.

§ 16.

Hvad jämlikt förordningen angående fastighetsregister för stad gäller
om uppläggande och förande af tomtbok för stad, som lyder under landsrätt,
och om meddelande af uppgifter till grund för registrering i sådan
bok, skall, med de undantag, som föranledas däraf att särskilda ägoför -

teckningar icke upprättas, samt så vidt det i (ifrigt ej strider mot förevarande
förordning eller mot anvisningen till formulär A 2, äga motsvarande
tillämpning i afseende å tomtbok för samhälle, som i denna förordning
afses; skolande därvid den jämlikt § 12 upprättade karta öfver samhällets
område anses svara mot register- eller öfversiktskarta, jordregistret mot
jordeboken och tomtförteckningen mot tomtförändringslängden samt de i
§§ 66 och 67 i förstnämnda förordning beträffande stadsstyrelse meddelade
bestämmelser gälla för samhällets styrelse.

öfverskrift till upplägg i tomtboken skall upptaga namn å samhälle
och socken, hvartill tomten hör. Hafva flera tomter sammanförts å ett
upplägg, utsattes dock samhällets namn allenast i öfverskriften för den
tomt, som först införts å upplägget; höra de till samma socken, galle hvad
sålunda stadgats jämväl om utsättande af socknens namn.

Anteckning om areal införes för tomt, som bildats genom landtmäteriförrättning
eller afsöndring, i enlighet med vederbörande skifteseller
afsöndringshandlingar samt för annan tomt enligt tomtindelningshandlingarna.
Har mätning af tomt ägt ruin för upprättande af kartan
öfver samhället, skall dock den sålunda utrönta arealen införas. I kolumnen
för särskilda anteckningar skall i hvarje fall anmärkas, hvarifrån uppgiften
om areal är hämtad. Om redovisning af mätning, som sker efter tomtbokens
uppläggande, skall hvad i § 58 af förordningen angående fastighetsregister
för stad är beträffande nymätning af tomt stadgadt äga motsvarande
tillämpning.

'' § 17.

Tomt, som tillkommer efter upprättandet af tomtförteckningen, men
icke kan omedelbart upptagas i tomtboken, skall af förste landtmätaren
med ledning af tomtindelningshandlingarna införas i tomtförteckningen.

§ 18.

Öfver de i tomtboken och tomtförteckningen upptagna fastigheter
skall föras register enligt formulär A4; skolande registret omfatta de särskilda
tomternas registerbeteckningar äfvensom de namn, som i tomtboken
införts i kolumn 5.

Om tomtbok för område, som af ses i 37 och 38 §§ i lagen angående
stadsplan och tomtindelning.

§ 19.

För område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående stadsplan
och tomtindelning, varde på rekvisition af förste landtmätaren stadsplaneoch
tomtindelningskartor, så vidt de ej finnas att tillgå hos Konungens
befallningshafvande eller i landtmäterikontoret, äfvensom tomtförteckning
enligt formulär A 5 öfver de särskilda tomterna inom området jämte uppgift
å deras ägare och om dessas åtkomst af Konungens befallningshafvande
genom kronobetjäningen infordrade samt därefter öfverlämnade till
landtmäterikontoret.

Där efter det denna förordning trädt i kraft tomtindelning fastställes
för område, som afses i 37 § i nämnda lag, eller ändring sker i
förut fastställd tomtindelning för sådant område, åligger det Konungens
befallningshafvande att om beslutet underrätta förste landtmätaren.

§ 20.

Tomterna inom område, som afses i § 19, skola med ledning af
tomtförteckningen enligt formulär A5 från jordregistret öfverföras till en
efter formulär A2 upprättad tomtbok, som utgör en del af jordregistret
för den socken, hvartill området hör. Har tomtindelningen fastställts innan
denna förordning trädt i kraft, skall dock tomt icke öfverföras till tomtboken
med mindre tomtområdet genom landtmäteriförrättning eller afsöndring
afskilts från hemman eller lägenhet, hvartill det må hafva hört.

Hvad denna förordning innehåller i § 10 om registrering af tomtindelning,
i § 15 om fastställande af beteckning å tomt inom köping
eller municipalsamhälle, i § 16 om uppläggande och förande af tomtbok
samt i § 18 om register till tomtbok och tomtförteckning för köping eller
municipalsamhälle skall i tillämpliga delar gälla vid uppläggande och förande
af tomtbok för område, hvarom nu är fråga.

Uteslutes tomt eller del däraf ur tomtindelning, varde området öfverfördt
till jordregistret för vederbörande socken samt där i föreskrifven
ordning registreradt å det upplägg, där området före dess införande i tomtboken
varit upptaget.

Bestämmelserna i § 61 af förordningen angående fastighetsregister
för stad om förfarandet, då en fastighet flyttas från en afdelning af

fastighetsregistret till eu annan, skola äfven liga tillämpning'' vid öfverföring
från jordregistret för socknen till tointboken eller från tomthoken
till jordregistret.

§ 21.

Förste landtmätare!] åligger att å tomtindelningskartan öfver området
införa de särskilda tomtbeteckningarna; kunna dessa beteckningar
ej lämpligen införas å kartan, skall hvad i § 13 är stadgadt om numrering
af tomtområden samt om införande af tomtbeteckningar och nummer
i särskild, å kartan tecknad beskrifning lända till efterrättelse.

Gemensamma bestämmelser.

§ 22.

Hvad i § 23 af förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister
är stadgadt om öfversändande till domhafvanden af jordregister för en
socken skall äga motsvarande tillämpning ej blott i afseende å särskildt
jordregister jämte tomtbok, där jsådan skall upprättas, utan äfven beträffande
tomtbok, som upprättats för samhälle, för hvilket enligt förordningen
den 13 juni 1908 upplagd t jordregister skall utgöra fastighetsregister, eller
för område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående stadsplan och tomtindelning.
Då särskildt jordregister eller tomtbok, som nu sagts, öfversändes
till domhafvanden, har förste landtmätaren att jämte de handlingar, som i allmänhet
böra i sådant fall biläggas jordregister, tillika öfverlämna kartan öfver
samhället, så ock, där fråga är om samhälle eller område, hvarest tomtindelning
såsom i stad finnes, tomtförteckning enligt formulär A3 eller A 5. Särskildt
jordregister för samhälle, som ej utgör en socken för sig, samt tomtbok
för område af nämnda beskaffenhet böra öfversändas till domhafvanden
samtidigt med jordregistret för den socken, till hvilken samhället eller området
hör" Har jordregister för socknen upplagts tidigare, åligge förste landtmätaren
att, då det särskilda jordregistret eller tomtboken öfversändes till
domhafvanden, tillika öfverlämna den för socknen upprättade förteckning
enligt formulär E, så ock förteckningen enligt formulär F, så vida den icke,
efter hvad särskildt är stadgadt, redan blifvit till domhafvanden återställd;
och skall därvid jämväl fogas en afskrift af jordregistret för socknen, i hvad
det upptager den till samhället eller området hörande mark, där ej afskrift
af jordregistret för socknen i dess helhet redan blifvit till honom öfverlämnad.

§ 23.

Ändå att särskildt ^ordregister för samhälle, som ej utgör en socken
för sig, eller tomtbok för område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående
stadsplan och tomtindelning, upprättas samtidigt med jordregistret
för den socken, till hvilken samhället eller området hör, skall den i förordningen
den 13 juni 1908 angående jordregister föreskrifva fastighetsbeteckning
enligt formulär E upprättas särskildt för samhället eller området.
Förteckningen enligt formulär F samt de uppgifter, som enligt sagda
förordning det i öfrigt åligger domhafvanden att efter granskning af jordregister
meddela, skola likaledes, så vidt ske kan, lämnas särskildt för
dylikt samhälle eller område.

I ort, där inskrifning af tomträtt ägt rum, åligger domhafvanden
att vid meddelande af uppgifter enligt formulären E och F granska jämväl
tomträttsboken. Är tomt, hvartill tomträtt upplåtits, att anse såsom
särskild fastighet, skall för tomten lämnas uppgift äfven om dess innehafvare
och om tiden, då inskrifning af hans fång blifvit sökt.

I förteckning enligt formulär E eller F har förste landtmätaren att
för tomt utsätta ej blott dess beteckning enligt tomtboken utan äfven jordregisterbeteckning
å tomten eller å fastighet, hvari den ingår; skolande
jordregisterbeteckningen omslutas med klammer.

§ 24.

Där vid jämförelse mellan fastighetsförteckningen enligt formulär E
äfvensom jordregistret eller tomtboken jämte kartan öfver vederbörande
samhälle eller område, å ena, samt fastighetsboken, å andra sidan, anledning
förekommer att afsöndrad lägenhet å kartan upptagits med annat läge
än med vederbörande upplåtelsehandling öfverensstämmer, har domhafvanden
att vid återställandet af kartan och handlingarna till förste landtmätaren
tillika meddela uppgift därom med bifogande af den utredning, som ur
häradsrättens arkiv kan erhållas; och åligger det förste landtmätaren att
meddela domhafvanden underrättelse om ändring i jordregistret och kartan
öfver samhällets område eller annan åtgärd, som anmärkningen och på
grund af densamma verkställd utredning må hafva föranledt.

§ 25.

De bestämmelser i § 26 i förordningen den 13 juni 1908 angående
jordregister, som hafva afseende å kommunalstämman för en socken och

ordföranden i denna stämma, skola för köping eller municipalsamhälle,
hvarom nu är fråga, gälla beträffande den stämma, hvari samhällets beslutanderätt
utöfvas, samt dess ordförande.

§ 26.

Förändring i fastighetsindelning eller beteckning, som är utsatt å
karta, hvarom i § 12 eller 21 stadgas, skall, på sätt särskildt föreskrifves,
af förste landtmätaren utmärkas å kartan så ock redovisas i beskrifning,
som må vara tecknad å densamma. Erfordras nymätning för förändringens
utmärkande å kartan, har Konungens befallningshafvande att på anmälan
af förste landtmätaren tillse att karta varder af vederbörande landtmätare
skyndsamt upprättad samt insänd till landtmäterikontoret. Var fastigheten
å kartan utmärkt med bokstaf, skall samma bokstaf med tillägg af en
bokstaf ur lilla alfabetet användas såsom beteckning för hvarje genom
landtmäteriförrättning eller afsöndring bildad ny fastighet.

Ny eller ändrad indelning af gata eller dylikt skall utmärkas å karta,
som afses i § 12, ändå att ändrad fastighetsindelning ej i samband därmed
äger rum.

§ 27.

Sedan förste landtmätaren anmält, att särskildt jordregister med
tomtbok eller särskild tomtbok upplagts, har han att till domhafvanden
öfverlämna en handritad eller på teknisk väg åstadkommen kopia af den
karta, hvarå fastighetsindelningen inom samhället eller området är utmärkt,
så ock en afskrift af vederbörande tomtförteckning, i hvilken afskrift äfven
skola upptagas de tomter, som öfverförts till tomtboken, jämte deras registerbeteckningar
enligt tomtboken och däri införda särskilda namn. Införes
därefter fastighet å särskildt upplägg i jordregistret, eller varda eljest
förändringar beträffande fastighetsindelningen eller särskilda fastigheters
beteckning registrerade, har förste landtmätaren att därom underrätta
domhafvanden genom öfversändande af utdrag af jordregister eller tomtbok,
däri införingen skett.

Kartkopian skall minst en gång hvarje år insändas till landtmäterikontoret
för införande af förändringar, som kunna hafva inträffat och ej
förut utmärkts å kopian.

§ 28.

Då förste landtmätaren till domhafvanden öfverlämnar kopia af den
i § 27 omförmälda karta, skall förste landtmätaren jämväl insända sådan

8—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet. 1.

kopia till landtmäteristyrelsen för att i dess arkiv förvaras. Därefter åligger
förste landtmätaren att före den 1 juni hvarje år till landtmäteristyrelsen
insända kopia eller utdrag af sagda karta, i hvad den upptager förändring
i fastighetsindelningen, som under nästföregående år utmärkts
å kartan; har förändring ej förekommit, varde det inom samma tid af
förste landtmätaren anmäldt hos landtmäteristyrelsen.

Timade förändringar skola noggrant införas å det hos landtmäteristyrelsen
förvarade exemplar af kartan öfver samhället eller området.

§ 29.

Hvad kungörelsen den 25 juni 1909 innehåller om införande i fastighetsbok
af beteckning, hvarunder fastighet upptagits i jordregistret, och
om användande i öfrigt af sådan beteckning skall äga motsvarande till O

Cö Ö

lämpning i fråga om införande i fastighetsbok eller tomträttsbok af registerbeteckning,
hvarunder fastighet upptagits i särskildt jordregister
eller i tomtbok, som i denna förordning afses; skolande de i tomtbok
upptagna fastighetsbeteckningar införas i fastighetsbok eller tomträttsbok
med ledning af af skriften af tomtförteckningen.

§ 30.

I den i § 22 af förordningen angående jordregister omförmälda
fastighetsförteckning skall, då densamma jämlikt § 35 i samma förordning
fullständigas, för tomt, som är upptagen i tomtboken, såsom gällande
registerbeteckning tvärs öfver kolumnerna 8 och 9 införas dess beteckning
enligt tomtboken, hvarjämte i tomtboken upptaget särskildt namn å tomten
antecknas i kolumn 11.

I de uppgifter enligt formulär H, som det enligt sistnämnda §
åligger förste landtmätaren att meddela, införes likaledes för sådan tomt
dess beteckning enligt toratboken såsom gällande registerbeteckning; skolande
beträffande den årliga uppgiften enligt omförmälda formulär iakttagas
att tomt, som efter det senaste uppgift aflämnats blifvit införd i
tomtboken eller undergått förändring i fråga om beteckning i tomtboken
eller för hvilken särskildt namn fastställts, varder upptagen i den uppgift.

§ 31.

Har ej från vederbörande myndighet anmälan inkommit till förste
landtmätaren om förhållande, som föranleder registrering, må ock re -

5!)

gistrering äga ruin pa ansökan af enskild ^Utsägande, som om sådant
förhållande företer bevis. Sker registrering på ansökan af enskild ^Utsägande,
och vill han återfå handling, som legat till grund för registreringen,
vare skyldig att till förste landtmätaren öfverlämna styrkt afskrift
af handlingen att i landtmäterikontoret förvaras.

§ 32.

De gräns- och fastighetsbeteckningar, som enligt denna förordning
skola utföras i färg, må efter ty landtmäteristyrelsen bestämmer utbytas
mot andra, där det för mångfaldigande på teknisk väg af karta, som enligt
förordningen skall upprättas, finnes erforderligt.

Landtmäteristyrelsen äger ock meddela närmare föreskrifter om uppläggande
och förande af särskild! jordregister med tomtbok eller särskild
tomtbok i enlighet med grunderna i denna förordning jämte därvid fogade
anvisningar, så ock om tillämpning däraf i särskilda fall, där ej för behandling
af uppkommen fråga annan ordning är stadgad.

Pröfvas eljest ytterligare föreskrifter om uppläggande eller förande
af jordregister eller tomtbok, som nyss sagts, nödiga, har landtmäteristyrelsen
att därom göra anmälan hos Konungen.

§ 33.

öfver landtmäteristyrelsens beslut i fråga, som i § 12 afses, må
klagan ej föras. Anser samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt denna förordning meddelats af Konungens
befallningshafvande eller i annat fall än ofvan sägs af landtmäteristyrelsen,
äge däröfver anföra besvär i den ordning, som för Överklagande
af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd; gällande
dock, utan hinder af besvär, beslutet till efterrättelse intilldess annorlunda
kan varda vederbörligen förordnadt.

§ 34.

Kostnaden för fullständigande af det material, som erfordras för
upprättande af den i § 12 omförmälda karta, skall bestridas af vederbörande
samhälle; vare ock samhället skyldigt gälda kostnaden såväl för
det biträde förste landtmätaren, sedan handlingarna kommit i fullständigt
skick, kan nödgas anlita för kartans upprättande som ock för sådan karta
öfver mark inom samhället, som afses i § 26, och de kopior af kai’tan öfver

samhället, hvilka skola öfverlämnas till domhafvande!! och landtmäteristyrelsen.

§ 35.

Hvad i § 41 af förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister,
såsom den lyder enligt kungörelse denna dag, är stadgadt i första stycket
under 1) och 2) äfvensom i andra stycket skall äga motsvarande tillämpning
beträffande särskildt jordregister med tomtbok eller särskild tomtbok.

Denna förordning träder i kraft den

19 .

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser angående fastighetsregister.

1 §•

öfver samtliga fastigheter, såväl å landsbygden som i stad, skall
enligt de grunder Konungen bestämmer föras förteckning (fastighetsregister).

2 §■

I stad upplägges och föres fastighetsregistret på stadens bekostnad.
Dock äger staden att såsom bidrag till de med registrets uppläggande förbundna
kostnader efter ty Konungen bestämmer af statsmedel uppbära
ett belopp af högst fyra kronor för hektar ej vattentäckt mark, som skall
i registret upptagas.

Hvad sålunda stadgats för stad skall äga motsvarande tillämpning
beträffande köping eller municipalsamhälle, så vida fastighetsregister för
samhället efter Konungens förordnande skall föras enligt de bestämmelser,
som meddelas för stad.

I stad, som lyder under landsrätt, så ock i köping eller municipalsamhälle,
som i denna § afse», skall det likväl ej åligga staden eller samhället
att svara för kostnaderna för de uppgifter, hvilka för registret skola
lämnas af den, som för fastighetsboken, eller af vederbörande häradsskrifvare
eller landskontor; och må under de villkor Konungen föreskrifver
förste landtmätaren i länet vara registerförare för stad eller samhälle, som
nu sagts.

3 §•

Skall för köping eller municipalsamhälle, hvarest lagen om stadsplan
och tomtindelning äger motsvarande tillämpning, fastighetsregistret
föras enligt de för landsbygden meddelade föreskrifter, åligger det samhället
att, efter de grunder Konungen bestämmer, bestrida kostnaderna för
de kartor, hvilka för registrets uppläggande och förande behöfva upprättas.

Denna lag träder i kraft den

19 .

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af § 80 i förordningen den 21 mars 1862 om
kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att § 80 i förordningen den 21 mars 1862
om kommunalstyrelse på landet skall erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 1. Har Kungl. Maj:t förordnat, att ordningsstadgan, byggnadsstadgan
och brandstadgan för rikets städer samt hvad i hälsovårdsstadgan
för riket föreskrifves om stad skola lända till efterrättelse för område
å landet, som ej utgör egen kommun, vare det område att anse såsom
ett särskilt samhälle (municipalsamhälle), hvars medlemmar äga att,
oberoende af kommunen i öfrigt, själfva vårda sådana för samhället gemensamma
ordnings- och hushållningsangelägenheter, som afses i nämnda
författningar eller föranledas af dessas tillämpning inom samhället; och
galle i afseende härå om municipalsamhälle i tillämpliga delar hvad i denna
förordning är om kommun stadgadt, med iakttagande däraf att, i stället
för kommunalstämma, kommunalfullmäktige och kommunalnämnd, motsvarande
myndigheter inom municipalsamhälle skola benämnas municipalstämma,
municipalfullmäktige och municipalnämnd.

Mom. 2. Genom stadgandet i mom. 1 sker ej ändring vare sig i
den medlem af municipalsamhälle tillkommande rätt att inom den kommun,
samhället tillhör, deltaga i där förekommande öfverläggningar och
beslut rörande angelägenheter af enahanda art som dem, hvilka i sagda
mom. afses, eller i hans skyldighet att lämna bidrag till utgifter, som af
dylika beslut föranledas.

Mom. 3. Afser förordnande, hvarom i mom. 1 sägs, allenast en
eller flera af de i samma mom. omförmälda författningar, skola de i denna
§ meddelade bestämmelser lända till efterrättelse i fråga om sådana ärenden,
som åsyftas i de författningar, förordnandet angår.

Mom. 4. Finnas i visst fall särskilda omständigheter påkalla undantag
från de förut i denna § gifna stadganden eller nödvändiggöra
annan ordning för municipalsamhälles beslutande- och beskattningsrätt, äge
Kungl. Maj:t på framställning af Konungens befallningshafvande, vederbörande
kommun eller medlem af samhället att i ärendet förordna, efter
som skäligt pröfvas; skolande, där ej särskilda kommunala myndigheter
varda för samhället tillsatta, det ankomma på kommunalstämma, kommunalfullmäktige
eller kommunalnämnd i kommun, hvartill samhället hör, att,
med iakttagande af de af Kungl Maj:t meddelade bestämmelser, fullgöra
hvad eljest för municipalsamhälle åligger municipalstämma, municipalfullmäktige
och municipalnämnd.

Mom. 5. Hvad i denna § är stadgadt om municipalsamhälle galle
äfven om köping, som icke utgör egen kommun.

Denna lag träder i kraft den 19

Erfordras med anledning af denna lag ändrade bestämmelser för
samhälle, för hvilket därförinnan meddelats förordnande, som i mom. 4
afses, åligge det Konungens befallningshafvande att skyndsamt därom hos
Kungl. Maj:t göra framställning.

Förslag

till

Lag .

angående ändrad lydelse af 2 § 7 mom. i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 7 mom. i lagen den 26 maj 1909 om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:

Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i
statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom i 3 § sägs, tillhöra
regeringsrättens upptagande och afgörande i följande mål:

7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande
ur jordebok af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i
förhållande, hvarom uppgift tinnes i jordebok införd;

mål som uppkomma i anledning af fastig hetsregistrets uppläggande
och förande;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och
skyldigheter, hvilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och
egenskap;

Denna lag träder i kraft den 19

9—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet. 1.

Förslag

till

Lag om

ändrad lydelse af 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9 november 1866

om skiftesverket i riket.

Härigenom förordnas, att 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9
november 1866 om skiftesverket i riket skola erhålla följande ändrade
lydelse:

2 §•

År jord å landet oskiftad och vill delägare laga skifte därå erhålla;
hafve där vitsord till.

Om. delning af jord, som ingår i tomtindelning i köping eller å
annan ort på landet, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, gälle hvad
särskildt är stadgadt.

10 §.

Huruvida jord skiftas må, som till stad hörer och samfällig är,
därom gälle hvad särskildt för hvarje stad kan vara stadgadt, eller, då
fråga om skifte af sådan jord väckes, varder förordnadt.

Har stadsjord blifvit genom teg- eller storskifte i flere skiften lagd
och vill delägare däri laga skifte erhålla; då bör, så framt ej alla delägarna
därom åsämjas, på pröfning i hvarje fall ankomma, huruvida
sådant skifte, till ännu större nytta och bekvämlighet för delägarna, må
tillåtas.

Ej må dock jord, som ingår i tomtindelning i stad, i något fall ingå
i skifte efter denna författning.

51 8-

Hvad nu rörande rågångar i förening med ägoskiften stadgadt är,
galle äfven, då fråga därom, utan sammanhang med skifte, förekommer.

Om bestämmande af gräns för tomt i stad eller köping eller ä annan
ort på landet, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, är sär skit. dt stadgadt.

59 §.

Hvad nu rörande ägoutbyte mellan byar och hemman i förening
med ägoskifte stadgadt är, galle äfven, då fråga därom, utan sammanhang
med sådant skifte, förekommer, likasom ock då stadsjord möter ägor å
landet, eller fråga eljest uppstår om utbyte af stadsjord mot äga å landet.

Ej md dock tomt i stad ingå i ägoutbyte, som nu sagts, ej heller
vare dylikt ägoutbyte tillåtet mellan tomter i köping eller å annan ort på
landet, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, eller mellan sådan tomt
och annan jord.

83 §.

Hindras ordentlig och formlig skiftesläggning af anlagda ryttare-,
soldat- eller båtsmanstorp, eller af sådana till hemman hörande lägenheter,
som lagligen därifrån upplåtna blifvit, eller af sådana inom skifteslaget
belägna utjordar eller urfjällar, Indika tillhöra hemman i annat skifteslag
och ej kunna efter stadgandet i 56 § utbytas; då skola dessa lägenheter
i skiftet ingå och, efter delningsgrund och gradering, jämngoda utstakas
å de ställen, där det till beredande af ett redigt skifte lämpligen ske kan;
och gånge med utflyttnings- och odlingskostnaderna, som i 13 kap. stadgadt
finnes. Ao-are af det hemman, hvarifrån lägenhet blifvit under nyttjanderätt
på viss tid eller lifstid upplåten, före vid skiftet därför talan;
börande, vid fråga om utbyte af ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, regementsfullmäktig,
efter anmälan från landtinätaren, tillförordnas.

Utgöres lägenhet, som från hemman upplåtits, af tomt i köping eller
ä annan ort på landet, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, må den
dock ej på sätt i denna § sägs i skifte ingå.

Denna lag träder i kraft den

19 .

Förslag till Lag angående

ändrad lydelse af 20 § I mom. samt 29 och 30 §§ i lagen den
27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.

Härigenom förordnas, att 20 § 1 mom. samt 29 och 30 §§ i lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring
skola erhålla följande ändrade lydelse:

20 §.

1 mom. Ägare af hemman, hvilket får klyfvas, hafre rätt att af
hemmanets ägovälde för alltid afsöndra till och med en femtedel af ägovidden;
dock att inom Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län ej må afsöndras inägojord till
den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom märkligen försvagas.

Område, som afsöndras, skall utgöra en sammanhängande ägovidd.

29 §.

1 mom. Hvad i denna lag är stadgadt om hemman skall med den
inskränkning, som här nedan sägs, gälla äfven om hemmansdel, som genom
hemmansklyfning eller ägostyckning tillkommit, så ock i tillämpliga
delar om hvarje under särskild! nummer i jordeboken upptagen lägenhet,
som ej tillkommit genom afsöndring. Vid ägostyckning å sådan lägenhet
skall, i stället för att mantal åsättes hvarje lott, bestämmas det inbördes
förhållande, efter hvilket lotterna skola deltaga i utgörandet af lägenhetens
allmänna utskylder och besvär.

Är hemmansdel eller lägenhet, som här afses, till läge och beskaffenhet
sådan, att den företrädesvis ägnar sig till byggnadstomt, eller

O o .

består dess värde till hufvudsaklig del i vattenfall, fiske eller annan dylik
förmån, eller i byggnader, eller andra anläggningar, må ej emot delägares
bestridande klyfning äga rum, där den pröfvas lända honom till
förfång.

2 mom. I fråga om klyfning ocli afsöndring skall hvad som gäller
om lägenhet, som ej tillkommit genom afsöndring, jämväl tillämpas å för
alltid afsöndrad lägenhet; dock att från lägenhet, som sist är sagd, ytterligare
afsöndring för alltid må ske utan inskränkning till viss del af
ägovidden.

3 mom. Afsöndring enligt denna lag må ej äga rum i stad, ej
heller i köping eller municipalsamhälle, därför fastighetsregister skall föras
enligt de för stad meddelade bestämmelser.

A annan ort å landet än ofvan afses må afsöndring ej äga rum af
område, som ingår i tomtindelning, den där fastställts eller ändrats efter
det denna lag trädt i kraft; och må område, som d sådan ort ingår i förut
befintlig tomtindelning, ej heller afsöndras med mindre det sammanfaller
med tomt, som enligt den indelning skall bildas, eller, där i tomt ingå delar
af skilda fastigheter, med sådan tomtdel.

För genomförande af tomtindelning, som sist sagts, må, där till angifvande
af områdets storlek, läge och gränser företes i behörig ordning
''upprättad ''tomtindelnings- eller tomtkarta eller ock af vederbörande landtmätare
upprättad annan karta, afsöndring på ansökan af områdets ägare
kunna medgifvas utan hinder däraf att afhandling rörande områdets upplåtande
icke upprättats eller ingifvits; och skall hvad denna lag innehåller
om storleken af område, som må afsöndras, samt om förbud i vissa fall
mot afsöndring icke äga tillämpning i afseende å område, hvarom nu är
fråga, utan att dock ägare eller innehafvare härigenom må tillkomma vidsträcktare
rätt att förfoga öfver området än hvad lag och författning eljest
medgifva.

Hvilar ä fastighet, hvarifrån afsöndring ägt rum, utskyld eller besvär,
i hvars utgörande den afsöndrade lägenheten icke omedelbart deltager, eller
häftar sådan fastighet för afgäld, som enligt lagen den 25 maj 1905 rörande
afgäld från afsöndrad lägenhet skall utgå, eller för frälseränta eller
lan, som af allmänna medel lämnats för beredande af odlingsföretag, skall
i fråga om den afsöndrade lägenhetens ansvar för bördans utgörande hvad
i 31 §, 2 momentet, första och andra styckena, af förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom, enligt dess lydelse i lagen
den 25 juni 1909, är stadgadt om afsöndrad lägenhets ansvar för intecknad
gäld äga motsvarande tillämpning.

Hafva st am fastighetens och den afsvndrade lägenhetens ägare träffat
aftal, att ansvaret för utgörandet af härda, som ofvan sagts, skall dem
emellan fördelas efter annan grund, och är skriftlig af vittnen styrkt afhandling
därom upprättad, stände ägaren af stamfä stig heten Öppet att fä
avtalet anmärkt uti inteckning sprotokollet vid den rätt, hvarunder den afsöndrade
lägenheten lyder. Har avtalet hlifvit sålunda anmärkt, njute
stamfastighetens ägare, där han af hörda, som därefter förfallit, utgjort
mera än enligt avtalet skolat på honom belöpa, för sin fordran på ersättning
för öfverskottet förmånsrätt i den afsöndrade lägenheten såsom vore
inteckning för fordringen beviljad den dag, dä ansökningen om aftalets
anmärkande i protokollet gjordes.

4 mom. Jord, som ingår i tomtindelning i stad eller köping eller å
annan ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, må ej, ändå att den
genom hemmansklyfning eller ägostyckning ut brutits, klyfvas eller styckas
enligt denna lag.

30 §.

Genom denna lag göres ej ändring i hvad om lotshemman af kronoeller
skattenatur är särskild! stadgadt.

1 fråga om afsöndring för genomförande af förändring i administrativ
indelning gälle hvad särskildt föreskrifves.

Denna lag träder i kraft den 19 . Hvad i 29 § 3

momentet stadgas om afsöndrad lägenhets ansvar för utskyld eller annan
börda, för hvilken stamfastigheten häftar, äger icke tillämpning beträffande
lägenhet, som därförinnan afsöndrats.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från af söndrad

lägenhet.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld
från afsöndrad lägenhet skall erhålla följande ändrade lydelse:

.Sedan beslut, som i 5 eller 6 § af ses, blifvit meddeladt, varde, på
sätt särskildt är föreskrifvet, lägenheten, där sådant tillförene ej ägt rum,
införd i fastighetsregistret; och skall anteckning om heslutet ske i fastighetsregistret
samt, där lägenheten eller dess stamhemman tillhör landet, i
jordeboken.

Denna lag träder i kraft den 19 ; men skall ej tillämpas

förrän i den mån fastighetsregister blifvit upplagdt.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 3 och 6 §§ I lagen den 19 april 1907 angående aflösning
af afgäld från afsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907 angående
aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet skola erhålla följande
ändrade lydelse:

3 §•

Har i ärende, hvarom i 2 § förmäles, lägenhetens ägare styrkt, att
ersättning, som för afgäldens aflösning tillkommer hemmanets ägare, till
denne utgifvits, förordne Konungens befallningshafvande om införande
af anteckning, att afgäldsskyldigheten upphört, i fastighetsregistret och kronans
jordebok, sä vidt beslut, hvarigenom afgäld fastställts, blifvit där anmärkt.

6 §■

Sedan förordnande gifvits, som i 3 § afses, varde på statsverkets
bekostnad meddelande därom genom tryck kungjordt så som med Konungens
befallningshafvandes kungörelser vanligen förfares.

Denna lag träder i kraft den

19 .

Förslag

till

Kungörelse

angående uppgifter för anteckning i fastighetsregister af vissa beslut rörande

afgälder med mera.

Enär Konungens befallningshafvandes beslut

jämlikt 5 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad
lägenhet om afgäld, som fortfarande skall utgå,

jämlikt 6 § i samma lag om det inbördes förhållande, efter hvilket
stamfastighet och lägenhet skola, deltaga i utgörandet af utskylder, samt
jämlikt 3 § i lagen den 19 april 1907 angående aflösning af afgäld
från afsöndrad lägenhet därom att afgäldsskyldighet upphört

skola på grund af föreskrift i de särskilda lagarna antecknas i fastighetsregistret,
där sådant register är upplagdt, beslut om afgäldsskyklighets
upphörande dock endast i händelse beslut, hvarigenom afgälden fastställts,
blifvit anmärkt i fastighetsregistret,

förordnas härigenom, att beslut i ärende, som ofvan afses, skall tillhandahållas
förste landtmätaren eller, där fastighetsregistret föres af annan
person, i transsumt öfverlämnas till denne för anteckning i fastighetsregistret.

Härjämte och på det ur fastighetsregistret jämväl må kunna vinnas
upplysning om de beslut af ifrågavarande beskaffenhet, som meddelats
före registrets uppläggande, skall det åligga Konungens befallningshafvande
att öfver dylika beslut, där de ej i den ordning ofvan sagts blifvit vederbörande
registerförare delgifna, föra särskild förteckning, upptagande för
hvarje ärende de fastigheter eller områden, som beslutet angår, jämte beslutets
innehåll; och har Konungens befallningshafvande att i den mån

10—090308. Fastighetsregisterkommitténs het. I.

uppläggandet af fastighetsregistret fortskrider öfverlämna utdrag af förteckningen
till registerföraren.

Denna kungörelse träder genast i kraft och skall tillämpas jämväl
beträffande de beslut, som jämlikt någon af förenämnda två lagar redan
må hafva meddelats; i följd hvaraf sådana förteckningar, som genom denna
kungörelse påbjudits, skola för tiden efter det samma lagar trädt i kraft
omedelbart upprättas samt med ledning däraf de meddelade besluten delgifvas
förste landtmätaren för anteckning i jordregister, som redan blifvit
eller härefter varder upplagdt.

Förslag

till

Lag

angående afskiljande af visst område från hemman eller lägenhet i anledning
af förändring i administrativ indelning.

1 §•

Har Konungen förordnat att af hemman eller lägenhet, som innehafves
under enskild äganderätt eller stadgad åborätt, visst område skall
läggas till annan socken eller till stad eller köping eller att ordningsstadgan,
byggnadsstadgan eller brandstadgan för rikets städer eller hvad
i hälsovårdsstadgan för riket föreskrifves om stad skall lända till efterrättelse
för dylikt område eller att lagen angående stadsplan och tomtindelning
skall därå äga motsvarande tillämpning, och är ej det område
från hemmanet eller lägenheten behörigen afskildt, vare ägaren eller, hvad
angår jord, som innehafves under stadgad åborätt, innehafvaren pliktig
att tåla sådant afskiljande.

2 §•

I fråga om afskiljande af område, som i 1 § sägs, skall hvad i lagen
om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring föreskrifves lända
till efterrättelse, där ej i denna lag annorlunda stadgas. Har sådant område
afskilts genom afsöndring, galle i fråga om områdets ansvar för utskyld
eller annan börda, som hvilar på stamfastigheten, hvad i sagda lag
är beträffande afsöndrad lägenhets ansvar i enahanda afseende stadgadt.

Där till angifvande af områdets storlek, läge och gränser företes af
vederbörande landtmätare upprättad karta, må afsöndring af området kunna
medgifvas utan hinder däraf att afhandling rörande områdets upplåtande

icke upprättats eller ingifvits; och skall hvad förenämnda lag innehåller
om storleken af område, som må afsöndras, samt.om förbud i vissa fall
mot afsöndring icke äga tillämpning i afseende å område, hvarom här är
fråga, utan att dock ägaren eller innehafvare!! härigenom må tillkomma
vidsträcktare rätt att förfoga öfver området än hvad lag och författning
eljest medgifva.

3 §•

Där ej på framställning af vederbörande kommun eller samhälle
ägaren eller innehafvaren inom skälig tid vidtager för områdets afskiljande
erforderlig åtgärd, som på honom ankommer, äge kommunen eller samhället
hos Konungens befallningshafvande göra ansökan om afsöndring af
området.

Ingår område, som i 1 § afses, i köping, må Konungens befallningshafvande,
så vida karta, som i 2 § afses, är hos Konungens befallningshafvande
tillgänglig, efter ägarens eller innehafvarens hörande förordna
om afsöndring af området, ändå att ansökan därom ej blifvit af samhället
gjord. Samma lag vare, där området hör till municipalsamhälle och på
grund af föreskrift om tillämpning af byggnadsstadgan för rikets städer
eller särskildt förordnande lagen angående stadsplan och tomtindelning
äger motsvarande tillämpning för området eller enligt Konungens förordnande
fastighetsregister för området skall föras efter samma grunder, som
i öfrigt tillämpas beträffande till samhället hörande mark, i afseende hvarå
lagen angående stadsplan och tomtindelning äger motsvarande tillämpning.

4 §•

Hör område, hvilket för ändamål som i 1 § sägs, skall afskiljas,
till boställe eller annat publikt hemman eller'' lägenhet?, som icke under
stadgad åborätt besittes, äge på framställning af kommunen eller samhället
eller i fall, som i 3 §, andra stycket, afses, af Konungens befallningshafvande,
Konungen förordna, huru områdets afskiljande skall äga rum samt,
där det skall ske genom afsöndring, villkoren därför föreskrifva.

5 §.

öfver beslut, som jämlikt denna lag meddelas af Konungens befallningshafvande,
må besvär anföras i den ordning, som för ekonomimål i
allmänhet är stadgad.

6 §.

Deri för afskiljande af område i fall, som i denna lag afses, nödiga
kostnad skall bestridas åt kommunen eller samhället, ändå att afskiljande!
skett utan dess ansökan.

Denna lag träder i kraft den

19 .

Förslag

till

Lag

angående afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår i tomtindelning.

Skall i stad område, som ej ingår i tomtindelning, afsöndras från
viss fastighet, må det ske genom afstyckning på sätt nedan sägs.

Område, som afstyckas, skall utgöra en sammanhängande ägovidd.

2 §.

Vid afstyckning skall bestämmas, i hvad mån med afstyckad lägenhet
må följa rätt till delaktighet i område, som vid landtmäteriförrättning
afsatts för gemensamt ändamål.

3 §•

Afstyckning enligt denna lag verkställes af landtmätare efter därtill
erhållet förordnande; och skola vid förrättningen skiftesstadgans föreskrifter
rörande annan landtmäteriförrättning än laga skifte lända till efterrättelse,
så vidt icke i denna lag annorlunda stadgas.

4 §•

Afstyckning må verkställas af landtmätare utan biträde af gode män,
så vidt icke är fråga om bestämmande af förut icke fastställd rågång eller
annan gränslinje eller landtmätare eller sakägare finner biträde af gode
män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång, att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning af åtgärd, som vidtagits därförinnan.

Utan hinder af att kungörande och kallelse ej verkställts i den i
skiftesstadgan bestämda ordning må afstyckningsförrättning företagas,
därest de, hvilkas rätt beröres af förrättningen, infinna sig eller af landtmätaren
blifvit bevisligen kallade till förrättningen, samt fråga ej är om
bestämmande af förut icke fastställd rågång eller annan gränslinje.

6 §■

Vid afstyckning vare ej sådan förrättning, som afses i 5 kap. skiftesstadgan,
erforderlig, där den ej påfordras af någondera sidan eller af
landtmätaren aktas nödig.

7 §.

Landtmätaren åligge att utmärka afstyckningen å karta. Afstyckningskarta
skall upptaga allenast den afstyckade jorden, där ej sakägare
påyrkar upprättande af fullständigare karta. A kartan skola upptagas
sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, att hvarje kartlagdt områdes
läge blir fullt bestämdt. Landtmätaren teckne ock å kartan tydlig beskrifning
med hänvisning till hvarje å kartan upptaget område. Där detta
ej lämpligen kan ske, har han att upprätta särskild beskrifning huru afstyckningen
blifvit verkställd.

8 §•

Vid afstyckning varde af landtmätaren gränserna för det afstyckade
området på marken utstakade i den ordning särskildt är stadgad.

9 §•

Landtmätaren åligge att föra protokoll öfver allt, som förekommer
vid förrättningen. Där det afstyckade området blifvit till annan upplåtet,
skall den därom upprättade afhandling införas i protokollet eller i styrkt
afskrift biläggas detta.

10 §.

Efter förrättningens verkställande åligge landtmätaren att skyndsamt
ingifva karta och handlingar till magistraten, som har att, ifall hinder
enligt denna lag ej möter, meddela fastställelse å afstyckningen äfvensom,

så vida framställning därom gjorts, åsätta det afstyckade området särskildt
namn.

Genom fastställelse å afstyckningen tillkommer ej ägaren vidsträcktare
rätt att förfoga öfver fastigheten än hvad lag och författning eljest
medgifva.

11 §•

Sedan fastställelse meddelats å afstyckning, skall, på sätt särskildt
är föreskrifvet, anteckning om afstyckningen införas i fastighetsregistret.

12 §.

Hvilar å fastighet, hvarifrån afstyckning ägt rum, utskyld eller besvär,
i hvars utgörande det afstyckade området icke omedelbart deltager,
eller häftar sådan fastighet för afgäld, som enligt lagen den 25 maj 1905
rörande afgäld från afsöndrad lägenhet skall utgå, eller för frälseränta
eller lån, som af allmänna medel lämnats för beredande af odlingsföretag,
skall i fråga om det afstyckade områdets ansvar för bördans
utgörande hvad i 37 §, 2 momentet, första och andra styckena, af förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, enligt dess
lydelse i lagen den 25 juni 1909, är stadgadt om afsöndrad lägenhets
ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.

Hafva stamfastighetens och det afstyckade områdets ägare träffat
aftal, att ansvaret för utgörandet af börda, som ofvan sagts, skall dem
emellan fördelas efter annan grund, och är skriftlig af vittnen styrkt afhandling
därom upprättad, stånde ägaren af stamfastigheten öppet att få
aftalet anmärkt uti inteckningsprotokollet. Har aftalet blifvit sålunda anmärkt,
njute stamfastighetens ägare, där han af börda, som därefter förfallit,
utgjort mera än enligt aftalet skolat på honom belöpa, för sin fordran på
ersättning för öfverskottet förmånsrätt i det afstyckade området såsom
vore inteckning för fordringen beviljad den dag, då ansökningen om aftalets
anmärkande i protokollet gjordes.

13 §•

Hvad ofvan sägs beträffande afstyckning af område från viss fastighet
skall i tillämpliga delar gälla i fråga om afstyckning från mark, som
är samfälld eller eljest icke ingår i fastighetsindelning.

14 §.

Hvad i denna lag ar stadgadt för stad skall ock tillämpas i afseende
å köping eller annan ort på landet, för hvilken fastighetsregister skall
föras enligt de för stad meddelade bestämmelser.

15 §.

Hvad enligt denna lag ankommer på magistrat skall för Stockholm
fullgöras af öfverståthållareämbetet och för stad, som lyder under landsrätt,
äfvensom för köping eller annan ort på landet, där denna lag äger tillämpning,
af Konungens befallningshafvande.

16 §.

öfver beslut, som jämlikt denna lag meddelats af magistrat eller
Konungens befallningshafvande, må besvär anföras i den ordning, som
för Överklagande af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är
bestämd.

Denna lag träder i kraft den 19 , men skall ej till lämpas

å upplåtelse, som därförinnan ägt ruin, ej heller skall bestämmelsen
i 11 § gälla, där fastställelse å afstyckning ifrågakommer innan
fastighetsregister upplagts för den stad eller ort det afstyckade området
tillhör.

11—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet.. I.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till stadsplan och tomtindelning,
om afstyckning af mark genom tomtindelning samt om tomtmätning.

Med ändring af hvad lag eller författning eller särskilda byggnadsordningar
innehålla häremot stridande stadgas som följer:

1 §•

Förslag till stadsplan eller till tomtindelning må ej, där förslaget
skall kunna fastställas, vara upprättadt af annan än den, som af landtmäteristyrelsen
på grund af fullgjorda prof förklarats behörig att verkställa
tomtmätning eller ock därtill erhållit Konungens tillstånd. Ej heller må
förrättning för upprättande af laga tomtkarta eller för bestämmande af tomtgräns
hållas af annan än den, som enligt hvad nyss sagts äger verkställa
tomtmätning.

För att af landtmäteristyrelsen godkännas såsom förrättnings man för
tomtmätning fordras att hafva efter aflagd landtmäteriexamen eller fullständig
examen från fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst eller för
arkitektur vid tekniska högskolan eller från fackskola inom den högre afdelningen
vid Chalmers tekniska läroanstalt, som svarar mot endera af först
nämnda fackskolor, minst två år med goda vitsord antingen deltagit i landtmäterigöromål
eller ock vid mätning biträdt i stads tjänst för verkställande
af mätningar anställd tjänsteman, den där aflagt examen, som nyss sagts.

2 §•

För upprättande af förslag till stadsplan eller till tomtindelning må
anlitas hvilken enligt 1 § behörig person som helst. Samma lag vare
beträffande upprättande af laga tomtkarta eller bestämmande af tomtgräns,

så vidt oj enligt instruktion för särskilt anställd mätningsman det tillkommer
sådan att verkställa förrättningen.

3 §•

Tomtindelning, hvarå fastställelse sökes, skall vara inlagd å karta,
upprättad i så stor skala att den tydligt utvisar hvarje tomt, som ingår i
den indelning, med dess gränser och belägenhet i förhållande till de tomter,
gator, torg eller allmänna platser, Indika gränsa till tomten. Kartan
skall åtföljas af beskrifning, utvisande för hvarje tomt dess ytinnehåll och
längden af dess särskilda sidor, så ock, där tomten skall bildas af mark,
som hör till särskilda fastigheter eller däraf någon del ingår i gata, tor»
eller annan allmän plats eller i område, som vid landtmäteriförrättning
undantagits eller lämnats oskiftadt, huru stor areal en hvar af tomtens
delar innehåller. För hvarje i tomtindelningen ingående fastighet eller
annat område skall, där fastighetsregister är upplagdt, dess beteckning i
fastighetsregistret vara angifven å kartan eller i beskrifningen.

4 §•

Hvarje område, som till följd af fastställd tomtindelning eller förändring
i förut bestående tomtindeining skall ensamt eller i förening med
annan mark bilda tomt eller ock afskiljas från sådan, anses genom fastställelsen
afstyckadt från fastighet eller område, hvari det förut må hafva
ingått. Skall till tomtindelningens genomförande rättens medgifvande sökas,
eller skall från tomt, som ej tillhör staden, visst område afskiljas för att
läggas till gata, torg eller annan allmän plats, är afstyckningen dock ej
att anse såsom verkställd i det förra fallet innan rättens medgifvande
lämnats samt i det senare förrän lagfart å området blifvit för staden beviljad.

Ägare eller innehafvare af område, som ingår i tomtindelning,
må icke genom fastställelse däraf tillkomma vidsträcktare rätt att förfoga
öfver området än hvad lag och författning eljest medgifva.

5 §•

Hvilar å fastighet, hvarifrån afstyckning ägt rum i den ordning,
som i .4 § sägs, utskyld eller besvär, i hvars utgörande det afstyckade området
icke omedelbart deltager, eller häftar sådan fastighet för afgäld, som
enligt lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet skall
utgå, eller för frälseränta eller lån, som af allmänna medel lämnats
för beredande af odlingsföretag, skall i fråga om det afstyckade områdets

ansvar för bördans utgörande hvad i 37 §, 2 momentet, första och andra
styckena, af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast
egendom, enligt dess lydelse i lagen den 25 juni 1909, är stadgadt om
afsöndrad lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.

Har fastighet, som i första stycket afses, blifvit i sin helhet uppdelad
i tomter eller i tomter jämte gator, torg eller andra allmänna
platser, galle om ansvaret för bördan hvad i 1 momentet af sistnämnda §
är stadgadt, dock att fördelningen af ansvaret mellan de särskilda områdena
bestämmes af det förhållande, efter hvilket, fastighetens mark mellan
dem uppdelats.

6 §•

Då i stad laga tomtkarta skall upprättas, varde tomtgränserna bestämda
i den ordning nedan sägs; och skola vid förrättningen för gränsernas
bestämmande skiftesstadgans föreskrifter rörande annan landtmäteriförrättning
än laga skifte lända till efterrättelse, så vidt icke i denna lag
annorlunda stadgas.

I fråga om sättet för mätningen och skala för laga tomtkarta gäller
hvad särskildt stadgas.

7 §•

Vid förrättning, som i 6 § afses, vare biträde af gode män icke erforderligt.

8 §•

Förrättningsman äge utan särskildt lof erhålla tillträde till tomter
och byggnader samt öfvergå ägor i hvad det finnes erforderligt för förrättningen.
Det åligger förrättningsmannen att tillse det skada å egendom
så vidt möjligt undvikes.

Där särskilda signaler eller märken pröfvas nödiga under förrättningen
för mätning eller gränsbestämning, äge förrättningsmannen anbringa
sådana; inhämte dock därtill polismyndighetens tillstånd, så vidt anledning
förekommer att dylika signaler och märken kunna vålla hinder eller olägenhet
för samfärdseln.

9 §•

I kungörelse om sammanträde för bestämmande af tomtgräns skola
sakägare anmanas att vid sammanträdet förete sina åtkomsthandlingar jämte
de kartor och handlingar, som i öfrigt må vara att tillgå samt kunna lända
till upplysning i ärendet, äfvensom att, där så erfordras, själfva eller genom
befullmäktigad^ ombud på'' marken utvisa gränserna för tomten.

10 §.

Förrättningsmannen skall foga anstalt att ombud må varda utsedt
att, där anledning därtill förekommer, bevaka stadens rätt vid förrättningen.
Om val af ombud bör underrättelse skyndsamt meddelas förrättningsmannen,
som därefter har att vid utfärdande af kungörelse om
sammanträde genom tjänsteskrifvelse kalla ombudet till inställelse.

11 §■

Förrättningsmannen skall föra protokoll öfver allt, som förekommer
vid de särskilda sammanträdena under förrättningen. I protokollet skola
noga anmärkas alla företedda åtkomsthandlingar jämte de kartor och handlingar,
som i öfrigt tjäna till upplysning om rågångar eller fastighetsgränser.
Protokollet skall affattas i sammanhängande paragrafföljd för
hela förrättningen och inom åtta dagar efter hvarje sammanträdes slut
uppläsas för sakägarna samt förses med förrättningsmannens och vederbörande
sakägares underskrifter. Vägrar sakägare sin underskrift, varde
anteckning därom gjord i protokollet.

12 §.

År tomtgräns förut fastställd vare sig efter denna lag eller i annan
ordning, som vid tiden för fastställandet varit gällande, undersöke förrättningsmannen
dess sträckning å marken under jämförelse med tillgängliga
kartor och handlingar. Finnes därvid gränsens rätta sträckning å
marken tydligt utmärkt och förklaras gränsen af samtliga närvarande sak -

§6

ägare ostridig, erfordras icke vidare åtgärd i fråga om dess bestämmande
än att förråttningsrnannen, innan han afslutar förrättningen, behörigen iståndsåtter
förfallna gränsmärken samt utsätter nya, där det finnes nödigt.

I protokollet öfver sådan undersökning skall förrättningsmannen fullständigt
anteckna hvad i ärendet åtgjorts och därvid särskildt angifva
grunderna för att gränsen ansetts lagligen bestämd, hvilka gränsmärken
må hafva iakttagits och deras beskaffenhet, huruvida sakägarna godkänt
de iakttagna gränsmärkena, samt hvilka gränsmärken iståndsatts eller utsatts.

13 §.

. Finnes vid undersökning, som i 12 § sägs, tomtgräns oriktigt eller
otydligt utmärkt å marken, eller är den till sin sträckning tvistig,
prof ve förrättningsmannen tomtgränsens rätta sträckning och gifve beslut
häröfver samt utmärke i öfverensstämmelse där med gränsen å marken.

14 §.

Finnes ej i laga ordning bestämd tomtgräns, pröfve förrättningsmannen
med ledning af märken, som af ålder ansetts utvisa gränsen, jämte
den utredning, som i öfrigt kan åvägabringas, huru tomtgränsen sträcker
sig, och gifve beslut häröfver samt utmärke i öfverensstämmelse därmed
gränsen å marken.

. 15 §•

Finnes ej karta öfver tomtgräns, skall förrättningsmannen affatta
donna å karta samt därå inlägga och i protokollet beskrifva alla godkända
eller stridiga märken.

16 §.

Hvad ofvan stadgats om utmärkande af tomtgräns å marken skall
icke äga tillämpning, där gräns är tydligt utmärkt genom byggnadslinje,
stängsel eller dylikt, ej heller där tomtgräns är öfverbyggd eller af annan
anledning icke åtkomlig.

Närmare föreskrifter huru gränsmärken skola vara beskaffade och
tomtgränser utmärkas på marken meddelar Konungen.

17 §.

När frågan om tomtgränsen blifvit i laga ordning behandlad, åligge
det förrättningsmannen att å sammanträde med sakägarna tillkännao-ifva,

att förrättningen i hvad den afser gränsbestämning är afslutad; meddele
ock, där lian gifvit beslut i fråga om tomtgräns, underrättelse att den,
som är missnöjd med beslutet, har att vid talans förlust inom två månader
därefter instämma klander till rådstufvurätten eller, där staden lyder under
landsrätt, till vederbörande häradsrätt.

Inom en månad efter sammanträdets slut skall protokoll öfver förrättningen
jämte karta, där sådan skall upprättas öfver tomtgräns, utlämnas
till sakägare, som därom vid sammanträdet framställt begäran.

18 §.

Hvad denna lag innehåller om bestämmande af tomtgräns i sammanhang
med upprättande af tomtkarta skall äfven gälla, då fråga om
bestämmande af sådan gräns eljest förekommer.

Är, då förrättning för bestämmande af tomtgräns utsättes, rättegång
om gränsens sträckning anhängig eller uppstår sådan under förrättningen,
skall med förrättningens af slutande anstå i afbidan å målets slutliga pi öfning.

19 §.

Förrättning för upprättande af laga tomtkarta skall, så vidt ske kan,
i ett sammanhang bringas till slut; och åligger det förrättningsmannen
att å viss vid det i 17 § omförmälda sammanträde tillkännagifven dag
inom fjorton dagar från sammanträdet till den, som sökt förrättningen, utlämna
kartan med beskrifning.

20 §.

Konceptakt rörande upprättande af laga tomtkarta eller bestämmande
af tomtgräns skall ofördröjligen öfverlämnas till den, som för fastighetsregistret,
att på sätt särskildt föreskrifves af honom förvaras.

21 §•

Sedan denna lag trädt i kraft, må, så vidt ej Konungen för viss stad
annorlunda förordnar, lagfart å fång till tomt eller inskrifning af tomträtt
eller af fång till sådan rätt icke beviljas med mindre efter nämnda
tid lao*a tointkarta öfver tomten blifvit upprättad och vid rätten föietedd.

22 §.

Hvad i denna lag stadgas för stad skall ock gälla för köping, föi municipalsamhälle,
där på grund af föreskrift om tillämpning af byggnadsstadgan

för rikets städer eller särskilt förordnande lagen angående stadsplan och
^indelning äger motsvarande tillämpning, samt för sådant område, som
alses i 37 och 38 §§ af nämnda lag; därvid iakttages att afstyckning, hvarom i
4 § sagg, skall, så vidt fråga är om ort å landet, för hvilken fastighetsregister
icke föres enligt de för stad meddelade bestämmelser, anses svara
mot afsöndring.

23 §.

Kostnad för tomtmätning och utmärkande af tomtgräns skall o-äldas
etter grunder, som Konungen bestämmer. °

Denna lag träder i kraft den 19 . Hvad i 4 § är

stadgadt om verkan af fastställelse å ny tomtindelning eller å förändring
1 bestående tomtindelning skall icke gälla i fråga om fastställelse®

som därtörinnan meddelats.

8!>-

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen den 26 maj 1899 angående

förändring af tomts område.

Härigenom förordnas, att 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen den 26 maj 1899
angående förändring af tomts område skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §■

Medgifvande att med tomt. sammanlägga område, som ej i tomtindelning
ingår, må ej af rätten lämnas, utan att sökanden vunnit lagfart
å såväl tomten som det område, hvilket därmed skall sammanläggas, eller
ock, hvad angår nämnda område, om lagfart därå gjort ansökan, hvilken
förklarats hvilande i afbidan på sammanläggnings frågans afgörande; ej
heller där det område, som skall sammanläggas med tomten, är besväradt af
beviljad eller sökt inteckning eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i
sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet.

Hvad nu är sagdt äge motsvarande tillämpning, där någon vill med
tomt sammanlägga tomtdel, som förvärfvats i den ordning gällande författning
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof föreskrifver.

5 §•

Ej må rätten medgifva ägare åt tomt att därifrån afstycka viss de
att med annat honom tillhörigt område till en tomt förenas, med mindre
han erhållit lagfart å tomten och å det område, hvarmed tomtdelen skall
förenas, eller ock, hvad angår berörda område, om lagfart därå gjort
ansökan, hvilken förklarats hvilande i afbidan på sammanlägg?iingsfrdgans
afgörande. Söker ägare af tomt att därifrån må afstyckas viss del att med

12—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet. I.

område, som tillhör annan, sammanläggas till en tomt, må ej medgifvande
därtill lämnas, där ej sökanden erhållit lagfart å tomten samt ägaren
af det område, hvarmed tomtdelen skall förenas, såväl erhållit lagfart å det
område eller om lagfart därå gjort ansökan, hvilken förklarats lindande i
afbidan pa styckningsfrågans afgörande, som ock, på grund af öfverlåtelse
från sökanden, om lagfart å tomtdelen gjort ansökan, hvilken förklarats
hyllande af anledning nyss sagts.

År tomt, därifrån någon del skall afstyckas, besvärad af beviljad
eller sökt inteckning, må ej rättens medgifvande lämnas, där ej, efter det
myndighet, som i 2 § sägs, till styckningen gifvit tillstånd, inteckningshatvaren
med företeende af inteckningshandlingen i hufvudskrift inför
rätten samtyckt till styckningen; har samtycke gifvits, skrifve rätten bevis
därom å inteckningshandlingen. Samtycket vare utan verkan, där ej i an*
ledning af det lämnade tillståndet rätten medgifver styckningen.

Där sådant fall är för handen, att enligt 11 kap. 2 § jordabalken
tomt kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet, må ej
afstyckning därifrån medgifvas förrän efter utgången af den tid, inom
hvilken enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas"

10 §.

Då rätten bifallit ansökning, som i denna lag afses, kungöre rätten
ofördröjligen beslutet för den myndighet, som har att pröfva frågor om
jämkning i gällande tomtindelning, så ock för den, som för fastighetsregistret.

12 §■

Hvad i denna lag är stadgadt för stad skall ock gälla för köping
eller annan ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.

Denna lag träder i kraft den 19 . Beträffande jämk ning

i tomtindelning, hvarom före nämnda dag gjorts ansökning eller fråga
eljest företagits, skall denna lag gälla, där lagen den 26 maj 1899 skulle
varit å den jämkning tillämplig, och må i köping eller å annan ort på
landet, där tomtindelning såsom i stad finnes, genomförande af sådan
jämkning äfven eljest ske i enlighet med lagen den 26 maj 1899 med
däruti gjorda ändringar, om vederbörande rättsägare därom oför ansökning1.

Förslag

till

Lag,

innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning å område, hvarest tomtindelning
förut ej finnes.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller häremot stridande
stadgas som följer:

1 §•

Vill i stad någon till tomt sammanlägga särskilda områden, åt Indika
förut ej något ingår i tomtindelning, söke rättens medgifvande till den
åtgärd.

2 §•

Visar ej den, som söker medgifvande, hvarom i 1 § sägs, att enligt
laga kraft ägande beslut af den myndighet, som har att pröfva frågor
om tomtindelning, de områden, om hvilka i ärendet är fråga, skola tillhopa
utgöra en tomt, varde ansökningen afslagen.

Lag samma vare, där i lagfartsprotokollet tinnes antecknadt, att
klander blifvit instämdt å fång till område, hvarom fråga är, eller rätten
därtill eljest tinnes tvistig eller sådant område är utmätt eller beslut meddeladt
om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast egendom
är stadgad.

3 §•

Sammanläggning af särskilda områden enligt denna lag må ej medgifvas,
utan så är att sökanden å dem vunnit lagfart eller om lagfart
å dem gjort ansökan, hvilken förklarats hvilande i aibidan på sammanläggningsfrågans
afgörande. Ej heller må sammanläggning ske, där mer
än ett af de områden, som skola sammanläggas, är besväradt af beviljad
eller sökt inteckning eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens
hand häfta för fordran eller annan rättighet.

Har område förvärfvats genom fång, hvarmed på grund af äldre
lag ägaren ej vant skyldig lagfara, vare dock i fall, som här afses, lagfart
å området ej erforderlig, där ägarens åtkomst inför rätten styrkes.

4 §•

Sammanläggas enligt denna lag särskilda områden till en tomt, vare
inteckning, som är beviljad allenast i ett af ifrågavarande områden, gällande
i hela tomten. Varder efter sammanläggning, men på grund af
tidigare rätt till område, hvarmed annat område sammanlagts, ansökan
om inteckning gjord eller fullföljd, skall den inteckning, där ansökningen
bifalles, fastställas att gälla i hela tomten.

5 §•

Om ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut därötver
skall anteckning göras i lagfartsprotokollet. Skall enligt hvad i 4
§ sägs inteckning gälla jämväl i annat område än det, hvari den beviljats,
göres anteckning därom i inteckningsprotokollet.

6 §•

Då rätten bifallit ansökning, som i denna lag afses, kungöre rätten
ofördröjligen beslutet för den myndighet, som har att pröfva frågor om
tomtindelning, så ock för den, som för fastighetsregistret.

7 §•

Hvad i denna lag är stadgadt för stad skall ock gälla för köping
eller annan ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.

Denna lag träder i kraft den 19 , men gäller ej där an sökning

om tomtindelning gjorts eller fråga därom eljest företagits före
nämnda dag; dock att i köping eller å annan ort på landet, där tomtindelning
såsom i stad finnes, genomförande af tomtindelning, hvarom före
lagens ikraftträdande ansökning gjorts eller fråga eljest företagits, må ske
i enlighet med denna lag, om vederbörande rättsägare därom gör ansökning.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af II Kap. 2 § jordabalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 § jordabalken skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Nu häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock
han i köpebrefvet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute
sin säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer. Söker
han ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet
sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för
köparen beviljades, äge därefter ej bättre rätt än de andra.

Hvad nu är stadgadt galle ej, där någon i stad eller å annan ort,
hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, sålt viss till gränserna bestämd
del af tomt eller annan fastighet att i enlighet med fastställd tomtindelning
med annat område till en tomt sammanläggas.

Denna lag träder i kraft den

19 .

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan

och tomtindelning.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående
stadsplan och tomtindelning skall erhålla följande ändrade lydelse:

0 Nybyggnad inom kvarter må ej ske utöfver gällande tomtgräns.
A område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men hvaraf
särskilda delar äro i olika ägares hand, vare nybyggnad ej tillåten. Har
tomt bildats genom åtgärd, till hvilken rättens medgifvande skall sökas,
vare nybyggnad å tomten i intet fall tillåten, innan sådant medgifvande
lämnats.

Denna lag träder

i kraft den

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen den 31 augusti 1907
angående bestämmelser i fråga om behandling af förslag till stadsplan och

tomtindelning.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3 i kungörelsen den 31 augusti
1907 angående bestämmelser i fråga om behandling af förslag till stadsplan
och tomtindelning skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2.

Innan byggnadsnämnden fattar beslut angående hos nämnden väckt
förslag om kvarters indelande i byggnadstomter, skall åt ägare af mark,
som af förslaget beröres, lämnas tillfälle att inför nämnden yttra sig öfver
förslaget; och har nämnden att, så vida sådant lämpligen kan ske, vid tomtindelning
taga hänsyn till bestående äganderättsförhållanden samt de af
markens ägare framställda önskemål.

Sedan fastställelse meddelats å ny tomtindelning eller å ändring i
förut bestående tomtindelninq, skall beslutet af Konungens befallningshafvande
öfverlämnas till magistraten för att tillika med det beslut rörande
tomt- eller registerbeteckning, som i anledning af den nya eller förändrade
tomtindelningen kan varda meddeladt af magistraten, delgifvas byggnadsnämnden
och den, som för fastighetsregistret.

I Stockholm verkställes delgifningen omedelbart af öfverståthållareämbetet.

För stad, där magistrat ej finnes, skall hvad enligt andra stycket
åligger magistrat ankomma på Konungens befallningshafvande.

§ 3.

Hvad i §§ 1 och 2 är sagdt skall äga motsvarande tillämpning för
köping så ock för annan ort å landet, för hvilken meddelats förordnande,
som afses i 50 § byggnadsstadgan för rikets städer; dock att hvad enligt
§ 2, andra stycket, åligger magistrat skall för ort, som nu sagts, ankomma
på Konungens befallningshafvande.

Denna kungörelse träder i kraft den

19 .

Förslag

till

Lag

om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas dels att andra och tredje styckena i 9 § af
förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom
skola erhålla följande ändrade lydelse:

Har ägare af fastighet i stad till annan öfverlåtit visst till gränserna
bestämdt område däraf, må lagfart å den öfverlåtelse ej beviljas
förrän området blifvit från fastigheten afstyckadt.

Hvad nu är stadgadt om stad skall ock gälla om köping och annan
ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, dock att, där å landet bestämmelserna
om afstyckning af mark, som ej ingår i tomtindelning, icke
äga tillämpning, hvad ofvan i denna § föreskrifves beträffande afstyckning
af visst område skall gälla om afskiljande af sådant område genom ägostyckning
eller afsöndring;

dels att andra stycket i 18 § af samma förordning skall lyda som

följer:

Då anteckning skett efter 13 och 16 §§ i denna förordning eller
enligt lagen angående förändring af tomts område eller enligt lagen, innefattande
vissa bestämmelser angående tomtbildning å område, hvarest tomtindelning
förut ej finnes, varde ock det i boken anmärkt.

dels ock att bestämmelserna i 9 § om skyldighet för den, som
söker lagfart å gård eller tomt, att visa, i hvilket kvarter och vid hvilka
gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll och längden af dess
särskilda sidor, och i 11 § af samma förordning om anmärkande i lagfartsbevis
af tomts läge och storlek icke skola äga tillämpning beträffande tomt
i stad eller annat samhälle, därför fastighetsregister upplagts, ej heller

13—09308. Fastighetsregisterlcommitténs bet. I.

beträffande tomt inom område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen
angående stadsplan och tomtindelning, där tomtbok för det område
upplagts.

Denna lag träder i kraft den 19 . De ändrade be stämmelserna

i 9 §, andra och tredje styckena, skola dock icke äga tilllämpning
beträffande öfverlåtelse, som ägt rum före nämnda dag. Huru
lagfart å tomt icke må därefter beviljas utan att laga tomtkarta öfver
tomten företetts, därom är särskildt stadgadt.

Förslag till Lag angående

upphäfvande för visst fall af bestämmelser i lagen den 14 juni 1907
om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 14 juni 1907 om inskrifning
af tomträtt samt af fång till sådan rätt, så ock hvad i 12 § af samma
lag finnes stadgadt om anmärkande i tomträtt sbevis af tomts läge och
storlek icke skall äga tillämpning beträffande tomt i stad eller annat samhälle,
därför fastighetsregister upplagts, ej heller beträffande tomt inom
område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående stadsplan och tomtindelning,
där tomtbok för det område upplagts.

Denna lag träder i kraft den 19 . Huru inskrifning

af tomträtt eller af fång till sådan rätt icke må därefter beviljas utan att
laga tomtkarta öfver tomten företetts, därom är särskildt stadgadt.

100

Förslag

till

Kungörelse

angående ändring af vissa bestämmelser i kungörelsen den 14 september
1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras.

Med ändring af 8 och 14 §§ i kungörelsen den 14 september 1875
huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras förordnas
härigenom:

dels att i 7 kolumnen af upplägg i lagfartsboken skall, utom hvad
i 8 § under 4) finnes angifvet, jämväl anmärkas, när och af hvem tomtkarta
upprättats, som företetts vid ansökan om lagfart å gård eller tomt
å ort, hvarest finnes tomtindelning såsom i stad;

dels att i första spalten å upplägg i fastighetsbok för stad skall,
utom hvad i 14 § finnes angifvet, jämväl anmärkas, när och af hvem
tomtkarta upprättats, som företetts vid ansökan om lagfart å gård eller
tomt;

dels att vid anmärkning, som ofvan afses, skall ske hänvisning till
protokollet för dag, då kartan företetts;

dels ock att hvad i sistnämnda § finnes stadgadt om införande
af anteckning om »gata eller plats, invid hvilken fastighet är belägen»,
samt om »dess sidors längd» icke skall äga tillämpning beträffande
fastighetsbok för stad, för hvilken fastighetsregister upplagts, dock att
hvad sålunda föreskrifvits icke skall föranleda uteslutning af anteckning,
som före fastighetsregistrets uppläggande må hafva med stöd af äldre bestämmelser
blifvit i fastighetsboken införd.

101

Förslag

till

Kungörelse

angående ändring af vissa bestämmelser i 3 § af kungörelsen den 29 november
1907 om tomträttsböckers inrättande och förande.

Med ändring af 3 § af kungörelsen den 29 november 1907 om tomträttsböckers
inrättande och förande förordnas härigenom:

dels att i första spalten å upplägg i tomträttsboken skall, utöfver
de anteckningar, som ske då upplägget förses med öfverskrift, jämväl anmärkas,
när och af hvem tomtkarta upprättats, som företetts vid ansökan
om inskrifning af tomträtt eller af fång till sådan rätt;

dels att vid anmärkning, som ofvan afses, skall ske hänvisning till
protokollet för dag, då kartan företetts;

dels ock att hvad i nämnda § finnes stadgadt om införande af anteckning
om »gata eller plats, imdd hvilken tomten är belägen, eller annat,
som utvisar tomtens läge enligt upprättad plan» samt om »dess sidors längd»
icke skall äga tillämpning beträffande upplägg i tomträttsbok för stad eller
annat samhälle, därför fastighetsregister upplagts, ej heller beträffande upplägg
för tomt inom område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående
stadsplan och tomtindelning, där tomtbok för det område upplagts, dock
att hvad sålunda föreskrifvits icke skall föranleda uteslutning af anteckning,
som före uppläggandet af fastighetsregistret eller tomtboken må hafva
med stöd af äldre bestämmelser blifvit i tomträttsboken införd.

102

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändrad lydelse af I, 17, 36, 38, 40, 42 och 48 §§ i instruktionen
den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare.

Härigenom förordnas, att 1, 17, 36, 38, 40, 42 och 48 §§ i instruktionen
den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare
skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Landtmäteristyrelsen åligger:

dels att i enlighet med denna instruktion samt i lag och särskilda
författningar gifna föreskrifter utöfva tillsyn öfver skiftes- och afvittringsverken
samt öfriga grenar af rikets landtmäteriväsen äfvensom öfver arbetena
med uppläggande och förande af fastighetsregister,

dels ock att på begäran af offentlig myndighet verkställa utredning
och meddela utlåtanden rörande landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken
äfvensom i öfrigt i mål och ärenden, hvilkas pröfning är beroende
af utförda landtmäteriförrättningar, och i frågor, som beröra fastighetsregistren.

I nämnda afseenden tillkommer det landtmäteristyrelsen bland annat:

att, med iakttagande af de allmänna grunder, som rörande landtmäteriexamen
med hvad därtill hör är o eller varda i särskild ordning bestämda,
meddela de närmare föreskrifter angående kunskapsmått och ordning
för landtmäteriexamens afläggande med mera, som må finnas erforderliga
;

att antaga landtmäterielever, konstituera auskultanter, förordna tjänstemedhjälpare,
amanuenser, afvittringslandtmätare och extra landtmätare,
meddela bevis om behörighet på grund af fullgjorda prof att vara mät -

103

ningsman i stad, upprätta underdåniga förslag till besättande af sadana
tjänster inom landtmäteristaten, hvilkas innehafvare utnämnas af Ivungl.
Maj:t, samt med de inskränkningar, lull- nedan stadgas, bevilja tjänstemän
ledighet eller afsked äfvensom förordna vikarie, då tjänsteman erhållit
ledighet eller är hindrad att sin tjänst förrätta eller därifrån afgått;

^ att för vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid
upprättandet af kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker, arbetsförteckningar,
årsberättelser med mera dylikt utfärda erforderliga modeller

och formulär; .....

att meddela tjänstemännen i styrelsen och vid landtmäteristaten i
länen sådana allmänt eller för särskilt fall gällande föreskrifter, som erfordras
för riktig utöfning af dem åliggande göromål, med rättighet att,
för underlåtenhet i fullgörande af gifna föreskrifter, förelägga lämpligt
vite af högst ett hundra kronor;

att tillställa distriktslandtinätare och extra landtmätare samt afvittrino-slandtmätare
sådana allmänna författningar, som angå deras tjänst O göring; att

meddela nödiga föreskrifter i fråga om distriktslandtmätares och
extra landtmätares boningsort och tjänstgöringsskyldighet;

att, då fråga uppstår om förordnande till landtmäteriförrättning af
landtmätare från annat län, på anmälan af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
pröfva, huruvida förordnandet må meddelas, äfvensom att, då förrättning,
som berör mer än ett län eller fordrar särskild sakkunskap, varder
begärd, till förrättningen utse landtmätare;

att, då registerkarta till ledning vid uppläggande af fastighetsregister
skall upprättas enligt siffer metod en eller mätning enligt denna metod. eljest
äger rum, på förrättning smannens framställning lämna honom nödigt biträde
vid uppgörande af plan för mätning sarbetet i dess helhet eller, för
anordnande af triangel- och polygonnät, granska och pröfva ap förrättningsmannen
uppgjord dylik plan, öjvervaka och granska mätningar och beräkningar
samt, där enligt siffermetoden upprättade mätning shandling ar finnas^
att tillgå, meddela beslut, ''huruvida och i hvad män samma handlingar må
läggas till grund för registerkartan; ägande styrelsen förordna tjänsteman
vid verket, förste landtmätare eller annan sakkunnig person att verkställa
de undersökningar på ort och ställe, som i berörda afseenden erfordras;

att, där sådant eljest är af behof vet påkalladt för utöfvande i särskilt
fall af den styrelsen åliggande tillsyn öfver huru landtmätarna fullgöra
sina tjänstegöromål, förordna tjänsteman vid verket eller förste landtmätare
att på ort och ställe verkställa undersökningar, mätningar eller
andra åtgärder;

104

att pröfva, huruvida vid skifte af jord eller vid upprättande af
registerkarta enligt grafisk metod nymätning skall företagas eller befintlig
ägokarta må begagnas, äfvensom frågor om den skala, som vid upprättande.
af karta skall användas, huruvida publik renovation af karta och
handlingar till landtmäteriförrättning skall verkställas, samt tvister mellan
landtmätare, Indika förrättat hvar sin del af en förrättning, angående den
utsträckning, i hvilken de skola ombesörja publik renovation däraf;

att i händelse åt tvist bestämma det arfvode, landtmätares vikarie
eller medhjälpare bör åtnjuta, och att i öfrigt skilja emellan landtmätare
och deras biträden i frågor, som angå deras verksamhet i tjänsten;

att vid förste landtmätares, distriktslandtmätares eller extra landtmätares
afgång ur tjänsten, eller då sådant eljest anses erforderligt, förordna
om inventering af de till tjänsten hörande kartor och" handlingar; att

före den 1 april till justitiekanslersämbetet aflämna arbetsförteckning,
upptagande de mål och ärenden, som under närmast föregående
år förekommit hos styrelsen;

att före den 1 oktober till Kungl. Maj:t afgifva underdånig berättelse
om landtmäteriväsendet i riket med uppgift om hvad inom styrelsens
förvaltningsområde under närmast föregående år utförts, hvilken berättelse
det åligger styrelsen att ofördröjligen låta trycka och utdela, på sätt därom
är särskilt stadgadt; samt

att, därest omreglering af skedd indelning i landtmäteridistrikt synes
af behofvet påkallad, därom hos Kungl. Maj:t göra framställning.

17 §.

1 mom. De i länen anställda landtmätare må i allmänhet icke företaga
någon förrättning, som afser jords delning eller annat arbete, som
det tillkommer landtmätare att å tjänstens vägnar utföra, utan att därtill
hafva erhållit Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande.

2 mom. Vid utfärdande af förordnanden till landtmäteriförrättningar
för enskildas räkning eller till sådana förrättningar, som beröra
både kronans och enskildas rätt, skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ställa sig till efterrättelse hvad i stadgan om skiftesverket i riket eller
eljest därom finnes föreskrifvet.

Förordnandet bör meddelas distriktslandtmätaren inom distriktet,
därest icke, enligt de allmänna bestämmelser landtmäteristyrelsen meddelat
angående fördelningen af de i länet anställda distriktslandtmätares och
extra landtmätares tjänstgöringsskyldighet, förrättningen bör uppdragas åt

105

annan landtmätare, i hvilket fall förordnandet meddelas den landtmätare,
som det eldigt samma bestämmelser åligger att verkställa förrättningen.

Berör förrättning två eller flera distrikt eller är densamma eljest
sådan att, enligt ofvan nämnda allmänna bestämmelser, mer än en landtmätare
kan komma i fråga till förordnande eller kan på grund af jät
eller laga förfall förordnande icke af vederbörande landtmätare mottagas,
förordna Kungl. Maj:ts befallningshafvande så, som skäligt pröfvas.

Uppstår fråga om förordnande för landtmätare utom länet eller afser
förordnande förrättning, som berör mer än ett län eller fordrar särskild
sakkunskap, då skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande, innan förordnandet
utfärdas, underställa frågan landtmäteristyrelscns pröfning och beslut.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken utfärdar förordnande för landtmätare
från annat län, bör därom underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i det län, inom hvilket den landtmätare, som erhållit förordnandet,
är anställd.

3 mom. Erfordras landtmätares åtgärd ensamt för kronans räkning
beträffande kungs- och kungsladugårdar eller andra kronan förbehållna
hemman och lägenheter, kronoparker, kronan tillhöriga allmänningar eller
beträffande civila eller militieboställen antingen för vinnande af framtida
säkerhet för deras områden eller för deras utarrendering för kronans räkning
eller för deras upplåtande helt eller delvis åt enskilda eller till beredande
af annan för statens räkning med dessa egendomar beslutad åtgärd,
då skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande i allmänhet härtill förordna
förste landtmätaren, därest den ifrågasatta förrättningen af landtmäteristyrelsen
pröfvas kunna åt honom uppdragas utan hinder för fullgörande
af honom i öfrigt åliggande tjänstegöromål, men i annat fall,
eller därest på grund af särskild omständighet sådant kan för staten anses
förmånligare, skola bestämmelserna i 2 mom. lända till efterrättelse.

4 mom. Vikarie för tjänstledig eller suspenderad landtmätare så
ock landtmätare, som förordnats i stället för afliden eller eljest ifrån
tjänsten afgången landtmätare, må Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter
därom skedd anmälan, så vidt hinder i förekommande omständigheter icke
möter, förordna att öfvertaga de förrättningar, som uppdragits åt den
tjänstledige, suspenderade eller afgångne landtmätaren, men som af honom
icke blifvit afslutade.

5 mom. Öfver alla förordnanden till landtmäteriförrättningars verkställande,
som utfärdas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, skall för
hvarje år föras särskild förteckning, innehållande uppgift om de dagar, då
förordnandena utfärdats och blifvit af vederbörande landtmätare emottagna,
de sökandes, landtmätarnas och förrättningsställenas namn samt de senares

14—0930S. Fastighetsregisterkommitténs bet. 1.

106

belägenhet till socken, härad och landtmäteridistrikt äfvensom förrättningarnas
beskaffenhet. Bestyrkt afskrift af denna förteckning skall före
den 1 februari nästföljande år genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg tillställas landtmäterifiskalen och förste landtmätaren i länet.

6 mom. Angående förordnande af landtmätare för upprättande af
register- eller öfversiktskarta till ledning vid uppläggande af fastighetsregister,
sd ock om behörighet för landtmätare att upprätta förslag till
stadsplan och tomtindelning äfvensom hålla förrättning för upprättande af
tomtkarta eller bestämmande af tomtgräns gälle hvad särskilt är stadgadt.

36 §.

I hvarje län skall i länets residensstad finnas ett landtmäterikontor,
hvarest förvaras dels de kartor och handlingar, som hittills blifvit dit
öfverlämnade, dels sådana, som enligt gällande bestämmelser skola dit
redovisas eller öfverlämnas.

I landtinäterikontoret skola äfven förvaras jordregister för länets
landsbygd, de fastighetsregister, som eljest föras af förste landtmätaren, samt,
så vidt ej annat är föreskrifvet, de till registren hörande handlingar.

Angående de inventarier och instrument med mera, som må anskaffas
för landtmäterikontorens räkning, äger landtmäteristvrelsen meddela
erforderliga bestämmelse!’.

38 §.

Såsom föreståndare för landtinäterikontoret har förste landtmätare
skyldighet:

att mottaga, granska och i händelse af godkännande kvittera konceptkartor
och handlingar, som till länets landtmäterikontor för redovisning
öfverlämnas, eller eljest i enlighet med gifna föreskrifter för förvaring
dit insändas; att enligt af landtmäteristyrelsen fastställdt formulär
föra register öfver dessa kartor och handlingar samt öfver dem, som förut
finnas i landtinäterikontoret; att i enlighet med de föreskrifter, landtmäteristyrelsen
därom meddelar, föra diarium öfver alla inkomna remisser
och skrifvelse!’ samt uti diariet anteckna de åtgärder, som vidtagas; att
uppsätta och förvara koncept till alla utgående expeditioner; samt att
enligt fastställdt formulär föra inventarieförteckning öfver kontorets instrument,
böcker, författningar, möbler och öfriga tillhörigheter m. in., uti
hvilken förteckning inträffade förändringar skola antecknas;

att hvarje söckendag, så vidt icke förste landtmätaren på grund af
förordnande eller särskild kallelse är skyldig förrätta eller närvara vid

107

annan tjänsteförrättning eller eljest särskilda förhållanden för visst fall
påkalla ''undantag, vara å landtmäterikontoret tillstädes minst sex timmar
eller, så vidt angår tiden 1 juni—1 september, minst 4 timmar samt därunder
hålla kontoret öppet för allmänheten minst fyra timmar eller under
sistnämnda tid minst tre timmar hvarje dag å tid, som landtmäteri styrelsen
äger bestämma och hvarom anslag skall finnas å lokalen, skolande förste
landtmätaren i hvarje fall så ordna sitt arbete, att han åtminstone hvarje
lördag kan hålla kontoret tillgängligt för allmänheten; att tillhandagå
besökande med förevisande af kontorets kartor och handlingar jämte meddelande
af äskade upplysningar; att efter rekvisition verkställa kopior och
afskrifter eller utdrag af kartor och handlingar; att meddela dels bevis
om sådana förhållanden, hvarom i kontoret förvarade kartor och handlingar
omedelbart lämna upplysning, dels utdrag af jordregistret och af annat fastighetsregister,
som af honom föres; att, då domare eller andra ämbetsmän
för mål, som angå kronans rätt, behöfva låna kartor och handlingar, eller
eljest enligt föreskrift af landtmäteristyrelsen utlämna desamma och anteckna
dem uti en enligt fastställdt formulär förd lånebok; att mottaga
och förvara de kvittenser, som därför, med utsättande af det ändamål,
hvarför utlåning skett, böra afgifvas; att hvarje år före januari månads
utgång upprätta och till landtmäteristyrelsen öfversända utdrag af låneboken,
upptagande de kartor och handlingar, som icke blifvit återställda;
att ansvara för vården af landtinäterikontorets kartor och handlingar jämte
andra tillhörigheter och att för sådant ändamål efterse, att de af besökande
varsamt handteras och icke skadas; samt att hos landtmäteristyrelsen föreslå
de åtgärder, som må anses erforderliga för underhåll och förvaring af
såväl arkivalier som inventarier.

40 §.

Förste landtmätare har dessutom till åliggande:

att i enlighet med gällande författningar och särskild! meddelade föreskrifter
upplägga och föra jordregister för länets landsbygd, särskilt jordregister
med tomtbok eller särskild tomtbok, där register eller bok, som nu
sagts, skall föras för ort eller område inom länet, äfvensom fastighetsregister
för stad eller annan ort, för hvilken enligt därom meddeladt beslut
förste landtmätaren är registerförare, samt i öjfrigt fullgöra° hvad enligt
nämnda författningar och ''föreskrifter pa förste landtmätaren såsom registerförare
ankommer;

att, i den mån sådant af landtmäteristyrelsen pröfvas kunna utan
hinder för fullgörande af förste landtmätaren i öfrig! åliggande skyldig -

108

heter medhinnas, verkställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda
räkning; samt

att årligen före den 1 februari i enlighet med gifna föreskrifter till
landtullteristyrelsen insända redogörelse för förste landtmätarens e^en
verksamhet under närmast föregående år.

42 §.

I landtmäterikontor anställd amanuens åligger:

&) att, där ej förste landtmätaren på grund af särskilda förhållanden
för visst fall medger undantag, vara tillstädes å landtmäterikontoret och
där sysselsatt med till tjänsten hörande arbete minst sex timmar hvarje
söckendag under den tid af dagen, som förste landtmätaren bestämmer,
dock med rätt för förste landtmätaren att medgifva, att den sålunda bestämda
dagliga arbetstiden må under tiden 1 juni—1 september inskränkas
till minst fyra timmar;

b) att utföra alla sådana inom kontoret förekommande göromål,
som i allmänhet tillhöra en aktuarie- och registratorsbefattning;

c) att verkställa kollationering och granskning af kartor och handlingar,
som inkomma till landtmäterikontoret;

d) att i ifrigt enligt förste landtmätarens bestämmande biträda
denne vid alla inom landtmäterikontoret förekommande göromål, dock att
amanuens icke ma åläggas att utföra sadana kopierings- och renskrifningsarbeten,
för hvilka förste landtmätaren äger uppbära lösen; samt

e) att, da förste landtmätaren af ämbetsresa eller eljest är hindrad
att vara tillstädes å kontoret, dels tillhandagå besökande med förevisande
af kontorets kartor och handlingar jämte meddelande af erforderliga upplysningar,
dels ock på förste landtmätarens vägnar meddela kopior och
afskrifter af i kontoret förvarade kartor och handlingar äfvensom utdrag af
jordregistret eller annat fastighetsregister, som föres af förste landtmätaren,
samt utfärda bevis, som omedelbarligen grunda sig å förenämnda kartor,
handlingar eller register.

48 §.

1 inom. Före den 1 mars andra året efter det, under hvilket landtmäteriförråttning,
som utförts af någon af nu ifrågavarande tjänstemän,
blifvit antingen fastställd eller, därest förrättningen icke skolat fastställas,
afslutad, skall densamma slutligen redovisas. För sådant ändamål åligger
det vederbörande landtmätare att till landtmäterikontoret i länet samtidig
i nsända såväl konceptkarta, protokoll, beskrifning och öfriga koncepthand -

109

lindar, åtföljda af tre reversal, som ock, jämte två reversal, publik renovation
af karta och beskrifning, där sådan renovation enligt 50 § skall
äga rum; dock att publik renovation af karta och beskrifning, som landtmätare
författat för skattläggningsförrättning, skall, senast inom en månad
efter förrättningens afslutande, insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet, för att, jämte öfriga skattläggningshandlingar, ingå till
kammarkollegium och, sedan de där blifvit begagnade, öfverlämnas till
landtmäteristyrelsen i ändamål att förvaras i dess arkiv.

Rågångsförrättning skall, där ej laga hinder möter, redovisas inom
här förut angifven tid efter förrättningens afslutning, och skall tiden
beräknas:

a) beträffande rågångsförrättning, som handlagts enligt 46 § skiftesstadgan,
från den dag, då landtmätaren till delägarna utlämnat karta med
protokoll öfver förrättningen,

b) vidkommande rågångsförrättning, som blifvit behandlad efter
47 § skiftesstadgan, likaledes från den dag, då landtmätaren, på sätt i
detta lagrum sägs, till delägarna utgifvit protokoll öfver förrättningen
jämte ett exemplar af kartan, samt

c) i fråga om rågångsförrättning enligt 48 § skiftesstadgan från den
dag, då förrättningen blifvit af landtmätaren förklarad afslutad.

2 mom. Hvad här ofvan är föreskrifvet i afseende på slutlig redovisning
af förrättningar gäller icke i fråga om:

1) sådan syneförrättning, som omförmäles i 27 § i lagen den 20
juni 1879 om dikning och annan afledning af vatten, eller sådan ny uppskattning,
hvarom i samma lag talas,

2) sådan särskild undersökning, som företages jämligt kungl. kungörelsen
den 31 december 1879 angående vissa villkor för tillstånd från
det allmännas sida till vattenafledning in. in.,

3) annan förrättning, som afser verkställande af undersökning, utredning
och förslags upprättande rörande vattenafledning och jords torrläggning,
eller sådan undersökning, som omtalas i kungl. kungörelsen den
20 oktober 1899 angående hvad iakttagas skall, då någon vill förvärfva
tillstånd af Konungen till byggande i kongsådra,

4) förrättning, som omförmäles i 20 § af kungl. förordningen den
30 december 1880 om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund,

5) sådan syneförrättning, som omförmäles i kungl. kungörelsen den
30 december 1880 angående särskilda föreskrifter för handläggning af
frågor om farled eller uti flottningsstadgan af samma dag,

6) biträde vid utmålsförrättning,

7) förrättning, som företages i enlighet med lagen den 5 juli 1907
om enskilda vägar på landet,

8) sådan förrättning, som omtalas i 3 mom. i kungl. kungörelsen
den 17 maj 1907 med föreskrifter rörande den utredning, som erfordras
för Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning i vissa fall af bolags och
förenings rätt att förvärfva fast egendom,

9) de göromål, som landtmätare förrättar såsom sakkunnig efter
kallelse af domstol eller dess ordförande, samt ej heller i fråga om

10) sådana arbeten, som landtmätare utför på begäran af enskilda
utan föregående förordnande.

Förrättningar, som omtalas i punkterna 1 och 7, skola redovisas i
den ordning, här ofvan under dessa punkter omförmälda författningar
särskildt stadga.

De förrättningar, som omförmälas uti punkterna 2, 3, 4, 5, 6, 8
och 9, redovisas på sådant sätt, att de upptagas i landtmätarens arbetsförteckning
och att desslikes vid det exemplar af arbetsförteckningen, som
till första landtmätaren insändes för det år, då förrättningen afslutats,
bilägges bevis af sökanden eller den myndighet, som förordnat om arbetets
eller uppdragets utförande, att den begärda åtgärden blifvit afslutad samt
erforderliga handlingar aflämnade.

Uti punkt 10 omförmälda göromål skola redovisas i den ordning,
landtmäteri styrelsen föreskrifver.

Angående redovisning af karta och handlingar, som upprättas till
ledning vid uppläggande af fastighetsregister, samt konceptakt rörande upprättande
af laga tomtkarta eller bestämmande af tomtgräns är särskildt stadgadt.

Denna kungörelse träder i kraft den

19 .

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändrad lydelse af §§ I och 3 i förordningen den 7 december 1883 angående
expeditionslösen.

Härigenom förordnas, dels att myndigheter i municipalsamhällen
skola i fråga om expeditionslösen hänföras till den första af de i § 1 af
förordningen den 7 december 1883 upptagna afdelningar, dels ock att uti
den i § 3 af samma förordning intagna tariff skall införas följande:

	1		2		3		4		5
	Afd.	Afd.	Afd.	Afd.	Afd.
	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
Fastighetsregister, utdrag af, omfattande ett rum för hvarje rum å, samma upplägg utdraget omfattar	—	50
utom det första............... dock att lösen ej må utgå med högre belopp än en krona för hvarje blad, bestående af två vid ut-dragets öppnande i dagen liggande sidor.		25

Denna kungörelse träder i kraft den

19 .

112

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändrad lydelse af §§ I och 3 i förordningen den 18 september 1908

angående stämpelafgiften.

Härigenom förordnas, dels att myndigheter i municipalsamhällen
skola i fråga om stämpel till expeditioner hänföras till den första af de i
§ 1 af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften upptagna
afdelningar, dels ock att uti den i § 3 af samma förordning intagna
tariff skall införas följande:

Afd.

Kr.

ö.

Er.

ö.

Er.

ö.

Er.

ö.

Er.

ö.

Fastighetsregister, utdrag af, för hvarje blad, be-stående af två vid utdragets öppnande i dagen
liggande sidor...............

—

Denna kungörelse träder i kraft den 19 .

Stockholm. P. A. Norstedt & Söner 1911.

FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING ANGÅENDE

FASTIGHETSREGISTER FÖR STAD

ÄFVENSOM TILL ANDRA DÄRMED SAMMANHÄNGANDE

FÖRFATTNINGAR

MOTIV

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1911

[090308]

INNEHÅLL.

Inledning och öfversikt. gid

Lagberedningens skrifvelse den 3 maj 1904 ................ 1-

Kommitterades betänkande den 20 november 1905 ............. 4.

Jordregister för landet.......................... 7.

Motsvarande register för städer och därmed jämförliga orter å landet ... 7.

A. Städerna.

Städernas uppkomst.........................Il Städernas

ordnande och bebyggande före tillkomsten af 1874 års byggnadsstadga
...........................14-

Tomtmätning före år 1874 ...................... 33.

Mätningar i stad genom landtmätare före år 1874 ........... 35.

Förarbeten till byggnadsstadgan för rikets städer...........41.

Gällande bestämmelser om stadsplan och tomtindelning........43.

Den för mätningar i stad använda personal sedan år 1874 ....... 50.

Taxor för landtmäteriförrättningar i stad...............56.

Stadsplaner och tomtindelning i de särskilda städerna:

Stadsplaner.................... 59.

Tomtindelning..........................59.

Tomtkartor.............................60.

Hvem förrättar tomtmätning?....................61.

Sättet för tomtkartas upprättande..................62.

Tomternas beteckning........................70.

Fastighetsindelning inom det i tomter indelade området ........73.

Tomtgränsreglering.........................76.

Städernas ej i tomter indelade område................78.

Stadsjordens tillkomst, städernas jurisdiktionsområde..........78.

Den äldre kamerala indelningen...................81.

De vid fördelning af stadsjorden tillämpade delningsinstitut......82.

Delning genom magistraten och Konungens befallningshafvande .... 82.
Stor-, en- och laga skifte ......................86.

Sid.

Hemmansklyfning, ägostyckning och ägoutbyte............98.

Afstyckning (afsöndring).......................ioi.

Kontrolleras afstyckning från administrativ synpunkt?.........104.

Karta öfver afstyckadt område....................107.

Huru upprättas karta öfver afstyckadt område?............107.

Öfverföres afstyckadt område till särskild! upplägg i fastighetsboken? . . 108.

Stadsägornas beteckning.......................109.

Rågångsreglering..........................114

Gränsmärken............................114

Jordnatur..............................

Donationsjord............................H0

Ofri grund:

Tomt på ofri grund.......................117.

Ofri grund, som ej är tomt....................124.

Jord oskiljaktigt förenad med tomt..................127.

Tomt- och jordeböcker........................128.

Utlagor af grundskattenatur.....................131.

Hos hvilken myndighet förvaras stadsplanekartor o. dyl.? Förvaras de i

brandfri lokal?.........................131

B. Köpingar och municipalsamhällen.

Köpingarnas uppkomst........................133.

Köpingarnas område . . .......................138.

Donationsjord i köpingarna.....................141.

Ofri grund i köpingarna.......................141.

Hafva köpingarna afskilda områden?.................141.

Stadsplaner i köpingarna.......................142.

Tomtindelning i köpingarna.....................142.

Municipalsamhällenas uppkomst...................143.

Jämförelse mellan köpingar och municipalsamhällen..........146.

Municipalsamhällenas område.....................146.

Hafva municipalsamhällena afskilda områden?.............146.

Stadsplaner i municipalsamhällena..................147.

Tomtindelning i municipalsamhällena.................147.

Tomtmätning i köpingar och municipalsamhällen. Tomtkartor.....147.

Den för tomtmätning använda personal................148.

Sättet för tomtmätning.......................148.

Tomtförteckningar..........................152.

Tomternas beteckning........................152.

Delningsinstitut i köpingar och municipalsamhällen..........154.

Sid.

Hos hvilken myndighet förvaras stadsplanekartor o. dyl.? Förvaras de

i brandfri lokal?.........................154.

C. Områden å landet, som afses i 37 och 38 §§ af lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning...............156.

Motiv till

Förslag till förordning angående fastighetsregister för stad.

Allmän motivering:

Fastighetsregister till grund för fastighetsböckerna..........160.

Jordregister upplägges för landsbygden................160.

Ett nytt underlag erfordras jämväl för städernas fastighetsböcker . . . 160.

Fastighetsregistrets betydelse för tomträttsboken...........161.

Speciella förhållanden i stad.....................163.

Olika områden i stad........................163.

Det i tomter indelade området....................164.

Delningsinstitut vid bildande eller förändring af tomt.........164.

Administrativ och rättslig tomtindelning...............164.

När kan tomtindelning anses rättsligt genomförd?

Uppdelning af tomt eller annat område i flera tomter eller bildande af

tomt af område, som ej ingått i flera fastigheter........166.

Afstyckning från tomt af mark, som skall utläggas till gata eller dylikt 166.

Fall, då rättens medgifvande till tomtbildning erfordras......167.

Tomtbildning, hvartill rättens medgifvande skulle fordrats enligt senare
lag, men ej var erforderligt, då indelningen fastställdes . .168.

Det ej i tomter indelade området...................169.

Ny fastighetsindelning i många fall erforderlig............169.

Ordningen för ny fastighetsindelning inom det ej i tomter indelade området 169.

Fastighetsregistrets innehåll och allmänna uppgift...........170.

Kan en tomtförteckning tjäna såsom underlag för fastighetsböckerna? . 171.

Tomtkartor.............................171.

Grunder för tomtkartas upprättande.................173.

Mätningsmannens kompetens bör bestämmas genom allmän författning . 174.

Närmare regler för mätningen m. m..................174.

Fastighetsregistret bör förbindas med ett sammanhängande kartverk öfver

det tomtindelade området......... 175.

Äfven för det icke tomtindelade området erfordras sådant kartverk . . .176.

Gator, torg, allmänna platser o. dyl..................177.

Olika mätningssätt .........................177.

Sid.

Den grafiska metoden........................178.

Siffermetoden............................180.

Jämförelse mellan mätningsmetoderna.................182.

Siffermetodens företräden.......................182.

Mätningskostnaden..........................183.

Kombination af de olika metoderna..................184.

Behofvet af allmänna mätningsregler vid tillämpning af siffermetoden . 184.

Kontroll från den centrala landtmäterimyndighetens sida.......185.

Fall, då mätning efter grafisk metod bör medgifvas..........185.

Anstånd för visst fall med upprättande af registerkarta........185.

öfversiktskarta...........................186.

Grränsbestämning..........................187.

Plan för upprättandet af register-(öfversikts-)kartor för skilda orter . . . 190.

Insamlande af material.......................191.

Materialets ordnande och bearbetande.................192.

Ägoförteckningar..........................193.

Redovisning af tomter i enlighet med bestående förhållanden......194.

Tomtförändringslängden.......................196.

Ägoförteckningarnas framtida betydelse................196.

Förslag till fastighetsindelning å område, som ej ingår i tomtindelning .197.

Enheterna i fastighetsregistret....................198.

Registerbeteckningar å fastigheter och andra områden.........201.

Beteckningarnas åsättande...................... 205.

Särskilda namn å fastigheter och andra områden........... 207.

Namn å gator, vägar o. dyl...................... 208.

Beteckningarnas utmärkande å karta................. 208.

Hvem skall föra fastighetsregistret?................. 208.

Fastighetsregistrets särskilda delar..................211.

Registrering af förändringar.....................212.

Förändringars utmärkande å register-(öfversikts-)karta.........216.

Registrering af nytillkomna områden m. m...............217.

Städer under landsrätt........................218.

Orter på landsbygden, för hvilka finnes tomtindelning såsom för stad . 220.

Köpingar och municipalsamhällen.................. 220.

Fastighetsregister bör uppläggas efter samma grund för samhällets hela

område............................. 220.

Villkor för att fastighetsregistret må kunna uppläggas enligt samma

grunder som för stad......................221.

VII

Sid.

Regler för det fall att fastighetsregistret föres efter samma grunder som för stad 222.
Fastighetsregistrering, som ej sker efter samma grunder som för stad . 222.

Områden, som afses i 37 och 38 §§ i stadsplanelagen......... 223.

Fastighetsregistrets anpassande till underlag för fastighetshöcker m. m. . 223.

Fastighetsregistrets betydelse för hvarjehanda ändamål........ 228.

Fastighetsregistrets förvarande. Kopior af kartorna.......... 232.

Kostnadsberäkningar......................... 233.

Tiden, inom hvilken fastighetsregistret bör kunna uppläggas...... 242.

Speciell motivering......................... 245.

Förslag till kungörelse rörande ändring af vissa bestämmelser i förordningen

den 13 juni 1908 angående jordregister................ 275.

Förslag till förordning med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister
med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden.

Inledning.............................. 284.

Särskildt registerverk för vissa köpingar och municipalsamhällen .... 284.
Registret bör inrättas för mindre kostnad än fastighetsregister i stad men

i viss anslutning till sådant register............... 285.

Registret bör förbindas med en karta öfver samhällets område..... 286.

Sättet för kartans upprättande.................... 286.

Tomtbok och tomtförteckning.................... 287.

Områden, för hvilka stadsplan och tomtindelning fastställts jämlikt 37 och

38 §§ stadsplanelagen...................... 288.

Tomträttsinstitutet.......................... 289.

Kostnaden för särskildt jordregister med tomtbok eller särskild tomtbok . 289.

Speciell motivering......................... 289.

Förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister.....310.

Förslag till lag angående ändrad lydelse af § 80 i förordningen den 21 mars

1862 om kommunalstyrelse på landet.................3l4.

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 2 § 7 mom. i lagen den 26 maj

1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.................315.

Förslag till lag om ändrad lydelse af 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9

november 1866 om skiftesverket i riket............ .316

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 20 § 1 mom. samt 29 och 30
§§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jord afsöndring.

.............................318.

Förslag dels till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
afgäld från afsöndrad lägenhet, dels till lag om ändrad lydelse af
3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907 angående aflösning af afgäld
från afsöndrad lägenhet och dels till kungörelse angående uppgifter

VIII

Sid.

för anteckning i fastighetsregister af vissa beslut rörande afgälder
med mera........................... . 326.

Förslag till lag angående afskiljande af visst område från hemman eller

lägenhet i anledning af förändring i administrativ indelning .... 328.

Förslag till lag angående afstyckning af sådant område i stad, som ej

ingår i tomtindelning...................... 335.

Förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag
till stadsplan och tomtindelning, om afstyckning af mark genom tomtindelning
samt om tomtmätning................. 338.

Förslag till lag om ändrad lydelse af 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen den 26

maj 1899 angående förändring af tomts område.......... 349.

Förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning

å område, hvarest tomtindelning förut ej finnes.......... 354.

Förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken..... 357.

Förslag till lag om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning.............. 358.

Förslag till kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen
den 31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga om behandling af
förslag till stadsplan och tomtindelning.............. 359.

Förslag till lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16
juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom........ 360.

Förslag till lag angående upphäfvande för visst fall af bestämmelser
lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt om fång till
sådan rätt........................... 370.

Förslag till kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i kungörelsen
den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker
skola inrättas och föras samt till kungörelse angående ändring af
vissa bestämmelser i 3 § af kungörelsen den 29 november 1907 om
tomträttsböckers inrättande och förande..............371.

Förslag till kungörelse rörande ändrad lydelse af 1, 17, 36, 38, 40, 42 och
48 §§ i instruktionen den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen
och rikets landtmätare ...................... 372.

Förslag till kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen
den 7 december 1883 angående expeditionslösen och till kungörelse
rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen den 18 september
1908 angående stämpelafgiften.................. 374.

Bilaga. (Tabell 1.)

Arealen af städernas områden.................. . . . 376.

Inledning och öfversikt.

I underdånig skrifvelse den 3 maj 1904 framhöll lagberedningen, Lagberedninatt
den publikation af förändringar i rätt till fast egendom, hvilken i svensk ?.™sse
rätt vore urgammal, alltid afsett att åt de rättigheter, hvilka hade sådan maj 1904.
egendom till föremål, bereda en viss grad af trygghet. Ju fullständigare
denna trygghet kunde blifva, desto fullkomligare fyllde publikationssystemet
sitt ändamål. Det måste därför så inrättas, att en inträffad rättsförändring
icke blott för en gång bringades till allmännare kännedom utan ock
på ett åskådligt och för den, som ville söka upplysning, lätt tillgängligt sätt
återgåfves och bevarades. Målet, som skulle efter sträf vas, vore att åt de
sålunda publicerade upplysningarna kunde gifvas full giltighet, så att enhvar,
som ville inlåta sig i rättsförhållande angående en fastighet, obetingadt
kunde förlita sig på riktigheten af sålunda tillgängliga upplysningar.

I främmande rättsordningar hade i sådant syfte utbildats det s. k. grundboks-
eller fastighetsbokssystemet. Hvarje fastighet upptoges i en för ändamålet
afsedd bok, där hvarje rättsförändring, som rörde fastigheten, inskrefves.
Vid denna inskrifning vore i regel själfva rättsförändringen bunden.
Det följde då af sig själ!’, att hvad boken innehölle på ett afgörande
sätt återgåfve allt hvad i rättsligt afseende om fastigheten gällde. Hvad där
icke funnes vore utan rättslig betydelse, hvad där funnes inskrifvet gällde
så som det där vore upptaget. Boken lämnade en fullt tillförlitlig rättslig
bild af fastigheten. Vårt gällande system för lagfart och inteckning uppnådde
endast i mycket ofullständig grad det sålunda angifna syftet med
publikationen. Väl vore publikationen i visst hänseende villkor för rättsförvärf,
men den gåfve i ingen händelse ovillkorlig giltighet åt den publicerade
rätten. Denna vore beroende af omständigheter, hvilka utöfvade sin verkan
oberoende af publikationen och därför trots sådan kunde göra rättsförvärfvet
illusoriskt. Genom den pröfning, ärendet vid rätten underginge,
hade lagstiftaren väl sökt förekomma en dylik skiljaktighet mellan den verkliga
och den publicerade rätten. Utesluten vore emellertid icke möjlig 1—09308.

Fastighetsregisterlcommitléns bet.

heten af en sådan skiljaktighet. Att härutinnan åvägabringa förändring
vore icke möjligt utan att helt och hållet förändra ordningen för dessa
ärendens behandling; och något sådant syntes för närvarande icke böra
ifrågasättas.

I annat afseende däremot syntes vårt lagfarts- och inteckningsväsende
kunna och böra redan nu utvecklas och förbättras. Hufvudvikten vid den
publikation, som för dessa ärenden vore stadgad, läge för närvarande å
själfva offentliggörandet af rättshandlingen vid rätten och den anteckning,
som härom skedde i protokollet. Protokollet vore den urkund, till hvilken
man hade att gå för att erhålla upplysning om de fastigheten rörande
rättsförhållanden. Det läge för öppen dag, att den fordran på åskådlighet
och lätt tillgänglighet, som måste ställas på en publikationsurkund för att
den skulle motsvara sitt ändamål, härmed endast i mycket ringa grad uppfylldes.
För allmänheten vore protokollet i själfva verket en sluten bok.
För vinnande af upplysning om ifrågavarande förhållanden måste i regel
domarens medverkan påkallas; särskild betydelse tillkomme i sådant hänseende
det s. k. gravationsbeviset, hvilket utgjorde en af domaren gjord
sammanställning af protokollet och hvars korrekta uppsättande stundom
kunde erbjuda icke obetydliga svårigheter. Behofvet af ett annat, åskådligare
och mera lätthandterligt underlag för kännedomen om dessa förhållanden
vore därför påtagligt. Detta behof hade icke heller förbisetts, när
vår lagfarts- och inteckningslagstiftning år 1875 omdanades, och hade man
äfven sökt tillgodose detsamma genom föreskriften att vid sidan af protokollet
skulle föras en fastighetsbok, efter visst formulär återgifvande de
upplysningar, som framginge ur protokollet. Denna bok hade emellertid
icke — om man bortsåga från en jämförelsevis obetydlig detalj — någon
som helst själfständig betydelse, den kunde närmast betecknas som endast
ett register för protokollets begagnande. Gravationsbeviset skulle upprättas
efter protokollet och finge icke grundas endast på fastighetsboken.
I förhållande till den uppgift, hvilken sålunda legalt tillkomme fastighetsboken,
vore det arbete, som på dess förande måste nedläggas, onödigt
betungande, under det att det behof, hvilket därmed skulle tillgodoses,
icke fylldes. Förhållandenas makt hade emellertid fört med sig, att boken
i själfva verket erhållit en större användning och faktiskt gjorde tjänst i
protokollets ställe.

Tiden syntes vara inne att söka i lag bereda boken den ställning,
sakens natur påkallade och praxis redan i stor utsträckning gifvit den.
Den ordning, 1875 års lagstiftning infört, hade redan då betecknats såsom
en öfvergångsform, och sedan genom snart trettio års tillämpning af denna
lagstiftning uppnåtts väsentligt ökad reda och klarhet i fastighetsförhål -

landena järnte erfarenhet om fastighetsbokföringen, syntes det icke böra
mota betänklighet att nu taga det steg, hvilket man da icke tilltrodde sig,
eller att åt boken gifva karaktären af hufvudurkund för fastighetsrätten.
Detta skulle väl icke innebära någon utvidgning af publikationens rättsliga
verkan, icke införa ett verkligt grundbokssystem, om det än skulle
vara ägnadt att förbereda ett sådant. Hvad som skulle uppnås vore, att
tyngdpunkten vid själfva publikationen förlädes till inskrifningen i boken;
det blefve denna, som vore afgörande för hvad som tinge anses vara
publiceradt. För att vinna upplysning härom vore det alltså icke vidare
nödigt att återgå till protokollet, där icke inskrifningen särskildt
hänvisade till detta. Den olämpliga dubbelhet i bokföringen, som nu förefunnes,
vore aflägsnad, och i samband därmed skulle jämväl andra icke
oväsentliga fördelar stå att vinna.

För genomförande af en sådan naturlig utveckling af det nuvarande
systemet erfordrades emellertid icke endast förändringar i gällande lagstiftning
angående lagfart och inteckning; i samband därmed syntes böra
vidtagas jämväl anordningar, hvilka folie utom området för det lagberedningen
anförtrodda uppdrag. De nuvarande fastighetsböckerna för landet
anslöte sig, enligt den i ämnet gällande författning, till jordeboken. De i
denna under särskilda nummer uppförda, från äldre tid för sig bestående
enheter (hemman, jordlägenheter, fiskerier samt verk och inrättningar)
— med undantag för vissa fastigheter af publik natur — upptoges på
samma sätt i fastighetsboken, hvar på sitt särskilda upplägg, där de fastigheten
rörande rättsförändringar successivt antecknades. I den mån jorddelningen
fortginge, komme sålunda de å samma upplägg gjorda anteckningarna
att afse i verkligheten rättsligt skilda fastigheter. Till hvilken
af de till samma upplägg hörande, ej sällan till flera hundratal uppgående
jordparcellerna en i boken förekommande anteckning vore att hänföra läte
sig ofta nog endast med svårighet och efter en ingående undersökning afgöra.
Äfven blygsamma anspråk på enkelhet, reda och öfverskådlighet i fastighetsbokföringen
vore detta system icke ägnadt att motsvara, och domaren,
som öfver en särskild fastighet skulle upprätta gravationsbevis, vore därvid
lätteligen utsatt för faran att taga miste. Olägenheterna af detta bokföringssystem,
redan nu i vissa delar af landet synnerligen kännbara, skulle
uppenbarligen i mån af den fortgående jorddelningen växa och redan i och
för sig göra en förändring nödvändig. Skulle åt inskrifningarna i boken
tilläggas den själfständiga betydelse, ofvan angifvits, syntes detta system
icke längre kunna bibehållas; anspråken på bokens öfverskådlighet måste
då ställas högre än o om dess uppgift vore att lämna ledning vid protokollets
begagnande. Åt fastighetsböckerna måste gifvas ökad specialisering,

så att i regel hvarje särskild fastighet, vare sig den utgjorde eu från
äldre tid för sig bestående, i jordeboken under särskildt nummer upptagen
enhet eller en från sådan enhet genom hemmansklyfning, ägostyckning
eller afsöndring i behörig ordning afskild del, erhölle sitt särskilda
upplägg, där de fastigheten rörande inskrifningar utan sammanblandning
med andra upptoges. Så anordnade fastighetsböcker kunde emellertid icke
grundas å den nuvarande jordeboken; ett för ändamålet användbart, fullt
tillförlitligt underlag måste därför först skapas. Hvilken anordning i sådant
syfte vore att förorda tillkomme det icke lagberedningen att bedöma.
Men då i följd af inträdda ändrade förhållanden i fråga om jordbeskattningen
erfordrades uppläggande af nya jordeböcker, hade lagberedningen
trott detta tillfälle icke böra lämnas obegagnadt för att åt det arbete, som
af denna anledning vore påkalladt, gifva en sådan omfattning, att därvid
kunde tillgodoses det behof, som, på sätt ofvan framhållits, från fastighetsbokssynpunkt
mötte.

Vid sidan af detta behof, hvilket syntes kunna betecknas såsom
oafvisligt, framträdde emellertid det önskvärda af att åt det ifrågavarande
arbetet gåfves ytterligare utsträckning. Fastighetsbokens närmaste uppgift
vore, såsom nämndt, att gifva en åskådlig och uttömmande bild af
de rättsförhållanden, som vid en viss fastighet vore fästa. Dess betydelse
och värde skulle ökas i väsentlig mån, om ur fastighetsboken — omedelbart
eller genom hänvisning till annan tillförlitlig källa — kunde hämtas
upplysning om själfva föremålet för dessa rättsförhållanden, sålunda om
fastighetens läge, gränser, areal i olika ägoslag m. m. Först härigenom
erhölle de rättsliga intressen, som vid fastigheten vore fästa, sitt fullt
konkreta underlag. Betydelsen af en dylik anordning för rättssäkerheten
läge för öppen dag; en sådan hörde naturligt tillsammans med ett verkligt
fullt tidsenligt grundbokssystem. Men ett dylikt katastersystem hade
äfven andra, från det allmännas synpunkt maktpåliggande uppgifter att
fylla, och de helt visst betydande kostnader, som med dess upprättande
skulle vara förenade, syntes därför icke böra verka afskräckande.

Kommittera- Vid underdånig föredragning den 30 september 1904 af berörda

kmuleden''20 skrifvelse förordnade Kungl. Magt särskilda kommitterade att verknovember
ställa utredning, huruvida åt de uppgifter angående fastighetsförhållandena,
1900'' hvilka för närvarande skola upptagas i jordeboken, kunde gifvas den omfattning
och i öfrigt sådan anordning, att därigenom bereddes jämväl ett
ändamålsenligt underlag för fastighetsbokföringen.

Uti sitt med föranledande däraf den 20 november 1905 afgifna betänkande
anförde kommitterade i fråga om behofvet af ett nytt underlag

för fastighetsböckerna för landet samt det sätt, hvarpå ett sådant skulle
kunna beredas, bland annat, följande:

De hufvudsakliga anmärkningar, som kunde göras emot våra fastighetsböcker,
jämförda med motsvarande böcker i andra länder, alsåge dels
böckernas bristande öfverskådlighet, i det att ett flertal särskilda fastigheter
ofta upptoges på samma upplägg, och dels det förhållande, att de
på samma upplägg förda fastigheter i regel icke hade sådana beteckningar,
att de kunde sägas vara i boken individualiserade. Äfven frånsedt bristen
på öfverskådlighet och saknaden af särskilda beteckningar å brukningsdelarna,
kunde mot våra fastighctsböcker göras den anmärkning, att de
i regel ej utvisade direkt eller indirekt, hvilken å marken utlagd fastighet
inskrifningen afsåge, hvilket vållade svårighet att individualisera fastigheter
äfvensom oreda och osäkerhet i äganderättsförhållandena. Visserligen
vore upplysningar, medelst hvilka fastigheter kunde individualiseras,
att hämta ur jordeböcker och mantalslängder, lagfarts- och inteckningsprotokoll,
lagfarts- och inteckningsböcker samt de i landtmäterikontoren
förvarade kartor och handlingar, men då dessa urkunder förvarades på
olika ställen och många upplysningar kunde vinnas endast genom tidsödande
forskning, blefve det ofta förenadt med svårigheter och kostnader
att hopsamla erforderliga uppgifter, hvarjämte i fråga om ett stort antal
fastigheter icke ens efter granskning af berörda urkunder sådana upplysningar
kunde vinnas, att fastigheten blefve nöjaktigt individualiserad. För
undanröjande af de olägenheter, som vore förbundna med de nuvarande
fastighetsböckerna, och för beredande af trygghet i jordbesittning samt
ordning och reda i rikets för närvarande på många ställen ganska invecklade
jordförhållanden syntes det därför vara nödvändigt, att ett annat
underlag bereddes för fastighetsböckerna, så att i dem kunde, på sätt lagberedningen
framhållit, upptagas hvarje särskild fastighet, vare sig den
utgjorde en från äldre tid för sig bestående, i jordeboken under särskildt
nummer upptagen enhet eller en från sådan enhet genom landtmäteriförrättning
eller eljest i behörig ordning afskild del, och därigenom erhållas
en matrikel öfver rikets.jord, sådan denna vore å marken delad i
särskilda, i rättsligt hänseende skilda fastigheter.

Ehuru fastighetsböckerna grundats på jordeböckerna och den kamerala
beteckningen å fastigheter ännu vore den vanligast förekommande,
vore det, då numera de flesta fastigheter på landet blifvit genom laga delningar
till läge och gränser fullt skilda från hvarandra, efter kommitterades
uppfattning ej längre behöfligt att i ett nytt underlag för fastighetsböckerna
begagna de gamla kamerala beteckningarna å fastigheterna, och
detta desto mindre som efter grundskatternas afskrifvande äfven den kamerala

gemenskapen mellan utbrutna lotter i en enhet till hufvudsaklig del upphört,
hvadan hinder ej mötte att åt hvarje fastighet i riket, i syfte af
dess behöriga individualisering, gifva sådan konstant beteckning, som eljest
kunde anses lämplig. Fråga uppstode då, om det under nuvarande förhållanden
vore lämpligt eller möjligt att upprätta en kataster i den betydelse,
i hvilken detta ord användes i de större kulturländerna. För en
modern kataster erfordrades, utom register öfver alla fastigheter, en särskild
förteckning öfver hvarje fastighets särskilda delar eller parceller samt en
noggrann uppmätning och kartläggning af hvarje parcell för att i skattehänseende
kunna åstadkomma en sorgfällig beräkning af fastigheternas
skatteförmåga. I Sverige vore visserligen de fastigheter, som undergått laga
skifte eller genom annan landtmäteriförrättning blifvit ur samfällighet utbrutna,
till sina särskilda delar uppmätta och kartlagda. Och då dessa
landtmäteriförrättningar blifvit underkastade pröfning och erhållit fastställelse,
så att gränserna för de särskilda fastigheterna vore att anse såsom
rättsligt bestämda, kunde således det kartmaterial, som i vårt land skulle
kunna läggas till grund för en kataster, i detta afseende anses öfverträffa
de kartverk, som flerestädes i utlandet tjänat till grundval för katastern.
Men å andra sidan hade mätningarna vid landtmäteriförrättningarna i
Sverige ej verkställts med den noggrannhet eller medelst de mera vetenskapliga
och exakta mätningsmetoder, som sedan länge och framför allt
vid mätningar för katasterverket tillämpats i utlandet. Till följd däraf
vore det tvifvelaktigt, huruvida den mätning, som Sveriges jord undergått,
vore af beskaffenhet att kunna läggas till grund för ett fullt modernt
katasterverk. Dessutom funnes i vårt land stora arealer, som ännu icke
varit föremål för någon mätning. Hit vore att räkna dels ägorna till alla
de byar och hemman, som ej undergått skifte, dels ock ett särskild! slag
af fastigheter, hvilka allenast i enstaka fall varit föremål för mätning,
nämligen de genom jordafsöndring uppkomna lägenheter. För att här i
landet kunna grunda en kataster på ett exakt kartverk skulle alltså erfordras,
om ej att all landets jord blefve i enlighet med nyare mätningsmetoder
uppmätt, åtminstone att de många byar, hemman och lägenheter,
hvilkas areal ej vore uppmätt, blefve föremål för mätning. Men denna
mätning komme naturligen att blifva både synnerligen dyrbar och tidsödande
och skulle därjämte, då tvistiga frågor om rågångar och andra
äganderättsspörsmål uppenbarligen skulle vid bestämmandet af de särskilda
fastigheternas gränser och ägovälden i stor mängd uppstå, gifva anledning
till många och långvariga rättegångar. Af dessa skäl och då i vårt land
för närvarande ej förelåge behof att för beskattningsändamål erhålla en
noggrann beräkning af fastigheternas afkastningsförmåga, hvilket varit det

hufvudsakliga ändamålet med inrättandet af utlandets katasterverk, samt
eu fastighetsmatrikel, som kunde blifva ett fullt användbart och tillförlitligt
underlag för fastighetsbokföringen i riktat enligt kommitterades
mening ändock kunde erhållas, hade det synts obehöfligt och olämpligt
att till grundval för fastighetsboksväsendet lägga ett katasterverk af ofvannämnda
slag. I stället hade kommitterade — då jordeboken hittills utgjort
underlaget för fastighetsbokföringen och den utveckling, jordbesittningsförhållandena
å landet under tidernas lopp genomgått, haft till följd,
att jordeboksenheterna, framför allt de som vore af den natur, att de
kunde blifva föremål för enskildes förfoganden, i stor utsträckning uppdelats
i särskilda fastigheter, hvilka vore på marken till sina gränser fullt
skilda från hvarandra — gått ut ifrån att, därest de till en och samma
jordeboksenhet hörande fastigheter gåfves sådan beteckning, att äfven därigenom
framginge, att de medelst utbrytning ur samfällighet blifvit särskilda
fastigheter, och man läte fastighetsböckerna ansluta sig till förhållandena
å marken, så att ett upplägg i böckerna gjordes för hvarje särskild
fastighet, ett jordregister, som medgåfve specialisering af inskrifningarna
i fastighetsböckerna och undanröjde bristerna i vårt nuvarande fastighetsboksväsen,
utan synnerliga svårigheter skulle kunna inrättas på det sätt,
att i registret gjordes ett upplägg för hvarje af de i jordeboken uppförda
hemman, kvarnar, fisken, torp och andra lägenheter och att hvarje genom
laga skifte, hemmansklyfning, ägostyckning eller jordafsöndring eller annorledes
behörigen utbruten del af jordeboksenheten inregistrerades i särskilt
rum å upplägget.

Genom den till 1908 års riksdag aflåtna propositionen angående Jordregister
reglering af andra hufvudtitelns stat föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att ^01 an på extra stat anvisa visst belopp för inrättande af ett jordregister i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med kommitterades förslag med däruti vid
omarbetning inom justitiedepartementet gjorda förändringar. Detta förslag
bifölls af Riksdagen. Den 13 juni 1908 utfärdade Kungl. Maj:t förordning
angående jordregister.

1 afseende å städerna hade kommitterade under erinran, hurusom
enligt gällande bestämmelser uppgifter angående städernas fastighetsför- derför
hållanden icke upptoges i kronans jordebok, förklarat sig anse det dem lämnade uppdrag icke omfatta verkställande af utredning, huruvida stSi-Uga^oHwå
dernas tomter och jordar skulle kunna i ett jordregister så upptagas, att landet.
detta kunde tjäna såsom underlag för städernas fastighetsböcker. Omförinälda
förslag till förordning afsåg i öfverensstämmelse med denna upp -

fattning ej registerföring af fastigheter i stad, och gick förslaget jämväl
ut från, att sådana orter å landsbygden, för hvilka funnes tomtindelninosåsom
för stad, under vissa förutsättningar skulle komma att undantagas
från upprättande af jordregister enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser.

Vid 1906 års riksdag väcktes inom Andra kammaren af borgmästaren
i Trelleborg K. E. von Geijer m. fl. en motion angående utredning i fråga
om jordregister för städerna och därmed jämförliga orter. Häri anfördes
att den hufvudsakliga anledningen till att kommitterades uppdrag ej utsträckts
till städerna gifvetvis legat däruti, att städerna, hvilka i regel saknade
särskilda jordeböcker, redan hade specialiserade fastighetsböcker, men
att det för enhvar, som haft med städernas fastighetsförhållanden att göra,
torde vara klart, att det vore af den största vikt, särskildt om fastighetsböckerna
skulle erhålla karaktären af hufvudurkunder för fastighetsrätten,
att man äfven för städerna Ange ett för ändamålet användbart, fullt tillförlitligt
underlag för fastighetsbokföringen i enlighet med de af lagberedningen
angifna grundsatser, hvarigenom den oreda, som i ett stort antal
städer rådde i synnerhet beträffande de ej i tomter indelade områdena,
i väsentlig mån syntes kunna undanröjas, liksom också de svårigheter
blefve afhjälpta, som för närvarande förekomme, när område utlades till
tomt eller flyttades från land till stad.

Hvad sålunda anförts syntes enligt motionärernas åsikt i tillämpliga
delar gälla äfven sådana orter å landet, för hvilka tomtindelning funnes
såsom för stad, i de fall, då de enligt kommitterades förslag skulle komma
att undantagas från upprättande af jordregister efter de för landsbygden
meddelade bestämmelser.

Under framhållande att för upprättande af förslag till sådant underlag
för fastighetsbokföringen in. in. i städer och vissa med städer jämförliga
orter erfordrades, med hänsyn till de i olika städer rådande skiljaktiga
förhållanden, åtskilliga förberedande undersökningar, hemställde därför
motionärerna, bland annat, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke tomter och jordar i
städerna och vissa med städer jämförliga orter skulle kunna i ett jordregister
så upptagas, att detta kunde tjäna såsom ett lämpligt underlag
för fastighetsbokföringen.

1 afgifvet utlåtande framhöll vederbörande utskott, att utskottet
hölle före, att, därest det befunnes vara af behofvet påkalladt och
lämpligt att för landsbygden inrätta sådant jordregister, som af kommitterade
föreslagits, hvarom utskottet dock för det dåvarande ansåge sig
sakna anledning uttala sig, skäl förefunnes att äfven för städerna, särskildt

hvad de i tomter ej indelade områdena anginge, åstadkomma ett liknande
underlag för städernas fastighetsböcker, och ansåge utskottet likaledes, att
för ernående häraf särskilda förberedande undersökningar i eu del fall
kunde vara af nöden. Då emellertid, efter hvad det ville synas, lagberedningen
på sitt program upptagit frågan om förändradt fastighetsbokssystem,
samt förslag till lösningen af denna fråga säkerligen komme att
afse icke endast landsbygden utan jämväl stadssamhällen, kunde det enligt
utskottets åsikt också förutsättas, att Kungl. Magt, utan framställning från
Riksdagen, läte verkställa de utredningar och förberedande undersökningar,
som för frågans lösning jämväl beträffande städerna kunde erfordras. Enligt
utskottets åsikt förefunnes sålunda icke under förhandenvarande för o hållanden

skäl för Riksdagen att hos Kungl. Maj:t påkalla sådan utredning,
som motionärerna föreslagit.

På grund af det anförda hemställde utskottet, att ifrågavarande
motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Detta blef
äfven Riksdagens beslut.

I underdånig skrifvelse den 31 december 1907 framhöll därefter lagberedningen,
att ett underlag, motsvarande det för landet föreslagna, äfven
erfordrades för fastighetsbokföringen i städerna och att numera, särskildt
genom den nya lagen angående stadsplan och tomtindelning, förutsättningar
för upprättande af en enhetlig ordning i Sådant hänseende
kommit till stånd. Lagberedningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t
täcktes gå i författning om utarbetande af föreskrifter angående registerföring
af fastigheter i stad, motsvarande det föreslagna jordregistret för
landet.

Vid frågans behandling i statsrådet den 15 maj 1908 yttrade chefen
för justitiedepartementet, att han lika med lagberedningen ansåge uppenbart,
att för fastighetsbokföringen i städerna erfordrades ett underlag, motsvarande
det för landet föreslagna. Utarbetandet af förslag till ett sådant
underlag syntes lämpligast böra uppdragas åt särskilda kommitterade, men
borde dessas uppdrag ej inskränkas till det ofvan angifna, utan syntes de
jämväl böra erhålla i uppdrag att utreda, i hvilken omfattning de föreskrifter,
som komme att meddelas angående registerföring i städerna,
borde vinna tillämpning beträffande sådana orter å landsbygden, för hvilka
funnes tomtindelning såsom för stad.

I öfverensstämmelse därmed uppdrog genom beslut sistnämnda dag
Kungl. Maj:t åt kommitterade att dels utarbeta förslag till föreskrifter
angående registerföring af fastigheter i stad dels ock utreda, i hvilken
omfattning dessa föreskrifter böra vinna tillämpning jämväl å sådana orter
å landsbygden, för hvilka finnes tomtindelning såsom för stad.

2—09308. Fastighetsregisterkommitténs het.

Innan kommitterade meddela de närmare grunderna för de i anledning
af nämnda uppdrag utarbetade författningsförslag har det synts lämpligt
att lämna en öfversikt af de nuvarande förhållandena i hithörande
afseenden såväl i städerna som å de orter på landsbygden, hvarest finnes
tomtindelning såsom för stad. Redogörelsen kommer hvad angår sistnämnda
orter att omfatta dels köpingar och municipalsamhällen dels ock områden,
för hvilka jämlikt 37 och 38 §§ i lagen den 31 augusti 1907 fastställts
stadsplan och tomtindelning.

A. Städerna.

Medan hos antikens folk redan tidigt stora och blomstrande städer
nppkommo och de särskilda staterna i det ojämförligt största antalet fall utgjordes
af eu stad med däromkring liggande område, uppkommo hos de germanska
folken först långsamt särskilda stadsbildningar. Detta gäller särskilt
den skandinaviska norden, där stadssamhällena länge voro svaga och obetydliga
och oaktadt kraftigt understöd från regeringsmaktens sida i stort sedt
aldrig: nått någon större betydenhet. Af de svenska städerna räkna dock flera
sina anor från heden tid. Det är å platser, hvilka af en eller annan anledning,
åtminstone under vissa delar af året, besöktes af en större mängd
människor som dessa våra äldsta städer uppstått. De sparsamma meddelanden,
vi äga om de religiösa bruken under vår hednatid, visa, att bygdens
befolkning vid vissa tider strömmade till de orter, som genom sina
tempel ägde eu särskild helgd. En annan anledning till folksammankomster
voro tingen, å hvilka de frie männen sammanträdde för allmänna
frågors behandling och rätts skipande. Närvaron af ett större antal människor
å en plats skapade behof, som icke kunde, enligt seden å landsbygden,
genom den enskildes arbete tillfredsställas. Detta gjorde ett utbyte
af varor nödvändigt, och om också detta utbyte till en början skedde
utan mellanhand, uppstod vid en mera utvecklad arbetsfördelning en särskild
samhällsklass, handelsståndet, som hade varornas fördelning till sin
uppgift. Troligt är att köpmännen till en början besökte de orter, där

1 Den här lämnade framställningen af stadsinstitutionens uppkomst grundas väsentligen
på Hildebrand, Sveriges medeltid. En del uppgifter har hämtats från det betänkande med
förslag till lag angående stadsplan och tomtindelning m. m., som afgafs den 24 augusti 1885,
samt från kammarkollegii betänkande den 30 december 1897 rörande den till städerna och
Arvika köping af kronan donerade jord. Redogörelsen för nuvarande fastighetsförhållanden i
städerna hvilar — likasom motsvarande redogörelser beträffande köpingar och municipalsamhällen
-—• i främsta rummet på uppgifter, som meddelats från de särskilda samhällena; i några
fall hafva de uppgifter, som influtit i redogörelsen, insamlats vid besök å ort och ställe.
Jfr ock Malmgren, R., Stadsbildningen från rättslig synpunkt, en undersökning med hänsyn till
svenska förhållanden, Lund 1910. Då sistnämnda arbete utkommit efter det förevarande
redogörelse blifvit tryckt, har endast i mindre mån hänsyn kunnat tagas till detsamma.

Städernas
uppkomst.1

af någon anledning menigheten samlades, endast under tid. sammankomsten
varade, och sedan drogo bort med folket, men så småningom torde
det hafva blifvit mer och mer vanligt, att de slogo sig ned å orten och
dröjde kvar där jämväl under tiden mellan de särskilda sammankomsterna.
Häri skulle då första upprinnelsen till städerna vara att söka; på naturligt
sätt, utan någon själfständigt organiserande kraft som skapare, har en
mera sammanträngd befolkning uppstått å vissa orter, en befolkning hvilken
på grund af arten af dess verksamhet tidigt skilde sig från den jordbrukande
befolkningen och bland hvilken af samma anledning utvecklade
sig andra rättssedvanor och andra förhållanden, innebärande frön till en

själfständig utveckling. Att städer uppstått å platser för de religiösa

festerna framgår af sådana namn som t. ex. Uppsala, Lund, Torshälla
(Torsharg), Visby in. fl. Östgötarna samlades till ting vid Ljunga och
uppstod här sedan staden Linköping.

En annan anledning till uppkomst af städer låg i behofvet att utbyta
det öfverskott, som uppkom vid hemslöjd och hemarbete. Under
senare delen af hednatiden kom härtill behofvet att afsätta åtminstone en
del af de föremål, som kommit till landet genom vikinga- och köpfärder.
Ofta samlades därför folket från skilda platser på ett för alla bekvämt

liggande ställe för att drifva varuutbyte i större skala. Om dylika köp stämmor

förekomma skildringar i de tidigare sagorna. En sådan ort för
köpstämma skall redan under 900-talet hafva varit Brännöarna vid inloppet
till Göta älfs södra mynningsarm. En annan köport var Björkön
i Mälaren (Birka). Vattendragen voro den tidens viktigaste kommunikationsleder
och det var därför vanligen vid sådana, som köpstäderna uppstodo.
Man synes dock hafva haft en viss skygghet att anlägga städer
å själfva hafsstranden. Tiden var orolig och man ville ej att staden skulle
ligga allt för åtkomlig för fientliga angrepp. Man slog sig därför med
förkärlek'' ned ett stycke från hafvet, helst vid stranden af eu å eller
dylikt, som underlättade förbindelsen med det innanför liggande landet.
Vid vatten inne i landet fanns ej samma risk att förlägga staden vid
själfva åmynningen. Där något till kommunikationsled lämpligt vattendrag
ej fanns, möttes man för att handla å någon ort, som låg på gränsen
mellan två eller flera bygder, helst mellan härad, som under medeltiden
voro enheter af vida större betydelse än nu. Såsom exempel må nämnas
Skara nära gränsen mellan Skånings och Valle härad, Uppsala på
gränsen mellan Vaksala, Bålinge, Norunda och Uileråkers härad.
Af detta synes äfven, att anledningarna till uppkomsten af en stad kunna
hafva gripit i hvarandra. Då städer anlades vid något mindre vattendrag
på något afstånd från hafsstranden, hade detta den olägenheten med sig,

att i den mån vattendraget uppgrundades, förbindelserna med orten försvårades,
b vilket ofta medförde stadens tillbakagång. Ett exempel härpå
är Söderköping, som under medeltiden var rikets tredje stad, men sedan
den genom staden flytande Storån krymt ihop, sjunkit ned till en mindre betydande
ort. Redan under medeltiden fann man sig föranlåten flytta städer,
som sjöledes blifvit nästan otillgängliga. Så flyttades Uppsala i midten af
1200-talet till Fyrisåns dåvarande mynning. På eu tid, som icke är känd,
uppstod staden Östhammar på ett enligt den gamla tidens uppfattning mycket
lämpligt ställe långt in vid en bred vik, som till större delen fylldes af
en ö, så att man allenast genom tvenne sund kunde komma sjöledes fram
till staden. Denna måste hafva ansetts vara af viss betydelse, ty redan under
1300-talet fanns vid dess sida ett kungligt fäste. Mot slutet af det följande
århundradet hade förhållandena ändrat sig. Borgerskapet inlämnade gång
efter annan klagoskrifter angående de olägenheter, som så småningom
uppstått. Där förr en skuta på fem eller sex läster kunnat gå fram till
staden, där fanns knappast längre farled för en fiskarbåt och jorden fortfor
för hvarje år att »förväxa och förhöjas». Som stadens tillvaro berodde på
handel och sjöförbindelser, var det omöjligt att lifnära sig längre på den
gamla platsen. År 1491 medgafs, att staden skulle få flyttas längre bort
i nordost upp till öregrundsnäs, som låg i själfva hafsbandet. Den nya
staden afbrändes 1520. De flyktande borgarna slogo sig då ned i närheten
af den ursprungliga stadsplatsen, där östhammar nu är beläget. Äfven
andra exempel på att städer tidigt blifvit flyttade finnas. Så flyttades
Lödöse omkring år 1470 till Säfveåns utlopp.

Från nyare tidens början träder stadsbildningen in i ett nytt skede.
Regeringsmakten nöjer sig ej längre med att söka främja de på naturligt
sätt uppkomna städerna, utan blir det allt allmännare, att nya städer anläggas
på initiativ af regeringsmakten, hvarvid, liksom tidigare i afseende
på städernas ordnande, tyska förebilder särskildt göra sig gällande; och
blifva de äldre städerna i vida högre grad än förut föremål för omhuldande
från regeringsmaktens sida. Visserligen hade städer förut och redan
under folkungarnas tid erhållit privilegier, men de flesta sådana förskrifva
sig från nu ifrågavarande århundraden. Det var naturligt, att då städerna
fingo egen rättsordning, egen lagskipning och administration, då deras
borgare erhöllo särskildt politiskt inflytande såsom riksstånd samt stora
företrädesrättigheter med hänsyn till handel och andra näringar än jordbruk
och bergsbruk, särskilda privilegier skulle blifva nödvändiga för att
ett samhälle skulle erkännas såsom stad. Att tilldela sådana privilegier
har varit en regeringsmakten förbehållen rätt.

Ö O

Sedan borgarståndet upphört att vara ett politiskt stånd, handelns
och vissa näringars bundenhet vid städerna upphört samt i följd häraf egenskapen
af stad icke för en ort har samma betydelse som förr, har något formligt
anläggande af städer icke förekommit. Väl fordras fortfarande för
erhållande af stadsprivilegier Kungl. Maj:ts beslut, men i senare tid hafva
förhållandena ställt sig så att, sedan eu mera samman trängd befolkning
uppstått å en ort, denna på ansökan erhållit först köpingsrättigheter och,
när den ansetts hafva utvecklat sig tillräckligt, stadsrättigheter. På sådant
sätt hafva våra yngsta städer tillkommit. Och då numera med uppkomsten
af den nya typ af orter med sammanträngd befolkning, som kallas
inunicipalsamhälle, möjlighet vunnits att bereda ordning och stadga åt
stadsliknande samhällen, som ännu ej nått den utveckling, att de kunna
erhålla köpingsrättigheter, lärer det få antagas, att för framtiden stadsrättigheter
ej komma att tilldelas någon ort, som ej förut varit municipalsamhälle
eller köping; i regel torde fasthellre hvarje ort, som erhåller stadsrättigheter,
hafva genomgått båda dessa utvecklingsstadier.

Städernas Vid hvilken tidpunkt städerna från att allenast hafva varit integre °*£*andefrände

delar af landsbygden framstodo såsom själfständiga, från denna
före tillkom- skilda samfund är icke kändt. Redan under 1100-talet var dock detta
^ars^L1874 afskiljande genomfördt; städerna bildade egna samhällen med själfvald
nadsstadga. styrelse samt egen jurisdiktion under konungens öfverherrskap. De för
landsbygden gällande lagar tillämpades väl till en början, jämkade efter
de för städerna egendomliga förhållandena, men så småningom tingo de
sina egna lagar. Så hade Visby sin egen lag, Söderköping sin och för
Stockholm gällde Bjärköarätten, hvilken sedermera äfven tillämpades i andra
städer. Samtidigt med landslagens utfärdande firigo städerna sin
egen lag, Magnus Erikssons stadslag, byggd på de tidigare stadslagarna.
De lagar, som äro bevarade, innehålla föga angående städernas ordnande och
bebyggande. I 6 kap. af stadslagens byggningabalk stadgades, att alla
allmänna gator skulle vara åtta alnar breda och att hvar och en, som
annorledes byggde, vore skyldig att bryta upp det byggda, och i samma
balks första kapitel heter det: »Tive skulu i hwariom stadh the ivara som
bvgningh manna melloin skulu see, skudha ok urskilia, swa åt hivilkin
man hws riffuer ok nidher takel'' ok wil sidhan åter upbyggia, tha skal
han the fornannpdo man til kalla ok nagranna sina, som ther att
vita, ok opbyggia epter thy som rist a;r ok gamul heeffd, ok lata
åter mellom sin ok sins nagranna hwse ena alin bret druprum.
Hwar annarledhis bygger bryte up och bete — — —». 1 dessa

stadganden finner man förebilden till vår nuvarande byggnadsnämnd
och nu förcskrifvet byggnadslof vid nybyggnad. Då på de särskilda
stadslagarnas tid den för landskapet gällande lagen hade subsidiär
giltighet i stad, torde man få antaga att de grundsatser om byarnas bebyggande,
som genomgå våra landskapslagar, ansetts i tillämpliga delar
gällande äfven för städerna, enär dessa hunnit eu jämförelsevis ganska
hög grad af utveckling innan de fingo särskilda lagar, fristående från de för
landsbygden gällande. Det lider därför knappast något tvifvel, att vid byggandet
inom städerna den ordning skulle följas, som i landskapslagarna i allmänhet
finnes stadgad för byarna, nämligen att hvarje tomt skulle ligga vid
gata, och äfven om denna grundsats icke blifvit i stadslagen eller i någon
allmän lag eller författning särskildt för städerna stadgad, oaktadt den för
byarna öfvergått från landskaps- till landslagarna och därifrån till 1734
års lag, får man däraf icke sluta, att ju ej samma grundsats skulle iakttagas
i städerna. Det sätt, hvarpå städerna under den historiska tiden
uppkommit eller utvidgats, har gjort, stadgandet umbärlig! i lagen. Sedan
mark till en stads anläggning eller utvidgning donerats, har nämligen den
ena byggnadstomten efter den andra upplåtits till stadens borgare med
byggnadsskyldighet. Det ligger i sakens natur och framgår för öfrigt af
beskaffenheten af ännu bestående eller under den historiska tiden försvunna
äldre delar af gamla städer, att de utdelade tomterna hade utgång
till gata eller gränd, och äfven om de mindre tvärgatorna eller gränderna
understundom gingo i bukter eller slingringar och numera knappast skulle
kunna göra anspråk på annan benämning än gångstigar, samt de gifna
bestämmelserna utan tvifvel ofta icke blefvo åtlydda, upphäfver detta icke
regeln, att hvarje stad hade sitt gatusystem och att ingen tomt fick vara
utestängd från fri förbindelse med hufvudgatorna. Denna regel ligger till
grund för den i 4 kap. 2 § jordabalken i 1734 års lag intagna bestämmelsen
att vid försäljning af jord, hus och tomt i stad i fastebrefvet skall
uppgifvas, mellan Indika gator och gränder gården är belägen, hvilken bestämmelse
med något ändrade ordalag upptagits i förordningen den
16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom, 9 §. En annan
sak är att denna regel ej alltid iakttagits, hvarför ännu i sen tid åtgärder
måst vidtagas för att skaffa äldre tomter tillträde till gata.

Ehuru närmare bestämmelser ej meddelats i lag, torde redan tidigt
från de styrandes sida åtgärder hafva vidtagits i syfte att städerna skulle
blifva ändamålsenligt ordnade och bebyggda. Då Lödöse omkring år 1470
flyttades till Säfveåns utlopp, lämnades sex rådshei’rar i uppdrag att utstaka
tomter i den nya staden. I det kungl. brefvet angående återuppbyggande
af staden Kalmar, sedan den år 1613 afbrunnit, heter det, att

Konungen gärna såge, att staden blefve återuppbyggd igen med det första,
därvid han icke ville hafva gator och tomter på sådana manér, som de
varit tillförene, utan mera på det sätt, som var brukligt i alla väl funderade
städer i Tyskland. Då staden Göteborg anlades, tillgick, efter
hvad det kungl. memorialet den 19 juli 1619 gifver vid handen, så att
platsen afstäcka efter en afritning, som en uppgifven ingenjör låtit göra
och som, efter det den presenterats Kungl. Maj:t, nedskickades till orten,
samt att, sedan staden med alla tomtställen blifvit afmätt efter ritningen,
hvarje borgare fick sin vissa tomt sig tilldelad. På samma sätt förfors vid
anläggande af de flere städer i Norrland, som grundlädes under samma
tid. I samband med beslutet om staden Kalmars flyttande till Kvarnholmen
år 1650 bestämdes den dessein, efter hvilken den nya staden skulle
uppbyggas, och med afseende å hufvudstadens reglering föreligga beslut
från olika tider, gående ut på att genomföra och vid nybyggnad tillämpa
viss plan. I konung Johan III-.s stadgar för Stockholms stad den 10
mars 1570, Indika stadgar äfven omförmäla oordningar i andra städer
än Stockholm, som borde afhjälpas, påbjöds i 9:de punkten, att
ingen skulle fördrista sig att intaga eller uppbygga någon tomt i Stockholms
stad eller förstäderna utan deras samtycke, som därtill hade målsäganderätt,
att några förståndige män skulle utskickas att afmäta de tomter
på någondera malmen, å hvilka någon ville bygga, samt att ingen
skulle vid viss bot fördrista sig att taga sig själf någon tomt att bygga utan
deras samtycke, som blifvit tillskickade att afmäta tomterna. Från senare
hälften af 1600-talet och början af 1700-talet finnas flera med afseende
å särskilda städer meddelade resolutioner af innehåll att någon viss öfver
staden upprättad plan (dessein, afritning) skulle följas vid tomters utdelande
och bebyggande. Då fråga icke var om nyanlagda städer, måste
gifvetvis ett sådant besluts tillämpande medföra reglering af bestående
tomter och i besluten återfinnas ofta för den enskilde ganska hårda bestämmelser
om tomters eller tomtmarks afstående med mera. Det synes
dock trots detta hafva gått trögt med beslutens verkställande; därpå tyder
det förhållande, att de ofta med afseende å samma stad inom kort tid
upprepats, vanligen med strängare äfventyr för tomtägarna.

Få äro å det ifrågavarande området de stadganden af mera allmängiltig
natur, som nu omförmälda epok har att uppvisa. Att nya städer
ansågos böra anläggas efter en på förhand antagen plan framgår emellertid
af stadgandet i 8:de punkten af Kungl. Maj:ts krögare- och gästgifvareordning
den 1 oktober 1649, hvilken punkt, liksom ock 9:de punkten i
motsvarande förordning den 29 augusti 1664, innefattar uppdrag åt
dem, som skulle hafva inseende öfver alla »tafwerner», att »dijudicera och

skatta, om en krogh eller tafwevne kan göra tillfyllest, eller, om ther görs
flere behoff på itt ställe, och hvad ort thertil kan vara beqvämast, tå the
och skole ther hän hafwa sitt allseende, om ther, anten straxt eller medli
tijden, kan läggias en stadh eller fläck, och then medh visse privilegier
omfattas, t i j t man åthminstone kan införa och plantera låta hofslagare,
wagnmakare, sadelmakare, snidkare, dragare, hökrare, bakare, bryggare och
sådane handtverkare flere, som til the resandes forthjelpande kunne nödige
befinnas». Vidare heter det: »Fördenskuld skal och straxt platzen medh
gator, torg, lastadier och andre nödige lägligheter affstickas, så att alt,
som ther byggies, må efter en viss ordning och dessein skee och förrättas,
och jw hvar gata åthminstone giöras tiugu alnar bredh, sampt alle the
ställen, som widh wattnet liggia, wara til samme bredd obygde och ledige».

Från den stora lagkommissionens tid föreligga tre förslag till byggnadsordning
i städer, ett af år 1692, ett af år 1694 och ett af år 1713. Dessutom
har funnits ett förslag från år 1717, som emellertid icke är i behåll. De
till vår tid bevarade förslagen äro af väsentligen enahanda innehåll. Af de
föreslagna bestämmelserna må anföras: I hvarje stad skulle konungens ämbetsmän
samt borgmästare och råd så laga, att med all byggning rätt och
skäligen tillginge, vare sig den tillhörde staden eller någon enskild. Vissa
män skulle förordnas att hafva inseende däröfver och vidtaga erforderliga
rättelser. Öfver de städer, som efter konungens tillåtelse komme att anläggas,
skulle för deras bebyggande en rätt afritning författas, som ut*
visade gator, gränder, torg, hamnar, broar, vattenlopp och andra allmänna
platser, och i strid mot denna plan finge icke byggas. All mark skulle
delas i kvarter, hvilka såväl som torg, gator och gränder skulle utmärkas
med sina vissa namn. Därefter finge med konungens ämbetsmäns samt
borgmästare och råds godtfinnande tomter utdelas till dem, som ville
bygga. Alla kvarter skulle anläggas efter rät vinkel, där så kunde ske.
Tomterna skulle utstakas till sina rätta rader med bredden åt gatan och
längden inåt kvarteret. Tomtskillnad, som sålunda blifvit satt, finge ingen
utan borgmästare och råds lof och minne förändra. Böter voro stadgade
för rubbande af tomtskillnad och skulle rubbad tomt läggas i samma läge,
som den förr legat. Uti gamla städer, som icke vore på nu angifvet sätt
byggda, skulle samma regler gälla, så snart tillfälle yppades att genomföra
ändringen, särskilt då staden i dess helhet eller till en del afbrändes.
Hvad som för gatureglering tarfvades, vore tomtägare skyldig att mot
vederlag afstå. Tillhörde tomten staden, finge den utan någon lösen vid
gatureglering intagas och brukas, men den, som måste afträda tomten,
skulle erhålla sådan å annan plats, om han så önskade och lägenhet därtill
funnes. Ingen finge å stadens mark eller grund upptaga någon tomt,

3—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

ännu mindre bebygga sådan, utan tillstånd af konungens ämbetsmän,
borgmästare och råd eller innan tomten blifvit utstakad. Gjorde någon
det, skulle han mista den intagna platsen, rifva hvad som vore byggdt samt
dessutom höta. Vid nybyggnad fordrades byggnadslof, i samband hvarmed
utstakning skedde. Byggde man ej inom tre år efter uppmaning därtill, var
tomten förfallen till staden, som ägde upplåta den åt hvem som ville bygga.

Någon byggnadsordning för städerna kom emellertid icke att inflyta
i 1734 års lag. Uti 29 kap. byggningabalken stadgades endast: »Huru
hus i staden byggas och uppehållas skola, så ock hwad eljest till stadens
nytto och prydnad i acht tagas bör, therom är särskilt stadgadt. Konungens
befallningshafvande med borgmästare och råd äga ther å wård
hafwa». Till ledning för bedömande, huru detta skall förstås, må från
protokollen öfver förhandlingarna vid 1731 års riksdag anföras följande
hit hörande anteckning: »Vid 1 § upplästes herr Abrahamsons påminnelse,
af följande innehåll: huru byggas skall i städerne, lemnas till en särskild
stadga; men som byggningabalken ej mindre finnes i stadslagen än i landslagen,
synes den ock här kunna införas, särdeles det som till alla städer
kan lämpas; men lagkommissionens ledamöter förestälde deremot, att en
olika beskaffenhet är med byggningar i städerna och med dem på landet,
emedan byggningarna i städerna ofta måste ändras för stadens regularitets
skull och dessutom är detta ett oeconomicum. Riksens ständer funno bäst
vara, att sådant lemnades till en särskild stadga».1

Den särskilda stadga, som 29 kap. byggningabalken förutsatte,
lät emellertid vänta på sig. Först den 8 maj 1874 utfärdades, på sätt
nedan närmare omförmäles, byggnadsstadga för rikets städer och från
tiden mellan tillkomsten af 1734 års lag och denna stadga finnes icke
något allmängiltigt stadgande i ämnet, om man icke dit vill räkna tvenne
cirkulär till samtliga landshöfdingar i riket, det ena af den 25 april 1750
och det andra af den 1 oktober 1828. I det förstnämnda, som utfärdades
i anledning af staden Alingsås’ brand, påbjöds, »att samtliga städerna i
riket skulle till Kungl. Maj:t inkomma med noga och tillförlitliga kartor
och planer så öfver sjelfva deras belägenhet som grunderna, gator och
indelningen af desamma, på det att det kongliga byggnadsembetet sedan
skulle ega tillfälle att öfverlämna förslag till något beqvämligare, säkrare
och regulierare byggnadssätt än härtill blifvit iakttaget, så länge hvar och
en egt tillfälle att efter eget behag bygga utan afseende på samfundets bästa
och landets prydnad». Under den följande tiden uppgjordes och fastställdes
väl planer för flera städer. I allmänhet skedde det dock först sedan eldsolyckor

1 Se Förarbetena till Sveriges rikes lag, utgifna af Wilhelm Sjögren, VIII, s. 58.

öfvergått desamma, dill- ej fråga var om anläggning af en ny stad, och då ämnet
åter upptogs i det andra af ofvan omförmälda cirkulär, förordnades endast,
att efter tirnade större eldsvådor ny tomtreglering för den afbrända traktens
återuppbyggande alltid borde verkställas och plankarta däröfver upprättas,
hvarvid skulle iakttagas, att gatorna tinge viss miniinibredd och att
byggnadstomterna icke utsattes i för små delar. Plankartan skulle insändas
till Kungl. Maj:ts fastställelse innan några byggnader finge uppföras.

Ehuru någon allmän byggnadsstadga ej utfärdats, hade emellertid
efter hand åtskilliga städer erhållit särskilda, af Kungl Maj:t fastställda
byggnadsordningar, i hvilka närmare bestämmelser meddelats om städernas
bebyggande och ordnande.

Redan den 6 juli 1725, sålunda före tillkomsten af 1734 års lag,
hade för Stockholm utfärdats en förordning, huru med byggnad och dess
verkställande borde förhållas. I denna föreskrefs bland annat: Vid all

nybyggnad borde regulariteten framför allt noga iakttagas, så att hvarje tomt
efter yttersta görlighet erhölle en jämn figur samt gator och gränder jämna
linjer och bredd. Ingen finge anlägga någon ny byggnad eller ändra någon
yttermur, som vette åt gatan, med mindre han underrättade stadens byggningskollegium
och arkitekten, som hade att noga tillse att gator och
gränder bibehölles vid sina rätta linjer och vidd. I trångt bebyggda delar
af staden finge vid timad eldsolycka nybyggnad icke företagas förrän magistraten
prötvat, om icke gatureglering lämpligen kunde ske för beredande
af större utrymme. Liknande skyldighet ålåge magistraten, då tomt blef
till salu eller byggnad refs. När antingen några gårdar eller helt kvarter
afbrunnit, skulle byggningskollegiet genom stadsingenjören genast låta
efter hvars och ens tomtebref afmäta tomterna samt såväl anteckna dem
å en karta som utmärka dem å marken med pålar, »emedan ofta händer
att vid sådana tillfällen den, som snarast blir tillreds att bygga, antingen
af arghet eller enfaldighet intager mera än honom tillkommer, hvaraf
sedan grannarna emellan stor oreda och vidlyftiga trätor uppkomma».
När stadsingenjören afmätt och upptecknat hela den afbrända platsen, skulle
han insända den däröfver författade afmätningen till byggningskollegiet,
hvilket då strax skulle sammankalla alla tomtägarna och i stadsarkitektens
närvaro inhämta deras utlåtande, huru hvar och en vore sinnad att åter bebygga
sin tomt, hvarvid arkitekten vore pliktig att gå dem med råd och desseiner
tillhanda, »men ingalunda tillåta någon gemen och oansenlig byggnad
af sten mycket mindre af trä att uppsättas.» Befunnes några tomter vara
oformliga och medelst inlöpande eller sneda vinklar vara grannarna till men,
skulle reglering ske efter inträffad vådeld eller då byggnaderna förfallit.

I Kungl. Maj:ts förnyade byggnadsordning för Stockholms stad den
13 juli 1736 stadgades därefter bland annat: Alla nya kvarter, som komine
att intagas till byggnad, borde oförändrade förblifva vid den figur och
form, som de hade uppå generalplanen. Tomterna i de nya kvarteren
skulle indelas till deras storlek efter kvarterets belägenhet. Uti alla nya
kvarter skulle tomterna vara af samma storlek och deras längd afskäras
med en skiljelinje till rättelse för mätningen. Ingen borde tilldelas någon
bruten eller styckad tomt i de nya kvarteren, utan två, tre eller flera hela,
som han efter afstakningen mäktade bebygga. De gamla kvarterens tomter,
fria eller ofria, finge ej heller brytas eller styckas, men kunde någon
oregelbunden tomt genom brytning eller styckning rättas, vore sådant tilllåtet.
Tomter, som tidigare genom styckning blifvit oregelbundna, skulle
vid tillfälle regleras och rättas. Vid tomters afmätande ålåge det stadsingenjören,
sedan han förut bragt alla nödiga tomter i kvarteret å en riktig
karta och plan, att sammankalla såväl den, hvilken begärt mätningen,
som grannarna rundt omkring samt noga underrätta dem om tomtens figur
och belägenhet samt hvarifrån mätningen skulle begynnas och hvarest den
skulle slutas, hvarvid ingenjören hade att betjäna sig af krönta instrument
såsom stång, kedja etc. Byggningskollegiet skulle noga tillse, att ingen
finge intaga större eller mindre plats eller tomt, än hans fastebref och
designation utvisade. Krokar och bukter på tomterna vid gatorna skulle,
när tillfälle gåfves, rättas efter den nya generalkartan, och hade byggningskollegiet
att därvid förnämligast taga hänsyn till stadens regularitet
samt tomternas rätta proportion och skiljelinjer. Ingen tomt borde i designationen
beskrifvas längre än den till rätta skiljelinjen befunnes, men om
någon ägde en del af en bakom eller bredvid liggande tomt, borde den
på kartan särskild! antecknas, dock ej såsom en tomt i ett stycke beskrifvas,
utan skulle hela tomten utsättas till sin längd och bredd, och
hvad som innehades af bredvid liggande tomter borde för sig nämnas,
på det tomterna, som de vore i tomtboken uppförda, icke måtte med tiden
förvandlas. Så ofta en tomt genom köp eller byte komme att transporteras,
skulle uti grannarnas närvaro ny mätning häröfver förrättas, hvilken
skulle ingifvas till byggningskollegiet innan det tredje uppbudet beviljades,
hvarefter fastebref å de fria och upplåtelsebref å de ofria komme att
uttagas. Uti alla fastebref öfver såväl irreguljära som reguljära tomter
skulle deras längd och bredd enligt ingenjörens beskrifning införas, samt
en med byggningskollegiets sigill stämplad plan öfver den afmatta tomten
bifogas med anmärkning af alla tillstötande tomter och deras ägares namn.
Hvad i 1725 års byggnadsordning föreskrifvits om reglering af gator i

trångt bebyggda delar af staden återfinnes äfven här, med den ändring
att det var byggningskollegiet, ej magistraten, som både profil i ngsrätten.

Från Kungl. Maj:ts instruktion för stadsingenjören i Stockholm den
13 juli 1736 kunna följande bestämmelser anföras: Stadsingenjören finge

icke utstaka någon tomt till rättelse och efterlefnad för veder!lörande
innan han därtill erhållit byggningskollegiets befallning. När den, som
erhållit tillstånd till nybyggnad, hos stadsingenjören hemställde om
tomtens utstakande, ålåge det ingenjören att ofördröjligen och innan
någon dessein till byggnad fastställdes utstaka tomten efter bref och dokument
till dess rätta linjer uti ägarens och grannarnas närvaro och sedan
inkomma med berättelse till byggningskollegiet. Då byggningskollegiet
till stadsingenjören remitterat tvister, som uppkommit mellan grannar om
tomters rätta skiljelinjer eller annat mera, ålåge det ingenjören att med
tomtböckerna och äldre å stadsingenjörskontoret befintliga designationer
noga jämföra de tvistandes dokument och fastebref samt därefter till kollegiet
ingifva en omständlig berättelse med bifogad tydlig afmätning. Då
begäran af någon att få intaga någon stadens öde plats mot tomtörens
erläggande remitterades till stadsingenjören, ålåge det denne att utan
dröjsmål afmäta platsen eller tomten samt upprätta vederbörlig designation
öfver densamma och däri beskrifva platsens eller tomtens belägenhet, dess
kvadratinnehåll och af hvad förmåner eller besvärligheter den i anseende
till situationen bestode.

I Kungl. Maj:ts förnyade byggnadsordning för Stockholm den 22
mars 1763 återfinnas i hufvudsak samma föreskrifter som i 1736 års byggnadsordning,
ehuru de i den yngre författningen äro något utförligare.
Af dessa föreskrifter må anmärkas: När nytt kvarter intoges till byggnad,
borde ritning däröfver upprättas och underställas Kungl. Maj:ts gillande.
Kvarteret skulle sedermera förblifva oförändradt. Så ofta tomt, fri eller
ofri, bebyggd eller obebyggd, genom köp eller byte öfverlätes, borde öfver
densamma ny mätning förrättas och finge ej uppbud å tomten beviljas
förrän stadsingenjörens designation blifvit i byggningskollegiet gillad.
Stadsingenjören ålåge, sedan han öfver alla nödiga tomter i kvarteret författat
planritning, att tre dagar förut om dagen, då mätningen skulle ske,
underrätta grannarna genom tvenne stadsbetjänte, som däröfver skulle till
ingenjören aflämna skriftligt intyg att bland handlingarna förvaras. Om
en tillsagd granne ägde laga förfall att den utsatta dagen inställa sig vid
mätningen, skulle han anmäla sådant tidigt i byggningskollegiet, som hade
att pröfva, huruvida förfallet vore lagligt, och i sådan händelse utsätta ny
dag. Om byggningskollegiet ej vore tillsammans, skulle förfallet anmälas
hos stadsingenjören, som vid första tillfälle hade att anmäla förhållandet i

kollegiet, och skulle med mätningen anstå, till dess ny dag för densamma
blefve utsatt. Uteblefve grannen jämväl då, utan att vidare förfall för
honom dessförinnan blifvit anmäldt, skulle mätningen försiggå. Därvid
skulle ingenjören underrätta de närvarande grannarna om tomtens figur
och belägenhet samt huru mätningen komme att förrättas. Mätningen
skulle därefter begynna vid och från den allmänna plats eller gata, som
tomten gränsade till, och skulle alla sådana mätningar förrättas i horisontal
linje, äfven om tomten vore sluttande på någondera sidan. Vid
mätningen skulle ingenjören betjäna sig af därtill hörande, efter tomtens
beskaffenhet lämpliga, justerade och krönta instrument, såsom stång och
kedja med mera. Han skulle jämväl i designationen införa namnen på de
grannar, som själfva eller genom ombud bevistade mätningen. Hade
granne något att med afseende å tomtlinjerna erinra, skulle sådant föredragas
i byggningskollegiet och designation finge ej utfärdas förrän yppade
tvistigheter blifvit afgjorda. Den granne, som en gång vunnit uppskof
och sedan, utan vidare förfalls anmälande, försummade att bevista mätningen,
skulle icke dess mindre äga frihet att, inom åtta dagar därefter,
uti byggningskollegiet visa sitt senare förfall samt få del af den skedda
mätningen och inom tid, som honom förelädes, där ingifva sina påminnelser.
Astundade han ny mätning eller pröfvades sådan på grund af grannens
påminnelser nödig, skulle sådan ny mätning ske på sökandens bekostnad,
hvarefter byggningskollegiet hade att lagligen afgöra stridigheten.
Ingen finge intaga större eller mindre plats eller tomt än hans fastebref
och designation utvisade, hvilket det ålåge byggningskollegiet att tillse.
Stadsingenjören skulle därför, då han vid tomts afmätande funne skiljaktighet
emellan tomtens linjer och tidigare fastebref eller designationer,
anmäla sådant i byggningskollegiet samt, sedan kollegiet närmare undersökt
beskaffenheten och meddelat sitt utlåtande däröfver, uti designationen
jämte tidigare dokument äfven åberopa sig på kollegiets utslag, som borde
lända till rättelse och efterlefnad i framtiden. Funnes å tomt, som skulle
mätas, ej fastebref eller förut gjord designation, skulle ingenjören uti omkring
boende grannars närvaro först noga undersöka, huruvida dessa innehade
sina tomters rätta alntal, samt därefter fortsätta mätningen på ofvan
angifvet sätt. Då tillfälle gåfves, skulle krokar och bukter å tomts gräns
mot gata rättas. Ärendet skulle behandlas af byggningskollegiet, och skulle
vid jämkningen ägarna höras innan något fastställdes. Hade någon till sin
tomt lagligen fått en del af en bakom eller bredvid liggande tomt, så borde
samma del på planen eller designationen icke sammanblandas med ägarens
förra tomt, utan utmärkas med särskild färg, och borde jämväl den tomt,
från hvilken delen vore styckad, till sin längd och bredd på samma desig -

nation utsättas, för att tomterna icke med tiden måtte förvandlas. Uti
alla fastebref skulle tomters längd och bredd i öfverensstämmelse med
ingenjörens beskrifning noga införas, och skulle en med byggningskollegiets
sigill stämplad plan öfver den afmätta tomten med anmärkning om alla
tillstötande tomter och deras ägares namn bifogas fastebrefvet. Planen
borde tydligt utvisa tomtens läge efter väderstreck med alla dess vinklar,
sådana som de verkligen funnes geometrice aftagna.

Den 5 november 1842 erhöll Stockholm ny byggnadsordning. Denna
föreskref angående nytt kvarters anläggande och förändring af gammalt,
att en ritning öfver kvarteret skulle författas af stad singenjören och genom
öfverståthållareämbetet underställas Kungl. Maj:ts pröfning, oeh skulle
ritningen, sådan den blifvit af Kungl. Maj:t fastställd, lända till efterrättelse
vid kvarterets anläggning eller förändring. Uti nytt kvarter skulle
tomterna indelas efter belägenheten och byggnadsbehofvet, hvarvid skulle
iakttagas, att alla tomter blefve rätliniga och skiljelinjerna, där så ske
kunde, rätvinkliga såväl emot hvarandra som emot gatulinjerna. Tomt
finge ej styckas eller förändras, med mindre stadens politi-, ämbets- och
byggningskollegium därtill lämnade bifall, hvarvid noga skulle tillses, att
hvarje tomt vid gatan bibehölle tillräcklig bredd för uppförande af en
efter tomtens beskaffenhet tjänlig byggnad, samt att sneda tomter, så vidt
ske kunde, rätades. Sned och ojämn tomt, som förorsakade krokig gata
eller annars för staden medförde vanprydnad, skulle, i händelse åbyggnaden
afbrunne eller annat tillfälle därtill gåfves, ovillkorligen rätas. Öfver
afbrända trakter skulle, innan de ånyo finge bebyggas, karta eller grundritning
författas, som utvisade, huru därstädes tillförene alla tomter varit
afdelade och gatorna dragna. Funnes då någon tomt sned eller göra krok
och bukt åt gatan, skulle sådant, så vidt möjligt vore, jämkas och rättas,
och skulle, där så pröfvades nödigt, nya gator genom kvarteren öppnas
samt tjänliga vändplatser inrättas; och skullé planritning till den nya
regleringen underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Då tomt genom köp,
gåfva eller byte ginge ur en ägares hand i en annans, skulle den, så vida
fem år förflutit från den dag, då samma tomt senast afmättes, af stadsingenjören
ånyo mätas samt öfver mätningen uppgöras designation, hvarå
ej allenast den afmätta tomten till sitt läge mot väderstrecken och till
sin form geometriskt och efter åsatt måttstock upptoges, utan jämväl alla
tillstötande gator, platser eller tomter utmärktes. Designationen borde
ock städse vara åtföljd af ett kort förrättningsinstrument, upptagande
dagen, då mätningen blifvit verkställd, anledningen till förrättningen,
tomtägarens och de närvarande grannarnas eller deras ombuds namn samt
tomtens beskrifning till läge, storlek och beskaffenhet. Uppbud på tomten

skulle ej beviljas, förrän designation blifvit hos politi-, ämbets- och byggningskollegiet
uppvisad och med påskrift därom försedd. Då mätning af
tomt skulle ske, ålåge det stadsingenjören att om den för mätningen utsatta
dag underrätta grannarna minst tre dagar förut genom två stadskällare,
hvilka skulle för grannarna till genomläsande uppvisa stvrkt afskrift
af köpe-, gåfvo- eller bytesbrefvet samt sedermera såväl om detta
delgifvande som om mätningens kungörande meddela deras å afskriften
tecknade bevis att bland handlingarna förvaras. Mätningen skulle därefter
å utsatt tid försiggå utan afseende därå att någon af grannarna uteblefve.
Vid mätningens företagande skulle stadsingenjören meddela de
närvarande grannarna kännedom om tomtens figur och belägenhet samt
huru mätningen komme att verkställas. Sedan skulle därmed begynnas
vid och från den allmänna plats eller gata, till hvilken tomten gränsade,
med iakttagande att mätningen skulle förrättas i vågrät linje, äfven om
tomten åt någon sida vore sluttande. Stadsingenjören skulle underrätta
den eller de närvarande om det vid mätningen befunna förhållande. Gjordes
vid förrättningen någon anmärkning mot tomtlinjernas riktighet, skulle
stadsingenjören anmäla sådant hos politi-, ämbets- och byggningskollegiet
till pröfning. Om tomtens innehafvare eller granne ej åtnöjdes med förrättningen,
oägde han till nämnda kollegium ingifva sina påminnelser inom
viss tid. Astundade tomtinnehafvaren eller granne ny mätning, skulle
den ske på sökandens bekostnad, hvarefter politi-, ämbets- och byggningskollegiet
lagligen afgjorde stridigheterna. Förrän dessa blefve slutligen
pröfvade, finge icke designation af stadsingenjören utfärdas. När tomt
genom köp, gåfva eller byte ginge ur en ägares hand i en annans inom
loppet af fem år ifrån den dag, då samma tomt senast afmättes, skulle
den nye ägaren öfverlämna styrkt afskrift af fångeshandlingen till stadsingenjören,
som vid mottagandet skulle inhämta ägarens yttrande, huruvida
han åstundade ny mätning och designation öfver den i fångeshandlingen
upptagna tomten eller åtnöjdes med redan erhållen designation. Det ålåge
stadsingenjören att af nämnda afskrift lämna angränsande fastigheters ägare
del emot bevis, hvari de borde anmäla, huruvida de äskade ny mätning
och designation öfver tomten. Fordrades ny mätning och designation,
skulle desamma verkställas af stadsingenjören på ofvan angifvet sätt på
bekostnad af den eller dem, som äskat åtgärden. Begärdes åter icke ny
mätning och designation, skulle stadsingenjören därom meddela bevis,
hvaruti äfven skulle utsättas kvarter och nummer för de fastigheter, som
angränsade, samt ägarnes namn. Detta bevis skulle, jämte öfriga föreskrifna
handlingar, vid anhållan om lagfart ingifvas till rådstufvurätten.
Då vid tomts afmätning stadsingenjören funne skiljaktighet mellan tomtens

linjer och förra fastebref eller designationer, skulle han därom göra anmälan
i politi-, ämbets- och byggningskollegiet samt, sedan kollegiet närmare
undersökt förhållandet och meddelat beslut i ärendet, uti designationen
jämte förra dokument äfven åberopa kollegiets beslut, som skulle
tjäna till rättelse och efterlefnad för framtiden. Funnes ej å tomt, som
skulle afmätas, fastebref eller designation, skulle stadsingenjören vid mätningen
först undersöka, huruvida grannarnas tomter samt angränsande allmänna
platser och gator hade deras rätta alntal, hvarefter mätningen skulle
fortsättas på sätt ofvan nämnts. Hade någon till sin tomt lagligen fått en
del af en bakom eller bredvid liggande tomt, skulle sagda del på designationen
icke sammanblandas med ägarens förra tomt utan på särskilt sätt
utmärkas, och skulle jämväl den tomt, hvarifrån delen vore styckad, till sin
längd och bredd på samma designation utsättas, på det att tomterna med
tiden icke skulle förblandas. Nybyggnad vid gata, allmän plats eller mot
grannes tomtlinje finge icke begynnas, förrän den yttre tomtlinjen blifvit
af stadsingenjören utstakad. Politi-, ämbets- och byggningskollegiet ägde
såsom första domstol upptaga och afgöra alla frågor och tvister, som vid
tomtregleringar kunde uppstå. Besvär öfver dess beslut skulle anföras hos
magistraten.

Den 12 maj 1870 fastställde Ivungl. Maj:t ny byggnadsordning för
hufvudstaden. Enligt denna skulle frågor om anläggande af nytt kvarter
eller förändring af gammalt ankomma på stadsfullmäktiges pröfning, hvilkas
beslut genom öfverståthållareämbetet skulle underställas Ivungl. Maj:ts fastställelse.
Om ett kvarter eller flera hus genom brand förstörts och den eller
de gator, som branden härjat, icke vore af den bredd, som i byggnadsordningen
stadgades, eller om nya gator, torg eller andra allmänna platser
där behöfdes, då skulle, innan de afbrända tomterna finge ånyo bebyggas,
förslag till ny tomtreglering uppgöras och underställas Ivungl. Maj:ts pröfning.
Då lagfart söktes å fång, hvarigenom tomt gått ur en ägares hand
i annans, skulle, jämte åtkomsthandlingar, företes behörig tomtkarta af
samma beskaffenhet, som i 1842 års byggnadsordning föreskrifvits. Hade
tio år förflutit från den dag tomten senast afmättes, skulle den af
stadsingenjören ånyo mätas och ny tomtritning upprättas. Innan behörig
tomtritning med åtecknadt bevis, huruvida densamma blifvit hos handelsoch
ekonomikollegiet klandrad, hos rådstufvurätten företetts, finge lagfart
ej beviljas. Samtliga vid tomtregleringar uppkommande frågor skulle väl
upptagas af nämnda kollegium, men gjordes därvid undantag för sådana
tvistemål, som hörde till domstol. I öfverensstämmelse därmed skulle, där
vid mätningsförrättning anmärkning gjorts mot gränslinjernas riktighet
och sådant hos handels- och ekonomikollegiet anmälts, detta, där tvist^vore

4—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

om tomts rätta storlek och gränslinje, hänvisa tvisten till domstol. Innan
uppkomna stridigheter blifvit slutligen pröfvade, finge tomtritning ej af
stadsingenjören utfärdas, utan att stridigheterna däri omförmäldes. Hade
stadsingenjören vid tomts mätning funnit skiljaktighet mellan tomtens
linjer och förra fastebref eller tomtritningar, skulle han därom göra anmälan
hos bemälda kollegium samt, sedan kollegiet meddelat beslut i ämnet
eller tvistefrågan blifvit af domstol afgjord, uti tomtritningen åberopa jämte
öfriga handlingar kollegiets eller domstolens utslag. I öfrigt förekom i de
afseenden, hvarom nu är fråga, ej annan skiljaktighet mellan 1842 och 1870
årens byggnadsordningar än att i den senare särskilda regler ej gifvits
för det fall, att tomt inom den för ommätning föreskrift^ tid öfvergått till
annan ägare.

Hvad byggnadsordningarna för öfriga städer angår, synas desamma,
särskilt de yngre, vara i hög grad påverkade af de för Stockholm gällande,
men äro de i allmänhet vida mera kortfattade.

För jämförelse meddelas här nedan redogörelse för en del i början
af 1800-talet utfärdade byggnadsordningar, i hvad angår städernas ordnande
och tomtindelningen.

Den 29 mars 1803 utfärdade Kungl. Maj:t med anledning af timad
eldsvåda byggnadsordning för Göteborg att gälla tillsvidare. Af de däri
intagna bestämmelser torde endast böra erinras därom, att tomter, som
befunnos irreguljära med in- och utgående hakar, skulle rättas och en rak
skillnadslinje utsättas, med iakttagande af att hvarje tomt finge samma
areal, som den förut haft.

Byggnadsordningen för Sala af den 2 juni 1807 innehöll, bland annat,
att till vinnande af än mera ordning och bekvämlighet den, som å obebyggd
tomt ärnade anställa nybyggnad, skulle såväl öfver själfva tomtplatsen som
öfver den tillärnade byggnaden till magistraten ingifva ritning för att af
magistraten i samråd med silfververkets konstmästare granskas samt i den
mån rättas och ändras, som allmän ordning, ägarens och angränsande
grannars bekvämlighet och stadens prydnad fordrade, när sådant utan ägarens
synnerliga kostnad och skada kunde ske, samt att den bebyggda tomt,
som genom styckande eller annars hade blifvit sned och ojämn, borde, när
den ånyo bebyggdes, jämkas och rättas. Uti alla köpebref skulle utsättas
tomtplatsens areala innehåll, hvilket en enkel planritning med utsatt längd
och bredd å tomten skulle utvisa.

Uti byggnadsordningen för staden Västerås af den 2 juni 1807 föreskrefs,
att om nytt kvarter därefter intoges till bebyggande, skulle ritning
däröfver till gator, gränder och tomter i likhet med den redan år 1714
utfärdade »så kallade stadens planta» till Kungl. Maj:ts gillande genom

Konungens befallningshafvande insändas. Nytt kvarter skulle indelas i
lika stora tomter. Den, som byggde å obebyggd tomt, skulle tillhållas att
bygga så reguljärt, som i byggnadsordningen bestämdes. Tomt, som genom
styckande eller annorledes blifvit sned eller ojämn, skulle, när den såldes,
afbrunne eller förfölle och ånyo skulle bebyggas, rättas, då den funnes
vara vanprydlig eller af staden till dess behof eller af nabo inlöstes och
vederlag efter mätisrnanna ordom gåfves. Så ofta tomt, fri eller ofri,
byggd eller obyggd, genom köp eller byte öfverlätes, skulle öfver densamma
ny mätning i när- och öfvervaro af vederbörande magistratspersoner samt
grannar, som af stadsbetjänte därtill kallades, förrättas och ej uppbud därå
förr beviljas. Tillsagd grannes frånvaro hindrade ej förrättningens verkställande,
dock honom öppet att under lagfarten efter sitt företedda laga
förfall äska ny förrättning, hvilken beviljades, om skäl därtill förelåge.
Ingen finge intaga större plats än hans fastebref eller, om sådant ej funnes,
ritning å tomten efter den öfver staden år 1751 författade karta utvisade.
Om skiljaktigheter förekomme, skulle sådant anmälas hos magistraten
och desamma efter omständigheterna och berörda karta rättas och till
framtida efterrättelse afgöras. Vore fastebref förkommet eller funnes ej
sådant, skulle uti rågrannars närvaro noga undersökas, huruvida dessa hade
sina tomters rätta alntal och sedan den outstakades alntal utsättas. Om någon
till sin tomt förvärfvat sig en del af en annans, skulle denna del till längd
och bredd utmärkas å de bägge tomternas kartor för undvikande af framtida
förblandning. Uti alla fastebref skulle tomternas längd och bredd
med den däröfver författade beskrifning och ritning noga införas. Om
sådan olycka timade, att helt kvarter afbrunne, skulle, innan där ånyo
byggdes, reglering ske för att bringa gator och tomter i öfverensstämmelse
med ofvannämnda 1714 års karta.

I byggnadsordningen för Härnösand af den 18 augusti 1807 stadgades,
att innan vid gata ny tomt bebyggdes eller ny byggnad å gammal
tomt uppfördes, skulle, efter skedd anmälan hos magistraten, stadens ingenjör
och en ledamot af magistraten såsom varande byggningsrådman hålla
syn i tomtägarens och närmaste grannars närvaro, då det ålåge synemännen
att utstaka direktionen af den tillämnade byggnaden, och skulle de
tillika tillse att krokar och bukter å tomter och gator, om möjligt vore,
rättades och stadens regularitet befrämjades. Försäljning af halfva tomter
eller mindre delar förbjödes för framtiden. Så ofta tomt, fri eller ofri,
byggd eller obyggd, genom köp eller byte öfverlätes, skulle öfver densamma
ny mätning förrättas och tredje uppbud ej förr beviljas än samma
mätning blifvit af magistraten gillad och med stadens tomtkarta jämförd,
öfver hvarje ny tomt skulle jämväl planritning af stadens ingenjör vara

författad. Lagfart å vretar eller lägenheter utom staden skulle likväl icke
hindras å den årstid, då mätning svårligen kunde ske, men fastebref finge
icke meddelas, förrän sådan mätning behörigen blifvit verkställd. Öfver
afbrända kvarter skulle, innan de ånyo finge bebyggas, af stadens ingenjör
författas karta eller grundritning, som utvisade, huru därstädes tillförene
alla trakter varit afdelade och gatorna dragna. Funnes då någon
tomt sned eller göra krok och bukt åt gata eller vore gata för smal och
trång, skulle sådant, så vida görligt vore, af magistraten jämkas och rättas.
Om hus å styckad tomt afbrunne, skulle den senare köparen af halfva
tomten fritt åtnjuta någon af stadens obebyggda platser, hvarå till honom
skulle utsynas tomt, hvilken blefve antingen fri eller ofri, allt efter
som den förra tomten varit. Ägaren af den andra hälften af gården,
som sålunda återvunne den honom fordom tillhöriga, men försålda
hälft i tomten, skulle därför gifva staden skälig ersättning. Gitte han ej,
skulle han betala tomtören. Desslikes skulle han ersätta ägaren till den
hälft af tomten, som afträddes, efter mätismanna ordom för den åbyggnad,
som å samma hälft funnes öfrig och i behåll. Om blott enderas hus
afbrunne, borde den, som vore satt i belägenhet att nödgas bygga, erhålla
ny tomt och njuta ersättning af den kvarl»lifvande på ofvan nämndt sätt.

I byggnadsordningen för Strömstad af den 18 augusti 1807 föreskrefs
följande: Då nytt kvarter anlades, skulle besiktning anställas af

magistraten, hvarvid gator och gränder skulle utstakas. Tomterna skulle
indelas efter platsens läge och beskaffenhet och kvarteret sedermera förblifva
oförändradt. Tomterna skulle sins emellan indelas af lika storlek och
deras längd afskäras med skiljelinje samt alntalet utsättas efter nummer
å alritningen, som skulle lända till efterrättelse vid tomternas upplåtande.
Om särskilda och ej till tomt vidhängande hagar, kåltäppor eller andra
intagor mötte, där gata eller gränd vore nödig, borde ägaren däraf upplåta
mark mot mark å annan plats. Uti nya kvarter skulle ej brutna eller
styckade tomter till någon enskild upplåtas, och som de gamla kvarterens
tomter vid de större gatorna vore både små och otillräckliga, så skulle
två eller tre mindre tomter inköpas och sammanslås samt oklandradt innehafvas.
Det tillätes jämväl, att efter öfverenskommelse ett mindre stycke
af den ena tomten lades till den andra, då sneda tomter därigenom kunde
rättas. Tomt, som genom styckande blifvit sned och ojämn, skulle, om
så påstodes eller om den vore till vanprydnad för staden, rättas, då gården
antingen afbrunne, såldes eller genom naborätt inlöstes. Hagar, kåltäppor
och andra intagor inom staden finge till tomter inrättas, när det
för åbyggnaden tarfvades, och vore ägaren, där han ej själf ville bygga,
skyldig att etter mätismanna ordom upplåta tomt till person, som vore

villig bygga. Vidare hette det i byggnadsordningen, att som enligt lag
ingen tinge intaga eller tillägna sig större eller mindre plats eller tomt,
än hans tomtebref, fastebref eller andra laga åtkomsthandlingar utvisade,
skulle, till förekommande af oreda och missbruk, så ofta köp, byte eller
annat laga upplåtande af någon tomt skedde, vare sig med eller utan
åbyggnad, någon af magistratens ledamöter kallas att mäta tomtens storlek
till längd och bredd uti angränsande grannars närvaro och däröfver
gifva bevis till rättelse för alntalet, som lagen i 4 kap. 2 § jordabalken
bjöde skola i fastebrefvet införas. Funnes vid mätningen någon skiljaktighet
emellan tomtens storlek emot antingen förra åtkomsthandlingarna,
tomte-, köpe- eller fastebref eller den öfver staden varande kartan, borde
sådant anmälas hos magistraten, hvilken, sedan angränsande tomtägare
blifvit hörda, hade att meddela utslag öfver det tvistiga innan fastebref
med utsättande af alntalet utfärdades. Funnes å tomt, som skulle afmätas,
ej fäste- eller tomtebref, skulle uti angränsande grannars närvaro den, som
förrättade mätningen, först undersöka, om dessa innehade sina tomters
rätta alntal, och sedan fortsätta mätningen på sätt ofvan sagts. Mätning
å tomter skulle ske med krönt stång i horisontal linje, äfven om
tomten vore sluttande mot någondera sidan eller små bergkullar och höjder
mötte. Vore granne, som vid tomtmätning blifvit kallad att den bevista,
ändå borta, skulle sådant anmälas hos magistraten, som, efter viss
lämpad tid, vid vite kungjorde honom ny dag för mätningens förrättande.
Uteblefve grannen äfven då, skulle mätningen ändå äga rum, den uteblifne
likväl obetaget att inom viss tid därefter visa sitt senare laga förfall
samt få del af mätningen med rätt att inom förelagd ticj vid all vidare
talans förlust afgifva sina påminnelser till magistraten. Astundades ny
mätning, eller pröfvades sådan i anledning af grannens påminnelser nödig,
skulle sådan ny mätning ske på sökandes bekostnad, hvarefter magistraten
lagligen afgjorde stridigheten. Då tillfälle gåfves, skulle krokar och bukter
vid gator och torg rättas. Af sådan anledning finge nybyggnad ej
företagas, förrän någon af magistratens ledamöter först besiktigat platsen.
I fall den, som skulle bygga, ej ville rätta sig efter den ordning, hvartill
han råddes, skulle han förbjudas att fortfara med byggnaden, till dess
magistraten genom laga utslag fastställt, huru byggnaden skulle ställas,
hvarvid magistraten hade att förnämligast fästa afseende vid stadens regularitet
och tomternas rätta proportion och skiljelinjer, dock att vid jämkningar
ägarna skulle höras innan något fastställdes. Innan första uppbud
beviljades, skulle bevis öfver tomtens mätning i rätten företes jämte tomte-,
köpe- eller annat laga åtkomstbref. Yppades tvist mellan en lagfartssökande
och hans grannar om tomtens rätta storlek, så kunde, då enligt

lag alntalet skulle utsättas i fastebref, sådant ej utfärdas förrän tvistigbeten
blifvit lagligen pröfvad och utslaget vunnit laga kraft. Magistraten
skulle såsom första domstol upptaga, rannsaka och afdöma alla de tvister,
som angående tomter, torg, gator och byggnader kunde uppkomma. Besvär
skulle anföras hos Konungens befallningshafvande.

Byggnadsordningen för staden Nyköping af den 18 augusti 1807
föreskref, att den öfver staden år 1674 upprättade dessein och karta skulle
på det sorgfälligaste efterföljas samt ej någon afvikelse därifrån under
hvad förevändning som helst tillåtas. Tomt, som genom styckning eller
af annan händelse blifvit sned och ojämn mot kartan, skulle, då därå befintlig
byggnad afbrunne, förfölle och ånyo uppbyggdes, efter rålinjerna
rättas och dessförinnan ej någon byggnad företagas vid visst vite. Ingen
vore tillåtet intaga större plats eller tomt än hans fastebref och kartan
utvisade, men om någon skiljaktighet därvid uppkomme, skulle sådant
anmälas hos magistraten, som efter anställd syn å den ifrågavarande tomten
enligt kartans föranledande rättade den uppkomna skiljaktigheten och
afgjorde densamma till framtida efterrättelse. När någon till sin tomt
lagligen förvärfvat en del af en annans angränsande tomt, skulle sådant
uti längd och bredd noga utmärkas å kartan, hvarjämte det af magistraten
därtill gifna tillstånd alltid borde af ägaren uttagas och vid egendomen
förvaras.

I byggnadsordningen för staden Säter af den 2 oktober 1807 hette
det: Vid alla slags byggnader borde noga aktas, att de aldrig »stötte» de

linjer, som för att få räta gator borde bibehållas och anläggas, hvarför,
sedan linjen af byggnadssynemännen blifvit utstakad, första hvarfvet af
byggnaden icke finge »hopknutas», innan synemännen ånyo pröfvat att det
läge i rät utstakad linje. Arnade någon uppsätta en större eller mindre
byggnad eller företaga någon betydlig reparation eller förändring af gammal,
borde sådant angifvas skriftligen hos magistraten, som ägde att förordna
tvenne sina ledamöter eller andra förståndige män till besiktning å
stället i grannarnas närvaro. Dessa synemän skulle då upptaga, hvad grannarna
till äfventyra kunde erinra, beskrifva tomtens storlek och utrymmet
för den tillärnade byggnaden samt huruvida den syntes stöta regleringen
eller annorlunda strida mot hvad därom vore förordnadt. Synebevis skulle
meddelas tomtägaren, som hade att ingifva det till magistraten, hvilken
därefter behandlade ansökningen om byggnadslof.

I byggnadsordningen för Uppsala af den 2 oktober 1807 föreski''efs,
att öfver staden och nästomliggande trakter skulle en noga geometrisk
plankarta författas uti ett alnmått af 1,000 alnar på decimaltummen, därå
kungl. slottet med dess utmål,- kungl. akademien och andra publika bygg -

nåder, kyrkor och kyrkogårdar, torg och andra öppna platser, gator, gränder
och tomter samt den genom staden löpande ån med sina stränder
skulle upptagas och utmärkas, hvarefter landshöfdingen skulle föranstalta,
att i samråd med consistorium academicum och magistraten eu dessein
till stadens ordentliga indelning och framtida bebyggande blefve i enlighet
med kungl. brefvet den 25 april 1750 utarbetad och till Kungl. Maj:t för
fastställelse ingifven. Sedan Kungl. Maj:t fastställt, huru staden skulle
byggas och regleras, skulle det tillkomma magistraten att tillse, att linjerna
för gator, torg och andra allmänna platser icke på minsta sätt öfverskredes
eller byggnader eller staket därutöfver sträcktes. Byggnad finge ej företagas
innan anmälan därom gjorts hos magistraten, ritning ingifvits och
magistratens tillstånd till byggande erhållits. Alla tvister om börd eller
tomters gränser och utmål borde upptagas och lagligen afdömas af rådstufvurätten,
men frågor om själfva byggnaderna med mera af magistraten
och sedan af landshöfdingen.

I byggnadsordningen för Enköping af den 2 oktober 1807 bestämdes,
att en regleringskarta, som Kungl. Maj:t den 18 februari 1800 gillat och
hvilken för den del af staden, som afbrunnit 1799, redan blifvit följd, skulle
allt framgent tjäna till efterrättelse äfven för den icke afbrända delen af
staden, när nya byggnader där skulle uppföras, så att torg, gator, kvarter
och tomter därefter blefve inrättade. Magistraten hade att tillse, att de
linjer för torg, gator, kvarter och allmänna platser, kartan utmärkte, icke
på minsta sätt öfverskredes eller förnärmades. Om den utvidgning, staden
genom den fastställda regleringskartan redan vunnit, i framtiden under
en tilltagande befolkning funnes vara otillräcklig, skulle ännu mera af
närmast intill belägna ägor läggas till staden samt kvarter, gator och
tomter inrättas i sammanhang och enstämmighet med regleringskartan,
som äfven i sådant fall skulle lända till grund och efterrättelse.

I byggnadsordningen för staden Köping af den 3 februari 1809
hette det: Med afseende å tomternas areal skulle en af landtmätare år
1782 öfver staden upprättad karta lända till efterrättelse. Då byggnad å
obebyggd tomt skulle anställas, skulle ritning öfver såväl den tillämnade
byggnaden som själfva tomten ingifvas till magistraten för att granskas,
rättas och ändras i den mån som allmän ordning, ägarens och angränsande
grannars bekvämlighet och stadens prydnad det fordrade, så vida sådant
utan ägarens synnerliga kostnad och skada kunde ske. Vid ombyggnad
skulle tomt, som blifvit sned och ojämn, jämkas och rättas. Ingen finge
intaga större plats eller tomt än fastebref eller, där sådant ej funnes, i gällande
ordning upprättad ritning å tomten utvisade. Uppkomme härom tvist
mellan grannar, skulle sådant anmälas hos magistraten, som afgjorde tvisten

till framtida efterrättelse. I fastebref skulle tomts längd och bredd särskilt
utmärkas, och om någon till sin tomt lagligen förvärfvat en del af
en annan tomt, skulle sådant i fastebrefvet utsättas, på det att tomten icke
måtte förvandlas.

I byggnadsordningen för Visby af den 17 mars 1818 hette det:
När fri eller ofri, byggd eller obyggd tomt genom köp, byte eller eljest
till annan öfverlätes, skulle öfver densamma mätning förrättas, så framt
icke oklanderligt mätningsbevis kunde företes, och skulle öfver en företedd
mätning grannarna böras innan densamma för fastebrefs utfärdande
finge gälla. Så ofta tillfälle gåfves, skulle krokar och bukter på tomtgränserna
rättas såväl mot gata som mellan tomterna, så att gatorna efter
hand blefve reguljära och tomterna afdelade genom räta skiljelinjer.

Enligt den för staden Linköping den 16 april 1818 fastställda byggnadsordning
skulle tomt, som befunnes sned och förorsakade vanprydnad,
rättas, när den ånyo bebyggdes. I fall någon del af densamma tillhörde
granne, skulle vederlag därför gifvas efter mätismanna ordom, så vida grannens
frivilliga samtycke därtill kunde erhållas, hvarvid likväl den af konung Karl XII
år 1700 för staden fastställda plankarta alltid skulle tagas till grund för nybyggnad
å tomter, hvilka alltså efter densamma måste utstakas och rättas.
När tomt eller gård såldes till annan, skulle säljaren, innan uppbud och
lagfart meddelades, med åtecknadt bevis antingen från landtmätare eller
stadsnotarien, som hade att rätta sig efter 1800 års karta öfver staden,
styrka tomtens verkliga längd och bredd samt areala innehåll, hvarefter
köparen skulle underrätta sina grannar därom, då, ifall en eller flera hade
emot uppgiften eller förhållandet något att erinra, laga mätning i två
magistratspersoners och grannarnas närvaro skulle anställas på bekostnad af
sökanden eller den vinnande. Förrättningen skulle ej uppskjutas, om tillsagd
granne ej komme tillstädes, men stode det samma granne fritt att inom
en månad begära och erhålla ny mätning på egen bekostnad. Magistraten
skulle upptaga, rannsaka och afdöma alla tvister angående tomter, byggnader
och dylikt.

I byggnadsordningen för Lindesberg af den 20 juni 1827 föreskrefs,
att ingen finge intaga större plats eller tomt än hans fastebref och stadens
fastställda grund- eller plankarta utvisade och, om skiljaktighet yppades,
skulle sådant anmälas hos magistraten och rättelse efter omständigheterna
och berörda karta till framtida efterrättelse ske. Vore fastebref förkommet,
skulle i grannarnas närvaro undersökas, huruvida hvar och en hade resp.
tomters rätta alntal enligt grundkartan. Uti alla köpe- men i synnerhet
fastebref skulle tomternas storlek i kvadratalnar noga utsättas och bestämmas.

Af bestämmelserna i byggnadsordningen för Karlstad af den IG november
1813 torde endast böra erinras därom, att efter inträffad eldsvåda
Konungens befallningshafvande och magistraten gemensamt skulle företaga
reglering af tomterna inom kvarteret.

Af den redogörelse ofvan lämnats torde framgå, att under det tidigare,
där fastställelse af plan för stads bebyggande ifrågakommit, densamma
oftast omfattat äfven tomterna, det blifvit allt mera vanligt, att
endast hufvudplanen fastställdes af Kungl. Maj:t, hvaremot tomtregleringen
verkställdes af de lokala myndigheterna, d. v. s. magistraten eller någon dess
underafdelning (i Stockholm ämbetskollegiet, politi-, ämbets- ocli byggningskollegiet,
sedermera handels- och ekonomikollegiet) samt Konungens befallningshafvande,
i öfverensstämmelse med hvad som gällde i fråga om fördelning
af stadens jord. Enligt äldre uppfattning synes ock i regel magistraten
hafva utgjort den stadsrätt, som jämlikt 10 kap. 19 § rättegångsbalken
skulle pröfva och afgöra vid tomtmätning uppkomna tvister angående tomtgränser
och dylikt, ej endast då fråga var om ofria tomter utan äfven angående
fria sådana, men från midten af 1800-talet framträder, jämsides med
inskränkningen i de administrativa myndigheternas domsrätt öfverhufvud, den
uppfattning, att dylika tvister i stället skulle upptagas af rådstufvurätten.

Af redogörelsen för innehållet i byggnadsordningarna framgår ock,
att, äfven bortsedt från naborättslösen vid försäljning och skyldigheten för
tomtägaren att inom viss tid bebygga tomt, man ingalunda saknade medel
att genomföra föreskrifna gatu- och tomtregleringar. Särskilt torde
böra erinras om den i åtskilliga byggnadsordningar intagna föreskriften
om egendoms afstående tvångsvis för gaturegleringars genomförande, därvid
löseskillingens belopp skulle bestämmas efter mätismanna ordoin; och
äfven i byggnadsordningar, som utfärdats efter införandet genom 1845
års förordning af det allmänna expropriationsförfarandet, finnes ofta förutnämnda
förfarande påbjudet.

Särskildt synas byggnadsordningarna emellertid hafva ägnat uppmärksamhet
åt frågan om mätning af tomterna.

I de särskilda stadslagarna förekomma icke några bestämmelser,
hvilka förutsätta, att tomt eller annan stadsjord skulle undergå mätning.
Däremot finnes i allmänna stadslagen (jordabalkens 6 kap.) föreskrifvet,
att i fastebrefvet och stadens bok skulle angifvas, huru mänga
alnar tomten eller gården, som afsåges, vore bred eller lång eller hvar
tomten låge. I berörda kapitel heter det: »for thy kombir nokor dela
therra maslian som the tomptena ella gardhana hafva köpt ok them na^r

5—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

Tomtmätninq
före
år 1874,.

bygger ella tbe tompt klandras före honom, tha ma han eig dylia som
salde eller huru manga alna han salde honom; ok gifui stadzens skrifuara
twa öra pmningha åt han skref? thet i stadzens book». Något om
att arealen skulle uppgifvas finnes ej nämndt.

Stadslagens förstberörda stadgande återfinnes i de förslag till jordabalk,
som föreligga från lagkommissionens tid. I förslaget af år 1695
10 kap. 2 § heter det, att i fastebref skall införas, huru många alnar hus,
gård eller tomt i bredd och längd håller och mellan hvad gator och grannar
fastigheten belägen är. I 1697 års förslag återfinnes samma bestämmelse.
I 1713 års förslag är paragrafen något omredigerad: I fastebref skall införas,
huru många alnar hus, gård eller tomt är bred och lång och i
hvilket kvarter och fjärding, emellan hvilka gator och gränder den belägen
är. I 9 kap. 2 § af 1715 års förslag upptages samma bestämmelse. I
hufvudsak samma stadgande är intaget i förslagen till jordabalk från
åren 1723 och 1731 och återfinnes här i 4 kap. 2 §: I fastebref skall

nämnas huru många alnar den gård eller tomt är bred och lång, så ock
i hvilket kvarter och fjärding och mellan hvilka gator och gränder den
belägen är. Så lyder ock stadgandet i 1734 års lag, jordabalkens 4
kap. 2 §. Någon motsvarighet till denna bestämmelse återfinnes hvarken
i lagkommitténs förslag år 1826 eller i lagberedningens förslag år 1847.
Däremot hafva de särskilda kommitterade, hvilka år 1867 afgåfvo förslag
till förändrade stadganden för betryggande af ägande-, pant- och nyttjanderätt
till fastighet, uti förslagets 27 § i anslutning till 4 kap. 2 §
jordabalken upptagit en bestämmelse af följande innehåll: »Vid ansökan
om inskrifning af äganderätt till gård eller tomt i stad skall fogas bevis,
huru många fot den gård eller tomt är bred och lång, så ock i hvilket
kvarter och emellan hvilka gator den belägen är». Förslaget, som jämväl
afsåg införande af fastighetsbok, innehöll vidare i 72 § att å upplägg för
tomt dess areal skulle anmärkas i öfverskriften. Då sedermera lagfartsoch
inteckningsväsendet ordnades år 1875, föreskrefs i 9 § af förordningen
om lagfart, att den, som sökte lagfart å gård eller tomt i stad, skulle
vara pliktig visa ej endast i hvilket kvarter och vid hvilka gator tomten
vore belägen samt längden af dess särskilda sidor utan äfven tomtens ytinnehåll,
och upptogs likaledes i särskild kungörelse om införande af fastighetsbok
under 14 § den mot stadgandet i 72 § af 1867 års förslag
svarande bestämmelse att å upplägg för tomt skulle införas dess ytinnehåll,
dock att detta skulle ske ej i öfverskriften utan i första spalten.

Uti förslagen till jordabalk från åren 1695, 1697, 1713 och 1715
finnes en bestämmelse, som torde förtjäna att i detta sammanhang omnämnas,
då densamma häntyder på att mätning af stadsjord redan vid ifråga -

varande tid nått den utveckling, att mätningen, åtminstone för visst
fall, tillerkändes vitsord. I kapitlet om klander och hemul i jordafång
heter det, att uti »stadsgods» ägde säljaren alltid hemula alntalet. Stadgandet
upptogs emellertid ej i förslagen till jordabalk af åren 1723 och
1731 samt ej heller i 1734 års lag.

Då i de äldre lagarna förutsattes en uppmätning af tomterna, afsågs
säkerligen endast en enkel uppmätning af gränslinjernas längd, och
det kan så mycket mindre antagas, att särskild kompetens för mätningsförrättaren
kräfts, som ju stadgandet härrör från en tid, trehundra år
före tillkomsten af ett ordnadt landtmäteriväsen i Sverige. Vanligen torde
hafva tillgått så, att då tomt af stad uppläts, tomten af några utsedda
borgare, magistratspersoner eller särskilda mätningsmän utan speciell kompetens
uppmättes och det af dem meddelade bevis lades till grund för uppgiften
i fastebrefvet. Tvifvelaktigt är, om i äldre tid någon oinmätning
ägde rum, då marken öfvergick i annan ägares hand.

I detta afseende ändrade sig förhållandet väl efter hand, sedan ett
ordnadt landtmäteriväsen uppkommit, såsom äfven framgår af de i särskilda
byggnadsordningar intagna bestämmelser om tomtmätning. Då därför i
lagfartsförordningen föreskrefs, att jämväl tomtens areal skulle angifvas,
synes detta endast hafva inneburit ett fastslående i lag af hvad som redan
förut varit vanligt.

För att kunna bedöma den betydelse, som landtmäteriväsendet haft
på utvecklingen af tomtmätning i stad, torde en närmare redogörelse böra
lämnas, i hvad mån landtmätare anlitats vid mätning i stad.

Landtmäteriets stiftare i Sverige är konung Karl IX, som år 1603 Mätningar i
utsåg Anders Bureus att såsom generalmatematicus besörja om landets af- landtmätare
mätning. Enligt den instruktion, som för Bureus utfärdades den 4 aprilföreåriau.
1628, ålades denne att genom i de särskilda landsorterna anställda landtmätare,
bland annat, göra vissa afritningar af alla städer i riket, så att
Kungl. Maj:t kunde se, huru de vore byggda, och däraf jämväl erhålla upplysning,
»huur de best och legeligaste till een godh skickelsse och disposition
förbättras kunne». När någon stad skulle funderas eller förbättras,
skulle det alltid ske med Burei råd och vetskap; och skulle han äfven beflita
sig att få »plantter och afrijtningar af främmande närbelägna städer».

Redan tidigt synas därefter särskilda landtmätare hafva tillsatts i
vissa större städer.1

1 Jfr Ekstrand, Samlingar i landtmäteri, Sthlm 1901—1905, och Svenska landtmätare
1628—1900, Uppsala 1903.

Stockholms stads förste stadsingenjör var Anders Torstensson, tillsatt
den 12 mars 1636 sålunda att senaten då beviljade studiosus Anders
Torstensson en charge bland ingenjörerna och beställning på 400 daler
hvitt mynt. Under tiden närmast förut hade Anders Bureus verkställt
tomtmätningar i Stockholm. Olof Hansson Svart erhöll den 20 maj 1636
befallning af senaten att uppgöra stadsplan för Stockholm. Den äldsta i
Stockholms stadsingenjör skontors vård befintliga designationen är från
Torstenssons tid och af följande lydelse: »Anno 1636 den 26 maj tilldelte
jag, undertecknad, åt välb. Måns Mårtensson en tomt, belägen uti norra
förstaden på västra sidan om Brunkeberg neder till sjön emot välb. herr
Johan Kruses trädgård, uti vederlag mot en tomt, som bemälte välb. Måns
Mårtensson hade inuti staden vid Munkbron och nu för regularitetens skull
en del under gatom och en del under lastagien fallen är. Tomten, som
H. välb. igen bekommit häfver, håller uti bredd vid gatan 36 alnar, längden
både på östra och västra sidan ifrån gatan och söder till sal. öfverste
Dubaltz barnarfsgård 65 alnar. Actum ut supra Anders Torstensson.» Designationen
är sedermera affirmerad af byggningskollegiet den 9 maj 1650.

Den 3 maj 1645 erhöll Anders Torstensson kungl. fullmakt som
inspektör öfver byggnadsverket och gaturätningen i Göteborg med flera
städer. Sin första stadsingenjör fick Göteborg 1717. Malmö fick stadsingenjör
år 1647, således på en tid, då staden ännu lydde under danskt
välde. Gäfle hade stadsingenjör redan på 1700-talet.

Enligt kungl. brefvet den 5 november 1631 skulle planer och ritningar
af alla städer i riket tagas, och afsändes för sådant ändamål ingenjörerna
Johan Åkesson och Olof Cnutsson till Västmanland, Östergötland,
Södermanland och Småland.

Den 23 maj 1637 erhöll landtmätaren Olof Tresk fullmakt af drottning
Kristina, »att han om sommaren i Väster Norrland så i städerna
som å landsbygden årligen skall hålla jordrefning och rannsakning på de
orter, som nödigast göres behof».

Den 20 juni 1638 erhöll landtmätaren Johan Åkesson kammarkollegii
fullmakt att afmäta några gårdar och tomter i Uppsala. Han skulle
jämte en annan person afmäta och definiera de tomter och gårdar, som
vore belägna närmast omkring domkyrkan, hvaruti trädgården med biblioteket
och kommunitetshuset samt flera orter, som intill läge, skulle inbegripas.
På en viss plan skulle utsättas, huru stor hvar och en lägenhet sig
befunne i längd och bredd efter det besked, som de muntligen bekommit.

Den 29 november 1648 utfärdades kungl. memorial för konduktören
Erich Eriehsson Niure att utstaka »staketerne» i vattnet vid städerna Gäfle,
Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Umeå och Toraeå och den 31 juli 1649

instruktion för Niure vid reglerandet af västra Norrlands städer från Gäfle
till Tonica, hvilket reglerande uppdragits åt Niure enligt fullmakt den
10 juli samma år.

Den 2 augusti 1G49 meddelades fullmakt för ingenjören Lars Vilhelmsson
Björkman att vara ingenjör vid städerna i Södermanland mot viss lön.

I de allmänna instruktioner, som därefter intill år 1725 utfärdades
för de geometriska mätningarna, nämndes väl ej något om städerna, men
mot slutet af 1600-talet-, särskild! sedan genom instruktion af den 19 maj
1688 landtmätarna fått befogenhet att äfven tillhandagå enskilda med
mätningsgöromål, hade åtskilliga speciella föreskrifter angående städernas
afmätande meddelats.

Enligt landtmäteridirektörens bref den 3 januari 1691 skulle mätningen
i städerna verkställas af landtmätaren i landskapet, hvilken vid förrättningen
hade att iakttaga de privilegier, som staden erhållit, samt i den
mån de kunde öfva inflytande på förrättningen anmärka deras innehåll i
beskrifningen och ställa sig deras föreskrifter till efterrättelse vid förrättningen;
och innehöll i detta afseende den af direktören vid landtmäteriet
den 30 mars 1697 fastställda metod angående städers afmätning och beskrifning
ytterligare följande: Inom själfva stadsstaketet skulle alla all männa

platser, såsom slott, klosterplatser med deras ruiner, sjöstränder,
bryggor etc., alla enskilda hus, tomter, trädgårdar, grästäppor ete. afmätas.
Med stadens jordägor utom staketet skulle »förhållas efter generale-instructionen»,
hvarmed, afsågs 1688 års instruktion. Magistraten
skulle underrättas om förrättningen och hade att utse deputerade att
närvara vid rågångarnas uppgående. Intersektioner skulle dragas till
alla synbara orter omkring stadens ägor. Sedan rågångarna bestämts,
skulle i hvar och en stadsbos eller intressents närvaro alla inom stadens
rågång belägna ägor, torp, kvarnar och strömmar till deras lopp, fall och
djuplek, sjövikar etc. afmätas enligt instruktionen. Vid beskrifningen
skulle iakttagas, att, sedan allt blifvit uträknadt, skulle i kolumner införas,
i den första tomternas nummer, i den andra innehafvarens namn, i
den tredje tomternas areal i kvadratalnar, i den fjärde beloppet å tomtören
samt i den femte tomternas natur såsom krono etc. I samband därmed
skulle kvarteren eller annan indelning af staden angifvas. I beskrifningen
skulle tillika antecknas kyrkor, torg, bålverk på fästningarna, åar,
brunnar etc. med deras namn, vidare längden å alla gränser. I fråga om
mark utanför staketet skulle i beskrifningen anmärkas jordens natur, såsom
krono etc., samt dess storlek och beskaffenhet äfvensom namnet å
hvarje jordtrakt. Jämte rågången skulle intersektionslinjerna samt vägar,
som utlöpte till nästa gästgifvargård eller stad, beskrifvas. Såväl stadens

grundritning som dess utomliggande ägor skulle transporteras till en generalstadskarta,
därå dock »specialiteterne» finge uteslutas. Redan förut hade
i landtmäteridirektörens bref den 26 november 1696 påbjudits, att karta
med beskrifning öfver städerna skulle upprättas i Jvå exemplar, hvaraf
det ena skulle insändas till landtmäterikontoret. A det exemplar, som
insändes till kontoret, finge beskrifningen i så måtto förenklas, att de förnämsta
platserna, såsom torg samt gatornas och tullportarnas namn äfvensom
träd- och kålgårdar etc., allenast antecknades med vissa bokstäfver
eller tecken samt det öfriga, såsom namnen å de borgare, som bodde
å resp. tomter, uteslötes. Beskrifningen å stadens ägor finge likaledes så
förkortas, att allenast åker, äng, hagar, betesmark och skog med deras
namn jämte vissa nummer eller »charakterer» anmärktes.

I kungl. brefvet den 4 augusti 1695 till alla guvernörer och landshöfdingar
i riket hade dessa anbefallts, att beträffande städerna i länen
dels låta uppsätta en korrekt plan å alla tomter, som där funnes, med
annotation om deras storlek och dels efter en noga anställd undersökning
låta affatta en exakt karta på alla de ägor, bestående så af åker och äng
som mulbete och andra lägenheter, hvilka tid efter annan blifvit af öfver*
heten därunder förlänta, tillika med annotation, huruvida de vore bibehållna
till städernas allmänna behof eller därifrån under hvarjehanda
titlar abalienerade och söndrade. Förrättningshandlingarna jämte en utförlig
berättelse skulle därefter insändas till kammarkollegiet.

Den 20 april 1725 utfärdades en ny landtmäteriinstruktion. Däri
lämnades i hufvudsaklig öfverensstämmelse med äldre stadganden föreskrifter
om afmätande af byar och hemman, kartläggning, gradering, rågångars
bestämmande etc. äfvensom angående förfarandet vid ägors delning
och sådan delnings fastställande. Därefter föreskrefs i punkt 21, att
hvad i föregående punkter af instruktionen stadgats angående bys eller
hemmans afmätande skulle gälla om afmätande och beskrifvande af städer
och deras ägor. Mätningar för en stads grundritning till kvarter, gator
och gränder kunde lämpligast förrättas allenast med kedja, så framt gatorna
vore reguljära, och borde för en stads grundritning för större tydlighets
skull brukas en stor skala, »emedan ej allenast qvarter af eu aln,
utan ock hel och half tum kommer vid en slik mätning i consideration».
Namnen borde utsättas på allt hvad namn hade och beskrifningen göras
så tydlig, att man visste, hvilka tomter voro fria eller ofria samt
hvilka åkerstycken och andra förmåner i ägor hörde till resp. tomter samt
af hvem de besuttes eller brukades. Naturen hos stadens åkrar och andra
ägor, om de voro krono-, skatte-, frälse-, hospitals-, akademie- eller gymnasiejord,
skulle angifvas och ägorna noga beskrifvas till sin beskaffenhet.

I landtmäteriförordningen den 20 november 1766 stadgades likaledes,
att det ålåge landtmätare att göra afmätningar såväl till kronans tjänst som
enskilda personers behof, jämväl öfver stadsjord. 1 städerna skulle å kartan
till dess rätta storlek utmärkas, bland annat, gårdstomter, täppor, träd- oeh
humlegårdar, torg, kvarter, gator oeh gränder. Arean på städernas grundritningar
skulle bestämmas sålunda att, sedan hela stadsområdets areal utrönts,
beräkning skulle göras af hvarje tomts areal och skillnaden mellan
förstnämnda summa och summan af tomternas arealer utgöra arealen för
torg, gator och gränder, öfver stadsmätning skulle landtmätare upprätta
beskrifning på det sätt att stadens jord skildes till sin rättighet, om den
vore krono-, skatte-, frälse-, själfägande-, akademie-, gymnasie-, kyrko- eller
hospitalsjord, jämte ägarens eller innehafvarens namn. Stadens grundritning
skulle beskrifvas efter kartans nummer till torgens, kvarterens eller
gatornas namn, till fria och ofria tomter med deras åbyggnad af sten eller
trä, med gårdstomternas längd och bredd efter svenska foten, med deras
areal och med namnen på deras ägare. Motsvarande bestämmelser återfinnas
i det hela såväl i förordningen angående landtmäteriet den 12
augusti 1783 som i instruktionen af den 4 maj 1827, i den senare med
tydligt uttalande att vid beskrifningen öfver städernas ägor landtmätaren
skulle råtta sig efter hvad om ägobeskrifningar i allmänhet i skiftesstadgan
vore föreskrifvet.

Genom kungl. bref den 12 december 1845 meddelades föreskrifter
och formulär för upprättande af sockenkartor med beskrifningar öfver
rikets landsbygd. Dessa kartor med beskrifningar afsågo att lämna i möjligaste
måtto fullständiga och pålitliga upplysningar om rikets beskaffenhet
och tillstånd så i geografiskt som statistiskt och ekonomiskt afseende. I
anslutning till dessa föreskrifter och för enahanda ändamål fastställde
Kungl. Maj:t den 24 januari 1851 formulär för stadskartor med beskrifningar.
Stadskartan skulle upprättas efter en viss modellkarta. Stadens
hela område skulle upptagas å ett kartblad äfven då stad bestode af flera
socknar, emedan gräns mellan de särskilda socknarna merendels saknades
i ägoområdet. Stadsplanen, hamn, förstäder o. dyl. skulle i lämplig
skala, som ej finge vara större än 200 och ej mindre än 500 alnar på
decimaltummen, särskildt upptagas antingen och helst i ett hörn af stadens
ägokarta eller, om denna därigenom skulle blifva för stor, på ett
blad för sig. Gränserna mellan enskildes tomter skulle förbigås, emedan
dessa, som ej utan otydlighet och mycket stor skala kunde å en karta inrymmas,
vore underkastade ständiga förändringar och skulle fordra ansenlig
tid och kostnad att fullständigt upptaga. Däremot skulle gränserna
omkring sådana tomter och platser, å hvilka offentliga byggnader voro

uppförda, upptagas. Offentliga byggnader skulle å kartan utmärkas. Gränserna
mellan kvarteren inbördes eller mot gator och öppna platser skulle
upptagas. Obebyggda kvarter skulle färgläggas med grönt, bebyggda med
svag tusch, tomter och platser, å hvilka offentliga byggnader funnes, med
mörkare tusch samt gator och öppna platser med brunt. Alla tomter, å
hvilka offentliga byggnader funnes, skulle förses med namn, om utrymmet
utan otydlighet det medgåfve, men eljest med nummer, hänvisande till en
vid sidan af plankartan befintlig uppgift på berörda namn. Utgjordes
stad af flera socknar, skulle gränserna dem emellan, så vidt de vore hända,
upptagas. Vid kartan skulle fogas en tabell, hvilken, bland annat, skulle
innehålla uppgifter om huru många husnummer funnes, gårdatalets storlek,
när skifte å ägorna blifvit fastställdt, minsta belopp afsöndrad jord,
huru jorden vore disponerad till enskilde, tjänstemän eller allmänna verk
och inrättningar, huruvida hemman vore inlagdt, afhyst eller afgärda samt
antalet bruk, kvarnar, sågar, masugnar och andra verk och inrättningar.
Beskrifningen till kartan skulle innehålla uppgifter, bland annat, om
stadens ägors allmänna beskaffenhet till längd och bredd, arealinnehåll,
öppna slätter eller skogar, berg och dalsänkningar, sjöar, rinnande vatten,
kärr och mossar med eller utan tillfälle till aftappning och odling, rådande
jordmån i olika trakter etc.

I landtmäteriinstruktionen af den 6 augusti 1864 föreskrefs i 35 §,
att kartbeskrifning öfver stadsplan skulle författas sålunda att däri uppgåfves
innehållet af kvarter, torg och gator äfvensom, där sådant genom
särskilt af vederbörande fattadt beslut blifvit bestämdt, af hvarje tomt,
i hvilket sistnämnda fall äfven tomtens beskaffenhet af fri eller ofri, dess
ägare in. in. skulle utsättas. Denna instruktion, hvilken gifvetvis gick
ut från att i öfrigt de för mätning å landsbygden meddelade bestämmelser
skulle äga tillämpning i stad, har numera ersatts af en ny sådan af den
23 oktober 1908, men innehåller den senare i afseende å kartors upprättande,
verkställande af ägomätning, afvägningar och areal uträkning, upprättande
af beskrifningar samt utstakning af ägoskillnader endast den
föreskrift att bestämmelser därom skulle meddelas i särskild, författning,
i afbidan på hvars utfärdande de förutvarande bestämmelserna därutinnan
förklarats skola gälla.

Alltsedan landtmäteriets uppkomst hafva sålunda landtmätarna varit
skyldiga verkställa mätningar äfven i stad såväl för kronans som sedan år
1688 äfven för enskild räkning. För ett flertal af rikets städer finnas ock
af landtmätare upprättade kartor eller geometriska afritningar öfver deras
samtliga ägor eller åtminstone öfver det planlagda området (s. k. grundritningar,
stadsplaner etc.). Dessa kartor sakna väl i allmänhet fastställelse, där

ej i samband med deras upprättande delning eller rågångsutstakning ägt
rum, men hafva de dock, särskildt där tomterna ä dem upptagits, ej ringa
betydelse. Där dessa afritningar upprättats af landtmätare efter förordnande,
hafva de i allmänhet enligt de för landtmäteriförrättningar öfver
hufvud lämnade föreskrifter redovisats såväl till generallandtmäterikontoret
som ock, sedan bestämmelse därom meddelats, till vederbörande provinslandtmäterikontor.

Något tvång att vid dylika mätningar eller vid tomtmätningar och
andra mätningar, som ej skedde för skiftesförrättning, använda den i länet
anställda landtmätarepersonal, torde ej hafva förelegat, men allt efter som
landtmäteri väsendet utvecklades synes det dock hafva blifvit allt mera vanligt
att tomtmätningar och andra mätningar verkställdes af landtmätare, och
de personer, som ej endast i ofvanberörda större städer utan äfven i en
del andra efter hand anställts för mätningar, vanligen under titel stadsingenjörer,
hade säkerligen i många fall landtmätareutbildning.

Den 19 oktober 1855 uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda kommitté- Förarbeten
rade att, bland annat, afgifva yttrande angående städernas byggnadsordningar.
I sitt den 31 december 1859 afgifna betänkande yttrade kommitté- för rikets
rade, att de på grund af de olika förhållanden af mångfaldiga slag, som städer.

vore rådande i de olika städerna, icke ansåge lämpligt, att en för dem alla
gemensam byggnadsordning utfärdades, utan att hvarje stad fortfarande
borde hafva sin egen byggnadsordning, men att dock föreskrifter borde
lämnas angående de grundsatser, som skulle iakttagas i de särskilda
byggnadsordningarna. Härom anförde kommitterade, bland annat, följande:
Vid uppställandet af en byggnadsordning syntes i främsta rummet
böra tillses hvad som kunde vara nödigt att förordna rörande själfva
byggnadsplatserna eller tomterna; och som därtill äfven hörde att bestämma,
huru flera tomter kunde få utstakas invid hvarandra och tillsammans
utgöra så kallade kvarter, samt om de rum, som mellan kvarteren
skulle lämnas till gator och allmänna platser, syntes byggnadsordningarna
först böra innehålla stadgande!! angående reglering af kvarter
och tomter samt gator och andra allmänna platser. Genom det ofvanberörda
cirkuläret till samtliga landshöfdingar i riket af den 1 oktober
1828 vore redan i allmänhet förordnadt att, efter timad större eldsvåda
i stad, ny tomtreglering för den afbrända traktens återuppbyg 6—09308.

Fastighetsregisterkommitténs bet.

gande alltid borde verkställas och plankarta däröfver upprättas, hvarvid
skulle iakttagas, att gatorna erhölle minst 20 alnars bredd och att byggnadstomterna
icke utsattes i för små delar, hvarjämte blifvit stadgadt, att
plankartan skulle till Kungl. Maj:ts granskning och fastställelse insändas
innan några byggnader finge uppföras. Ändamålet med dessa föreskrifter
skulle val i kommitterades tanke fullständigare ernås, om en allmän hela
staden omfattande plan för indelning af kvarter, tomter, gator och öppna
platser funnes för hvar stad upprättad att därstädes ej blott efter större
eldsvådor utan ock vid stadens framtida utvidgande eller eljest, i mån
tillfälle yppades därtill, bringas till verkställighet, och syntes i sådan plan
jämväl markens behöriga afvägande böra ingå. Till följd häraf och efter
jämförelse mellan de för särskilda städer gällande föreskrifter i detta afseende,
ansåge kommitterade hvar stads byggnadsordning böra innehålla stadganden
om, att plan för reglering af kvarter, tomter, gator och andra allmänna
platser skulle, där så icke redan skett, i ett sammanhang för hela
staden upprättas och bringas till verkställighet i den mån tillfälle därtill
yppades; att, då fråga uppkomme om bebyggande af trakt, som icke
redan blifvit uti dylik plan intagen, enahanda reglering af samma trakt
skulle verkställas innan uppförande af byggnad därå tillätes; att då större
eldsvåda i stad tirnat, den afbrända trakten icke finge åter bebyggas förrän
efter behörig undersökning blifvit bestämdt, om och i hvad män jämkning
eller förändring i den skedda regleringen för samma trakt borde äga rum;
och att alla tomter borde, där så ske kunde, blifva rätliniga och skiljelinjerna
dem emellan rätvinkliga såväl emot hvarandra som emot gatulinjerna.

I afseende å sättet att åstadkomma allmän tomt- och gatureglering eller

o o O

jämkning och förändring däri ansåge kommitterade stadgandena i byggnadsordningarna
hufvudsakligen böra innehålla, att magistraten med biträde af
stadsingenjören eller annan sakkunnig person skulle låta upprätta förslag till
sådan reglering, jämkning eller förändring, att öfver detta förslag stadens
hus- och tomtägare borde lämnas tillfälle att sig yttra, äfvensom utlåtande
infordras från sundhetsnämnden och stadens brandförsäkringsverk eller
brandstodskommitté, där sådana funnes, att sedan förslaget därefter hos
magistraten undergått vidare granskning, fullständig plankarta och jämväl,
där så ansåges nödigt, profilritningar skulle upprättas i enlighet med hvad
magistraten för sin del antagit, samt att berörda karta och ritningar, åtföljda
af alla ärendet rörande handlingar, skulle öfversändas för Stockholm
till öfverståthållareämbetet och för annan stad till Konungens befallningshafvande
i länet, hvarefter öfverståthållareämbetet eller Konungens befallningshafvande
hade att med bifogande af eget utlåtande underställa det

uppgjorda förslaget Kungl. Maj:ts pröfning. Angående tomter syntes
vidare böra stadgas, att, sedan genom verkställd reglering blifvit bestämdt,
hvilken form och storlek de särskilda tomterna borde hafva, dessa icke,
utan att synnerliga orsaker därtill föranledde, borde få klyfvas eller söndras
i smärre delar, och skulle magistraten äga att pröfva, om och huru
sådan klyfning kunde tillåtas, hvaremot, då redan verkställd indelning af
tomter icke öfverensstämde med sedermera fastställd reglering, åtgärder
efter hand, då sådant kunde ske, borde vidtagas för att medelst delars
frånskiljande och tilläggande bringa tomterna till enlighet med regleringen.
Tomt, som första gången upplätes, skulle mätas, beskrifvas och å
karta läggas samt, då den genom fång, som borde lagfaras, ginge ur en
ägares hand i en annans, ånyo mätas, så framt minst fem år förflutit från
den dag, då tomten senast afmättes, och antingen ny planritning och beskrifning
däröfver uppgöras eller anteckning å den förra tomtkartan ske,
att tomten öfverensstämde med densamma. Instrument skulle upprättas
öfver förrättningen, till hvilken grannarna skulle kallas, utan att, om
de uteblefve, förrättningens fortgång däraf hindrades. Uppstode tvist
om tomtlinjernas rätta sträckning eller öfverensstämde tomt icke med
därom förut upprättade handlingar, skulle frågan afgöras af magistraten
och därefter designation uppgöras. Innan uppbud beviljades skulle hos
domstol, där lagfart söktes, visas att hvad sålunda föreskrifvits blifvit fullgjordt.
Omkring hvarje tomt skulle, där byggnader icke i gränslinjerna
vore uppförda, finnas och i godt stånd bibehållas stängsel, så inrättadt
som för staden eller särskilda delar däraf blefve till vanprydnads undvikande
förordnadt. Magistrat skulle äga att såsom första domstol upptaga
de mål och ärenden, som enligt stadens byggnadsordning borde bedömas
eller behandlas. — Enligt kommitterades förslag skulle sålunda magistraten
fortfarande hafva att pröfva tvister om tomtlinjers rätta sträckning.

Detta kommittébetänkande har legat till grund för byggnadsstadgan
för rikets städer af den 8 maj 1874, hvarvid emellertid bör erinras därom
att genom kungörelsen den 22 mars 1861 fastställandet af byggnadsordningar
öfverflyttats från Kungl. Maj:t till Konungens befallningshafvande.

Den 31 augusti 1907 har sedermera utfärdats dels särskild lag om Gällande bestadsplan
och tomtindelnino-, innehållande de föreskrifter i afseende härå, stan}m?ls<:r
som ansetts böra äga civuiags egenskap, dels en kungörelse, innehållande bestäm- och tomtmelser
i fråga om behandling af förslag till stadsplan och tomtindelning. mdelnin9-

I nära samband med lagen om stadsplan och tomtindelning stå de
den 26 maj 1899 gifna lagarna angående förändring af tomts område och
om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts öfver tomtgräns.

I lagen den 31 augusti 1907 stadgas att för stads ordnande och
bebyggande skall finnas plan, omfattande såväl byggnadskvarter som ock
gator, torg och andra allmänna platser samt deras höjdlägen, d. v. s. gatuprofiler
(1 §). Stadsplan antages af stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, af allmän rådstuga men är ej gällande innan därom fattadt beslut
blifvit af Konungen fastställdt. Innan stadsplan antages skall ägare af
mark inom det område, hvars planläggning är i fråga, lämnas tillfälle att
yttra sig öfver uppgjordt förslag till plan. I fråga om ändring i stadsplan
eller om dess utsträckande så ock om särskild plan för viss del af
stadens område i öfrigt gäller hvad ofvan sagts; dock att stadsfullmäktiges
eller allmän rådstugas beslut om jämkning af ringa betydenhet i byggnadskvarters
gränser, gatuprofiler eller dylikt skall, där ej kronans rätt
beröres, vara gällande, om beslutet af Konungens befallningshafvande fastställes.
Stadsplan, som af ålder består eller före lagens ikraftträdande
blifvit fastställd, skall fortfarande lända till efterrättelse, till dess ändring
däri göres i den ordning sålunda är stadgad (2 §).

I fråga om tomtindelning stadgas i 3 och 4 §§ af 1907 års lag följande:
År stadsplan till större eller mindre del grundad på viss tomtindelning,
som därmed står i omedelbart samband, skall den tomtindelning jämte
stadsplanen underställas Konungens pröfning. Väckes förslag, att för visst
område skola tillämpas särskilda bestämmelser med afseende å sättet för
byggnadstomternas användande, skall om beslut öfver sådant förslag samt
beslutets fastställande så ock, där så nödigt pröfvas, om antagande och
fastställande af tomtindelning för området gälla hvad i lagens 2 § är stadgadt
om antagande och fastställande af stadsplan. I andra fall tillkommer
det stadens byggnadsnämnd att handlägga frågor om kvarters indelande i
byggnadstomter, dock är nämndens beslut ej gällande innan det blifvit af
Konungens befallningshafvande fastställdt. Innan nämnden fattar beslut
skall ägare af mark, som af tomtindelningen beröres, lämnas tillfälle att
yttra sig i ärendet, och får beslut, som angår kronan tillhörigt område,
ej fastställas, utan att Konungen därtill gifvit lof. Skall enligt fastställd
stadsplan mark läggas till byggnadskvarter eller därifrån afskiljas eller har
byggnadskvarter utlagts å mark, som förut ej varit planlagd, skall, så vidt
ej tomtindelning fastställts i sammanhang med stadsplanen, kvarters indelande
i tomter äga rum, när ägare af mark inom kvarteret det begär,
dock att ändring af befintlig tomtindelning får ske endast i den mån,
sådant finnes för kvarterets ändamålsenliga byggande nödigt. År befintlig
tomtindelning ej öfverensstämmande med bestående äganderättsförhållanden
eller har kvarter helt och hållet eller till större delen afbrunnit,
skall fråga om ny tomtindelning företagas, när ägare af mark inom kvar -

teret det begär eller byggnadsnämnden så finner nödigt. I andra än nu
sagda fall får befintlig tomtindelning icke ändras, med mindre ägarna till
de tomter, som af ändringen beröras, därom äro ense och ändringen finnes
för ett ändamålsenligt bebyggande lämplig.

Af de i 1907 års lag intagna bestämmelser torde ytterligare böra
erinras om följande. Å område, som enligt gällande tomtindelning utgör
eu tomt, men hvaraf särskilda delar äro i olika ägares hand, är nybyggnad
ej tillåten. Härmed afses naturligen ej det fall, att äganderätten till
en tomt är fördelad mellan flera personer till vissa kvotdelar, utan endast
det, att särskilda personer äro ägare af olika områden å marken. Har
tomt bildats genom åtgärd, till hvilken enligt lagen angående förändring
af tomts område rättens medgifvande skall sökas, är nybyggnad å tomten
i intet fall tillåten innan sådant medgifvande lämnats (7 §). Om, sedan
ett år förflutit från lagens ikraftträdande, särskilda delar af område, som
enligt därförut fastställd tomtindelning utgör en tomt, äro i olika ägares
hand, må staden till sig lösa de särskilda tomtdelarna, och är den, då det
äskas, därtill pliktig, dock ej i det fall, att tomtdel utgör mer än halfva
tomten och återstoden af tomten är obebyggd. Fastställes tomtindelning
efter det lagen trädt i kraft och äro, sedan ett år förflutit från fastställandet,
särskilda delar af område, som enligt tomtindelningen utgör en tomt,
uti olika ägares hand, gäller samma lag (12 §). Hafva särskilda delar af
fastighet kommit i olika ägares hand, efter det stadsplan blifvit fastställd
eller af stad antagen, må däraf ej föranledas skyldighet för staden att lösa
mark enligt 12 §. Där förändringen i äganderätt skett före lagens ikraftträdande,
skall hvad nu är sagdt icke äga tillämpning (13 §). Kan det
befaras, att omedelbart genomförande af stadsplan i dess helhet skulle för
stad medföra alltför betungande utgifter, må staden med afseende å visst
område söka anstånd med planens genomförande. Konungens befallningshafvande
må ock, när skäl därtill äro, på framställning af stad medgifva
anstånd med genomförande af tomtindelning inom visst kvarter eller del
däraf. År anstånd med stadsplans eller tomtindelnings genomförande bevändt,
skall stadsplanen eller tomtindelningen, i fråga om rätt att verkställa
nybyggnad samt rätt och plikt att lösa mark, vara utan verkan
under den tid, för hvilket anståndet beviljats, dock att mark, som enligt
stadsplan ingår i gata, torg eller annan allmän plats, skall till staden alstås,
när staden det begär (27 §). Med afseende å område, för hvilket
sådant anstånd ej gäller, äger Konungen förordna, att med stadens skyldighet
att enligt 12 § lösa bebyggd tomtdel skall under viss tid anstå (28 ''§).

Angående stadsplan och tomtindelning finnas vidare bestämmelser
dels i nämnda kungörelse den 31 augusti 1907 om behandling af förslag

till stadsplan och tomtindelning och dels i byggnadsstadgan för rikets
städer.

Bland de i sagda kungörelse intagna föreskrifter torde särskildt böra
erinras därom, att vid tomtindelning byggnadsnämnden skall, så vida sådant
lämpligen kan ske, taga hänsyn till bestående äganderättsförhållanden samt
de af markens ägare framställda önskemål.

Hvad byggnadsstadgan angår, i den män den ej upphäfts eller ändrats
genom 1907 års lag, innehåller den med afseende å nu förevarande frågor,
bland annat, följande bestämmelser. Stads planläggande och bebyggande
skola ske enligt byggnadsstadgan och den byggnadsordning, som i öfverensstämmelse
därmed för hvarje stad upprättats (1 §) och som skall innehålla
de föreskrifter, hvilka utöfver byggnadsstadgans bestämmelser anses
erforderliga för ordnande af stadens byggnads väsen. Byggnadsordning
antages af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, af allmän rådstuga,
och underställes Konungens befallningshafvande, som antingen utan förändring
fastställer eller ock ogillar de fattade besluten (2 §). Närmaste
öfverinseendet öfver stads bebyggande utöfvas af en för detta ändamål tillsatt
byggnadsnämnd, bland hvars ledamöter skall ingå en af magistratens
lagfarna ledamöter. Finnes ej magistrat, har den styrelse, som är i dess
ställe, att till ledamot i nämnden utse någon inom sig, äfven om han icke
är lagfaren (3 §). Byggnadsnämnden upptager och afgör alla ärenden,
som skola bedömas enligt byggnadsstadgan eller stads särskilda byggnadsordning
och icke enligt särskildt stadgande tillhöra annan myndighet (6 §

1 mom.). Särskildt bör byggnadsnämnden ägna synnerlig uppmärksamhet,
bland annat, däråt, att i afseende å stadsplanen vidtagas alla de förbättringar,
som kunna åstadkommas, att hvad som därutinnan varder bestämdt
noga efterlefves samt att tomtregleringarna blifva ändamålsenligt verkställda
och att byggnadstomterna därvid erhålla tillräckligt ytinnehåll (6 §

2 mom.). I alla till byggnadsnämndens omvårdnad hörande frågor af
sådan beskaffenhet, att de skola af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga
pröfvas, äger nämnden att hos bemälda myndigheter väcka förslag och göra
framställningar. Nämnden äger ock, där den finner omständigheterna därtill
föranleda, göra framställningar hos Konungens befallningshafvande (7 §
1 mom.), hvilken myndighet har att omsorgsfullt vaka öfver att städerna
blifva försedda med ändamålsenliga stadsplaner och byggnadsordningar samt
att stadsplanerna, byggnadsstadgan och byggnadsordningarna noga efterlefvas
(49 §). Drätselkammaren eller annan kommunens förvaltande myndighet,
som i byggnadsordningen bestämmes, bör vaka däröfver, att afvikelse
icke sker från syftet i byggnadsstadgan att ernå en väl ordnad
tomtindelning. Denna myndighet äger för sådant ändamål att, där anled -

ning förefinnes, öfverklaga byggnadsnämndens och Konungens befallningshafvandes
beslut, hvilka därför skola samma myndighet skyndsamt delgifvas
(17 § 3 inom.). Stadsplan skall noggrann! utläggas å karta i skala
1: 2,000 och skall, då planen insändes till fastställelse, karta jämte beskrifning
medfölja (11 §). Kvarters indelning i tomter bör, såvidt möjligt, ske

1 ett sammanhang för hela kvarteret (17 § 1 inom.). Vid tomtindelningar skall
noga tillses, att tomterna erhålla sådan form och storlek samt jämväl i
öfrigt så läggas, att de med iakttagande af byggnadsstadgans och byggnadsordningens
föreskrifter kunna ändamålsenligt bebyggas (18 § 1 inom.).
Tomts gränser skola så mycket ske kan göras raka och läggas i räta vinklar
emot såväl andra tomtlinjer som gatulinjen. Fordrar den fastställda
stadsplanen en något olika anordning härutinnan, förfares därefter (18 §

2 mom.). Byggnadstomt, som en gång blifvit till sina gränser bestämd,
bör icke, utan att synnerliga orsaker därtill föranleda, klyfvas i smärre
delar eller genom marks förläggande därifrån till annan tomt minskas
(19 § 1 inom.). Där befintlig tomtindelning är stridande mot hvad byggnadsstadgan
innehåller angående tomters form och storlek eller eljest befinnes
oändamålsenlig, böra åtgärder efter hand, då sådant kan ske, vidtagas
för förbättringars åstadkommande och bör byggnadsnämnden ägna
synnerlig omsorg häråt (19 § 2 inom.), öfver tomt, som på grund af
vederbörande'' myndighets beslut bildas eller förändras, skall tomtkarta upprättas,
och böra kommunerna tillse, att tomtkartor, där sådana icke finnas,
blifva, så fort omständigheterna medgifva, upprättade äfven för öfriga
tomter i städerna (20 § 1 mom.). Tomtkarta skall utvisa ej blott själfva
tomten med dess gränser utan ock tomtens läge i förhållande till såväl
gata eller annan allmän plats som hvar och en af de angränsande tomterna.
Kartan skall åtföljas af nödig beskrifning (20 § 2 inom.). Originalexemplaret
af hvarje tomtkarta skall förvaras under byggnadsnämndens vård.
Dessa originalkartor skola upprättas i en skala af 1: 400 (20 § 3 mom.).
I byggnadsordningarna böra föreskrifter finnas om kontroll därå, att tomtkartorna
äro riktiga samt att byggnadstomterna å marken bibehållas vid
sina lagligen bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll i öfverensstämmelse
med dessa kartor (21 §). Vid ansökan om byggnadslof skall tomtkarta
bifogas, å hvilken den byggnad, ansökningen afser, finnes till sitt rätta
läge och omfång utmärkt (37 §). Byggnadsnämnden skall, innan deri gifver
lof att bygga vid gata eller allmän plats, tillse, huru byggnadslinjen mot
gatan eller den allmänna platsen rätteligen bör ligga, samt, i fall härvid
ändring af tomtens gränser anses böra ske, skyndsamt därom göra framställning
hos stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, hos allmän rådstuga
och afvakta beslut i frågan (39 §). När byggnad blifvit uppförd,

skall den till sitt rätta läge och omfång utmärkas å en hos byggnadsnämnden
förvarad karta öfver staden, på hvilken jämväl de särskilda tomterna
äro upptagna (41 §). öfver byggnadsnämnds beslut må klagan föras
hos Konungens befallningshafvande (47 § 2 inom.).

Den genom byggnadsstadgan föreskrifna tomtindelningen var, likasom
ock ändring i sådan indelning, från början uteslutande en administrativ
åtgärd, som ej omedelbart inverkade på rättsförhållandena rörande de områden,
som indelats i tomter. Ofta upprättades stadsplaner och tomtindelningar
från en teoretiskt sedt tilltalande synpunkt men utan hänsyn till
bestående äganderättsförhållanden, då vederbörande samhällen ej hade någon
skyldighet att för planernas genomförande vidkännas några ekonomiska
uppoffringar. Sålunda uppgjorda stadsplaner och tomtindelningar hafva
därför i många fall ej kunnat genomföras utan stannat på papperet, likasom
i ärenden angående lagfart eller inteckning hänsyn ej heller tagits
till tomtindelningar, om de däruti ingående tomterna ej sammanföllo med
de rättsligt bestående fastigheterna. Ändring i tomtindelningen inverkade
ej på den rätt, som tillkom innehafvaren af förut gällande inteckningar.
Häraf blef följden å ena sidan att område, som lagts till en tomt, icke
kom att häfta för de i tomten förut beviljade inteckningar, och å andra
sidan att område, som afstyckats från tomt, kom att fortfarande vara besväradt
af de inteckningar, som vid tiden för afstyckande! besvärade tomten,
äfven om området förenats med en angränsande tomt. För att undanröja dessa
missförhållanden, hvilka särskild! föranledde olägenheter vid exekutiva auktioner,
tillkom lagen den 26 maj 1899 angående förändring af tomts område,
hvilken åsyftade att för de fall, som omfattades af lagen, ändring i tomtindelning
icke skulle komma till stånd utan att samtidigt tillsåges, att de områden,
som i följd af ändringen skulle hvart för sig bilda tomter, jämväl hvart
för sig blefve enheter i lagfarts- och inteckningshänseende. I sådant hänseende
gjordes i 17 § af byggnadsstadgan det tillägg att i dylika fall beslut
om jämkning i gällande tomtindelning icke skulle gå i verkställighet,
förrän rätten lämnat sitt medgifvande till åtgärden. Rättens bifall gjordes
genom sistnämnda lag beroende däraf att äganderätts- och inteckningsförhållandena
vore så ordnade, som ofvan sagts. Till en början var föreskrifvet
att ansökning hos rätten om medgifvande till ändringen skulle
göras inom viss tid efter det den administrativa myndighetens beslut
vunnit laga kraft. Gjordes ej ansökning hos rätten inom föreskrifven tid
eller afslogs ansökningen, förföll det administrativa beslutet om ändring i
tomtindelningen. Häri har genom lagen den 31 augusti 1907 gjorts den
ändring att rättens medgifvande icke längre fordras för att en ändring af
tomtindelning skall komma till stånd, utan anses sådan ändring genom -

förd i och med det den administrativa myndighetens beslut vunnit laga
kraft. Detta beslut får dock i de fall, då rättens medgifvande erfordras, ej
synnerligen stor betydelse, innan sådant lämnats. Dessförinnan får enligt
7 § i 1907 års lag ej någon byggnad uppföras å den nya tomten, likasom
ägaren ock är förhindrad bebygga tomten eldigt de gamla gränserna. Men
ännu större betydelse ligger däri att i afseende å lagfarts- och inteckningsväsendet
samt alla därmed sammanhängande rättsliga förhållanden den
gamla tomtindelningen gäller intill dess rättens samtycke till förändringen
erhållits.

Den hufvudsakliga anledningen till att man i vissa fall vid ändring i
tomtindelningen ansett rättens tillstånd erfordras, är den att en tomt anses
såsom en sådan enhet att lagfart å och inteckning i visst område af densamma
icke böra kunna meddelas, i följd hvaraf ej heller en i tomt meddelad
inteckning kan dödas beträffande visst område af tomten.

Den 20 mars 1909 hafva utsedde kommitterade afgifvit betänkande
med förslag till byggnadsstadga för riket. 1 Bland de föreslagna nya bestämmelserna
torde i detta sammanhang endast böra erinras därom, att
hos byggnadsnämnden skall föras ett register så inrättadt, att därur för
hvarje fastighet lätteligen kan vinnas upplysning angående de af nämnden
rörande densamma fattade beslut (5 §), att tomtindelning inom kvarter
bör, därest laga hinder icke möter, ske i ett sammanhang för hela kvarteret
(24 § 1 mom.), att vid tomtindelning skall tillses, att hvarje tomt får gränslinje
mot gata, som är afsedd för allmänt begagnande (24 § 2 inom.), att i beskrifning
till tomtkarta skall så vidt möjligt omförmälas de servitutsaftal, som beröra
tomten, att originalexemplaret af hvarje tomtkarta icke må upprättas
i mindre skala än 1 : 400 (26 §) samt att i byggnadsordning skola intagas
närmare bestämmelser om tomtmätning och tomtkartas upprättande
i syfte att tomts gränser varda rätt upptagna och å karta återgifna
äfvensom nödiga föreskrifter för utöfvande af kontroll därå att tomts
gränser å marken förblifva i öfverensstämmelse med tomtkartan (27 §).

Innan kommitterade härefter, med ledning af byggnadsordningarna
och inkomna uppgifter gifva en framställning af förhållandena i afseende

1 Samma kommitterade hafva den 23 mars 1909 afgifvit betänkande med förslag
till lag om ändrad lydelse af 1, 2, 5, 10 och 37 §§ i 1907 års lag angående stadsplan och
tomtindelning m. m. Ändringsförslagen åsyfta förekommandet af olägenheter i följd af bebyggande
af områden, som därtill äro ur hälsosynpunkt otjänliga: de föreslagna bestämmelserna
skulle gifvetvis äfven komma att påverka fastighetsbildningen, men då de icke beröra de förhållanden,
som komma i betraktande vid upprättandet af ett fastighetsregister till underlag
för nya fastighetsböcker, har det ansetts öfverflödigt att i föreliggande betänkande intaga en
närmare redogörelse för nämnda förslag.

7—09308. Fastighetsregisterkommiltens bet.

å stadsplan och tomtindelning samt fastighetsindelningen inom det i
tomter indelade området i städerna, torde en redogörelse böra lämnas beträffande
den personal, som i senare tid i städerna användts för mätningar.

Den för mät- På sätt ofvan nämnts hade redan före utfärdandet af 1874 års

''användaper- byggnadsstadga i flera städer anställts särskilda tjänstemän för mätningar.
sonat sedan För närvarande finnas i 61 städer sådana särskilda tjänstemän, vanligen
ar 1874. j^a]]a(je stadsingenjörer (stadslandtmåtare, stadsbyggmästare, stadsinspektörer
etc.), af Indika en del dock endast förordnats för tillfället. I
Stockholm finnes en stadsingenjör, en vice stadsingenjör, en stadsplaneingenjör,
en förste kontrollingenjör, en andre kontrollingenjör, en utstakningsingenjör,
två planmätningsingenjörer samt en arkivarie och en kanslist.
I Göteborg äro anställda en förste stadsingenjör, tjänstgörande såsom
stadsplaneingenjör, en ingenjör, benämnd andre stadsingenjör, och en
byråingenjör. Dessa tjänstemän tillsättas i en del städer af byggnadsnämnden
och drätselkammaren gemensamt eller af endera af dessa myndigheter
eller af en utaf ledamöter af dessa bestående valnämnd eller af
magistraten efter yttrande eller förslag af vissa stadens myndigheter,
men i regel sker tillsättningen af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga
efter yttrande eller förslag af vissa stadens myndigheter. Tillsättningen
sker i en del städer för vissa år, men vanligen för obestämd tid med viss
uppsägningstid. De för berörda tjänstemän utfärdade instruktioner äro i
allmänhet fastställda af stadsfullmäktige eller af någon af stadens mvndig O

O J o

heter eller förvaltande verk. Endast mera sällan har instruktionen underställts
Konungens befallningshafvandes stadfästelse.

Någon kompetens för mätningsinannabefattning i stad tinnes ej föreskrifven
i allmän författning och förekomma i de för särskilda städer fastställda
byggnadsordningar eller instruktioner för stadsingenjörerna etc.
endast i ett fåtal fall bestämmelser i detta afseende. Så fordras för anställning
såsom stadsingenjör i Göteborg och Jönköping att hafva aflagt
antingen landtmäteriexamen eller ock fullständig examen från tekniska
högskolans fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst eller motsvarande
afdelning vid Chalmers tekniska läroanstalt samt att dessutom äga tillfredsställande
vitsord om praktisk skicklighet i geodetisk mätning och i
Stockholm att hafva aflagt antingen landtmäteriexamen eller fullständig afgångsexamen
från tekniska högskolan i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst
samt dessutom tillfredsställande vitsord om praktisk duglighet
i geodetisk mätning, i Härnösand att hafva aflagt landtmäteriexamen
samt styrkt praktisk skicklighet i allt hvad till landtmäteriet hör, i Örebro
att vara konstituerad vice kommissionslandtmätare eller befordrad till kom -

missionslandtmätare, i Östersund att hafva genomgått något af rikets högre
tekniska läroverk samt förvärfvat praktisk duglighet i väg- och vattenbyggnadsfacket,
i Västervik att hafva genomgått högre tekniskt läroverk
eller på annat sätt visat lämplighet för tjänsten, hvarvid afseende äfven
skall fästas vid kännedom i tomtmätning, i Trelleborg att hafva genomgått
högre tekniskt läroverk eller på annat sätt visat lämplighet för tjänsten,
hvarvid äfven bör fästas afseende vid kännedom i noggranna mätningssätt
och stadsplaners upprättande, samt i Eskilstuna och Falun att hafva
genomgått tekniskt läroverk.

Med afseende å den kompetens, som innehafves af de personer,
hvilka för närvarande bestrida mätningsmannabefattning i städerna, har
uppgifvits för fem städer (Falköping, Galle, Skara, Örebro och Örnsköldsvik)
att mätningsmannen aflagt landtmäteriexamen, för en stad (Trelleborg)
att han aflagt landtmäteriexamen och genomgått tekniska högskolans
fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst, för elfva städer (Eksjö,
Halmstad, Härnösand, Kalmar, Kristianstad, Landskrona, Skanör med Falsterbo,
Sundsvall, Söderhamn, Uppsala och Västervik) att han genomgått tekniska
högskolans fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst, med tillägg för
mätningsmannen i Uppsala, att han tillika varit elev hos landtmätare, för
sju städer (Falkenberg, Karlskrona, Kristinehamn, Lysekil, Nyköping, Strängnäs
och Ystad) att han genomgått tekniska högskolan utan att särskild
fackskola i uppgiften angifvits, för tretton städer (Borås, Filipstad, Hälsingborg,
Jönköping, Karlstad, Luleå, Mariestad, Strömstad, Södertälje,
Varberg, Västerås, Ängelholm och Östersund) att han genomgått Chalmers
tekniska läroanstalt i Göteborg, med tillägg beträffande tre af dessa (Hälsingborg,
Jönköping och Strömstad) att han genomgått sagda läroanstalts afdelning
för väg- och vattenbyggnadskonst, beträffande Filipstad att han tillika genomgått
Polytechnicum i Zurich samt beträffande Södertälje att han jämväl vore i
besittning af betyg af landtmätare om kompetens i landtmäterigöromål, för
en stad (Eskilstuna) att han idkat studier vid tekniska högskolan samt innehade
afgångsbetyg efter genomgången föreskrifven U/Vårig kurs vid tekniska högskolan
i Dresden, för en (Uddevalla) att han vore utexaminerad från högi’e tekniskt
läroverk, för en (Umeå) att han hade teknisk högskoleutbildning, för
en (Oskarshamn) att han genomgått högre teknisk läroanstalt samt genom
praktik vunnit erfarenhet, för tre (Borgholm, Falun och Malmö) att han
genomgått teknisk elementarskola, för två (Arboga och Köping) att han
genomgått byggnadsyrkesskolan i Stockholm, för en (Alingsås) att han
aflagt examen i fältmätning och afvägning vid byggnadsyrkesskolan i
Stockholm, för en (Hudiksvall) att han genomgått tekniskt läroverk samt
4-årig kurs vid arkitekturskolan vid akademien för de fria konsterna, för en

(Lidköping) att han genomgått kurs i fältmätning samt såsom arbetschef
vid olika arbeten i mera än 10 år deltagit i och utfört förefallande mätningar,
för en (Lund) att han genomgått tekniskt läroverk samt vunnit
erfarenhet i mätning i utlandet, för en (Norrköping) att han hade teknisk
underbyggnad och 25 års praktik som biträdande stadsingeniör, för en
(Piteå) att han deltagit i landtmäterikurs vid tekniska högskolan, för en
(Sala) att han genomgått bergsskolan i Falun, för en (Söderköping) att
han varit fanjunkare vid fortifikationen, för en (Visby) att han vore löjtnant
i väg- och vattenbyggnadskåren, för en (Vänersborg) att han innehade
betyg af landtmätare, samt för en (Växjö) att han genomgått navigationsskola
samt praktiserat såsom ingenjör i Sverige och Amerika.

Att städerna själfva ansett sig befogade bestämma kompetensen för
ifrågavarande tjänstemän sammanhänger nära därmed att de endast i ett
mindre antal städer uteslutande hafva mätningsgöromål utan i regeln hafva
till uppdrag att äfven i öfrigt tjänstgöra såsom tekniska biträden åt stadens
förvaltande verk och myndigheter.

Där stadsingenjör, stadslandtmätare eller annan sådan tjänsteman
finnes i stad anställd, åtnjuter denne med undantag endast för ett fåtal
städer fast lön och utgör denna enligt de uppgifter, som i sådant hänseende
lämnats, bortsedt från ålderstil lägg, i Örnsköldsvik 500 kronor, i Söderköping
800 kronor, i Sölvesborg 900 kronor, i Härnösand, Mariestad, Motala
och Ystad 1,000 kronor, i Sala 1,400 kronor, i Lund och Malmö 1,500 kronor,
i Hudiksvall 1,800 kronor, i Alingsås, Västerås och Ängelholm 2,000 kronor,
i Hälsingborg, Kristianstad, Kristinehamn, Lysekil, Norrköping, Strängnäs,
Strömstad, Uppsala och Vänersborg 2,500 kronor, i Eksjö, Filipstad, Köping,
Nyköping, Oskarshamn, Västervik och Östersund 3,000 kronor, i
Arboga, Falkenberg och Gäfle 3,500 kronor, i Trelleborg 3,600 kronor, i
Eskilstuna, Jönköping, Landskrona, Lidköping, Södertälje, Umeå och Visby
4,000 kronor, i Halmstad, Karlskrona och Karlstad 4,500 kronor, i Luleå,
Uddevalla och Örebro 5,000 kronor samt i Kalmar 8,000 kronor, allt årligen.
I Göteborg åtnjuter förste stad singenjören 8,000 kronor, andre
stad singenjören 5,000 kronor och byråingenjören 3,500 kronor i årlig lön.
I Stoclvholm åtnjuter stadsingenjören 7,500 kronor, vice stadsingenjören

5.500 kronor, stadsplane-, förste kontroll- och utstakningsingenjörerna

4.500 kronor, andre kontroll- och planmätningsingenjörerna samt arkivarie!!

3.500 kronor och kanslisten 3,000 kronor i årlig lön.

Jämte det mätningsmannen hafva fast lön, äro de i allmänhet äfven
berättigade till ersättning efter taxa eller öfverenskommelse, där de af
enskilda anlitas för mätningar, och i en del fall äfven då de sålunda tagas
i anspråk af städerna själfva, och torde den fasta lönen väsentligen utgöra

ersättning för deras åligganden i öfrigt, där ej, såsom i en del städer är
fallet, ersättningen för mätningar åt enskilda ingår till stadskassan.

På förfrågan, huruvida i stad, där stadsingenjör, stadslandtmätare eller
annan dylik tjänsteman finnes anställd, fastighetsägare för mätningar och
dylikt äro berättigade använda annan person än denne, har för en del städer
gifvits det svar, att bestämmelser därom saknades eller att direkt förbud däremot
ej meddelats. För flertalet städer har emellertid uppgifvits, att någon
sådan rätt ej förefunnes, åtminstone icke då det gällde det i tomter indelade
eller planlagda området, samt att äfven därutanför stadsingenjör i allmänhet
verkställde mätningar. Där annan än stadsingenjören anlitats, synes det i
allmänhet hafva varit landtmätare, men stundom landtbruksingenjör, byggnadsnämnden,
dess sekreterare, enskild person etc. I Örebro skall förrättning,
som verkställts af annan än stadslandtmätaren, attesteras af denne.

I öfriga än här ofvan omförmälda 61 städer synas särskilda tjänstemän
för verkställande af mätningar och andra landtmäteriförrättningar ej
hafva anställts. Enligt hvad inkomna uppgifter utvisa, anlitas därför: i Sigtuna
hvilken person som helst, godkänd af byggnadsnämnden, i Enköping
ingenjör, i Säter en person, som i 30 år sysslat med landtmäteriförrättningar,
i Trosa tidigare landtmätare och stadsingenjör, under senare år
civilingenjör, i Hjo merendels landtmätare men eljest byggmästare eller
annan lämplig person, i Skenninge landtmätare eller stadsingenjör, i Lindesberg
vid viktigare landtmäteriförrättningar landtmätare men vid smärre
mätningar, som erfordras för uppgörande af karta öfver tomter eller afsöndrade
områden utom stadsplan, därtill kompetent person, som icke aflagt
landtmäteriexamen, i Nora vid mätningar en person, som genomgått
Alnarps landtbruksinstitut, vid andra förrättningar landtmätare, i Grenna
vid förefallande mindre mätningar å tomter i staden tillfälligtvis boende
jägmästare, i Mariefred landtmätare, om så erfordras efter förordnande af
Konungens befallningshafvande, eller, där sådant förordnande ej erfordras och
parterna därom förenas, annan kompetent person, som af byggnadsnämnden
eller rådstufvurätten kan godkännas, i Huskvarna landtmätare eller af landtmätare
godkänd assistent, på senare tid understundom ingenjör, samt i Mariestad
landtmätare eller annan kompetent person, som godkännes af byggnadsnämnden
eller rådstufvurätten. I öfriga städer synas mätningar uteslutande
eller åtminstone i allmänhet hafva verkställts af landtmätare.

Rikets tekniska läroanstalter äro tekniska högskolan, Chalmers tekniska
läroanstalt i Göteborg, de tekniska elementarskolorna i Malmö, Norrköping,
Örebro, Borås och Härnösand, tekniska skolan i Stockholm och tekniska skolan
i Eskilstuna.1 Åt tekniska högskolans elever meddelas, oafsedt hvilken fack 1

Härförutom finnas några privata tekniska skolor.

skola1 inom läroanstalten de genomgå, under andra årets kurs undervisning i
geodesi och topografi, bestående i en öfverblick af geodesiens ändamål och
indelning med mera, instrument- och mätningslära samt textning och kartritning.
Omkring en månad under sommaren sysselsättas eleverna uteslutande
med praktiska öfningar på fältet samt upprättande af kartor öfver de verkställda
mätningarna. De elever, som genomgå fackskolan för väg- och
vattenbyggnadskonst, sysselsättas dessutom under samma års kurs ytterligare
någon tid med arbeten å fältet. Dessa elever erhålla äfven
under det tredje och fjärde eller sista året, de vistas vid skolan, ytterligare
undervisning i geodesien i förening med öfningar på fältet. Härvid
genomgås de första grunderna af den sfäriska astronomien, bestämning af
latitud, longitud och azimut, med räkneöfningar. Därjämte förekomma öfningar
i afläsning af nonier och skrufmikroskop, justering af teodoliter
med flera instrument. Vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg erhålla
de elever, som i högre afdelningen genomgå mekaniska fackskolan,
elektrotekniska fackskolan, husbyggnadsfackskolan eller väg- och vattenbyggnadsfackskolan,
under andra årets kurs undervisning i instrumentlära
eller kännedom om och justering af instrument för vinkel mätning, för afståndsbestämning,
för utsättning af räta vinklar m. in., för afvägning, för
grafisk planmätning, distans- och höjdmätningsinstrument samt instrument
för ytmätning och afräkning; i mätningslära omfattande dels horisontal
mätning eller koordinatmätning och grafisk mätning samt utstakning
af cirkelkurvor, dels ock vertikal mätning eller sträck afvägning, profilers
upprättande, ytafvägning och upprättande af nivåkartor. Till kursen
höra praktiska öfningar å fältet, vanligen under fyra dagar, hvarunder ett
område af växlande terräng upptages å landtboäteritaflor för att senare
renritas. Samtidigt därmed utföras nivelleringsarbeten och utstakning af
kurvor. Eleverna i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst genomgå
sedan under tredje och fjärde årens kurs i högre afdelningen de enklaste
grunderna af den sfäriska geometrien med tillämpning på mätningar å
jordytan, felutjämning vid geodetiska mätningar och bestämning af latitud
och longitud. Vidare förekomma öfningar i afläsning af nonier och
skrufmikroskop samt justering af teodoliter och andra instrument. Under
cirka tre veckors tid förekomma öfningar å fältet, hvarefter de därvid erhållna
mätningsresultaten bearbetas.

Stadgarna för de tekniska elementarskolorna upptaga bland undervisningsämnena
äfven »praktisk geometri; första grunderna af läran om

1 Fackskolorna äro: fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi,
fackskolan för elektroteknik, fackskolan för kemisk teknologi, fackskolan för bergsvetenskap,
fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst och fackskolan för arkitektur.

fältmätning och nivellering med därtill hörande ritning samt öfningar
på fältet». I fråga om den undervisning, som vid de särskilda tekniska
elementarskolorna i berörda hänseende meddelas, har med afseende å
skolan i Malmö uppgifvits att, sedan lärjungarna öfvats med justering af
erforderliga instrument och en del förberedande öfningar genomgåtts, öfningar
på fältet företagas under en tid af tio till tolf dagar, därvid ett
område uppmätes, hvarefter de under mätningen upprättade kartorna renritas.
För skolan i Örebro har meddelats, att teoretisk undervisning i
ämnet meddelas andra årskursen under vårterminen en timme i veckan,
hvarvid i korthet genomgås stakning och mätning af räta linjer, kurvor
(helt litet) och vinklar, fältmätning, innefattande koordinat- och mätbordsmätning
jämte kartläggning och något om ägodelning och gränsrätning,
samt höjdmätning, omfattande sträck- och ytafvägning med tillhörande
uppritning af profiler och nivåkurvor. Hvarje hösttermin pågå under fem
dagar med tredje årskursen öfningar på fältet, hvarvid ett mindre område
uppmätes samt mätning, stakning och afvägning företages af exempelvis en
på samma område inlagd väg. Sedermera upprättas karta öfver det uppmätta
området samt profilritningar till vägen. Hvarje lärjunge utför en kartoch
minst en profilritning. För skolan i Norrköping har meddelats, att i
tredje klassen lärjungarna en timme i veckan under läsåret erhålla undervisning
med afseende å de vanligaste mätningsinstrumenten, deras användning
och justering samt i ytberäkningsmetoder, olika sätt att grafiskt bestämma
punkters läge, mätning i polar- och rätvinkliga koordinater, afvägning,
längd- och tvärprofilers upprättande, nivåkurvor, kurvutstakning,
topografisk kartritning och kartbeteckningar. Dessutom förekomma under
22 timmar med samma årskurs praktiska öfningar på fältet med utstaknings-
och afvägningsarbeten samt planmätning. Vid tekniska elementarskolan
i Borås meddelas undervisning i praktisk geometri en timme i
veckan under vårterminen i andra årsklassen. I tredje årsklassen förekomma
därefter praktiska öfningar å fältet under sex dagar, därvid examinerad
landtmätare biträder. Angående undervisningen hafva i öfrigt lämnats
liknande uppgifter som för skolan i Norrköping, hvarjämte upplysts, att
efter mätningarna å fältet hvarje lärjunge upprättar karta öfver det uppmätta
området samt uppritar en afvägningsprofil öfver någon afvägd linje.
Vid tekniska elementarskolan i Härnösand meddelas åt lärjungarna i tredje
klassen under höstterminen en timme i veckan undervisning i instrumentoch
mätningslära, omfattande en kort kurs i fältmätning och afvägning.
Under fyra dagar företagas praktiska öfningar på fältet, därvid något
område uppmätes och afväges, hvarefter kartor med nivåkurvor med
mera upprättas af lärjungarna. Vid tekniska skolan i Stockholm er -

hålla de lärjungar, som genomgå byggnadsyrkesskolan, under tredje
årskursen en timme i veckan undervisning i fältmätning och afvägning.
Undervisningen ledes för närvarande af en jägmästare. Vid
tekniska skolan i Eskilstuna meddelas undervisning i de första grunderna
af planmätning och nivelering, hvarvid såsom praktisk tillämpning dels
ett mindre område kartlägges dels ock en profil utföres.

För att vinna inträde i väg- och vattenbyggnadskåren fordras, förutom
teknisk högskolebildning, vidare utbildning, hvilken dock är af helt
och hållet militär art.

landtmäteri- Från 47 städer hafva kommitterade erhållit gällande taxor å de arf förrättnin-

voden, som stadsingenjör eller annan dylik för staden antagen tjänsteman
■gar 1 stad'' är berättigad uppbära för verkställda mätningar. Dessa taxor äro

magistra -

allmänhet antagna af stadsfullmäktige,

ten, drätselkammaren eller byggnadsnämnden.

en del städer af

I ett flertal fall äro de
tillika fastställda af Konungens befallningshafvande. Taxorna afse i
allmänhet mätning inom planlagdt område, ofta endast mätning af tomt.
Enligt dessa utgör den ungefärliga kostnaden för uppmätning, kartläggning,
uträkning och beskrifning af en tomt om 1,000 kvadratmeter
i 4 städer mindre än 10 kronor (lägst i Hudiksvall, 4 kronor för fastemätning
å en tomt med bevis), i 21 mellan 10—20 kronor, i 18 mellan
20—30 kronor samt öfver 30 kronor endast i Malmö, där kostnaden uppgår
till nära 40 kronor. I dessa kostnader ingår i allmänhet ej kallelsekostnad,
ej heller kostnad för handtlangning. Däremot omfattar enligt åtskilliga
af taxorna den angifna kostnaden äfven utsättande af råstenar
eller märkpålar, hvilka anskaffas och bekostas af tomtägaren, jämte uppsättande
af sammanträdesprotokoll samt afkunnande af — förutom nämnda
protokoll — fullständig tomtkarta i 2 exemplar. Understundom inverkar
å arfvodet antalet bebyggda eller obebyggda vinklar. I en del taxor inträder
minskning i arfvodet, om flera angränsande tomter, som tillhöra samme
ägare, mätas på en gång, Taxan för Trelleborg skiljer mellan jordar och
tomter, som äro hänförliga till åker och äng, och sådana, som icke äro
det. I fråga om dessa senare är en lägre taxa fastställd. Endast i ett
mindre antal taxor förekomma bestämmelser angående arfvode för förättning
utom det planlagda området eller mätning af annat än tomt. Mätning
af annat område än tomt jämte karta skall, där fråga är om en areal af
1,0(J0 kvadratmeter, ersättas enligt taxan för Lund med 15 kronor 50 öre och
enligt taxan för Landskrona med 8 kronor 25 öre. Mätning och uträkning
af vret inom stadsplanen jämte karta ersättes enligt taxan för Luleå med 5
kronor, då skalan 1 : 2,000 användes. I Östersund ersättas mätning, uträkning

och karta i skala 1 : 2,000 öfver vretlott eller skogsskifte, då arealen ej öfverstiger
5,000 kvadratmeter, med 8 kronor. I samma stad ersättas mätning, uträkning
och karta i skalan 1 : 400 öfver byggnadsplats å vret- eller skogslott, då
arealen ej öfverstiger 1,500 kvadratmeter, med 15 kronor. I taxan för Falun
stadgas, att arfvode för mätning af mark utom det planlagda området utgår med
75 % af det enligt gällande landtmäteritaxa bestämda. Understundom finnes
stadgadt, att ersättning för förrättning afseende annat än tomt utgår med
visst belopp per half dag, hel dag eller timme (för hel dag 6—15 kronor)
eller att i fråga om område utom stadsplan landtmäteritaxan skall tillämpas.

Till 1909 års utgång gällde Kungl. Maj:ts taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
af den 10 juni 1881. Nu gällande taxa är af den
23 december 1909. I 15 § af denna stadgas, att i afseende å arfvode för
förrättning angående område, som hör till stad, skola de för förrättning
rörande jord å landet i taxan meddelade bestämmelser lända till efterrättelse
utom hvad angår mätning och uträkning af själfva stadsplanen
med förstad, hamn och dylikt, jämte därå varande tomter, 1 för hvilka
göromål arfvodet må beräknas till tre gånger det belopp, som eljest
skulle erläggas, eller ock utgå efter dagberäkning med tio kronor om dagen.

För mätning af jord å landet utgår ersättning efter särskilda tariffer,
olika för skilda skalor (1 : 1,000, 1 : 2,000, 1 : 4,000, 1 : 8,000). För mätning
i större skala än 1 : 1,000 eller mindre än 1 : 8,000 tillämpas dagberäkning.
Enligt 28 § äga emellertid taxans bestämmelser icke tillämpning i fråga
om ersättning till landtmätare för mätning, uträkning eller annan åtgärd,
som utföres efter siffermetod, och torde därför landtmätare beträffande sådana
göromål vara berättigad att, utan hänsyn till det i taxans 1 § meddelade
förbud mot aftal angående landtmäteriarfvode, med sakägare träffa
öfverenskommelse om godtgörelsens belopp.

I en del städer 2 har mätning efter siffermetod (triangelmätning) af
större eller mindre delar af deras områden verkställts, i några fall af
utländska undersåtar.

För bedömande af frågan om kostnaden för dy lig mätning må här meddelas
följande: Filosofie licentiaten H. von Zeipel, hvilken såsom sakkunnig biträdde
en af Stockholms stadsfullmäktige den 28 mars 1903 tillsatt kommitté
för utredning af frågan, om och i hvad omfattning triangelmätningsmetoden
borde i Stockholm tillämpas, och i sådan egenskap företog en resa för att taga
kännedom om, huru triangelmätningsmetoden tillämpats i en del städer i Sverige,
Norge, Danmark och Tyskland, har i sin berättelse öfver de under resan

1 Detta gäller äfven stadsplan i köping, hamnplats, fiskläge eller annat område, å
hvilket stadsplanelagen är tillämplig eller ifrågasättes att vinna tillämpning.

2 Se s. 234.

8—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

gjorda rön meddelat, att enligt upprättade kontrakt Malmö blifvit mot en
ersättning af 28,300 kronor triangelinätt af landtmäteriingenjören Curt Schade
från Erfurt, Hälsingborg af densamme för en kostnad af 23,000 kronor
och vissa områden i Jönköping af norske ingenjören J. Dahl mot en ersättning
af 7,800 kronor. Till dessa ersättningar hafva enligt kontrakten för resp.
städer kommit kostnaden för det till utmärkandet af triangel- och polygonpunkter
erforderliga materialet af järn, trä och sten, hvad som erfordrats
för uppsättande af signaler samt till handtlangning, v. Zeipel meddelar,
att polygonpunkterna kostade staden Malmö 4,300 kronor och att
enligt kontraktet mellan Schade och staden Hälsingborg kostnaden för material
till triangelpunkter etc. samt handtlangning ej fick öfverstiga 2,000
kronor. Enligt kontraktet mellan Schade och Malmö skulle mätningen
utföras under loppet af 2 år och omfatta följande arbeten:

1) trigonometriska arbeten;

2) polygonometriska arbeten;

3) uppmätning af gatu- och vägnätet samt gränserna mellan statens,
stadens ech enskildes ägor. Härvid skulle inberäknas äfven järnvägar
(hufvudspåren), kanaler och spårvägar samt gas-, vatten-, kloak- och elektricitetsledningar.
I området utanför stadens tätt bebyggda delar skulle
uppmätas och kartläggas alla byggnadskomplexer och enstaka liggande
byggnader, fastigheternas ägogränser dock ej inbegripna;

4) upprättandet af renritade kartor, omfattande en Översiktsplan af
det polygonometriska nätet i skalan 1 : 10,000, en plan öfver gatu- och
vägnätet i skalan 1 : 1,000 samt specialkartor öfver byggnadskvarter och
motsvarande områden i tätt bebyggda stadsdelar i skalan 1 : 400 och en
öfversiktskarta öfver gatu- och vägnätet i skalan 1 : 400;

5) arealuträkning öfver dels staden och dess område i dess helhet,
dels de olika områdena inom nätet hvart för sig; samt

6) aflämnande af öfverskådligt ordnade manualer och uträkningshäften.

Af i hufvudsak samma innehåll äro kontrakten angående triangel mätning

af Hälsingborg och Jönköping.

Enligt meddelande från drätselkammaren i Jönköping är arealen af
de områden, som blifvit af ingenjören Dahl triangelmätta, 28,3450 hektar,
och har sammanlagda kostnaden uppgått till 11,684 kronor 81 öre.1

1 Stadsingenjören i Jönköping kar senare meddelat, att efter de utaf Dahl verkställda
mätningarna områden med en sammanlagd areal af omkring 1,5 4 9,57 hektar hlifvit
under distriktslandtmätaren K. Rydéns öfverinseende triangelmätta, att denna mätning ej omfattat
särskild fastighets- eller tomtmätning, att därvid emellan en del lägenheter rågångsförrättningar
blifvit utförda samt att kostnaden för denna senare mätning belöpt sig till
40,000 kronor.

Af städernas område om c:a 134,000 hektar äro enligt tab. 1 endast Stadsplaner
c:a 14,500 hektar planlagda. Där fastställelse å stadsplan meddelats, hardelnina^de
detta i allmänhet skett efter byggnadsstadgans utfärdande, men förekomma särskilda
många fall, där sådan fastställelse af Konungen lämnats äfven dessförinnan; stadsplaner
och är det relativt stora områden, för hvilka endast finnes af ålder bestående
stadsplan.

Stadsplanekartorna hafva väl i allmänhet upprättats af landtmätare
eller stadsingenjör, men hafva dock, i saknad af bestämd föreskrift härutinnan,
i många fall för dylika kartors upprättande anlitats annan än landtmätare,
t. ex. tjänstemän i väg- och vattenbyggnadskåren, arkitekter, civilingenjörer
etc.

Stadsplan behöfver ej vara sammanhängande, utan kan särskild plan
fastställas för sådant till stad hörande område, som lämpligen kan för sig
bebyggas utan samband med stadens planlagda område i öfrigt.

Enligt såväl 1874 års byggnadsstadga som 1907 års lag kan, på Tomtindelsätt
ofvan nämnts, fastställelse af tomtindelning ske dels af Konungen nmg''
efter beslut af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, af allmän rådstuga,
dels ock af Konungens befallningshafvande efter beslut af byggnadsnämnden.
Det senare är hufvudregeln. Att tomtindelning fastställes af Konungen
i samband med stadsplanens fastställande är ett undantagsförhållande;
och är det gifvet att, där numera skulle inträffa att tomtindelning
uppritas på den stadsplanekarta, som ingifves till Konungen, denna
indelning ej kan anses blifva fastställd af Konungen allenast genom
stadsplanens fastställande, utan förutsättes ett speciellt beslut därom af
Konungen. Så synes däremot saken ej hafva uppfattats före utfärdandet
af 1874 års byggnadsstadga, utan torde man då i allmänhet hafva gått ut
ifrån, att å stadsplanekartan inlagd tomtindelning vore att anse såsom
fastställd i och med stadsplanens fastställande äfven utan sådant speciellt
beslut af Konungen; och torde denna uppfattning i ganska stor utsträckning
hafva gjort sig gällande äfven länge efter byggnadsstadgans utfärdande.

Där en sådan uppfattning sedan längre tid gällt, torde väl den å
stadsplanekartan upptagna tomtindelning, särskildt där tomterna blifvit
föremål för lagfart, vid fastighetsregistrets upprättande böra betraktas såsom
i vederbörlig ordning fastställd och det äfven där stadsplanen tillkommit
efter byggnadsstadgans utfärdande.

I åtskilliga städer är hela det planlagda området genom beslut af
vederbörlig myndighet indeladt i tomter, men finnas å andra sidan flera
städer, där icke någon fastställd tomtindelning förekommer.

Tomtkartor.

Flertalet tomter i städerna ingår väl i tomtindelning, som i vederbörlig
ordning fastställts, men tinnes dock i samtliga städer — med undantag
för Alingsås, Borgholm, Borås, Enköping, Eskilstuna, Eslöf, Grenna,
Haparanda, Hedemora, Huskvarna, Jönköping, Karlskrona, Karlstad, Kristinehamn,
Kungälf, Köping, Laholm, Linköping, Luleå, Nora, Oskarshamn,
Ronneby, Skara, Skellefteå, Skenninge, Sköfde, Strömstad, Sundsvall, Säter,
Söderhamn, Sölvesborg, Tidaholm, Trelleborg, Uddevalla, Ulricehamn, Varberg,
Vänersborg, Västervik, Växjö, Örnsköldsvik, Östersund och östhammar
— af ålder bestående, ej fastställd tomtindelning. Med af ålder bestående
tomtindelning närmast jämförligt är väl det förhållande att utan vederbörlig
fastställelse tomter styckats och de särskilda delarna sedan hvar för
sig lagfarits. Däremot torde, ehuru i 1907 års lag användts beteckningen
befintlig tomtindelning, sådana tomter, som genom enskild åtgärd bildats
inom det planlagda området, efter det stadsplan fastställts, icke, äfven
om de i vissa afseenden behandlats såsom tomter, kunna räknas såsom
tomter i lagens mening innan fastställelse i vederbörlig ordning
meddelats.

Kvarters indelning i byggnadstomter skall enligt byggnadsstadgan
17 § 1 mom. så vidt möjligt ske i ett sammanhang för hela kvarteret,
men detta utesluter icke, att jämkning kan äga rum i afseende ä en eller
annan tomt. I det af utsedda kommitterade afgifna förslag till ny byggnadsstadga
för riket har, på sätt redan anförts, detta stadgande fått
den lydelse, att tomtindelning inom kvarter bör, därest laga hinder ej
möter, ske i ett sammanhang för hela kvarteret. Såsom motiv härför
har framhållits att, om ej regeln vore, att tomtindelning skedde på en
gång för hela kvarteret, förhållandena tilläfventyrs komme att gestalta sig
så, att en rationell tomtindelning för den mark inom ett kvarter, hvilken
sist blefve indelad till tomter, fullständigt omöjliggjordes samt att, då momentet
gifvits ofvanberörda lydelse, det berodde därpå att i 4 § af 1907 års
lag förutsatts, att tomtindelning finge ske å en del af ett kvarter.

På sätt ofvan nämnts föreskrifves i 20 § byggnadsstadgan, att öfver
hvarje tomt, som på grund af vederbörande myndighets beslut bildas
eller förändras, tomtkarta skall upprättas i skala 1 :400. Tomtkartan,
som skall åtföljas af nödig beskrifning, skall utvisa ej blott själfva
tomten med dess gränser utan ock tomtens läge i förhållande till såväl
gata eller annan allmän plats som hvar och eu af de angränsande tomterna.

I öfrigt hänvisar byggnadsstadgan beträffande tomtkartorna till de
särskilda byggnadsordningarna, i hvilka böra finnas föreskrifter om kontroll
därå att berörda kartor äro riktiga samt att byggnadstomterna gå

Öl

marken bibehållas vid sina lagligen bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll
i öfverensstämmelse med dessa kartor.

Enligt byggnadsordningarna är det byggnadsnämnden, som denna
kontroll närmast åligger, och har man i de flesta byggnadsordningar sökt
vinna trygghet i afseende å tomtkartornas riktighet genom föreskrifter,
huru vid deras upprättande skall tillgå.

Där byggnadsordningarna härutinnan innehålla föreskrifter, afse
dessa dels den person, genom hvilken mätningen skall ske, och dels sättet,
huru denna skall verkställas.

I förstnämnda afseende synas byggnadsordningarna förutsätta, att
tomtkartornas upprättande egentligen är ett åliggande för byggnadsnämnden,
på sätt uttryckligen sägs i en del byggnadsordningar, eller att det
i allt fall är staden eller dess myndigheter, som äga att bestämma den
kompetens, som för tomtmätningar erfordras, hvarvid man torde hafva
hämtat stöd af 5 § byggnadsstadgan, som innehåller, att stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga, äga bestämma, hvilka tjänstebiträden
byggnadsnämnden skall hafva till sitt förfogande, och att byggnadsnämnden
själf antager och entledigar sina tjänstebiträden, där ej i byggnadsordningen
angående en eller flera bland dem annorlunda bestämmes.

Där i byggnadsordningarna bestämmelser meddelas om den person,
genom hvilken tomtmätning skall verkställas, är det hufvudregeln, att, om
särskild person anställts för mätningar, hvilket, på sätt ofvan nämnts, är
fallet i ett stort antal städer, det är denne, som angifves såsom mätningsman.
Eljest föreskrifves, där bestämmelser därutinnan förekomma, att
tomtmätningen skall ske af landtmätare (Kristinehamn, Laholm, Lindesberg
och Växjö), af landtmätare eller stadsingenjör, om sådan finnes (Alingsås),
af landtmätare eller annan sakkunnig person, som därtill blifvit af byggnadsnämnden
antagen eller särskildt förordnad (Söderköping), af landtmätare
eller annan person, som byggnadsnämnden därtill förordnat antingen
för viss tid, icke utöfver ett år, eller för hvarje särskildt fåll
(Skanör med Falsterbo), af landtmätare eller därtill kompetent stadsingenjör
(Oskarshamn), af stadsingenjör eller, om sådan ej finnes, af i
facket bildad person, som byggnadsnämnden förordnar (Falköping, Lysekil
och Mariestad), med tillägg för de båda senare städerna att han skall vara
behörig verkställa sådan förrättning, af stadsingenjören, stadsbyggmästaren
eller, om sådana tjänsteman ej finnas, annan i facket bildad person, som
nämnden därom anmodar (Åmål), af stadsingenjören eller den förrättningsman,
som därtill förordnas (Norrköping), af stadsingenjören eller annan
af byggnadsnämnden förordnad sakkunnig eller lämplig person (Halmstad,

Hvem förrättar
tomtmätning? -

Luleå och Skara), af sakkunnig person (Skellefteå, Skenninge, Varberg och
Strömstad), för de två senare städerna med det tillagda villkor att han
därtill skall hafva erhållit byggnadsnämndens uppdrag, af en utaf
drätselkammaren kallad ingenjör (Trosa), af en utaf byggnadsnämnden förordnad
person ( Söderhamn), af förrättningsman, hvilken byggnadsnämnden
förordnar (Lidköping), eller af behörig person (Piteå).

Hvad sålunda föreskrifvits om mätning gäller i regel äfven beträffande
utstakning af tomt å marken vid nybyggnad.

Sättet för Hvad härefter angår själfva sättet för tomtkartas upprättande, sak upprduande.

nas i byggnadsordningarna för Askersund, Borgholm, Eksjö, Falkenberg,
Grenna, Kungälf, Hedemora, Kristinehamn, Norrtälje, Piteå, Skellefteå,
Skenninge, Säter, Sölvesborg, Umeå, Vaxholm, Vimmerby, Oregrund, Östersund
och östhammar närmare bestämmelser utöfver hvad byggnadsstadgan
härutinnan innehåller. För en del af dessa städer framhålles endast, att
byggnadsnämnden skall tillse och granska, att tomtkartorna äro riktiga.
I Falkenberg skall denna kontroll ske genom behörig person eller byggnadsnämnden.
För Askersund säges, att tomtkartorna ej äro giltiga, om
de ej äro försedda med byggnadsnämndens intyg om deras giltighet; för
Öregrund och Östhammar, att för åstadkommande af kontroll tomtkarta
af byggnadsnämnden skall jämföras med byggnadstomten; för Piteå, att
byggnadsnämnden, då den så finner nödigt, äger låta genom mätning och
uträkning af behörig person verkställa kontroll därå, att tomtkartorna äro
riktiga; för Eksjö, att tomtkartan skall åtföljas af kort beskrifning, upptagande
bland annat dagen, då mätningen blifvit verkställd, tomtägarnas
och de närvarande grannarnas eller deras ombuds namn samt uppgift å
tomtens läge, storlek och beskaffenhet; för Sölvesborg, att tomtkarta, som
till byggnadsnämnden inkommit, af stadsbyggmästaren skall jämföras ej
mindre med kartan öfver stadsplanen och stadens allmänna tomtkarta än
äfven med marken i grannarnas närvaro samt af honom medelst påskrift
till riktigheten bestyrkas; samt för Norrtälje, att tomtkartor, som till byggnadsnämnden
ingifvas, skola af byggnadsinspektören eller annan af nämnden
antagen sakkunnig person jämföras ej mindre med kartan öfver stadsplanen
än äfven, sedan grannarna blifvit tillkallade, med marken samt af
honom medelst påskrift till riktigheten bestyrkas.

De fullständigaste bestämmelserna i fråga om sättet för tomtkartas
upprättande innehållas i den för Stockholms stad gällande byggnadsordning.
Enligt denna, som i sina hufvuddrag öfverensstämmer med hvad
som stadgats i 1870 års byggnadsordning, åligger det förrättningsinannen
att om anledningen till mätningen och den därför utsatta

tid minst tre dagar före förrättningen bevisligen underrätta ägare såväl
till den tomt, hvilken skall mätas, som till angränsande tomter,
hvarom intyg skall meddelas för att bland stadsingenjörskontorets handlingar
förvaras. Kan någon af omförmälda ägare elier laga ombud för
honom ej med kallelse anträffas, har förrättningsmannen att på bekostnad
af ägaren till den tomt, som skall mätas, ombesörja kallelsens införande
en gång i Post- och inrikes tidningar samt i den tidning, hvari öfverståthållareäinbetets
kungörelser vanligen intagas, minst 14 dagar före den
till förrättningen utsatta tid. Sedan förrättningen sålunda blifvit kungjord,
uppehälles densamma icke af parts uteblifvande. Vid förrättningen
skall upprättas beskrifning, upptagande bland annat dagen, då förrättningen
blifvit verkställd, anledningen till densamma, tomtägarens och de
närvarande grannarnas eller deras ombud** namn samt tomtens läge, storlek
och beskaffenhet äfvensom dess egenskap af fri eller ofri. Göres vid
förrättningen af tomtägaren eller granne anmärkning mot tomtgränsernas
riktighet eller finner förrättningsmannen mellan tomtens linjer å marken
och dess gränser å senaste karta med beskrifning skiljaktighet, som, hvad
längdmåtten angår, för någon linje öfverstiger 0,5 procent, eller förekommer
eljest anledning till anmärkning mot tomtgränsernas riktighet, skall förrättningsmannen
anmäla sådant hos byggnadsnämnden, hvarefter nämnden,
sedan vederbörande, där sådant pröfvas nödigt, blifvit hörda, afgör ärendet
eller, om tvist uppstår om tomts rätta storlek eller gränser, hänvisar
densamma till utförande vid domstol. Öfver förrättningen äger part att
hos byggnadsnämnden skriftligen föra klagan inom viss tid. Äskas, då
ärende af ofvan nämnd anledning anmälts hos byggnadsnämnden eller då
hos byggnadsnämnden besvär öfver förrättning anförts, ny mätning, skall
densamma på bekostnad af den part, som sådant fordrat, verkställas af
förrättningsmannen i närvaro af en utaf byggnadsnämnden förordnad sakkunnig
person. Till denna förrättning skall kallelse utfärdas och därvid
jämväl i öfrigt så förfaras som ofvan sagts. Ytterligare ommätning af
tomten får ej äga rum, där ej byggnadsnämnden finner nödigt sådant
förordna. Förrättningsmannen får ej utfärda tomtkarta, förrän han från
byggnadsnämnden förskaffat sig bevis, att mätningsförrättningen icke blifvit
inom föreskrifven tid öfverklagad eller, där byggnadsnämnden eller
domstol har att afgöra ärendet, att nämndens eller domstolens beslut
vunnit laga kraft. Är ärendet af nämnden eller domstol pröfvadt, skall
samma myndighets beslut åberopas i den tomtkartan åtföljande beskrifning.

De för Stockholm gällande föreskrifter hafva med smärre ändringar
upptagits i byggnadsordningarna för flera städer; och synas de föreskrifter

om tomtmätning, hvilka finnas i öfriga byggnadsordningar, som därutinnan
meddela föreskrifter, i allmänhet vara byggda på liknande grunder. 1 en
del fall torde dock bestämmelser i äldre byggnadsordningar för Stockholm
hafva följts.

För att tomtkarta skall vara giltig fordras i regel intyg, att grannarna
bevisligen kallats till förrättningen.

Åro gränserna ostridiga samt med lagfarts- och karthandlingar öfverensstämmande,
skall förhållandet af förrättningsmannen antecknas å kartan
öfver tomten eller, om karta ej finnes eller är tillgänglig, ny sådan upprättas.
Enligt eu del byggnadsordningar ifrågasättes ej fastställelse af
byggnadsnämnden, men i allmänhet stadgas, att protokollet jämte kartan
skall inlämnas till byggnadsnämnden för fastställelse, efter hvars meddelande
handlingarna återställas »till förrättningsmannen för att tomtägaren
tillställas mot lösen, där sådan skall utgå. Ofta tillägges, att tomtkarta
ej är giltig, om den ej är försedd med påskrift af byggnadsnämnden om
dess riktighet.

När tvist om gränsen förekommer, förfares i allmänhet, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad som gäller för Stockholm, så, att förrättnjngsmannen
efter verkställd utredning öfverlämnar frågan till byggnadsnämnden,
som efter vederbörandes hörande och därest öfverenskommelse
parterna emellan ej kan träffas, hänvisar dem att vid domstol anhängiggöra
tvisten, men stundom stadgas endast att, därest tvisten icke
kan mellan vederbörande biläggas, förrättningsmannen har att å karta
utmärka de stridiga eller tvetydiga gränserna, hvarefter vederbörande i
laga ordning få utföra sin talan mot hvarandra, och har förrättningsmannen
att, sedan saken blifvit genom laga kraft ägande beslut afgjord,
ånyo utsätta förrättningen och ansluta densamma. 1 en del städer skall,
där i fråga om gränslinjerna för tomten förekommer stridighet eller tvetydighet,
förrättningsmannen, efter det han sökt åstadkomma förlikning,
afgifva utlåtande och af dem, som frågan angår, begära skriftligt godkännande
af detsamma. Vägras godkännande, går frågan till domstol.
För Södertälje, Trosa och Örnsköldsvik har stadgandet den lydelse, att
tomtkarta ej godkännes med mindre den åtföljes af intyg därom, att tomtgrannarna
antingen varit närvarande vid mätningen och icke haft något
att anmärka mot densamma eller ock varit till förrättningen minst tre
dagar förut kallade men uteblifvit; och får, i händelse tomtgräns är tvistig
eller tvetydig, tointkarta ej upprättas, förrän tvistefrågan blifvit afgjord
genom öfverenskommelse eller laga kraft ägande dom. För en del städer
saknas bestämmelse, huru det skall förfaras, då tvist uppstår. Så föreskrifves
för Strängnäs endast att, för att tomtkartorna må anses giltiga,

vid tomtmätning skola närvara ej allenast den tomtägare, hvars tomt mätts,
utan äfven angränsande tomters ägare och, där tomten, som mätes,
stöter till torg, gata eller allmän plats, jämväl ombud för staden, hvarefter
alla skola teckna sin godkännande påskrift å kartan.

Bland afvikelser från de för Stockholm meddelade stadganden torde
särskildt böra framhållas följande: Något visst procenttal, under hvilket
vid mätning konstaterade afvikelser sakna betydelse, tinnes ej bestämdt
annat än för Stockholms stad. Dock föreskrifves i byggnadsordningen för
Kalmar, att frågan skall anmälas hos byggnadsnämnden endast om stadsingenjören
finner anmärkningsvärd skiljaktighet förekomma mellan förhållandena
å marken samt hvad af kartor och lagfartshandlingar framgår.
Kallelse till mätnings förrättning å ägare eller ombud, som ej anträffats,
skall införas, utom i allmänna tidningarna, jämväl i den eller de af stadens
tidningar, däri allmänna påbud för staden vanligen meddelas (stundom
endast i allmänna tidningarna eller i tidning eller tidningar i staden
eller orten). I Luleå skall kungörelsen uppläsas i stadens kyrka. Tiden
för kallelse af ägare och grannar växlar från två till åtta dagar före förrättningen
(vanligast liksom i Stockholm tre dagar). I Sala är viss tid ej
bestämd, utan skall kallelse endast ske i god tid före förrättningen. Den
tid, inom hvilken kallelse å part, som ej anträffats, skall vara på föreskrifvet
sätt kungjord, växlar från åtta till trettio dagar före förrättningen.
I en del byggnadsordningar föreskrifves att tomt, som skall undergå mätning
(i Falun äfven angränsande tomt), skall å den för förrättningen utt
sätta tid genom ägarens eller sökandens försorg hållas tillgänglig för för rättnings

mannen och hans biträden, hvarvid i allmänhet tillagts det äfventyr,
att sökande eller ägare, hvars uraktlåtenhet i detta hänseende förorsakar
uppskof med förrättningen, skall ersätta förrättningsmannens inställelse.
Stundom stadgas, att, där ägaren eller hans ombud icke kan
anträffas, byggnadsnämnden har att lita till vederbörande myndighet för
att erhålla tillträde till tomten. I en del byggnadsordningar föreskrifves,
att till mätningsförrättning skola jämte grannarna kallas byggnadsnämndens
ordförande, ombud för byggnadsnämnden, för drätselkammaren och
byggnadsnämnden etc. Endast undantagsvis förekomma bestämmelser om
viss tid, inom hvilken part må hos byggnadsnämnden öfverklaga förrättningen.
Stundom föreskrifves i stället viss tid, då påminnelser må
ingifvas till nämnden, hvilket i sak torde vara detsamma. Hvad själfva
mätningen angår, stadgas i flera fall, att, om med afseende å tomt,
som skall mätas, fastebref, lagfartsbevis eller karta icke finnes, förrättningsmannen
skall vid mätningen först undersöka, huruvida grannars tomter
samt angränsande allmänna platser och gator hafva sina rätta mått. Åt 9—090308.

Fastighetsregisterkommitténs bet.

skilliga byggnadsordningar föreskrifva särskild^ att gränsernas längd å
tomtkartan skola utmärkas med siffror.

Vid tomtkartans upprättande har enligt nämnda byggnadsordningar
byggnadsnämnden i det hela samma uppgift som före år 1874 tillkommit
magistraten eller viss afdelning af densamma. Under det magistraten
emellertid på samma gång var stadsrätt och därför tidigare i allmänhet
äfven afgjorde tvister, hvilka i samband med tomtkartas upprättande uppstodo
om gränser och dylikt, är byggnadsnämnden uteslutande ett administrativt
organ, som, så snart sådan tvist uppstår, måste hänvisa saken
till domstol. Det är sålunda gifvet, att en fastställelse af byggnadsnämnden,
om än däri kan ligga ett intyg, att vid tomtkartans upprättande
tillgått enligt gällande bestämmelser, icke från rättslig synpunkt kan åt
tomtkartan gifva samma vitsord, som tillkommer en efter vederbörligt
förordnande upprättad landtinäterikarta, och i det hela ej större vitsord
än som kan ligga i parternas godkännande af förrättningen, där detta
lämnats i laga ordning.

För eu del städer, där tomtmätning företrädesvis skall ske genom
landtmätare, har emellertid föreskrifvits ett förfarande, som mera öfverensstämmer
med det vid landtmäteriförrättningar eljest brukliga. Vid tomtmätning
i Oskarshamn, Västervik och Växjö har förrättningsmannen att
i protokollet intaga gjorda anmärkningar i afseende å tomtlinjernas riktighet.
Förrättningsmannen bestämmer därefter, hvad han enligt företedda
handlingar anser vara rätt. Den, som härmed icke åtnöjes, äger att inom
trettio dagar, den oräknad då förrättningen ägde rum, anhängiggöra klander
hos vederbörande domstol och aflämna bevis däröfver till förrättningsmännen
senast inom två dagar efter besvärstidens utgång. För Oskarshamn
och Växjö är härvid det äfventyr stadgadt, att, om detta försummas,
klandret anses öfvergifvet. För Oskarshamn finnes dessutom föreskrifvet,
att stadsfullmäktige skola utse fyra gode män för en tid af fyra år att
lämna författningsenligt biträde vid förrättningar, som äga rum inom det
område, där byggnadsordningen tillämpas, och handläggas i öfverensstämmelse
med skiftesstadgans föreskrifter. För Laholm stadgas, att, om vid
förrättning tvist yppas om gränserna eller dessa ej öfverensstämma med tillgängliga
karthandlingar eller fäste- eller friköpsbref, förrättningen bör, såvida
behörig landtmätare är därtill förordnad, det oaktadt verkställas, och
att den, som därmed är missnöjd, äger inom trettio dagar därefter hos byggnadsnämnden
fullfölja sin talan. I Trelleborg äger, där förrättning icke å
ömse sidor godkännes, den missnöjde att vid domstol i laga ordning däremot
anhängiggöra och fullfölja talan efter befogenhet.

Endast för det fall, att tomt på grund af vederbörlig myndighets
beslut bildas eller förändras, finnes i byggnadsstadgan föreskrifvet, att tomtkarta
skall upprättas, men kommunerna hafva dessutom ålagts tillse,
att tomtkartor, där sådana icke redan finnas, varda upprättade, så fort
omständigheterna det medgifva. Närmare föreskrift, hvilket förfarande
därvid skall iakttagas, har dock ej lämnats, och när bestämmelser därutinnan
införts i byggnadsordningarna, äro dessa skiljaktiga i olika
städer. I allmänhet synes man hafva nöjt sig med att tillse, att karta,
om sådan ej finnes, skall upprättas, när särskild anledning därtill förekommer,
såsom då tomt öfvergå!'' i annan ägares hand genom fång, hvarmed
skall lagfaras, eller då en tomt skall bebyggas, men i byggnadsordningarna
för en del städer har bestämts, att för hvarje tomt, för hvilken
tomtkarta ej finnes, sådan skall genom byggnadsnämndens försorg
upprättas. Sålunda är stadgadt: för Nyköping, att, om godkänd karta ej
finnes hos byggnadsnämnden, sådan skall vara upprättad och till nämnden
aflämnas senast inom ett år från det byggnadsordningen blifvit vederbörligen
fastställd, för Sölvesborg, att ägare af tomt är skyldig att inom viss
tid, som af byggnadsnämnden förelägges, till nämnden ingifva tointkarta,
samt för Växjö, att ägare af tomt, som vid tiden för byggnadsordningens
utfärdande var bebyggd, före utgången af år 1876 skulle
genom landtmätare låta afmäta tomten och lägga den å karta.

I instruktionerna för stadsingenjörerna hafva i detta afseende äfven
en del bestämmelser intagits. Sålunda skall i Luleå och Uppsala stadsingenjören
så bearbeta stadens kartverk, att sådana tomtkartor, som omförmälas
i 20 § af byggnadsstadgan, må så fort ske kan blifva upprättade öfver alla
tomter inom stadsplanens område. I Örebro skall stadslandtmätaren, i
den mån öfriga tjänstegöromål sådant tillåta, i laga ordning uppmäta,
kartlägga, uträkna och beskrifva all den jord, som tillhör stadens ägoområde,
samt därvid utreda alla uppkommande tvistefrågor om rågångars
belägenhet och reglering genom rätning eller utbyten m. in., så att staden
i sinom tid må erhålla en fullt tillförlitlig och i afseende å rågångarna
fastställd karta öfver hela sitt ägoområde.

Enligt byggnadsstadgan skola, på sätt redan omnämnts, föreskrifter
i de särskilda byggnadsordningarna finnas om kontroll ej endast därå att
tomtkartorna äro riktiga utan ock att byggnadstomterna på marken bibehållas
vid sina lagligen bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll i öfverensstämmelse
med dessa kartor. Denna kontroll har i första hand ansetts
ligga i den bevisning om tomtens storlek, som erfordras vid lagfart enligt
gällande förordning. I detta afseende innehåller flertalet byggnadsordningar
bestämmelser i syfte att, så ofta äganderätten till tomt förändras genom

fång, som bör lagfaras, mätning därå (fastemätning) eller åtminstone ny
undersökning skall ske, därest icke behörig mätning af samma tomt skett
inom viss tid (fem, tio eller tjugu år) före det ansökningen om lagfart
gjordes eller byggnadsnämnden pröfvar den förut befintliga kartan "vara
fullt användbar. För några städer har tillagts, att lagfart ej får meddelas,
innan mätningen blifvit af byggnadsnämnden fastställd. För Sigtuna.
har någon tidsbegränsning ej‘ stadgats, utan gäller därstädes, att
hvarje gång tomt genom fång, som skall lagfaras, öfvergår till annan
ägare, tomten ånyo skall uppmätas samt tomtkarta upprättas och hos
rådstufvurätten företes vid ansökan om lagfart. För flera städer har
emellertid ommätning vid lagfart ej ifrågasatts, utan har man, därest
vid lagfart karta skall företes, nöjt sig med att utdrag bifogas af senast
upprättade tomtkarta med beskrifning. Allt efter som sättet för mätningarna
blifvit noggrannare har också i städer med väl ordnade mätningsförhållanden
stadgandet om tomternas ommätning vid förändring i
äganderätten upphäfts. Så behöfver ommätning ej ske, där karta upprättats,
i Stockholm efter den 11 juli 1896 och i Malmö efter den 1
januari 1900. För Skara skall den öfver stadens hela planlagda område
upprättade arkivkartan i skala 1 : 800 beträffande alla gatugränser och
tomtgränser, som hittills blifvit eller framdeles blifva i laga ordning bestämda,
vara stadens enda lagliga karta, som alltid skall lända till efterrättelse
för både byggnadsnämnden och den enskilde tomtägaren. Förändring
å densamma skall godkännas af tomtägare och granne.

Fn kontroll öfver att byggnadstomterna på marken bibehållas vid
sina lagligen bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll i öfverensstämmelse
med tomtkartorna ligger ytterligare dels däri, att i flertalet byggnadsordningar
föreskrift meddelats, att, innan byggnadsarbete påbörjas, tomtens
gränser skola i grannarnas närvaro utstakas, åtminstone där byggnaden
gränsar till torg, gata eller tomt, hvarvid i allmänhet i tillämpliga delar
skall förfaras så, som om tomtmätning är stadgadt, dels däri att vid
nybyggnad tomtkarta i regel skall företes. Åtskilliga byggnadsordningar
innehålla uttrycklig föreskrift att, om på grund af tomtkarta, som
ingifvits för nybyggnad, eller eljest anledning förekommer, att tomt undergått
ändring, nymätning skall ske eller rättelse af det felaktiga verkställas.
I Skenninge och Luleå skall, efter det karta, upprättad af sakkunnig
person, blifvit vederbörligen godkänd, byggnadsnämnden minst en
gång hvart tionde år undersöka, om byggnadstomten är på marken bibehållen
vid sina bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll enligt kartan,
och i motsatt fall åstadkomma rättelse. För en del städer föreskrifves,
till ytterligare kontroll, att vid hvarje uppmätning de ytterlinjer af bvgg -

nadskvarteret, hvilka delvis tillika utgöra gränser för den uppmätta tomten,
skola i sin helhet uppmätas, så vida icke samtliga tomtgrannar godkänna
förut befintlig karta öfver kvarteret.

I byggnadsstadgan finnes ej föreskrift, att tomtens byggnader
skola utmärkas å tomtkartan, men hafva bestämmelser därom intagits
i en del byggnadsordningar. Dessa innehålla i allmänhet föreskrift att
vid nybyggnad skall företes tomtkarta, hvarå byggnaderna äro inlagda.
1 samband härmed bör erinras om det ofvanberörda stadgandet i 41 §
byggnadsstadgan, att när byggnad blifvit uppförd, den till sitt rätta Inge
skall utmärkas å en hos byggnadsnämnden förvarad karta öfver staden,
på hvilken jämväl de särskilda tomterna äro upptagna.

I allmänhet synes kostnaden för tomtkartors upprättande och kontrollen
därå åligga tomtägaren, men i några fall har staden öfvertagit
kostnaden härför. För en stad föreskrifves, att, där vid förnyad uppmätning
tomten icke befinnes hafva undergått förändring, kostnaden för mätningen
skall utgå af stadskassan.

Enligt 21 § byggnadsstadgan skall originalexemplaret af tomtkartan
förvaras under byggnadsnämndens vård. Där tomtkarta ej upprättats
genom byggnadsnämndens försorg, har ägare stundom ålagts att inom viss tid
till nämnden insända upprättad tomtkarta. I en del fall föreskrifves, att
karta, som ingifves vid lagfart, skall af rätten öfverlämnas till byggnadsnämnden.

I fall, då tomt på grund af vederbörlig myndighets beslut bildats
eller förändrats efter byggnadsstadgans utfärdande eller tomtkarta
i anledning af förändring i äganderätten eller nybyggnad efter sagda
tid upprättats, torde sådan karta, upprättad minst i skala 1 : 400, väl i
allmänhet finnas i stadens vård. I fråga om öfriga tomter är detta däremot
långt ifrån alltid fallet, och äfven där tomtkartor finnas, äro de ofta, särskilt
de äldre, upprättade i mindre skalor (1 : 2,000, 1 : 1,000, 1 : 800 etc.).
I flera städer äro tomtkartorna upprättade kvartersvis. Där tomtindelning
fastställts eller anses fastställd i samband med fastställande af stadsplan,
äro tomterna i många fall endast upptagna å den vanligen i skala
1 : 2,000 upprättade stadsplanekartan.

Flertalet byggnadsordningar innehåller föreskrifter, att ändringar i
tomtindelningen skola antecknas å originalkartorna, å kartorna och i tomtbeskrifningsboken,
i tomt- och kartboken, å stadens plan- och tomtkarta
etc. Särskildt är det vanligt, att tomterna inläggas å stadsplanekartan
eller en kopia af densamma.

Tomternas

beteckning.

Hvad tomternas beteckning angår, förekomma i åtskilliga byggnadsordningar
bestämmelser, att denna skall på angifvet sätt utmärkas å den
å tomten uppförda byggnad. I fråga om beteckningens åsättande innehåller
däremot hvarken byggnadsstadgan eller, med undantag för nedannämnda
städer, de särskilda byggnadsordningarna några föreskrifter. För
Amål och Lidköping stadgas, att vid styckning och sammanläggning af
tomter byggnadsnämnden skall i sitt Konungens befallningshafvande underställda
beslut bestämma den förändrade numrering, som af åtgärden föranledes,
dock att tomt, som uppkommer genom sammanläggning af två
eller flera med särskilda nummer betecknade tomter, efter sammanläggningen
såsom gemensamt nummer skall behålla samma nummer, som därförinnan
varit de särskilda tomterna åsätta. För Eskilstuna, Falun, Stockholm och
Visby gäller att, när tomtstyckning eller sammanläggning af tomter bifallits,
byggnadsnämnden har att bestämma den förändrade tomtnumre 7

J oo

ring, som däraf föranledes, dock att å tomtdel, som frånstyckas för att
utläggas till gata eller allmän plats, tomtnummer ej skall åsättas, och
att tomt, som vinner tillökning från annan tomt, men i öfrigt lämnas
oförändrad, bibehåller sitt förra nummer. Tomt, som uppkommer genom
sammanläggning af två eller flera med särskilda nummer förut betecknade
tomter, må efter sammanläggningen såsom gemensamt nummer
behålla samma nummer, som därförinnan varit de särskilda tomterna
åsätta. För Stockholm stadgas tillika dels att vid styckning icke någon af
tomterna må betecknas med''den styckade tomtens förut innehafda nummer,
utan att en hvar tomt skall erhålla nytt nummer i följd efter det högsta inom
kvarteret förut befintliga, dock att där genom styckning allenast ett ringa
område blifvit från tomt afskildt, det må på byggnadsnämndens pröfning
bero, huruvida förändrad numrering behöfver ske, dels ock att, då tomts
nummer ändrats utan sammanhang med tomtens styckning eller sammanläggning
med annan tomt, det åligger byggnadsnämnden att gå i författning
om beslutets kungörande i allmänna tidningarna och delgifning med den
rådstufvurättens afdelning, som handlägger lagfarts- och inteckningsärenden.

Af de äldre landtmäteriinstruktioner, för hvilka ofvan redogjorts,
framgår emellertid, att det redan tidigt varit vanligt, att i städerna förekommit
kvartersindelning samt att tomterna betecknats med nummer, och
detta iakttages med högst få undantag i samtliga städer. Numreringen,
vid hvilken i allmänhet användes arabiska, mera sällan romerska siffror,
sker stundom i fortlöpande följd för staden i dess helhet, men merendels
inom tomtkvarter eller viss afdelning af staden, såsom rote, församling

etc. eller efter gatuindelningen. Ofta tillägges årtalet för regleringen,
t. ex. »tomten n:r 80 vid Kungsgatan enligt 1873 års reglering om 1800
kvadratfot» (Lysekil). 1 förordningen den 6 augusti 1894 om mantalsskrifning
föreskrifves också, att i mantalslängd för stad skola upptagas
kvarteren samt gårdarnas nummer och namn efter tomt- och jordeboken.
Att tomterna, på satt i nämnda förordning antydes, jämte nummer
skulle hafva särskilda namn är väl ej i allmänhet fallet. Men det
förekommer dock någon gång, särskildt i villakvarter, ehuru namnen
mera sällan ingå i‘ tomternas officiella beteckning. Där det senare är
fallet, är det merendels namn enligt en gammal tomtindelning, t. ex.
»Hus n:o 1 Stora gatan med Backetomtens byggnadsplan», »Hus n:o
2 Störa gatan med Hemmingtomtens byggnadsplan» (Falköping), »Fastigheten
n:o 2 a en half tomt, Gärdet kallad i kvarteret n:o II» (Sköfde),
»Fastigheten n:o 37 2 3 tomt Anders Hans tomt kallad» (Falköping),
»Fastigheten n:o 8 en hd, hvaraf Jan Svens tomt 1h och Gudmund
Skomakaretomt 1 2 i kvarteret n:o III» (Sköfde).

Ofta förekomma i fastighetsböckerna egendomliga beteckningar.
Såsom exempel må några anföras: »2:ra eller Norra roten, tomten n:o
108» med följande anteckning i uppläggets första spalt: »Tomten n:o 108
vid Kungsgatan . . . med åbyggnader och utmarkslott samt halfva brandmuren
i stenhuset på tomten n:o 109» (Uddevalla). »1881 års stadsplan,
kvarteret Klockaren, tomten n:o 1, utgörande en del af forna ängen n:o
143 Klockarekroken» (Uddevalla). »Tomterna n:ris 27, 33 och hälften af
n:o 26 äfvensom två alnar i facen med full bredd åt tomten n:o 28»
(Uddevalla). »Hela ödetomten n:o 91 samt en del af ödetomten n:o 92 vid
Kvarngatan eller gården n:o 32 efter ny reglering» (Marstrand). »Delar
af tomterna n:ris 74 & 75 med åbyggnader vid Rådhus- och Kyrkogatorna
(n:o 19 efter ny reglering)», med anteckning i anmärkningskolumnen:
»öfriga delen af n:o 19, betecknad under n:o 19 A såld till Johannes
Svensson» (Marstrand). »Tomten n:o 18» med anteckning i anmärkningskolumnen:
»Portgången mellan n:o 18 och 19 är gemensam tillhörighet.
Den del af tomten, som Lundberg icke köpt, utgör i areal 102 kv.-rntr
med längd af 10,i mtr åt alla fyra sidorna» (Marstrand). »Kvarteret Solen.
Af tomten n:r 6 XU tomt, af tomten n:r 7 °/s tomt, tomten n:r 8 1''A tomt
och af tomten n:r 9 3/s tomt. Skogslott» (Alingsås). »Fastighet, bestående
af en tomtplats, belägen inom kvarteret Kransen (magasinstomten)
vid västra ändan af Kronogatan» (Vänersborg). »Fastigheten n:o af 431,
af 432 jämte en öppen plats vid norra kajen» med anteckning i första
spalten: »Öppen plats vid norra kajen om 198,88 kvm. jämte det område

vid norra ändan af Residensgatan, som benämnes plats för iskällare vid
fattighuslyckan och utgör 2/s af tomten n:o 431 och f h af tomten n:o 432
om tillhopa 535,4 kvm.» (Vänersborg). »Donationsjord. Akerlyckan n:o
1, bagaren J. F. Eriksson, motsvarande enligt nya stadsplanen af tomten
n:o 455-0,312, af n:o 456-0,827, af n:o 457-0,351» (Vänersborg). »Gården
och tomterna med port n:ris 34, 37, 39 och 40 samt karte n:ris 24, 24-f,
25, 26 och 27 i Hospitalskvarteret» (Söderköping). »Tomten n:o 6 med
tillhörande lötlott och kålgård» med anteckning i första spalten: »Tomten
å ofri grund är enligt den af L. Horneinan 1782 renoverade karta öfver

Köping stad belägen mellan---samt enligt ett uti fastebref af den

10 oktober 1859 anmärkt uppmätningsbevis innehållande---»(Köping).

»Qvarteret XX Gautiod Tomten n:o 1, innefattande de reglerade delarna°af
gamla tomterna n:ris 16 och 30 med 2 lötlotter och 2 kålgårdar» (Köping).
»Qvarteret Svepdag Tomten n:o 2» med anteckning i första spalten: »Tomt
å ofri grund enl. Kungl. brefvet den 16 Augusti 1889» (innefattande medgifvande
att de till tomterna anslagna lötlotter och kålgårdar finge från
sina tomter skiljas). »Sammansatt af en del utaf försvunna tomten n:o
203 och en del af stadens östra utmark, innehållande — — —» (Köping).
»Qvarteret Frode Tomten n:o 1» med anteckning i första spalten: »Tomt
å fri grund, innehåller enl. 1890 års stadsplan och tomtindelningshandlingar
i längd i norr — — —. Tomten bildad och innefattar af ganda
tomten n:o 5 375,18 kvm., af gamla tomten n:o 6 7 5 9,43 kvm., af
Smalgränden 99,76 kvm. och af Köpingsån 33,06 kvm.» (Köping). »Vretroten
nyreglerade tomten n:o 45, afsöndrad från gården n:r 16» med
anteckning j första spalten: »Enl. af stadens byggnadsnämnd godkänd
mätning innehåller nyreglerade tomten n:o 45, motsvarande gamla tomten
n:o 45 och 2,407 qv. fot af tomten n:o 44, i norr---»(Arboga).

I allmänhet bibehåller väl tomt, som vinner tillökning eller från
hvilken område afstyckas, sitt nummer oförändradt, likasom ock vid sammanläggning
af tomter den nya tomten vanligen såsom gemensamt nummer
erhåller samma nummer, som därförinnan varit åsätta de särskilda tomterna.
Vid styckning förfares däremot olika, i det än nytt nummer åsättes
en hvar af de nya tomterna, än åter dessa bibehålla tomtens förutvarande
nummer med tillägg af littera eller andel i tomten, t. ex. 11B, IO2V2, 877.3.

Sedan Kungl. Maj:t eller Konungens befallningshafvande meddelat
fastställelse å tomtindelning, anses i allmänhet den i tomtindelningshandlingarna
upptagna tomtbeteckningen vara fastställd, äfven om särskildt
beslut därom ej meddelats, men förekommer ofta att, efter det tomtindelning
fastställts, tomtbeteckningen fastställes af stadens myndigheter; och
hafva dessa, äfven där så ej skett, i allmänhet ansett sig oförhindrade att

göra ändring i den i torntindelningshandlingarna intagna tomtbeteckning,
utan att underställa beslutet vederbörandes pröfning.

Tomtkvarteren betecknas vanligen med namn med ellei; utan tillägg
af nummer (i arabiska eller romerska siffror) eller litterabeteckning,
mera sällan endast med nummer eller littera. I regel torde väl fastställande
af beteckning å tomtkvarter, där det ej sker i samband med
tomtindelning, liksom af namn å gator, torg eller allmänna platser, ankomma
på stadsfullmäktiges eller allmän rådstugas pröfning.

Från tomtbeteckningen får man skilja den hus- eller adressnummerbeteckning,
som i regel åsättes de bebyggda tomterna, och hvilken, ehuru
den ofta användes såsom tomtbeteckning, endast undantagsvis ingår i
den beteckning, som upptages i fastighetsböckerna samt mantals- och
taxeri ngslängder.

För bildande af tomt i stad är det enda delningsinstitut, som kan Fastighet»-förekomma, det i 1907 års lag om stadsplan och tomtindelning samt 1874 inom^eti
års byggnadsstadga föreskrifna, och kan tomt ej heller undergå förändring tomter indei
annan ordning än nämnda författningar och lagen den 26 maj 1899 an-ladeomradet
gående förändring af tomts område bestämma. Gifvet är sålunda, att
tomt ej kan delas efter de grunder skiftesstadgan föreskrifver och att å
tomt ej heller äro tillämpliga de om ägostyckning, jordafsöndring och
ägoutbyte meddelade föreskrifter. Däremot förekomma många fall, då ett
område, som sedermera oförändradt ingått i tomtindelning, från början
utbrutits genom något af sistberörda delningsinstitut. Särskildt är detta
vanligt å områden, som i senare tid lagts till stad.

Hvad särskildt angår styckning af tomt eller förändring af tomts
område, innehålla byggnadsordningarna åtskilliga bestämmelser, som, utöfver
hvad i byggnadsstadgan föreskrifvits, begränsa rätten till dylika förändringar.
I fråga om den procedur, som därvid skall iakttagas, meddelas
däremot endast sällan i nämnda byggnadsordningar närmare föreskrifter.

Mest detaljerad i detta afseende är byggnadsordningen för Stockholm, som
härom innehåller följande föreskrifter: Vill någon stycka tomt i två eller
flera tomter eller från tomt stycka del för att utläggas till gata eller allmän
plats, skall ansökan därom göras hos byggnadsnämnden. Vid sådan ansökan
skola fogas åtkomsthandlingar till den tomt, som skall styckas, gravationsbevis,
upptagande samtliga vid ansökningens ingifvande i tomten gällande
inteckningar, samt uppgift på de i beviset upptagna inteckningars innehafvare
och deras bostad. Efter föredragning af berörda handlingar och
sedan sökanden tillika till gäldande af kostnaden för nedan omförinälda

10—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

kungörelser och bref förskottsvis erlagt ett belopp, som af byggnadsnämnden
bestämmes, skall byggnadsnämnden förordna en af sina ledamöter att tillika
med stadsingenjören å tomten anställa besiktning. Härvid tillses såväl
att hvarje tomt får vid gatan erforderlig bredd för uppförande af en efter
tomtens läge lämpad byggnad som ock att å de nya tomterna i afseende
å storlek, gårdsutrymme med mera tillämpas hvad i byggnadsstadgan för
rikets städer och stadens byggnadsordning föreskrifves. Finner stadsingenjören
härvid skiljaktighet af den omfattning, som i annat sammanhang
vid återgifvandet af byggnadsordningens bestämmelser om tomtmätning
anförts, mellan tomtens linjer å marken och dess gränser enligt senast
utfärdade tomtkarta med beskrifning eller eljest anledning till anmärkning
mot tomtgränsernas riktighet, förfares så, som om tomtmätning för liknande
fall är stadgadt. Efter inhämtande af besiktningsmännens yttrande och,
där byggnadsnämnden eller domstol meddelar beslut angående tomtgränsernas
riktighet, sedan laga kraft ägande beslut härom fallit, afgör byggnadsnämnden
stvckningsfrågan. Då styckningen bifallits och beslutet härom
vunnit laga kraft, åligger det byggnadsnämnden dels att på sökandens
bekostnad såväl låta tre gånger i allmänna tidningarna införa kungörelse
om beslutet som ock genom särskilda bref, hvilka med posten afsändas, om
detsamma meddela kända och inom riket boende inteckningshafvare underrättelse,
dels att till den rådstufvurättens afdelning, som handlägger
lagfarts- och inteckningsärenden, skyndsamt insända beslutet för att af
domstolen till innehållet antecknas i fastighetsboken, hvarefter nämnden
har att förordna om styckningens antecknande i stadens tomtböcker och
stadsingenjören att gå i författning om utfärdande af tomtkarta med beskrifning
i öfverensstämmelse därmed. Vill någon sammanlägga tomter
eller från tomt afstycka viss del att med annat område sammanläggas till
en tomt eller med tomt sammanlägga område, som ej ingår i tomtindelning,
eller tomtdel, som för värf vats i den ordning, gällande författning
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof föreskrifver, skall
han med bifogande af behöriga åtkomsthandlingar därom göra ansökan
hos byggnadsnämnden, hvarefter, sedan besiktning å stället af en byggnadsnämndens
ledamot och stadsingenjören ägt rum, med ärendet i tilllämpliga
delar förfares på sätt ofvan i fråga om tomts delning i flera
tomter angifvits. Efter inhämtande af besiktningsmännens yttrande och,
där byggnadsnämnden eller domstolen meddelar beslut angående tomtgränsernas
riktighet, sedan laga kraft ägande beslut härom fallit, har
byggnadsnämnden att meddela tillstånd till den begärda sammanläggningen
eller jämkningen i tomtindelningen, och skall i beslutet tillkännagifvas, att,

sedan detsamma vunnit laga kraft, sökanden skall, på sätt lagen angående
förändring af tomts område den 26 maj 1899 stadgar, söka rådstufvurättens
medgifvande till den äskade åtgärden. Sedan rätten bifallit ansökningen
och dess beslut vunnit laga kraft, hvarom sökanden skall till
byggnadsnämnden ingifva bevis, har byggnadsnämnden att förordna om
styckningens eller sammanläggningens antecknande i stadens tomtböcker
och stadsingenjören att gå i författning om utfärdande af tomtkarta med
beskrifning i öfverensstämmelse därmed.

För frågan, huruvida tomt är af beskaffenhet att kunna blifva föremål
för laga skifte, är följande rättsfall, ehuru afseende område, som ej
längre hör till stad, dock af intresse. På begäran af N. J. V. Vikström
förordnades vice kommissionslandtmätaren B. A. Vikberg att verkställa
»laga delning» af tomten n:r 16 i Gammelstad eller Luleå gamla stad
mellan Vikström, å ena, samt G. Bergman och hans hustru, å andra sidan.
Vid förrättningen förekom angående frågan, hvart tomten rätteligen hörde,
huru den tillkommit eller om den utgjorde ett skifteslag för sig, intet
annat än att det företeddes en år 1817 af L. P. Bergner upprättad karta
med titel: »Charta öfver Luleå Gammel stad med å samma belägna publique
hus och byggnader samt såväl Luleå socknemäns som enskilda kyrkostufvor».
Till denna karta hörde en beskrifning, som upptog de särskilda
tomterna under olika rubriker, ifrågavarande tomt »n:o 16 Löskerkarlen
Johan Ahlman» under rubriken »Luleå Gammelstads innevånares tomter».
Andra rubriker i beskrifningen utgjoi''des af namnen på särskilda byar inom
socknen. Rågång-en mot en angränsande tomt utstakades i enlighet med ofvanberörda
karta. I anledning af uppkommen tvist mellan delägarna angående
undantag af oskifto meddelade förrättningsmannen utlåtande, hvilket underställdes
pröfning af Neder-Luleå tingslags ägodelningsrätt, och yttrade
ägodelningsrätten i utslag den 14 juli 1900, att enär ifrågavarande jordområde
uppenbarligen vore af delägarna afsedt att användas till byggnadstomt
och såsom sådan ägde sitt hufvudsakliga värde, samt vid sådant
förhållande jordområdet icke kunde mellan delägarna delas enligt de grunder,
som i skiftesstadgan funnes föreskrifna angående skifte af jord å
landet, funne ägodelningsrätten sig icke kunna meddela något utlåtande
angående ifrågavarande till dess pröfning hänskjutna tvistefråga. Med
anledning af detta beslut förklarade förrättningsmännen att, som deras
utlåtande ej kunde anses upphäfdt genom samma beslut, komine delningen
att fortsättas. Densamma blef därför fortsatt och afslutad. Makarna
Bergman anförde besvär öfver förrättningen i åtskilliga hänseenden. Agodelningsrätten
yttrade i utslag den 22 december 1900, att som ifrågava -

rande tomt icke vore sådan jord å landet, som kunde mellan olika delägare
skiftas enligt de i skiftesstadgan stadgade grunder, funne ägodelningsrätten
sig icke kunna upptaga besvären till pröfning. Makarna
Bergman besvärade sig och yrkade, att ägodelningsrätten måtte förständigas
upptaga de hos ägodelningsrätten anförda besvären till pröfning. Förklaring
öfver besvären inkom ej. Utlåtande infordrades från landtmäteristyrelsen,
som i sitt yttrande refererade åtskilliga i styrelsens arkiv och Norrbottens
läns landtmäteriarkiv befintliga kartor och handlingar rörande Luleå
gamla stad. I afgifvet betänkande hemställde nedre revisionen, att emedan
ifrågavarande tomt, hvilken upptagits under n:o 16 å en af L. P. Bergner
år 1817 upprättad karta öfver »Luleå Gammel stad med å samma belägna
publique hus och byggnader samt såväl Luleå socknemäns som enskilde
kyrkostufvor» icke, såvidt vore visadt, fått sina gränser i sådan ordning

bestämda att tomten kunde anses utgöra ett skifteslag för sig, Kungl. Maj:t

måtte pröfva lagligt, med upphäfvande af ägodelningsrättens öfverklagade
utslag samt undanröjande af den verkställda delningen, förklara att det i
ärendet sökta laga skifte ej kunde äga rum. Målet afgjordes den 20

oktober 1903 i högsta domstolen, hvars flesta ledamöter biföllo

nedre revisionens hemställan. Ett justitieråd yttrade, att enär, äfven om
ifrågavarande tomt vore af beskaffenhet att kunna lagligen delas enligt
de i skiftesstadgan föreskrifna grunder, densamma likväl icke, så vidt visats,
fått sina gränser i sådan ordning bestämda, att tomten finge anses utgöra
ett skifteslag för sig, bifölle justitierådet det slut, nedre revisionens betänkande
innehölle. Ett justitieråd fann skiftesstadgans bestämmelser rörande
skifte af jord icke vara å ifrågavarande tomtområde tillämpliga samt
biföll förty det slut, nedre revisionens betänkande innehölle. Ett justitieråd
utlät sig att, enär hvarken den omständigheten, att ifrågavarande fastighet
icke utgjorde hemman, hemmansdel eller särskildt skattlagd lågenhet
eller fastighetens bestämmelse såsom byggnadstomt kunde anses utgöra
hinder för fastighetens delning i den ordning, skiftesstadgan föreskrefve,
och ägodelningsrätten följaktligen haft att ingå i vidare pröfning af besvären,
funne justitierådet lagligt att, med undanröjande af ägodelningsrättens
utslag, visa målet åter till ägodelningsrätten.

Tomtgräns- Hvad tomtgränsregleringar angår, har väl för en del städer upp reglering.

gjfyjtg, att de behandlades enligt de allmänna grunderna i skiftesstadgan.

I regel är detta däremot ej fallet, utan ske sådana regleringar enligt de
i byggnadsstadgan och de särskilda byggnadsordningarna upptagna bestämmelser.
Särskildt har stadgandet om gode mäns utseende icke ansetts
tillämpligt vid rågångsutstakning kring stadstomt, såsom framgår af föl -

jande rättsfall. Pa ansökan af A. Westholm såsom ägare af en tomt i
Örebro förordnade Konungens befallningshafvande i Örebro län kommissionslandtmätaren
A. T. Melon att verkställa rågångsutstakning omkring
tomten. Melon anhöll därefter hos magistraten i Örebro, att magistraten
ville föranstalta om val af gode män för biträde vid utstakningen af gränserna
för tomten. Magistraten utlät sig genom beslut den 8 februari 1904, att
enär ifrågavarande förrättning afsåge tomt inom fastställd stadsplan och
vid sådant förhållande skiftesstadgan icke vore på förevarande fall tillämplig,
funne magistraten ansökningen icke föranleda någon magistratens åtgärd.
En ledamot var af skiljaktig mening och fann magistraten i förevarande
fall icke vara lagligen förhindrad föranstalta om val af sådana gode män, som
19 § skiftesstadgan omförmälde. Såväl Westholm som Melén besvärade sig,
därvid Melén anförde, att, då han bli f vit lagligen förord nåd att verkställa
ifrågavarande förrättning, hade han också rätt att fordra biträde af gode män.
Det kunde ej förrän efter första sammanträdet med rågrannarna bestämmas,
om gode män vidare vore erforderliga. I hvarje fall saknade magistraten
befogenhet att pröfva beskaffenheten af förrättningen. Därför yrkades
ärendets återförvisande till magistraten för att denna måtte föranstalta om
val af gode män. Enahanda yrkande framställdes af Westholm på den
grund, att magistraten jämlikt 19 § skiftesstadgan hade skyldighet att
föranstalta om dylikt val. Ägaren af en angränsande tomt bestred i afgifven
förklaring att skiftesstadgan i förevarande fall vore tillämplig och
ansåg, att förordnande af gode män i allt fall vore ändainålslöst. Målet
föredrogs den 21 augusti 1907 i högsta domstolen, hvars flesta ledamöter
ej funno skäl att göra ändring i magistratens beslut. Två justitieråd voro
af skiljaktig mening och yttrade, att enär 19 § skiftesstadgan icke kunde
anses berättiga magistraten att, på sätt som skett, undandraga sig val af
gode män, när ansökan därom blifvit af vederbörande landtmätare i och
för uppgifven landtmäteriförrättning gjord, pröfvade de rättvist att med
upphäfvande af magistratens beslut, visa ärendet åter till magistraten.* 1

1 Efter det ofvanstående redogörelse blifvit tryckt, har offentliggjorts referat af ett
genom Kungl. Maj:ts utslag den 13 maj 1909 afgjordt ärende, hvari samma fråga förelåg.

I detta ärende, som afgjorts af högsta domstolens afdelningar samfälldt, gjordes följande
anteckning i högsta domstolens minnesbok: »Sedan kommissionslandtmätaren L. H. B. Danielson,
hvilken förordnats att verkställa reglering af gränserna till en bagarmästaren N.
Paulsson tillhörig tomt i staden Halmstad, hos magistraten i staden anhållit, att magistraten
matte föranstalta om utseende af gode män att biträda vid förrättningen, samt magistraten
i utslag den 24 augusti 1908 utlåtit sig, att, enär ifrågavarande förrättning afsåge tomt inom
stadens planlagda område, och vid sådant förhållande skiftesstadgan icke vore på förevarande
fall tillämplig, funne magistraten ansökningen icke föranleda till någon magistratens åtgärd,

Städernas ej
i tomter indelade
område -

Stadsjordens
tillkomst,
städernas
juris
diktionsområde.

Till städerna hör emellertid ej endast sådan mark, som ingått i
stadsplan och tomtindelning, utan äfven annan mark. Af tab. 1 framgår,
på sätt ofvan nämnts, att af städernas område om tillsammans c:a 134,000
hektar endast c:a 14,500 hektar eller föga mer än 10 procent ingått i stadsplan,
och äro stora delar af de planlagda områdena ej indelade i tomter.

I olika städer hafva förhållandena väl varit mycket skiljaktiga, men
man torde kunna antaga att, med undantag för de fall, då genom kungligt
påbud äldre städer af särskild anledning blifvit flyttade till nya för
dem utstakade platser eller helt ny stad anlagts efter regeringsmaktens
beslut, ortens bebyggande i regel fortgått en afsevärd tid innan den å
stället bosatta befolkningen slutligen växt till sådan betydenhet, att densamma
fått bilda ett samhälle för sig. Såväl under medeltiden som under
nyare tidens första skeden torde i regel samlingen af tomter, d. v. s.
de till bostadsplatser afsedda områdena, utgjort stadens centrala del och
närmast denna legat för åkerbruk och dylikt afsedda ägor — ty om också
handel och industriella näringar varit hufvudsysselsättningen hos städernas
befolkning, drefvos dock åkerbruk och boskapsskötsel såsom binäring.
Dessa ägor utgjordes af åkrar, kålgårdar, vretar, lyckor, lindor, täppor
och dylikt. Utanför dessa låg vanligen gemensam betesmark och skog.

Äfven där tomtplatserna lågo å fri och egen grund — den odaljord,
på hvilken staden uppstått och om hvars ursprungliga natur närmare upplysningar
i regel ej stå att vinna — utgjordes de öfriga ägorna i det ojämförligt

har högsta domstolen, på klagan af Danielson och Paulsson, ej funnit skäl att göra ändring
i magistratens utslag.»

Om den mening, som innefattas i Kungl. Maj:ts utslag, hade tretton ledamöter af
högsta domstolen förenat sig, tre justitieråd yttrade sig i nära öfverensstämmelse med den mening,
som i ofvan antecknade tidigare rättsfall uttalats af minoriteten, och fyra justitieråd återförvisade
likaledes ärendet till magistraten, men på det anförda skäl att, enär anledning
saknades till antagande af annat förhållande än att med ifrågakomna förrättning afsåges uppgående
af fastighets ägogränser, samt med afseende å dylik förrättning skiftesstadgans bestämmelser
angående uppgående af rågång måste anses tillämpliga oberoende däraf, att jorden
vore belägen inom stads planlagda område, magistraten bort i anledning af Danielsons anmälan
föranstalta om val af gode män att biträda vid förrättningen.

Att skiftesstadgans bestämmelser tidigare ansetts tillämpliga med afseende å rågångsregleringar
inom stads planlagda område synes framgå af karta med beskrifning rörande
en af kommissionslandtmätaren A. A. Rönnbäck år 1881 verkställd reglering af rågångarna
omkring Kungl. Maj:ts och kronans egendom å Lilla Otterhällan i Göteborgs stad, å ena,
samt staden, å andra sidan, jämte handlingarna till Kungl. Maj:ts dom den 30 december
1886 angående, bland annat, klander af nämnda rågångsförrättning.

största antalet städer af jord, som blifvit tid efter annan af kronan eller
konungarna under ägande- eller nyttjanderätt upplåten till städernas nytta
och förkofran, eller i allt fall af jord, som med eller utan kronans medverkan
förvärfvats för stadsinvånarnas gemensamma räkning. Där denna
jord, innan den tillföll staden, utgjorts af fastigheter, som innehafts af
bönder, blefvo dessa fastigheter, efter det staden af dem kommit i besittning,
vanligen afhysta och inlagda under staden, till hvars jurisdiktionsområde
de sedan räknades. I en kungl. resolution af den 28 maj
1688 heter det väl att, som en del af magistraterna i städerna tillegnade
sig jurisdiktion utom staden så långt som deras dem nådigst förunnade
ägor i skog, åker, äng och utmark kunde sträcka sig, så att de sökte
att på rådstugan upptaga och afgöra alla såväl civil- som kriminalsaker,
hvilka inom berörda ägor förefölle, hvaraf icke ringa konfusion förorsakades
i jurisdiktionerna, funne Kungl. Maj:t skäligt förordna att stadens
jurisdiktion icke borde sträcka sig längre än inom tullporten. Men
detta var gifvetvis i strid mot hvad dittills varit brukligt, ty i en ny
resolution redan den 16 mars 1689 heter det, att, emedan samtliga städerna
gifvit tillkänna, hurusom de befarade att den jurisdiktion, de förr
och allt dittills öfvat öfver städernas enskilda mark och jord, som af urminnes
tider och ifrån deras första begynnelse under dem lydt och legat,
torde blifva dem betagen, så att deras jurisdiktion måste stanna inom
tullportarna, samt därför i underdånighet begärt att blifva bibehållna vid
deras gamla häfd och rättighet, så att de icke måtte sålunda dragas under
andra j urisdiktioner, hade Kungl. Maj:t tagit saken i öfvervägande
och för godt och laglikmätigt funnit förklara, att de jordägor,
mark, äng och åkrar, som egentligen hörde till staden och vore afhysta,
så att inga bönder åbodde dem, skulle sortera under stadens jurisdiktion,
men ej några från staden afskilda eller ej afhysta byar och ägor.

Där de fastigheter, som donerats till staden eller eljest tillhörde
densamma, icke afhysts utan innehades af bönder, skulle de väl fortfarande
i alla afseenden lydt till landet. Men sådana fastigheter hafva
dock efter hand i allmänhet kommit att räknas till städernas område; och
hafva tillika särskildt i senare tid efter Kungl. Maj:ts beslut till städer lagts ett
stort antal invid dem belägna fastigheter eller delar däraf, i flera fall hela
socknar. Härjämte må anmärkas, hurusom det i äldre tid någon gång händt
att, där enskilde borgare genom byte eller på annat sätt förvärfvat å landet men
i stadens närhet belägen jord, denna jord efter hand kommit att utan särskildt
beslut hänföras till stadens område. Såsom ett exempel härpå må
anföras följande: År 1771 voro borgarna i Gäfle Lars Boman och Johan
Björk ägare till en tredjedel af fasta vreten n:r 12 på Lexe ägor inom

Gäfle stads jurisdiktionsområde. År 1772 blef denna vretdel emellan Boman
och Björk delad i två lika lotter, af hvilka den ena betecknades såsom
vreten n:r 97 och den andra såsom vreten n:r 98. Den 2 maj 1785 afslutades
mellan Boman och Björk, å ena, samt assessoren Eric Söderhjelm, å andra
sidan, ett bytesaftal, hvarigenom Boman och Björk mot vretarna n:ris 97
och 98 af Söderhjelm tillbytte sig en till hemmanet n:r 4 i Sätra by
och Hille socken hörande siogvret, kallad Mörkvreten. Bytet lagfors för
såväl Bomans och Björks som Söderhjelms del vid Hille och Valbo
häradsrätt den 5 december samma år. Af Mörkvreten togo Boman och
Björk hvar sin särskilda ägorymd. Den 18 mars 1801 tillbytte sig kaptenen
Petter Svedman af Bomans stärbhusdelägare den del af vreten, som
tillhört Boman, och bytet lagfors nu vid rådstufvurätten i Gäfle. I Gäfle
stads jordebok för år 1803 finnes Mörkvreten upptagen under beteckningen
vreten n:r 62 ’/, å Sätra ägor af viss angifven areal, och i jordeboken
är anmärkt, att vreten vore tillkommen af Sätrahemmanet n:r 4 ägor
emot de i stadens jordebok af år 1784 upptagna vretarna n:ris 97 och 98
på Lexe ägor »enligt öfverenskommet och skett jordabyte den 2 maj 1785
med assessoren Eric Söderhjelm, hvilket jordabyte af häradsrätten blifvit
den 5 december samma år gilladt och fastställdt». I samma jordebok äro
vretarna n:ris 97 och 98 upptagna utan att någon areal för dem finnes
utförd och är i jordeboken antecknadt: »Efter skriftlig öfverenskommelse
af den 2 maj 1785 mellan assessoren Söderhjelm och borgarne och
fiskarne J. Björk och Lars Boman i Gäfle, som desse inom en hägnad belägna
fasta vretar då innehade, men till assessoren afstått mot surrogat
uti en under hemmanet n:r 4 i Sätra by lydande vret, Mörkvreten kallad,
af 3 tunnland 93/4 kappland brukbar jord och 374 kappland backe, tillsammans
3 tunnland 13 kapplands vidd; och har detta jordabyte hos
häradsrätten blifvit anmäldt och till å ömse sidors säkerhet gilladt och
stadfäst, i grund hvaraf förenämnda 3 tunnland 13 kappland jord blifvit
i stadens jordebok för bemälte fiskare såsom fast jord under n:r 621/2
upptagen.» I stadens renoverade jordebok äro vretarna n:ris 97 och 98
öfverkorsade. Dessa vretar återfinnas ej i stadens fastighetsbok, hvaremot
Mörkvreten eller vreten n:r 62 V2 finnes där upptagen. Vretarna n:ris 97
och 98 hafva ej heller upptagits i bevillningstaxeringslängder för Gäfle
stad. Följden af förenämnda byte har alltså blifvit, att Mörkvreten kommit
att behandlas såsom till staden hörande jord samt vretarna n:ris 97
och 98 såsom ej vidare lydande under staden. — Att med ett ordnadt
jordmatrikels- och fastighetsboksväsen ej kan öfverensstämma att jord på
sådant sätt flyttas från ett jurisdiktionsområde till ett annat, säger sig själft.

I de fall, då en fastighet blifvit afhyst och inlagd under stad,
har den i regel uteslutits ur landets jordebok eller ock där kvarstått
endast anteckningsvis. 1724 års jordeboksformulär innehåller i detta afseende,
att under städer inlagda hemman skulle uteslutas ur jordeböckerna
samt endast observeras i den hvart sjätte år upprättade liggaren. Detta
iakttogs väl ej konsekvent, men har vid upprättande af de nya jordeböckerna
flertalet af de städerna underlagda egendomar, hvilka ej helt
uteslutits ur jordeboken, förts inom kolumn med anteckning om deras
egenskap att ligga under viss stad, och föreskrifves alltid numera, då
hemman eller lägenhet eller del däraf lägges till stad, att fastigheten skall
afföras ur landets jordebok, hvarvid, där fråga ej är om ett hemman eller
lägenhet i dess helhet utan endast om del däraf, tillses, att föreningen
med staden ej får träda i kraft, förrän området blifvit i behörig ordning
afskildt från den jordeboksenhet, det tillhör.

Hvad angår de fastigheter, som lagts under städerna före de nya
fastighetsböckernas uppläggande, synes den kamerala indelningen, äfven
där afhysning icke ägt rum, i regel ej hafva bibehållits. Endast beträffande
Grenna, Härnösand (Härnö socken), Nyköping, Piteå, Sundsvall
och Vänersborg har uppgift lämnats, att den kamerala indelningen, åtminstone
för vissa områden, bibehållits, så att t. ex. lagfart meddelas
å de under staden före fastighetsböckernas upprättande lagda hemman.
Härmed torde vara jämförligt, att i Sala, i fråga om bergsmansjorden,
lagfart meddelas å viss del af bergsmanstomt. 1

Där en kameral enhet eller del däraf efter fastighetsböckernas upprättande
lagts under en stad, har väl i allmänhet åtminstone till en början
den kamerala indelningen bibehållits, på sätt enligt lämnade uppgifter fortfarande
är fallet beträffande vissa till Eskilstuna, Gäfle, Göteborg (Lundby
socken), Halmstad, Hälsingborg, Härnösand, Karlstad, Kristinehamn, Nyköping,
Ronneby, Sala och Östersund öfverflyttade områden och sannolikt
äfven i fråga om områden, som lagts till Falkenberg, Karlskrona, Visby,
Växjö och Östhammar. För Karlstad uppgifves emellertid, att tendens
finnes att öfvergå från den kamerala indelningen, och synes i flertalet
öfriga städer, till hvilka efter fastighetsböckernas upprättande områden

1 Sambandet mellan tomterna och bergsmansjorden i Sala är upplöst, men det i stadens
privilegier stadgade förbud mot »afsöndring» från bergsmansjord upprätthålles alltjämt.
Klyfning och styckning af sådan jord (»hergsmantomter») anses däremot kunna ske till huru
ringa kvotdel som helst och betecknas de särskilda ägolotterna med resp. kvotdelar jämte
bergsmanstomtens nummer. Styckning (ägostyckning) är det vanligaste delningsinstitutet.

11—09308. Fastighetsregisterkommitténs het.

Den äldre
kamerala
indelningen.

De vid fördelning
af
stadsjorden
tillämpade
delningsinstitut.

Delning genom
magistraten
och
Konungens
befallningshafvande.

lagts från landsbygden, en sådan öfvergång redan hafva skett, åtminstone
så att, då det gäller hemman, mantalsräkning ej vidare är i bruk.

I stor utsträckning beror väl detta därpå, att de öfverflyttade
områdena ingått i stadsplan och tomtindelning, men sammanhänger
äfven därmed att, på sätt nedan skall visas, de delningsinstitut, som
gällt för landsbygden, i allmänhet ej tillämpats å sådana öfverflyttade
områden.

Härvid bör äfven erinras dels att, ehuru större delen af städernas
jordar utgöres af hemman, hemmansdelar eller själfständiga lägenheter,
dessa jordar dock till ej oväsentlig del äro att härleda från afsöndringar
från andra egendomar eller utgöra vederlag för mulbete eller
andra servitut, som tillkommit städerna på kringliggande byars eller hemmans
mark, dels ock att den mantalsbeteckning å särskilda jordar, hvarom
nu är fråga och som hänför sig till det mantal, som vid öfverflyttning
af ett hemman varit detsamma åsatt, noga bör skiljas från det mantal,
som sedermera för särskilda utskylder åsatts stadens jord i dess helhet
eller viss del däraf utan afseende på jordens ursprung.

För städernas ej i tomter indelade område kan sålunda endast undantagsvis
den äldre kamerala indelningen komma i betraktande, utan har
man att räkna med de fastigheter, som bildats enligt de för städerna
tillämpade delningsinstitut.

Till städerna hafva ofta upplåtits äfven annan fastighet än jordegendom,
såsom mjöl- och sågkvarnar, tegelbruk, vattenfall och strömmar,
fiskeri etc. Bland dessa torde äfven förekomma sådana fisken, hvarmed
äganderätt till grunden ej är förenad, samt vattenverk å annans grund i
förening med sådan rätt till grunden, att den ej må af ägaren återtagas,
så länge verket uppehälles.

Ehuru såväl sedan gammalt som särskildt genom i senare tid skedda
öfverflyttningar åtskilliga områden, hvilka ej varit upplåtna till eller förvärfvats
af städerna, kommit att hänföras till städernas områden, utgöras
gifvetvis dessa, bortsedt från tomterna, väsentligen af donationsjord eller
jord, som eljest förvärfvats för stadsinvånarnas gemensamma räkning.

Hvad dispositionen af stadsjorden angår, har den i en del fall skett
genom dess utarrendering för samhällets gemensamma räkning, men har
den vanligaste dispositionsformen särskildt af åker och äng varit dess fördelning
mellan tomterna eller i en del fall mellan borgerskapet.

Där fördelning ägt rum, synes grundtanken hafva varit, att alla
skulle hafva lika rätt. Så heter det uti ett bref angående Strängnäs af

år 1583, att alla, som ville hålla stadens tunga och vara under rätt borgerskap,
skulle hafva lika mycken åker, den fattige som den rike, och
skulle borgmästare och i-åd alltid laga så, att detta blefve förhållandet.
I ett bref angående staden Hjo af år 1610 förständigades Konungens befallningsman
att dela ägorna »hvarjom och enom sin del utaf, så att den
ene icke må hafva till att klaga mer än den andre». Ett bref till Söderköping
af år 1596 innehåller, att alldenstund de åkrar och ängar, som
lydde under staden, voi-e olika delade borgarna emellan, så ville Kungl.
Magt, låta lägga till hvar gård i staden lika mycket af samma ägor, och
Sala stads privilegier af år 1624 utsatte till och med huru många tunnland
åker och lass äng, lika för alla tomterna, skulle utläggas till en hvar
af dem. Någon gång antydes dock, att olikhet vid fördelningen kunde
komma i fråga, såsom i ett bref af år 1580 angående Skenninge, där det
heter, att borgarna skulle sig emellan byta stadens jord eftersom hvar
och en kunde hafva råd till att bruka; så jämväl i 1693 års privilegier
för Grenna, i hvilka förordnades, att tomternas åkrar, hagar och andra lägenheter
skulle så fördelas, refvas och proportioneras, som hvars och ens rätt
kunde fordra.

Där fördelningen skedde på det sätt, att borgerskapets medlemmar
personligen tingo hvar sin lott till bruk och nyttjande, tillgick vanligen
så, att de särskilda jordlotterna gingo i tur mellan borgarna eller tillträddes
af dem antingen efter åldern af innehafvande burskap eller i annan
ordning, hvarjämte besittningsrätten för de enskilde lottinnehafvarne
var personlig och ej ärftlig. Fördelning på stadstomterna var emellertid
den allmännaste, likasom den också bäst öfverensstämde med den gamla
ordningen inom byalag, att byns odlade ägor voro skiftade mellan byamännen
efter grundsatsen, att tomt är åkers moder.

I landshöfdingeinstruktionen den 4 november 1734, 18 §, stadgades,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad 1687 års landshöfdingeinstruktion
innehöll, att landshöfdingen ålåge att iakttaga, att det,
som framfarna konungar och städernas fundatorer eller andra till borgerskapets
allmänna bruk och nytta gifvit och förordna!, icke rycktes därifrån
och emot privilegier och resolutioner droges under några enskilda
personer, dem till egen nytta och de öfriga till förfång, såsom särdeles
»vid åker- och ängslotter samt betesmark, och annan stadsens allmänna
tarf och fördel», hvilka på somliga orter sports hafva blifvit försålda och
kommit i andra ståndspersoners händer än deras, som droge borgaretunga
och last, eller ock däruppå blifvit gjord en så olika fördelning borgerskapet
emellan, att en del hade fått för mycket och eu del för litet eller
ock alls intet, hvilket strede mot öfverhetens goda uppsåt, som staden i

gemen med sådan gåfva och förmån benådat, hvarför sådan oordning och
olikhet af landshöfdingen och magistraten borde ändras och rättas, när en
eller annan af borgerskapet med skäl och sanning därpå talade eller landshöfdingen
eljest finge kunskap därom. I anledning af ett förekommet
mål gjordes sedermera förfrågan hos Kungl. Maj:t, huruvida uppå den
jord, som af framfarna konungar blifvit städerna donerad, finge meddelas
uppbud eller fasta såsom uppå donerad frälsejord och de därom uppkommande
tvister gå genom domstolarna, eller om sådana tvister hörde
till landshöfdingens upptagande och rättande enligt 18 § af landshöfdingeinstruktionen
af år 1734. I den resolution Kungl. Maj:t i anledning
däraf meddelade den 25 september 1745 erinrades först, att i den resolution
och förklaring, som på åtskilliga af borgerskapets uti Uppsala stad
ingifna besvär den 6 april 1664 blifvit utfärdad, förordnats, att de åkrar,
som af framfarna konungar skänkts staden till dess allmänna nytta och
förunnats dess borgerskap att häfda och bruka, icke kunde dragas under
sådana villkor, att hvar och en, som dem undfått, öfver dem ägde sådan
förvaltning, som öfver sin egen grund och egendom, eftersom därtill uti
gåfvobrefven icke funnes något fundament, och dessutom på sådant sätt
skulle följa, det sagda åkrar efterhand och i längden kunde lända
staden och borgerskapet till liten eller ingen fördel, utan i stället komma
andra, som på aflägsna orter hade sitt tillhåll, till godo och undandragas
borgerskapet, som måste utstå borgerlig tunga och besvär, i anseende
hvartill afsikten varit, att staden i gemen efter brefveris lydelse skulle
njuta afkomst en, och borgerskapet samt invånarna, helst de som icke
med handel eller handtverk förmådde sig underhålla och dock kunde hafva
förstånd att idka åkerbruk, skulle sådana af Kungl. Maj:t och kronan
staden förunnade åkrar för afrad och skälig afgift häfda och besitta, dock
så att ingen tillstaddes därigenom och af åkommen häfd tillvälla sig någon
egendom och äganderätt däraf, än mindre sådana försälja, bortbyta eller
förpanta, utan när en innehafvare antingen doge eller eljest öfvergåfve
åkerbruket eller ock för skäliga orsaker skildes därifrån, då skulle det stå
landshöfdingen med magistratens tillhjälp fritt att öfverlåta samma åker
till en annan mot viss afgift eller föregången städsla. Under åberopande
häraf och af hvad landshöfdingeinstruktionen innehölle förordnade Kungl.
Maj:t, att själfva gåfvobrefvet, hvarigenom sådan jord blifvit till staden
gifven, hvilket ock visade ändamålet och villkoren för sådan gåfva, vare
sig den gjorts af framfarna konungar eller af någon annan, skulle vara
en noga regel och rättesnöre, huru och på hvad sätt samma gåfva vore
att anse; och om någon jord eller egendom blifvit staden gifven att därunder
nyttjas och brukas och det icke funnes utsatt, att vissa personer

eller någon viss stat därmed borde understödjas, då komme en sådan jord,
som vore skänkt till stadens allmänna nytta, att aktas och anses på det
sätt, som förenämnda § i landshöfdingeinstruktionen innehölle, så att landshöfdingen
med magistraten därå skulle hafva inseende; och där så skulle
hända, att någon öfver det utslag, som således därom gåfves, ville anföra
besvär, då borde sådant ske bos Kungl. Maj:t inom stadgad tid.

Uti resolutionen på städernas besvär den 7 juli 1752, 45 §, förordnades
vidare, att alla tvister städernas invånare emellan rörande den
städerna underliggande jord samt de därom eljest uppkommande politioch
ekonomimål skulle upptagas och afgöras vid stadsrätt af magistraterna,
men hvad anginge fördelningen invånaima emellan af den jord i städerna,
som af kronan kunde vara förlänt och ännu icke likmätigt privilegierna
och donationsbrefven vore i en eller annan stad behörigen skiftad
och hvilket i en del städer vanligen brukade ske i landshöfdingens närvaro,
så skulle jämväl för framtiden iakttagas, att landshöfdingen om sådant
förut underrättades, och skulle, om han hade tillfälle att därvid vara
tillstädes, fördelningen verkställas gemensamt af honom och magistraten,
hvarvid tillika skulle afgöras förefallande besvär. Öfver sådana delningar
finge sedan besvär ej anföras annorstädes än hos Kungl. Maj:t, men andra
rättegångar om jord skulle efter vad från rådstufvurätterna fullföljas i
hofrätterna. Till förklaring af hvad sålunda stadgats heter det i en resolution
den 20 december 1773, att emedan i 1752 års resolution föreskrifvits,
att landshöfdingarna borde deltaga uti sådana magistraternas
utslag uti de i städerna förefallande politi- och ekonomimål, hvaruti ändring
och rättelse finge sökas omedelbart hos Kungl. Maj:t, men erfarenheten
visat, att sådant sällan hände, utan att efter magistraternas anvisning
besvär merendels blifvit hos Kungl. Maj:t anförda öfver sådana
utslag, hvarvid ej kunnat finnas, att landshöfdingen i orten med magistraten
last gemensam hand, fördenskull och som ett sådant landshöfdingarnas
deltagande i magistraternas utslag icke heller bekvämligen och
utan oläglig omgång kunde ske, särdeles i de städer, som från landshöfdingesätet
vore aflägsna, så och på det en billig och rätt ordning härutinnan
måtte vinnas, förordnade Kungl. Maj:t att öfver de utslag, som
magistrat ensam och utan föregången kommunikation och öfverläggning
med Konungens befallningshafvande gifvit i ofvannämnda mål, besvär
skulle anföras hos Konungens befallningshafvande och öfver dennes utslag,
i händelse af missnöje, hos Kungl. Maj:t.

Härvid bör äfven erinras därom att enligt förordningen angående
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 magistraten såsom stadens
styrelse äger att vaka däröfver, att den åt staden donerade fasta egendom

varder till sina bestämda ändamål behörigen använd (47 §) samt att Konungens
befallningshafvandes godkännande erfordras för att gifva gällande
kraft åt bland annat af staden upprättade allmänna planer för hushållningen
med stadens donationsjord (75 §), äfvensom att enligt landshöfdingeinstruktionen
Konungens befallningshafvande skall hafva tillsyn öfver god
hushållning med och ändamålsenligt användande af städernas donationsjord
(31 §, 1 l:o).

Stor-, en- och Det är hufvudsakligen dessa föreskrifter, som legat till grund vid för taga

skifte. c[einingen af den samfällda jorden i städerna, såväl den donerade som den
staden eljest tillhöriga, men i afseende å förfarandet vid fördelningen
hafva, likasom enligt hvad ofvan nämnts vid mätningar, de för landsbygden
meddelade bestämmelser om sättet för delningars verkställande
blifvit tillämpade. Detta gäller äfven, på sätt ock framgår af de i landtmäteriarkiven
förvarade skifteshandlingar, författningarna om storskiften
och enskiften, ehuru dessa ej innehöllo särskilda bestämmelser beträffande
städerna utöfver hvad som föreskrifvits i kungl. resolutionen på öfverdirektören
Faggots memorial om nödvändigheten af en allmän storskiftesdelning
i Skåne den 28 mars 1757. I denna heter det: »Där åkerfälten äro

förut afdelte i vissa gärden eller så kallade vångar, böra de, som ligga i
träde eller äro afbergade, först delas i storskift och det så att hvarje gård
i by eller delägare af åker i städerne, i stället för sine månge, smale tegar
och spridde jordstycken, undfår sin åker på ett ställe eller på så få platser
i vången, som lägenheten medgifver, samt i den proportion af tunnetal
och jord, som han haft förut.»

Att storskift es- och en skiftesförfattningarna tillämpats vid delning
af fastighet, som lagts till stad, men ej upplåtits till eller förvärfvats af
staden, torde väl ej kunna vara föremål för tvekan.

Vid sådant förhållande var det naturligt, att då i början af 1800-talet fråga uppstod om ändrade grunder för skiftesväsendet i dess helhet,
man ej kunde lämna förhållandet i städerna å sido.

I stadgan om skiftesverket af den 4 maj 1827 lämnades dock härutinnan
endast följande bestämmelser:

dels i 1 kap. 10 §: »Huruvida jord skiftas må, som till stad hörer
och samfällig är, därom gälle hvad särskild! för hvarje stad kan vara
stadgadt, eller, då fråga om skifte af sådan jord väekes, varder förordnadt»;

dels i 8 kap. 2 §: »Skola ägor till stad skiftas, då gälle den delningsgrund,
som för ett sådant skifte redan är stadgad, eller, vid uppkommande
fråga därom, kan blifva förordnad»;

dels i 18 kap. 7 §: »Skiftesman rörande städernas jord innevånarne

emellan, handläggas, på sätt därom hittills är stadgadt, eller framdeles
kan blifva förordnadt».

Samma bestämmelser återfinnas i nu gällande skiftesstadga.

Stadgandet i 1 kap. 10 § var hämtadt ur lagkommitténs år 1826 afgifva
förslag till allmän civillag, 4 kap. 2 § byggningabalken. I motiven
härtill anförde kommittén: »Hvad som gäller i allmänhet om jord och

lägenheter å landet, kan icke alltid hänföras till de ägoområden, som särskilt
tillhöra städerna. De kunna vara anslagne till bestämda ändamål eller
donerade med vissa inskränkande villkor, antingen vid stadens grundläggning,
eller sedermera; och det måste bero af olika omständigheter i hvarje
falC huruvida slike ägor böra underkastas skifte, eller icke. Förslaget
undantager således städernas samfälda mark från det allmänna lagbudet
[att den skall hafva vitsord, som skifta vill], med hänvisning till de förordnanden,
som i detta afseende för hvarje stad särskildt kunna vara eller
blifva meddelade.»

Hvad delningsgrunden vid skifte i stad angår, fanns i lagkommitténs
förslag viss sådan bestämd. 1 4 kap. 7 och 8 §§ af dess byggningabalk heter
det: »Skola ägor till stad skiftas, och är ej särskild grund för det skifte

stadgad, vare delningsgrund tomterna emellan densamma, som emellan

hemman å landet — ---. Finnes å landet lägenhet, som till lott i skog,

utmark eller annan samfällighet berättigad är, men visst hemmantal eller
annan däremot svarande jämförelsegrund saknar, eller skall stad, som ej
till hemmantal satt är, med hemman a landet i sådan samfällighet del
taga och kan man ej sämjas, hvad lott den lägenhet eller stad njuta må,

sätte rätten delningsgrund ut efter ty som skäligt pröfvas och svara kan

mot den rätt, lägenheten eller staden uti samfälligheten ägt i jämförelse
med de hemmantal å landet, som i delningen ingå; saknas hemmantal å
alla de lägenheter, mellan Indika skifte ske skall, varde delningsgrunden
bestämd efter det förhållande de i öfrigt sig emellan äga.» I sina motiv
yttrar lagkommittén: »För städerna äro väl merendels särskilde grunder

stadgade, efter hvilka dithörande ägor skola skiftas; men finnas inge sådane
stadganden, har committeen trott samma grund böra gälla tomterna emellan,
som mellan hemman på landet, det vill säga häfden uti odalägor, och

tomtetalet i utmark. För de få händelser, som möjligtvis kunna inträffa,

att antingen städer eller lägenheter å landet, hvilke ej hafva hemmantal
eller, under annat namn, någon deremot svarande jemnförelsegrund, skola
ingå i delning af samfällighet, har committeen måst lemna åt domaren att
utsätta delningsgrunden, då öfverenskommelse ej kan vinnas; och för pröfningen
häraf har annan regel ej kunnat anvisas, än att, i öfverensstäm -

melse med den princip, förslaget i allmänhet innehåller, domaren bör
tillse, det hvar och en tillgodonjuta'' hvad som kan skäligen svara mot
den rätt, han förut i samfälligheten ägt.» I detta afseende följdes ej
i 1827 års skiftesstadga lagkommitténs förslag. Anledningen härtill torde väl
varit densamma, som föranledde lagberedningen att i sitt år 1847 afgifna
förslag till allmän civillag upptaga stadgandet i 8 kap. 2 § af 1827 års
skiftesstadga. Såsom motiv härför anfördes: »Beredningen har ej såsom ett

allmänt förhållande vågat antaga, att stadsägor följa tomterna. Den har
följaktligen ej heller kunnat i 7 § bibehålla lagförslagets 1 föreskrift, att,
då sådana ägor skola gå i skifte, de böra, så framt ej särskild grund är
för skiftet stadgad, emellan tomterna skiftas efter samma delningsgrund,
som för skifte emellan hemman på landet är utsatt. Beredningen har I
stället vid afl fråga om delningsgrund för skifte af jord, som till stad
hörer, härivist till hvad särskilt är eller varder stadgadt».

Af hvad ofvan anförts torde kunna slutas, att de bestämmelser, som
i 1827 års skiftesstadga infördes om stad, närmast afsågo delning af sådan
jord, som upplåtits till eller eljest tillhörde staden, och att man därvid ej
afsett att göra ändring i de bestämmelser, som förut härutinnan gällt.
På samma gång torde emellertid skiftesstadgan hafva varit byggd på den
grundsats att, i den mån icke särskilda föreskrifter lämnats i fråga om
stadsjord, de däri meddelade bestämmelser äfven skulle tillämpas beträffande
sådan jord.

Det visade sig emellertid snart erforderligt att få ytterligare föreskrifter
beträffande skifte å jord i stad.

Uti memorial den 8 mars 1830 hade Konungens befallningshafvande
i Linköpings län hos Kungl. Maj:t anmält, hurusom vice kommissionslandtmätaren
Bergman, hvilken, efter begäran af några Skenninge stads jordägare,
erhållit förordnande att å en del af de till staden ‘ hörande ägor
verkställa laga skifte, hos Konungens befallningshafvande förfrågat sig,
huruvida innehafvare af stadsjord äfven ägde vitsord till vinnande°af laga
skifte å redan efter förra författningar delad sådan jord samt huruledes
med valet af gode män att vid sådana skiften biträda borde förhållas. Då
skiftesstadgan i afseende å skifte å stadsjord hänvisade till hvad därom särskilt
kunde vara för hvarje stad förordnadt och några sådana speciella
föreskrifter för städerna inom Linköpings län icke blifvit meddelade, hade
Konungens befallningshafvande, som icke funnit sig tillkomma att härom
meddela något till efterlefnad gällande stadgande, öfverlämnat frågan till
Kungl. Maj:ts afgörande och därvid för egen del yttrat, att hvad skiftes -

1 D. v. s. det af lagkommittén afgifna förslagets.

stadgan i dessa fall iimehölle om delning af samfälld jord å landet syntes
i afseende å rättigheten att söka skifte järn vill böra tillämpas å
stadsjord, likasom att landtmätaren vid sådana förrättningar borde biträdas
åt gode män, de där kunde af vederbörande jordinnehafvare inför
magistraten efter hvars och ens ägovälde utväljas. På denna framställning
lämnade Kungl. Magt den 29 april 1830 det svar att då, efter hvad protokollet
för den hållna beredningsförrättningen utvisade, någon stridighet
jordinnehafvarna emellan rörande det begärda nya skiftet icke uppstått,
Kungl. Maj:t icke funnit något hinder möta för verkställigheten däraf,
hvarjämte Kungl. Magt förordnade, att de gode män, som borde biträda
vid förrättningen, skulle af samtliga jordinnehafvarna efter hvars och ens
ägovälde inför magistraten i staden väljas. Kungl. Maj:t förklarade sig
därjämte vilja i sammanhang med frågan om ändringar i skiftesstadgan
taga i öfvervägande, om, till rättelse för framtiden huru i sådana fall borde
förfaras, ett tillägg till skiftesstadgan härutinnan borde meddelas. Frågan
öfverlämnades till de kommitterade, som utarbetat förslag till bestämmelserna
i kungörelsen den 9 juni 1832, och dessa anförde i sitt betänkande:
»Uti förre skiftesförfattningar har rörande skifte å stadsjord icke något varit
stadgadt, hvilket otvifvelaktigt härledt sig derifrån att denna jord bör, enligt
särskilte författningar, bibehållas under städerne till borgerskapets allmänna
bruk och nytta, utan att dess afhändande till enskilte personer är
tillåten, hvarför den i allmänhet bibehåller sin natur och disponeras af
landshöfding gemensamt med magistrat eller stadens äldste till löner åt
stadens tjänstemän, till utarrendering för stadens räkning eller till utdelning
bland borgerskapet, så länge de i staden förblifva. Också är föreskriften
i 1 cap. 10 § skiftesstadgan härefter lämpad; dock anse committerade
i afseende på frågan om nytt skifte för skiftad stadsjord följande
tillägg till denna § lämpligen kunna göras: Har stadsjord blifvit genom

teg- eller storskifte i flere skiften lagd, och vill delegare deri laga skifte
erhålla, så bör, så framt ej alla delegarne derom åsämjas, på pröfning i
hvarje fall ankomma, huruvida sådant skifte till än större nytta och bekvämlighet
för delegarne må tillåtas. Äfvenså finna committerade vid 2
kap. 7 § om gode män böra tilläggas ett saknadt stadgande om sättet
för gode mäns utväljande för skiftesförrättningar i städerne så lydande:
Inom städerne skola, då laga skifte är i fråga, gode män att vid förrättningen
biträda af samtlige delegarne efter hvars och ens egovälde inför
magistraten i staden utväljas. Upkommer om valet tvist, döme derom
stadsdomstol.» Dessa stadganden upptogos i kungörelsen den 9 juni 1832
och hafva sedermera införts i 1866 års skiftesstadga, dock med den ändring
att orden: »då laga skifte är i fråga, gode män att vid förrättningen

12—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

biträda» ersatts med orden: »då landtmäteriförrättning är i fråga, gode
män att därvid biträda». Detta innebär en ändring i sak, enär väl därmed
får anses vara sagdt, att gode män skola biträda äfven vid andra förrättningar
än skiften, som verkställas af landtmätare efter förordnande af
Konungens befallningshafvande.

Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 11 januari 1845 förmälde Rikets
ständer, att de under pröfning förehaft gjord anmälan om olägenheter
däraf att, då uti 7 kap. 1 § af stadgan om skiftesverket i riket den 4
maj 1827 afhandlades, huru råskillnader, Indika byar och hemman emellan
ginge i bukter och krökningar, finge, till besparing i hägnadsbesväret och
lättnad i häfden, ledas efter räta linjer, icke därjämte kommit i betraktande,
det stadsjord kunde möta ägor å landet, och att behofvet af råskillnads
rätande till jämn linje därvid äfven kunde uppstå, hvadan en bestämd
föreskrift saknades, huru i ett sådant fall borde förfaras; att behofvet af
oformliga rågångars rätning icke vore mindre, då ägor å landet mötte
stadsjord än då byar och hemman angränsade hvarandra; samt att de vid
öfvervägande af hvad dittills i andra liknande fall ansetts tydligt och klart
väl icke kunnat finna annat än att med lagstiftarens mening måste antagas
öfverensstämma, att ifrågavarande § skulle vara tillämplig ej mindre
i den förra än uti den senare händelsen, men att bestämdt stadgande därom
saknades. Ständerna anhöllo därför, att till undanröjande af all tvetydighet
i nämnda hänseende till paragrafen måtte fogas ett nytt moment af
följande lydelse: »Hvad om rågångsrätning emellan byar och hemman så lunda

stadgadt är, galle äfven då stadsjord möter ägor å landet.» Då ärendet
sedermera behandlades i statsrådet, yttrade föredragande departementschefen,
att han väl funne till förekommande af den ovisshet, som vid
tillämpning af bestämmelserna i 7 kap. af stadgan om skiftesverket i
riket kunde uppstå därigenom att uttrycklig föreskrift saknades, huru förhållas
skulle, då stadsjord mötte ägor å landet, ett sådant stadgande som
det, hvarom Rikets ständer hos Kungl. Maj:t anhållit, lämpligen kunna
meddelas, men då i afseende å detsammas införande, på sätt Rikets ständer
begärt, vid slutet af 1 § uti 7 kap. af nämnda stadga det förekomme
att i sådant fall nästföljande 2 § icke blefve tillämplig å stadsjord, hvilket
förhållande jämväl skulle äga rum hvad beträffade 3 §, då fråga om ägoutbyte
mot stadsjord utan sammanhang med ägoskifte förekomme, samt
det nya stadgandets införande å annat ställe af berörda författning icke
heller vore lämpligt, enär sådant äfven medförde nödvändigheten af andra
ändringar däri, ansåge sig statsrådet böra hemställa att allmän kungörelse
i ämnet måtte varda utfärdad af innehåll, att efter öfvervägande af Rikets

!)1

ständers uti ifrågavarande underdåniga skrifvelse gjorda hemställan om ett
tillägg vid 7 kap. af stadgan om skiftesverket i riket den 4 maj 1827
Kungl. Magt funnit godt i nåder förklara att hvad i bei’örda kapitel om
rågångsrätning och ägoutbyte vore stadgadt äfven skulle gälla, då stadsjord
mötte ägor å landet eller fråga eljest uppstode om utbyte af stadsjord
mot äga å landet. Kungl. Maj:t biföll statsrådets hemställan och
kungörelsen utfärdades den 10 september 1847. Stadgandet återfinnes uti
59 § af gällande skiftesstadga: »Hvad nu rörande ägoutbyte mellan byar

och hemman i förening med ägoskifte stadgadt är, galle äfven, då fråga
därom, utan sammanhang med sådant skifte, förekommer, likasom ock då
stadsjord möter ägor å landet, eller fråga eljest uppstår om utbyte af
stadsjord mot äga å landet.»

I 46 § af 1866 års skiftesstadga har ytterligare införts det med
grunderna i 10 kap. 19 § rättegångsbalken öfverensstämmande stadgande
i fråga om rågångsutstakning att, där förening ej kan träffas, det står en
hvar af parterna fritt att instämma målet, när det ensamt rör stadsjord,
till stadsdomstol och eljest till häradsrätt, där ej för något särskilt fall
annorlunda finnes förordnadt.

Att föreskriften i 1827 års skiftesstadga, att skiftesmål rörande
städernas jord invånarna emellan skulle handläggas på sätt dittills vore
stadgadt eller framdeles kunde blifva förordnadt, innebar, att det skulle
tillkomma magistraten att pröfva, huruvida och på hvad villkor stadsjord
finge skiftas, så ock öfriga i samband med sådant skifte uppkommande frågor,
framgår af hvad förut anförts.

I kungl. brefvet den 6 maj 1830 föreskrefs också, att frågor om
laga skifte å stadsjord borde, på sätt dittills vore stadgadt, af magistraten
i första rummet upptagas och afgöras samt efter de allmänna grunderna
i skiftesstadgan behandlas. Samma föreskrift finnes i ett kungl. bref till
landshöfdingen i Södermanlands län den 21 juni 1831. De omständigheter,
som föranledde detta kungl. bref, kunna vara af ett visst intresse
och anföras fördenskull. Sedan Konungens befallningshafvande förordnat
landtmätare att förrätta skifte å den Eskilstuna stad tillhöriga jord,
som benämndes Odensalagärdet, begärde förrättningsmannen hos Konungens
befallningshafvande föreskrift, huru han borde förfara i anledning af uppkommen
tvist delägarna emellan om fördelning och sammanläggning af
deras i nämnda jord ägande spridda lotter, hvilken fördelning af någon
blifvit yrkad, men af andra åter bestridd. Till svar härå förklarade
Konungens befallningshafvande den 12 november 1830 att, som 18 kap.
7 § skiftesstadgan innehölle, att skiftesmål rörande städernas jord invånarna
emellan skulle handläggas på sätt därom dittills vore stadgadt

eller framdeles kunde blifva förordnadt och jämlikt 45 § i kungl. resolutionen
på städernas besvär den 7 juli 1752, jämförd med förklaringen den
20 december 1773, fördelningen invånarna emellan af den jord i städerna,
som af kronan kunde vara förlänad, skulle ske af magistraten gemensamt
med Konungens befallningshafvande, om han hade tillfälle att därvid vara
tillstädes, kunde den begärda föreskriften icke meddelas, utan stode det
förrättningsmannen öppet att lämna parterna nödig föreskrift för att få
den dem emellan uppstådda fråga lagligen afgjord. Förrättningsmannen
anhängiggjorde då frågan hos magistraten i Eskilstuna, som i ärendet utlät
sig, att då detta skiftesmål icke rörde fördelning stadens invånare emellan
af sådan jord, hvartill förmånsrätt af någon part blifvit äskad, eller rättighet
till jordens besittning, utan endast laga skifte och mindre samt spridda
lotters sammanläggning i större skiften af sådan jord, som af delägarna
under äganderätt innehades, samt skiftesstadgan uti 1 kap. 10 § väl
förmådde, att rörande skifte å jord, som till stad hörde och samfällig
vore, skulle gälla hvad särskild! för hvarje stad kunde vara stadgadt eller,
då fråga om skifte af sådan jord väcktes, blefve förordnadt, samt enligt
18 kap. 7 § angående rättegång i skiftesmål rörande städernas jord
invånarna emellan samma mål skulle handläggas på sätt dittills vore
stadgadt eller framdeles blefve förordnadt, men hvarken för Eskilstuna
enskildt något förordnande vore meddeladt eller af äldre allmänna författningar
funnes någon ledning för ett beslut i förevarande ämne vidare än
den föreskrift kungl. resolutionen på städernas besvär den 7 juli 1752 och
kungl. förklaringen den 20 december 1773 meddelade, att fördelningen af
kronans till städerna donerade jord borde ske af magistraten gemensamt
med Konungens befallningshafvande'' i länet, hvilken föreskrift åter till
förevarande fråga rörande skifte emellan delägare af deras under äganderätt
innehafvande jord icke kunde lämpas, ty och då rörande laga skifte
af jord å landet enligt ofvan åberopade stadga dylika mål borde af särskild
ägodelningsrätt upptagas och behandlas, funne magistraten vid sådant
förhållande, enär icke stadgadt vore, om och huru en slik domstol i städerna
skulle anställas, i saknad af beskrifven lag både för magistratens
behörighet att målet upptaga och pröfva och för själfva skiftesfrågans lagenliga
afgörande, sig nödsakad att upphöra med vidare behandling af målet
och föranlåten öfverlämna ärendet till Konungens befallningshafvande för
att detsamma slutligen afgöra eller hos Kungl. Maj:t anhålla om bestämdt
stadgande i ämnet såväl angående skiftets verkställande som om laga domstol
för skiftesmåls upptagande rörande städernas invånares under äganderätt
innehafvande jord. Konungens befallningshafvande underställde frågan
Kungl. Maj:ts pröfning och fann Kungl. Maj:t tvisten rörande skiftesmålet,

som efter hvad upplyst vore icke anginge delning af oskiftad donationsjord
utan sammandragning af i mindre lotter redan delad sjal nigande jord,
hora, på sätt dittills vore stadgadt och städse varit iakttaget, af magistraten
i första rummet upptagas och afgöras samt efter de allmänna
grunderna i skiftesstadgan behandlas.

I detta ämne må ytterligare anföras följande rättsfall.

Efter stämning till rådstufvurätten i Örebro yrkade doktor S., att
laga skifte måtte verkställas å den till stadens norra del hörande sjättedels-
eller ladugårdsjord. Öfriga delägare bestridde jordens delning,
hvaremot rådstufvurätten, på anförda skäl, förordnade, att samma jord
skulle af vederbörande landtmätare skiftas. Men som enligt kungl. resolutionen
den 7 juli 1752, jämförd med ej mindre 1827 års skiftesstadga
1 kap. 10 § 2 inom., sådant det lydde i kungörelsen den 9 juni
1832, än nämnda stadgas 18 kap. 7 §, detta ärende icke tillhört rådstufvurätts
handläggning, fann Kungl. Maj:t i utslag den 3 april 1835
skäligt upphäfva och undanröja rådstufvurättens meddelade beslut.

I det hela torde man kunna säga, att vid skifte af jord i stad magistraten
har samma uppgift, som eljest tillkommer ägodelningsrätt, med
iakttagande af den befogenhet, som i fråga om disposition af stadens jord
är lagd i Konungens befallningshafvandes hand.

Att af magistrat fastställd fördelning af stadsjord å de särskilda
tomterna i afseende å beståndet är att likställa med en i vederbörlig
ordning fastställd skiftesförrättning, framgår af följande rättsfall.

Genom fundationsbref af år 1614 och privilegier af år 1622 för Kristianstad
förklarade konung Kristian IV, att han till staden och dess invånare gåfve
och perpetuerade Näsby och Nosaby byars mark med allt hvad därtill hörde.
Af byarnas inägor skulle utläggas sextio gårdar, sedermera kallade jordfjärdingar,
men alla borgare vara lottägare i fäladsmarken, så att de därpå
finge om sommaren beta sina kreatur. Eu del af dessa byars utmark,
hvilken benämndes östra Ångar, utgjorde sedermera en för stadens invånare
och innehafvarna af jordfjärdingarna gemensam betesmark. År
1757 beslöto stadens äldste, att östra Ängar skulle på alla tomter i
staden fördelas på det sätt att en tomt vid bakgatorna skulle undfå hälften
mot en tomt vid de stora gatorna, att jordstyckena skulle evärdligen förblifva
vid sina tomter oåtskilda, så att de hvarken genom köp, arf, byte,
lån eller förpantning skulle kunna därifrån separeras, samt att denna stadens
äldstes öfverenskommelse skulle underställas magistratens pröfning.
Denna delning blef år 1758 verkställd genom lottning inför magistraten,
hvarvid östra Ängar delades i 187 lotter och tegar, hvilka tillädes dels
stadens tomter och dels jordfjärdingsinnehafvarna. Sedan åtskilliga af

dessa tegar styckats och staden tillöst sig eu mängd af tegarna, anställde
staden år 1869 rättegång mot innehafvare af öfriga tegar med yrkande
att de måtte förpliktas afstå från vidare anspråk på nyttjande af de deras
tomter tilldelade lotterna i Östra Angar och afträda samma lotter till
staden. Denna rättegång afgjordes genom Kungl. Maj:ts dom den 8 maj
1872, däri, efter omförmälande af de åtgärder, som, på sätt ofvan nämnts,
åren 1757 och 1758 i afseende å östra Angar vidtagits, yttrades: att som
dessa vidtagits i då gällande ordning för behandling af fråga om användande
af till stad donerad jord, samt omförmälta fördelning icke kunde
anses stridande mot det i stadens fundationsbref och privilegier med jordens
förlänande uttryckta ändamål och förty tomtägarna icke kunde förpliktas
att från den dem sålunda tillagda besittningsrätt till jorden afstå,
ogillades käromålet. En del af ifrågavarande mark, omfattande såväl
af staden som af enskilde disponerade lotter, indelades sedermera till
stadsplan, som år 1888 fastställdes af Kungl. Maj:t. Efter uppdrag,af
stadsfullmäktige utverkade sig drätselkammaren år 1891 förordnande för
förste landtmätaren J. A. Bergstedt att verkställa laga skifte å de jordområden,
som under benämning af Östra Ängar år 1758 blifvit fördelade
på stadens tomter. Af dessa områden disponerades enligt drätselkammarens
uppgift 121 VA tegar af staden och 503/4 tegar af enskilde. Vid
ärendets företagande bestredo åtskilliga tomtägare att laga skifte finge äga
rum dels på den grund att staden vore ensam ägare till den jord, som
skulle skiftas, och laga skifte förutsatte flera jordägare dels ock af
det skäl, att skiftet icke skulle medföra nytta eller bekvämlighet utan
skada för tomtägarna. Med afseende å dessa invändningar afgåfvo landtmätare
och gode män utlåtande, som underställdes magistratens pröfning.
Magistraten förklarade i utslag den 23 januari 1893 att skiftet icke
kunde medgifvas. Drätselkammaren anförde besvär och förklarade Kungl.
Maj:t i utslag den 4 juni 1894 att, med afseende å beskaffenheten af den
besittningsrätt, som, enligt hvad Kungl. Maj:ts omförmälda dom den 8
maj 1872 utvisade, tillkomme vederbörande innehafvare till de särskilda
delarna af ifrågavarande jord, funne Kungl. Maj:t den omständighet,
att själfva äganderätten till jorden kunde tillkomma staden Kristianstad
ensam, icke utgöra hinder för det sökta skiftet, och som vid sådant förhållande
för pröfning af stadens yrkande erfordrades undersökning, huruvida
den förut å jorden förrättade delning vore af beskaffenhet att böra
enligt skiftesstadgans föreskrifter äga bestånd eller icke, men magistraten
hvarken ingått i sådan undersökning eller upptagit till bedömande hvad
i öfrigt anförts emot skiftets företagande, blefve, med undanröjande af
magistratens utslag, ärendet visadt åter till magistraten. Ett justitieråd

yttrade — efter anförande af hvad här ofvan upptagits om ifrågavarande
jords donerande till staden, dess fördelning år 1758 på samtliga tomter
samt 1872 års dom — att justitierådet väl vid angifna förhållande funne
den omständighet, att själfva äganderätten till marken i dess helhet tillkornme
staden, icke utgöra hinder för verkställande af laga skifte därå
emellan staden och de enskilda tomtägarna, hvilka enligt Kungl. Maj:ts
berörda dom innehade delar af marken, men emedan delning af ifrågavarande
jord genom vederbörande myndighets åtgörande redan ägt rum,
hvarvid, så vidt upplyst blifvit, viss till läge och gränser bestämd lott
tillagts hvarje tomt, och jorden således hvarken vore samfällig eller blifvit
genom teg- eller storskifte lagd i flera skiften, ty och som följaktligen
icke något sådant förhållande vore för handen, som enligt 10 § skiftesstadgan
utgjorde förutsättning för tillåtande af skifte å stadsjord, fastställde
justitierådet det slut, öfverklagade utslaget innehölle. Två justitieråd
biföllo den utaf nedre revisionen gjorda hemställan att Kungl. Maj:t
måtte ej finna skäl att i magistratens utslag göra ändring.

Invändningen att skiftet icke kunde medföra nytta eller bekvämlighet
för delägarna förekom därefter vid sammanträde med dessa, därvid
drätselkammaren anförde, att staden, som hade sina tegar sammanblandade
med enskildas tegar och delade i omkring 54 ägostycken, skulle
kunna få dessa sammandragna utan förfång för någon, att de enskilda
komme att få mindre långsträckta och mera formliga figurer äfvensom
åtskilliga andra för ett rationellt jordbruk beaktansvärda bekvämligheter;
och att vid bedömandet af förevarande fråga hänsyn borde tagas därtill
att staden disponerade flertalet tegar. Förrättningsmännen gåfvo utlåtande,
däri bland annat yttrades, att då samtliga ifrågavarande ägor, som tillförene
utgjorts af sank ängsmark, numera blifvit odlingsbara och nästan
uteslutande användes till åker; då fördelarna för staden att få sina ägor
sammandragna i ett fåtal ägoskiften vore obestridliga såsom ledande bland
annat till en betydlig minskning i den mångfald af ägogränser, som stadens
förvaltning hade att hålla reda på och bevaka; då de enskilde jordägarna
icke kunde lida något men af att, där så funnes nödigt, få sina
lotter efter behörig ägogradering flyttade till annat läge, utan tvärtom
därigenom vunne fördelen af lämpligare och formligare figurer på sina
skiften; samt då högst afsevärda fördelar å ömse sidor skulle vinnas och
dryga kostnader undvikas, i händelse vid skiftesberedningen öfverenskommelse
kunde åvägabringas därom dels att de enskilda ägolotter, som
vore belägna inom den del af området, hvilken indelats till stadsplan,
finge sina skiften utlagda å reglerade tomter dels ock att staden tilldelades
hvad som åtginge till gator och öppna platser, ansåge förrättnings -

männen med stöd af 3 § 3 mom. samt 10 och 58 §§ skiftesstadgan skäligt
tillstyrka, att det äskade skiftet finge äga rum. Detta utlåtande, mot
hvilket åtskilliga tomtägare anmälde missnöje, underställdes magistratens
i Kristianstad pröfning. Inför magistraten uppgaf Bergstedt, att den år
1758 företagna delningen vore att anse såsom ett enlig! då gällande författningar
ifrågavarande mark öfvergånget storskifte. Åtskilliga af tomtägarna
erinrade, att drätselkammaren icke ådagalagt, att det ifrågasatta
skiftet komme att lända till fördel för alla delägare. Tomtägarna komme
tvärt om att af skiftet lida skada, hvilket framginge bland annat däraf -att de flesta af enskilda disponerade jordarna vore utarrenderade på
längre tid. Drätselkammaren åter betonade, att för att skiftet skulle få
äga rum erfordrades icke, att alla delägarna skulle få nytta däraf, utan
blott att det komme att lända till samfälld nytta. Då staden med skiftet
icke åsyftade annat än att få sina jordlotter sammandragna, vore det
billigt och rättvist, att skiftet finge äga rum. Magistraten företog syn å
platsen, hvarvid antecknades, bland annat, att de enskildes tegar läge ytterligt
sammanblandade med stadens, så att tillträde till flera tegar ej funnes
utan att väg toges öfver angränsande tegar. Magistraten yttrade i utslag
den 10 juni 1895, att som den år 1758 å ifrågavarande jordområde verkställda
delningen icke kunde annorledes anses än,såsom ett i laga ordning
tillkommet teg- eller storskifte af jorden, samt genom hvad vid syn på
stället eller eljest i ärendet förekommit finge anses utrönt att laga skifte
å jorden skulle för delägarna blifva till ännu större nytta och bekvämlighet
än berörda delning, förordnade magistraten att det sökta skiftet skulle
i laga ordning företagas.

A. Wijkmark med flere tomtägare besvärade sig och anförde:
Frågan huruvida Ostra Angår, hvilken lägenhet sedan lång tid tillbaka
varit delad genom tegskifte, skulle undergå laga skifte, berodde enligt
10 § skiftesstadgan därpå, om sådant skifte blefve till ännu större nytta
och bekvämlighet för delägarna. Härvid afsåges uppenbarligen markens
begagnande för vanliga ändamål, hvadan stadens behof att åtkomma mark
till gator med mera ej inverkade på frågan, om skiftet finge äga rum.
Ej heller kunde den omständighet, att flera tegar kommit i en innehafvares
hand, medföra lagliga anspråk för denne att rubba innehafvarna
af öfriga tegar i deras besittning. Såsom giltigt skäl för skiftet skulle
då återstå allenast, att nu befintliga olägenheter genom skiftet afhjälptes.
Men det vore ej visadt, att några olägenheter vore för handen, hvarvid
särskildt vore att erinra, det hvarje tomt utgjordes af endast ett ägostycke.
Vid magistratens syn hade i fråga om det men, som genom
skiftet skulle tillskyndas enskilda jordinnehafvare, antecknats allenast, att

åtskilliga tegar vore bebyggda. Däremot hade anteckning ej gjorts därom
att på många tegar nedlagts betydliga kostnader för dränering, plantering
med mera och att somliga tegar till följd af sin närbelägenhet till staden
vore mera värda än andra. Genom skiftet kunde ock inträffa, att jordinnehafvare
finge mark af annat ytinnehåll än han förut haft, men därigenom
blefve den grund rubbad, som följts vid första utlottningen af
östra Ängar. Det ifrågasatta skiftet vore i själfva verket ej skifte utan
ägoutbyte. Enligt skiftesstadgans bestämmelser kunde ingen tvingas till
ägoutbyte i sådant fall som det förevarande. Wijkmark och medparter
ansåge det därför stridande mot lag, om de skulle nödgas taga andra ägor
i utbyte mot dem, de innehade. På dessa skäl yrkades, att förklarande
måtte meddelas, det skiftet ej finge äga rum. Därest Kungl. Maj:t ansåge,
att skiftet borde ske, yrkade Wijkmark och medparter, att, då deras tegar
vore jämförliga med de i 85 § skiftesstadgan åsyftade ägolotter, Wijkmark
och medparter måtte förklaras icke vara pliktiga att med sina tegar
i skiftet ingå. Drätselkammaren yrkade besvärens ogillande.

Nedre revisionen yttrade i afgifvet betänkande, att, emedan, enligt
hvad i målet vore upplyst, ifrågavarande till staden vid dess grundläggning
af danske konungen Kristian IV donerade jord i enlighet med
en af stadens äldste träffad öfverenskommelse blifvit år 1758 genom vederbörande
mydighets åtgörande på samtliga stadens tomter så fördelad,
att viss till läge och gränser bestämd lott tillagts hvarje tomt, och denna
delning fortfarande ägde bestånd, allenast med den förändring att åtskilliga
ägolotter blifvit styckade, samt jorden således hvarken vore samfällig
eller blifvit genom teg- eller storskifte lagd i flera skiften, ty och
som följaktligen något sådant förhållande icke syntes vara för handen,
som enligt 10 § skiftesstadgan utgjorde förutsättning för tillåtande af
skifte å stadsjord, hemställde nedre revisionen, att Kungl. Maj:t måtte
pröfva skäligt att, med upphäfvande af öfverklagade utslaget, förklara
det ifrågasatta laga skiftet icke kunna medgifvas. Målet föredrogs
den 23 november 1896 i högsta domstolen, hvars flesta ledamöter funno
sådant fall, då enligt 10 § skiftesstadgan skifte å stadsjord finge

äga rum, icke vara för handen samt förty biföllo det slut, som i nedre
revisionens betänkande tillstyrktes. Två justitieråd förenade sig om det
yttrande, att enär i ärendet icke förebragts sådan utredning, på grund
hvaraf antagas finge, att laga skifte å ifrågavarande jord skulle för delägarna
däri medföra större nytta och bekvämlighet än som vunnits genom
ofvan omförmälta redan verkställda delning af jorden, funne justitieråden,
med hänsyn till stadgandet i 10 § 2 mom. skiftesstadgan, skäligt, med

13—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

upphäfvande af magistratens öfverklagade utslag, förklara att det begärda
skiftet icke kunde mot Wijkrnarks och medparters bestridande tillåtas.

På förfrågan, huruvida beträffande skifte af jord, som hör till staden
och samfällig är, särskild! stadgande för staden meddelats, har nekande
svar inkommit från samtliga städer, som yttrat sig, med undantag
för Säter, hvarvid i allmänhet framhållits, att någon samfällig jord ej funnes.
För Säter har uppgifvits, att sådant förordnande meddelats år 1762. 1

Af hvad ofvan anförts torde framgå, att, om än för delning af
jord i stad särskilda bestämmelser utfärdats, vid sidan därom de om storskifte,
enskifte och laga skifte utfärdade författningar tillämpats, att
en delning, som skett enligt de för stad gällande särskilda bestämmelser,
från fastighetsindelningens synpunkt måste vara att likställa med skifte,
samt att med iakttagande af dessa särskilda bestämmelser, skiftesstadgans
föreskrifter fortfarande äga tillämpning å en stads ej i tomter indelade
område. Särskildt gäller detta senare sådan jord, som ej donerats till
eller eljest tillhört staden, och isynnerhet sådana fall, då för jorden efter
öfverflyttning från landet den kamerala indelningen bibehållits.

Hemmans- Hvad sålunda anförts om laga skifte torde väl ock gälla hemmans*

.. kly/ncTg-'' klyfning och ägoutbyte. Hvad särskildt ägoutbyte angår, bör erinras om
ochägout- den förut anförda uttryckliga bestämmelsen att hvad om sådan förrättbyte.
ning i skiftesstadgan föreskrifvits äfven gäller, då stadsjord möter ägor å
landet, eller fråga eljest uppstår om utbyte af stadsjord mot äga å landet.
I fråga om ägostyckning kan saken väl vara mera tvifvelaktig, då sådan
förrättning enligt 1896 års lag endast afser hemman eller lägenhet,
som i jordeboken upptages under särskildt nummer, men torde äfven i
stad sådana fall kunna förekomma — ej endast där i senare tid hemman
med bibehållande af den kamerala indelningen öfverflyttats från landet,
utan äfven eljest — att en ägostyckningsförrättning enligt nämnda lag
kan äga rum, ehuru fastigheten ej upptages i jordeboken.

Af de för skilda städer insända uppgifter framgår ock, att hemmansklyfningar,
ägostyckningar eller ägoutbyten blifvit i Arboga, Enköping,
Falkenberg, Falköping, Filipstad, Grenna, Göteborg (inom Lundhy
socken2), Halmstad, Hjo, Hudiksvall, Hälsingborg, Härnösand, Laholm, Lidköping,
Lindesberg, Malmö, Norrköping, Piteå, Sala, Sigtuna, Skara, Skeninge,

1 Härmed afses Kungl. Maj:ts resolution den 12 mars 1762, hvarigenom i enlighet
med magistratens och landshöfdingens beslut den 22 maj 1754, bland annat, stadfästes den
af bemälda myndigheter genom utslag den 20 augusti 1748 bestämda grund för fördelning
af stadens jord på tomterna efter reduceradt tomtetal.

2 Se s. 104 not 3.

0!)

Sundsvall (i vissa byar), o Söderköping, Uddevalla, Ulricehamn, Umeå, Varberg,
Visby, Växjö och Amål efter grunderna i skiftesstadgan verkställda
af landtmätare efter förordnande af Konungens befallningshafvande. I Linköping
hafva dylika förrättningar utförts dels af landtmätare efter förordnande
af Konungens befallningshafvande och dels af stadsingenjören utan
förordnande, i Säter i en del fall af landtmätare efter förordnande af
Konungens befallningshafvande, i andra fall åter af landtmätare utan förordnande,
i Vänersborg äfven af annan sakkunnig person och utan förordnande
af Konungens befallningshafvande, i Vimmerby af landtmätare,
utan att dock i allmänhet förordnande af Konungens befallningshafvande
plägat förekomma. I Västerås följas väl i allmänhet grunderna i skiftesstaclgan,
men ske klyfningar och ägoutbyten dock ofta utan någon landtinäteriförrättning
genom öfverenskommelse mellan parterna, hvarvid emellertid,
då lagfart sökes, karta infordras. I Mariestad hafva grunderna i skiftesstadgan
iakttagits vid ägoutbyten och en del klyfningar, men i regel sker
delning »genom utbrytning på marken». I Mariefred anlitas landtmätare,
som vederbörligen förordnas, där fastställelse af domstol erfordras för att
förrättningen skall äga laga kraft, men, där sådan fastställelse ej behöfves
och parterna därom förena sig, utföras »afsöndringar» af ingenjör, och
pröfvar rådstufvurätten sedermera, när lagfart sökes, om förrättningsmannens
kompetens kan af rätten godkännas. I Sköfde hafva en del ägoutbyten
förrättats af landtmätare efter förordnande af Konungens befallningshafvande,
men verkställas styckningar i allmänhet af landtmätare endast
på uppdrag af jordägare. I Kristinehamn har vid styckningar af de
vid delning af donationsjorden för flera tomter utlagda lotterna anlitats
landtmätare efter vederbörligt förordnande, men på många ställen har dock
sämjedelning skett. I Södertälje hafva i några fall ägoutbyten mellan enskilda
verkställts efter grunderna i skiftesstadgan af landtmätare efter
förordnande af Konungens befallningshafvande, men detta har ej iakttagits
vid de byten, som tid efter annan förekommit mellan staden och enskilda,
i det dylika byten, efter beredning af stadsingenjören och drätselkammaren,
afgjorts af stadsfullmäktige, hvarefter, där det gällt donationsjorden,
underställning till Kung]. Magt ägt rum. I Lund verkställas ägoutbyten
enligt skiftesstadgan, hvaremot jordars utläggning i tomter i allmänhet
verkställes af stadsingenjören och godkännes af byggnadsnämnden. I Malmö
upprättas vid ägoutbyte karta af stadsingenjören, men tillkallas sedan
landtmätare för ägoutbytets verkställande.1

1 De arbetsredogörelser för skiftesärenden, som upptagas i chefens för kungl. justitiedepartementet
underdåniga ämbetsberättelser, redovisa från och med 1899 ägostycknings -

100

I öfriga städer, där förrättningar af angifven art förekommit, synas
desamma däremot ej hafva verkställts af landtmätare efter vederbörligt
förordnande enligt grunderna i skiftesstadgan. I Nora utföras på magistratens
uppdrag efter grunderna i skiftesstadgan klyfningar af person,
som icke är landtmätare. I Ronneby hafva ägostyckningar och klyfningar
inom ett med staden år 1900 inkorporeradt område förrättats af landtmätare
utan förordnande af Konungens befallningshafvande. I Göteborg behandlas
styckningsärenden utom beträffande Lundby socken af byggnadsnämnden.
1 I Trelleborg hafva samtliga i fastighetsböckerna upptagna
fastigheter behandlats såsom tomter och sålunda förändringar med afseende
å fastigheternas områden skett efter reglerna för styckning och sammanläggning
af tomter. Plan för förrättningen upprättas af stadsingenjören,
och när samma plan vid anmälan till rätten af inskrifningsärende företetts,
hafva noggranna anteckningar gjorts i protokoll och fastighetsböcker.
Någon fastställelse af dessa förrättningar, så vidt de afsett fastighet utom
det planlagda området, har icke vunnits eller ansetts kunna ifrågakomma.
I Uppsala hafva ägarna af de vid laga skiftet på 1850-talet utlagda jordlotterna
ansetts lagligen oförhindrade att stycka dem efter behag utan
att iakttaga visst förfaringssätt, men har det dock numera blifvit allt
mera vanligt att för dylik styckning anlita stadsingenjörens biträde. I
Alingsås upprättar vid ägostyckningar eller ägoutbyten inom stadens ej i
tomter indelade område stadsingenjören på begäran af markägaren karta
och beskrifning öfver området i fråga, och pröfvar sedan domstolen förrättningens
laglighet i samband med lagfart. I Borgholm ske dylika förrättningar
genom sämjedelning utan tjänstebiträde samt i Eksjö på sätt vederbörande
ägare finna lämpligt. I Gäfle öfverenskomma vederbörande jordägare
om och verkställa själfva delningarna, därvid stadsingenjören, om
hans hjälp påkallas, biträder med utstakning, arealuträkning och upprättande
af kartor. I Sölvesborg förfares vid klyfningar, ägostyckningar
eller ägoutbyten vanligen så, att af parterna tillkallad landtmätare upprättar
karta öfver jorden och därå utmärker den särskilda del åtgärden
skall afse. Dylik karta blir ej föremål för något slags fastställelse, utan
är dess tillämpning beroende på parternas godtycke. Tidigare ordnades
dylika förrättningar af parterna själfva utan medverkan af tjänsteman
eller sakkunnig och fortsattes därmed till dess rådstufvurätten började att
neka lagfart, därest ej något så när tillförlitliga kartor bifogades lagfartshandlingarna.
I Örebro ske utstakningar å stadsägojord vanligen på så ärenden

i särskild kolumn; ock utvisa dessa redogörelser att åren 1899—1909 förekommit
58 ärenden angående ägostyckning i stad.

1 Se s. 104 not 3.

101

dant sätt, att ägarna själfva utstycka och försälja delar af sina jordområden,
och förekommer oftast icke någon annan åtgärd än en enkel beskrifning
i köpehandlingen, men då lagfart sökes, fordrar rätten uppmätning
och beskrifning af landtmätare. I Strängnäs verkställas klyfningar, ägostyckningar
och ägoutbyten af landtmätare utom vid enskilda ägors styckning
eller byte areal mot areal, då annan kunnig person merendels anlitas.

I Lysekil, Västervik, Ystad och Ängelholm anlitas för dylika förrättningar
stadsingenjör samt i Borås stadsingenjör eller landtmätare. I Jönköping
hafva st-yckningsärenden hittills fått handläggas af hvarje i landtmäterigöromål
kunnig person, men numera får endast stadsingenjören anlitas därför.

I Kalmar plägar upprättandet af karta ombesörjas af vederbörande jordägare
med eller utan sakkunnigt biträde. I Köping påkalla vederbörande
biträde af den person, de önska, utan att för honom särskildt förordnande
utfärdas. Enligt instruktionen för stadsingenjören i Härnösand har denne
att verkställa ägoutbyten och delningar å alla till staden hörande ägor.

Den vanligaste upplåtelseformen i stad är afsöndring eller, såsom den Afstyckning
där vanligen benämnes, afstyckning. (afsöndring).

Hvad i 1896 års lag stadgats om jordafsöndring gäller efter ordalagen
endast hemman eller lägenhet, som i jordeboken upptages under särskildt
nummer. Af inkomna uppgifter framgår emellertid, att fastställelse å
afsöndring genom Konungens befallningshafvande meddelas i Galle och Norrtälje
samt, där området ej ligger inom fastställd stadsplan, i Härnösand, men
för samtliga öfriga städer har uppgifvits, att fastställelse enligt nämnda lag
ej ifrågakommer, hvartill anledningen väl väsentligen ligger i den omständighet
att afsöndrad lägenhet på föreskrifvet sätt skall antecknas i kronans
jordebok samt städernas jordar, äfven där den kamerala indelningen bibehållits,
ej upptagas i denna jordebok. Den senare uppfattningen har jämväl
vunnit Kung!. Maj:ts godkännande, på sätt framgår af följande rättsfall.

Enligt köpebref den 30 september 1905 sålde vetenskapsakademien
såsom förvaltare af Bergianska stiftelsen till Kungl. Maj:t och kronan en
del af egendomen Bergiilund. A detta köpebref tecknades den 31 januari
1908 förklarande af akademien, att den genom köpebrefvet försålda
delen af egendomen utgjordes af det område, som vid en den 29 juli
1907 af kommissionslandtmätaren friherre A. R. Kruuse med gode män
hållen, laga kraftvunnen förrättning uppmätts och jifgränsats och å därvid
upprättad karta upptagits inom litt. B, C, Z, I), E och B. Kronan sökte
därefter vid Stockholms rådstufvurätt lagfart å den genom köpebrefvet
sålda fastigheten. Därvid åberopade kronan, utom köpebrefvet och lagfartsbevis
för akademien å egendomen Bergiilund, äfven karta och

102

handlingar rörande Kruuses förrättning, utvisande bland annat, att det
sålda området i areal innehölle 4 hektar 29 ar eller 8 tunnland 22,i
kappland. Rådstufvurätt en yttrade i beslut den 10 februari 1908, att,
enär, såvidt visats, fastställelse icke i vederbörlig ordning meddelats å den
genom ifrågavarande upplåtelse skedda afsöndring från egendomen Bergiilund,
funne rådstufvurätten, på grund af stadgandet i 6 § af förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875,
jämfördt med föreskrifterna i 21 och 29 §§ af lagen om hemmansklyfning,
afstyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896, skäligt, jämlikt
10 § i nämnda förordning, förklara lagfartsansökningen hvilande. Kronan
besvärade sig öfver beslutet och anförde bland annat: Det ifråga varande

området hörde och hade alltsedan 1860-talet hört till Stockholms
stad, under det att 1896 års lag liksom äldre lagar och författningar i
samma ämne ej afsåge till stad hörande fastighet. Detta framginge redan
af en granskning af bestämmelserna i 1896 års lag, enligt hvilka afsöndring
kunde ske från hemman eller hemmansdel, lägenhet, som uppkommit
genom afsöndring för alltid, samt sådan ej genom afsöndring
uppkommen lägenhet, som i jordeboken upptagits under särskildt nummer.
Att med hemman förstodes uteslutande jord på landet vore obestridligt.
Visserligen lydde stundom under stad jord, som blifvit satt i mantal, men
mantalet hade därvid förlorat all betydelse. Grunden för det existerande
förbudet mot jordafsöndring vore just hänsynen till den skattskyldighet,
som ålegat jord på landet och beräknats efter mantalet. Beskattning af
stadsjord ägde rum efter helt andra grunder. Då således med hemman
ej afsåges jord under stadsrätt, följde däraf, att med lägenhet, som uppkommit
genom afsöndring från hemman, ej heller kunde förstås sådan
jord. Att enahanda vore förhållandet med ej genom afsöndring uppkommen
lägenhet, som vore i jordeboken upptagen under särskildt nummer,
insåges lätt vid det förhållande, att jordeböckerna ej omfattade städernas
jord. Vid förarbetena till 1896 års lag hade samtliga Konungens befallningshafvande
i länen men icke öfverståthållareämbetet hörts. Det
kunde ock med största fog antagas, att öfverståthållareämbetet skulle
lämna utan afseende en framställning om fastställelse af ifrågavarande
jordupplåtelse såsom jordafsöndring. Utom jordafsöndring funnes tre sätt
för jorddelning, nämligen ägostyckning, tomtstyckning och skifte. Om
ägostyckning gällde hvad ofvan sagts om jordafsöndring. Tomtstyckning
kunde förekomma endast beträffande område inom tomtindelning, och det
af kronan från akademien förvärfvade området läge utom stadsplanen och
tomtindelningen. Däremot vore skiftesstadgans föreskrifter användbara å
stadsjord och hade i förevarande fall kommit till användning.

103

Yttrande infordrades från rådstufvurätten, som anförde bland annat:
189(1 års lag innehölle ej någon tydlig föreskrift, att dess bestämmelser
skulle tillämpas allenast å jord under landsrätts domvärjo. Enligt 20 och
29 §§ finge afsöndring äga rum från såväl hemman som lägenhet under
enskild ägo. Det vore visserligen sant, att ordet »jordebok» i lagen syntes
häntyda på, att i lagen afsåges allenast jord å landet, men detta uttryck
finge ej tagas i alltför speciellt kameralistisk betydelse utan måste
beträffande en stads icke planlagda område betyda den bok eller förteckning,
som funnes öfver jord och lägenheter inom detta område, hör
Stockholms icke planlagda område fördes icke hos öfverståthållareämbetet
nåo-on jordebok eller annan liknande förteckning, utan denna ersattes af
fastighetsboken. Intet hinder funnes emellertid, att öfverståthållareämbetet
i egenskap af Konungens befallningshafvande jämlikt 21 § i 1896 ars
la^ meddelade fastställelse å en afsöndring och åsatte lägenhet särskilt
namn och nummer samt meddelade detta till rådstufvurätten för anteckning
i fastighetsboken. Att rådstufvurätten ansett sådan åtgärd i förevarande
fall böra äga rum berodde i främsta rummet på, att lagens grund
och mening uppenbarligen vore den, att hvarje jordområde, som ginge i
köp, skulle vara genom namn eller nummer tydligen identifieradt, så att
det utan svårighet kunde skiljas från andra liknande närbelägna oiniaden,
hvilket vore af största vikt för ordning och reda i äganderättsförhållandena
och vid inteckningars beviljande. I fråga om stads planlagda område vore
härför sörj dt genom detaljerade föreskrifter om tomters styckning och
sammanläggning m. m., likaså genom 1896 års lag i fråga om jord under
landsrätt. Intet rimligt skäl funnes då att från tillämpningen af denna
lag utesluta särskild! "de icke obetydliga delar af Stockholms stad, hvilka

tillhörde stadens icke planlagda område.

Svea hofrätt fann enligt utslag den 16 juni 1908 ej skäl att göra

ändring i öfverklagade beslutet.

Kronan fullföljde sina besvär. Utlåtande infordrades från kammarkollegium,
som anförde: Gällande bestämmelser angående jordeböcker och
deras° förande vore tillämpliga allenast å fastigheter, som hörde under
landsrätt, och således icke å ifrågavarande, inom Stockholms stads junsdiktionsoinråde
belägna fastighet. Enligt kollegii mening afsåge de i lamell
den 27 juni 1896 intagna stadganden om fastställelse samt om
åsättande af namn och nummer å jordafsöndring icke andra ån i jordeboken
för landet införda fastigheter. Vid sådant förhållande och då den
uti ärendet åberopade, af friherre Kruuse upprättade karta ^ med tillhörande
beskrifning innehölle så noggranna uppgifter å den ifrågavarande
fastighetens ytinnehåll, läge och gränser, som för lagfarts erhållande å

104

fastighet i stad förutsattes i 9 § af lagfartsförordningen, ansåge kollegium
den af domstolarna i ärendet åberopade omständighet, på grund hvaraf
lagfartsansökningen förklarats hyllande, icke vara af beskaffenhet att utgöra
hinder för den sökta lagfartens beviljande.

Genom utslag den 30 mars i909 fann Kungl. Maj:t, enär de i lagen
om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni
1896 förekommande bestämmelser angående fastställelse å jordafsöndrinoicke
vore tillämpliga i fråga om fastighet i stad, samt hinder i det af
rådstufvurätten anmärkta afseende för den sökta lagfartens beviljande följaktligen
icke förelåge, skäligt visa ärendet åter till rådstufvurätten.1

Äfven om, på sätt händelsen är beträffande ägostyckning, särskilda
förhållanden kunna föranleda, att upplåtelse från fastighet i stad utom stadens
planlagda område i visst fall fortfarande bör äga rum i form af afsöndring,
hvarå fastställelse af Konungens befallningshafvande bör följa,
måste detta alltså anses utgöra ett undantagsförhållande. I hvarje fall bör
en redogörelse här lämnas för det förfaringssätt, som för närvarande iakttages
i stad vid afsöndring eller afstyckning, och det så mycket hellre
som det sätt, hvarpå såväl ägoutbyten som klyfningar och styckningar inom
det ej i tomter indelade området verkställas, i de fall där grunderna
i skiftesstadgan eller 1896 års lag ej följas, egentligen endast innebär ett
afsöndrings- eller afstyckningsförfarande.

I detta sammanhang må erinras, att i vissa fall förbud gäller mot
delning af jord i stad. Att det i Sala stads privilegier stadgade förbud mot
afsöndring af bergsmansjord ansetts, äfven sedan sambandet mellan bergsmanstomterna
och bergsmansjorden upphört, utgöra hinder för delning af
sådan jord genom afsöndring är redan anmärkt.2

Kontrolleras Efter de inkomna uppgifterna pröfvar i Lund magistraten upplåtelsens

frånadmi- lag1Jghet i samband med frågan om områdets beteckning. Särskild! godnistrativ
kännande meddelas dock ej, utan anses beteckningens åsättande innefatta
synpunkt? afstyckningens godkännande. I Göteborg fastställes enligt den för staden
gällande byggnadsordning afstyckning (utom i Lundby) af byggnad snämnden.
3 Men eljest synes afstyckningsförfarandet i stad, så vidt angår det

1 Jfr det likartade rättsfall från Göteborg, som refereras härnedan i not 3 under I).

2 Se s. 81 not 1.

3 Lundby socken är från och med ingången af år 1906 i administrativt, kommunalt
och judiciellt hänseende införlifvad med Göteborgs stad. För en del af socknens område
har stadsplan fastställts; däremot lärer, enligt uppgift i augusti 1909, någon fastställd tomtindelning
icke finnas därstädes. Fragan i hvad mån de för stad gällande särskilda bestämmelser
rörande lagfart skola efter öfverflyttningen tillämpas beträffande fastigheter i Lundby
socken har varit föremål för delade meningar, på sätt framgår af följande rättsfall.

ej i tomter indelade området, ej frän administrativ synpunkt vara underkastadt
någon kontroll, utan torde denna i hufvudsak vara öfverlämnad till

I. Deri 2 juli 1906 sökte P. A. E. Wendbladh vid rådstufvurätten i Göteborg lagfart
å eu från J mantal frälse Lundby Hallen i Lundby socken afsöndrad tomt om 838,6
kvm. i areal, som han enligt köpebref den 28 december 1905 förvärfvat från Göteborgs Mekaniska
Verkstads Aktiebolag. I ärendet företeddes, jämte ett af Västra och Östra Hisings
häradsrätt den 3 maj 1875 för bolaget utfärdadt fastebref å stamhemmanet, tillika utdrag af
byggnadsnämndens i Göteborg protokoll den 19 juni 1906 äfvensom en däri intagen attest
med tillhörande karta öfver en af t. f. stadsingenjören L. Simon den 13 samma månad förrättad
mätning å nämnda tomt; utvisande protokollsutdraget och ett å attesten tecknadt behörigt
bevis att mätningen den 19 juni s. å. blifvit af byggnadsnämnden gillad och fastställd.

Rådstufvurätten förklarade i beslut den 30 juli 1906, att då den till grund för ansökningen
åberopade, den 28 december 1905 utfärdade köpehandling innefattade upplåtelse,
hvarigenom ett jordområde för alltid afsöndrats från hemmanet J mantal Hallen i Lundby
socken, samt sökanden ej visat att afsöndringen blifvit fastställd i den ordning, lagen om
hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 i 21 § stadgade, funne
rådstufvurätten, med anledning af stadgandet i 6 § af förordningen om lagfart å fång till
fast egendom den 16 juni 1875 såsom detta lagrum lydde enligt lag af förstnämnde dag den
27 juni 1896, den sökta lagfarten för det dåvarande icke kunna beviljas, utan förklarades
lagfartsansökningen, jämlikt 10 § i ofvan åberopade förordning, hvilande i afbidan på anmärkta
hindrets undanröjande

Wendbladh anförde besvär.

Uti infordradt utlåtande yttrade rådstufvurätten, att då den genom åberopade fångeshandlingen
verkställda afsöndring af ifrågavarade tomt ägt rum den 28 december 1905 och
således innan Lundby socken blifvit i judiciellt och administrativt hänseende förenad med
Göteborgs stad, syntes afsöndringens giltighet vara beroende därpå, huruvida samma afsöndring
blefve af Konungens befallningshafvande fastställd i öfverenstämmelse med det af
rådstufvurätten i öfverklagade beslutet åberopade lagrum. Vid detta förhållande och då lagfartsförordningen
i 6 §, efter dess lydelse enligt lag den 27 juni 1896, stadgade uttryckligt och
ovillkorligt förbud för domstol att bevilja lagfart å sådan afsöndring, innan fastställelse därå
skett, ansåge rådstufvm-ätten öfverklagade beslutet vara lagligen grundadt.

Göta hofrätt förklarade genom utslag den 4 december 1906, som vunnit laga kraft,
att enär enligt Kungl. Majrts bref den 3 mars 1905 Lundby socken blifvit från och med ingången
af år 1906 i administrativt, kommunalt och judiciellt hänseende införlifvad med Göteborgs
stad samt vid sådant förhållande den utaf rådstufvurätten åberopade omständighet att ifrågavarande
afsöndring icke blifvit vederbörligen fastställd ej utgjort hinder för lagfartens beviljande,
blefve med undanröjande af öfverklagade beslutet äreudet visadt åter till rådstufvurätten.

II. H. Säfblad sökte den 9 april 1906 vid rådstufvurätten i Göteborg lagfart å
mantal Lundby Länsman sgården, vid ägostyckning betecknad med litt. OacI, som han enligt
afhandling den 1 oktober 1905 tillbytt sig af James Svensson.

I ärendet företeddes dels ett af Askims, Västra och Östra Hisings samt Säfvedals häradsrätt
den 9 maj 1904 för James Svensson utfärdadt lagfartsbevis å 5^ mantal Lundby Länsmansgården
i Lundby socken, hvilken fastighet vid den 2 juni 1901 fastställd ägostyckning
betecknats med litt. OacI, dels ock protokoll och karta vid en den 30 mars 1904 förrättad
och den 22 december samma år fastställd ägostyckning, genom hvilken nyssnämnda
fastighet fördelats i fjorton ägolotter.

14—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

10(5

lag fartsdomstolen, som har att tillse, att upplåtelsehandlingen är så beskaffad
att någon osäkerhet ej kan uppstå om det afstyckade områdets storlek och läge.

Rådstufvurätten antecknade bland annat:

1) att stadens af Konungens befallningshafvande i länet den It oktober 1895 fastställda
byggnadsordning i 18 § föreskrefve

i 1 mom.: »Öfver hvarje tomt, som hädanefter på grund af vederbörande myndighets
beslut bildas eller förändras, skall tomtkarta upprättas; börande byggnadsnämnden tillse, att
tomtkartor, där sådana icke redan finnas, blifva, så fort omständigheterna medgifva, upprättade
äfven för öfriga tomter i staden»;

i 2 mom.: »Tomtkartan skall utvisa ej blott själfva tomten med dess gränser, utan
ock tomtens läge i förhållande till såväl gata eller annan allmän plats som hvar och en af
de angränsande tomterna. Kartan skall åtföljas af nödig beskrifning;»

i 3 mom.: »Originalexemplaret af hvarje tomtkarta skall förvaras under byggnadsnämndens
vård. Dessa originalkartor skola upprättas i skala 1 : 400»;

i 4 inom.: »Tomt eller annan lägenhet, bebyggd eller obebyggd, skall, så ofta äganderätten
därtill förändras genom fång, hvarmed lagforas bör, af städs!ngenjören uppmätas,
därest icke fastställd mätning af samma tomt eller lägenhet skett under de tio sistförflutna
åren före ansökningen om lagfarten; och skall mätningen, för att vara gällande, af byggnadsnämnden
fastställas»;

2) att en af Konungens befallningshafvande den 3 maj 1898 fastställd byggnadsordning
för den del af Lundby socken, för hvilken enligt kungl. brefvet den 3 december
1897 byggnadsstadgan för rikets städer skulle tillämpas, i 17 § 1—4 mom. innehöllo ordagrant
samma stadganden som ofvan intagna föreskrifter af stadens byggnadsordning med den
skiljaktighet endast att i 4 mom. orden »af stadsingenjören» utbytts mot orden »af därtill af
byggnadsnämnden antagen ingenjör»; samt

3) att af en rådstufvurätten tillgänglig, af A. A. Rönnbäck år 1904 uppgjord väggkarta
öfver Lundby socken framginge att två från hvarandra vidt skilda jordområden med
benämning Lundby Länsmansgården funnes inom socknen;

I beslut den 30 april 1906 yttrade rådstufvurätten, att enär med afseende å hvad i
ärendet förekommit och särskildt därå att inom Lundby funnes belägna från hvarandra
skilda jordegendomar med benämningan Lundby Länsmansgården, sökanden med de företedda
ägostyckningshandlingarna med tillhörande karta och beskrifning icke på sätt stadgades
i 9 § af förordningen om lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 visat belägenheten
af ifrågavarande afstyckade tomtområde, kunde den sökta lagfarten icke för det dåvarande
beviljas utan förklarades ansökningen hvilande i afbidan därpå att behörigt bevis i
nämnda hänseende blefve hos rådstufvurätten företedt.

Sedan Säfblad besvärat sig, anförde rådstufvudurätten uti infordradt utlåtande öfver
besvären bland annat, att i ärendet icke visats, huruvida det tomtområde, hvarå lagfart söktes,
vore beläget inom eller utom stadsdelen Lundbys planlagda område.

Genom utslag den 19 oktober 1906 förklarade Göta hofrätt, att enär med afseende
å hvad i ärendet förekommit den af rådstufvurätten åberopade omständighet icke innefattade
laga hinder för klaganden att å fånget erhålla lagfart, blefve med undanröjande af rådstufvurättens
beslut ärendet visadt åter till rådstufvurätten.

Med tillämpning af Göta hofrätts utslag i ofvan antecknade två ärenden lärer vid
rådstufvurätten i Göteborg numera, då viss till gränserna bestämd ägovidd inom Lundby

107

Till kontroll därå synes, ehuru allmän föreskrift i detta afseende ej Karta öfver
meddelats, i flertalet städer numera åtminstone i regel fordras, att karta a\Område *
med beskrifning öfver det afstyckade området företes.

På förfrågan, om, där område upplåtes från fastighet, som upptages
å särskildt upplägg i fastighetsboken, för meddelande af lagfart kräfves,
att karta med beskrifning öfver området företes, äfven där det ej ingår i laga
tomtindelning, har emellertid för 37 städer lämnats nekande svar. I Trosa
fordras i allmänhet ej karta, i Södeidiamn endast då sådant af särskilda anledningar
anses nödigt, i Falun då otydlighet eljest skulle förelegat samt
i Kristianstad då område försäljes från stadens utom stadsplan belägna
mark. I Lindesberg fordras antingen karta med beskrifning eller ock så
noggrant angifvande i fångeshandlingen af områdets gränser och storlek,
att någon osäkerhet därom ej kan förefinnas. I några städer (Falkenberg,
Kristinehamn, Umeå och Örebro) nöjer man sig med mätnings- eller arealbevis.
Härvid bör dock erinras, att för några af de städer, beträffande hvilka
nekande svar lämnats, det uppgifvits, att på frivillighetens väg det blifvit
allt mer vanligt att karta med beskrifning företes (Arboga, Uppsala) eller
att så vore praxis (Söderköping), att karta med beskrifning i de flesta
fall infordras, innan lagfart meddelas (Västerås), att karta med beskrifning
alltid eller vanligen brukar företes (Skanör med Falsterbo, Kalmar, Vimmerby)
eller att det vore domstolens önskan, att så skedde, och att denna
önskan i regel efterkommes (Eskilstuna). I en del städer, där karta numera
fordras, synes detta endast hafva iakttagits i senare tid.

Beträffande frågan, hvem som får anlitas för upprättande af karta med Huru uppbeskrifning
öfver afstyckadt område, som ej ingår i tomtindelning, framgår af öfve^afstycinkomna
uppgifter, att därför användes i 11 städer landtmätare, i 14 stadsin-kadt område?
genjören, i 13 stadsingenjören eller landtmätare, i 1 stadsingenjören och för
icke planlagdt område landtmätare, i 1 stadsingenjören och för icke planlagdt
område stadsingenjören eller landtmätare, i 1. stadsingenjören, landtmätare
eller statens landtbruksingenjör, i 1 vanligen landtmätare, i 1 vanligen

socken upplåtits att ägas såsom hemmansdel och lagfart därå ej förut ägt rum, för lagfart
fordras att ägostyckning fastställts (före eller efter socknens införlifvande med staden), och
fästes härvid ej afseende därå, att den upplåtna marken tilläfventyrs ingår i område, som
planlagts och bebyggts såsom kvarter i stad. Är däremot fråga om område, som afsöndrats
(afstyckats) på sådana villkor att, därest det hörde till landet, fastställelse å afsöndringen
skulle sökas hos Konungens befallningshafvande, fordras för lagfart, där sådan ej förut meddelats,
företeende af en utaf byggnadsnämnden fastställd mätningsattest med karta. — Namn
å sålunda afsöndrade områden införas i fastighetsböcker och protokoll i enlighet med resp.
köpehandlingar.

108

stadsingenjören eller landtmätare, i 1 »stadsingenjörskontoret», i 1 stadslandtmätare
eller annan landtmätare, i 1 stadsingenjören, byggnadsnämndens
sekreterare eller landtmätare, i 1 helst stadsingenjören, i 1 i allmänhet
landtmätare eller annan person, som sysslat med sådana arbeten, i 1
landtmätare eller annan kompetent person,- i 1 landtmätare eller annan planmätare,
för hvilken rätten har förtroende, i 1 landtmäterikunnig person, i 1
stadsingenjör eller annan kompetent person, det senare dock endast i fråga
om icke planlagdt område, i 1 hvilken som helst i landtmäteriförrättningar
kunnig person, i 1 rådman, som utan att vara examinerad landtmätare
dock är fullt sakkunnig, i 1 sakkunnig, i 1 hvilken lämplig person som
helst och i 1 person, som utan att äga fackinsikter af domstolen därtill
anses kompetent. I 1 stad får jordägaren för mätning anlita hvem han
vill. För flera städer har dock framhållits, att, ehuru särskild person uteslutande
eller företrädesvis användes för mätningar, förbud att anlita annan
person ej finnes. I stor utsträckning torde därför kunna sägas, att äfven
där för afstyckadt område karta med beskrifning upprättats, detta ej skett
genom därtill särskildt utbildad kompetent person. I allmänhet torde
ej heller mätningarna hafva verkställts efter vederbörligt förordnande eller
under sådan form, att de hafva laga vitsord.

Att annan person än landtmätare anlitats i föx-ekommande fall beror
delvis därpå, att, där i byggnadsordningarna föreskrifter intagits om mätning,
dessa i flera fall äro så affattade, att de äga tillämpning ej endast
å tomt utan äfven å lägenhet inom och i en del fall jämväl å lägenhet utom
det planlagda området.

Flera af de för stadsingenjöi-er upprättade taxor utvisa också, att
bemälda tjänstemän hafva att verkställa föriiittningar äfven utom det i
tomter indelade området.

Öfverföres
afstyckadt
område till
särskildt
upplägg i
fastighetsboken? -

I kungörelsen huru lagfarts- och inteckningsböcker skola föras den
14 september 1875 stadgas beträffande fastighetsbok i stad1 i 17 § att, om
genom styckning af fastighet särskilda fastigheter uppkomma, för hvardera
skall göras ett nytt upplägg. Där det är fråga om område, som ingått
i laga tomtindelning, synes hvad sålunda stadgats i regel iakttagas, men
saken ställer sig annorlunda beti’äffande mark, som ej ingått i tomtindel -

1 För stad, som lyder under landsrätt, skall enligt 21 § i nämnda kungörelse gälla
hvad om fastighetsböcker för landet är stadgadt, så framt ej Konungen på särskild framställning
annorlunda förordnar. Genom kungl. brefvet den 2 december 1910 har förordnats, att
hvad i 1875 års kungörelse är stadgadt om fastighetsbok för stad skall från och med år
1911 gälla i fråga om fastighetsboks förande vid Neder-Torneå tingslags häradsrätt beträffande
de fastigheter, hvilka tillhöra Haparanda stad.

109

ning. På framställd förfrågan, om från viss fastighet afstyckadt område
i allmänhet öfverföres till särskild! upplägg, äfven där det ej utgör tomt,
har väl jakande svar gifvits från flertalet städer, men för öfver en tredjedel
af de städer, från hvilka uppgifter inkommit, har det svar lämnats
att så icke eller åtminstone ej i allmänhet är fallet; och äfven där hufvudregeln
är, att afstyckadt område öfverföres till nytt upplägg, iakttages
ofta ett motsatt förfarande. Särskildt torde öfverföring till nytt upplägg ej
pläga ske, där område afstyckats för att läggas till gata eller allmän plats.

Häraf framgår således att städerna icke hafva specialiserade fastighetsböcker
i den utsträckning, som man med stöd af 1875 års kungörelse
skulle hafva väntat, utan förekomma i städerna likasom å landsbygden talrika
fall, där flera fastigheter, som tillhöra olika ägare, äro sammanförda
å ett upplägg.

I fråga om den beteckning, under hvilken andra fastigheter än tomter
skola upptagas i fastighetsböcker och öfriga officiella handlingar, synes
i flertalet städer icke någon fastställelse ifrågakomma eller åtminstone icke
annan än den, som meddelas af lagfartsdomstolen i samband med handläggning
af lagfartsärende, hvarvid domstolen i allmänhet nöjer sig med
att med eller utan särskild begäran upptaga den beteckning, som angifvits
i upplåtelse- eller karthandlingarna. I Grenna, Lund, Skanör med
Falsterbo samt Varberg fastställer dock magistraten beteckningen och sker
detta äfven i Gäfle, Malmö och Sala, där fråga därom uppstår eller
särskild begäran framställes, i sistnämnda stad dock endast vid fastställelse
af ägostyckning. För Enköping har uppgifvits, att nummer å lägenheter
utom det planlagda området fastställas af stadsfullmäktige. I en del städer
fastställes namn af Konungens befallningshafvande i samband med fastställelse''å
afsöndring, där sådan meddelas.

Där särskild beteckning åsättes, är det än endast nummer eller
littera, än endast namn, mera sällan, då fråga ej är om Konungens befallningshafvandes
fastställelse å afsöndring, både namn och nummer. Några
exempel torde böra anföras:

»Under anhållan om beteckning af odaljorden n:o 1 Prennelyckan
bär uti staden inlämnade N. N. dels en af stadsingenjören N. N. år 1905
öfver en del af nämnda odaljord vid staden upprättad karta med därå affattadt
förslag till styckning af jorden, dels ock denna beskrifning---.

Magistraten fann skäligt stadga att:

den å kartan med 1 utmärkta tomt skulle betecknas n:r 1 A Prennelyckan
;

Stadsägornas
beteckning.

den å kartan med 2 utmärkta tomt n:r 1 B Prennelyckan;

den till gator utlagda delen n:r 1 F Prennelyckan;

samt att återstoden skulle betecknas n:r 1 G Prennelyckan» (Lund).

»Med bifall till ansökningen förordnade magistraten, att ett jordområde
om 2 tunnl. 11 l/z kappl. af plantagelyckan Jerrestads härad härstädes
hädanefter skulle i stadens handlingar upptagas såsom särskild lägenhet
under benämningen »Johannelund» (Malmö).

»1901 den 26 oktober förordnade magistraten, att det med Litt. A.
betecknade området om 31,320 kv. m. samt ett med grön färg utmärkt
område af vretarna n:ris 283—286, betecknadt med n:r 285 a om 23,010
kv.-m. äfvensom de med bokstafven M, L, N, O, P och Q angifna ortsfyllnader
innehållande 13,778 kv.-m. skulle sammanföras till en lägenhet
om 68,108 kv.-m. att i stadens jordebok upptagas under namnet Brynäsvarf»
(Gäfle).

Ofta betecknas jordarna endast med nummer enligt landtmäterikarta
eller Ljunggrens karta öfver Sveriges städer.

Vid granskning af städernas fastighetsböcker finner man också, att
de i uppläggens öfverskrifter använda- beteckningar ofta äro synnerligen
olämpliga ur registersynpunkt. Särskilt är det vanligt att arealuppgiften
ingår i själfva beteckningen. Några exempel må anföras:

»Det vid Vallbyvägen belägna ängsskifte om 16,8 hektar af ägolotten
Litt. S. å Torshälla stads östra ägoområde» (Torshälla).

»En täppa, på andra sidan strömmen, om 22/3 kappland» (Torshälla).

»1000 kvadratfot af hemskogen till tomterna n:ris 17872, 19772,
222, 223, 224, 22572, 234, 235, 23672, 27572, 277, 27872, 28172, 28372,
284, 288, 161, 162, 166, 170, 171, 172, 173, 174, 175, 204 och 248 med
byggnader, hvilken lägenhet kallas Emmeberg» (Kristinehamn).

»Landeriet Utsikten, bestående af ängarna n:o 25 Västra Utsikten
om 1 tunnl. 113A kappl., n:o 26 östra Utsikten om 1 tunnl. 2472 kappl.,
n:o 28 Stenskabben om 1 tunnl. ZU kappl. och n:o 30 Vinterkornshagen
om 1 tunnl. 2374 kappl. med åbyggnader» med anteckning i spalt 1
af förändrad areal efter rågångsutstakning (Uddevalla).

»Stadsängen n:o 33, Mårtengårdsängen eller Mårtengårdshagen, andel
däraf» med anteckning i spalt 1: »Andel af ängen n:o 33, belägen invid
norra allmänna landsvägen med södra sidan och invid Bäfvebäck med
den västra sidan, innehållande å östra sidan 18 alnar 4 tum från vägen
räknadt samt å norra sidan 24 alnar, med beräkning från midten af
nämnda bäck, med ett därå uppfördt boningshus. Området, som å en
af stadsingenjören A. H. Lindeberg år 1908, i enlighet med 1829 års

ängskära upprättad karta benämnes Bäfvebäck n:o 1, innehåller 240 kv.
meter och är beläget i 9:de roten» (Uddevalla).

»En af stadsängen n:o 94, Margretegärde, afmätt plan, innehållande
17 alnar i bredden från gatan, 76 alnar i längden vid östra sidan af
Kihlbäcken samt 65V4 alnar vid gatan» (Uddevalla).

»12036 kv. fot eller 6768/875 kappland af ängen n:o 119 Rakan kallad»
med tillägg i spalt 1: »hvilken ängsdel enligt uppgift skall vara antecknad
under n:ris 3 och 4 på en af ingeniören 0. W. Victorin upprättad karta
öfver ängen» (Uddevalla).

»Utmarkerna till hela tomterna n:ris 85, 87, 96 och 106, till tvåtusentvåhundraåttiosju
kvadratalnar af tomten n:o 86 samt till dels etttusensjuttioåtta
kvadratalnar af tomten n:o 95 och dels trettiotvå och tre
fjärdedels alnar i facen med full djuplek af sistnämnda tomt äfvensom
skogsutmarkslotten n:o 24» med tillägg i spalt 1: »med åbyggnader» (Uddevalla).

»Nordligaste delen, innehållande 5,000 kvadratfot eller 440,76 kvadratmeter
af ängen 119, Rakan kallad, äfvensom 11,166 kvadratfot af samma äng»
med tillägg i spalt 1: »jämte åbyggnader å förstnämnda ängsdelen» (Uddevalla).

»Utmarkerna till tomterna n:ris 140, 141, 165—168, 231, 248, 249
och 261 samt hälften af utmarkerna till tomterna n:ris 131 och 132, 5/s
af utmarken till tomten n:o 133, ZU af utmarken till tomten n:o 171 och

2/3 af utmarken till tomten n:o 130» (Uddevalla).

»Det å stadens grund belägna Lilla Fossums öfra vattenfall med
dithörande vattenfäste, jordområde samt kvarnverk och åbyggnader»
(Uddevalla).

»Utmarken till tomten n:o 53, dock med undantag af en plan af
50 alnars längd och bredd å ena sidan 45 alnar och å den andra 20
alnar» (Uddevalla).

»Två områden, det ena om 92 kv. mtr afmätt af ängen n:o 87

Mellan Linneby och det andra om 298 kv. mtr, afmätt af ängen n:o 89

Wästra Linneby» (Uddevalla).

»Linnebyberget, en samfällighet för stadsängarne n.-ris 86, 90, 91,
92 och 93» (Uddevalla).

»Kålgårdsberget med vägar och lägenheten n:o 21» (Uddevalla).

»Samfällighet, å stadens utmarkskarta betecknad med Litt. N» (Uddevalla).

»Stadens ägoområde: En andel af plantagelyckorna Södermanland,
Närike, Västmanland och Västerbotten (= andel af Rosenlund) = Fredriksborg»
(Malmö).

112

»Fastigheten nr VIII, en andel af den jordlott, som belägen vid
vägen mellan förstäderna förut varit gårdejord till tomterna nr 537 och
538 här i staden men genom fastställdt ägoutbyte numera utgör en andel
af Lätt. C. Terningsholm» (Malmö).

»Område om 85 kvadratmeter föreslaget att betecknas n:o 7 C inom
kvarteret VII och utgörande andel af farm nr 144 e af landeriet Eneborg»
(Hälsingborg).

»Område om 507 kv.-meter af farm nr 22 e föreslaget att betecknas
nr 21 A och utgörande del af 4 hektar 90 ar 45 qv.-m. af landeriet Tågaborg»
(Hälsingborg).

»Thorsberg, jord i ägoskiftet Klockebacken samt förr hörande till
tomterna n:r 1, 2, 4 och 25, å en af kommissionslandtmätaren Axel Linde
år 1884 uppgjord delningskarta betecknad med nr III» med anteckning
i spalt 1: »jordlägenhet om 2 tunnl.» (Sköfde).

»Jord, afsöndrad från tomten nr 38 och belägen vid vägen åt Källegården,
sådan jorden blifvit bestämd vid 1862 års laga skifte, Sandgärdet»
med anteckning i spalt 1: »jordlägenhet om 1 tunnl. 2,6 kappl. sådan den
finnes bestämd genom laga skiftet 1862» (Sköfde).

»Inom 1863 års nya stadsutvidgningsplan: Kålgård söder om staden
och Rosenlund, å 1858—62 års laga skifteskarta betecknad med n:ris VI
& XXXVIII (motsvarar före 1858—1862 års laga skifte innehafda Kålgårdstegarna
n:ris 17 h och 51 f)» med anteckning i spalt 1: »jordlägenhet
om 18,3 kappl.» (Sköfde).

»N:o I 21 tunnl. 6,6 kappl., II 17 tunnl. 30,7 kappl., III 76 tunnl.,
IV 21 tunnl., benämning Skär» (Alingsås, de romerska siffrorna i rubriken
motsvara ägolottsnummer på Ljunggrens karta).

»En femtedel af landeriet Frugården, bestående af jorden till en hel
tomt Frugården eller Fogdetomten och en hel Lambogården» med anteckning
i spalt 1: »jordarealen är för hela Frugården 67 tunnl. 14,6 kappl.
Lambogården 39 tunnl. 2 kappl.» (Falköping).

»Jord af Ellogatans, Carl Botveds tomt, Tyska- och Bryngeltomten
och Lars Perstomts tunneland, hemjord» med anteckning i spalt 1:
»jorden innehåller tillhopa 1,133,22 kv.-meter» (Falköping).

»Jordområde beläget i Kvarnberget norr om och intill tomten n:r
106 Kitt. A enligt 1873 års reglering, om 204 kvadratalnar» med anteckning
i spalt 1: »hela området, gränsande i sydväst mot tomten n:o 106
Kitt. A, i norr 55 fot mot Kvarnberget och i öster 26,9 fot mot B. P.
Jonssons område i Kvarnberget. Området är triangelformigt» (Lysekil).

»Lysekils stads jord» med anteckning i spalt 1: »hela fastigheten,
bestående af följande delar af den samfällda mark om 832 kv.-refvar 30

113

kv.-stänger, som vid det af kommissionslandtmät J. P. Ljungström åren 1858
och 1859 förrättade laga skifte å ägorna till köpingen Lysekil afsätta för
delägarnas gemensamma behof, nämligen: l:o alla till samfälligheten hörande
öar, skär och myrar med undantag af Grötön, Släggön och den med
n:o 555 å skifteskartan betecknade torfmyr; 2:o all på det vid skiftet för
bebyggande afsätta området belägen mark, som å en af E. G. Lilliehöök
upprättad och af stadsingenjören J. Hjelmgren kompletterad kopia af 1873
års tomt- och gaturegleringskarta betecknats såsom osåld med undantag
af de å sina respektive upplägg införda tomter och tomtdelar, hvarå Lysekils
stad den 8 maj 1905, § 30, erhållit lagfart» (Lysekil).

»Östra Lyckorna, jordlotterna 1—6 (söder om landsvägen)» med anteckning
i spalt 1: »jord å fri grund 20 ar 40 kv.-mtr af n:ris 5 och 6»
(Landskrona).

»Norra fäladsmarken. Fastigheten under nytt n:o 12 (del af gammalt
n:o 2 b)» med anteckning i spalt 1: »tomt å ofri grund 1,535 kv.-mtr.
Längd: åt norr 32,7 mtr, åt motsatt sida 52 mtr, åt öster dels 44,4 mtr
dels ock 29,3 mtr, åt motsatt sida intill sjöstranden 46,4 mtr» (Landskrona).

»Fröjdenborgsvången 6 tunne- I6V2 kpld» med anteckning i spalt 1:
»väderkvarn med kvarnplats och byggnader å fri grund» (Landskrona).

»Donationsjord af åkerlyckan n:o 1 samt ett jordområde utmed sundet
vid kvarteret Kransen» med anteckning i spalt 1: »hus och jordlägenhet
om 15 9/20 kappl.» (Vänersborg).

»Väster om staden; fastigheten n:o 10, kalklada och tomt å stadens
grund, innehållande 321,92 kv.-meter» (Visby).

»Söder och sydost om staden; fastigheterna n:ris 1482 och 1498
samt delar af n:ris 1481, 1483, 1550, 1551, 1555, 1556, 1557, 1558 och
1559 i öde stadskartan» (Visby).

»öster och sydost om staden; fastigheten n:o 917 (del däraf litt. b)

1 nya stadskartan» med anteckning i spalt 1: »frijordsområde, betecknadt
med litt. b och innehållande i ytvidd 1,112 kvadratmeter» (Visby).

»Ladugårdsgärdet, Östra, Skiftet litt. E 5, tig. af 222, af 223, af
224 och af 225» med anteckning i spalt 1: »åker innehållande 9 ar 62,5
kv.-meter eller 6,255 kpld inrösningsjord och afsöndrad från den jord, som
upptages å blad 321. Af skiftet litt. E, hvarå stadsingenjören O. Käck
år 1898 upprättat karta med åtecknad beskrifning, utgöra 39,5 kv.-meter
eller 0,255 kpld anpart, hälften, i en gemensam väg. I det i rummet n:o

2 intecknade skuldebref benämnes lägenheten Gunnarsro» (Arboga).

»Lägenheten Ugglevreten, 20 tunnland 31783/960 kappland donerad
jord med åbyggnader och två tunnland ängsmark i frälsetegarna» (Köping).

15—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

114

Rågångs reglering.

Gräns märken.

Af förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894, 8 §,
synes väl framgå, att en ordnad namn- och nummerindelning skulle finnas
i städerna, då där föreskrifves, att i mantalslängd i stad skola upptagas
stadsjordarnas namn och nummer efter jordeboken, men detta torde endast
i mycket ringa utsträckning vara fallet. Ofta hafva jordarna flera olika
beteckningar, mången gång växlande efter ägaren, utan att man alltid vet,
hvilken som skall vara jordens officiella beteckning.

Att skiftesstadgan är byggd på den uppfattning, att rågångsreglering
inom stadens icke i tomter indelade eller ej planlagda område skall ske
enligt grunderna i nämnda stadga, synes så mycket tydligare, som dess
46 § går ut från, att rågångsärende ensamt kan röra stadsjord. Detta
iakttages väl ock i allmänhet utom det planlagda området, men har
dock för ett stort antal städer uppgifvits att så ej är förhållandet. I
Trelleborg behandlas rågångsregleringar af stadsingenjören i öfverensstämmelse
med reglerna för styckning och sammanläggning af tomter, i Motala
likaledes af stadsingenjören. I Mariefred användes vederbörligen förordnad
landtmätare, så vidt ej parterna enas om ett af dylik person utan förordnande
uppgjordt förslag, och kunna parterna äfven godkänna förslag
uppgjordt af ingenjör, hvars kompetens af byggnadsnämnden eller rådstufvurätten
godkännes.

I fråga om hägnad mellan tomter innehåller flertalet äldre och yngre
byggnadsordningar detaljerade bestämmelser. Däremot förekomma endast
i några fall i byggnadsordningarna bestämmelser om utsättande af gränsmärken
vid tomtmätning. För Strängnäs stadgas att vid mätning å tomtens
hörn skola nedsättas stenar med yttre sidorna i tomtgränsen, för Lysekil
att det åligger tomtägare att efter förrättningsmannens anvisning låta
utsätta gränsmärken och för Oskarshamn att vid tomtreglering tomtlinjerna
skola på marken utstakas och ändpunkterna förses med fasta märken,
helst borrhål, där berg finnes, och skola tillika till betryggande för
framtiden minst fyra fixpunkter inom hvarje kvarter bestämmas samt utmärkas
å mark och karta. A kartan skola dessa fixpunkters afstånd från
hvarandra och deras lägen vara angifna. Att man äfven i andra städer
gått ut från, att vid tomtmätning råstenar eller märkespålar skola utsättas,
framgår emellertid af åtskilliga för dylik mätning fastställda taxor,
i hvilka kostnaden för märkenas utsättande inräknas i arfvodet vid tomtmätning,
och hafva jämväl för ett stort antal städer på förfrågan om rågångar
och gränslinjer mellan särskilda fastigheter utmärkas på varaktigt
sätt på marken, äfven där grunderna i skiftesstadgan ej följas, lämnats det

115

svar att så i regel skedde, åtminstone då byggnad eller ordentligt stängsel
ej uppförts i gränslinjen. För åtskilliga städer har dock uppgifvits,
att gränslinjerna icke eller åtminstone ej i allmänhet utmärktes på sådant
sätt, hvarvid emellertid för Göteborg anmärkts, att varaktig markering
eftersträfvades. I en del städer nedsättas gränsmärken endast i gatukorsningarna,
i Halmstad allenast kring enstaka belägna tomter i ny stadsdel.

Såsom gränsmärken användas i allmänhet endast stenar, pålar eller
järnrör, vanligen beroende på det material, jordägaren tillhandahåller. För
Trosa har uppgifvits, att rå- och gränsmärken nog i allmänhet funnes,
men att de flerstädes vore rubbade eller flyttade och sålunda mindre tillförlitliga.

Där triangelmätning ägt rum, förbindas uppmätta områden med triangelnätet.

Hvad sålunda anförts om gränsmärken gäller väl närmast tomterna,
men torde förhållandet i hufvudsak vara detsamma i fråga om det ej i
tomter indelade området, då förrättningar därinom företagas utan att
grunderna i skiftesstadgan följas.

Uti 1715 års och de tidigare förslag till jordabalk, som föreligga
från den stora lagkommissionens tid, är i första kapitlet angifvet, hvilka
slag af jord funnes å landet och i staden. Angående stadens jord innehåller
3 §: »I städer är ock kronojord samt tomter af fri och egen grund,

ofria eller stadsens tomter, jämväl kyrkors, skolors, fattigas och hospitals
hus, jord eller grund. Under staden lyda ock frälseåkrar och hagar, skatte
och villkorliga bördsrättsjordar och åkrar, allt efter brefvens lydelse, och
inom stads mark och råmärke.» I 2 kap. af förslagen stadgas med
hvad rätt och rättighet de olika slagen jord kunde innehafvas och besittas
samt köpas och säljas. De olika förslagens bestämmelser i detta kapitel
äro mer eller mindre detaljerade, och i synnerhet hafva i de senare åtskilliga
bestämmelser strukits, som upptagits i de tidigare. Af förslagens
stadganden må anföras följande: Först har upptagits det gamla i lands lagens

konungaed omförmälda förbudet mot minskning af kronojord samt
om rätt för den konung, som efter kommer, att igenlösa eller återtaga
hvad en hans företrädare af kronojord försålt eller bortgifvit. Vidare föreskrifves,
att kyrkors, skolors, fattigas och hospitals jord ej finge bortgifvas
eller säljas, utan konungens särskilda tillåtelse, ej heller ägde borgmästare
och råd bortgifva hus, tomt eller andra ägor. Såldes någon tomt till fri
och egen grund, skulle köpeskillingen så bestämmas, att den kunde i ränta
gifva åtminstone hvad som svarade mot skäliga tomtören. Hade borgmästare
och råd bortgifvit någon fastighet, skulle de ofördröjligen bringa

Jordnatur.

116

den åter under staden. Med frälsejord finge rätt ägare handla, som han
bäst ville, kunde och gitte efter lag. Ville någon sälja gård eller hus,
som vore byggd å stads, kyrkas eller hospitals grund, skulle han lagligen
hembjuda egendomen till staden, kyrkan eller hospitalet. Begagnades ej lösningsrätten,
skulle köparen eller säljaren eller bägge tillsammans, efter som
de åsämjdes, gifva till staden, kyrkan eller hospitalet såsom ägare af grunden
»uti erkändsel» hvar trettionde penning af köpeskillingen, så ofta köp
skedde. Förbröte sig någon häremot, drabbades han af straffpåföljd och
köpet var ogillt. Fria och egna hus och tomter finge man sälja och sig
afhända, dock finge hvarken sådana eller ofria tomter »sålunda fördelas,
åt stadsens synrätta streck och tomtedelning therigenom rubbad warder
emot byggningsordningen i städerna. Hwaröfver hafwin borgmästare och
råd noga upsicht». Börds villkorliga ägor finge gå till salu efter brefvens
lydelse. Annan skattejord ägde man sälja med iakttagande af bestämmelserna
om uppbud och hembud samt lösningsrätt.

Det anförda visar, att man likasom å landet äfven i stad skilde
mellan krono-, skatte- och frälsenatur hos tomter och jordar. Särskild!
gällde detta gifvetvis sådana jordar, som efter nyare tidens början lagts
under städerna, ty bland dem finnas åtskilliga, som, äfven innan de kommo
under städerna, hade annan natur än krono. I de afseenden, hvarom nu
är fråga, har denna skillnad dock ej någon egentlig betydelse, utan ligger
hufvudvikten dels därpå, om jorden har egenskap af donationsjord eller
icke, dels på, huruvida den utgör »fri och egen grund» eller »ofri grund».

Donations jord.

Af kammarkollegii betänkande den 30 december 1897 rörande den
till städerna och Arvika köping af kronan donerade jord framgår, att svårighet
ofta möter att afgöra, om en stadsjord har egenskapen af donationsjord
eller icke. Detta beror företrädesvis därpå, att i många fall ovisshet
råder om karaktären af den upplåtelse, hvarigenom jorden kommit i stadens
värjo. Hvad särskild! beträffar de omkring 50 städer, som redan från
medeltiden ägt bestånd såsom sådana, är det ofta icke möjligt att utröna,
huru de från början åtkommit sin jord och om i fråga om denna någon
upplåtelse från kronans sida föreligger. En ytterligare svårighet ligger
däri, att den donerade jordens läge och gränser nu icke kunna å marken
igenfinnas. Dels voro ägorna vid donationstillfället icke alltid till sina
gränser fullt bestämda, dels hafva de gamla namnen å donerade hemman
och lägenheter samt därmed väl ock kännedomen om dit rätteligen lydande
ägovälden flerestädes råkat i glömska och dels slutligen hafva de särskilda
jordarna inom hvarje stad undergått mångahanda skiften, ägoutbyten och

117

förflyttningar, hvarom i brist på fullständiga kartor och handlingar säker
upplysning i flera städer icke kunnat till vår tid bevaras.

Det torde därför icke vara möjligt att i detalj angifva, hvilka jordar
hafva egenskap af donationsjord. I hvarje fall skulle detta förutsätta
pröfning af frågorna om upplåtelsens bevislighet, dess egenskap af donation
och donationsjordens läge på marken, då i ettdera eller flera af dessa hänseenden
osäkerhet råder eller kan råda beträffande åtminstone någon del
af donationsjorden inom många af rikets städer. Härtill kommer att i
händelse af tvist angående donationsegenskapen hos en viss stadsäga det
icke tillkommer administrativ myndighet utan domstol att afgöra densamma.

Enligt tabell III vid kammarkollegii ofvanberörda betänkande skulle
jämlikt de från städerna lämnade uppgifter donationsjorden i areal innehålla
61,035 hektar, sålunda nära hälften af städernas sammanlagda areal.

Såväl tomt som annan jord kan vara »ofri grund».1 Ofri grund.

Redan under medeltiden förekommo beträffande tomter tillhöriga
stad eller from stiftelse aftal om besittningsrätt mot tomtlega eller tomtören.
Dessa båda uttryck hafva väl ursprungligen användts i samma betydelse,
men redan tidigt finner man dock benämningen tomtören med
viss förkärlek använd om vederlag för besittningsrätt till tomt i stad, särskildt
där besittningsrätten uppläts af staden. Dessa tomtören gåfvo upplåtelsen
en egendomlig karaktär, i ty att desamma med tiden i viss mån
antogo karaktären af grundränta. De bestämdes icke en gång för alla till
visst belopp, utan pålades vederbörande innehafvare af stadens tomter
genom taxering af stadens myndigheter och kunde likasom andra till staden
utgående allmänna afgifter höjas och sänkas. I enlighet med denna uppfattning
af tomtörena såsom en grundränta kommo de ofria tomterna i
stad att betraktas såsom ägande en särskild »jordnatur», i det hela motsvarande
kronohemman under stadgad åborätt på landet, därvid tomtörena
svarade mot den grundskatt, som af innehafvare af dylika kronohemman
utgjordes.

Då bostäder och andra byggnader uppfördes å de upplåtna tomterna,
ansågs att själfva byggnaderna innehades med äganderätt, men den omständighet
att de voro uppförda å stadens mark föranledde först förbehåll
och senare genom lag gifven föreskrift, att byggnaderna vid försäljning
skulle hembjudas till staden.

1 Jfr den vid lagberedningens förslag till jordabalk I såsom bilaga II fogade framställning:
»Om upplåtelse af s. k. ofri tomt enligt äldre och nyare rätt.»

118

Hvad sålunda sagts om städernas jord gällde ursprungligen i hufvudsak
äfven om sådan i stad belägen jord, som tillhörde fromma stiftelser, men
i den mån tomtörena fingo karaktär af grundränta inträdde dock en skillnad.
Upplåtelser från fromma stiftelser af ständig besittningsrätt till tomt
bibehöllo sin ursprungliga karaktär af privaträttsliga aftal och upphörde
efter hand vid reformationen, där icke stiftelserna erhållit offentligt-rättslig
karaktär och i denna egenskap blifvit föremål för särskilda bestämmelser.
Städernas upplåtelser fortgingo däremot i nyare tid och antogo alltmer karaktären
af ett för städerna egendomligt rättsinstitut. Att upplåtelse mot tomtören
däremot icke kunde användas af enskilda var ju gifvet, sedan tomtörena
börjat uppfattas såsom eu grundränta. Rätten till tomtören blef ett slags
skatteprivilegium för städerna, om ock jämväl fromma stiftelser faktiskt vid
upplåtelse af ständig besittningsrätt betingade sig vederlag i samma form.

Sedan städerna under nyare tid af kronan i donation erhållit betydande
områden, fortsatte städerna att af denna mark, på enahanda sätt
som tidigare skett, upplåta tomter under besittningsrätt. Dessa tomter
voro ofta ofria i dubbel bemärkelse, nämligen icke blott för tomtinnehafvaren i
förhållande till staden utan äfven för staden i förhållande till kronan. Någon
skillnad i terminologien vid upplåtelse af ofri tomt å donationsjord eller å
annan stadens jord synes dock ej hafva iakttagits. På samma sätt upplätos
äfven tomter, som på grund af försummelse af tomtägaren att bebygga
desamma hemfallit åt staden. Ett eftersättande af skyldigheten att
bebygga tomt medförde nämligen, att tomten hemföll till staden eller åtminstone
att staden ägde förfoga öfver densamma för byggnadsändamål —
den må hafva varit fri eller ofri. På föreskrifter af sådant innehåll
kunna flera exempel anföras. Så ålades i Gustaf Wasas öppna bref år
1524 för Jönköpings stad på dess privilegier och handel borgmästare
och råd i staden att, där några ödetomter funnes, tillhörande kyrkor,
kloster, frälsemän eller borgare, bjuda dem att uppbygga dessa tomter
och besätta dem med goda borgare inom viss förelagd tid, och att, om
det icke åtlyddes, sälja tomterna efter »gode mendz metningh» åt några,
som ville uppbygga och besitta dem och hålla pengarna rätte ägarne
till hända. Såsom ett annat exempel — afseende Stockholm — kan anföras
senatens protokoll den 31 december 1634, enligt hvilket det resolverades,
att de, som hade tomter ifrån herr Svante Baners hus till
Malmtorget och sedan från stallet till Malmtorget, skulle på bägge sidor om
gatan bygga stenhus eller upplåta tomterna åt andra, som det göra''ville, samt
af borgmästare och råds publikation den 12 november 1635, hvari omförmäles
drottning Kristinas befallning, att de öde och afbrända tomterna
skulle med det första upptagas och »efter den dessein forbyggias uthi mur -

119

fasta huus», som konung Gustaf Adolf hade staden gifvit och befallt.
Därför uppmanades de, som hade eller förmenade sig hafva några öde,
instängda eller obyggda tomter såsom ock förfallna byggningar i staden
och på malrnarna, att inom uppgifven dag 1636 anmäla sig samt med
nöjaktiga dokument och skäl bevisa sin »egendom och possess» samt låta
förnimma, hvad de med dessa deras tomter sinnade vore, om de ville
själfva bygga dem efter desseinen eller upplåta dem åt annan för skälig
betalning; den det försummade hade ingen »efftertalan» till tomten, utan
denna skulle vara förfallen att säljas staden till bästa åt den, som betalade
och »desseinen snarest effterfölljer åt byggia». Stadgandet, att tomt skulle
tillfalla staden, så framt byggnadsskyldigheten ej fullgjordes inom bestämd
tid, upptogs etter hand ganska allmänt i städernas byggnadsordningar.
Bakom detsamma finnes ock ett stadgande af sådant innehåll af allmän
författnings natur, ett kungl. plakat af den 12 november 1650. Däri
bjödos och befalldes alla ägare af ödetomter att strax och utan någon vidare
förhalan eller dröjsmål »låta behörigen them med wånachtige och andre nödige
hws» efter hvars och ens råd och lägenhet bebygga »effter den dessein, som
allaredo gjord är eller blifver». Om någon hvarken ville eller kunde så
»komma tillväga», skulle han inom tre år från författningens utfärdande
sälja till annan med vilja och förmögenhet att bygga. De tomter och
platser, som efter de tre årens förlopp funnos obebyggda och ödeliggande,
skulle vara förverkade och förfallna till staden och finge disponeras så, som
borgmästare och råd bäst syntes och kunde lända staden till fromma.

I Stockholms stads byggnadsordning af år 1725 omtalas magistratens
åliggande att genast indraga alla till staden redan förfallna ödesoch
oinstängda tomter samt sälja dem till sådana, som ville bygga tjänliga
»vån- och andre rum» och strax tillbörligen instänga tomterna. Ägarna
till »slätt bebygde tomter» åter skulle få sig förelagdt att förklara sig
inom ett hälft år, huruvida de kunde behörigen bebygga dem. Mäktade
de det ej, skulle tomterna säljas till andra. Oinstängda och öde fria tomter
skulle indragas till staden och genast säljas till den, som ville bebygga
dem. En tredjedel af köpeskillingen ingick till staden och återstoden tillföll
ägaren. Ville denne betala staden en tredjedel af tomtens värde efter
mätismanna ordom och genast börja bygga, fick han behålla tomten. Vore
åter några fria tomter »instängde eller slätt bebygde», skulle magistraten
förelägga ägarna att tillbörligen bygga inom ett år. Försummade ägarna
det, behandlades tomterna på samma sätt som angående öde fria tomter
var föreskrifvet. I flera donationsurkunder har ock influtit bestämmelse,
att obebyggda tomter skulle af vederbörande inom viss tid bebyggas, vid
äfventyr att samma tomter eljest skulle återfalla till stadens disposition

120

för upplåtelse åt annan, som ville bygga, eller att den enskilde finge vidkännas
en särskild afgift till staden eller till och med att tomten skulle
anses förverkad under kronan.1

De ofria tomterna med därå uppförda byggnader synas utan vidare
hafva gått i arf, men ville man öfverlåta byggnaderna åt annan, skulle
dessa, på sätt ofvan nämnts, först hembjudas staden till inlösen.

Om sättet och villkoren för upplåtelse af ofria tomter under medeltiden
är föga kändt. Ett par exempel kunna anföras ur Stockholms stads
jordebok. År 1437 uppläto Stockholms borgmästare med rådets samtycke
under ständig besittningsrätt en stadens tomt, hvars läge och storlek angifvas,
med villkor att vederbörande och hans barn efter honom skulle
bebygga och bruka tomten efter lag mot en årlig afgift af tre marker
penningar eller däremot svarande arbete. En annan urkund i samma
jordebok utvisar, att den upplåtna besittningsrätten kunde med samtycke
af borgmästare och råd öfverlåtas å annan. Den 16 september 1436 öfverlät
en person inför borgmästare och råd i Stockholm ett stenhus vid
Fisktorget »uppå stadens grund» åt en borgare, hvartill rådet gaf sitt samtycke.
Såsom exempel från senare tid å en upplåtelse af nu ifrågavarande
beskaffenhet kan anföras följande utdrag ur Stockholms stads
ämbets- och byggningskollegii protokoll den 11 mars 1731, där det heter:
»Effterläts afskiedade dragon Lars Humbla på dess skrifftelige ansökning
det får han emot 16 öre s:mt åhrlige tomtören intaga och hägna ett litet
bergachtigt tomtestycke, beläget längst ut på Södermalm vid Nygatan uppe
uti bergen, hwilket tomtestycke stads ingenieuren välb:de Petter Tillasus
afmätt och befirmes detsamma innehålla uti längden på östre och wästre
sijdorne 58 alenar samt uti bredden på norre och södre sijdorne 45 alenar,
samt tillsammans arealiter 2,610 qvadratalenar. Dock åtwarnes bem:te
Humbla härmed att så framt han icke åhrligen betahlar the pålöpande
tomtören och dem i stadscassan aflefwererar, utan låter hos sig innestående
blifwa, så skola the 1, 2, 3, 4 och 5:te åhrens tomtören ökas och
förhöijas till en fierdedehl högre hwart åhr effter annat, men thet 6:te
åhret skall tomten med all dess åbyggnad, utan någon lösen, stadenom
hemfalla. För öfrigt blifwer merbermte Humbla wid 100 daler sunt wijte
förbuden denna tomt försälja eller sin rätt uppå någon annan transportera
med mindre 30:de penningen stadenom betalas; såsom det ock åligger

1 Af stad vid försäljning af tomt i köpebrefvet inryckt bestämmelse att köparen skulle
inom viss tid och på visst sätt bebygga tomten vid påföljd att densamma eljest återfölle till
staden har emellertid ansetts vara att hänföra till sådan art af förbehåll, hvarom förmäles i
1 kap. 2 § jordabalken enligt dess lydelse i förordningen den 1 maj 1810, och förty utan
laga verkan (jfr Kungl. Maj:ts dom den 25 oktober 1910 i mål mellan Södertälje stad, å ena,
samt Frälningsarméns förlagsaktiebolag, å andra sidan; N. J. A. 1910 s. 203).

121

ägaren gatan och allmänna wägen vid 4 daler s:mts böter åt stenlägga
låta». Äfven må anföras ett par exempel från eu tid, som ligger vår
egen ganska nära. I rådstufvurättens i Torshälla dombok den 29 januari
1849 § 2 heter det: »Sedan efter hvad nu tillkännagafs brukspatronen C.
Zethelius förmält sig icke vidare vilja bibehålla en af honom emot stadgad
årlig afgift, G riksdaler 32 skillingar banco, innehafd invid östra stranden
af härvarande ström belägen plats å stadens område, hvarest förut
sågverk varit uppfördt, så och i anledning af därom utaf rådmannen W.
G. Collijn gjord framställning blef nämnda plats till honom utaf borgerskapet
öfverlåten att af rådmannen framgent innehafvas och begagnas mot
öfverenskommen och bestämd årlig afgift af tio riksdaler banco; dock
borde den ifrågavarande platsen i närvaro af nu för borgerskapet utsedde
ombud handlanden J. Tjulander och karduansmakaren E. Stenholm vederbörligen
uppmätas och å charta utmärkas.» Vid syn, som för vinnande
af tillstånd att å platsen anlägga vattenverk på ansökan af rådmannen
Collijn förrättades den 12 december 1849, företedde Collijn en af kommissionslandtmätaren
A. N. Jansson samma år upprättad karta öfver
platsen, å hvilken karta fanns tecknadt följande bevis: »Den utaf stadens
borgerskap och fastighetsinnevånare den 29 sistlidne januari till herr
rådmannen Collijn emot tio riksdaler banco årlig afgift upplåtna lägenhet
på denna stads område, för vattenverks anläggande, har denna dag i
öfverensstämmelse med denna charta blifvit i närvaro af undertecknade
stadens ombud å marken uppmätt och utstakad,o betyga Thorshälla den 5
november 1849. J. Tjulander, E. Stenholm.» År 1893 tillgick vid en
sådan upplåtelse i samma stad på följande sätt: På ansökan åt fabrikören
P. Fagerström beslöto stadsfullmäktige, att till Fagerström upplåta den
staden tillhöriga sågtomten att af Fagerström ägas och besittas med den
rätt, som om ägande och besittning af tomt i staden gällde. I tomtören
skulle, till dess annorlunda blefve bestämdt, årligen erläggas femton kronor,
hvilka skulle anses såsom kommunalutskylder samt uppbäras på sätt
om sådana utskylders utgörande vore eller framdeles blefve bestämdt.
Angående upplåtelsen upprättades en afhandling, som å stadens vägnar
undertecknades af stadsfullmäktiges ordförande och å hvilken Fagerström
tecknade godkännande. I skrifvelse anmodade därefter stadsfullmäktige
drätselkammaren i staden att, sedan stadsfullmäktiges beslut om upplåtelsen
vunnit laga kraft, »till samme P. Fagerström utfärda sådant tomtebref
å den s. k. sågtomten, att han må kunna vinna lagfart å densamma».
Drätselkammaren utfärdade sedermera den 24 mars 1894 detta tomtebref:
»Tomtebref. Alldenstund stadsfullmäktige i Torshälla genom upplåtelsehandling
den 31 juli 1893, hvilken af fabrikören P. Fagerström härstädes

16—09308. F''astighetsregisterkommitténs bet.

122

deri 4 augusti samma år godkänts, till Fagerström öfverlämnat äganderätten
till den s. k. sågtomten å stadens östra område, alltså meddelar
drätselkammaren härstädes, enligt lämnadt uppdrag, bemälde P. Fagerström
å nämnda egendom till evärdelig ägo laga tomtebref.» På grund af detta
tomtbref såsom den egentliga fångeshandlingen söktes därefter och erhölls
lagfart å själfva tomten. På liknande sätt har under senare tid och allt intill
våra dagar tomter af staden Torshälla upplåtits till enskilda. Enahanda form
för tomtupplåtelser har intill den 1 januari 1908 användts af staden Köping.

Någon anledning att söka lagfart å ofri tomt förelåg väl hvarken
för den förste innehafvaren af sådan tomt eller för den, som af enskild
innehafvare öfvertog en obebyggd dylik, och är det väl ovisst, om lagfart
å själfva tomtupplåtelsen ens bort meddelas. Den, som fått en obebyggd
tomt till sig upplåten eller öfverlåten, ägde väl, sedan tomten bebyggts,
låta taga inteckning i byggnaderna eller, enligt jämväl använd terminologi,
i besittningsrätten till tomten jämte byggnaderna därå,1 men härvid
har, där lagfart å tomtupplåtelsen ansetts ej böra ifrågakomma, icke
kunnat fordras företeende af sådana laga åtkomsthandlingar, som eljest
bort visas, då inteckning söktes. Och för öfrigt gällde ju det stadgande
att den, som ville öfverlåta en bebyggd ofri tomt, skulle hembjuda byggnaderna
till staden, hvilket äfven det tydde på att tomtinnehafvarens rätt
gent emot staden närmast var att hänföra till nyttjanderätt. Emellertid
hade, måhända i anslutning till nämnda stadgande, den sedvana uppkommit
att ett vanligt köpebref utfärdades, som, där staden ej begagnade sin lösningsrätt,
bekräftades af borgmästare och råd medelst ett slags fastebref. Besittningsrätten
framträdde därigenom såsom i viss mån jämnställd med äganderätt
till fri tomt. Köpebref utfärdades, i hvilket dock stadens rätt till grunden i
regel omnämndes. Uppbud skedde därefter på vanligt sätt, och utfärdades sedan
fastebref i eljest bruklig ordning. I uppbudsbeslutet hette det t. ex.: »och
som samma verk och byggnader vore å stadens grund belägna samt emot
utfäste tomtören till staden för platsen blifvit af N. N. år . . . . uppförde
samt äganderätten till verket därigenom vore styrkt, alltså beviljade rådstufvurätten
X. uppbud å berörda verk och byggnader första gången».
Uttrycklig föreskrift, att förvärf af byggnad å ofri tomt skulle lagfaras,
meddelades dock ej förrän genom förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom. Föreskriften, som innehölls i
förordningens 1 § enligt dess ursprungliga lydelse, motiverades därmed,
att man ej trott sig kunna ifrågasätta ett upphäfvande af den allmänt
medgifna rättigheten att inteckna sådan byggnad, och att förty ansetts

1 Jfr beträffande frågan, huruvida det är åbyggnaderna eller besittningsrätten jämte
åbyggnaderna som anses såsom fast egendom, s. 123 not 1.

nödigt att, till förekommande åt’ missförstånd, göra en erinran därom, att
förvärf af byggnad å ofri grund i stad vore föremål för lagfart. Men om
också formerna vid öfverlåtelser af fria och ofria tomter sålunda i mycket
närmade sig hvarandra, bibehöll sig dock mellan de båda slagen af tomter
den skillnad, att staden ägde viss lösningsrätt samt i allmänhet äfven befogenhet
att uppbära tomtören och rekognitionsafgift i fråga om de ofria tomterna.
Sådan lösningsrätt lärer dock numera tillämpas endast i ett fåtal
städer, likasom också endast i några få rekognitionsafgifter fortfarande uppbäras
och hafva äfven tomtören i flera städer upphört att utgå. Upplåtelse
af ofria tomter har ägt rum ända in i vår tid. Att sådan numera är i lag
förbjuden, därom må endast erinras.

I slutet af 1700-talet, om ej tidigare, började friköp af ofria tomter,
motsvarande skatteköp af kronohemman, att äga rum, och detta skedde, trots
donationsjordens egenskap af oförytterlig, i stor omfattning såväl då som
under 1800-talets början. Tomt, som tillhörde donationsjorden, skulle väl
ej få friköpas, men redan tidigt hade i vissa fall tillstånd lämnats därtill.
Genom kungl. bref den 27 januari 1899 har i berörda afseende meddelats
den föreskrift, att Kungl. Maj:t vill till pröfning i hvarje särskilt fall
upptaga de ansökningar, som från städerna kunna inkomma angående tillstånd
att till enskilde af donationsjorden upplåta tomter eller tomtdelar
inom stadsplanen, jämväl i sammanhang med utvidgning af sådan plan.
Med Kungl. Maj:ts tillstånd har äfven friköp ägt rum af ofria tomter tillhörande
kyrka.

Enligt lagen den 24 maj 1895, 5 §, som i visst afseende ersatt 1 §
i lagfartsförordningen, anses byggnad å ofri tomt i stad i förening med
sådan rätt till grunden, att den ej må af ägaren återtagas, så länge tomtören
erläggas eller utan att lösen för byggnaden gifves, såsom tast egendom.
1 Att tomtören utgå torde dock i själfva verket ej utgöra nödvändigt

1 Med det från den äldre lagstiftningen något afvikande uttryckssättet i 1895 års
lag torde någon ändring i sak ej varit afsedd. I visst afseende lärer dock en sådan ändring
hafva iuträdt såsom följd af de ändrade uttrycken i lagen. Sålunda hade, enligt meddelande
från rådstufvurätten i Göteborg, denna domstol, da vare sig staden eller enskild man för
lagfart ingifvit köpehandlingar angående fång till ofria tomter eller jordar, hvilka handlingar
plägat vara affattade så, att fånget afsett äganderätt till åbyggnaderna och besittningsrätt till
grunden, af gammalt brukat bevilja lagfart allenast å åbyggnaderna. Men da drätselkammaren
i staden den 26 juli 1909 lät för lagfart ingifva en den 14 september 1908 upprättad
afhandling, hvarigenom staden förvärfvat »såväl besittningsrätten till landeriegendomen n:o 74
Liseberg i stadens tolfte rote som ock äganderätten till därå varande byggnader samt uppodlingar
och förbättringar» för 225,000 kronor, däraf för åbyggnaderna beräknades 85,500
kronor, samt drätselkammarens ombud erlade stämpelafgift allenast för den taxeringsvärdet
öfverstigande andel af köpeskillingen, som belöpte på åbyggnaderna, under förmälan att sta -

124

villkor för att en tomt skall anses såsom ofri. I en och annan stad hafva
nämligen,0 på sätt ofvan nämnts, tomtören på senare tid upphört att erläggas.
A andra sidan bör framhållas, att en tomts egenskap af »ofri»
icke kan bevisas endast af skyldigheten för dess innehafvare att erlägga
tomtören, då samma skyldighet i en del fall åligger »fri» tomt.

Efter uppgift i kammarkollegii förenämnda betänkande förekomma
ofria tomter i 29 städer, till afsevärdt antal dock endast i 15.

I staden \ isby har med afseende å tomter inom ringmuren förekommit
ett särskild! slag af upplåtelse. Här hafva kronan och staden
sedan äldre tider upplåtit tomter till nyttjande och bebyggande åt enskilde
på . obestämd tid, »så länge kronan eller staden icke af tomten har
oundgängligt behof». Den, som fick en sådan tomt åt sig upplåten, gjorde
hos Konungens befallningshafvande eller stadsfullmäktige ansökan om infäste,
hvarefter, om ansökningen bifölls, infästebref utfärdades, däri den
årliga tomtöresafgiften upptogs. Brefvet ställdes å viss person och vid
alla fång utom arf skulle nytt sådant begäras. Tomten ansågs icke kunna
återtagas utan att å densamma uppförda byggnader löstes. Byggnaderna
blefvo föremål för lagfart och inteckning. Då upplåtelseformen hade stor
likhet med upplåtelse af ofri tomt, torde den nya lagstiftningen om
nyttjanderätt till fast egendom omöjliggjort upplåtelseformens vidare användning.
1

°Iorn 9eTär'' Ehuru man i de ofvanberörda förslagen till jordabalk endast synes
tomt. hafva tänkt sig tomter af ofri natur, förekomma dock liknande förhållanden
äfven inom det ej i tomter indelade området. I den mån detta område
ej utgjordes af mark, tillhörig enskilda, hade det till större delen
fördelats mellan borgerskapet eller allmännare mellan tomterna, och äfven

den ansåge sig ej vara skyldig att gälda stämpel å köpeskillingen jämväl för besittningsrätten,
hvarå lagfart icke sökts och efter drätselkammarens förmenande icke heller lagligen kunde
äga rum, förklarade rådstufvurätten genom beslut förenämnde den 26 juli, att enär enligt
5 § i lagen° angående hvad till fast egendom är att hänföra den 24 maj 1895 såsom fast
egendom ansåges byggnad å ofri grund i stad i förening med sådan rätt till tomten att den
ej finge af jägaren återtagas utan att lösen för byggnaden gåfves, hvilken besittningsrätt följaktligen
maste medräknas till den fasta egendomen, samt sökanden genom det i ärendet åberopade
köpebrefvet af den 14 september 1908 tillhandlat sig jämte åbyggnaderna den så beskaffade
besittningsrätten till ifrågavarande landeri, ty och då sökanden, därest han önskade
med sitt nämnda fång lagfara, syntes vara skyldig erlägga stämpelafgift för hela den i fångeshandlingen
upptagna köpeskillingen 225,000 kronor med 1,350 kronor, men sådan stämpelafgift
erlagts endast med 513 kronor, funne rådstufvurätten lagfartsansökningen icke för det
dåvarande kunna upptagas till pröfning.

1 Enligt upplysning å orten meddelas infästebref numera endast å mark, som den
1 januari 1908 var föremål för infäste.

den mark, som ej så fördelats, synes i stor utsträckning hafva blifvit. föremål
för intagor till uppodling eller för upplåtelser till enskilda från stadens
sida. Endast sparsamt förekomma väl i donationsurkunderna föreskrifter,
berättigande till sådana intagor, men har i allt fall, någon gång
med åberopadt stöd af den för landsbygden gällande förordning af den
30 augusti 1731, inom flera städer i ej ringa omfattning tillåtits intagor
å utmarken, vanligen efter insyning af vederbörande stadsmyndigheter.
Beträffande Kalmar fastställde Kungl. Maj:t den 8 augusti 1775 en förening,
hvarigenom de platser å intagna stadsmarken, på hvilka hus och
byggnader, träd- eller kålgårdar funnes, icke skulle till stadens samfällda
disposition återgå utan förblifva i innehafvarnas händer. Från Mariestad
kunna några exempel anföras. Den 6 mars 1648 hade en person fått tillstånd
att »bygga sig eu liten hydda emellan Kungsängen och Sunnevad»,
och, »om där kan finnas något att intaga en kålgård på, medgifves honom
det». Den 24 mars 1666 medgafs att »inhägna en liten hage», som redan
förut innehafts af enskild person. Den 9 maj 1691 såldes Stöttareängen,
hvilken skulle få »instängas och som ett lagligt köp njutas för 6 daler
silfvermynt». Den 20 juli 17(J8 omtalas stadsskogen såsom »till privat
nytta intagen och inkräktad». I Stockholms stads byggnadsordning för år
1725 stadgades, att hvad af stadens utmarker kunde vara ointaget, skulle
uti medelmåttiga trädgårdsplatser blifva fördeladt och till invånarna
emot tomtören upplåtet. Exempel på formligt upplåtande af besittningsrätt
till områden, som icke ingå i stadsplan, finnas för öfrigt äfven och
det till och med från senare tid. I en af Konungens befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län den 1 september 1898 fastställd plan för hushållningen
med staden Marstrands donationsjord, hemmanet Koön med
dithörande holmar, förekomma åtskilliga bestämmelser om upplåtelse af lägenheter,
hvilka, äfven där de benämnas tomter, uppenbarligen icke äro tomter
i egentlig bemärkelse utan lägenheter, afsedda till bebyggande. Af bestämmelserna
i nämnda hushållningsplan må här upptagas följande.
»Ringen och Arvidsvik äro indelade till byggnadstomter, upplåtna mot årlig
tomtlega. Hvarje innehafvare af tomtplats skall vara i okvald besittning
däraf så länge tomtlegan därför erlägges. Gränserna för Ringen bestämmas
enligt karta, som af Konungens befallningshafvande fastställes.
Utanför denna gräns får icke utan Konungens befallningshafvandes tillstånd
byggnadstomt eller annat område upplåtas under ständig besittningsrätt.
— — — — — Sedan tomt upplåtits, skall den ofördröjligen genom
drätselkammarens försorg noga utstakas samt, om den ligger utanför Ringens
område, kartläggas. — — — — Då å tomt uppförda byggnader öfvergå
till ny ägare, skola de hembjudas staden till inlösen.»

126

Såväl vid fördelning af stadsjorden som vid dylika intagor eller
upplåtelser iakttogs ofta en sådan form, att jorden uttryckligen uppläts
eller i allt fall sedermera ansetts upplåten under äganderätt. Men i regel
erhöll innehafvaren endast ständig besittningsrätt, som var så
mycket mera jämförlig med den rätt, hvilken tillkom innehafvare af ofria
tomter, som ofta af jorden erlades en tomtören motsvarande afgift, vanligen
under namn af vretskatt, täppeskatt, hagepenningar eller dylikt.
Stundom kallades afgiften tomtöre. I privilegierna för Stockholms stad
af den 23 mars 1636 heter det: »där ock uthi förledne tijder är någonn
på mallmerne ock stadsenns uthmarck så stoor innerymbd åt han häfver
giordt åker, trägård eller humble gård upå, då skall sådan platz med sin
bredd och längd inskrifvas uthi stadsenns tänkiebook, såsom ock där någonn
här effter begiärer åt byggia gårdh eller åt uptaga någon platz
till trägård eller humble gård, då skall sådannt skee med vår ståthållares
eller fougdes och samptl. rådz minne och tillstånd och det alt med sine
omständigheeter flitigt anntecknas. Och skall han gifva staden åhrligen
af mallmegårdenn tomteören effter som rådet finner skiäligt och af trägårdenn
eller humblegårdenn effter som denn kan vara godh och nyttigh
till och där han sigh förkoffrar, åt stadsenns innkomst då förbättras.»

Då i lagfartsförordningen föreskrift meddelades om lagfart å hus eller
andra byggnader uppförda å ofri grund i stad, var denna föreskrift ej
inskränkt endast till tomt utan skedde en sådan inskränkning först
genom lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är
att hänföra. I flera städer har äfven förekommit att lagfart meddelats
å byggnader å stadsjordar på sätt allt fortfarande sker beträffande
byggnader å ofria tomter. Sålunda har, för att taga ett exempel från
den i ofvan anförda hushållningsplan omförmälda ön Koön, rådstufvurätten
i Marstrand, enligt hvad lagfartsprotokollen för år 1905 utvisa,
nämnda år meddelat lagfart å byggnader på ofria lägenheter å Koön,
i ett fall för staden å byggnader som denna löst till sig af en föregående
tomtinnehafvare. I en del dylika fall från något äldre tid synes lagfarten
hafva omfattat såväl grunden som åbyggnaderna, men de beslut, som meddelats
under senare tid, pläga tydligt angifva, att det blott är byggnaderna
som lagfarten afser. Att inteckning i byggnader ifrågakomma, där lagfart
ägt rum, säger sig själft. Och då hinder ansetts föreligga att meddela lagfart
å en från staden gjord upplåtelse af besittningsrätt till ofri lägenhet,
har det här, liksom beträffande byggnader å ofri tomt, inträffat att inteckning
beviljats utan föregående lagfart. Såsom exempel härå må anföras
ett af rådstufvurätten i Marstrand den 3 oktober 1881 meddeladt
beslut, innehållande, bland annat, följande: »och som genom ett af stadens

127

drätselkammare den 29 September 1879 utfärdadt bevis styrktes att Niklas
Nilsson emot erläggande af viss årlig afgäld besitter ett vid Muskviken
på Koön beläget tomtstycke, hvarå Nilsson låtit uppföra boningshus, blef
nu, jämlikt kungl. förordningen den 16 juni 1875 och kungl. kungörelsen
den 18 december 1823, berörda Niklas Nilsson tilhöriga boninghus n:o 23
af rätten intecknadt, sedelhafvaren till säkerhet — — —.s1 Emellertid
torde lagfart eller inteckning endast undantagsvis hafva ifrågakommit i
afseende å byggnader utom stads planlagda område. Att icke en motsvarighet
till hvad om ofri tomt i egentlig bemärkelse gäller allmännare
utvecklat sig sammanhänger väl närmast därmed att jordar, till hvilka
innehafvaren icke ansågs äga full äganderätt, sällan blefvo bebyggda.

Härvid har äfven inverkat den form, hvarunder fördelningen skedde, Jord oskiljdär
jord uppdelades på tomterna. Därvid iakttogs nämligen tidigt den aj£ad med
regeln, att den till hvarje tomt utlagda jordlotten icke finge skiljas från tomt.
densamma. Så stadgades i ett bref för Söderköping af år 1596, att hvad
af åker och äng, som blifvit lagdt till hvarje gård, det skulle ock sedan
stadigt därunder lyda och blifva. Liknande bestämmelse finnes i ett
privilegiebref för Grenna af år 1693. Ett allmänt stadgande finnes i
resolutionen på städernas besvär den 29 mars 1647, punkt 14, hvari föreskrifves,
att den åker, som en eller annan stad kunde vara förundt och
hörde in particulari till vissa tomter i städerna, icke finge därifrån antingen
genom köp eller byte efter hvars och ens privat borgares godtycke
afhändas, och upprätthölls denna grundsats äfven i senare urkunder. Så
innehåller kammarkollegii bref till landshöfdingen i Västmanlands län den
7 juli 1675 angående staden Köping, att det som af ägorna vore tilldeladt
en tomt, ej finge från densamma söndras »till dess och conseqventer
stadsens oundvikerliga derpå följande ruin». Kungl. resolutionen af den
12 mars 1762 angående staden Säter fastställer fördelning af donationsjorden
»att hädanefter ständigt som förr följa tomterna och ej borgerskapet
personligen efter». Genom nådig resolution den 30 oktober 1821 för
staden Sölvesborg föreskrefs, att en del af stadens betesmark skulle fördelas
på stadens tomter och dem evärdligen tillhöra. Kungl. brefvet den
19 februari 1846 angående Östersund förklarade, att de tomterna anslagna
vret- och skogslotter därefter icke finge från sina tomter skiljas. Äfven
vid åtskilliga under 1700- och början af 1800-talet verkställda förrättningar,
afseende fördelning af donationsjord på vederbörande stadstomter, har villkor

1 Jfr beträffande Göteborg s. 123 not 1. I Göteborg finnes ett afsevärdt antal
s. k. landerier å ofri grund.

128

Tomt- och
jordeböcker.

om oskiljaktig samhörighet mellan tomter och jordägor varit stadgadt, ehuru
sådant stadgande ej grundats på föreskrift i donationsbrefven eller särskildt
beslut af Kungl. Maj:t. En gifven följd häraf har varit, att besittningen
af ägolotten blifvit i alla afseenden beroende af villkoren för innehafvet
af själfva tomten, hvilket också fått ett särdeles tydligt uttryck
uti ett bref för Kristinehamn af år 1686, hvari förklaras, att, enär tomt
och ägor följdes åt, så måste den, som ville åtnjuta ägorna, också vara
pliktig att bebygga tomten eller tåla att bägge skulle tillkännas staden
efter den vanliga treårsterminen.

Sådan fördelning torde numera ej komma i fråga. Äfven med afseende
å redan vidtagna äldre fördelningar har jordens oskiljaktighet med
vederbörande tomt i flera fall blifvit upphäfd, i det, på särskild gjord
framställning, medgifvande af Kungl. Maj:t lämnats därtill, att de till
tomterna hörande jordar, dock utan rubbning i deras donationsegenskap,
finge från tomterna försäljas,1 enligt de första medgifvandena dock endast
till person, som vore ägare af tomt, men åtskilliga fall förekomma dock,
där jordarna fortfarande äro med tomt oskiljaktigt förenade. Enligt
14 § i kungörelsen den 14 september 1875 huru fastighetsböeker
skola inrättas och föras skall å upplägg i fastighetsbok för tomt i första
spalten antecknas areal af jord, som är förenad med tomten, och lärer
häraf vara uppenbart, att sådan jord icke skall upptagas å särskildt upplägg.
Så länge den är oskiljaktigt förenad med tomt, måste det antagas
att de beslut om lagfart eller inteckning, som meddelas i afseende å tomten,
tillika omfatta den därmed förenade jord, äfven om sådant icke uttryckligen
angifves i besluten, hvilket understundom händer, likasom det
ock vid granskning af fastighetsböeker någon gång befunnits att, trots
nyssnämnda bestämmelse, å upplägg för tomt, med hvilken annan jord är
oskiljaktigt förenad, anteckning om denna jord ej blifvit verkställd.

Enligt 6 kap. jordabalken i stadslagen skulle, sedan fridsskilling erlagts,
parterna låta med stadsbref eller fastebref bekräfta öfverlåtelsen
eller ock låta inskrifva den i stadens bok. Om härmed afsågos de vid
rådstufvurätten förda allmänna protokollen, de s. k. tänkeböckerna, eller
särskilda jordeböcker är ovisst, men i allt fall inrättades i vissa städer
redan under 1300-talet s. k. jordeböcker, som hufvudsakligen voro afsedda
för inskrifning af fång till fast egendom, och äro åtskilliga sådana medeltida
jordeböcker ännu i behåll. Äfven under nyare tiden fördes i flera
städer särskilda jordeböcker eller åtminstone tomtböcker, ehuru allmänna

1 Jfr beträffande Sala s. 81 not 1.

12!)

föreskrifter därom ej meddelats, men synas de i senare tid hafva till
större delen kommit ur bruk. Anledningen härtill har gifvetvis närmast
varit den, att, sedan med ledning af äldre fastighetsförteckningar fastighetsböcker
upplagts, dessa, så vidt angick de fastigheter, som däri upptogos,
bättre än de äldre fastighetsförteckningarna redovisade skeende
förändringar, samt att för redovisning af tomter närmare föreskrifter meddelats
i byggnadsstadgan och byggnadsordningarna för de särskilda städerna.

Val stadgas ännu i förordningen angående mantalsskrifning den 6
augusti 1894, 8 §, att i mantalslängd för stad kvarteren samt gårdarnas
och stadsjordarnas nummer och namn skola upptagas efter tomt- och
jordeboken, och går sålunda denna förordning ut från att fortfarande för
städerna skulle föras särskilda tomt- och jordeböcker vid sidan af fastighetsboken.
I en del städer är detta ock fallet. Enligt meddelade uppgifter
föres:

1) tomt- och jordebok i Eksjö, Galle, Hudiksvall, Karlstad, Landskrona
och Örebro,

2) tomtbok i Arboga, Göteborg och Köping,

3) jordebok i Halmstad, Strängnäs och Ystad.

Särskilda fastighetsförteckningar föras i Hedemora, Jönköping, Laholm,
Norrköping, Piteå, Skenninge och Söderhamn.

I Södertälje föres en s. k. täppskattebok. I Strängnäs utgör tertialtiondelängden
stadens jordebok. För några städer har uppgift lämnats,
att man har under uppläggning jordeböcker (i Enköping, Skanör med
Falsterbo) eller fastighetsförteckning (i Alingsås).

I öfriga städer synas däremot särskilda tomt- och jordeböcker ej
vidare föras, ehuru i åtskilliga finnas äldre sådana böcker, hvari skeende
förändringar dock ej torde antecknas.

Där tomt- och jordeböcker föras, omfatta de ofta ej all stadens
mark. För Gäfle uppgifves sålunda, att hvarken i tomt- eller jordeböckerna,
hvilka föras å såväl stad singenjörs- som stadskamrerarekontoret,
eller i någon annan fastighetslängd upptages stadens utmark, i den mån
den ej till enskilde upplåtits, ej heller gator och allmänna platser, så
vidt de ej utgöra afsöndringar från i tomt- och jordeböckerna upptagna
fastigheter, i hvilket fall de bokföras å dessa fastigheters upplägg. I
Hudiksvall upptagas ej gator och allmänna platser i tomt- och jordeboken.
Den förteckning, som i Norrköping föres af drätselkammaren, afser
endast stadens egna fastigheter, och är detsamma äfven fallet såväl
beträffande jordeboken i Halmstad, hvari jämväl införas gator och dylikt,
som beträffande den fastighetsbok öfver tomter och gator samt den jorde 17—09308.

Fastighetsregisterlcommitténs bet.

130

bok, hvilken Örebro stad låter föra. I Ystad omfattar jordeboken endast
jordbruksfastigheter och i Eksjö allenast tomter och själfägande jord.

För en del städer hafva de formulär insändts, efter Indika tomt,-och jordeböckerna eller fastighetsförteckningarna upplagts, och utvisa formulären,
att berörda förteckningar till såväl innehåll som form i olika
städer betydligt afvika från hvarandra, hvilket ju är naturligt, då allmänna
föreskrifter för deras upprättande ej meddelats, samt att de i allt
fall äro af den beskaffenhet, att de icke kunna tjäna såsom underlag
för de nya fastighetsböckerna eller läggas till grund vid upprättandet
af ett nytt sådant underlag af den utaf lagberedningen ifrågasatta beskaffenhet.
I många fall synes ett väsentligt syfte med dessa handlingars
upprättande hafva varit att få redovisade vissa af fastigheterna utgående
allmänna utskylder, särskildt tomtören, eller staden tillkommande arrendeafgifter.

Man får sålunda gå ut ifrån, att i städerna ej finnas några vitsord
ägande fastighetsförteckningar, som i likhet med jordeböckerna å landet
kunna läggas till grund vid upprättandet af ett nytt underlag för fastighetsböckerna.
Särskildt gäller detta det ej i tomter indelade området.
För tomterna däremot torde i många fall de hos byggnadsnämnden förda
förteckningar vara af stort värde, ehuru särskilda föreskrifter ej lämnats
om de grunder, efter hvilka dessa skola uppläggas.

1904 års kommitterade för utarbetande af förslag till lag angående
stadsplan och tomtindelning, hvilka i sammanhang med nämnda förslag
jämväl framlade förslag till ändringar i gällande byggnadsstadga, hemställde
om ett tillägg till 41 § i nämnda stadga, innefattande föreskrift
att hos byggnadsnämnden skulle föras tomtbok, hvari för hvarje tomt
eller annan lägenhet anteckning skulle göras om alla tomten eller lägenheten
rörande beslut i fråga om stadsplans eller tomtindelnings genomförande.
Till stöd härför anfördes hufvudsakligen: »I sammanhang härmed»
(frågan om uträknande af den ersättning för gatumark, som tomtägare
har att utgifva) »tillåta sig kommitterade i likhet med 1885 års
kommitté framhålla önskvärdheten af att äga tillgång till en lio-gare för
tomter och därmed jämförliga lägenheter, i hvilken tomtägare och andra
utan omgång kunde inhämta upplysningar om såväl det af byggnadsnämnden
uträknade ersättningsbeloppet, som ock öfriga en tomt eller
lägenhet rörande beslut af byggnadsnämnden och andra myndigheter,
hvilka hafva att besluta och fastställa stadsplaner, tomtindelningar m. in.
dylikt. — — — -— — — — — — — — — — — —
Det närmare anordnandet af tomtboken torde med hänsyn till olika an -

språk på fullständighet inom de särskilda samhällena böra öfverlåtas åt
hvarje samhälle för sig».

Denna fråga har äfven upptagits af de kommitterade, som haft
att utarbeta förslag till byggnadsstadga för riket. Dessa kommitterade hafva
emellertid ej ansett en så vidlyftig apparat som en tomtbok vara af nöden
utan endast, på sätt förut omnämnts, föreslagit, att hos byggnadsnämnden
skall föras ett register, så inrättadt, att därur för hvarje fastighet lätteligen
kan vinnas upplysning angående de af nämnden rörande densamma
fattade beslut. Bemälde kommitterade hafva emellertid i motiven framhållit,
att det vore vederbörande obetaget, att, då så funnes lämpligt,
anordna det i kommitténs förslag upptagna registret i form af tomtbok.

På sätt ofvan anförts utgå af åtskilliga tomter och andra jordar i stad Utlagor af
tomtören, vretskatt etc., hvilka utlagor anses äga grundskattenatur. Äfven
i öfrigt hafva å sådana jordar, särskildt de som i senare tid öfverfiyttats
till städerna, hvilat åtskilliga allmänna utlagor af liknande natur, men
torde dessa väl numera, till den del de erlagts af jordinnehafvarna, hafva
till större delen afskrifvits eller eljest upphört.

Enligt inkomna upplysningar förvaras stadsplanekartor, tomtindelnings- Hos hvilken
kartor och specialkartor öfver de särskilda tomterna med tillhörande be- förvara?
skrifningar: i 31 städer hos byggnadsnämnden, i 1 stad hos byggnads- stadsplanenämndens
ordförande, i 1 stad i stadens arkivrum under uppsikt af bygg- kp^aratJde
nadsnämndens ordförande, i 3 städer hos drätselkammaren, i 8 städer å i brandfri
rådhuset, i 6 städer hos magistraten, i 13 städer hos stadsingenjören, i 1 stad lokal?
hos stadslandtmätaren, i 1 stad hos stadsbyggmästaren, i 2 städer »å ortens
byggnadskontor», i 2 städer hos magistraten och drätselkammaren, i 2 städer
hos magistraten och stadsingenjören, i 1 stad hos magistraten och byggnadsnämnden,
i 3 städer hos drätselkammaren och byggnadsnämnden, i 1 stad
i rådstufvurättens och magistratens arkiv, i 1 stad tomtkartorna hos byggnadsnämnden
och öfriga kartor hos magistraten, i 1 stad tomtkartorna hos
byggnadsnämnden och andra kartor hos stadsingenjören, i 2 städer stadsplanekartan
hos drätselkammaren, tomtkartorna hos byggnadsnämnden och
en del kartor i rådstufvurättens arkiv, i 1 stad i dels byggnadsnämndens
och stadsingenjörens gemensamma lokal dels drätselkammarens arkiv, i
1 stad stadsplanekartorna hos byggnadsnämnden och tomtkartorna hos
stadsingenjören, i 1 stad en del skifteskartor med tillhörande handlingar
hos magistraten samt öfriga kartor och handlingar hos stadsingenjören,
i 1 stad i stadsfullmäktiges och byggnadsnämndens eller magistratens
arkivrum, i 1 stad stadsplanekartor hos drätselkammaren och tomtkartor

132

i magistratens arkiv, i 1 stad stadsplanekartorna hos magistraten, tomtkartorna
hos byggnadsnämndens ordförande samt öfriga kartor hos drätselkammaren,
i 1 stad stadsplanekartan hos magistraten samt tomt- och kvarterkartorna
hos stadsingenjören, i 1 stad stadsplanekartorna hos magistraten, tomtkartorna
hos byggnadsnämnden och skifteskartorna hos drätselkammaren,
i 1 stad (Borgholm) hos domhafvanden i orten och i 1 stad (Haparanda)
tomtkartor hos byggnadsnämnden samt öfriga kartor hos municipalstyrelsen.

I 47 städer förvaras enligt erhållna uppgifter kartor och dylikt i
brandfri lokal. För 41 städer har meddelats att använda förvaringslokaler
ej vore brandfria. I de fall, då olika kartor förvaras hos olika myndigheter,
som icke alla förfoga öfver brandfri lokal, har staden inräknats
bland sådana, som till sitt förfogande hafva brandfri lokal, om någon af
myndigheterna förfogar öfver dylik.

B. Köpingar och municipalsamhällen1.

Ordet köping har under olika tider användts i olika betydelse. Till Köpingarnas
en början torde därmed hafva betecknats en handelsplats hvilken som helst uppkomst.
och i denna betydelse har ordet redan under medeltiden ingått i flera
svenska stadsnamn. I Olaus Petri krönika heter det, att »hvar landsända
häfver haft sin besynnerliga marknadsplats, hvilken de kallade köping».

Från 1600-talet spåras de första försöken att under namnet köping inbegripa
ett särskild! slag af handelsplatser, nämligen sådana utom stad belägna,
där vissa städers borgare skulle få idka handel hela året, ej blott
vid marknadstider. I privilegierna för Kalmar, Västervik, Jönköping och
Norrköping af år 1620 gafs sålunda åt enhvar af dessa städer rätt att på
grund af det stora afståndet mellan städerna under hela året idka handel
på vissa namngifna »köpingar eller marknadsplatser». Af dessa voro väl
flera redan förut upplåtna till respektive städer såsom deras enskilda marknadsplatser
och troligt är, att handel jämväl tidigare drifvits där äfven
utom de dagar, som enligt marknadsprivilegierna voro tillåtna. Att emellertid
en särskild köpingsinstitution kan sägas hafva uppkommit år 1620 beror
därpå, att först då vissa former bestämdes för dessa nya samhällens organisation
och förvaltning.

I hvarje fall var det likväl mera saken än namnet, som fastslogs
genom 1620 års privilegier. Äfven om meningen varit, att för det nya
slaget af marknadsplatser bruka köpingsnamnet, så benämndes dock i officiella
handlingar under den följande tiden dessa nya handelsorter lika
ofta enbart marknadsplatser som köpingar, liksom å andra sidan också de
orter, å hvilka marknader vid vissa tider fingo hållas, ofta kallades köpingar
utan att de privilegierats såsom sådana.

1 Litteratur: Kungliga bref och förordningar rörande svenska köpingar, utg. af Holger
Rosman, Stockholm 1904. Den såsom inledning till nämnda samling meddelade historiska
öfversikt återgifves här med några uteslutningar och tillägg. Härmed kan jämföras Malmgren,
R., Stadsbildningen från rättslig synpunkt (se s. 11 not 1), i hvilket arbete bl. a. detaljerad
redogörelse lämnats i fråga om tidigare förebilder till municipalsambällena samt om
organen för desamma.

134

Att namnet köping sålunda icke erhöll en mera pregnant betydelse
torde sammanhänga med att själfva den institution, som 1620oårs privilegier
af sago att skapa, fick en tämligen obestämd utveckling. A ena sidan
tyckas städerna icke hafva velat använda sina rättigheter å alla de platser,
som privilegierna nämnde, å andra sidan sökte de å andra marknadsorter
eller å vissa gamla lastageplatser göra bruk af den vidsträcktare handelsrätten.
Dylika platser kommo sålunda att kallas köpingar och brukas som
ständiga handelsorter, utan att några bestämda privilegier det medgåfvo,
men genom att räkna med bestående förhållanden gaf regeringen vid flera
tillfällen stöd åt städernas egen uppfattning och erkände rätten till platsernas
begagnande såsom köpingar under vissa städer.

Köpingsinstitutionen var i början begränsad till Östergötland och det
glest befolkade Småland. I öfriga delar af riket funnos gifvetvis platser
å landet (kyrkbyar, fisklägen, lastageplatser etc.), där städerna med eller
utan tillstånd idkade handel, men beteckningen köping synes därstädes ej
hafva förekommit. Först mot slutet af 1600-talet gåfvos bestämda köpi
ngsprivilegier åt orter utom nämnda landskap. Sålunda anlades år 1667
en köping vid Strömmen i Bohuslän och år 1686 fick Karlskrona rätt att
»hafva köpingar» vid de forna städerna Ronneby och Kristianopel. Det
senare medgifvandet innebar väl knappast något annat än marknadsrätten,
men dä på båda dessa orter en ej ringa befolkning hade stannat sedftn
den tid, då de voro städer, nödvändiggjorde förhållandena en beständig
handel därstädes. Köpingsanläggningen vid Strömmen innebar så till vida
en nyhet, att äfven andra än borgare i närliggande städer skulle där få
nedsätta sig och idka näring. Orten var sålunda i handelsrätt i själfva
verket likställd med stad och kallades redan 1672 stad — Strömstad.

Ej heller 1700-talet har att uppvisa något mera bestämdt köpingsbegrepp.
De officiella handlingarna tala om köping och marknadsplats
utan åtskillnad och för köpingsrättigheter åberopas stundom marknadsprivilegier
äldre än år 1620, i Indika "namnet köping alls icke förekommer.
»Ivöpingsmarknader» omtalas från ifrågavarande tid i flera landskap och
i handlingar, som mera återspegla den gängse uppfattningen, talas om
»stora byar eller köpingar», »fisklägen eller köpingar». Här betyder köping
tydligen endast och allenast större samhälle å landet, som i handelsafseende
hade mera betydelse. Då städerna fingo bekräftelse på sin rätt till
vissa köpingar, innebar detta icke, att sådana orter tillädes köpingsprivilegier
utan snarare att städerna fingo erkännande af sin handelsrätt å vissa
platser, hvilka enligt vedertaget bruk redan förut kallats köpingar.

Filipstad, som år 1695 mist sina stadsprivilegier och underlagts
Kristinehamn, fick år 1720 rättigheter som köping eller marknadsplats att

»bergsmilnnen dar måtte komma samman och handel drifva». Donna af
annan stad oberoende organisation ledde, liksom vid Strömstad, snart till
att samhället räknade sig som stad och fastän i saknad af särskilda stadspi
ivilegier ingick i det allmänna medvetandet såsom sådan. På en liknande
utveckling kunna flera exempel anföras.

Först inemot slutet af 1700-talet yppade sig några nya försök att
gi unda köpingar oberoende af städerna, s. k. friköpingar i motsats mot
de äldre »lydköpingarna». Under nyinträdda statsförhållanden med intresse
för frambrytande frihetsidéer ville man skapa samhällen med större
näringsfrihet och åt dessa gaf man än stads- än köpingsnamnet. Då dessa
köpingar. i hufvudsak fingo samma rättigheter som sådana städer, Indika
ej erhållit egen domsrätt, gick det i allmänhet snart på samma sätt som
vid tidigare försök att bilda friköpingar.

Under l( 00-talet hade äfven åtskilliga af de gamla lydköpingarna
vuxit betydligt, så att de i folkmängd voro jämbördiga med flera städer,
samtidigt med att andra af de äldre köpingarna ej gjorde anspråk på
annat än att vara platser för regelbundna marknader eller ei ens detta.
Det är naturligt, att de mera lifskraftiga samhällena skulle känna det
besvärligt att vara beroende af städerna. Medan de nya friköpingarna
framträdde med sina stadstendenser, började en rörelse för att åt de gamla
lydköpingarna förvärfva fulla stadsrättigheter. Flera sådana samhällen
sökte ej blott att lösa sig från beroendet af de städer, hvilkas borgare
hade handelsmonopolet, utan ville själfva förvärfva sig rättigheter som
fristående stapelstäder. Med anledning af en utaf tvenne köpingar gjord
begäran om stadsprivilegier anbefalldes kommerskollegium år 1798 att inkomma
med berättelse rörande köpingarna i riket, ett uppdrag, som fullgjordes
så att från samtliga landshöfdingar infordrades utredning angående
de köpingar, som funnos i de särskilda länen. Denna utredning gaf vid
handen, att nästan endast de i Kalmar och Blekinge län befintliga marknadsplatserna
kunde betraktas såsom verkliga köpingar. Malmköping,
som anlagts år 1784, ansågs stå på gränsen till stad. I fråga om flera
andra platser, som en gångo kallats köpingar, uttalades, att de ej längre
kunde anses såsom sådana. Åt en del af de under stad lydande köpingar
gåfvos nu friare handelsrättigheter, men de för några köpingar begärda
stadsprivilegierna uteblefvo.

Efter detta försök till köpingsbegreppets fixering följer en tid, då
köpingsinstitutionen blir så att säga en öfvergång till stadsinstitutionen eller
köping till och med betraktas såsom ett särskildt slag af stad, i det att
knappast någon saklig skillnad göres mellan nya köpingar och nyinrättade
»fristäder» utan egen domsrätt.

136

Köpingar anlades denna tid i flera delar af landet, i de flesta fall
med likartad organisation. Några köpingar fingo bekräftelse på stadsnamnet.
Någon reda synes dock ännu ej vara för handen och begreppen
stad och köping förväxlades ofta vid nyanläggningar, så att det nästan
synes hafva varit godtycket, som afgjort, om en ort privilegierades som
det ena eller det andra.

Flera af de större köpingarna fingo efter hand särskilda i''eglementen,
efter hvilka förvaltningen organiserades, samt byggnads- och brandordningar,
hamnordningar o. d. i likhet med städerna. Jämte dessa
stadsliknande köpingar grundades äfven andra, som under enklare administrationsformer
fingo rätten till fri handel. Under inflytande af denna
utveckling förändrades äfven de gamla lydköpingarnas karaktär. De större
sökte att alltmer frigöra sig från beroende af sina herrar, de mindre
bibehöllo sin häfdvunna ställning eller försvunno bland landsbygdens
samhällen utan att deras verkliga eller förmenta köpingsprivilegier formellt
upphäfdes. Vid en utredning, som 1839 gjordes i samband med
reglering af städernas båtsmanshåll, gaf regeringen erkännande åt vissa
orters köpingsrättigheter, under det att andra förklarades »såsom numera
icke varande köpingar». Men huru obestämda förhållandena voro äfven
då, framgår bland annat däraf, att Trelleborg vid samma tillfälle af K. M:t
räknades bland köpingar, oaktadt det flera gånger förut fått afslag på anhållan
om köpingsprivilegier och först år 1843 formligen erhöll dylika.

Hvad som under denna tid karakteriserade köpingarna och skilde
dem från vanliga samhällen på landsbygden var framför allt handelsrätten,
den rätt som ursprungligen varit deras säregna privilegium. I
många fall gaf denna mera en formell än en reell begränsning; faktiskt
idkades handel äfven å orter å landet, som ej buro köpingsnamnet, då
nämligen detta ursprungligen brukades endast i vissa landskap. Men i
alla händelser kvarstodo dock köpingarna såsom i handelsafseende särskildt
privilegierade landtsamhällen, då de i samband med ändringar på den
kommunala lagstiftningens område tingo nya prerogativ och rättigheter.
Och då köpingarna i hvarje fall i byggnadsafseende mera öfverensstämde
med stad än land, öfvergingo de till ett administrativt mellanled mellan
städer och landsbygd, särskildt sedan handeln år 1864 fullständigt frigifvits
och skillnaden mellan köping och landtsamhälle ej längre kunde behålla
sin ursprungliga innebörd.

Den utveckling, som köpingsinstitutionen tagit efter 1864, är nästan
uteslutande fotad på dessa samhällens kommunala ställning. Då behofvet af
ett i kommunalt hänseende själfständigt mellanled mellan stad och landsbygd
allt starkare framträda har man användt sig af en existerande in -

137

stitution för att vinna detta ändamål. Utan att förändra namnet har man
gifvit de nybildade köpingarna en ny karaktär. Men då man haft att
räkna med historiska förhållanden och knappast gjort sig reda för den
gradvisa förändringen, har man ej kunnat helt omdana begreppet efter
de nya behofven, utan låtit detsamma behålla sin sväfvande innebörd.
En köping, som privilegierats efter 1864, har ofta helt andra förutsättningar
än eu äldre, och bland de gamla finnas också köpingar af olika
slag. Då lagstiftningen velat gifva köpingarna vissa prerogativ såsom
stadsliknande samhällen, har den måst räkna med berörda förhållanden
med den påföljd att flertalet rättigheter, hvilka förlänats köpingar, blitvit
fakultativa.

Redan i 1862 års förordning om kommunalstyrelse på landet var
köpingens säregna mellanställning antydd, då det talades om, att den »må
kunna utgöra en kommun för sig eller ock gemensamt med den socken,
inom hvars område köpingen är belägen»; i senare fallet skulle förordningen
om kommunalstyrelse å landet lända till efterrättelse. Under de
följande åren blefvo en stor del af de äldre köpingarna förklarade för
egna kommuner, hvarvid särskilda föreskrifter lämnades angående deras
förvaltning, hvilken i vissa fall skulle organiseras enligt förordningen om
kommunalstyrelse i stad. Inom köping, som bildar egen kornmun, skall
emellertid enligt 79 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet, sådant
detta lagrum lyder enligt lagen den 26 maj 1909, sistnämnda förordning
numera i dess helhet tillämpas.

Då efter 1864 ingen egentlig företrädesrätt skilde köpingarna såsom
sådana från landsbygden, men å andra sidan den uppfattning gjort sig
gällande, att en del af en socken ej finge utbrytas till särskild kommun,
om den ej erhölle köpingsrättighet, blef det reella motivet för åtskilliga
orters ansökan om köpingsprivilegier deras önskan att såsom egna kommuner
få utbrytas ur landtsocknen för att kunna bättre ordna de inom
orten förekommande särskilda förhållanden. På detta sätt gestaltade sig
saken småningom så, att en ny köping icke kunde tänkas, som ej vore
egen kommun. Alla efter år 1864 privilegierade köpingar utgöra också
egna kommuner, under det att några af de äldre i kommunalt hänseende
höra samman med närgränsande landtsocken.

Utgör köping ej egen kommun, skall enligt lagen den 27 maj 1898
för köpingen gälla hvad i 80 § af förordningen om kommunalstyrelse på
landet föreskrifvits om municipalsamhälle.

I samband med köpingarnas ändrade ställning gick äfven en sträfvan
att i en del lokala förvaltningsfrågor mera är förut vinna öfverensstämmelse
mellan städer och köpingar. I ordningsstadgan för rikets städer

18—09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

138

den 24 mars 1868 föreskrefs, att hvad i denna vore stadgadt om stad i
tillämpliga delar skulle gälla för köping, då Konungens befallningshafvande
efter vederbörandes hörande sådant förordnade genom beslut, som skulle
underställas Kung!. Maj:ts pröfning. Utan särskilt beslut skola byggnadsstadgan
och brandstadgan för rikets städer i tillämpliga delar gälla äfvensom
lagen om stadsplan och tomtindelning äga motsvarande tillämpning för
köping, vare sig den utgör egen kommun eller icke; hälsovårdsstadgan för
riket i hvad den afser stad gäller i tillämpliga delar endast under samma
förutsättning som nyss nämnts beträffande ordningsstadgan.

Hvad i 9 § af förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å
fång till fast egendom samt i lagen den 26 maj 1899 angående förändring
af tomts område stadgats för stad skall gälla för köping i de fall Konungen
sådant förordnar. Jämlikt kungörelsen den 14 september 1875, huru lagfarts-
och inteckningsböcker skola inrättas och föras, kan Konungen förordna,
att hvad om fastighetsböcker för landet är stadgadt ej skall äga
tillämpning för köping, men har hittills sådant förordnande meddelats
endast i ett fall, nämligen beträffande dåvarande köpingen Arvika.

Med hänsyn till de olika sätt, hvarpå köpingar uppkommit, är det
förbundet med stora svårigheter att afgöra, Indika samhällen utöfver de i
senare tid tillkomna köpingar äga rätt bära köpingsnamnet. Gifvetvis kan
man icke bland köpingarna inräkna alla dem, som hafva äldre privilegier,
men ej heller utan vidare frånkänna dem rätten till köpingsnamnet, hvilka
endast hafva häfden att åberopa.

Om man vill med hänsyn till ursprunget karakterisera de köpingar,
som för närvarande officiellt räknas såsom sådana, kan man svårligen
komma närmare än att säga att köping är ett samhälle, som på grund
af särskilda privilegier eller af statsmakten godkänd sed burit köpingsnamnet
och hittills förmått häfda sin ställning i sådant afseende.

För närvarande finnas i riket 39 orter, som officiellt räknas såsom
köpingar. 1, Dessutom har för en del samhällen köpingsrätt beviljats, utan
att denna ännu träd t i kraft. Af köpingarna bilda 32 egna kommuner.

KÖområde™ Där köpingsprivilegier meddelats för orter, hvilka sedan gammalt

om» a e. varjt marknadsplatser eller i äldre tid utgjort städer, gäller väl om deras
område hvad som anförts beträffande de äldre städerna, att närmare känne -

1 För 31 af dessa köpingar finnas arealuppgifter, utvisande att sammanlagda arealen
utgör 10,060 hektar. För 25 af samma köpingar med en sammanlagd areal af 4,613 hektar
finnas uppgifter om ägovidden af de områden, för hvilka stadsplan fastställts, och utgör dessas
sammanlagda areal 1,926 hektar.

dom saknas om naturen af den mark, hvarå bosättningen först ägt rum.
Men i öfrigt hafva samtliga köpingar, såväl de hvilka tillkommit före
kommunallagarnas utfärdande som de därefter bildade, anlagts å mark,
tillhörig i jordeböckerna upptagna hemman eller lägenheter, och gäller
detta nog äfven flertalet af de äldre köpingarna. 1 de af borgerskapet i
Kalmar sedan gammalt nyttjade köpingarna Pataholm, Mönsterås och Påskallavik
hade borgerskapet bodar, för hvilka tomtören erlades till de
frälsemän, som voro ägare af den mark, hvarå köpingarna voro anlagda.

1 anledning af klagomål öfver tomtörenas förhöjning bestämdes genom kungl.
resolution den 22 oktober 1723, att vederbörande landshöfding skulle söka
åvägabringa en billigare taxa samt att, därest detta icke kunde ske, borgerskapet
ägde hos kommerskollegium anhålla om någon på kronojord belägen
mark till köping.

Då jämlikt kungl. brefvet den 5 november 1784 en köping skulle
anläggas vid Malma hed (Malmköping), bestämdes att, emedan inbyggarnas
"rörelse i den nya köpingen icke komme att grunda sig på åkerbruk,
utan på handel, handtverkerier och fabriker, skulle af den jord, hvilken
utan Malma rusthålls försvagande kunde af dess dåvarande ägare upplåtas,
icke mera tilldelas köpingen, än som erfordrades till tomter för husbyggnader,
gator och torg samt krydd- och kålgårdar, och skulle, då köpingen
anlagts på det Södermanlands regemente tillhörande Malma rusthålls ägor,
de invånare, som där nedsatte sig, med regementschefen eller den han i
sitt ställe förordnade, öfverenskomma och sig förena om tomtörens erläggande
till regementet.

För Arvika1 förordnades genom kungl. brefvet den 27 februari 1811,
att 74 mantal af hemmanet Solberga, hvilken hemmansdel beräknats gifva
utrymme för nära 200 större eller mindre gårdstomter, skulle för en
summa af 2,966 riksdaler 32 skillingar banko för kronans räkning till
köpingens anläggande inköpas. Genom det för köpingen den 29 augusti
1843 ''fastställda reglemente bestämdes bland annat i 18 §: att ansökning
om erhållande af tomt till bebyggande och beboende skulle pröfvas af
Konungens befallningshafvande, sedan köpingens municipalstyrelse blifvit
hörd; i 28 §: att tomt, som vid burbrefs utfärdande blefve invånare i
köpingen tilldelad, skulle af honom vara inom två år därefter bebyggd,
dock att på ansökning ytterligare två års anstånd med bebyggandet kunde
beviljas, men att om tomtägaren försummade hvad sålunda blifvit föreskrifvet,
Konungens befallningshafvande ägde upplåta tomten åt annan till erhållande
af tomt i köpingen berättigad person, som i sådant fall borde,
efter mätismanna ordom, ersätta förre innehafvaren den å tomten nedlagda
kostnad; i 29 §: att från den dag tomt till bebyggande upplätes,

1 Numera stad.

140

innehafvare!! skulle för densamma till köpingens kassa erlägga fastställda
tomtören, samt i 30 att innehafvare af tomt eller jord i köpingen icke
finge densamma obebyggd till annan uthyra, förpanta eller försälja, förrän
han därtill hos Konungens befallningshafvande sökt och vunnit tillstånd,
att där annorlunda skedde, öfverlåtelse!!, förpantningen eller handeln
skulle vara ogill, äfvensom att, på det okunnighet om föreskrifterna i sistberörda
tre §§ icke måtte förebäras, innehållet af dessa borde intagas i
de tomtbref, som af Konungens befallningshafvande meddelades dem, hvilka
erhölle tomter i Arvika till bebyggande sig anvisade. Ofvanberörda hemmansdel
upptages i jordeboken såsom särskildt kronohemman under enskild
disposition; 20,4561 hektar ligga inom köpingens fastställda stadsplan
och disponeras däraf 7,7469 hektar af köpingen själf samt 12,7092
hektar af enskilde såsom tomter. Till dessa tomter, för hvilka tomtören
icke någonsin utgjorts, hafva vederbörande innehafvare städse antagits
hafva full äganderätt, hvadan ock fasta eller lagfart å dem meddelats.
Af den utom stadsplanen belägna jorden, 8,4056 hektar, disponera köpingen
själf 3,805i hektar, statens järnvägar 3,4320 hektar samt enskilde återstoden,
däraf 0,9207 hektar, utgörande tomter s. k. utlagsplatser, af köpingen försålts
eller skänkts bort och hittills ansetts vara upplåtna under full äganderätt och
det öfriga innehafves under nyttjanderätt. På sätt framgår af kammarkollegii
underdåniga utlåtande den 30 december 1897 angående den till städerna och
Arvika köping af kronan donerade jord, synes det emellertid vara ovisst,
om tomterna och jorden kunna sägas hafva med full äganderätt kommit
i enskildes besittning.

Ljungby köping är anlagd på det Angelstads fattiga donerade rusthåll
n:r 59 Ljungby. Enligt reglementet den 28 mars 1829 skulle en
af Konungens befallningshafvande förordnad landtmätare efter upprättad
planritning utstaka och utpåla gator och torg, kvarter och tomter; kvarteren
skulle erhålla namn och tomterna nummer; och skulle de senare till
kvadratinnehållet införas i en tomtlängd, hvaraf ett exemplar skulle lämnas
till domaren i orten att förvaras i häradsarkivet. Den, som erhållit
tillstånd att i köpingen idka handel eller handtverk, vore berättigad att
under äganderätt upptaga och bebygga den lediga tomt han helst åstundade
och skulle han hos domaren i orten låta i den i häradsarkivet förvarade
tomtlängden anteckna sig såsom ägare till tomten. Den, som icke
inom två år efter erhållen äganderätt till tomt försett densamma med
hägnad och boningshus, hade förverkat all rättighet till tomten, och skulle en
sådan tomt utan vidare omgång upplåtas åt annan person. Tomtägarna
skulle i proportion mot innehafvande jord deltaga i det arrende, som
fattigkassan enligt gällande kontrakt af hemmansåborna erhölle, och

141

skulle hvarje tomtägare tillika från det år, han såsom sådan blifvit antecknad,
för tomten erlägga tomtören efter sex rundstycken för kvadratfamn.
Genom kungl. bref den 24 september 1858 tillerkändes den, som
erhållit rätt idka fabriksrörelse, äfvensom ämbets- och tjänsteman, som
bosatte sig i köpingen, samma rätt som handlande och handtverkare i
fråga om upptagande af tomt, och stadgas i senaste reglementet för köpingen,
att en hvar välfrejdad person, som för den lediga tomt han önskar
upptaga till köpingens kassa erlagt fastställd lösen, är berättigad sådan
tomt under äganderätt erhålla och bebygga mot erläggande till köpingens
kassa af tomtöre med ett hälft öre kvadratfamnen af tomtens ytvidd, däri
inräknad den från tomtägarna enligt förut gällande reglemente utgående
andelen i arrendeafgiften till Angelstads pastorats fattigkassa.

Då Värnamo köping den 22 juli 1859 förklarades för en af stad
oberoende köping, fick den rätt att expropriera den för köpingen från
vissa byar upplåtna jord. Sedan jorden förvärfvats, skulle hvar och en,
som det åstundade, vara berättigad att till sig lösa tomt efter den grund,
som därför blifvit stadgad. Husägare, som icke ville lösa sin innehafvande
tomt, skulle bibehållas vid besittningsrätten enligt med jordägarna upprättadt
arrendekontrakt, dock skulle han vara underkastad sådan jämkning af gränserna,
att tomtreglering obehindradt kunde verkställas. I fråga om utstakning
af gränser och tomtlängd m. m. innehöll reglementet samma bestämmelser,
som meddelats för Ljungby.

Af hvad ofvan anförts framgår, att flera köpingar anlagts å krono- Donationsjord,
och torde åtminstone den jord, å hvilken förutvarande Arvika köping 3ordanlagts,
hafva varit att likställa med donationsjord i stad.

I flera köpingar skola enligt för dem gällande bestämmelser för ofri grund.
tomterna erläggas tomtören. I allmänhet äro väl tomterna äfven i sådant
fall upplåtna under äganderätt, men förekommer också att tomter, af
Indika tomtören skolat utgå, upplåtits under sådana villkor, att de borde
vara att likställa med tomter å ofri grund i stad. Härtill har visserligen
hänsyn ej tagits i den senare lagstiftningen genom uttryckliga bestämmelser,
men lärer det få antagas att de stadgande!!, som meddelats i
afseende å ofria tomter i stad, äfven böra tillämpas, när motsvarande
förhållanden förekomma i köping.

Med undantag för Figeholin, Malmköping, Mönsterås, Mörbylånga Hafva kooch
Värnamo hafva de köpingar, som utgöra egna kommuner, er hål- Aflida Vm''
lit köpingsrättigheter efter kommunallagarnas utfärdande. Efter denna råden?

142

tid har såsom förutsättning för att beviljad köpingsrätt skall få träda i
kraft städse fordrats, att köpingens område så vidt möjligt skall vara i
behörig ordning afskildt från den eller de jordeboksenheter det kan hafva
tillhört. Sådant afskiljande har ock i allmänhet ägt rum beträffande
dylika köpingar och är det äfven fallet i fråga om Malmköping. För
Figeholm uppgifves däremot, att intet af köpingens område är afsöndradt,
och för Mönsterås, att fem områden om tillhopa 5,4205 hektar icke
äro afskilda från stamfastigheterna. För Mörbylånga saknas uppgift
härutinnan.

Hvad angår de köpingar, som ej äro egna kommuner, har uppgifvits:
för Båstad, att området, så vidt kommunalnämnden hade sig bekant,
i behörig ordning afskilts från vederbörande stamfastigheter, samt
för Kristianopel och Ljungby, att sådant afskiljande ej ägt rum. För Övriga
köpingar, som ej utgöra egna kommuner, saknas uppgift i detta
hänseende.

Stadsplaner. Af de äldre köpingarna hade redan före byggnadsstadgans tillkomst

åtskilliga i samband med deras anläggning eller sedermera fått särskilda
planer fastställda, omfattande merendels äfven tomtindelningen, likasom ock
byggnadsförhållandena ordnats genom särskilda reglementen eller byggnadsordningar,
fastställda af Kungl. Maj:t, och hafva sedermera stadsplaner
fastställts för flertalet köpingar. Beträffande Kristianopel, Mellerud och
Valdemarsvik har uppgifvits, att stadsplan ej fastställts. Enligt hvad kommitterade
inhämtat är så ock förhållandet med Pataholm och Påskallavik.
När sådan fastställelse ägt rum, omfattar stadsplanen än köpingens hela
område än endast en större eller mindre del däraf.1

Stadsplanekartorna hafva väl i allmänhet upprättats af landtmätare,
men hafva i flera fall därför anlitats andra personer: civilingenjörer,
arkitekter, jägmästai’e, banmästare.

Enligt 36 § i 1907 års lag om stadsplan och tomtindelning kan
Kungl. Maj:t, då stadsplan icke är fastställd för köping, förklara, att med
afseende å viss bebyggd del af dess område skall gälla hvad i 2 § af lagen
stadgats angående stadsplan, som af ålder består.

Tomtindel- I flertalet köpingar finnes tomtindelning fastställd före eller efter

nin9- byggnadsstadgans utfärdande, i en del fall såsom redan nämnts i samband
med stadsplanens fastställande. I många fall omfattar tomtindelningen

1 Se s. 138 not 1.

143

hela det planlagda området. För ett tiotal köpingar har emellertid uppgift»,
att tomtindelning ej blifvit fastställd.

I eu del köpingar skall efter lämnade uppgifter förekomma af ålder
bestående tomtindelning. År det fråga om samhälle, som erhållit köpingsrättigheter
efter byggnadsstadgans utfärdande, torde emellertid en sådan
tomtindelning ej kunna betraktas såsom laga tomtindelning, där den ej
upptagits å stadsplanekartan och kan antagas hafva blifvit fastställd i
samband med denna. Tvekan kan råda, huruvida, där Kungl. Maj:t förordnar
att med afseende å viss bebyggd del af köping skall gälla hvad
i 2 § af 1907 års lag om stadsplan och tomtindelning stadgats om stadsplan,
som af ålder består, därigenom äfven befintlig tomtindelning må
anses sanktionerad. •

Då praxis utbildats så, att köpingsprivilegier ej beviljades för en Municipalort,
som ej samtidigt kunde blifva egen kommun, blef det snart nöd
vändigt att införa ett nytt administrativt mellanled mellan stad och landtsoeken.
Äfven innan ett samhälle med sammanträngd befolkning ernått
den utveckling, att det kunde utbrytas såsom egen kommun, var det
nämligen ofta af vikt att ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan
för rikets städer samt hvad i hälsovårdsstadgan föreskrifvits om stad kunde
vinna tillämpning inom samhället. Samtliga dessa författningar innehöllo
ock att hvad i dem föreskrifvits om stad skulle i tillämpliga delar gälla
för hamn, fiskläge och annat ställe med större sammanträngd befolkning,
då Konungens befallningshafvande efter vederbörandes hörande sådant förordnade
genom beslut, som skulle underställas Kungl. Maj:ts pröfning.

I öfverensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t för ett ganska afsevärdt
antal områden å landsbygden förordnat om tillämpning af oinförmälda
för stad gällande stadganden. De därvid meddelade bestämmelser,
genom hvilka organiserats särskilda styrelser och mvndigheter att
uti de afseenden, hvarom i hvarje fall var fråga, fungera i stället för
de stadsmyndigheter, till hvilka motsvarighet ej å landet funnos, voro
emellertid ganska skiftande. Hvad angår den beslutanderätt i förevarande
frågor, som i städerna utöfvas af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga, uppdrogs
motsvarande myndighet oftast åt områdets i kommunala angelägenheter
röstberättigade invånare, samlade till särskild stämma under en af dem
vald ordförande. I flera fall tillkom dock ifrågavarande myndighet vederbörande
sockens kommunalstämma. Den allmänna öfvervakande befogenhet,
som tillkommer magistrat i stad, anförtroddes vanligen åt en särskild

144

styrelse, sammansatt af en ordförande, som utsågs af Konungens befallningshafvande,
samt två eller flera ledamöter, som valdes antingen af
områdets invånare å deras särskilda stämma eller af kommunalstämman
i socknen. I vissa fall utöfvade socknens kommunalnämnd sådan ordningsmakt.

Tillämpning utaf ifrågavarande stadganden föranledde i regel vidtagande
inom de afsedda områdena af vissa åtgärder, som medförde utgifter,
såsom anställande af polisbetjänte, förvärfvande af mark till gator
och allmänna platser, inköp af eldsläckningsmateriel o. s. v. När dylika
frågor förekomma i stad, tillkommer det enligt förordningen om kommunalstyrelse
i stad allmänna rådstugan eller stadsfullmäktige att besluta härom.
Beträffande åter de ifrågavarande samhällena å landet, saknades uttryckliga
bestämmelser. Men då behofvet var oafvisligt, föranledde det,
att den myndighet, som i öfrigt skolat utöfva den allmän rådstuga eller
stadsfullmäktige enligt berörda stadgar tillkommande befogenhet, jämväl
ansågs behörig att fatta beslut om åtgärder, hvilkas genomförande
erfordrade utgifter, samt att genom beskattning anskaffa de nödiga medlen.
Saknaden af beskrifven lag i ämnet vållade emellertid stor osäkerhet
och föranledde flerestädes tvister.

Då det ej ansågs möjligt att skilja dessa områden helt och hållet
från de kommuner, de förut tillhört, och låta dem bilda egna kommuner
för sig, ordnades saken genom lagen den 27 maj 1898 sålunda att, där
Kungl. Maj:t förordnat, att ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan
för rikets städer samt hvad i hälsovårdsstadgan för rikets städer
föreskrifves om stad skola lända till efterrättelse för område å landet,
som ej utgör egen kommun, det område är att anse såsom ett särskildt
samhälle (municipalsamhälle), hvars medlemmar äga att oberoende af
kommunen i öfrigt själfva vårda sådana för samhället gemensamma ordnings-
och hushållsangelägenheter, som afses i nämnda författningar och
föranledas af dessas tillämpning inom samhället, hvarvid i afseende å municipalsamhälle
i tillämpliga delar skall galla hvad i förordningen om
kommunalstyrelse å landet är om kommun stadgadt med iakttagande
däraf att, i stället för kommunalstämma, kommunalfullmäktige och
kommunalnämnd, motsvarande myndigheter inom municipalsamhälle skola
benämnas municipalstämma, municipalfullmäktige och municipalnämnd.
Afser förordnandet allenast en eller flera af ofvannämnda författningar,
skall hvad sålunda stadgats lända till efterrättelse i fråga om sådana
ärenden, som åsyftas i de författningar, förordnandet angår. Fall kunna
sålunda förekomma, där i ett municipalsamhälle byggnadsstadgan för rikets
städer icke tillämpas, likasom ock där den ena stadgan icke tilläm -

14.'')

pas öfver lika vidsträckt område som den eller de andra. Något hinder,
att municipalsamhälle kan bestå af delar af särskilda kommuner finnes
icke och är det äfven fallet beträffande flera samhällen.

Hvad sålunda stadgats har emellertid ej ovillkorlig giltighet, utan
äger Konungen, där i visst fall särskilda omständigheter finnas påkalla
undantag från berörda stadganden eller nödvändiggöra annan ordning för
municipalsamhälles beslutande- och beskattningsrätt, på framställning af
Konungens befallningshafvande, vederbörande kommun eller medlem af
samhället förordna efter som skäligt pröfvas. Samtidigt med att lagen
om municipalsamhällen utfärdades, anbefalldes genom ett cirkulär af den
27 maj 1898 Konungens befallningshafvande i de olika länen att beträffande
område, där ofvannämnda författningar vore gällande, efter vederbörandes
hörande afgifva yttrande, bland annat, öfver huruvida den nya lagen påkallade
ändring i förut af Konungen meddelade föreskrifter rörande styrelse och
myndigheter för området, och förordnade Konungen sedermera genom särskilda
under år 1899 meddelade beslut, att lagen den 27 maj 1898 angående
tillägg till förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862 icke skulle äga tillämplighet å visst område vid Drottningholm,
Torekows fiskläge, visst område inom Trollhättans socken samt Lycksele
kyrkoplats.1 För området vid Drottningholm har endast brandstadgan och
för Lycksele kyrkoplats endast ordningsstadgan och brandstadgan förklarats
gällande. Förordnande, som nyss nämnts, hade tillsvidare jämväl meddelats
för Lundby socken och vissa samhällen inom örgryte socken.
Lundby socken är emellertid, såsom i annat sammanhang nämnts, inlagd
under Göteborg och förordnandet angående vissa samhällen inom Örgryte
socken återkallades kort efter det detsamma meddelats.

Afskiljes ett område till municipalsamhälle i fråga om de för detta
område särskilda angelägenheter, bibehåller det i allt öfrigt gemenskapen
med den eller de kommuner området tillhör.

Hvad i lagen om stadsplan och tomtindelning är stadgadt för stad
skall, enligt bestämmelse i dess 36 §, äga motsvarande tillämpning för
ort å landet, för hvilken byggnadsstadgan förklarats skola gälla. Konungen
äger ock enligt nämnda lag förordna, att den skall äga motsvarande
tillämpning för hamnplats, fiskläge eller annan ort med större
sammanträngd befolkning, och medför sådant förordnande, hvilket, i motsats
mot hvad förut var fallet, meddelas omedelbart af Konungen, ena 1

Om anledningarna till dessa beslut, se Malmgren s. 36. Beträffande visst område vid
Drottningholm har Malmgren uppgifvit anledningen vara att alla kostnader för brandväsendet
bestredes från det kungl. slottet därstädes. — Akterna till ifrågavarande förordnanden hafva
icke kunnat återfinnas.

19 — 09308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

146

hända verkan, som före det berörda lag trädde i kraft följde utaf förordnande
om tillämpning af byggnadsstadgan, sålunda att därigenom uppkommer
ett municipalsamhälle. Det åligger Konungens befallningshafvande
att, när omständigheterna påkalla sådant förordnande, efter kommunalstämmas
och ortsinvånares hörande, med anmälan därom till Konungen inkomma.

Hvad i 9 § af förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å
fång till fast egendom och lagen den 26 maj 1899 angående förändring
af tomts område stadgats för stad, gäller ock i de fall Konungen
sådant förordnar för municipalsamhälle, hvarest linnes tomtindelning såsom
i stad. Däremot innehåller ej kungörelsen den 14 september 1875
huru fastighetsböcker skola inrättas och föras, någon bestämmelse, på
grund hvaraf för municipalsamhälle afvikelse kan äga rum från de föreskrifter,
som i nämnda hänseenden gälla för landsbygden i öfrigt. För
särskildt fall har dock genom kung!, brefvet den 17 oktober 1902 beträlfande
Gärda municipalsamhälle en viss afvikelse därutinnan medgifvits
i syfte att möjliggöra något större specialisering åt fastighetsböckernas
upplägg för ifrågavarande samhälle.

Jämförelse Mellan stad och land hafva sålunda uppkommit två särskilda admi pingar

och nistrativa mellanled: köpingar och municipalsamhällen. Där köpingarna
municipal- ej äro egna kommuner, torde de i hufvudsak vara att likställa med musamhallen.
n''icjpalsamhällena, och stadgas äfven, på sätt ofvan nämnts, genom 1898
års lag, att hvad i 80 § af förordningen om kommunalstyrelse å landet
föreskrifvits om municipalsamhälle jämväl skall gälla om köping, som
icke utgör egen kommun.

Municipalsamhällenas antal närmar sig 160. För 108 af dessa har
förordnande meddelats, att byggnadsstadgan för rikets städer eller lagen
om stadsplan och tomtindelning skall äga tillämpning b

Municipal- 1 likhet med hvad fallet är beträffande flertalet köpingar hafva samt Saområde

°S liga municipalsamhällen bildats å mark, som hör till i jordeboken upptagna
hemman och lägenheter.

Hafva muni- Då förordnande meddelades, att byggnadsstadgan för rikets städer

Taiaafskiida skulle tillämpas på visst område, gjordes ej som villkor för sådan tillämpområden?
ning att de i området ingående delar af hemman och lägenheter blifvit på
behörigt sätt afskilda från vederbörande stamhemman, och gäller detta äfven

1 För 75 af municipalsamhällena finnas arealuppgifter utvisande att sammanlagda
arealen utgör 8,622 hektar, däraf stadsplan fastställts för 4,178 hektar.

147

där förordnande meddelas, att lagen angående stadsplan och tomtindelning
för visst område skall äga motsvarande tillämpning. Af de 78 samhällen,
från hvilka uppgifter inkommit, har sådant afskiljande ägt rum endast
beträffande 18. Området för munieipalsamhället Djupviken har vid laga
skifte undantagits såsom gemensam mark att användas till tomter, hvilka
på arrende utlämnas till bebyggande.

I allmänhet har, där stadsplan fastställts, detta skett för hela det Stadsplaner.
område, å hvilket byggnadsstadgan, resp. lagen angående stadsplan och
tomtindelning, skall tillämpas. 1 flera fall har emellertid sådant fastställande
skett endast för en del af samhällets område, och för ett
synnerligen stort antal municipalsamhällen (nära hälften af dem beträffande
hvilka uppgifter inkommit) har stadsplan ännu ej fastställts.1

Stadsplanekartorna hafva väl i allmänhet upprättats af landtmätare
eller stadsingenjör, men hafva i flera fall därför anlitats andra: civilingenjörer,
arkitekter, landtbruksingenjörer, jägmästare, tjänstemän i väg- och
vattenbyggnadskåren etc.

Enligt 36 § i 1907 års lag om stadsplan och tomtindelning äger
Konungen, då förordnande meddelas, att nämnda lag skall tillämpas för
hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd befolkning,
förklara att med afseende å viss bebyggd del af dess område skall gälla
hvad i 2 § af lagen stadgats angående stadsplan, som af ålder består.

Sådant förklarande må ock meddelas för ort, för hvilken på grund af
hittills gällande föreskrifter byggnadsstadgan för rikets städer förklarats
skola gälla, därest stadsplan för orten icke är fastställd.

Endast i ett mindre antal af de municipalsamhällen, beträffande Tomtindelhvilka
uppgifter lämnats, eller i 35 af 78, finnes tomtindelning, fastställd nm9''
i vederbörlig ordning. I några samhällen skulle väl efter meddelade
uppgifter finnas af ålder bestående tomtindelning, men torde därom gälla
hvad ofvan anförts beträffande sådan tomtindelning i de köpingar, som
bildats efter byggnadsstadgans utfärdande.

Där tomtindelning fastställts, omfattar den i regel allenast en mindre
del af det planlagda området. Endast undantagsvis har fastställelsen
ägt rum i samband med fastställandet af stadsplanen.

Hvad tomtmätning i köpingar och municipalsamhällen angår, är det
enligt de särskilda byggnadsordningarna, likasom i städerna, byggnadsnämn 1

Jfr s. 146 not 1.

Tomtmätning
i
köpingar och
municipalsamhällen.

Tomtkartor.

148

den, som kontrollen öfver att tomtkartorna äro riktiga närmast åligger,
och har man i flertalet byggnadsordningar sökt vinna åtminstone någon
trygghet i detta afseende genom föreskrifter, huru vid kartornas upprättande
skall tillgå.

Där byggnadsordningarna härutinnan innehålla föreskrifter, afse dessa
dels den person, genom hvilken mätningen skall ske, dels sättet huru
denna skall verkställas.

Den för I förstnämnda afseende föreskrifves i ett mindre antal byggnadsord Inn-ändrlper-

ningar, att mätningen skall ske af landtmätare (»vederbörande landtmätare»).
sonat. Eljest bestämmes, där föreskrift i detta afseende meddelats, att mätningen
skall ske af »landtmätare eller annan person, som af samhället blifvit antagen
eller byggnadsnämnden därtill anser skicklig», »landtmätare eller
annan sakkunnig, af byggnadsnämnden godkänd person», »landtmätare eller
annan sakkunnig person», »helst landtmätare eller, om detta icke kan ske,
annan person, som byggnadsnämnden därtill pröfvar lämplig», »sakkunnig,
af byggnadsnämnden godkänd person», »behörig tjänsteman, som af byggnadsnämnden
tid efter annan utses», »person, som byggnadsnämnden pröfvar
lämplig», »behörig person», »sakkunnig person» etc. Liksom i stad
synes det i allmänhet vara byggnadsnämnden, som bestämmer den kompetens,
hvilken för tomtmätning skall erfordras.

De från orterna lämnade uppgifter utvisa, att mätningar inom de
områden, som tillhöra köpingar och municipalsamhällen, vanligen verkställas
af landtmätare eller af särskildt anställd tjänsteman (Limhamn:
arbetschef, Trollhättan: kommuningenjör), men användas därför ofta äfven
andra: byggnadsnämnden eller dess ordförande, civilinjenjör, fanjunkare i
fortifikationen, examinerad agronom, schaktmästare, »skollärare, som är något
förfaren i mätning», »lämplig person, som byggnadsnämnden godkänner»,
»fullt kompetent person, som efter aflagd mogenhetsexamen under 20 års
tid ägnat sig åt landtmäteri», »tomtförsäljares biträde», »lägenhetsinnehafvaren»
etc.

Sättet för Hvad därefter angår själfva sättet för tomtkartas upprättande saknas

t°rnlngt" * öfver en tredjedel af de byggnadsordningar till ett antal af c:a 100, som
till kommittén insändts, närmare bestämmelser härutinnan utöfver hvad
byggnadsstadgan innehåller.

Där sådana bestämmelser meddelats, gå de i allmänhet ut därpå, att
för att tomtkarta skall vara giltig, grannarna skola hafva närvarit vid förrättningen
och ej haft något att anmärka eller åtminstone bevisligen kallats
till densamma. Stundom föreskrifves äfven att byggnadsnämnden

140

eller dess ordförande skall kallas till förrättningen. Tiden för sådan
kallelse, där den i byggnadsordningen bestämts, växlar från två till åtta dagar
« före förrättningen. Ibland heter det endast, att kallelsen skall ske i god
tid före denna. Vissa byggnadsordningar lämna äfven föreskrifter, huru
kallelse skall ske, där tomtägaren eller ombud för honom ej kan anträffas.
Sådan kallelse sker vanligen genom kungörelse i ortens tidning eller Postoch
inrikes tidningar åtta till tio dagar före förrättningen; enligt en
byggnadsordning genom kungörelse i sockenkyrkan två på hvarandra följande
söndagar före förrättningen. Sedan förrättningen blifvit sålunda
kungjord, uppehälles densamma icke af parts uteblifvande.

De ytterligare bestämmelser om tomtmätning, som meddelats i ett
mindre antal byggnadsordningar, gå merendels ut därpå att, om gränserna
äro ostridiga samt med lagfarts- och karthandlingarna öfverensstämmande,
förhållandet af förrättningsmannen eller af den ledamot af byggnadsnämnden,
som efter en del byggnadsordningar skall närvara vid förrättningen,
skall antecknas å kartan öfver tomten eller att, om karta ej finnes, ny
sådan skall upprättas, hvarefter enligt en del byggnadsordningar fastställelse
af byggnadsnämnden ej ifrågasättes, men enligt andra gäller att
protokollet jämte kartan skall inlämnas till nämnden för fastställelse eller
godkännande, efter hvars meddelande handlingarna återställas till förrättningsmannen
för att tomtägaren tillställas mot lösen, där sådan skall utgå.
Ofta tillägges, att tomtkarta ej är giltig, om den ej är försedd med byggnadsnämndens
fastställelse eller godkännande.

Där bestämmelser meddelats för det fall att tvist uppstått, säges i
en del byggnadsordningar endast att vid tvist »lag skiljer» eller att i händelse
tomtgräns är tvistig eller tvetydig, tomtkarta ej får upprättas, förrän
tvistefrågan blifvit afgjord genom öfverenskommelse eller laga kraftägande
dom. Eljest föreskrifves, att förrättningsmannen efter verkställd utredning
har att öfverlämna frågan till byggnadsnämnden, som efter vederbörandes
hörande och, såvidt öfverenskommelse mellan parterna ej kan träffas, hänvisar
dem att vid domstol anhängiggöra tvisten, eller ock att, därest
tvisten icke kan mellan vederbörande biläggas, förrättningsmannen har att
å karta utmärka de stridiga eller tvetydiga gränserna, hvarefter vederbörande
i laga ordning få utföra sin talan mot hvarandra. Efter det saken
blifvit genom laga kraftägande beslut afgjord, har förrättningsmannen att
ånyo utsätta förrättningen.

För en del samhällen har emellertid föreskrifvits ett förfarande, som
mera öfverensstämmer med det vid landtmäteriförrättningar eljest brukliga.
I Figeholms och Ljungby köpingar skall sålunda vid förrättningen möjligen
förekommande anmärkningar i afseende å tomtlinjernas riktighet af

förrättnings marinen intagas i protokollet. Förrättningsmannen bestämmer
därefter hvad han efter företedda handlingar anser vara rätt. Den, som
icke härmed åtnöjes, äger att, i händelse af befogenhet, hos vederbörande •
domstol efter stämning anhängiggöra och utföra talan om rättelse i förrättningsmannens
beslut.

I några byggnadsordningar föreskrifves, att tomt, som skall undergå
mätning, skall å den för förrättningen utsatta tiden genom ägarens försorg
hållas tillgänglig för förrättningsmannen vid äfventyr att uraktlåtenhet
i detta afseende medför skyldighet att ersätta förrättningsmannens
inställelse. Endast i en byggnadsordning förekommer bestämmelse om
viss tid, inom hvilken part må hos byggnadsnämnden öfverklaga förrättningen.
I en del byggnadsordningar föreskrifves, att tomtgrannarnas godkännande
skall tecknas å kartan, samt att tomtgränsernas längd skall å
denna antecknas.

Enligt byggnadsstadgan skola, såsom ofvan nämnts, i byggnadsordningarna
finnas föreskrifter om kontroll därå att tomtkartorna äro riktiga
samt att byggnadstomterna på marken bibehållas vid sina lagligen bestämda
gränser och sitt i''ätta ytinnehåll i öfverensstämmelse med dessa kartor. Denna
kontroll har i första hand ansetts ligga i den bevisning om tomtens storlek,
som erfordras eller, som det heter i några byggnadsordningar, kan komma
att förebringas vid lagfart enligt gällande förordning. I detta afseende
innehålla åtskilliga byggnadsordningar bestämmelser i syfte att, så ofta
äganderätten till tomt förändras genom fång, som bör lagfaras, mätning
eller åtminstone ny undersökning skall ske, därest icke mätning af samma
tomt skett inom viss tid (tio, någon gång tjugu år) före det ansökningen
om lagfart gjordes, eller ock byggnadsnämnden af särskild anledning finner ny
karta vara obehöflig. I en del byggnadsordningar har stadgandet den
lydelse, att, där ej fastställd mätning af tomten ägt rum under närmast
föregående tio år, ommätning skall ske, så snart ny ägare erhållit lagfart.
Några byggnadsordningar bestämma uttryckligen, att tomtkarta af föreskrifven
beskaffenhet skall företes hvarje gång lagfart sökes. För Ahus
föreskrifves, att, om uppmätt tomt öfvergår i annan ägares hand, tomten,
så vidt säljaren eller köparen det önskar, skall på rekvirentens bekostnad
ånyo uppmätas.

Eu sådan kontroll ligger ytterligare däri att i flertalet byggnadsordningar
föreskrift meddelats i syfte att, innan byggnadsarbete påbörjas,
särskildt där byggnaden gränsar till torg, gata eller tomt, undersökning
skall ske om tomtgränsen, liksom ock däri att vid nybyggnad i regel
tomtkarta skall företes, och sålunda ny tomtkarta upprättas, där sådan ej
finnes, och innehålla flera byggnadsordningar föreskrift att, om på grund

151

af in gifven tomtkarta eller eljest vid jämförelse med tomtkarta och fastebref
anledning förekommer, att tomt undergått förändring, ny mätning
skall ske eller rättelse af det felaktiga verkställas. För Arvidsjaur föreskrifves,
att byggnadsnämnden hvart tionde år skall låta genom mätning
och uträkning af behörig person verkställa kontroll (lära, att tomtkartorna
äro riktiga samt att byggnadstomterna på marken bibehållas vid sina lagligen
bestämda gränser och sitt rätta ytinnehåll i öfverensstämmelse med
dessa kartor.

Genom byggnadsstadgan inskärptes skyldigheten att tillse det tomtkartor,
där sådana icke funnos, blefve så fort omständigheterna det medgåfve
upprättade. Vissa byggnadsordningar innehålla ock föreskrifter, att byggnadsnämnden
skall tillse, att tomtkarta upprättas öfver hvarje tomt
eller att sådant sker efter hand. Men mera bestämda föreskrifter härutinnan
hafva meddelats endast för Arvidsjaurs och Oxelösunds municipalsamhällen
samt för Figeholms och Ljungby köpingar. För Arvidsjaur har
föreskrifvits att, så snart byggnadsordningen blifvit fastställd, tomtkartor
jämte beskrifningar skola upprättas genom byggnadsnämndens försorg,
för Oxelösund att, såvida tomtkarta icke finnes, sådan skall vara upprättad
och till nämnden aflämnas senast inom ett år från det byggnadsordningen
blifvit fastställd, samt för Figeholm och Ljungby, att då
tomt första gången efter det byggnadsordningen vunnit tillämpning genom
laga fång öfvergår i annan ägares hand, tomten skall uppmätas och å karta
läggas, innan lagfart sökes.

I byggnadsordningen för Trollhättan föreskrifves angående sådana
tomter, hvilka under arrende på viss tid till annan upplåtits, att jordägaren
skall tillse, att särskild karta för hvarje sådan tomt på vederbörligt
sätt upprättas samt vid bebyggande af tomten vederbörande tillhandahålles.
o

Åtskilliga byggnadsordningar innehålla föreskrifter gående ut därpå,
att originalkartan skall till byggnadsnämnden ingifvas för att där förvaras,
att fastställda förändringar å tomts eller lägenhets gränser af tomtägaren
ofördröjligen skola hos nämnden anmälas, att ändringar i tomtindelning
skola antecknas å den i nämndens förvar befintliga originalkarta eller, där
sådan ej finnes, i tomt- och kartboken äfvensom att byggnader å tomten
skola utmärkas å tomtkartan.

Kostnaden för tomtkartors upprättande och för kontrollen därå
åligger efter byggnadsordningarna tomtägaren.

I fråga om sättet för antagande af särskild mätningsman, där sådan
blifvit anställd, och taxa för hans förrättningar gäller i hufvudsak hvad
för mätningsmän i stad anförts.

152

I flertalet byggnadsordningar för köpingar och municipalsamhällen
hafva sålunda mer eller mindre fullständiga bestämmelser lämnats om
tomtmätning. Med anledning däraf hafva väl i några samhällen, särskilt
köpingar, tomtkartor öfver de särskilda tomterna eller åtminstone en del
af dem upprättats, vanligen i skala 1: 400, men äfven i andra skalor (1: 200,
1- ^00, 1: 1,000, 1: 2,000, 1: 4,000). I flertalet samhällen lära emellertid
sådana särskilda kartor saknas eller i allt fall ej finnas i samhällets förvar.
I en del fall äro tomterna inlagda på stadsplanekartan.

Någon ommätning af tomterna synes i regel ej ifrågakomma eller
i allt fall ej annat än vid nybyggnad eller förändring i äganderätten.

T°?mwar:k'' fråga 0111 i samhället föres särskild förteckning öfver tomterna

och öfver annan till samhället hörande jord, gator och allmänna platser
däri inbegripna, har lämnats nekande svar med undantag för två municipalsamhällen
(Vännäs och Arvidsjaur). I eu del fall föres förteckning
öfver hvad samhället äger eller öfver utarrenderade lägenheter. Härvid bör
dock erinras om förut anförda, i reglementena för Ljungby och Värnamo
köpingar upptagna bestämmelser om tomtlängd. 1 Liknande bestämmelser
finnas ock för köpingen Mörbylånga.

beteckning. 1 ctt stort antal byggnadsordningar bestämmes, att alla gator och

kvarter skola hafva sina bestämda namn och alla utmed dem liggande
boningshus eller tomter särskilda för hvarje gata löpande nummer, öfver
hvilka byggnadsnämnden skall uppgöra ordnad förteckning, på det dessa
nummer må kunna blifva fastigheternas offentliga eller rättsliga benämning.
För Smedstorp har stadgandet den lydelse, att alla gator och kvarter
skola hafva sina bestämda namn, men lägenheternas i jordeboken bestämda
nummer behållas, dock med skyldighet för husägaren att placera
numren på lämpligt och synligt ställe å husen. Öfver numren skall enligt
by"gna ordnad förteckning, på det dessa må kunna blifva fastigheternas offentliga
och rättsliga benämning. För Norrköpings norra förstad och Nässjö
föreskrifves att alla utefter gata belägna hus skola vara försedda ined tointnummer
och, där så behöfves, äfven med littera, samt för Åtvidaberg,
att alla gator och kvarter skola hafva bestämda namn och alla utmed ga -

1 Med afseende å Värnamo har emellertid upplysts, att någon sådan tomtlängd icke
föres, och har man sig a orten ej bekant att tomtlängd någonsin blifvit upprättad. För
Ljungby jiar meddelats, att längden fortfarande föres på det sätt, att, när lagfart första gången
beviljas a någon tomt, i längden anmärkes af hvem tomten upptagits.

torna liggande boningshus sina särskilda för hvarje gata löpande adressnummer.
Dessutom skola enligt byggnadsordningarna för sistnämnda tre
samhällen tomterna inom hvarje kvarter hafva sina särskilda namn och
nummer, öfver hvilka byggnadsnämnden skall uppgöra ordnad förteckning,
på det desamma må blifva fastigheternas offentliga och rättsliga benämning.

I öfrigt innehålla byggnadsordningarna ej i fråga om tomternas beteckning
andra föreskrifter än sådana, som gå ut på, att beteckningen skall
å den å tomten uppförda byggnad på föreskrifvet sätt utmärkas, hvarvid
nog oftast afsetts adress- eller husnummer, ej den egentliga tomtbeteckningen.

Efter meddelade uppgifter förekomma i åtskilliga samhällen ej särskilda
tomtbeteckningar utan betecknas tomterna med det namn och nummer,
som vid afsöndring åsatts, eller allenast med namn. Oftast
hafva emellertid tomterna särskild nummerbeteckning (i arabiska siffror),
hvarvid numreringen skett i en del fall i följd för hela samhället efter
läge eller mera sällan tiden för bebyggandet, men vanligen kvartersvis
(någon gång rotevis eller efter belägenhet vid gata). I Vara äro tomterna
före bebyggandet kvartersvis betecknade med bokstäfver, därefter få de
gatunummer; bokstafsbeteckningen användes dock fortfarande i lagfartshandlingar
oo. d. I Arvidsjaur hafva kvarteren nummer och tomterna
littera. I Åtvidaberg äro bostadstomterna numrerade kvartersvis, hvaremot
industritomterna äro numrerade i följd och betecknade med romerska
siffror. I Katrineholm betecknas de tomter, som afsöndras från ett hemman,
med arabiska siffror, de från ett annat afsöndrade med romerska
siffror etc. I en del samhällen har Konungens befallningshafvande vid
fastställelse af beteckning å afsöndrad lägenhet, som utgör tomt, användt
ej namn och nummer utan kvarter och nummer inom detta. Ofta
användes en beteckning i lagfarts- och inteckningshandlingar (namn och
nummer, åsätta vid afsöndring, beteckning enligt regleringsplan, upplåtelsehandling
o. d., beteckning enligt handlingar till landtmäteriförrättning)
samt i taxerings- och mantalslängd^’ en annan beteckning (t. ex. adressnummer).
Äfven förekommer att för en och samma fastighet i olika inskrifningsärenden
användts olika beteckningar, hvilket gifvetvis vållar olägenheter
t. ex. vid utfärdande af gravationsbevis. Såsom ett exempel härpå må anföras
följande: Ägaren af hemmanet 724 mantal Vammar n:r 2, belä get

inom Valdemarsviks köping, lät år 1841 genom landtmätares försorg
å karta upptaga en del af hemmanet, fördeladt i tomter, betecknade i nummerföljd,
och försålde sedan enligt samma karta åtskilliga tomter, som därefter
lagforos under de beteckningar de erhållit å kartan (t. ex. »afsöndrade
tomten n:r 16 i Valdemarsvik, 2 kv.ref 97 kv.stänger»), Inom

20—09308. Fastighet sr egisterkommittcns bet.

154

hemmansdelen har därefter ägostyckning ägt ruin, därvid å densamma varande
tomter åsattes mantal. Den 13 april 1909 dödades sedermera de i
den ägostyckade hemmansdelen befintliga inteckningar så vidt de besvärade
vissa af de vid ägostyckningen utlagda hemmansdelarna. I ansökningen
om dödningen hette det bland annat: »Förut afsöndrade tomter ingå i nu
för lossning omförmälda ägostyckade områden.» I inteckningsärendet har
emellertid icke förebragts någon som helst utredning om hvilka af de lagfarna
tomterna de resp. hemmansdelarna motsvarade, och har man således
här i lagfarts- och inteckningsärenden olika beteckningar å samma fastigheter,
utan möjlighet att med tillhjälp af de i ärendena förda protokoll
utreda, hvilka af beteckningarna afse samma fastighet.

Delnings- Hvad angår tomtgränsreglering inom köpingarnas och municipalsam ^ingaroX

hällenas område verkställes den i flera samhällen (någon gång äfven råmunidpal-
gångsreglering) i den ordning, som bestämts i dess byggnadsordning, men
samhällen. torfje ; allmänhet därvid tillämpas grunderna i skiftesstadgan. 1 öfrigt
skola enligt hittillsvarande bestämmelser de i skiftesstadgan samt lagen om
hemmansklyfning, ägostyckning och jord afsöndring meddelade föreskrifter
tillämpas inom köpingarnas och municipalsamhällenas områden och detta äfven
då det gäller bildande af tomt eller fråga är om förändring af tomts
område. Detta iakttages dock ej öfverallt, utan meddela åtskilliga häradsrätter
lagfart å område, som ingått i tomtindelning eller afstyckats från
tomt, utan att detsamma blifvit utbrutet enligt nämnda författningar.

Hos hvilken Enligt inkomna upplysningar förvaras stadsplanekartor, tomtindel /Ö”vara?

ningskartor och specialkartor öfver de särskilda tomterna med tillhörande
stadsplane- beskrifningar: i 7 köpingar och 17 municipalsamhällen hos byggnads0^''dyl.
? nämnden, i 7 köpingar och 10 municipalsamhällen hos byggnadsnämndens
Förvaras rfe ordförande, i 1 köping »å ortens byggnadskontor», i 4 köpingar och 1
1 ^okal^1 municipalsamhälle hos kommunalnämnden, i 3 köpingar hos kommunalnämndens
ordförande, i 2 köpingar hos dels byggnadsnämnden och dels
kommunalnämnden, i 1 köping stadplanekartan hos kommunalstämmans
ordförande och öfriga kartor hos byggnadsnämnden, i 1 köping hos en
landtmätare, i 8 municipalsamhällen hos municipalnämndens ordförande,
i 5 municipalsamhällen hos municipalnämnden, i 3 municipalsamhällen
hos municipalstyrelsen, i 2 municipalsamhällen hos municipalstämmans
ordförande, i 1 municipalsamhälle hos municipalstyrelsens ordförande, i
1 municipalsamhälle hos ordföranden i municipalstäinman och ordföranden
i byggnadsnämnden, i 2 municipalsamhällen stadsplanekartan hos municipalnäinnden
och specialkartorna hos byggnadsnämnden, i 1 municipal -

samhälle stadsplanekartan hos municipalnärnndens ordförande och tomtkartorna
hos byggnadsnämnden, i 1 municipalsamhälle stadsplane- och
tomtindelningskartorna i kommunens arkiv och specialkartorna på kommuningenjörskontoret,
i 2 municipalsamhällen hos Hvitfeldtska stipendieinrättningen,
i 1 municipalsamhälle hos ett tomtaktiebolag, i 1 municipalsamhälle
å ett brukskontor och i 2 municipalsamhällen hos enskild person.

I 11 köpingar och 18 municipalsamhällen förvaras enligt erhållna
uppgifter kartor och dylikt i brandfri lokal. För 14 köpingar och 37
municipalsamhällen har meddelats att använda förvaringslokaler ej vore
brandfria.

156

C. Områden å landet, som afses i 37 och 38 §§ af lagen den 31 augusti
1907 angående stadsplan och tomtindelning.

I det föregående är nämndt, hurusom 1874 års byggnadsstadga för
rikets städer jämväl skulle gälla icke blott för köpingar utan äfven, ehuru
dock först efter särskildt förordnande, för vissa andra orter å landsbygden,
samt att meddelandet af ett sådant förordnande för en ort enligt de i
lagen den 27 maj 1898 intagna bestämmelser gjorde densamma till ett så
kalladt municipalsamhälle, därest den ej redan på grund af annat liknande
förordnande utgjorde ett sådant samhälle. För meddelandet af föreskrift
om bjrggnadsstadgans tillämpning beträffande ort å landet förutsattes dock
att å orten redan funnes en större sammanträngd befolkning; i annat fall
kunde något ingripande från myndighets sida för ordnande af förhållandena
å orten icke komma i fråga. Enligt hvad erfarenheten gaf vid handen
gjorde emellertid den sålunda stadgade förutsättningen för ett dylikt
ingripande, att detta i de flesta fall kom för sent. Därförinnan hade ofta
en mängd byggnader redan hunnit uppföras, hopgyttrade utan plan, och
stora uppoffringar kräfdes af det nya samhället för att reda och ordning
i byggnadsförhållandena skulle kunna genomföras. Ingen möjlighet fanns
att, där lifligare byggnadsverksamhet var att förvänta, såsom vid järnvägsstation
eller vid anläggning af så kallade villastäder, redan från början
framtvinga planmässighet i bebyggandet eller vinna trygghet att uppgjord
byggnadsplan verkligen följdes. Om ock vederbörande jordägare tilläfventyrs
uppgjort plan för försäljning af tomter, fanns ej någon säkerhet för
att ifrågavarande plan fullföljdes; och äfven om så skedde, kunde planen
finnas vara uppgjord i strid med de föreskrifter, som med byggnadsstadgans
tillämpande för området lomme att gälla, så att planen icke utan
dryga kostnader kunde bringas i öfverensstämmelse med dessa föreskrifter.

Af sådan anledning ifrågasattes ock tid efter annan ändring i ofvanberörda
bestämmelse uti byggnadsstadgan. Sålunda gjorde i enlighet med
beslut vid femte nordiska brandchefsmötet år 1901 särskilda af mötet ut -

sedda koinmitterade underdånig framställning om lagstiftningsåtgärder i
syfte att underlätta och möjliggöra samt kontrollera stadsplans utläggande
och behöriga genomförande å alla platser inom eller utom städs område,
där én större sammanträngd befolkning redan funnes eller sannolikt inom
kort koimne att finnas. Vidare föreslogs i en vid 1903 års riksdag väckt
motion, att Riksdagen skulle anhålla att Kungl. Maj:t ville utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådan lagstiftning, hvarigenom, då
ett i hufvudsak obebyggdt, enskild ägare tillhörigt område utom stad utbjödes
till bebyggande i syfte att där skulle uppstå ett tätare bebyggdt
samhälle, förbud stadgades mot försäljning af delar af sådant område,
med mindre på ägarens bekostnad blifvit uppgjord och i behörig ordning
fastställd en regleringsplan, som i tillämpliga '' delar uppfyllde de i byggnadsstadgan
för sådan plan uppställda fordringar. Till följd af skiljaktiga
beslut mellan Riksdagens kamrar förföll frågan vid nämnda riksdag, men
på grund af hvad vid Riksdagen förekommit infordrade chefen för civildepartementet
yttranden från vederbörande, huruvida ändrade bestämmelser
lämpligen borde meddelas i syfte att områden, å Indika lifligare byggnadsverksamhet
vore att emotse, kunde för bebyggande ordnas, redan
innan desamma erhållit större sammanträngd befolkning. Och i anledning
af en vid 1904 års riksdag väckt motion anhöll Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 7 april 1904, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande,
Indika lagstiftningsåtgärder kunde vidtagas i syfte att områden, ^hvarå
lifligare byggnadsverksamhet vore att emotse, måtte kunna på lämpligt
sätt regleras redan innan desamma erhållit större sammanträngd befolkning,
samt för Riksdagen framlägga det förslag i berörda hänseende, hvartill
förhållandena kunde anses gifva anledning.

Redan innan Riksdagens nämnda skrifvelse afläts, hade förslag till
lag angående stadsplan och tomtindelning framlagts af därtill förordnade
koinmitterade. 1 1 detta förslag, som ligger till grund för den kungl. pro positionen

till 1907 års riksdag och den samma år utfärdade lagen i
ämnet, var upptaget ett stadgande af innehåll, att hvad i lagen°vore
sagdt om stad skulle gälla jämväl för köping samt för område, inom
hvilket på grund af förut gällande föreskrifter byggnadsstadgan för rikets
städer förklarats skola tillämpas, så ock för annan ort, då sådant af omständigheterna
påkallades och Konungens befallningshafvande efter vederbörandes
hörande, därom förordnade genom beslut, som skulle underställas
Konungens pröfning. Vidare föreslogs, att ansökan om fastställelse å

1 Förestående redogörelse är i hufvudsak hämtad från desse kommitterades den 19
mars 1904 afgifna betänkande.

158

stadsplan skulle kunna göras af enskild jordägare, som visade sig vara ägare till
hela det område, hvarå planen vore afsedd att tillämpas. Lagen den 31
augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning innehåller i detta afseende
i 37 § i öfverensstämmelse med den kungl. propositionen det stadgande,
att, där större byggnadsverksamhet är att förvänta inom område å
landet, å hvilket 36 § ej är tillämplig (d. v. s. annan ort än köping eller
sådant municipalsamhälle, där till följd af särskildt förordnande lagen
skall äga motsvarande tillämpning), Konungen äger förordna, att stadsplan
för området skall upprättas, att efter sådant förordnandes meddelande
nybyggnad icke, förrän stadsplan blifvit fastställd, må äga rum inom området,
med mindre Konungens befallningshafvande för särskildt fall därtill
gifver lof, att framställning om sådant förordnande, som nyss nämnts, och
om fastställande af stadsplan kan göras af Konungens befallningshafvande
eller af områdets ägare, att stadsplan ej må fastställas utan att områdets
ägare däröfver blifvit hörd, att, sedan stadsplan blifvit fastställd, nybyggnad
ej må ske å mark, som enligt planen skall ingå i gata, torg eller
annan allmän plats, samt att, om sedermera förordnande meddelas att
lagen skall äga motsvarande tillämpning för. området, stadsplanen jämväl
i öfrig! skall vinna omedelbar tillämpning inom området.

Den kungl. propositionen med förslag till lag om stadsplan och tomtindelning
afsåg icke- att lagens bestämmelser om tomtindelning skulle
vinna tillämpning å område, hvarom förmäldes i 37 §. En motion, hvari
framhölls önskvärdheten af att sådant område kunde blifva föremål för
tomtindelning i vanlig ordning, föranledde de af Riksdagens lagutskott utarbetade
bestämmelser, som upptagits i 38 § af lagen. Enligt denna §
äger Konungens befallningshafvande, när stadsplan fastställts för område,
som afses i 37 §, att på framställning af områdets ägare fastställa tomtindelning
för området eller viss del däraf. Tomtindelning, enligt hvilken
särskilda delar af tomt skulle förblifva i olika ägares hand, må ej fastställas.
Den fastställda tomtindelningen må ej ändras i andra fall, än då
enligt fastställd ändring i stadsplanen mark skall läggas till byggnadskvarter
eller därifrån afskiljas eller ock ägare till de tomter, som af ändringen
beröras, därom äro ense. Sedan tomtindelning blifvit fastställd,
må ej nybyggnad ske utöfver gällande tomtgräns.

Det är endast i nu angifna afseende!! ifrågavarande områden skilja
sig från landsbygden i öfrigt; därutöfver få de föreskrifter om städernas
bebyggande, som upptagas i 1907 års lag eller byggnadsstadgan för rikets
städer, ej någon tillämpning å område, för hvilket enligt 37 § nämnda
lag förordnande meddelats om upprättande af stadsplan, ej heller gör ett
dylikt förordnande området till municipalsamhälle.

Under åberopande af 37 § i 1907 års lag har Konungen fastställt
stadsplan den 23 juni 1910 för visst område af Enskede egendom i Brännkyrka
socken och den 10 februari 1911 för vissa områden af Stockholms
stad tillhöriga egendomar i Alviken och Äppelviken i Bromma socken.
Den 28 april 1911 har Konungen med stöd af samma lagrum förordnat,
att stadsplan skall upprättas för ett område om 80 hektar 58 ar 70 kvadratmeter,
utgörande del af lägenheten Älsta trädgårdsstad n:r 1 samt
lägenheterna Älsta trädgårdsstad n:ris 2, 3, 4 och 5 äfvensom lägenheten
Hammarhagen n:r 1 (invid Tungelsta järnvägsstation å Stockholm—
Nynäs järnväg).

I sitt den 20 mars 1909 afgifna betänkande med förslag till byggnadsstadga
för riket hafva kommitterade i Afd. II för sådana områden å
landet, som omförmälas i 37 och 38 §§ i 1907 års lag, intagit dels åtskilliga
stadsplanelagen kompletterande föreskrifter angående det formella
förfarandet vid stadsplans åvägabringande och tomtindelnings verkställande,
dels ock några allmänna byggnadsföreskrifter. Vid tomtindelning å sådant
område skola sålunda enligt kommitterades förslag i tillämpliga delar
komma till användning stadgandet, att tomtindelning inom kvarter bör,
därest laga hinder icke möter, ske i ett sammanhang för hela kvarteret,
samt föreskrifterna angående tomternas form, storlek, gränser etc. Däremot
synas kommitterade ej hafva ansett bestämmelserna om tomtkartas
upprättande böra gälla för sådant område samt ej heller funnit nödigt,
att byggnadsnämnd för området tillsättes, utan har endast föreslagits, att
Konungens befallningshafvande skall hafva att meddela förordnande för
lämplig person att öfvervaka ej mindre, att nybyggnad icke företages i
strid mot 38 § i 1907 års lag, än äfven att de af Konungens befallningshafvande
om byggnadsverksamhetens ordnande meddelade föreskrifter iakttagas.
Såsom lämplig person härför hafva kommitterade framhållit kronofogde
eller länsman.

160

Fastighetsregister
till
grund för
fastighetsböckerna.

Jordregister
upplägges
för landsbygden.

Ett nytt
underlag erfordras
jämväl
för städernas
fastig
hetsböcker.

Förslag till förordning angående fastighetsregister för stad.

Allmän motivering.

Enligt 14 kap. 4 § i lagberedningens förslag till jordabalk skall
till grund för fastighetsböckerna öfver samtliga fastigheter såväl å landet
som i stad föras förteckning (fastighetsregister) enligt de grunder Konungen
bestämmer; och har motsvarande bestämmelse upptagits i 1 § af kommitterades
förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister.1

Beträffande landsbygden hafva i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de grunder, som angifvits i lagberedningens i inledningen omnämnda skrifvelse,
genom förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister föreskrifter
meddelats om beredande för fastighetsböckerna af ett nytt underlag
(jordregister), som medgifver specialisering af fastigheterna och tillika
är af den art, att genom hänvisning till registret med däri åberopade
skiftes- och afsöndringshandlingar upplysning i regel kan erhållas om
hvarje fastighets beskaffenhet till areal, läge m. m. Til] grund för jordregistret
skall ligga den äldre kamerala indelningen, sådan den är upptagen
i den fastställda jordeboken. I jordregistret göres ett upplägg för hvarje
jordeboksenhet, och registreras sedan i särskildt rum å upplägget med åsatt
registerbeteckning hvarje genom laga skifte, hemmansklyfning, ägostyckning,
jordafsöndring eller annorledes behörigen utbruten del af jordeboksenheten.

Hvad jordförhålländena i städerna angår, äro de väl i regel af väsentligen
annan beskaffenhet än å landsbygden. Redan i det föregående är
emellertid anmärkt, att städerna icke hafva specialiserade fastighetsböcker
i den utsträckning, som man med anledning af kungörelsen den 14 september
1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras, kunde
hafva väntat, utan förekommer i städerna ofta att flera fastigheter, som tillhöra
olika ägare, äro å ett upplägg sammanförda i likhet med hvad fallet

1 Se motiven till detta förslag.

är ä landet, och torde i alla händelser af den redogörelse för jordförhållandena
i städerna, som förut lämnats, tydligt framgå, att något tillförlitligt
underlag för en fastighetsbok, som skall erhålla egenskapen af hufvudurkund
för fastighetsrätten, icke för närvarande tinnes för städerna att
tillgå, hvadan alltså för städerna likasom för landsbygden ett nytt underlag
för fastighetsboken måste skapas.

Härvid måste hänsyn tagas jämväl till det genom lagen den 14 juni Fastighetsmål
om nyttjanderätt till fast egendom skapade institutet tomträtt och registrets
den i anledning däraf tillkomna tomträttsboken. färtomt Ehuru

tomträtten till sitt väsen är nyttjanderätt och sålunda har rättsboken.
egenskap af lös egendom, har dock det förfarande, hvarigenom afses
att trygga beståndet af upplåten tomträtt, ordnats i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad som gäller om inskrifning af äganderätt till
fast egendom (lagfart), och då det funnits nödigt medgifva att tomträtt
ma kunna intecknas för fordran, hafva i afseende härå bestämmelserna
om inteckning i fast egendom i allt väsentligt fått tillämpning. För
inskrifning af tomträtt och af fång till sådan "rätt samt för inteckning
i tomträtt skall föras särskild bok, tointrättsbok, hvilken, likasom fastighetsbok
för stad, sålunda är gemensam för skilda slag af inskrifningar.

Enligt 4 kap. 1 § af 1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom
kan allenast tomt å område, som i den ordning särskildt är stadgad
blifvit planlagdt för bebyggande, upplåtas under tomträtt; och förutsättes
sålunda för upplåtelse af tomträtt att såväl stadsplan som tomtindelning
finnes för det område, hvartill tomten hör. Därjämte är i lagen om in”
skrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt stadgadt, att den, som
söker inskrifning af tomträtt, har att visa tomtens läge enligt den för området
upprättade planen äfvensom tomtens ytinnehåll och längden af dess
särskilda sidor. Slutligen gäller enligt kungörelsen om tomträttsböckers
inrättande och förande, att öfverskriften till upplägg i tointrättsbok skall
innehålla beteckning å tomten genom angifvande, bland annat, af kvarter,
inom hvilket tomten är belägen, och tomtens nummer inom kvarteret eller
hvad eljest är af nöden för tomtens utmärkande till skillnad från andra
tomter inom samhället eller området, äfvensom att, då sådant upplägg
förses med öfverskrift, i första spalten skall göras anteckning om tomtens
ytinnehåll, gata eller plats, invid hvilken tomten är belägen, eller annat,
som utvisar tomtens läge enligt upprättad plan, samt dess sidors längd.

För att tomträtt skall kunna upplåtas fordras vidare, att tomten
tillhör kronan, stad eller annan kommun eller ock municipalsamhälle, dock
ma sådan upplåtelse äfven ske af tomt, som hör till fideikommiss eller annan
stiftelse, därest Konungen för särskildt fall finner skäligt att sådant med 21—090308

Fastighetsregisterkommitténs bet.

162

gifva. För inskrifning af tomträtt förutsattes, bland annat, att tomten ej
är besvärad af sökt eller beviljad inteckning, men hinder för inskrifning
möter ej däraf, att till annan tomt inom område, hvartill tomten hör,
tomträtt upplåtits och blifvit inskrifven. Såvida sistnämnda bestämmelse
afser annat än det fall, att tomt, hvartill tomträtt inskrifvits, varder delad
och att ny tomträtt upplåtes till en eller flera nybildade tomter, jämte det
den tidigare inskrifningen kvarstår till tryggande af tomträtten till återstoden
af den ursprungliga tomten, må erinras, hurusom med anordningen
af tomträttsinstitutet och särskildt stadgandena om tomträttsböckernas inrättande
och förande synes öfverensstämma, att inskrifning af tomträtt meddelas
i den upplåtna tomten, icke i större område, hvari tomten må ingå. Då
endast vissa jordägare kunna upplåta tomträtt, och det för dem icke torde vara
särskildt angeläget, att hvarje område, hvartill de upplåtit tomträtt, betraktas
och behandlas såsom själfständig fastighet, samt, på sätt förut framhållits,
tomträtten endast är eu nyttjanderätt, kunde det väl måhända vara
lämpligt, att i enlighet med den antagliga grunden för det ifrågavarande
stadgandet1 tomträttsinskrifning ansåges omfatta eu särskild fastighet eller en
del af en sådan fastighet allt efter som tomtområdet förut af tomtägaren häfdats
på det ena eller andra sättet. Med denna uppfattning kunde möjligen
stå tillsamman att vid ordnandet af fastighetsregistreringen tomträtten
lämnades helt åsido. Emellertid är att märka, att tomtindelning med
uteslutande hänsyn till tomträttsinstitutets användning ej förekommer.
Vår rätt känner ej mer än ett slag åf tomtindelning; att i stad denna
tomtindelning, där den öfverensstämmer med bestående äganderättsförhållanden,
är af fastighetsbildande verkan har af gammalt varit antaget
och måste på grund af bestämmelserna i 1899 års lag angående förändring
af tomts område samt 1907 års lag angående stadsplan och tomtindelning
anses otvifvelaktigt.2 Äfven om undantagsvis inskrifning af tomträtt må
kunna meddelas beträffande en tomt, som till sina gränser ej öfverensstämmer
med bestående äganderättsförhållanden, lär väl i alla händelser
vara afsedt att, sedan vissa villkor uppfyllts, toryten skall bilda en själfständig
fastighet.

Skall fastighetsregistret upptaga alla särskilda fastigheter, kan det
alltså på orter, där tomträttsupplåtelse förekommer, ej undgås att taga
hänsyn jämväl till tomter, till hvilka upplåtits tomträtt, och det så mycket
mindre som inskrifning i tointrättsbok kan ifrågakomma beträffande tomt,

1 Se Skärsten, S. Nya Jordabalken I, s. 206 f.

2 Jfr nedan s. 164 samt 4 § i den föreslagna lagen med vissa bestämmelser angående
upprättande af förslag till stadsplan och tomtindelning, om afstyckning af mark genom
tomtindelning samt om tomtmätning jämte motiven till samma §.

hvilken ej enligt gällande bestämmelser skall upptagas i fastighetsbok.

Men om tomträttsboken härvid får betydelse för fastighetsregistret, får
detta senare eu ännu större betydelse för tomträttsboken. De uppgifter
om tomten, som skola upptagas i öfverskriften till upplägg i tomträttsboken
eller i första spalten å sådant upplägg, kunna, sedan fastighetsregister
i enlighet med föreliggande författningsförslag blifvit upprättadt,
äfven om tomten till sina gränser ej öfverensstämmer med bestående
äganderättsförhållanden, hämtas omedelbart ur detta. Fastighetsregistret varder
sålunda underlag ej blott för fastighetsboken utan jämväl för tomträttsboken.
1 Under alla omständigheter måste det tillses att tomt, som är upptagen
i båda dessa böcker, har samma beteckning i den ena som i den andra.2

På sätt ofvan nämnts ligger till grund för jordregistret för landet Speciella
flen äldre kamerala indelningen, sådan den är upptagen i den fastställda {enfotad
jordeboken. Att fastighetsregistret för stad icke såsom jordregistret för landet
kan byggas å jordebok eller äldre kameral indelning framgår redan däraf,
att för städerna ej finnas några fastställda tomt- och jordeböcker af samma
art som landets jordebok, och att äfven i fall, då fastigheter från landet
lagts under stad, den kamerala indelningen endast undantagsvis bibehållits.

I afseende å fastighetsindelningen har man därför för städerna att anpassa
fastighetsregistret efter de särskilda förhållanden, som där varit bestämmande
för fastighetsbildning och jorddelning i öfrigt.

För städerna kan man skilja mellan 1) det i tomter indelade om- Olika områrådet,
2) det i stadsplan ingående men ej i tomter indelade området samt den * stad"
3) området utanför stadsplanen. Gränserna mellan dessa olika områden
äro ej en gång för alla gifna utan ändras efterhand därigenom att i
stadsplan ingående områden, som förut ej varit i tomter indelade, underkastas
tomtindelning eller genom stadsplanens utsträckning till därutanför
liggande områden. Understundom förekommer ock att ett område, för
hvilket stadsplan varit fastställd, med Konungens tillstånd uteslutes ur
stadsplanen. Gifvetvis måste alltid vid registrering af fastigheter i stad
särskilda regler uppställas beträffande det i tomter indelade området, men
torde det hvarken vara nödvändigt eller, med hänsyn till of vanberörda

1 Hvad nedan på skilda ställen yttras om fastighetsregistret såsom underlag för fastighetsboken
eller eljest om sambandet mellan fastighetsregistret och fastighetsboken gäller alltså
i tillämpliga delar äfven beträffande förhållandet mellan fastighetsregistret och tomträttsboken.

2 Anmärkningsvärd! är att inteckningsprotokollen och fastighetsböckerna icke innehålla
någon upplysning om tillvaron af tomträtt. Ett vanligt gravationsbevis är på grund häraf ej alltid
tillräckligt för den, som vill skaffa sig underrättelse rörande en tomts gravationer, utan erfordras
därför för vissa fall ett ytterligare bevis, grundadt på tomträttsprotokoll och tomträttsbok.

164

gränsförskjutningar, ens lämpligt att i afseende å ordnande af fastighetsregistreringen
och inskrifningsväsendet göra hufvudsaklig skillnad mellan
det område stadsplanen i öfrigt omfattar och den därutanför liggande marken.
I det följande kommer därför företrädesvis att skiljas mellan det i tomter
indelade området och området därutanför. Dessutom måste emellertid särskild
hänsyn tagas till gator, torg, allmänna platser och dylika områden, hvilka väl
närmast äro att hänföra till och vanligen inbegripas under det i tomter indelade
området, men på grund af det för städerna egendomliga byggnadssätt
hafva en helt annan betydelse än de allmänna vägarna för landsbygden.

Det i tomter För bildande af tomt i stad 1 är det enda delningsinstitutet, som

mdrådet°m"kan förekomma, det i 1907 års lag om stadsplan och tomtindelning samt
Delnings- 1874 års byggnadsstadga föreskrifna, och kan sådan tomt ej heller undergå
bildande11 förändring i annan ordning än i nämnda författningar och lagen den 26
eller föränd- maj 1899 angående förändring af tomts område bestämmes. Gifvet är sårmg
eif tomt. lunda, att tomt i stad ej kan delas efter de grunder skiftesstadgan föreskrifver
och att å dylik tomt ej heller äro tillämpliga de om ägostyckning,
ägoutbyte och jordafsöndring meddelade föreskrifter.

Administra- Efter gällande bestämmelser skall, bortsedt från af ålder bestående

ilVlightomt-S'' tomtindelning, fastställelse å tomtindelning meddelas af administrativ mynindelning.
dighet. I och för sig är väl en sålunda genom administrativ myndighet
fastställd tomtindelning i viss mån att likställa med den kamerala indelning-en
å landet, så att de genom fastställelsen tillkomna tomter äro att

O ''O

anse såsom administrativa enheter.

Den kamerala indelningen på landet har helt visst från början motsvarat
jordens fördelning i särskilda ägovälden och sålunda tillika varit en
rättslig indelning. De förändringar, som uppstått därigenom att flera enheter
å landet samlats i en ägares hand eller att en enhet delats mellan
flera ägare, hafva därför icke hindrat, att jorden alltjämt i såväl kameralt
som rättsligt afseende redovisats i enlighet med den en gång bestämda
grunden, så att ett ägovälde kunnat redovisas såsom bestående af flera
kamerala enheter eller delar af en eller flera enheter, utan att sådant ledt
till kollision mellan olika sakrätter. Beträffande stadstomt åter möter på
grund af det vanliga sättet för dess användning det särskilda förhållande
att å ena sidan något behof ej föreligger att redovisa flera tomter i en
ägares hand på annat sätt än om de tillhörde skilda ägare samt att å den
andra en tomt till hela sitt område bör utgöra en enhet, så att det så vidt

1 Här må emellertid framhållas, -att hvad i detta afseende gäller om stad icke i allt äger
tillämpning å samtliga de orter, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes. Jfr motiven till förslaget
till lag angående ändrad lydelse af vissa bestämmelser i lagen om hemmansklyfning m. m.

möjligt bör undvikas, att eu på marken bestämd del af tomten utgör föremål
för särskilda rättigheter (äganderätt, panträtt etc.), som ej angå tomtens
område i öfrigt. De hänsyn till hvad ur sundhets-, brandfare-, trafikeller
skönhetssynpunkt kan vara önskvärdt, som bestämma den administrativa
tomtindelningen, kunna väl vara af den styrka, att en motsvarande rättslig
indelning kan framtvingas; från början är den emellertid långt ifrån
alltid förhanden. Ofta föreligger därför en skiljaktighet mellan administrativ
och rättslig tomtindelning.

Den administrativa indelningen kan i flera fall djupt ingripa i rätten
att förfoga öfver eu tomt; sålunda stadgas i lagen angående stadsplan
och tomtindelning, att nybyggnad ej må företagas å mark, som enligt gällande
stadsplan ingår i gata, torg eller annan allmän plats, samt vidare
att nybyggnad ej heller är tillåten å område, som enligt gällande tomtindelning
utgör en tomt, men hvaraf särskilda delar äro i olika ägares
hand. Ytterligare föreskrifves i samma lag, att där tomt bildats genom

o O7 O

åtgärd, till hvilken enligt 1899 års lag angående förändring af tomts område
rättens medgifvande skall sökas, nybyggnad å tomten i intet fall är
tillåten innan sådant medgifvande lämnats. Då kommitterade, på sätt i
annat sammanhang närmare utvecklas, funnit sig böra föreslå, att rättens
medgifvande till tomtbildning skall sökas jämväl i ett fall, som ej afses i
nyssnämnda lag, nämligen då tomt skall bildas af särskilda områden, af
hvilka ej något förut ingått i tomtindelning, har sist omförmälda förbud
mot bebyggande af tomt bort erhålla en motsvarande utsträckning.

Med hänsyn till hvad nu anförts kunde ifrågasättas, om ej den administrativa
indelningen borde följas vid tomters upptagande i fastighetsregistret.
Emellertid är att märka, att de administrativa tomtindelningarna
ofta — särskilt före det stadsplanelagen trädde i kraft — uppgjorts på
sådant sätt, att de ej kunnat genomföras oförändrade utan måst jämkas,
därest de ej helt och hållet upphäfts, och att deras genomförande, där
sådant öfverhufvud kunnat ifrågakomma, mången gång varit förenadt med
afsevärd tidsutdräkt. Äfven de stadsplaner och tomtindelningar, som
hädanefter med stöd af nämnda lag varda fastställda, kunna naturligtvis
ej alltid omedelbart genomföras, utan kan därför understundom komma
att kräfvas afsevärd tid. Då ägaren af en tomt, hvaraf en del skall enligt
fastställd stadsplan utläggas till gata eller dylikt eller ock enligt fastställd
tomtindelning förenas med annan mark till en tomt, under tiden till dess
den nya indelningen genomförts är lagligen oförhindrad att sälja eller inteckna
tomten i enlighet med dess gamla gränser, samt fastighetsboken,
hvartill fastighetsregistret skall vara underlag, gifvetvis måste kunna upptaga
beslut om lagfart eller inteckning, som hänför sig till den befintliga

O O O7 O O

166

När kan
tomtindelning
anses
. rättsligt
genomfördr;

Uppdelning
af tomt eller
annat område
i flera
tomter eller
bildande af
tomt af område,
som ej
ingått i flera
fastigheter.

Afstyckning
från tomt af
mark, som
skall utläggas
till gata
eller dylikt.

äldre indelningen, har det synts nödvändigt att vid registrets uppläggande
alltid följa den bestående rättsliga indelningen samt låta ändrad indelning
vinna tillämpning i registret först hand i hand med dess rättsliga genomförande.

Huruvida en tomtindelning är att anse såsom rättsligt genomförd
kan ej afgöras efter vissa yttre förhållanden eller efter en för alla fall
gemensam norm utan kräfver en undersökning med hänsyn till de olika
sätt, på Indika en tomt kan bildas eller till sitt område förändras.

Styckas tomt eller annan fastighet i två eller flera tomter, eller bildas
eljest en tomt af område, som ej ingått i flera fastigheter, möter ej något hinder
att omedelbart efter fastställelsen redovisa hvarje sålunda bildad tomt såsom
en fastighet för sig, på samma sätt som vid delning af en fastighet på
landet genom ägostyckning hvarje styekningslott upptages i jordregistret
oberoende af om förändring i äganderätten timat i samband med styckningen.
I det ena som det andra fallet kan ju inträffa, att fastigheten
före styckningen besvärats af inteckning; åtföljes styckningen af förändring
i äganderätten eller tillkommer efteråt särskild inteckning i någon afstyckad
fastighet, kan väl konflikt uppstå mellan olika ägares och inteckningshafvares
intressen, men för lösande af en sådan konflikt hafva reglerna om
gemensam inteckning ansetts tillfyllest. Efter motsvarande grund synes
en uppdelning kunna ske af ansvarigheten för de ytterligare bördor såsom
frälseräntor, lån för beredande af odlingsföretag, afgälder, tomtören in. m.,
för hvilka den odelade fastigheten må hafva häftat.1 Genom den administrativa
indelningen uppkommer sålunda i dessa fall äfven en rättslig sådan.

Hvad som sagts för det fall, att en tomt eller annan fastighet styckas
i flera tomter, gäller i hufvudsak ock för den stundom inträffande händelse,
att en del af en tomt uteslutes ur tomtindelning för annat ändamål än att
utläggas till gata eller dylikt.

Något olika ställer sig förhållandet då enligt fastställd stadsplan
eller förändring i densamma på grund af ändrad tomtindelning eller af
annan anledning visst område skall afstyckas från tomt för att utläggas
till gata, torg eller annan allmän plats.2 Äfven här kunna visserligen

1 Se 5 § i den föreslagna lagen med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag
till stadsplan och tomtindelning m. m.

2 För att mark skall kunna genom tomtindelning afskiljas från tomt för att läggas
till gata eller dylikt förutsattes naturligtvis, att afskiljandet sker i öfverensstämmelse med
gällande stadsplan, och å andra sidan torde det väl vara om också ej regel dock ganska
vanligt, att om enligt fastställd stadsplan mark skall afskiljas för ändamål, som nyss sagts,
tomtindelningen till följd däraf ändras. I hvarje händelse måste ordningen för registreringen
blifva densamma, vare sig marken afskiljes omedelbart för genomförande af stadsplan eller
på grund af särskildt beslut rörande ändring i bestående tomtindelning.

1G7

nyssnämnda regler tjäna till ledning för lösningen af konflikter mellan
olika sakrättsägare och, livad särskild! inteckningar angår, pläga områden,
som skola utläggas till gata eller dylikt, merendels i sammanhang därmed
frigöras från ansvar för intecknad gäld. På grund af den redan framhållna
omständigheten att genomförandet af en stadsplan eller tomtindelning kan
komma att kräfva lång tid, under hvilken ägaren af en däraf berörd tomt
är oförhindrad att sälja eller inteckna tomten i enlighet med dess gamla
gränser, kan förändringen i afseende å tomtgränserna emellertid icke anses
hafva trädt i kraft i och med stadsplanens fastställande eller ändring, utan
måste därför ytterligare fordras att det område, som skall upphöra att vara
tomtmark, faktiskt skiljes från tomten. Men då sådant område rimligtvis
icke kan få afskiljas för annat ändamål än med den fastställda stadsplanen
öfverensstäminer, helst det, på sätt jämväl förut anmärkts, ej är medgifvet
att därå uppföra nybyggnad, samt möjligheten för ägaren af tomten att
med sakrättslig verkan förfoga öfver samma område upphör först med dess
lagfarande för annan, kan, så vida tomten ej tillhör staden, förändringen
icke anses rättsligt genomförd förrän lagfart å det område, som i enlighet
med stadsplanen eller tomtindelningen afskiljes från tomten, blifvit för
staden beviljad. Denna regel synes för öfrigt lämplig äfven därför, att
staden är skyldig att söka lagfart å området, genom hvilket fång det än
må hafva förvärfvats, samt att tidpunkten, då förändringen skall anses
genomförd, är lätt att konstatera. Tillhör tomten åter staden, kommer
särskild lagfart å det afskilda området för stadens räkning ej i fråga; och
då det ej fean antagas att staden låter inteckna tomten eller eljest förfogar
öfver den på något sätt, som ej öfverensstämmer med den beslutade förändringen,
har det för detta fall ansetts att denna — oberoende af tiden
för områdets faktiska afskiljande — är genomförd i och med fastställandet
af ny eller ändrad stadsplan.

1899 års lag, enligt hvilken i åtskilliga fall rättens medgifvande Fall, då räterfordras
för ändring af tomts område, har förut omnämts. Samtidigt te^nd^til/''
antyddes att bestämmelserna om rättens medgifvande till tomtbildning an- tomtbildsetts
böra erhålla en något vidgad tillämpning. Föreskrifter därom att y£.9dreJs''
sådant medgifvande skall sökas jämväl då tomt skall bildas af särskilda
områden, af hvilka ej något förut ingått i tomtindelning, hafva upptagits
i särskilt lagförslag; de rättsförhållanden, hvilka uppkomma vid en sammanläggning
af sist angifna slag, hafva nämligen synts böra regleras genom
stadganden af civillags natur. Därest rättens medgifvande till tomtbildning
fordras enligt vare sig 1899 års lag eller den föreslagna nya lagen, kan
den administrativa tomtindelningen ej anses rättsligt genomförd innan sådant
medgifvande lämnats.

168

ninqUhvar- ., 1 fal1 då rättens medgifvande till tomtindelning ej var erforderligt

till rättens VJd ticlen för tomtindelningens tillkomst1 men blifvit det enligt senare
med!kullede ''lag’ kan tvekan understundom uppstå, huruvida tomtindelningen skall
fordrats en-anses genomförd eller icke. I den mån indelningen stannat på papperet
S! meneej °ch sålunda endast är a« anse såsom ett förslag, torde det ej vara rimvar
erf order- ligt att lägga densamma till grund för områdets redovisning i fastio-hetsYeiJLIn
reSistret- För att indelningen skall anses hafva gått i verkställighet°synes
fastställdes.det höra fordras, att tomtområdet häfdas i enlighet därmed. Härvid bör
dock erinras att den omständighet, att en i sådan indelning ingående tomt
tillhör flera personer, som äga hvar sitt bestämda område på marken, väl
utgör hinder för tomtens bebyggande, men ej torde hindra att en redan
bebyggd tomt betraktas och redovisas såsom en enhet, endast den häfdas
i enlighet med tomtindelningen.

I _ öfverensstämmelse med de grunder, som ofvan utvecklats, skall
enligt förslaget till förordning angående fastighetsregister för stad det i
tomter indelade området samt däri skeende förändringar redovisas i registret
under samverkan mellan administrativa och judiciella myndigheter. Vissa,
bestämmelser hafva emellertid upptagits icke i nämnda förslag utan i förslag
till författningar af civillags natur; utom beträffande redan omnämnda
föreskrifter om rättens _ tillstånd för sammanläggande till tomt af särskilda
områden, af hvilka ej något förut ingått i tomtindelning,2 är detta förhållandet
med ett stadgande, att hvarje område, som till följd af fastställd
tomtindelning eller förändring i förut bestående tomtindelning skall ensamt
eller i förening med annan mark bilda tomt eller ock afskiljas från sådan,
genom fastställelsen anses afstyckadt från fastighet eller område, hvari det
förut må hafva ingått, dock med det undantag att där till tomtindelningens
genomförande rättens medgifvande skall sökas eller ock från tomt,
som ej tillhör staden, visst område skall afskiljas för att läggas till gata
eller dylikt, afstyckningen ej är att anse såsom verkställd i det förra fallet
innan rättens medgifvande lämnats samt i det senare förrän lagfart å
området blifvit för staden beviljad.3 De föreslagna civillagarna äro afsedda
att träda i kraft samtidigt med förordningen angående fastighetsregister
för stad.

* Jfr promulgationsbestämmelserna i resp. lag och lagförslag.

0 “ förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning å om råde,

hvarest tomtindelning förut ej finnes.

J Se förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till stadsplan
och tomtindelning, om afstyckning af mark genom tomtindelning samt om tomtmätning.

Under det man för tomterna har eu fastighetsindelning, som, på sätt,
redan nämnts, i visst afseende är att likställa med den kamerala indelningen
på landet, är detta däremot i allmänhet ej fallet beträffande det ej i tomter indelade
området, utan har man där endast att räkna med de fastigheter, som
bildats enligt de i städerna tillämpade delningsinstitut, i det fastighetsindelningen
endast undantagsvis blifvit i administrativ väg ordnad.

I ej ringa utsträckning hafva städernas ej i tomter indelade område
fördelats under sådana former att delningen kunnat i vederbörlig ordning
fastställas, alltså genom storskifte, enskifte eller laga skifte, hemmansklyfning
eller ägostyckning, eller ock i sådan ordning, som för stad är
särskild^ stadgad. Val har det företrädesvis varit under äldre tid som
sådana delningar verkställts, men är det gifvet att, i den mån den därvid
uppkomna fastighetsindelning bibehållits, densamma måste följas i det
nya underlaget för fastighetsboken. Ofta nog har emellertid den sålunda
tillkomna fastighetsindelning ej ägt bestånd, och då upplåtelser skett
inom de särskilda fastigheterna, hafva de för jorddelning lämnade bestämmelser
endast sällan iakttagits, utan har fastighetsindelningen i stället
skett i form af afstyckning, därvid allenast undantagsvis karta upprättats
under betryggande former eller pröfning af administrativ myndighet ägt
rum. Den ordning, som införts genom tidigare laga delningar, har genom
nämnda formlösa förfarande väsentligen rubbats och kan förty i många
fall ej vidare läggas till grund för fastighetsindelningen.

Likasom den af ålder bestående fastighetsindelningen på landet bestämts
i administrativ väg, vill det synas, som kunde de åtgärder, Indika erfordras för
en fullständig reglering af fastighetsindelningen inom det icke tomtindelade
området i stad, lämpligen ordnas genom administrativa föreskrifter samt indelningens
fastställande därefter öfverlämnas åt stadens administrativa myndighet,
magistraten.1 Det register, hvari den nya indelningen skall redovisas,
afser emellertid icke, såsom jordeboken för landet, i främsta rummet att tjäna
beskattningsändamål, utan dess hufvudsyfte är att utgöra underlag för de
böcker, i hvilka enskildes rättigheter till jorden skola inskrifvas; det är
därför angeläget att redan vid bestämmandet af fastighetsindelningen största
möjliga hänsyn tages till förhan den varande sådana rättigheter, så att icke
t. ex. områden, som tillhöra skilda ägare eller äro på olika sätt besvärade
af inteckning, från början sammanföras till en enhet, och för detta ändamål
har det synts nödigt att — likasom för öfrigt äfven beträffande tomterna —

1 I fråga om anledningen, hvarför de göromål, som enligt förordningen angående
fastighetsregister för stad i allmänhet tillkomma magistrat, ansetts för Stockholm böra anförtros
åt öfverståthållareämbetet, hänvisas till den speciella motiveringen för § 66.

22—090308. Fastighetsregisterkommitténs het.

Det ej i tomter
indelade
området.

Ny fastighetsindelning
i många
fall erforderlig.

Ordningen
för ny fastighetsindelning
inom
det ej i tomter
indelade
området.

170

Fastighetsregistrets

innehåll och
allmänna

uppgift -

påkalla medverkan af den tjänsteman, på hvilken inskrifningen af dessa
rättigheter närmast ankommer. Till fastighetsregistrets uppgift hör naturligtvis
äfven att redovisa de förändringar, som fastigheterna inom det ej i
tomter indelade området undergå efter registrets uppläggande. Beträffande
ordningen för registreringen äro föreskrifter meddelade i förevarande författningsförslag;
hvad åter angår formerna för själfva förändringarnas
genomförande, regleras dessa för närvarande i civillagar, och häri afses
genom kommitterades förslag ej någon ändring, utan komma de nya bestämmelser,
som koinmitterade funnit sig böra i detta hänseende föreslå,
att upptagas i särskilda lagförslag.1

Genom att förteckna alla vid en viss tidpunkt befintliga tomter och
andra fastigheter samt i förteckningen införa uppgifter om fastigheternas
bildande, deras areal, gränser och läge, så vidt uppgift i sistnämnda hänseende
kan meddelas i eu beskrifning, om de förändringar fastigheterna tid efter
annan undergå och mera sådant kunde visserligen erhållas ett fastighetsregister
af ett visst värde för administrativa och statistiska ändamål, men
fråga är om ett register af sådan beskaffenhet på ett tillfredsställande
sätt kan fylla den uppgift, som skall vara fastighetsregistrets hufvudsakliga.
Vid besvarandet af denna fråga måste man taga hänsyn till de
kraf, som från lagstiftningens sida ställas på fastighetsboken. Härom har
lagberedningen i sin i inledningen omnämnda skrifvelse den 3 maj 1904
yttrat, att fastighetsbokens närmaste uppgift vore att gifva en åskådlig
och uttömmande bild af de rättsförhållanden, som vore fästa vid en viss
fastighet; att fastighetsbokens betydelse och värde emellertid skulle i
väsentlig mån ökas, om ur densamma — omedelbart eller genom hänvisning
till annan tillförlitlig källa — kunde hämtas upplysning om själfva
föremålet för dessa rättsförhållanden, sålunda om fastighetens läge, gränser,
areal i olika ägoslag in. in.; att de rättsliga intressen, som vid fastigheten
vore fästa, först härigenom erhölle sitt fullt konkreta underlag; samt
att en dylik anordning, hvars betydelse för rättssäkerheten läge i öppen
dag, naturligt hörde tillsammans med ett verkligt fullt tidsenligt grundbokssystem.

Efter införandet af ett fastighetsbokssystem, sådant som afses i
lagberedningens förenämnda skrifvelse, skulle beslut om lagfart eller inteckning
komma att hänföra sig till en viss på marken bestämd fastighet.
För närvarande afse sådana beslut de fastigheter, som de företedda åt 1

Se särskild! förslag till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i stadgan den 9 november
18G6 om skiftesverket i riket och till lag angående afstyckning af sådant område i stad,
som ej ingår i tomtindelning.

171

komsthandlingarna gälla, medan dessa handlingar i sin ordning omfatta
samma fastigheter, som äro upptagna i tidigare åtkomsthandlingar, o. s. v. 1
Till belysande af skillnaden må här omnämnas ett, troligen ej enastående,
fall från en stad i södra Sverige. I dess fastighetsbok finnes upptagen å
särskildt upplägg eu fastighet, benämnd Akerlyckan n:r 1, som enligt
anteckning i första spalten utgöres af »hus och jordlägenhet om 144 kvadratfot»,
men enligt en ny anteckning i samma spalt innehåller 1,94272 kvadratfot.
Ägaren, som förvärfvat fastigheten genom ett fång men icke genast
kunde styrka fångesmannens åtkomst till mer än 144 kvadratfot åt lägenheten,
erhöll först lagfart å denna mindre jordrymd samt lät inteckna
denna för gäld. Sedan det lyckats honom att erhålla lagfart å ytterligare
1,79872 kvadratfot, intecknades hela fastigheten. Då all utredning saknades
angående den mindre jordrymdens läge — denna har sannolikt
aldrig varit till sitt läge å marken "bestämd — kunde följaktligen ej heller
afgöras, huruvida inteckningen i denna jordrymd besvärade några åbyggnader
å fastigheten.

Hvad nu först angår tomterna, framgår af lagberedningens här ofvanKanentomtåtergifna
yttrande att, därest en fullständig förteckning å alla tomter kunde tjäna0 såsom
åstadkommas, en dylik förteckning väl skulle kunna utgöra underlag för underlag för
en fastighetsbok, samt att detta underlag skulle erhålla ökadt värde i den Jböckerna?
mån förteckningen tillika innehölle uppgifter om tomters areal och andra
omständigheter, som kunde tjäna till upplysning vid bedömande af betydelsen
af inskrifna rättsförhållanden. Men något fullt tidsenligt fastighetsbokssystem
skulle dock icke kunna grundas å en dylik förteckning, då denna
uppenbarligen icke kunde innehålla annat än synnerligen otillräckliga uppgifter
angående de särskilda tomternas gränser och läge i förhållande till
angränsande områden. Och någon större grad af rättssäkerhet skulle gifvetvis
ejo vinnas af en fastighetsbok, grundad allenast på en sådan förteckning.
Återstår att undersöka, i hvad mån förteckningens värde och betydelse
skulle kunna ökas, om till densamma i original eller kopia fogades
befintliga tomtkartor eller förteckningen på annat sätt ställdes i förbindelse
med dylikt kartmaterial.

I de fall, då tomt på grund af vederbörlig myndighets beslut bil- Tomtkartor.
dats eller förändrats efter byggnadsstadgans utfärdande, torde väl i allmänhet
förefinnas tomtkarta, upprättad minst i skala 1:400; och hafva äf -

1 Förhållandet kan synas vara ett annat beträffande afsöndrade lägenheter, men undantaget
är endast skenbart, ity att såsom grund för den tidigaste lagfarten å den afsöndrade
lägenheten ytterst ligger upplåtarens åtkomsthandling af ofvan angifna beskaffenhet.

172

ven öfver ett stort antal äldre tomter kartor i nämnda skala upprättats,
I fråga om ett betydande antal tomter saknas emellertid tomtkartor helt
och hållet eller äro de kartor, som finnas, upprättade i mindre skalor
(1:2000, 1:1000, 1:800 etc).

De tomtkartor, som sålunda upprättats, hafva haft dels en rättslig
betydelse, i det att dylika kartor skolat företes vid ansökning om lagfart,
till följd hvaraf beslut om lagfart å stadstomt eller om inteckning i eu sådan
fastighet i allmänhet måste anses hänföra sig till en tomtkarta, dels en administrativ,
så vidt de skolat tillämpas vid reglering af förhållanden, som stått
i samband med resp. tomters bebyggande. Såsom förhållandena utvecklats
hafva för administrativt ändamål uppgjorda kartor kommit att ligga till
grund jämväl för förekommande åtgärder i rättsligt afseende. Från lagstiftningens
nuvarande ståndpunkt är en motsatt ordning gifvetvis mest
önskvärd.

Ur rättslig synpunkt fordras, att en tomtkarta skall utvisa tomtens
areal, läge och gränser, samt att den upprättats under sådana
former att den får samma vitsord som en af landtmätare efter vederbörligt
förordnande upprättad karta. Att flertalet tomtkartor ej uppfylla
dessa förutsättningar, därom kan ej tvekan råda, om man besinnar, såväl
genom hvilka personer mätningarna skett, som de former, under hvilka
dessa mätningar enligt föreskrifter i de särskilda byggnadsordningarna verkställts.
Förhållandet härutinnan är emellertid väsentligt skiljaktigt i olika
städer. Under det särskildt i de större städerna tomtförhållanden ofta äro
synnerligen val ordnade, råder i andra den största oreda härutinnan.

Uti det af särskilda kommitterade den 20 mars 1909 afgifna betänkande
med förslag till byggnadsstadga för riket har, på sätt i inledningen omförmälts,
blifvit ifrågasatt att i byggnadsordningarna skola intagas närmare
bestämmelser om tomtmätning och tomtkartas upprättande i syfte att tomts
gränser varda rätt upptagna och å karta återgifna äfvensom nödiga föreskrifter
till kontroll därå att tomts gränser å marken förblifva i öfverensstämmelse
med tomtkartan. I motiven yttra dessa kommitterade: »Det är
naturligen af största vikt, att tomts gränser och areal från början riktigt
utläggas och till framtida efterrättelse rätt upptagas å tomtkartan, äfvensom
att de sålunda fastställda tomtgränserna fortfarande varda bibehållna
i öfvensstämmelse med tomtkartans anvisning. Det skulle då tyckas ligga
nära till hands, att i byggnadsstadgan upptaga föreskrifter till främjande
af detta syftemål, men med hänsyn till de vidt skilda förhållandena i olika
samhällen torde detta ej låta sig göra. Möjligheten att åstadkomma en
effektiv kontroll och bära de därmed förenade utgifter ställer sig ock vasentligen
olika allt efter samhällenas storlek. Kommittén har därför måst

173

inskränka sig till att, i likhet med hvad nu gäller, hänvisa till hvarje särskilt
samhälles byggnadsordning. Härvid anser sig kommittén emellertid
böra erinra, att i hvarje byggnadsordning böra upptagas bestämmelser om
kvalifikationerna hos dem, som äga företaga tomtmätning och uppgöra
tomtkarta, samt därom att ommätning af tomt i förekommande fall bör
äga rum, där befintlig tomtkarta är äldre än exempelvis tio år.»

Dessutom hafva dessa kommitterade uteslutit stadgandet, att städerna
skola tillse, att tomtkartor, där sådana icke redan firmas, blifva
så fort omständigheterna det medgifva upprättade öfver de särskilda
tomterna.

Af de riktlinjer, som i nämnda förslag angifvits, framgår tydligt,
att bemälda kommitterade företrädesvis haft sin uppmärksamhet fäst vid
tomtkartans betydelse för reglering af sådana förhållanden, som stå i samband
med tomtens bebyggande.

För uteslutandet af det viktiga stadgandet att städerna skola tillse,
att tomtkartor, där sådana icke redan finnas, skola, så fort omständigheterna
det medgifva, blifva upprättade öfver de särskilda tomterna,
har såsom motiv anförts, att det syntes onödigt framtvinga uppgörandet
af tomtkarta förrän behof däraf förelåge. Tänker man endast på de
förhållanden, som stå i samband med tomts bebyggande, synes ej något
vara att härvid erinra. Vill man åter söka bringa reda och ordning i
städernas fastighetsförhållanden öfverhufvud, måste man finna det olämpligt,
att berörda stadgande uteslutes.

Skola kartorna få den betydelse, som från rättslig synpunkt erfordras,
torde emellertid andra grunder för deras upprättande böra föreskrif- upprättvas
än som nu gälla. ande För

närvarande gifvas reglerna såväl för kompetens till mätning af
tomter i stad som beträffande sättet för mätningen i de särskilda af Konungens
befallningshafvande fastställda byggnadsordningarna. I anledning
häraf hafva tomtmätningarna i stor utsträckning blifvit verkställda af
personer, som därför sakna tillräcklig kompetens, och under sådana former
att kartornas betydelse från rättslig synpunkt oftast är synnerligen
ringa.

Väl hafva tomtkartorna i många fall fastställts af byggnadsnämnden,
men då denna, ehuru i stad en af dess ledamöter skall vara lagfaren, uteslutande
är ett administrativt organ, som så snart tvist uppstår om gränser
måste hänvisa saken till domstol, är det gifvet, att en af byggnadsnämnden
meddelad fastställelse, om än däri kan ligga ett intyg, att vid tomtkartans
upprättande tillgått enligt gällande bestämmelser, icke från rättslig synpunkt
kan åt tomtkartan gifva samma vitsord, som tillkommer en efter

174

Mätningsmannens

kompetens
bör bestämmas
genom
allmän författning.

Närmare
regler för
mätningen
m. m.

vederbörligt förordnande upprättad landtmäterikarta, och i det hela ej större
vitsord än som kan ligga i parternas godkännande af förrättningen, där
detta lämnats i laga ordning. För en del städer, där tomtmätning företrädesvis
skall ske genom landtmätare, har ock föreskrifvits ett förfarande,
som mera öfverensstämmer med det eljest vid landtmäteriförrättningar
brukliga.

I motsats till hvad i motiven till nyssnämnda förslag till byggnadsstadga
anförts anse kommitterade att man i stället för att stanna
vid den äldre regeln att ommätning af tomterna efter vissa år skall äga
rum, hvilken regel ju redan flera städer med väl ordnade mätningsförhållanden
ansett sig kunna frångå, lagstiftningen bör utvecklas i den riktning
att sådan ommätning ej behöfver ske.

Skall sådan ordning kunna införas, synes först och främst i den anordning
att mätningsmannens kompetens bestämmes i hvarje särskild byggnadsordning
höra vidtagas sådan ändring, att denna kompetens i stället
fastställes genom allmän författning. Att därvid kräfva landtmätarekompetens
synes ej för alla förhållanden vara erforderligt, men måste den, som
antages till mätningsman, i hvarje fall hafva sådan kompetens, att hans
mätning kan tilläggas samma vitsord som om den verkställts af landtmätare.
Om den utbildning, som bör fordras, komma kommitterade att i
annat sammanhang yttra sig.1

Dessutom måste genom allmän författning reglerna för mätningen,
på sätt redan i en del städer är fallet, bringas i närmare öfverensstämmelse
med hvad som gäller för landtmäteriförrättningar öfverhufvud.
Därest bestämmelser i dessa afseenden meddelas, synas beträffande tomter,
som därefter bildas, andra föreskrifter ej erfordras än om beskaffenheten
af tomtindelningskarta, hvarå fastställelse sökes. Bestämmelser
härom och om förfarandet vid tomtmätning hafva kommitterade upptagit
i särskildt lagförslag, hvartill här hänvisas.1 I detta sammanhang vilja
kommitterade ytterligare erinra därom, att, så vidt upprättande af särskilda
tomtkartor för byggnadsändamål sedan erfordras, dessa ej för fastighetsregistret
hafva annan betydelse än som ligger däri, att hvarje i vederbörlig
ordning upprättad tomtkarta i viss mån tjänar till kontroll å den vid
registrets uppläggande redovisade mätningen och följaktligen bör anmärkas
i registret, ehvad den utvisar samma areal, som förut registrerats, eller
en annan.

1 Se förslaget till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till
stadsplan m. m. jämte motiven till sagda förslag.

175

Om således de tomtkartor och tomtindelningskartor, som kunna till- Fastighetskomma
efter utfärdandet af nya bestämmelser rörande tomtmätning n''.ed ,efgt •bindas
mera, skulle kunna bilda ett värdefullt komplement till ett fastighetsregis-*»«i ett samter,
gäller detta, på sätt af den lämnade redogörelsen framgår, icke i "^kartverk
samma mån om de äldre tomtkartorna. Upprättade med olika grad af öfver det
noggrannhet och i olika skalor uppfylla dessa i regel ej de fordringar, som o^ådet. e
böra uppställas på kartor, hvilka skola anses äga vitsord, och kartorna
kunna följaktligen ej heller lämna tillförlitliga upplysningar om de särskilda
tomternas areal, läge och gränser m. m. Äfven om en fullständig
samling tomtkartor funnes att tillgå, skulle de för öfrigt i saknad af en
stomme för deras konnektering och sammanförande, icke kunna ihopfogas
till en enda karta öfver hela det i tomter indelade området. Allenast om
detta kunde ske, skulle emellertid tomtkartorna erhålla någon nämnvärd
betydelse såsom en för fastighetsboken värderik bilaga till tomtförteckningen,
ty utan en dylik hela området upptagande karta kunna eventuella
luckor eller dubbelföringar af tomter i förteckningen icke utrönas. Först
då en fastighetsbok, hvari rättsförhållanden, som angå fastigheter, inskrifvas,
hänför sig till ett fullständigt och sammanhängande kartverk, möjliggöres
den individualisering af fastigheterna, som motsvarar specialisering af inskrifningarna
i fastighetsboken; och endast då en tillförlitlig karta öfver
tomtområdet finnes såsom en integrerande del af underlaget för fastighetsboken,
kan således detta underlag på ett tillfredsställande sätt fylla sin
uppgift. Behofvet af en karta såsom en del af fastighetsregistret styrkes
jämväl af krafvet att en fastighetsbok med därtill hörande underlag skall
på ett fullt tydligt sätt åskådliggöra alla inträffande förändringar i fråga om
enheterna i fastighetsboken. Att nämnda kraf icke är af någon underordnad
betydelse framstår klart, om man erinrar sig de olika sätt, på hvilka tomt
bildas eller förändras. Detta kan nämligen äga rum genom att byggnadskvarter
eller annat område indelas i tomter eller att eljest ny tomt bildas
inom planlagdt område, genom att tomt klyfves i två eller flera tomter,
genom att två eller flera tomter sammanläggas till en, genom att en del
af en tomt lägges till en annan tomt, genom att annan fastighet än tomt
lägges till tomt, genom att en del af annan fastighet än tomt lägges till
tomt, genom att af tomt viss del lägges till gata eller dylikt område eller
eljest uteslutes ur tomtindelning, genom att till tomt lägges mark, som ingått
i gata eller dylikt, genom att till tomt lägges mark, som vid skifte
afsatts för delägares gemensamma behof, samt genom att af tomt viss del
lägges till annan fastighet. Och då de i allmänhet obetydliga områden,
som på något af nu nämnda sätt indragas i eller uteslutas ur tomtindelning,
i regel äro föremål för rättigheter af olika slag, hvilka än förändras

i samband med tomtbildningen än lämnas oberörda af densamma, klöfver
rättssäkerheten med nödvändighet en sådan anordning af fastighetsbokens
underlag, att förändringarna i fastighetsindelningen lätt kunna följas och
kontrolleras. För fastighetsregisterändamål kan man alltså icke nöja sig med
redan befintliga tomtkartor, kompletterade genom den uppmätning af tomterna,
som efter hand äger rum, allt efter som särskilda omständigheter
därtill gifva anledning, utan måste redan vid fastighetsregistrets första uppläggande
nvmätning i regel göras af hela det i tomter indelade området
i syfte att däröfver erhålla en tillförlitlig karta.

Äfven för Fastighetsregistrets förbindande med en karta är emellertid knappast

tomtinddade|nindre Ohöfligt i fråga om det icke i tomter indelade området. Hvad
området er- i detta hänseende anförts rörande tomterna gäller i allt väsentligt
^dantkart äfven öfriga stadsfastigheter. Funnes dessa sistnämnda alltid redovisade
verk. å landtmäterikartor, kunde måhända ett fastighetsregister af samma beskaffenhet
som jordregistret för landet upprättas öfver det icke tomtindelade
området, men på sätt redan anmärkts har fastighetsindelningen
inom detta område i stor utsträckning skett under andra former än
skiftes- och afsöndringsförfattningarna eller den vid delning i stad tilllämpade
särskilda ordning känna eller t. o. m. alldeles formlöst och utan
att någon som helst karta upprättats eller lämnats i offentligt förvar.
Då den sålunda tillkomna fastighetsindelningen i sammanhang med fastighetsregistrets
upprättande skall blifva föremål för undersökning och eventuellt
fastställas, är det uppenbarligen en angelägenhet af största vikt, att
fastighetsindelningen till efterrättelse för framtiden fixeras å karta. För
upprättandet af karta talar jämväl det höga värde stadsjord i regel äger.

Att krafvet på nymätning äfven gjort sig gällande i städerna framgår
bland annat af instruktionen för stadslandtmätaren i Örebro, hvari
föreskrifves, att denne skall i laga ordning uppmäta, kartlägga, uträkna
och beskrifva all den jord, som tillhör stadens ägoområde, samt därvid utreda
alla uppkommande tvistefrågor om rågångars belägenhet och reglering
genom rätning eller utbyten in. m., så att staden i sinom tid må
erhålla en fullt tillförlitlig och i afseende å sina rågångar fastställd karta
öfver hela sitt ägoområde. Och må i detta sammanhang vidare nämnas,
hurusom i ett till kommitterade inkommet yttrande borgmästaren i Kristinehamn,
efter att hafva redogjort för jordförhållandena därstädes, framhåller
att registerföring där syntes nästan omöjlig utan en mycket vidlyftig och
genomgående ny uppmätning och uträkning af de olika lägenheterna utanför
den äldsta stadsplanen, Indika uppginge till nära 600, försedda med

177

särskilda namn, förutom ett antal bebyggda skogsskiften, som ej särskilt
namngifvits.

Åtskilliga städer hafva också nedlagt betydande kostnader på uppmätning
af sina områden, hvilken uppmätning dock i stor utsträckning
måste anses betydelselös ur rättslig synpunkt, då, äfven där den verkställts
af kompetent person, i samband med mätningen rågångsutstakning
ej skett.

Hvad gator, torg, allmänna platser, vägar och dylikt angår, äro de väl Gator, torg,
icke själfva att anse såsom fastigheter i vanlig mening; de måste dock platder^och
stundom i visst afseende behandlas såsom fastigheter, t. ex. då fråga är dylikt.
att afskilja en del från dylikt område för införlifning med en fastighet
eller att öka området med mark, som afskilts från en fastighet, att expropriera
ett vägstycke för järnvägsanläggning o. s. v. Ej sällan förekommer
att lagfart sökes å gator och dylikt, och det är ej alldeles okändt att
inteckning för servitut beviljats i en fastighet, som i själfva verket utgöres
af en gata. Inteckning kan för öfrigt häfta vid gaturnark och dylikt äfven af
den anledning, att marken förut ingått i fastighet, som varit sålunda besvärad,
samt dödning af inteckningen eller relaxation icke ägt rum. Det är
sålunda nödigt att redovisa jämväl sådana områden i fastighetsregistret,
men detta kan påtagligen ej ske med vederbörlig noggrannhet med mindre
de äro affattade å karta.

I allmänhet upptagas väl gator och dylikt å de fastställda stadsplanekartorna
och hafva många städer, äfven där sådana kartor ej finnas, låtit i
särskild ordning upprätta kartor öfver nämnda områden, men i flertalet fall
hafva hvarken stadsplanekartorna eller dessa särskilda kartor upprättats
under sådan form, att de hafva vederbörligt vitsord, och är det ofta förhållandet,
särskildt i stadsdelar med af ålder bestående stadsplan, att dylika
områden till arealen endast äro indirekt bestämda genom att hvad som

inom planlagdt område ej utgör tomt är att hänföra till gator etc. För

redovisning af gator etc. har det därför synts kommitterade nödvändigt,
att den mätning, som kan komma att företagas öfver stadens jord i öfrigt,
äfven omfattar dessa områden, och det så mycket hellre som det jämväl
ur andra synpunkter än för fastighetsbokföringen är af vikt för städerna
att hafva ifrågavarande områden vederbörligen bestämda till storlek och läge.

Det har redan anmärkts att det äldre kartmaterial, som kan vara att olika mät tillgå

för städernas områden, ofta nog har mindre värde på grund af det nin9s^tt.

sätt, hvarpå mätningen utförts. Då frågan om mätningens noggrannhet

23—09030S Fastighetsregisterkommitténs bet.

178

är af största betydelse vid ordnandet af ett fastighetsregisterverk, som skall
hvila just på kartor, samt valet af mätningssätt spelar en viss roll äfven
beträffande kostnaden för kartornas åstadkommande, är det emellertid nödigt
att egna frågan om de olika mätningssätten en mera ingående behandling.

Den ägomätning, som måste verkställas för upprättande af karta
öfver ett visst område, har här i landet ända till den senaste tiden nästan
utan undantag verkställts efter så kallad grafisk metod. Under de senaste
åren hafva emellertid flera städer i riket låtit uppmäta sina områden eller
vissa delar däraf enligt en i utlandet sedan lång tid tillbaka allmänt använd
mätningsmetod, kallad den trigonometriska metoden eller siffermetoden
(triangelmätning).

Dengrafisl

Dietoden. • jan(j enligt den grafiska metoden återfinnas i § 33 mom. 1 af

Kungl. Maj:ts förnyade nådiga landtmäteriinstruktion den 6 augusti 1864.
Detta författningsrum har följande lydelse: »Ägomätning skall i allmänhet
verkställas å landtmäteritafla, öfverdragen med fast och godt papper; och
skall vid sådan mätning iakttagas, att marken, om dess yta innehåller mera
än som efter den antagna skalan kan å täflan inrymmas, indelas medelst
för ögat räta staklinjer, där det fordras, i flera rutor af ungefär taflans
form och storlek efter skalan; att dessa linjer, likasom erforderliga andra
staklinjer inom hvarje ruta, på det sorgfälligaste uppmätas med landtmäterikedjan
och åtminstone de yttre linjerna förses med numrerade pålar
för minst hvarje 400 fot; att linjerna utmärkas å täflan, och så väl deras
längd på det hela som ock afstånden mellan förenämnda pålar, likasom
alla andra med kedjan uppmätta längder, med största noggrannhet efter
skalan och med hänsikt till papperets krympning å detta afsättas; att täflan
uppställes horizontalt, i dess rätta läge till staklinjerna och säkra syftningsinärken,
samt på tillräckligt många och de för mätningen fördelaktigaste
ställen; att punkteringen göres med sådan uppmärksamhet, att intet
föremål på marken, som bör å kartan upptagas, förbigås; att afskärningarna
göras helst i räta vinklar och icke, utom undantagsvis samt i fråga om
föremål af mindre betydenhet, under fyrtiofem graders vinkel; att de uppmätta
punkterna felfritt sammanbindas, så att ägofigurerna å kartan blifva
efter skalan lika med dem å marken; att de kyrkor, hus, väderkvarnar och
andra märkligare fasta föremål, som ligga utanför det egentliga mätningsfältet,
men å täflan kunna utsättas, jämväl därå utmärkas; att då karta
kommer att bestå af två eller flera tafleblad, dessa på det noggrannaste
sammanlimmas, efter de i det föregående nämnda yttre linjer; att hvarje
ägofigur och allt annat, som vid mätningen blifvit upptaget, fint men tyd -

179

ligt uppritas med tusch eller annat tjänligt svart ämne, och i (ifrigt på
sådant sätt samt med sådana tecken, som från landtmäteristyrelsen utfärdad
modell utvisar; att denna jämväl länder till efterrättelse i fråga om kartas
färgläggning och numrering; samt att karta förses med rubrik, kringskrifning,
skalmått, norrstreck och ramar, med ledning af hvad modellen i
dessa afseenden utvisar».

Mätningsresultatet utgöres alltså af en vid själfva förrättningen å
kartpapperet uppritad bild af det vid tillfället uppmätta jordområdet. Vid
kartbildens uppritande användas skalmått af metall, hvarå mått i de särskilda
landtmäteriskalorna så noggrant som möjligt konstruerats och omedelbart
kunna uttagas i hundratal, tiotal och enheter af gällande mått.
Om en linje å marken uppmätts till 100 meters längd, skall den å en
karta i skalan 1 : 4000 ritas med en linje, som är 4,000 gånger mindre
eller således 2,5 centimeter lång. Genom användning af skalmåttet blifver
divisionen med 4,000 obehöflig, i det att det å marken uppmätta måttet
uttages direkt å skalmåttet och utmärkes på kartan. Sedan mätningen
fullbordats, skäres mätpapperet bort från matbordet (landtmäteritaflan),
vid hvilket det för att ej bucklas vid förändringar i luftens fuktighetsgrad
varit fästadt eller spändt med något limämne. Sedan papperet lossats från
mätbordet, undergår det vanligen någon krympning i sammanhang med att
fuktigheten i limämnet afdunstar. För att undvika att fel i kartan uppkomma
till följd af papperets krympning plägar man å det spända papperet
utsätta skalmåttet med iakttagande af en viss krympningsmån, hvil*
ken för flertalet papperssorter i allmänhet beräknas till lU procent. Som

dock de flesta papperssorter visat sig krympa olika i olika riktningar och
olika beträffande särskilda pappersark samt jämväl olika vid olika spänningsmetoder,
är det förenadt med störa svårigheter att noggrant utröna
graden af kartpappers krympning. Äfven andra brister "vidlåda denna
inätningsmetod. Redan vid själfva mätningen å marken uppstå nämligen
utom de fel, som blifva en följd af de använda instrumentens otillfredsställande
konstruktion och justering, vissa fel på grund af mätbordets
orientering, fel i uppmätta punkters inledning, längdmätningsfel m. in.
Dessa fel benämnas inätningsfel. Till följd af de använda instrumentens
ofullkomlighet uppstå jämväl fel vid de uppmätta föremålens konstruerande
på kartan. Sådana konstruktionsfel stå i ungefär omvänd proportion till
den använda skalans storlek. Enär enligt de i vårt land gällande föreskrifter
de å marken direkt tagna,eller eljest erhållna måtten icke upptecknas
till framtida bevarande, utan genast vid mätningen användas för
kartbildens konstruerande, måste de uppmätta ägofigurernas areal uträknas
endast med ledning af kartan. För arealuträkning användas olika instru -

merit, som gifva resultatet antingen direkt såsom poletter och planimetri’
eller efter vissa beräkningar såsom cirkel och handskala in. fl. Till följd
af dessa instruments ofullkomliga konstruktion och justering uppkomma
fel äfven vid arealuträkningen.

Huru noggrant än arbetet utföres vid mätningar efter den grafiska
metoden, kunna således resultaten af mätningarna och de efter karteringen
verkställda arealuträkningarna blifva felaktiga. Visserligen kunna felen
emellanåt utjämna hvarandra, men understundom kan dock ej undvikas att
felen beträffande någon viss ägofigur samverka. Enligt hvad för kommitterade
uppgifvits kunna konstruktionsfel och uträkningsfel vid noggrant
utförda arbeten hvar för sig vålla en oundviklig afvikelse intill en procent
och, där felen samverka, intill två procent af den riktiga arealen. Slutligen
kan framhållas, att emedan den grafiska metoden icke medgifver
någon utjämning eller fördelning af uppkomna fel, man icke kan sammanfoga
flera grafiska kartor öfver områden, som gränsa till hvarandra, utan
att små mellanrum eller öfver skjutningar ofta uppstå, Indika vålla oreda
och besvär samt minskad noggrannhet.

En s. k. triangelmätning indelas i stort sedt i fyra afdelningar:
triangulering, polygonmätning, detalj mätning och kartering.

" Det utmärkande för triangelmätningar eller mätningar efter siffermetoden
är, att man antingen anknyter mätningen till ett befintligt så kalladt
triangelnät eller, om ett sådant ej finnes eller mätningen af särskilda
orsaker icke lämpligen kan anknytas till ett befintligt sådant, anordnar ett nät
af lämpligt antal öfver hela mätningsområdet jämnt fördelade, på varaktigt
sätt markerade triangelpunkter, hvilkas afstånd från tvänne mot hvarandra
vinkelräta grundlinjer (koordinater) genom ytterst noggranna vinkelmätningar
bestå rats med största grad af tillförlighet. öfvergången från triangelnätet
till detalj mätningen förmedlas af ett så kalladt polygonnät. Detta
består af polygonlinjer, som läggas mellan triangelpunkterna och som
antingen direkt"eller ''indirekt anknytas till dessa punkter. Dessa polygonlinjer
(polygontåg) utgöras af linjer, som i regel utstakas efter gator, vägar
och öppna platser, där de lättast kunna utmärkas och mätas samt bäst
behöfvas för den följande detalj mätningen. På polygonlinjerna eller, då
dessa för byggnader eller annat måste brytas, på deras brytningspunkter
läggas de så kallade polygon punkterna, hvilkas koordinater bestämmas
genom noggranna längd- och vinkelmätningar. De vid dessa mätningar
tagna mått å vinklar och linjer antecknas i mätningsprotokoll, mätböcker
eller vinkelböcker. Polygonpunkterna behöfva endast provisoriskt markeras,
men vanligen bruka de markeras lika omsorgsfullt som triangelpunkterna.
Detta medför visserligen kostnader men besparar utgifter

181

i framtiden, sllrskildt för en mängd eljest återkommande kontrollarbeten
såsom då vissa punkter behöfva begagnas för att angifva läget åt eu
gränslinje, som blifvit otydlig, eller då till följd af ändring i fastighets
område mätning med bestämning af läge och areal erfordras. Härefter
verkställes den egentliga detalj mätningen. Därvid utstakas mellan
polygonlinjerna så många så kallade mätningslinjer, som erfordras för
noggrann inmätning af alla detaljer af gränser, byggnader in. in. Dessa
mätningslinjer utstakas vanligen räta mellan lämpligt belägna polygonpunkter
eller från en punkt hvilken som helst på en polygonlinje till en
punkt å en annan polygonlinje. Mätningslinjernas längd och läge bestämmas
allenast genom noggrann längdmätning medelst stålband. Därefter
verkställes den egentliga mätningen, som till skillnad från de föregående
stommätningsoperationerna ofta benämnes detaljmätning, emedan därigenom
alla å marken förefintliga detaljer af egenskap att böra uppmätas
och å karta utmärkas blifva bestämda till storlek och läge. Detaljmätningen
sker med direkta mått å marken genom att afståndet från polygonlinjerna
eller inätningslinjerna till råpunkter och ägoskillnader, hörn af
byggnader, torg och andra öppna platser samt gator och vägar in. in.
uppmätes med stålband eller mätstänger. Mätningen verkställes så noggrant
att en afvikelse från den verkliga längden af en centimeter endast
kan förekomma på större sträckor. Omedelbart efter det måttet blifvit
afläst på måttbandet eller mätstången antecknas det uti af mätningsmannen
för dt protokoll, som i allmänhet har formen af handritningar eller mätskisser
i stor skala öfver det detaljmätta området. Vanligen sker detaljpunkternas
inmätning med tillhjälp af så kallad vinkeltrumma eller annat
instrument för räta vinklars utsättande å marken. Därvid nedfällas räta
linjer, perpendiklar, mot polygon- eller mätningslinjerna. Då dessa senare
utlagts i de för detaljernas inmätande lämpligaste lägen, blifver perpendiklarnas
längd i regeln ej större än 5—20 meter; något nämnvärdt fel i
detaljpunkternas inmätning till följd däraf, att perpendiklarna ej ställts
fullt vinkelräta mot sina baser, kan därför ej lätt uppstå. För kontroll
såväl i detta afseende som i allmänhet af detalj punkternas inmätning
brukar man ofta uppmäta och å mätskissen anteckna äfven afståndet till
närliggande punkter samt mellan dessa och andra inmätta punkter. Med
ledning af de beräknade koordinaterna för triangel- och polygonpunkterna
jämte de vid detalj mätningen förda anteckningarna kunna kartor öfver det
uppmätta området upprättas när som helst och i hvilken skala som önskas
eller anses lämplig. Mätningsresultatet, sådant det antecknats i mätningsprotokoll
eller å mätningsskisser, är också det tillförlitligaste material för
uträkning af arealen af det uppmätta området. Från de en gång på var -

182

Jämförelse
mellan mätningsmetoderna.

Siffermetodens

företräden.

aktigt sätt markerade polygonpunkterna och polygonlinjerna dem emellan
jämte de från första mätningen bibehållna eller därefter utlagda mätningslinjer
kunna ständigt samt på ett enkelt och tillförlitligt sätt nya inmätningar
ske af mätningsföremål, som genom byggnadsverksamhet eller förändringar
i fastighetsindelningen tillkommit efter den första mätningen;
kartor och beskrifningar kunna därför lätt hållas a jour med skeende förändringar.

Den väsentligaste skillnaden beträffande själfva förfarandet vid ifrågavarande
tvänne mätningsmetoder består alltså däri, att vid den grafiska
metoden kartan åstadkommes genom sammanfogande af detaljer, i det förrättningsmämnen
med sitt arbete går från de mindre till de större områdena.
Vid siffermetoden är förfarandet motsatt; arbetena börja å det större
området samt öfverföras så småningom till mindre delar däraf och slutligen
till detaljerna. Hvarje fel, som göres vid den grafiska metodens tilllämpning,
blir därför större vid detaljernas sammanfogande. Vid siffermetoden
är förrättningsmannen däremot i tillfälle att vid arbetets fortgång
från de större till de mindre områdena och detaljerna utjämna och fördela
de fel, som äfven vid mätning efter siffermetod kunna uppstå.

Siffermetoden har i jämförelse med den grafiska metoden synnerligen
många och betydelsefulla företräden, af hvilka de viktigaste här må
framhållas.

Mätningen grundas på ett system af fixpunkter, som varaktigt markeras
och hvilkas läge i förhållande till hvarandra skarpt bestämmes. Detta
punktsystem blifver, därest det behörigen vidmakthålles och kompletteras,
det fasta underlag, på hvilket alla framtida mätningar kunna grundas.
Bestämmandet af nämnda punkter, d. v. s. trianguleringen och polygonmätningen,
är således ett arbete, som ej behöfver upprepas vid kommande
mätningar. Eu triangelmätning har ett bestående värde i motsats till mätning
efter den grafiska metoden, där man vid en ny uppmätning ej har
någon nytta af förut utförda mätningsarbeten.

Att mätningsföremålen vid triangelmätning bestämmas i förhållande
till ett fristående system af fasta punkter och ej såsom vid grafisk mätning
uteslutande i förhållande till hvarandra, innebär gifvetvis en synnerligen
stor fördel, t. ex. vid bestämmande af ägogränser. Därigenom kunna
också mätningar, som utförts på olika tider och af olika personer, lätt
och säkert konnekteras eller anslutas till hvarandra.

Genom att en triangelmätning utgöres af systematiskt bestämda
olika afdelningar, som hvar för sig bilda ett afslutadt helt och af hvilka
hvar och en lätt kan uppdelas i mindre, blir det möjligt att låta arbetet
utföras af olika personer och på olika tider.

183

Då hvarje mätningsoperation stöder sig på eu föregående sådan,
blir det möjligt att så afväga noggrannheten, att vid hvarje operation just
den därför erforderliga noggrannhet kommer till användning.

Den måhända största fördel siffermetodcn medför är dess systematiska
behandling af de alltid oundvikliga mätningsfelen. Gröfre fel upptäckas
nämligen alltid och mindre fel fördelas så, att deras inverkan reduceras
till ett minimum.

Då resultaten af de olika mätningsoperationer, hvaraf en triangelmätning
består, alla uttryckas i siffror, äro de användbara för kartors upprättande
vid hvilken tidpunkt som helst och i alla tänkbara skalor.

Därigenom att alla punkter bestämmas till sitt läge i ett gifvet
koordinatsystem, underlättas i hög grad ett systematiskt ordnande af mätningsresultaten
såväl som en systematisk kartbladsindelning. I allmänhet torde
man kunna säga, att endast genom siffermetoden möjliggöras ordning och
reda i ett samhälles mätningsväsen.

Slutligen äro resultaten af en triangelmätning sådana, att de kunna
finna en mångsidig användning utöfver deras främsta uppgift att åstadkomma
tillförlitliga ägokartor öfver samhället, såsom vid upprättande af
kartor för stadsplanearbeten, tomtregleringar, gatubyggnader, anordningar
af vatten-, belysnings- och kloakledningar in. in.

Då det gäller att bestämma, huruvida den grafiska metoden eller siffer- Mätningsmetoden
bör användas för uppmätning af ett visst större område, torde kostnaden.
emellertid graden af den noggrannhet, med hvilken mätning efter den ena
eller andra metoden kan utföras, icke i hvarje fall vara den enda omständighet,
som bör inverka vid frågans afgörande. Äfven den större eller
mindre kostnad, hvarför mätning enligt de särskilda metoderna kan verkställas,
blir gifvetvis af betydelse därvid. Beträffande kostnaderna för
mätning efter siffermetoden hafva vi ännu i vårt land mycket ringa erfarenhet
härutinnan, och någon taxa för sådan mätning finnes icke. Ej
heller kan man bilda sig någon bestämd mening af storleken af de belopp
vissa städer betalt för triangelmätningar, som de låtit verkställa.

Dessa hafva nämligen utförts på grund af särskilt upprättade kontrakt
och i regel utan att täflan i fråga om kostnadsbeloppet ägt rum. Den allmänna
meningen är, att mätningar efter den mera omständliga siffermetoden
blifva dyrare än efter den grafiska, särskildt om i kostnaden för
mätningen inräknas utgiften för triangel- och polygonpunkternas varaktiga
markerande. Anmärkningsvärdt är emellertid hvad en af Danmarks
främste geodetcr yttrat i detta afseende eller att, emedan den grafiska metoden
klöfver längre tids arbete i terrängen, hvilket arbete på grund af omkostnader
för handtlangning och annat ställer sig dyrare än motsvarande

184

tids arbete på rummet, mätning efter förstnämnda metod varder dyrare
än mätning enligt siffermetoden, hvilket jämväl beror därpå, att man
vid den grafiska metoden är mer beroende af vädret, i det man icke
kan verkställa mätning i regnväder och icke ens vid fuktig väderlek, enär
kartpapperet då slår upp i bucklor.

tionafde ^an Inaste dock utgå från att mätningar efter siffermetoden under

olika meta- en tämligen lång tid i vårt land blifva dyrare än efter den grafiska. Härda-na.
till kommer dels att den grafiska metoden uppenbarligen bör kunna utvecklas
i afseende å noggrannhet, särskildt genom större användning af å
marken tagna direkta mått, och dels att vårt lands jord i allmänhet icke
har sådant värde, att det dyraste mätningssättet i regel bör tillämpas för
att erhålla ett noggrannare resultat. Vid dessa förhållanden lärer hvarken
den ena eller den andra mätningsmetoden böra hos oss blifva obligatorisk,
utan hålla kommitterade före, att, om blott till grund eller stomme för
detaljmätning lägges triangulering eller triangelnät, detaljmätning efter
grafisk metod bör i stor utsträckning fortfarande få användas. Från denna
regel bör dock ett bestämdt undantag göras beträffande uppmätning
af städer och stadsliknande samhällen. Vid denna mätning, där fråga
är om jord, som till följd af sitt läge har större värde än jord i allmänhet,
och där det är nödvändigt att med största noggrannhet inmäta en
mängd för den bestående fastighetsindelningen betydelsefulla detaljpunkter,
bör gifvetvis siffermetoden, såsom ägnad att tillfredsställa krafven på en
sji vidt möjligt exakt ägomätning, i allt väsentligt komma till användning.

Allmänna^ De '' ut^an(^et vederbörande myndigheter utfärdade allmänna för mätnings-

fattningar och anvisningar angående sättet för utförande af de många i en
tilfchn nin triangelmätning ingående särskilda göromål gifva oförtydbart vid handen,
a/siffer-9 att om denna ganska omständliga mätningsmetod skall användas vid rnätmetoden.
ningar för åstadkommande af den karta (registerkarta), hvilken enligt kommitterades
förslag skall med tillhörande handlingar i regel läggas till grund
för upprättande af fastighetsregister för stad, i allmän författning måste
meddelas tämligen detaljerade, för hela riket gällande föreskrifter angående
triangel- och polygonmätning med därtill hörande arbeten, beräkning af
triangel- och polygonpunkters koordinater och dessa punkters utmärkande
å marken, iordningställande och utmärkande å marken af det för detaljmätning
erforderliga linjenät och själfva mätningens verkställande, arealuträkning,
kartors upprättande samt gränslinjers utstakning in. in. äfvensom
beträffande den utsträckning, i hvilken grafisk mätning må kunna
tillåtas vid mätning, som hufvudsakligen sker enligt siffermetoden. Att
såsom hittills låta mätningar, som i städerna skola läggas till grund för

185

offentliga dokument, få verkst,''lilas på sått städernas myndigheter eller
tjänstemän själfva finna för godt och sålunda offra kostnader på mer eller
mindre tillförlitliga kartor, anse nämligen kominitterade synnerligen betänkligt.

bin annan nödvändig förutsättning för siffermetodens tillämpning vid
upprättande af registerkarta är tillgång för landtmäteristyrelsen till eu särskild,
i geodesi och mätningsteknik vetenskapligt och praktiskt bildad
tjänsteman, som bör hafva till åliggande, bland annat, att öfvervaka och
kontrollera att föreskrifterna i en allmän mätningsförfattning blifva behörigen
iakttagna, att utreda de många vidtomfattande och maktpåliggande
frågor, som vid förrättningar för registerkartas upprättande enligt kommitterades
mening måste hänskjutas till landtmäteristyrelsens utlåtande eller
definitiva afgörande, samt att åtminstone beträffande de större städerna tillhandagå
förrättningsmännen med upprättande af plan för mätningsarbetet i
dess helhet och särskildt för triangel- och polygonnätens anordnande. Utan
möjlighet att åstadkomma sådana kontroller, utredningar och planer äfventyrar
man uppenbarligen att tid och kostnader onödigt offras och att ett omfattande
arbete kan befinnas vara af mindre värde än det eljest kunnat erhålla.

Någon formlig framställning i dessa ämnen anse sig dock kommitterade
ej böra göra, då en sådan lärer vara att förvänta från landtmäteristyrelsen.

Ehuru kommitterade, såsom nyss är nämndt, hålla före, att i en allmän
mätningsförfattning böra inrymmas bestämmelser, i hvilken utsträckning
användande af grafisk metod må vid mätning efter siffermetoden
ifrågakomma, har det dock ansetts nödvändigt att för ett särskildt fall
bestämmelse i berörda afseende varder i författningen angående fastighetsregister
för stad meddelad. För område, som ej ingår i tomtindelning och
där någon större byggnadsverksamhet ej synes vara att förvänta under de
närmaste åren, hafva nämligen kommitterade, i öfverensstämmelse med sin
här ofvan uttalade mening angående behofvet i vårt land af mätningar
enligt den ena eller den andra metoden, ansett att tillstånd af Konungen
bör kunna lämnas stad att låta upprätta registerkartan efter grafisk metod,
där det finnes egnadt att medföra afsevärd besparing.

Om således, på sätt kommitterade sökt visa i det föregående, ett
tillfredsställande underlag för fastighetsböckerna icke kan erhållas, med mindre
underlaget i sin ordning hänför sig till en för ändamålet upprättad
karta öfver stadens hela område, samt denna karta, hvilken med afseende
å dess uppgift i förslaget, såsom förut omförmälts, benämnes registerkarta,
måste upprättas på ett för framtiden fullt betryggande sätt, får det å

24—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet.

Kontroll
från den centrala
landt
mäterimyndighetens

sida.

Fall,då mätning
efter
grafisk metod
bör medgifvas.

Anstånd för
visst fall
med upprättande
af registerkarta.

186

andra sidan icke lämnas obeaktadt, att stora svårigheter otvifvelaktigt möta
att inom rimlig tid och på en gång för alla städer få till stånd sådana
kartor. Frågan om hvad härutinnan är möjligt eller skäligt rör dels tillgången
på erforderlig personal med tillräcklig teknisk utbildning dels
kostnaderna. Ett samtidigt upprättande af registerkarta för alla eller
större delen af rikets städer skulle sannolikt kräfva en så betydande mätningspersonal,
att tillräckligt antal kompetenta mätningsmän icke skulle
vara att tillgå; och torde för öfrigt vara olämpligt att genom utsikten till
erhållande af dylikt arbete locka flera personer att förskaffa sig den därför
nödiga speciella utbildning än som kunna påräkna att efter detta arbetes
afslutande erhålla annan liknande sysselsättning. Enligt förslagetskall
landtmäteristyrelsen uppgöra plan för arbetets fortgång; och ankommer
det härvid på styrelsen att tillse, att den befintliga arbetskraften
på ändamålsenligaste sätt disponeras för de olika städerna. Oberoende af
det uppskof, som härigenom kan uppstå för en del städer, torde äfven
med hänsyn till kostnadsfrågan anstånd med registerkartas upprättande i
vissa fall höra medgifvas. På det likväl registerkarta verkligen må blifva
upprättad inom beräknelig tid, har beslutanderätten i fråga om sådant
uppskof ej ansetts böra tillkomma städerna själfva; i stället föreslås att,
om stad skulle finna, att ett omedelbart upprättande af registerkarta komme
att medföra alltför betungande kostnader, Konungen må på ansökan af
staden bevilja anstånd därmed antingen för staden i dess helhet eller för
särskild del däraf. Kommitterade hafva här funnit en förebild i lagen
angående stadsplan och tomtindelning, som lämnar möjlighet till anstånd
för vissa fall med genomförande af stadsplan eller tomtindelning; dock
hafva kommitterade trott att en viss maximitid för anståndet bör i författningen
utsättas, och föreslås denna tid till högst trettio år från det
författningen trädt i kraft. Då vidare förestående inkorporeringar, förändringar
i stadsplan eller tomtindelningar eller andra omständigheter, t. ex.
önskan att till förättningsman erhålla en viss person, i särskilda fall kunna
om registerkartas upprättande, hafva kommitterade föreslagit, att anstånd,
hvarom ofvan nämnts, äfven må medgifvas, där af annan anledning än
kostnadshänsyn uppskof med registerkartas upprättande kan finnas erforderligt.

öfvcrsikts- Öfver område, för hvilket anstånd med upprättande af registerkarta

korta. medgifvits, skall enligt förslaget vid fastighetsregistrets uppläggande i
stället upprättas en öfversiktskarta. För att kunna tjäna till ledning vid
registrets uppläggande måste öfversiktskartan gifvetvis redovisa all till staden
hörande mark, för hvilken registerkarta vid samma tidpunkt ej upprättas,

187

likasom äfven stadsområdets fördelning i särskilda fastigheter. Då öfversiktskartan,
hvilken enligt förslaget skall i sinom tid ersättas med registerkarta,
till följd däraf får allenast tillfällig betydelse, är det uppenbart,
att för öfversiktskartans upprättande ej böra användas andra mätningsarbeten
eller större kostnader än som oundgängligen erfordras för att kartan
må kunna tjäna till att så vidt möjligt individualisera stadens tomter och
öfriga fastigheter, sådana de till läge och gränser befinnas enligt bestående
förhållanden. De viktigaste skiljaktigheterna mellan registerkarta och öfversiktskarta
komma framdeles att å vederbörliga ställen anmärkas; här må
endast tilläggas att det, hvad angår ordningen för själfva registrets uppläggande
och registrets innehåll, är i stort sedt likgiltigt, om karta af det
ena eller andra slaget upprättas. Vid öfvergången från öfversiktskarta till
registex-karta, hvarom ingående bestämmelser upptagits i förslaget, erfordras
alltså ej någon omläggning af fastighetsregistret utan hufvudsakligen blott
justering af vissa uppgifter, som hänföra sig till den äldre kartan. Däremot
lämnar denna öfvergång ett lämpligt tillfälle att kontrollera, att bestämmelserna
om registrets uppläggande och förande behörigen iakttagits.

Då det gäller att inrätta ett kartverk, som med tillhörande handlingar
skall utgöra underlag för fastighetsböckerna, uppstår helt naturligt
den frågan, huruvida rågångar och tomtgränser skola i samband med mätningarna
å marken varda rättsligt fastslagna. Denna fråga är uppenbarligen
af den största betydelse, enär, om dylika gränsregleringar föreskrefves
och kartan således upptoge tomter och öfriga fastigheter med sina
rättsligt bestämda gränser, värdet af det önskade underlaget skulle i väsentlig
grad ökas. Ett annat tillvägagångssätt vore att till undvikande af de
med gränsregleringarna förenade tidsödande arbeten och dryga kostnader
blott de faktiska gränserna kartlades. Krafvet på en fullt nöjaktig katasterkarta
till underlag för fastighetsinskrifningarna går flerestädes i utlandet
så långt, att kartorna tillika blifva äganderättskartor, så att man vid hvarje
tidpunkt skall med ledning af dem kunna påvisa rågångar och andra gränslinjer
å marken samt därigenom bereda fastighetsägarna trygghet mot intrång
i deras rätt.

Hvad angår hithörande frågor i våra städer, råder ofta å ägorna
utanför det i tomter indelade området ganska stor ovisshet beträffande
gränserna mellan de särskilda fastigheterna. Sällan hafva gränsmärken
utsatts. Och där så skett, hafva dessa ofta kommit bort och icke
ersatts med nya. Ej sällan hafva de af skilda orsaker flyttats och därigenom
kommit på orätt ställe. Och emellanåt äro af dessa orsaker gränserna så
tvifvelaktiga eller omstridda, att till och med ganska stora ägostycken före -

Gräns bestämning.

188

komma, beträffande hvilka det är ovisst, hvart de höra. Men detta är
naturligen till skada särskilt i en tid, då jordens värde, framför allt i
städerna, är i stigande. Kommitterade hafva fördenskull icke tvekat att
föreslå ett stadgande, enligt hvilket, där gränserna omkring de särskilda
fastigheterna inom det område, som icke ingår i tomtindelning, ej förut
blifvit i laga ordning bestämda, förrättning för sådant ändamål skall
företagas i samband med upprättandet af den karta eller registerkartan,
som är afsedd att för framtiden bevara fastighetsindelningen, samt att, då
gränsreglering sker, gränserna jämväl skola utmärkas på marken. Då
rågångarna mellan stadens område och angränsande mark i regel till
väsentlig del tillika utgöra gränslinjer för vissa stadsägor samt städsområdet
måste vara till sina gränser bestämdt, på det att dyrbara mätningar
icke må därutanför onödigtvis verkställas, har det ansetts nödigt
föreskrifva, att frågan om dessa rågångar skall före kartans upprättande
vara i laga ordning behandlad.

Beträffande städernas tomter blifva på nyss angifna sätt gränserna för
dem bestämda i den mån tomterna gränsa till område, som ej är indeladt i
tomter, eller till jord å landet, men vore det gifvetvis önskvärdt, att gränsregleringar
äfven mellan tomterna företoges i samband med registerkartans
upprättande. Dock synes ej något oundgängligt behof föreligga att sådana
regleringar varda på en gång och i samband med fastighetsregistrets inrättande
verkställda. Genom byggnaders uppförande samt anordnande af trädgårdar
och stängsel hafva nämligen under årens lopp besittningsförhållandena
i allmänhet fått den stadga, att de bestående tomtindelningarna i
regel kunna anses motsvara de rättsligt bestående .tomterna; och då tomtindelningarna,
äfven om tomtgränsreglering ej företages, utan större svårigheter
kunna affattas å registerkartan, bör denna redan därigenom komma
att lämna en trogen bild af tomterna sådana de te sig i enlighet med
bestående förhållanden. Härtill kommer att då något arbete icke bör vid
registerkartans upprättande offras på att medelst siffermätning bestämma
öfverbyggda eller eljest otillgängliga gränspunkter mellan tomterna, gränsbestämning
rörande dessa lämpligen synes böra anstå och företagas i
samband med den noggranna uppmätning af särskilda tomter, som efter
hand kan erfordras. Genom ett sådant tillvägagångssätt kan man ock
undvika ej mindre de stora kostnader och den tidsutdräkt, som skulle
blifva följden af en tomtgränsrevision i samband med fastighetsregistrets
upprättande, än äfven de många rättstvister, hvartill en dylik
revision säkerligen skulle gifva anledning. Kommitterade hafva emellertid
funnit det angeläget att sättet för fastställande af tomtgräns bestäm o

o o

mes i allmän lag och framlägga samtidigt härmed förslag till föreskrifter
i ämnet.1

Hvad angår det fall att i stället för registerkarta öfversiktskarta upprätta?,
så enär denna har allenast provisorisk betydelse, har icke ifrågasatts
att i samband med dess upprättande annan gränsbestämning skall
företagas än som erfordras för att fastställa sträckningen af rågången mellan
stadens område och angränsande mark.

Såsom ofvan nämnts har beträffande fastighetsgränsers bestämmande RegisUr-(nfaf
kommitterade föreslagits ej allenast, att frågan om rågångarna mellan kaftan uppstadens
område och angränsande mark skall före register-(öfversikts-)kartans rättas af
upprättande vara i laga ordning behandlad, utan äfven att förrättningsmannen
i samband med registerkartas upprättande skall företaga förrättning
för bestämmande af gränserna omkring de särskilda fastigheterna inom det
område, som icke ingår i tomtindelning, så vidt ej dessa gränser förut
blifvit i laga ordning bestämda. Den förrättning, hvars hufvudsakliga
resultat skall framträda i registerkartan, kommer alltså beträffande det ej
i tomter indelade området att till afsevärd del bestå af en mängd särskilda
rågångsförrättningar. Dessa måste uppenbarligen verkställas i öfverensstämmelse
med gällande eller blifvande skifteslagstiftnings bestämmelser
angående rågångsfrågors handläggning och det så mycket hellre, som
en ganska väsentlig del af de ifrågavarande fastigheterna tillkommit genom
de för ägor å landet stadgade delningsinstituten: storskifte, enskifte och
laga skifte samt hemmansklyfning och ägostyckning. Äfven om den sålunda
verkställda fastighetsindelningen i inånga fall ej längre äger bestånd,
till följd däraf att afstyckning ägt rum från behörigen utbrutna lotter,
måste dock såväl gällande som äldre tiders skifteslagstiftning utöfva inflytande
på en mängd gränsfrågor rörande fastigheter utanför det i tomter
indelade stadsområdet. På grund häraf och med afseende jämväl å
hvad i öfrigt anförts rörande beskaffenheten af ifrågavarande förrättning
måste denna anförtros åt en förrättningsman, som med hänsyn till sin utbildning
kan antagas vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt utföra
förrättningen och tillika är skyldig ansvara för riktigheten af de särskilda
i förrättningen ingående göromålen samt redovisa förrättningsakten till förvar
i offentligt arkiv. Förrättningen bör därför verkställas af landtmätare
efter därtill erhållet förordnande.

Emellertid synes — i motsats till hvad kommitterade förutsätta beträffande
efter registerkartans upprättande förekommande landtmäteriförättningar
inom det ej i tomter indelade området — distriktslandtmätaren i

1 Se förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till
stadsplan m. m.

190

Plan för
upprättandet
af register-(öfversikts-)kart
or
för skilda
orter.

det landtmäteridistrikt, till hvilket staden hör, icke ovillkorligen böra förordnas
till förrättningen. Mången gång torde nämligen denne, innan rikets
landtmätare allmänt erhållit grundligare utbildning än hittills, sakna erforderlig
teoretisk och praktisk kunskap i mätningsteknik enligt siffermetoden.
Beträffande många städer blir därjämte den förrättning, vid hvilken
registerkarta skall upprättas, så omfattande, att densamma icke kan med
önskvärd skyndsamhet verkställas af en landtmätare, som jämväl har andra
tidsödande förrättningar sig anförtrodda. Härtill kommer att, då enligt den
nyligen utfärdade taxan på arfvode för landtmäteriförrättningar aftal torde
kunna träffas om arfvode för mätningar enligt siffermetoden, möjlighet bör
öppnas för städerna att erhålla förordnande för hvilken landtmätare som helst
i riket, med hvilken de träffat aftal i fråga om arfvode, under förutsättning
att denne äger nödig sakkunskap och i öfrigt är lämplig samt för
ändamålet disponibel. På grund häraf och då endast landtmäteristyrelsen
äger tillräcklig kännedom om rikets landtmätares duglighet och lämplighet
för ett uppdrag af ifrågavarande art, har det ansetts böra tillkomma landtmäteristyrelsen
att, sedan vederbörande stad fått tillfälle att inkomma
med förslag, förordna landtmätare till förrättningen. Där stadens storlek
eller andra särskilda förhållanden göra det lämpligt, bör sådant
förordnande kunna meddelas flera landtmätare med den fördelning af
göromålen mellan dem, som lan''dtmäteristyrelsen bestämmer. Hinder
torde emellertid därvid ej böra möta att arbetet ordnas så att under landtmätarens
inseende för mätningarna i lämpliga delar användas personer med
lägre kompetens, samt att i hvarje fall stadens mätningsman, om han har
erforderlig kompetens, i första hand tages i anspråk, där registerkarta
öfver tomter skall upprättas först efter fastighetsregistrets uppläggande.

Då tillgången på lämpliga landtmätare, särskildt till eu början,
kommer att blifva tämligen begränsad och det ej lärer kunna ifrågasättas,
att de landtmätare, som förordnats att upprätta register- eller öfversiktskarta,
skola i hvarje fall egna sig uteslutande åt sådant arbete, är det
önskvärdt att arbetet å skilda orter bedrifves efter en på förhand uppgjord
plan. Upprättandet af en dylik plan bör, på sätt förut antydts, tillkomma
landtmäteristyrelsen, som är ansvarig för den jämna gången af såväl
dessa som öfriga landtmäterigöromål, men då städerna för sina speciella
behof få stort gagn af ifrågavarande arbeten och särskildt af de mätningar,
som skola föregå upprättåndet af registerkarta, har det synts böra
föreskrifvas, att städerna skola få tillfälle att inkomma med upplysningar
samt, efter det planen uppgjorts, yttra sig öfver densamma och att, om stad
mot planen gör erinran, som landtmäteristyrelsen anser sig ej kunna tillmötesgå,
frågan skall underställas Konungens pröfning, hvilken gifvetvis

191

kommer att omfatta planen i alla de delar, som beröras af ett eventuellt bifall
till stadens framställning. Det säger sig själft att en dylik plan icke
kan fastställas att lända till ovillkorlig efterrättelse utan endast kan angifva
den ungefärliga ordning, i hvilken arbetet på hvarje särskild plats
skall företagas. Äfven med denna mera begränsade giltighet får emellertid
planen stor betydelse.

Om också de kartor öfver staden i dess helhet eller särskilda fastig- hisamlunde
heter i staden eller öfver rågång mellan stadens område och angränsande®-'' ma nla ■
mark, som må finnas, i allmänhet icke kunna genom kopiering eller transponering
till den skala, i hvilken registerkarta skall upprättas, få omedelbar
användning vid skälfva kartarbetet, är det dock af största vikt, att de
må vara att därvid tillgå; sådant kan nämligen icke allenast lända till
minskning af kostnaderna för mätningen, särskilt där den grafiska metoden
får användas, utan ock tjäna till upplysning rörande rågångar och
andra fastighetsgränser samt öfverhufvud taget i frågor rörande fastighetsindelning
och äganderätt. Det har därför ansetts böra tillses att icke
allenast de kartor med tillhörande handlingar af nämnda beskaffenhet, som
firmas hos särskilda stadsmyndigheter — magistrat, drätselförvaltning,
byggnadsnämnd in. fl. myndigheter — utan ock de liknande kartor,
som må förvaras i vederbörande läns landtmäterikontor och hos landtmäteristyrelsen,
varda tillgängliga för förrättningslandtmätaren; bestämmelser
i sådant syfte hafva upptagits i förslaget. Härvid hafva kommitterade
emellertid icke ansett sig kunna stanna, utan föreslås jämväl åtgärder
för införskaffande från enskilda af kartor och delningshandlingar,
som icke upprättats af vederbörligen förordnad landtmätare och följaktligen
ej kunna väntas vara redovisade till länets landtmäterikontor
eller landtmäteristyrelsen, samt af handlingar rörande icke lagfarna fång
till fast egendom. Af de enskilda kartor och handlingar, som på detta
sätt kunna ställas till landtmätarens förfogande, torde åtskilliga upplysningar
af vikt kunna erhållas särskildt rörande fastighetsindelningen inom
det område, som icke är uppdeladt i tomter. Hvad angår lagfarna fång
kunna motsvarande upplysningar, åtminstone i stor utsträckning, med
ledning af fastighetsboken erhållas ur lagfartsprotokollen; såsom redan antydts
kommer också den tjänsteman, som för fastighetsboken, att tagas i anspråk
vid arbetet. Han får därvid ungefär samma åliggande, som enligt förordningen
angående jordregister tillkommer domaren på landet;1 han skall
redan på ett tidigt stadium granska och fullständiga materialet samt meddela

1 Jfr »Om häradshöfdingarnas medverkan vid jordregistrets upprättande» af Axel Östergren
(Stockholm, A.-B. Sandbergs Bokhandel 1909).

192

Materialets
ordnande
och bearbetande.

upplysningar, bland annat, om de särskilda fastigheternas ägare och om dessas
åtkomst;1 men han skall dessutom, innan det egentliga arbetet med fastighetsregistrets
uppläggande tager sin början, ytterligare undersöka, huruvida
de utaf landtmätaren upprättade förteckningar och förslag öfverensstämma
med författningens föreskrifter eller om eljest ur fastighetsbokssynpunkt
något kan vara att beträffande dem erinra, och naturligtvis
blir det denne tjänsteman, som en gång får vidtaga de åtgärder,
hvilka erfordras för fastighetsregistrets tillgodogörande för fastighetsbokföringen.
Bland det material, som skall lämnas till fastighetsbokföraren
att af honom granskas och jämföras med fastighetsboken, är särskildt att
framhålla dels en af byggnadsnämnden upprättad förteckning öfver tomterna
i staden dels ock en förteckning enligt mantalslängden öfver såväl
tomter som andra fastigheter. Ty likasom fastighetsregistret med däri upptagna
fastighetsindelning och fastighetsbeteckningar är afsedt att komma
till användning icke allenast för fastighetsbokföringen utan äfven för stadens
egen förvaltning — för hvilket ändamål kommitterade föreslå att nyssnämnda
två förteckningar, fullständigade med uppgifter om indelning och
beteckningar enligt fastighetsregistret, i sinom tid skola tillhandahållas
byggnadsnämnden resp. den, som förrättar mantalsskrifning i staden — så
måste också såväl härför som för utredning af rent rättsliga spörsmål upplysningar
från såväl byggnadsnämnden som mantalsskrifningsförrättaren
vara att tillgå under förarbetena för registrets uppläggande. ''De fastigheter,
som tilläfventyrs ej redovisats i någon af förenämnda två förteckningar
men finnas upptagna i fastighetsboken eller tomträttsboken, skola
vid den grankning och komplettering af materialet, som på sätt förut
nämnts åligger fastighetsbokföraren, af denne införas i särskild längd.
Föreskrifter hafva äfven upptagits i förslaget i syfte att uppgifter om
förändringar, som tima under sagda förarbeten, och om kartmaterial, som
därunder tillkommer, meddelas förrättningslandtmätaren.

Därest i stället för registerkarta allenast öfversiktskarta upprättas
vid fastighetsregistrets uppläggande, måste dock samma material införskaffas;
det får i detta fall nästan ännu större betydelse, då det nämligen
är afsedt, att öfversiktskartan skall så vidt möjligt upprättas just på grundval
af redan befintligt material.

De handlingar och uppgifter, som tillhandahållas förrättningslandtmätaren,
och de resultat, hvartill han kommer vid kartarbetet, kunna emel 1

Hvad angår tomter, som upplåtits under tomträtt, kunna motsvarande upplysningar
icke med samma fullständighet lämnas med ledning af tomträttsboken, eftersom inskrifning
af öfverlåtelse af tomträtt icke är obligatorisk. Detta utesluter dock ej, att de
upplysningar, som härutinnan stå till buds, ock böra meddelas.

lertid icke omedelbart utnyttjas för registrets uppläggande. Först måste
materialet på lämpligt sätt ordnas, fastighetsindelningen bestämmas, nya
(iler ändrade beteckningar i mån af behof åsättas och framför allt tillfälle
beredas enskilde rättsägande att framställa eventuella anmärkningar eller
önskemål, hvarjämte såsom redan framhållits en ytterligare granskning
ur speciell fastighetsbokssynpunkt måste äga rum. Att alla vid granskningen
uppkommande frågor, i den mån de kunna pröfvas af de med förarbetena
till registret sysselsatta personer, böra vara afgjorda före registrets
uppläggande är uppenbart; eljest skulle en hvar särskild anmärkning
kunna föranleda en omskrifning af registret i mer eller mindre vidsträckt
omfattning, mången gång säkerligen större än på förhand kunnat beräknas,
och möjligheten, att tillmötesgå önskningar, som icke tillika innefattade
ofrånkomliga kraf, skulle ur kostnadssynpunkt vara utesluten. Materialets
ordnande har ansetts böra tillkomma förrättningslandtmätaren, under det
att vid • dess bearbetande samverkan skall äga rum mellan honom och
andra myndigheter, särskildt magistraten.

Likasom vid vanliga landtmäteriförrättningar en ägobeskrifning till ÄgoförtecUkartan
upprättas, har det ansetts att i anslutning till register- eller öfver- mn‘Jn''■
siktskartan lämpligen böra af landtmätaren upprättas förteckningar — ägoförteckningar
— öfver de å kartan upptagna särskilda områden. För redans
och öfverskådlighetens skull skola enligt förslaget i särskilda ägoförteckningar
upptagas: a) tomter i enlighet med bestående förhållanden, b) områden,
som vid landtmäteriförrättning undantagits för delägares gemensamma
behof och fortfarande för sådant ändamål disponeras, äfvensom
områden, som eljest lämnats oskiftade vid sådan förrättning, c) vägar, gator,
torg och allmänna platser eller särskilda delar däraf, så vidt de ej höra till
en eller flera fastigheter enskildt eller ock utgöra områden, som vid landtmäteriförrättning
afsatts för gemensamt behof eller lämnats oskiftade, samt
under enahanda förutsättningar områden i vatten inom stadens rågång och
slutligen d) alla öfriga områden, sålunda i främsta rummet de egentliga
fastigheterna å stadens icke i tomter indelade mark eller särskilda områden,
som ingå i dylika fastigheter, järnvägar, fiskerier samt verk och inrättningar.
Att de områden, som afses under b), upptagas för sig och icke,
såsom i jordregistret för landet, inbegripas under de fastigheter, till hvilka
de höra, har funnits nödigt, då marken icke redovisas efter kameral indelning
utan efter karta; att kartans användbarhet därmed ökas, synes för
öfrigt vara påtagligt.

Agoförteckningarna öfver tomterna och öfver de områden, som ingå
i öfriga fastigheter, komma att ligga till grund för fastighetsregistret i
egentlig mening, och har därför bort tillses, att bestämmelserna om deras

25—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet.

194

innehåll och uppställning så nära som möjligt ansluta sig till hvad som
skall gälla om det blifvande registret.

Redovisning De grunder, efter hvilka det skall afgöras, huruvida ett område skall

enlighet med upptagas i den ena eller andra ägoförteckningen, torde i allmänhet icke
bestående erfordra någon vidare utveckling; dock synes en sådan böra lämnas i fråga
{anden.. 0111 bestämmelsen att ägoförteckningen öfver tomterna skall upptaga hvarje

tomt »i enlighet med bestående förhållanden», och detta synes så mycket
angelägnare som redovisningen af tomter i själfva fastighetsregistret skall
ske efter samma grund. Bestämmelsen, som äfven uttryckes sålunda, att
tomten skall till sina gränser öfverensstämma med rättsligt bestående förhållanden,
hänför sig till den stundom förekommande skiljaktighet mellan
administrativ och rättslig tomtindelning, som förut påpekats. Då det är
lika angeläget att ej något område upptages mer än en gång som att all
mark redovisas, har det befunnits omöjligt att i fastighetsregistret lämna
plats för båda indelningarna vid sidan af hvarandra. Kommitterade hafva
redan anfört, att och hvarför den rättsliga indelningen ansetts böra följas.
Den administrativa indelningen kommer emellertid, i den mån den afviker
från den rättsliga, att anmärkas dels i ett bihang till fastighetsregistret,
som i författningsförslaget benämnes tomtförändringslängd, dels ock i registret-
vid hvarje fastighet eller annat område, som beröres af fastställd
men ej rättsligt genomförd tomtindelning.

1 regel torde det ej erbjuda svårigheter att fastställa, huruvida en tomt,
som ingår i tomtindelning, till sina gränser motsvarar rättsligt bestående
förhållanden; bestämmelsen kommer att föranleda undersökning endast
i ett mindre antal fall, då tomter nybildats eller förändrats. Nödigt material
för pröfningen erhåller landtmätaren, som upprättar register-(öfversikts-)kartan
och ägoförteckningarna, i de uppgifter, som före arbetets
början, eventuellt äfven under dess gång, skola lämnas af bj^ggnadsnämriden,
samt, hvad särskildt angår förändringar genom fastställelse af stadsplan,
äfven i de kartor, som förslaget afser att få gjorda tillgängliga och bland
hvilka gifvetvis äfven skola finnas gällande stadsplanekartor. När en förändring
skall anses rättsligt genomförd och de nya förhållanden, som
fastställelsebeslutet afser att åstadkomma, följaktligen kunna sägas vara
bestående, har tidigare angifvits. Befinnes vid upprättandet af ägoförteckning
öfver tomterna, att beslut fattats om förändring af tomts
område eller om sammanläggning till tomt af särskilda områden, af
hvilka förut ej något ingått i tomtindelning, har sålunda landtmätaren
att tillse, huruvida åtgärden är af beskaffenhet att rättens medgifvande
därtill fordras. År detta förhållandet och har sådant medgifvande
lämnats, skall den ifrågavarande tomten upptagas i ägoförteckningen

105

öfver tomterna; har rättens medgifvande ej lämnats, skall området redovisas
utan hänsyn till beslutet och detta — där det ej är att anse
såsom förfallet1 — allenast anmärkas i vederbörande ägoförtecknings
kolumn för särskilda anteckningar samt i tomtförändringslängden. Fordrades
ej rättens medgifvande till tomtbildningen, då ansökningen om densamma
gjordes hos byggnadsnämnden eller fråga därom eljest företogs,
men är sådant medgifvande erforderligt enligt senare tillkommen lag, skall
tomten upptagas i ägoförteckningen öfver tomterna, om den häfdas i enlighet
med beslutet och detta sålunda gått i verkställighet; i annat fall
skall landtmätaren upptaga tomten allenast i tomtförändringslängden samt
anmärka beslutet i vederbörande ägoförtecknings kolumn för särskilda anteckningar.
Då tomt delats i två eller Hera tomter eller tomt bildats af
område, som förut ej ingått i tomtindelning, samt beslutet om delningen
eller tomtbildningen ej berör flera förutvarande tomter eller andra områden,
fordras hvarken efter gällande lag eller de utaf kommitterade föreslagna
nya bestämmelser rättens medgifvande till åtgärden; i dessa fall
skall alltså hvarje nybildad tomt upptagas i ägoförteckningen öfver tomterna.
Härigenom kan väl någon gång komma att inträffa, att ett område,
som i ägoförteckningen och fastighetsregistret är upptaget såsom två eller
flera tomter, på marken häfdas såsom en tomt, bebyggd med åbyggnad,
som går öfver gränserna mellan de nya tomterna, men någon egentlig
olägenhet af ett sådant förhållande torde ej vara att befara. Beträffande det
fall att enligt fastställd stadsplan visst område skall afskiljas från tomt för att
läggas till gata, torg eller annan allmän plats, skall ägoförteckningen öfver
tomterna upptaga tomten i enlighet med de nya gränserna, om tomten
tillhör staden eller ock staden erhållit lagfart å det ifrågavarande området;
eljest har landtmätaren att i ägoförteckningen redovisa tomten i enlighet
med de gamla gränserna samt anmärka fastställelsebeslutet i anteckningskolumnen
och i tomtförändringslängden införa tomten i enlighet med den
nya regleringen. Uteslutes visst område af tomt ur tomtindelning för
annat, ändamål än för att läggas till gata eller dylikt, bör förändringen iakt 1

Enligt 2 § i lagen angående förändring af tomts område efter dess ursprungliga
lydelse fick ansökan om rättens medgifvande till jämkning i tomtindelning, hvarom i lagen
är fråga, ej göras senare än sex månader efter det laga kraft akommit vederbörande administrativa
myndighets beslut om jämkningen; gjordes ej sådan ansökan inom nämnda tid, torde
beslutet hafva varit att anse såsom förfallet. Då enligt lagen angående stadsplan och tomtindelning
fastställd tomtindelning ej må rubbas i andra än vissa, i lagen angifna fall, kunde
omförmälda tidsbestämmelse ej bibehållas, utan blef densamma utesluten genom särskild lag
af den 31 augusti 1907, som trädde i kraft genast efter utfärdandet. Lagändringen har
gifvetvis ingen verkan i afseende å sådana beslut om jämkning i tomtindelning, som förfallit
före nämnda dag till följd af då gällande lag.

196

Tomt förändrings längden.

Ägoförteck ningarnas framtida betydelse -

tagas så snart beslutet vunnit laga kraft och eljest erforderliga åtgärder
vidtagits; här fordras nämligen ej något rättens medgifvande.

Ett område, som på grund af fastställd indelning skall ingå i tomt
men efter ofvan angifna regler icke kan i enlighet med samma indelning
upptagas i ägoförteckningen öfver tomterna, skall alltid redovisas i den
ägo förteckning, hvari det oberoende af tomtindelningen bort upptagas, sålunda
i ägoförteckning öfver tomter, om det utgör en äldre tomt eller en
del af sådan samt skall sammanläggas med annat område till en ny tomt,
men eljest efter omständigheterna i ägoförteckning öfver andra fastighetsområden,
öfver samfällda områden eller öfver vägar, gator och dylikt.

Då den administrativa tomtindelningen, i den mån den afviker från
den ur rättslig synpunkt bestående, väl efter hand kommer att bringas till
rättslig giltighet, har det ansetts, att den icke bör helt lämnas ur räkningen
vid fastighetsregistrets uppläggande, utan kommer den, såsom i det
föregående omnämnts, att i sagda omfattning dels anmärkas i respektive
ägoförteckning vid hvarje i enlighet med den rättsliga indelningen upptagen
tomt eller annat område, som däraf beröres, dels ock redovisas i en
särskild förteckning, kallad tomtförändringslängd. Denna längd lärer icke
allenast få betydelse för fastighetsregisterföringen utan äfven kunna blifva
till nytta för byggnadsnämnden vid kontrollen därå, att byggnad icke uppföres
å mark, som enligt fastställd stadsplan skall ingå i gata eller dylikt,
eller å område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt men
hvaraf särskilda delar äro i olika ägares hand, och att tomter, som bildats
genom åtgärd, hvartill enligt lag rättens medgifvande skall sökas, icke
varda bebyggda innan sådant medgifvande lämnats, likasom äfven för rätten
i ärenden angående tomtförändringar af nyss antydda beskaffenhet.
Med afseende å den betydelse tomtförändringslängden sålunda kan erhålla
och framför allt därför att i densamma må kunna iakttagas, i hvad mån
å ena sidan skiljaktigheten mellan den administrativa tomtindelningen och
den rättsliga efterhand upphör samt å den andra nya tomtindelningar
tillkomma, beträffande hvilka en dylik skiljaktighet föreligger, har det
synts nödvändigt, att tomtförändringslängden jämväl efter fastighetsregistrets
första uppläggande föres vid sidan af detta.

Agoförteckningar öfver tomter och öfriga fastighetsområden få efter
fastighetsregistrets uppläggande ingen betydelse; de upplysningar, de kunnat
lämna, finnas bättre och fullständigare i registret. De områden, som upptagas
i öfriga två ägoförteckningar, öfverflyttas däremot icke till fastighetsregistret;
och på det de förändringar, som dessa områden under tidernas
längd kunna undergå, må varda upptagna i för ändamålet lämpade, lätt
öfverskådliga längder samt de nya områden af enahanda slag, som kunna

tillkomma, må redovisas på samma sätt som de äldre, föreslå kommitterade,
att ägoförteekningarna öfver vägar, gator ocli dylikt samt öfver samfällda
områden skola — likasom tomtförändringslängden — föras såsom bihang
till det egentliga fastighetsregistret.

1 materialets bearbetande ingår jämväl upprättandet af förslag till Förslag till
fastighetsindelning inom stadens icke i tomter indelade område. Beträf- ^de^ning
fande det område, som ingår i tomtindelning, erfordras ej något särskildt « område,
sådant förslag, eftersom ägoförteckningen öfver tomterna skall redovisa^tomtinSeldessa
i enlighet med bestående förhållanden samt någon ändring i själfva ning.
tomtindelningen icke kan ske vid ägoförteckningens upprättande eller den
granskning af densamma, som måste föregå fastighetsregistrets uppläggande.
Agoförteckningen öfver det icke tomtindelade området kan icke erhålla
samma betydelse. Den kommer enligt förslaget att i anslutning till
kartan under särskild beteckning upptaga hvarje icke till tomt hänförligt
område, som vid landtmäteriförrättning blifvit utbrutet såsom särskild
fastighet eller af ålder ansetts såsom särskild fastighet, härunder jämväl
inbegripet fiskeri, där det är att räkna såsom fast egendom. Härtill måste
emellertid för kartans och ägo förteckningens öfverskådlighet göras det
tillägg, att där till fastighet, som nu sagts, höra flera skiften, särskild beteckning
skall åsättas hvarje skifte, och då ett sönderbrytande af de gamla
enheterna allenast af den anledning, att de bestå af flera områden, naturligtvis
är uteslutet samt å andra sidan en uppdelning i flera fastigheter
af områden, som i ägoförteckningen upptagits såsom en enhet, kan betingas
af äganderätts- och gravationsförhållanden med flera faktorer, de
där icke alltid kunna vara kända vid upprättandet af kartan och ägoförteckningen,
har det befunnits nödigt att på grundval af kartan och ägoförteckningen
ett särskildt förslag till fastighetsindelning för ifrågavarande
mark uppgöres. För denna uppgift har väl förrättningslandtmätaren icke
fullt samma förutsättningar som för upprättandet af ägoförteckningarna
och tomtförändringslängden; särskildt kan det icke förväntas, att han
skall vare sig äga tillräcklig kännedom om de omständigheter, som ur
rättslig synpunkt inverka bestämmande på fastighetsindelningen, eller kunna
tillgodogöra sig det material, som fastighetsboken samt lagfarts- och inteckningsprotokollen
därutinnan innehålla. Hvad i nämnda hänseenden
brister hos landtmätaren torde emellertid afhjälpas genom den granskning
förslaget skall undergå innan det företages till slutlig pröfning. Af särskild
betydelse härvid är den omständigheten, att förslaget skall granskas
af den tjänsteman, som för fastighetsboken, men äfven i den granskning,
som enskilda rättsägande få tillfälle att egna förslaget, ligger en garanti,
hvars värde ej bör underskattas. I öfrigt hafva så tydliga och utförliga

198

Enheterna
i fastighets
registret.

bestämmelser som möjligt meddelats till ledning vid förslagets upprättande,
och kommitterade hafva därför ej tvekat att föreslå, att äfven detta
arbete skall anförtros åt landtmätaren.

Nämnda bestämmelser, i det föregående delvis antydda, innefattas
dels i själfva författningsförslaget dels ock i därvid fogade anvisningar.
Bestämmelserna i författningsförslaget, för Indika en närmare redogörelse
här torde vara på sin plats, åsyfta att klargöra, hvilka fastigheter skola
såsom enheter upptagas i fastighetsregistret, och skola dessa bestämmelser
alltså så långt som möjligt tillämpas vid upprättandet af såväl ägoförteckningen
öfver tomterna och dess bihang tomtförändringslängden som
förslaget till fastighetsindelning. Såsom en enhet i fastighetsregistret skall
först och främst upptagas hvarje tomt i enlighet med rättsligt bestående
förhållanden. Innebörden af den för en tomts upptagande såsom en enhet
i fastighetsregistret sålunda angifna förutsättning har utvecklats i den förut
lämnade redogörelsen för ägoförteckningen öfver tomterna. Det material,
som vid upprättandet af denna ägoförteckning varit tillgängligt för landtmätaren,
torde äfven stå registerföraren till buds, därest han i något fall
skulle finna sig vara i behof däraf; eljest har han att följa sagda ägoförteckning,
register- eller öfversiktskartan samt magistratens beslut öfver
inkomna anmärkningar rörande ägoförteckningen och kartan. Inträffar
under tiden för upprättandet af ägoförteckningen och kartan eller under
fastighetsregistrets uppläggande någon sådan förändring som att ny tomt
tillkommer eller område uteslutes ur tomtindelning eller fastställelse meddelas
å beslut om ökning eller minskning i tomts område, skall byggnadsnämnden
därom lämna uppgift; har uppgiften ej kommit så tidigt, att den
beaktats vid upprättandet af ägoförteckningen och kartan, har registerföraren
att iakttaga densamma vid fastighetsregistrets uppläggande och
sålunda, allt efter som förändringen enligt förut angifna grunder är att
anse såsom rättsligt genomförd eller icke, antingen därefter lämpa redovisningen
af tomterna eller ock allenast införa förändringen i anteckningskolumnen
i vederbörande del af fastighetsregistret, tomtförändringslängden
äfvensom ägoförteckningarna öfver vägar, gator och dylikt samt öfver samfällda
områden därunder inbegripna.

Hvad angår de fastigheter, som icke äro att hänföra till tomter,
eller de i förslaget så kallade stadsngorna\ afser förslaget, att de ägor, som
vid landtmäteriförrättning utlagts för en fastighet eller eljest af ålder ansetts
tillhopa utgöra en fastighet, skola redovisas i enlighet med den gamla
indelningen. De äldre enheterna skola alltså, i den mån de bestå, bibe 1

Uttrycket »stadsäga» har valts för att beteckningen skall omfatta äfven fiskerier
samt verk och inrättningar.

199

hållas såsom sådana, ehvad de utgöras af ett skifte å marken eller af liera.

I detta afseende skiljer sig fastighetsregistret från ägoförteckningen öfver
ifrågavarande områden; i denna är nämligen hvarje skifte redovisadt för sig.
Men hafva dessa gamla enheter brutits sönder, så att till gränserna bestämda
delar af dem kommit i skilda ägares eller innehafvares hand eller blifvit särskilt
intecknade eller kommit att eljest särskilt häfta för fordran eller
annan rättighet, som icke besvärar de öfriga, eller att innehafvas den ena med
äganderätt, den andra med besittningsrätt, skall — i likhet med hvad som
gäller i fråga om nyssnämnda ägoförteckning — hvarje de! redovisas för
sig samt sålunda blifva en registerenhet. Något undantag från denna senare
regel, så att två eller dera områden, som skulle hvar för sig upptagas
såsom en enhet, dnge i stället sammanslås till en dylik, har icke
ansetts böra medgifvas. Behofvet af en sådan sammanläggning torde
understundom vara stort nog, särskild! för städerna själfva med afseende
å dem tillhöriga områden. Ett sammanläggningsförfarande kan emellertid
icke ordnas allenast genom administrativa föreskrifter, och då en lagstiftning
i ämnet rimligtvis bör afse jämväl fastigheter på landet och icke inskränkas
allenast till stadsägor, hafva kommitterade ansett sig icke i det
dem gifna uppdrag hafva anledning att utarbeta förslag till erforderliga
bestämmelser i detta ämne. Däremot har hinder icke funnits möta att
bereda vissa jordägare, som i allmänhet pläga innehafva större områden,
tillfälle att få dessa uppdelade i mindre enheter, förutsatt att de därom
göra framställning innan magistraten meddelar beslut rörande fastighetsindelningen
eller att hinder mot den ifrågasatta indelningen icke möter i
vissa i förslaget angifna afseenden.

Såsom enheter i fastighetsregistret skola enligt förslaget upptagas
äfven de tomter, som tillkomma efter registrets första uppläggande eller,
ehuru bildade därförinnan, först efter nämnda tidpunkt undergå sådan förändring,
att de uppfylla de för tomts registrering såsom enhet i det föregående
angifna förutsättningar. Hvad stadsägorna åter angår, afser förslaget
att registret äfven för framtiden skall redovisa dem i enlighet med
den indelning, som bestämts före registrets uppläggande; i den mån delning
därefter äger rum, komma de sålunda nybildade fastigheterna icke
att upptagas såsom nya enheter utan såsom delar af de äldre enheterna i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med redovisningen i jordregistret. Endast
i händelse efter fastighetsregistrets uppläggande område införlifvas med
staden eller något icke förut registreradt område torrlägges och af sådan
anläggning upptages i fastighetsregistret, skulle alltså nya stadsägeenheter
tillkomma. Från regeln att inom det registrerade området inga nya sådana
enheter bildas äro dock några undantag att anteckna. Om ett område ute -

200

slutes ur tomtindelning för annat ändamål än för att utläggas till gata
eller dylikt, kan det i allmänhet ej redovisas på annat sätt än såsom en
ny stadsägeenhet. Afstyckas ett område från två eller flera fastigheter
utan att vare sig disponeras för ändamål som nyss sagts eller indragas i
tomtindelning, bör val det område, som afstyckats från hvarje särskild
fastighet, redovisas såsom en utbruten del af'' stamfastigheten, men om
området före afstyckningen varit samfälldt för flera enheter eller delar
af flera enheter, som i fastighetsregistret upptagas å särskilda upplägg,
lär det ej därefter lämpligen kunna redovisas annat än såsom en
ny enhet, i likhet med hvad enligt jordregisterförordningen gäller beträffande
registrering af lägenhet, som afsöndrats från flera jordeboksenheter
eller delar däraf.1 Upphör gata, torg eller annan allmän plats att disponeras
för sitt förutvarande ändamål, och skall ej området ingå i tomtindelning,
måste det likaledes redovisas såsom stadsäga och upptagas såsom
ny enhet. I nu nämnda tre fall är det möjligt, att det nya stadsägeområdet
är afsedt att förenas med en förut befintlig stadsäga; kommer en
lagstiftning om sammanläggning till stånd, torde det böra tillses, att sammanläggning
äfven kan äga rum i fastighetsregistret, så att dylika, i regel
obetydliga områden icke behöfva upptagas såsom särskilda enheter. Ehuru
utan stöd af särskild lagstiftning i sådan riktning har ett slags sammanläggning
måst upptagas i förslaget, nämligen i fråga om områden, som
förvärfvats för järnväg. Enligt förordningen den 15 oktober 1880, innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under konkurs, gäller
beträffande enskild järnväg, att järnvägen i hela sin sträckning med därtill
hörande mark samt verkstäder och andra byggnader anses såsom en enda
sammanhörande fast egendom; att lagfart på en gång meddelas å hela
järnvägen, men att, om för utvidgning eller omläggning af järnväg, å
hvilken lagfart redan är beviljad, mark förvärfvas utöfver det ursprungliga
järnvägsområdet, sådan mark skall, sedan lagfart därå ägt rum, anses vara
med järnvägen förenad; samt att mark, som hör till järnvägen, ej må utan
Konungens tillstånd därifrån afsöndras. Kommitterade, som icke trott det
vara lämpligt att beträffande registreringen göra skillnad mellan de järnvägar,
Indika afses i nämnda förordning, samt statens järnvägar, hafva med
anledning åt dessa bestämmelser funnit det böra tillses, att det till en
järnväg hörande område i en stad, så vidt det ej utgöres af tomter, varder
upptaget som en enhet jämväl i fastighetsregistret, samt att fördenskull

Område, sony varit gemensamt för flera delar af samma enhet, kan däremot, då
sadana delar upptagas a gemensamt upplägg, efter afstyckning redovisas å upplägget för enheten
och skall därför ej behandlas såsom ny enhet.

201

hvarje icke till tomt hänförligt område, som efter registrets första uppläggande
förvärfvas för järnväg, afföres från den plats i fastighetsregistret,
där det förut varit upptaget, samt tillföres järnvägsområdet såsom en ökning
däri eller, om något till järnvägen hörande stadsägeområde förut icke
registrerats, upptages såsom eu ny stadsägeenhet. Hvad angår de tomter,
som höra till enskild järnväg, äro väl äfven de att anse såsom en del af
den. sammanhörande fasta egendom, som bildas af järnvägen, men då
fastighetsregistret bör kunna åskådligt och fullständigt upptaga tomtindelningen
och de förändringar, denna kan undergå, har det icke ansetts
lämpligt att i fastighetsregistret redovisa dylika tomter under annan rubrik
än öfriga tomter i staden ; deras samhörighet med järnvägsfastigheten utmärkes
emellertid genom hänvisningar från det ena stället i registret till
det. andra. 1 En ökning i stadsägeenheternas antal kan äfven äga rum
därigenom, att från eu enhet, som består af två eller flera särskilda skiften,
ett sådant skifte i sin helhet afstyckas eller eljest genom landtmäteriförrättning
afskiljes. De särskilda skiftena hafva redan från början såväl å
kartan som i handlingarna hvar sin beteckning; att behandla ett skifte såsom
stamfastighet för ett annat eller samtliga såsom delar af eu enhet synes därför
icke vara lämpligt. Ett ytterligare fall, då ett område måste upptagas såsom
ny enhet, föreligger, om till tomt hörande andel i samfälld mark varder
utbruten. Att i detta fall, som visserligen torde vara ganska sällsynt,2
redovisa det utbrutna området å upplägget för tomten later sig icke o-öra..3

Till ett väl ordna dt fastighetsregister hör icke blott att all ‘mark Registerefter
gifna indelningsgrunder upptages med sådan noggrannhet, att hvarken beteckningar
luckor eller dubbelföringar kunna förekomma, och att registret är i stånd “/cT aldra
att .redovisa skeende förändringar, utan att dess öfverskådlighet däraf störes; områAenregistret
måste jämväl upptaga de särskilda fastigheterna under distinkta
och lätthandterliga beteckningar. Till upplysning om nuvarande system —
eller , rättare brist på system — i sättet för betecknande af stadsfastigheter
har i inledningen anförts ett stort antal exempel på fastighetsbeteckningar,

Till lättnad vid arbetet med upprättandet af förslag till fastighetsindelning bär
föreslagits att ofvan anförda bestämmelser om redovisande af järnvägsområde skola i tillämpliga
delar iakttagas redan vid upprättandet af ägoförteckningen öfver stadsägorna.

2 Jfr den speciella motiveringen för § 22.

3 Det förhållande, att ett område, som i själfva verket endast utgör en adpertinens
till en fastighet, i fastighetsregistret upptages såsom en enhet, föreligger äfven beträffande
jord, som är oskiljaktigt förenad med tomt. Att sådan jord skall redovisas som en enhet
följer af bestämmelserna om upprättande af förslag till fastighetsindelning och sådan indelnings
fastställande. I bada fallen kan samhörigheten mellan tomten och den därmed förenade
jord upplösas; därför fordras i sistnämnda fall särskildt medgifvande men i det ofvan i texten
angifna afstyckning.

26—09030S Fastighetsregisterkommitténs bet.

202

hämtade från respektive städers fastighetsböcker. Att beteckningar af så
otymplig form icke lämpa sig för ett öfversiktligt fastighetsregister är påtagligt;
redan det utrymme, de ofta nog kräfva, gör dem mindre bekväma.
An märk n i rysvärd t är äfven att de endast undantagsvis lära användas
i det dagliga lifvet; i stället för de omständliga beteckningarna i
de rättsliga dokumenten begagnar man i samtal och äfven i skrift adressnummer
eller, hvad angår stadsägor, som förenats till en egendom, ett
särskildt bildadt namn. Rätt vanligt är därjämte, att hus eller gård betecknas
genom angifvande af namnet på nuvarande eller någon föregående
ägare eller ock dess nuvarande eller tidigare användning. Nu nämnda, i
det dagliga lifvet förekommande beteckningar kunna dock erhålla endast
en begränsad och tillfällig användning; ändring i adressnumrering är långt
ifrån sällsynt och ombyte af namn på stadsägor, särskildt där namnet ej
fått häfd för sig, följer ofta af en förändring i äganderätten. Obebyggda
stadsägor hafva sällan något egentligt namn. Till bristerna i det nuvarande
officiella beteckningssättet hör vidare, att de åsätta beteckningarna tid efter
annan förändras, så att t. ex. en tomt, som betecknats med visst nummer,
till följd af ny tomtindelning och stundom äfven utan sammanhang med
sådan erhåller annat nummer eller ett i tomtbeteckningar ingående kvartersnamn
ändras. Dylik förändring kan ju ej helt undvikas; upptages den
i ett officiellt och lätt tillgängligt register, torde dock den risk för förväxling,
som onekligen är förenad med förändringen, reduceras till en sådan
obetydlighet, att den med iakttagande af vanlig omtanke kan undvikas.

Enligt det katasterinässiga systemet för beteckningar bör hvarje
fastighet utmärkas med en siffra eller en bokstaf, eventuellt med flera
siffror eller bokstäfver i förening eller med en kombination af siffror och
bokstäfver. Förslaget har upptagit detta system; de fastigheter, hvilka såsom
enheter upptagas i fastighetsregistret, skola, ehvad de utgöras af tomter eller
af stadsägor, betecknas med nummer eller af nummer med tillägg af littera.

Beträffande tomter hafva af ålder allmänt tillämpats två skilda metoder
för numreringen; än har denna skett i löpande följd för staden i dess helhet
eller för viss större stadsdel (församling eller dylikt) än åter särskildt för
hvarje kvarter. Så länge numrering efter den förra ordningen tillika kan
göra tjänst såsom adressnumrering, kan den möjligen vara lämplig, åtminstone
för smärre samhällen som sakna egentlig kvartersindelning, men kommer
en rubbning i äldre indelning till stånd, så att antingen en förskjutning i
numreringen måste ske eller ock en nytillkommen tomt får ett afsevärdt
högre nummer än de bredvidliggande, leder denna metod snarast till förvirring.
Den andra metoden eller särskild numrering för hvarje kvarter
är i allmänhet att föredraga; den inordnar tomten i en högre enhet, kvar -

teret, och eu rubbning af numreringen inom ett kvarter berör icke tomterna
i andra kvarter. Äfven en sådan rubbning inom kvarteret kan
mången gång undvikas; förslaget anvisar i enlighet med gängse praxis den
utväg att vid delning af tomt låta hvarje nybildad tomt behålla den odelade
tomtens nummer med tillägg af littera (A, B, C och så vidare) samt
att vid sammanläggning af tomter till eu beteckna denna med de förutvarande
tomternas nummer i förening (t. ex.: n:r 1, 2). Det har stundom
förekommit att vid styckning af tomt delarna eller de nya tomterna betecknas
med det gamla numret med tillägg af ett bråktal (t. ex. 871/s)
eller att en af de nya tomterna betecknas med det gamla numret oförändradt,
den eller de andra med nya nummer; båda dessa utvägar
synas mindre lämpliga. Ej heller bör årtalet för tomtregleringen få ingå
i beteckningen. Koinmitterade hafva emellertid icke trott sig böra föreskrifva
att, där numrering skett i löpande följd, denna ordning skall utbytas
mot numrering kvartersvis; härigenom skulle utan egentligt nödtvång
antalet olika beteckningar för en tomt komma att ökas, hvilket
kunde medföra olägenheter ej blott vid öfvergången utan äfven för framtiden.
Skulle nummer ej alls hafva användts, måste däremot sådana åsättas
i samband med kartans upprättande. Tomtbeteckningen kommer äfven
att göra tjänst såsom registerbeteckning eller, där numreringen ej skett i
fortlöpande följd för staden i dess helhet, att ingå i registerbeteckningen;
i det senare fallet utgöres registerbeteckningen af tomtens nummer, fogadt
vid namn eller annan beteckning å den del af staden, för hvilken numreringen
skett, sålunda kvarter, rote, församling eller dylikt. I större
städer är det icke sällsynt, att samma namn användes för betecknande af
olika stadsdelar, särskilt kvarter; då detta naturligtvis lätt nog kan leda
till förväxling, föreslås att vid fastighetsregistrets uppläggande skall tillses,
om ändring erfordras beträffande namn eller annan beteckning å
kvarter eller däremot svarande del af stad.

Hvad stadsägorna angår, kommer registerbeteckningen för enheterna
att utgöras af nummer; består en stadsägeenhet af två eller flera skilda
områden på marken, skall den betecknas med ett motsvarande antal nummer.
Uppkommer ej ny enhet genom delning af stadsäga eller genom
afstyckande af visst område af stadsäga, skall hvarje ny fastighet betecknas
med enhetens nummer jämte en eller flera bokstäfver. Delas stadsägan
n:r 20 i tre lotter, skola alltså dessa betecknas n:ris 20 A, 20 B och 20 C.
Delas därefter stadsägan n:r 20 A i två nya lotter, skola dessa i registret
upptagas under n:ris 20 D och 20 E. Afstyckas ett område från stadsägan
n:r 20 C för att bilda ny stadsäga, betecknas denna såsom stadsägan
n:r 20 F; stamfastighetens registerbeteckning förändras härvid ej. Har

204

stadsägan en beteckning, hvari flera nummer ingå, komma dessa vid delning
af stadsägan att jämte tillagda bokstäfver bilda registerbeteckning
för delarna, så vida nämligen ej delarna sammanfalla med områden, som
hafva hvar sitt nummer. Stadsägan n:r 8, 25 består af två områden, n:r 8
och n:r 25. Delas stadsägan i två lotter på sådant sätt, att mark af båda
områdena ingår i hvardera lotten, kallas lotterna n:r 8, 25 A och n:r 8, 25 B;
utgöres däremot ena lotten af området n:r 8, den andra af området n:r 25,
komma de att betecknas såsom n:r 8, resp. n:r 25. Afstyckas från stadsägan
n:r 8, 25 ett område, som t. ex. utgör en för stadsägan utbruten
lott i samfälld mark,1 betecknas det såsom stadsägan n:r 8, 25 A; ingår
den afstyckade ägovidden i området n:r 8, kallas den efter afstyckningen
stadsägan n:r 8 A; afstyckas därefter mark, som ingår i området n:r 25,
skall den afstyckade marken erhålla beteckningen n:r 25 A. 1 2 1 dessa fall

sker ej någon ändring i stamfastighetens registerbeteckning. Afstyckas
däremot området n:r 25 i sin helhet, behandlas såväl detta som området
n:r 8 på samma sätt, som om stadsägan genom landtmäteriförrättning
blifvit sålunda fördelad i två lotter. De två områdena redovisas alltså
såsom om de från början varit åtskilda, d. v. s. såsom enheter, betecknade
med n:r 8, resp. n:r 25. Afstyckas ett område, som är samfälldt
för flera fastigheter, skall det, om stamfastigheterna utgöra skilda enheter
eller ingå i skilda enheter, själft bilda ny enhet med nytt nummer;
äro stamfastigheterna delar af samma enhet, får det utbrutna området
däremot till registerbeteckning enhetens nummer jämte en eller flera
bokstäfver. Nytillkommande enhet skall naturligtvis erhålla lägsta lediga
nummer, såvida enheten ej utgöres af område, som förut har särskilt
nummer; utbrutna lotter och afstyckade områden få i den ordning,
hvari de införas i registret, närmast lediga littera efter vanlig bokstafsföljd,
hvarvid iakttages att, där inom en enhet alla bokstäfver kommit till
användning, de fastigheter, som därefter tillkomma, betecknas med flera
bokstäfver (AA, AB, ÄC o. s. v.). Jämte den eller de bokstäfver, som begagnas
för betecknande af utbrutna lotter eller afstyckade områden, upptager
registret den odelade fastighetens beteckning; man har af denna anledning
icke ansett nödigt att beteckna lotter, som utbrytas ur en fastighet med viss
bokstaf (t. ex. stadsägan n:r 18 A), med denna bokstaf jämte en särskild för

1 Enligt ett af kommitterade framlagdt förslag till lag om afstyckning af sådant område
i stad, som ej ingår i tomtindelning, skall område, som afstyckas, utgöra en sammanhängande
ägovidd.

2 Gifvetvis bör det dock ej få förekomma, att en stadsäga betecknas med n:r 8 A, en
annan med n:r 8, 25 A, utan skall här tillämpas regeln att en redan använd littera ej må
ånyo användas inom samma enhet.

hvarje nybildad fastighet, utan låtit hvarje sådan fastighet såsom tillägg till enhetens
nummerbeteekning erhålla speciell litterabeteckning efter löpande följd.

För att ej användande af allt för höga nummer skall behöfva ifrågakomma,
har det ansetts böra medgifvas, att i stad, som är delad i flera
församlingar, numreringen må ske församlingsvis, om det pröfvas lämpligt.

Områden, som vid landtmäteriförrättning afsatts för delägares gemensamma
behof och fortfarande för sådant ändamål disponeras, eller som
eljest vid sådan förrättning lämnats oskiftade, samt vägar, gator, torg och
andra allmänna platser eller vattenområden eller särskilda delar af områden,
som nu nämnts, betecknas med bokstäfver ur lilla alfabetet.

I fråga om ordningen för registerbeteckningarnas åsättande gäller Beteckninenligt
förslaget, hvad först tomterna angår, att byggnadsnämnden i dengart''ånde.Sat
förteckning öfver tomterna i staden, som den, på sätt förut omnämnts, har
att lämna vid arbetets början, tillika skall införa förslag till beteckning å
de i förteckningen redovisade tomter, hvilkas dittillsvarande beteckning icke
öfverensstämmer med de nya stadgandena eller eljest — t. ex. på grund af
upprepad användning af samma kvartersnamn — anses böra ändras. Tomternas
beteckningar utsättas å kartan i enlighet med byggnadsnämndens uppgift
eller, där nämnden föreslagit ändrad beteckning, i enlighet med förslaget.

De å kartan upptagna — gällande eller föreslagna — beteckningar skola
jämväl användas i ägoförteckningen öfver tomterna samt komma att jämte
denna förteckning och de anmärkningar, som må hafva framställts mot
ägoförteckningen, vare sig i fråga om tomtbeteckningar eller i andra afseende^
till sist under magistratens pröfning. I fastighetsregistret skola
naturligtvis de af magistraten fastställda beteckningarna å tomterna användas.
Äfven för tomter, som genom ny tomtindelning eller förändring
i förut bestående tomtindelning tillkomma efter fastighetsregistrets första
uppläggande, skall beteckning åsättas af magistraten;1 det säger sig själft
att beteckningar, som i sådant fall åsättas, skola vara af samma beskaffenhet
som de, hvilka åsättas i sammanhang med registrets uppläggande.

Beteckningarna å stadsägorna kunna icke, såsom tomtbeteckningarna,
byggas å äldre beteckningar utan måste nyskapas. Början härmed göres
vid upprättandet af register- eller öfversiktskartan. Landtmätaren utmärker
hvarje område af sagda beskaffenhet med särskildt nummer å kartan, och
under samma nummer upptages området i ägoförteckningen öfver dylika
områden samt i förslaget till fastighetsindelning inom stadsägeområdet.

Att flera områden utgöra en fastighetsenhet utmärkes just därigenom, att
i sagda förslag deras nummer sammanföras. Beteckningarna fastställas af

1 Jfr förslaget till kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen den 31 augusti
1907 angående bestämmelser i fråga om behandling af förslag till stadsplan och tomtindelning.

206

magistraten i sammanhang med fastställelsen å själfva förslaget. Därest
det efter fastighetsregistrets upprättande skulle blifva nödigt att begagna
ägoförteckningen eller andra förrättningshandlingar, är det gifvetvis af stor
vikt att nummerbeteckningen i fastighetsregistret ej afviker från den utaf
landtmätaren använda. Skulle magistraten finna, att ett område bör delas i
flera fastigheter, eller att flera, med särskilda nummer betecknade områden,
som ligga intill hvarandra, böra anses såsom en fastighet, är det alltså i allmänhet
ej lämpligt att låta en förskjutning i numreringen efter hela linjen äga
rum, utan torde det vara bättre, i det förra fallet att bryta nummerföljden och
använda nästa lediga nummer samt i det senare att låta en fastighet, som består
af ett sammanhängande område, betecknas med två nummer i förening.

Tillkomma nya enheter därigenom att område uteslutes ur tomtindelning
eller afstyckas från flera fastigheter eller afföres från ägoförteckningen
öfver vägar, gator och dylikt eller förvärfvas för järnväg eller
för tomt utbrytes ur samfällighet, skall magistraten likaledes fastställa
nummerbeteckning för enheten; att i hvarje fall nästa lediga nummer skall
komma till användning säger sig själft. Delas en fastighet, som består af
flera områden, genom skiftesförrättning eller afstyckning på sådant sätt, att ett
dylikt område i sin helhet kommer att bilda en särskild fastighet, behåller den
sålunda tillkomna nya enheten sitt gamla nummer; här behöfs följaktligen ej
någon magistratens fastställelse af registerbeteckning för en stadsägeenhet.

CJ o o o o

Ej heller har magistraten att särskildt pröfva registerbeteckningarna
å de fastigheter, som bildas genom delning eller afstyckning inom en
enhet; dessa beteckningar tillkomma så att säga automatiskt vid fastigheternas
införande i registret.

Beteckningarna å samfällda eller eljest oskiftade områden samt å
vägar, gator och dylikt åsättas, så vidt angår fastighetsregistrets första
uppläggande, af den landtmätare, som upprättar register- eller öfversiktskartan.
Någon fastställelse af dessa beteckningar är icke ifrågasatt; kommer
till följd af den granskning, som magistraten har att egna kartan samt
ägoförteckningar och öfriga handlingar, något område, som landtmätaren
upptagit såsom oskiftadt eller såsom väg, gata eller dylikt, att redovisas på
annat sätt, får det naturligtvis ändrad beteckning, men för öfriga områden
af sagda beskaffenhet bör någon ändring i beteckningen ej däraf föranledas.

För områden, som vid skiftesförrättningar efter fastighetsregistrets
första uppläggande afsättas för delägares gemensamma behof eller eljest
lämnas oskiftade, samt för vägar, gator, torg och dylika allmänna platser,
som tillkomma efter nämnda tid, måste däremot litterabeteckningar åsättas
af registerföraren, där ej, hvad angår område som utlägges till gata eller
dylikt, detsamma på grund af sin belägenhet lämpligen kan i ägoförteck -

207

ningen redovisas såsom en tillökning i annat område af samma beskaffenhet,
i hvilket fall beteckningen å sistnämnda område varder gemensam
och den speciella beteckning, som under afstyckningen eller eljest åsatts
det nytillkomna området, i sammanhang med föreningen faller bort.
Härvid bör gifvetvis i hvarje fall användas den bokstaf eller, där flera
bokstäfver måste användas, den sammanställning af bokstäfver, som efter
vanlig ordningsföljd kommer närmast efter senast åsätta beteckning af
samma slag. I skifteshandlingar och på kartor plägar för gemensamt
behof undantaget område betecknas med en bokstaf ur lilla alfabetet; det
kunde väl vara önskvärdt, att därtill kunde användas samma beteckning,
som skall åsättas resp. område i fastighetsregistret, men då öfverensstämmelse
härutinnan icke är oundgängligen nödvändig och för dess åstadkommande
skulle fordras eu del anordningar, som kunde både blifva besvärliga''
och i vissa fall gifva mindre goda resultat, har någon föreskrift i
sådan riktning ansetts ej böra meddelas.

1 de registerbeteckningar, som enligt förslaget skola åsättas, komma
sålunda ej att ingå några namn, så vidt ej, hvad tomtbeteckningarna angår,
dessa skola bildas af namn å kvarter eller däremot svarande stadsdel jämte
ett nummer. För att ej känningen med äldre förhållanden skall gå förlorad,
har det emellertid ansetts nödigt att fastställda eller eljest vid tiden
för fastighetsregistrets uppläggande brukliga namn och andra beteckningar
upptagas i fastighetsregistret och de förrättningshandlingar, som jämte
register- eller öfversiktskartan skola ligga till grund för registret. Men
härvid har man funnit sig ej kunna stanna. Det säger sig själft, att användningen
af registerbeteckningarna varder tämligen begränsad, och att
vid sidan af dem särskilda namn alltjämt komma att begagnas. Ivommitterade
hafva trott det vara ändamålsenligt att, i den mån dylika namn
kunna anses behöfliga eller åtminstone äro mera vanligt förekommande,
bereda dem ett slags sanktion, hvarigenom de ock varda upptagna i fastighetsregistret.
Det föreslås sålunda, att för fastighet, som ej ingår i tomtindelning.
d. v. s. stadsäga, samt för tomt inom s. k. villakvarter särskildt
namn på begäran af ägaren må kunna fastställas, om fastigheten förut saknar
fastställdt namn eller förutvarande namn kan föranleda förväxling eller väcka
anstöt. Genom offentlig kungörelse skall magistraten bereda vederbörande
ägare 1 tillfälle att få särskildt namn fastställdt i sammanhang med fastighetsregistrets
uppläggande; inkommer ägaren med förslag å namn, skall

1 Bestämmelsen om rätt för fastighetsägare att begära fastställande af särskildt namn
har ansetts ej böra utsträckas till tomträttshafvare, då de namn, som skola åsättas, böra
erhålla stadigvarande och ej allenast tillfällig betydelse. Önskar tomträttsinnebafvare erhålla
särskildt namn fastställdt å s. k. villatomt, bör han alltså därtill söka tomtägarens medverkan.

Särskilda
namn å
fastigheter
och andra
områden.

*208

Namn å
gator, vägar
o. d.

Beteckningarnas

utmärkande
å karta.

Hvem skall
föra fastighetsregistret? -

det föreslagna namnet fastställas, om det ej är af beskaffenhet, som nyss
sagts. Uppkommer fråga om fastställande af namn utan samband med
uppläggande af fastighetsregister, har det likaledes ansetts böra tillkomma
magistraten att meddela fastställelsen.

Namn å gator, torg eller dylika allmänna platser torde för närvarande
i allmänhet åsättas af stadsfullmäktige resp. allmän rådstuga. Någon
ändring i förut tillämpad ordning därutinnan är ej åsyftad. Namnen å
vägar hafva ej på långt när samma intresse som gatunamnen men böra
dock upptagas i fastighetsregistret. Då det väl ej torde förekomma, att namn
å vägar formligen fastställas, gäller det alltså att tillse, att de namn, som
införas i registret, äro allmänt vedertagna.

Förut har framhållits önskvärdheten däraf, att de nummerbeteckningar
å stadsägeområden, som åsättas vid upprättandet af register- eller
öfversiktskarta, så vidt möjligt ej ändras vid den fastställelse, som magistraten
har att meddela. Detsamma gäller naturligtvis i viss mån äfven
om beteckningarna å tomterna. Att hvarje förändring skall kunna undvikas,
torde man dock ej hafva rätt att vänta; särskildt lärer det kunna
ifrågakomma, att ett eller annat i registerbeteckning å tomter ingående
kvartersnamn behöfver ändras. Jämväl är att förvänta, att magistraten
någon gång fastställer annat namn å stadsäga än det, som användts under
förarbetena till registret. Det har därför ansetts böra föreskrifvas, att
nummer å tomter och öfriga fastigheter samt de fastighetsnamn, hvilkas
utsättande å kartan öfverhufvud kan ifrågakomma, icke skola därå utmärkas
annat än provisoriskt, t. ex. med blyerts, innan de varit föremål för
pröfning af magistraten.1

Hvad fastighetsregistrets uppläggande och förande angår, kunde ju
ifrågasättas, om icke detta arbete borde verkställas af samma myndighet,
som för jordregistret, eller af förste landtmätaren i resp. län — för Stockholms
stad sålunda af förste landtmätaren i Stockholms län. Praktiska
skäl, ej minst hänsyn till registrets större tillgänglighet för allmänheten
i de särskilda städerna och den lättare förbindelsen mellan registerföraren
och vederbörande stadsmyndigheter, tala emellertid för att registret föres
i orten samt genom tjänsteman i staden, och synes något undantag härutinnan
ej böra ifrågakomma för de städer, i hvilka förste landtmätarna
hafva sin tjänstgöringsort. Förslaget innehåller därför såsom hufvudregel,
att registret skall föras i resp. städer. Då emellertid i stad, som lyder
under landsrätt, svårighet kan förefinnas för erhållande därstädes af lämp 1

I fråga om efteråt tillkomna beteckningars utsättande å register- eller öfversiktskarta
hänvisas till den speciella motiveringen för § 63.

20!»

lig registerförare, liar det medgifvande ansetts böra lämnas, att registret
för sådan stad må under de villkor Konungen föreskrifver föras af förste
landtmätaren i länet. Jämväl för sådant fall skall emellertid enligt förslaget
ett exemplar af fastighetsregistret med dess bihang tillika med ett
exemplar af register- eller öfversiktskartan finnas att tillgå i staden.1

Enligt förslaget tillkommer det Konungen att på framställning af
staden förordna, hvilken stadens tjänsteman skall vara registerförare. Denna
bestämmelse har föreslagits för att vinna säkerhet för att registrets förande
kommer att anförtros tjänsteman, som därför är lämplig och har
sådan anställning, att täta personombyten ej skola ifrågakomma. Af
sistnämnda skäl bär registerföringen ej ansetts böra uppdragas åt byggnadsnämnden
eller ledamot däraf såsom sådan.

Enär registrets förande kräfver mera ordning och noggrannhet än
teknisk fackutbildning, hafva några särskilda kvalifikationer hos registerföraren
ej ansetts böra föreskrifvas. Visserligen fordras teknisk utbildning
för en del med registrets förande förknippade göromål, såsom utmärkande
å kartan af timade förändringar, meddelande af utdrag af karta samt eventuellt
verkställande af mätningar, men då för dessa ej så ofta förekommande
göromål särskildt biträde bör kunna beredas registerföraren, har
det allenast stadgats, att, om fastighetsregistret föres af annan än i ägomätning
kunnig person, staden är skyldig bereda registerföraren tekniskt
biträde vid de göromål, där sådant erfordras, samt i öfrigt ej uppställts
särskildt kraf på teknisk utbildning hos registerföraren. Härför talar jämväl
den omständighet, att, där i stad finnes anställd särskild mätningsman
och registrets förande anförtroddes åt denne — såsom helt visst ofta blefve
följden, om teknisk utbildning kräfdes hos registerföraren — den fördel i
fråga om kontroll, som i viss mån vinnes därigenom att mätningsman och
registerförare äro skilda personer, komrne att saknas.

Har man således med afseende å registerföraren icke uppställt fordran
på teknisk utbildning, kunde ju ifrågasättas, om man icke borde fordra
juridisk sådan, särskildt erfarenhet i fråga om fastighetsbokföring. De
frågor vid registrets förande, där dylik utbildning kunde vara till gagn,
hafva emellertid icke synts vara af beskaffenhet att föranleda uppställande
af bestämd fordran på sådan utbildning hos registerföraren, helst i sådant
fall följden nog blefve den att i mindre städer registret ofta komme att
föras af den ledamot af rådstufvurätten, som för fastighetsboken, hvilket
likaledes skulle vara mindre lämpligt.

1 Jfr nedan s. 226.

27—090308 Fastighetsregisterkommittens bet

210

Förslaget innehåller därför endast, att registret skall föras af magistratsperson
eller annan tjänsteman i stadens tjänst. Häri ligger ej att
Konungen skall vid hvarje ombyte af tjänstinnehafvare pröfva registerförarens
kompetens, utan har det ansetts att Konungen skall bestämma, med
hvilken tjänst registerföringen, som ej ens för de största städerna torde kräfva
en persons hela arbetskraft, skall vara förbunden. Där ej omständigheterna
medgifva, att registerföringen uppdrages åt vare sig annan lagfaren magistratsperson
än den, som har att föra fastighetsboken, eller annan i mätning
förfaren person än stadens mätningsman, synes det vara lämpligt att bestyret
anförtros den tjänsteman, som förrättar mantalsskrifning i staden. Har
såsom kompetensvillkor för viss tjänst, hvarmed registerföringen skall förenas,
uppställts juridisk utbildning eller ock sådan utbildning, som erfordras
för mätningsman i stad, torde ej annan åtgärd erfordras än att det tillses,
att tjänsten lämnar tid öfrig för dess innehafvare att bestrida registerföringen
samt, om tjänsten indrages eller omregleras, framställning i god
tid göres hos Konungen om registerföringens förenande med annan tjänst.
Eljest måste det tillses såväl att innehafvare af tjänsten kan anses kompetent
för registerföringen som ock att den äfven för framtiden kommer att besättas
med kompetent person.

Föreslår stad hos Konungen att registerföringen förenas med tjänst,
för hvilken förfarenhet i ägomätning ej är nödig, bör ansökningen vara åtföljd
af uppgift om den ordning, i hvilken erforderligt tekniskt biträde skall
lämnas. Finnes ej i stad anställd särskdd mätningsman, torde vara lämpligast
attcregisterföraren får anlita distriktslandtmätare eller annan landtmätare.

Åt i stad anställd registerförare bör bestämmas arfvode till sådant
belopp, att registerföraren kan egna erforderlig tid till registrets ordentliga
förande, därvid hänsyn särskilt bör tagas till den för registerföraren
i förslaget stadgade skyldighet att minst en timme en dag i veckan vara
å ämbetslokalen tillgänglig för att gå allmänheten tillhanda i till tjänsten
hörande ärenden. Där Konungen medgifver, att för stad, som lyder under
landsrätt, registret föres af förste landtmätaren i länet, torde i samband
därmed böra afgöras, huruvida staden skall utgifva ersättning för det ökade
arbete och de kostnader, registrets förande kommer att medföra för den
å landtmäteri kontoret anställda personal. Vare sig fastighetsregistret föres
af tjänsteman i stadens tjänst eller af förste landtmätaren, bör i allmän
författning bestämmelse tillika meddelas, i hvad mån registerförare må vara
berättigad att af enskilda erhålla lösen för utdrag af registret, äfvensom om
beloppet af den stämpelafgift, som för dylika expeditioner torde böra utgå.1

1 Se kommitterades förslag till kungörelser om ändring i gällande förordningar om
expeditionslösen och om stämpelafgiften.

211

Fastigheterna i stad äro af två hufvudslag nämligen tomter och
öfriga fastigheter eller de så kallade stadsägorna. För att en fastighet
skall kunna rubriceras såsom tomt måste den ingå i tomtindelning, vare
sig fastställd eller af ålder bestående; att den är obebyggd eller rent af
användes för helt annat ändamål än tomter i allmänhet, t. ex. såsom offentlig
park, lekplats eller marknadsplats, har härvid ej något att betyda.
A andra sidan måste smärre bebyggda lägenheter, som ligga inom ett
nät af gator och i allo te sig såsom tomter, dock redovisas såsom stadsägor,
så snart de ej ingå i fastställd eller af ålder bestående tomtindelning.
Till stadsagor äro vidare att hänföra andra större eller mindre jordlotter,
fiskerier samt verk och inrättningar, där de äro att anse såsom fast egendom,
sålunda i vissa fall äfven om de äro belägna å annans grund.

En tomt, som till sina gränser öfverensstämmer med gällande tomtindelning,
undergår i allmänhet ej några förändringar; i hvarje händelse
äro sådana jämförelsevis sällsynta. De uppgifter, som ett fastighetsregister
bör innehålla om en tomt, äro i följd häraf ej heller underkastade många
förändringar.

Hvad stadsägorna åter angår äro dessa till stor del af samma egenskap
som jordegendomar på landet. De kunna därför vara föremål för en
mängd förändringar såsom skiften, afstyckningar, ägoutbyten; de kunna
ock vinna tillökning i ägovidd genom delning af samfälld mark. Särskildt
om de ligga i närheten af stadens planlagda område, kunna de själfva
indragas i tomtregleringar, utstyckas till gator eller eljest få en helt annan
användning än som öfverensstämmer med deras föregående indelning.
Nämnda förhållanden föraideda gifvetvis, att fastighetsregistret kommer att
upptaga en mängd successiva anteckningar rörande stadsägorna.

Med hänsyn till nu anmärkta skiljaktigheter måste fastighetsregistret
till uppställning och innehåll blifva väsentligen olika allt efter som det
omfattar det ena eller andra slaget af fastigheter. Enligt förslaget skall
också registret bestå af två hufvuddelar, en för tomter och en för stadsägor.
Den förra afdelningen kallas i förslaget tomtbok; för den senare
föreslå kommitterade — om ock med någon tvekan1 — benämningen jordebok.
Båda benämningarna återfinnas i gällande förordning angående mantalsskrifning,
ehuru, såsom i inledningen framhållits, tomt- och jordeböcker
för närvarande endast undantagsvis finnas för städerna.

Såsom bihang till fastighetsregistret komma, på sätt förut nämnts,
enligt förslaget att föras tomtförändringslängden äfvensom ägoförteck O

c> o o o

ningarna öfver områden, som vid landtmäteriförrättning undantagits för

1 Särskildt för de fall, då sådan jordebok skall föras för ort, för hvilken fastigheterna
förut upptagits i kronans jordebok.

fastighets

registrets

särskilda

delar.

212

Registrera i
af föränd
ringar.

delägares gemensamma behof eller eljest lämnats oskiftade, samt öfver
vägar, gator och dylikt. Skälen härför äro likaledes tidigare angifna.1

Då fastighetsregistret afser att lämna en öfverskådlig bild af fastighetsförhållandena
sådana de te sig icke allenast vid tiden för registrets
första uppläggande utan äfven, så vidt möjligt, vid hvarje senare tidpunkt,
är det en angelägenhet af största vikt, att registret upptager timande förändringar
och jämväl i öfrigt kan innehålla föreliggande nya uppgifter angående
registrerade fastigheter, såsom t. ex. resultatet af tid efter annan
verkställda tomt mätningar. Förändringar, som bero på uppodling eller
annan ändring i brukningssättet, kan fastighetsregistret i likhet med jordregistret
för landet icke redovisa. Då nyare mätningshandlingar saknas
för betydande delar af stadsägeområdena samt de uppgifter om stadsägornas
fördelning i särskilda ägoslag, som möjligen på annat sätt kunde anskaffas,
skulle ställa sig allt för dyra och dessutom snart nog skulle befinnas
föråldrade, kommer fastighetsregistret öfver hufvud taget icke att meddela
några uppgifter i sådant hänseende. Däremot har fastighetsregistret att
redovisa förändringar, som röra fastighetsindelning eller beteckningar eller
annat förhållande, hvarom anteckning skolat ske i fastighetsregistret. Förändringarnas
antecknande tillkommer registerföraren; huru han därvid har att förfara
framgår af utförliga stadganden i författningen och särskilda anvisningar.
I detta sammanhang synes endast nödigt att lämna en redogörelse för den
ordning, hvari förändringarna skola bringas till registerförarens kännedom.

Fastställande af ny tomtindelning eller af ändring i förut (fastställd
eller af ålder) bestående tomtindelning tillkommer Konungens
befallningshafvande eller, undantagsvis, Konungen. Enligt särskild författning1
2 skall beslutet af Konungens befallningshafvande — till hvilken
Konungens beslut i dylika ärenden lära öfverlämnas för vederbörandes förständigande
— tillställas magistraten; på denna myndighet ankommer det
att om beslutet underrätta registerföraren för verkställande af de införingar
i fastighetsregistret eller tomtförändringslängden, som föranledas af den
nya eller ändrade tomtindelningen. I tomtförändringslängden skall anteckning
ske i fall, då deri administrativa indelningen ej sammanfaller med
den rättsliga.3 I dylika fall fordras för att de olika indelningarna skola
komma i öfverensstämmelse i allmänhet en ytterligare åtgärd, nämligen

1 Se ofvan s. 196 f.

2 Se förslag till kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen
den 31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga om behandling af förslag till stadsplan
och tomtindelning.

8 Jfr ofvan s. 164.

213

att rätten lämnat medgifvande till tomtbildningen eller, där från fastighet,
som ej tillhör staden, mark skall afstyckas för att utläggas till gata
eller dylikt, att lagfart å marken beviljats för staden; skyldigheten att, när
den ifrågavarande åtgärden vidtagits, därom underrätta registerföraren tillkommer
i det förra fallet rådstufvurätten,1 i det senare den nämnd, som
förvaltar stadens fastigheter.

Då område — vare sig hel fastighet eller del däraf — förvärfvats i
enlighet med bestämmelserna om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof eller om ändring eller utrifning af vattenverk samt lagfart å
fånget beviljats, skall underrättelse därom meddelas registerföraren, likasom
ock då lagfart i den för lagfart å järnväg stadgade ordning beviljats å
område, som annorledes än genom expropriation förvärfvats för enskild
järnväg. Underrättelsen meddelas af domstolen i orten så snart lagfart
beviljats eller, hvad angår område, som å annan ort än där lagfart å enskild''järnväg
äger rum förvärfvats för sådan järnväg, uppgift om lagfarten
i stadgad ordning meddelats sagda domstol. Då allenast eu del af en
registrerad fastighet sålunda förvärfvats, föreligger en fastighetsbildning,
som måste blifva föremål för registrering. Sådan måste ock ske, då eu
fastighet i sin helhet förvärfvats för att utläggas till gata, torg eller dylik
allmän plats eller då den förvärfvats för järnväg, i den senare händelsen
på grund af de tidigare omnämnda bestämmelserna, enligt hvilka en järnvägs
hela område bör redovisas såsom en enda sammanhörande fast egendom.
I andra fall, då fastighet i sin helhet exproprierats, lärer däraf ej
föranledas någon anteckning i fastighetsregistret; att gifva en undantagsbestämmelse
för sådana, helt säkert sällan förekommande fall har emellertid
ej ansetts påkalladt.

Då magistraten utan sammanhang med uppläggande af fastighetsregister
åsatt ny eller ändrad beteckning (namn eller registerbeteckning)
å fastighet, skall magistraten därom lämna registerföraren underrättelse;
redan innan beslut i sådant ärende meddelas, skall för öfrigt magistraten
bereda registerföraren tillfälle att yttra sig i ärendet. Det säger sig sjålft,
att dylik underrättelse bör meddelas äfven då namn å kvarter eller sådan
stadsdel ändrats. För det fall, att namnet ingår i själfva registerbeteckningen,
följer af det redan sagda att underrättelse om namnförändringen
skall komma registerföraren tillhanda.

Har Konungen meddelat beslut, hvarigenom område upphört att vara
oskiljaktigt förenadt med tomt, skall magistraten, efter erhållen del af

1 Skulle beslutet i sådaut ärende hafva meddelats af högre rätt, lärer denna vara
skyldig att om beslutet underrätta ortsdom stolen, som sålunda äfven i detta fall kan gifva
registerföraren nödigt besked.

214

beslutet, därom underrätta registerföraren. Enahanda skyldighet har ansetts
böra åligga rätten, där sådant område för sig lagfares samt det ej
är veterligt, att anteckning om förändringen redan skett i fastighetsregistret.

Sker efter fastighet sregistrets upprättande nymätning af tomt, skall
anteckning därom inflyta i registret. Förrättningsman för tomtmätning
skall därför, om lian ej tillika är registerförare, till registrering afkunna
uppgift å de af honom i sådan egenskap upprättade kartor och mätningshandlingar.

Underrättelse om fång, hvarigenom ofritt område friköpts, skall meddelas
af rätten, när lagfart å fånget meddelats.

När för område, för hvilket fastighetsregister upplagts med ledning
af öfversiktskarta, sedermera upprättas registerkarta, föranledas gifvetvis
däraf åtskilliga införingar i fastighetsregistret. Nödigt material härför erhåller
registerföraren, då sistnämnda karta med tillhörande handlingar genom
magistraten öfverlämnas till honom.

Dom, som rör fastighets område eller gränser eller dess beskaffenhet
af fri eller ofri eller annat förhållande, som särskild! bör upptagas i fastighetsregistret,
skall äfvenledes där anmärkas, dock blott om domen äger
laga kraft. För detta ändamål skall en afskrift af domen, eventuellt åtföljd
af lagakraftsbevis eller underrättelse om åtgärd för fullföljd af talan,
tillställas registerföraren af rättens ordförande eller, där domen meddelats
af högre rätt, genom vederbörande föredragandes försorg.

Sker förändring i församlingsindelning eller dylikt, hvarom fastighetsregistret
skall innehålla anteckning, eller meddelas förordnande i fråga
om tomts användning, torde i sammanhang med beslutets meddelande
komma att föreskrifvas, att detsamma skall anmärkas i fastighetsregistret.
Någon viss ordning härför har ej ansetts böra stadgas i förevarande författning.

1 samtliga ofvan angifna fall har förutsatts att den anmälan, som
föranleder registrering, inkommer från offentlig myndighet. I vissa fall
kan emellertid enskild sakägare hafva ett påtagligt intresse af att registret
beriktigas, så t. ex. då nymätning ägt rum eller fastighet friköpts eller
dom meddelats rörande något förhållande, hvarom registret bör innehålla
uppgift. Det har därför bort meddelats föreskrift, som möjliggör registrering
på ansökan af enskild sakägare.

De bestämmelser, för kvilka nu redogjorts, afse ej blott förändringar,
som angå tomterna, utan i tillämpliga delar äfven sådana förändringar, som
röra stadsägor. Äfven förändringar, som bestå däri, att ny tomt tillkommer,
att område lägges till gammal tomt eller afskiljes därifrån eller
att tomtområde helt uteslutes ur tomtindelning, kunna föranleda införing

jordeboken likasom för

öfrigt äfven

föras såsom bihang till fastighetsregistret. Vissa förändringar

de äffoförteckningar, som skola
beröra emellertid
allenast det område, som icke ingår i tomtindelning. Så är förhållandet
beträffande förändringar genom landtmäteriförrättning, afstyckning
däri inbegripen.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller enligt förordningen
angående i ordregister stadgas i förslaget, att där förordnande

meddelats å förrättning, som innefattar delning af jord, vattenfall eller
fiske eller afstyckning af område, hvilket ej ingår i tomtindelning, förrättningsmannen
skall före förrättningens företagande hos registerföraren
rekvirera utdrag af jordeboken, upptagande fastighet, som förrättningen
angår, jämte de lägenheter, som därifrån afskilts efter jordebokens uppläggande.
1 Härvid är att märka, att fastighetsindelningen i registret naturligtvis
ej kan öfverensstämma med den indelning i skifteslag, som tilläfventyrs
må finnas af gammalt. Förrättningsmannen kan alltså få rekvirera
ett flertal utdrag ur registret. Afser förrättningen delning af eller
afstyckning från område, soin vid landtmäteriförrättning afsatts för delägares
gemensamma behof eller eljest vid sådan förrättning lämnats oskiftad^
har förrättningsmannen att jämte utdrag af tomt- eller jordeboken
för den eller de fastigheter, för hvilka området är samfäldt, tillika rekvirera
utdrag af ägoförteckningen öfver dylika områden. Sedan förrättningen fastställts
eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blifvit a föl ut ad och vunnit laga
kraft, skall förrättningsmannen i vederbörliga kolumner å hvarje särskild!
utdrag införa anteckning om förrättningen och, hvad angar utdrag af fastighetsregistret,
de förändringar i afseende å areal, som densamma medfört.
Utdraget bilägges därefter konceptakten. Oberoende af gällande bestämmelser
om redovisning af förrättningar och ehvad förrättningen föranleder åsättande
af ny register Utter a eller ej — hvarmed förrättningsmannen ej har att skaffa
— skall konceptakten ofördröjligen insändas till registerföraren. Denne
får således på detta sätt material för nödiga införingar i registret. Skulle
registerföraren själf vara förrättningslandtmätare, hvilket emellertid sällan
kan vara fallet, behöfs ju ej fullt samma omgång; att ett utdrag ur registret
bilägges konceptakten, torde dock äfven för sådan händelse vara
lämpligt. Samma regler, som gälla beträffande delning af fastighet eller

1 Lägenheter, som afskilts från en fastighet före jordehokens uppläggande, komma
att i denna redovisas såsom själfständiga enheter. Ur fastighetsbokssynpunkt kan detta mahända
synas mindre lämpligt; i det fall, då frågan kan vara af praktisk betydelse, nämligen
då det gäller ansvarighet för inteckningar i stamfastighet, är emellertid att märka att ett
fastighetsregister aldrig kan ersätta utredning genom granskning af fastighetsboken och protokollen.

216

Förändringars
utmärkande
å
register(öfversikts-)

karta.

afstyckning, skola äga motsvarande tillämpning, då förordnande meddelats
a förrättning, som afser ägoutbyte mellan stadsägor eller mellan
stadsaga och jord a landet eller ock delning af eller afstyckning från område,
som utgöres af väg, gata, torg eller dylik allmän plats. "''Har a«outbyte
skett mellan stadsäga och jord på Jandet, har förrättningslandtmätaren
naturligtvis att tillse, att ägoutbytet införes i såväl jordebok^
för staden som jordregistret för landet.

Sker efter fastighetsregistrets uppläggande officiell mätning af stadsåga
utan samband med delning eller afstyckning, bör sådan matning anmärkas
i registret. Dylik förrättning skall gifvetvis alltid redovisa^ till
länets landtmäterikontor, och. har det därför föreslagits, att förste landtmätare
skall såvida han ej själf är registerförare, meddela registerföraren

uppgift om förrättningen, när karta eller förrättningsakt inkommit till
kontoret.

Huru registerföraren erhåller underrättelser om de förändringar som
föranleda införing i tomtförändringslängden eller i ägoförtecknimjen öfver
områden som vid landtmäteriförrättning afsatts för delägares gemensamma
behof eller eljest vid sådan förrättning lämnats oskiftade, är visadt i det
föregående. Af det redan sagda framgår ock, i hvilken ordning han får
meddelande om vissa af de förändringar, som röra ägoförtecknin-mn öfver
vägar, gator och dylikt, I öfrigt gäller, beträffande anmärkandet af föran
dringar i sistnämnda ägoförteckning, att byggnadsnämnden skall lämna
uppgift till registerföraren dels då enligt ny eller ändrad stadsplan, därå
fastställelse meddelats, mark skall utläggas till gata eller dylikt samt dels
då ändring skett i beteckning å sådant område. I det förra fallet skall
byggnadsnämnden ock, därest marken tillhör staden, angående dess rätt
därtill förete utredning af den nämnd, som förvaltar stadens fastigheter.
Om marken förut ingår i fastighet, som tillhör staden, skall nämligen
slutgiltig registrering af förändringen ske omedelbart; i annat fall måste
därmed anstå, till dess lagfart för staden meddelats å marken.

Likasom fastighetsregistret måste successivt förnyas genom upptagande
af flinande förändringar, bör äfven register- eller öfversiktskartan undergå
en sådan procedur för att den skall kunna bibehålla sitt värde och ej föråldras.
Alla förändringar i fastighetsindelningen, ehvad de ske genom
bildande af nya fastigheter (tomtindelning, skifte, afstyckning) eller genom
förläggande af mark från en fastighet till annan (ägoutbyte, rågån^sreglering)
eller genom ändring i området för gator eller dylikt (fastställelse
åt ny eller ändrad stadsplan), skola därför genom registerförarens försorg
utmärkas å kartan. Härför kan stundom erfordras nymätning; föres fastighetsregistret
af tjänsteman i stadens tjänst, har denne att själf eller, där

217

han ej är kunnig i ägomätning, genom det tekniska biträde, som staden
för sådan händelse har att bestå honom, verkställa mätningen. Föres
däremot registret af förste landtmätaren, har Konungens befallningshafvande
att på anmälan af förste landtmätaren tillse, att nymätning sker och att
karta skyndsamt upprättas och tillställes denne.

Ändring i beteckning, som är utsatt å kartan, bör likaledes utmärkas
därå, så vidt ske kan.

Fastighetsregistret bör naturligtvis i regel uppläggas i ett samman- Registrering
hang för stadens hela område och detta ehvad registret grundas å register- Uomna^omkarta
eller upplägges med ledning af öfversiktskarta. Ett undantag från råden m. m.
regeln har emellertid ansetts böra medgifvas för visst fall. De svenska
stadssamhällenas utveckling har under senare tid till afsevärd del ä°i ruin
genom inkorporering åt angränsande områden, och har härvid dera gånger
inträffat, att hela socknar införlifvats med stad. Skulle sådan inkorporering
hafva ägt rum af socken eller annat större område, för hvilket fastighetsregister
enligt de för landsbygden gällande bestämmelser, d. v. s. jordregister,
redan upplagts, torde det understundom kunna leda till besparing
för staden och till lättnad för stadsmyndigheterna, att fastighetsregistret
för området någon kortare tid fortfarande föres af förste landtmätaren i
länet i enlighet med förordningen angående jordregister. Tillstånd därtill
bör följaktligen kunna lämnas af Konungen. Gifvetvis måste i samband
med sådant tillstånd meddelas föreskrifter om den ordning-, i hvilken stadsmyndigheterna
och registerföraren äga lämna hvarandra nödiga underrättelser;
att upprätta förslag till dylika föreskrifter torde dock för närvarande
icke vara behöflig!

Sker efter det fastighetsregister för staden redan Upplagts inkorporering
af område, för hvilket jordregister finnes upprättadt, bör detta
senare register likaledes kunna med särskild! medgifvande för en kortare
tid föras såsom fastighetsregister för området. Har däremot jordregister
förut ej upplagts för område, som införlifvas med stad efter det fastighetsregister
för staden blifvit upprättadt, torde i sammanhang med inkorporeringsbeslutet
böra bestämmas, inom hvilken tid fastighetsregister för
området skall vara upprättadt. Det kunde ifrågasättas att göra inkorporeringen
beroende af upprättandet af ett fastighetsregister, men med hänsyn
till den befattning staden och dess tjänstemän skola taga med upprättandet
af fastighetsregistret torde detta arbete icke böra äga rum innan området
lagts till staden. Någon bestämmelse för sistnämnda fall har emellertid
ej synts böra upptagas i föreliggande förslag.

De bestämmelser, som afse uppläggande af fastighetsregister i allmänhet,
böra naturligtvis i tillämpliga delar gälla, då fastighetsregister

28—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

218

Stcider under
landsrätt.

utan sammanhang med registrering af staden i öfrigt, upprättas för inkorporeradt
område. Vissa bland dessa föreskrifter lära emellertid ej
därvid erhålla någon tillämpning. Sålunda torde uppgift från byggnadsnämnden
å tomter inom sådant område ej behöfva ifrågakomma. Inkorporeras
något område, där tomtindelning såsom i stad finnes, men för hvilket
förut ej förts fastighetsregister enligt de för stad gällande bestämmelser,
böra i stället finnas tomtförteckning och tomtbok för området enligt särskild
författning,1 och ur dessa längder torde sådana uppgifter, som eljest
lämnas af byggnadsnämnden, kunna omedelbart hämtas.

Enligt förslaget skall hvarje område i vatten inom stadens rågång,
där det ej veterligen hör till en eller flera fastigheter enskildt eller ock
vid landtmäteriförrättning undantagits för delägares gemensamma behof
samt fortfarande för sådant ändamål disponeras eller eljest vid sådan förrättning
lämnas oskiftadt, upptagas i ägoförteckningen öfver vägar, gator
och dylikt. Torrlägges därefter sådant område, kommer den förändrade
registrering, som må vara erforderlig, att ske i enlighet med reglerna om
registrering af förändringar i allmänhet. Där stad är belägen invid öppna
hafvet eller större insjö kan emellertid vara ovisst, huruvida någon del af
vattenområdet anses ligga inom stadens rågång och af sådan anledning
kommer upptagas i nämnda ägoförteckning. Att meddela bestämmelser
om sträckningen af stadens rågång i sådant fall tillhör gifvetvis icke förevarande
författning. Skulle något område, som ej redan upptagits i sagda
bihang till fastighetsregistret, komma att genom utfyllning eller uppgrundning
torrläggas, lärer det säga sig själft, att dess införande i fastighetsregistret
bör ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller
för registrering af inkorporeradt område.

Ledningen af arbetet med fastighetsregistrets upprättande tillkommer
enligt förslaget magistraten. Det är denna myndighet, som införskaffar
det hufvudsakligaste af det material, hvilket vid upprättande af karta och
ägoförteckningar ställes till förrättningslandtmätarens förfogande. Magistraten
har äfven under arbetets gång att infordra yttranden och mottaga
framställningar. I åtskilliga fall har magistraten att meddela beslut, så
t. ex. rörande namn och registerbeteckningar samt angående fastighetsindel Ö

O O O

ningen inom stadsägeområdet. Där det tillhör annan myndighet att meddela
beslut, kommer likväl magistraten i regel att på ett eller annat sätt få taga befattning
med ärendet. Och jämväl efter fastighetsregistrets första uppläggande
har magistraten att handlägga flera ärenden, som angå fastighetsregistret.

1 Se förslag till förordning med närmare föreskrifter angående särskild! jordregister
med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden.

21!)

Några städer sakna emellertid magistrat. Detta är förhållandet dels
med de äldre städerna Borgholm och Haparanda dels ock med de nyligen
privilegierade städerna Tidaholm, Huskvarna, Arvika och Eslöf. Af åtskilliga
tecken att döma kommer antalet dylika städer att ytterligare ökas.
1 förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad stadgas, att
i stad, där magistrat ej finnes, alla de bestyr och åligganden, hvilka denna
myndighet enligt sagda förordning fått sig uppdragna, skola tillhöra den
för sådan stad särskild! tillsatta styrelse. De reglementen, som utfärdats
för stadsstyrelsen i dylika städer, pläga utsträcka nämnda bestämmelse,
så att sådan stadsstyrelse har att fullgöra hvad öfver hufvud taget enligt
lag eller författning i stad med magistrat åligger denna myndighet, dock
endast så vidt ej annorlunda är stadgadt.

Hvad befattningen med fastighetsregistret angår har magistraten enligt
förslaget vissa åligganden, hvilkas behöriga fullgörande med nödvändighet
förutsätter rättslig utbildning. Detta är särskildt fallet med pröfningen
af frågan om fastighetsindelningen inom område, som icke är indeladt
i tomter. Medan i magistrat alltid finnes åtminstone en lagfaren
ledamot, är det icke sörjdt för, att sådan ledamot finnes i styrelse för
stad, som saknar magistrat. Det har därför funnits nödigt föreskrifva, att
hvad enligt förordningen angående fastighetsregister för stad åligger magistrat
skall för stad af nu ifrågavarande slag ankomma på Konungens befallningshafvande,
som dock skall äga att af den för staden särskildt tillsatta
styrelse erhålla därutinnan erforderligt bistånd. Kommitterade, som
i det föregående framhållit, att förste landtmätaren i länet synts böra
kunna med Konungens medgifvande vara registerförare för stad utan magistrat,
tillåta sig i detta sammanhang anmärka, att det icke minst med hänsyn
till möjligheten af en dylik anordning lärer vara önskvärd!, att för
sådan stad det icke blir en lokal styrelse med begränsad kompetens utan
länsstyrelsen, som får såsom öfverordnad myndighet taga befattning med
fastighetsregistret.

Att stad ej har magistrat innebär äfven, att den icke har egen jurisdiktion
utan lyder under landsrätt, och har sistnämnda förhållande ansetts
vara än mer kännetecknande än saknaden af magistrat, så att dylika städer
i regel betecknas såsom städer under landsrätt. Enligt kungörelsen den
14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och
föras skall för stad, som lyder under landsrätt, gälla hvad om fastighetsböcker
för landet är stadgadt, så framt ej Konungen, på särskild framställning,
annorlunda förordnar, och föras för närvarande fastighetsböckerna
för flertalet städer under landsrätt efter de för landsbygden gällande bestämmelser.
Vare sig fastighetsbokföringen sker efter den ena eller andra

220

ordningen, åligger den dock ej såsom i andra städer någon tjänsteman i
stadens tjänst utan domhafvanden i den domsaga, till hvilken staden hör.
Det varder sålunda nödvändigt att vid fastighetsregistrets upprättande påkalla
medverkan af denne i samma afseenden, där annars en ledamot eller
tjänsteman i stadsdomstol har att biträda, och de underrättelser om tärnande
förändringar, som det för andra städer ankommer på rätten eller dess ordförande
att meddela, måste för städer under landsrätt, i den mån anledning
därtill förekommer, likaledes lämnas af domhafvanden i orten eller
häradsrättens ordförande. Beträffande frågan, af hvem denna medverkan
skall ersättas, hänvisas till motiven till förslaget till lag med vissa bestämmelser
angående fastighetsregister.

O o Ö

Orter på Till kommitterades uppgift hör jämväl att utreda, i hvilken omfatt laffrb]mlka’

n^no de föreskrifter angående registerföring af fastigheter i stad, som komjinnes
tomt- mitterade haft att utarbeta, böra vinna tillämpning å sådana orter på lands*
indelning bygden, för hvilka finnes tomtindelning såsom för stad. Till orter af
stad. ifrågavarande beskaffenhet äro att hänföra dels köpingar och municipalsamhällen,
dels ock områden, för hvilka jämlikt 37 och 38 §§ i lagen den
31 augusti 1907 fastställts stadsplan och tomtindelning. Härutöfver torde
på grund af planmässighet vid bebyggandet tomtindelning, liknande den
som förekommer i stad, finnas i ett eller annat mindre fiskläge, stationseller
fabrikssamhälle; där dylik ort ej nått sådan utveckling, att byggnadsstadgan
för rikets städer kunnat inom densamma vinna tillämpning, samt
stadsplan och tomtindelning ej heller fastställts för orten, saknas emellertid
så godt som hvarje möjlighet att från det allmännas sida öfva kontroll å
byggnadsverksamhet och fastighetsbildning i orten, och har därför i denna
utredning och de af densamma föranledda författningsförslag hänsyn ej
kunnat tagas till orter af nämnda slag.

o n

Köpingar
och municipalsamhällen.

Fastighetsregister
bör
uppläggas
efter samma
grund för
samhällets
hela område.

Med hänsyn till den likhet, som särskildt i fråga om jordens användning
och fördelning förefinnes mellan köpingar och municipalsamhällen, å
ena, samt städerna, å andra sidan, kan det sättas i fråga, om icke fastighetsregister
för köpingar och municipalsamhällen alltid bör uppläggas i
öfverensstämmelse med hvad som gäller för stad.

Härvid bör då först framhållas, att, om sådant föi’eskrifves, regeln
bör gälla hela det område, för hvilket på grund af hittills gällande bestämmelser
byggnadsstadgan för rikets städer skall tillämpas eller sådant
förordnande meddelats, som afses i 36 §, andra stycket, af lagen den 31
augusti 1907 om stadsplan och tomtindelning, äfven om stadsplan ej fastställts
för området i dess helhet. Vid bestämmandet af området för en köping
eller det område, hvarå byggnadsstadgan eller nämnda lag skall tillämpas, har

221

man gifvetvis i regel gått ut ifrån, att, äfven om stadsplan ej till en början
behöfver fastställas för hela området, detsamma dock inom en närmare
eller fjärmare framtid skall blifva föremål för mera tätt bebyggande, i den
mån det därtill är lämpligt. Att i fråga om fa sti ghetsregistre ringen i
köpingar och municipalsamhällen inskränka tillämpningen af de för stad
meddelade bestämmelser till allenast det område, för hvilkct stadsplan fastställts,
vore olämpligt äfven af den anledning, att stadsplanen ofta successivt
utvidgas allt efter som bebyggandet fortskrider och för sådant fall
ändring i registerföringen skulle behöfva vidtagas.

Likaledes torde, där byggnadsstadgan och 1907 års lag undantagsvis
ej tillämpas på hela det område, som med hänsyn därtill att ordningsstadgan
och brandstadgan för rikets städer samt hälsovårdsstadgan för riket
eller någon af dessa författningar där tillämpas, har egenskapen af municipalsainhälle,
väl i allmänhet vara lämpligast, att registerföringen sker
på samma sätt för samhällets hela område. Emellertid har det ansetts
böra ankomma på Konungens pröfning för hvarje särskildt fall, huruvida
fastighetsregister såsom för stad skall föras jämväl för den del
af samhällets område, för hvilken 1907 års lag ej äger motsvarande tilllämpning.

För att fastighetsregistrering i köping eller municipalsamhälle skall villkor för
få ske i öfverensstämmelse med hvad som föreslagits för stad synes emel- ^s/e^f^r''et
lertid, med hänsyn jämväl till de kostnader, som med registerkartas upp- må kunna
rättande äro förbundna, den förutsättning böra gälla, att samhällets bebyggande
mera väsentligt fortskridit samt att stadsplan och tomtindelning ma grundaför
samhället fastställts. I de köpingar, som utgöra egna kommuner, före- *°m förstad.
ligger denna senare förutsättning, med undantag för några. Däremot förekomma
bland de köpingar, som ej äro egna kommuner, samt bland municipalsamhällena
synnerligen många, för hvilka ej finnes stadsplan, och än
flera, som icke äga fastställd tomtindelning.

Dessutom måste den fordran uppställas, att köpingens eller municipalsamhällets
område, där det ej består af själfständiga jordeboksenheter,
blifvit i föreskrifven ordning skil dt från vederbörande stamfastigheter. I
fråga om de köpingar, som utgöra egna kommuner, har med undantag för
vissa smärre områden dylikt afskiljande skett, men beträffande såväl öfriga
köpingar soin municipalsamhällena har sådant däremot endast undantagsvis
ägt rum. Åtgärder till underlättande af ett sådant afskiljande föreslås
emellertid af kommitterade.1 * i

1 Se förslag till lag angående afskiljande af visst område från hemman eller lägenhet

i anledning af förändring i administrativ indelning.

222

Regler för
det fall att
fastighetsregistret

föres efter
samma grunder
som för
stad.

Fastighetsregistrering,

som ej sker
efter samma
grunder som
för stad.

Det har likväl synts kommitterade vanskligt att i allmän författningfastställa,
när köping eller municipalsamhälle skall anses hafva nått den
utveckling, att registreringen af fastigheterna därstädes bör ske enligt de
för stad gällande grunder. De många omständigheter, icke minst hänsyn
till samhällenas ekonomiska styrka, som härvid måste komma i beaktande,
hafva synts påkalla, att Konungen för hvarje särskild! fall afgör, huruvida
för köping eller annat samhälle, för hvilket på grund af hittills gällande
föreskrifter byggnadsstadgan för rikets städer skall tillämpas eller sadant
förordnande meddelats, som afses i 36 §, andra stycket, af lagen angående
stadsplan och tomtindelning, registreringen bör ske på förenämnda sätt eller
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller för landsbygden.
Lnderdånig framställning i ämnet bör göras af Konungens befallningshafvande,
som förty omedelbart efter det de nödiga författningarna utfärdats
och utan afseende på tiden för deras ikraftträdande i öfrig!, bör vidtaga
åtgärder för att anskaffa den utredning, hvilken kan erfordras för bedömande
af frågan, om registreringen bör ske efter den ena eller andra normen,
samt därefter så skyndsamt som möjligt underställa frågan Konungens
pröfning. Gifvetvis bör synnerlig hänsyn tagas till samhällets önskningar,
men har med hänsyn jämväl till de kostnader, som kunna drabba statsverket,
beslutanderätten ansetts böra ligga i Konungens hand.1

Förordnar Konungen, att fastighetsregister för köping eller municipalsamhälle
skall föras efter samma grunder som för stad, kommer hvad
för stad under landsrätt är stadgadt att erhålla motsvarande tillämpning
för samhället. Konungens befallningshafvande skall sålunda för sådant
samhälle fullgöra hvad i afseende å registrets uppläggande och förande
tillkommer magistrat i stad med egen jurisdiktion; och äger Konungens
befallningshafvande därvid påkalla bistånd af samhällets styrelse (köpingsstyrelse
eller köpingsnämnd, municipalstyrelse eller municipalnämnd, kommunalnämnd).
Likasom för stad under landsrätt tillkommer det vidare
domhafvanden i orten eller häradsrättens ordförande att vid registrets uppläggande
och förande lämna den medverkan, som i städer med egen jurisdiktion
kräfves af den tjänsteman, hvilken för fastighetsboken. Af hvem
ersättning skall gäldas för den kostnad, som däraf föranledes, hafva kommitterade
sökt utreda i motiven till den föreslagna lagen med vissa bestämmelser
angående fastighetsregister.

För det fall återigen, att fastighetsregistreringen för köping eller
för municipalsamhälle af förenämnda beskaffenhet skall ske i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad som gäller för landsbygden i öfrig!, hafva
några regler icke kunnat upptagas i förevarande författningsförslag. De

1 Se motiven till den föreslagna ändringen i § 37 af förordningen angående jordregister.

223

nödiga föreskrifterna återfinnas i förordningen den 13 juni 1908 med däruti
särskilt föreslagna ändringar samt, i den mån denna förordning icke
kan erhålla omedelbar tillämpning i afseende å fastighetsregistreringen för
sådant samhälle, i ett förslag till förordning med närmare föreskrifter angående
särskildt jord register med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa
områden å landsbygden.

Beträffande områden, för hvilka jämlikt 37 och 38 §§ i lagen den Områden.
31 augusti 1907 fastställts stadsplan och tomtindelning, har det sy rits icke 37 och38§§
kunna ifrågasättas, att fastighetsregistreringen för dem skulle k unna ske1
efter de grunder, som i sådant afseende föreslagits för stad, utan hänvisas
angående dem till hvad ofvan yttrats i fråga om köpingar och municipalsamhällen,
för hvilka registreringen skall ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de för landsbygden i öfrigt gällande föreskrifter.

Fastighetsregistrets hufvuduppgift är, såsom förut framhållits, att Fa.sti9,‘etstjäna
till underlag för specialiserade fastighetsböcker. Det nu föreliggande passande till
förslaget innehåller ej några bestämmelser, i hvilken ordning registret cl ler
afskrift däraf skall tillhandahållas för uppläggande af sådana böcker, utan böcker m. m.
förutsättes att föreskrifter i detta afseende meddelas, då uppläggandet af
nya böcker varder påbjudet.

Förslaget innehåller emellertid åtskilliga stadganden, som äro egnade
att underlätta uppläggandet af nya fastighetsböcker och på samma gång
göra allmänheten mera förtrogen med registret och de nya beteckningarna.

Viktigast i detta afseende är det redan omförmälda stadgandet att den tjänsteman,
som för fastighetsboken, skall meddela upplysningar om de särskilda
fastigheternas ägare och om dessas åtkomst äfvensom om fastigheternas
beteckning i fastighetsboken. Ifrågavarande upplysningar skola
införas å de förteckningar, som skola lämnas af byggnadsnämnden och
mantalsskrifningsförrättaren. Motsvarande upplysningar skola därefter införas
i de ägoförteckningar, som upprättas för att ligsia till grund för
tomtboken och jordeboken, och torde det, särskildt där ändrad beteckning
upptagits i ägoförteckningarna, vara af stort gagn vid deras granskning,
att de innehålla uppgifter om resp. ägare vid tiden för förteckningarnas
upprättande. Hvad tomtboken och jordeboken angår, har det
i förevarande afseende synts tillräckligt, att de upptaga anteckningar
om fastigheternas beteckning i fastighetsboken vid tiden för fastighetsregistrets
uppläggande jämte hänvisning till vederbörande upplägg i
fastighetsboken. Sedan fastighetsregistret upplagts, skola förenämnda af
byggnadsnämnden "och mantalsskrifningsförrättaren lämnade förteckningar

äfvensom, där den tjänsteman, som för fastighetsboken, haft att meddela uppgift
å fastigheter, som upptagits i denna bok men icke återfunnits i berörda
förteckningar, jämväl denna uppgift af registerföraren fullständigas med anteckningar
om hvarje särskild fastighets beteckning enligt fastighetsregistret.
De sålunda kompletterade handlingarna skola af registerföraren öfverlämnas
till den tjänsteman, som för fastighetsboken; och har denne — i likhet med
hvad för domare å landet är stadgadt i kungörelsen den 25 juni 1909 om
införande i fastighetsbok af beteckning, hvarunder fastighet upptagits i jordregistret
— att för hvarje särskild fastighet, som är upptagen i fastighetsboken,
å vederbörligt ställe i densamma anmärka dess registerbeteckning,
hvarvid äfven arealen enligt registret synts höra antecknas. Efter verkställandet
af dessa anteckningar, hvilka med hänsyn till materialets beskaffenhet
icke torde kräfva synnerligt arbete1, har det synts böra åligga
rätten — likaledes i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som enligt
nyssnämnda kungörelse är stadgadt för domare å landet — att i handlingar,
som utfärdas af rätten, för fastigheters betecknande använda registerbeteckningarna,
med rätt likväl, till underlättande af det nya beteckningssättets
införande, att tillsvidare därjämte anmärka äldre beteckning,
som väsentligen skiljer sig från registerbeteckningen. På det de nya
beteckningarna jämväl må komma till bruk i byggnadsnämndens handlingar
och i mantalslängden, är, såsom i det föregående omnämnts, vidare föreslaget,
att de förteckningar, som upprättats af byggnadsnämnden och mantalsskrifningsförrättaren,
skola, sedan de begagnats vid registerbeteckningarnas införande
i fastighetsboken, tillhandahållas den förra byggnadsnämnden och den
senare jämte förslaget till fastighetsindelning mantalsskrifningsförrätfaren.

Sambandet mellan fastighetsregistret, å ena sidan, samt fastighetsböckerna
och mantalslängden, å den andra, måste gifvetvis bibehållas alltjämt.
Efter hand torde de nya beteckningarna komma att helt uttränga
de äldre, så att dessa få endast historiskt intresse. Några nya fastigheter
kunna icke — i hvarje fall icke definitivt — upptagas i fastighetsböcker
eller mantalslängd innan de vederbörligen registrerats. Förrän
registrering skett, bör alltså ansökan om lagfart å en till läget bestämd
del af en fastighet eller om inteckning i sådan del icke få bifallas; ej
heller böra i fastighetsböcker eller mantalslängd upptagas andra nya namn
eller andra beteckningar å fastigheter än soin redan införts i registret.
1 ill bevarande åt sambandet mellan fastighetsregistret samt fastighetsböckerna
och mantalslängden stadgas i förslaget, att så snart förändring
beträffande fastighetsindelningen eller särskilda fastigheters beteckning

1 Hvad särskildt tomträttsböckerna angår gäller denna anmärkning så mycket hellre,
som tomträttsinstitutet varit i bruk endast kort tid och fått tämligen ringa användning.

225

registrerats, registerföraren skall om densamma genom utdrag af den afdelning
af fastighetsregistret, däri förändringen införts, underrätta den tjänsteman,
som för fastighetsboken, samt att, sedan förändringen anmärkts i fastighetsboken,
denne tjänsteman skall, så vidt ny fastighet tillkommit eller ändring
skett i fastighetsbeteckning, öfversända utdraget till mantalsskrifningsförrättaren.
1 Till de förändringar, som registerföraren sålunda har att anmäla,
höra äfven förändringar, som angå torg, gator och dylikt. Såsom förut omnämnts
ifrågakommer stundom att dessa måste behandlas såsom fastigheter.
För inskrifningen i fastighetsboken är det jämväl i dylika fall nödigt att
veta, huru det ifrågavarande området är upptaget i fastighetsregistret.

Enligt förslaget kommer fastighetsregistret, hvad städerna angår, i
regel att föras af tjänstetnan i stadens tjänst; endast för städer under
landsrätt har det — likasom för köpingar och municipalsamhällen, för
hvilka fastighetsregistret föres efter samma grunder som för stad — ansetts
kunna medgifvas att förste landtmätaren i länet är registerförare.
Under sådana omständigheter kunde möjligen, hvad angår städer under
egen jurisdiktion, ifrågasättas, att rätten eller den tjänsteman, som för
fastighetsboken, skulle kunna vid förefallande behof inhämta upplysning,
huruvida förändring i fastighetsindelning eller fastighetsbeteckning regnstrerats.
Det har emellertid synts kommitterade som kunde en sådan ordning
lätt leda därtill, att enskilda parter betungades med kostnader antingen
i aidedning af uppskof i lagfarts- eller inteckningsärenden eller
för lösen af utdrag af registret; och har därför äfven för dylika fall ansetts
lämpligast, att registerföraren till den, som för fastighetsboken, lämnar
underrättelse om registrerade förändringar. Att sådan underrättelse
kan undvaras, där — mot hvad kommitterade anse lämpligt — registret
och fastighetsboken föras af samme person, har ansetts såsom själffallet
ej behöfva framhållas i författningen. Men äfven för sådana fall måste
gifvetvis stimma underrättelser som eljest meddelas mantalsskrifningsförrättaren.
A andra sidan lärer vara klart att särskild underrättelse ej behöfver
tillställas mantalsskrifningsförrättaren, om denne tillika är registerförare.

Om alltså beträffande registerförarens skyldighet att lämna underrättelse
om registrerade förändringar olika bestämmelser ej bort meddelas
allt efter som registerföraren är en tjänsteman i stadens tjänst eller icke,
framträder däremot en af olikheten i nämnda förhållande betingad skiljaktighet,
då det gäller tillgången till den till registret hörande karta. A denna
karta — ehvad det är registerkarta eller öfversiktskarta — skola föränd ''

Då till dylika utdrag gifvetvis komma att användas tryckta blanketter, torde dessa
lämpligen böra förses med en anvisning, i hvilka fall den, som mottagit utdraget från registerföraren,
har att öfversända detsamma till annan myndighet.

29—090308 Fastighetsregister kommitténs bet.

226

ringar i fastighetsindelningen och, så vidt ske kan, äfven förändringar i
beteckningar, som utsatts å kartan, utmärkas genom registerförarens försorg,
och är det en af de förnämsta fördelarna hos det föreslagna fastighetsregistret
att alla inskrifningar i fastighetsböckerna kunna ske i anslutning
till en karta. Föres registret af en tjänsteman i stadens tjänst, lärer
tillgång till kartan kunna beredas såväl rättens ledamöter som andra,
hvilka däraf kunna hafva behof, och någon kopia af kartan icke behöfva
tagas för sådant ändamål. År registerföraren däremot bosatt i annan stad,
såsom alltid varder händelsen, då fastighetsregistret för stad under landsrätt
föres af förste landtmätaren i länet, lärer det med hänsyn till de
många fall, då register- eller öfversiktskartan behöfver begagnas i orten,
vara nödigt att ett exemplar af kartan finnes därstädes tillgängligt. Likaledes
torde för stad, som lyder under landsrätt, ett exemplar af kartan
behöfvas hos den domstol, som handhar inskrifningsväsendet för
staden. Det har därför för stad under landsrätt föreskrifvits, att då förste
landtmätaren är registerförare, ett exemplar af kartan — likasom af fastighetsregistret
med dess bihang — skall finnas hos stadsstyrelsen, äfvensom
att registerföraren — vare sig registret föres af tjänsteman i stadens tjänst
eller af förste landtmätaren — skall, sedan fastighetsregistret upplagts,
till domhafvanden i orten öfverlämna ett exemplar af kartan samt, till underlättande
af dess begagnande, en uppgift enligt ägoförteckningarna till fastighetsregistret
å de särskilda fastigheternas ägare och beteckning i fastighetsboken.
Det exemplar af fastighetsregistret och kartan, som föres hos
stadsstyrelse, har synts kunna utan afsevärdt besvär hållas å jour med
Pinande förändringar. För detta ändamål har det ålagts förste landtmätaren
att efter verkställd registrering af timad förändring skyndsamt till
stadsstyrelsen öfversända utdrag af den afdelning af fastighetsregistret (tointbok,
jordebok, tomtförändringslängd eller ägoförteckningj, hvari förändringen
införts, samt, om förändringen afser fastighetsindelningen, jämväl kopia
af den del af kartan, därå den förändrade indelningen blifvit utmärkt.
Stadsstyrelsen åligger att tillse, det förändringen noggrant införes i det
hos styrelsen förvarade exemplar af längden och utmärkes å dess exemplar
åt kartan samt att därefter, med besked att införingen verkställts, till
förste landtmätaren återställa utdraget och kartkopia, som må hafva varit
fogad vid utdraget. Att kopian icke behöfver vara handstäd utan kan
vara åstadkommen på teknisk väg har synts själffallet. Hvad angår det
exemplar af kartan, som skall finnas hos domhafvanden i orten, kan det
icke antagas, att denne alltid äger sådan färdighet i kartritning, att han
kan nöjaktigt å kartan införa en förändring i fastighetsindelningen ens
med ledning af en kartkopia, hvarå förändringen är utmärkt, och någon

227

skyldighet för honom att för sådan införing anlita tekniskt biträde har
med hänsyn särskildt till kostnadsfrågan ansetts icke höra stadgas. Då
registerföraren enligt hvad ofvan är sagdt till domhafvande!!, såsom den
där för fastighetsboken, öfverlämnar meddelande om registrerad förändring,
som rör fastighetsindelningen, har det väl synts höra åligga honom att bifoga
kopia af den del af kartan, hvarå förändringen blifvit utmärkt, men
behofvet att för framtiden äga tillgång till en karta, som utvisar gällande
indelning, har ej kunnat tillgodoses på annat sätt än genom ett stadgande
om kopians förvarande bland häradsrättens handlingar. Kommitterade
hafva härvid tänkt sig, att där en kartkopia varit af förste landtmätaren
öfverlämnad till stadsstyrelsen och af denna återställts till landtmäterikontoret,
samma kopia skall kunna sändas till domhafvanden, men bestämmelsen
om öfverlämnande af en kartkopia till domhafvanden gäller naturligtvis
äfven för det fall, att fastighetsregistret föres af annan än förste
landtmätaren.

Skall fastighetsregister för köping eller municipalsamhälle föras efter
samma regler som för stad, och är förste landtmätaren registerförare för
samhället, skall ett exemplar af registret och kartan finnas hos samhällets
styrelse samt underrättelse om registrerad förändring lämnas styrelsen genom
utdrag af vederbörande afdelning af registret och kopia af kartan på
sätt, som '' gäller beträffande stad under landsrätt, för hvilken fastighetsregistret
föres af förste landtmätaren. Styrelsen för dylikt samhälle har
ock enahanda skyldighet som styrelse i stad under landsrätt att tillse att
förändringen införes i det lokala fastighetsregistret och utmärkes å det
exemplar af kartan, som finnes i orten, äfvensom att sedermera återställa
utdraget och kopian till förste landtmätaren. Om skyldighet för registerförare
för köping eller municipalsamhälle, därför fastighetsregistret föres i
samma ordning som för stad, att lämna domhafvanden utdrag af längd,
hvari förändring beträffande fastighetsindelningen eller särskilda fastigheters
beteckning registrerats, samt kopia af kartan, i hvad därå utmärkts
ändrad fastighetsindelning, hafva likaledes samma regler synts böra gälla,
som i enahanda afseende skola tillämpas beträffande stad under landsrätt.

Hvad angår ordningen för anteckning om vissa tinxade förändringar
i mantalslängden för stad eller för köping eller muncipalsamhälle, därför
fastighetsregistret föres efter samma bestämmelser som för stad, må slutligen
framhållas, hurusom då domhafvanden i orten har att med afseende
å stad, köping eller muncipalsamhälle, som nu sagts, fullgöra de åligganden,
hvilka för stad med egen jurisdiktion tillkomma den tjänsteman, som för
fastighetsboken, domhafvanden varder skyldig att, sedan han från registerföraren
fått utdrag af längd, som visar att ny fastighet tillkommit eller att

228

ändring skett i fastighetsbeteckning, samt den ifrågavarande förändringen
anmärkts i fastighetsboken, öfversända utdraget till vederbörande mantalsskrifningsförrättare.
1

Fastighets- I det betänkande, som åtföljde kommittéförslaget till förordning an bety

delse för jordregister, anförde kommitterade bland annat:

hvarjehanda ''»I)å upprättandet af ett jordregister enligt de i förevarande förskoändamål
stadgade grunder gifvetvis måste föranleda stora utgifter för statsverkek
vore det naturligen önskvärdt, att jordregistret kunde lända till gagn för
äfven andra ändamål än fastighetsbokföringen.

Kommitterade, som af sådan anledning under förslagets utarbetande
haft det syftemål i sikte, att jordregistret skulle komma att få en dylik mera
omfattande uppgift, hålla också före, att nyttan af jordregistret, sådant detsamma
enligt förslaget kommer att te sig i fullbordadt skick, ej skall inskränka
sig till att registret blifver ett lämpligt underlag för inskrifningarna
i fastighetsböckerna.

Genom den ordning och reda i våra fastighetsförhållanden, som jordregistret
i främsta rummet är afsedt att medföra, beredes ökad trygghet i
äganderättsförhållandena i hvad de angå fast egendom på landet. Därio-enom
kommer jordregistret att stärka fastighetskrediten och befordra landets
ekonomiska utveckling. Men jordregistrets betydelse för jordbesittningsförhållandena
är därmed ingalunda uttömd. Under det att de nuvarande
lagfarts- och inteckningsprotokollen och de därpå grundade fastighetsböckerna
lämna föga upplysning angående sådana förhållanden, som
bestämma en fastighets värde, kommer nämligen jordregistret att innehålla
åtskilliga betydelsefulla uppgifter i berörda afseende och tillika lämna anvisning
till inhämtande af ytterligare kunskap om fastighetens beskaffenhet.
Den, som vill inlåta sig i affärstransaktioner rörande en fastighet,
finner sålunda i registret uppgifter om fastighetens areal, åtminstone den,
som vid landtmäteriförrättningar utbrutits åt fastigheten, och han kan genom
en granskning af jordregistret, som kan verkställas på några minuter,
inhämta upplysning, huruvida den hemmansdel om exempelvis ett fjärdedels
mantal, som han har för afsikt att köpa, verkligen kan anses motsvara
ungefärligen en fjärdedel af den fastighet, som odelad utgjorde ett mantal,
eller om tilläfventyrs från hemmansdelen afsöndrats lägenheter med
sådan ägovidd, att de ägor, som fortfarande tillhöra hemmansdelen, blott
utgöra en obetydlig del af dess ursprungliga ägovälde. Han kan vidare
genom uppgifterna i jordregistret om de skiftesåtgärder, som öfvergått

1 Jfr noten å s. 225.

229

fastigheter!, och registrets hänvisning till landtmäteriakterna med tillhörande
kartor förskaffa sig upplysning om, Indika ägor höra till fastigheten, och
på sådant sätt vinna eu detaljerad kännedom om densamma. — Att fastighetskrediten
skall stärkas jämväl genom den lätthet, hvarmed långifvare
kan skaffa sig kännedom om beskaffenheten af och dymedelst om värdet å
deri fastighet, i hvilken inteckning erbjudes honom såsom säkerhet för lån,
ligger i öppen dag.

Jämväl för beskattning sväsendet kommer jordregistret att medföra
nytta. Äfven om de upplysningar angående fastigheterna i riket, som
kunna hämtas af jordregistret, ej komma att uteslutande läggas till grund
för fastighetsbeskattningen, är det dock af synnerlig betydelse, att beskattningsmyndigheterna
genom jordregistret kunna erhålla kännedom ej blott
om tillvaron af en del fastigheter, som förut undgått deras uppmärksamhet,
utan ock om storleken af fastigheterna samt om de förändringar, som
dessa undergå genom afsöndringar in. in.

Till nytta för fastighetsbeskattningen har i förslaget inrymts bestämmelser,
som afse att förbinda jordregistret med mantalslängderna och därigenom
äfven med taxeringslängderna samt de andra längder, för hvilka
mantals- och taxeringslängderna ligga till grund, såsom vägtalslängder och
röstlängder med flera. Att dessa för kamerala och administrativa ändamål
tillkomna längder genom förbindelsen med jordregistret äfven vinna
öfverensstämmelse med fastighetsböckerna torde vara en afsevärd fördel.

I sammanhang med frågan om jordregistrets betydelse för beskattningsväsendet
må här anföras, hurusom kammarrätten i underdånigt utlåtande
den 30 december 1902 öfver kommunalskattekommitténs underdåniga
förslag till bevillningsförordning och förordning angående taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering med mera erinrat, att den af
sagda kommitté i öfvergångsstadgandet vid sistnämnda förordning närmare
utförda tanke om ett katasterverk för hela riket icke torde kunna på ett
tillfredsställande sätt förverkligas allenast genom kommunernas medverkan,
utan att därför erfordrades att staten toge frågan om hand och genom
sina organ, närmast landtmäterikåren, ledde och öfvervakade de för ändamålet
erforderliga arbeten.

Äfven för jordbruksstatistiken skulle det vara en stor vinning, att ett
alltjämt fortsatt registerverk komme till stånd, som utvisade jordens fördelning
i brukningsdelar, med upplysningar från delvis helt nya källor såsom
fastighetsböckerna, och hvilket på samma gång från summan af jordlägenheter
utsöndrade alla lägenheter, som ej upplåtits för alltid.

För landtmäteriväsendet vore det likaledes en gifven fördel att få en
öfverskådlig och lätt tillgänglig bild af hvarje särskildt hemman ur skiftes -

230

och afsöndringssynpunkt. Den historik öfver äldre ägoskiften och andra
landtmäteriförrättningar, som för närvarande i regeln ej är lätt att anskaffa
men som i allmänhet är af synnerligen stor betydelse för riktig handläggning
åt en ifrågasatt landtmäteriförrättning, skulle således medelst utdrag
af jordregistret lätt kunna erhållas. Och af dessa utdrag finge förrättningsmannen
äfven den kännedom om från fastigheten gjorda afsöndringar,
hvilken jämväl är för honom af betydelse och som för närvarande mången
gång ej utan svårighet kan erhållas.

Slutligen skulle naturligen Konungens befallningshafvandes handläggning
af afsöndringsärenden mycket underlättas genom de upplysningar
angående förut gjorda afsöndringar, som ur jordregistret kunna
hämtas.

I enstaka fall såsom då fråga är om delning af mark, som vid föregående
skifte lämnats odelad, torde jordregistret varda till gagn jämväl för
ägodelningsrätterna. De upplysningar, som för dem kunna vara af vikt,
stå att finna i det utdrag af jordregistret, som enligt § 28 i förslaget kommer
att biläggas konceptakten; hvarförutom ägodelningsrättens ordförande
i regel lärer hafva tillgång till det exemplar af jordregistret, som för annat
ändamål tillställts domhafvanden i orten, jämte de utdrag af registret,
hvilka efter hand öfversändas till domhafvanden och af honom torde komma
att förvaras såsom bihang till registret.»

Ehuru på sätt af det föregående framgår stora skiljaktigheter förekomma
mellan jordförhållandena på landet och i stad, äger dock hvad
sålunda yttrats beträffande jordregistret i väsentlig grad motsvarande tilllämpning
i afseende å det nu föreslagna fastighetsregistret så vidt det omfattar
område, som icke är indeladt i tomter, samt i betydande mån jämväl i
hvad fastighetsregistret rör i tomter indeladt område. Nyttan af fastighetsregistret
i angifna hänseenden blir här ännu större än på landet, enär
fastighetsregistret grundas å ett sammanhängande kartverk. I detta ämne
torde emellertid äfven en del andra synpunkter böra komma i beaktande.

Redan i det föregående1 har anmärkts, att tomtförändringslängden
kan i vissa afseenden blifva till gagn för byggnadsnämnden vid kontrollen
därå, att stad ej bygges i strid mot gällande plan eller att byggnad
eljest ej uppföres å område, mot hvars bebyggande hinder förefinnes, äfvensom
att samma längd kan underlätta handläggningen af ärenden rörande
förändring af tomts område. Härtill inskränker sig emellertid ej fastighetsregistrets
betydelse för städernas bebyggande, utan torde det vara uppenbart,
att ett sådant register med därtill hörande karta kan blifva till afse -

1 Jfr s. 196.

231

vard nytta vid behandling af frågor om stadsplan och tomtindelning hos
såväl lokala som öfverordnade myndigheter.

Med fastighetsregistret kan därjämte lätt nog förenas ett bostadsregister
till upplysning om tillgången på bostäder så inom som utom det
i tomter indelade området, eventuellt äfven om bostädernas beskaffenhet.
Större social betydelse får emellertid fastighetsregistret genom den ordning
och reda i fastighetsförhållandena inom det icke tomtindclade eller
stadsägeområdet, som det kommer att skapa. Den städernas jordpolitik,
som i senare år gjort sig alltmera gällande, krafvel'' med nödvändighet, att
tillgången på jord, som kan disponeras för allmänna behof eller för utvidgning
af stadsplanen eller upplåtas till egna hem, till trädgårdsanläggningar
och dylikt eller till fabriksanläggningar eller annan industriell verksamhet,
må kunna med säkerhet beräknas, och detta möjliggöres just genom
inrättandet af ett fastighetsregister, likasom detta och det förbättrade
inskrifningsväsen, för hvilket fastighetsregistret utgör en förutsättning,
komma att i sin män befordra upplåtelser af nyss nämnda beskaffenhet. I
detta sammanhang må ock framhållas att, därest en kommunal jordvärdestegring
sskatt skulle varda införd, beräkningen af denna skatt, som rimligtvis
skulle få största betydelse för stadsägeområdena med deras allt jämt
stigande värden, komme att i hög grad underlättas, om den fortgående
jorddelningen kunde följas i ett öfversiktligt register.

Enligt förslaget kommer att för hvarje stad eller annat samhälle, för
hvilket fastighetsregister skall föras efter samma grunder som för stad, upprättas
en på noggranna mätningar grundad registerkarta. Inrättandet af
ett fastighetsregister i öfverensstämmelse med kommitterades förslag har på
grund däraf synts kunna medföra vissa lättnader vid sökande af lagfart eller
af inskrifning af tomträtt.1 Sålunda har det synts icke vara därefter erforderligt
att vid sökande af lagfart å gård och tomt i stad — hvarmed
stadsliknande orter bort likställas — det visas, i hvilket kvarter och vid
hvilka gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll och längden af
dess särskilda sidor eller att bevis i enahanda afseende företes, då inskrifning
af tomträtt sökes. Väl har registerkartan icke ansetts kunna ersätta
de speciella tomtkartor, som nu i vissa fall böra företes vid rätten, men i
sammanhang med fastighetsregistrets inrättande hafva kommitterade trott
sig böra föreslå en sådan anordning af tomtmätningsförfarandet, att sedan

en tillfredsställande tomtkarta en gång företetts vid rätten, det icke skall

1 Se förslag till lag om ändring af vissa bestämmelser j förordningen den 16 juni
1875 angående lagfart å fång till fast egendom samt till lag angående upphäfvande för visst
fall af bestämmelser i lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af fång till
sådan rätt.

232

varda nödigt att förete ny sådan karta vid ansökningar om lagfart eller
jin inskrifning af tomträtt.1 Därjämte komma registerkartan och särskildt
de siffermätningar, hvarå den grundas, att blifva till största gagn vid upprättande
af kartor för kommunala eller enskilda behof äfvensom vid åtskilliga
andra arbeten såsom gatubyggnader och afvägningar för anordnande af
vatten-, belysnings- och kloakledningar in. in. Gagnet af siffermätningar
å orter med en sammanträngd befolkning är numera också allmänt erkändt
och såsom förut framhållits hafva åtskilliga samhällen funnit med sin fördel
förenligt att låta uppmäta sina områden efter siffermetoden, utan att
de varit skyldiga att underkasta sig den ökade kostnad, som en mätninoenligt
denna metod torde medföra. °

Fastighets- Med afseende å den stora betydelse fastighetsregistret med tillhörande

förvarande, kartor får för inskrifningsväsendet och i flera andra hänseenden har det funKopior
af nits nödigt stadga, att registret med kartor och handlingar skall förvaras i
Kartarna, brandfri lokal. Där registerkarta upprättats, gäller detta äfven beträffande för
densamma tillkomna mätningshandlingar, enär dessa kunna behöfva användas
icke blott för kontrollerande af kartan utan äfven vid upprättandet af nya
kartor samt vid hvarjehanda andra arbeten af beskaffenhet, som nyss nämnts.
För detta ändamål har det ålagts förrättningslandtmätaren att inom viss
tid från det han till magistraten aflämnat registerkartan med tillhörande
handlingar tillställa registerföraren sagda mätningshandlingar i original.

Rättssäkerheten har emellertid synts bjuda, att en afskrift af de
viktigaste bland de handlingar, som tillkommit i sammanhang med siffermätning
för upprättande af registerkarta, finnes att tillgå hos landtmäteristyrelsen,
och har en bestämmelse i sådan syftning upptagits i förslao-et.
Det har äfven synts nödigt att ett exemplar af den till fastighetsregistret
höran de register- eller öfversiktskarta, vare sig den upprättats efter “siffermetoden
eller efter grafisk metod, finnes hos sagda styrelse. Härför
talar icke blott kartans stora betydelse för allmän och enskild rätt utan ock
den omständigheten, att kartan därigenom får ökadt värde såsom hjälpmedel
vid granskning hos öfverordnade myndigheter af förslag till stadsplaner
och tomtindelningar. Då den för ändamålet erforderliga kartkopia
icke behöfver vara handritad utan kan, med tillämpning af nyare metoder,
åstadkommas på teknisk väg, lärer en bestämmelse om skyldighet för landtmätaren
att till landtmäteristyrelsen insända kopia af kartan icke medföra
någon mera betydande kostnad. Kartkopian skulle emellertid så småningom
blifva af mindre värde för praktiska behof och få ett öfvervägande

1 Se förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till stadsplan
och tomtindelning, om afstyckning af mark genom tomtindelning samt om tomtmätning.

historiskt intresse, därest icke tirnande förändringar efterhand infördes å
densamma. Föreskrift har därför bort meddelas om skyldighet för registerföraren
att i viss ordning till landtmäteristyrelsen insända kopia eller utdra"
af register- eller öfversiktskarta, hvarå förändringar i fastighetsindelningen
utmärkts, eller eventuellt anmälan att förändring ej förekommit.
Genom denna anordning vinnes därjämte en kontroll från det allmännas
sida öfver fastighetsregisterföringen, hvars värde icke må underskattas. På
landtmäteristyrelsen bör ankomma att tillse att timade förändringar, som
upptagits å insända kopior eller utdrag, varda införda å det hos styrelsen
förvarade exemplar af kartan.

Kommitterade hafva under arbetena med upprättandet af förslaget
till förordning angående fastighetsregister för stad städse haft för ögonen,
att fastighetsregistret må kunna uppläggas och föras utan att kostnaderna
därför blifva allt för betungande. Det oaktadt hafva kommitterade ej kunnat
undvika att föreslå arbeten, som komma att kräfva lång tid och stora
kostnader. Af den utredning, som här ofvan lämnats, framgår nämligen,
att särskilt, samlandet och bearbetandet af det material, som enligt förslaget
bör läggas till grund för fastighetsregistret, komma att föranleda
dryga kostnader, samt att äfven själfva uppläggandet och förandet af registret
icke kunna ske utan väsentliga kostnader. Frågan angående ungefärliga
beloppet af dessa kostnader är af stor betydelse. Först och främst
är det naturligtvis synnerligen angeläget att tillse, att kostnaderna icke
blifva obehörigt höga i förhållande till det syftemål man önskar vinna; och
vidare är kostnadsfrågan af vikt vid bedömandet af spörsmålet, hvem som
skall vidkännas ifrågavarande kostnader.

Den ojämförligt största delen af kostnaderna faller på arbetet med
fastighetsregistrets uppläggande och förberedelserna därför.

Kostnaderna för dess förande blifva däremot tämligen obetydliga.
Väl skola alla förändringar beträffande fastighetsindelningen och särskilda
fastigheters beteckning m. m. af registerföraren antecknas i registret, men
detta arbete torde knappast i någon af rikets städer taga registerförarens
hela arbetstid i anspråk. I de mindre städerna synes berörda arbete kunna
.medhinnas på några timmar i månaden, och beträffande de medelstora
städerna hålla kommitterade före, att registrets förande ej kan komma att
kräfva mer än någon eller några timmars arbete i veckan.

Arbetet med fastighetsregistrets uppläggande består enligt förslaget,
utom i uppgörande af vissa i § 5 uppräknade förteckningar, hvilka i regel
ej torde kräfva några nämnvärda kostnader, hufvudsakligen dels af landtmäterigöromål
för bestämmande och utstakande af vissa rågångar och

30—09030S Fastighetsregisterkommitléns bet.

Kostnads beräkningar.

234

fastighetsgränser samt uppmätning och kartläggning af stadsområdet, dels
af upprättande af vissa ägoförteckningar, tomtförändringslängd och förslag
till fastighetsindelning, dels ock af uppläggande af tomtboken och jordeboken,
hvilka utgöra fastighetsregistrets särskilda delar. Uppläggandet af
tomt- och jordeboken kan benämnas registreringsarbete i egentlig mening,
under det landtmäterigöromålen och upprättandet af ägoförteckningarna
m. m. afse att åstadkomma material för registreringsarbetet.

Af kostnaderna för dessa arbeten blifva mätnings- och kartläggningskostnaderna
de största. De komma att betydligt öfverstiga summan
af kostnaderna för öfriga arbeten för registrets upprättande.

Beräkningen af mätningskostnaderna kan icke blifva annat än i hög
grad approximativ, äfven om synnerligen noggranna och tidsödande undersökningar
verkställdes i de särskilda städernas kartarkiv. Härtill kommer
att äldre kartors användbarhet för det ifrågavarande ändamålet i många
fall uppenbarligen ej skulle kunna afgöras utan kontrollering medelst mätningar
å marken. En dylik undersökning skulle för öfrigt med stor sannolikhet
ådagalägga, att kartmaterialet i stor utsträckning vore ganska otillfredsställande,
där det ej under de senare åren blifvit genom triangelmätningar
försatt i ett tidsenligt skick.

Kommitterade hafva därför för erhållande af erforderliga utgångspunkter
för sina beräkningar förskaffat sig upplysningar angående den utsträckning,
i hvilken triangelmätningar under de senare åren ägt rum eller
för närvarande äro under utförande. Dessa upplysningar gifva vid handen,
att triangelmätning och — inom planlagdt område — äfven polygonmätning
verkställts eller inom ett eller annat år torde vara fullbordad i
följande 20 städer nämligen: Stockholm, Södertälje, Norrtälje, Jönköping,
Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Falkenberg, Göteborg,
Lysekil, Lidköping, Kristinehamn, Filipstad och delvis Nyköping, Växiö,
Gäfle, Enköping och Västervik. Dessa städers sammanlagda areal är enligt
den vid detta betänkande fogade tabell öfver arealen af städernas områden
i rundt tal 33,700 hektar. Då kommitterade hafva anledning antaga, att
af denna areal omkring 3,000 hektar ej ingått i ofvanberörda triangelmätningar,
skulle man alltså kunna beräkna den triangelmätta arealen till i
rundt tal 30,700 hektar eller till nära 22 procent af städernas i sagda,
tabell upptagna sammanlagda areal af 140,766 hektar.1 Angående berörda

1 Då här eller eljest i detta betänkande sammanlagda arealen af städernas områden
angifvits vara 140,766 hektar, har denna siffra erhållits på det sätt, att till summan i den
vid detta betänkande fogade tabell 1 eller 133,851 hektar lagts sammanlagda arealen af till
Hudiksvall, Linköping och Malmö från och med 1911 års ingång öfverflyttade områden (jfr
noterna 13, 20 och 23 till nyssnämnda tabell).

mätningsarbeten i ofvannämnda städer hafva kommitterade inhämtat, att
noggranna detalj mätningar efter siffermetod därvid ägt rum i de tlesta
städerna och till en omfattning, som man torde kunna beräkna till cirka
10 procent af samtliga svenska städers hela areal.

Vid en approximativ beräkning af mätningskostnaderna har man således
att utgå från följande approximativa tal:

Städernas sammanlagda areal är......... 140,000 hektar;

af denna areal behöfva triangelmätas 78 procent eller 109,200 »

Af städernas hela areal ingår i stadsplan..... 14,000 » ;

däraf beräknas, efter afdrag af 22 procent, som anses
vara triangel- och polygonmätta, återstående 78 procent

böra polygonmätas eller............... 10,920 »

Städernas ej planlagda områden utgöra enligt tabellen 126,000 » ;

af detta område beräknas 90 procent behöfva detalj mätas

eller.................... 113,400 »

Af städernas planlagda områden beräknas likaledes
90 procent böra detalj mätas för inmätning af gränserna
omkring kvarter, inklusive gator, torg och allmänna platser,
alltså....................... 12,600 » .

Vid nedanstående beräkningar af mätningskostnaden, utgifter för
handtlangning däri inräknade, hafva kommitterade efter samråd med erfarna
mätningsteknici utgått ifrån, att kostnaden per hektar i medeltal
utgör:

för triangel mätning, inklusive rekognoscering, markeringar,
signaler, observationer, instrumentunderhåll, beräkningar och

protokolleringar.....................7 kronor,

för polygonmätning, inklusive rekognoscering, markeringar,
observationer, instrumentunderhåll, beräkningar och protokolle ring

beträffande planlagdt område.............23 » ,

för polygonmätning och detalj mätning, inklusive kartering
af ej planlagdt område, cirka 30 kronor, hvilken kostnad, då
stora arealer af sådana områden med tillämpning af § 9 i förslaget
dels komma att mätas enligt grafisk metod och dels icke
alls behöfva mätas, anses kunna nedbringas till i genomsnitt .5 » ,

för erforderlig detalj mätning, inklusive kartering, för inmätning
af gränserna omkring kvarter, gator, torg och andra
allmänna platser....................60 » .

236

Med användande af förestående arealuppgifter samt pris per hektar
belöper sig mätningskostnaden till följande belopp, nämligen för

triangulering af städernas hela ej triangelraätta areal

eller 109,200 hektar å 7 kronor per hektar...... 764,400 kronor,

polygonmätning af städernas förut ej polygonmätta
områden eller 10,920 hektar å 23 kronor per hektar . . . 251,160 » ,

erforderlig mätning af ej redan noggrant detaljmätta
113,400 hektar icke planlagda områden å 5 kronor per hektar 567,000 » ,

detaljmätning för inmätning af kvarter samt gator,
torg och allmänna platser inom ej redan noggrant detaljmätt
areal af 12,600 hektar ä 60 kronor per hektar . . . 756,000 »

Sumrpa 2,338,560 kronor.

Då det icke är osannolikt, att i städernas arkiv befintliga äldre kartor
äro dels mera otillförlitliga och dels mindre omfattande än koinmitterade
antagit samt det icke är möjligt att påförhand beräkna den utsträckning,
i hvilken städerna komma att begagna sig af den i § 9, första stycket,
i den föreslagna förordningen angående fastighetsregister för stad
medgifna rättighet att för vissa områden låta upprätta registerkarta efter
grafisk metod, är beräkningen af kostnaden för mätning af 113,400 hektar
icke planlagda områden af ännu mera approximativ natur än Övriga ofvanstående
poster. Af denna anledning hålla kommitterade före, att summan
af inätningskostnader bör utjämnas till 2,350,000 kronor.

Kostnaden dels för bestämmande och utstakande af vissa rågångar
och fastighetsgränser och dels för upprättande af de kartkopior, ägoförteckningar
och andra landtmäterihandlingar, för hvilka arfvode ej ingått i
mätningskostnaden, torde uppgå till omkring femton procent af mätningskostnaderna.
Vid beräkningen af kostnaderna för dessa göromål är emellertid
att taga hänsyn jämväl till de arealer, som redan undergått triangelmätning,
resp. polygon- och detalj mätning, eller sålunda till städernas hela
sammanlagda område af olika slag om cirka 140,000 hektar. För detta
område skulle mätningskostnaderna enligt förestående beräkningsgrunder
utgöra i rundt tal 2,772,000 kronor. Till förenämnda femton procent
häraf eller 415,800 kronor torde emellertid för oförutsedda utgifter böra
läggas ytterligare två procent eller 55,440 kronor. Kostnaden för 1) reglering
af rågångar och fastighetsgränser samt för 2) upprättande af vissa
kartkopior och landtmäterihandlingar skulle alltså komma att uppgå till i
rundt tal 470,000 kronor, däraf något mindre än hälften eller omkring
200,000 kronor kan beräknas falla på förstnämnda och något mer än hälften

237

eller högst 270,000 kronor på sistnämnda slags göromål. Af kostnaden
för bestämmande och utstakande af vissa rågångar och fastighetsgränser
kommer gifvetvis en väsentlig del att föranledas däraf, att enskilda jordägare
väcka fråga om rätta sträckningen af vissa gränslinjer, och då denna
ökning af kostnaderna synes böra drabba jordägarna själfva, torde beloppet
470,000 kronor utan fara för större misstag kunna nedsättas med 100,000
kronor till 370,000 kronor. Enär kostnaden för det återstående-egentliga
registreringsarbetet ej bör uppgå till mer än omkring två tredjedelar af
kostnaden för upprättande af kartkopior och landtmäterihandlingar, hvilken
kostnad här ofvan beräknats till högst 270,000 kronor, torde registreringskostnaden,
häri inberäknadt äfven kostnaden för erforderliga blanketter, icke behöfva
öfverstiga 180,000 kronor. Hela kostnaden för fastighetsregistrets inrättande
i städerna synes alltså kunna beräknas till i rundt tal 2,900,000 kronor.

Dessa kostnader äro visserligen ganska betydande, men kommitterade
kunna dock ej finna att de äro oskäligt höga i förhållande till det syftemål
man önskar vinna eller ett lämpligt underlag för inskrifning af rättsförändringar
i fastighetsboken.

Vid det förhållande att städerna äro skyldiga att själfva bestrida
utgifterna för sitt rättsväsen, lärer ej kunna ifrågasättas, att städernas
fastighetsregister skola såsom jordregistret på landet uppläggas och föras
uteslutande på statens bekostnad, utan torde den hufvudsakliga kostnaden
böra drabba städerna själfva. Emellertid synes det spörsmål kunna uppställas,
huruvida icke städerna billigtvis böra kunna göra anspråk på bidrag
af statsmedel till bestridande af ifrågavarande kostnader. I detta afseende
torde följande omständigheter förtjäna framhållas.

Såsom af den inledande historiken till detta betänkande framgår,
hafva städernas invånare af ålder varit skyldiga att bekosta vissa mätningar
inom stadsområdena. Sålunda hafva de enligt äldre tiders byggnadsordningar,
hvilka ända till år 1861 fastställts af Konungen, varit
pliktiga att vidkännas kostnader för tomtmätningar, och enligt de för städernas
planläggande och bebyggande gällande bestämmelser hafva åtskilliga
skyldigheter blifvit ålagda städernas invånare i fråga om upprättande af
kartor öfver stadsplaner, kvarter och tomter.

Landsbygdens invånare hafva väl ej haft någon direkt skyldighet
sig ålagd att låta officiellt uppmäta sina ägoområden. Däremot hafva de
fått vidkännas betydande utgifter för de ägomätningar, som varit nödvändiga
för verkställande af de olika slag af jorddelningsförrättningar, i hvilka
de enligt skilda tiders lagstiftning varit pliktiga att ingå. På grund af
den uppmätning och indelning af landets jord, som ägt rum vid de landtmäteriförrättningar
landsbygdens invånare måst bekosta, har det varit

238

möjligt att låta jordregistret för rikets landsbygd uppläggas utan särskilda
mätningar med användande företrädesvis af de i länens landtmäterikontor
förvarade kartor och handlingar och att inskränka arbetet med inrättande
af jordregistret till allenast registreringsarbeten, hvilka bekostas
af staten.

Vid nämnda förhållanden synes det kommitterade, som om städerna
icke med fog kunna göra anspråk att få de kostnader ersatta af staten,
hvilka belöpa på de för fastighetsregistrets inrättande erforderliga mätningar.
Detta synes så inycket mera uppenbart som de mätningar,
hvilka enligt föreliggande förslag måste föregå registreringsarbetet, komma
att blifva till stor nytta för städerna, bland annat såsom ledande till klarhet
och reda i deras fastighetsförhållanden och besparing af kostnader för
mätningar, som i annat fall af särskilda anledningar skulle erfordras. Härtill
kommer, att mätningskostnaderna måste ställa sig mycket olika i skilda
städer, i den mån städerna för besparing af kostnader begagna sig af
de genom förslaget öppnade utvägarna att antingen låta registerkartan tills
vidare ersättas af en efter den billigare grafiska mätningsmetoden upprättad
öfversiktskarta eller ock, om registerkarta genast upprättas, låta större områden
uppmätas enligt den grafiska metoden. I sådana städer åter, där
man önskar, att de mest noggranna mätningar redan vid registrets upprättande
göras och följaktligen detalj mätningar komma att verkställas i
större utsträckning än förslaget åsyftar, blifva mätningskostnaderna högre
än kommitterade för normala fall beräknat, och det skulle mången ofång1
blifva synnerligen svårt om ej omöjligt att pröfva, hvilken del af mätningskostnaden
skulle anses belöpa på de för fastighetsregistret nödvändiga
mätningsgöromålen.

Hvad däremot angår öfriga arbeten för fastighetsregistrets uppläggande,
äro de alla — med undantag af de utaf enskilda fastighetsägare
föranledda gränsregleringar — påkallade allenast för själfva fastighetsregistret
och utgöras dels af arbeten för erhållande af material till dettas
uppläggande och dels af egentliga registreringsarbeten. Sålunda äro rågångsregleringar,
i den mån de ej föranledas af enskilda jordägares anspråk,
nödvändiga för bestämmande, hvilka ägor ingå i stadsområdet och
alltså skola i registret redovisas. Och ägoförteckningarna jämte tomtförändringslängden
och förslaget till fastighetsindelning, ehuru i viss mån
jämförliga med de vid jorddelningsförrättningar vanliga beskrifningar, utgöra
enligt förslaget själfva underlaget för registret. De måste upprättas
efter noggrann undersökning och pröfning i de uti förslaget angifna hänseenden
för att, sedan nödiga tillägg och rättelser blifvit vidtagna, läggas
till grund för införingarna i registret. Samtliga äro de handlingar med

231)

sådant innehåll att, därest de icke vore nödvändiga såsom material för registret,
städerna ej skulle hafva anledning att låta upprätta dem.

På grund af hvad kommitterade sålunda anfört och då med fastighetsregistret
enligt förslaget åsyftas att erhålla ett lämpligt underlag för
ett ny tt och tidsenligt fastighetssboksystem, hvilket måste blifva detsamma
för land och stad, utgör inrättandet af det ifrågasatta fastighetsregistret
för städerna en lika viktig statsangelägenhet som uppläggandet af jordregistret
för landsbygden. Kommitterade hålla fördenskull före, att alla
kostnader, som enligt ofvanstående beräkningar betingas af fastighetsregistrets
uppläggande utöfver mätningskostnaderna, böra bestridas af staten,
och att alltså ett belopp i rundt tal af minst 550,000 kronor skulle
för sådant ändamål behöfva anvisas af Riksdagen. Häri ingå äfven de beräknade
kostnaderna för erforderliga blanketter, hvilka för städerna likasom
för landsbygden böra bekostas af statsmedel.

Beträffande den grund, efter hvilken ett eventuellt statsanslag lämpligen
bör fördelas mellan de särskilda städerna, torde, vid det förhållande
att noggrannhetsgraden af mätningarna icke kommer att inverka på storleken
af de utaf kommitterade beräknade kostnader, som skulle bestridas
af statsmedel, någon annan grund för fördelningen icke lämpligen kunna
ifrågasättas än storleken af det i hvarje stads fastighetsregister ingående
område. Denna fördelningsgrund medför visserligen någon förmån för de
städer, hvilka hafva särskilt stora i stadsplan ej ingående områden, som
tillika äro indelade i jämförelsevis få fastigheter. Men någon rättvisare
och tillika enkel fördelningsgrund kan icke af kommitterade angifvas. Och
den jämförelsevis obetydliga förmån, som under nyssnämnda förhållanden
skulle tillkomma eu eller annan stad, synes kunna utjämnas, om föreskrifter
meddelas dels om en maximigräns för statsbidraget dels om rätt
för Konungen att i hvarje fall bestämma bidragets storlek inom denna gräns.

En sammanställning mellan å ena sidan städernas sammanlagda areal
eller enligt ofvannämnda tabellbilaga 140,766 hektar samt å andra sidan
det belopp, hvartill kostnaderna för fastighetsregistrets uppläggande utöfver
mätningskostnaderna beräknats, eller 550,000 kronor gifver vid handen
att maximibeloppet för statsbidraget bör sättas till 4 kronor för hektar.
Med hänsyn till den öfverflyttning till städerna åt jord från landet, som
kan anses vara förestående, och hvilken för öfrigt är af beskaffenhet att i
många fall i mer än motsvarande grad minska kostnaderna för jordregistrets
uppläggande, torde det anslag, som erfordras, böra få natur af förslagsanslag
att successivt utgå under den för fastighetsregistrets uppläggande
beräknade tid. Detta lärer äfven vara behöfligt med hänsyn därtill, att uppgifterna
angående arealen af vissa städers områden äro endast approximativa.

240

Hvad angår kostnaden för inrättande af fastighetsregister för köpingar
och municipalsamhällen inåste man skilja mellan å ena sidan sådana
samhällen, för Indika fastighetsregister skall uppläggas enligt förordningen
angående fastighetsregister för stad, och å andra sidan de samhällen, för
hvilka fastighetsregister skall uppläggas och föras enligt grunderna i förordningen
den 13 juni 1908 angående jordregister.

Beträffande samhällen af förstnämnda slag blifva de för fastighetsregistrets
inrättande erforderliga utgifter af samma slag som motsvarande
utgifter för städerna. Mätningskostnader komma alltså att till väsentlig del
ingå i dessa utgifter. Då fastighetsägare i sådana köpingar och municipalsamhällen,
hvarom här är fråga, hafva samma skyldighet att låta upprätta
kartor öfver stadsplaner, kvarter och tomter, som af ålder ålegat städernas
invånare, anse sig kommitterade ej kunna ifrågasätta, att staten skall vara
skyldig bekosta de för fastighetsregistrets upprättande nödiga mätningar i
köpingar och municipalsamhällen eller att deltaga i dessa kostnader. Men
då ifrågavarande samhällen i allmänhet ej hafva samma ekonomiska förmåga
som städerna att bära de jämförelsevis dryga mätningskostnaderna
och i regel ej heller kunna påräkna nytta af mätningsresultaten i den utsträckning
som händelsen blifver i städerna, hålla kommitterade före, att
de köpingar och municipalsamhällen, hvarest registerföring af fastighet
skall ske enligt reglerna angående fastighetsregister för stad, med fog höra
kunna påräkna någon förmån af statsmedel utöfver 4 kronor för hvarje i
fastighetsregistret redovisad hektar. Denna förmån hafva kommitterade
tänkt sig lämpligen kunna beredas därigenom att, där samhället ej önskar
för registrets förande anlita i dess tjänst anställd person, registret må utan
kostnad för samhället få föras af förste landtmätaren i länet.

Någon noggrann uppgift å arealen af de till köpingar och municipalsamhällen
hörande områden har väl ej kunnat af kommitterade erhållas,
och i allt fall saknas säker grund för bedömande af frågan, i hvilken
utsträckning köpingar och municipalsamhällen komma att tillhöra det
slags samhällen på landsbygden, för hvilka fastighetsregister skall inrättas
enligt reglerna för sådant register för stad. Men då, enligt hvad kommitterade
hafva anledning antaga, arealen af samtliga köpingar och de
municipalsamhällen, för hvilka på grund af föreskrift om tillämpning af
byggnadsstadgan för rikets städer eller särskildt förordnande lagen angående
stadsplan och tomtindelning äger motsvarande tillämpning, icke
öfverstiger 27,000 1 hektar, skulle, äfven om samhällen med sammanlagdt
område af hälften af denna areal komme att i fråga om registerföring lik 1

Härvid har ej tagits särskild hänsyn till en köping, nämligen Lidingön, som ensam
har en areal af omkring 3,000 hektar.

241

stallas med städerna, det eventuella statsbidraget efter den grund, kommitterade
föreslagit beträffande städerna, icke komma att för sådana samhällen
öfverstiga ett belopp af tillhopa 54,Olif) kronor; och hafva koinmitterade
grundad anledning antaga, att detta belopp skall komma att i
väsentlig mån underskridas. För detta antagande hafva komraitterade
funnit ett stöd i föreliggande uppgifter om folkmängden i köpingar och
municipalsamhällen. Vid granskning af de officiella folkmängdssiffrorna
för år 1910 1 och andra förhållanden rörande de särskilda samhällena
hafva kommitterade fått den uppfattning, att samhällen, hvilkas invånareantal
ej öfverstiger 800, kunna betraktas såsom så oansenliga, att fastighetsregistrering
där icke torde komma att äga rum enligt de för städerna
föreslagna grunder. Af rikets 39 köpingar hafva 28 och af befintliga 107
municipalsamhällen af nämnda slag 71 mer än 800 invånare. Beträffande
dessa 99 samhällen anse kommitterade med afseende å de större
eller mindre betingelser för utveckling, som synas föreligga, att förordnande
om fastigfhetsre£istrerin£ enligt samma grunder som för stad kan
antagas komma att meddelas allenast för omkring halfva antalet. Under
förutsättning att af nyssnämnda areal af omkring 27,000 hektar, efter
förhållandet af denna siffra till hela antalet samhällen, i medeltal komma
omkring 185 hektar på hvarje, skulle man alltså hafva att räkna med en
areal af 9,250 hektar, därför bidraget af statsmedel skulle uppgå till
endast 37,000 kronor. 1 2

Beträffande kostnaderna för fastighetsregistren för öfriga köpingar
och municipalsamhällen af ofvan nämnda beskaffenhet hänvisas till förslagen
till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister samt
till förordning med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister
med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden
jämte motiven till sagda förslag.

I förestående kostnadsberäkningar har hänsyn ej tagits till de gransknings-
och kompletteringsarbeten, som ankomma på den tjänsteman, hvilken
för fastighetsboken. Frågan om gäldandet af kostnaderna för dessa arbeten
behandlas i motiven till förslaget till lag med vissa bestämmelser angående
fastighetsregister. Af skäl, som där anföras, finna sig kommitterade väl
icke kunna undgå att ifrågasätta att sagda arbeten, i hvad de afse städer
under landsrätt samt köpingar och municipalsamhällen, skola ersättas af
statsverket i samma utsträckning, som gäller beträffande enahanda slags medverkan
vid jordregistrets upprättande. Den medverkan, som i nämnda hän 1

Se uppgift å folkmängden enligt preliminär sammanräkning af uppgifterna till folkräkningen
den 31 december 1910.

2 Se noten å s. 240.

31—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

242

seenden kräfves vid upprättande af jordregistret på landet samt fastighetsregistren.
för städer under landsrätt, köpingar och municipalsamhällen, ankommer
i det ena fallet som det andra på domare, som aflönas af staten,
eller för sådana domare förordnade vikarier och torde det, särskild! med
hänsyn till beskaffenheten af de nuvarande fastighetsböckerna, få antagas
såsom regel att granskning och komplettering af vissa uppgifter, som skola
användas vid uppläggande _ af fastighetsregister för dylik stad eller ort,
komma att äga rum samtidigt med granskning och komplettering af jordregistret
för omgifvande landsbygd. Under sådana omständigheter1erbjuder
det gifvetvis stora vanskligheter att fastställa, hvilket ersättningsbelopp skall
anses belöpa på arbetet för den ifrågavarande staden eller orten; och har
det därför synts kommitterade som kunde ersättningen för sådant arbete,
i hvad det afser dylik stad eller ort, lämpligen utgå af de anslag, som
varda anvisade till bestridande af kostnaden för uppläggande af jordregister
för landet. Då 37 § i förordningen angående jordregister enligt dess
hittillsvarande lydelse förutsätter, att fastighetsregister för köpingar och
därmed jämförliga orter med tomtindelning såsom i stad skall uppläggas
i enlighet med sagda förordning, lärer det för öfrigt få antagas, att i det
anslag, som redan beviljats för uppläggandet af jordregister, äfven ingå
medel till bekostande af det arbete, som uppläggandet af fastighetsregister
för köpingar och dylika orter medlör för resp. domhafvande. Hvad sålunda
anförts gäller i hufvudsak äfven kostnaderna för de uppgifter, som skola
lämnas af vederbörande häradsskrifvare och landskontor.

Tidhvilken°m Hvad anöår den ungefärliga tid, inom hvilken fastighetsregister för

fastighets- fäderna bör kunna uppläggas, torde följande beräkningar kunna göras.

registret bör’! ill triangel mätningen med hvad därtill hör anses af teknici arbete er\äggasV~
fordras en landtmätare under ett år för hvarje kostnadsbelopp af 7,000
kronor. Till polygonmätning med hvad därtill hör (med undantag af markering,
som lämpligen kan utlämnas på entreprenad) beräknas, med hänsyn
till den större handtlangningshjälp, som därvid är af nöden, att arbete af
en landtmätare under ett år erfordras för hvarje kostnad af 10,000 kronor.
Och till detalj mätning med hvad därtill hör beräknas för hvarje kostnadsbelopp
af 9,000 kronor en landtmätare under ett år.

Under förutsättning dels att de för anordnande af städernas fastighetsregister
erforderliga här ofvan specificerade mätningsarbeten planeras
och utföras af skickliga landtmätare, dels att landtmäteristyrelsen har till
sitt förfogande erforderliga arbetskrafter för att kunna leda, öfvervaka och
kontrollera dessa arbeten och dels att, såsom kommitterade hafva anledning
antaga, 30 landtmätare kunna påräknas såsom förrättnings män, skulle med

ledning af förestående beräkningar tiden för mätningsarbetena belöpa

sig till

för triangelm ältning.............3,64 år

» polygonmätning ............0,84 »

» detalj mätning............ • 4,90 »

Summa 9,38 år.

Denna tid bör dock kunna väsentligen nedbringas om, såsom lämpligen
bör ske, till medhjälpare hos dessa landtmätare anställas dels mätningsteknici,
som städerna hafva i sin tjänst, och dels landtmäteriauskultanter.
Sannolikt kan man påräkna ett antal af 60 sådana medhjelpare.
Äfven om någon väsentlig del af trianguleringsgöromålen ej skulle kunna
anförtros åt dessa tjänstemedhjälpare samt åtskilliga af dem under det
första året icke skulle kunna uträtta mer än 50 procent af det öfriga arbete,
en till förrättningsman förordnad landtmätare kan beräknas medhinna,
hålla dock kommitterade före, att, med hänsyn till den ökning i arbetsprodukt,
som uppstår allt efter som en mätningsman erhåller större öfning
och färdighet, den beräknade tiden för mätningsarbetena bör kunna nedbringas
till omkring fem år. öfriga arbeten för fastighetsregistrets uppläggande
i städerna synas med anlitande af förenämnda personal kunna medhinnas
på ungefär ett år, hvadan sammanlagda tiden skulle blifva sex år.

Dessa tidsberäkningar äro gjorda under antagande, att fullständig
registerkarta upprättas och lägges till grund för fastighetsregistret. I den
mån städerna enligt § 3 i förslaget till förordning angående fastighetsregister
för stad komma att utverka sig anstånd med skyldigheten att låta
upprätta registerkarta och fastighetsregistret i stället provisoriskt upplägges
med ledning af öfversiktskarta, kan fastighetsregistret naturligtvis uppläggas
på kortare tid än af kommitterade beräknats. Men då åtskilliga
städer antagligen skola finna det lämpligt att de för registrets upprättande
nödvändiga mätningar utsträckas till detaljmätning äfven af tomterna,
hvarigenom mätningsresultatets värde för hvarjehanda ändamål ytterligare
förhöjes för städerna, måste å andra sidan den af kommitterade beräknade
tiden i motsvarande grad ökas. Om denna ökning blifver större än minskningen
af ofvannämnda anledning, kan gifvetvis icke med någon grad af
sannolikhet på förhand afgöras. Kommitterade hålla dock för antagligt,
att, då städerna i allt fall måste underkasta sig dryga utgifter för mätning,
många städer skola finna -det angeläget att på eu gång bekosta en
i detalj utförd noggrann och fullständig mätning. Om detta blifver händelsen,
hinner arbetet icke att fullbordas inom den af kommitterade här
ofvan beräknade tid, utan torde denna behöfva ökas med ett eller annat år.

244

Likaledes måste till de för städernas del beräknade sex åren läggas
någon tid för registers uppläggande för de köpingar och andra samhällen
på landet, där registerföring af fastighet skall ske enligt samma grunder
som för stad. Med afseende å den förut framhållna bristen på noggranna
uppgifter om köpingars och municipalsamhällens areal och den ännu större
svårigheten att på förhand afgöra, för Indika samhällen registerföring efter
samma grunder som för stad kan ifrågakomma, kan eu beräkning af
arbetstiden för upprättande af fastighetsregister för dylika samhällen ej
erhålla någon större tillförlitlighet. Räknar inan emellertid, såsom ofvan
skeft, med en areal af 9,250 hektar, och antager man, att denna areal till
omkring hälften består af mark, som ingår i tomtindelning, och i öfrigt
utgöres af mark, som redan är mätt eller såsom vattentäckt icke behofver
göras till föremål för mätning, torde man kunna utgå från, att omkring
4,500 hektar måste mätas enligt siffermetoden. Vid beräknande af
den tid, som därtill behöfver åtgå, kan man lägga till grund samma siffror,
som här ofvan användts vid motsvarande beräkningar för städerna. Visserligen
kan det arbete, som eljest skulle åtgått till triangulering, helt och
hållet undvaras i en del smärre samhällen med obetydliga områden, enär
erforderlig noggrannhet i afseende å mätningsresultaten anses kunna uppnås
genom ett väl anordnad! polygonnät. Men å andra sidan behöfver
därvid detta nät göras mera detaljrikt, hvartill kommer, att de mycket
oregelbundna figurer, i Indika vissa af dessa samhällen bebyggts, föranleda
tidsutdräkt vid den detalj mätning, som erfordras för bestämmande af läget
för gator, torg och allmänna platser. Man kan således beräkna, att de
erforderliga mätningarna skulle komma att kräfva arbete af en landtmätare
under omkring 40 år. Under förutsättning att den personal, som skulle
kunna användas till dessa arbeten, kan beräknas till 30 landtmätare och
lika många tjänstemedhjälpare, samt att detta arbete företrädesvis förlägges
till en tidpunkt, då denna personal kan antagas vara så erfaren och öfvad,
att dess arbetsprodukt blifver lika med 60 skickliga förrättningsmäns, skulle
mätningarna kunna verkställas på två tredjedels år. Och då de återstående
landtmäteriarbetena för registren synas kunna af nämnda personal medhinnas
på väsentligt kortare tid, torde för registrens uppläggande för de
köpingar och andra samhällen på landet, för hvilka registerföring skall ske
enligt de för stad föreslagna grunder, till den för städerna beräknade tid
af sex år ej behöfva läggas längre tid än omkring ett år.

245

Speciell motivering.

KAP. I.

Inledande bestämmelser.

§§ 1—3.

Kommitterade, som utarbetat särskilt förslag till lag med vissa
bestämmelser angående fastighetsregister, hänvisa beträffande fastighetsregistrets
uppgift dels till sagda lag med tillhörande motiv, dels ock till
den allmänna motiveringen till förevarande författningsförslag (s. 160 ff.).
I berörda allmänna motivering behandlas ock frågorna, af hvem registret
skall föras (s. 208 ff.), om fastighetsregistrets förbindande med kartor
(s. 175 ff.) och ägoförteckningar (s. 193), om anstånd för visst fall med
upprättande af registerkarta (s. 185 f.) samt om öfversiktskarta såsom ett
provisoriskt surrogat för registerkarta (s. 186 f.).

KAP. II.

Om upprättande af kartor, ägoförteckningar och tomtförändringslängd,
så ock om fastighetsindelning och fastighetsbeteckningar.

Förberedande åtgärder.

§§ 4 och 5.

Enligt förslaget tillkommer magistraten en viss tillsyn å fastighetsregistreringen
och särskildt ledningen af de arbeten, som skola föregå
registrets första uppläggande. Jämte denna så att säga lokala ledning
måste emellertid gifvetvis finnas en central sådan, och har denna på grund af
arbetenas beskaffenhet synts böra anförtros åt landtmäteristyrelsen, hvilken

246

myndighet alltså öfverinseendet öfver såväl de förberedande arbetena som
registrets uppläggande och förande skall tillkomma, i den mån bestämmanderätt
ej förbehållits annan myndighet, som ej lyder under nämnda
styrelse. På grund af denna landtmäteristyrelsens ställning har det ansetts
höra tillkomma styrelsen att förordna landtmätare för upprättande
af register- eller öfversiktskarta samt ägoförteckningar äfvensom att uppgöra
plan för arbetets fortgång i de skilda städerna. En närmare redogörelse
för bestämmelserna i dessa hänseenden i § 4 af förslaget återfinnes
i den allmänna motiveringen (s. 189 ff.).

Hvad § 5 innehåller i fråga om insamlande af material samt den
granskning och komplettering af vissa förteckningar, som ankomma på
den tjänsteman, hvilken för fastighetsboken, är likaledes behandladt i den
allmänna motiveringen (s. 191 f.). Här må endast tilläggas, huru som med
afseende å de kartor med tillhörande handlingar, Indika enligt den uppgift,
som landtmäteristyrelsen på grund af stadgandet i § 5 under 4)
skall meddela, finnas förvarade i vederbörande läns landtmäterikontor eller
i landtmäteristyrelsens arkiv, kommitterade förutsatt att styrelsen på grund
af dess i § 38 af gällande instruktion omförmälda befogenhet kommer att
lämna ett allmänt medgifvande till berörda kartors och handlingars utlånande
till städer, som förfoga öfver brandfri lokal för kartors och
handlingars förvarande. Där sådant utlånande icke kan medgifvas, bör
det. till undvikande af onödiga kostnader — gifvetvis ankomma på
noggrann pröfning i hvarje särskilt fall, huruvida kopiering skall äga rum.
Framhållas må härvid att kartor och handlingar, som vid pröfning, hvarom
i §§ 8 och 9 sägs, befinnas odugliga att läggas till grund för registerkarta,
understundom kunna vara af värde vid behandling af tvistefrågor
rörande rågångar och fastighetsgränser. Erfordras för upprättande af register-
eller öfversiktskarta ytterligare uppgift eller tillgång till karta eller
handling, har det synts böra stå landtmätaren öppet införskaffa densamma
antingen genom framställning hos magistraten eller ock genom omedelbart
hänvändande till myndighet eller person, hos hvilken uppgiften, kartan
eller handlingen kan vara att tillgå; den senare utvägen är uppenbarligen
i allmänhet förenad med mindre omgång än den förra.

Om registerkarta.

§§ 6 och 7.

Angående behofvet att före register- eller öfversiktskartas upprättande
företaga frågan om rågångarna mellan stadens område och

247

angränsande mark samt, när registerkarta upprättas, verkställa nödig
förrättning för bestämmande af gränserna omkring do särskilda fastigheterna
inom det område, som icke ingår i tomtindelning, hänvisas
till den allmänna motiveringen (s. 187 tf.). Här må endast tillläggas
att i förslaget desto mindre bort stadgas att uppkommande tvister
om rätta sträckningen af sagda rågångar och fastighetsgränser skola vara
slutligt afgjorda innan förrättningen för kartans upprättande fortsättes och
afslutas, som därigenom skulle kunnat vållas uppskof på obestämd tid med
själfva fastighetsregistrets uppläggande.

§§ 8—10.

För de olika mätningssätt, som kunna komma till användning vid
upprättande af register- eller öfversiktskarta, samt huru plan skall uppgöras,
då nymätning skall ske efter siffermetoden, har redogjorts i den allmänna
motiveringen (s. 177 ff.). De särskildt ur kostnadssynpunkt viktiga frågorna,
i hvad mån medgifvande kan lämnas till användande af grafisk
metod vid upprättande af registerkarta samt till begagnande därvid af
äldre kartor eller mätningshandlingar torde emellertid tarfva en mera ingående
redogörelse än som i den allmänna motiveringen kommit dem till del.

Vid behandling af frågan angående de metoder, som må tillämpas
vid mätningar för åstadkommande af registerkarta, hafva kommitterade
funnit det böra vid mätningar efter siffermetoden medgifvas vederbörande
mätningsförrättare att i viss utsträckning använda sig af den grafiska metoden.
De allmänna föreskrifterna härutinnan hafva emellertid ansetts
icke behöfva införas i förslaget till förordning angående fastighetsregister
för stad utan lämpligen böra få sin plats i den författning angående kartors
upprättande och ägomätningars verkställande in. m., till hvilken landtmäteristyrelsen
erhållit Konungens uppdrag att afgifva förslag. Därför
har i förslaget till sagda förordning endast hänvisats till hvad beträffande
berörda fråga stadgas i särskild författning, hvarjämte kommitterade i
skrifvelse till landtmäteristyrelsen framhållit önskvärdheten af att i sammanhang
med det förslag, hvars utarbetande uppdragits åt styrelsen, närmare
föreskrifter blefve meddelade om befogenhet för landtmätare att vid
mätningsförrättningar efter siffermetoden i viss utsträckning använda grafisk
metod. Men ehuru kommitterade ansett sig sakna anledning att verkställa
utredning, i hvilken utsträckning sådan befogenhet bör förefinnas, vilja
kommitterade dock framhålla några hithörande synpunkter, som särskildt
förtjäna beaktande vid bedömandet af frågan rörande kostnaderna för mätning
i städerna. Ehuru ett fullständigt trigonometriskt nät erfordras öfver

248

hela området till en stad, ligger det i sakens natur, att detta kan vara glesare
utanför stadsplanen än inom densamma. Om alla kvartersgränser inom
det planlagda området och alla fastighetsgränser därutanför inmätas efter
siffermetoden, synes fråga kunna uppstå, huruvida icke gränserna mellan
tomter inom samma kvarter kunna inmätas efter grafisk metod. 1 detta afseende
har man att särskilja tre grupper af gränspunkter, nämligen: l) gränspunkter
i gatulinje, 2) tillgängliga gränspunkter inom kvarter och 3) öfverbyggda
eller eljest otillgängliga gränspunkter. Då de under 1) omförmäla
gränspunkter kunna utan synnerlig svårighet och med ringa kostnad
inmätas efter siffermetoden, böra de också på sådant sätt blifva bestämda.
Beträffande gränspunkter, som afses under 2), gäller att dessa, där de
'''' ^ lä tt till cl 11 gliga, böra inmätas efter siffermetoden, medan

nämnda förhållande fortfar, enär, om hus eller stängsel uppföres eller träd
planteras, punktens inmätning därigenom kan blifva mångdubbelt besvärligaie,
kostsammare och osäkrare. A. andra sidan kan uppenbarligen vissa
sådana punkters inmätning erbjuda så stora svårigheter, att genom deras
förbigående och upptagande efter äldre grafisk karta afsevärd besparing
vinnes. I detta fall och särskildt om det kan förutses, att en punkts inmaning.
framdeles kan ske lättare, är ett medgifvande att handla efter
omständigheterna af beskaffenhet att medföra såväl besparing af arbete
och kostnad som vinst i noggrannhet. Hvad slutligen angår d^e under 3)
bär ofvan omförmälda gränspunkter, bör något arbete ""icke offras på
försök att med siffror approximativt bestämma dessa punkters läge. Detta
måste i regel anses vara okändt och måste jämväl förblifva det till dess
punkterna blifva tillgängliga genom rifning af någon byggnad. De måste
alltså i allmänhet insättas efter tillgängliga kartor eller genom nå°T>t °rafiskt
förfaringssätt.

Jämte den användning af grafisk metod vid mätningar efter siffermetoden,
som på grund af stadgande i särskild författning må kunna ifrågakomma,
har, såsom redan nämnts, tillfälle synts böra beredas att till minskning
i mätningskostnaderna få den grafiska metoden tillämpad beträffande mätning
af område, där förhållandena icke med nödvändighet påkalla användande a1‘
en noggrannare mätningsmetod. Sådana förhållanden hafva synts föreligga
i fråga om område, som ej ingår i tomtindelning och där någon större
ky&onadsverksamhet ej är att förvänta inom de närmaste åren. Då det
icke torde vara lämpligt att pröfningsrätt härutinnan tillkommer vare sig
vederbörande stad eller den förrättningsman, som upprättar registerkartan^
har det föreslagits, att ansökan i frågan skall göras hos Konungen. Att
ansökningen, såsom tillika föreslagits, skall ingifvas till förrättningsmannen
lärer icke blott vara bekvämare för staden utan äfven leda till minskad

249

omsrån till Konungen, må vara erforderligt utredt, bör det åligga förrättningsinannen
att vid ansökningen foga yttrande i de afseenden, som böra beaktas
vid frågans afförande, såsom angående områdets läge i förhållande
till stadsplanen, huruvida och i hvad mån denna lämnar utrymme till
ytterligare byggnadsverksamhet, angående markens beskaffenhet och terrängförhållandena
inom området, angående fastighetsindelningen inom detsamma
samt angående såväl den byggnadsverksamhet därstädes, som möjligen
redan ägt rum, som ock den, hvilken tilläfventyrs kan vara att förvänta
inom den närmaste tiden. För det fall att öfver området finnes
äldre karta, skall förrättningsmannen, innan utredning i berörda afseenden
företages, verkställa undersökning angående kartans beskaffenhet
för att utröna, i hvad mån den kan användas vid upprättande af registerkartan.
Därvid bör det hufvudsakliga syftet vara att utreda, huruvida
kartan kan tjäna till att individualisera fastigheterna.1 Att granska riktigheten
af tillgängliga arealuppgifter bör däremot icke ingå i undersökningen,
då sådana sällan äro fullt exakta och arealuppgifterna i fastighetsregistret
icke kunna erhålla rättslig betydelse. Om kartan vid berörda
undersökning finnes behäftad med fel och brister, som ej kunna afhjälpas
med lägre kostnad än till nymätning erfordras, eller om den är upprättad
i så liten skala att den med hänsyn till de grunder, som i författningsförslaget
upptagits för bestämmande af registerkartas skala, ej kan
begagnas för det ifrågavarande ändamålet, samt förrättningsmannen förty
anser nymätning i större eller mindre utsträckning erforderlig, skall han
därom genom magistraten underrätta staden. Förmenar staden, att nymätning
icke är nödig eller åtminstone icke erforderlig i den utsträckning
förrättningsmannen ansett, skall frågan genom magistraten öfverlämnas
till landtmäteristyrelsen, som har att meddela beslut beträffande
spörsmålet om nymätning. I enlighet med den i 39 § skiftesstadgan meddelade
bestämmelse att klagan ej får föras öfver landtmäteristyrelsens
beslut i fråga, huruvida ny ägomätning bör företagas vid laga skifte å
område, hvaröfver äldre karta finnes, anse kommitterade att äfven i nu
ifrågavarande fall vid landtmäteristyrelsens beslut i ämnet bör förblifva
(jfr § 71). Sedan sålunda blifvit afgjordt, huruvida och i hvilken utsträckning
nymätning skall äga rum, har förrättningsmannen att meddela yttrande
såväl i de afseenden, hvilka enligt hvad ofvan angifvits böra obe 1

I en del städer lär hafva förekommit att lagfart beviljats å uppgifna ägofigurer
enligt viss karta. Att graderingslinjerna kring en ägofigur icke kunna exakt angifva ett innehaf
på marken, säger sig själft.

32—090308. Fastighetsregisterkommitténs bet.

250

roende af mätningsfrågan utredas, som ock med anledning af beslutet i
sistnämnda fråga. Särskilt bör därvid göras utredning beträffande kostnaderna
å ena sidan för afhjälpande af fel och brister hos äldre karta
och för beslutad nymätning samt å andra sidan för hela områdets nymätning
efter den ena eller andra metoden. Detta yttrande jämte ansökningen
skall därefter insändas till landtmäteristyrelsen, som har att
jämte eget utlåtande öfverlämna handlingarna till Konungens pröfning.

Äfven där fråga icke uppstår att för visst område, hvaröfver äldre
karta finnes, upprätta registerkarta efter grafisk metod, utan registerkartan
således skall upprättas efter siffermetoden, kan det blifva nödvändigt att
undersökning af äldre mätningsdokument verkställes. Detta blifver fallet,
då enligt siffermetoden upprättade mätningshandlingar finnas att tillgå.
Besparing i kostnader kan naturligtvis äga rum, om sådana handlingar i
befintligt skick eller efter det nödiga rättelser iakttagits kunna läggas till
grund för registerkartan. För att detta skall kunna ske, fordras emellertid
en omfattande granskning af handlingarna för utrönande af mätningsresultatets
noggrannhet och den omsorg, med hvilken det verkställda arbetet
öfver hufvud utförts. Hit hör undersökning, huruvida mätningen är
verkställd i öfverensstämmelse med de allmänna regler, som gälla för mätningar
efter siffermetoden, samt huruvida mätningen, därest den omfattat
blott en del af stadens område, varit så planlagd, att den kan på tillfredsställande
sätt utvidgas, och vidare hör hit kontrollräkning af beräkningarna
för bestämmande af triangel- och polygonpunkternas koordinater. Någon
kontrollmätning på marken behöfver däremot i allmänhet icke ifrågakomma.
Då berörda granskning merendels blifver ganska tidsödande samt förrättningsmannen
åtminstone icke alltid äger nödig kompetens därför och till
äfventyra skulle kunna anses hafva eget intresse i frågan, har det ansetts
böra ankomma på landtmäteristyrelsen att, efter anmälan af förrättningsinannen
och sedan genom styrelsens försorg erforderlig undersökning skett
samt staden lämnats tillfälle att yttra sig öfver resultatet af denna, meddela
beslut, i hvad mån mätningshandlingarna må läggas till grund för
registerkartan. Mot landtmäteristyrelsens beslut i dylik fråga bör — i
likhet med hvad som föreslagits beträffande pröfning af äldre grafisk
kartas duglighet — talan ej få fullföljas.

Att undersökning af äldre mätningshandlingar eller grafisk karta
icke skall äga rum, där staden beslutit, att nymätning skall verkställas,
eller vederbörande sakägare vill bekosta sådan, ligger i sakens natur men
har emellertid ansetts böra i författningsförslaget uttryckligen stadgas.

Då registerkartan bör vara lätthandterlig och kunna ändamålsenligt
förvaras, har det föreskrifvits, att kartan skall fördelas på blad.
Stora kartor il ro nämligen alltid mera utsatta för slitning, ej minst därigenom
att de i regel förvaras vikta eller rullade. Därför söker man
numera allmänt genom kartors fördelande på blad göra det möjligt att
förvara dem liggande plana, hvarigenom de kunna bäst bevaras. Uti de
i utlandet meddelade föreskrifter angående kartors upprättande varierar
storleken å kartbladen i någon mån. Då kommitterade från landtmäteristvrelsen
och Stockholms stads triangelmätningsnämnd inhämtat, att föreskrift
om kartblad med en rityta af 50 X 80 centimeter skulle vara lämplig
för våra förhållanden, har nämnda kartformat blifvit föreslaget.

För undvikande af förväxling har det ansetts böra föreskrifvas, att
kartblad till registerkarta skola numreras med arabiska siffror, under det
för öfversiktskarta användas romerska siffror.

Enligt nu gällande bestämmelser skola stadsplanekartor upprättas i
skala 1 : 2,000 och tomtkartor i skala 1 : 400. I allmänhet torde vara lämpligast
att öfver område, som ej ingår i tomtindelning, registerkartan upprättas
i den för stadsplanekarta bestämda skala och öfver område, som
ingår i tomtindelning, i en något större skala. Det har emellertid icke
ansetts lämpligt att beträffande den skala, som skall komma till användning
för registerkarta, föreslå någon ovillkorlig bestämmelse. Hufvudvikten
ligger på, att kartan tydligt och klart utvisar de särskilda fastigheterna.
Då dessa inom olika delar af staden ofta äro synnerligen olika
i afseende å storlek, har det ock ansetts böra medgifvas att, där kartan
är fördelad på flera blad, olika skala må användas för de särskilda bladen,
med iakttagande dock att det område, som ingår i tomtindelning, skall
affattas i samma skala, äfven om det fördelas på flera blad. Utan att
särskilda omständigheter därtill föranleda bör emellertid öfver område, som
ej ingår i tomtindelning, icke få begagnas mindre skala än den för stadsplanekarta
bestämda, och synes den för sådant område använda skala äfven
böra få tillämpas beträffande registerkarta öfver område, som ingår i tomtindelning,
där det finnes kunna ske utan fara för osäkerhet eller oreda.
Särskild! i det fall att för det ej i tomter indelade området användes en
afsevärdt större skala än 1 : 2,000, kan det ju vara lämpligt, att samma skala
tillämpas äfven för område, som ingår i tomtindelning. Användes olika
skala för det i tomter indelade området och stadens öfriga område, skall
det förra, i den mån det inrymmes å kartblad, som afser annat område,
därå redovisas allenast mera summariskt.

252

Innan registerkartan upprättas skall förrättningsmannen afgifva särskild
utlåtande i fråga om den skala, som för kartan skall användas. Detta
bör föregås af en utredning angående fastighetsindelningen inom stadens
olika delar samt innehålla förslag å sådan skala för de olika delarna, att
osäkerhet eller oreda med afseende å hvad å kartan ovillkorligen skall
upptagas ej kan förekomma. Utlåtandet bör genom magistraten delgifvas
staden; för det fall, att staden ej nöjes däråt, föreslås att frågan genom
magistraten öfverlämnas till landtmäteristyrelsen, hvars beslut, såsom gällande
ett rent tekniskt spörsmål, ej lämpligen bör få öfverklagas.

§ 12.

För att registerkartan må blifva så tydlig och öfverskådlig som möjligt
samt för besparing af kostnader sjmes det böra föreskrifvas, att byggnader
ej skola upptagas å kartan, och att, med undantag beträffande vattenområde,
å kartan ej heller må utmål kas särskilda ägoslag eller annan
skiljaktighet i fråga om ägors naturliga beskaffenhet vare sig genom gränslinjer
eller genom beteckning med nummer eller littera. I sammanhang med
frågan härom framställa sig, där kartan upprättas på grund af mätningar
efter siffermetoden, äfven några andra spörsmål, nämligen huruvida å
kartan skola medelst påtecknade mått angifvas läget för gränspunkter
samt gränslinjers och vinklars storlek äfvensom huruvida triangelpunkter
och öfriga punkter i det för mätningarna anordnade nät skola upptagas
på kartan. I fall gränspunkters läge skall genom antecknande af mått
angifvas å kartan, måste därå inritas äfven markerade fasta punkter, polygonsidor,
mätningslinjer och andra konstruktionslinjer. Det vore visserligen
af stor betydelse att dessa viktiga uppgifter funnes samlade å registerkartan,
men då, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, det är en oeftergiflig
fordran vid mätningar efter siffermetoden, att mätningsresultatet
blifver på ett betryggande sätt bevaradt bland mätningsdokumenten, vare sig
dessa utgöras af mätningsböcker eller mätningsprotokoll eller af vinkelböcker
eller mätningsskisser, samt till följd häraf registerkartan är att anse icke
såsom en konceptkarta utan hufvudsakligen såsom ett renritadt exemplar
af mätningsskisserna, har det synts vara lämpligt att icke belasta registerkartan
med berörda uppgifter och därigenom äfven fördyra karteringsarbetet.
Af samma skäl böra triangelpunkter och öfriga punkter i det
för mätningarna anordnade nät samt mått å gränslinjer och vinklar icke
tecknas å registerkartan. Hvad särskilt angår tomtsidornas längd, är
uppgift därom ofta af mindre intresse. Detta är exempelvis fallet, då
tomten begränsas af en cirkelbåge eller annan kroklinje och jämväl då

253

tomtlinjen eller en af (less andpunkter är otillgänglig, i hvilket fall allenast
en approximativ, lätt vilseledande uppgift å linjens längd kan erhållas.
Till belysning af ofvanberörda spörsmål kan anföras hvad härutinnan
är stadgadt uti den i Danmark senast utfärdade instruktionen för utförande
af de nymätningar af större byar och andra tätt bebyggda platser på
landsbygden, som verkställas på statens bekostnad, eller att längder och
uppgifter om vinklars storlek ej skola tecknas på kartorna utan i mätboken,
som i original eller af mätningsförrättaren styrkt afskrift af koordinatberäkningarna
skall insändas till landtbruksministeriet. I mätboken
skall för hvarje hufvudpunkt utföras en skiss, hvilken, så vidt möjligt,
skall angifva längderna från denna punkt till åtskilliga i närheten belägna
punkter i terrängen. Med mätboken skall dessutom följa en croquis öfver
alla mätlinjerna med uppgift, på hvilken sida i mätboken hvarje linje
återfinnes.

§§ 13—16.

Hvad §§ 13 och 14 angår, kan hänvisas till hvad ofvan anförts
beträffande ägoförteckningar (s. 193) samt ifråga om beteckningar (s.
201 ff.). Hvad dessa §§ innehålla om vissa områdens utmärkande å
registerkarta afser icke blott att vid ägoförteckningarnas och fastighetsregistrets
upprättande skall kunna kontrolleras, att ej något område förbigås
eller dubbelföres, utan äfven och framför allt att fastighetsindelningen
må vara till framtida efterrättelse upptagen å en sammanhängande
karta. För detta senare ändamål är ock i annat sammanhang bestämmelse
meddelad i syfte att timande förändringar må varda införda å kartan.

Då det med hänsyn till kartans egenskap af ett komplement till
fastighetsregistret gifvetvis är af största vikt, att fastigheternas beteckningar
å kartan och registret öfverensstämma, har i § 16 upptagits föreskrift
att sådana beteckningar skola endast provisoriskt utmärkas å registerkartan
i afbidan på den pröfning af namn och andra fastighetsbeteckningar,
som ankommer på magistraten.

Enligt § 13 skola å kartan med särskild beteckning utmärkas tomter
»i enlighet med bestående förhållanden»; § 14 handlar däremot om
utmärkande å kartan af tomter, som till sina glänser icke öfverensstämma
med bestående förhållanden. En förklaring af skillnaden mellan dessa två
slag af tomter lämnas i den allmänna motiveringen (s. 193 ff.; jfr
s. 164 ff.).

I § 13 under 2) föreskrifves att å registerkartan skall med särskild
beteckning utmärkas »fiskeri, där det är att räkna såsom fast egendom».
Enligt lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att

254

hänföra skall »i jordeboken upptaget fiskeri, hvarmed äganderätt till grunden
ej är förenad», anses såsom fast egendom. Ordalagen gifva vid
handen, att bestämmelsen hänför sig till förhållanden å landet. Den möjlighet
är emellertid ej utesluten att fiskeri, som enligt nämnda lagrum
är att anse såsom fast egendom, öfverflyttas till stad; det förlorar därmed
gifvetvis ej sin egenskap af fast egendom. Samma egenskap bör rimligtvis
tillerkännas ett till stad hörande fiskeri, hvarmed rätt till grunden ej
är förenad, om det varit föremål för lagfart. Då härtill kommer att jämlikt
69 § registerkarta kan varda upprättad öfver område å landsbygden,
som är upptaget i kronans jordebok, torde förutsättningar för tillämpning
af ifrågavarande stadgande ej saknas.

Att, där område, som afses i § 13 under 2) eller 5), tillhör flera,
som hvar för sig äga viss å marken bestämd ägovidd, särskild beteckning
skall åsättas hvarje delägares lott, och att ett motsvarande förfaringssätt skall
iakttagas, där viss ägovidd af dylikt område är särskildt intecknad eller
eljest särskildt häftar för fordran eller annan rättighet, beror därpå, att
områden, som sålunda äro i särskild ägares hand eller äro föremål för
annan särskild rättighet, böra i fastighetsregistret redovisas såsom särskilda
fastigheter. Förrättningslandtmätaren har härvid att i främsta rummet
följa de uppgifter om dylika förhållanden, som i den uti § 5 stadgade
ordning meddelas af den tjänsteman, hvilken för fastighetsboken. Men
landtmätaren bör äfven använda de öfriga tillförlitliga uppgifter, som
kunna härutinnan lämnas honom under förrättningen. Det synes så mycket
mindre vara anledning förbjuda användande af andra uppgifter än de utaf
fastighetsbokföraren meddelade, som landtmätaren gifvetvis har att i förekommande
fall i vederbörande ägoförteckning angifva sin källa samt den
pröfning, som skall föregå fastighetsindelningens fastställande, bereder
tillfälle till nödig kontroll.

Bestämmelsen i § 13 om utmärkande af områden, som höra till
järnväg, afser att underlätta dylika områdens sammanförande till en enhet
för hvarje järnväg; och hänvisas i fråga härom till den allmänna motiveringen
(s. 200 f.).

Beträffande ofria tomter och annan ofri grund hänvisas till den inledande
framställningen (s. 117 ff.). Jämte »ständig besittningsrätt» nämner
§ 13 äfven »annan besittningsrätt, där den efter lag räknas såsom fast egendom».
Bestämmelsen hänför sig till det stadgande i 5 § af 1895 års ofvannämnda
lag, att såsom fast egendom anses »vattenverk å annans grund i
förening med sådan rätt till grunden, att den ej må af ägaren återtagas
så länge verket uppehälles». Från ständig besittningsrätt är tomträtt noga
att skilja. I den redogörelse för tomträttsinstitutet, som lämnats i den afl -

255

manna motiveringen (s. 161 ff.), är anmärkt, hurusom tomträtt har egenskap
af lös egendom. Vid upprättande af registerkarta skall därför hänsyn
ej tagas till den omständighet, att tomt må vara upplåten under tomträtt,
utan skall dylik tomt erhålla samma slags beteckning som annan tomt.

För närvarande förekommer understundom att af tomt viss del är
af fri, annan del af ofri natur. Huru olämpligt ett sådant förhållande
än är, har det icke kunnat undvikas, då ju stadsplaner och tomtindelningar
ofta måst utläggas utan hänsyn till äganderättsförhållanden. Beträffande
i tomtindelning ej ingående områden föreligger ej någon omständighet,
som nödvändiggör att jord af fri natur sammanföres med jord af
ofri natur till en enhet. I § 13 har därför upptagits en bestämmelse i
syfte att förekomma, att vid den fastighetsindelning, som enligt författningsförslaget
skall äga rum, enheter inom det s. k. stadsägeområdet bildas af
områden, som innehafvas det ena med äganderätt det andra med besittningsrätt,
eller som af skilda ägare upplåtits under besittningsrätt.1

Då kvartersnamn, åtminstone i regel, komma att ingå i registerbeteckningarna
å tomterna, har i § 15 meddelats föreskrift att namn af
förstnämnda slag skola upptagas å registerkartan. Att jämväl öfriga i
sagda § angifna benämningar införas å registerkartan torde vara egnadt
att i hög grad underlätta orienteringen å kartan.

Om öfversiktskarta.

§§ 17—21.

Till hvad i den allmänna motiveringen (s. 187) anförts om öfversiktskartans
provisoriska karaktär må här läggas följande. Öfversiktskartan
skall visserligen enligt § 17 redovisa fastighetsindelningen inom det område,
öfver hvilket den upprättas, men då för öfversiktskarta icke, såsom
fallet är beträffande registerkarta, fordras att gränserna omkring fastigheterna
å stadsägeområdet blifvit i laga ordning bestämda, stadgas i §
21 att sagda gränser, där de ej blifvit sålunda bestämda, skola å kartan
utmärkas allenast med punkterade linjer. Vidare föreskrifves i § 18 att,
där ej staden eller enskild rättsägare vill bekosta nymätning, sådan för
öfversiktskarta skall äga rum endast så vidt karta helt och hållet saknas eller,
hvad angår område, som blifvit uppdeladt i flera tomter eller andra

1 Skulle den nu beträffande fastighetsbokföring på landet gällande regel att fastigheter,
som äro sammanslagna till en egendom, få upptagas på gemensamt upplägg, erhålla tilllämpning
jämväl i fråga om fastighetsbokföring i stad, möter naturligtvis ej något hinder att
å ett upplägg sammanföra fastigheter af olika jordnatur.

256

fastigheter utan att denna delning utmärkts å karta öfver området, erforderlig
ledning icke kan med lägre kostnad erhållas beträffande tomt af tomtindelningshandlingar
samt i fråga om annan fastighet af vederbörande köpeeller
delningshandlingar (t. ex. arfskiftesinstrument). Nymätning af vägar,
gator, torg och allmänna platser samt vattenområden har ej ansetts erforderlig
för öfversiktskarta. Nymätning, som må vara erforderlig, skall enligt §
19 ske enligt grafisk metod, där ej staden eller vederbörande sakägare
vill bekosta mätning efter siffermetoden. Krafvet på nedbringande af
kostnaderna för öfversikskartans upprättande, hvilket äfven bör föranleda
att relativt liten skala därvid begagnas, får naturligtvis ej gå längre än
att den skala, som användes, medgifver, att läget af de särskilda fastigheterna
och deras beteckning kan fullt tydligt utmärkas å kartan. Med
iakttagande häraf bör öfversiktskartan också få upprättas i olika skala för
skilda delar af staden. Då skalans storlek inverkar på beloppet af kostnaden
för upprättande af grafisk karta, har det ansetts lämpligt, att förrättningsmannen
i fråga om skalan afgifver särskild! utlåtande, som, i fall
staden ej nöjes däråt, öfverlämnas till landtmäteristyrelsens pröfning utan
rätt till klagan öfver styrelsens beslut. Förslaget upptager jämväl bestämmelse
om öfversiktskartas fördelning på flera blad. Denna bestämmelse
tager större hänsyn till hvad i hvarje särskild! fall kan vara lämpligt
än motsvarande stadgande beträffande registerkarta, hvilken senare
karta väl alltid måste fördelas på flera blad.

Om upprättande af ägoförtechiingar och tomtförändringslängd.

§§ 22 och 23.

I fråga om ägoförteckningarnas och tomtförändringslängdens uppgift
och anordning i allmänhet hänvisas till den allmänna motiveringen (s. 193 ff.).

Bestämmelserna i § 22, första stycket, om ägoförteckningen rörande
tomterna (formulär 8) förutsätta att till tomt kan höra andel i samfälld
mark. Bortsedt från det fall att viss jord är oskiljaktigt förenad med
tomt, är det för tomt karakteristiskt att den utgöres af ett jämförelsevis
litet område inom vissa noga bestämda gränser, och kan därför nämnda
förhållande förefalla i någon mån främmande. Ett sådant förhållande kan
emellertid uppkomma, icke blott då en vid landtmäteriförrättning utbruten
fastighet, hvartill hör andel i samfälld mark, genom tomtindelning förvandlas
till tomt, utan äfven då sådan fastighet genom tomtindelning
uppdelas i två eller flera tomter eller i tomter jämte gator eller dylikt.
Det oegentliga i samhörigheten mellan tomt och andel i samfällighet fram -

257

träder särskild!, om ett område, hvartill hör andel i t. ex. ett samfälldt
grustag, förenas till en tomt med område, som icke har sådan andel. Med
grunderna för nuvarande lagstiftning rörande afsöndring öfverensstämmer
emellertid icke att andel i samfälld mark göres till föremål för afsöndring,
hvilket eljest i dylika fall skulle varit en nära till hands liggande utväg
att ordna förhållandena. Där sådan andel för tomt utbrytes, upphör ju ej
därmed samhörigheten mellan tomten och (den utbrutna) andelen. Den
senare kan, tills afstyckning skett, emellertid ej redovisas på annat sätt
än såsom en särskild fastighet, förenad med tomten.

Om fastighetsindelning och fastighetsbeteckningar.

§§ 24-28.

Den för registreringens ordnande grundläggande frågan om enheterna
i registret har behandlats i den allmänna motiveringen (s. 198 ff.). I
sammanhang därmed har ock redogjorts för bestämmelserna om registerbeteckningar
och namn samt ordningen för deras åsättande (s. 201 ff.).

Bestämmelserna i § 28 hafva i hufvudsak likaledes behandlats i den allmänna
motiveringen; särskild! gäller detta föreskrifterna om förslaget till
fastighetsindelning (s. 197 f.), om den granskning af materialet, som skall
verkställas af den tjänsteman, hvilken för fastighetsboken (s. 191 f.), äfvensom
om magistratens befattning med fastighetsindelningen (s. 169) samt
med åsättande af registerbeteckningar (s. 205 f.) och namn (s. 207 f.). Till
förekommande af missförstånd må här framhållas, att den på magistraten
ankommande pröfningen, hvilket område ett visst fång eller en viss
inteckning må hafva afsett, väl är bestämmande för fastighetsindelningen
vid fastighetsregistrets upprättande, men gifvetvis icke föregriper den
pröfning, som kan äga rum genom rättegång. Magistraten bör öfver
hufvud taget ej inlåta sig på att pröfva uppkommen tvist om äganderätt
(jfr § 13); af en bestämmelse i § 58, näst sista stycket, framgår
ock, att dom, som meddelas efter fastighetsregistrets uppläggande,
kan föranleda ny registrering, och att fastighetsindelningen i sådant fall
kan komma att jämkas.

Hvad angår bestämmelserna i sista stycket af § 28 är det uppenbart
att en mindre omständlig form än utfärdande af kungörelse i regel
bör kunna användas för infordrande af yttrande, som där afses.

33—090308 31. Fastighetsregisterkommitténs bet.

258

Särskilda bestämmelser för det fall att registerkarta upprättas öfver område,
för hvilket fastighetsregister upplagts med ledning af öfversiktskarta.

§ 29.

Det säger sig själft att hvad i allmänhet är stadgadt beträffande
upprättande af registerkarta skall, så vidt ej annqrlunda är föreslårifvet,
tillämpas jämväl då sådan karta skall upprättas öfver område, för hvilket
fastighetsregister upplagts med ledning af öfversiktskarta, Sålunda skola
härvid gälla § 7 om förrättning för bestämmande af förut ej fastställda
fastighetsgränser inom stadsägeområdet och om dylika gränsers utmärkande
å marken, §§ 8—10 om mätningar för registerkarta och om användande
af äldre material, § 11 om skala för registerkarta och om kartans fördelande
på flera blad samt §§ 12—15 om redovisande å registerkarta af
särskilda områden m. in. § 16 torde däremot ej få någon egentlig tillämpning
för sådant fall, enär de namn och andra beteckningar, som i sagda
§ afses, väl måste antagas vara fastställda före registerkartans upprättande
med undantag eventuellt för fastigheter, som tillkommit under tiden närmast
därförinnan. •

De särskilda bestämmelser, som skola iakttagas vid upprättande af
registerkarta öfver område, för hvilket'' fastighetsregister upplagts med ledning
af öfversiktskarta, återfinnas i § 29 och grundas i hufvudsak därpå,
att eu mängd viktiga förarbeten redan undangjorts vid öfversiktskartans
upprättande, samt att denna karta och framförallt det med ledning af densamma
upplagda fastighetsregistret utgöra ett material af allra största betydelse
vid upprättande af en registerkarta. Infordrande af vissa handlingar
enligt § 5 skall därför icke ifrågakomma, utan skola de för öfversiktskartans
upprättande infordrade handlingar jämte denna karta, samtliga ägoförteckningar,
förslaget till fastighetsindelning, tomtförändringslängden och
fastighetsregistret, allt i de delar, som angå det ifrågavarande området,
ställas till förrättningslandtmätarens förfogande. De förändringar, som
kunna hafva timat efter det materialet till fastighetsregistret hopbragtes,
böra vara redovisade å öfversiktskartan och i registret med bihang; upprättande
af ägoförteckningar och nytt förslag till fastighetsindelning skall
därför icke ifrågakomma, ej heller erfordras att den tjänsteman, som för
fastighetsboken, egnar materialet någon förberedande granskning.

Såsom förut framhållits (jfr s. 187) lämnar upprättandet af registerkarta
i förevarande fall ett lämpligt tillfälle att kontrollera, att bestämmelserna om
fastighetsregistrets uppläggande och förande behörigen iakttagits. Finner
landtmätaren, att någon förändring förbisetts eller att af annan anledning yt -

259

terligax-e material behöfver införskaffas, ankommer det på honom att själf
eller genom framställning hos magistraten införskaffa de uppgifter, kartor
eller handlingar, som må finnas nödiga. Har timad förändring ej upptagits i
fastighetsregistret, skall landtmätaren alltid göra anmälan därom hos magistraten,
och har han att därvid tillika afgifva förslag till beteckning, där
sådan till följd af förändringen må erfordras för något område. Dylikt
förslag skall äfven afgifvas där eljest i sammanhang med registerkartans
upprättande anledning till ändring i fastighetsbeteckning i något fall yppas.
För öfrigt har landtmätaren att i fråga om beteckningar såväl som
beträffande fastighetsindelningen följa fastighetsregistret och öfversiktskartan.
Tidigare upprättad registerkarta öfver angränsande område må ej härvid
undergå någon ändring, men väl bör sådant område upptagas å den nya
kartdelen i den mån det för registerkarta bestämda format (jfr § 11) samt
de för konnektering af kartor i allmänhet gällande regler därtill föranleda.

Upprättande af registerkarta öfver område, för hvilket fastighetsregister
redan upplagts, föranleder ej omskrifning af detta register utan endast
komplettering däraf samt införande af de vid mätningen för registerkartan
erhållna arealmått för de särskilda fastigheterna (jfr § 58). För
sistnämnda ändamål skall landtmätaren till magistraten öfverlämna en fullständig
längd öfver de ändringar i fråga om arealuppgifter, som han vid
registerkartans upprättande funnit böra ske i fastighetsregistret eller dess
i § 31 omförmälda bihang. Ifrågavarande längd, som jämväl skall angifva
det begagnade mätningssättet, skall i sinom tid öfverlämnas till registerföraren
för införande i fastighetsregistret af arealuppgifter i enlighet med
registerkartan. Tillika skall lämnas uppgift å de i längden ej upptagna
fastigheter eller områden, för hvilka mätning efter siffermetoden ej ifågakornmit,
på det att anteckning om mätningssättet må kunna göras äfven
vid de fastigheter och områden, som uppmätts efter sistnämnda metod men
hvilkas areal ej ändrats.

Huruvida magistraten efter mottagande af registerkartan med tillhörande
handlingar skall utfärda sådan kungörelse, som afses i § 28, beror
på, om i sammanhang med denna kartas upprättande fråga uppkommit
om fastighetsindelning eller åsättande af ny fastighetsbeteckning; och
såsom redan framhållits, kan dylik fråga härvid i regel uppkomma endast
i händelse att timad förändring beträffande fastighetsindelningen ej anmärkts
i registret. För öfrigt torde icke ens.i detta fall den omständliga procedur,
som inledes med utfärdande af kungörelse, alltid vara erforderlig; är fråga
blott om en enstaka fastighet eller ett mindre antal fastigheter, lärer det
i sista stycket af § 28 förutsatta förfaringssätt vara alldeles tillräckligt.
Att registerföraren skall höras i frågor af nu nämnda beskaffenhet innan

260

de blifva föremål för beslut af magistraten har emellertid ansetts böra särskilt
föreskrifvas. På detta stadium har det likaledes ansetts nödigt att
påkalla medverkan af den tjänsteman, som för fastighetsboken. Vid den
tid, då denna medverkan begäres, torde på grundval af fastighetsregistret
ny fastighetsbok redan vara upplagd för det område, som upptages å den
nyupprättade registerkartan; det arbete, som enligt § 29 kräfves af ifrågavarande
tjänsteman, kan därför ej blifva synnerligen tidsödande.

KAP. III.

Om fastighetsregristrets uppläggande och förande.

Om fastiglietsregistrets särskilda delar.

§§ 30 och 31.

Hvad dessa §§ innehålla om fastighetsregistrets särskilda delar samt
om förandet af tomtförändringslängden och vissa ägoförteckningar såsom
bihang till fastighetsregistret har varit föremål för redogörelse i den allmänna
motiveringen (s. 211 f. samt s. 196 f.).

Om tomtboken.

§§ 32—39.

Bestämmelserna i § 32 om anordnande af särskildt upplägg för
hvarje tomt äga tillämpning icke blott vid tomtbokens första uppläggande
utan äfven vid införandet af nybildade tomter. I det senare afseende! finnas
därjämte bestämmelser i § 37. Då ett fastighetsregister med särskildt upplägg
för hvarje tomt skulle redan för medelstora städer erhålla ett betydande
omfång samt i många fall någon införing, som kräfver nämnvärdt
utrymme, ej torde förekomma efter det tomten vederbörligen registrerats,
har tillfälle bort beredas att sammanföra flera tomter å ett upplägg. Vid
tomtbokens första uppläggande få enligt § 32 med magistratens medgifvande
flera, högst fyra, tomter sålunda sammanföras, om de äro belägna
inom samma kvarter och till sina gränser öfverensstämma med senast fastställda
tomtindelning samt hafva nummer i följd hvar efter annan. Där
sistnämnda förutsättning är för handen, är anledning förmoda, att ändrad
registrering ej skall ifrågakomma under den närmaste tiden. Enahanda
möjlighet att sammanföra flera tomter på ett upplägg föreligger, då

261

nya tomter bildas af område, som förut ej ingått i tomtindelning, samt dåredan
registrerad tomt, som har sårskildt upplägg, styckas i två eller flera tomter.
För det senare fallet skall jämlikt § .‘17 frågan om sammanföringen ankomma
ensamt på registerföraren och magistratens medgifvande alltså icke erfordras.

Hvad §§ 33—35 innehålla om uppläggens ordningsföljd, om tomtbokens
fördelande på band och om uppläggens öfverskrift torde icke tarfva
särskild motivering.

Bestämmelserna i § 36 afse tomtbokens innehåll. Hvad angår stadgandena
i fjärde stycket om sådana fall som att viss jord är oskiljaktligt
förenad med tomt eller att till tomt hör andel i samfälld mark eller att
sådan andel för tomt blifvit utbruten, hänvisas beträffande det första fallet
till den inledande framställningen (s. 127 f.) samt i fråga om de två senare
till den särskilda motiveringen för § 22. I den allmänna motiveringen
(s. 200 f.) redogöres för det förhållande beträffande enskild järnväg, som
föranledt bestämmelsen i femte stycket.

I detta sammanhang torde höra angifvas, hvarför vissa förhållanden,
som äga nära gemenskap med tomtindelning och tomts bebyggande, icke
omnämnas i tomtboken. En uppgift huruvida befintlig stadsplan är fastställd
eller af ålder bestående samt, i det förra fallet, när fastställelsen meddelats,
är väl af största intresse vid behandling af frågor om tomtindelning och
dylikt men har ansetts icke kunna lämpligen införas för hvarje särskild
tomt, helst uppgiften ej har någon betydelse för fastighetsbokföringen. Detsamma
gäller äfven beslut om anstånd med genomförande af stadsplan
eller tomtindelning. I tomtboken har vidare ej upptagits anteckning om
vid hvilka gator tomt är belägen samt längden af tomts särskilda sidor.
Enligt kommitterades förslag till lag om ändring af vissa bestämmelser i
förordningen angående lagfart å fång till fast egendom skall anteckning
därom ej vidare upptagas i lagfartsbevis, och torde nämnda förhållande
samt de i motiven till sagda lagförslag anförda skälen för den ifrågasatta
förändringen härutinnan, till fullo förklara, hvarför dylik anteckning ansetts
icke böra införas i tomtboken. I fråga slutligen om servitut hafva kommitterade
ansett att anteckningar om dessa hafva sin rätta plats icke i
tomtboken utan i fastighetsboken. Att undantag gjorts för det slags servitut,
som afses i sista stycket af § 36, beror uteslutande på praktiska skäl.

Bestämmelserna i sista stycket af § 37 i afseende å det fall att från
tomt, som ej tillhör staden, visst område skall afskiljas enligt fastställd
stadsplan för att läggas till gata eller dylikt finna sin förklaring i den allmänna
motiveringen (s. 166 f.).

Beträffande § 38 må erinras att enligt § 27 fastställande af särskilt
namn för tomt ej förekommer annat än om tomten hör till så kalladt villa -

262

kvarter. I fråga om upptagande i tomtboken af icke fastställda namn finnes
ej motsvarande begränsning, utan ankommer helt och hållet på registerförarens
urskilning, hvilka i orten vid tiden för tomtbokens uppläggande
brukliga, ej fastställda namn skola införas i tomtboken.

Då gagnet af det i § 39 föreskrifna register synts kunna ökas, om
hus- eller adressnummer däri upptagas, har, på sätt anvisningarna gifva
vid handen, för sådant fall uppgjorts ett något ändradt formulär, hvars
användande gifvetvis ej kunnat göras obligatoriskt.

Om jordeboken.

§§ 40—49.

Den del af fastighetsregistret för stad, för hvilken kommitterade trott
sig böra föreslå benämningen jordebok, företer sjmnerlig likhet med det
jordregister, som enligt förordningen den 13 juni''1908 skall uppläggas för
rikets landsbygd. Den hufvudsakligaste skillnaden har sin grund däri, att
stadsägorna redovisas enligt karta och ej såsom jord å landet efter kameral
indelning. Stadgandena om särskild! upplägg för hvarje enhet, om
uppläggens ordningsföljd, om antalet blad till hvarje upplägg och om reserverande
af blad för framtida behof öfverensstämma sålunda nära med
motsvarande stadganden i förordningen om jordregister. Olikheterna i
fråga om öfverskriften bero — utom på nyssnämnda skiljaktighet beträffande
grunden för jordägornas redovisning — äfven på skillnaden i
beteckningssätt. Där undantagsvis fastighet, som öfverflyttats från landet,
bibehållit sin kamerala natur, skall jämväl jordebok för stad i uppläggets
öfverskrift innehålla anteckning om mantal och jordnatur; såsom en anteckning
om jordnatur kan för öfrigt anses den uppgift, som i förekommande
fall skall införas därom att fastighet är ofri och om ägaren till grunden.
Med de i jordregisterrubrik förekommande beteckningarna »torp», »kvarnlägenhet»
och dylikt kunna likställas uppgifterna i öfverskrift till upplägg
i jordebok för stad om fastighets särskilda beskaffenhet enligt i orten
gängse beteckningssätt (landeri, farm eller dylikt).

Jämväl i fråga om det sätt, hvarpå de från enheterna genom landtmäteriförrättning
utbrutna lotter och genom afstyckning frånskilda lägenheter
redovisas, öfverensstämmer jordebok för stad i hufvudsak med jordregister
för landet. Att sådana lotter och afstyckade områden icke såsom
specifik beteckning erhålla sifferexponenter utan i stället skola få en mera
lätthandterlig och för gemene man mindre främmande beteckning genom
bokstäfver beror närmast därpå att här — i motsats till hvad säkerligen

263

skulle blifvit fallet på landet — någon förväxling mellan ifrågavarande
beteckning och den litterabeteckning, som plägar användas vid landtmäteriförrättningar,
icke synts vara att befara. Hurusom i vissa fall genom
afstyckning bildas ny enhet har berörts i den allmänna motiveringen
(s. 199 ff.), där ock (s. 200 f.) redogjorts för bestämmelserna om sammanförande
å ett upplägg af stadsägor, som höra till järnväg, samt (s. 203 f.)
om det beteckningssätt, som skall komma till användning, då nya enheter
bildas på något af nu antydda sätt.

Föreskrifterna om registrering af område, som utbrutits genom expropriation
eller därmed jämförligt förfarande eller jämlikt § 76 skiftesstadgan
för servitut, öfverensstämma i sak med motsvarande föreskrifter i
§ 18 af förordningen angående jordregister.

Stadsägas areal skall enligt grunderna för § 45, första stycket, företrädesvis
upptagas i enlighet med de resultat, som vunnits vid mätning
för upprättande af register- eller öfversiktskarta. En sådan mätning, helst
om den i ett sammanhang öfvergått hela stadsägeområdet eller någon större
del däraf, torde vara vida mer egnad att läggas till grund för uppgifterna
om stadsägornas arealer än de landtmäteriförrättningar, som pa olika tider
öfvergått skilda delar af området.

Enligt förslaget skall i jordeboken i förekommande fall göras anteckning
om fastighets andel i mark, som afsatts för skiftesdelägares gemensamma
behof. Afvikelsen från hvad enligt § 10 i förordningen angående
jordregister för motsvarande fall gäller beträffande jordregistret för landsbygden
beror därpå, att sålunda afsatt mark skall utmärkas å kartan med
särskild beteckning och upptagas i ett bihang till fastighetsregistret.

Beträffande de anteckningar, som skola äga rum, därest stadsäga är
oskiljaktigt förenad med viss tomt eller utgöres af område, som för tomt
utbrutits ur samfälld mark eller som jämte en i tomtboken upptagen tomt
i särskild ordning lagfarits för järnväg, hänvisas till motiven för motsvarande
bestämmelser i § 36.

Ny införing af anteckning om fastighets areal skall enligt förslaget
ske jämväl då registrerad areal undergått förändring genom afstyckning.
Enligt nyssnämnda § i förordningen angående jordregister sker däremot
ej afdrag å den registrerade arealen vid anteckning om afsöndring. Olikheten
förklaras däraf, att — jämte det mera exakt uppgift förefinnes om
stamfastighetens areal — afstyckning enligt kommitterades förslag år en
landtmäteriförrättning, och att sålunda en fullt tillförlitlig uppgift å den
areal, hvarmed stamfastigheten minskats, är för handen. Att sådan ny införing
icke skall ifrågakomma vid afstyckning af andel i samfälld mark

264

säger sig själft, likasom ock att ny införing af areal måste ske, om däremot
dylik andel utbrutits och lagts till stamfastigheten.

Hurusom anteckning i jordeboken ej skall ske om arealens fördelning
i särskilda ägoslag är framhållet i den allmänna motiveringen (s. 212).
För öfrig! redovisas landtmäteriförrättningar på samma sätt som i jordregistret.
Till landtmäteriförrättning hänföres i förslaget, på sätt nyss
nämnts, äfven afstyckning; att härför förutsättes att den ägt rum under
samma former som andra landtmäteriförrättningar lärer vara uppenbart.
De områden, som före jordebokens uppläggande blifvit — i allmänhet på
ett mera formlöst sätt — afstyckade från fastigheter inom icke tomtindeladt
område, komma väl att i jordeboken upptagas såsom enheter, men skall
ej för dem kolumnen för landtmäteriförrättning ifyllas, om ej verklig sådan
föreligger; hvad om sättet för deras tillkomst må vara kändt kan, där det
anses äga intresse för fastighetsregistreringen, anmärkas i kolumnen för särskilda
anteckningar. Där afsöndring ägt rum, torde den afsöndrade lägenheten
likaledes alltid komma att i jordeboken upptagas såsom en enhet. För
sådan lägenhet böra i jordeboken införas enahanda anteckningar som för afsöndrad
lägenhet skola göras i jordregistret; i den mån särskilda kolumner
för dem ej finnas i jordeboken, göras de i kolumnen för särskilda anteckningar.
Att i kolumn 8 ej skall ske anteckning om ägares namn enligt upplåtelsehandlingen
— lika litet som sådan anteckning bör ske i kolumn 14 å
upplägg i jordregistret — framgår af kolumnens rubrik men har emellertid
ansetts böra särskildt påpekas i anvisningarna. Olämpligheten af en
dylik införing visar sig .särskildt i fall, då afsöndrad lägenhet" enligt § 83
skiftesstadgan ingår i skifte samt ägarens namn enligt delningsbeskrifningen
skall införas i berörda kolumn.

Bestämmelsen i första stycket af § 47 om registrering af afstyckning,
som sker genom tomtindelning, finner sin förklaring i 4 § af koinmitterades
förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af
förslag till stadsplan m. in. jämte motiven till sagda lagförslag. 1 andra
stycket af § 47 är däremot fråga om afstyckning jämlikt förslaget till lag
angående afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår i tomtindelning.
Framhållas må att afstyckningen registreras genast så snart förrättningen
fastställts men att det afstyckade områdets uteslutande ur jordregistret
och öfver föri ng till ägoförteckning enligt formulär 7 förutsätter
att, därest stamfastigheten ej tillhör staden, denna erhållit lagfart å det
afstyckade området. I det förra afseendet föreligger en olikhet mot hvad
enligt § 37, sista stycket, gäller då område enligt fastställd stadsplan afskiljes
från tomt; anledningen till olikheten framgår af den allmänna motiveringen
(s. 166 f., jfr s. 165).

265

§ 50.

Bestämmelsen i denna § motsvarar föreskriften i sista stycket af
§ 26 i förordningen angående jordregister och beror därpå att förändringar
i flera hänseenden skola inträda med fastighetsregistrets uppläggande.

Om förandet af tomtförändringslängden.

§ 51.

Hvad denna § innehåller om afförande från tomtförändringslängden
af tomt, med afseende hvarå sådan förändring inträdt att tomtindelningen
motsvarar bestående förhållanden, samt om de i längden upptagna tomters
införande i registret till tomtboken lärer icke erfordra någon motivering.

Utom antydda bestämmelser finnas på spridda ställen i förslaget
stadganden, som angå tomtförändringslängdens förande, men hvilka det
icke funnits nödigt att upptaga i förevarande §. Sålunda meddelas i §§
37 och 47 bestämmelser, hvilka afse, huru tomt, som tillkommer efter
fastighetsregistrets första uppläggande men icke till sina gränser öfverensstämmer
med bestående förhållanden, skall upptagas i tomtförändringslängden,
och de i §§ 52 och 53 förekommande hänvisningar till § 47 gälla
äfven berörda del af sistnämnda §. Jämväl vissa af de bestämmelser,
som afse registerförarens underrättande om inträffade förändringar, äro
af betydelse för ifrågavarande längd.

Om förandet af äg o förteckning ärna enligt formulären 6 och 7.

§§ 52 och 53.

Då område upphört att disponeras på det sätt, som föranledt dess
upptagande i någon af ifrågavarande ägoförteckningar, bör det gifvetvis
afföras därifrån och upptagas i annan afdelning af fastighetsregistret.
Indrages sådant område i tomtindelning, skall hvarje tomt, till hvars bildande
rättens medgifvande ej erfordras, omedelbart öfverföras till tomtboken.
Erfordras dylikt tillstånd, göres anteckning om tomtindelningen i
vederbörande ägoförtecknings kolumn för särskilda anteckningar, hvar 34—090308

31. Fastighetsregisterkommitténs bet.

266

jämte tomten upptages i tomtförändringslängden, där den skall kvarstå
till dess rättens tillstånd till tomtbildningen lämnats och öfverföring till
tomtboken kan äga rum. De områden, som upptagas i ägoförteckningen
enligt formulär 6, äro adpertinenser till stadsägor eller undantagsvis till
tomter (jfr § 36); de kunna därför beröras af delningar, som afse vederbörande
fastigheter. Äfven utan sammanhang med dylika delningar kunna
de själfva blifva föremål för delning. Att områden, som skola införas i
ägoförteckningen enligt formulär 7, understundom behandlas såsom fastigheter
har redan anmärkts i den allmänna motiveringen (s. 177). En öfverföring
från ägoförteckningen enligt formulär 6 till ägoförteckningen enligt
formulär 7 kan äfven ifrågakomma.

Då det i särskilda fall kan vara tvifvelaktigt, huruvida område bör
afföras från någon af ofvannämnda ägoförteckningar för att i jordeboken
upptagas såsom särskild fastighet, har det ansetts alltid böra ankomma på
magistraten att förordna en dylik öfverföring. Att vid sådan öfverföring
— likasom ock då område öfverföres till tomtboken för att bilda ny tomt
eller ingå i sådan — magistraten har att förordna om åsättande af registerbeteckning,
eventuellt äfven af namn, framgår af sista stycket i § 28.

Gemensamma bestämmelser.

§§ 54-57.

För det hufvudsakligaste innehållet af dessa §§ har redogjorts i den
allmänna motiveringen. Sålunda behandlas där frågorna om beteckning
å område, som öfverföres till ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7
(s. 206 f.), om underrättelse till registerföraren angående ny tomtindelning
eller ändring i förut bestående tomtindelning (s. 212) och angående af
rätten lämnadt medgifvande till tomtbildning (s. 213), om ordningen för
registrering af förändringar genom landtmäteriförrättningar (s. 215 f.) samt
om det sätt, hvarpå registerföraren skall erhålla underrättelse om förändringar
genom expropriation eller dylikt (s. 213).

§ 58.

Hurusom fastighetsregister, som upplagts med ledning af öfversiktskarta,
skall fullständigas och beriktigas, då registerkarta sedermera upprättas,
har framhållits i den allmänna motiveringen (s. 214) äfvensom i den
speciella motiveringen för § 29. Att ny införing af arealuppgift äger

2(57

rum äfven då anledning till ändring i föregående sådan uppgift ej föreligger,
har synts lämpligt till undanröjande af tvekan, huruvida arcalinföring
i enlighet med den nya kartan ägt rum. Af fastighetsregistret bör
framgå, hvarifrån hvarje arealuppgift är hämtad (jfr §•? 36 och 45), och
gäller detta icke minst för det fall, att en arealuppgift ersättes med en
på senare mätning grundad uppgift.

För det hufvudsakligaste af bestämmelserna om registrering af nymätning
af tomt och om anmärkande af dom rörande förhållande, som särskilt
bör upptagas i fastighetsregistret, har redogjorts i den allmänna
motiveringen (s. 214). Att registrering skall ske äfven då annat område
än tomt nymätes skulle ej här behöfva påpekas, om ej anledning förelåge
att framhålla, hurusom sättet för registreringen varder olika allt efter mätningens
olika beskaffenhet. Undergår stadsäga (eller område, som upptages
i ägoförteckningen enligt formulär 6) mätning i sammanhang med sådan
förrättning, som afses i § 55, skall på grund däraf ske införing i kolumnen
för areal äfvensom själfva förrättningen redovisas i de för anteckning om
sådan särskildt afsedda kolumner. År mätningen af annan beskaffenhet,
sker anteckning i arealkolumnen endast för det fall att uppgift om areal
förut saknas, och öfriga uppgifter rörande förrättningen få sin plats i
kolumnen för särskilda anteckningar.

Det har synts kommitterade angeläget, att domar, som angå fastighets
område eller gränser, förvaras i resp. läns landtmäterikontor. Beträffande
stadsägor har en bestämmelse i sådant syfte upptagits i förevarande
§.

§ 59.

I fråga om registrering af nytillkomna områden hänvisas till den
allmänna motiveringen (s. 217 f.).

§ 60.

I hvilken ordning underrättelse om tillkomsten af nya enheter skall
komma till registerförarens kännedom framgår i regel af de stadganden,
som angå bildandet af enheter (jfr §§ 24, 44, 52 och 53). För vissa fall
äro särskilda bestämmelser meddelade (jfr §§ 54 och 57). Införlifvas område
med stad, skall enligt § 59 vid införande i fastighetsregistret af det
område hvad om uppläggande af fastighetsregister för stad finnes föreskrifvet
i tillämpliga delar lända till efterrättelse; om de nya enheter, som
härvid tillkomma, får alltså registerföraren underrättelse i den ordning, som

268

stadgas i § 28, näst sista stycket, eller genom magistraten. Förhållandet
varder gifvetvis detsamma, om område, som ej förut registrerats, blifver
torrlagdt. Skulle ny enhet tillkomma i annan ordning än författningsförslaget
angifver, eller förekommer efter fastighetsregistrets uppläggande
ändring i registerbeteckning eller fastställande af ny eller ändrad benämning,
skall likaledes magistraten därom lämna registerföraren underrättelse.
Beslut, hvarigenom område upphör att vara oskiljaktigt förenadt med tomt
(jfr den inledande framställningen s. 127 f.), torde i regel tillställas magistraten.
Det har därför ansetts böra åligga magistraten att om sådant
beslut underrätta registerföraren; men enär beslutet äfven lärer behöfva
åberopas, då ansökning göres att område, som varit oskiljaktigt förenadt
med tomt, skall lagfaras för sig, har tillika föreslagits att lagfartsdomstolen
skall underrätta registerföraren om upplösningen af föreningen mellan tomten
och området, där ej anteckning om förändringen veterligen redan skett
i fastighetsregistret. Tämligen likartadt med sistnämnda fall kan det fall
synas vara att sambandet mellan tomt och därför utbruten andel i samfälld
mark upplöses. Då för sådan upplösning måste fordras formlig afstyckning,
har särskild bestämmelse om den ordning, hvari förändringen skall
delgifvas registerföraren, icke bort meddelas. Att för upplösningen fordra
afstyckning kan synas onödigt; kommitterade hafva emellertid icke trott
sig böra i förslaget till lag om afstyckning ifrågasätta särskild undantagsbestämmelse
för ett fall af så ringa praktisk betydelse.

För öfriga bestämmelser i § 60, som afse underrättelse till registerföraren
om timade förändringar, har redogjorts i den allmänna motiveringen
(s. 212 ff.). Föreskriften om öfversändande af afskrift af dom, som
meddelats af högre rätt, kan måhända föranleda ändringar i arbetsordningarna
för rikets hofrätter äfvensom i instruktionen för nedre justitierevisionen;
förslag därtill hafva kommitterade dock icke ansett sig böra i
detta sammanhang framlägga.

O OÖ

§ 61.

Föreskrifterna i denna § motsvara bestämmelserna i § 38 af förordningen
angående jordregister och torde ej kräfva motivering.

§ 62.

Beträffande första punkten i denna § hänvisas till den allmänna
motiveringen (s. 214). Då förändring registreras på grund af anmälan från
offentlig myndighet, torde i allmänhet fullständigare redogörelse för för -

209

ändringen än registret kan upptaga vara lämnad i anmälningsskriften eller
ock tinnes sådan redogörelse i handlingar, som lämpligen kunna stanna i
registerförarens arkiv eller äro att tillgå hos annan offentlig myndighet i
registreringsorten. Bestämmelsen i andra punkten afser att nödigt underlag
för registreringen skall finnas att tillgå i offentligt arkiv äfven för det
fall, att registreringen skett på begäran af enskild rättsägande.

§ 63.

Till hvad i den allmänna motiveringen (s. 216 f.) yttrats om förändringars
utmärkande å register- eller öfversiktskarta må här läggas följande.
Den i § 63 gjorda hänvisningen till särskilda stadganden om sättet för
förändringens utmärkande gäller de administrativa föreskrifter i fråga om
mätningar m. in., hvartill landtmäteristyrelsen erhållit Konungens uppdrag
att afgifva förslag. I fråga om beteckningssättet hänvisas särskildt till
§§ 13, 14, 26 och 44. Förslaget åsyftar sålunda bland annat att de
lotter, som genom landtmäteriförrättning utbrytas från en stadsäga, samt
de fastigheter, som tillkomma genom afstyckning, skola å kartan betecknas
på samma sätt som i registret. I fall, då samfälldt område delas mellan
de fastigheter, till hvilka det hör, eller annat område delas på sådant sätt,
att någon delägare erhåller flera skiften, lämnar emellertid nämnda regel
icke någon ledning. Det kunde ifrågasättas, om ej härvid borde iakttagas
samma förfaringssätt som vid registerkartans upprättande och sålunda,
jämlikt § 13, särskildt nummer åsättas hvarje nytt skifte. Detta skulle
emellertid leda till förändring i resp. stadsägors registerbeteckning genom
upptagande däri af ett eller flera nya nummer, och då en sådan förändring
synts kommitterade betänklig, har i stället valts den utväg, att nytillkomna
skiften utmärkas med vederbörande fastighets registerbeteckning
(nummer, eventuellt nummer jämte littera) föregången af ordet »Till».
Vid delning af samfälldt område kommer detta beteckningssätt att användas
beträffande hvarje skifte med undantag allenast för det fall att
andel utbrutits för tomt (jfr § 24 under 4). Äfven om ett skifte skulle
varda utlagdt invid den fastighet, till hvilken det hör, bör det nämligen
icke å kartan — såsom i jordeboken skall ske — upptagas allenast såsom
en tillökning i fastighetens förut registrerade ägovidd. Delas område, som
utgör särskild fastighet eller ingår i sådan, och erhåller härvid någon
delägare flera skiften, bör registerföraren utmärka det skifte, som enligt
hans omdöme utgör hufvudskiftet,1 med fastighetens registerbeteckning

1 År fastigheten bebyggd, torde det skifte, där manbyggnaden står, alltid böra betraktas
såsom hufvudskifte.

270

— i detta fall alltid nummer jämte littera — samt det eller de öfriga
skiftena med samma beteckning, föregången af ordet »Till». Att i dylika
fall för beteckningens utmärkande skall användas den färg, hvari fastighetens
registerbeteckning enligt § 13, är utsatt, har ansetts böra framhållas,
enär eljest föreskrift beträffande färgen skulle saknas. Anmärkas må
emellertid, att för tomt utbruten andel i samfälld mark skall redovisas
såsom ny stadsägeenhet, och att, om den utbrutna andelen ej afstyckats
från tomten, beteckningen följaktligen skall utsättas i röd färg och ej såsom
för tomter i svart färg.

§§ 64 och 65.

Bestämmelserna i § 64 om registerbeteckningarnas upptagande i
fastighets- och tomträttsböcker äfvensom i mantalslängden och de förteckningar,
som kunna föras hos byggnadsnämnden, hafva behandlats i den allmänna
motiveringen (s. 223 ff.). I sammanhang därmed har äfven redogjorts
för bestämmelserna i § 65, i hvad mån underrättelse om timade
förändringar skola meddelas den tjänsteman, som för fastighetsboken, samt
mantalsskrifningsförrättaren. Affattningen af sistnämnda § gifver vid
handen att skyldigheten för registerföraren att lämna dylika underrättelser
inträder med fastighetsregistrets upprättande och således icke är beroende
af t. ex. uppläggandet af nya fastighetsböcker. Huruvida förändring i
fastighetsindelning, hvarigenom ny fastighet bildats, skall föranleda att den
nya fastigheten omedelbart eller först då något inskrifningsärende rörande
densamma förekommer erhåller särskild! upplägg i fastighetsboken, har
gifvetvis icke bort afgöras i förevarande författning. Stadgandet att underrättelse
till den, som för fastighetsboken, skall lämnas om hvarje förändring
i fastighetsindelningen, sålunda äfven om förändring genom ägo utbyte (jfr
§ 63), afser att möjliggöra att arealuppgifter införas i fastighetsboken.

I § 64 har upptagits en föreskrift i syfte att alla handlingar, som
tillkommit för att tjäna till ledning vid fastighetsregistrets uppläggande,
må finnas att tillgå i registerförarens arkiv. För det fall att registerkarta
skall upprättas öfver område, för hvilket fastighetsregistret upplagts med
ledning af öfversiktskarta, förutsättes i § 29 under 1) att ifrågavarande
handlingar finnas bevarade. Såsom i anvisningen till formulär 4 antydts
kan tillgång till dem behöfvas äfven vid forskningar om motsvarighet
mellan äldre beteckning och registerbeteckning. Genom ett föreslaget
tillägg till landtmäteriinstruktionen hafva kommitterade ansett sig böra
fästa uppmärksamheten därå, att de vanliga bestämmelserna om redovisning
och förvarande af förrättningshandlingar icke gälla handlingar, som

271

åt landtmätare upprättats i sammanhang med uppläggande af fastighetsregister.

§§ 66-68.

I § 66 föreslås att för Stockholm öfverståthållareämbetet. skall hafva
alla de åligganden, soin enligt förevarande förordning för öfriga städer
med egen jurisdiktion tillhöra magistrat. Medan i allmänhet magistraten
fungerar såsom en lokal administrativ myndighet, från hvilken talan kan
fullföljas till Konungens befallningshafvande såsom eu öfverordnad myndighet,
har för Stockholm i ett stort antal fall vidtagits den förenklade
anordning att administrativa ärenden utan föregående behandling hos magistraten
upptagas omedelbart af öfverståthållareämbetet. En sådan anordning
ställer sig ganska naturlig, då ju magistraten och öfverståthållareämbetet
äro tillsatta för samma område. I fråga om ärenden, som angå
fastighetsregistrets uppläggande och förande samt hvad därmed äger sammanhang,
har det synts lämpligt att de förläggas till öfverståthållareämbetet
särskildt af den anledning, att de icke kräfva pröfning af ett kollegialt
ämbetsverk med stort ledamotsantal, utan fastmera kan antagas, att
de skola vinna en mera snabb, konsekvent och sakkunnig behandling, om
de beredas och afgöras inom ett ämbetsverk, där chefen har ensam beslutanderätt.
Kommitterade hafva härvid icke förbisett, att det tillkommer
magistraten att upptaga ägodelningsmål, och att denna dess befogenhet
kan komma att få ökad betydelse, om den ifrågasatta införlifningen med
Stockholm af vissa angränsande socknar varder genomförd. Men — utom
det att förslag att öfverflytta ägodelningsmålen jämväl för stad till ägodelningsrätt
redan föreligger utarbetadt1 — torde härvid ej behöfva tagas
någon hänsyn till magistratens befattning med ägodelningsmålen, lika litet
som det kan ifrågasättas att ägodelningsrättsordförande skola öfva någon
tillsyn å jordregistrets uppläggande och förande eller eljest i sådan egenskap
därmed taga befattning.

Beträffande städer under landsrätt behandlas i den allmänna motiveringen
frågorna om registerförare (s. 208 f.), om ledningen af arbetet
med fastighetsregistrets upprättande (s. 218 ff.), om behofvet i orten, då
förste landtmätaren är registerförare för staden, af ett exemplar af fastighetsregistret
med bihang och tillhörande karta samt om införande af förändringar
i fastighetsregister och å karta, som förvaras i orten (s. 226),
samt om skyldighet för registerföraren att till domhafvanden öfversända ett

1 Se förslag till lag om skifte af jord m. m., afgifvet af en därtill förordnad kommitté
efter det detta betänkande blifvit tryckt.

272

exemplar af register- eller öfversiktskarta, vissa uppgifter till ledning vid
jämförelse mellan kartan och fastighetsboken äfvensom kartkopior rörande
förändringar i fastighetsindelningen (s. 226 f.).

§ 69.

Frågan i hvad mån fastighetsregistrering enligt de för stad föreslagna
bestämmelser skall kunna äga rum beträffande orter på landsbygden med
tomtindelning såsom i stad har ingående behandlats i den allmäna motiveringen
(s. 220 tf.). Då enligt hvad kommitterade hafva anledning att
antaga fastighetsregistreringen för flertalet sådana orter kommer att ske
icke enligt sagda bestämmelser utan på sätt föreskrifves i den föreslagna
förordningen med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister
med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden samt
registrering af tomter enligt sistnämnda förordning skall äga rum i största
möjliga öfverensstämmelse med hvad i sådant hänseende föreslagits
för stad, tillåta sig kommitterade att i afseende å de detaljer, för hvilka
redogörelse icke finnes i den allmänna motiveringen, hänvisa till motiven
till den särskilda förordningen för ifrågavarande orter å landsbygden.

Kommer fastighetsregister för köping eller inunicipalsamhälle att uppläggas
efter de för stad föreslagna bestämmelser, skall det gifvetvis bestå
af tointbok och jordebok. För dylika samhällen finnes väl i allmänhet
en kameral indelning, som kan i större eller mindre utsträckning tjäna
till ledning vid fastställande af den indelning, i enlighet hvarmed andra
fastigheter än tomter skola upptagas i jordeboken, och torde därför vid
upprättande af fastighetsregister för samhälle, där den kamerala indelningen
ej fullständigt borteliminerats, utdrag af kronans jordebok med tillhörande
afsöndringsbilaga böra rekvireras. Men då samhällets hela område skall
redovisas i enlighet med register- eller öfversiktskarta, måste för fastighetsregistrets
uppläggande jämte ägoförteckningar till kartan äfven upprättas
särskildt förslag till fastighetsindelning för fastigheterna inom det icke i
tomter indelade området.

Fastighet inom sagda område kan, då den hör till köping eller municipalsamhälle,
gifvetvis icke benämnas »st ad säga». Kommitterade föreslå
i stället benämningen »jordäga». I följd häraf kan denna benämning
komma att användas beträffande fiskeri, därest till fast egendom häntorligt
sådant finnes i köping eller municipalsamhälle, äfvensom å verk och inrättning,
men någon förväxling eller annan olägenhet torde ej kunna därigenom
uppstå vid det förhållande att jämlikt § 43 fastighetens särskilda beskaffenhet
skall i dylikt fall upptagas i öfverskriften å vederbörande upplägg.

273

§ 70.

Till nedbringande af kostnaderna för de kartreproduktioner, som på
grund af åtskilliga bestämmelser i förslaget varda erforderliga, har i denna
§ upptagits ett stadgande, som möjliggör utbytande af gräns- och fastighetsbeteckningar
i färg mot andra beteckningar, så vidt sådant utbyte
finnes nödigt för mångfaldigande af register- eller öfversiktskarta på teknisk
väg. Pröfningen af behofvet af dylikt utbyte jämte det eventuella
bestämmandet af andra beteckningar har ansetts böra öfverlämnas åt landtmäteristyrelsen.

Enligt förslaget skall det jämväl tillkomma landtmäteristyrelsen att
meddela verkställighetsföreskrifter i afseende å fastighetsregisters uppläggande
och förande i enlighet med grunderna i förordningen och därvid fogade
anvisningar äfvensom att förordna om tillämpning däraf i särskilda
fall, där ej för behandling af uppkommen fråga annan ordning är föreskrifven.
Däremot äger naturligtvis icke styrelsen att vidtaga ändring i förordningen
eller att meddela bestämmelser i ämnen, som icke berörts i
förordningen men befunnits kräfva reglering.

§ 71.

Att klagan öfver landtmäteristyrelsens beslut i vissa frågor af rent
teknisk beskaffenhet icke ansetts böra medgifvas har i sammanhang med
redogörelsen för särskilda sådana frågor redan omnämnts. Beträffande
den för öfriga fall medgifna klagorätt må här framhållas, att enligt ett
af kommitterade utarbetadt förslag till lag angående ändrad lydelse af
2 § 7 mom. i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt,
det ansetts böra tillkomma regeringsrätten att upptaga och afgöra hos
Konungen fullföljda besvär i mål, som uppkomma i anledning af fastighetsregistrets
uppläggande och förande.

§§ 72-74.

För bestämmelserna om förvaring i brandfri lokal af fastighetsregistret
med tillhörande kartor och handlingar samt de för registerkartans upprättande
tillkomna mätningshandlingar, om öfverlämnande till landtmäteristyrelsen
af vissa mätningshandlingar, af en kopia af register- eller öfversiktskarta
samt af kartkopia eller kartutdrag rörande förändringar eller
anmälan att förändring ej förekommit, så ock om timade förändringars införande
på det hos landtmäteristyrelsen förvarade exemplar af kartan har

35—090308. FastighetsregisterJcommitténs bet.

274

redogjorts i den allmänna motiveringen (s. 232 f.). Föreskriften om den
tid, då registerföraren bör vara tillgänglig för allmänheten, har äfvenledes
berörts i sagda motivering (s. 210).

Hänvisningen i sista punkten af § 74 till ytterligare bestämmelser
rörande sättet för förvaring af kartor gäller den administrativa författning,
hvartill, såsom förut omnämnts, landtmäteristyrelsen erhållit uppdrag att
afgifva förslag.

§ 75.

Vid de kostnadsberäkningar, för hvilka redogöres i den allmänna
motiveringen, hafva kommitterade gått ut ifrån att alla kostnader som —
utöfver mätningskostnaderna — betingas af fastighetsregistrets uppläggande
böra bestridas af staten (jfr s. 238 f.). I öfverensstämmelse med denna
uppfattning föreslå kommitterade att nödiga blanketter till fastighetsregistret
skola tillhandahållas på allmän bekostnad och detta jämväl hvad
angår blanketter, som erfordras för registrets fortsatta förande. Till kostnaderna
för de blanketter, som åtgå vid de förberedande arbetena och registrets
första uppläggande, har hänsyn tagits i sagda kostnadsberäkningar;
i den mån anskaffande af nya blanketter för registrets förande pröfvas nödigt,
torde det böra ankomma på landtmäteristyrelsen att göra framställning
om beredande af medel därtill.

Det har synts angeläget, att den plan för arbetet med upprättande
af register- eller öfversiktskarta med tillhörande ägoförteckningar, som
föreskrifves i § 4, må kunna uppgöras redan innan den föreslagna förordningen
trädt i kraft, och att likaledes landtmätare för upprättande af
karta och ägo förteckningar därförinnan förordnas. Endast under sagda
förutsättningar kan nämligen arbetet påbörjas omedelbart efter förordningens
ikraftträdande.

Beträffande förslaget att registerföring för område, som införlifvats
med stad, under viss förutsättning samt för kortare tid skall få ske enligt
de för landsbygden gällande bestämmelser hänvisas till hvad i allmänna
motiveringen (s. 217 f.) därom anförts.

275

Förslag till kungörelse rörande ändring af vissa bestämmelser i

förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister.

De ifrågasatta förändringarna i ofvannämnda förordning betingas
dels af kommitterades öfriga förslag rörande fastighetsregistreringens ordnande
— däribland företrädesvis förslaget till förordning med närmare
föreskrifter angående särskilt jordregister med tomtbok eller särskild tomtbok
för vissa områden å landsbygden — dels ock af Kungl. Maj:ts nådiga
remiss den 13 juni 1911 å en från kammarkollegium inkommen underdånig
framställning rörande meddelande af stadganden angående upptagande
i jordregistret af särskildt namn å hemmansdelar och för alltid afsöndrade
lägenheter med mera. En öfverarbetning af förordningen i vissa
andra delar kunde möjligen anses påkallad med hänsyn till rön, som gjorts
under hittills utfördt arbete med uppläggande af jordregister för landsbygden,
men då en revision af förordningen i dess helhet kan blifva nödig
i sammanhang med förestående ändringar i skiftes- och afsöndringslagstiftningen,
hafva koinmitterade trott att en dylik öfverarbetning icke bör
för närvarande äga rum.

I fråga om köpingar och andra därmed jämförliga orter innehåller
§ 37 i förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister, att ändock
där finnes tomtindelning såsom i stad, jordregister skall uppläggas och
föras efter de för landsbygden gällande bestämmelser, så vidt ej Konungen
på särskild framställning annorlunda förordnar. På de i den allmänna
motiveringen till förordningen angående fastighetsregister för stad anförda
skäl (s. 221 f.) hafva kommitterade emellertid ansett sig böra föreslå, att det
beträffande köpingar och municipalsamhällen i hvarje fall skall ankomma
på Konungen att bestämma, huruvida registreringen skall ske i enlighet
med grunderna i förordningen angående jordregister — för hvilket fall
för samhället skall upprättas särskildt jordregister med tomtbok eller åtminstone
särskild tomtbok — eller på sätt föreskrifves i förordningen om
fastighetsregister för stad, samt att för de områden, som afses i 37 och
38 §§ stadsplanelagen, skall föras särskild tomtbok utan ändring i öfrigt
beträffande registerföringen för vederbörande socken.

Reglerna för registerföringen beträffande dessa orter återfinnas hufvudsakligen,
om denna skall ske enligt de för stad meddelade bestämmelser, i

276

förslaget till förordning angående fastighetsregister för stad, samt i öfrigt i
förslaget till förordning med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister
med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden.
Dock hafva en del föreskrifter ansetts böra få sin plats i förevarande
författning.

I § 37 hafva, bland annat, intagits föreskrifter, i hvilken ordning
formerna för registreringen beträffande köpingar och municipalsainhällen
skola bestämmas, samt om i fastighetsregister för municipalsamhälle jämväl
skall upptagas till samhället hörande mark, för hvilken stadsplanelagen
icke äger motsvarande tillämpning. Dessa frågor hafva behandlats i den
allmänna motiveringen till förordningen angående fastighetsregister för stad
(s. 220 ff.) och torde i detta sammanhang endast böra anmärkas, att då det
föreskrifves, att Konungens befallningshafvande skall verkställa utredning,
huruvida och i hvilken omfattning i området för köping eller municipalsamhälle
må ingå annan jord än sådan, som är upptagen i jordeboken,
anledningen härtill är den att, där, såsom särskildt i en del köpingar är
fallet, samhällets mark ej är redovisad i jordeboken, uppläggande af fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser företrädesvis torde
böra ifrågakomma.

Berörda § jämte §§ 7, 23 och 38 innehålla föreskrifter, i hvilken
omfattning till köping eller municipalsamhälle hörande fastigheter skola
redovisas i det allmänna jordregistret för den socken de tillhöra, §§ 37
och 38 därjämte huru öfverföring skall ske till register eller tointbok för
samhället. I fråga härom kan hänvisas till hvad som anföres s. 294 ff.; och
må endast erinras därom, att så vida vid uppläggande af fastighetsregister
för samhället jordregister för socknen ej förut upprättats, i detta senare
icke skola upptagas de lotter eller lägenheter, som genom landtmäteriförrättning
eller afsöndring kunna hafva bildats af en jordeboksenhet, genom
landmäteriförrättning utbruten del af sådan enhet eller afsöndra^ lägenhet,
där den fastighet, hvaraf lotterna eller lägenheterna bildats, med hela sitt
område ingår i samhället. Vid uppläggande af särskildt jordregister för
samhället komma i sådant fall dylika lotter eller lägenheter att redovisas
å dess upplägg för stamfastigheten, under det att, där jordregister för
socknen redan upplagts och dylika lotter eller lägenheter där upptagits i
särskilda rum, desamma hvar för sig komma att införas å särskilda upplägg
i det särskilda registret.

I 22 § hafva bestämmelser meddelats i syfte att de handlingar, som
för hvarje socken af Konungens befallninghafvande skola öfverlämnas till
förste landtmätaren, om möjligt må upprättas särskildt för köping eller
municipalsamhälle. Hvad jordeboksutdraget beträffar bör därvid iakttagas,

277

att om en jordeboksenhet ej i dess helhet tillhör köping eller municipalsamhälle,
den upptages i utdrag för såväl socknen som samhället, med
anteckning om den andel eller det område, som tillhör det senare.

Ett till § 33 fogadt nytt stycke innehåller föreskrifter, huru anteckning
må ske i jordregistret i fall, då Konungen meddelat förordnande att
stadsplan skall upprättas för område å landet, å hvilket 36 § stadsplanelagen
icke äger tillämpning. 1 fråga härom kan hänvisas till hvad som
anförts (s. 288 f.) i motiven till förordningen med närmare föreskrifter
angående särskild! jordregister med tomtbok eller särskild tomtbok för
vissa områden å landsbygden.

Det under § 40 införda stadgande afser att förordningen — i likhet
med öfriga författningar angående fastighetsregistrering — skall angifva,
i hvilken ordning klagan må föras öfver myndighets beslut i hithörande
frågor. I sammanhang därmed hafva de förut i § 40 inrymda bestämmelser
utan någon förändring beträffande innehållet upptagits under § 41.

Uti sitt den 29 september 1906 afgifna underdåniga utlåtande öfver
det af utsedda kommitterade afgifna betänkande och förslag till förordning
angående jordregister ifrågasatte kammarkollegium, om icke särskildt stadgande
borde meddelas att, där innehafvare af hemmansdel eller för alltid
afsöndrad lägenhet önskade att för densamma skulle i jordregistret och
därå grundade handlingar upptagas särskildt namn, Konungens befallningshafvande
skulle äga att därtill gifva tillstånd. Vidare bemställde kollegium,
att, äfven då fråga vore om flera jordeboksenheter eller delar däraf,
det vid öfverföring till särskildt upplägg i jordregistret borde ankomma
på Konungens befallningshafvande att bestämma det namn, hvarunder
fastigheten skulle upptagas å det särskilda upplägget, så vidt förändring
ej erfordrades i jordeboken.

Efter det i anledning häraf underdåniga yttranden afgifvits af samtliga
Konungens befallningshafvande och kammarkollegium inkommit med
förnyadt utlåtande, har Kung]. Maj:t den 13 juni 1911 anbefallt kommitterade
att i ärendet afgifva utlåtande.

Enligt den ursprungliga lydelsen af 21 § i lagen den 27 juni 1896
om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring ålåg det Konungens
befallningshafvande att vid meddelande af fastställelse å afsöndring för alltid
af lägenhet åsätta lägenheten namn och nummer, och skulle jämlikt 26
§ i lagen från hemman för alltid afsöndrad lägenhet, på sätt särskildt vore
föreskrifvet, antecknas i kronans jordebok. I öfverensstämmelse med först -

278

berörda lagrum föreskrefs ock i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld
från afsöndrad lägenhet att vid reglering af afgäld enligt nämnda lag
Konungens befallningshafvande skulle åsätta lägenheten särskildt namn och
nummer, där sådant tillförene ej ägt rum.

Beträffande för alltid afsöndrade lägenheters redovisning i jordregistret
föreslogo kommitterade i § 7 af sitt förslag till jordregisterförordning,
att sådana lägenheter skulle i jordregistret upptagas med särskildt
registernummer, hvilket jämte det namn, som antecknats i öfverskriften
till vederbörande upplägg, eller sålunda stamfastighetens namn,
skulle utgöra lägenhetens officiella beteckning. Så vidt detta förslag vunne
godkännande, .ansågo kommitterade att det skulle medföra synnerlig oreda,
om afsöndrade lägenheter dessutom skulle i dittills föreskrifven ordning
af Konungens befallningshafvande åsättas namn och nummer i andra
fall än de, som angåfves i förordningen om jordregister, eller då desamma
skulle i jordregistret öfverföras till särskilda upplägg. Kommitterade ansågo
• därför, att stadgandena om ovillkorligt åsättande genom Konungens
befallningshafvande af namn och nummer å för alltid afsöndrad lägenhet
borde upphäfvas och att i stället föreskrift borde meddelas, att Konungens
befallningshafvande skulle tillse att den afsöndrade lägenheten blefve i
jordregistret införd; i öfverensstämmelse hvarmed kommitterade äfven afgåfvo
förslag till ändrad lydelse af 21 § i 1896 års lag och 8 § i lagen
den 25 maj 1905.

I sammanhang härmed framhöllo emellertid kommitterade att, efter
därom gjord framställning, medgifvande borde kunna lämnas att afsöndrad
lägenhet finge betecknas med särskildt namn, ehuru detta ej skulle ligga
till grund för dess registerbeteckning, utan skulle det fastställda särskilda
namnet, på sätt § 9 i förslaget till jordregister förordning beträffande registrerad
fastighet i allmänhet medgåfve, införas i kolumn 5 af jordregistret,
där jämväl i orten brukligt ej fastställdt namn finge upptagas
inom klammer.

I sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande den 29 september 1906
anslöt sig kammarkollegium till den af kommitterade uttalade meningen,
att för alltid afsöndrade lägenheter icke borde, därest de i jordregistret
erhölle särskilda registernummer, i dittills föreskrifven ordning af Konungens
befallningshafvande åsättas namn och nummer i andra fall än som i
jordregisterförordningen angåfves. Kollegium föreslog därför att, med upphäfvande
af 26 § i 1896 års lag, i stället i nämnda lag borde införas det
stadgande, att från hemman för alltid afsöndrad lägenhet skulle, på sätt
särskildt vore föreskrifvet, antecknas i jordregistret. Därvid yttrade kollegium
tillika, att det syntes äfven kollegium som om, då i fråga om be -

279

byggda afsöndringar ägarna i allmänhet gäfve desamma särskilda namn,
möjlighet borde förefinnas att få dessa officiellt fastställda samt att detta
borde gälla äfven liknande namn å bebyggda hemmansdelar.

På sålunda anförda skäl hemställde kollegium om meddelande af
särskild! stadgande angående rätt för innehafvare af hemmansdel eller för
alltid afsöndrad lägenhet att för densamma få med Konungens befallningshafvandes
tillstånd i jordregistret upptaget särskilt namn.

Mot förslaget hafva erinringar framställts af en del Konungens befallningshafvande,
men har det tillstyrkts af flertalet.

Med anledning af de mot förslaget framställda erinringar har kollegium
i sitt senare utlåtande, med vidhållande af sitt förslag, framhållit
bland annat följande.

Förslaget afsåge icke namnförändring i den bemärkelsen att en
hemmansdels en gång i jordregistret införda jordeboksnamn skulle utbytas
mot det nya namnet, utan allenast att detta senare namn skulle utan någon
nummerbeteckning införas i kolumn 5 af jordregistret. Äfven om det nya
namnet i dagligt tal och allmänt bruk komme att ersätta jordeboksnamnet,
skulle det således i officiella handlingar allenast komma till användning
vid sidan af jordeboksnamnet och registernumret. Om alltså t. ex. innehafvaren
af hemmansdelen Älgö l6 om Vs mantal på därom gjord ansökning
finge för hemmansdelen fastställdt att i jordregistret införas det särskilda
namnet Rosentorp, skulle denna hemmansdel komma att i officiella
handlingar upptagas sålunda: Vs mantal Älgö l6 eller Rosentorp. För
eliininering af namnet Älgö skulle gifvetvis kräfvas namnförändring i
jordeboken, något som icke med nu föreliggande förslag afsåges, då förändring
af jordebokens namn å jordeboksenheter, enligt kollegii mening,
allt fortfarande borde tillhöra kollegii pröfning och afgörande. I fråga
om afsöndrade lägenheter skulle likaledes ett fastställdt särskildt namn icke
komma att rubba lägenhetens registerbeteckning. Afsöndringen ödegården
l10 komme alltså, efter det särskildt namn, t. ex. Täppan, för densamma
fastställts, att i officiella handlingar kallas: Ödegården l10 eller Täppan,
afsöndring. Fn före jordregistrets uppläggande från hemmanet Ödegården
n:r 1 fastställd afsöndring, hvilken alltså af Konungens befallningshafvande
fått sig åsatt namn och nummer, t. ex. Tomten n:r 1’, borde äfven kunna
blifva föremål för särskild namnsättning enligt föreliggande förslag, i
hvilket fall Tomten n:r 1 komme att ersättas af det nya namnet, t. ex.
Lugnet, ödegården l6 eller Tomten n:r 1, afsöndring, komme sålunda att
officiellt heta Ödegården l6 eller Lugnet, afsöndring.

Gifvet vore att tillstånd till införande i jordregistret af särskildt
namn borde, i synnerhet hvad anginge hemmansdelar, meddelas med en

280

viss urskilning, så att jordregistret icke komme att belastas med anteckningar
om särskilda namn allt efter växlande ägares önskan, utan att det
ifrågasatta tillståndet grundades på giltiga skäl, såsom t. ex. att det föreslagna
namnet sedan längre tid vore i orten allmänt brukadt, att ett verkligt
behof af fastighetens ytterligare individualisering förelåge, såsom ofta
vore förhållandet, da densamma läge i by med ett flertal hemmansnummer,
eller dylikt. Hvad beträffade afsöndrade lägenheter syntes tillstånd till
införande af särskildt namn i jordregistret i regel böra beviljas i alla de
fall, då namn å lägenheten icke redan blifvit af Konungens befallningshafvande
fastställdt.

Att, såsom en Konungens befallningshafvande ifrågasatt, på förste
landtmätaren öfverflytta befogenheten att fastställa särskilda namn å fastigheter
syntes kollegium icke vara lämpligt, då beslutanderätt i dylika frågor
gifvetvis borde tillkomma en myndighet, och bestyret därmed i allt
fall vore främmande för förste landtmätarens verksamhet.

Hvad anginge platsen för det ifrågasatta stadgandet angående upptagande
i jordregistret af särskildt fastställdt namn å hemmansdelar eller
för alltid afsöndrade lägenheter, erinrade kollegium, hurusom kollegium i
sitt merberörda underdåniga utlåtande den 29 september 1906 hållit före,
att stadgandet borde införas i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning
och jordafsöndring, men att statsrådet och chefen för justitiedepartementet
vid anmälande i statsrådet den 31 december 1907 åf, bland annat, förslaget
till ändrad lydelse af 21 § i sagda lag, däremot framhållit, att
stadgandet i fråga eventuellt borde af Konungen i administrativ väg meddelas.
Med hänsyn härtill uttalade kollegium som sin mening, att stadgandet
hade sin rätta plats i § 9 af jordregisterförordningen. I

I § 16 af sitt förslag till jordregisterförordning föreslogo kommitterade
att, därest med anledning af föreskriften i § 15 öfverföring till särskildt
upplägg skulle ske och fastigheten bestode af flera jordeboksenheter
eller delar däraf, densamma skulle upptagas, i fall fråga vore om flera
jordeboksenheter i samma by, med bynamnet jämte alla jordeboksnuinren
samt eljest. under den benämning, som af kammarkollegium blifvit eller
på därom gjord fratnställning kunde varda fastigheten åsatt.

I sitt öfver förslaget afgifna underdåniga utlåtande yttrade emellertid
kollegium vid denna §, att, så vidt ej vid öfverföring till särskildt
upplägg förändring måste ske i jordeboken, det syntes kunna jämväl i det
fall, att fråga vore om flera jordeboksenheter eller delar däraf, uppdragas
åt Konungens befallningshafvande att bestämma det namn, hvarunder fastigheten
skulle å det särskilda upplägget upptagas, i följd hvaraf kollegium

281

hemställde om sådan ändrad lydelse af § 16, att fastigheten skulle, där
fråga vore om liera jordeboksenheter med gemensamt namn, tillhörande
samma by, upptagas med bynamnet jämte alla jordeboksnumren, men eljest
med den benämning, som af vederbörlig myndighet blifvit eller af Konungens
befallningshafvande på därom gjord framställning kunde varda fastigheten
åsatt.

För underlättande af den af kollegium föreslagna förändringen blef
sedermera kommitterades förslag till lydelse af § 16 i jordregisterförordningen
upptaget med den ändring, att »kammarkollegium» utbyttes mot »vederbörlig
myndighet».

Berörda af kammarkollegium i utlåtandet den 29 september 1906
föreslagna förändring har tillstyrkts af flertalet Konungens befallningshafvande,
hvarefter emellertid kammarkollegium i sitt senare utlåtande
frånträdt förslaget. I sistnämnda utlåtande anför kollegium bland annat:

I motiven till §§ 14—17 af kommitterades förslag hade såsom
hufvudsakligt exempel på fall, där öfverföring till särskildt upplägg i jordregistret
af jordeboksenheter eller delar däraf finge äga rum, angifvits, att
gemensam ägovidd utlagts för flera jordeboksenheter eller delar däraf och
att dessa sedermera undergått delning, utan att de till hvarje enhet eller
del däraf hörande ägor blifvit särskildt utbrutna. Flera i kameralt hänseende
skilda fastigheter eller delar af sådana hade således blifvit i skifteshänseende
sammanlagda. Där dylik sammanläggning afsåge jordeboksenheter
under enskild äganderätt, kunde densamma under nuvarande förhållanden
— så länge, hvad landsbygden i allmänhet beträffade, föreskrifter
saknades angående sammanläggning af särskilda fastigheter ■— icke föranleda
upphörande af enheternas isärhållande i kameralt hänseende, utan
redovisades dessa fortfarande hvar för sig i jordeboken. Däremot komme
den i § 15 i jordregisterförordningen medgifna öfverföringen till särskildt
upplägg i alla de fall, då denna enligt § 16 medförde åsättande af namn,
att, åtminstone praktiskt taget, tillskapa nya fastighetsenheter.

Då, oaktadt jordregister upplades, jordeboken fortfarande hade sin
stora betydelse, bland annat såsom stomme för jordregistret, och följaktligen
en fastighets upptagande i jordregistret icke medförde att densammas
redovisande i jordeboken förlorade sin betydelse, vore det gifvetvis af icke
ringa intresse att sambandet mellan jordregistret och jordeboken så vidt
möjligt bibehölles. Med hänsyn härtill och då, äfven om jordeboksenheter
eller delar däraf öfverfördes till särskildt upplägg i jordregistret och blefve
föremål för gemensam namnsättning enligt § 16 i jordregisterförordningen,
deras jordeboksnamn komme att bibehålla sin officiella betydelse, såsom

36—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet.

282

exempel hvarpå kollegium ansett sig böra åberopa att enligt de genom
förordningen den 14 maj 1910 fastställda nya formulär till mantalslängden
fastigheters jordeboksnamn och nummer skulle, äfven sedan jordregister
upplagts, jämte jordregisterbeteckningen i mantalslängden upptagas, syntes
det också vara af vikt att ifrågavarande namnsättning i möjligaste mån
anslötes till jordeboken.

Då frågor om dylik namnsättning började inkomma till kollegium,
visade det sig emellertid att nyssberörda synpunkt icke blifvit tillbörligen
beaktad i de förslag till namn, som vid ärendets omedelbara kommunikation
med vederbörande i orten därifrån inkommo. Kollegium hade därför
låtit vidtaga den ändring i sättet för dessa frågors förberedande behandling,
att desamma kommunicerades vederbörande i orten först efter det
förslag till namn blifvit af kollega aktuariekontor upprättadt, hvilken åtgärd
äfven visat sig synnerligen lämplig.

Till följd af den erfarenhet, som af kollegium sålunda vunnits, hade
kollegium kommit till den uppfattning, att dessa frågor kräfde en mera
enhetlig behandling än som skulle komma dem till del enligt det af kollegium
på sin tid framställda förslaget. Vid sådant förhållande och då
det icke syntes kunna förnekas, att det skulle vara förenadt med minsta
omgång, om i förevarande fall samma myndighet ägde åsätta fastigheten
namn, oafsedt om förändring i jordeboken erfordrades eller icke, hade
kollegium ansett sig böra frånträda sitt förevarande förslag och förty hemställa,
att detsamma icke måtte föranleda ändring i den nuvarande lydelsen
af § 16 i jordregisterförordningen.

Lika med kammarkollegium anse kommitterade, att Konungens befallningshafvande
bör äga befogenhet att i fråga om lotter eller lägenheter,
hvilka genom landtmäteriförrättning eller afsöndring kunna hafva
bildats inom en jordeboksenhet, på begäran af ägaren å desamma fastställa
särskilda namn, hvilka må upptagas i jordregistret. I fråga om en jordeboksenhet
i dess helhet synes däremot sådan befogenhet ej böra tillkomma
Konungens befallningshafvande. Skulle undantagsvis beträffande en sådan
särskildt namn erfordras, lärer det böra ankomma på kammarkollegium att
därom besluta. I motsats till hvad som föreslagits för fall, då fastighetsregister
skall uppläggas för städer eller stadsliknande samhällen, torde
namnsättning enligt förevarande författning endast böra ifrågakomma, där
giltig anledning därtill föreligger eller, hvad angår det fall att namn förut
åsatts, sådant namn kan föranleda förväxling eller väcka anstöt. I öfverensstämmelse
härmed har ett tillägg till 9 § i jordregisterförordningen föreslagits.

288

Koinmitterade förutsätta att, därest särskilt fastställdt namn ej anmärkes
i jordeboken, anteckning på annat sätt sker, så att kännedom därom
må vara att tillgå vid jordregistrets uppläggande.

Hvad angår namnsättning i fall, som afses i § 16, förstastycket, åt
jordregister förordningen, synes på de af kollegium anförda skäl tillräcklig
anledning ej föreligga att, där fråga är om flera jordeboksenheter eller delar
af sådana enheter, öfverflytta densamma på .Konungens befallningshafvande.
Däremot synes hinder ej möta att namnsättningen pröfvas af Konungens
befallningshafvande, om fastigheten utgöres af delar af samma jordeboksenhet.
I öfverensstämmelse därmed har berörda § omformulerats.

De ifrågasatta förändringarna i jordregisterförordningen hafva synts
böra träda i kraft samtidigt med förordningen angående fastighetsregister
för stad och förordningen med närmare föreskrifter angående särskildt
jordregister med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden.
Ett undantag från denna regel har dock bort göras för den i
§ 37, sista stycket, upptagna bestämmelse rörande skyldighet för Konungens
befallningshafvande att till Konungen inkomma med förslag om ordningen
för fastighetsregistreringen beträffande köpingar och vissa municipalsamhällen.
Skall för de köpingar och munieipalsamhällen, som finnas vid
tiden för sistberörda förordningars ikraftträdande, uppläggande af fastighetsregister
enligt någondera förordningen omedelbart därefter kunna vidtaga,
är" det uppenbarligen af vikt att frågan om ordningen för registreringen
då är afgjord. En promulgationsbestämmelse i sådant syfte har därför
fogats vid förslaget.

På framställning af koinmitterade förordnade Konungen genom kungörelse
den 15 oktober 1909, att för köping, som utgör egen kommun,
och socken, hvartill hör municipalsamhälle eller annan ort, där tomtindelning
såsom i stad funnes, tills vidare skulle anstå med uppläggande af
jordregister jämlikt förordningen den 13 juni 1908. I händelse nu föreslagna
bestämmelser om fastighetsregistrering för köpingar och andra orter
af nyssnämnda beskaffenhet varda godkända, bortfalla förutsättningarna
för nämnda kungörelse. Den bör följaktligen upphöra att gälla samtidigt
med sagda bestämmelsers ikraftträdande.

284

Inledning.

Särskildt
registerverk
för. vissa köpingar
och
municipalsamhällen.

Förslag till förordning med närmare föreskrifter angående särskildt
jordregister med tomtbok eller särskild tomtbok förvissa

områden å landsbygden.

I den allmänna motiveringen till kommitterades förslag till förordning
angående fastighetsregister för stad är redogjordt för anledningarna,
hvarför kommitterade ansett sig icke kunna förorda, att registrering
af fastigheterna å hvarje ort på landsbygden, hvarest tinnes tomtindelning
såsom i stad, skall äga rum enligt de för stad föreslagna bestämmelser.
I sammanhang därmed hafva angifvits skälen, hvarför med
afseende å vissa sådana orter det ansetts böra tillkomma Konungen att
bestämma, om registerföringen skall äga rum enligt grunderna i förordningen
angående jordregister den 13 juni 1908 eller på sätt i förordningen
angående fastighetsregister för stad föreskrifves. Tillika hafva kommitterade
där redogjort för anledningen till att registreringen af fastigheterna
å vissa orter å landsbygden med tomtindelning, liknande den i
stjjd förekommande, ansetts böra ske enligt förordningen angående jordregister
den 13 juni 1908. Nu förevarande författningsförslag innehåller
föreskrifter för de orter, med afseende å Indika registerföringen ansetts
böra äga rum enligt grunderna i förordningen angående jordregister.
Detta gäller vissa köpingar och municipalsamhällen samt områden, för
hvilka stadsplan och tomtindelning fastställts jämlikt 37 och 38 §§ i
lagen angående stadsplan och tomtindelning. Beträffande köpingar och
municipalsamhällen bör emellertid framhållas att, ehuru förslaget närmast
åsyftar orter på landsbygden, för hvilka finnes tomtindelning såsom för
stad, det naturligtvis äfven omfattar köpingar och municipalsamhällen, för
hvilka byggnadsstadgan för rikets städer skall tillämpas eller stadsplan
fastställts men för hvilka vid författningens trädande i kraft tomtindelning
ännu ej blifvit fastställd.

Då många af de köpingar och municipalsamhällen, för hvilka förevarande
författningsförslag är afsedt att gälla, äro stadda i sådan utveckling,
att inom ej allt för långt aflägsen tid fråga kan uppstå om
uppläggande och förande af fastighetsregister för dem enligt för
stad gällande bestämmelser, har det synts önskvärdt, att fastighetsregister

285

för ifrågavarande samhällen, äfven där de icke utgöra en socken för sig,
inrättas så, att öfvergången till ett dylikt registersystem kan göras så lätt
som möjligt. Det är ock af vikt, att fastighetsregistret såsom blifvande
underlag för de nya fastighetsböckerna må varda så mycket som möjligt
afpassadt för detta ändamål, så att särskilda fastighetsböcker för samhällena
må kunna uppläggas på grundval af ett enhetligt register. Kommitterade
hafva därför ansett, att det allmänna jordregistret för vederbörande
socken ej kan tjäna till register för fastigheterna inom samhället, utan
att ett särskildt registerverk måste inrättas. Detta är af behofvet påkalladt
äfven med hänsyn därtill, att det gifvetvis vore synnerligen obekvämt
för samhällenas invånare, om de i samhällenas områden ingående
fastigheter skulle vara att söka på skilda ställen i det allmänna jordregistret
för socknen. Där i ett samhälles område ingår jord, tillhörande två eller
flera särskilda socknar, skulle olägenheterna af att särskildt registerverk ej
upprättas framträda i synnerligen skarp dager. På det ifrågavarande registerverk,
hvilket skall uppläggas och föras i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med föreskrifterna i förordningen den 13 juni 1908, må kunna lätt skiljas
från det jordregister, som upplägges och föres enligt nämnda förordning,
benämnes det i förslaget särskildt jordregister.

Det skäl, som i främsta rummet legat till grund för kommitterades Registret bör
mening, att fastighet sregistreringen icke bör för alla köpingar och muni -bruttos för
cipalsamhällen af ifrågavarande beskaffenhet äga rum enligt de för stad nåd än fasföreslagna
regler, är önskemålet att för de i ekonomiskt afseende mindre ^gtietsregisutvecklade
af dessa samhällen om möjligt kunna åstadkomma ett fastig- men i viss
hetsregister, som föranleder mindre kostnader än hvad fallet blifver i städerna.
För vinnande af detta mål är det önskvärdt, att registret, utan register.
att upprättande af särskild registerkarta erfordras, må kunna upprättas i
närmare anslutning till jordregistret för landsbygden. Särskildt i de fall, då
stadsplan ej blifvit fastställd eller tomtindelning ej ännu skett, föreligger
gifvetvis ej behof af fastighetsregistrering enligt väsentligen andra bestämmelser
än de för landsbygden gällande.

Kommitterade hafva därför ock ansett att, likasom vid registrering

7 Ö o

enligt förordningen den 13 juni 1908, jordeboken bör kunna blifva underlag
för fastighetsregistreringen inom ifrågavarande samhällen.

Ö o o o o

Ensam kan dock icke jordeboken med vederbörande landtmäteriakter
och afsöndringshandlingar blifva ett fullt tillfredsställande sådant
underlag. För det tätast bebyggda, särskildt det i tomter indelade området
i dylika samhällen behöfver detta underlag uppenbarligen på något sätt
kompletteras. Enligt förordningen angående jordregister kunna byggnadstomter
ej redovisas i registret med mindre de äro antingen själfständiga

jordeboksenheter eller genom skifte, hemmansklyfning, ägostyckning
eller jordafsöndring uppkomna fastigheter eller utgöras af tomter, å hvilka
lagfart beviljats, och som förty enligt nämnda förordning äro att anse
såsom genom fastställd afsöndring uppkomna lägenheter. Det är emellertid
nödvändigt att i registret äfven taga hänsyn till tomter, hvilka icke
motsvaras af dylika lägenheter utan uppkommit genom sådant delningsinstitut,
som gäller för bildande eller förändring af tomt i stad.

Kommitterade hafva med anledning häraf undersökt, huruvida det
möjligen kunde vara tillräckligt, att en förteckning öfver de genom fastställd
tomtindelning bildade tomterna fogades såsom ett komplement till
registret. Då tomterna inom af ålder bestående stadsplan, äfven om lagfart
å dem ej beviljats, äro att likställa med tomter inom område, för hvilket
tomtindelning blifvit fastställd, skulle gifvetvis i en dylik förteckning äfven
förstnämnda slags tomter böra uppföras. De i många köpingar och municipalsamhällen
synnerligen oordnade fastighetsförhållandena göra det
emellertid ännu mera ovisst än i städerna, huruvida en tomtförteckning’
skulle komma att innehålla tillräckligt noggranna uppgifter om de särskilda
tomternas gränser och läge i förhållande till angränsande områden
samt möjliggöra en utredning af förhållandet mellan de fastighetsindelningar,
som uppkommit å ena sidan genom landtmäteriförrättningar och afsöndring
samt å den andra genom tomtindelning. För det åsyftade ändamålet vore
det ej heller tillfyllest, att man till en mer eller mindre fullständig tomtförteckning
fogade de i samhällets eller enskilda fastighetsägares vård
befintliga tomtkartor, ty dels finnas sådana i proportionsvis mindre antal
uti ifrågavarande samhällen än i städerna och dels äro de i allmänhet upprättade
med ännu mindre sakkunskap och omsorg än tomtkartor i städerna.
Registret bör Kommitterade hafva därför ansett, att det erforderliga komplementet

med^eTkarta^ fastighetsregister, upplagdt på grundval af jordeboken jämte landtöfver
sam- mäteri- och afsöndringshandlingar, bör åstadkommas genom upprättande
kallets om- af en karta öfver samhällets område, å hvilken utmärkas dels alla inom samhället
belägna särskilda fastigheter, således ej allenast de, som uppstått
genom landtmäteriförrättning och afsöndring, utan äfven genom tomtindelning
bildade tomter, vare sig de sammanfalla med förstberörda fastigheter
eller icke, dels ock alla vägar, gator, torg och allmänna platser
jämte områden, som vid landtmäteriförrättning afsatts för delägares gemensamma
behof eller eljest vid sådan förrättning lämnats oskiftade.

Sättet för Då emellertid ifrågavarande karta ej såsom registerkarta i stad skall

^rättande.11'' ligga till grund för registreringen utan hufvudsakligen har till syfte att
förebygga det fastigheter vid registreringen utelämnas eller dubbelföras,
att utmärka skiljaktigheten mellan tomtindelningen och den indelning i

287

fastigheter, som uppkommit genom landtmäteriförrättning och afsöndring,
samt att vara till ledning beträffande vägar, gator och dylikt, har det ej
ansetts nödvändigt, att kartan upprättas med den grad af noggrannhet
och omständlighet, som måste användas vid arbetet för åstadkommande
af registerkarta, utan kan kartan med afseende å sättet för dess upprättande
närmast jämföras med sådan öfversiktskarta, som enligt förslaget
till förordning angående fastighetsregister för stad skall upprättas öfver
en stads område, då anstånd med registerkartas upprättande meddelats.

Den ifrågasatta kartan synes därför utan större svårigheter eller
kostnader kunna upprättas på följande sätt.

Med ledning af beslut, hvarigenom samhällets område må hafva bestämts,
samt karta, som kan vara åberopad i sådant beslut, inläggas yttergränserna
för samhället å den nya kartan. I åtskilliga fall, där sådant
beslut ej meddelats eller däri åberopad karta ej tinnes att tillgå eller icke
lämnar tillräcklig vägledning, kunna yttergränserna upptagas å kartan med
ledning af handlingarna till de landtmäteriförrättningar och jordafsöndringar,
genom hvilka samhällets område må hafva blifvit afskildt från de
jordeboksenheter det kan hafva tillhört, likasom ock vägledning kan hämtas
af fastställda rågångar eller skifteslinjer, där gränsen för samhället sammanfaller
med sådan rågång eller skifteslinje. Endast i de säkerligen mycket
få fall, då gränserna icke kunna bestämmas på något af ofvannämnda sätt
samt öfver samhällets område ej heller finnes annan karta, som kan tjäna
till ledning uti ifrågavarande afseende, torde gränserna till någon del eller,
undantagsvis, i sin helhet behöfva inläggas efter mätning på marken.

Sedan yttergränserna blifvit å kartan utmärkta, skola därå inläggas
såväl de genom landtmäteriförrättning eller afsöndring tillkomna fastighetsgränser
som ock, där tomtindelning finnes, gränserna för de särskilda
tomterna. Dessutom skola, såsom ofvan nämnts, vägar och gator m. m.
utmärkas å kartan. Allt detta bör kunna ske med ledning af de kartor
och handlingar angående fastighetsindelningen i orten, som finnas förvarade
antingen hos Konungens befallningshafvande, i länets landtmäterikontor
eller i samhällets eller enskildes vård, samt den förteckning öfver
tomterna, som enligt förslaget samhällets styrelse har att låta upprätta.

Detta material af kartor och handlingar skall, i den mån det ej förvaras
i landtmäterikontoret, enligt förslaget ställas till förste landtmätarens förfogande.
I enstaka fall kan det naturligtvis blifva nödigt, att särskild
mätning verkställes för fastigheters affattande å kartan. Denna mätning torde
emellertid knappast någonsin behöfva omfatta mer än ett eller annat område.

Om ett fastighetsregister för köping eller municipalsamhälle upp- Tomtbok och

rättades uteslutande enligt de grunder, för hvilka ofvan redogjorts, tomtforteck o

o ’ oj > runa.

288

Områden,
för livilka
stadsplan
och tomtindelning
fastställts
jämlikt
37 och
38 §§ stadsplanelagen.

skulle det komma i nära öfverensstämmelse med det jordregister, som enligt
förordningen den 13 juni 1908 upplägges för rikets landsbygd. Ivornmitterade
hafva emellertid funnit det önskvärdt, att detta fastighetsregister
beträffande de i tomter indelade områdena kunde närmare ansluta
sig till fastighetsregistret för stad. Detta skulle kunna ske på
det sätt att, i den mån med ledning af den upprättade kartan utredning
föreligger, att en eller flera med särskild registerbeteckning försedda
fastigheter bilda en tomt, denna i nära öfverensstämmelse med hvad
som stadgats för stad redovisas i en särskild afdelning af registret, och
har därför förslag uppgjorts till förande af tomtbok för samhälle, för hvithet
finnes tomtindelning såsom i stad.

Öfverföring af tomterna från jordregistret till tomtboken bör emellertid
endast ske, i den mån tomterna äro utlagda i öfverensstämmelse med
bestående förhållanden. Till dess utredning vunnits att detta är förhållandet,
måste det vara af vikt såväl för registerföraren som för vederbörande
domhafvande att hafva kännedom om tomtindelningen och de förändringar den
undergår. I detta syfte har lagberedningen ifrågasatt att i 17 § af byggnadsstadgan
för rikets städer borde göras ett tillägg, innefattande skyldighet
för vederbörande samhällsstyrelse att till domhafvanden öfversända
för att förvaras i rättens arkiv ett exemplar af den öfver tomtindelningen
upprättade kartan jämte beskrifning, hvilken jämväl skulle innefatta uppgift
om de beteckningar, under hvilka före tomtindelningens tillkomst lagfart
beviljats å de däri ingående områdena eller dessa upptagits i fastighetsregistret.
För att tillgodose det behof, som sålunda antydts, hafva
kommitterade föreslagit att den tomtförteckning, som skall upprättas för
att tjäna till ledning vid registrets uppläggande, skall föras äfven för
framtiden och hafva samma uppgift som i stad tomtförändringslängden.

Enligt förslaget kommer tomtboken att utgöra en del af jordregistret.
Detta blifver däremot icke fallet med tomtförteckningen.

För områden, för hvilka stadsplan och tomtindelning fastställts
jämlikt 37 och 38 §§ i lagen angående stadsplan och tomtindelning, har
det ej funnits behöfligt eller lämpligt att särskildt jordregister föres utan
endast föreslagits att vid sidan af det allmänna jordregistret för socknen
skall för sådant område föras särskild tomtbok. Meddelas beträffande
dylikt område förordnande, som gör området till köping eller municipalsamhälle,
uppkommer fråga, huruvida den redan upprättade tomtboken
kan vara tillfyllest såsom fastighetsregister för det nya samhället — hvilket
möjligen kan vara fallet, om till samhället ej hör annan mark än, som förut
varit upptagen i tomtboken, jämte gator, vägar och dylikt — eller om jämväl
särskildt jordregister skall upprättas eller om till äfventyrs för sam -

289

hället skall uppläggas och föras fastighetsregister såsom för stad. Enligt
sista stycket i § 37 af förordningen angående jordregister, såsom detta
lagrum lyder eldigt ett af kommitterade utarbetadt förslag till ändring
af vissa bestämmelser i sagda förordning, ankommer det i dylikt fall på
Konungens befallningshafvande att efter förutgången utredning skyndsamt till
Konungen inkomma med förslag om ordningen för fastighetsregistreringen.

Med hänvisning till hvad i den allmänna motiveringen till förordningen
angående fastighetsregister för stad anförts beträffande tomträttsinstitutet
vilja kommitterade framhålla, att tomtbok och tomtförteckning, som
föras enligt nu ifrågavarande förordning, gifvetvis äfven komma att vid
förefallande behof göra tjänst såsom underlag för tomträttsbok. I de bestämmelser
i förslaget, som hafva afseende å fastighetsbokföring, har därför
hänsyn bort tagas jämväl till tomträttsböckerna.

Eldigt nuvarande lydelsen af § 37 i förordningen angående jordregister
skall för köping och annan därmed jämförlig ort, ändock att där finnes''
tomtindelning såsom i stad, jordregister uppläggas och föras efter de för
landsbygden gällande bestämmelser, så vidt ej Konungen annorlunda förordnar.
Det måste därför antagas, att det anslag, som lämnats för uppläggande
af jordregister för rikets landsbygd, äfven varit afsedt att bestrida
kostnaderna för uppläggande af jordregister för köpingar och dylika
orter. Den något skiljaktiga anordning af fastighetsregistreringen för vissa
områden å landsbygden, som nu föreslås, har ej synts böra medföra annan
ändring beträffande gäldandet af kostnaderna för registreringen än som
föranledes af det för dylika områden särskildt framträdande behofvet att
vid registreringen vissa kartor upprättas. Kommitterade, som härutinnan
hänvisa till § 34 i föreliggande förslag och den föreslagna lagen med vissa
bestämmelser angående fastighetsregister jämte motiven därtill, hafva vid
nu angifna förhållanden ansett sig icke äga anledning att i detta sammanhang
närmare ingå på frågan om den utgift för det allmänna, som förslagets
genomförande kan föranleda.

o o

Om de områden, för livilka denna förordning äger tillämpning, och om

särskildt jord register.

§§ 1 och 2.

För åtskilliga stadganden i dessa §§ har redogörelse lämnats i det
föregående, och torde endast följande böra ytterligare framhållas.

37—090308 Fastighetsregisterkommitténs het.

Tomträtts■
institutet.

Kostnaden
för särskildt
jordregister
med tomtbok
eller särskild
tomtbok.

290

Till det särskilda jordregistret skola användas blanketter med fullständigt
samma uppställning som de för det allmänna jordregistret föreskrifna.
Enda skillnaden mellan registren kommer att bestå däri att —
såsom ock framgår af den utaf kommitterade föreslagna ändrade lydelsen
af § 37 i förordningen angående jordregister — särskilda upplägg skola
vid registrets första uppläggande göras jämväl för de genom landtmäteriförrättning
utbrutna lotter afjordeboksenheter och för afsöndrade lägenheter;
detta har dock icke ansetts böra gälla, om jordregister ej förut upplagts för
socknen och den fastighet, hvarifrån utbrytningen skett, i sin helhet upptages
i det särskilda jordregistret. Då den reda och större öfverskådlighet, som
genom detta förfaringssätt vinnes, icke kan anses vara af den betydelse, att
ett redan upplagdt register endast därför bör omarbetas, har det emellertid
i § 1 föreslagits att, där samhälle utgör en socken för sig och för
socknen upplagts jordregister enligt förordningen den 13 juni 1908, detta
register skall utgöra fastighetsregister för samhället. I sådant fall skall
förty särskildt jordregister ej uppläggas för samhället. Består ett samhälle
af en socken jämte annat område, skall dock särskildt jordregister alltid
uppläggas för samhället, då all därtill hörande mark lämpligen bör upptagas
i ett enda register.

I den allmänna motiveringen till förordningen angående fastighetsregister
för stad hafva kommitterade redogjort för skälen, hvarför i de
fall, då fastighetsregister för köpingar och municipalsamhällen skall uppläggas
i öfverensstämmelse med hvad som gäller för stad, registret
bör uppläggas efter enahanda grund för samhällets hela område.1 Samma
regel bör gifvetvis vinna tillämpning äfven där fastighetsregister för sådana
samhällen upplägges i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förordningen
den 13 juni 1908. Där sådant utan större kostnader och olägenheter
kan ske, torde det alltså i regel vara önskvärdt att all samhällets
mark och ej allenast den, beträffande hvilken stadsplanelagen äger motsvarande
tillämpning, upptages i samma register. Det har emellertid ansetts
böra ankomma på Konungens pröfning för hvarje särskildt fall, huruvida,
då till samhälle, förutom område, för hvilket nyssnämnda lag äger
motsvarande tillämpning, hör äfven annan mark, förevarande förordning
skall tillämpas jämväl å denna mark.

Med det särskilda jordregistret åsyftas ej inrättande af ett fastighetsregister
efter andra grunder än som enligt förordningen den 13 juni
1908 i allmänhet gälla för fastighetsregistrering å landsbygden, utan kommer
det särskilda jordregistret i själfva verket att i regel utgöra en om ock

1 Se ofvan s. 220 f.

291

själfständig dol af jordregistret för socknen. Vid sådant förhållande är
det uppenbart, att de i nyssnämnda förordning gifna bestämmelser i tilllämpliga
delar skola lända till efterrättelse med afseende å det särskilda
jordregistret samt att förevarande författningsförslag bör innehålla endast
de regler, som utöfver föreskrifterna i sagda förordning ansetts erforderliga i
fråga om fastighetsregistreringen för de samhällen, hvilka åsyftas i förslaget.
Sådana särskilda bestämmelser hafva införts i åtskilliga §§ af jordregisterförordningen
och är det dessa bestämmelser, som åsyftas med de i § 2

förekommande orden: »Så vidt ej i nämnda förordning —--annorlunda

stadgas».

Vid granskning af de särskilda stadgande^ i förordningen angående
jordregister hafva kommitterade beträffande deras tillämplighet vid uppläggande
och förande af särskildt jordregister funnit följande böra här
anmärkas.

§ 2 är tillämplig å särskildt jordregister för samhälle, som utgör
en socken för sig. Vid uppläggande af särskildt jordregister för samhälle,
som ej utgör en socken för sig,, skall däremot i fråga om fastigheters upptagande
på upplägg i registret gälla hvad som stadgas i § 5 af förevarande
förslag, jämförd med § 9.

Jämte hvad i §§ 5 och 6 af jordregisterförordningen stadgas i fråga
om öfverskrift till upplägg skall beträffande sådan i särskildt jordregister
gälla hvad som föreskrifves i § 6 af förevarande författningsförslag.

I stället för § 7 skall gälla hvad som stadgas i § 9 af förslaget.

§ 17 motsvaras af § 8 i förslaget.

Tillämpningen af § 18 föranleder att mark, som exproprierats för
järnväg, redovisas parcell för parcell såsom på landsbygden i öfrigt och
att sålunda ej — såsom i fastighetsregister för stad — all till järnvägen
hörande mark, som ej är tomt, sammanföres på ett upplägg.

§ 20 skall lända till efterrättelse i tillämpliga fall, hvarjämte i fråga
om anteckning å karta af jordregisterbeteckning skall gälla hvad som stadgas
i § 13 af förevarande förslag.

I stället för § 21 skall beträffande namnregister tillämpas § 11 i
förslaget.

§ 22 fullständigas af § 4 i förslaget.

I fråga om tillämpning af hvad i § 23 af jordregisterförordningen
stadgas meddelas föreskrifter i §§ 22 och 23 af förslaget.

Hvad i §§ 24 och 25 stadgas skall lända till efterrättelse jämte hvad
därutöfver föreskrifves i §§ 23 och 24 af förslaget.

Föreskrifterna uti § 26 äro tillämpliga med den skiljaktighet, som
framgår af § 25 i förslaget.

292

§ 28 skall tillämpas med iakttagande tillika af hvad i §§ 26 och
27 af förslaget stadgas.

§ 34 motsvaras af föreskrift i § 32, andra stycket, af förslaget.

Föreskrifterna i § 35 fullständigas af hvad som stadgas i andra
stycket af § 30 af förslaget.

§ 40, såsom den lyder enligt särskildt förslag till kungörelse rörande
ändring af vissa bestämmelser i förordningen angående jordregister, motsvaras
af stadgande i § 33 af förevarande förslag.

Hvad i öfriga §§ af förordningen angående jordregister är stadgadt skall
i tillämpliga delar lända till efterrättelse vid uppläggande och förande af
särskildt jordregister, med iakttagande att de bestämmelser, som afse
socken, skola gälla beträffande köping eller municipalsamhälle, ändå att
samhället ej utgör en socken för sig.

§ 3.

Att i de fall, då särskildt jordregister skall uppläggas för samhälle,
som utgör del af en socken, förste landtmätaren för vinnande af tid och
förekommande af onödig omgång om möjligt bör upplägga registret jämsides
med jordregistret för socknen i dess helhet torde vara så uppenbart,
att några särskilda skäl härför ej behöfva andragas.

§ 4.

Tillgång till de under 1) och 2) i förevarande § omförmälda beslut
och karta är gifvetvis af största betydelse ej blott vid upptagande af vederbörande
samhälles yttergränser å den karta, som, på sätt förut nämnts,
skall upprättas öfver samhället, utan äfven vid upprättandet af särskildt
jordregister för detsamma. Genom sagda beslut och karta, enbart eller
jämförda med öfriga i denna § omnämnda kartor och handlingar samt de
handlingar, som enligt § 22 af förordningen angående jordregister blifvit
till landtmäterikontoret öfverlämnade, torde i regel upplysning vinnas om
det område, för hvilket särskildt jordregister skall uppläggas, samt om de
fastigheter, som helt eller delvis falla därinom. I samhälle, hvarom här är
fråga, motsvaras det område, för hvilket lagen angående stadsplan och
tomtindelning äger motsvarande tillämpning, ej alltid af det område, för
hvilket ordningsstadgan och brandstadgan för rikets städer samt hvad i
hälsovårdsstadgan för riket föreskrifves om stad skola lända till efterrättelse.
Då emellertid, enligt hvad i § 1 af detta författningsförslag sägs, författ -

293

ningen kan komma att tillämpas beträffande samhällets hela område, följer
däraf, att med beslut, som omförmäles i § 4 under 1), i förekommande
fall afses äfven beslut om tillämpning för visst område af ordnings-,
brand- eller hälsovårdsstadgan. Beslut angående samhälles område
innehåller visserligen ofta endast ett angifvande af områdets yttergränser,
utan att de fastigheter eller delar af sådana, som falla inom sagda gränser,
uppräknats, men någon större svårighet att åstadkomma utredning i
berörda afseende torde i regel ej yppa sig, då det ju alltid står förste
landtmätaren öppet att vid behof från samhällets styrelse erhålla de upplysningar,
som kunna befinnas erforderliga. Det kunde val ifrågasättas, om
icke skyldighet bort stadgas för samhällets styrelse att vid öfverlärnnande
till Konungens befallningshafvande af de i denna paragraf omförmälda
handlingar bifoga en förteckning öfver de fastigheter eller delar af sådana,
af hvilka samhället består, men då en sådan förteckning oftast torde vara
öfverflödig och i hvarje fall svår att åstadkomma utan tillgång till de
handlingar, som stå förste landtmätaren till buds, har dylik skyldighet
ansetts ej böra föreskrifvas.

Finnes för samhället tomtindelning såsom i stad, skall till landtmäterikontoret
öfverlämnas vissa i paragrafen närmare angifna handlingar.
Af dessa motsvarar tomtförteckningen, så vidt angår de uppgifter däri, som
skola lämnas af samhällets styrelse, den uppgift, som enligt § 5 i förslaget
till förordning angående fastighetsregister för stad skall af byggnadsnämnden
lämnas angående tomterna i stad, och hänvisas angående tomtförteckningen
samt de i förevarande § under 4) och 5) omförmälda kartor
till motiven till berörda författningsförslag.

Tomtförteckningen och den under 5) omförmälda förteckning å tomtkartor
skola enligt förslaget upprättas genom samhällets styrelses försorg.
Visserligen kunde ifrågasättas, om icke upprättandet af dessa förteckningar
borde, såsom skett i förslaget till förordning angående fastighetsregister
för stad, åläggas byggnadsnämnden. Med hänsyn till den olikhet i denna
nämnds sammansättning, som i regel förefinnes mellan städer och samhällen
af nu ifrågavarande beskaffenhet, har emellertid större trygghet för
uppgifternas riktighet ansetts kunna vinnas därigenom, att uppgifterna för
samhälle, hvarom nu är fråga, lämnas genom samhällets styrelse. Denna
torde för öfrigt väl i regel komma att uppdraga förteckningarnas upprättande
åt byggnadsnämnden.

I samhällen af nu ifrågavarande slag har ofta förekommit, att upplåtelse
af tomter eller andra lägenheter ägt rum enligt karta, som ägare
till större område inom samhället låtit upprätta. Då tillgång till en sådan
karta gifvetvis är till stor nytta vid upprättande af karta och fastig -

294

hetsregister för samhället, har bestämmelse meddelats i syfte att, där dylik
karta legat till grund för upplåtelser, som nyss sagts, kartan eller kopia
af densamma må ställas till förste landtmätarens förfogande.

§ 5.

Då särskilt jordregister upplägges för samhälle, som utgör en socken
för sig, skall i fråga om upplägg i registret hvad i sådant afseende
stadgas i förordningen den 13 juni 1908 i tillämpliga delar gälla-. Hvad
förevarande § innehåller om sammanförande för visst fall af flera tomter
på ett upplägg har en motsvarighet i § 32 af förslaget till förordning
angående fastighetsregister för stad.

Bestämmelserna i första stycket få, såsom ordalagen utmärka, tillämpning
endast å sådana fastigheter, som hunnit införas å upplägg i det allmänna
jordregistret. För de fall, då sådant ännu ej upplagts, har det ansetts
leda till förenkling, att alla från viss fastighet (jordeboksenhet, genom
landtmäteriförättning utbruten lott eller afsöndrad lägenhet), som i
sin helhet hör till samhället, utbrutna lotter eller afsöndrade lägenheter
icke upptagas i det allmänna jordregistret utan i förening med den odelade
fastigheten öfverföras till det särskilda registret, där de synts lämpligen
kunna upptagas i särskilda rum å upplägget för sistnämnda fastighet
på samma sätt, som om de tillkommit först efter öfverföringen af
denna fastighet.

§ 6.

Öfverflyttas en jordeboksenhet i sin helhet till det särskilda jordregistret,
upptages densamma därstädes under sitt namn och nummer enligt
jordeboken.

Det kunde naturligtvis ifrågasättas, om icke en till eget upplägg
i det särskilda jordregistret öfverförd del af en jordeboksenhet likaledes borde
bibehålla den registerbeteckning, hvarunder den finnes upptagen i det allmänna
jordregistret, samt att man vid delningar inom eller afsöndringar
från denna eller hvad af jordeboksenheten i det allmänna jordregistret
kvarstår tillsåge, att samma beteckning ej kqmme att användas dubbelt.
Om t. ex. Aby 51 är deladt i Aby 52 och Aby o3 samt Aby 53 öfverföres
till särskild! jordregister, kan naturligen en från „Aby 52 gjord afsöndring
betecknas med Aby 54 och ett därefter från Äby 53 afsöndradt
område med Aby 55. Faran för dubbelanvändning af samma beteckning
är emellertid härvid ganska stor, då särskild uppmärksamhet i hvar -

295

jo förekommande fall torde kräfvas för dess undvikande, hvarförutom det
får anses mindre lämpligt, att afbrott å de särskilda uppläggen förekomma
i exponentserien. Undantagsvis kan särskild! namn vara fastställdt för en
del af en jordeboksenhet. För sådant fall har det ansetts lämpligast att
detta namn användes i uppläggets öfverskrift; och har detta synts böra
ske äfven där särskild! namn fastställts för afsöndrad lägenhet, som skall
erhålla eget upplägg. I öfrigt har till förekommande af nyssnämnda olägenheter
sådan anordning ansetts önskvärd att till särskild! upplägg öfverbörd
del af jordeboksenhet eller afsöndrad lägenhet må erhålla ny beteckning,
äfven om visst namn därå ej förut finnes. För detta ändamål
har under 3) i § 6 införts det stadgande att, där ägare föreslagit visst
namn å fastighet, Konungens befallningshafvande äger fastställa detta såsom
benämning å fastigheten, där det — i öfrigt lämpligt — ej kan föranleda
förväxling, samt att Konungens befallningshafvande i fråga om
namn å en från jordeboksenhet genom landtmäteriförrättning utbruten del
eller afsöndrad lägenhet — jämväl under förutsättning att namn ej redan
finnes fastigheten åsatt — äger att, där särskilt namn ej föreslagits eller
föreslaget namn funnits ej kunna fastställas, för fastighetens särskiljande
från annan fastighet, med hvilken den har gemensam benämning, förordna
om användande af vederbörande jordeboksenhets namn med tillägg af närmast
lediga nummer. Om sålunda t. ex. i en socken finnas Aby n:ris 1—7
och Åby 53 öfverföres till särskild! jordregister samt visst namn ej finnes
för denna hemmansdel fastställdt och ej heller blifvit af ägaren föreslaget
eller föreslaget namn ej kunnat fastställas, skalig Konungens befallningshafvande
såsom benämning för Åby 53 fastställa Åby n:r 8. Fastigheten
införes sedan i det särskilda jordregistret under denna benämning
och med gällande registerbeteckning Åby 81, hvarefter registrering åt''
därifrån utbrutna delar och ogjorda afsöndringar sker efter de vanliga reglerna.
Inom återstoden af Åby 51 sker ock registrering i vanlig ordning
med iakttagande att redan användt registernummer (här Åby 53) ej må
ånyo användas.

§ 7.

För att ett område i köping eller municipalsamhälle skall kunna
öfverföras till särskilt jordregister är det en nödvändig förutsättning, att,
där det utgör en del af fastighet, som icke med alla sina ägor ingår i
köpingen eller municipalsamhället, det afskilts från fastigheten i öfrigt.
Detta gäller jämväl för det fall, att Konungen förordnat, att förevarande
författning skall tillämpas beträffande till municipalsamhälle hörande mark,

296

för hvilken lagen angående stadsplan och tointindelning ej äger motsvarande
tillämpning. För sådant afskiljande hafva närmare regler gifvits i
det af kommitterade utarbetade förslag till lag angående afskiljande af
visst område från hemman eller lägenhet i anledning af förändring i
administrativ indelning, och torde härutinnan i detta sammanhang endast
böra anmärkas följande.

Då det ej torde möta svårighet för förste landtmätaren att konstatera,
i hvilka fall sådant afskiljande är erforderligt, har det ansetts böra ankomma
på förste landtmätaren att därom göra framställning hos Konungens
befallningshafvande, som har att vidtaga nödiga åtgärder i enlighet med
bestämmelserna i berörda lag. Där sådant afskiljande sker utan ansökan
af enskild sakägare, torde afsöndringsinstitutet företrädesvis komma till
användning, och det har därför synts lämpligt att förste landtmätaren till
Konungens befallningshafvande samtidigt öfverlämnar af vederbörande landtmätare
upprättad karta öfver området.

§ 8.

Då fastighet öfverföres från det allmänna jordregistret för en socken
till särskild! jordregister, erhåller den i regel ny beteckning. För att
underlätta fastställandet af en sålunda öfverförd fastighets identitet hafva
vissa bestämmelser upptagits i denna §. De få naturligvis en ytterst
begränsad användning för det fall, att det särskilda jordregistret upplägges
jämsides med det allmänna.

§ 9-

De i första stycket af denna § meddelade föreskrifter angående
registrering af särskilda delar af den fastighet, för hvilken ett upplägg är
afsedt, gälla, såsom ordalagen gifva vid handen, ej sådana genom landtmäteriförrättning
utbrutna lotter eller genom afsöndring bildade lägenheter,
som varit införda i det allmänna jordregistret och förty, enligt regeln i
§ 5, erhållit eget upplägg i det särskilda registret. Ifrågavarande föreskrifter
öfverensstämma med motsvarande bestämmelser i § 7 af 1908 års
förordning beträffande registrering i det allmänna jordregistret. Likasom
enligt nämnda författningsrum det föreskrifna sättet för fastigheters införande
i särskilda rum å upplägget skall iakttagas beträffande ej allenast
de lotter af jordeboksenheten, som blifvit utbrutna genom en hela enheten
öfvergången delning, utan äfven lotter, som efter den primära delningen
tillkommit genom sekundär delning, sä har i förevarande § föreskrift

297

meddelats, att ej mindre de från fastighet, för hvilken upplägg gjorts i
särskilda jordregistret, genom landtmäteriförrättning utbrutna lotter och
afsöndrade lägenheter än äfven de fastigheter, som genom delning eller
afsöndring bildats af dylika lotter eller lägenheter, skola införas i särskilda
rum å upplägget. Enär detta, där jordregister ej förut upplagts för socken,
som samhället tillhör, skall ske, äfven om ifrågavarande lott eller lägenhet
tillkommit före fastighetens upptagande i det särskilda jordregistret, följer
däraf, att exempelvis alla vid tiden för fastighetens upptagande i detta
register från fastigheten afsöndrade lägenheter, som ingå i samhällets område,
skola i det särskilda registret upptagas på upplägget för fastigheten
och icke på särskilda upplägg hvar för sig.

Äfven på annat sätt kunna fastigheter uppkomma, som skola i det
särskilda jordregistret redovisas i särskilda rum. Enligt § 14 i förevarande
förslag skola tomter öfverföras till tomtboken. Afstyckas en del
af eu i tomtboken sålunda upptagen fastighet för att i enlighet med fastställd
stadsplan utläggas till gata eller dylikt, erfordras i enlighet med
de af kommitterade föreslagna stadganden för dess afskiljande ej vidare
afstyckningsåtgärd, utan bör den i jordregistret redovisas såsom en genom
afstyckning utbruten fastighet.1 Att redovisningen af området bör ske i det
särskilda jordregistret följer däraf att, i motsats till hvad förhållandet
enligt kommitterades förslag blifver i stad, särskild ägoförteckning öfver
vägar, gator, torg och allmänna platser ej skall föras såsom bihang till
jordregistret. Utgöra vägar och dylikt ej särskilda fastigheter, komma de
ej att upptagas i jordregistret och gäller detta, i öfverensstämmelse med
hvad som stadgas i § 10 i förordningen angående jordregister, äfven områden,
hvilka vid landtmäteriförrättning afsatts för delägares gemensamma
behof eller eljest vid sådan förrättning lämnats oskiftade. Däremot komma
dylika områden, på sätt ofvan nämnts, att redovisas å kartan, hvarjämte
de skola upptagas i en därå tecknad beskrifning.

§ 10.

Beträffande tomtbildning, som, innan förevarande förordning trädt i
kraft, ägt rum i samhälle, hvarom här är fråga, kommer vid registreringen
att gälla dels hvad i § 14 sägs om tomt, som till läge och gränser fullständigt
svarar mot en eller flera i jordregistret upptagna fastigheter, dels

1 Erinras må att, därest tomten ej tillhör samhället, afstyckningen ej anses verkställd
förrän lagfart för samhället meddelats å det område, som skall afskiljas från tomten. Jfr
4 § i förslaget till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till stadsplan
m. m.

38—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet.

298

ock de allmänna regler för registrering, som meddelats i §§ 5 och 9.
En från tomt därförinnan afstyckad del kommer således att registreras
såsom särskild fastighet endast om den utbrutits från stamfastighet på
något af de sätt, som nämnas i förordningen angående jordregister, hvarvid
bör erinras om hvad ofvan framhållits eller att, i fall lagfart beviljats
å dylikt område, därigenom anses hafva uppkommit en fastighet, som i
registreringsafseende likställes med en afsöndrad lägenhet. En förut befintlig
tomt redovisas först i särskildt rum idet särskilda jordregistret och
öfverföres därefter till tomtboken. Där åter, efter det nu föreslagna förordningen
trädt i kraft, fastställelse meddelas å ny tomtindelning eller å förändring
i förut bestående sådan, skulle gifvetvis kunna ifrågasättas, om icke
hvarje område, som genom den nya eller förändrade indelningen afskiljes
från en i jordregistret upptagen fastighet för att ensamt eller i förening med
annan mark bilda tomt, borde i jordregistret registreras såsom eu från
sagda fastighet afsöndrad lägenhet, innan den öfverföres till tomtboken,
men har detta synts vara en onödig omgång. I stället har föreslagits
att — i likhet med hvad som gäller vid registering efter de för stad
meddelade bestämmelser — anteckning om tomtindelningen skall ske
endast i kolumn 18 å vederbörande upplägg i jordregistret, vare sig
tomten kan omedelbart öfverföras till tomtboken eller tillsvidare skall
redovisas blott i tomtförteckningen.

I fråga om förutsättningarna för tomts öfverförande till tomtboken
hänvisas till motiven för motsvarande bestämmelser i förslaget till förordning
angående fastighetsregister för stad.

Enär i de fall, då rättens medgifvande till tomtbildning erfordras,
tomten enligt förslaget icke skall öfverföras till tomtboken förr än sådant
medgifvande lämnats, samt det således är af vikt för registerföraren att
erhålla underrättelse om rättens beslut, har skyldighet stadgats för rättens
ordförande att, sedan sådant medgifvande lämnats, skyndsamt därom underrätta
förste landtmätaren.

Beträffande områden, som ingå i vägar, torg eller allmänna platser,
råder ej sällan ovisshet, om de höra till viss fastighet eller till äfventyrs
äro att anse såsom för sig bestående enheter. I 1908 års jordregisterförordning
hafva föreskrifter meddelats i syfte att områden af ifrågavarande
beskaffenhet må varda upptagna i jordeboken och därefter i jordregistret,
därest förutgången utredning gifver vid handen att de böra utgöra särskilda
enheter. Särskildt blir det emellertid, om enligt fastställd tomtindelning sådant
område helt eller delvis skall komma att ingå i tomt, nödvändigt att området
upptages i registret, då ju för annat fall fullständiga anteckningar om
tomtindelningen ej skulle kunna ske därstädes. Det har härvid ej ansetts er -

forderlig! att en grundligare utredning angående samma områdes kamerala
beskaffenhet åstadkommes, utan hafva kommitterade ansett någon olägenhet
ej kunna uppkomma därigenom, att sådan mark, där den ej veterligen hör
till eller synes ingå i registrerad fastighet, upptages såsom särskild fastighet.
Afgörandet har ansetts böra tillkomma Konungens befallningshafvande,
som °ock för det fall, där området förklaras skola upptagas såsom särskild
fastighet, har att bestämma beteckning för fastigheten. Då i förevarande
fall är fråga, huruvida mark tillhör i jordeboken upptagen fastighet
eller icke, har Konungens bcfallningshafvandes beslut ansetts böra
underställas kammarkollegii pröfning.

Om karta till jordregister för köping eller municipalsamhälle.

§§12 och 13.

Angående ändamålet med kartans upprättande och sättet därför hänvisas
till hvad här ofvan i berörda afseenden anförts.

För att kostnaden för erforderliga mätningar må blifva så låg som
möjligt, har det föreslagits ej mindre att förste landtmätaren skall tillse,
att afl för kartan erforderlig mätning så vidt möjligt verkställes i ett sammanhang,
än äfven att vid kartans upprättande den grafiska metoden skalf
användas, där ej samhället eller vederbörande sakägare vill bekosta mätning
efter siffermetoden. Af samma anledning har den i § 12, andra stycket,
0 upptagna föreskrift tillkommit, enligt hvilken kartan ej utan samhällets
medgifvande må upprättas i större skala än 1:1,000.

Att klagan ansetts ej böra få äga rum öfver sådant landtmäteristyrelsens
beslut, som i detta stycke omförmäles, framgår af förevarande författningsförslags
§ 33. Skälet härtill är att fragan är af rent teknisk beskaffenhet.

I fråga om kartans fördelande å blad har någon bestämmelse ej
föreslagits, då, med hänsyn till den jämförelsevis ringa areal, som ingår
i flertalet samhällen af ifrågavarande slag, en karta i skalan 1:1,000 i regel
ej blifver synnerligen stor samt anledning föreligger att inom kort
förvänta allmänna bestämmelser om bladindelning för kartor i den författning
angående kartors upprättande och ägomätningars verkställande m. m.,
hvartill,0 såsom förut i detta betänkande omnämnts, Konungen infordrat
förslag från landtmäteristyrelsen.

Då § 13 innehåller uttömmande föreskrifter om hvad å kartan skall
upptagas, följer utan vidare af innehållet af dessa föreskrifter, att hvad

300

beträffande registerkarta öfver stad blifvit särskilt uttaladt i § 12 af
förslaget till förordning angående fastighetsregister för stad — särskilda
ägoslag eller annan skiljaktighet i fråga om ägors naturliga beskaffenhet
icke skola angifvas å kartan genom gränslinjer eller beteckning med nummer
eller littera, samt att ej heller byggnader eller, om mätning skett
efter siffermetoden, därvid bestämda punkter och mått få upptagas å
kartan. °

I olikhet med hvad nyssnämnda förslag innehåller angående registerkarta
öfver stad, har föreslagits, att gränslinjerna för de fastigheter m.
m., som upptagas å karta öfver ifrågavarande samhällen, skola på visst
sätt fiirgläggas. Detta har ansetts nödvändigt till följd af det i köpingar
och municipalsamhällen vanliga förhållandet, att inom ett och samma område
skett fastighetsbildning såväl enligt de delningsinstitut, som gälla i
tomter ej indeladt område, som ock genom tomtindelning samt att de genom
de skilda delningsinstituten tillkomna fastighetsgränser ej alltid täcka
hvarandra. För att underlätta urskiljandet afses att olika färg skall användas
för på olika sätt tillkomna fastighetsgränser.

Med hänsyn till såväl sättet för ifrågavarande kartas tillkomst som
dess ändamål och då kartan ej, såsom öfversiktskarta i stad, är afsedd att
ersättas med en noggrann registerkarta, har det ej ansetts erforderligt att
såsom för städerna fullständiga ägoförteckningar upprättas till grundval
för fastighetsindelningen och tillika tjänande såsom beskrifningar till
registerkartan, utan har det ansetts tillfyllest, att karta öfver samhälle förses
med beskrifning allenast i den utsträckning, som i § 13 föreslagits,
sålunda genom att beträffande fastigheterna å kartan tecknas deras registerbeteckning
eller viss littera eller nummer, till hvilka senare hänvisas
i en å kartan tecknad beskrifning. Dessa littera och nummer torde lämpligen
böra upptagas i löpande följd, oberoende af att ordningsföljd i fråga
om kvarters-, tomt- eller registernummer därigenom icke kommer att iakttagas.
A kartan kommer jämväl att likasom å register- eller öfversiktskarta
för stad redovisas fastställd men ej i rättsligt afseende genomförd
tomtindelning.

Enligt förslaget skola namn å vägar, gator, torg och allmänna platser,
där så lämpligen kan ske, äfven upptagas å kartan. Då utrymmet å
kartan kan antagas i allmänhet ej medgifva, att beträffande dylika, nästan
alltid ganska små områden å kartfiguren tecknas den fullständiga beskrifning*
som erfordras för deras identifierande, hafva kommitterade utgått
ifrån, att särskild beskrifning öfver dylika områden alltid tecknas å kartan,
och har detta ansetts äfven böra gälla områden, som vid landtmäteriförrättning
af satts för delägares gemensamma behof eller eljest vid

sådan förrättning lämnats oskiftade. Denna beskrifning kommer alltså att
i viss mån motsvara ej endast den ägoförteckning enligt formulär 7, som
enligt § 22 i förslaget till förordning angående fastighetsregister för stad
skall upprättas, utan äfven den i samma § omnämnda ägoförteckning enligt
formulär 6.

Att kartan bör angifva ett områdes egenskap af gata och dylikt,
äfven om det i jordregistret upptagits såsom särskild fastighet, är ju gifvet.
I sådant fall får området å kartan två beteckningar.

Om tomtbok för vissa köpingar och municipalsamliällen.

§ 14.

Förutsättningen för att en tomt, den må svara mot antingen en i
jordregistret upptagen fastighet eller mot två eller flera sådana, skall upptagas
i tomtboken är i regel, att hela dess område är i en ägares hand.
Endast om så är förhållandet, utgör tomten i rättsligt afseende en enhet,
som kan öfverföras till tomtboken. Af sådan anledning fordras ock,
där tomten svarar mot två eller flera i jordregistret upptagna fastigheter,
att de blifvit i laga. ordning sammanlagda till en tomt.

o d

Då vid tomtindelning hänsyn ofta icke kunnat tagas till den kamerala
indelningen, hafva flerestädes tomter kommit att bestå af delar af
flera kamerala enheter eller utbrutna delar af sådana. Jämväl ändring i
en tidigare tomtindelning har ofta medfört, att en tomt kommit att bestå
af flera sådana delar. Utredning härutinnan torde i allmänhet stå att
vinna af de handlingar, som legat till grund för jordregistret för samhället,
och den öfver samhället upprättade karta. För det fall att tvekan
skulle yppa sig, huruvida en tomt tillhör flera, som hvar för sig äga viss
å marken bestämd ägovidd, har föreslagits, att förste landtmätaren skall
inhämta yttrande från domhafvanden, hvilken antagits med ledning af i
häradsrättens arkiv förvarade handlingar kunna lämna erforderligt material
för frågans utredande.

Från regeln att en tomts olika delar skola vara i samma ägares
hand för att tomten skall upptagas i tomtboken måste dock — särskildt
beträffande landsbygden — enligt hvad här nedan anförda exempel gifver 1

1 Rörande sådan sammanläggning se 1 § i kommitterades förslag till lag, innefattande
vissa bestämmelser angående tomtbildning å område, hvarest tomtindelning förut ej linnes.

302

vid handen göras ett eller annat undantag med afseende å äldre tomter.
Om vissa områden af en tomt, som till sina gränser är utlagd i öfverensstämmelse
med gällande tomtindelning, af en eller annan anledning
kommit i olika ägares hand, kan trots detta förhållande ej blifva fråga
om, att tomtens införande i tomtboken skall göras beroende af att
delarna samlas i en ägares hand och sammanläggas till en tomt. Här
föreligger nämligen ej någon fråga om förändring af tomts område, och
någon sammanläggning torde därför icke kunna äga rum. Det har
därför för sådana fall ansetts lämpligast att en sådan tomt, utan hinder
däraf att delar af densamma tillhöra olika personer, upptages i tomtboken.
Härigenom torde ock mången gång utredning angående äganderättsförhållandena
inom tomten blifva öfverflödig. A ett sådant fall må här
anföras ett exempel från Mönsterås. Enligt vederbörande lagfartsbok äges
tomten n:r 66 om 3,770,89 kvadratfot i nämnda köping af en änka och hennes
sju barn, hvilka bekommit densamma i giftorätt och arf efter änkans aflidne
man. Lagfart har meddelats för änkan å 1,885,445 kvadratfot och för ett
hvart af barnen å 269 489/i4oo kvadratfot af tomten. Vare sig nu uppdelning
af tomten ägt rum eller antalet kvadratfot endast utgör ett — må
vara olämpligt — uttryck för kvotdelar i tomten, är dock tomten att anse
såsom en enhet, som bör öfverföras till tomtboken. Gifvet är nämligen,
att då för tomts införande i tomtboken förutsättes, att hela dess område
skall vara i en ägares hand, därmed är jämställdt det fall, att två eller
flera äga tomten gemensamt med ideella andelar däri.

Enär lagen angående förändring af tomts område, med undantag
beträffande ett par samhällen, hitintills saknat tillämpning å landsbygden,
hafva gifvetvis områden, hvilka tillsammans utgöra en tomt, i vederbörande
fastighetsböcker redovisats såsom särskilda fastigheter, hvilka hvar
för sig gjorts till föremål för lagfart och inteckning utan att deras samhörighet
såsom en administrativ enhet iakttagits. Enligt af kommitterade
föreslagen ändrad lydelse af 12 § i nämnda lag skall emellertid densamma
komma att gälla för hvarje ort å landsbygden, hvarest tomtindelning såsom
i stad finnes. Härigenom har väg öppnats för möjligheten att å
hvarje sådan ort under betryggande form bringa den rättsliga och den
administrativa indelningen i öfverensstämmelse med hvarandra. Förrän de
särskilda fastigheter, hvaraf en tomt skall bildas, jämväl från rättslig sauipunkt
äro att betrakta såsom en tomt, böra desamma, såsom i annat sammanhang
anförts, ej upptagas såsom tomt i fastighetsregistret. Detta må
belysas med följande exempel:

För genomförande af ny tomtindelning i Värnamo köping har i
vissa fall förfarits så, att köpingen af tomtägama förvärfvat tomterna en -

ligt den tidigare tomtindelningen och sedermera försålt dem enligt den
nya indelningen. Enligt köpebrefven sålde köpingen viss ägorymd af
gammal tomt med förklarande, att de sålda områdena utgjorde viss
tomt enligt den nya indelningen. Då nyssberörda fång lagforos, meddelades
lagfart å de i köpebrefvet angifna delar af gamla tomter och uppfördes
dessa delar å resp. upplägg i lagfartsboken för de gamla tomterna,
detta uppenbarligen med hänsyn till inteekningsförhållandena. I ett fall
sådant som detta måste man anse, att den nya tomten skall bildas af flera
särskilda fastigheter, och att sådan tomts införande i tomtboken är beroende
på rättens medgifvande till områdenas sammanläggning till tomt.

§ 15.

I köpingar och municipalsamhällen är bristen på system i förekommande
beteckningar å tomterna ännu mera framträdande än i städerna,
hvadan det i än högre grad än i dessa är nödvändigt att, innan tomtbok
för sådant samhälle upplägges, åtgärder vidtagas för erhållande af lämpliga
tomt- och registerbeteckningar å tomterna i samhället. Då tomterna
skola redovisas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som enligt
förslaget till förordning angående fastighetsregister för stad''kommer att
gälla för städernas tomter, har samma beteckningssätt ansetts böra användas
som det, hvilket enligt kommitterades förslag skall gälla i stad, hvarvid —
likasom beträffande stad under landsrätt — Konungens befallningshafvande
synts böra hafva samma befogenhet som för stad i allmänhet tillkommer
magistrat. Förslaget till beteckningar har ansetts böra upptagas i särskild
handling och ej införas i tomtförteckningen. Denna skall nämligen
efter tomtbokens uppläggande föras vid sidan af tomtboken och bör alltjämt
hafva enahanda uppställning, hvarförutom den omständigheten att en
afskrift af tomtförteckningen, fullständigad med tomternas beteckningar
enligt tomtboken, skall öfverlämnas till domhafvanden gör det olämpligt
att i tomtförteckningen upptagas jämväl förslag till beteckningar. I
olikhet mot hvad som föreslagits beträffande städerna har vidare registerföraren
(förste landtinätaren) ansetts böra äga befogenhet att afgifva förslag
till beteckningar. Under det att enligt förslaget till förordning angående
fastighetsregister för stad rätt att få fastställdt särskildt namn å stadsfastighet
icke tillagts tomtägare i allmänhet utan blott ägare af tomt i
villakvarter samt ägare af så kallad stadsäga, har dylik rätt enligt
förevarande förslag tillerkänts en hvar tomtägare. Anledningen härtill är,
att tomtägare inom ifrågavarande samhällen hafva väsentligt större behof
af särskildt namn å sina gårdar än tomtägare i allmänhet i städerna.

304

§ 16.

Med anledning af det i första stycket af denna § föreslagna stadgande
hafva kommitterade undersökt, i hvad mån de i förslaget till förordning
angående fastighetsregister för stad meddelade föreskrifter om
uppläggande och förande af tomtbok äro tillämpliga i afseende å tomtbok
för samhälle, som i förevarande förordning afses.

Härutinnan är först att anteckna den olikhet, som förefinnes mellan
de särskilda formulären till tomtbok, i det att formulär A2, hvarefter
tomtbok för ifrågavarande samhällen skall uppläggas, innehåller en kolumn
utöfver dem, i Indika formuläret till tomtbok för stad är indeladt, nämligen
kolumnen för »särskildt namn å tomten». Denna olikhet, som föranleder
att de i förordningen om fastighetsregister för stad angifna
kolumner icke alltid motsvara kolumner med samma nummer i tomtboken
enligt formulär A2, beror på det föreslagna stadgandet i § 15, andra
stycket, af förevarande förordning, enligt hvilket, i olikhet med hvad regeln
är enligt förslaget till förordning angående fastighetsregister för stad,
tomtägare alltid är berättigad erhålla namn fastställdt å honom tillhörig
tomt. I öfrigt skall enligt första stycket i samma § hvad om tomt- och
registerbeteckningar är stadgadt i §§ 25 och 26 i förordningen angående
fastighetsregister för stad äfven gälla för samhälle, som afses i förevarande
förordning.

Hvad angår öfriga om tomtbok i förslaget till förordning angående
fastighetsregister för stad meddelade föreskrifter torde följande böra
här framhållas.

Vid anordnande af uppläggen i tomtboken, hvarom § 32 innehåller
bestämmelser för stad, skall, i stället för hvad i § 24 stadgas i fråga om
de fastigheter, hvilka skola såsom enheter upptagas i tomtboken, bestämmelsen
i § 14, första stycket, af förevarande förordning lända till efterrättelse.
Vid första uppläggandet af tomtboken blir det naturligtvis
Konungens befallningshafvande, som skall bestämma, huruvida flera inom
samma kvarter belägna tomter må upptagas å ett upplägg.

Bestämmelserna i §§ 33 och 34 gälla i tillämpliga delar.

Vid tillämpning af hvad i § 35 föreskrifves angående öfverskrift
till upplägg skall tillika iakttagas hvad därom stadgas i § 16 af förevarande
förordning. Stadgandet i tredje stycket af § 35 att, där kartan
är fördelad på flera blad, öfverskriften skall utvisa, å hvilket kartblad
tomten är upptagen, erhåller tillämpning i den mån kartan öfver samhället
fördelas på flera blad, i hvilket afseende särskild föreskrift dock
ej intagits i förslaget.

Föreskrifterna i § 36 gälla i tillämpliga delar. Dock skall beträffande
tomts areal iakttagas hvad som stadgas i sista stycket af § 16 i
förevarande förslag. Anledningen till denna skiljaktighet är den, att några
särskilda ägoförteckningar ej upprättas för ifrågavarande samhällen. Af
samma orsak kan i fråga om tomts andel i samfälld mark den i fjärde
stycket af § 36 föreskrifna hänvisning till ägoförteckningen enligt formulär
6 icke ske. Anteckning att tomt ingår i område, hvarå lagfart i särskild
ordning meddelats för järnväg, jämte hänvisning till upplägg, där
järnvägens öfriga område upptagits, skall icke förekomma i tomtbok enligt
formulär A2. Områden, som höra till järnväg, skola nämligen, på
sätt förut nämnts, i särskildt jordregister redovisas parcell för parcell,
och någon anledning att framhålla att järnväg är eu enda sammanhörande
fastighet finnes därför icke i detta fall.

Hvad jämlikt § 37 gäller om anteckningar i tomtboken till följd af
förändring i tomts område äger motsvarande tillämpning med de undantag,
som föranledas däraf, att särskilda ägoförteckningar ej upprättas. Om
sålunda visst område af tomt afstyckas för att läggas till gata, kan detta
område icke öfverföras till någon ägoförteckning, utan sker anteckning om
förhållandet i tomtbokens kolumn för särskilda anteckningar, hvarefter området
öfverföres till vederbörande upplägg i det särskilda jordregistret såsom
vore det en afsöndrad lägenhet.

Föreskriften i § 38 blir tillämplig med den skiljaktighet, att särskildt,
fastställdt namn antecknas i den därför inrättade kolumn.

§ 39 motsvaras af § 18 i förevarande författningsförslag.

Hvad §§ 54, 57 och 60 innehålla rörande underrättelser om timade
förändringar äger motsvarande tillämpning i afseende å förevarande samhällen.

Af stadgandet i första stycket af förevarande § följer, att bestämmelserna
i § 61 af förslaget till förordning angående fastighetsregister förstad
om förfarandet, då en fastighet flyttas från en afdelning af fastighetsregistret
till en annan, äfven skola äga tillämpning vid öfverföring från
det särskilda jordregistret till tomtboken eller från denna till jordregistret.

§ 17.

Enligt förevarande § skall tomt, som ej kan omedelbart införas i
tomtboken, upptagas i tomtförteckningen. Härigenom varder tomtförteckningen
successivt kompletterad, så att den, på sätt förut angifvits, kan
motsvara tomtförändringslängd för stad.

39—090308 Fastighetsregisterkommitténs het.

306

Om tomtbok för område, som af ses i 37 och 38 §§ i lagen angående
stadsplan och tomtindelning.

§§ 19—21.

De områden, som i dessa §§ afses, äro icke samhällen. Att särskilda
bestämmelser i förevarande förslag ansetts erforderliga för ifrågavarande
områden har sin grund uteslutande i det förhållandet, att byggnadsverksamhet
ungefärligen såsom i stad är att förvänta inom områdena. Det är
således önskemålet att beträffande tomterna inom dessa områden erhålla
ett för fastighetsbokföringen lämpligare underlag än hvad jordregistret
ensamt skulle blifva, som legat till grund för förslaget att vid sidan af
jordregistret för den socken, hvartill området hör, skall upprättas och föras
en särskild tomtbok. Att för sådana områden föra särskilt jordregister
har däremot ej ansetts behöfligt eller lämpligt. De anteckningar angående
tomtindelning, som för vissa köpingar och inunicipalsamhällen skola göras
i särskild! jordregister, kunna med afseende å ifrågavarande områden utan
fara för oreda göras i det allmänna jordregistret. Tomtindelning å dylikt
område, enligt hvilken särskilda delar af tomt skulle förblifva i olika
ägares hand, får nämligen icke fastställas. Af tomtindelning föranledda
anteckningar blifva till följd häraf ej synnerligen vidlyftiga.

Då enligt 37 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning förordnande
meddelas, att stadsplan skall upprättas för visst område å landet,
hvarå större byggnadsverksamhet är att förvänta, måste det antagas att,
äfven om förordnandet ej angifver den eller de fastigheter, af hvilka området
består eller i hvilka det ingår, området likväl så angifvits, att utredning
därom lätt må kunna af förste landtmätaren åstadkommas. I anledning
däraf och för att uppgift härom må blifva införd i jordregistret
för socknen, hafva kommitterade i sitt förut omförmälda förslag till kungörelse
rörande ändring af vissa bestämmelser i förordningen angående
jordregister hemställt om sådant tillägg till § 33, att, där Konungen meddelat
förordnande att stadsplan skall upprättas för område å landet, å
hvilket, 36 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning icke äger tilllämpning,
Konungens befallningshafvande skall efter erhållen del af förordnandet
därom underrätta förste landtmätaren, hvilken det åligger att,
så vidt ske kan, för hvarje fastighet, som förordnandet angår, om detsamma
göra anteckning i kolumn 18 af dess rum i jordregistret. Till följd
häraf och då särskildt jordregister för området ej skall uppläggas, har, i

307

olikhet med hvad förhållandet år beträffande köpingar och municipalsamhällen,
något behof ej ansetts föreligga af särskild karta för utmärkande
af gränserna för området och redovisning af de i området ingående fastig*
heter innan tomtindelning skett, och beträffande tomterna torde tomtindelningskartan
lämpligen kunna användas såsom öfversiktskarta öfver området.

Af hvad sålunda anförts framgår, att för uppläggande af tomtbok
för område, som i förevarande §§ afses, erfordras tillgång till hufvudsakligen
enahanda handlingar, soin omförmäles i § 4, företrädesvis dock
stadsplane- och tomtindelningskarta jämte en tomtförteckning.

I fråga om tomts öfverförande från jordregistret till tomtboken
måste något olika förfarande tillämpas, allt efter som tomtindelningen för
området "fastställts före eller efter det denna förordning trädt i kraft. I
förra fallet har genom tomtindelningen ej uppkommit någon själfständig
fastighet utan kräfves därför ytterligare, att tomten varder i behörig ordning
utbruten ur vederbörande fastighet. I förslaget har därför intagits
bestämmelse, att för sådant fall tomt icke skall till tomtboken öfverföras med
mindre tomtområdet genom landtmäteriförrättning eller afsöndring afskilts
från hemman eller lägenhet, hvartill det må hafva hört. I senare fallet åter
blifver sådan åtgärd ej erforderlig. Under förutsättning att den af kommitterade
förslagna lag med vissa bestämmelser angående upprättande af
förslag till stadsplan och tomtindelning, om afstyckning af mark genom
tomtindelning samt om tomtmätning träder i kraft samtidigt med nu
ifrågavarande förordning, uppkommer nämligen därefter, såsom af § 4 i
sagda lag framgår, genom själfva tomtindelningen en fastighet, alldeles som
om den blifvit genom afstyckning skild från vederbörande stamfastighet.
Vid öfverföringen bör gifvetvis hvad § 10 innehåller angående registrering
af tomtindelning lända till efterrättelse. För att öfverföring skall
kunna äga rum fordras naturligtvis först och främst, att förste landtmätaren
skall äga kännedom om tomtindelningen. 1 sådant syfte har i § 19
föreslagits ett stadgande rörande skyldighet för Konungens befallningshafvande
att underrätta förste landtmätaren om beslut angående fastställelse
af tomtindelning eller ändring i förut fastställd tomtindelning för
område, hvarom här är fråga. Öfverföringen skall ske med ledning af detta
beslut, tomtindelningskartan och tomtförteckningen. Bestämmelsen om
rättens medgifvande till tomtindelning har jämförelsevis ringa betydelse
i afseende å ifrågavarande områden men kommer dock att erhålla till—
tampning för det fall, att tomt bildas af områden af skilda fastigheter,
som äro i samme ägares hand (jfr 38 § stadsplanelagen).

I anslutning till hvad i § 37 af förslaget till förordning angående
fastighetsregister för stad föreskrifves om afförande ur tomtboken af tomt

o o

308

eller del däraf, som uteslutits ur tomtindelning, och dess öfverförande till
annan afdelning af fastighetsregistret stadgas i § 20 af förevarande förslag,
att sådan tomt eller tomtdel skall öfverföras till jordregistret för
vederbörande socken. Därvid likasom vid öfverföring från jordregistret
skola bestämmelserna i § 61 af förordningen angående fastighetsregister

p _ CD CD <_> O

tör stad äga motsvarande tillämpning.

Gemensamma bestämmelser.

§ 22.

Då domhafvande^ medverkan vid upprättande enligt förevarande
förordning af särskildt jordregister eller tomtbok naturligtvis är af lika
stor betydelse som vid upprättande af jordregister enligt förordningen den
13 juni 1908, måste alla de handlingar, som utgöra delar af registret eller
komplement därtill, öfverlämnas till honom. På det att domhafvanden vid
granskning af fastighetsregister för socken, till hvilken hör samhälle eller
område, som i denna förordning afses, icke må betungas med onödigt
arbete genom att på skilda tider verkställa granskningen, är det nödvändigt,
att särskildt jordregister för samhälle, som ej utgör en socken för
sig, samt tomtbok öfversändas till domhafvanden samtidigt med jordregistret
för socknen. Har jordregister för socknen upplagts tidigare,
måste förste landtmätaren ånyo tillställa domhafvanden den för socknen
upprättade förteckning enligt formulär E, på det att i det särskilda jordregistret
må införas de fastigheter, som efter den verkställda första
granskningen till äfventyr blifvit upptagna i fastighetsböckerna och ej
finnas i förteckningen. Jämväl förteckningen enligt formulär F måste
öfversändas till domhafvanden, så vida den icke, enligt kungörelsen den 25
juni 1909 om införande i fastighetsbok af beteckning, hvarunder fastighet
upptagits i jordregistret, redan blifvit till domhafvanden återställd.

§ 23.

Enligt formulären E och F upprättade förteckningar såsom bilagor
såväl till allmänna jordregistret för socknen som till särskildt jordregister
för samhälle eller till tointbok för område, som afses i 37 och 38 §§ i
lagen angående stadsplan och tomtindelning, erfordras för den granskning,
som jämlikt § 26 i förordningen angående jordregister skall verkställas
efter det respektive afdelningar af registret anmälts: det allmänna jordregistret,
eventuellt i förening med tomtbok för område, som afses i 37

och 38 §§ stadsplanelagen, inför kommunalstämman och det särskilda jordregistret
med tillhörande tomtbok, om sådan upprättats, inför den stämma,
hvari samhälles beslutanderätt utöfvas.

§ 26.

Sättet för utmärkande å karta af förändringar i fastighetsindelning
etc. tillhör den särskilda författning angående kartors upprättande, verkställande
af ägomätningar, afvägningar och arealuträkning, upprättande af beskrifningar
samt utstakning af ägoskillnader in. m., hvartill, såsom förut
nämnts, förslag på Konungens befallning för närvarande uppgöres i landtmäteristyrelsen.
Det torde böra anmärkas att en å kartan upptagen gräns
för fastighet, som uppkommit genom landtmäteriförrättning eller afsöndring,
icke skall borttagas, äfven om den t. ex. skulle falla inom eu tomts område.

Då enligt gällande lagstiftning fastställelse å afsöndring kan meddelas
utan att den afsöndrade lägenheten är upptagen å karta, torde det
understundom blifva nödigt att verkställa mätning för sådan lägenhets
utmärkande å karta, som i denna § afses.

§ 27.

Hvad i första stycket af denna § föreskrifves motsvaras af bestämmelser
i §§ 65 och 68 af förslaget till förordning angående fastighetsregister
för stad. Dock har den i sistnämnda § lämnade föreskrift om
öfversändande af kartkopian vid ändrad fastighetsindelning här ersatts af
en bestämmelse att den till domhafvanden öfverlämnade kartkopian skall
kompletteras en gång hvarje år.

§§ 28, 32 och 33.

Bestämmelserna häri motsvaras af föreskrifter i §§ 70—73 af förslaget
till förordning angående fastighetsregister för stad.

§ 34.

Föreskrifterna i denna § grunda sig å hvad som stadgats i kommitterades
förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister,
till hvilket förslag med motiv därför hänvisas. Kommitterade hafva
gått ut från, att landtmäteristyrelsen kommer att meddela närmare föreskrifter
i syfte att kostnaderna för vederbörande samhälle må blifva så låga som
möjligt.

310

Förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister.

I 14 kap. 4 § af lagberedningens förslag till jordabalk har intagits
det stadgande, att öfver samtliga fastigheter skall enligt de grunder Konungen
bestämmer föras förteckning (fastighetsregister). För landsbygden
hafva redan i administrativ väg föreskrifter meddelats om upprättande af
en sådan förteckning under benämningen jordregister. Det synes emellertid
önskvärdt, att, om dylik förteckning upprättas jämväl för stad, den
gemensamma beteckningen å registren för landsbygd och stad, i enlighet
med hvad lagberedningen föreslagit, blir fastighetsregister.

I den allmänna motiveringen till den föreslagna förordningen angående
fastighetsregister för stad hafva angifvits de skäl, som föranledt att
städerna samt de köpingar och municipalsamhällen, för hvilka fastighetsregister
skall föras efter samma grunder som för stad, ansetts böra — i
motsats till hvad beträffande jordregistret för landsbygden äger rum —
själfva bekosta registrens uppläggande och förande allenast med ett mindre
bidrag af statsmedel till det första uppläggandet jämte rätt att på statens
bekostnad erhålla för registrens förande erforderliga blanketter. På grund af
anmärkta skiljaktighet komma städer samt dylika köpingar och municipalsamhällen
att i flera afseenden intaga en annan ställning än landsbygden.
Under det jordregistret för landet föres af förste landtmätaren, således genom
statens försorg, skall för dessa samhällen fastighetsregistret föras genom
deras egna tjänstemän, där ej beträffande stad, som lyder under landsrätt,
köping eller municipalsamhälle Konungen medgifver att registerföringen
må ske genom förste landtmätaren, för hvilket fall Konungen tillika bestämmer
villkoren därför.

Där för köping eller municipalsamhälle fastighetsregistret skall föras
enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser, komma kostnaderna
för registret i hufvudsak att drabba statsverket, men har dock den öfverensstämmelse
med hvad som föreslagits för stad ansetts böra äga rum, att
samhället bör bestrida den i allmänhet obetydliga kostnaden för de kartor,
hvilka kunna behöfva upprättas för registreringen.

311

Enligt förordningen den 13 juni 1908 angående ^ordregister krätves
vid jordregistrets uppläggande medverkan i åtskilliga afseenden af vederbörande
domhafvande. Denne har därjämte att efter registrets första upplago-ande
meddela vissa uppgifter rörande förändringar, som skola införas i registret.
Af statsmedel utgår ersättning för det arbete, som består i granskning
af upprättade jordregisterstommar, utredning rörande äganderätten till
fastloheter, som upptagits i sådana stommar, komplettering af stommarna
genom uppgifter å fastigheter, som icke upptagits i stommarna, salut
registerbeteckningarnas införande i fastighetsböckerna, så vidt intönngen
sker i samband med omförmälda granskning. För det arbete,
som i öfrigt för jord registrets uppläggande och förande åligger domhafvanden,
och för det ökade arbete, som jordregistrets inrättande eljest kan
medföra för honom, synes däremot ersättning ej kunna ifrågakomma. För att
ersättning öfverhufvud skall utgå förutsättes nämligen att någon erhållit särskildt
förordnande att i domhafvandens ställe antingen utföra det för jordreoistrets
uppläggande nödiga arbete eller ock, där detta arbete utföres af
domhafvande^ bestrida domargöromålen i öfrigt, och denna förutsättning
torde väl så godt som undantagslöst vara förhanden, då här ofvan uppräknade,
mera tidsödande göromål förekomma, hvaremot det väl ej kan
antagas att domhafvanden skall behöfva ledighet från öfriga ämbetsgöromål
allenast för att afgifva infordradt yttrande eller i särskilt fall insända
någon uppgift eller i fastighetsböckerna. införa registerbeteckningar
å fastigheter, som ej funnos upptagna i de till honom öfverlämnade registerstommarna.
.

Hvad angår uppläggande och förande af fastighetsregister för de
köpingar och andra orter med tomtindelning såsom i stad, för hvilka
fastighetsregister skall föras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med gran
derna i jordregisterförordningen, kommer medverkan af domhafvanden att
erfordras i ungefär samma utsträckning som enligt sagda förordning. Annorlunda
ställer sig förhållandet beträffande städerna samt de köpingar och
municipalsamhällen, för hvilka fastighetsregister skall föras efter samma
grunder som för stad. Här kommer medverkan af den, som för fastighetsboken
— i städer med egen jurisdiktion en ledamot eller tjänsteman
i rådstufvurätten samt beträffande städer under landsrätt äfvensom nämnda
köpingar och municipalsamhällen domhafvanden i orten att kräfvas
dels vid arbetets början nämligen för granskning och komplettering af
vissa uppgifter från byggnadsnämnden och mantalsskrifningsförrättaren
dels ock för granskning af det material, som inkommit till magistraten
innan det egentliga registreringsarbetet påbörjas, hvarjämte fastighetsbok -

312

föraren har att, sedan registret upplagts, införa registerbeteckningarna i
fastighetsboken.

. Då de städer, som hafva egen jurisdiktion, äro skyldiga att själfva
bestrida kostnaderna därför, böra de uppenbarligen vidkännas äfven de
kostnader, som förenämnda fastighetsbokföraren ålagda arbete kan komma
att kräfva. Städer under landsrätt samt köpingar och andra orter med
fastighetsindelning såsom i stad hafva däremot icke några direkta kostnader
för rättskipningens uppehållande. Sannolikt skulle det leda till förvecklingar,
om en person, som förordnats att med afseende å uppläo-o-andet
af fastighetsregister eller registerbeteckningars införande i fastighetsbok
för dylik stad eller ort utföra visst arbete eller att, medan sådant
arbete utföres af domhafvanden, bestrida dennes ämbetsgöromål i öfrio-t,
skulle vara hänvisad att söka ersättning i annan ordning än som gäller,
då motsvarande arbete utföres i sammanhang med uppläggandet af jordregister,
och torde sådana förvecklingar desto" mera kunna befaras som det
med afseende å de nuvarande fastighetsböckernas beskaffenhet sannolikt
blefve vanligt att dylikt arbete utfördes samtidigt för stad eller ort, som
nyss sagts, och för kringliggande landsbygd, i hvilket fall det blefve
vanskligt att fördela kostnadsbeloppen. Hvad särskildt angår köpingar
och municipalsamhällen samt områden, som afses i 37 och 38 §§ i lagen
angående stadsplan och tomtindelning, må erinras att de icke intaga sådan
privilegierad ställning, att de kunna anses äga skyldighet att svara för
dylika kostnader. Framhållas må ock, hurusom utredningen af äganderätten
till de särskilda fastigheterna, som på grund framförallt åf den
störa jorddelningen, inom resp. enheter mångenstädes vid upprättandet åt
jordi egister befunnits vara förenad med mycket arbete och störa svårigheter,
i allmänhet torde ställa sig jämförelsevis lätt med afseende å omförmälda
städer och orter, åtminstone hvad angår i tomter indeladt område.

Hvad sålunda anförts om ersättningen för arbete å domsageexpcditionerna
torde i hufvudsak äga tillämpning beträffande det arbete af
häradsskrifvare och a landskontor, som för registrets uppläggande erfordras
och hvarför ersättning kan ifrågakomma vid upprättande af i ordregister
för landsbygden. °

.Enär om kostnaderna för registreringen skola utgå enligt de af
kommitterade sålunda angifna grunder — härigenom på städer, köpingar
och municipalsamhällen lägges en ny kommunal börda, har det synts kommitterade
lämpligast att bestämmelserna i ämnet intagas i författning af
lags natur.

Bidraget af statsmedel har föreslagits böra utgå med högst fyra kronor
för hektar ej vattentäckt mark, som skall i registret upptagas. Den vat -

tentäckta marken har undantagits, då dess registrerande i allmänhet ej torde
föranleda afsevärda kostnader. Maximibeloppet torde i allmänhet böra utgå,
och endast om särskilda undantagsförhållanden förekomma synes nedsättning
däri böra göras. I regel bör staden eller samhället ej komma i åtnjutande
af bidraget innan registret i dess helhet upplagts, men har stadgandet
dock formulerats så, att hinder ej möter för Konungen att låta utbetala
bidraget successivt allt efter som arbetet med registrets uppläggande
fortskrider.

Närmare bestämmelser om de kostnader för kartor, som böra drabba
köping eller municipalsamhälle, för hvilket fastighetsregister skall uppläggas
enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser, hafva ansetts böra intagas
ej i förevarande lag utan i den administrativa författning, som innehåller
särskilda föreskrifter angående fastighetsregisters förande för dylika
orter.1 För områden, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående
stadsplan och tomtindelning, har motsvarande ersättningsskyldighet ansetts
ej kunna föreskrifvas.

1 Se § 34 i förordningen med närmare föreskrifter angående särskildt jordregister
med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden.

40—090808 Fastigheter c g isterkommittens het.

314

Förslag till lag angående ändrad lydelse af § 80 i förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet.

Ordalagen i förevarande paragraf gifva vid handen att så snart förordnande
meddelats, som afses i dess första moment, därigenom uppkommer
ett särskildt samhälle (municipalsamhälle), och detta äfven om jämlikt
mom. 4 särskilda bestämmelser för detsamma meddelats af Konungen.
Stadgandet i mom. 4 torde endast hafva afsett att möjliggöra en annan
form för samhällets verksamhet än den, som eljest gäller för municipalsamhällen.
Hvad angår formerna för samhällets beslutande- och beskattningsrätt,
kan frågan ordnas så, att sagda befogenheter uppdragas åt andra
myndigheter inom samhället än de för municipalsamhällen eljest bestämda,
men synes hinder ej möta — åtminstone om den kommun samhället tillhör
därtill samtycker eller särskild utdebitering ej erfordras — att det öfverlämnas
åt de kommunala myndigheterna i nämnda kommun att företräda
samhället. Särskildt kan detta ifrågakomma, då municipalsamhället innefattar
större delen af kommunens område eller då inom ett mindre samhälle
annan åtagit sig att bestrida därför erforderliga kostnader. I alla händelser
synes det nödvändigt, att för hvarje sådant samhälle finnas kommunala
myndigheter, som kunna företräda samhället utåt, och har behofvet
häraf särskildt framträda vid fastighetsregistreringens ordnande. Det har
därför synts kommitterade böra, i enlighet med hvad antagligen varit lagens
mening,''uttryckligen stadgas att, där ej särskilda kommunala myndigheter
varda tillsatta för samhälle af ifrågavarande beskaffenhet, det skall ankomma
på kommunalstämma, kommunalfullmäktige och kommunalnämnd
i kommun, hvartill samhället hör, att fullgöra hvad eljest åligger municipalstämma,
municipalfullmäktige och municipalnämnd. Att en dylik
anordning dock ej bör ifrågakomma,i afseende å ett municipalsamhälle,
hvari ingå delar af skilda kommuner, är ju gifvet.

Endast i ett fåtal fall hafva hittills meddelats förordnanden, som i
mom. 4 afses. Skulle i något af dessa fall med anledning af förevarande
lag ändrade bestämmelser erfordras, torde det böra ankomma på Konungens
befallningshafvande att därom hos Konungen göra framställning i så god
tid, att de hinna utfärdas innan arbetet med fastighetsregistreringen påbörjas.
Detta torde så mycket lättare kunna ske, som förevarande lag kan
tråda i kraft oberoende af kommitterades öfriga författningsförslag.

315

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 2 § 7 mom. i lagen
den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

I åtskilliga fall hafva i författningarna om fastighetsregister samhälle
eller enskild sakägare, som anser sin rätt vara förnärmad genom
beslut, hvilka meddelats jämlikt dessa författningar, tillagts besvärsrätt
i den ordning, som för Överklagande af förvaltande myndigheters och
ämbetsverks beslut är bestämd. Då i dylika fall, där besvär anföras hos
Konungen, dessa synas vara af den natur att desamma böra höra till
regeringsrättens upptagande och afgörande, har ett tillägg därom gjorts
till 2 § 7 mom. af förevarande lag. Att besvär i mål, som uppkomma i
anledning af lagen angående afskiljande af visst område från hemman
eller lägenhet i anledning af förändring i administrativ indelning samt
lagen angående afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår i
tomtindelning, höra till regeringsrätten, torde framgå af 2 § 11 mom. i
ofvannämnda lag.

316

Förslag till lag om ändrad lydelse af 2, lO, 51, 59 och 83 §§ i
stadgan den 9 november 1866 om skiftesverket i riket.

Enligt gängse rättsuppfattning äga skiftesstadgans bestämmelser
om laga skifte och delvis äfven om ägoutbyte motsvarande tillämpning
i stad, där ej annorlunda särskilt föreskrifvits, såsom fallet är i fråga
om vitsord till skifte, delningsgrund, gode mäns utväljande och skiftesmåls
handläggning. Härutinnan intager emellertid det i tomter indelade
området en undantagsställning. På sätt i annat sammanhang nämnts
är för bildande af tomt i stad det enda delningsinstitut, som kan ifrågakomma,
det i 1907 års lag om stadsplan och tomtindelning samt 1874 års
byggnadsstadga föreskrifna, och kan tomt ej heller undergå förändring i
annan ordning än i nämnda författningar och lagen den 26 maj 1899 angående
förändring af tomts område bestämmes. Gifvet är sålunda, att
tomt i stad ej kan delas eller eljest ingå i skifte efter de grunder skiftesstadgan
föreskrifver och att å tomt ej heller äro tillämpliga de i samma
stadga om ägoutbvte meddelade föreskrifter. Häri har icke gjorts någon
ändring genom de af kommitterade föreslagna bestämmelser om tomtindelning
i stad, och har det därför synts kommitterade lämpligt att, till
förebyggande af missförstånd, i skiftesstadgan intages uttrycklig föreskrift,
att jord, som ingår i tomtindelning i stad, ej i något fall må ingå
i skifte efter nämnda stadga (§ 10) samt att tomt i stad ej heller efter
denna må ingå i ägoutbyte (§ 59).

Det i tomter indelade området i köpingar samt å andra orter på landet,
hvarest finnes tomtindelning såsom i stad, har hittills i fråga om skifte
och ägoutbyte intagit en delvis annan ställning än sådant område i städerna,
företrädesvis beroende därpå, att lagen om förändring af tomts område
endast undantagsvis där ägt tillämpning. Enligt de af kommitterade
föreslagna bestämmelser angående tomtindelning skola emellertid å dessa
orter gälla i hufvudsak samma regler som för städerna; det är därför gifvet,
att dessa bestämmelser blifva tillämpliga vid delning af jord, som ingår
i tomtindelning i köping eller å annan ort på landet, hvarest tomtindelning
såsom i stad finnes, samt att tomt å sådan ort ej må ingå i ägo -

317

utbyte eller förflyttas efter skiftestadgan. Uttryckliga bestämmelser därom
hafva intagits i 2, 59 och 83 §§ skiftesstadgan.

Af jämförelse med 46 § skiftesstadgan, som förutsätter, att rågångsärende
kan röra ensamt stadsjord, vill det väl synas, som om rågångsreglering
i stad skall ske enligt grunderna i denna stadga. Den uppfattningen
har emellertid numera gjort sig gällande, att skiftesstadgans bestämmelser
om rågångsreglering ej äga tillämplighet vid bestämmande af tomtgräns,
utan att därvid skola följas de i byggnadsordningarna meddelade särskilda
föreskrifter. I öfverensstämmelse därmed hafva kommitterade i förslaget
till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till stadsplan
och tomtindelning, om afstyckning af mark genom tomtindelning
samt om tomtmätning intagit allmänna föreskrifter om sättet för bestämmande
af tomtgräns, och har hänvisning till dessa ansetts böra göras i 51
§ skiftesstadgan.

318

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 20 § 1 mom. samt 29
och 30 §§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning
och jordafsöndring.

Hvad om ägostyckning och jordafsöndring stadgats i lagen den 27
juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring synes
ej egentligen hafva afsett städerna. Dock hafva i dessa — jämte det
hemmansklyfningar ägt rum efter skiftesstadgan — ägostyckningar af
landtmätare i åtskilliga fall verkställts enligt nämnda lag, likasom ock
undantagsvis afsöndringar fastställts af Konungens befallningshafvande.
Detta har likväl företrädesvis gällt det ej i tomter indelade ömrådet. För
bildande af tomt i stad är, på sätt förut nämnts, det enda delningsinstitut,
som numera kan ifrågakomma, det i lagen den 31 augusti 1907
om stadsplan och tomtindelning samt byggnadsstadgan för rikets städer
den 8 maj 1874 föreskrifna, och kan tomt i stad ej heller undergå förändring
i annan ordning än nämnda författningar samt lagen den 26 maj
1899 angående förändring af tomts område bestämma. Ehuru särskild
föreskrift därom ej förekommer i 1896 års lag, är det sålunda gifvet, att
jord, som ingår i tomtindelning i stad, ej kan klyfvas eller styckas efter
nämnda lag, äfven om den utbrutits genom hemmansklyfning eller ägostyckning,
samt att å sådan jord ej heller de om afsöndring meddelade
bestämmelser äga tillämpning.

I fråga om det ej i tomter indelade området i stad kunna väl fortfarande
hemmansklyfning och ägostyckning förekomma, men blir efter
de af kommitterade föreslagna bestämmelser det hufvudsakligaste delningsinstitutet
beträffande sådant område afstyckning,1 och finnes vid sidan
därom ej något utrymme för jordafsöndringsinstitutet.

I 29 § af 1896 års lag har därför infört3 föreskrift, att afsöndring
enligt nämnda lag ej må äga rum i stad, samt att jord, som ingår i tomtindelning
i stad, ej må klyfvas eller styckas enligt samma lag, ändå att
den utbrutits genom hemmansklyfning eller ägostyckning.

1 Se förslag till lag angående afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår i
tomtindelning.

319

Hvad angår köpingar, municipalsamhällen och öfriga orter å landet,
där tomtindelning såsom i stad finnes, har hittills 1896 års lag till alla
delar skolat tillämpas, sålunda äfven då det gällt bildande af tomt eller
förändring af tomts område, där ej i fråga om sådan förändring 1899 års
lao- angående förändring af tomts område vunnit tillämpning. Detta har
dock ejP öfverallt iakttagits och väcktes redan vid 1903 års riksdag motion
om, bland annat, viss inskränkning i tillämpningsområdet för 1896 års lag
beträffande köpingar och municipalsamhällen.

I motionen anfördes härutinnan följande: Enligt 6 § lagfartsförordningen,
såsom lagrummet lyder enligt lagen den 27 juni 1896, finge lag
fart” icke beviljas å upplåtelse, hvarigenom jord eller annat från hemman
eller lägenhet afsöndrats, förrän fastställelse å afsöndringen meddelats.
Tomter °i köping eller municipalsamhälle vore otvifvelaktigt att anse såsom
afsöndringar, underkastade föreskrifterna i den jämväl nämnda dag utfärdade
fägen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.
Häraf skulle följa, att innan lagfart kunde meddelas å tomt, som första
gången upplätes, eller å del af tomt, som såldes, fastställelse å upplåtelsen
måste sökas hos Konungens befallningshafvande enligt jordafsöndrings
lagen. Emellertid tillämpades detta olika af olika domhafvande. Under
det några alltid fordrade Konungens befallningshafvandes fast ställe! seresolution
å afsöndringen, äfven då tomt styckades, fordrades sådan resolution
af andra domare val då en del af en tomt afstyekades från en redan
fastställd, i stadsplanen ingående tomt men icke då tomt första gången
afsöndrades från stamhemmanet eller stamlägenheten. Härtill komme att
under tiden före år 1897, då jordafsöndringarnas pröfning och fastställelse
af Konungens befallningshafvande icke utgjort villkor för erhållande af
lagfart, sådan pröfning mångenstädes icke påkallats i afseende å tomtupplåtelser;
härigenom hade svårigheter uppkommit, då sådan fastställelse
numera fordrades innan lagfart å tomtupplåtelse beviljades. Huru dessa
stadganden än tillämpades, förorsakades härigenom besvär, omgång och
kostnader utan någon som helst motsvarande nytta. Det vore uppenbarligen
olämpligt, att föreskrifterna i jordafsöndringslagen skulle tillämpas
på ifrågavarande samhällens områden, sedan stadsplaner för desamma
blifvit fastställda. Någon kontroll vunnes icke därigenom, och för såväl
parter som myndigheter föranledde det blott onödig kostnad, tidsutdräkt
och besvär. Det enda, som möjligen kunde vara erforderligt, vore, att
afsöndring enligt 1896 års lag skedde af det till ett hemman eller en
lägenhet förande område, som inginge i stadsplanen såsom en helhet,
eder kanske, ännu enklare, att, så snart stadsplanen blifvit fastställd,
stadsplan ekartan med beskrifning ingåfves till Konungens befallnings

320

hafvande för anteckning i jordeboken af de områden till hvarje hemman
eller lägenhet, som inginge i stadsplanen. Så som det nu vore ordnadt,
öfverlastades jordeboken med en mängd onödiga och skrymmande anteckningar
om tomtupplåtelser och tomtdelningar. Motionären hemställde fördenskull,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta undersöka och utreda, huruvida och i hvad mån
omförmälda samhällens till stadsplan utlagda områden borde undantagas
från tillämpning af de i 1896 års lag meddelade föreskrifter angående
jordafsöndring, samt för Riksdagen framlägga förslag till de lagändringar,
som däraf kunde föranledas.

Lagutskottet yttrade: »I likhet med motionären finner utskottet, att
tillämpningen å förevarande områden af gällande bestämmelser om jordafsöndring
i många fall medför svårigheter, hvilka icke uppvägas af hvad
därmed varit afsedt att vinna. Utskottet delar därför motionärens åsikt,
att omförmälda bestämmelsers giltighet för dessa områden borde upphöra
eller åtminstone väsentligt inskränkas.»

Sedan utskottet hemställt om skrifvelse till Kungl. Maj:t af det
innehåll, motionären föreslagit, bifölls denna hemställan af Riksdagen.

Frågan öfverlämnades därefter till lagberedningen för att komma under
öfvervägande i sammanhang med fullgörandet af dess uppdrag rörande bearbetning
af jordabalken med därtill hörande författningar. Vid det af
lagberedningen den 31 december 1907 aflämnade förslag till lag om inskrifning
af rätt till fast egendom finnes äfven fogadt ett förslag till lag
om tillägg till 1896 års lag. Enligt lagberedningens förslag skulle från
tillämpningen af 1896 års lag undantagas område, hvilket såsom själfständig
tomt inginge i tomtindelning. I fråga om sådant område ansåg lag O

O O o o o o

beredningen, att all anledning saknades att bibehålla de för delning af
jord å landet i allmänhet gällande regler. Då det område, tomten utgjorde,
i alla afseenden vore att likställa med vanlig stadstomt, borde steget
tagas fullt ut och således delning af tomt äfven i de stadsliknande samhällena
ske under form af afstyckning.

Hvad åter anginge sättet för bildande af tomter i enlighet med den
för det planlagda området fastställda tomtindelningen läge enligt lagberedningens
uppfattning saken annorlunda. Uppkomsten af dylik tomt såsom
en i kameralt och inskrifningshänseende själfständig fastighet kunde äga
rum på olika sätt. Därest det område, från hvilket tomten skulle afskiljas,
utgjorde en hemmansdel, som med alla sina ägor inginge i det planlagda
området, kunde tomten uppkomma genom hemmansklyfning eller ägostyckning.
Vore området en afsöndrad lägenhet, kunde utbrytning af tomten
ske antingen genom klyfning eller genom ny afsöndring; och afsöndring

321

kunde äfven äga ruin, därest sagda område utgjorde en hemmansdel. Att
i förevarande hänseende vidtaga någon ändring syntes beredningen icke
påkalladt af några tvingande skäl, om än det ej kunde förnekas, att afsöndring
måste anses vara det lämpligaste sättet för uppdelning af ett
större område i byggnadstomter.

Gifvet är att, på sätt lagberedningen framhållit, de för delning af
jord å landet i 1896 års lag meddelade bestämmelser icke böra i köping
eller å annan ort på landsbygden, hvarest finnes tomtindelning såsom i
stad, äga tillämpning å område, som ingått i fastställd tomtindelning såsom
själfständig tomt, men synas de af kommitterade beträffande tomtindelning
föreslagna bestämmelser böra medföra ännu större inskränkning i
tillämpningsområdet för nämnda lag.

Enligt kommitterades förslag skall jämväl å dessa orter hvarje område,
som efter det dessa förslag trädt i kraft till följd af fastställd tomtindelning
eller förändring i förut bestående tomtindelning ensamt eller
i förening med annan mark skall bilda tomt, i allmänhet genom fastställelsen
anses afstyckadt från fastighet eller område, hvari det må hafva
ingått; och föreslå kommitterade vidare, att lagen om förändring af tomts
område där skall äga tillämpning, samt att det nya institutet afstyckning
skall tillämpas äfven å det ej i tomter indelade området, så vidt fastighetsregistret
skall föras enligt de för stad meddelade bestämmelser.

Häraf följer, att hvad ofvan anförts om inskränkningen i 1896 års
lags tillämpning i stad till alla delar bör gälla, då fastighetsregister å
landet skall föras enligt de för stad meddelade bestämmelser. Där registret
för köping eller annan ort, hvarest finnes tomtindelning såsom i stad —
d. v. s. municipalsamhällen, för hvilka byggnadsstadgan för rikets städer är
gällande, samt områden, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående
stadsplan och tomtindelning — skall föras enligt de för landsbygden gällande
bestämmelser, bör afsöndring ej ifrågakomma af område, som ingår
i tomtindelning, hvilken fastställts eller ändrats efter det de af kommitterade
föreslagna bestämmelser trädt i kraft, och bör därefter jord, som ingått
i tomtindelning, ej vidare få klyfvas eller styckas enligt 1896 års lag,
äfven om den utbrutits genom hemmansklyfning eller ägostyckning. Erforderliga
bestämmelser härom hafva intagits i 29 § af nämnda lag.

I öfrigt synes väl 1896 års lag fortfarande böra äga tillämpning i
köpingar och andra orter å landet, hvarest finnes tomtindelning såsom i
stad, så vidt fastighetsregistret skall föras enligt de för landsbygden meddelade
bestämmelser, dock med vissa modifikationer beträffande område,
som ingått i tomtindelning innan de af kommitterade föreslagna bestämmelser
trädt i kraft.

41—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet.

322

För att tomtbildningen ej skall försvåras har det synts erforderligt,
att från mark, som ingår i förut befintlig tomtindelning, afsöndring ej må
fastställas med mindre det afsöndrade området sammanfaller med tomt,
som enligt den indelning skall bildas, eller, där i tomt ingå delar af skilda
fastigheter, med sådan tomtdel.

Ofta kan det ifrågakomma, att af en fastighet å sådan ort vida mera
än en femtedel uppdelats i tomter eller att i befintlig tomtindelning ingått
mark tillhörig fastighet, från hvilken afsöndring ej får ske. Föreskrift har
därför synts böra intagas i 1896 års lag, att hvad den innehåller om storleken
af område, som må afsöndras, samt om förbud i vissa fall mot afsöndring
icke må äga tillämpning i afseende å område, hvarom nu är fråga.

Såväl ur registersynpunkt som eljest är det vidare af vikt, att tomter,
som ingått i befintlig tomtindelning, må kunna upptagas såsom särskilda
enheter, utan afseende därå om upplåtelsehandling beträffande desamma
föreligger eller icke. Fastställelse å afsöndring af sådan tomt har
därför synts böra få meddelas, äfven om upplåtelsehandling ej upprättats
eller ingifvits, allenast till angifvande af områdets storlek, läge och gränser
företes i behörig ordning upprättad tomtindelnings- eller tomtkarta eller
ock af vederbörande landtmätare upprättad annan karta.

För att afsöndring af tomt må ske, äfven om däri ingår mark tillhörig
fastighet, från hvilken afsöndring ej får äga rum, måste dock det förbehåll
göras, att ägaren eller innehafvaren af fastigheten ej därigenom
må tillkomma vidsträcktare rätt att förfoga däröfver än hvad lag och författning
eljest medgifva.

För att afsöndring af tomt må ske, utan afseende å hvad lagen
innehåller om storleken af område, som må afsöndras, fordras, att åtgärder
vidtagas för bevarande af det allmännas rätt i fråga om stamfastigheten
åliggande onera.

I detta afseende anförde lagberedningen i sitt förenämnda förslag med
anledning af 1903 års riksdags ofvanberörda skrifvelse: Lämpligt vore måhända
att låta samhället i första hand ansvara för dessa onera, i sammanhang
hvarmed, för att bereda möjlighet till full likställighet i afseende å
bördor mellan de olika tomterna i samhället, tillfälle borde lämnas ägarna
af tomter, som hade att svara för särskilda onera, att få dessa aflösta.
Härvid borde emellertid komma i betraktande icke blott egentliga onera
af publik natur utan ock till äfventyr förekommande frälseräntor och
annuiteter å vissa slags statslån samt afgälder, som efter lagen den 25
maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet skola utgå. Emellertid
tarfvade frågan om samhällenas öfvertagande af ansvarigheten för dylika
prestationer en mer ingående utredning än som i sådant afseende vid be -

323

handlingen af Riksdagens skrifvelse vunnits, och då den icke syntes stå i
oskiljaktigt saraband med frågan om regleringen af samhällenas områden,
syntes sistnämnda fråga icke böra i afbidan å sådan utredning uppehållas.
Tillsvidare syntes det vara tillräckligt att införa den bestämmelse, att vid
hvarje delning af tomt, som utgjordes af i mantal satt jord eller häftade
för afgäld, frälseränta eller annuiteter å odlingslån, Konungens befallningshafvande
skulle genom utslag fördela den ansvarighet, som ålegat den
odelade tomten, samt att om fördelningen skulle göras anteckning i jordeboken
i likhet med hvad som redan funnes i lagen den 25 maj 1905 stadgadt
i fråga om beslut angående allmänna utskylders fördelning mellan
afsöndrad lägenhet och stamhemmanet.

Då enligt 1896 års lag afgäldsättning å afsöndrad lägenhet upphört,
måste man utgå från, att lägenhet, som afsöndra^, efter det denna lag trädt
i kraft, ej har någon ansvarighet för de utskylder och besvär, som hvila
å stam fastigheten och i hvilka den afsöndrade lägenheten ej omedelbart
deltager. Detta torde gälla äfven afgäld, som efter lagen den 25 maj 1905
rörande afgäld från afsöndrad lägenhet skall utgå. Däremot kan man
tveka, om donna regel äger tillämpning beträffande sådana utlagor som
frälseräntor1 och annuiteter å vissa slags statslån. I hvarje fall är det
emellertid tydligt, att då man medgifver afsöndring af tomter, som ingå i
tomtindelning, utan afseende å hvad lagen innehåller om storleken af område
som må afsöndras, man ej kan, med befrielse för de afsöndrade tomterna,
låta ansvaret drabba endast stamfastigheten, som ofta torde komma att
bestå af en obetydlighet. Frågan om ansvaret kunde väl ordnas på det sätt,
att i likhet med hvad af lagberedningen föreslagits och jämväl föreskrifvits i
lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet, ansvarigheten för utlagorna
genom särskildt beslut fördelades mellan stamfastigheten och de afsöndrade
lägenheterna. Det har emellertid synts kommitterade, som om det vore
lämpligare att, med bibehållande af principen om den primära ansvarigheten
för stamfastigheten, tillämpa samma regel, som enligt 37 §, 2 momentet,
första och andra styckena, af förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom, såsom de lyda i lagen den 25 juni
1909, gäller om afsöndrad lägenhets ansvar för in tecknad gäld, så att stamfastigheten
primärt svarar för utlagorna och den afsöndrade lägenheten endast
subsidiärt för hvad däraf icke kan utgå ur stamfastigheten. Den
utskyldsberättigade måste härvid väl lämnas rättighet att på en gång söka
betalning ur stamfastigheten och den afsöndrade lägenheten, men är afsönd -

1 I den af B. Ekeberg på offentligt uppdrag utarbetade rättshistoriska utredningen om
frälseränta har, efter hvad i inledningen angifves, denna fråga ej behandlats.

324

ringsägaren i sådant fall berättigad att af stamfastighetens ägare få tillbaka
hvad han till äfventyra nödgats erlägga.

En liknande anordning har af kommitterade föreslagits jämväl vid
afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår i tomtindelning, samt
vid afstyckning af mark genom tomtindelning, i sistnämnda fall dock med
viss afvikelse i fråga om värdesättningen af den styckade fastighetens olika
delar, där fastighet i sin helhet uppdelats i tomter eller i tomter jämte
gator, torg eller allmänna platser.1 Beträffande afsöndrade lägenheter
skulle denna anordning val ej af kommitterade behöft föreslås annat än i
fråga om i tomter indeladt område, men enär äfven eljest fall förekomma,
då genom afsöndring allmän eller enskild rätt till ofvanberörda utlagor
kan äfventyras, hafva kommitterade ansett lämpligast, att samma regel
kommer att gälla för alla lägenheter, som afsöndras efter det lagen trädt
i kraft, och detta så mycket hellre, som af de utlagor, hvilka härvid kunna
ifrågakomma, frälseräntor och annuiteter af vissa slags statslån intaga den
viktigaste platsen, under det de allmänna utskylder och besvär, till hvilka
ostridigt vid afgäldssättning å afsöndrad lägenhet hänsyn skolat tagas, redan
nu äro synnerligen obetydliga och efter hand torde komma att helt försvinna.
Fall kunna emellertid förekomma, då det för stamfastighetens ägare
måste vara af vikt, att han ej ensam har att bära ansvaret för ifrågavarande
utlagor. Det har därför synts kommitterade böra — utan rubbning
i den prestationsberättigades rätt att uttaga prestationen i dess helhet ur
stamfastigheten — stadgas, att om aftal träffats mellan stamfastighetens
och den afsöndrade lägenhetens ägare, det ansvaret för utlagorna skall
delas dem emellan efter annan grund, och detta aftal anmärkts i inteckningsprotokollet
vid den. rätt, hvarunder den afsöndrade lägenheten lyder,
stamfastighetens ägare, där han af hvad som förfallit utgjort mera än enligt
aftalet skolat på stamfastigheten belöpa, för sin fordran på ersättning
för öfverskottet har förmånsrätt i den afsöndrade lägenheten såsom vore
inteckning för fordringen beviljad den dag, då ansökning om aftalets anmärkande
i inteckningsprotokollet gjordes.

Då hvad sålunda föreslagits åtminstone delvis afviker från hvad hittills
härutinnan gällt, är det gifvet, att bestämmelsen ej kan få tillbakaverkande
kraft å äldre afsöndring.

Hvad afsöndringsinstitutet angår, synes det äfven i andra afseenden
vara i behof af förändringar, men då frågan härom upptagits till behand -

1 Se förslag till lag angående afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår i
tomtindelning, och förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till
stadsplan in. m.

ling af kommitterade för revision af skiftesstadgan, hafva kommitterade ej i
detta sammanhang ansett sig böra föreslå annan ändring i 1896 års lag
än att, i likhet med hvad som föreslagits beträffande afstyckning i stad
eller ort å landet, där fastighetsregistret, skall grundas på upprättad register(öfversikts-)karta,
föreskrift intagits, att område, som afsöndras, skall utgöra
en sammanhängande ägovidd. Denna bestämmelse torde i själfva
verket ej innefatta någon nyhet utan blott vara ett lagfästande af hvad i
rättstillämpningen hittills allmänt iakttagits.

Väl erfordras särskilda föreskrifter för afskiljande af visst område
från hemman eller lägenhet i anledning af förändring i administrativ indelning,
men hafva dessa ansetts böra få sin plats i särskild lag.1 * i

1 Se förslag till lag angående afskiljande af visst område från hemman eller lägenhet

i anledning af förändring i administrativ indelning.

326

Förslag dels till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 25 maj
1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet, dels till lag om
ändrad lydelse af 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907 angående
aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet och dels till kungörelse
angående uppgifter för anteckning i fastighetsregister af
vissa beslut rörande afgälder med mera.

Sedan fastställelse meddelats å afsöndring af lägenhet, skall jämlikt
26 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och
jordafsöndring lägenheten, där jordregister upplagts för den ort den tillhör,
ej vidare införas i kronans jordebok utan endast i jordregistret. Det
oaktadt innehåller 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad
lägenhet, att sedan beslut, som i 5 eller 6 § af nämnda lag afses,
blifvit ineddeladt, lägenheten, där sådant tillförene ej ägt rum, skall ej
endast införas i jordregistret utan äfven antecknas i kronans jordebok,
hvarest jämväl anteckning skall ske om berörda beslut. Anledningen härtill
har gifvetvis varit den, att man ansett sig höra ur jordeboken kunna
erhålla upplysning om beslut, hvarigenom afgäld fastställts att fortfarande
utgå af afsöndrad lägenhet eller fördelning af utskylder mellan stamhemman
och sådan lägenhet ägt rum. Härvid bör dock erinras, att beslut,
som afses i 5 eller 6 § af 1905 års lag, kan — särskildt till följd af inkorporering
af områden från kringliggande landsbygd — komma att meddelas
jämväl i fråga om afsöndrade lägenheter i stad, för hvithet fall någon
anteckning ej kan ske i jordeboken. Då därvid anteckning kan äga rum i fastighetsregistret
men ej i jordeboken, har det ansetts lämpligast, att fastighetsregistret
blir den urkund, i hvilken anteckningar om hithörande förhållanden
i första hand göras. I öfverensstämmelse därmed hafva kommitterade
föreslagit sådan ändring i 8 § af 1905 års lag att, i den
mån fastighetsregister blifvit upplagdt, lägenhet, beträffande hvilken beslut
meddelats, som i 5 eller 6 § af samma lag afses, skall, där sådant ej tillförene
ägt rum, i likhet med annan afsöndrad lägenhet införas endast i
fastighetsregistret, samt att därstädes jämväl skall göras anteckning om
samma beslut. Då man emellertid hittills varit van att om hithörande

327

förhållanden erhålla upplysningar ur jordeboken, därest fråga varit om
fastigheter, som upptagits i denna, har det synts kommitterade lämpligt
att fortfarande i de fall, då lägenheten eller dess starnhemman tillhör
landet, anteckning om beslutet sker jämväl i jordeboken. Där fråga är
om afsöndrad lågenhet, som ej upptagits i jordeboken med afsöndringsbilaga,
kommer dylik anteckning att göras i anteckningskolumnen för stamhemmanet.

I anslutning till hvad sålunda föreslagits har jämväl dels i 3 § af
lagen den 19 april 1907 angående aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet
vidtagits den ändring, att anteckning det afgäldsskyldigheten upphört
skall införas såväl i fastighetsregistret som ock i kronans jordebok, så vidt
beslut, hvarigenom afgäld fastställts, blifvit där anmärkt, hvarjämte en af
denna ändring betingad jämkning i 6 § af samma lag föreslagits, dels ock
i särskild kungörelse lämnats föreskrifter i syfte att registerföraren skall
erhålla underrättelse ej mindre om beslut, som härefter meddelas enligt
5 eller 6 § i 1905 års lag samt 3 § i 1907 års lag, än äfven om de beslut,
som enligt nämnda paragrafer meddelats före registrets uppläggande
alltifrån den tid, då ifrågavarande lagar träda i kraft.

328

Förslag till lag angående afskiljande af visst område från hemman
eller lägenhet i anledning af förändring i administrativ

indelning.

För att fastighetsregistrering för köping eller municipalsamhälle skall
få ske i öfverensstämmelse med hvad som föreslagits för stad är det, på
sätt nämnts i motiven till den föreslagna förordningen angående fastighetsregister
för stad, en nödvändig förutsättning, att samhällets område, där
det ej består af själfständiga jordeboksenbeter, blifvit i föreskrifven ordning
skildt från vederbörande stamfastigheter, och erfordras likaledes, där
för köping eller municipalsamhälle registrering skall ske enligt grunderna
i förordningen angående jordregister, dylikt afskiljande för områdes öfverförande
till särskildt jordregister med tomtbok. I fråga om köpingar, som
utgöra egna kommuner, har med undantag för vissa smärre områden1
sådant afskiljande skett, men beträffande såväl öfriga köpingar som inuninicipalsamhällena
har det däremot endast undantagsvis ägt rum.

Frågan huru ett dylikt afskiljande borde ske berördes i en vid 1903 års
riksdag väckt motion om, bland annat, viss inskränkning i tillämpningsområdet
för lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och
jordafsöndring. Under erinran att det uppenbarligen vore olämpligt, att
föreskrifterna i jordafsöndringslagen skulle tillämpas å köpingars och
municipalsamhällens områden, sedan stadsplaner för desamma blifvit fastställda,
samt att det enda, som möjligen kunde vara erforderligt, vore, att
afsöndring enligt 1896 års lag skedde af det till ett hemman eller en
lägenhet hörande område, som inginge i stadsplanen såsom en helhet, eller
kanske, ännu enklare, att så snart stadsplanen blifvit fastställd, stadsplanekartan
med beskrifning ingåfves till Konungens befallningshafvande för anteckning
i jordeboken af de områden till hvarje hemman eller lägenhet,
som inginge i stadsplanen, hemställde motionären, att Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta undersöka
och utreda, huruvida och i hvad mån omförmälda samhällens till stadsplan
utlagda områden borde undantagas från tillämpning af de i 1896

1 Se t. ex. kung!, brefvet den 19 juli 1907 angående Hallsbergs köping.

329

års lag meddelade föreskrifter angående jordafsöndring, samt för Riksdagen
framlägga förslag till de lagändringar, som däraf kunde föranledas, oeli
bifölls detta förslag efter lagutskottets hemställan af Riksdagen.

öfver Riksdagens framställning afgåfvo, bland andra, Konungens
befallningshafvande i länen infordrade utlåtanden. Hos några Konungens
befallningshafvande yppades tvekan rörande beskaffenheten och omfattningen
af de åtgärder, som skulle erfordras för att möjliggöra att köpingars
och municipalsamhällens till stadsplan utlagda områden undantoges
från tillämpning af de i lagen den 27 juni 1896 meddelade
föreskrifter angående jordafsöndring. Beträffande de undantagsfall, då
en hemmansdel med alla sina ägor folie inom eu regleringsplans område,
ifrågasatte en Konungens befallningshafvande, huruvida man icke
genom att låta köpingen eller municipalsamhället ansvara för de å hemmansdelens
mantal ännu hvilande obetydliga onera kunde bereda möjlighet
att låta mantalet försvinna och betrakta hemmansdelen såsom en blott
lägenhet. En arman Konungens befallningshafvande framhöll, hurusom vid
afsöndring, äfven där sådan medgifvits långt öfver femtedelen af stamhemmanets
ägoområde, i allt fall ett mantal med taxeringsvärde kvarstått,
som, vare sig de jorden åliggande skyldigheter utgått efter mantal
eller efter jordbruksfastighets taxeringsvärde, svarat för dessas behöriga
utgörande. Så blefve emellertid icke förhållandet, därest den af
Riksdagen föreslagna åtgärden vidtoges, utan komme den prestationsskyldiga
jorden så att säga att försvinna. Äfven efter grundskatteafskrifningen
och indelningsverkets upphörande kvarstode en del på jorden hvilande
skyldigheter, som utginge efter mantal eller jordbruksfastighets taxeringsvärde.
Sådana onera vore kungs- och kronoskjuts och i vissa fall skjutshållningen
i allmänhet samt vidare aflöningen till prästerskapet. Ett annat
dylikt onus vore den jordbruksfastighet åliggande vägunderhållsskyldigheten
in natura, från hvilken annan fastighet vore befriad mot erläggande
af vägskatt efter taxeringsvärde. Sistnämnda förhållande kunde väl
med hänsyn till nu förevarande fråga ordnas så, att vid förändringen af
jordbruksfastighet i köping eller municipalsamhälle till annan fastighet
den jordbruksfastigheten åliggande underhållsskyldigheten, till dess ny
vägdelning komme till stånd, öfvertoges af vederbörande vägstyrelse,
hvarvid den kostnad, som härför drabbade vägkassan, sannolikt finge anses
mer än väl ersatt af det skattebidrag, som komme att såsom vägskatt
utgöras af fastigheterna inom köpingen eller municipalsamhället. Beträffande
öfriga nyssnämnda skyldigheter syntes däremot ingen annan utväg
möjlig än att vid öfvergången en värdering af skyldigheten ägde rum
samt denna därefter aflöstes. En tredje Konungens befallningshafvande

42 —090308 Fastighetsregisterkommitténs bet.

330

anmärkte, att icke blott de i stadsplan intagna delarna af köpingar och
municipalsamhällen utan hela det område, som hörde till dylika samhällen,
borde undantagas från tillämpningen af de i lagen den 27 juni 1896 meddelade
föreskrifter. Någon fördel syntes nämligen icke vara förenad därmed
att de till samhället hörande men utanför stadsplanen belägna jordar
blefve i jordeboken antecknade såsom afsöndringar, utan syntes sådana anteckningar
tvärtom skola medföra olägenhet därutinnan, att jordeboken
komme att upptaga en mängd afsöndrade lägenheter, hvilka, så snart tomtreglering
enligt stadsplan i sinom tid ägt rum, i många fall icke längre
kunde med ledning af de uti afsöndringsärendena pröfvade handlingar å
marken återfinnas, i följd hvaraf jordeboksanteckningarna ofta icke vidare
motsvarade de verkliga förhållandena. Gifvet syntes emellertid vara att,
innan ett jordområde intoges inom ett samhälle af ifrågavarande beskaffenhet,
detta jordområde borde i viss ordning afskiljas från de uti jordeboken
upptagna hemman och lägenheter, hvartill området hörde. Svårigheter
kunde dock möta vid ett sådant afskiljande, därest detta måste ske
enligt de laga former, som därför nu gällde. Afskiljande! borde kunna
ske genom lättare former, på administrativ väg, och syntes i sådant afseende
vara tillräckligt att behörig landtmätare med biträde af gode män
uppmätte och kartlade jordområdet och däröfver upprättade beskrifning
med noggrant angifvande af de hemman eller jordebokslägenheter, hvartill
de särskilda tomterna eller ägofigurerna hörde, hvarefter med ledning
af denna beskrifning anteckning skedde i jordeboken vid hvarje särskild!
hemman eller lägenhet om den del däraf, som läge inom sådant samhälle.
Om sådant ansåges nödigt, kunde, därest en afsevärdare del af ett hemman
eller lägenhet komme att ligga inom samhället, förrättningsmännen uppskatta
den ungefärliga andel af hemmanets mantal eller af lägenheten, som
borde anses belöpa på samhället, samt anteckning jämväl därom ske i
jordeboken. För att vinna säkerhet att dessa anteckningar verkställdes med
erforderlig noggrannhet kunde föreskrifvas, att Konungens befallningshafvande
genom utslag, som borde underställas kammarkollegii pröfning,
skulle förordna om de anteckningar i jordeboken, som borde företagas.
Hvad sålunda föreslagits i afseende å uppmätning, kartläggning och beskrifning
samt anteckning i jordeboken borde tillämpas jämväl på de områden,
som redan hörde till nu befintliga köpingar och municipalsamhällen.

Frågan öfverlämnades därefter till lagberedningen för att behandlas
i samband med omarbetning af jordabalken.

I motiven till sitt den 31 december 1907 i sammanhang med förslag till
lag om inskrifning af rätt till fast egendom afgifna förslag till lag om tillägg
till 29 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jord -

afsöndring framhöll lagberedningen, som ej ansåg det vara af behofvet eller af
då föreliggande omständigheter påkalladt att därvid behandla frågan om utbrytning
af jämväl sådant till köping eller municipalsamhälle hörande område,
som läge utom regleringsplanen, i afseende å frågan, huru den till stadsplan
utlagda jorden skulle kunna afskiljas från kringliggande fastigheter, följande:
Mot förslaget att ett sådant afskiljande skulle komma till stånd på det sätt att,
så snart stadsplanen blifvit fastställd, stadsplanekartan med beskrifning
skulle in af de områden till hvarje hemman eller lägenhet, som inginge i
stadsplanen, kunde erinras, att genom en dylik anordning de olika delarna
af hemmanet eller lägenheten ej blefve skilda i rättsligt hänseende;
särskildt skulle, om delarna fortfarande vore i samma ägares
hand, oreda i inskrifningsförhållandena vara att befara. Därför hade
lagberedningen för sin del stannat i den mening att afskiljandet af område,
hvarom nu vore fråga, fortfarande borde äga rum under någon af
därför nu stadgade former. Ehuru naturligtvis det icke vore uteslutet att
äfven hemmansklyfning eller ägostyckning i sådant afseende kunde tillitas,
syntes dock därvid afsöndring såsom den lämpligaste och mest användbara
formen företrädesvis komma i betraktande. För afsöndrande af det till ett
hemman eller en lägenhet hörande område, hvilket såsom en helhet inginge
i stadsplanen, kunde visserligen möta svårighet däraf, att afsöndringen
kunde ske allenast under förutsättning att området såsom ett helt
blifvit stamfastigheten frånsåldt. Förhållandena vore dock ej sällan sådana,
att denna förutsättning vore för handen. Därest åter afsöndring i ett
sammanhang af ett större område — hvilken bäst syntes kunna ske därigenom
att området förvärfvades för samhällets räkning — icke kunde
komma till stånd, syntes någon egentlig olägenhet ej vara förbunden därmed
att området afsöndrades parcell för parcell, i den mån försäljning
ägde rum. Skedde afsöndring af köpingars och municipalsamhällens område
i hittills gällande ordning, syntes särskild åtgärd för bevarande af
det allmännas rätt i fråga om jorden åliggande onera icke vara erforderlig,
utan redan befintliga föreskrifter vara därför tillräckliga.

Lika med lagberedningen anse kommitterade, att där visst område
skall afskiljas från hemman eller lägenhet för att läggas till köping eller
municipalsamhälle, detta afskiljande helst bör äga rum under någon af de
för jordstyckning eljest stadgade former.

Under det tidigare, då dylikt afskiljande ifrågakom, det vanligen
föreskrefs, att de i området ingående fastighetsdelarna skulle, där så icke
redan skett, hvar för sig mantalssättas eller på annat behörigt sätt för

332

alltid afsöndras från de stamhemman, dit de hörde, användes efter tillkomsten
af 1896 års lag om hemmansklyfning, ägostjmkning och jordafsöndring
i regel den formulering, att utbrytningen skall ske »genom
ägostyckning eller annorledes i behörig ordning».

Enligt 13 § i förordningen den 6 augusti 1881 om jordafsöndring
in. m. ägde, där af hemman större andel än den tillåtna för alltid afsöndrats
utan behörigt tillstånd, innehafvaren, då klander därå af vederbörande
väcktes, behålla den afsöndrade jorden mot åtagande af andel i
mantal och ränta i förhållande till hemmanets ägovidd. Sådan mantalssättning
skedde på det sätt, att landtmätare och gode män med ledning
af stamhemmanets och den afsöndrade delens genom ordentlig gradering
kända innehåll i fullgod jord uppgjorde förslag därutinnan, hvilket sedermera
pröfvades af Konungens befallningshafvande genom utslag. Ehuru
13 § i 1881 års förordning utgjorde ett undantagsstadgande, åsattes med
tillämpning däraf jämväl vid förändring i administrativ indelning mantal å
fastighetsdelar, som fått ändrad indelning. Någon bestämmelse motsvarande
berörda 13 § har ej intagits i 1896 års lag. Dylik mantalssättning
kan därför ej vidare ske, så vidt fråga ej är om område, som afsöndrats
innan nämnda lag trädde i kraft.1 Där ej ägostyckning kan ifrågakomma,
eventuellt laga skifte eller ägoutbyte, torde den enda form för afskiljande
af område, som skall ingå i köping eller municipalsamhälle, numera vara
jordafsöndring.

I många fall lägger emellertid lagen hinder i vägen för tillämpning af
dessa delningsinstitut. Agostyckning t. ex. kan sålunda ej ske, där det hemman,
hvarifrån utbrytning skall äga rum, ligger i samfällighet med annat
hemman eller utan ägarens samtycke kan indragas i nytt skifte. Från
vissa fastigheter, t. ex. nybyggen och lotshemman, får afsöndring ej ske;
för afsöndrings storlek äro vissa begränsningar föreskrifna och förutsättes
i allt fall för fastställelse å afsöndring, att afhandling rörande områdets
upplåtande upprättats och ingifvits.

Ännu större svårighet ligger däri, att det allmänna saknar medel
att framtvinga ett afskiljande, där områdets ägare eller innehafvare motsätter
sig detsamma.

Enär dessa svårigheter göra sig gällande ej endast då visst område
skall afskiljas från hemman eller lägenhet för att läggas till köping eller
municipalsamhälle utan öfverhufvud där i anledning af förändring i administrativ
indelning dylikt afskiljande skall ske, hafva kommitterade till

1 Jfr dock kungl. brefvet den 30 augusti 1907 angående Kopparbergs köpings inträde
i köpingsrättigheterna.

undanröjande af berörda svårigheter utarbetat förevarande förslag till lag
angående afskiljande af visst område från hemman eller lägenhet i anledning
af förändring i administrativ indelning.

Däri hafva kominitterade först och främst ansett det böra fastslås,
att ägaren eller, hvad angår jord som innehafves under stadgad åborätt
(ständig besittningsrätt), innehafvaren skall vara pliktig tåla afskiljande af
visst område, där det erfordras i anledning af förändring i administrativ
indelning. Häraf har emellertid å andra sidan ansetts böra följa, att kostnaden
därför ej bör drabba denne utan kommunen eller samhället, ändå
att afskiljandet skett utan dess åtgärd.

I första hand bör det tillkomma ägaren eller innehafvaren att efter
därom gjord framställning för områdets afskiljande vidtaga den åtgärd,
som han finner lämpligast. Skulle denne emellertid ej inom skälig tid vidtaga
erforderlig åtgärd, har det synts böra tillkomma vederbörande kommun
eller samhälle eller i visst fall, då det allmänna har ett särskildt intresse
att bevaka, Konungens befallningshafvande att taga initiativ i frågan. Det
senare är händelsen, då afskiljandet erfordras i anledning af upprättande
af fastighetsregister för köping eller municipalsamhälle.

Vare sig afskiljandet sker på initiativ af ägaren, kommunen,
samhället eller Konungens befallningshafvande, har hufvudregeln ansetts
böra vara, att därvid hvad i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning
och jordafsöndring eljest föreskrifves skall lända till efterrättelse och att,
där för ifrågavarande ändamål område afskilts genom afsöndring, beträffande
områdets ansvar för utskyld eller annan börda, som hvilar på stainfastigheten,
skall gälla hvad i sagda lag är i fråga om afsöndrad lägenhets
ansvar i enahanda afseende stadgadt. För undanröjande af de svårigheter,
som efter hvad ofvan nämnts i vissa fall möta för tillämpning af dessa
delningsinstitut, hafva kommitterade emellertid föreslagit att, där fråga är
om ändring i administrativ indelning, afsöndring utan hinder däraf, att
afhandling rörande områdets upplåtande ej upprättats eller ingifvits, må
kunna medgifvas, om till angifvande af områdets storlek, läge och gränser
företes af vederbörlig landtmätare upprättad karta, äfvensom att hvad 1896
års lag innehåller om storleken af område, som må afsöndras, samt om
förbud i vissa fall mot afsöndring icke skall äga tillämpning i afseende å
område, hvarom nu är fråga, dock att ägaren eller innehafvaren ej därigenom
må tillkomma vidsträcktare rätt att förfoga öfver området, än hvad
lag och författning eljest medgifva.

Väl torde berörda ändringar medföra, att afsöndringsinstitutet kommer
i tillämpning i fall, då med hänsyn till områdets storlek och andra
förhållanden en annan form för afskiljandet varit lämpligare, men synas

334

med nu gällande lagstiftning svårigheterna för genomförande af förändring
i den administrativa indelningen ej på annat sätt kunna undanröjas.

Skola skilda delar af samma stamfastighet ingå i området för stad,
köping eller municipalsamhälle, böra dessa, om de skola afskiljas genom
afsöndring, hvar för sig afsöndras från stamfastigheten och därefter redovisas
såsom särskilda lägenheter. Ligger inom område, som skall afsöndras,
ett samfälldt undantag eller annan mark, som ej hör till viss fastighet
enskildt, kan sådan mark gifvetvis ej utan vidare inbegripas under afsöndringen
af det kringliggande området utan måste blifva föremål för särskild
afsöndring.

Hvad sålunda anförts gäller endast egendomar under enskild äganderätt
eller stadgad åborätt. Hör det område, som skall afskiljas, till boställe
eller annat publikt hemman eller lägenhet, som icke besittes under
stadgad åborätt, äger 1896 års lag därå ej tillämpning. Flera prejudikat
utvisa emellertid att, där Konungen förordnat om ägostyckning af sådan
fastighet, fastställelse därå meddelats af ägodelningsrätt, och torde, där ägostyckning
ej kan ifrågakomma, hinder ej möta för Konungen att, äfven
om upplåtelse af området ej är i fråga, förordna, att det skall betraktas
såsom afskildt genom afsöndring, där karta af landtmätare däröfver upprättats.
Det har därför synts kommitterade, att där område, hvilket i
anledning af förändring i administrativ indelning skall afskiljas, hör till
boställe eller annat publikt hemman eller lägenhet, som icke besittes under
stadgad åborätt, det bör ankomma på Konungen att på framställning af
kommunen eller samhället eller Konungens befallningshafvande, förordna,
huru områdets afskiljande skall äga rum, samt, där det skall ske genom
afsöndring, föreskrifva villkoren därför. Gifvet är att äfven i detta fall
kostnaden skall bestridas af kommunen eller samhället.

Förslag- till lag angående afstyckning af sådant område i stad,
som ej ingår i tomtindelning.

För bildande af fastighet (tomt) inom det i tomter indelade området
i stad finnes blott det delningsinstitut, som föreskrifves i lagen angående
stadsplan och tomtindelning samt byggnadsstadgan för rikets städer.
Beträffande det ej i tomter indelade området hafva i åtskilliga fall ägostyckningar
verkställts af landtmätare enligt lagen den 27 juni 1896 om
hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring, likasom också afsöndringar
undantagsvis fastställts af Konungens befallningshafvande. Men i
allmänhet har beträffande detta område utvecklat sig ett friare afstyckningsförfarande
med eller utan pröfning af administrativ myndighet samt
med eller utan upprättande af karta öfver det afstyckade området.

Gifvet är, att sedan med ledning af upprättad register-(öfversikts-)
karta fastighetsindelning ägt rum inom det ej i tomter indelade området
i stad, det måste tillses, att denna ej rubbas genom sådan formlös afstyckning,
som hittills ägt rum. Enär hvad angående jordafsöndring
stadgats i 1896 års lag i allmänhet ansetts icke äga tillämpning i fråga
om område, som hör till stad, samt tvekan äfven yppats, i hvad mån
ägostyckning kan förekomma i stad, skulle det kunna ifrågasättas, att
dessa två delningsinstitut i lag uttryckligen förklarades skola äga tilllämpning
vid delning af fastighet, som ej ingår i tomtindelning, eller
så kallad stadsäga. Hvad som vid afstyckning af jord från sådan äga
måste uppställas såsom en oafvislig fordran är, att det afstyckade området
blifver af kompetent person affattadt å karta, och att detta äger
rum under sådana betryggande former, att kartan må erhålla laga vitsord.
Då emellertid för fastställelse af jordafsöndring ej erfordras upprättande
af karta öfver det afsöndrade området — i hvilket hänseende
kommitterade ansett sig ej böra föreslå någon ändring, då frågan om reformering
af afsöndringsinstitutet upptagits af kommitterade för ändrad
skifteslagstiftning — och sålunda jordafsöndring ej utgör en lämplig afstyckningsform
samt ägostyckning i många fall ej kan ifrågakomma och i
hvarje fall ofta skulle föranleda för stor omgång, hafva kommitterade upp -

336

gjort förslag till lag angående afstyckning af sådant område i stad, som ej
ingår i tomtindelning; och afser förslaget, att denna lag äfven skall äga tillämpning
beträffande köpingar eller andra orter på landet, för hvilka fastighetsregister
likasom för stad skall grundas på upprättad register-(öfversikt-)karta.
Vid sidan af afstyckning bör väl ägostyckning fortfarande kunna förekomma;
däremot kommer jordafsöndringsinstitutet ej vidare att äga tillämpning
å område, hvarom nu är fråga.

Hufvudgrundsatserna i förslaget äro följande: Område, som afstyckas,
skall utgöra en sammanhängande ägovidd. Denna grundsats står i öfverensstämmelse
med gällande rättspraxis i fråga om jordafsönäring. Då
många stadsägor motsvara ägolotter, som utbrutits vid laga .skiften, hemmansklyfningar
eller ägostyckningar, och det särskildt är angeläget, att
fastighet, som bildas genom afstyckning, tillförsäkras rätt till nödiga
vägar och dylikt, har föreslagits, att vid afstyckning skall bestämmas,
i hvad mån med afstyckad lägenhet må följa rätt til delaktighet i
område, som vid landtmäteriförrättning afsatts för gemensamt ändamål. Afstyckning
skall verkställas af landtmätare efter vederbörligt förordnande,
således under tjänstemannaansvar och med skyldighet för förrättnings mannen
att i föreskrifven ordning redovisa konceptakten till förvar i offentligt
arkiv. Förrättningen skall utföras under hufvudsakligen enahanda former,
som gälla för ägostyckning och som torde blifva erforderliga vid afsöndring,
därest sådan ändring vidtages, att denna kommer att utgöra en landtmäteriförrättning.
Karta med beskrifning skall upprättas, men, så vidt
sakägare ej påyrkar mera fullständig sådan, upptaga allenast den afstyckade
jorden samt sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, att dennas läge
blir fullt bestämdt. I likhet med hvad för närvarande gäller i fråga
om afsöndring må särskild klagan ej föras öfver landtmätarens åtgärd
vid afstyckningen, utan skall den, som är missnöjd därmed, äga att först
i sammanhang med besvär öfver beslut angående afstyckningens fastställande
föra talan mot förrättningen. Afstyckning har föreslagits skola
fastställas af magistraten (i Stockholm af öfverståthållareämbetet samt å
vissa orter af Konungens befallningshafvande), som därvid äfven, så vida
framställning gjorts, äger att åsätta det afstyckade området särskildt namn.
Besvär skola fullföljas i den ordning, som för Överklagande af förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd. Denna anordning, som
motsvarar hvad i enahanda afseende gäller beträffande jordafsöndring, kan
gifvetvis endast betraktas såsom ett provisorium; komma i samband med
ändrad skifteslagstiftning andra regler att gälla i fråga om klagan i afsöndringsmål,
höra dessa få tillämpning äfven beträffande afstyckningsin -

337

stitutet. Uppkommer vid afstyckning fråga om rågångar, skall den frågan
själffallet behandlas enligt bestämmelserna i skiftesstadgan.

Då karta skall upprättas öfver afstyckadt område samt gränserna utstakas
i den ordning särskildt är stadgad, har det ansetts, att afstyckning må
äga rum, äfven om afhandling om områdets upplåtande ej upprättats eller
ingifvits. Då för det afstyckade områdets ansvar för stamfastighetens
utlagor föreslagits samma bestämmelser som för afsöndring, har någon begränsning
af områdets storlek i förhållande till stamfastigheten ej synts
erforderlig, och har med hänsyn till stadgandet, att genom fastställelse å
afstyckningen ägaren ej tillkommer vidsträcktare rätt att förfoga öfver området
än hvad lag och författning eljest medgifva, afstyckning ansetts
kunna ske, äfven om stamfastigheten är af den natur, att afsöndring därifrån
ej får ifrågakomma. Afstyckning kan enligt förslaget ske äfven från
mark, som är samfälld eller eljest icke ingår i fastighetsindelning.

Gifvetvis bör den myndighet, som har att fastställa afstyckningar,
öfver dessa föra fortlöpande anteckningar till dess fastighetsregister upplagts,
men har särskild föreskrift därom i denna lag ej ansetts erforderlig.

43—090308 Fastighetsregisterkommittens bet.

338

Förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande
af förslag till stadsplan och tomtindelning, om afstyckning af
mark genom tomtindelning samt om tomtmätning.

Af den historiska inledningen till detta betänkande framgår, att före
tillkomsten af 1874, års byggnadsstadga för rikets städer synnerligen få och
ofullständiga bestämmelser af mera allmängiltig natur meddelats angående
städernas ordnande och bebyggande, utan voro bestämmelser därom företrädesvis
att söka i de för åtskilliga städer utfärdade byggnadsordningar.

I 1874 års byggnadsstadga ålades städerna skyldighet att låta upprätta
stadsplaner, och lämnades däri äfven föreskrifter om dessas beskaffenhet
samt om tomtindelning. Städerna hafva också efter byggnadsstadgans
tillkomst i stor utsträckning erhållit fastställda stadsplaner. Men allt efter som
dessa planer skulle bringas till verkställighet, började, svårigheter framträda.
Så länge städernas åliggande att tillämpa stadsplanerna uteslutande var
grundadt på föreskrifter af administrativ natur och förbud att bygga i
strid med sådan plan ej heller hade civillags egenskap, var nämligen tomtägare
ej ovillkorligen skyldig att följa planen. Ifrågavarande stadganden hafva
emellertid genom 1907 års lagom stadsplan och tomtindelning erhållit civillags
natur. Och då denna lag innehåller bestämmelser ej allenast angående
ett områdes indelande i byggnadskvarter med gator och allmänna platser
samt tomtindelning inom kvarteren utan äfven angående de fall, då stad
är skyldig att förvärfva gatumark, invid hvilken byggnad i enlighet med
stadsplanen uppförts, samt rörande åtskilliga civilrättsliga förhållanden,
som till följd af stadsplans genomförande uppkomma mellan en stad och de
enskilda tomtägarna, har nödig säkerhet vunnits för att de med stadgandena
om stadsplan och tomtindelning afsedda ändamål verkligen kunna uppnås.

Genom att stadsplan öfver ett område varder fastställd och ännu
mera därigenom att kvarter indelas i byggnadstomter inskränkes afsevärdt
fastighetsägares rätt att disponera öfver sin fastighet, och uppkomma
jämväl i öfrigt betydande rättsverkningar, hvarom 1907 års lag innehåller
utförliga bestämmelser.

Det är därför af vikt, att förslag till stadsplan och till tomtindelning
upprättas med synnerlig omsorg och sakkunskap. Detta är nödvändigt
äfven för att det ändamål skall kunna vinnas, som uppenbarligen åsyftas

med föreskrifterna om skyldighet för städerna att upprätta förslag till
stadsplan och efter dess fastställande vaka öfver dess tillämpning, eller att
gator och allmänna platser må till fördel för de enskilda tomtägarna likaväl
som för det allmänna blifva utlagda på lämpligaste sätt. Att förslag
till stadsplan och till tomtindelning måste upprättas med stor omsorg
och noggrannhet framgår ock af vissa bestämmelser i lagen. Sålunda
hafva åt bestämmelserna om fastställande åt stadsplan och ändring däri
gifvits en lydelse, som utmärker, att vid fastställandet afvikelse ej må
göras från den af staden antagna planen, hvadan fastställelse vägras, om
planen i någon del befinnes ej vara lämplig. Och enligt 4 § har ny tomtindelning
ofta till ändamål att bringa tomtindelning och ägogränser i närmast
möjliga öfverensstämmelse med hvarandra.

Det är sålunda nödvändigt, att sådana förslag, om de skola kunna
fastställas, varda upprättade af personer, som besitta erforderlig kompetens.
Med nuvarande lagstiftning är det emellertid ingalunda alltid fallet att
så sker. Tvärtom är det synnerligen vanligt, att förslag till stadsplaner
och tomtindelningar upprättas af personer, som därtill sakna all kompetens.
Och verkningarna häraf hafva mångenstädes visat sig ganska ödesdigra.

Möjligen vore det tillfyllest att föreskrifter om koinpetcnsvillkor för
den, som må anses behörig att upprätta förslag till stadsplan och till
tomtindelning, meddelades i administrativ författning, men torde samma
skäl, som föranledt att bestämmelserna om stadsplan och tomtindelning fått
civillags natur, böra medföra att äfven föreskrifterna härom erhålla sådan
egenskap, dock med rätt för Konungen att meddela dispens från de
allmänna kompetensbestämmelserna.

Kommitterade anse det angeläget, att lag med föreskrifter angående
ofvannämnda frågor må komma till stånd oförtöfvadt och samtidigt med
de bestämmelser kommitterade funnit sig böra föreslå i syfte att erhålla
ett tillfredsställande underlag för inskrifningsväsendet i stad.

Till en sådan lag höra gifvetvis erforderliga föreskrifter angående
sättet för tomtindelnings upptagande å karta. Och kommitterade hafva
funnit, att i lagen lämpligen kan inrymmas äfven den bestämmelse kommitterade
ansett sig böra föreslå i syfte att fastställd tomtindelnings betydelse
för fastighetsbildningen må varda i lag bestämd.

Då fastställd tomtindelning måste tillerkännas egenskap af norm för
bestämmande af fastighets ägogränser, bör gifvetvis äfven tomtkarta, som
upprättas till bevis om tomts rätta gränser, tillerkännas samma betydelse.
Men såsom villkor härför bör uppenbarligen fordras, att den upprättats af
därtill kompetent person. Kommitterade anse därför, att bestämmelser
äfven härutinnan höra till området för ifrågavarande lag.

340

Om tomtkarta skall kunna tillerkännas laga vitsord, måste emellertid
äfven den fordran uppställas, att tomtgränserna blifvit vid dess upprättande
behörigen bestämda. Då skiftesstadgans i 5 kap. införda bestämmelser
om rågångar enligt numera gängse uppfattning ej äro tilllämpliga
på tomtgränser, erfordras uppenbarligen civilrättsligt giltiga bestämmelser
angående sådana gränsers bestämmande och proceduren därvid.
Det kan nämligen icke anses vara nog att, såsom för närvarande är fallet,
härom finnas i städernas byggnadsordningar införda mer eller mindre
fullständiga och från hvarandra mer eller mindre afvikande bestämmelser.
Dessa böra uppenbarligen vara lika för hela riket; och kommitterade anse
bestämmelser uti ifrågavarande afseende vara fullt så angelägna för städernas
del som skiftesstadgans bestämmelser om rågångar äro beträffande
landet.

1 §•

En stor mängd kartor öfver städers ägor eller öfver deras planlagda
områden förvaras i landtmäteristyrelsens arkiv och länens landtmäterikontor.
Att detta kartmaterial varit af god beskaffenhet bestyrkes däraf,
att det alltjämt varit och fortfarande är flitigt användt vid utredningar
angående städers yttergränser samt särskilda stadsfastigheters tillkomst
och gränser. Endast beträffande några få städer saknas kartor i dessa
arkiv. Den allra största delen af dessa kartor har upprättats före tillkomsten
af 1874 års byggnadsstadga för rikets städer. Med hänsyn härtill
och då endast rikets landtmätare haft skyldighet att till förvar i offentligt
arkiv redovisa konceptkartor, torde man kunna utgå ifrån, att före
år 1875, då byggnadsstadgan började tillämpas, vid mätning af städers
hela områden eller planlagda delar i regel användts landtmätare samt att
detta i stor utsträckning äfven gällt beträffande upprättande af tomtkartor.
Andra i mätning kunniga teknici funnos ej heller i äldre tider eller i något
större antal förrän under senare delen af 1800-talet. Efter år 1874 hafva
mätningar i städerna anförtrotts, utom åt landtmätare, dels åt andra tekniskt
bildade personer och dels, hvad särskild! tomtmätningar angår, i stor utsträckning
äfven åt icke tekniskt bildade personer. Följden häraf har
blifvit den, att senare tiders kartmaterial rörande städerna delvis är synnerligen
otillfredsställande i fråga om noggrannhet, i allmänhet ej redovisats
till landtmäteristyrelsens arkiv eller länens landtmäterikontor, ej
alltid blifvit på annat sätt bevara dt, sällan är ordnadt efter viss plan och
ännu mera sällan är både väl ordnadt och väl förvaradt.

Då kommitterade ansett föreskrifter höra i lag meddelas i fråga om
kompetens för behörighet att upprätta förslag till stadsplan och till tomtindel -

ning samt att verkställa tomtmätning, har utbildning till landtmätare satts i
första rummet såsom medförande kompetens uti ifrågavarande afseende.
Härtill har funnits så mycket större skäl som till följd af statsmakternas
under de sista åren fattade beslut landtmätarna numera erhålla en synnerligen
omsorgsfull utbildning, till hvilken först och främst hör en grundlig
och omfattande teoretisk och praktisk undervisning i geodesi och mätningsteknik
och i hvilken ingå äfven föreläsningar i läran om stadsplaneanordningar
och för landtmäteriförrättningars handläggning nödiga delar af
offentlig rätt samt allmän och speciell privaträtt. Kommitterade hafva
emellertid ansett, att utom aflagd landtmäteriexamen bör fordras någon
tids praktisk landtmäteriverksamhet. Skälfva undervisningen i mätningsteknik
består väl till betydlig del af praktiska öfningar på fältet, och innan
landtmäterieleverna få begagna sig af undervisningen till landtmäteriexamen,
måste de under minst två år1 hafva åtnjutit praktisk undervisning
i landtmäteri af distriktslandtmätare eller extra landtmätare. Men kommitterade
hafva dock funnit att den i 26 § af gällande instruktion för
landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare fastslagna regel, att landtmäteriauskultant
(landtmäterielev, som aflagt landtmäteriexamen) först efter
två års väl vitsordad tjänstgöring såsom medhjälpare i tjänsten åt distriktslandtmätare
eller extra landtmätare må förordnas att vikariera för ordinarie
eller extra landtmätare eller eljest på eget ansvar verkställa landtmäteriförrättning,
bör vinna tillämpning äfven uti ifrågavarande fall. Vid
tomtmätningar, där gränsbestämningar skola äga rum, förekomma nämligen
ofta frågor, som göra det nödvändigt, att förrättningsmannen har
förmåga att vid sammanträde med rättsägare leda förhandlingarna mellan
dem, med erforderlig noggrannhet föra till protokoll hvad af dem påstås
och genmäles samt afgifva utlåtande öfver tvistiga spörsmål.

Då emellertid endast ett fåtal städer hafva behof af tekniskt bildade
tjänstemän uteslutande för mätningsgöromål, hvaremot de flesta städer behöfva
en tjänsteman, som är kompetent ej blott att verkställa nödiga mätningar
utan äfven att i öfrigt tjänstgöra såsom tekniskt biträde åt stadens
förvaltande verk och myndigheter, är det angeläget, att kompetensvillkoren
för mätningsman bestämmas så, att detta städernas behof i hela dess vidd
kan tillgodoses genom anställande af en enda tjänsteman. Kommitterade
hafva därför icke tvekat att tillerkänna den, som aflagt fullständig examen
från fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst vid tekniska högskolan
eller inom den högre avdelningen af Chalmers tekniska läroanstalt samma

1 På Kungl. Maj:ts pröfning är för närvarande beroende ett förslag till stadgar för
landtmäteriundervisningen, enligt hvilket elevtiden skulle inskränkas till ett år.

342

kompetens uti ifrågavarande afseende som en landtmäteriauskultant. I sådan
examen vid dessa läroanstalter ingår emellertid undervisning i geodesi och mätningsteknik
i betydligt mindre omfattning än i landtmäteriexamen och eleverna
i dessa läroanstalter erhålla, hvad angår mätning ute å marken, synnerligen
ringa öfning i jämförelse med de blifvande landtmätarna. Det är därför
så mycket angelägnare, att nämnda elever efter sin examen förskaffa sig erforderlig
praktik i mätningsgöromål. Och medan landtmätarna under två
elevår1 före sin examen, jämte det de biträda vid mätningar, äro i tillfälle
att öfvervara sammanträden vid och annan handläggning af landtmäteriförrättningar
samt vid studiet af det i landtmäteriexamen ingående ämnet
rättskunskap erhålla öfning i att föra protokoll och meddela utlåtande
öfver tvistiga frågor vid landmäteriförrättningar, äro teknici af den andra
kategorien vid afgången från läroanstalten alldeles oerfarna i denna praktiska
kunskap. De behöfva således äfven därutinnan öfning innan de kunna
anses kompetenta att verkställa förrättning, hvarvid tomtgränser skola bestämmas.
Sådan öfning likasom äfven mera mångsidig- öfning i mätning
erhålles säkerligen i större grad genom att deltaga i landtmäterigöromål
än genom att biträda mätningsman i stad. Det föreslagna kompetensvillkoret
att hafva minst två år med goda vitsord antingen deltagit i landtmäterigöromål
eller ock vid mätning biträdt i stads tjänst för verkställande
af mätningar anställd tjänsteman innebär därför icke, att landtmäteriauskultanter
böra deltaga i landtmäterigöromål samt väg- och vattenbyggnadsingenjörer
biträda vid stadsmätningar, utan är det för dessa
ingenjörer både tillåtet och enligt kommitterades mening särdeles nyttigt
att använda de tvenne praktiska läroåren till biträde vid landtmäterigöromål.
Enligt ofvannämnda instruktion står numera sådan tjänstgöring
öppen för väg- och vattenbyggnadsingenjörer, i det att landtmäteristyrelsen
enligt 28 och 29 §§ äger meddela distriktslandtmätare och extra landtmätare
tillstånd att såsom tekniskt biträde, jämväl vid arbeten å fältet,
använda den, som utan att hafva aflagt landtmäteriexamen och konstituerats
till auskultant, styrker sig hafva förvärfvat kunskap och erfarenhet rörande
sådant arbete, vid hvars utförande hans biträde ifrågasättes.

Ehuru i examen från fackskola för arkitektur vid ofvannämnda läroanstalter
icke ingå geodesi och mätningskonst ens i den omfattning, som
är föreskrifven beträffande väg- och vattenbyggnadsingenjörernas examen,
hafva kommitterade, under antagande att, sedan Riksdagen innevarande år
beviljat medel till båda läroanstalternas utvidgning, åt berörda ämnen kommer
att beredas större utrymme inom läroplanen, funnit sig böra likställa

1 Se noten å s. 341.

343

dylik examen med de tvenne ofvan oinförmälda, särskilt med hänsyn till
den större skicklighet i stadsplaneanordningar arkitekterna få anses äga.

Då alla ifrågavarande göromål enligt hvad här ofvan framhållits
hafva synnerligen betydande rättsverkningar, och det är af vikt, att de
föreslagna tvenne praktiska läroåren verkligen användas för inhämtande af
den erfarenhet, som därmed åsyftas, hafva kommitterade ansett det angeläget,
att någon kontroll blefve utöfvad i syfte att stadsmätningar och Ofri
»a hithörande göromål lämnas endast åt kompetenta personer. Denna
kontroll bör uppenbarligen anförtros åt landtmäteristyrelsen, som enligt
sin instruktion, bland annat, har till åliggande att utöfva tillsyn öfver rikets

landtmäteriväsen. o

På det att personer, som redan äro anställda såsom mätningsman i
stad eller eljest ådagalagt mera framstående duglighet i stadsmätning, e
må i saknad af ofvan angifna kompetens blifva utestängda från sådan
verksamhet, har det synts böra föreslås att Konungen må meddela dispens
från de allmänna kompetensvillkoren och sålunda lämna person, som ej
uppfyller dessa, tillstånd att utan hinder däraf verkställa tomtmätning.

2 §•

Stadgandet i första punkten af denna § innebär, hvad landtmätarna
au aår, att hvilken kompetent landtmätare som helst i riket kan anlitas till
upprättande af de åsyftade förslagen och att således, i motsats till hvad
förhållandet i regel är beträffande egentliga landtmäteriförrättningar, för
ordnande icke behöfver begäras för distriktslandtmätaren i det landtmäteridistrikt,
till hvilket staden hör.

Enligt andra punkten göres inskränkning i fastighetsägares rätt att
utse förrättningsman för det fall att stad anställt särskild tjänsteman med
åliggande att verkställa förrättningar för upprättande af laga tomtkarta
och ^ bestämmande af tomtgräns samt det enligt instruktionen för denne
tillkommer honom att verkställa alla sådana förrättningar i staden.

3 §•

Då tomtindelning alltid måste blifva ett viktigt bevismedel för utrönande
af tomtgränser, bör tomtindelning gifvetvis inläggas å karta
och beskrifvas på sådant sätt, att af kartan med beskrifningen kan hämtas
så noggranna upplysningar som möjligt angående alla sådana förhållanden,
som hafva betydelse vid tomters rättsliga bestämmande. Stadgandet att,
där tomt skall bildas af mark, som hör till särskilda fastigheter eller däraf

344

någon del ingår i gata, torg eller annan allmän plats eller i område, som
vid landtlikt eri förrättning undantagits eller lämnats oskiftadt, beskrifningen
skall utvisa, huru stor areal en hvar af tomtens delar innehåller, samt att,
där fastighetsregister är upplagdt, jämväl beteckningen i registret skall vara
angifven å kartan eller i beskrifningen, har tillkommit på det att uppgifterna
härom må kunna af den, som för fastighetsregistret i staden, läggas
till grund för de införingar i fastighetsregistret med bihang, som af tomtindelningen
föranledas.

4 §•

Under det att före den 1 januari 1900, då lagen den 26 maj 1899
angående förändring af tomts område trädde i kraft, ändring i tomtindelning
ansågs genomförd i och med Konungens befallningshafvandes laga
kraftvunna beslut om fastställelse å byggnadsnämnds förordnande om
ändring i tomtindelning, föreskrefs genom berörda lag, att, om någon ville
i stad åstadkomma viss i lagen angifven förändring i område, som enligt
fastställd tomtindelning utgjorde en tomt, rättens medgifvande till sådan
åtgärd skulle sökas. I sammanhang därmed infördes bestämmelse i byggnadsstadgan,
att beslut om sådan ändring i tomtindelning, som i nämnda
lag afsågs, ej skulle få gå i verkställighet förrän medgifvande till ändringen
lämnats af rätten, hvars bifall åter genom lagen gjordes beroende däraf,
att reglering ägde rum af de sakrätter, som vidlådde de särskilda områdena!

Byggnadsstadgans berörda bestämmelse har emellertid ej upptagits
i 1907 års lag angående stadsplan och tomtindelning och anses därför vara
genom samma lag upphäfd. Rättens medgifvande till själfva ändringen i
tomtindelning är därför ej längre erforderligt, utan anses ändringen åstadkommen
genom beslutet om fastställelse därå. Rättens samtycke är dock
icke öfverflödigt enär den gamla tomtindelningen fortfarande är gällande
i lagfarts- och inteckningshänseende samt alla därmed sammanhängande
rättsliga förhållanden, ända till dess rättens samtycke till förändringen
lämnats.

Såsom koinmitterade erinrat i den allmänna motiveringen för förslaget
till förordning angående fastighetsregister för stad måste det anses
otvifvelaktigt att tomtindelning är af fastighetsbildande verkan, dock endast
där den öfverensstämmer med bestående äganderättsförhållanden. En
lagbestämmelse i ämnet har emellertid synts önskvärd, helst det efter den
ändring, som på sätt nyss antydts ägt rum genom lagen angående stadsplan
och tomtindelning, icke lärer vara opåkalladt att särskildt framhålla
nämnda förutsättning för att en administrativ tomtindelning skall erkännas

345

såsom rättsligt genomförd. I lagförslaget angifvas två fall, i livilka administrativ
tomtindelning ej kan från rättslig synpunkt tillerkännas annat
än villkorlig giltighet. Hvad angår det fall, då rättens medgifvande skall
sökas, hänför sig bestämmelsen därutinnan till lagen angående förändring
af tomts område oeh den utaf kommitterade föreslagna lag, innefattande
vissa bestämmelser angående tomt bildning å område, hvarest tomtindelning
förut ej finnes. I det andra fallet är fråga om område, som skall afskiljas
från staden ej tillhörig tomt för att läggas till gata, torg eller annan allmän
plats. Stadgandet att lagfart å området skall vara beviljad för att området
skall anses afstyckadt öfverensstämmer med hvad i förslaget till förordning
angående fastighetsregister för stad är föreskrifvet om registrering
af förändring i sagda fall och hänvisas till hvad motiven till sistnämnda
förslag därutinnan innehålla. Att tomtindelning är fastighetsbildande äfven
med afseende å område, som genom förändring i förut bestående
tomtindelning uteslutes ur sådan indelning, torde ej tarfva någon närmare
utredning. I sistnämnda författningsförslag upptagas bestämmelser, huru
dylikt område under olika omständigheter skall redovisas i registret.

Tomtindelning har med nu angifna förbehåll enligt förslaget samma
verkan som afstyckning. I fall, som afses i 9 §, andra stycket, af förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom, sådan denna § lyder
enligt lagen den 26 maj 1899, skall alltså för lagfart ej erfordras annan
afstyckning än som skett genom tomtindelningens fastställande; att förslaget
ej afser någon ändring i hvad 5 § tomtändringslagen innehåller
om rättens samtycke till afstyckning i sådant fall följer af det redan sagda.
Att anordna ett särskild! afstyckningsförfarande i förening med tomtindelningen
har desto mindre ansetts nödigt som den i 3 § påbjudna karta
med beskrifning medgifver en fullt tillfredsställande individualisering af
område, det där afskiljes genom tomtindelning. Då kommitterade i annat
lagförslag upptagit bestämmelser om afstyckning af mark, som icke ingår
i tomtindelning, må här tillika framhållas, att samtidig användning af de
båda afstyckningsinstituten ej kan ifrågakomma.

Ehuru det utan vidare torde vara klart, att ägare eller innehafvare
af område, som ingår i tomtindelning, genom fastställelse däraf icke tillkommer
vidsträcktare rätt att förfoga öfver området än hvad lag och författning
eljest medgifva, har uttryckligt stadgande i sådant afseende föreslagits
i likhet med hvad för motsvarande fall är afsedt att gälla beträffande
afsöndring samt afstyckning af sådant område i stad, som ej ingår i tomtindelning.
Område, som utgör del af ofri tomt, bibehåller således denna
egenskap äfven efter sammanläggning med tomt, som utgör fri grund,
likasom jord, hvilken innehafves såsom fideikommiss, naturligtvis ej förlorar

44—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet.

346

denna sin egenskap därigenom, att den genom tomtindelning förenas med
område, som innebafves med äganderätt.

Där område i sin helhet indelas i tomter, kan någon gång inträffa,
att med de särskilda tomterna följer andel i mark, som vid landtmäteriförrättning
afsatts för delägares gemensamma behof. För detta fall, i afseende
hvarå må hänvisas till motiveringen för § 22 i förordningen angående
fastighetsregister för stad, bör gifvetvis anteckning om sagda förhållande
finnas i tomtindelningshandlingarna; föreskrift därom har dock ej
ansetts nödig.

5 §•

I denna § behandlas frågan dels i hvad mån område, som i den
ordning 4 § afser blifvit afstyckadt, skall ansvara för vissa utskylder och
besvär m. m., hvilka må hvila å stamfastigheten, dels ock huru ansvaret för
dylik börda skall fördelas för det fall, att fastighet, som häftar därför, i
sin helhet uppdelas i tomter eller i tomter jämte gator, torg eller andra
allmänna platser. I det förra hänseendet meddelas här bestämmelser af
samma innehåll, som upptagits i ett föreslaget tillägg till 29 § i lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring,
och hänvisas fördenskull till motiven för sagda tillägg. Beträffande sistnämnda
fall har annan fördelning ej synts kunna stadgas än som gäller
i fråga om ansvar för intecknad gäld, då fastighet delas genom skifte,
klyfning eller ägostyckning, dock att, enär särskild värdesättning af gatumark
och dylikt vare sig för fördelning af sådant ansvar eller för taxering
eller utmätning icke lämpligen kunnat läggas till grund för fördelningen,
samt mark, som sålunda styckas, i regel torde vara af ungefär lika värde,
fördelningen af ansvaret synts böra bestämmas af det förhållande, efter
hvilket fastighetens mark uppdelats mellan de olika områdena.

6 §•

Andra stycket af denna § syftar på en författning angående kartors
upprättande, verkställande af ägomätning, afvägningar och arealuträkning,
upprättande af beskrifningar samt utstakning af ägoskillnader med mera,
hvartill förslag på grund af Konungens bemyndigande för närvarande
utarbetas af landtmäteristyrelsen.

8 §•

Första stycket motsvarar innehållet af 42 § skiftesstadgan, med tilllägg
af rätt för förrättningsmannen att få tillträde äfven till byggnader.

347

Det är nämligen emellanåt nödvändigt för honom att från taken å hus,
som ligga högt eller där flera gator korsa hvarandra, kunna verkställa vissa
observationer eller mätningar. I sådant syfte kan det understundom jämväl
blifva, nödvändigt att uppföra så kallade signaler eller ställningar, i hvilka
anbringas en stång, hvars öfre ända användes såsom beteckning för en
triangelpunkt, likasom det såväl för mätning som för gränsbestämning ofta
erfordras, att trästickor eller pålar nedslås i marken eller något mindre
märke inhugges i trottoar eller stenfot. Gifvetvis bör, om märken i form
af stickor eller pålar eller signaler måste anbringas i gator eller andra
trafikleder, polismyndighets tillstånd först utverkas, i händelse hinder eller
olägenhet för samfärdseln vållas af sådana märken eller signaler. Bestämmelser
i sistnämnda hänseende hafva upptagits i andra stycket.

9 §•

Lagfartshandlingar och andra handlingar rörande sakrätt i tomter
äfvensom tomtkartor och andra kartor, å hvilka stadstomter äro upptagna,
hafva gifvetvis stor betydelse vid pröfning af frågor rörande tomters rätta
gränser. Det är af vikt för skyndsam handläggning af förrättning för bestämmande
af tomtgräns, att kartor och handlingar, som kunna lända till
upplysning i ärendet, finnas att tillgå genast vid förrättningens företagande,
likasom det emellanåt kan befinnas nödvändigt, att gränserna för tomten
utvisas på marken. Att, sedan fastighetsregister blifvit upplagdt, förrättningsmannen
bör därur själf inhämta erforderliga upplysningar har ansetts
vara så klart, att bestämmelse därom synts ej behöfva meddelas.

10 §•

Anledning att staden behöfver bevaka sin rätt vid förrättning för
bestämmande af tomtgräns föreligger ej allenast, då staden är ägare
eller innehafvare af någon angränsande tomt, utan äfven då förrättningen
kan föranleda rubbning af gräns för gata, torg eller annan allmän plats
eller tomtgräns, som skall bestämmas, ingår såsom en del af rågången
mellan stadens område och angränsande mark.

12—15 §§.

Föreskrifterna i dessa §§ öfverensstämma med dem, som af skiftesstadgekommittén
föreslagits beträffande handläggning af rågångsfrågor på
landet.

348

17 §.

Enligt 46 § skiftesstadgan äga, där rågång icke blifvit fastställd och
vid rågångsförrättning uppkommen tvist om rågångens rätta sträckning ej
kunnat genom förening biläggas, ömse sidors delägare befogenhet att
instämma tvisten till domstol. Någon viss tid, inom hvilken detta bör
ske, har emellertid ej föreskrifvits, då man ansett att ingen borde i tvistig
fråga kunna åläggas anhängiggöra rättegång. I strid mot denna uppfattning
hafva kommitterade ansett det vara så angeläget, att tvistig fråga
om rätta sträckningen af tomtgräns icke under obestämd tid hålles sväfvande
utan så fort som möjligt erhåller sin slutliga lösning, att kommitterade
ej tvekat att föreslå lagbestämmelse, hvarigenom sakägare — i likhet
med hvad fallet är flerestädes i utlandet — blifver skyldig att inom
viss tid instämma tvistig fråga om tomtgräns, vare sig denna förut blifvit
fastställd eller ej.

21 §.

Då i flertalet städer icke finnas tomtkartor, upprättade med den sakkunskap
och omsorg detta förslag fordrar, har det ansetts nödigt stadga,
att, sedan denna lag trädt i kraft, sådan tomtkarta, som i lagen afses,
företes vid rätten innan lagfart å fång till tomt eller inskrifning af tomträtt
eller af fång till sådan rätt beviljas. Men när detta en gång skett
samt noggrann uppgift om tomtens ytinnehåll till följd däraf blifvit införd
i fastighetsboken eller tomträttsboken, synes tomtkarta ej vidare behöfva
företes vid rätten, då lagfart sökes eller inskrifning af berörda art
begäres, därest ej tomten sedermera undergått förändring.

För sådana städer åter, där redan under en följd af år funnits ett
väl ordnadt mätningsväsen, såsom fallet exempelvis är med hufvudstaden,
synes den i förevarande § stadgade föreskrift icke vara erforderlig annat
än beträffande tomter, som nybildats eller efter sista tomtkartans upprättande
undergått förändring, hvarför kommitterade funnit dispens böra för
sådana städer kunna meddelas af Konungen.

349

Förslag till lag om ändrad lydelse af 4, 5, 10 och 12 §§ i lagen
den 26 maj 1899 angående förändring af tomts område.

Nuvarande lagstiftning angående förändring af tomts område förutsätter
såsom regel att lagfart, som erfordras för sammanläggning af särskilda
områden till en tomt, kan beviljas utan hänsyn till det skick, hvari
sammanläggningsfrågan befinner sig. För det fall, att ägare af tomt i stad
till annan öfverlåtit visst till gränserna bestämdt område däraf, gäller visserligen
att området skall afstyckas innan lagfart å öfverlåtelsen må beviljas;
och fordras, om sålunda afstyckadt område skall med annat sammanläggas
till tomt, före lagfarten rä ttens godkännande af afstycka ngen.
Men eljest synes afstyckningen vara genomförd med tomtindelningens fastställande.

Det har synts kommitterade som skulle afsevärda fördelar stå att
vinna därigenom, att för alla fall, då områden af skilda fastigheter skola
bilda tomt samt för sammanläggningens rättsliga genomförande lagfart å
ett eller flera af ifrågavarande områden erfordras, pröfningen af lagfartsärendet
göres beroende af sammanläggningsfrågan. Enligt vanlig uppfattning
varder ett område, som upplåtits från en fastighet, äfven om särskild
åtgärd för områdets afskiljande ej föregått, genom lagfart å upplåtelsen
förvandladt till en särskild fastighet. Förenas sådan fastighet i laga
ordning med annat område till en tomt i enlighet med fastställd tomtindelning,
öfvergår den till en integrerande del af denna fastighet och
upphör • sålunda att vara en själfständig fastighet. Men om hinder för
sammanläggningen möter, torde detta i regel leda till återgång af upplåtelsen
samt mången gång äfven till förändring eller upphäfvande af tomtindelningen.
För sådant fåll är det gifvetvis angeläget, att de oftast mycket
obetydliga områden, som skolat tillhopa bilda tomt, kunna få behandlas
såsom om förändring i fastighetsindelningen icke varit ifrågasatt, helst någon
laga form för deras återförening med resp. stamfastigheter icke finnes.

Kommitterade hafva därför i annat lagförslag 1 upptagit en bestämmclse,
enligt hvilken område, som till följd af fastställd tomtindelning

1 Se förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till
stadsplan m. m., 4 §.

350

eller förändring i förut bestående tomtindelning skall ensamt eller i förening
med annan mark bilda tomt, väl genom fastställelsen skall anses afstyckadt
från fastighet eller område, hvari det förut må hafva ingått, men -afstyckningen, där rättens medgifvande till tomtindelningens genomförande
skall sökas, ej är att anse såsom verkställd innan sådant medgifvande
lämnats. Då kommitterade vidare för vinnande af reda beträffande fastighetsförhållandena
funnit sig böra föreslå den af nyssnämnda bestämmelse
visserligen oberoende ändring i lagfartsförordningen, att den nuvarande
föreskriften att lagfart å öfverlåtelse af visst till gränserna bestämdt område
af tomt i stad icke må beviljas innan området afstyckats, skall utsträckas
att gälla i afseende å sådan öfverlåtelse från jämväl annan fastighet
än tomt, hafva kommitterade ej kunnat undgå att föreslå vissa med
förenämnda förslag sammanhängande jämkningar i lagen angående förändring
af tomts område. Dessa jämkningar återfinnas i 4 och 5 §§ och
gå därpå ut, att, om ägare af område, som skall med tomt eller tomtdel
sammanläggas till en tomt, icke erhållit lagfart å området, förändringen
likväl må kunna inedgifvas, därest han om lagfart å området gjort ansökan,
som förklarats hyllande i afbidan på tomtändringsfrågans afgörande.
Då ansökningarna om lagfart och om medgifvande till tomtändring i
regel torde kunna göras i ett sammanhang, behöfver den föreslagna jämkningen
ej föranleda någon ökning i kostnaderna för lagfarten. — För en
af detta förslag betingad ändring i 11 kap. 2 § jordabalken redogöres i
annat sammanhang.

Det föreslagna tillägget till 10 § angående underrättelse till registerföraren
om bifall till ansökning rörande tomtändring torde ej tarfva
särskild motivering.

På sätt i motiven till den föreslagna lagen om ändring af vissa
bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång
till fast egendom vidare förmäles, anhöll Riksdagen med anledning af
väckt motion, uti underdånig skrifvelse den 28 mars 1903, att Kungl.
Maj4 ville låta undersöka och utreda, bland annat, om och i hvad mån
hvad i lagen den 26 maj 1899 angående förändring af tomts område vore
stadgadt beträffande stad borde erhålla ovillkorlig giltighet med afseende
å köping eller annan därmed jämförlig ort, för hvilken stadsplan och tomtindelning
såsom i stad blifvit fastställda. Sedan öfver Riksdagens skrifvelse
yttranden inkommit från samtliga Konungens befallningshafvande,
öfverlämnades handlingarna till lagberedningen för att komma under öfvervägande
i sammanhang med fullgörandet af dess uppdrag rörande bearbetning
af jordabalken med därtill hörande författningar.

Vid det åt'' lagberedningen den 31 december 1907 a Hämnade förslag
till lag om inskrifning af rätt till fast egendom finnes äfven fogadt ett
förslag till lag om ändring af vissa bestämmelser i lagen angående förändring
af tomts område. 1 det afseende, som Riksdagens förenämnda
skrifvelse berör, innehöll förslaget, att 12 § af ifrågavarande lag skalle
erhålla den förändrade lydelse, att hvad i samma lag vore stadgadt för
stad ock skulle gälla för köping eller annan ort, hvarest tomtindelning
såsom i stad funnes. För den utsträckta tillämpningen af lagen skulle
sålunda ej vidare fordras förordnande af Konungen i hvarje särskildt fall.
I öfrigt åsyftade lagberedningens förslag, att ärenden angående förändring
af tomts område skulle behandlas i samma ordning, som i förslaget till
lag om inskrifning af rätt till fast egendom stadgades för inskrifnings O

O O o ö

ärenden. De föreslagna ändringarna i lagen angående förändring af tomts

Ö r5 o Fi o

område voro afsedda att träda i kraft samtidigt med lagen om inskrif O

ning af rätt till fast egendom.

o o

Den af lagberedningen föreslagna ändring af 12 § i lagen angående
förändring af tomts område anse äfven kommitterade önskvärd. Den lärer
emellertid kunna genomföras oberoende af de utaf lagberedningen i öfrigt
föreslagna ändringar i samma lag, med hvilka till följd af deras samband
med de tillika föreslagna ändringarna rörande inskrifningsväsendet öfverhufvud
väl måste anstå till dess för fastighetsböckerna skapats ett nytt
underlag. Kommitterade, som utarbetat förslag till bestämmelser rörande
fastighetsregister, hvarigenom ett dylikt underlag för fastighetsbokföringen
skulle beredas för såväl städer som de orter, till hvilka det ifrågasatts att
tillämpningen af berörda lag skulle utsträckas, hålla före, att denna utsträckta
tillämpning bör inträda samtidigt med ikraftträdandet af omförmälda
bestämmelser och framlägga nu i sådant syfte ett med lagberedningens
öfverensstämmande förslag till ändrad lydelse af ifrågavarande §.

Redan med nuvarande lagstiftning lärer den möjlighet icke vara utesluten
att af områden, som sammanläggas till tomt, det ena har att svara
för utskyld, besvär, afgäld, tomtören, frälseränta eller lån, som af allmänna
medel lämnats för beredande af odlingsföretag, men att återstoden af tomten
är fri från sådant ansvar eller att en tomtdel svarar för ett dylikt onus, en
annan för ett annat. Risken att skilda delar af eu tomt, som ju bör anses
såsom en enhet, kunna komma att häfta för olika onera torde i någon
mån ökas genom utsträckt tillämpning af tomtändringslagen beträffande
orter å landet. Då nu kommitterade i skilda lagförslag, som afse delning
af jord, upptagit bestämmelser i syfte att reglera ansvaret för onera af
ofvannämnda beskaffenhet, kunde ifrågasättas, huruvida icke hänsyn till
dylika bördor borde tagas jämväl vid förening af skilda områden till en

352

enhet. Komrnitterade hafva emellertid trott att detta icke är oundgängligen
nödigt. Utom det att de bestämmelser, som för ändamålet skulle
erfordras, säkerligen skulle blifva mycket invecklade samt ytterligare öka
svårigheterna vid en i och för sig önskvärd sammanläggning, torde nämligen
med hänsyn till den goda förmånsrätt, hvarmed fordringar på grund
af ansvarighet för dylika onera utgå, det kunna antagas, att kollision
mellan flera sådana skall varda ytterligt sällsynt och att redan vidtagande
af exekutiv åtgärd för prestationernas utbekommande endast undantagsvis
skall behöfva ifrågakomma i afseende å tomt eller del däraf.

Såsom redan nämnts, afse komrnitterade att den föreslagna lagen
skall träda i kraft samtidigt med de föreslagna författningarna rörande
fastighetsregister för städer och stadsliknande orter. Vid 1899 års lag
angående förändring af tomts område var fogad en promulgationsbestämmelse,
enligt hvilken lagen ej skulle gälla i fråga om jämkning i tomtindelning,
hvarom ansökning gjorts innan lagen trädde i kraft. I den promulgationsbestämmelse,
som fogats till föreliggande lagförslag, har hänsyn
tagits jämväl därtill, att enligt 1907 års lag angående stadsplan och tointindelning
vederbörande byggnadsnämnd i vissa fall kan af eget initiativ
upptaga fråga om ändring i befintlig tomtindelning. Härvid hafva kommitterade
emellertid ej ansett sig kunna stanna. De föreslagna ändringarna i 1899
års lag underlätta erhållandet af rättens medgifvande till tomtändring; någon
anledning att ej låta dem gälla beträffande tidigare ifrågasatt jämkning i
tomtindelning, torde, så vidt sagda lag skolat äga tillämpning å jämkningen,
fördenskull ej finnas. Hvad angår jämkning i tomtindelning i
köping eller å annan ort på landet, hvarest finnes tomtindelning såsom i
stad, skulle en sådan utsträckning af lagens tillämpning, att den kom me
att gälla alla före lagens ikraftträdande ifrågasatta jämkningar, vara synnerligen
önskvärd såsom egnad att medföra en likställighet mellan dylika
orter och städerna ifråga om fastighetsbokföring. Medan enligt den uppfattning,
som gällt före ikraftträdandet af 1899 års lag, en tomtändring
i stad kunde omedelbart iakttagas i fastighetsboken, kan, så länge lagfartsoch
inteckningsböcker för ifrågavarande orter på landsbygden — likasom
för landsbygden i öfrigt — äro grundade å den kamerala indelningen
och hvarje för sig lagfaret område följaktligen behandlas såsom en
särskild fastighet, en förändring, hvarigenom å dylik ort tomt bildas af
skilda områden, icke tillämpas vid fastighetsbokföringen utan formlig sammanläggning.
Att, där tomt å ort af omförmälda beskaffenhet undergått
jämkning, göra dylik sammanläggning obligatorisk jämväl för det fall, att
fråga om jämkningen väckts innan den föreslagna nya lagen trädt i kraft,
är emellertid betänkligt ur den synpunkt, att enligt 7 § stadsplanelagen

353

hinder skulle möta att bebygga tomten innan rätten lämnat medgifvande
till sammanläggningen. Kommitterade hafva därför måst inskränka sig till
att i dylika fall låta det ankomma på vederbörande rättsägare att afgöra,
huruvida han vill genom att söka godkännande af gjord tomtändring bereda
sig möjlighet att få områden, som i lagfarts- och inteckningshänseende behandlats
såsom skilda fastigheter, jämväl i dessa afseenden sammanförda
till en enhet.

45—090308 Fa stighetsr eg ist erlcommitténs bet.

354

Förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning
å område, hvarest tomtindelning förut ej finnes.

Lagen den 26 maj 1899 angående förändring af tomts område berör
ej det fall, då särskilda i tomtindelning icke ingående områden skola till
en tomt sammanläggas. Vid granskning af förslaget till nämnda lag erinrades
inom högsta domstolen, att då dylika områden kunde, hvart och ett
för sig, vara behäftade med gravationer, äfven i detta fall sådant missförhållande
kunde uppkomma, som lagförslaget hade till syfte att förebygga.
Anmärkningen föranledde dock icke någon ändring, till stöd hvarför af
departementschefen anfördes, att sådan sammanläggning, hvarom nyss sagts,
i allmänhet endast förekomme i samband med stadsplans utsträckning öfver
område, som förut icke däri ingått, att lagens bestämmelser åtminstone
icke utan väsentlig omarbetning kunde göras tillämpliga i dylika fall, samt
att något behof dittills icke yppats att vid utsträckning af stadsplan äga
tillgång till ett förfarande, som svarade mot det för förändring af tomts
område föreslagna.

De olägenheter, hvilka följa däraf, att, då ny tomt bildas af skilda
områden, som ej förut ingått i tomtindelning, inteckningsförhållandena ej
samtidigt ordnas, synas emellertid vara af den art, att de ej böra lämnas
obeaktade .vid ett lagstiftningsarbete, som afser att reglera fastighetsindel o

Ö 7 o C?

ningen i stad i hela dess omfattning, och hafva kommitterade därför ansett
sig böra föreslå, att rättens medgifvande skall sökas, där i stad tomt
skall bildas af områden, som ej förut ingått i tomtindelning.

Föreskrifterna härom hafva ansetts lämpligast böra intagas i särskild
lag, innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning å område,
hvarest tomtindelning förut ej finnes.

Förslaget öfverensstämmer till sina grunder med 1899 års lag efter
de ändringar i denna, som kommitterade föreslagit. Den enda nämnvärda
skiljaktigheten betingas däraf, att förslaget, som icke afser fall, då tomt
eller de! däraf sammanlägges med annat område, ej kunnat inlåta sig på
frågan, hvilket af de till sammanläggning afsedda områden må kunna vara
besväradt af gravationer, utan öfverlämnar afgörandet däraf i förekommande

fall åt vederbörande sökande. Vid granskning af förslaget till 1899 års
lag framhöll högsta domstolen, att för vinnande af det med sagda lagförslag
afsedda ändamål syntes sakna betydelse, hvilketdera af de områden,
som skulle sammanslås, blefve frigjordt från gravationer, och att valfrihet
därutinnan således syntes kunna utan svårighet medgifvas sökanden. Departementschefen
genmälte härå, bland annat, att en sådan valfrihet skulle
medföra att, därest till tomt, som vore gravationsfri, lädes något i tomtindelning
ej ingående område, hvilket utgjorde del af annan med inteckningar
besvärad fastighet, dessa inteckningar efter sammanläggningen
skulle komma att häfta vid sagda fastighet jämte den nybildade tomten
enligt reglerna i 32 — 37 §§ af förordningen om inteckning. Enahanda
skulle följden blifva, därest till tomt, som ej vore besvärad af inteckning,
lades del af annan tomt, som vore intecknad. Därigenom skulle väl inteckningshafvaren
få det område, å hvilket hans inteckning hvilade, utvidgadt,
men då ansvarigheten på samma gång blefve i första hand fördelad
på två särskilda fastigheter, skulle åtgärden möjligen kunna vålla honom
olägenhet, helst han i de flesta fall skulle vara okunnig om förändringen
och det således lätt skulle kunna inträffa, att han vid exekutiv försäljning
af den nybildade tomten underläte att bevaka sin rätt.

Den olägenhet, som sålunda anmärktes af departementschefen, har
nu föreliggande förslag icke kunnat öfvervinna, utan lärer enligt förslaget
gemensam inteckning någon gång kunna uppkomma på det sätt, att en
del af en intecknad fastighet afstyckas därifrån genom tomtindelning samt
förenas med annat område till en tomt. Att såsom villkor för sammanläggning
föreskrifva, att område, som för tomtbildning afstyckas från
annan fastighet, skall vara gravationsfritt, hafva kommitterade ej ansett
lämpligt, då dels bestämmelserna om tomtbildning därigenom skulle blifva
ytterligt invecklade dels ock en sådan regel skulle kunna kringgås
genom att området ej afstyckades genom tomtindelning utan före dess
fastställande afskildes i den ordning, som föreslagits för afstyckning af
område, hvilket ej ingår i tomtindelning. Den ifrågavarande olägenheten,
som i viss mån är förbunden redan med delning af intecknad fastighet,
torde för öfrigt ej böra tillmätas någon afgörande betydelse, då det väl,
med hänsyn till den numera, allmänna kunskapen om hithörande förhållanden,
får antagas, att ingen inlåter sig på sammanförande af särskilda områden
till tomt utan att tillse att tilläfventyrs befintliga äldre inteckningar
i någon af tomtdelarna dödas i vanlig ordning.

Har ansökning om tomtindelning gjorts eller fråga därom eljest
företagits innan den föreslagna nya lagen trädt i kraft, skall denna enligt
en vid förslaget fogad öfvergångsbestämmelse icke tillämpas. Hvad angår

356

sådan tomtindelning i stad är den i alla afseenden att anse såsom genomförd,
så snart indelningen fastställts, och hvarje därigenom bildad tomt
kan omedelbart upptagas såsom en enhet i fastighetsboken, äfven om i
tomten ingå områden som förut hört till skilda fastigheter. Annorlunda
ställer sig förhållandet på landet. Dylika områden måste där, så länge
lagfarts- och inteckningsböcker hänföra sig till den kamerala indelningen,
själfva behandlas såsom skilda fastigheter och kunna därför ej i dessa
böcker utan vidare sammanföras till en enhet. För att möjliggöra att de
sammanläggas till en tomt jämväl i lagfarts- och inteckningshänseende har
därför medgifvande bort lämnas ägare af tomt å stadsliknande ort på landet
att — om i tomten ingå särskilda områden af beskaffenhet, som i lagen
afses — få dessa sammanlagda i enlighet med de föreslagna bestämmelserna,
ändå att fråga om tomtindelningen väckts innan lagen trädde i kraft.

357

Förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

Andringarna i detta lagrum betingas af förslagen om ändring i
lagen den 26 maj 1899 angående förändring af tomts område och till lag,
innefattande vissa bestämmelser angående tomtbildning å område, hvarest
tomtindelning förut ej finnes. För sammanläggning af område, som ej
ingår i tomtindelning, med annat område till en tomt är enligt dessa förslag
lagfart ej oundgänglig. Det i sammanhang med förstnämnda lag
gjorda tillägg till 11 kap. 2 § jordabalken, enligt hvilket förmånsrätt för
ogulden köpeskilling ej gäller i till gränserna bestämd tomtdel, som i enlighet
med sagda lag sålts att med annat område sammanläggas till tomt,
har därför bort utsträckas att gälla äfven då för sådan sammanläggning
säljes visst till gränserna bestämdt område af annan fastighet än tomt.

Enligt kommitterades förslag skola tomtändringslagen och lagen angående
tomtbildning erhålla ovillkorlig giltighet med afseende å orter på
landet, hvarest finnes tomtindelning såsom i stad. Nämnda förhållande
har föranledt en redaktionsförändring uti förevarande §.

358

Förslag till lag om ändrad lydelse af 7 § i lagen den 31 augusti
1907 angående stadsplan och tomtindelning.

Enligt ofvannämnda § är nybyggnad ej tillåten å område, som enligt
gällande tomtindelning utgör en tomt, men hvaraf särskilda delar äro i
olika ägares hand. Har tomt bildats genom åtgärd, hvartill enligt lagen
angående förändring af tomts område rättens medgifvande skall sökas,
fordras för rätt till nybyggnad ytterligare att sådant medgifvande lämnats.
Hvad i sistnämnda hänseende stadgats har uppenbarligen bort utsträckas
att gälla äfven för det fall, då rättens medgifvande till tomtbildning fordras
enligt den af kommitterade föreslagna lagen, innefattande vissa bestämmelser
angående tomtbildning å område, hvarest tomtindelning förut
ej finnes, öfverensstämmelsen har vunnits genom uteslutning af hänvisningen
i förevarande lagrum till tomtändringslagen.

35!)

Förslag till kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 2 och 3 i kungörelsen
den 31 augusti 1907 angående bestämmelser i fråga om
behandling af förslag till stadsplan och tomtindelning.

Tillagget till § 2 afser närmast att vederbörande registerförare må
erhålla kännedom om beslut rörande fastställelse å ny tomtindelning eller
å ändring i förut bestående tomtindelning samt om beslut rörande tomteller
registerbeteckning, som af den nya eller ändrade tomtindelningen
föranledts. Det har emellertid synts lämpligt att sagda beslut i samma
ordning delgifvas äfven byggnadsnämnden.

Då för Stockholm öfverståthållareämbetet samt för städer, där magistrat
ej finnes, äfvensom för köpingar och andra orter, för hvilka kungörelsen
gäller, Konungens befallningshafvande i länet har fått sig anförtrodd
den befattning med fastställande af tomt- och registerbeteckningar,
som för städer i allmänhet ankommer på magistrat, har i afseende å delgifningen
motsvarande anordning synts böra stadgas.

Anmärkas må att på grund af 3 § i förevarande kungörelse de
föreslagna bestämmelserna icke erhålla tillämpning beträffande områden,
som afses i 37 och 38 §§ af lagen angående stadsplan och tomtindelning.
I § 19 af förslaget till förordning med närmare föreskrifter angående särskilt
jordregister med tomtbok eller särskild tomtbok för vissa områden
å landsbygden har emellertid upptagits ett stadgande i syfte att registerföraren
äfven beträffande sådana områden må erhålla motsvarande uppgifter.

360

Förslag till lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen
den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom.

Till de omständigheter, som allra mest bidragit till den allmänt
öfverklagade oredan i våra jordförhållanden, hör helt säkert den stora utsträckning,
i hvilken lagfart medgifvits å områden, som ej i laga ordning
afskilts från de fastigheter, hvari de ingått. Ett stort framsteg härutinnan
skedde då i sammanhang med 1896 års lag om hemmansklyfning, ägostyckning
och jordafsöndring till 6 § lagfartsförordningen fogades bestämmelser,
. enligt hvilka i vissa fall fastställelse af ägostyckning resp. afsöndring
gjordes till villkor för lagfart. Dessa bestämmelser hafva emellertid,
såsom i den inledande framställningen omnämnts,1 fått jämförelsevis ringa
tillämpning i städerna. För lagfart å ett från fastighet i stad upplåtet
område, som icke ingår i tomtindelning, erfordras i regel icke, att området
afskilts genom landtmäteriförrättning eller att fastställelse å afsöndring
(afstyckning) af området blifvit meddelad. Och där för lagfart
fordras, att det afskilda området uppmätts och kartlagts, äro reglerna för
den härför nödiga förrättning mestadels att söka allenast i lokala byggnadsordningar
eller sedvänjor. Beträffande i tomtindelning ingående område i
stad har sedermera, nämligen i sammanhang med lagen den 26 maj 1899 angående
förändring af tomts område, till 9 § lagfartsförordningen gjorts ett tilllägg,
enligt hvilket lagfart å öfverlåtelse af visst till gränserna bestämdt område
af tomt i stad ej må beviljas förrän området blifvit från tomten afstyekadt.
Sistnämnda bestämmelse, genom hvilken upplåtelse af tomtdel kan sägas
hafva i lagfartshänseende likställts med afsöndring af jord på landet,
skall, där Konungen sådant förordnar, gälla jämväl i afseende å tomt i
köping eller å annan därmed jämförlig ort, hvarest tomtindelning såsom i
stad finnes.

Att sålunda — med undantag för det i tomter indelade området —
lagstiftningen för lagfart å upplåtelse af visst till gränserna bestämdt om -

1 Jfr s. 98 ff.

361

råde icke beträffande städerna uppställer samma fordran på betryggande
individualisering af det upplåtna området, som gäller i fråga om sådan
upplåtelse på landsbygden, är anmärkningsvärd!; med hänsyn till det högre
värde städernas jordar i regel äga kunde ett motsatt förhållande snarare
varit att vänta. Skiljaktigheten torde emellertid kunna om ej försvaras,
så åtminstone förklaras af den omständigheten att jordförhållandena varit
i städerna i stort sedt långt mera oordnade än på landet, där den gamla
kamerala indelningen alltjämt skänkt en viss stadga, hvartill något motstycke
i allmänhet ej funnits beträffande städerna. Då nu genom upprättande af
fastighetsregister samt införande af nya bestämmelser om jordstyckning
möjlighet finnes att åstadkomma en tillfredsställande ordning i städernas jordförhållanden,
lärer tiden vara inne att, hvad angår lagfart å upplåtelse från
fastighet af visst till gränserna bestämdt område, åvägabringa likställighet
mellan stad och land. Syftet har synts lämpligen kunna vinnas genom sådan
ändring af 9 § lagfartsförordningen, att den för närvarande — på grund
af 1899 års lag -— beträffande tomt gällande regel, att lagfart å öfverlåtelse
af visst till gränserna bestämdt område däraf ej må beviljas förrän
området blifvit afstyckadt, utsträckes att omfatta äfven öfverlåtelse af visst
till gränserna bestämdt område af annan fastighet. Med afstyckning förstås
här såväl afstyckning genom tomtindelning som ock afstyckning i enlighet
med den af kommitterade föreslagna lag om afstyckning af sådant
område i stad, som ej ingår i tomtindelning, samt afstyckning genom
ägostyckningsförfarande. Gifvetvis afses ej någon ändring i hvad i lag
stadgas om rättens tillstånd i visst fall till afstyckning af mark från tomt.

I motiven till förslaget till lag angående ändrad lydelse af vissa §§
i 1896 års lag om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring1 har
redogjorts för ett vid 1903 års riksdag i enskild motion väckt förslag
rörande utredning, om och i hvad mån till stadsplan utlagda områden i
köpingar och municipalsamhällen borde undantagas från tillämpning af de
i 1896 års lag meddelade bestämmelser om jordafsöndring. Samma motion
afsåg äfven att för köpingar och municipalsamhällen få till stånd en
mer utsträckt tillämpning af de för stad gällande bestämmelser om lagfart
och om förändring af tomts område. Motionären anförde i detta syfte
hufvudsakligen följande. Med afseende å städerna hade man genom lagfarts-
och inteckningsväsendets anordnande i anslutning till de administrativa
stadgandena om tomtindelning sörjt för kontroll därå, att den åt domstolarna
öfverlämnade inskrifningen af förändringar i äganderättsförhållandena
samt af inteckningar komme i öfverensstämmelse med den af de

1 Se s. 318 ff.

46—090308 Fastighetsregisterkommitténs bet.

362

administrativa myndigheterna verkställda och öfvervakade tomtindelningen.
Likaså hade genom ofvan omförmälda lag den 26 maj 1899 stadganden
meddelats i syfte att afhjälpa de olägenheter, som förut i fråga om inteckningsförhållanden
voro förenade med styckning och sammanslagning af
tomter. Däremot hade, ehuru i fråga om tomtindelning och bebyggande
municipalsamhällen och köpingar i allmänhet likställts med städerna, de i
afseende å stad gällande stadganden om lagfart och inteckning icke i
samma mån vunnit tillämpning på fastigheter i nämnda samhällen. Visserligen
vore såväl i 9 § lagfartsförordningen som i lagen den 26 maj 1899
föreskrifvet, att hvad där vore stadgadt om stad skulle i de fall, där Konungen
sådant förordnade, gälla om samhällen, som nyss nämnts;
men denna utväg, hvars anlitande syntes vara beroende på framställning
af vederbörande samhällen själfva eller af ortsmyndigheterna, hade icke
vunnit någon egentlig användning. Af denna brist på öfverensstämmelse,
beträffande ifrågavarande samhällen, emellan föreskrifterna i byggnadsstadgan
för rikets städer samt bestämmelserna i afseende å lagfart och inteckning
hade afsevärda olägenheter framträdt, desto påtagligare och kännbarare
ju längre tid som förflutit från det samhället bildades. Så vidt icke
något särskildt Kungl. Maj :ts förordnande ägt rum, behöfde icke vid lagfart
å tomter inom dylika samhällen någon som helst kontroll lagligen
öfvas å riktigheten af de i köpehandlingarna förekommande arealuppgifternas
öfverensstämmelse med stadsplanekartan eller de i verkligheten rådande
förhållandena. Någon anteckning om arealen behöfde icke ens göras i lagfai’tsprotokollet
och skedde i många fall icke heller. Villervallan ökades,
där öfver samhället funnes å olika tider upprättade, sinsemellan ej öfverensstämmande
kartor. Vid sammanslagning af tomter eller afstyckning från
tomt af någon till den hörande del gällde icke de i lagen angående förändring
af tomts område gifna säkerhetsföreskrifter, hvaraf följde, att föreskriften
i 17 § 4 mom. i byggnadsstadgan för rikets städer, som äfven
skulle gälla för dessa samhällen, sväfvade i luften och vore alldeles kraftlös.
Då inom de flesta samhällen af detta slag oredan och de däraf förorsakade
svårigheterna fortfarande bestode och år efter år ökades, syntes
det vara af nöden att åtgärder vidtoges för att härutinnan åstadkomma
bättre förhållanden, och detta syntes lämpligast kunna ske därigenom att
hvad i 9 § lagfartsförordningen samt i lagen angående förändring af tomts
område vore stadgadt beträffande stad förklarades skola gälla för ifrågavarande
samhällen, så snart stadsplan och tomtindelning för dem blifvit i
behörig ordning fastställda. Genom de vid sist anförda lagstadgandena
meddelade bestämmelserna om rätt för Konungen att härom förordna saknades
visserligen icke heller nu all utväg att på antydda sätt ordna förhål -

landena. Men dels kunde antagas, att, enligt hvad den hittills vunna
erfarenheten gåfve vid handen, det komme att draga lång tid innan ett
sådant ordnande på denna väg kunde komma till stånd, dels borde det
leda till önskvärd reda och likformighet, om dessa rättsförhållanden kunde
samtidigt ordnas genom en alla nu befintliga samhällen af ifrågavarande
slag omfattande lagstiftningsåtgärd, hvilken kunde vinna tillämpning äfven
på samhällen, för hvilka byggnadsstadgan framdeles kunde förklaras gällande.

Motionären hemställde fördenskull, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta undersöka och utreda, om
och i hvad mån hvad i 9 § lagfartsförordningen samt i lagen angående
förändring af tomts område vore stadgadt beträffande stad borde utsträckas
att gälla med afseende å s. k. municipalsamhällen och köpingar, för hvilka
stadsplan och tomtindelning blifvit fastställda.

I anledning af denna motion yttrade lagutskottet bland annat:

»Otvifvelaktigt äro afsevärda olägenheter förbundna därmed att sådana
platser med större sammanträngd befolkning, hvilka utan att tillhöra stad
äro i fråga om tomtindelning och bebyggande med stad likställda, beträffande
lagfarts-, intecknings- och jordstyckningsförhållanden lyda under
samma bestämmelser som de för landsbygden i allmänhet gällande. Hvad
motionären härom anfört synes utskottet äga full giltighet. Redan vid
tiden för lagfartslagens utarbetande insågs ock, att möjlighet borde beredas
att jämväl i andra tätt bebyggda orter än städer tillämpa det för åstadkommande
af ordning och reda i äganderättsförhållandena å dylika orter
viktiga stadgandet i 9 § af nämnda lag, att den, som söker lagfart å gård
eller tomt, är pliktig att visa, i hvilket kvarter och vid hvilka gator tomten
är belägen, samt tomtens ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor.
Det föreskrefs därför, att berörda stadgande skulle i de fall, då Konungen
sådant förordnade, gälla äfven köping eller annan därmed jämförlig ort,
hvarest tomtindelning såsom i stad funnes. Samma föreskrift är meddelad
med hänsyn till stadgandena i lagen angående förändring af tomts område
den 26 maj 1899. Såsom motionären äfven omförmält, har emellertid denna
möjlighet att få nämnda orter i vissa fall likställda med stad endast i mycket
ringa omfattning begagnats, och då erfarenheten alltmera visat lämpligheten
af att sådan likställighet kommer till stånd, synes lagstiftningen därför
böra gå ett steg längre än hittills och meddela eu ovillkorlig bestämmelse,
att ofvannämnda stadganden skola äga tillämpning å sådana orter, där stadsplan
och tomtindelning såsom i stad blifvit fastställda.»

Utskottet hemställde därför, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta undersöka och utreda, om och i
hvad mån hvad i 9 § 1 och 2 mom. 1 agfar ts fö ro r d n i n ge n samt i lagen an -

364

gående förändring af tomts område den 26 maj 1899 vore stadgadt beträffande
stad borde erhålla ovillkorlig giltighet med afseende å köping eller
annan därmed jämförlig ort, för hvilken stadsplan och tomtindelning såsom
i stad blifvit fastställda.

Denna utskottets hemställan bifölls af Riksdagen. Sedan öfver Riksdagens
skrifvelse infordrade yttranden afgifvits af samtliga Konungens befallningshafvande,
öfverlämnades frågan till lagberedningen för att komma
under öfvervägande i sammanhang med fullgörande af dess uppdrag rörande
omarbetningen af jordabalken. I anledning däraf anförde lagberedningen i
motiven till 2 kap. 11 § af beredningens den 31 december 1907 aflämnade
förslag till lag om inskrifning af rätt till fast egendom:

»Nyttan af lagändringar i det syfte, som ligger till grund för Riksdagens
berörda framställning, har synts beredningen vara påtaglig, och de
skäl, som anförts därför, äro enligt beredningens tanke val grundade. I
följd häraf har beredningen åt tredje stycket af förevarande § gifvit en
affattning, hvarigenom nämnda syfte tillgodosetts; och har därjämte beredningen
i 12 § i lagen om förändring af tomts område vidtagit enahanda
ändring. Mot genomförande af den sålunda föreslagna ordningen har hinder
icke synts möta af bestående förhållanden. Likväl må framhållas, att
enligt sakens natur den nya ordningen icke lärer kunna annorledes än i
män af skeende förändringar i den bestående tomtindelningen komma att
lända till efterlefnad. I regel tillkomma stadsplan och tomtindelning först
åtskillig tid efter det att det ifrågavarande samhällets område börjat bebyggas,
och det kommer då ofta att inträffa, att tomterna enligt den fastställda
tomtindelningen icke sammanfalla med de förutvarande byggnadstomterna
eller lägenheterna. Då emellertid för sådana fall det icke kan
ifrågasättas att vägra lagfart å fång, som afser en dylik förutvarande lägenhet,
lärer häraf följa, att den nya ordningen kommer att tillämpas allenast
i den mån den fastställda tomtindelningen genomföres och tillämpas. För
att det skall blifva möjligt för inskrifningsdomaren att följa de gamla
lägenheternas förändring till tomter enligt tomtindelningen torde till 17 §
i byggnadsstadgan för rikets städer böra göras ett tillägg, innefattande
skyldighet för vederbörande samhällsstyrelse att till inskrifningsdomaren
öfversända, för att förvaras i rättens arkiv, ett exemplar af den öfver
tomtindelningen upprättade kartan jämte beskrifning, hvilken jämväl skall
innefatta uppgift om de beteckningar, under hvilka före tomtindelningens
tillkomst lagfart beviljats å de däri ingående områdena eller dessa upptagits
i fastighetsregistret.

Då numera, jämlikt lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan
och tomtindelning, jämväl i fråga om sådant område å landet, som icke

365

ingår i köping eller municipalsamhälle, stadsplan och torntindelning kan
komma till stånd, har tredje stycket i nu förevarande § så affattats, att
det kommer att äga tillämpning äfven å område, som nu sagts.

Då tomt å landet i förslaget likställts med stadstomt äfven därutinnan,
att lagfart å visst till gränserna bestämdt område af tomten ej får
beviljas förrän området bli hvit från tomten afstyckadt, har detta skett
under förutsättning att den för lagfarten erforderliga afstyckningen icke
skall äga rum under någon af de former för jorddelning, som gälla för
jord å landet, utan att i stället därvid skall tillämpas det för delning af
tomt i stad bestämda förfarande.»

Kommitterade dela den utaf lagberedningen uttalade uppfattning att
hvad om lagfart å visst till gränserna bestämdt område är stadgadt förstad
bör erhålla ovillkorlig giltighet beträffande orter på landsbygden, i
hvilka tinnes tomtindelning såsom i stad, sålunda beträffande köpingar och
municipalsamhällen, för hvilka byggnadsstadgan för rikets städer är gällande,
samt områden, som afses i 37 och 38 §§ i lagen angående stadsplan
och tomtindelning. Detta syfte har vunnits genom en föreslagen
ändring i sista stycket af 9 § lagfartsförordningen, hvilken ändring, på
sätt nedan visas, äfven berör tillämpningen af nämnda § i öfrigt. Hvad
angår nu förevarande fråga är att märka, att afstyckning i den mening,
hvari detta ord användes i kommitterades förslag, eller sålunda afstyckning
genom tomtindelning eller afstyckning genom särskild förrättning af
mark, som ej ingår i tomtindelning, beträffande orter på landsbygden förekommer
endast i händelse fastighetsregister för orten föres efter samma
regler som för stad eller där eljest fråga är om mark, som ingår i tomtindelning.
Skall å annan ort på landsbygden med tomtindelning såsom i
stad visst till gränserna bestämdt område, som ej ingår i tomtindelning,
afskild as från fastighet, hvartill det hör, kommer detta enligt kommitterades
förslag att ske genom ägostyckning eller afsöndring, och kan afsöndringsinstitutet
jämväl komma till användning inom område, som ingår i
tomtindelning, tillkommen innan de af kommitterade föreslagna bestämmelser
i ämnet trädt i kraft, nämligen i händelse fastighetsregister för
området ej föres efter de för stad meddelade föreskrifter samt den mark,
hvilken skall afsöndras, sammanfaller med tomt, som enligt den indelning
skall bildas, eller, där i tomt ingå delar af skilda fastigheter, med sådan
tomtdel. 1

1 Jfr förslagen till lag om ändrad lydelse af vissa bestämmelser i lagen den 27 juni
1896 om hemmansklyfning m. m., till lag angående afstyckning af sådant område i stad,
som ej ingår i tomtindelning, samt till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af
förslag till stadsplan m. m.

366

Jämväl hvad angår skyldigheten för den, som söker lagfart å gård
eller tomt, att visa, i hvilket kvarter och vid hvilka gator tomten är belägen,
samt tomtens ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor anse
kommitterade samma regel böra gälla, ehvad fastigheten är belägen i städ
eller i köping eller å annan ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.
Men likformigheten vinnes enligt kommitterades förslag delvis på en annan
väg än som under det föregående lagstiftningsarbetet på detta område
varit ifrågasatt; enligt kommitterades mening bör det nämligen tillses,
huruvida icke förevarande skyldighet för lagfartssökande kan upphöra eller
inskränkas utan att fara därigenom uppstår för rättssäkerheten. Då inskrifningen
af rätt till fast egendom kommer att hänföra sig till ett fastighetsregister,
som i sin ordning är förbundet med kartor, samt efter den
revision af fastighetsbeteckningarna, som skall äga rum i samband med
fastighetsregistrets uppläggande, en förväxling mellan tomter på grund af
likhet mellan deras beteckningar torde vara otänkbar, vill det synas som
skulle nödiga upplysningar, i hvilket kvarter och vid hvilka gator en viss
tomt är belägen, kunna erhållas från kartan till fastighetsregistret. Kvartersnamnet
torde för öfrigt i regel komma att ingå i själfva tomtbeteckningen,
likasom äfven fastighetsregistret därom lämnar besked. Något
annorlunda ställer sig förhållandet, då det blir fråga om tomts ytinnehåll
och längden af dess särskilda sidor. I det förra hänseendet kommer väl
fastighetsregistret att lämna någon upplysning, men så vidt denna är grundad
på tomtindelningshandlingar eller på mätningar för upprättande af
karta till fastighetsregistret, hafva fastighetsregistrets uppgifter om areal
ansetts ej kunna tillmätas samma vitsord, som för närvarande tillerkännes
s. k. designationer. En fullt tillfredsställande beräkning af tomts areal
förutsätter noggrann bestämning af dess gränser; och då en sådan gränsbestämning
ej kan äga rum vid upprättande af karta till fastighetsregister
utan en oproportionerlig stegring af kostnaderna för registret, hafva kommitterade,
som i annat författningsförslag1 upptagit bestämmelser om formerna
för upprättande af laga tomtkarta, ansett nödigt föreskrifva att, sedan
den föreslagna författningen i nämnda ämne trädt i kraft, lagfart å
fång till tomt icke må beviljas med mindre efter nämnda tid laga tomtkarta
öfver tomten blifvit upprättad och vid rätten företedd. Denna bestämmelse
innebär icke, att laga tomtkarta skall företes vid hvarje ansökan
om lagfart; har sådan karta en gång företetts, behöfver samma eller
senare karta icke företes vid ny ansökan om lagfart, så länge tomten är

1 Se förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till
stadsplan m. m.

367

oförändrad. Beträffande tomt, som undergått förändring, måste däremot
ny laga tomtkarta företes på samma sätt som då fråga är om nybildad
tomt. Då fastighetsregistret kommer att upptaga äfven sådan förändring
af tomt, hvartill rättens tillstånd ej skall sökas, kan rätten utan svårighet
i hvarje särskildt fall afgöra, huruvida skyldighet att förete ny laga
tomtkarta vid ansökan om lagfart föreligger eller icke. På sätt nyssnämnda
författningsförslag utvisar, hafva emellertid kommitterade tänkt sig att
från skyldigheten att förete en efter den nya ordningens inträdande upprättad
laga tomtkarta dispens skulle kunna medgifvas för städer, som i senare
tid ordnat sitt mätningsväsen, och att sålunda i dylika städer en
efter viss tidpunkt tillkommen tomtkarta skulle få gälla vid ansökningar
om lagfart, så vida ej tomten undergått förändring efter kartans upprättande.
— Längden af en tomts särskilda sidor kan visserligen i allmänhet
någorlunda noggrant beräknas på eu karta och bestämmes vid upprättande
af laga tomtkarta med den grad af precision, som tekniken medgifver.
Kommitterade hafva likväl icke ansett uppgift därom behöflig vare sig i
fastighetsregistret, där sådan uppgift skulle taga afsevärdt utrymme, eller
vid ansökning: om lagfart. För en tomts individualiserande torde — utom
angifvande af dess beteckning — vara nog att dess läge kan utvisas med
tillhjälp af kartan. Hvad man i öfrigt kan behöfva veta om en tomt är
företrädesvis dess areal; till kontroll af den uppgift om areal, som meddelas
i registret, kan en uppgift om längden af tomtens särskilda sidor
desto mindre tjäna som därför ytterligare fordras vinkelmåtten, hvartill
ju för öfrigt kommer att det, särskildt i nyreglerade städer eller stadsdelar,
icke är något ovanligt att tomtgränser äro buktiga. För tomts bebyggande
äro uppgifter i detta hänseende gifvetvis oundgängligen nödiga,
men lika klart torde vara, att de för sådant ändamål böra hämtas icke i
andra hand ur ett fastighetsregister utan omedelbart från tomtkartor eller
mätningshandlingar. — Då enligt komtnitterades förslag till ändrad lydelse
af 9 § lagfartsförordningen orter å landet med tomtindelning såsom i stad
skola likställas med städerna jämväl beträffande ifrågavarande prestanda
vid ansökning om lagfart å gård eller tomt innebär detta alltså för dylika
orter att — intill dess fastighetsregister såsom för stad eller särskildt jordregister
med tomtbok eller särskild tomtbok för dem upplagts — den, som
söker lagfart å gård eller tomt å sådan ort, har att visa, i hvilket kvarter
och vid hvilka gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll och längden
af dess särskilda sidor, samt att sedermera lagfart å tomt icke må meddelas
utan att en gång vid rätten företetts en i enlighet med kommitterades förslag
till lag med vissa bestämmelser angående upprättande af förslag till
stadsplan in. in. tillkommen laga tomtkarta eller ock en före nämnda lags

368

ikraftträdande tillkommen tomtkarta, som på grund af Konungens medgifvande
i detta afseende äger samma giltighet som en laga tomtkarta.
Att hvad sålunda föreslagits beträffande tomt endast gäller tomt, som ingår
i verklig — fastställd eller af ålder bestående — tomtindelning säger
sig själft. Med afseende å öfriga vare sig bebyggda eller obebyggda lägenheter
å dylika orter har, äfven om de ligga inom område, därför stadsplan
fastställts, liknande skyldighet ej kunnat stadgas, utan komma
de alltså enligt kommitterades förslag att, intilldess tomtindelning med
afseende å dem genomförts, i lagfartshänseende behandlas såsom förut
med allenast den skiljaktighet, att lagfart å visst till gränserna bestämdt
område af sådan lägenhet icke må beviljas förrän området blifvit från
lägenheten afstyckadt (afsöndradt).

I lagberedningens här ofvan återgifna uttalande ifrågasättes att karta
öfver tomtindelning inom samhälle, hvarest finnes tomtindelning såsom i
stad, skall öfverlämnas till domhafvanden i orten tillika med beskrifning
till kartan, hvilken beskrifning jämväl skall innefatta uppgift om de beteckningar,
under hvilka före tomtindekiingens tillkomst lagfart beviljats
å de däri ingående områdena eller dessa upptagits i fastighetsregistret.
Kommitterade anse likaledes, att karta öfver samhälle eller annat område
med tomtindelning såsom i stad bör finnas att tillgå hos domhafvanden.
Bestämmelser härom äfvensom angående de anordningar, genom hvilka
domhafvanden skall få kännedom om motsvarigheten mellan nya registerbeteckningar
och äldre, i lagfartshandlingar använda beteckningar hafva
meddelats, hvad angår samhällen, för hvilka fastighetsregister skall föras på
samma sätt som för stad, i förslaget till förordning angående fastighetsregister
för stad samt för öfriga ifrågavarande orter i förslaget till förordning
med närmare föreskrifter angående särskildt jord register med tomtbok
eller särskild tomtbok för vissa områden å landsbygden.

Bestämmelsen i 11 § lagfartsförordningen om anmärkande i lagfartsbevis
af tomts läge och storlek sammanhänger nära med det stadgande i
9 § rörande företeende af bevis om tomts belägenhet m. m., hvars upphäfvande
i samband med fastighetsregistrets uppläggande kommitterade
ifrågasatt. Enligt kommitterades mening bör jämväl nämnda bestämmelse
i 11 § utgå. Då lagfarten hänför sig till den fastighetsindelning, som är
redovisad i fastighetsregistret och å den därtill hörande karta, samt tomtens
beteckning distinkt angifves i lagfartsbeviset, är en uppgift däri om
tomtens belägenhet helt säkert öfverflödig, och då uppgiften om areal bör
fullständigas med upplysning om tiden för mätningen m. m., torde det
vara lämpligare att sådan uppgift meddelas i det utdrag af fastighetsboken,
som expedieras i lagfartsärende.

369

Det föreslagna tillägget till 18 § lagfartsförordningen betingas af
5 § i kommitterades förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående
tomtbildning å område, hvarest tomtindelning förut ej tinnes.

Anmärkas må att efter den ändring i 9 § lagfartsförordningen, som
kommitterade föreslagit, bestämmelserna i 6 § i hvad de afse ägostyckning
och afsöndring ej vidare få någon tillämpning beträffande ort å
landet, hvarest finnes tomtindelning såsom i stad. Hvad 9 § innehåller
om afstyckning omfattar jämväl afsöndring eller ägostyckning, som kan
ifrågakomma å dylik ort.

Den genom lagen den 27 juni 1896 gjorda ändring i 6 § lagfartsförordningen,
enligt hvilken för vissa fall fastställelse å ägostyckning eller
å afsöndring blef villkor för lagfart, erhöll icke tillämpning i fråga om
afsöndring, som skett före lagens ikraftträdande. En proinulgationsbestämmelse
af liknande innehåll har ansetts böra upptagas i nu förevarande
lagförslag med afseende å de ändrade villkor för lagfart, som införts i 9 §,
andra och tredje styckena, i sagda förordning.

47—090308 Fastigheter egistei''kommittén3 bet.

370

Förslag till lag angående upphäfvande för visst fall af bestämmelser
i lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af

fång till sådan rätt.

Enligt 4 § i lagen om inskrifning af tomträtt in. m. är den, som
söker inskrifning af tomträtt, pliktig att visa tomtens läge enligt den för
området upprättade planen samt tomtens ytinnehåll och längden af dess
särskilda sidor; och stadgas i 12 § samma lag att i bevis om beviljad inskrifning
af tomträtt tomtens läge och storlek skola anmärkas. På sätt i
motiven till den föreslagna lagen om ändring af vissa bestämmelser i förordningen
den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom
anförts, hafva kommitterade funnit att de i sagda förordning nu förekommande
bestämmelser om skyldighet för den, som söker lagfart å gård eller
tomt, att visa, i hvilket kvarter och vid hvilka gator tomten är belägen
samt tomtens ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor, och om anmärkande
i lagfartsbevis af tomts läge och gränser, icke böra äga tilllämpning
beträffande tomt å ort, därför fastighetsregister såsom för stad,
särskildt jordregister med tomtbok eller särskild tomtbok upplagts, men
att i stället för lagfart å sådan tomt bör fordras, att en efter ikraftträdandet
af de föreslagna nya bestämmelserna om tomtmätning tillkommen
laga tomtkarta eller ock en tomtkarta, som på grund af särskildt Konungens
medgifvande kan anses likvärdig med dylik laga tomtkarta, blifvit
företedd vid rätten. Då gifvetvis samma bestämmelser i detta afseende
böra gälla i fråga om inskrifning af tomträtt som beträffande lagfart å
fång till fast egendom, har en mot ändringen i dessa delar af lagfartsförordningen
svarande ändring i, lagen om inskrifning af tomträtt m. m.
föreslagits af kommitterade.

Att det i 21 § af lagen med vissa bestämmelser angående upprättande
af förslag till stadsplan m. in. upptagna stadgande om företeende
af laga tomtkarta skall gälla beträffande icke blott den primära inskrifningen
af tomträtt utan ock den visserligen ej obligatoriska inskrifningen
af fång till dylik rätt har föreskrifvits med hänsyn därtill, att vid den
primära inskrifningen kan hafva åberopats en tomtkarta, som icke motsvarar
de anspråk, hvilka med stöd af nyssnämnda lag böra uppställas på
en sådan karta. Gifvetvis är det angeläget att den uppgift om tomts areal,
som skall finnas i tomträttsboken, grundas å en under betryggande former
upprättad karta.

371

Förslag till kungörelse angående ändring af vissa bestämmelser i
kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker
skola inrättas och föras samt till kungörelse angående
ändring af vissa bestämmelser i 3 § af kungörelsen den 29
november 1907 om tomträttsböckers inrättande och förande.

De ändringar, sorn föreslagits i ofvannämnda författningar, betingas
af de föreslagna ändrade bestämmelserna om vissa prestanda vid ansökan
om lagfart eller om inskrifning af tomträtt eller af fång till sådan rätt.
Om den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad eller å annan ort,
hvarest tomtindelning såsom i stad finnes, eller ock inskrifning af tomträtt,
ej skall vara skyldig att förete bevis om tomtens belägenhet och om
längden af dess särskilda sidor, lärer det icke vara nödigt att anteckning
därom finnes i fastighetsboken resp. tomträttsboken. Förändringen är afsedd
att inträda i den mån fastighetsregister hunnit uppläggas, men har
det icke synts däraf påkalladt att tidigare gjord anteckning rörande dylika
förhållanden uteslutes ur böckerna. Skyldigheten att för vissa fall förete
laga tomtkarta eller därmed likvärdig karta, då lagfart eller inskrifning
af3 tomträtt eller af fång till sådan rätt sökes, har föranledt bestämmelse
om en äfven ur andra synpunkter önskvärd anmärkning, när och af hvem
den företedda kartan blifvit upprättad. Härigenom icke blott vinnes kontroll
därå, att sagda skyldighet fullgöres, utan kan ock förekomma^ att
föreläggande meddelas att förete karta öfver tomt, fastän behörig sådan
företetts vid rätten i tidigare ärende, detta må hafva afsett lagfart eller
tomträttsinskrifning.

I sammanhang med de föreslagna ändringarna i lagfartsförordningen,
hvarigenom vissa för lagfart å fastighet i stad meddelade bestämmelser
fått ovillkorlig giltighet i afseende å lagfart å ort på landet med tomtindelning
såsom i stad, är visserligen en motsvarande ändring beträffande
fastighetsbokföringen önskvärd. Då emellertid en sådan ändring är afsedd
att genomföras vid den omläggning af inskrifningsväsendet, för hvilken
upprättandet af fastighetsregister utgör en förutsättning, hafva kommitterade
ansett sig icke böra framkomma med några efter nuvarande inskrifningslagstiftning
lämpade förslag i detta ämne.

372

Förslag till kungörelse rörande ändrad lydelse af 1, 17, 36, 38, 40,
42 och 48 §§ i instruktionen den 22 oktober 1909 för landtmäteristyrelsen
och rikets landtmätare.

1 §•

I det af komraitterade afgifna förslag till lag med vissa bestämmelser
angående fastighetsregister har införts stadgande, enligt hvilket öfver
samtliga fastigheter såväl å landsbygden som i stad skall enligt de grunder
Konungen bestämmer föras förteckning (fastighetsregister). Begreppet
fastighetsregister omfattar dels jordregister för rikets landsbygd enligt förordningen
den 13 juni 1908 dels särskildt jordregister med tomtbok eller särskild
tomtbok för vissa områden å landsbygden enligt kommitterades därom afgifna
förslag och dels fastighetsregister för rikets städer och vissa samhällen å landet
enligt kommitterades förslag till förordning angående fastighetsregister för
stad. Till följd häraf och då landtmäteristyrelsen skall öfva tillsyn öfver
arbetena med uppläggande och förande äfven af de fastighetsregister, som
skola inrättas enligt kommitterades nyssnämnda två förslag, har i den
del af 1 §, som handlar om styrelsens allmänna åligganden, ordet jordregister
ändrats till fastighetsregister.

Den landtmäteristyrelsen genom förevarande förslag tillagda befogenhet
att meddela bevis om behörighet på grund af fullgjorda prof
att vara mätningsman i stad ansluter sig till hvad därom stadgas i kommitterades
förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande
af förslag till stadsplan och tomtindelning, om afstyckning af mark genom
tomtindelning samt om tomtmätning.

båsom en direkt följd af skyldigheter, som enligt förslaget till förordning
angående fastighetsregister för stad lagts å landtmäteristyrelsen,
har till instruktionens föreskrifter fogats bemyndigande för styrelsen såväl
att i vissa fall pröfva, om nymätning skall äga rum, som ock att, då registerkarta
till ledning vid uppläggande af fastighetsregister för stad eller viss
ort å landet skall upprättas enligt siffermetoden eller mätning eljest skall
äga rum efter denna metod, granska och pröfva af landtmätaren uppgjord
plan för mätningsarbetet i dess helhet eller för anordnande af triangeloch
polygonnät samt att, där enligt siffermetoden upprättade mätningshandlingar
finnas att tillgå beträffande område, öfver hvilket registerkarta

skall upprättas efter denna metod, meddela beslut, huruvida och i hvad
män samma handlingar må läggas till grund för registerkartan.

Det är emellertid synnerligen angeläget, att landtmäteristyrelsen jämväl
äger befogenhet att leda, öfvervaka och kontrollera mätningar efter
siffermetoden, och detta ej allenast, då de utföras direkt för registerkartas
upprättande, utan äfven i allmänhet. Då eu mätning efter siffermetoden,
äfven där den sker för registerkartas upprättande, är afsedd att blifva ett
varaktigt och noggrant underlag för alla framtida planmätningar, höjdmätningar
och kartarbeten för samhällets behof, är det gifvetvis af den största
betydelse, att mätningsarbetet planeras så, att mätningsresultatet blifvcr för
alla framtida behof så användbart som möjligt och att det utföres med
största noggrannhet. Genom erforderlig ledning, tillsyn och kontroll
kunna också kostnader och tid väsentligen besparas. Af dessa skäl hafva
kommitterade föreslagit, att landtmäteristyrelsen skall i allmänhet, där
mätning efter siffermetoden äger rum, och detta vare sig mätningen utföres
af landtmätare eller, hvad städerna angår, af annan behörig mätningsman,
på förrättningsmannens framställning lämna honom nödigt biträde
vid uppgörande af plan öfver mätningsarbetet i dess helhet eller för
anordnande af triangel- och polygonnät, öfvervaka och granska mätningar
och beräkningar samt tillika äga att förordna tjänsteman vid verket, förste
landtmätare eller annan sakkunnig, som styrelsen har att tillgå, att verkställa
de undersökningar på ort och ställe, som i berörda afseenden erfordras.

Att styrelsen för utöfvande af denna omfattande och tidsödande tillsyn
och kontroll är i behof af förstärkning af sina nuvarande arbetskrafter
ligger i sakens natur. Kommitterade hafva emellertid ansett sig
ej hafva att inlåta sig på frågan angående omfattningen af denna förstärkning.

17 §.

Det föreslagna 6 mom. ansluter sig till vissa stadganden i förslagen
till förordning angående fastighetsregister för stad och till lag med vissa
bestämmelser angående upprättande af förslag till stadsplan och tomtindelning,
om afstyckning af mark genom tomtindelning samt om tomtmätning.
Dessa stadganden innebära nämligen undantag från den i andra
stycket af 2 mom. uttalade regel.

48 §.

Det föreslagna tillägget till denna § föranledes jämväl af vissa föreskrifter
i kommitterades under 17 § här ofvan omförmäla förslag.

374

Förslag till kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i
förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen och
till kungörelse rörande ändrad lydelse af §§ 1 och 3 i förordningen
den 18 september 1908 angående stämpelafgiften.

Beträffande frågan, om och med hvithet belopp lösen eller stämpelafgift
skall erläggas för utdrag af fastighetsregister, synes skillnad böra
göras mellan å ena sidan det fall, då fastighetsregister för landet (inklusive
köpingar och municipalsamhällen) eller för stad under landsrätt föres af
förste landtmätaren å tjänstens vägnar eller efter särskilt förordnande af
Konungen, samt å andra sidan sådant fall då för stad samt köping eller
municipalsamhälle, hvarest fastighetsregister skall upprättas enligt de
för stad meddelade bestämmelser, en utaf staden eller samhället aflönad
tjänsteman är registerförare.

I senare fallet synes vederbörande samhälle kunna påräkna bidrag
till kostnaderna för registerföringen genom att registerföraren berättigas
uppbära lösen för utdrag af registret. I sådant syfte har den föreslagna
ändringen af förordningen angående expeditionslösen tillkommit.

Enligt kungörelsen den 18 december 1908 angående ändrad lydelse
af § 15 i nyssnämnda förordning åligger det förste landtmätare att utan
lösen åt vederbörande utfärda utdrag af jordregistret. Samma skyldighet
bör naturligtvis åligga förste landtmätare i fråga om utdrag af fastighetsregister
för stad under landsrätt samt för köping eller municipalsamhälle,
vare sig, hvad angår köping eller municipalsamhälle, fastighetsregister skall
föras enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser eller såsom för
stad och det äfven om samhället härför enligt Konungens förordnande har
att utgöra särskild ersättning.

Redan enligt nu gällande bestämmelser torde utdrag af jordregistret
böra beläggas med stämpel. För att ovisshet härutinnan ej må råda
har särskild föreskrift ansetts böra meddelas. Skulle hvarken lösen eller
stämpel utgå för utdrag af fastighetsregister, som föres af förste landtmätaren,
komine denne säkerligen att i många fall onödigtvis besväras
med arbete för utfärdande af sådana utdrag. På det att särskilt för
ägare af mindre lägenheter erhållande af utdrag af fastighetsregistret ej

375

må försvåras, har stämpolbeloppet för sådant utdrag, meddeladt af förste
landtmätare, ej föreslagits till högre belopp än det lägsta, som i lösen
oeh stämpel sammanlagdt skall utgå till af stad eller samhälle aflönad
registerförare.

Då äfven för municipalsamhälle en af samhället aflönad tjänsteman
kan vara registerförare, har bestämmelse ansetts erforderlig om den afdelning,
till hvilken sådan tjänsteman enligt förevarande författningar kan
vara att hänföra.

Därest kommitterades förslag till förordning angående fastighetsregister
för stad kommer att i hufvudsak gillas, synes äfven en annan ändring
i förordningen angående expeditionslösen än den ofvan föreslagna
lämpligen kunna göras, hvarom dock kommitterade ansett sig ej äga befogenhet
att framställa något förslag. Denna ändring skulle afse grunden,
efter hvilken lösen utgår för gravationsbevis och äganderättsbevis öfver
viss stadsfastighet. Sedan fastighetsregister för stad blifvit upplagd t samt
reda i fastighetsindelningen sålunda vunnits äfven beträffande fastigheter
inom område, som ligger utanför det i tomter indelade, torde nämligen
lösen för sådana bevis rörande annan jord i stad än gård eller obebyggd
tomt böra i likhet med hvad som gäller angående tomter utgå efter antalet
fastigheter (stadsägor), som beviset omfattar, och icke såsom nu efter
jordens större eller mindre areal.

376

Tabell 1.

Arealen af städernas områden.1)

Stadens namn	1	2	3
I stadsplan ingående område	(ifrigt område	Summa
Hektar	År	Kvm	Hektar	År	Kvm’	Hektar	År	Kvm
Alingsås........	58	70	_	681	93		740	2)63
Arboga ........	40	14	43	1,995	47	33	2,035	61	76
Arvika.........	82	66	92	52	05	44	134	72	36
1 Askersund.......	24	49	85	943	05	87	967	55	3)72
Borgholm.......	76	90	*)87	—	—	—	76	90	87
Borås.........	395	09	—	931	66	—	1,326	6)75	—
Eksjö.........	23	—	—	2,171	75	20	2,194	75	20
1 Enköping.......	31	23	88	1,127	73	14	1,158	97	02
Eskilstuna.......	592	«)06		. 7,980	02	—	8,572	08	—
j Eslöf......... 1	156	_	—	352	—	—	508	—	—
Falkenberg.......	42	40	—	671	85	—	714	25	—
Falköping.......	c:a 85	—	—	c:a 894	04	88	979	04	88
Falsterbo........	14	19	TJ65		—	—	—	_	—
1 Falun.........	c:a 189	68	—	1,028	72	—	1,218	40	—
1 Filipstad........	46	40	—	2,135	60	—	8) 2,182		—
Grenna........	28	61	82	374	34	99	402	96	81
Gäfle.........	c:a 700	—	—	3,647	25	—	4,347	9)25	—
Göteborg........	• 1,086	82	—	4,349	18	—	5,436	—	—
; Halmstad.......	c:a 183	—	—	c:a 1,357	35	“)01	1,490	35	01
Haparanda.......	33	75	60	1,875	94	10)93	1,909	70	53 \|
Hedemora.......	46	96	—	1,391	94	—	1,438	“)90
Hjo..........	45	23	—	783	23		828	12)46	— !
Hudiksvall.......	165	81	04	1,929	33	04	2,095	14	13)08
Huskvarna.......	208	18	—	132	56	—	340	74	—
Hälsingborg......	c:a 200	—	—	c:a 600	—	—	c:a 800	—	—
Härnösand.......	210	30	—	3,822	70	—	4,033	—	—
Jönköping.......	242	61	—	1,331	8b	—	1,574	14)49	—
Kalmar........	334	60	—	479	60		814	20
Karlshamn 10)......	62	65	97	1,012	48	77	1,075	14	15)74
Karlskrona.......	241	90	—	496	34	—	738	10)24	—
Karlstad........	171	96	—	2,087	91	—	2,259	87	—

377

Arealen af städernas områden}) (Forts.)

	1	—	2	—	•	3
Stadens namn	I stadsplan ingående område	(ifrigt område	Summa
	Hektar	År	Kvm	Hektar	År	1 Kvm	nektar	År	Kvm
Kristianstad......	126	60		ce to	90		609	50	1 •
Kristinehamn......	88	58	12	1.877	88	49	1.966	46	j17)61
Kungsbacka 10).....	9	85	98	141	79	02	151	65	\| _
Kungälf........	32	22	50	602	57	90	634	\| 80	40
Köping........	76	68	80	566	25	80	642	94	l8)60
Laholm........	18	77	70	1.030	71	74	1,049	49	44
Landskrona......	153	40	70	941	01	06	1,094	41	1 76
Lidköping.......	c:a 260	—	—	c:a 1.031	—	'' -	,0)c:a 1.291	—	—
Lindesberg .......	31	06	20	1.112	94	09	1.144	_	29
Linköping.......	322	56	76	423	67	17	746	23	20)93
Luleå.........	183	74	—	2,291	25	—	2,474	21)99	—
Lund.........	'' 126	58	—	961	11	—	1,087	22)69	—
Lysekil........	c:a 57	—		c:a 93	—	1 -	c:a 150	—	—
Malmö.........		—	-	c:a 1,544	—	; -	“)c:a 1,903	—
Mariefred........	12	92	50	1.418	74	50	1,431	67	—
Mariestad.......	c:a 45	—	—	c:al.l64	76	10)45	c:a 1.209	76	45
Marstrand 10)......	18	60	17	713	97	43	732	57	60
Motala.........	53	25	66	—	—	—	53	25	66
Nora..........	31	15	41	397	70	02	428	85	24)43
Norrköping.......	c:a 300		—	c:a 540	—	—	c:a 840	—	—
Norrtälje........	45	65	—	366	38	—	412	03	—
Nyköping.......	121	38	_	634	17	—	755	25)55	._
Oskarshamn......	201	10	85	—	—		201	10	85
Piteå.........	31	17	40	3.93S	50	73	3,969	68	28)13
Ronnebv........	18	80	—	234	20	—	!,)253	—	—
Sala..........	51	80	-i-	8,282	28	— :	8,334	08	—
Sigtuna ........	16	72	04	433	99	44	450	71	48
Simrishamn10).....	26	04	02	345	90	55	371	94	57
Skanör!s).......	42	38	16 Ii	1,543	44	06	1,600	01	87
Skara.........	c:a 100	—		c:a 1,478	—	—	c:a 1.578	—	_
Skellefteå.......	27	07	11 1	—	—	—	27	07	S9)H
Skenninge.......	43	46	47	885	92	47	929	38	94
Sköfde.........	90 \|		—	660	98	19	750	98	19
Stockholm 30)......	1,688		— 1	1,430	04	— j	3,118	04 1	—

48—09030S Fastighetsregisterlommitténs bet.

378

Arealen af städernas områden}) (Forts.)

1	2	3
Stadens namn	I stadsplan ingående område	Öfrigt område	Summa
\| Hektar	År	Kvm	Hektar j	År \|	Kvm	Hektar	År	Kvm
Strängnäs .......	49 \|	02	74 !	1,814	56 j	SS	1,863	58	74
Strömstad.......	147	09		308	60	°)25	455	69	25
Snndsvall.......	207 1	32	90	1,949	95 !	50	2,157	28	40
j Säter.........	c:a 50 \|	—	—	c:a 919	91	10	969	91	J1)10 j
1 Söderhamn.......	163	07	75	3,295	75	22	3,458	82	52)97 i
; Söderköping......	65	31 1	74	301	53 i	66	366	85	40 1
i Södertälje.......,	626		— 1	1.041	45	13	1,667	45	33)13 ;
Sölvesborg.......;	36	05	51	781	31 i !	58	817	37	09 ,
\| Tidaholm.........	<::a 25	—	- \|	c:a 236 \|	— \|	—	261	—	- \|
: Torshälla 31)......	33	35	74	647	28	18	680	63	92
Trelleborg.......	149	28	92	867	91	90	1,017	20	35)82 i 1
i Trosa.........	64	86	\|	437	36	05	502	22	36)05 1
Uddevalla.......	180	—		2,495	—	—	2,675	—	— \|
Ulricehamn.......	34	99	_	869	05	—	904	37)04
\| Umeå,.........	137	90	80	807	02	78	944	93	58 i
Uppsala........	375	—		1,208	—	—	1,583	—	—
Vadstena10)......j	34	38	40	585	44	20	619	82	60
! Varberg........	66	55	88	913	79	63	980	35	51
Vaxholm........	56	—	—	no	—	41	166	—	41
i Vimmerby.......	16	23	10)19	2,114	81	82	2,131	05	38)01
i Visby.........	c:a 70	—	—	c: a 1,905	16	77	1,975	16	39)77
1 Vänersborg.......	c:a 64	31	i —	c:a 1,019	89		c:a 1,084	40)20	— 1
i Västervik.......	82	80		2,404	07	—	2,486	87	— 1
Västerås........	180	92	74	1,318	50	24	1.499	42	41)98 !
Växjö.........	90	68	02	797	02	i _	887	70	i42)02 1
Ystad.........	no	50	—	848	80	—	959	: 30	— ;
Amål.........	24	80	110)34	1,387	1 19	66	1,412
Ängelholm.......	c:a 65	—	I -	c:a 950	-	—	\| c:a 1,015	j —
: Örebro .........	“) 453	—	i —	1,704	—	—	2,157	—	- \|
1 Öregrund........	17	59	32	498	51	83	516	11	15
\| Örnsköldsvik......	no	03	—	264	72	—	374	;4i)75	- 1
i Östersund.......	68	29	41	331	86	13	400	15	45)54 ;
Östhammar.......	43	70	\| 38	39	1 47	46)10	83	17	l7)48 ''
Summa	c:a 14.480	12	\| 36	Smäll 9,371	I 07	S5	\|\|c:a 133,851	\| 20	l48)21

'') Där ej annan källa angifvits, grunda sig arealuppgifterna
på från resp. städer under år 1908 inkomna
uppgifter. Där sådan uppgift väsentligen afviker
från arealuppgift, erhållen i statistiska centralbyrån,
angifves detta i not.

2) Härtill kommer vattenområde, enl. stat.

centr.-b. 267 har.

3) Härtill kommer vattenområde, enl. stat.

centr.-b. 45 har.

4) Ett område om ll,ss69 har, som är under
behandling för planläggning, inberäknadt.

5) Enl. stat. centr.-b. 1,481 har.

6) Häri ingår jämväl ett område om 60 har,
med afseende å hvilket fastställelse af stadsplan vid
uppgiftens erhållande var på Kungl. Haj:ts pröfning
beroende.

7) Se angående stadens område i öfrigt Skanör.

8) Härtill kommer vattenområde, enl. stat. eentr.
-b. 379 har.

9) Enl. stat. centr.-b. 4,829 har.

’°) Enl. G. Ljunggrens öfver staden upprättade
karta med åtecknad beskrifning.

u) Enl. stat. centr.-b. 1,531 har.

12) Härtill kommer vattenområde, enl. stat. centr.
-b. 63 har.

,s) Enl stat. centr.-b. 2,150 har, däri inberäknadt
ett område om 55 har, som från 1911 års ingång öfverllyttats
till staden.

14) Härtill kommer vattenområde, enl. stat. centr.
-b. 99 har.

15) Enl. stat. centr.-b. 572 har.

16) Häri ingår ej vattenområde.

1T) Enl. stat. centr.-b. 2,187 har.

18) Enl. stat. centr.-b. 847 har.

19) Enl. stat. centr.-b. 1,536 har.

20) Enl. stat. centr.-b. 6,605 har, däri inberäknadt
S:t Lars socken (5,865 har), som från 1911 års
ingång öfverflyttats till staden.

21) Enl. stat. centr.-b. 3,567 har.

22) Enl. stat. centr.-b. 1,205 har.

20) Enl. stat. centr.-b. 2,794 har, däri inberäknadt
Västra Skräflinge socken (995 har), som från
1911 års ingång öfverflyttats till staden.

24) Härtill kogfmer vattenområde, enl. stat. centr.
-b. 185 har.

25) Enl. stat. centr.-b. 1,436 har.

2S) Enl. stat. centr.-b. 4,371 har.

27) Enl. stat. centr.-b.

28) Uppgifterna i kol. 2 och 3 afse äfven Falsterbo.

29) Enl. stat. centr.-b. 190 har.

301 Enl. uppgift i »Statistisk årsbok för Stockholms
stad år 1907». I angifna arealen ingår ej
vattenområde — 509,15 har.

31) Enl. stat. centr.-b. 1,244 har.

32) Enl. stat. centr.-b. 3,835 har.

33) Enl. stat. centr.-b. 1,862 har.

S4) Af arealen å de år 1891 till staden öfverflyttade
hemmanen Säby och Söderby ingår i angifna
arealen endast ett planlagdt område om 17,sess har.

35) Enl. stat. centr.-b. 67 har, hvari emellertid
icke ingår arealen af vissa områden, som år 1907
öfverflyttats till staden från Trelleborgs landsförsamling
och Kyrkoköpinge socken.

3“) Enl. stat. centr.-b. 325 har.

37) Enl. stat. centr.-b. 1,087 har.

38) Enl. stat. centr.-b. 2,394 har.

39) Enl. stat. centr.-b. 2,422 har, hvartill kommer
arealen af den år 1905 till staden öfverflvttade
hospitalslägenheten Kohagen n:r 3.

40) Enl. stat. centr.-b. 1,344 har.

41) Häri ingår ej vattenområde.

42) Härtill kommer vattenområde, enl. stat. centr.
-b. 219 har.

4S) Fastställelse af stadsplan å vissa områden
i uppgifna arealen var vid uppgiftens erhållande på
Kungl. Haj:ts pröfning beroende.

44) Hamnområdet är häri icke inberäknadt. —
Enl. stat. centr.-b. är arealen af stadens område 237
har, allt land.

45) Enl. stat. centr.-b. 517 har.

46) Fastställelse af stadsplan för detta område
var vid uppgiftens erhållande på Kungl. Maj:ts pröfning
beroende.

47) Enl. stat. centr.-b. 1^3 har, hvartill kommer
arealen af år 1905 till staden öfverflyttade Va mtl
Gammelbyn n:r 3 med visst undantag.

48) Enl. de uppgifter, som erhållits i stat. centr.
-b., skulle totalarealen af städernas områden vara
145,749 har, däraf 139,662 har land och 6,087 har
vatten.

Rättelse.

Å s. 120 i noten står »N. J. A. 1910 s. 203», bör vara »N. J. A. 1910 ref. 203:

FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING ANGÅENDE

FASTIGHETSREGISTER FÖR STAD

ÄFVENSOM TILL ANDRA DÄRMED SAMMANHÄNGANDE

FÖRFATTNINGAR

III

FORMULÄR MED ANVISNINGAR OCH KARTBILAGOR

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1911

[090308]

Da formulärbilagorna afse allenast att exemplifiera regler i författningsförslagen,
återfinnas icke i formulären alla de områden, som upptagas å de vid betänkandet
fogade kartor.

INNEHÅLL.

Sid.

Fastighetsregister för Gustafshamns stad:

Tomtbok (formulär 1)........................ 2.

Jordebok (formulär 2)........................ 36.

Tomtförändringslängd för Gustafshamns stad (formulär 3)......... 92.

Namnregister till jordeboken (formulär 5)................114.

Förteckning öfver de å register- (öfversikts-) kartan öfver Gustafshamns stad
med särskild beteckning angifna områden, som vid landtmäteriförrättning
undantagits för delägares gemensamma behof eller lämnats oskiftade
(ägoförteckningen enligt formulär 6).................116.

Förteckning öfver de å register- (öfversikts-) kartan öfver Gustafshamns stad
med särskild beteckning utmärkta delar af vägar, gator, torg, allmänna
platser och vattenområden, som ej tillhöra en eller flera fastigheter enskildt
och ej heller vid landtmäteriförrättning undantagits för delägares
gemensamma behof eller lämnats oskiftade (ägoförteckningen enligt
formulär 7) 120.

Ägoförteckning för Gustafshamns stad till grund för tomtboken (ägoförteckningen
enligt formulär 8j........... 130.

Ägoförteckning för Gustafshamns stad till grund för jordeboken (ägoförteckningen
enligt formulär 9)......................138.

Förslag till fastighetsindelning för de i ägoförteckningen enligt formulär 9

upptagna områden i Gustafshamns stad (formulär 10)..........152.

Uppgift å tomterna i Gustafshamns stad (formulär 11)..........162.

Förteckning öfver fastigheterna i Gustafshamns stad enligt mantalslängden

(formulär 12)...... 176.

Uppgift å fastigheter, som upptagits i fastighetsboken eller tomträttsboken
för Gustafshamns stad, men icke antecknats i vare sig byggnadsnämndens
tomtförteckning eller mantalslängden (formulär 13).......186.

Anvisningar till formulären 1—13..............s. 283—305.

Kartbilagor till fastighetsregistret för Gustafshamns stad . . . s. 321—335.

Särskild! jordregister för Vikens köping (formulär Al)..........191.

Namnregister (formulär Ab 1)...................... 220.

Tomtbok för Vikens köping (formulär A 2)................ 223.

Tomtförteckning för Vikens köping (formulär A 3)............ 236.

Sid.

Utdrag af jordeboken för Munkaby socken, upptagande fastigheter inom

Vikens köping (formulär B)..................... 249„

Utdrag af jordeboken för Munkaby socken (formulär B).......... 250.

Utdrag af jordeboken för Rosentorps socken, upptagande fastigheter inom

Vikens köping (formulär B).....................251.

Förteckning å i jordeboken antecknade, för alltid afsöndrade lägenheter, belägna
inom Vikens köping, Munkaby socken (formulär C)....... 252.

Förteckning å i jordeboken antecknade, för alltid afsöndrade lägenheter, belägna
inom Vikens köping, Rosentorps socken (formulär C)...... 254.

Fastighetsförteckning för Munkaby socken, omfattande fastigheter inom Vikens
köping (formulär D) ...................... 256.

Fastighetsförteckning för Rosentorps socken, omfattande fastigheter inom

Vikens köping (formulär D)..................... 260.

Förteckning å vissa genom afsöndring eller expropriation uppkomna lägenheter
i Vikens köping och Munkaby socken, å hvilka lagfart blifvit beviljad
(formulär F)......................... 262.

Uppgift å fastigheter, som införts i jordregistret för Munkaby socken under
tiden till den 27 oktober 1916 utan att hafva varit upptagna i fastighetsförteckningen
(formulär H)................... 264.

Anvisningar till formulären A 1, Ab 1, A 2, A 3 och A 4 . . s. 306—3151).

Karta öfver Vikens köping....................s. 337.

Tomtbok för det område af Berga egendom, för hvilket Kungl. Maj:t den 23
juni 1910 jämlikt 37 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning

fastställt stadsplan (formulär A 2).................. 267.

Tomtförteckning för det område af Berga egendom, för hvilket Kungl. Maj:t
den 23 juni 1910 jämlikt 37 § i lagen angående stadsplan och tomtin delhing

fastställt stadsplan (formulär A 5).............. 272.

Jordregistret för Kilby socken (i utdrag) (formulär A).......... 276.

Anvisning till formulär A 2 s. 310 och till formulär A 5.....s. 316.

Kartbilagor till tomtboken för Berga egendom........s. 339—341.

Anvisningar till formulären....................• . . . 281.

Kartbilagor..............................319.

‘) För anvisningar till formulären A, B, C, D, F och H, se förordningen angående jordregister
d. 13 juni 1908.

FASTIGHETSREGISTER

GUSTAFSHAMNS STAD.

1—090308

Upplagdt den 3 maj 1916

0. Tröögh.

Tomtbok för Gustaf

Band I
Blad 1

Kvarteret Gladan.................... tomten n:r 1....

Tiden, då tomtindelningen
fastställts

Myndighet, af hvilken
tomtindelningen
blifvit fastställd -

Tiden, då senaste tomtkarta upprättats;
förrättningsmannens namn

Tomtens areal
i kvadratmeter

Månad

li a in ii s stad.

Formulär 1.

Haga församling (Kartblad n:r 2).

6 . •

Tomtens beteckning i fastighetsboken
vid tiden för tomtbokens uppläggande

Särskilda anteckningar

Band

och

Beteckning faslig

hets-

boken

Brukligt namn: Rådhustomten.

Tomtbok för Gustaf s Band

Blad 2

Kvarteret Gåsen.................... tomten n:r 1

1	2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin- gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
År	Månad	Dag
	Af åld	är beståen	de		19fl0 Karl Planta^^^^^,^—
000,00 (s)	1911	maj	20	K. B.	19^18 Bertil Rehn (000,00 kv.-meter, s)

liamns stad.

Formulär 1.

Haga församling (Kartblad n:r 2).

5			6
Tomtens beteckning i	fastighetsboken
vid tiden för tomtbokens uppläggande
Beteckning		Band och blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar	\|
Gården n:r 5		I: 12	Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fastställd tomtindelning skola \| 00,00 kv.-meter afstyckas från tomten för att läggas till Lill-gatan, se tomtförändringslängden rum 1. Sedan lagfart å detta område för staden meddelats d. 20 dec. 1918, har det öfverförts till ägoförteckningen enl. form. 7
			rum 2.
—		—	Arealen i kol. 1 enl. tomtindelningshandlingarna.
		•

Tomtbok för Gustafs Band

I
Blad 3

Kvarteret Gåsen.................... tomten n:r 2

1 1 2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	. Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
År	Månad	Dag
''	Af åld	sr beståei	ide		18*98 Oskär Krans^
000,00 (s)	1911	maj	20	K. B.	19^23 Bertil Rehn (000,00 ky.-meter, s) •

hamns stad.

Formulär 1.

.Haga församling (Kartblad n:r 2).

Tomtens beteckning i fastighetsboken
vid tiden för tomtbokens uppläggande

Beteckning

Band
och
blad i
fnstighetsboken -

Särskilda anteckningar

Gården n:r 6

I: 14

Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fastställd tomtindelning skola
från tomten läggas 00,00 kv.-meter till tomten n:r 3 i kv. Gåsen,
se tomtförändringslängden rum 3, samt till tomten läggas 00,00
kv.-meter från tomten n:r 3 i kv. Gåsen, se tomtförändringslängden
rum 2.

Sedan R. R:n d. 4 okt. 1925 gifvit tillstånd till sagda afstycknings-
och sammanläggningsåtgärder, hafva 00,00 kv.-meter
öfverförts till tomtboken I: 4 och 00,00 kv.-meter från sistnämnda
blad till detta.

Arealen i kol. 1 enl. tomtindelningsbandlingarna.

Tomtbok för Gustfifs Band

I
Blad 4

Kvarteret Gåsen.................... tomten n:r 3

1	2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
År	Månad	Dag
ooo^otriai	Af åld	3r beståei	ide		18\°78 Ivar Spak ^
000,00 (s)	[1911 l	maj se kol. 6	20]	[K. B.]	1924 Bertil B-ehn (000,00 kv.-meter, s)

hamns stad.

Formulär 1.

Haga församling (Kartblad n:r 2).

5		6
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	•
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
Gården n:r 7	I: 15	Brukligt namn: Kvarnhustomten. Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fastställd tomtindelning skola från tomten läggas dels 00,00 kv.-meter till tomten n:r 4 i kv. Gåsen, se tomtförändringslängden ram 0, och dels 00,00 kv.-meter till tomten n:r 2 i nämnda kvarter, se tomtförändrings-längden rum 2, samt till tomten läggas dels 00,00 kv.-meter från tomten n:r 2 i kv. Gåsen och dels 00,00 kv.-meter från tomten n:r 4 i samma kvarter, se tomtförändringslängden rum 3. 00,00 kv.-meter hafva öfverförts till tomten n:r 2 i kv. j Gåsen och 00,00 kv.-meter från sistnämnda tomt till denna, sedan It. R:n d. 4 okt. 1925 gifvit tillstånd till nu nämnda afstycknings- och sammanläggningsåtgärder. Jfr tomtboken I: 3.
		Arealen i kol. 1 enl. tomtindelningshandlingarna. Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fastställd tomtindelning skola från tomten läggas 00,00 kv.-meter till tomten n:r 4 i kv. Gåsen, se tomtförändringslängden rum 0, samt till tomten läggas 00,00 kv.-meter från nämnda tomt n:r 4, se tomtförändrings-längden rum 3.

2 —09030S

Tomtbok för Gustafs Band

I
Blad 5

Kvarteret Laxen.................... tomten n:r 1

1	2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
År	Månad	Dag
000.oo (s), d&rttf 00 00 flf	1899	dec.	12	K. B.	19?-12 Karl Planta

hamns stad.

Formulär 1.

Haga församling (Kartblad n:r 1).

5		6
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
Gärden n:r 19 om 000,00 kv.-meter, däraf 00,00 kv.-meter ofri grund	I: 68	Grunden i tomtens ofria del tillhör Haga församlings kyrka. Den ofria delen har d. 21 febr. 1919 friköpts, se lagf.-prot.

d. 3 mars 1919, § 123.

Tomtbok för Gu staf s Band

I
Blad 6

Kvarteret Stranden.................... tomten n:r 1

1	2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
År	Månad	Dag
000,00 (s)	1901	juni	7	K. B.	19V>12 Karl Planta

hamns stad,

Formulär 1.

Tomtens beteckning i fastighetsboken
vid tiden för tomtbokens uppläggande

Särskilda anteckningar

Band
och
blad i
fastighetsboken -

Beteckning

Gården n:r 1

Brukligt namn: von Talénska fideikommisstomten.

Med tomten är oskiljaktigt förenad stadsägan n:r 2, se jordeboken
I: 2.

Tomtbok för Gustafs

Band I
Blad 7

Kvarteret Stranden.................... tomten n:r 2

1	2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen hlifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
. i År 1 Månad	Dag
000,oo (s)	1901	juni	7	K. B.	19 {13 Per Glas

hamns stad.

Formulär 1.

.Haga församling (Kartblad n:r 1, 2).

6	6
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
Gården n:r 2 med undantag af	I: 24	Brukligt namn: Smedsgården.
därifrån afstyckade 000,00 kv.-		Sedan af tomtens strand vid ån viss del bortskurits och tvist
meter		uppstått om rätten till det område, som i följd häraf kommit

att ligga under vatten, har R. R:n genom dom d. 28 maj 1917,
som vunnit laga kraft, förklarat detta område fortfarande höra
till tomten.

Tomtbok för Gustafs Band

I
Blad 8

Kvarteret Stranden.................... tomten n:r 3

1	2	3	4
\ Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
År	Månad	Dag
OOO^fs^^	1901	juni	7	K. B.	19 J13 Per Glas
000,00 (s)	1916	april	25	K. B.	19 f\| 17 Bertil Rehn (000,00 kv.-meter, s)

liaiim s stad.

Formulär 1.

Haga församling (Kartblad n:r 2).

5	—	6
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	I
Beteckning 1	i Band 1 och \|blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
\| Gården n:r 2 B	I: 78	Brukligt namn: Nya Smedsgården. Enl. d. 25 april 1916 af K. B. fastställd ändring i tomtindel-ningen skola 00,00 kv.-meter, som vunnits genom utfyllning i Storån vid tomten n:r 3 i kv. Stranden, läggas till tomten, se ägoförteckningen enl. form. 7 rum 8 samt tomtförändrings-längden rum 0. Sedan B. R:n d. 1 maj 1917 gifvit tillstånd till samman-läggningen, hafva 00,00 kv.-meter lagts till motstående tomt.
1		Arealen i kol. 1 enl. tomtindelningshandlingarna.

090308

Tomtbok för Gustafs

Band I
Blad 9

Kvarteret Tranan.................... tomten n:r 1

Tiden, då tomtindelningen
fastställts

Myndighet, af hvilken
tomtindelningen
hlifvit fastställd -

Tiden, då senaste tomtkarta upprättats;
förrättningsmannens namn

Tomtens areal
i kvadratmeter

Månad

19«02 Karl Planta

[K. M:t]

19yl7 Bertil Rehn (000,00 kv.-meter,

[K. M:t]

hamns .stad.

Formulär 1.

Haga församling (Kartblad n:r 2).

5	6
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	1
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar .
Gården n:r 9	I: 42	Den vid tomtbokens uppläggande följda tomtindelning har ansetts fastställd af K. M:t i sammanhang med fastställelse å stads-planen d. 17 jan. 1876. I arealen ingå 00,00 kv.-meter af litt. z, som tidigare skall hafva varit del af en gränd. Om rätten till detta område pågår rättegång. Enl. K. M:ts dom d. 20 jan. 1917 skall af tomten till j staden afstås ofvanberörda område om 00,00 kv.-meter; öfver- ! fördt till ägoförteckningen enl. form. 7 rum 7.
		Arealen i kol. 1 enl. Bertil Behns mätning d. 25 juni 1917. Sedan staden instämt Nikolaus Piltz såsom innehafvare af j tomten med yrkande att staden måtte förklaras vara ägare till ; grunden, har K. M:t genom dom d. 9 nov. 1927 ogillat stadens \| talan. .

Band I
Blad 10

Tomtbok för Gustafs Kvarteret

Ugglan, tomten n:r 3

Kvartewt Ugglan.................... tomtm n:r 1........

1	2	3 4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
- År	Hånad	Dag
0,000,oo (s)	1910	sept.	12	K, M:t

i 1

hamns stad.

Formulär 1.

Haga församling (Kartblad n:r 2).

Tomtens beteckning i fastigketsboken
vid tiden för tomtbokens uppläggande

Band
och
blad i
I fastighetsboken -

Särskilda anteckningar

Beteckning

Tomten n:r 21

I: 58 Brukligt namn: Åbykilen.

Enl. d. 25 juli 1928 af K. B. fastställd tomtindelning och
magistratens beslut d. 1 aug. 1928 benämnes denna tomt: kv.
Ugglan, tomten n:r 3.

Enl. berörda tomtindelning skola 00,00 kv.-meter af tomten
läggas till nybildade tomten n.r 1 i kv. Ugglan, se tomtförändringslängden
rum 0.

Tomtbok för Gustafs Band

I
Blad 11

Kvarteret Apan ...

... tomten n:r 2

Tiden, då tomtindelningen
fastställts

Myndighet, af hvilken
tomtindelningen
blifvit fastställd -

Tiden, då senaste tomptfarta upprättats;
förrättnings/nan liens namn

Tomtens areal
i kvadratmeter

Månad

arl Planta

hamns stad.

Formulär 1.

.Klara församling (Kartblad n:r 2).

Tomtens beteckning i fastighetsboken
vid tideiNför tomtbokens uppläggande

Särskilda anteckningar

Band
och
blad i
fastighetsboken -

Betecknin)

Arealen i kol. 1 enl. Åke K!

mätning åren 1906—07.

Enl. K. B:s beslut d/Ö8 juli 1920 har tomten styckats i två
tomter, hvilka enl. .magistratens beslut d. 1 aug. s. å. skola
benämnas: kv. Ajmifi, tomten n:r 2 A och kv. Apan, tomten n:r
V B; öfverförda jfcfll bl. 16.

Gården n:r 2 i kvarteret Apan

Tomtbok för Gustafs Band

I
Blad 12

Kvarteret Hästen.................... tomten n:r 1, 2,

1	2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
År	Mänad	Dag
0,000,oo (s)	1913	okt.	1	K. B.	19^13 Karl Planta

hamns stad,

Formulär 1.

2.r>

3, 4........Klara församling (Kartblad n:r 1, 2).

5	G
i Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
Gården n:r 1 i kv. Hästen	I: 61	Brukligt namn: Sockerbruket.
\| Gården n:r 2 i kv. Hästen	I: 62	Arealen i kol. 1 enl. Åke Kloos mätning åren 1906—07.
Gården n:r 3 i kv. Hästen	I: 63
Gården n:r 4 i kv. Hästen	I: 64

4—090308

Tomtbok för Gustaf

Band I
Blad 13

Kvarteret Måsen.................... tomten n:r 3

1 2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
År	Månad	Dag
OOP nn 000,00. (s) .	Af åld	er bestäei	ide	18\|i93 Karl Planta

hamiis stad.

Formulär 1.

Klara församling (Kartblad n:r J-).

5	\|	6
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
Gården n:r 6 å Utön	III: 6	Fastställdt namn: Villa Åkeborg (magistratens beslut d. 7/» 1915).

af tomten lägga» 00,00 k v .lutt ar till tomte» n;r i i tv. Tärnan,

se tamtföränrlringslängdea ram Q; OQQ,00 k v,-metar tUl tomten

n-r F. i W TärMn) ep tnmtffiränriringalängrien rum 5- IlOl> ItO

1-r-mntnr till TTrnjaggtqn nl-h 00,11» Vy-meter till tomten n r ii

i kv. Hafsörncn, se tomtföräadriagslängden ram 7.

Enl. d. 24 ang. 1925 af K. B. fastställd ny tomtindelning
utgår förestående registrering och skola 00,00 ky.-meter af tomten
läggas till Rangeltorpsgatan, se tomtförändringslängden rum 0.

Enl. mätning d. 20 okt. 1930 i sammanhang med registerkartas
upprättande utgör tomtens areal 000,00 kv.-meter.

Tomtbok för Gustafs Band

I
Blad 14

Kvarteret Tärnan.................... tomten n:r 3

1 \| 2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
År	Månad	Dag
AAA no TT\7\T,\TTT 000,00 (s)	Af åld	er beståer	ide	18 §97 Karl Planta

hamns stad.

Formulär 1.

.Klara församling {Kortblad n:r ¥).

5 \| 6
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken

Gården n:r 1 å Utön

III: 1

Fastställdt namn: Villa India (magistratens beslut d. 7/9 1915).
Eeh- d. 4 noy. 1897 af K. B. foototälld tomtindolning skela
af- tomten lftggao dela 00,00 kv.-motor till tomton n:r 5 i kv.

Tärnan, se tomtförändringslängdon ram 5. dolo 0,00 liv.-meter

tlU-tomten n:r d-i kv. Tärnan, do tomtförändringslängdon rum-O,

dels 00,0» -liv. motor till tomton nir 8 i kv. Tärnan, bo tomt förändringolnngdon—ram—0*—ecb—dols

00^00 liv.-meter- till Odon1

gata«--Bamt—tfH motstående tomt läggna dela 00,00 liv.-meter

af Lftotngoplataen, do ägoförtoekningon onl. form. -7 ram 18, ooh

åefe-OO.00 kv.-meter-af Fyrgatan, so ägofnrtooliningon onl. form. 7

ram -ttt

Enl. d. 24 ang. 1925 af K. B. fastställd ny tomtindelning
utgår förestående registrering och skola 00,00 kv.-meter af
Lastageplatsen läggas till tomten, se tomtförändringslängden
rum 14 och ägoförteckningen enl. form. 7 ruin 18.

Enl. stadsfullmäktiges beslut d. 1 dec. 1923, som K. il:t
d. 13 maj 1925 fastställt, får tomten bebyggas endast med
bostadshus.

Enl. mätning d. 20 okt. 1930 i sammanhang med registerkartas
upprättande utgör arealen 000,00 kv.-meter.

Tomtbok för Gustafs Band

I
Blad 15

Kvarteret Korpen.................... tomten n:r 1

2 3

Tomtens areal

i kvadratmeter

Tiden, då tomtindel-ningen fastställts Myndighet, af hvil-

karl tomtindplnin-

Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmanneus namn

År Månad

gen blifvit fast-lag ställd

maj

000,00

1920

K. B.

li alu ii s stad.

Formulär 1.

Haga församling (Kartblad n:r 1).

5	G
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
		Öfverförd från jordeboken I: 6 rum 3.

Fastigheten har utbrutits vid d. 6 juni 1916 fastställd ägostyckning
å stadsägan n:r 7, mtl skatte Södra Aby och j
betecknas i ägostyckningshandlingarna såsom ägolotten litt. 7 B ]
om 4-508 mtl. Arealen i kol. 1 enl. tomtindelningshandlingarna. j
Till tomten hör andel i området litt. ae, se ägoförteckningen
enl. form. 6 rum 4. i

Angående afstyckning af området litt. ae, se ägoförteckningen
enl. form. 7 rum 24. ''

Rummets ordnings nummer -

Tomtbok för Gustafs Band

I
Blad 16

Kvarteret Apan..................... tomten n:r 2 A ...

Tomtens areal
i kvadratmeter

Tiden, då tomtindelningen
fastställts

År

Månad

Dag

Myndighet, af hvit
ken tomtindelningen
blifvit fastställd -

Tiden, då senaste tomtkarta upprättats;
förrättningsmannens namn

000,00 (s)

1920

juli

K. B.

19^20 Bertil Rehn (s)

000,00 (s)

1920

Kvarteret Apan, tomten n:r 2 B.

juli ; 28

K. B.

19 J 20 Bertil Rehn (s)

hamns stad.

formulär 1.

Klara församling (Kartblad n:r 2).

5	6
\| Tomtens beteckning i fastighetsboken j vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
.		Öfverförd från bl. 11. Arealen i kol. 1 enl. tomtindelningshandlingarna.
		Öfverförd från bl. 11. Arealen i kol. 1 enl. tomtindelningshandlingarna.

5—

■090308

Tomtbok för Gustafs Band

I
Blad 17

Kvarteret Apan.................... tomten n:r 6

1	2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen hlifvit fast-ställd	. Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn
År	Månad	Dag
0,000,00 (s)	1923	dec.	7	K. B.	1925-''25 Bertil Rehn (000,00 kv.-meter, s) k

hamns stad.

Formulär 1.

Klara församling (Kartblad n:r 2).

5	G
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
		Sedan R.R.n d. 20 sept. 1925 gifvit tillstånd till bildande af motstående tomt, har den öfyerförts hit från jordeboken I: 14, 15. Arealen i kol. 1 enl. tomtindelningshandlingarna.

Jordebok för Gustaf

Band I
Blad 1

Stadsägan n:r 1; ett vattenverk.............................

1	2 3	4	5	6	7
Rummets ordnings- ^ nummer	Register- beteckning	Fastställa namn in. m. Alifors (magistratens be-slut d. 7/s 1915)	Ägo vidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, dä förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad År Månad Dag
Förutvarande \	Gällande
Hektar	Kva-Ar drat- meter 00 00	—

h.amns stad.

Formulär 2.

Haga församling (Kartblad n:r 2).

8	9	10	11
gatt stad sägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer: ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
—	—	Det å stadens grund be-lägna Alifors vattenfall med tillhörande damm-fäste samt kvarnverk och åbyggnader	I: 199	Fastigheten utgöres af ett område i Storån. D-ppgift-om orool saknas. Arealen i kol. 5 enl. Bertil Rehns mätning d. 21 jan. 1919.



				''

Jordebok för'' Gusta

Band I
Blad 2

Stadsägan n:r 2....................................................

Rummets ordnings- nummer	2 1 3 Register- beteckning	4 Fastställdt namn m. in.	5 Ägovidd	6 \| 7 Landtmäteriförrättning, som senast ö
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslntad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i	—	2	—			00 (s)	—	—	—

hamns stad.

Formulär 2.

Haga församling {Kartblad n:r 1).

8	9 I 10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	O: 2» 3 g-< 0 e 5'' a crc P c« ö p — -Tr-es £1 ^ o ö t»
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
—	—	Kiltäppan	I: 16	I orten brukligt namn: Kiltäppan. Fastigheten är oskiljaktigt förenad med tomten n:r 1 i kv. Stranden, se tomt.boken I: 6.

Jordebok för Gustaf s Band

I
Blad 3

Stadsägan n:r 3, 4; landeri

1	2 \| 3	4 6	6 \| 7 \|
Rummets ordnings- nummer	Register-	Fastställdt namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
ueiec tarj O: ►i 0 < P •1 P 0 0u er»	k ning O JK p CD	Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Hektar	År	Kva- drat- meter		År	Månad	Dag
i		3, 4	Förängen (magistratens be-slut d. V» 1915)	0	00	00 (s)	Storskifte	1813	juni	3
1

hamns stad.

Form »lär 2.

Hägn- församling (Kartblad n:r 1).

8	9	10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera 1 eller nummer; ägares namn enligt del-\| ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band och Iliad i fastig-hets -boken
1 M: Erik Rapp i	63	00,000 kv.-meter af stadens östra ägoområde	II: 29	Har förut i orten kallats Rapphagen.
		enkdorm; ti Tum 3. Genom afstyckning, som fastställts d. 29 juni 1916, har nämnda andel afskilts från stads-ägan samt öfverförts till jordeboken I: 22.

<6—09030$

Jordebok för Gnstafs Band

I
Blad 4

Stadsägan n:r 5

Landtmäteriförrättning, som sena§röfver -

Ägovidd

Fastställdt

Tiden, då Förrättningen
fastställtjj/eller, där fastställeljier
ej ifrågakommer,
ytSlifvit afslutad

namn

Förrättningens

art

Kva drat meter -

Hektar

Månad

Storskifte

(Forts.)

hamns stad.

Formulär 2.

Haga församling (Kartblad n:r 1).

\ 8	9	i° \| a y
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckning^ /
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	O: Z -i W. P: < ‘ cK P r-.N t= o i & B OD
Beteckning \	Band och blad i fastig-hets-boken
	63	X	—	I orten brukligt nagnn: Tvisteparken. Tvist är anhängig, huruvida området tillhör stadsägan n:r 4 eller stddsägan n:r 6. Till stadsägan hör andel i området litt. x, se ägoför-teckningan enl. form. 6 rum 3.
				Sedan genom R. R:ns dom d. 11 dec. 1915, som vunnit /laga kraft, området förklarats höra till den i jorde-/''C boken förut med n:r 6 betecknade fastigheten, har ■magistraten d. 2 jan. 1916 förordnat, att stadsägorna nnsjS och n:r 6 skola i jordeboken upptagas såsom en
				fastighet ined registerbeteckning n:r 5, 6 och benäm-ning Ågärost, i anledning hvaraf stadsägan n:r 5 öfverförts tiller) rdeboken I: 21.
				\
				\J

Jordebok för Gustafs Band

I
Blad 5

Stad sågan n:r 6

Landtmäteriförrättning, som senast- öfver -

Ägovidd

Fastställdt

Tiden, då förrättningen
fastgtälltp^eller, där fastställelseej
ifrågakommer,
inHvit afslutad

namn

Förrättningens

art

Kva drat meter -

Hektar

Månad

Ågärdet \
(magistratens bi

(Forts.)

hamn8 stad.

Formulär 2.

Haga församling (Kartblad n:r 1).

\ 8	9	10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	/ / / / / Särskilda anteckningar Jr / / Jr
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-n ingen	3 If p 2. C B B CTC £ ce 3 ga -* g-B ce
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
L: Jöns Rapp	63	000,000 kv.-meter af stadens östra ägoområde	II: 24	J / Till fastigheten hör andel i området litt. x, se ägoför-teckningen enl. form. 6 rnm 3. Sedan genom R. R:ns dom d. 11 dec. 1915, som vunnit laga kraft, stadsägan n:r 5 om 000 kv.-meter för-klarats höra till den förut med n:r 6 betecknade /
			\ / /	fastigheten, har magistraten d. 2 jan. 1916 förordnat, att sistnämnda stadsäga och stadsägan n:r 5 skola upptagas såsom en fastighet med registerbeteckning n:r 5, 6 och benämning Agärdet, i anledning hvaraf stadsägan n:r 6 öfverförts till jordeboken I: 21.
		jr /		J / / / / /
	/ /			\ \ \
\ \ \ \				\ \ V \

Jordebok för Gustafs Band

I
Blad 6

Stadsägan n:r 7; ygg mantal skatte.

Landtmäteriförrättning, som senasj/öfver -

Agovidd

Fastställdt

Tiden, då förrättningen
faststäilts/eller, där fastställelsesj
ifrågakommer,
yBlifvit afslutad

namn

Förrättningens

art

Kva drat meter -

Hektar

Månad

Södra Åta
Tsagistratens besluto>i^1915)> -

Hemmansklyfning

(Södra Åby)
"Dj^^mtl)

Ägostyckning

(Södra Aby)

Ägostyckning

(Södra Åby)

Ägostyckning

Immun stad.

Formulär 2.

Haga församling (Kartblad n:r 1).

\ 8	9	10	il /
gatt stgdsägan	Stadsägans beteckning i i hetsboken vid tiden för	astig- orde-	Särskilda anteckningar
\ Skiftcslittera eller nummer; ägares namn enligt del-nings beskrif-ningen	O: Vp -i i g S- B‘g 3 ■ CD ** ® B CO	bokens uppläggande
''v Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
A; Oskar Bro	36	Åby n:r l,\*/768 mantal skatte ''v TV	II: 98	Arealen i kol. 5 enKlrlyfningshandlingarna. Fastigheten är öfvyrfiyttad från Åby socken till staden från och medvfngången af år 1909 enl. kungl. bref d. 1 mars 1908. Genom ägosjyokning deladt i 7 A, 7 B och 7 0. 000,00 kv/meter i anledning af ägostyckningen öfver-förda/fill ägoförteckningen enl. form. 6 ram 4 under beteckningen ae.
7 A; Bo Bro	Öl			ygill fastigheten hör andel i området litt. ae, se ägoför-\teckningen G ehuru ägostyckning deladt i 7 D, 7 E och 7 F.
7 B; Edvin Bro	51			Till fastigheter^.hör andel i området litt. ae, se ägoför-teckningen enlSsform. 6 rum 4. Enl. d. 6 maj 1920 af K. B. fastställd tomtindelning utgör motstående rättighet tomten n:r 1 i kv. Korpen. Öfverförd till tomtbokch. I: 15.
7 C; Patrik Bro	51			Till fastigheten hör andel i området litt. ae, se ägoför-teckningen enl. form. 6 rum 4. Enl. d. 6 maj 1920 af K. B. fastställd tomtindelning utgör motstående fastighet tomtenSur 2 i kv. Korpen. Öfverförd till tomtboken I: 0.
7 D; / Per S^rft	89			Till fastigheten hör andel i området litt. aeNe ägoför-teckningen enl. form. 6 rum 4. Enl. d. 6 maj 1920 af K. B. fastställd tomtindHping utgör motstående fastighet tomten n:r 1 i kv. Iloken. Öfverförd till tomtboken I: 0. hy

Forts, se bl. 23.

Jordebok, för Gustafs Band

I
Blad 7

Stadsägan n:r 8[, 25 i..............................................

1	2	3	4	ö	6	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägo vi dd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i	—	8,25	Elinero (magistratens be-slut d. ’/» 1915)	-0“ -	Afl	OO	Laga skifte	1848	maj	16
o	OO	00
0	00	00
(Forts.)
2	8,25	8 A	Tegelbruket (magistratens be-slut d. 15/s 1918) (Haga församling)		00	00	Afstyckning	1918	maj	15

								•

hamns stad.

Formulär 2.

....Haga och Klara församling -&v

{Kartblad, n:r 1).

8	9	10 \| n
gatt stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
43, 44; Åke Tor	17	Jordlotterna n:ris 43 och 44 å öster	II: 15	Arealen i kol. 5 enl. skifteshandlingarna. Områdena n:ris 8 och 25 äro belägna n:r 8 i Haga och n:r 25 i Klara församling. Till fastigheten hör andel i områdena litt. n, v ooh-g, se ägoförteckningen enl. form. 6 rum 1, 2 och 3.
				Genom afstyckning, som fastställts d. 29 juni 1916, har andelen i litt. x afskilts från stadsägan samt öfverförts till jordeboken I: 22. Afstyckning, se rum 2. Området n:r 25 afstyckadt, se jordeboken I: 24.
	305
		•
				•

7—09030S

Jordebok för Gustaf s Band

I
Blad 8

Stadsägan n:r 18; farm............................................

1	2	3	4	5	6	7
Rummets ordnings- nummer	Register-	Fastställdt namn m. m.	Ägo vidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
betec N O: *-i P c+- < JO >1 9 ö pa CD	tc .5 Gällande Ö M	Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i	—	18	Åbyholm (åsatt vid fast-ställande af af-söndra	—	00- 00	"-ee-ofr 00 (s)	Ägontbyte	1918	maj	16


							3

hiimns stad.

Formulär 2.

Haga församling (Kartblad n:r 1).

8	9	10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer: ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
B: Nils Knutsson	316	Åbyholm, lägenhet om 00 kappland, afsöndrad från n;r 2 Äby (i Åby socken)	II: 100	Lägenhet, afsöndrad från Vs mantal Åby n:r 2 i Åby socken och Överflyttad till staden från och med in-gången af år 1909 enl. kungl. bref d. 1 mars 1908. Åfsöndringen fastställd af K. B. d. 4 april 1868. Enl. K. B:s resol. d. 1 maj 1916 har för lägenheten fastställts öfverskjutande afgäld med 1 kr.

Jordebok, för Gustafs

Band I
Blad 9

Stadsägan n:r 19, 20; 7768 mantal frälse...........

1	2	3	4	5	6	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	ÄgOVidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i	—	19,20	Norra Aby (magistratens be-slut d. 7/s 1915)	ATI	GO	00	Hemmansklyfning	1874	dec.	12
00	00	00
2	19,20	19 A	Fridhem (magistratens be-slut d. 6/s 1917)		00	00	Afstyckning	1917	maj	5

hamns stad,

Formulär 2.

Haga församling (Kortblad n:r 1).

8 9	10	11
gatt stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-lietsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar .
Skifteslittera	O: P
eller nummer: £f. ägares namn p 5. enligt del- g ningsbeskrif- § -S ningen j 3 p ! co	Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
B; Eskil Ram	29	Aby n:r 1, 1/,768 mantal frälse	II: 99	Arealen i kol. 5 enl. klyfningshandlingarna. Fastigheten är Överflyttad från Aby socken till staden från och med ingången af år 1909 enl. kung! bref d. 1 mars 1908. Afstyckning, se rum 2.
	302

Jordebok, för Gustafs Band

I
Blad 10

Stadsägan n:r 21_......................................................

1	2	3	4	5	6	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Hånad	Dag
i	—	21	Brorslund (magistratens be-slut d. J/9 1915)	—	0	00 (s)	—	—	—

hamns stad

Formulär 2,

.Klara församling (Kartblad n:r 1).

8	9	10	11
gått stailsägaii	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättnings aktens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
—		000 kv.-meter af Färjkarls-bostället	II: 70	*

Jordebok för Gustaf s Band

I
Blad 11

Stadsägan n:r 22

1	2	1 3	4 \| 5	6 1 7
Rummets ordnings- nummer	Register-	Fastställdt namn m. m.	Ägo vidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
V 5 Förutvarande 2	bD ~ Gällande a 4	Förrättningens art	Tiden, dä, förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
1	—	22	Färjkarls-bostället (magistratens be-slut d. V» 1915)	—	0	00 (s)	—	—	—	—

hamns stad,

Stadsilgan n:r 25, se blad -f-.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r 1).

8	9	10	11
gatt stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar •
j Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band. och blad i fastig-hets-boken
	—	000 kv.-meter af Färjkarls-bostället	II: 70	i .
		■

8—090308

Jordebok för Gustafs Band

1
Blad 12

Stadsägan n:r 26........................................................

1	2	3	4	5 6 7
Rnmraets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i	—	26	Gustafshamn— Läggedrags järn-vägsområde (ma-gistratens beslut d. Vt 1915)	AA	AA	—	—	—	—
00	00	00 (s)
(Forts.)							•
(Forts.)
					-

Ii ii luns stad,

Stadsägan n:r 25, se blad -7-.

Formulär 2.

Haga och Klara församlingar (Kartblad n:r 1, 2).

8 \| 9 10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrätta ingsaktens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-hoken	Särskilda anteckningar
—	—	Det till Gustafshamn—Läg-gedrags j ärnväg exproprie-rade område, innehållande 000,000 kv.-meter	II: 41 II: 60 II: 63 II: 20 II: 17	Jämte denna stadsäga har för järnvägen i särskild ord-ning lagfarits tomten n:r 1 i kv. Apan; se tomt-boken I: 0. Till stadsägan, så vidt däri ingår mark tillhörande sta-dens östra ägoområde, hör andel i områdena litt. u, v oeh s, se ägoförteckningen enl. form. 6 rum 1, 2 och 3.
			I: 204 I: 208	Genom afstyckning, som fastställts d. 29 juni 1916, har andelen i litt. x afskilts från stadsägan och öfver-förts till jordeboken I: 22. Sedan ett område om 000 kv.-meter exproprierats för Gustafshamn—Läggedrags järnväg från stadsägan n:r 27 samt N. N. rådstufvurätt d. 15 jan. 1919 därå med-
				delat lagfart, har området öfverförts hit från bl. 13 rum 2 samt redovisats såsom tillökning i järnvägens område.

Jordebok för Gustaf s Band

I
Blad 13

Stad sägan n:r 27

Landtmäteriförrättning, som scnasj/öfver -

Ägovidd

Fastställdt

Tiden, då förrättningen
fastställta/fcller, där iästställels^ej
ifrågakommer,
bufvit afslutad

namn

Förrättningens

art

Kva drat meter -

Hektar

Månad

Kransen

(magistratens bm

fil

hantns stad.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r 2).

\ 8	9	10	11 /
gått 9	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	*2 O: vS 3 KS ◄ tT sJn 3 CT3 P Cfi 3 2° » E ^ o P CB
''v Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
Z: Erik Olsson Per Olsson Per Boqvist	107	Ett område av} 000,000,00 kv.-meter litt. Y och Z å stadens skogsiö^rk \	II: 60	Den ägotrakt, hvari^stadsägan ingår, har förut i orten kallats Bondängen. Expr., se rumj£. Enl. kungl. bref d. 1 juni 1925 har återstoden af stads-ägano mr 27 från och med d. 1 jan. 1926 öfverförts till ÅJ*y socken.
			)	Expfi för Gustafshamn—Läggedrags järnväg. Enligt /uppgift från It. R:n är lagfart af N. N. rådstufvurätt meddelad d. 15 jan. 1919. Området öfverfördt till \w. 12.
				\
				\
				\

Jordebok för Gustafs Band

I
Blad 14

StaJsägan n:r 28; landeri.

1	2	3	4	5	6	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn in. m.	Igovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i	—	28	Bondangen (magistratens be-slut d. »/» 1915)				Klyfning	1894	sept.	20
		UU)U0 (s)
		UUjOO (s)
00	UU 00	00,00 (s)
2	28		>			-ÖO^O(s)	Afstyckning	1923	sept.	21
3	Fort	i. från	ruin 1.
(Forts.)
(Forts.)

li amii8 stad.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r 2).

8	9	10	11
gatt stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande
Skifteslittera	*1 O: £ 3
eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	ättningsaktens rkivnummer	Beteckning	Band och blad i fastig-hets-skatt	Särskilda anteckningar
Y; Erik Olsson Per Olsson Per Boqvist	107	Ett område om 000,000,00 kv.-meter litt. X, Y ock Z å stadens skogsmark .	II: 60 i	Afstyckning, se rum 2. Enl. d. 7 dee. 1923 af K. B. fastställd tomtindelning skola 000,00 kv.-meter jämte visst område af stads-ägan n:r 44 bilda tomten n:r 3 i kv. Apan, se tomt-förändringslängden rum 0; 000,00 kv.-meter jämte Forts, se rum 3.
"	316			Området har afstyckats för att utläggas till gata och, då staden därtill är ägare, öfverförts till ägoför-teckningen enl. form. 7 rum 28 under beteckningen ah.
				visst område af stadsägan n:r 44 bilda tomten n:r 4 i kv. Apan, se tomtförändringslängden rum 0; 000,00 kv.-meter jämte visst område af stadsägan n:r 44 bilda tomten n:r 5 i kv. Apan, se tomtförändrings- \| längden rum 12; samt 00,00 kv.-meter jämte stads-
				1 ägan n:r 30 bilda tomten n:r 6 i kv. Apan, se tomt-förändringslängden ram 13. Sedan R. R:n d. 2 aug. 1924 gifvit tillstånd till bil-dande af tomten n:r 5 i kv. Apan, hafva 000,00 kv.-meter öfverförts till tomtboken I: 0.
				Sedan R. R:n d. 20 sept. 1925 gifvit tillstånd till bildande af tomten n:r 6 i kv. Apan, hafva 00,00 kv.-meter öfverförts till tomtboken I: 17. Sedan Edvin Pira såsom ägare af stadsägan n:r 42 till Forts, se ruin 4.

Forts, se bl. 28.

Jordebok, för Gustafs Band

I
Blad 15

Stadsägan n:r 30

Landtmäteriförrättning, som senast 3fver -

Ägovidd

Fastställdt

Tiden, dåförrättningen
fastställtfeller, där fastställelseej
ifrågakommer,
-Mifvit afslutad

namn

Förrättningens

art

Kva drat meter -

Hektar

Hånad

Brostngaik
(åsatt vid fasis,
ställande af afsöndra -

(Forts.)

hamns stad,

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r 2).

Stadsägans beteckning i fastighetsboken
vid tiden för jordebokens
uppläggande

Skifteslittera
eller nummer;
ägares namn

Särskilda anteckningar

Band
och
blad i
fastighetsboken -

Beteckning

ningsbeskrif ningen -

Ya:

Bernt Kling

Brostugan n:r 1, afsöndrad
lägenhet om 0,090 kv.-meter
från litt. Y om'' 000,000
kv.-meter å stadens Skogsmark -

Arealen i kol. 5 enl.'' klyfningshandlingarna.
Afsöndringen fastställd af K. B. d. 5 maj 1874.
Fastigheten Mraar jämte 00,00 kv.-meter af stadsägan
n:r .28 enl. af K. B. d. 7 dec. 1923 fastställd
tomtindelning tomten n:r 6 i kv. Apan, se tomt -

fpfändringslängden rum 13.

man R. R:n d. 20 sept. 1925 gifvit tillstånd till
bildande af tomten n:r 6 i kv. Apan, har fastigheten
öfverförts till tomtboken I: 17.

9—09030$

Jordebok för Gustaf s Band

I
Blad 16

Stadsägan n:r 35.........................................................

Landtmäteriforrättning, som senast öfver -

Ägo vidd

F astställdt

Tiden, då förrättningen
fastställts eller, där fastställelse
ej ifrågakommer,
blifvit afslntad

namn

Förrättningens

art

Kva drat meter -

Månad

Hektar

Rangeltorp
(magistratens be -

(Forts.)

Rangeltorp
(magistratens be -

hamns stad.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r +).

8	9	10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
i Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band ock blad i fastig-hets-boken
—	—	De 00 tunnland jord, som Rangela Påfvelsdotter enl. testamente d. 11 mars 1793 bekommit af Olaus Bernts-son såsom ägare af Utön	III: 19	Arealen i kol. 5 enl. Olof Plogs karta d. 21 febr. 1859 öfver Utön. Enl. d. 4 nov. 1897 af K. B. fastställd tomtindelning skola af stadsägan 000,00 kv.-meter ingå i tomten n:r 1 i kv. Hafsörnen, se tomtförändringslängden rnm
				6; 000,00 kv.-meter i tomten n:r 2 i kv. Hafsörnen, ge tomtförändringslängden rum 0: och 00,00 kv.-meter i tomten n:r 3 i kv. Hafsörnen, se tomtför-ändringslängden rum 7. Sedan R. R:n genom dom d. 23 jan. 1920, som vunnit
				laga kraft, förklarat att rågången mot stadsägan n:r 36 skulle hafva den sträckning, som angåfves å en af distriktslandtmätaren K. Tor år 1917 upprättad karta öfver berörda rågång, enl. hvilken karta visst område, som vid af stadsingenjören Bertil Rehn verk-
				ställd mätning befunnits innehålla 00 kv.-meter, skulle frångå stadsägan n:r 35 och tillfalla stadsägan n:r 36, har nämnda areal öfverförts till bl. 17 och har i samband därmed ny registrering skett i rum 2.
				Ny registrering från rum 1.
Utön samt Bertil Rchna mätning d. 11 mars 1020.
Forts, se rum 3.

Forts, se bl. 26.

Jordebok för Gustafs Band

I
Blad 17

Stadsägan n:r 36

i \| 2 \| 3	4	5 6	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägo vidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i		36	Björkelund (magistratens be-slut d. 7/« 1915) v	00	00	»	—	—	—
(Forts.)			\. \ /
(Korts.)
(Korts.)	/			•
2		36	Björkelund (magistratens be-slut d. V» 1915)
00	00"''	00
00'' 00	w~ 00	00 . 00 (8)

(51)

hamns stad.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r -t).

8 \| 9	10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer: ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsak tons arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
—	—	00,0000 har af Utön, kal-ladt Björkelund	III: 24	Arealen enl. arealbevis af förste landtmätaren Josef Pansar d. 10 maj 1902. Enl. d. 4 nov. 1897 af K. B. fastställd tomtindelning skola af stadsägan 000,00 kv.-meter ingå i tomten n:r 1 i kv. Hafsörnen, se tomtförändringslängden ram
				6: och 000,00 kv.-meter i tomten n:r 1 i kv. Kungs-örnen, se tomtförändringslängden rum 0. Sedan R. R:n genom dom d. 23 jan. 1920, som vunnit laga kraft, förklarat att rågången mot stadsägan n:r 35 skulle hafva den sträckning, som angåfves å
				en af distriktslandtmätaren K. Tor år 1917 upp-rättad karta öfver berörda rågång, enl. hvilken karta visst område, som vid af stadsingenjören Bertil Rehn verkställd mätning befunnits innehålla 00 kv.-meter, skulle frångå stadsägan n:r 35 och tillfalla stadsägan
				n:r 36, har nämnda areal hit öfverförts från hl. 16 och har i sammanhang därmed ny registrering skett i rum 2.
				Ny registrering från rum 1.
Forts, se rum S.

Forts, se bl. 27.

Jordebok, för Gustafs Band

I
Blad 18

Stadsägan n:r 37.........................................................

1	2	3	4	5	6	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställa namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Hånad	Dag
i	—	37	Hagalund (magistratens be-slut d. 7/s 191Ö)				—	—	—	—
0	00	00 (s)
(Forts.)
(Forts.)

lian!ns stad.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r +).

8	9	10	11
gatt stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsak tens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
	—	0,0000 har af Utön, kal-ladt Hagen	111:51	Fastigheten har i orten tidigare henämnts Hagen.




				, . , M ,

Kungsörnen, se tomlförändringslängdcn ram-O." I anledning af d. 24 aug. 1925 af K. B. fastställd ny tomtindelning utgår förestående, tomterna n:r 1 och 2 i kv. Kungsörnen afseende registrering.
				Enl. mätning d. 20 okt. 1930 i sammanhang med re-gisterkartas upprättande utgör arealen 00,000 kv.-meter.
		■ ,		t

Jordebok för Gustafs

Band I
Blad It)

Stadsägan n:r 40; fiskeri

1	2	1 3	4		5		1 6	\|	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning,	som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslntad
Förutvarande	Gällande
nektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i	—	40	—		—	—			—


										1

lin in iis stad.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r 2).

8 1 9	10	11
gatt stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skiftcslittera	Förrättningsaktens arkivnummer
eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Beteckning	Band och blad i fastig-heta-boken
—		Snarevarpet, ett laxfiske i Storån	11:306	I orten brukligt namn: Snarevarpet.

10—090308

Jordebok för Gustaf

Band I
Blad 20

Stadsägan n:r 41.....................................................

1	2 1 3	4 \| 5	6	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, dä förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i	—	41	Åsberget (magistratens be-slut d. 7/9 1915)	0	00	00 (s)	—	—

hamns stad

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r 2).

*	9	10	11
gatt stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig ■ hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band och Iliad i fastig-hets-boken
			—	Arealen i kol. 5 enl. Åke Kloos mätning åren 1906—07.

Band I
Blad 21

Öfverförd från blad 4, 5.

Jordebok för Gustaf

St ads äg an n:r 5, 6.

1 2 3 4 5 ! 6

Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i	5 6	5, 6	Agärdet (magistratens be-slut d. 2/i 1916)	00	00	00 (s)	Storskifte	1813	juni	3

hamns stad.

Formulär 2.

Haga församling (Kartblad n:r 1).

8	9	10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
\| Skifteslittera eller nummer: ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
'' L; Jons Rapp
DO		''	Genom afstyckning, som fastställts d. 29 juni 1916, har nämnda andel afskilts från stadsägan samt öfver-förts till jordeboken I: 22.

Jordebok för Gu staf s Band

I
Blad 22

Stadsägan n:r 43

Landtmäteriförrättning, som senast öfver -

Ägovidd

Fastställdt

Tiden, då/förrättningen
fastställt» eller, där fastställelse
ej ifrågakommer,
bfifvit afslutad

namn

Förrättningens

art

Kva drat meter -

Hektar

Månad

LaxryggeiK
(magistratens be*
slut d. 29/e 1916)

Storskifte

Afstycknini

Forts, från rum 1

7!)

liamns stad.

Formulär 2.

Haga församling (Kartblad n:r 1).

\ 8 1 9	10	11 /
gått st^dsägan	Stadsägans beteckning i fastig-lietsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningdr
Skiftcslittera eller nummer; ägares namn enligt del-nings beskrif-ningen	O: q <''I*. 3 — O 3 3 Cf<5 - m 3 £ O ££ 1-5 o 3 t»
Nv Beteckning	Band och blad i fastig-hcts-boken
—	63		—	Har förut i orten kallats Marknadsplatsen. Enl. magistratens/beslnt d. 29 juni 1916 öfverförd hit från ägoförte^kningen enl. form. 6 rum 3. Afstyckning/^ rum 2, 3. / Forts, se rum 4.
	319	_	\	Öfymördt till ägoförteckningen enl. form. 7 rum 26 /under beteckningen af. \
	320	/		ÖfverfördtXfill ägoförteckningen enl. form. 7 rum 27 under betefeiraingen ag.
				Enl. d. 7 dec. 1923 af lOB. fastställd tomtindelning har fastighetens återstående område indelats i tom-terna n:ris 3 och 4 i kv. i\xen och n:ris 1 och 2 i ky. Lärkan samt öfverförts 0, 0, 0. \
/ \/				\

Band I
Blad 23

Forts, från blad 6.

Jordebok för Gustafs

Stadsägan n:r 7; ^ mantal skatte

Landtmäteriförrättning, som senasl/öfver -

Ägovidd

Fastställdt

Tiden, då .förrättningen
fastställts eller, där fastställelse^ej
ifrågakommer,
,blifvit afslutad

namn

Förrättningens

art

Kva drat meter -

Hektar

(Södra A liv''

mars

(Södra Åby)

Ågostycknin]

mars

hamns stad.

Formulär 2.

Haga församling (Kartblad n:r 1).

\ 8	9	10	11 y
gått sfadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	brj . O: i P C. <= e b er? P ce s 5 o £ * o p ce
\ Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
7 E; Sara Bro	89		—	Till fastigheten hör andel i området litt. ae, se ägoför-teckningen enL/form. 6 rum 4. Enl. d. 6 maj , 1920 af K. B. fastställd tomtindelning utgör motstående fastighet tomten n:r 2 i kv. Höken. Ofverförd till tomtboken I: 0.
7 F: Moses Bro	89		/	Tilj/fastigheten hör andel i området litt. ae, se ägoför-yfeekningen enl. form. 6 rum 4. ^Inl. d. 6 maj 1920 af K. B. fastställd tomtindelning Nit gör motstående fastighet tomten n:r 3 i kv. Höken. Öfvhrförd till tomtboken I: 0.


				\ i

11—09030S

Jordebok för Gustafs son*/

2^ Öfver förd från blad 7 rum 1.

Stadsägän n:r 25........................................................

1	2	3	4	5 \| 6	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
i	8, 25	25	An noll i 11 (magistratens be-slut d. 6/i 1920)	—	00	00	Afstyckning	1919	juni	4

hamns stad.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r 1).

8 1 9	10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsak tens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
—	309	—	—	Till fastigheten hör andel i områdena litt. u och v, se ägoförteckningen enl. form. 6 rum 1 och 2.

Jordebok för Gustafs Band

I
Blad 25

Stadsägan n:r 44...................................;.....................

1 1 2	3	4	5	6	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Hånad	Dag
1	—	44	Akroken (magistratens be-slut d. 6/s 1920)	0		00 tel	—	—	—	—
0	00	00 (s)
(Forts.)
(Forts.)

hamns stad.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r 2).

8	9	10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
—		—	—	Sedan ett område i Storån utanför stadsägan n:r 28 torrlagts, har det enl. magistratens beslut d. 5 mars 1920 öfverförts hit från ägoförteckningen enl. form. 7 rum 8. Enl. d. 7 dec. 1923 af K. B. fastställd tomtindclning skola 00,00 kv.-meter jämte visst område af stads-
				ägan n:r 28 bilda tomten n:r 3 i kv. Apan, se tomt-förändringslängden rnm 0; 00,00 kv.-meter jämte visst område af stadsägan n:r 28 tomten n:r 4 i kv. Apan, se tomtförändringsläDgden rnm 0; och 00,00 kv.-meter jämte visst område af stadsägan n:r 28
				tomten n:r 5 i kv. Apan, se tomtförändringslängden rum 12. Sedan R. R:n d. 2 ang. 1924 gifvit sitt tillstånd till bildande af tomten n:r 5 i kv. Apan, hafva 00,00 kv.-meter öfverförts till tomtboken I: 0.

		✓

Band I
Blad 26

Forts, från blad 16.

Jordebok för Gustafs -

Stadsägan n:r 35

1	2	3	4	5	6	i
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
3	Forts	i. från	rum 2.
(Forts.)
(Forts.)

hamns stad.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r 4).

8	9	10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken








ky,- Hafsornen, bo -toatförfendringslängdon ram 7. I anledning af d. 24 aug. 1925 af K. B. fastställd ny tomtindelning utgår ofvanstående, tomterna n:r
				1, 2 och 3 i kv. Hafsörnen afseende registrering. Enl. mätning d. 20 okt. 1930 i samband med register-kartas upprättande utgör stadsägans areal 000,000 kv.-meter.

				1

Band I
Blad 27

Forts, från blad 17.

Jordebok, för Gustafs -

Stadsägan n:r 36

1	2	3	4	5	6	1	7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. m.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Förutvarande	Gällande
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
3	Fort	i. från	rum 2.
j(Forts.) -
(Forts.)
(Forts.)

hamns stad.

Klara församling (Kartblad n:r +).

Formulär 2.

8 9	10	11
gått stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skiftcslittera eller nummer: J ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktcns arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken

			n
			"t ■ o i ii 10^0 v i r i i •• nnnnn
		t	ma ning a. ii mars lJ u s oia at^ staasagan uuu,0l)
if^7"Dicicr ingå 1 "tomten n.r t 1 kv. llaisofucd^ se
tomtlörändringslängden ruin G, och skola enl. beröida

tomtindclning 000,00^ ki. rucka af “^dsägin ingå i
tomten n.r 1 l kv. Kun^sorncn^ se tomtiorändrings™ längden—mm 0? Enl. d. 24 ang. 1925 af K. B. fastställd ny tomtindelning utgår förestående, tomterna n:r 1 i kv. Hafsörnen och
		1	n:r 1 i kv. Kungsörnen afseende registrering och bilda af stadsägan 000,00 kv.-meter tomten n:r 4 i kv. Måsen, öfverförd till tomtboken I: 0, och 000,00 kv.-meter tomten n:r 4 i kv. Tärnan, öfverförd till tomt-boken I: 0.
			Enl. mätning d. 20 okt. 1930 i samband med register-kartas upprättande ntgör stadsägans areal 000,000 kv.-meter.

12—0B030S

Jordebok för Gustafs Band

m j oo Forts, från blad 14.

blad ~9

Stadsiigan n:r 28, landeri..........................................

1	2	3	4	5	6 1 7
Rummets ordnings- nummer	Register- beteckning	Fastställdt namn m. in.	Ägovidd	Landtmäteriförrättning, som senast öfver-
Tiden, då förrättningen
Förutvarande	Gällande	Förrättningens art	fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad
Hektar	År	Kva- drat- meter	År	Månad	Dag
4	Fort	5. från	ram 3.			*

haluus stad.

Formulär 2.

Klara församling (Kartblad n:r 2).

8 9	10	11
gatt stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för jorde-bokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Skifteslittera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbeskrif-ningen	Förrättningsaktens arkivnummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
	.		It. R:n instämt Orvar Lans såsom ägare af stads-ägan n:r 28 angående klander af en utaf Erik Stare verkställd, d. 20 maj 1928 afslutad utstakning enl. registerkartan af rågången mellan nämnda stadsägor, bär R. R:n genom dom d. 1 juni 1929, som vunnit laga kraft, ogillat Piras talan.


			0

Blad 1

Tomtförändringslängd

1	2	3	4 \| 5
Rummets ordnings- nummer	Kartblad, hvarå tom- ten är affattad	Tomtens	Beteckning, hvarunder tomtens särskilda delar upptagits i fastighetsregistret eller ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7, jämte dessa delars areal i kvadratmeter
Beteckning	Areal i kvadrat- meter
Kvarter eller annan indel-ning, för hvilken num-rering skett	Num- mer
1	2	Gåsen		000,oo	000,00 kv.-meter af tomten n:r fy i k^^GåSén"”""
2	2	Gåsetr~-~^__	2 ti	000,oo	000,00 kv.-meter af tomten n:r O1 i kv^Gåsgn-——'' " CO,00 kv.-meter af tomtjmjas^T-fkv. Gåsen
3	2	Gåsen	3 *	000,oo	3 000,00 kv.-meter af tomten n:r 7 i kv. Gåsen 2 00.00 kv.-meter af tomten n:r 0 i kv. Gåsen 4 00,00 kv.-meter af tomten n:r tf i kv. Gåsen

Formulär 3.

för Gustafshamns stad.

6	7	8	9
Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvilken faststäl- lelsen meddelats	Upplägg i fastig-hetsregistret eller rum i ägoförteck-ning enligt formu-lär 6 eller 7, där i kolumn 5 redo-visadt område upptagits	Särskilda anteckningar
År	Månad	Dag
1911	maj	20	K. B.	Tomtboken I: 2	p Förestående areal eller nya tomten n:r é- ut- 1 gör återstoden af förutvarande tomten n:r sedan i öfverensstämmelse med anförda tomtindelning 00,00 kv.-meter afstyckats för att läggas till Lillgatan. Enl. af Bertil Rehn d. 12 juli 1918 upprättad laga tomtkarta innehåller tomten 000,00 kv.-meter (sl. Forts, se rum 8.
1911	maj	20	K. B.	Tomtboken I: 3 > 1:4	Enl. af Bertil Itehn d. 10 juni 1923 upprättad laga tomtkarta innehåller tomten 000,00 kv.-meter (s). B. R:n har d. 4 okt. 1925 medgifvit, att 00,00 kv.-meter afstyckas från tomten n:r 2 i kv. Gåsen för att läggas till tomten n:r 3 i Forts, se rum 9.
1911	maj	20	K. B.	Tomtboken I: 4 » 1:3 > 1:0	Enl. af Bertil Behn d. 3 dec. 1924 upprättad laga tomtkarta innehåller tomten 000,00 kv.-meter (s). It. R:n har d. 4 okt. 1925 medgifvit att 00,00 kv.-meter afstyckas från tomten n:r 3 i kv. Gåsen för att läggas till tomten n:r 2 Forts, se rum 10.

Blad 2

Torntförändring slängd

Tomtens

Beteckning, hvarunder tomtens särskilda delar upptagits
i fastighetsregistret eller ägoförteckning enligt formulär
6 eller 7, jämte dessa delars areal i kvadratmeter

Beteckning

Areal i
hvad rat -

Kvarter eller
annan indelning,
för
hvilken numrering
skett

Num mer -

meter

000,00 kv.-meter af tomten n:r 3 i k''

Tärnan

,00 kv.-meter af o:

området litt. ö

000,00 kv.-meter af tomten n:r 3 i kv. Hi
000,00 kv.-meter af områjiet-iiTt’. å
00,00 TiV.■‘meter af området litt. ä

Tärnan

00,00 kv.-meter af tomte!

i kv. Tärnan

00,00 kv.-meter af tomten n:r 1 i kv. Måsi

000,00

000,00 kv.-meter af stadsnjgajrlnr" 36
iraf stadsägan n:r 35

Hafsörn-!

Formulär 3.

för Gustafshamns stad.

6 \| 7	8	9
Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvilken faststäl- lelsen meddelats	Upplägg i fastig-hetsregistret eller rum i ägoförteck-ning enligt formu-lär 6 eller 7, där i kolumn 5 redo-visa dt område upptagits	Särskilda anteckningar
År	Månad	Dag
1897	nov.	4	K. B.	Tomtboken 1:14 Ägofört. enl. form. 7 rum 18 Ägofört. enl. form. 7 rum 19	I anledning af d. 24 aug. 1925 af K. B. fast-ställd ny tomtindelning utgår denna regi-strering. Ny registrering i rum 14.
1897	nov.	4	K. B.	Tomtboken 1:13 Ägofört. enl. form. 7 rum 17 Ägofört. enl. form. 7 rum 18 Tomtboken 1:14	I anledning af d. 24 aug. 1925 af K. B. fast-ställd ny tomtindelning utgår denna regi-strering.
1897	nov.	4	K. B.	Tomtboken I: 0 Jordeboken 1:17 Jordeboken 1:16	Sedan R. R:n genom dom d. 23 jan. 1920, som vnnnit laga kraft, förklarat, att visst om-råde skulle frångå stadsägan n:r 35 och tillfalla stadsägan n:r 36, ntgör enl. mät-ning d. 11 mars 1920 af Bertil Rehn are-alen af det område af stadsägan n:r 36, som Forts, se rum 11.

Blad 3

Tomt för ändring slängd

1	2	3	4	5
Rummets ordnings- nummer	Kartblad, hvarå tom- ten är affättad	Tomtens	Beteckning, hvarunder tomtens särskilda delar upptagits i fastighetsregistret eller ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7, jämte dessa delars areal i kvadratmeter
Beteckning	Areal i kvadrat- meter
Kvarter eller annan indel-ning, för hvilken num-rering skett	Num- mer
7	3	Hafsörnen ''		000,00	00,00 kv.-meter af tomten n:r 3 i kv.. iléseh 000,00 kv.-meter af stadsägarr n:r 34 O^Ö^fevÄBäetet-af^imrådet litt. ä 00,r&tncv.-meter'' äf tomten n:r 2 i kv. Måsen 00,00 —^____ kv.-meter af stadsägan n:r 35
i 8 i	Fort!	~~~----_ >. från riTnr-l_
9	Fort	i. från ftrm—2.

Formulär 3.

för Gustafshamns stad.

«	7	8	9
Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvilken faststäl- lelsen meddelats	Upplägg i fastig-hetsregistret eller rum i ägoförteck-ning enligt formu-lär 6 eller 7, där i kolumn 5 redo-visadt område upptagits	Särskilda anteckningar
År	Månad	Dag
1897	nov.	4	K. B. «	Tomtboken 1:13 Jordeboken I: 0 Ägofört. enl. form. 7 rum 18 Tomtboken I: 0 Jordeboken 1:16	Se ägoförteckningen enl. form. 7 rum 22. I anledning af d. 24 aug. 1925 af K. B. fast-ställd ny tomtindelning utgår denna regi-strering.
-rmiHäS
					Sedan lagfart å ofvannämnda för Lillgatan afstyckade område för staden beviljats d. 20 dec. 1918, motsvarar denna tomt den fastställda tomtindelningen.
					samma kvarter samt att 00,00 kv.-meter af-styckas från sistnämnda tomt för att läggas till tomten n:r 2 i kv. Gåsen. Tomtindel-ningen motsvarar därefter bestående för-hållanden.

Gustafshamn
den 9 april 1915

Hans Bök
Distriktslandtmätare.

13—000308

Blad 4

Tomt förändring slängd

Tomtens

Beteckning, hvarunder tomtens särskilda delar upptagits
i fastighetsregistret eller ägoförteckning enligt formulär
6 eller 7, jämte dessa delars areal i kvadratmeter

Beteckning

Areal i
kvadratmeter -

Kvarter eller
annan indelning,
för
hvilken numrering
skett

Num mer -

Forts, frän rum 3.

Forts, från roi

000,00 kv.-meter af stadsägan n:r 28
00,00 kv.-meter af stadsägar^jw-^4

Formulär 3.

för Gustafshamns stad.

G	7 8	9
Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvilken faststäl- lelsen meddelats	Upplägg i fastig-hetsregistret eller rum i ägoförteck-ning enligt formu-lär 6 eller 7, där i kolumn 5 redo-vi sadt område upptagits	Särskilda anteckningar
År	Månad	Dag
					i samma kvarter samt att 00,00 kv.-meter, j som afstyckats från sistnämnda tomt, läggas till tomten n:r 3 i samma kvarter.
					skall ingå i motstående tomt, 000,00 kv.-meter och det område, som af stadsägan n:r 36 skall ingå i tomten, 000,00 kv.- meter. I anledning af d. 24 ang. 1925 af K. B. fast-ställd ny tomtindelning utgår denna regi-strering.
1923	dec.	7	K. B.	Jordeboken I: 14 Jordeboken I: 25	Sedan R. R:n d. 2 aug. 1924 gifvit sitt till-stånd till bildandet af motstående tomt, har densamma upptagits i tomtboken I: 0.

100

Blad 5

Tomtför ändring slängd

1	2	3	4	5
Rummets ordnings- nummer	Kartblad, hvarå tom- ten är affattad	Tomtens	Beteckning, hvarunder tomtens särskilda delar upptagits i fastighetsregistret eller ägoförteckning enligt formulär 6 eller 7, jämte dessa delars areal i kvadratmeter
Beteckning	Areal i kvadrat- meter
Kvarter eller annan indel-ning, för hvilken num-rering skett	Num- mer
13	2 ---"	Apan		0,000.oo	Stadsägan n:r 30 om 0,000 kv.-meter__— 00,00 kv.-meter af stadäägfwr"n:r 28
14	I	Tärnan	3	000,oo	Tomten n:r 3 i kv. Tärnan om 000,00 kv.-meter 00,00 kv.-meter af området litt. ä
				It

101

Formulär 3.

för Gustafshämns stad.

6 1 7	8	9
Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvilken faststäl- lelsen meddelats	Upplägg i fastig-hetsregistret eller rum i ägoförteck-ning enligt formu-lär 6 eller 7, där i kolumn 5 redo-visadt område upptagits	1 Särskilda anteckningar
År	Månad	Dag
1923	dec.	7	K. B.	Jordeboken I: 15 Jordeboken I: 14	Enl. af Bertil Rehn d. 21 maj 1925 upprättad laga tomtkarta innehåller tomten 0,000,00 kv.-meter (s). Sedan R. R:n d. 20 sept. 1925 gifvit sitt till-stånd till bildande af motstående tomt, har den öfverförts till tomtboken I: 17.
192f>	ang.	24	K. B.	Tomtboken I: 14 Ägofört. enl. form. 7 rum 18

102

Tomtföränd ringslängden -

Tomtens beteckning

Tomtboken

Tomtens beteckna!''

Kvarter eller
annan indelning

Num mer -

Kvarter eller
annan indelning ,

Band

Gladan
Gåsen . .

Kvarter

Apan .

Hästen

Korpen . .

Laxen

Måsen

103

Formulär 4.

tomtförändringslängden.

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtföränd- ringslängden	Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtföränd- ringslängden
Kvarter eller annan indelning	Num- mer	Band	Blad	Blad	Rum	Kvarter eller annan indelning	Num- mer	Band	Blad	Blad	Rum
N.						Tranan .....	i	I	9
							3	I	14	5 2 .	14
							f>		___.2___	* 1
0.						Ugglan.....	3 _L	I	10	0	0
\ P.						y.
! Q.						X. Y. Z.
j R.						Å.
Stranden.....	i	I	6			Ä.
> .....	2	I	7
	3	T	8	n	_0-
\|					Ö.

104

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtföränd- ringslängden	Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtföränd- ringslängdeu
Kvarter eller annan indelning	Num- mer	Band	Blad	Blad	Rum	Kvarter eller annan indelning	Num- mer	Band	Blad	Blad	Rum
A.						H.
										5	14
Ii.								x	14
a						J.
D.				•		Kvarnhnstomten .		I	4	i	3
E.						L.
F.						M.
G.						Nja Smedsgården.		I	8	0—	-ft-

105

Formulär 4.

tom tför ändring släng den.

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtföränd- ringslängden	Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtföränd- ringslängden
Kvarter eller	Num-		Blad	Blad	Rum	Kvarter eller	Num-	Band	Blad	Blad	Ruin
annan indelning	mer					annan indelning	mer
										5	14
0.						Villa India . . .		1	14	-8—	-4-
										0	0
						» Åkeborg . .		1	13	■0—	-0-
P.						X. Y. Z.
Q.						■ Abykilen ....		I	10
										0	0
						Åkeborg, Villa . .		I	13	-e—	-0-
Rådhustomten . . •		I	1			Ä.
Smedsgården . . .		I	7			Ö.
Smedsgården, Nya.		I	8		—0-
Sockerbruket . . .		I	12
von Talénska fidei-
kommisstomten .		I	6
U.

14—090308

106

Tomtföränd ringslängden -

Tomtens beteckning

Tomtboken

Hus- eller adressnummer

Kvarter eller annan
indelning

Band

Nummer

Namn

gata, torg etc.

Nummer

Kvarter.

107

Formulär 4 A.

tomtföränrlringslängden.

Tomtens beteckning	Toratboken	Tomtföränd- ringslängden	Hus- eller adressnummer
Kvarter eller annan indelning	Nummer	Band	Blad	Blad	Rum	Namn på gata, torg etc.	Nummer
Gladan .........	1	I	1			Storgatan	5
Gåsen.........	1	I	2	4_. .	-4-	Lillgatan	9
	2	I	3	1	2-		11
» .........	3	I	4	1	3	>	13
	_______1 .			.2_	__6.
	3.....			3	_Z.
Hästen.........	1,2, 3,4	I	12			Storgatan	9
I.
J.
Korpen.........	1	I	15			Gustafsgatan	1
Laxen.........	1	I	5			Lillgatan	2
				0	0	Villagatan
Måsen.........	3	I	13	G-	-0	Iltiigatan	2

108

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtföränd- ringslängden	Hus- eller adressnummer
Kvarter eller annan indelning	Nummer	Band	Blad	Blad	Rum	Namn på gata, torg etc.	Nummer
N.
0.
p.
Q-
R-							''
Stranden ........	1	I	6			Lillgatan	1
>	2	I	7			>	3
	3	I	8	9_	_Q.		5

100

Formulär 4 A.

tomtförändringslängden.

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtföränd- ringsliingden	Hus- eller adressnummer
Kvarter eller annan indelning	Nummer	Band	Blad	Blad	Rum	Namn på gata, torg etc.	Nummer
Tranan.........	1	I	9			Lillgatan	8
Tärnan.........	3	I	14	5	14	Villagatan	1
z		uTOgatau

				2	“5
Ugglan.........	3	I	10	0	0	Rådhusgatan	1
V.					•
X. Y. Z.
Å.
1.
Ö.							1

Tomtens beteckning

Tomtboken

Tomtföränd-

ringslängden

Hus- eller adressnummer

Kvarter eller annan
indelning

Nummer

Band

Blad

Rum

Namn på gata, torg etc.

Nummer

Formulär 4 A.

tomtförändring slängden.

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtföränd- ringslängden	Hus- eller adressnummer
Kvarter eller annan indelning	Nummer	Band	Blad	Blad	Rum	Namn på. gata, torg etc.	Nummer
H.
India, Villa......		I	14	5	14	Villagatan	i
	2	4	Utögåtait
J.
K varnhn stomten ....		I	4	1	3	Lillgatan	13
L.
M.		I	8			Lillgatan
Nya Smedsgårdcn ....		0	0	5

112

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtföränd- ringslängden	Hus- eller adressnummer
Kvarter eller annan indelning	Nummer	Band	Blad	Blad	Rum	Namn på gata, torg etc.	Nummer
0.
P.	''
Q-	*
Rådhustomten.....		i	1			Storgatan	5
Smedsgården .....		i	7			Lillgatan	3
Smedsgården, Nya . . .		i	8	«-	—e	»	5
Sockerbruket ......		i	12			Storgatan	9
von Talénskafideikommiss-tomten........		I	6			Lillgatan	1
D.						.

113

Formulär 4 A.

tomtförändringslängden.

To in tens beteckning

Tomtboken

Tomtföränd ringslängden -

Hus- eller adressnummer

Kvarter eller annan
indelning

Nummer

Band

Blad

Rum

Namn pä gata, torg etc.

Nummer

Villa India....
» Åkeborg . .

X. Y. Z.

Äbykilen . . .
Åkeborg, Villa

Ä.

Ö.

—4

Villagatan
Utögatan

Villagatan
■U tögatan

Rådhusgatan

Villagatan

Utö gatan

15 — 09030S

114

Namnregister

Namn	Band	Blad	Rum	Namn	Band	Blad	Rum
Alifors.........	I	1	1	Hagalund........	I	18	1
Annehill........	I	24	1	Hagen.........	I	18	1
			2
Björkelund.......	I	17	-t-	I.
Bondaugeu i ; : i : :	-i-	—ie—	-1-
> .......	I	14	I
Brorslund........	I	10	1	J.
DlObiUgdll........
C.				Kiltäppan........	I	2	1
					_ l .	13	4_
D.
				Laxrvggon—i—=—:—:—. .		—93—	-4-
Elinero.........	I	7	1
				Mnrliiiudoplatflen .—. . ■■■—.	-1--	---»8-	-1-
i Eridhem........	I	• 9	2
Pärjkarlsbostället ....	I	11	1
Eörängen........	I	3	1	Norra Åbv.......	I	9	1
Gustafshamn—Läggedrngs				.
järnvägsområde ....	I	12	1	1°. .		1

115

Formulär 5.

till jordeboken.

Namn

X. Y. Z.

Åby Norra

}se NorraoÅb;
Södra Åby

Åbyholm

Agärdet .
Åsberget
Åkroken

Rangeltorp

Rapphagen

Snarevarpet .

Tegelbrnket

116

Blad 1

Förteckning öfver de å register- (öfversikts-) kartan öfver Gustafshamns

undantagits för delägares gemen -

1	2	3 \| 4	5	6
Rummets ordnings- nummer	Kartblad, hvarå om- rådet är affattadt	Områdets	Ändamål, hvarför område, som undantagits för delägares gemen-samma behof, blifvit afsatt	Skifteslag eller fastigheter, hvarför området undantagits eller eljest är samfälldt
Beteckning å kartan	Areal i kvadrat-meter
i	1	u	000,00	Väg	Delägarna i stadens östra ägoområdes norra skifteslag (Stadsägorna n:ris 8, 25; 9—14; 16; 17; 23; 24 och 26)
2	1	V	00,00	V attenhämtningsställe	Delägarna i stadens östra ägoområdes norra skifteslag (Stadsägorna n:ris 8, 25; 9-14; 16; 17: 23; 24 och 26)
3 4	1	X '' —-I	—.QOOOjOO	Marknadsplats, blekeplats och svin-■—_vall	_____ Delägarna i stadfias-östTSTagoområde (SladsägoTnamris 3—6; 8, 25; 9—14; ---16; 17; 23; 24 och 26)
1	ae	-^^000,00	Väg	Delägarna i «tadaSft«%—rrtr~7^»/»g« mtl \| skrille-SttfffaA by

117

Formulär 0.

stad med särskild beteckning angifna områden, som vid landtmäteri/ördaning
samma behof eller lämnats oskiftade.

7	8 1 9 \| 10	11
Landtmäteriförrättning, vid hvilken området undantag^ eller lämnats oskiftadt	Särskilda anteckningar
Förrättningens art	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslntad	Skifteslittera eller nummer å området, där sådan åsätta	Förrättningsak- tens arkivnummer
. År	Månad	Dag
Laga skifte	1848	maj	16	a	17	Arealen enl. skifteshandlingarna.
Laga skifte	1848	maj	16	b	17	Arealen enl. skifteshandlingarna.
Storskifte..^	1813	juni	3	—	"63	Arealen enl. skifteshandlingarna. Genom afstyckning, som fastställts d. 29 juni 1916, har området afskilts från de fastigheter, för hvilka det varit samfälldt, samt under registerbeteckningen stadsägan n:r 43 och den särskilda benämningen Laxryggen öfverförts till jordeboken I: 22.
^AgoStyc^ing	1916	juni	6 ^__—	n	"51	Ofverfördt från jordeboken I: 6 rum 1. Arealen enl. ägostyckningshandlingarna. Sedan området genom afstyckning, som fastställts d. 6 dec. 1920, afskilts från tomterna n:ris 1 och 2 i kv. Korpen och 1, 2 och 3 i kv. Höken, samt staden d. 1 febr. 1921 erhållit lagfart å området, har det Forts, se rum 5.

Gustafshamn
den 9 april 1915

Hans Bök
Distriktslandtmätare.

118

Blad 2

Förteckning öfver de å register- (öfversikts-) kartan öfver Gustafshamns

undantagits för delägares gemen -

1	2 \| 3 \| 4	5	6
Rummets ordnings- nummer	Kartblad, hvarå om- rådet är affattadt	Områdets	Ändamål, hvarför område, som undantagits för delägares gemen-samma behof, blifvit afsatt	Skifteslag eller fastigheter, hvarför området undantagits eller eljest är samfälldt
Beteckning å kartan	Areal i kvadrat-meter
5	För	:s. från rån ''	i 4. ''		—

Formulär 6.

stad med särskild beteckning angifna områden, som vid landtmäteriförrättning
samma behof eller lämnats oskiftade.

Landtmäteriförrättning, vid hvilken området undantag^
eller lämnats oskiftadt

Tiden, dä förrättningen
fastställts eller, där fastställelse
ej ifrågakommer,
blifvit afslutad

Särskilda anteckningar

Skifteslittera
eller nummer
å området,
där sådan
åsatts

Förrättningens art

Månad

öfverförts till ägoförteckningen enl. form
7 rum 24.

120

Band I

Blad 1

Förteckning öfver de å register- (öfversikts-) kartan öfver Gustafshamns stad
och vattenområden, som ej tillhöra en eller flera fastigheter enskildt och ej heller

lämnats

1	2	3	4	5	6
Rummets ordningsnummer	Kartblad, hvarå området är af- fattadt	Områdets beteck-ning å kartan	Namn eller annan be-teckning å väg, gata, torg, allmän plats eller vattenområde, däri området ingår	Områdets areal i kva-dratmeter efter afdrag för arealen af de om-råden, som i kolumn 3 upptagits inom klammer	Särskilda anteckningar
1	1, 2	a	Torget	. 0.000,00 (s)	''
2	1, 2	b, c, d, [g]	Lillgatan	AA AAA t\t\ / ~\ 00,000,00 (s)	lätt. g om 00,00 kv.-meter redovisas 1 rum 3. Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fast- i ställd tomtindelning skola af tomten n:r -é- i kv. Gåsen 00,00 kv.-meter afstyckas för att läggas till Lill-gatan. Sedan lagfart å detta område med-delats för staden d. 20 dec. 1918, har det öfverförts hit från tomt-boken I: 2 och redovisats såsom till-ökning i området litt. c.
3	2	e, f, g, h, i. j	Storgatan •	000,000,00 (a)	.

121

Formulär 7.

med särskild beteckning utmärkta delar af vägar, gator, torg, allmänna platser

vid landtmäteriförrättning undantagits för delägares gemensamma behof eller

oskiftade.

1	2 3	4	5 \| 6
Rummets ordningsnummer	Kartblad, hvarå området är af- fattadt	Områdets beteck-ning å kartan	Namn eller annan be-teckning å väg, gata, torg, allmän plats eller vattenområde, däri området ingår	Områdets areal i kva-dratmeter efter afdrag för arealen af de om-råden, som i kolumn 3 upptagits inom klammer	Särskilda anteckningar
4	1, 2	k, 1, m	Rådhusgatan	0,000,00 (s)	i
5	1	n	Braksgatan	0,000,00 (s)
6	1	0	Agränden	000,00 (s)
7	2	p	Blindgatan	QOO;00 (B) 000,00 (s)	Sedan enligt K. M:ts dom d. 20 jan. 1917 förklarats, att ett område om 00,00 kv.-meter, som Ingår i litt. z (se rnm 16) och förut häfdats till tomten n:r 1 i kv. Tranan, tillhör staden, såsom ägare till gatumarken för Blindgatan, har detta område öfverförts hit från tomtboken I: 9 och redovisats såsom tillökning i området litt. p.

16—090308

122

Band I

Blad 2

Förteckning öfver de å register- (öfver sikts-) kartan öfver Gustafsharans stad

och vattenområden, som ej tillhöra en eller flera fastigheter enskildt och ej heller

lämnats

1	2	3	4	5	6
Rummets ordningsnummer	Kartblad, hvarå området är af- fattadt	Områdets beteck-ning å kartan	Namn eller annan be-teckning å väg, gata, torg, allmän plats eller vattenområde, däri området ingår	Områdets areal i kva-dratmeter efter afdrag för arealen af de om-råden, som i kolumn 3 upptagits inom klammer	Särskilda anteckningar
8	1, 2	q	Storån	-eee^ee^o-fs) 000;00tk«tr-ts) 000,000,00 (g)	Sedan utfyllning ägt rom vid tomten n:r 3 i kv. Stranden, har K. B. d. 25 april 1916 fastställt sådan änd-ring i tomtindelningen, att 00,00 kv.-meter af detta område skola för-enas med berörda tomt, se tomt-förändringslängden rum 0. Efter det R.R:ns medgifvande till sammanläggningen lämnats d. 1 maj 1917, hafva 00,00 kv.-meter öfverförts till tomtboken I: 8. Forts, se rum 25.
9	2	r	Kyrkogård	0,000,00 (s)
10	2	s	Hamnområde	00,000,00 (s)
11	2	t	Hamngatan	0,000,00 (s)

123

Formulär 7.

med särskild beteckning utmärkta delar af vägar, gator, torg, allmänna platser

vid landtmäteri förrättning undantag^ för delägares gemensamma behof eller

oskiftade.

1	2	3	4	6	6
Rummets ordningsnummer	Kartblad, hvarå området är af- fattadt	Områdets beteck-ning å kartan	Namn eller annan be-teckning å väg, gata, torg, allmän plats eller vattenområde, däri området ingår	Områdets areal i kva-dratmeter efter afdrag för arealen af de om-råden, som i kolumn 3 upptagits inom klammer	Särskilda anteckningar ■
12		U			Se ägoförteckningen enl. form. 6 rum 1.
13		V			Se ägoförteckningen enl. form. 6 rum 2.
14					Se ägoförteckningen enl. form. 6 rum 3. Öfverfördt till jordeboken I: 22.
15	2	y	Tulltorget	000,00 (s)

124

Band I

Blad 3

Förteckning öfver de ä register- (öfversikts-) kartan öfver Gustafshamns stad

och vattenområden, som ej tillhöra en eller flera fastigheter enskildt och ej heller

lämnats

! i	2	3	4 6	6
Rummets ordningsnummer	Kartblad, hvarå området är af- fattadt	Områdets beteck-ning å kartan	Namn eller annan be-teckning å väg, gata, torg, allmän plats eller vattenområde, däri området ingår	Områdets areal i kva-dratmeter efter afdrag för arealen af de om-råden, som i kolumn 3 upptagits inom klammer	Särskilda anteckningar
16	2	Z		-	Med litt. z har betecknats ett till tomterna n:ris 1 och 2 i kv. Tra-nan samt n:ris 1 och 2 i kv. Tras-ten häfdadt område, hvarå staden gör anspråk såsom ägare till gatu-marken för Blindgatan. Uppgift om areal saknas. 00,00 kv.-meter redovisade såsom till-ökning i litt. p och öfverförda till ! rum 7.
17	3 -t	å	Villagatan Utögatan	o^oe^o 0,000,00 (s)	Se form. 13 rum 5. Enl. of K.-Mit d. 21 mara 1888 fnot ställd—stadsplan-skall-af Utögatan visst område ingå -i~.ffrejagatan. Enlv-d. 4 bov. 1897 af K-6- fastställd tomtindelning—skola-—af- området 000,00 -kv.-motor läggas till tomten iss & i kv. Tärnan, se tomtföränd- ringslängden ram 5j 000,00 kv-mo ter till tomten mr 4-i—kvv-Täraan, so tomtföränd ringslängden rmaU-ttoh OOQdrO- kv.-metar-tiU-tomtea n:r 1 i k v. Tärnan, se tomtforändrtngsläng. den ram Q, I anledning af en utaf K. M:t d. 2 juli 1923 fastställd ny stadsplan utgår förestående, Frejagatan afseende re-gistrering. Forts, se rum 29.

125

Formulär 7.

med särskild beteckning utmärkta delar af vägar, gator, torg, allmänna platser

vid landtmäteri för rättning undantagits för delägares gemensamma behof eller

oskiftade.

s-*

N g
tji P

g 1

B £
S

lä

bf?cr
p cl. ►—

S g- g.

P- p:

P p

Områdets
beteckning
å
kartan

Namn eller annan beteckning
å väg, gata,
torg, allmän plats eller
vattenområde, däri
området ingår

Områdets areal i kvadratmeter
efter afdrag
för arealen af de områden,
som i kolumn
3 upptagits inom
klammer

Särskilda anteckningar

-t

Lastageplatsen

0,000.01)

0,000,00 (s)

Se form. 13 ram 5.

Enl. d. 4

" 1807 af K. D. fastställd

tomlindelning skola af området 00,00

kT.Mnctcr läggas till tomten n:r 3 i

kr. Tärnan. se tomtftuändringsläng dermim

4, O0;00 kr.-meter till torn ten—in—5—i—nämnda

k v. ge tor-t

förändringslängden—ram F> oeh 0,00 .

kr.-meter—till tomten—n:r 8 i kv Ilafsömen.

—ne tomtiornndringalnng

den rnm er

Enl. d. 24 aug. 1925 af K. B. fastställd
tomtindelning utgår ofvanstående registrering
och skola af området 00,00
Forts, se rum 30.

-t

Fvrgatan

0,000,00

0,000,00 (s)

Se form. 13 rnm 5.

Enl. af K. M.t d. 91 mars 1883 fast

ställd—stadsplan—skall af Fyrgatan

visst område ingå i Odengntan.
Enl:-d. 4 ner. 1897 af K. D. faototälld

temtindelning skela af området ingå:

000,00 ke.-mctcr i tomten -ner-l i liv.

Knngsörnen, se tomtfiirftndsingolöng

den ram O; 000,00 liv. mötes i tom

ten n:r 2 i samma kvarter;-**» tomt

förändringslängden

kr meter i tomten

■■0; 000.00

-nämnda

kvarter,—no tointförändringiilängdoii

rnm 0: oek 00,00 liv. motor i tomton

n:r 3 i kr. Tärnan,

-4.

tomtföränd

ringaliingdcn

I anledning af en utaf K. M:t d. 2 juli j
1923 fastställd ny stadsplan utgår

Forts, se rum 31.

126

Band I

Blad 4

Förteckning öfver de å register- (öfversikts-) kartan öfver Gustafshamns stad

och vattenområden, som ej tillhöra en eller flera fastigheter enskildt och ej heller

lämnats

1	2	3 \| 4	5 \| 6
Rummets ordningsnummer	Kartblad, hvarå området är af- fattadt.	Områdets beteck-ning å kartan	Namn eller annan be-teckning å väg, gata, torg, allmän plats eller vattenområde, däri området ingår	Områdets areal i kva-dratmeter ef ter afdrag för arealen af de om-råden, som i kolumn 3 upptagits inom klammer	Särskilda anteckningar
! 20	3 i-	aa	Fyrudden	AAaa w,OU 00,00 (s)	Se form. 13 rum 5. Enl. mätning d. 20 okt. 1930 i samman-hang med registerkartas upprättande utgör områdets areal 000,OOkv.-meter.
21	3 i-	ab	Badplatsen	000,00 000,00 (s)	Se form. 13 rum 5.
ky-.-meter-ingå-d-tenrtea-nrr" 1 i ky. Ktragseröen, se temtförämiringsläiig- den ruin 0 — I anledning af d. 24 aug. 1925 af K. B. fastställd ny tomtindelning utgår ofvanstående registrering. Ent mätning d 30 okt. 1930 i samman-hang med registerkartas upprättande utgör områdets areal 0u0,00kv.-meter.
22		ac	Väg till Rangeltorp	00,00	Enl. d. 4 nov. 1897 af K. B. fastställd tomtindelning skall området ingå i tomten n:r 3 i kv. Hafsörnen, se tomtförändringslängden rum 7. Efter vunnen upplysning att området litt. ac hör till stadsägan n:r 35 (Rangeltorp), hvars ägare enligt in-tecknadt servitutsaftal emellertid är skyldig att för all framtid lämna området öppet för trafik, har magi-straten genom beslut d. 7 sept. 1915 förordnat att området skall afföras från denna ägoförteckning samt i fastighetsregistret redovisas såsom ingående i sagda stadsäga. Se jorde-boken I: 16.

127

Formulär 7.

med särskild beteckning utmärkta delar af vägar, gator, torg, allmänna platser

vid landtmäteriförrättning undantagits för delägares gemensamma behof eller

oskiftade.

1	2 j 3	4 \| 5	6	Gustafshamn den 9 april 1915 Hans Bök Distrikts-landtmätäre.
Rummets ordningsnummer	Kartblad, hvarå området är af- fattadt	Områdets beteck-ning å kartan	Namn eller annan be-teckning å väg, gata, torg, allmän plats eller vattenområde, däri området ingår	Områdets areal i kva-dratmeter efter afdrag för arealen af de om-råden, som i kolumn 3 upptagits inom klammer	Särskilda anteckningar
23	i-	ad	Utöviken	—	Se form. 13 ram 5. Uppgift om areal saknas.
24	1	ae	Gnstafsgatan	0,000,00 (s)	Se ägoförteckningen enl. form. 6 rum 4. Sedan området genom afstyckning, som fastställts d. 6 dec. 1920, afskilts från tomterna n:ris 1 och 2 i kv. Korpen och 1,2 och 3 i kv. Höken, samt staden d. 1 febr. 1921 erhållit lag-fart å området, har det öfverförts hit från ägoförteckningen enl. form. 6 rum 4.
25	Forts	från rum	'' 8.		Sedan ett område om 00,000 kv.-meter utanför stadsägan n:r 28 torrlagts, har det enl. magistratens beslut d. 5 mars 1920 öfverförts till jorde-boken I: 25 under beteckningen stads-ägan n:r 44.
26	1	af	Marknadsgatan 4	0,000,00 (s)	Sedan området genom afstyckning, som fastställts d. 7 sept. 1923, afskilts från staden tillhöriga stadsägan n:r 43, har det öfverförts hit från jorde-boken I: 22 rum 2.

128

Band I

Blad 5

Förteckning öfver de å register- (öfversikts-) kartan öfver Gustafshamns stad

och vattenområden, som ej tillhöra en eller flera fastigheter enskildt och ej heller

lämnats

1	2	3	4	5	6
Rummets ordningsnummer	Kartblad, hvarå området är af- fattadt	Områdets beteck-ning å kartan	Namn eller annan be-teckning å väg, gata, torg, allmän plats eller vattenområde, däri området ingår	Områdets areal i kva-dratmeter efter afdrag för arealen af de om-råden, som i kolumn 3 upptagits inom klammer	Särskilda anteckningar
27	1	ag	Torsgatan	0,000,00 (s)	Sedan området genom afstyckning, som fastställts d. 7 sept. 1923, åtskilts från staden tillhöriga stadsägan n:r 43, har det öfverförts hit från jorde-boken I: 22 rum 3.
28	2	ah	Järnvägsgatan	0,000,00 (s)	Sedan området genom afstyckning, som fastställts d. 21 sept. 1923, afskilts från stadsägan n:r 28, har området, då staden därtill är ägare, öfver-förts hit från jordeboken I: 14 ram 2.
29	Forts.	från rum	17.		I anledning af d. 24 ang. 1925 af K. B. fastställd ny tomtindelning utgår den, tomterna n:ris 1, 4 och 5 i kv. Tärnan afseende registrering i ram 17 kol. 6. Enl. meddelande från byggnadsnämn-den skall Utögatan från och med ingången af år 1928 benämnas Villa-''gatan. Enl. mätning d. 20 okt. 1930 vid re-gisterkartas upprättande utgör area-len 0,000,00 kv.-meter.

129

Formulär 7.

med särskild beteckning utmärkta delar af vägar. gator, torg, allmänna platser

vid landtmäteri/örrättning undantagits för delägares gemensamma behof eller

oskiftade.

1	2	3	4	5	6
Rummets ordningsnummer	Kartblad, hvarå området är af- fattadt	Områdets beteck-ning å kartan	Namn eller annan be-teckning å väg, gata, torg, allmän plats eller vattenområde, däri området ingår	Områdets areal i kva-dratmeter efter afdrag för arealen af de om-råden, som i kolumn 3 upptagits inom klammer	Särskilda anteckningar
30 1	Forts	från rum	18.		kv.-meter läggas till tomten n:r 3 i kv. Tärnan, se tomtförändringsläng-den mm 14. Enl. mätning d. 20 okt. 1930 i sam-manhang med registerkartas upp-rättande utgör arealen 0,000,00 kv.-meter.
31	Forts.	från rum	19.		förestående, Odengatan afseende re-gistrering. I anledning af d. 24 aug. 1925 af K. B. fastställd ny tomtindelning utgår ofvanstående, tomterna n:ris 1, 2 och 3 i kv. Kungsörnen samt tomten n:r 3 i kv. Tärnan afseende registrering. Enl. mätning d. 20 okt. 1930 i samman-hang med registerkartas upprättande \| utgör arealen 0,000,00 kv.-meter.

17 —09030S

130

Band I

Blad 1

Ägoförteckning för Gustafshamns

1	2		3	4	5
e+ 1 w 1 -	Tomtens			Beteckning, hvarunder tomten upptagits i fastig-hetshoken
3 o-				Ägare af tomten vid tiden för införandet i förteckningen t
Sfs. §3 Sf g p	Beteckning enligt register- (öfversikts-) kartan	Areal i kvadratmeter	Beteckning	Band och blad i
e-f’ P P3 P-	Kvarter eller annan indelning	Num- mer		fas 1ig- hets- boken
i	Haga försan Kvarter Stranden	iling 1	^000,00 (s)	Per von Talén	Gården n:r 1	I: 16
1, 2	Stranden	2 A	8 © o o ce	Gustafshamns stad	Gården n:r 2 med	I: 24
2 i	Stranden	2 B	000,00 (s)	R. Pamp	undantag af där-ifrån afstyckade 000,00 kv.-meter Gården n:r 2 B	CO t»
2	Gåsen ''	5	000,00 (s)	E. Flod	\| Gården n:r 5	I: 12

131

Formulär 8.

stad till grund för tomtboken.

6	7	8	9
Fastställdt eller el-jest vid tiden för ägoförteckningens upprättande bruk-ligt namn å		Beteckning å tom-ten enligt magistra-tens beslut	Upplägg i tomtboken, å hvilken tom tan
Särskilda anteckningar	Kvarter eller annan indel-ning, för hvilken num-rering skett	Num-	upptages
tomten		mer	Band	Blad
i Brukligt namn: von Talénska fidei-kommisstomten		Kvarter		I	6
Brukligt namn: Smedsgården	Enl. tomträttsboken (J: 1) innehafves tomten un-der tomträtt af Axel Persson.	Stranden	2	I	I 7 \| r
\| Brukligt namn: Nya Smedsgården .	-	Stranden	3	I	8 •
	Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fastställd tomt-indelning skola 00,00 kv.-meter afstyckas från tomten för att läggas till Lillgatan.	Gåsen	1	I	2

132

Band I

Blad 2

Ägo förteckning för Gustafshamns

1	2		3	4	5
rf- 3 W 1 5	Tomtens			Beteckning, hvarunder tomten upptagits i fastig-
3 er				Ägare af tomten vid tiden för införandet i förteckningen
	rsetecKning enligt register- (öfversikts-) kartan	Areal i kvadratmeter	Beteckning	Band och blad i
1 K g0 P-	Kvarter eller annan indelning	Num- mer		fastig- hets- boken
2	Gåsen	6	000,00 (s)	Per Palm	Gården n:r 6	I: 14
2	Gåsen	7	000,00 (s)	Ali Andersson	Gården n:r 7	I: 15
2	Tranan	9	000,00 (s)	F. Qvist	Gården n:r 9	I: 42
2	Gladan	18	000,00 (s)	Staden	—	—
1	Laxen	19	000,00 (s), däraf 00,00 af ofri natur	Axel Alm och hans hustru Karin Alm	Gården n:r 19 om 000,00 kv.-meter, däraf 00,00 kv.-me-ter ofri grund	I: 68

Formulär 8,

stad till grund för tomtboken.

c	7	8			9
I Fastställa eller el-jest vid tiden för ! ägoförteckni ngens upprättande bruk-ligt namn å		Beteckning å tom-ten enligt magistra-tens beslut	Upplägg i tomtboken, å hvilket tomten
Särskilda anteckningar	Kvarter eller annan indel-ning, för hvilken num-rering skett	Num-	upptages
tomten		mer	Band	Blad
—	Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fastställd tomt-indelning skola af tomten 00,00 kv.-meter läg-gas till tomten n:r 7 samt till tomten n:r 6 läggas 00,00 kv.-meter af tomten n:r 7.	Gåsen	2	i	3
j Brukligt namn: Kvarnh ustomten	Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fastställd tomt-indelning skola af tomten läggas dels 00,00 kv.-meter till tomten n:r 8 och dels 00,00 kv.-meter till tomten n:r 6 samt till tomten n:r 7 läggas dels 00,00 kv.-meter af tomten n:r 6 och dels 00,00 kv.-meter af tomten n:r 8.	Gåsen	3	i	4
	I arealen ingå 00,00 kv.-meter, som tidigare skola hafva varit del af en gränd. Om rät-ten till denna del pågår rättegång.	Tranan	1	i	9
Brukligt namn: Rådhustomten	—	Gladan	1	i	1
	Den ofria delen af tomten tillhör Haga försam-lings kyrka.	Laxen	1	i	5

134

Band

Blad 3

Ag oför teckning för Gustafshamns

1	2		3	4	5
Kartblad, hvarå tomten är affattad	Tomtens	Ågare af tomten vid tiden för införandet i förteckningen	Beteckning, hvarunder tomten upptagits i fastig-hetsboken
Beteckning enligt register- (öfversikts-) kartan	Areal i kvadratmeter
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
Kvarter eller annan indelning	Num- mer
2	Ugglan	21	0,000,00 (s)	Staden	Tomten n:r 21	I: 58
	Klara föisan	lin g
	Kvarter
2	Apan	2	0,000.00 (s)	Anna Jarl, Erik Jarl och Lisa Jarl	Gården n:r 2 i kv.	I: 67
					Apan
1, 2	Hästen	1, 2, 3	0.000,00 (s)	Sockerbruksaktiebolaget Biet	Gården n:r 1 i kv.	I: 61
		och 4			Hästen
					Gården n:r 2 i kv.	1: 62
					Hästen
					Gården n:r 3 i kv.	I: 63
					Hästen
					Gården n:r 4 i kv.	I: 64
					Hästen
[2	Åsberget	1	000,00 (s)	Kooperativa föreningen »Framåt*	—	—
L				u. p. a.

Formulär 8.

stad till grund för tomtboken.

G	7	8	9
Fastställa eller el-jest vid tiden för ägoförteekniugens upprättande bruk-ligt namn å tomten		Beteckning å tom-ten enligt magistra-tens beslut	Upplägg i tomtboken, å hvilket tomten
Särskilda anteckningar	Kvarter eller annan indel-ning, för hvilken num-rering skett	ljum-	upptages
	mer	Band	Blad
1 Brukligt namn: Åbykilen	—	Ugglan	i	I	10
—		—	—	I	11
Brukligt namn: Sockerbrukét	\| Arealen enl. Åke Kloos mätning åren 1906—07.	Hästen	1, 2, 3, 4	I	12
	Arealen enl. Åke Kloos mätning åren 1906—07. Då Åsberget ej kan anses såsom tomt, bar ma-gistraten d. 7 sept. 1915 förordnat, att fastig-heten skall till jordeboken öfverföras och i ägoförteckningen till denna upptagas med re-gisterbeteckning n:r 41, se jordeboken I: 20.		—	—

136

Band I

Blad 4

Ag o förteckning för Gustafshamns

1	2		3	4	5
f+- o ^ a 2 »	Tomtens		Beteckning, hvarunder tomten upptagits i fastig-
13 g p: P	Beteckning enligt register- (öfversikts-) kartan		Ägare af tomten vid tiden för	netsDoken
2 S	Areal i kvadratmeter	införandet i förteckningen	Beteckning	Band och blad i
e-t- p po	Kvarter eller annan indelning	Num- mer		fastig- hets- boken
I	Tärnan	3	000,00	Jons Rolf	Gården n:r 1 å Utön	III: 1

Måsen

000,00

Bertil Pys

Gården n:r 6 å Utön

III: 6

Formulär 8,

stad till grund för tomtboken.

6	7	8 9
Fastställdt eller el-jest vid tiden för ägoförteckningens upprättande bruk-ligt namn å tomten	Särskilda anteckningar	Beteckning å tom-ten enligt magistra-tens beslut	Upplägg i tomtboken, å hvilket tomten upptages
Kvarter eller annan indel-ning, för hvilken num-rering skett	Num- mer
Band Blad

Villa India (magistratens
beslut d. ’/9
1915)

Enl. d. 4 nov. 1897 af K. B. fastställd tomtindelning
skola af tomten läggas dels 00,00
kv.-meter till tomten n:r 5 i kv. Tärnan, dels
0,00 kv.-meter till tomten n:r 4 i kv. Tärnan,
dels 00,00 kv.-meter till tomten n:r 2 i kv.
Tärnan och dels 00,00 kv.-meter till Odengatan
samt till motstående tomt läggas dels
00,00 kv.-meter af Lastageplatsen och dels
00,00 kv.-meter af Fyrgatan.

Villa Åkeborg (magistratens
beslut d.
Va 1915)

Enl. d. 4 nov. 1897 af K. B. fastställd tomtindelning
skola af tomten läggas 00,00 kv.-meter till tomten n:r 4 i kv. Tärnan, 00,00
kv.-meter till tomten n:r 5 i sistnämnda kvarter,
000,00 kv.-meter till Frejagatan och 000,00
kv.-meter till tomten n:r 3 i kv. Hafsörnen.

I 14

1 13

Gustafshamn den 9 april 1915

Hans Bök

Distriktslandtmätare.

Gustafshamn den
7 september 1915

För magistraten

Per Gråå.

18 —090308

Agoförteckning för Gustafshamns

138

Band I

Blad 1

1	2	3	4	5		6		7	8
Kartblad, hvarå om- rådet är affattadt	Områdets	Landtmäteriförrättning, som	senast öfvergått området
Nummer å register (öfversikts-) kartan	Ägo vidd	Beskaffenhet	Förrättningens art	Tiden, då förrättniogen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad	Skiftes-littera eller nummer; ägares namn enligt del-ningsbe-skrifningen	Förrättuingsaktens arkivnummer
Hektar	•-4	Kvadrat- meter	År	Hånad	Dag
J	Jaga	ftfrsai	äling
2	i		-		Vattenverk
i	2	—	— ■	00(s)	—	—	—	—	—	—	—
i	3		00	00(s)	Landeri	Storskifte	1813	juni	3	af M;	63
										Erik Rapp
i	4	0	00	00(s)	Landeri	Storskifte	1813	juni	3	af M;	63
1										Erik Rapp

Formulär 1).

stad till grund för jordeboken.

9	10		11	12	13
Ägare vid tiden för	Beteckning, hvarunder området upptagits i fastigketsboken	Annan fastställd eller eljest vid tiden för ägoförtecknin-gens upprättande bruklig beteckning å området eller den fastighet, hvari det ingår		Upplägg i jorde-boken, å hvilket området upp-tages 1 Band j Blad
områdets införande i förteckningen	Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
Ali Andersson	Det å stadens grand belägna Alifors vatten-fall med till-hörande damm-fäste samt kvarnverk och åbyggnader	I: 199	—	Ej uppmätt	I	1
Per von Talén	Kiltäppan	I: 16		Fastigheten är oskiljak-tigt förenad med tom-ten n:r 1 i kv. Stran-den.	I	2
Sara Svärd, Lotten Svärd, Ivar Svärd och Hjalmar Svärd	0,000 kv.-meter af stadenä öst-ra ägoområde	II: 29	Happhagen	Se n:r4. Området är sär-skilt intecknadt för rätt till grnstäkt. An-ses tillsammans med n:r 4 utgöra en fastig-het. Till området hör andel i området litt. x å kar-tan.	I	3
Sara Svärd, Lotten Svärd, Ivar Svärd och Hjalmar Svärd	00,000 kv.-meter af stadens öst-ra ägoområde	II: 29	Rapphagen	Anses tillika med n:r 3 utgöra en fastighet. Se ock n:r 5. Till området hör andel i området litt. x å kartan.	I	3

140

Band I

Blad 2

Agoförteckning för Gustafshamns

1	2	\|	3		4	5		6		1 7	1 8
Kartblad, liv rådet är a	1 [		Områdets	Landtmäteriförrättning, som	senast öfvergått området
2 e 3 1 22. ®	Ägovidd	Beskaffenhet	Förrättningens	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad	Skiftes-littera eller nummer;	O: P 3 . < tT
p P 3 P Ä CP o ~ 3	c? P° d. ►» Sr* ^ p CJQ, *~; c/j’ e-+- P CD P »-s	Hektar	i > •1	Kvadrat- meter	art	År	Månad	Dag	ägares namn enligt del-ningsbe-skrifuingen	g s* § <3 B S» 1 K ^ CD D ce
i	5	—	0	00(8)		Storskifte	1813	juni	3	—	63
1	6	00	00	00(s)		Storskifte	1813	juni	3	L: Jöns Rapp	63
1	7	00	00	00		Hemmansklyf- ning	1874	dce.	12	A; Oskar Bro	36
1 i	8 i	0	00	00		Laga skifte	1848	maj	16	O 44; Ake Tor	17

141

Formulär 9.

stad till grund för jordeboken.

9	10		11	12	13
Ägare vid tiden för	Beteckning, hvarunder området upptagits i fastighetsboken	Annan fastställd eller eljest vid tiden för ägoförtecknin-gens upprättande bruklig beteckning å området eller den fastighet, hvari det ingår		Upplägg i jorde-boken, å hvilket området upp-tages
områdets införande		Band	Särskilda anteckningar
i förteckningen	Beteckning	och blad i fastig-hets-boken		Band	Blad
1			Tvisteparken	Huruvida detta område skall tillhöra n:r 4 el-ler n:r 6 beror på ut-gången af anhängig-gjord tvist. Till området hör andel i området litt. x å kartan.	I	4
\| Sockerbruksaktiebo-laget Biet	000,000 kv.-mc-ter nf stadens östra ägoom-råde	II: 24	Agärdet	Se n:r 5. Till området hör andel i området litt. x å kartan.	I	5
Carl Larsson •	Åby N:r 1, l/m mtl skatte	II: 98		Hemmansdelen har enl. kungl. bref d. 1 mars 1908 öfverflyttats från Åby socken till staden från och med ingången af år 1909. Arealen enligt klyfningshand-lingarna.	I	6
j Elin Alm	Jordlotten n:r44 å öster	II: 15	Benämnes jämte den i Klara församling belägna jordlotten n:r 43 Elinero.	Anses jämte området n:r 25 å kartan utgöra en fastighet. Arealen enl. skifteshandlingarna. Till området hör andel i områdena litt. u, v och x å kartan.	I	7

142

Band I

Blad 3

Agoförteckning för Gustafshamns

1	2		3		4	5		6		7	8
•-4 P			Områdets	Landtmäteriförrättning, som	senast öfvergått området
o- *+ cd er » p: &• >-s & <	Q ^ 2: c <’ 3 S 3 Sfi »	Ägo vidd	Beskaffenhet	Förrättningens	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad	Skiftes-littera eller nummer;	O: P 3 B-g < o
g* p Si ''~i zz s>° p Q- O ~ 3 1	W P° O -s T- CD P CS. ''-S 2. e? cd s "	Hektar	>-t	Kvadrat- meter	art	År	Månad	Dag	ägares namn enligt del-ningsbe-skrifningen	p s c P CO 3 & ** CO p CD
1	18	—	00	O o CD	Farm	—	—		—	—
1	19	00	00	00	—	Hemmansklyf- ning	1874	dec.	12	af B; Eskil Ram	29
1	20	00	00	00	—	Hemmansklyf- ning	1874	dec.	12	af B: Eskil Ram	29 j

143

Formulär 9.

stad till grund för jordeboken.

9	10		11	12	13
Ägare vid tiden för	Beteckning, hvarunder området upptagits i fastighetsboken	Annan fastställd eller eljest vid tiden för ägoförtecknin-gens upprättande bruklig beteckning å området eller den fastighet, hvari det ingår		Upplägg i jorde-boken, å hvilket området upp-tages
områdets införande		Band	Särskilda anteckningar
i förteckningen	Beteckning	och blad i fastig-hets-boken		Band	Blad
Sven Frykman	Åbyholm, lägen-het om 00 kappland, af-söndrado från n:r 2 Åby (i Åby socken)	II: 100		Afsöndringen fastställd af K. B. d. 4 april 1868. Lägenheten öf-verflyttad från Åby socken till staden från och med ingången af år 1909 enl. kungl. bref d. 1 mars 1908.	I	8 1
Per Stål V	Åby n:r 1, ''hes mil frälse	II: 99		Anses tillsammans med n:r 20 utgöra en fastig-het. Öfverflyttadt från Åby socken till staden från och med ingången af år 1909 enl. knngl. bref d. 1 mars 1908. Arealen enl.klyfnings-handlingarna.	I	9
Per Stål	Åby n:r 1, '',''768 mtl frälse ■	II: 99		Anses tillsammans med n:r 19 utgöra en fastig-het. Öfverflyttadt från Åby socken till staden från och med ingången af år 1909 enl. kungl. bref d. 1 mars 1908. Arealen enligt klyf-ningshandlingarna.	I	9

144

Band I

Blad 4

Agoförteckning för Gustafshamns

*-t p

O- r-r

cd er
** P*

p: Pj

p 5"

it P»
p

a o

- 3

Områdets

<5 ö!

o> C
2*1
CD —
-S S

2 CD

»r ^
te P°
O "I

K- CD
p 0Q

3- g:

P CD

3 >-i

Ägovidd

w
B <

Beskaffenhet

Landtmäteriförrättning, som senast öfvergätt området

Förrättningens

art

Tiden, då förrättningen
fastställts eller, där fastställelse
ej ifrågakommer,
blifvit afslutad

År

Månad

Dag

Skifteslittera
eller
nummer:
ägares namn
enligt delningsbeskrifningen -

Klara församling

21 0 j 00

1,2 I 26

0 ; 00

— '' 00

00 00

00(s)

Laga skifte

1848

maj

o 43:

Åke Tor

Förrättningsaktens

arkivnummer

Formulär 9,

stad till grund för jordeboken.

9	10		11	12	13
Ägare vid tiden för	Beteckning, hvarunder området upptagits i fastighetsboken	Annan fastställd eller eljest vid tiden för ägoförtecknin-gens upprättande bruklig beteckning	•	Upplägg i jorde-boken, å livilket området upp-tages
områdets införande		Band och blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
i förteckningen	Beteckning	å området eller den fastighet, hvari det ingår		Band	Blad
Bror Olsson !	'' 000 kv.-meter af Färj karls-bostället •	11:70		Har af ålder jämte n:r 22 ansetts såsom en fas-tighet, men då ägarna hafva åtkomst en hvar till viss å marken be-stämd ägovidd, hafva deras andelar uppta-gits under särskilda nummer å register-kartan.	I	10
j Karl Olsson	000 kv.-meter af Färjkarls-bostället	II: 70		Se n:r 21	I	11
Elin Alm	Jordlotten n:r43 å öster	II: 15	Se n:r 8	Anses jämte området n:r 8 å kartan utgöra en fastighet. Arealen enl. skifteshandlingarna. Till området hör andel i områdena litt. u, v och x å kartan.	I	7
Gustafshamn-Lägge-drags järnvägsak-tiebolag	Det till Gustafs-hamn-Lägge-drags järn-väg exproprie-rade område, innehållande 000,000 kv.-meter	11:41 II: 60 II: 63 II: 20 II: 17 1:204 I: 208		0,000 kv.-meter ligga i Haga församling. Till detta område, så vidt däri ingår mark till-hörande stadens östra ägoområde, hör andel i områdena litt. u, v och x å kartan.	I	12

19— 090308

146

Band I

Blad 5

Agoförteckning för Gustafshamns

1	2	3	4	5	6	7	8
w	Områdets	Landtmäteriförrättning, som senast öfvergått området
po >~i Q-> cd El ** P P= P-	- öj S, c <* 3 g B 2 CD pr "	Ägo vidd	Beskaffenhet	Förrättningens	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad	Skiftes-littera eller nummer;	*} O: SO ^ Esf < p
B p P >-* g~\|~ po !L° B 1	CO ?£ ^ ce P CD D 7	Hektar	>	Kvadrat- meter	art	År	Månad	Dag	ägares namn enligt del-ni ngsbe-skrifningen	c 3 5 CR B 02 3 & ® E * CD ts CO
2	27	—		00	00(8)	—	Klyfning	1894	sept.	20	Z; ErikOlsson Per Olsson PerBoqvist	107
2	28 28 _	00 no		00 - 00	00 h-00	Landeri	Klyfning	1894	sept.	20	X och Y; ErikOlsson Per Olsson PerBoqvist	107
	42	0		00	00
2	30	—		00	00	Brovaktarekoställe	Klyfning	1894	sept.	20	Ya; BerntKling	108

Formulär 9,

stad till grund för jordeboken.

9	10		11	12	13
Ägare vid tiden för	Beteckning, hvarunder området upptagits i fastighetsboken	Annan fastställd eller eljest vid tiden för ägoförteclniin-gens upprättande bruklig beteckning å området eller den fastighet, hvari det ingår		Upplägg i jorde-boken, å hvilket området upp-tages
områdets införande		Band och blad i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
i förteckning	Beteckning		Band	Blad
Staden	Ett område om 000,000,00 kv.-meterlitt. X,Y och Z å stadens skogsmark	II: 60	Bondängen	_	I	13
Staden	Se n:r 27	II: 60	Bondängen	Enl. magistratens beslut d. 7 sept.1915 skola de å 1894 års klyfnings-karta under litt. X och Y upptagna särskilda områden i fastighets-registret redovisas så-som särskilda fastig-heter, litt. X under be-teckningen stadsägan n:r 42 och litt. Y under beteckningen stads-ägan n:r 28 samt be-nämnas den förra Bo-torp och den senare Bondängen.	1 I	14 0
Elof Storms hnstrn Rosa Storm	Brostugan n:r 1, afsöndrad lä-genhet om 0,000 kv.-meter från litt. Y om 000,000 kv.-meterå stadens skogsmark	II: 69		Området utgöres af en enl. K. B:s resolution d. 5 maj 1874 afsönd-rad lägenhet. Arealen enl. kljYningshandlin-garna.	I	15

148

Band I

Blad 6

Ag o förteckning för Gustafshamns

Landtmäteriförrättning, som senast öfvergått området

Områdets

Tiden, då, förrättningen
fastställts eller, där fastställelse
ej ifrågakommer,
blifvit afslutad

Skifteslittera
eller
nummer;
ägares namn
enligt delningsbeskrifningen -

Ägovidd

Förrättningens

Beskaffenhet

Månad

Landeri

149

Formulär 9.

stad till grund för jordeboken.

9	10		11	12	13
Ägare vid tiden för	Beteckning, hvarunder området upptagits i fastighetsboken	Annan fastställd eller eljest vid tiden för ägoförtecknin-gens upprättande bruklig beteckning å området eller den fastighet, hvari det ingår	*	Upplägg i jorde-boken, å hvilken området upp-tages
områdets införande		Band	Särskilda anteckningar
i förteckningen	Beteckning	och blad i fastig-hets-boken		Band	Blad j
Frans Lo	De 00 tunnland jord, som Ran-gela Påfvels-dotter enl. tes-tamente d. 11 mars 1793 be-kommit af Ola-us Berntsson såsom ägare af TJtön	III: 19	Rangeltorp	Arealen enl. Olof Plogs karta d. 21 febr. 1859 öfver Utön Enl. magistratens beslut d. 7 sept. 1915 skall till stadsägan n:r 35 äfven hänföras det i ägoför-teckningen enl. form. 7 med litt. ac beteck-nade område.	I	16
Björn Zar	00,0000 bar af Utön, kalladt Björkelund	III: 24		Arealen enl. förste landt-mätaren Josef Pansars arealbevis d. 10 maj 1902.	I	17
OsvaldKlafves stam-hus	0,0000 har af Ut-ön, kalladt Ha-gen	III: 51	Hagen	Arealen enl. karta i fas-tighetsägarens vård, upprättad d. 24 aug. 1879 af jägmästaren Nils Kruuse.	I	18
Eskil Dal	00,0000 bar af Utön, kalladt Skogsborg	III: 21	—	Enl. magistratens beslut d. 7 sept. 1915 skall landeriet Skogsborg i jordeboken upptagas såsom två enheter, n:r 38 och n:r 39.	I I	00 00

150

Band I

Blad 7

Agoförteckning för Gustafshamns

1	2	\|	3		4	5		6		7	8
			Områdets	Landtmäteriförrättning, som senast öfvergått området
o S* ** p" p: •~i ''* p 5"	S \| 3.1 — -<	Ägovidd	Beskaffenhet	Förrättningens	Tiden, då förrättningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad	Skiftes-littera eller nummer:	tag O: £> 3 *■ g < B
3 P sl «-s ^ po P p, O ^ ?	St P° O pr cd P 0Q# w* P CD 3 *-i	Hektar	> -i	Kvadrat- meter	art	År	Månad	Dag	ägares namn enligt del-ningsbe-skrifningen	g s- a aq S w a ?9 § 5 ** o B
2	40 ■89-	—	—	—	Fiskeri	—	—	—			—
2	41	0	00	00(8)	—	—	—		—	— •	—

Formulär 11,

stad till grund för jordeboken.

i)	10	11	12	13
Ägare vid tiden för områdets införande i förteckningen	Beteckning, hvarunder området upptagits i fastighetsboken	Annan fastställd eller eljest vid tiden för ägoförtecknin-gens upprättande bruklig beteckning å området eller den fastighet, hvari det ingår	Särskilda anteckningar	Upplägg i jorde-boken, å hvilket området upp-tages
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
Band Blad

Axel Torsk

Snarevarpet, ett
laxfiske i Storan -

II: 306

Kooperativa föreningen
»Framåt»
u. p. a.

Gnstafsliarnn den 9 april 1915

Hans Bök

Distriktslandtmätare.

Åsberget

Gustafshamn den 20 oktober 1915

Hans Bök

Distriktslandtmätare.

Se form. 13 rum 1. Enl.
verkställd utredning
är fisket beläget invid
stranden till tomten
n:r 1, 2, 3, 4 i kvarteret
Hästen.

Enl. magistratens beslut
d. 7 sept. 1915 skall
stadsägan betecknas
med n:r 40.

N:r 41 har införts här på
grund af magistratens
beslut d. 7 sept. 1915.
Arealen enl. Åke Kloos
mätning åren 1906-07.

152

Blad 1

Förslag till fastighetsindelning för de i ägoförteckningen

1	2	3	4	■ 5
Nummer å register-(öfver-sikts-) kartan	Särskild beteckning å stadsägan; dess beskaffenhet	Ägare vid ti-den för för-slagets af-gifvande	Af ägaren före-slaget namn å stadsägan	Särskilda anteckningar af den, 1 som upprättar förslaget
1	Alifors, ett vattenverk	Ali Andersson	Alifors
2	Kiltäppan	Per von Talén	---	—
3	Rappt agen, landeri	Såra Svärd	’ Förängen
4	Rapphagen, landeri	Sara Svärd
5	Tvis teparken	—	—	Se ägoförteckningen enl. form. 9
6	Ågärdet	Sockerbrnks- aktiebolaget Biet	Ågärdet	---

Formulär 10.

enligt formulär 9 upptagna områden i Gustafshamns stad.

6	7	8
	Registernummer och namn
Särskilda anteckningar af den, som för fastigketsboken	å stadsägan enligt magistra-tens beslut	Anmärkningar
	Nummer	Namn
	1 s	Alifors
Sara Svärd har d. 15 jan. 1915, ■ § 39, erhållit lagfart å Rapp- hagen.	3, 4	Förängen	Sedan det utrönts, att området n:r 3 ej vi-dare besväras af särskild inteckning, har magistraten d. 7 sept. 1915 förordnat att n:r 3 och n:r 4 skola i jordeboken upptagas såsom en fastighet med registerbeteckning och namn, som införts i kol. 7.
—	5 6	Ågärdet	’

20—090308

154

Blad 2

Förslag till fastighetsindelning för de i ägoförteckningen

1	2	3	4	5
] Nummer Jå register-(öfver-sikts-) kartan	Särskild beteckning å stadsägan; dess beskaffenhet	Ägare vid ti-den för för-slagets af-gifvande	Af ägaren före-slaget namn å stadsägan	Särskilda anteckningar af den, som upprättar förslaget
7	Aby n:r 1, ‘/76a mtl skatte	Carl Larsson	Bror Olsson har un-der uppgift att han köpt fastigheten af Carl Larsson hem-ställt om^ändring i namnet Aby med hänsyn därtill att äfven stadsägan n:r 19, 20 kallas Åhy.	Beteckningen Åhy n:r 1 utgjorde vid tiden för fastighetens öfverflytt-ning från landet dess jordeboks-beteckning.
8, 25	Elinero	Elin Alm	Elinero	—
18	Abyholm n:r 1, farm	Sven Frvkman	—	Beteckningen Åbyholm n:r 1 fast-ställdes af K. B. genom afsön- j dringsresolution d. 4 april 18ö8. \|
19, 20	Aby n:r 1, ''/768 mtl frälse	Niclas Olsson	Niclas Olsson, hvilken enligt lagfaret kö-pebref förvärfvat fastigheten från Per Stål, har hem-ställt om o ändring i namnet Åby med hänsyn därtill att stadsägan n:r 7 har samma namn.	Beteckningen Åby n:r 1 utgjorde vid \| tiden för fastighetens öfverflytt- 1 ning från landet dess jordeboks-beteckning.
21	Färjkarlsbostället	Bror Olsson	Brorslund	—

Formulär 10.

enligt formulär 9 wpjptagna områden i Gustafshamns stad.

6		7	8
Särskilda anteckningar af den, som för fastighetsboken	Registernummer och namn å stadsägan enligt magistra-tens beslut Nummer Namn	Anmärkningar
Bror Olsson tiar ej sökt lagfart. Denna stadsäga torde lämp-ligen köra benämnas Södra Aby för att skiljas från den under n:r 19, 20 upptagna fastighet.	7	Södra Åby
—	8, 25	Elinero	•
—	18	Aby hot m
Niclas Olsson har d. 1 mars 1915, § 30, erhållit lagfart. Denna stadsäga torde lämp-ligen böra benämnas Norra Aby för att skiljas från stads-ägan n:r 7.	19, 20	Norra Aby	''
	21	Brorslund

156

Blad 3

Förslag till fastighetsindelning för de i äg o förteckning en

1	2	3	4	5
Nummer å register-(öfver-sikts-) kartan	Särskild beteckning å stadsägan; dess beskaffenhet	Ägare vid ti-den för för-slagets af-gifvande	Af ägaren före-slaget namn å stadsägan	Särskilda anteckningar af den, i som upprättar förslaget
22	Färjkarlsbostället	Karl Olsson	Färjkarlsbostället
25	Se n:r 8
26		Gustafshamn— Läggedrags järnvägsaktie-bolag	Gustafshamn-Lägge-drags järnvägsom-råde
27	Bondängen	Staden	Kransen	—
28	Bondängen, landeri	Staden	Se kolumn 5.	Staden har gjort framställning att n:r 28, som motsvarar skiftena litt. X och Y å en år 1894 npprättad klyfningskarta, skall redovisas i fastighetsregistret såsom två en-heter, motsvarande hvardera ett af berörda skiften, samt att enheterna skola benämnas den större Bond-ängen och den mindre Botorp.
30	Brostugan n:r 1, bro-vaktareboställe	Kosa Storm		Beteckningen Brostugan n:r 1 åsatt genom K. B:s afsöndringsresolu-tion d. 5 maj 1874.

Formulär 10.

enligt formulär 9 upptagna områden i Gustafshamns stad.

6	7	8
Särskilda anteckningar af den, som för fastighetsboken	Registernummer och namn å studsagan enligt magistra-tens beslut	Anmärkningar
	Nummer	Namn
—	22	Färjkarlsbostället
—	26	Gustafshamn-Lägge-drags järnvägsom-råde
—	27	Kransen
—	28 42	Bondängen Botorp	Magistraten har d. 7 sept. 1915 förordnat att i fastighetsregistret litt. Y å 1894 års klyf-ningskarta skall upptagas såsom en enhet under registerbeteckningen stadsägan n:r 28 och litt. X å nämnda karta såsom en enhet under registerbeteckningen stadsägan n:r 42.
—	30	Brostngan

158

Blad 4

Förslag till fastighetsindelning för de i ägoförteckningen

1	2	3	4	5
I Nummer \|å register-I (öfver-sikts-) kartau	Särskild beteckning å stad sägan; dess beskaffenhet	Ägare vid ti-den för för-slagets af-gifvande	Af ägaren före-slaget namn å stadsägan	Särskilda anteckningar af den, som upprättar förslaget
35	Rangeltorp	Frans Lo	Rangeltorp	—
36	Björkelund	Björn Zar	Björkelund	—
37	Hagen	Osvald Klafves stärbbns	Hagalund	—
38	Skogsborg, landeri	Eskil Dal	Skogsborg	\|
40
-aa	Fiskeri	Axel Torsk

ISO

Formulär 10.

enligt formulär 9 upptagna områden i Gustafshamns stad.

		7	8
	Registernummer och namn
Särskilda anteckningar af den, som för fastighetsboken	å stadsägan enligt magistra-tens beslut	Anmärkningar
	Nummer	Namn
—	35	Rangeltorp	Enligt magistratens beslut d. 7 sept. 1915 skall det i ägoförteckningen enl. formulär 7 med litt. ac betecknade område i fastig-hetsregistret redovisas såsom ingående i stadsägan n:r 35.
—	36	Björkelund
—	37	Hagalund
D. 20 juni 1915, § 60, har in-teckning till säkerhet för nyttjanderätt till ett å en af Karl Planta d. 20 maj 1908 npprättad karta upptaget om-råde, benämndt Forsbem, ut-görande del af landerietSkogs-borg, meddelats i förstnämnda område.	38 39	Skogsborg	Då viss del af området är besvärad af sär-skild inteckning, har magistraten d. 7 sept. 1915 förordnat, att denna del skall i fastig-hetsregistret upptagas såsom en särskild enhet under beteckningen stadsägan n:r 39 samt återstoden af fastigheten såsom en enhet under beteckningen stadsägan n:r 38.
—	40	—	Enl. magistratens beslut d. 7 sept. 1915 skall stadsägan betecknas n:r 40.
		Gustafshamn den 9	april 1915
		Hans Bök
		Distriktslandtmätare.

160

Blad 5

Förslag till fastighetsindelning för de i ägoförteckninqen

Nummer

å register-(öfver-sikts-)

kartan

Särskild beteckning
å stadsägan; dess
beskaffenhet

Ägare vid ti-den för för-slagets af-gifvande

Af ägaren före-slaget namn å
stadsägan

Särskilda anteckningar af den,
som upprättar förslaget

Åsberget

Gastafshamns

stad

Åsberget

161

Formulär 10.

enligt formulär 9 upptagna områden i Gustafshamns stad.

6	7	8
Särskilda anteckningar af den, som för fastighetsbolcen	Registernummer ock namn å stadsägan enligt magistra-tens beslut Nummer Namn	Anmärkningar
	41	Åsberget	Ofverfördt från ägoförteckningen öfver tom-
			terna till ägoförteckningen till grand för
			jordeboken.
Gustafshamn den 15 juli 1915	Gustafsh	imn den 7 september	1915
Ex officin		För magistraten
Nils Örn.		Per Gråå.
1

21—090308

162

Blad 1

Uppgift ä tomtema i

1	2
Tomtens
Beteckning enligt	Areal i
byggnadsnämn-	kvadrat-
dens handlingar	meter
Haga försam	ting
Gården n:r 1	000,00
Gården n:r 2 med undantag af 000,00 kv.-me-ter, som utgöra gården n:r 2 B	000,00
Gården n:r 2 B, förut del af gården n:r 2	000,00

Tiden, då tomtindelningen

fastställts

År Månad

Das

Myndighet, af
hvilken tomt
indelningen
blifvit fastställd -

Tiden, då senaste
tomtkarta upprättats -

År

Månadl Dag

Äldre beteck''
ningar å
tomten

Af byggnadsnämnden
före
slagen ändrad
beteckning å
tomten

1901

juni

K. B.

1912 mars I 13
(Karl Planta)

1901

juni

K. B.

von Talénska
fideikommisstomten -

Tomten n:r 1 i
kv. Stranden

1913 april ö
(Per Glas)

1901

juni

K. B.

1913 april j 7
(Per Glas)

Smedsgården

Tomten n:r 2A
i kv. Stranden -

Nya Smedsgården -

Tomten n:r2B
i kv. Stranden -

163

Formulär 11.

Gustafshamns stad.

8	9		10	n		12	13
Särskilda anteck-	Tomtens beteckning i fastighetsboken	Ägare enligt	Dag, då lagfart för i kol. 10 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Särskilda anteck-	Register- beteckning
ningar af bygg-nadsnämnden	Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken	fastighets- boken	ningar af den, som för fastighets-boken	å tomten enligt ma-gistratens beslut
—	Gården n:r 1	I: 16	Per von Ta-len	1912 juni 5	29	Enligt fastighets-boken hör till tomten en täppa, Kiltäppan, om 00,00 kv.-meter. Fastigheten är fideikommiss in-om von Talén-ska släkten.	Kv. Stran-den, tom-ten n:r 1.
Upplåten under tomträtt	Gården n:r 2 med undantag af därifrån af-styckade 000,00 kv.-meter	I: 24	Gustafs-hamns stad	1904 maj 2	64	Enligt tomträtts-boken (1:1) inne-hafves tomten under tomträtt af Axel Persson, som d. 3 jan. 1912. § 1, sökt inskrifning.	Kv. Stran-den, tom-ten n:r 2.
•	Gården n:r 2 B	I: 78	Erik Alfs-son	1905 aug. 11	in		Kv. Stran-den, tom-ten n:r 3.

164

Blad 2

Uppgift å tomterna i

1	2
Tomtens
Beteckning enligt byggnadsnämn-dens handlingar	Areal i kvadrat-meter

Tiden, då tomtindelningen

fastställts

År

Månad

Dag

Myndighet, af
hvilken tomtindelningen

blifvit fastställd -

Tiden, då senaste
tomtkarta upprättats -

År

Månad

Dag

Äldre beteckningar
å
tomten

Af byggnadsnämnden
föreslagen
ändrad
beteckning å
tomten

Gården n:r 5

000,00

Gården n:r 6

000,00

Gården n:r 7

000,00

Af ålder bestående

1910 maj 6
(Earl Planta)

Af ålder bestående

1898

(Oskar Krans)

1878 maj SO
(Ivar Spak)

Kvarnhustom ten -

Tomten n:r 5
i kv. Gåsen ]

Tomten n:r 6
i kv. Gåsen

Tomten n:r 7
i kv. Gåsen

165

Formulär 11.

Gustafshamns stad.

8	9		10	11	12	13
Särskilda anteck-	Tomtens beteckning i fastighetsboken	Ägare enligt	Dag, då lagfart för i kol. 10 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Särskilda anteck-ningar af den, som för fastighets-boken	Register- beteckning
ningar af bygg-nadsnämnden	Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken	fastighets- boken	å tomten enligt ma-gistratens beslut
Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fast-ställd tomtindel-ning skola 00,00 k v.-meter afstyc-kas från tomten för att läggas till HHgatan.	Gården n:r 5	I: 12	E. Flod	1910 juli 8	93		Kv. Gåsen, tomten n:r 1.
j Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fast-ställd tomtindel-ning skola af tomten 00,00 kv.-meter läggas till tomten n:r 7 samt till tomten n:r 61äggas00,00 k v.-in eter af tom-ten rnr 7.	G&rden n:r 6	I: 14	Per Palm	1899 jan. 5	2		Kv. Gåsen, tomten n:r 2.
Enl. d. 20 maj 1911 af K. B. fast-ställd tomtindel-ning skola af tomten läggas dels 00,00 kv.-metcr till tom-ten n:r 8 ock dels 00,00 kv.-metertill tomten j	Gården n:r 7	I: 15	Ali Anders-son i	1879 juni 4	28		Kv. Gåsen, tomten n:r 3.

166

Blad 3

Uppgift å tomterna i

1	2
Tomtens
Beteckning enligt	Areal i
byggnadsnämn-	kvadrat-
dens handlingar	meter

Tiden, då tomtindelningen

fastställts

År

Månad

Dag

Myndighet, af Tiden’ dä senaste
i tomtkarta upp hvilken

tomt-j rättats

indelningen
blifvit fastställd
i År Månad

Dag

Äldre beteckningar
å
tomten

Af byggnadsnämnden
föreslagen
ändrad|
beteckning å |
tomten

Gården n:r 9

000,00

[1876

jan.

17]

[K. M:t]

1902

juli

(Karl Planta)

Tomten n:r 9 i
ky. Tranan

167

Formulär 11.

Gustafshamns stad.

8	9	10	11	12	13
Särskilda anteck-ningar af bygg-nadsnämnden	Tomtens beteckning i fastighetsboken	Ägare enligt fastighets-boken	Dag, då lagfart för i kol. 10 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Särskilda anteck-ningar af den, som för fastighets-boken	Register-beteckning å tomten enligt ma-gistratens beslut
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken

n:r 6 samt till
tomten n:r 7 läggas
dels 00,00
kv.-meter af torn-,
ten n:r 6 och
dels 00,00 kv.-meter af tomten
n:r 8.

Af tomten utgöras
00,00 kv.-meter troligen af
gatumark. En
här i äldre tid
befintlig gränd
skall hafva delats
mellan gårdarna
n:r 9, n:r
10, n:r 11 och
n:r 12. — Det är
ovisst om tomtindelningen,
som
inlagts å den af
K. M:t d. 17 jan.
1876 fastställda
stadsplanekartan,
må anses
fastställd af K.
H:t, men har den
hittills ansetts
såsom fastställd.

Gården n:r 9

I: 42

F. Qvist

1902 juli 28

Kv. Tranan,
tomten n:r
1.

168

Blad 4

Uppgift å tomterna i

1	2		3		4		5		6	7
Tomtens	Tiden, då tomt-indelningen	Myndighet, åt	Tiden, då senaste tomtkarta upp-		Af byggnads-
Beteckning enligt byggnadsnämn-dens handlingar	Areal i kvadrat-meter	fastställts	hvilken tomt-indelningen		rättats	Äldre beteck-ningar å	nämnden före-slagen ändrad
År	Mänad	Dag	blifvit fast-ställd	År	Månad	Dag	tomten	beteckning å tomten
Gärden n:r 18	000,00	1899	dec.	12	K. B.	—	—	—	Rådhustomten	Tomten n:r 18 i kv. Gla-dan
Gärden n:r 19	000,00, däraf 00,00 kv-meter af ofri natur	1899	dec.	12	K. B.	1912 (Kt	juli irl Plar	3 ta)		Tomten n:r 19 i kv. Laxen
Obebyggda tom-ten n:r 21 Klara försam	0,000,00 ling	1910	sept.	12	K. M:t				Abykilen	Tomten n:r 21 i kv. Ugglan
Gärden n:r 2 i kv. Apan	0,000,00	1913	okt.	4	K. B.	1913 (Ka	ang. rl Plar	13 ta)		Tomten n:r 2 i kv. Apan

169

Formulär 11.

Gustafshamns stad.

8	9		10	11		12	13
Särskilda anteck-	Tomtens beteckning i fastighetsboken	Ägare enligt	Dag, då lagfart för i kol. 10 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Särskilda anteck-ningar af den, som för fastighets-boken	Register- beteckning
ningar af bygg-nadsnämnden	Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken	fastigbets- boken	å tomten enligt ma-gistratens beslut
—	—	—	—	—	—	Tomten är ej upp-tagen i fastig-hetsboken.	Kv. Gladan, tomten n:r 1.
—	\ Gården n:r 19 om 000,00 kv.-meter, däraf 00,00 kv.-me-ter ofri grund	I: 68	Axel Alm och hans hustru Ka-rin Alm	1907 april 2	32	—	Kv. Laxen, tomten n:r 1.
Området använ-des till lekplats. Annan tomtkar-ta ej upprättad än den vid stads-planens faststäl-lande använda i skala 1:2,000	Tomten n:r 21	I: 58				Lagfart är ej sökt å tomten efter d. 1 jan. 1876.	Kv. Ugglan, tomten n:r 1.
—	Gården n:r 2 i kv. Apan	I: 67	Erik Jarl	—	—	Erik Jarl har be-kommit gården enligt testamente d. 26 dec. 1856;	Kv. Apan, tomten n:r 2.

22—090308

170

Blad 5

Uppgift å tomterna i

Tiden, då tomt-indelningen fastställts
År	Månad	Dag

	5
Tiden, då senaste
tomtkarta rättats	upp-
År	Månad	Dag
1913	aug.	19

Tomtens

Beteckning enligt
byggnadsnämndens
handlingar

Areal i
kvadratmeter -

hvilken tomtindelningen

blifvit fastställd -

Äldre beteckningar
å
tomten

Af byggnadsnämnden
föreslagen
ändrad
beteckning å
tomten

Gårdarna mr 1,
2, 3 och 4 i
kvarteret Hästen -

0,000,00

1913

okt.

Obebyggda tomten
Åsberget

000,00

Gården n:r 1 å
Utön

000,00

Af ålder bestående

K. B.

Sockerbruket

(Karl Planta)

1897

maj

(Karl Planta)

Tomten n:r 1,
2, 3 och 4 i
kv. Hästen

Tomten n:r 1
i kv. Åsberget -

Tomten n:r 3
i kv. Tärnan -

171

Formulär 11.

Gustafshamns stad.

8	9	10	11	12	13
	Tomtens beteckning i					Register-
	fastighetsboken	Ägare enligt	Dag, då lagfart för	Särskilda anteck-	beteckning \|
Särskilda anteck-					ningar af den, som	å tomten
			l kui. l u u MM lamell
ningar af bygg-		Band och	fastighets-	ägare blifvit sökt;	för fastighets-	enligt ma-
tiadsnämnden	Beteckning	blad i	boken	§ i protokollet	boken	gistratens
		hets-					beslut
		boken
						so inteckn.-prot. d. 30 april 1870, § 95.
R. R:n har den 1	Gården n:r 1 i	I: 61				Tomterna hafva i	Kv. Hästen,
dec. 1913 med-gifvit tomternas sammanläggning.	kv. Hästen Gården n:r 2 i kv. Hästen	I: 62	Socker- bruksaktie-	1913 okt. 3	104	afbidan på än-drad anordning af fastighets-	tomten n:r 1, 2, 3, 4.
Tomterna äro i	Gården n:r 3	T: 63	Biet			boken ännu ej
ett sammanhang	i kv. Hästen				öfverförts till
bebyggda.	Gården n.r 4	I: 64				gemensamt npp-
i kv. Hästen					lagg.
Tomten synes vara					_	I fastighetsboken	Då Åsberget \|
af ålder bestå-						finnes ingen npp-	ej kan an-
ende.						gift om tomten.	ses såsom j tomt, har magistra-ten d. 7 \| sept. 1915 1 förordnat, attfastig- \| heten skall j öfverföras j
							till jorde-boken.
i Enl. d. 4 nov. 1897	Gården n:r 1 å	III: 1	Jöns Rolf	1898 jan. 2	8		Kv. Tärnan,
af K. B. fastställd	Utön					tomten n:r
tomtindelning skola af tomten							3.
läggas dels 00,00						I

172

Blad 6

Uppgift ä tomterna i

Tomtens

Beteckning enligtl Areal i
byggnadsnämn- j kvadratdens
handlingar ! meter

Tiden, då tomtindelningen

fastställts

År | Månad

Dag

Myndighet, af
hvilken tomt
indelningen
blifvit fastställd -

Tiden, då senaste
tomtkarta upprättats -

År

Månad

Dag

Äldre beteckningar
å
tomten

Af byggnadsnämnden
föreslagen
ändrad
beteckning å
tomten

Gården n:r 6 å J 000,00
Utön

Af ålder bestående

1893

dec.

(Karl Planta)

Tomten n:r 3
i kv. Måsen

173

Formulär 11.

Gustafshamns stad.

	10	11	12 13 1
Särskilda anteck-ningar af bygg-nadsnämnden	Tomtens beteckning i fastighetsboken	Ägare enligt fastighets-boken	Dag, då lagfart för i kol. 10 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Särskilda anteck-ningar af den, som för fastighets-boken	Kegister-beteckning å tomten enligt ma-gistratens beslut
Beteckning	Band ock blad i fastig-kets boken
kv.-meter till tomten n:r 5 i . kv. Tärnan, dels 0,00 kv.-ineter till tomten n:r 4 i kv. Tärnan, dels 00,00 kv.-meter till tom-ten n:r 2 i kv. Tärnan ock dels 00,00 kv.-meter till Odengatan samt till föreva-rande tomt n:r 3 i kv. Tärnan läg-gas dels 00,00 kv.-meter af Lastage-platsen ock dels 00,00 kv.-meter af Fyrgatan. Enl. d. 4 nov. 1897 af K. B. fastställd tomtindelning skola af tomten läggas 00,00 kv.-meter till tomten n:r 4 i kv. Tär-nan, 000,00 kv.-meter till tomten n:r 5 i sistnämnda kvarter, 000,00 kv.-meter till Frejagatan ock	Gården n:r 6 å Utön	III: 6	Bertil Pvs	» 1894 maj 3	27	—	Kv. Måsen, tomten n:r 3. 1 -

174

Blad 7

Uppgift å tomterna i

1	2 \| 3	4	5	6	7
Tomtens	Tiden, ''då tomt-indelningen fastställts	Myndighet, af hvilken tomt-indelningen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats	Äldre beteck-ningar å tomten	Af byggnads-nämnden före-slagen ändrad beteckning å tomten
\|Beteckning enligt byggnadsnämn-dens handlingar	Areal i kvadrat-meter
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
Tomten n:r 5 i kv. Tärnan	000,00	1897	nov.	4	K. B.	—	—	—	—

Inom Klara församling hafva i senare tid flera områden såväl inom som utom det planlagda området
blifvit med biträde af stadsingenjören indelade i byggnadslägenheter och därefter bebyggda, och hafva dessa
lägenheter, särskildt där de ligga inom det planlagda området, i flera afseenden behandlats såsom tomter, de
där ingå i tomtindelning, men då fastställd tomtindelning ej öfvergått ifrågavarande områden, har byggnadsnämnden
ej upptagit lägenheterna i ofvanstående uppgift.

Formulär 11

Gustafshamns stad.

8 9	10 t 11 12	13
Särskilda anteck-ningar af bygg-nadsnämnden	Tomtens beteckning i fastighetsboken	Ägare enligt fastighets-boken	Dag, då lagfart för i kol. 10 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Särskilda anteck-ningar af den, som för fastighets-boken	Register-beteckning å tomten enligt ma-gistratens beslut
Beteckning	Band och blad i fastig-hets boken
00,00 kv.-meter till tomten n:r 3 i ky. Hafs-örnen.		—		—	—	—	Kv. Tärnan, tomten n:r 5.
Tomten skall enl. den i kol. 3 an-märkta tomtin-delning bildas af 000,00 kv.-meter af tomten n:r 3 i kv. Måsen, 000,00 ky .-me-ter af Utögatan, 00,00 kv.-meter af Lastageplat-sen och 00,00 kv.-meter af tomten n:r 3 i kv. Tär-nan.	t

Gnstafshamn den 7 december 1913
För byggnadsnämnden
Anton Stårck.

Gnstafshamn den 9 februari 1914
Ex officiel
Nils Örn.

Gnstafshamn den 7 september 1915
För magistraten
Per Gråå.

176

Blad 1

Förteckning öfver fastigheterna i Gustafs -

1	2	3	4	5
				Fastighetens beteckning en-
Fastighetens beteck-ning enligt mantals-längden			Äldre beteck-ningar å fastigheten	ligt fastighetsboken
Ägare eller innehafvare	Särskilda anteck-ningar	Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
Haga församling
Gården n:r 1 med Kil-täppan	Per von Talén		—
Gården n:r 2	1 äg.: Staden; innehafves ; med tomt-rätt af Axel Persson		—
Gården n:r 2 B •	R. Pamp	—	—
Gården n:r 5	E. Flod		—	'' se uppgiften å tomterna	enl.
Gården n:r 6	Per Palm		—
Gården n:r 7	Ali Andersson	—	—
Gården n.r 9	F. Qvist		—

Formulär 12,

hamns stad enligt mantalslängden.

6	7	8	9
r Ägare enligt fastighetsboken	Dag, då lagfart för i kol. 6 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Särskilda anteckningar af den, som för fastighetsboken	Registerbeteckning och namn enligt magistra-tens beslut
	—	—	Kiltäppan är ej upptagen ä sär-skilt upplägg i fastighetsboken.	Kt. Stranden, tomten n:r 1 med stadsägan n:r 2.
	—	—	—	Kv. Stranden, tomten n:r 2.
	—	—	R. Pamp har ännu ej sökt lagfart.	Kv. Stranden, tomten n:r 3.
form. 11.	—	—	—	Kv. Gåsen, tomten n:r 1.
	—	—	—	Kv. Gåsen, tomten n:r 2.
	—	—	—	Kv. Gåsen, tomten n:r 3.
	—	—	—	Kv. Tranan, tomten n:r 1.

23—090308

178

Blad 2

Förteckning öfver fastigheterna i Gustafs -

1	2	3	*	5
				Fastighetens beteckning en-
Fastighetens beteck-ning enligt mantals-längden			Äldre beteck-ningar å fastigheten	ligt fastighetshoken
Ägare eller innehafvare	Särskilda anteck-ningar	Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
! Gården n:r 18 eller råd-huset	Staden	—	—
Gården n:r 19	Axel Alm	—	—	> se uppgiften å tomterna	enl.
Obebyggda tomten n:r 21	Staden	—	—
1 Alifors	Ali Andersson	—	—	Det å stadens grund be-lägna Alifors vattenfall med tillhörande damm-fäste samt kvarnverk och åbyggnader	I: 199
Elinero	Elin Alm			Jordlotterna n:ris 43 och 44 å öster	II: 15
Rapphagen	Gnstaf Svärds stärbhus	—	-	00,000 kv.-meter afstadens östra ägoområde	II: 29
! Kiltäppan	—	Se gården n:r 1, till hvilken täppan hör.	—	Se anmärkning vid gården	n:r 1.

179

Formulär 12.

hamns stad enligt mantalslängden.

6	7		8	9
Ägare enligt fastighetsboken	Dag, då lagfart för i kol. 6 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Särskilda anteckningar af den, som för fastighetsboken	Registerbeteckning och namn enligt magistra-tens beslut
	—	—	—	Kv. Gladan, tomten n:r 1.
form. 11.	—	—	—	Kv. Laxen, tomten n:r 1.
			—	Kv. Ugglan, tomten n:r 1.
Ali Andersson	1898 maj 1	57	Fastigheten ntgöres af ett område i Storån.	Stadsägan n:r 1; Ali-fors.
Elin Alm	1910 mars 4	67	0,000 kv.-meter (jordlotten n;r 43) ligga i Klara församling).	Stadsägan n:r 8, 25; Elinero.
Änkan Sara Svärd 1/t, Lotten Svärd */e, Ivar Svärd Va och Hjal-mar Svärd ‘/o	1910 april 21	49-52	Den i storskifteshandlingarna så-som skogsmark betecknade ägo-figuren 107 om 00 kappland är särskild! intecknad för rätt till grustäkt.	Stadsägan n:r 3, 4; För-ängen.
				Stadsägan n:r 2.

180

Blad 3

Förteckning öfver fastigheterna i Gustafs -

1	2	3	4	5
				Fastighetens beteckning en-
Fastighetens beteck-ning enligt mantals-längden			Äldre beteck-ningar å fastigheten	ligt fastighetsboken
Ägare eller innehafvare	Särskilda anteck-ningar	Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken

Aby n:r 1, 1/ns mtl skatte	Carl Larsson		—	Åby n:r 1, ''/76S mtl skatte	II: 98
Aby'' n:r 1, t/iea mtl frälse	Per Stål	Öfverflyttade från : Aby socken från och med år 1909	—	Åby n:r 1, V768 mtl frälse	II: 99
Åbyholm, en afsönd-rad lägenhet om 00 kappland	Sven Frykman		—	Åbyholm, lägenhet om 00 kappland, afsöndrad från n:r 2 Åby (i Åby soc-ken)	II: 100
Agärdet	Sockerbruks- aktiebolaget Biet	En del af området är af bolaget indeladt i tomter, som af bo-laget bebyggts med arbetarebostäder.		000,000 kv.-meter af sta-dens östra ägoområde	II: 24
Klara församling
Gården n:r 2 i kvarte-ret Apan	Erik Jarls stärbhus		t	^ se uppgiften å tomterna 1 1	enl.
Gårdarna n:ris 1, 2, 3 och 4 i kvarteret Hästen	Sockerbruks- aktiebolaget Biet

181

Formulär 12.

hamns stad enligt mantalslängden.

G	7	8
Ägare enligt fastighetsboken	Dag, då lagfart för i kol. G upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Särskilda anteckningar af den, som för fastighetsboken	Registerbeteckning och; namn enligt magistra-tens beslut
Carl Larsson	1897 febr. 2 (Lagbo häradsrätts lagfarts-protokoll)	76	—	Stadsägan n:r 7; Södra Åby.
Per Stål	1884 april 1 (Lagbo häradsrätts lagfarts-protokoll)	101		Stadsägan n:r 19, 20; Norra Åby.
—	—		Lägenheten har, så vidt här till-gängliga handlingar utvisa, ännu ej lagfarits.	Stadsägan n:r 18; Aby-holm.
Sockerbruksaktiebola-get Biet	1905 febr. 9	21	_	Stadsägan n:r 6; Ågär-det.
			Erik Jarls stärbhusdelägare hafva ännu ej sökt lagfart.	Kv. Apan, tomten n:r 2.
form. 11.			—	Kv. Hästen, tomten n:r 1, 2, 3, 4.

182

Blad 4

Förteckning öfver fastigheterna i Gustafs -

1	2	3	4	5
				Fastighetens beteckning en-
Fastighetens beteck-ning enligt mantals-längden			Äldre beteck-ningar å fastigheten	ligt fastighetsboken
Ägare eller innehafvare	Särskilda anteck-ningar	Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken
Obebyggda tomten Ås-berget ''	Äg.: Staden; innehafves af Kooperativa föreningen »Framåt»	Området är upplåtet på tio år att använ-das till repslagare-bana.	—	■ se uppgiften å tomterna	enl.
	u. p. a.
Gården n:r 1 å, Utön	Jåns Kolf	—	—
Gården n:r 2 å Utön	Bertil Pys	—	—	se uppgiften å tomterna	enl.
Bondängen	Staden	—		Ett område om 000,000,00 kv.-meter litt. X, Y och Z å stadens skogsmark	II: 60
Brostugan	Elof Storms stärbhns	—	—	Brostugan n:r 1, afsönd-rad lägenhet om 0,000 kv.-meter från litt. Y om 000,000 kv.-meter å sta-dens skogsmark	II: 69
Färjkarlsbostäliet	[Bror Olsson [Karl Olsson	—		000 kv.-meter af Färj-karlsbostället 000 kv.-meter af Färj-karlsbostället	II: 70 II: 70

Formulär 12.

hamns stad enligt mantalslängden.

Ägare enligt
fastighetsboken

Dag, då lagfart för i kol.
6 upptagen ägare blifvit
sökt; § i protokollet

Särskilda anteckningar af den,
som för fastighetsboken

Registerbeteckning och
namn enligt magistra-tens beslut

form. 11.

form. 11. däri fastigheten betecknats såsom gården n:r 6 å Utom

Staden

j Elof Storms hustru
Rosa Storm

I Bror Olsson

Karl Olsson

1909 maj 7

1904 april 2

1876 maj 3
1876 maj 3

Afsöndringen är fastställd af K. B.
d. 5 maj 1874.

Stadsägan n:r 41; Åsberget.

i Kv. Tärnan, tomten n:r 3.

Kv. Måsen, tomten n:r 3.

(Stadsägan n:r 27; Kran)
sen.

Stadsägan n:r28; Bondängen.

Stadsägan n:r 42; Botorp.

Stadsägan n:r 30; Bro-!
stugan.

Bror Olsson och Karl Olsson hafva
hvar för sig lagfart å viss å marken
bestämd ägovidd af förutvarande
färj karlsbostället.

Stadsägan n:r 21; Brorslund.

Stadsägan n:r 22; Färjkarlsbostället.

184

Blad 5

Förteckning öfver fastigheterna i Gustafs -

1	2	3	4	5
	''		''	Fastighetens beteckning en-
Fastighetens beteck-	! Ägare eller	Särskilda anteck-	Äldre beteck-	ligt fastighetsbokf	n
ning enligt mantals-längden	innehafvare t	ningar	ningar å fastigheten	Beteckning	1 Band och blad i ; fastig-hcts-boken
J ärnvägsstationen	Gustafshamn— Läggedrags järnvägs- aktiebolag			De t till Gustafshamn— Läggedrags järnväg ex-proprierade område, in-nehållande 000,000 kv.-meter	II: 41 II: 60 It 63 II: 20 It 17 I: 204 1:208 I: 65
. Rangeltorp	Frans Lo			De 00 tunnland jord, som Rangela Påfvelsdotter enl. testamente d. 11 mars 1793 bekommit af Olans Berntsson såsom ägare af Utön	III: 19
Björkelund	Björn Zar	—	_	00.0000 har af Utön, kal-ladt Björkelund	III: 24
Hagen i	Rut Klafve	—	—	0,0000 har af Utön, kal-ladt Hagen.	III: 51
Skogsborg	Eskil Dal	Gustafshamn den 1 se Fr. Maln Krononppbördsl	ptember 1913 kassör.	00,0000 har af Utön, kal-ladt Skogsborg	III: 21

Formulär 12,

hamns stad enligt mantalslängden.

6		7		8	9
Ägare enligt fastighet.sboken	Dag, då lagfart för i kol. 6 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Särskilda anteckningar af den, som för fastighetsboken	Registerbeteckning och namn enligt magistra-j tens beslut
Gustafshamn—Dägge-drags järnvägsaktie-J bolag			—	Enligt meddelande från N. N. råd-stufvurätt har lagfart d. 1 sept. 1890 meddelats å motstående om-råde, däri äfven inbegripet om-rådet för järnvägsstationen och tomten n:r 1 i kv. Apan.	Stadsägan n:r 26.
Frans Lo	1900 nov. 2		139		Stadsägan n:r 35.
i Björn Zar .	1902 sept. 24		207		Stadsägan n:r 36.
Osvald Klafve	1881 juni 2		84	För Rut Klafve sökt lagfart har afslagits, enär af henne såsom fångeshandling åberopadt testa-mente ansetts ej innefatta bevis om äganderätt till fastigheten.	Stadsägan n:r 37.
Eskil Dal	1901 maj 17		152		(Stadsägan n:r38; Skogs-borg. (Stadsägan n:r 39.
Gustafshamn	den 9 febrnari	1914		Gustafshamn den 7 september 1915
Ex officio			1 För magistraten
Nils Örn.		•	Per Gråå.

24—090308

Rummets ordnings nummer -

186

Uppgift ä fastigheter, som upptagits i fastig hetsboken eller tomträttsboken för

teckning eller

Hänvisning
till fastighetsboken -

Band

Blad

306

Beteckning och areal enligt i Nuvarande ägare enfastighetsboken
| ligt fastighetsboken

Snarevarpet, ett laxfiske i Storån

III

408

316

En lägenhet om 0,0 kappland,
kallad Inkräktningen, å stadens
skogsmark

Sandtaget, en lägenhet om 0,0
hektar

Axel Torsk

Bertil Ärlig

Olof Juel

Dag, då lagfart för i
kol. 4 upptagen ägare
blifvit sökt; § i protokollet -

1879 d. 20 mars

1884 d. 1 april

1912 d. 27 okt.

1X7

Formulär 13.

Gustafshamns stad, men icke antecknats i vare sig byggnadsnämndens tomtförmantalslängden.

G	7 \| 8
Särskilda anteckningar af den, som för fastighetsboken	Särskilda anteckningar af den, som upprättar register-(öfversikts-) kartan	Hänvisning till fastighets-registret
Beteckning	Band	Blad och rum
Enl. i lagfartsärendet åberopadt köpe-bref skall fisket vara beläget invid stranden till gårdarna n:ris 1, 2, 3 och 4 i kvarteret Hästen.	Se ägoförteckningen enl. form. 9, om-rådet n:r 39.	Stadsägan n:r 40	J. I	19
Lagfartsansökningen har förklarats hyllande, enär åtkomst till lägen-heten icke blifvit styrkt. 1905 d. 4 nov., § 86, har i lag-fartsprotokollet antecknats, att Soc-kerbruksaktiebolaget Biet anhängig-gjort talan mot Bertil Arligs sterb-husdelägare om bättre rätt till om-rådet.	K. M:t har genom dom d. 8 maj 1909 förklarat området tillkomnm bolaget såsom ägare af lägenheten Agärdet, hvaraf området utgör en del. Se ägoförteckningen enl. form. 9, området n:r 6.	Stadsägan n:r 6 (del af)	J. I	5
Lägenheten är npplåten från den i ut-draget af mantalslängden omnämnda, Per Stål tillhöriga fastigheten Aby n:r 1, l/ies mtl frälse.	R.R:n har genom dom d. 1 sept. 1914, som vunnit laga kraft, förklarat det mellan Per Stål och Olof Jnel slutna köp om sandtaget skola återgå. Se ägoförteckningen enl. form. 9, området n:r 19.	Stadsägan n:r 19 (del af)	J. I	9

188

Uppgift å fastigheter, som upptagits i fastighetsboken eller tomträttsboken för

teckning eller

1 \| 2 \| 8 \| 4	1 '' 5
Rummets ordnings- nummer	Hänvisning till fastig-hetsboken	Beteckning och areal enligt j Nuvarande ägare en-fastighetsboken j ligt fastighetsboken	Dag, då lagfart för i kol. 4 upptagen ägare blifvit sökt; § i proto-kollet
Band	Blad
4	II	400	Lägenheten Trädgärden om 0,0 tunnland	Märta Ros	1907 d. 3 juni	43
5	III	28	De delar af Utön, som å en af kom-misäionslandtmätaren Olof Plog den 23 maj 1857 upprättad karta öfver sagda ö betecknats »Utö-gatan, Lastageplatsen, Fyrgatan, Fyrudden> och »Badplatsen» samt »vattenområdet omkring Utön»	Staden	1876 d. 7 maj	68

189

Formulär 13.

Gustafshamns stad, men icke antecknats i vare sig byggnadsnämndens tomtförmantalslängden.

6	4	8
Särskilda anteckningar af den, som för fastighetsboken	Särskilda anteckningar af den, som upprättar register-(öfversikts-) kartan	Hänvisning till fastighets-registret
Beteckning	\| Blad Band och rum
Ägoområdet är upplåtet från jord-lotten n:r 43 och angifves i upp-låtelseafhandlingen utgöra »lottens längst i öster belägna del». Lagfarts-ansökningen är förklarad hyllande.	Sedan vederbörande d. 20 maj 1914 trälfat öfverenskommelse därom att upplåtelsen till Märta Kos skulle gå åter, bär R.K:n d. 11 dec. 1914 afskrifvit lagfartsärendet från vidare behandling. Se ägoförteckningen enl. form. 9, området n:r 25.	Stadsägan n:r 8, 25 (del af)	J. I	7
	Områdena äro upptagna i ägoförteck-ningen enl. form. 7: TJtögatan under litt. å, Lastageplatsen under litt. äi Fyrgatan under litt. ö, Fyrudden under litt. aa, Badplatsen under litt. ab och vattenområdet omkring Utön eller Utöviken under litt. ad.	Ägofört. enl. å ä ö aa ab ad	form. I I I I I I	7. 3: 17 3: 18 3: 19 4: 20 4: 21 4: 23
Gustafshamn den 9 februari 1914 Ex officio Nils Örn.

Lagbo fögderi, Lagbo härad.

SÄRSKILD!

JORDREGISTER

FÖR

VIKENS KÖPING.

(DELAR AF MUNKABY OCH ROSENTORPS SOCKNAR.)

Upplag dt den 27 oktober 1916

Boris Atm.

102

Öfverfördt från jordregistret för Munkaby socken band 1 blad 209 rum 11.

Band I Namn: Baggebo n:r 1, afs. från Grof by 37.

Blad 1 Mantal: ............ Jordnatur:

2 | 3

6 || 7 || 8 || 9 || 10 || 11

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä g o v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsj ord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

►I

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

-i

\ Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

—

(Forts

)

(Forts

)

Formulär A 1

Vikens köping, Mankaby socken.

12 j 13 \| 14 \| 15	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	liden, do, afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart för-sta gången med-delats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden,dä förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslntad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättnings- aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	År	Månad Dag
					.	1906 ''	febr.	9	K. B.	Beteckning i det allm. jordregistret: Grefby 3U; å kartan: litt. G. Enl. af K. B. d. 4 dec. 1925 fast-ställd tomtindelning skola af fastigheten 000 kv.-meter jämte viss del af Vikens Backstuga-
										torp 15l bilda tomten n:r 6 i kv. Kvasten, se tomtförteckningen rum 0; samt 000 kv.-meter jämte viss del af Vikens Back-stugutorp 151 bilda tomten n:r 7 i nämnda kvarter, se tomtför-
										teckningen ram 0. Sedan Lagbo häradsrätt d. 20 nov. 1926 gifvit tillstånd till bildan-de af tomten n:r 6 i kv. Kvasten, hafva 000 kv.-meter öfverförts till tomtboken I: 0.


	1

25 —09030S

194

Öfverfördt från jordregistret för Munkaby socken band I blad 165 rum 6.

Band I Namn: Lundvalla n:r 1.

Blad 2 Mantal: V256. Jordnatur: frälse.

2 | 3

6 || 7 || 8 || 9 || 10 || 11

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä go v i dd

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

•1

Kvadratmeter

Hektar

•1

Kvadratmeter

Hektar

•-i

Kvadratmeter

Hektar

•t

Kvadratmeter

Hektar

*■*

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter 1

Va 50

Uloisliolin n.r 1. ais.

—i-*—

Pulkclio ji.l 1,

Gustagåiilril ii.l 1 }

Formulär A 1

Vikens köping, Munkaby socken.

12 \| 13 \| 14 \| 16	16 \|\| 17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndring^! fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslntad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättnings- aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	Å r	Månad	Dag
Laga skifte	1878	mars	9	N; B. Lund-vall	27					Beteckning i det allm. jordregistret: Fifalla 106. Enl. kammarkollegii bref d. 11 juli 1911 kallas Fifalla 106 äfven Lund valla. Afsönd-ringar, se l2, l8, l4.
						1898	maj	5	K. B.	Fastigheten motsvarar tomten n:r 1 i kv. Sälen enl. af K. B. d. 4 dec. 1925 fastställd tomtindelning; öfverförd till tomtboken I: 0.
•						1898	maj	5	K. B.	Fastigheten motsvarar tomten n:r 2 i kv. Sälen enl. af K. B. d. 4 dec. 1925 fastställd tomtindelning; öfverförd till tomtboken I: 0.
						1905	dec.	27	K. B.	Fastigheten motsvarar tomten n:r 3 i kv. Sälen enl. af K. B. d. 4 dec. 1925 fastställd tomtindelning; öfverförd till tomtboken I: 0.

196

Öfverfördt från jordregistret för Munkaby socken band III blad 207 rum 7.

Band I Namn: Rodestorp n:r 8.

Blad 3 Mantal: 1/i48. Jordnatur: frälse.

2 | 3

6 || 7 || 8 || 9 B 10 ||

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskild! namn å
fastigheten

Ä g o v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

►

•t

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

*~t

Kvadratmeter

Hektar

►

•-*

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

-0-

00-

-81-

00-

Öl

-40-

00-

AA-,

197

Formulär A 1.

Vikens köping, Munkaby socken.

12 \| 13 \| 14 \| 15	16 II 17	i*
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättnings- \| aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
.. Agostyckning	1907	juni	17	A; Vikens köping	221			Beteckning i detallm.jordregistret: Rodestorp 47. Genom ägostyck-ning deladt i 82, 83, 8*, 85, 86, 87 och 88.
Ägostyckning	1907	dec.	13	Aa; Robert Kula	361			Fastigheten motsvarar tomten n:r 1 i kv. Lavetten enl. af K. B. d. 1 april 1908 fastställd tomt-indelning; öfverförd till tomt-boken I: 0.
! Ägostyckning	1907	dec.	13	Ab; Hans Sälj	361	_	-	Fastigheten motsvarar tomten n:r 2 i kv. Lavetten enl. af K. B. d. 1 april 1908 fastställd tomt-indelning; öfverförd till tomt-boken 1:0.
Ägostyckning	1907	dec.	13	Ac; G. Berg	361			Fastigheten motsvarar tomten n:r3 i kv. Lavetten enl. af K. B. d. 1 april 1908 fastställd tomt-indelning: öfverförd till tomt-boken I: 0.
Agostyckning	1907	dec.	13	Ad; Axel Bosson	361			Fastigheten motsvarar tomten n:r 1 i kv. Proppen enl. af K. B. d. 1 april 1908 fastställd tomtindel-ning; öfverförd till tomtboken 1:0.
						Forts.

198

Band I Namn: Rodestorp n:r 8.

Blad 3 (Forts.) Mantal: ............ Jordnatur:

1 1

2 1

4 1

Rummets nummer

Man-

tal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä go v id d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

i»

•1

Kvadratmeter

Hektar

»-<

Kvadratmeter

Hektar

►

Kvadratmeter

Hektar

►

►-*

Kvadratmeter

Hektar

•-»

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter |

fil

fi6

Oft

»1

fi7

fil

fi8

.00

fi9

3''nou

oo.

.00

1—

-00-

-00

Formulär A 1.

Vikens köping, Munkaby socken.

12		13		14	15		16		17	1K
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	> & O: P- *-s OQ O P	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, dä förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättning aktens arki nummer	•-►s P CG e-t- GO c-*- £
	År	Månad	Dag			År	Månad	Dag
Ägostyckning	1907	dec.	13	Ae; Gabriel Trygg	361					Fastigheten motsvarar tomten n:r2 i kv. Proppen enl. af K. B. d. 1 april 1908 fastställd tomtindel-ning; öfverförd till tomtboken L1-
Ägostyckning	1907	dec.	13	Åf; Axel Gren	361	-				Fastigheten motsvarar tomten n:r3 i kv. Proppen enl. af K. B. d. 1 april 1908 fastställd tomtindel-ning; öfverförd till tomtboken 1:0.
Ägostyckning	1907	dec.	13	Ag: Daniel Stål	361					Genom ägostyckning deladt i 89, 8l°, 8U, 812 och 81S.
Ägostyckning	1911	febr.	13	A; Sten Kula	449					Fastigheten motsvarar tomten n:r4 i kv. Proppen enl. af K. B. d. 1 april 1908 fastställd tomtindel-ning; öfverförd till tomtboken 1:0.
Ägostyckning	1911	febr.	13	B; J. Samu-elson.	449					Fastigheten motsvarar tomten n:rö i kv. Proppen enl. af K. B. d. 1 april 1908 fastställd tomtindel-ning; öfverförd till tomtboken I: 0.

Forts.

200

Band I Namn: Rodestorp n:r 8. (Forts.)
Blad 4 Mantal: ......rrr...... Jordnatur:

2 | 3

6 || 7 || 8 || 9 | 10 || 11

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä g o v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösnings

Tomter, | v

åker o. dyl. jj An°

jord

Odlings-

mark

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

•-*

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

ÖX1

, ,

, 4736

81S

5, 2368

(Forts.

201

Formulär A 1.

Vikens köping, Munkaby socken.

12 \| 13 \| 14 \| 15	lti \|\| 17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Törrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes-littera; ägares namn	Förrättnings- aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
Ägostyckning	1911	febr.	13	C; Per Hasp	449	Fastigheten motsvarar tomten n:r6 i kv. Proppen enl. af K. B. d. 1 april 1908 fastställd tomtindel-ning; öfverförd till tomtboken I: 0.
Ägostyckning	1911	febr.	13	D; Olof Skata	449	Fastigheten motsvarar tomten n:rl i kv. Förställaren enl. af K. B. d. 1 april 1908 fastställd tomt-indelning; öfverförd till tomt-boken I: 0.
Ägostyckning	1911	febr.	13	E; Daniel Stål	449	Enl. af K. B. d. 3 juli 1917 fast-ställd tomtindelning skola af fastigheten 0,000 kv.-meter bilda tomten n:r 2 i kv. Förställaren, öfverförd till tomtboken I; 5; samt 0,000 kv.-meter tomten n:r
						3 i samma kvarter, öfverförd till tomtboken I: 0. I rummet kvarstående område ut-göres af gatumark.

26—090308

202

Öfverfördt från jordregistret för Munkaby socken band III blad 203 rum 7.

Band I Namn: Rodestorp n:r 9, afs. från Rodestorp 36.

Blad 5 Mantal: ......7777...... Jordnatur: ......7777....

2 | 3 | 4

6 || 7 || 8 I 9 || 10 || 11

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskild! namn å

Ä g 0 v i d d

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker 0. dyl.

Äng

Odlings-

mark

C"t-

>~t

P-

fastigheten

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

►i

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

•-*

Kvadratmeter

Hektar

»-J

Kvadratmeter

Hektar

>-i

Kvadratmeter

Öfverfördt från jordregistret för Munkaby socken band III blad 203 rum 8.

Namn: Rodestorp n:r 10, afs. från Rodestorp 36.

101

m"T

203

Formulär A 1.

Vikens köping, Munkaby socken.

12 \| 13 \| 14 \| 15 \|\| 16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förriittnings- aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
	"	"				1895	juni	5	Beteckning i det allm. jordregistret: Rodestorp 31. Fastigheten mot-svarar tomten n:r 1 i kv. Saxen enl. af K. B. d. 4 okt. 1905 fastställd tomtindelning; öfver-förd till tomtboken I: 2.

		"	_			; 1895	juni	5	Beteckning i det allm. j ordregistret: Rodestorp 38. Fastigheten mot-svarar tomten n:r 2 i kv. Saxen enl. af K. B. d. 4 okt. 1905 fastställd tomtindelning; öfver-förd till tomtboken I: 0.

204

Öfverfördt från jordregistret för Munkaby socken band III blad 319 rum 9.

Band I Namn: Tullinge n:r 5.

Blad 6 Mantal: 7244. Jordnatur: skatte.

1 2

1 3

nummer

—

g o v i d d

Inrösningsjord

Afrös-

ImDedi-

Hets nummer

Förutvarande

Gällande

Man-

tal-

Särskildt namn å
fastigheten

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

ningsjord

ment

summa

Hektar

-1

Kvadratmeter

Hektar

►

-i

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

-t

Kvadratmeter

Hektar

t»

►-i

Kvadratmeter

..£1

1/.

Uti

-fyH

Uti

HJtn

(Korta

)

•

(Korts.

5»

V1283

Ml 1 1

205

Formulär A 1.

Vikens köping, Munkaby socken.

12 ! 13 I 14 ! 15	16 II 17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens nrt	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättnings- ak tens arkiv-nummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
Ägostyckning	1399	maj	4	B; Olof Ers-son	73		Beteckning i det allm. j ordregistret: Tollinge 29. Genom ägostyck-ning deladt i 52, 53, B4, 55, 56, 57, 59, 59, 510, 5U och 512.
JÄgostyckning	1903	sept.	22	Ba; Nils Ed-ling	301		A kartan: litt. I. Afsöndring, se 51S. Enl. af K. B. d. 4 okt. 1905 fastställd tomtindelning skall fastigheten jämte Tullinge 514 1
							bilda tomten n:r 1 i kv. Skräf-vel se tomtförteckningen rum 3. Sedan Lagbo häradsrätt d. 1 mars 1918 gifvit tillstånd till bildande af tomten n:r 1 i kv. Skrufven, hafva 0,000 kv.-
							meter öfverförts till tomtbo-ken I: 6.
A afstyckning	1903	sept.	'' 22	Bb; Fr. Mahn	301		Å kartan: litt. J. Afsöndring, se 514. Enl. af K. B. d. 4 okt. 1905 fastställd tomtindelning skall Forts, se rum 4
						Forts.

206

Band I Namn: Tullinge n:r 5.

Blad 6 (Forts.) Mantal: ......777...... Jordnatur:

1 1 2 1 3

6 || 7 || 8 || 9 || 10 || 11

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä g 0 v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

t»

r-1

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Fort

s. från

ruin 3.

—

;

■

Formulär A 1.

Vikens köping, Munkaby socken.

12 j 13 \| 14 \| 15	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndring^! fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslntad	Skiftes- littera; ägares namn	Förra ttn in gs- aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	År	Månad Dag
								fastigheten jämte Tullinge 513 bilda tomten n:r 2 i kv. Skruf-ven, se tomtförteckningen rum 4.
Ägostyckning	1903	sept.	22	Bo; Th. Pet-tersson	301			Fastigheten motsvarar tomten n:r3 i kv. Skrufven enl. af K. B. d. 4 okt. 1905 fastställd tomtindelning; öfverförd till tomtboken I: 3.
Ägostyckning	1903	sept.	22	Bd; E. Sten	301	_	-	Fastigheten motsvarar tomten n:r5 \| i kv. Viskan enl. af K. B. d. 4 okt. 1905 fastställd tomtindelning; öfverförd till tomtboken 1:4.

“
								Forts.

208

Band I Namn: Tullinge n:r 5. (Forts.)
Blad 7 Mantal: ......777777...... Jordnatur:

1 | 2 | 3

6 || 7 || 8 || 9 || 10 | 11

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä g o v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

>■

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

513

Malmen n:r 1; afs.

514

(Forts.

Formulär A 1

Vikens köping, Munkaby socken.

12 \| 13 \| 14 \| 16	16	1 17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar ■ 4
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättnings- aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
		_					_
						1910	juli	2	K. B.	i A kartan: litt. I a. Enl. af K. B. d. 4 okt. 1905 fast-ställd tomtindelning skall fa-stigheten jämte Tullinge 53 bilda tomten n:r 2 i kv. Skrnfven, se tomtförteckningen rum 4.
						1910	juli	2	K. B.	Ä kartan: litt. Ja. Enl. af K. B. d. 4 okt. 1905 fast-ställd tomtindelning skall fa-stigheten jämte Tullinge 52 bilda tomten n:r 1 i kv. Skrnfven, se tomtförteckningen rum 3.
										Sedan Lagbo häradsrätt d 1 mars 1918 gifvit tillstånd till tomtens bildande, har fastig-heten öfverförts till tomtboken j I: 6.
		%

27—09030S

210

Öfverfördt från jordregistret för Rosentorps socken band I blad 4 rum 9.

Band I Namn: Sköldinge n:r 6.

Blad 8 Mantal: 7128. Jordnatur: skatte.

2 | 3

6 i| 7 || 8 || 9 || 10 || 11

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskild! namn å
fastigheten

Ä g o v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

>-»

Kvadratmeter

Hektar

>-t

Kvadratmeter

6‘

1/l28

—

(Forts

(Forts.

)

(Forts

)

6‘

At''s.

211

Formulär 11.

Vikens köping, Rosentorps socken.

12 [ 13 \| 14 j 15	........16	17 \| 18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes-littera; ägares namn •	j Förrättnings- ! aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	År	Månad \| Dag
Ägostyckning	1899	ang.	19	D; Petter Nilsson	78					Beteckning i det allmänna jord-registret: Sköldinge 39. Afsönd-ring, se bl. 9 samt 62. Enl. af K. B. d. 2 okt. 1920 fastställd tomtindelning skola af fastigheten 0,000 kv.-meter bilda
										tomten n:r 1 i kv. Bäfvern, öfverförd till tomtboken 1:0; 0,000 kv.-meter tomten n:r 2 i kv. Bäfvern, öfverförd till tomt-boken I: 0; 0,000 kv.-meter tom-ten n r 3 i kv. Bäfvern, öfver-
										förd till tomtboken I: 0; 0,000 kv.-meter tomten n:r 4 i kv. Bäfvern, öfverförd till tomt-boken I: 0; 0,000 kv.-meter tom-ten n:r 5 i kv Bäfvern, öfver-förd till tomtboken I: 0; 0,000
										kv.-meter tomten n:r 6 i kv. Bäfvern, öfverförd till tomtboken I: 0; 0,000 kv.-meter tomten n:r 7 i kv. Bäfvern, öfverförd till tomtboken I: 0; och 0,000 kv.-meter tomten n:r 8 kv. Bäfvern, öfverförd till tomtboken I: 0.
						1920	nov.	13	K. B.	Å kartan: litt. K.
			1	I

212

Öfverfördt från jordregistret för Rosentorps socken band I blad 5 rum 12.

Band I Namn: Sköldinge n:r 7, afs. från Sköldinge 39.

Blad 9 Mantal: ............ Jordnatur: ......rrz:......

2 | 3

6 || 7 || 8 || 9 fl 10 || 11

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskildt namn å
fastigheten

Å g o v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

(►

*-*

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

►-»

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

►

<~i

Kvadratmeter

nektar

(►

Kvadratmater

00-

Afl

Formulär A 1.

Vikens köping, Ilosentorps socken.

12 \| 13 \| 14 j 16	10	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats ''	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes-littera; ägares namn	Förrättnings- aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
	_					1911	juli	24	K. B.	Beteckning i det allmänna jord-registret: Sköldinge 312; å kar-tan: litt. H. Genom klyfning deladt i 72 och 73.
! Klyfning	1922	juli	12	Ha; K. P. Färdin	417					A kartan: litt. Ha.
Klyfning	1922	juli	12	Hb; E. V. Färdin	417					Å kartan: litt. Hb.
										•

214

Öfverfördt från jordregistret för Munkaby socken band III blad 401 rum 7.

Band I Namn: Yxta n:r 9, afs. från Yxta 23.

Blad 10 Mantal: ............ Jordnatur:

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskildt namn å
fastigheten

Ägo

vidd

►aj

-i

rf-

>-s

Gällande

I n r ö s n i n

gsj

ord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

*-»

Kvadratmeter

Hektar

-1

Kvadratmeter

Hektar

•-J

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

►

•-<

Kvadratmeter

—

■

Formulär A 1.

Vikens köping, Munkaby socken.

12 \| 13 \| 14 \| 15 \|	IG	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-, ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslntad	Skiftes- littcra; ägares namn	2 kl “ » so: 2»? g 53 o 3 5
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
		_				1916	nov.	21	K. B.	Beteckning i det allm. jordregist-ret: Yxta 27; å kartan: litt. B.
	■		''

										■
										''

216

Öfverfördt från jordregistret för Munkaby socken band III blad 319 ruin 2—8.
Band I Namn: Tullinge n:r 6.

Blad 11 Mantal: ......777______ Jordnatur:

1 3

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskild! namn å
fastigheten

Ä g 0 v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker 0. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

<-i

Kvadratmeter

Hektar

l-J

Kvadratmeter

Hektar

<-t

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

1 1 1

217

Formulär Al.

Vikens köping, Munkaby socken.

12 \| 13 \| 14 \| 15 \|\| IG \|\| 17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrätta in gs- aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
						1917	mars	3	K. B.	Beteckning å kartan: litt. L. Fastigheten ntgöres af ett vid ägo-styckning inom Tullinge 2l för delägarnes i Tullinge 22—28 ge-mensamma behof afsatt sandtag.

										j


					!		II

28—090308

218

Öfverfördt från tomtboken band I blad 2.

Band I Namn: Rodestorp n:r 11.

Blad 12 Mantal: ^3:...... Jordnatur:

2 | 3

6 || 7 || 8 || 9 || 10 || 11

Rummets nummer

nummer

Man-

tal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä g o v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

Kvadratmeter

r+-

Kvadratmeter

Hektar

t»

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

•-s

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

It1

—

(Forts.

)

•

219

Formulär A 1.

Vikens köping, Munkaby socken.

12 \| 13 • \| 14 \| 15 \|\| 16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslntad	Skiftes- littera: ägares namn	Förrättnings- aktens arkiv- nummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
						Beteckning å kartan: litt. M. Fastigheten utgöres af ett från den Rodestorp 91 motsvarande tom-ten n:r 1 i kv. Saxen genom af K. B. d. 25 nov. 1927 fast-ställd tomtindelning afstyckadt,
						i Nunnegatan ingående område. Sedan Vikens köping d. 20 dec. 1927 erhållit lagfart å området, har detsamma öfverförts hit från tomtboken I: 2.

220

Namn -

Namn och nummer

Annan!*)

Lnndyalla n:r 1

Fifalla n:r 10

■gnthabo

Malmen n:r 1

Grefby n:r 3

Formulär Ab 1

Namn och nummer

Yxta n:r 2
Yxta n:r 9

Rodestorp n:r 4
Rodestorp n:r 8

Rodestorp n:r 11

Sköldinge n:r 3
Sköldinge n:r 6
Sköldinge n:r 7

Tnllinge n:r 2
Tnllinge n:r 5
Tallinge n:r 6

T O M T B O K

VIKENS KÖPING.

Upplagd den 27 oktober 1916

Boris Alm.

224

Band I

Blad 1

Kvarteret Proppen __________________________ tomten n:r 2

1 \| 2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn; mätningssättet
År	Månad	Dag
0,000 ■	1908	april	1	K. B.	19fT0; Olof Bark

. Vikens köping, Munkaby socken.

5		6	7
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskild! namn å tomten
Beteckning	Band, blad och rum i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
12368 mtl Rodestorp n:r 4	II: 170: 6	[Gabrielsborg]	Öfverförd från det särskilda jordregistret B. I bl. 3 rum 6. Arealen enl. handlingarna till d. 13 dec. 1907 fastställd ägostyckning inom Rodestorp 81.

29—090308

226

Band I

Blad 2

Kvarteret Saxen

tomten n:r 1

Myndighet, af hvilken
tomtindelningen
blifvit fastställd -

Tiden, då tomtindelningen
fastställts

Tiden, då senaste tomtkarta upprättats;
förrättningsmannens namn;
mätningssättet

Tomtens areal
i kvadratmeter

Månad

19 § 06; Olof Bark

nov.

227

Formulär A 2.

Vikens köping, Munkaby socken.

5	G	7
Tomtens beteckning i fastigbetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskildt namn å tomten
Beteckning	Band, blad och rum i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
Tomten n:r 1 i kv. Saxen, af-söndring om 0,000 kv.-meter från **/24 mtl Rodestorp n:r 3	II: 189: 9		Öfverförd från det särskilda jordregistret B. I bl. 5 rum 1. Arealen enl. afsöndringshandlingarna. Enl. af K. B. d. 25 nov. 1927 fastställd tomt-indelning skola 000 kv.-meter afstyckas från tomten för att ingå i Nunnegatan, se tomt-förteckningen rum 9. Sedan lagfart å detta område för Yikens köping meddelats den 20 dec. 1927 bar det öfverförts till det särskilda jordregistret B. I bl. 12.
		Lyckebo (K. B:s beslut d. V4 1928)	Arealen i kol. 1 enl. tomtindelningsbandlingarna.

228

Band I

Blad 3

Kvarteret Skrufven ......................... tomten n:r 3

1 ; 2	3 \| 4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn; mätningssättet
År	Månad	Dag
0,000	1905	okt.	4	K. B.	19f 06: Olof Bark

229

Formulär A 2.

Vikens köping, Munkaby socken.

5		6	7
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskild! namn å tomten
Beteckning	Band, blad och rum i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
''/ms mtl Tullinge n:r 2 eller tomten n:r 7 i Tikens köping	111:211:8		Öfverförd från det särskilda jordregistret B. I bl. 6 rum 5. Arealen enl. handlingarna till d. 22 sept. 1903 fastställd ägostyekning inom Tullinge 51.

230

Band I

Blad 4

Kvarteret Viskan ............................ tomten n:r 5

1	2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn; mätningssättet
År	Månad	Dag
0,000	1905	okt.	4	K. B.	19V609: Olof Bark

231

Formulär A 2.

Vikens köping, Munkaby socken.

5	6	7
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskildt namn å tomten	Särskilda anteckningar
Beteckning	Band, blad och rum i fastig-hets-boken
‘,1288 mtl Tullinge n:r 2 eller	111:230:7	Kullen	Öfverförd från det särskilda jordregistret B. I
tomten n:r 5 i Vikens köping		(K. B:s beslut	bl. 6 rum 6.
		d. 14/s 1916)	Arealen enl. handlingarna till d. 22 sept. 1903

fastställd ägostyckning inom Tullinge 51.

Enl. af K. B. d, 13 sept. 1922 fastställd tomtindelning
skola 00 kv.-meter af tomten läggas
till tomten n:r 6 i kv. Viskan, se tomtförteckningen
rum 7, samt återstående område
utgöra tomten n:r 5 i kv. Viskan, se tomtförteckningen
rum 8.

232

Band I

Blad 5

Kvarteret Förställare!! .................... tomten n:r 2.

1 2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	o Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn; mätningssättet
År	Månad	Dag
0,000	1917	juli	3	K. B.

Vikens köping, Munka,by socken.

5	6	7
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskildt namn å tomten	Särskilda anteckningar
Beteckning	Band, blad och rum i '' fastig-hets-boken
		Egilsberg	Öfverförd från det särskilda jordregistret B. I
		(K. B:s beslut	bl. 4 rum 13.
		d. 6/3 1926)	Arealen enl. tomtindelningshandlingarna.

30—09030S

234

Band I

Blad 6

Kvarteret Skräfvel!

tomten n:r 1

Myndighet, af hvilken
tomtindelningen
blifvit fastställd -

Tiden, då tomtindelningen
fastställts

Tiden, då senaste tomtkarta upprättats;
förrättningsmannens namn;
mätningssättet

Tomtens areal
i kvadratmeter

Månad

19§18: Gabriel Skoo (0,000 kv.-meter s)

235

Formulär A 2.

Vikens köping, Munkaby socken.

5		G	7
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskilt namn å tomten
Beteckning	Band, blad och rum i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
#			Sedan Lagbo häradsrätt d. 1 mars 1918 gifvit tillstånd till bildande af motstående tomt, har den öfverförts hit från det särskilda jord-registret B. I bl. 6 rum 2 och bl. 7 rum 15. Arealen enl. tomtindelningshandlingarna.

230

Blad 1

Tomtförteckning för

1 1	2	3	4	5	6
Rummets ordnings- nummer	T( Beteckning handling i orte Kvarter	) Hitom enligt ärna n Num- mer eller littera	Areal i kvadrat- meter	Tiden, då tomtindel-ningen fast-ställts	Tiden, då senaste tomtkarta upprättats	Tomtens eller dess särskilda delars beteckning och areal enligt det särskilda jord-registret	Särskilda anteckningar af samhällets styrelse eller af förste landt- mätaren
År	Må- nad	Dag	År	Må- nad	Dag
1	Proppen	2					1910	juli	7	Rodestorn _££.—O$0O" —nv.-meter	Tomten motsvarar Vsses mtl Rodestorp n:r 4 litt. Äe, kalladt Gabriels-
2	Saxen			1905	okt.	4	1906	febr. of Bt	6 jk)	Rodestorp 9l, 0,000_ kv.-meter.—------	JhuBtefflnotsvarar afsönd-ring under samma be-nämning från I,/s4 mtl Rodestorp n:r 3.
3	Skrufvell~-		0,000 .	1905	okt.	4				Tullinge 52 om 0,000 kv.-meter, Tnllinge 514 om 00 k^^eteir	Tomten, soni—äffHuej är bildad^ skall bestå af lägenheten Linghed n:r 1 samt viss del af Visss mtl Tnllinge n:r 2 litt. Ba. Sedan Lagbo häradsrätt d. 1 mars 1918 gifvit ''''^tijjstånd till tomtens bilditiniejmr den införts i tomtboken~~~
4 _	Skrufven	2	0,000	1905	okt.	4				Tnllinge 513 om 00 kv.-meter, Tnllinge 5S om 0,000 kv.-meter	Tomten, som ännu ej är bildad, skall bestå af lägenheten Malmen n:r 1 och viss del af ''/lass mtl Tnllinge nr 2 litt. Bb.

237

Formulär A 3.

Vikens köping.

7	8	9	10	11	12
Tomtens eller dess särskilda delars beteck-ning i lagfarts- boken	Ägare enligt lagfartsboken	Hänvisning till lagfarts-bok, där i kolumn 8 upptagen ägares fång inskrifvits	Särskilda anteck-ningar af den, som för lagfartsboken	Af Konungens befallningshafvande fastställd beteck-ning å tomten	Upplägg i tomtboken, å hvilket tomten upp-tages
Band Blad	Rum	Band	Blad
Vases mtl Rodes-torp n:r 4	Gabriel Trygg	II	170	6	—	Kv. Proppen, tomten n:r 2	I	i
Tomten n:r 1 i kv. Saxen, af-söndring om 0,000 k v.-meter från u/24 mtl Rodestorp n:r 3	Erik Hök	II	ce CD	9		Kv. Saxen, tomten n:r 1	I	2
					Nils Edling har er-hållit lagfart d. 17 jan. 1904 å Tullinge 52 och d. 2 mars 1911 å Tullinge 514. Rättens tillstånd till tomtens bildande är ej sökt.	Kv. Skrufven, tomten n:r 1	I	6
					Fr. Malm har erhållit lagfart d. 17 jan. 1904 å Tullinge 53 och d. 4 april 1911 å Tullinge 513. Rät-tens tillstånd till tomtens bildande är ej sökt.	Kv. Skrufven, tomten n:r 2

238

Blad 2

lomtförteckning jo

Tomtens

Beteckning enligt
handlingarna
orten

Areal i

Tiden, då
tomtindelningen
fastställts -

Tiden, då
senaste
tomtkarta
upprättats

Tomtens eller dess
särskilda delars
beteckning och
areal enligt det
särskilda jordregistret -

Särskilda anteckningar ''
af samhällets styrelse
eller af förste landtmätare]! -

kvadrat

meter

Num -

K varter

littera

1906 maj 6
(Olof Bark)

Tnllinge 54, 0,000 kv.-meter

Tomten motsvara]^/ lass
mtl Tuljingejrrr 3 litt.
Bo. — Åj^Koö lät dåvarande^ägaren
af -/s
nllinge n:r 2 genom
andtmätare indela det
område af hemmanet,
gom numera utgöres af
det inom köpingens område
belägna '',244 mtl
Tullinge, i tomter, hvilka
såldes efter hand och
lagforos i enlighet med
en af landtmätaren upprättad
karta. Vid d
22 sept. 1903 fastställd
ägostyckning åsattes de
år 1855 utlagda tomtområdena
mantal. D.
4 okt. 1905 fastställdes

tindelning för området,
''''öfverensstämmande
med ubdjintag för tomterna
n:r libell 2 i kv.
Skrufven —
indelning.

Viskan

1909 jan.

Tullinge 55,0,000 kv

arar

mtl Tullinge n:r 2 litt.
Bd. — Se rum 5

Viken den 11 febrnari 1916
O. Persson

Kommunalnämndens ordförande.

Vikens köping.

7 4	8	9	10	u	12
Tomtens eller dess särskilda delars beteck-ning i lagfarts- boken	Ägare enligt lagfartsboken	Hänvisning till lagfarts-bok, där i kolumn 8 upptagen ägares fång inskrifvits	Särskilda anteck-ningar af den, som för lagfartsboken	Af Konungens befallningshafvande fastställd beteck-ning å tomten	Upplägg i tomtboken, å hvilket tomten upp-tages
Band Blad	Rum	Band	Blad
V lass mtl Tullinge n:r 2 eller tom-ten n:r 7 i Vi-kens köping	Th. Pettersson •	III	211	8		Kv. Skrufven, tomten n:r 3 •	I	3
‘/i288mtl Tullinge n:r 2 eller tom-ten n:r 5 i Vi-kens köping	E. Sten	III	230	7		Kv. Viskan, tomten n:r 5	I	4
Viken den 29 april 1916 På domareämbetets vägnar S. Falk.					Jloköping den 14 maj 1916 På landshöfdinge-ämbetets vägnar: E. Ram. C. Tolk

240

Blad 3

Tomt förteckning för

1	2	3	4 5 6
Rummets ordnings- nummer	Tomtens	Tiden, då tomtindel-ningen fast-ställts	Tiden, då senaste tomtkarta upprättats	Tomtens eller dess särskilda delars beteckning och areal enligt det särskilda jord-registret	Särskilda anteckningar af samhällets styrelse eller af förste landt- mätaren
Beteckning enligt handlingarna i orten	Areal i kvadrat- meter
Kvarter	Num- mer eller littera
År	Må- nad	Dag	År	Må- nad	Dag
7 !	Viskan	6	0,000	1922	sept.	13	—	—	Af tomten n:r 5 i kv. Viskan 00 kv.-me-ter, af tomten n:r 6 i samma kvarter 0,000 kv.-meter	—
8	Viskan	5	0,000	1922	sept.	13			Af tomten n:r 5 i kv. Viskan 0,000 kv.-meter	Förestående areal eller nya tomten n:r 5 ntgör åter-stoden af förutvarande tomten n:r 5, sedan i öfverensstämmelse med anförda tomtindelning visst område afstyckats från sistnämnda tomt; jfr ram 7.
9	SaxSli^	1	0,000	1927	nov.	25			Af tomten n:r 1 i kv. Saxen 0,000 kv.-meter	Förestående arsaFeller nya tomtejt-arfl utgör åter-stoden af förutvarande '' tomten n:r 1, sedan i öfverensstämmelse med anförda tomtindelning 000 kv.-meter afstyckats för att läggas till Nun-negatan. Sedan lagfart för köpin-gen d. 20 dec. 1927 med-delats å detta område, irrötsvarar tomten den faststalida. tomtindel-ningen.

241

Formulär A 3.

Vikens köping.

7	8	9	10	11	12
Tomtens eller dess särskilda delars beteck-ning i lagfarts- boken	Ägare enligt lagfartsboken	Hänvisning till lagfarts-bok, där i kolumn 8 upptagen ägares fång inskrifvits	Särskilda anteck-ningar af den, som för lagfartsboken	Af Konungens befallningshafvande fastställd beteck-ning å tomten	Upplägg i tomtboken, å hvilket tomten upp-tages
	Band	Blad	Ram			Band	Blad
		—	—	—	—	Kv. Viskan, tomten n:r 6	—	—
						Kv. Viskan, tomten n:r 5
						Kv. Saxen, tomten n:r 1	I	2

31 — ÖB 03 os

242

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtför- teckningen	Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtför- teckningen
Kvarter eller	Num-	Band	Blad	Blad	Ruin	Kvarter eller	Num-	Band	Blad	Blad
annan indelning	mer					annan indelning	mer
A.						L.
B.						M.
C.						N.
D.						0.
E.						Proppen	2	I	1	•4—	—t
Förställaren	2	i	5			Q-
G.						R.
										3	9
H.						Saxen	1	I	2	-d—	-*
						Skrufven	1	I	6	-t—	-*
						>	2			l	4
I.						>	3	I	3	-0—	—fr
J.						T.
K-

Formulär A 4 (1)

och tomtförteckningen.

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtför- teckningen	Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtför- \| teckningen
Kvarter eller annan indelning	Num- mer	Band	Blad	Blad	Rum	Kvarter eller Num- annan indelning mer	Band	Blad	Blad	Rum
u.						Egilsberg	I	5
Viskan		I	4	3	8	It
5		■ u
>	6			3	7	Gabrielsborg	I	1
XYZ.
						H.
Å.						I.
Ä.						J.
Ö.						Kullen	I	4	3	8
						~	—-6-
A.						Lyckebo	I	2	3	9
B.						M.
C.						N.
D.						° .

244

Formulär A 4 (1).

Tomtens beteckning

Tomtboken

Tomtför-

teckningen

Tomtens beteckning

Tomtboken

Tomtför-

teckningen

Kvarter eller j Num-

annan indelning | mer

Band j Blad

Blad

Rum

Kvarter eller
annan indelning

Num-

mer

Band

Blad

Blad Ram j

XYZ.

Ä.

Ö.

Tomtens beteckning

Tomtboken

Tomtför-

teckningen

Hus- eller adressnummer

Kvarter eller annan
indelning

Nummer

Band

Blad

Blad j Rum

Namn på gata, torg etc.

Nummer

Förställaren

i H.

■

Fogdegatan

246

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtför- teckningen	Hus- eller adressnummer
Kvarter eller annan indelning	Nummer	Band	Blad	Blad	Rum	Namn på gata, torg etc.	Nummer
Proppen	2	I	1	i—	—h-	Pressgatan	3
Q-
R.
				3	9
Saxen	1	I	2	i-	-0-	Pressgatan	8
Skrufven	1	I	6	4--	-3-	>	12
»	2			1	4	>	14
>	3	I	3	0--	-b-	>	16
T.
U.
i''				3	8
Viskan	.5	. I	4	■0-	--6-	Pressgatan	19
>	6			3	7	»	21
XYZ.
Å.						•
Ä.
Ö.

247

Formulär A 4 (2).

och tomtförteckningen.

Tomtens beteckning	Tomtboken	Tomtför- teckningen	Hus- eller adressnummer
Kvarter eller annan indelning	Nummer	Band	Blad	Blad	Rum	Namn på gata, torg etc.	Nummer
A i
B.
C.
D.
Egilsberg		I	5			Fogdegatan	4
F.
Gabrielsborg		1	1	1—	-i-	Pressgatan	3
H.
I.
J.
				a	8
Knllen		I	4	8--	-6-	Pressgatan	19
Lyckebo		I	2	3 \|	9	Pressgatan	8
M.				1

248

Formulär A 4 (2).

Tomtens beteckning

Tomtboken

Tomtför-

teckningen

Hus- eller adressnummer

Kvarter eller annan
indelning

Nummer

Band

Blad

Rum

Namn på gata, torg etc.

Nummer

j S.

! uV.

I XYZ.

! ä.
ö.

24!)

Formulär B.

Utdrag af jordeboken för Munkaby socken, upptagande fastigheter inom

Vikens köping.

1	2	3	*	5	G	7	8	a
	Hemmans	och	lägenheters
!Z		Nuvarande mantal och jordnatur	Oför- med- lad! man-	Jorda-	Anteckningar
ct B _B	Namn	Krono	Skatte	Frälse	tal: Öres-
>-J		Allm. disp.	Ensk. disp.	tal	land
10	Fifalla.......	—	—	—	3A	1	10	1 156 mtl, hvilket enl. kammar-kollegii bref d. 11 juli 1911 äfven kallas Landvalla, till-hör området för köpingen.
3	Grefby.......	—	—	V»	—	3A	8	Baggebo n:r 1, afs. från 7*4 mtl, tillhör området för köpingen.
3	Rodestorp......			1		1	10	Visst ej utbrutet område af n/a4 mtl tillhör området för kö-pingen.
4	Rodestorp......	—	—	—	V 4	3,4	8	1/i4« mtl tillhör området för köpingen.
1	Stallmästartorp,ett torp	—	—	*	—	—	1
2 15	Tallinge...... Vikens Backstugutorp, ett torp ......			Vs *		1	6 1	V244 mtl tillhör området för köpingen.
1	Vikenstorp, ett torp .	■ —	—	—	*	—	1
2	Vikenstorp, ett torp .	—	—	—	*	—	1
2	Yxta........			Va		1	8	Endast visst ej utbrutet område af hemmanet tillhör området för köpingen.

VikeD i Lagbo fögderis häradsskrifvarekontor den 1 februari 1916.

Philip Allmän.

Granskadt med ofvanstående anmärkning beträffande n:r 2 Yxta. Moköping i Bratteborgs
läns landskontor den 5 februari 1916.

32—090308

e. f.

Nils Hedqvist.

250

Formulär B.

Utdrag ur jordebokeu för Muukaby socken.

1	2	3	4	5	6	7	8
	Hemmans	och	lägenheters
a	•	Nuvarande mantal och jordnatur	Oför- med- ladt man-	Jorda-	Anteckningar ,
0 B g	Namn	Krono	Skatte	Frälse	tal: Ores-
		Allm. disp.	Ensk. disp.	tal	land
10	bifalla.......	—			*/«	i	10	Vase mtl. hvilket enl. kammar-kollegii bref d. 11 juli 1911 äfven kallas Landvalla, till-hör området för Vikens kö-ping: upptaget i särskildt ut-drag för köpingen.
3	Grefby.......			V*		/	8	Baggebo n:r 1, afs. från 1/''s4 mtl, tillhör området för Vikens köping; upptaget i särskildt utdrag för köpingen.
3	Rodestorp......			1		1	10	Visst ej utbrutet område af n/24 mtl tillhör området för Vikens köping: upptaget i särskildt utdrag för köpingen.
4	Rodestorp......				S/4	V*	8	V148 mtl tillhör området för Vikens köping; upptaget i sär-skildt utdrag för köpingen.
2	Tullinge......			Vs		1	6	7244 mtl tillhör området för Vi-kens köping; upptaget i sär-skildt utdrag för köpingen.
	Viken i Lagbo fögderis b	äradsskrifvar	dumtoi	den	1 febr	uari 1916. Philip Ahman.
2	Ysta........	-		v»	—	1	8	Visst ej utbrutet område af hem-manet tillhör området för Vi-kens köping.

Granskadt med ofvanstående tillägg. Moköping
5 februari 1916.

Bratteborgs läns landskontor den
e. f.

Nils Hedqvist.

*) Detta utdrag har bifogats för att visa huru jordeboksenheter, af hvilka vissa delar eller lotter
införts i särskildt utdrag för köping eller mnnicipalsamhälle, skola upptagas i utdraget för socknen.

Formulär B.

Utdrag af jordeboken för Rosentorps socken, upptagande fastigheter inom

Tikens köping.

1	2	3	1	5	c	7	8	9
	Hemmans	och	läge	nheters
tsi		Nuvarande mantal och jordnatur	Oför- med- lad! man-	Jorda-	Anteckningar
O S B	Namn	Krono	Skatte	Frälse	tal: öres-
		Allm. disp.	Ensk. disp.	tal	land
3	Sköldinge......					1	10	Vist mtl tillhör området för köpingen.

Viken i Lagbo fögderis häradsskrifvarekontor den 1 februari 1916.

Philip Allmän.

Granskadt utan anmärkning. Moköping i Bratteborgs läns landskontor den 5 fe bruari

1916.

e. f.

Nils Hedqvist.

252

Förteckning å i jordeboken antecknade, för alltid

1	2	3	i	5	6	7	8
Stamfastighetens	Den afsöndrade lägenhetens	Afsönd- ringen fast- ställd af	Tiden	för fastställelsen
Nummer	Namn	Mantal	Nummer	Namn	Areal	År	Månad	Dag
10	Fifalla.....	1/25G	1	Olofsholm ....	0,000 kv.-m.	K. B.	1898	maj
10	infalla.....	Vaö 6	1	Folkebo.....	0,000 kv.-m.	K. B.	1898	maj	5
10	infalla.....	1//256	1	Göstagården . . .	0,000 kv.-m.	K. B.	1905	dec.	27
3	Grefby.....	1/24	1	Baggebo.....	00,0000 har	K. B.	1906	febr.	9
2	Tullinge ....	V1288	1	Malmen.....	00 kv.-m.	K. B.	1910	juli	2 1 I
2	Tullinge ....	V1288	1	Linghed .....	00 kv.-m.	K. B.	1910	juli	2

Formulär C.

Munkaby socken.

utsöndrade lägenheter, belägna inom Vikens köping.

9	10	11	12
Upplåtarens namn: skifteslittera å stam-fastigheten	Den, till hvilken lägen-heten upplåtits	Afsönd- rings- aktcns nummer	Anmärkningar
B. Lundvall; N	Olof Rask	16/1898	l
B. Lundvall; N	Folke Pigg	17/1898	j^Enl. kammarkollegii bref d. 11 juli 1911 kallas ( stamfastigheten äfven Lundvalla.
B. Lundvall; N	Gösta Klein	104/1905	1
Bertil Westrup; Md	Ernst Romberg	26/1906
Nils Edling; Ba	Fr. Malm	31/1910
Fr. Malm; Bil	Nils Edling	32/1910	•

Moköping i Bratteborgs läns landskontor den 5 februari 1916.

e. f.

Nils Hedqvist.

254

Förteckning å i jordeboken antecknade, för alltid

1	2 \| 3	4 \| 5 \| 6	7	8
Stamfastighetens	Den afsöndrade lägenhetens	Afsönd- ringen fast- ställd af	Tiden för fastställelsen
Nummer	Namn	Mantal	Nummer	Namn	Areal	År	Månad	Dag
3	Sköldiuge . . .	Viss	—	—	00,000 kvm.	K. B.	1911	juli	24

Formulär C.

liosentorps socken.

afsöndrade lägenheter, belägna inom Yikens köping.

Upplåtarens namn;
skifteslittera å, stam-fastigheten

Den, till hvilken lägen-heten npplåtits

Afsönd-

rings-

aktens

nummer

Anmärkningar

Petter Nilsson; D

Hans Kåg

71/1911

Moköping i Bratteborgs läns landskontor den 5 februari 1916.

e. f.

Nils Hedqvist.

Fastighetsförteckning för Munkaby socken,

1	2	3	*	5	6	7
Hemmanets eller 1	ägenhetens
			Natt
	ö © * PU				Fördelning	Ägare eller innehafvare
Namn	3 o B %	Skatte	Krono	Frälse	i bruk-
	£S gf				ningsdelar
!		Mantal	Mantal	Mantal
Fifalla (Lundvalla).........	10			1/256		B. Lundvall......
Afs. Olofsholm..........	—	—	—	—	—	Olof Rask.......
» Folkebo...........	—	—	-	—	—	Folke Pigg.......
i Göstagården.........	—	—	—	—	—	Gösta Klein......\|
Grefby...............	3
Afs. Baggebo...........	—	—	—	—	—	Ernst Romberg.....
\| Rodestorp.............	3	—		—
Afs. Tomten n:r 1 i kv. Saxen . . .	—	—	—	—	_	Rikard Holm......
> Tomten n:r 2 i kv. Saxen. . .	—	—	—	—	—	Svante Polk......
Rodestorp.............	4	—	—	Vus	S/47S6	Robert Kula......
					V 2368	Hans Sälj.......
					1/2S68	G. Berg........
					q / 473#	Axel Bosson......
					1/9308	Gabriel Trygg.....
					V*868	Axel Gren.......
					3/4736	Sten Kula.......
					1/4736	J. Samuelson......
					V4736	Per Rasp........
					8/4730	Olof Skuta.......
					B/2308	Daniel Stål.......
Stallmästartorp...........	1	*	—	—	_	Moses Röst.......
Tullinge.............	2	V*44	—	—	1/l288	Nils Edling......
					V12M8	Fr. Malm.......
					*/1288	Th. Pettersson.....
					Vl988	E. Sten........

257

Formulär D.

omfattande fastigheter Inom Yikens köping.

8	9	10	11
Gällande registerbeteckning		,
_		Mantal	Anteckningar
Namn	Register-
	nummer
Lundvalla.............	i1
\| Lundvalla.............	i2
Lundvalla.............	i»
Lundvalla.............	i4
Baggebo..............	i*
Kv. Saxen, tomten n:r 1
Kv. Saxen, tomten n:r 2
j Kv. Lavetten, tomten n:r 1.....	—	—	Särskild! namn: Märtastorp.
) Kv. Lavetten, tomten n:r 2.....	—	—	Särskilt namn: Hosseberg.
Kv. Lavetten, tomten n:r 3.....	—	—	Särskild! namn: Annsabo.
■ Kv. Proppen, tomten n:r 1.....	—	—	Särskild! namn: Majero.
\| Kv. Proppen, tomten n:r 2.....	-	—	Särskild! namn: Gabrielsborg.
Kv. Proppen, tomten n:r 3.....	—	—	Särskild! namn: Axelshem.
Kv. Proppen, tomten n:r 4.....	—	—	Särskild! namn: Annero.
Kv. Proppen, tomten n:r 5
Kv. Proppen, tomten n:r 6
Kv. Förställaren, tomten n:r 1 . . .
Rodestorp.............	gu
1 Stallmästartorp..........	1''
Tullinge.............	52
Tullinge.............	53
Kv. Skrufven, tomten n:r 3
Kv. Viskan, tomten n:r 5

33—090308

258

Hemmanets eller lägenhetens

Namn

s 2

§ 3-

3 o

I o

5 *•

Natur

Skatte

Mantal

Krono

Mantal

Frälse

Mantal

Fördelning
i brukningsdelar -

Ägare eller innehafvare

Vikens Backstugutorp........; 15

Vikenstorp............. 1

Vikenstorp.............; 2

Ysta...............i 2

Floris Rut . . .
Frans Holm . .
Eberhard Solberg
Petrus Yxberg .

Viken i Lagbo fögderis häradsskrifvarekontor den 1 februari 1916.

Philip Ahman

Mantal

Vikens Backstngntorp

Vikenstorp .....

Af hemmanet Yxta n:r 2 är inom Vikens köping
belägen allenast viss del, om hvars afskiljande
från hemmanet i öfrigt framställning
gjorts hos K. B.

Moköping i landtmäterikontoret den 27 oktober 1916.

På ämbetets vägnar:

Boris Alm.

260

Fastighetsförteckning för Rosentorps socken,

1	2	3	*	5	6	7
Hemmanets eller lägenhetens
	B B	Natur	Fördelning i bruk-ningsdelar	Ägare eller innehafvare
Namn	s Sr I o s Er	Skatte Mantal	Krono Mantal	Frälse Mantal
Sköldinge (Sköldinge 39)......	3	V128			_	Petter Nilsson.....
Afs. (Sköldinge 312)........						Hans Kåg.......

Viken i Lagbo fögderis häradsskrifvarekontor den 1 februari 1916.

Philip Allmän.

Formulär I),

omfattande fastigheter inom Yikens köping.

8	9	10	11 [
Gällande registerbeteckning		1
		Mantal	Anteckningar
Namn	Register-
nummer
1 Sköldinge.............	6*
Sköldinge.............	7‘

Moköping i landtmäterikontoret den 27 oktober 1916.

På ämbetets vägnar:

Horis Alm.

Inskrifningens ordnings nummer

i denna förteckning -

2fi2

Förteckning it vissa genom afsöndring eller expropriation

Hänvisning till
lagfartsbok, där
lagfarten är
inskrifven

Band

Blad

Ram

I 4

Hemman, hemmansdel eller lägenhet,
hvarifrån afsöndringen eller expropriationen
ägt ram

Namn och jordeboksnummer -

Man tal -

Registerbeteckning

Namn

|Register nummer -

Den lägenhet, å hvilken
lagfart beviljats
(Namn, areal m. m.)

1 3

11 Rodestorp n:r 3

12 i Rodestorp n:r 3

n/ä* Rodestorp . .

ll/24 | Rodestorp . . 36

Tomten n:r 1 i kvarteret
Saxen om 0,000 kv.-meter, |
upplåten från n/24 mtl Ro- I
destorp n:r 3.

Tomten n:r 2 i kvarteret
Saxen om 0,000 kv.-meter, J
upplåten från ll/%i mtl Rodestorp
n:r 3.

263

Formulär F.

Vilcens köping, Munlcaby socken.

uppkomna lägenheter, å hvilka lagfart blifvit beviljad.

8	9	10	11 1	12
Dag, dä lagfart första	Nuvarande ägare	Anmärkningar	Registerbeteckning, som åsättes ] lägenheten vid dess införande i jordregistret
gången beviljats; § i protokollet	Namn	Re-gister-num- ; mer ;
1895 den 5 juni	94	Per Jonasson	—	K.v. Saxen, tomten n:r 1 [Rodestorp.....	9'']
1895 den 5 juni	95	Anders Hed		Kv. Saxen, tomten n:r 2 [Rodestorp.....	10*]
Viken den	00 B &■>	1916.		1 1

På domareämbetets vägnar: •

Erik Iios.

2ö4

Uppgift å fastigheter, som införts i jordregistret under tiden till den

1	2	1 3 \| 4	1 5	0	\| 7
		F a s t i g	h e t e n s
Socken	Registerbeteckning
Registernummer [	Särskilda namn	Mantal	Jord-
	Förut- varande	Namn Gällande J	natur
Munkaby.......	5a	. 513 Tullinge.....	Malmen n:r 1 . . . .
»	53	514 i Tullinge.....	Linghed n:r 1 . . . .	—

Formulär H.

Lagbo fögderi.

27 oktober 191G utan att harva varit upptagna i fastighetsförteckningen.

8	9 ,	10	11
Tiden, då, afsöndring fast-ställts eller, där fastställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsönd- ringen fastställd af	Ägares namn	Anmärkningar

År	Månad	Dag
1910	juli	2	K. B.	Pr. Malm
1910	juli	2	K. B.	Nils Edling

Moköping i landtinäterikontoret den 27 oktober 1916.

34—09030S

På ämbetets vägnar:
Boris Alm.

TOMTBOK

FÖR

DET OMRÅDE AF BERGA EGENDOM,

FÖR HVILKET KUNGL. MATT
DEN 23 JUNI 1910

JÄMLIKT 37 § I LAGEN ANGÅENDE STADSPLAN OCH TOMTINDELNING

FASTSTÄLLT STADSPLAN

2G8

Band I
Blad 1

Kvarteret Eken

tomten n:r 1

Myndighet, af hvilken
tomtindelningen
blifvit fastställd -

Tiden, då tomtindelningen
fastställts

Tiden, då senaste tomtkarta upprättats;
förrättningsmannens namn;
mätningssättet

Tomtens areal
i kvadratmeter

Månad

2(59

Formulär A 2.

Kilby socken.

5		6	7
Tomtens beteckning i fastighetsboken 1 vid tiden för tomtbokens uppläggande	Särskildt namn å tomten
Beteckning	Band, blad och rum i fastig-hets-boken	Särskilda anteckningar
Grankullen n:r 1, afsöndring om	I: 204: 3	Villa Blenda	Öfverförd från jordregistret för Kilby socken
0,000 kv.-meter från SA mtl Öst-		(K. B:s beslut	B. I bl. 21 rum 2.
berga n:r 3		d. 16/n 1917)	Arealen enl. afsöndringshandlingarna. Enl. af K. B. d. 24 aug. 1919 i enlighet med ändrad stadsplan fastställd tomtindelning skola 00 kv.-meter afstyckas från tomten för att ingå i Bergaplan, se tomtförteckningen rum 4. Sedan lagfart å detta område för annan än tomt-ägaren meddelats d. 27 nov. 1919, har det öfver-förts till jordregistret för Kilby socken B. I bl. 21 rum 5.
		• Villa Blenda (K. B:s beslut d. 16/n 1917)	Arealen enl. tomtindelningshandlingarna.

270

Band I
Blad 2

Kvarteret Eken ................................ tomten n:r 3

1	2	3	4
Tomtens areal i kvadratmeter	Tiden, då tomtindel-ningen fastställts	Myndighet, af hvil-ken tomtindelnin-gen blifvit fast-ställd	Tiden, då senaste tomtkarta upp-rättats; förrättningsmannens namn; mätningssättet
År	Månad	Dag
0,000	1916	okt.	6	K. B.	19 16; P. Arne

271

Formulär A 2.

.Kilby socken.

5	C	7
Tomtens beteckning i fastighetsboken vid tiden för tomtbokens uppläggande	■ Särskildt namn å tomten	Särskilda anteckningar
Beteckning	Band, blad och rum i fastig-hets-boken
Tomten litt. cd i kv. n:r 1, afst. till 000 kv.-meter från Berga n:r 2 och till 000 kv.-meter från Ostberga n:r 3	I: 16: 3 (Tomt- rätts- boken)	Villa Brita (K. B:s beslut d. >«/n 1917)	Arealen enl. tomtindelningshandlingarna.

272

Blad 1

Tomtförteckning för det område af Berga egendom (Berga 21, Bägersta l1 och
för hvilket Kungl. May.t den 23 juni 1910 jämlikt 37 § i

1	2	3	4	5 \| 6
Rummets ordnings- nummer	Tomtens	Tiden, då tomtindel-ningen fast-ställts	Tiden, då senaste tomtkarta upprättats	Tomtens eller dess särskilda delars beteckning och areal enligt jord-registret	Tomtens eller dess särskilda delars be-teckning i lagfarts- boken
Beteckning enligt tomtindelnings-handlingarna	Areal i kva-drat-meter
Kvarter	Num- mer eller littera
År	Må- nad	Dag	År	Må- nad	Dag
i	n:r 1	a	"~aö(Kr~			__6_	1910	nov.	1	Östberga —kV.-me [er	Gra rikullen n:r 1, afsönd-ring om 0,000 kv.-meter från SU mtl Östberga
2	n:r 1			1916	okt.	6	1910	nov. a^Ari	18 5)_	Östberga 33, 0,000 kometer—----	, Afsöndring"" från s/4 mtl Östberga n:r 3, inne-hållande 0,000 kv.-meter och kallad Figgebo
3	n:r 1:—-	^cd	0,000	1916	okt.	6	1916 (I	dec. . An	18 ie)	Af Berga 21 000 kv.-meter; Af Östberga 3^Q0&-kv.-mejer—	Tomten lit^-ed-Tkv. n:r 1, _afst-till 000 kv.-meter " från Berga n:r 2 och till 000 kv.-meter från Öst-berga n:r 3 (tomträtts-boken) --
				• Gustafsham E eu	n den 20 skil Post 1. uppdrag	mars	1917

■m

Formulär A 5.

östberga 31).......................................................................................

lagen angående stadsplan och tomtindelning fastställt stadsplan.

-	8	9	10	11
Ägare enligt lagfartsboken	Hänvisning till lagfarts-bok, där i kolumn 7 upptagen ägares fång inskrifvits	Särskilda anteckningar	Af Konungens befallningshafvande fastställd beteck-ning å tomten	Upplägg i tomtboken, å hvilket tomten upp-tages
Band	Blad
Band Blad	Rum
Olof Granberg	I	204	3	Tomten motsvarar fastställda afsönd-ringen Grankullen n:r 1 från 3/4 mtl Östberga n:r 3.	Kv. Eken, tomten n:r 1	I	1
Fredrik Drake	I	204	2	Tomten motsvarar lagfarna lägenheten Figgebo, upplåten från 3 4 mtl Öst-berga n:r 3.	Kv. Eken, tomten n:r 2	I	0
Gustafshamns stad				Med undantag af tomterna a och b i kv. n:r 1 tillhöra samtliga tomter inom här ifrågavarande område af Berga egendom Gustafshamns stad, som upplåter tomterna under tomt-rätt (Post). Tomten, till hvars bildande Lagbo hä-radsrätt gifvit tillstånd d. 2 febr. 1917, är upplåten till Olof Prag under tomt-rätt (se tomträttsboken I: 16: 3).	Kv. Eken, tomten n:r 3	I	2
"Viken den 27 maj 1917 På domareämbetets vägnar Per Lans. 1 !	.		Moköping den 12 juni 1917 På landshöfdinge-ämbetets vägnar: C. Tolk F. Krus.

3b—09030S

274

Blad 2

Tomtförteckning för det område af Berga egendom (Berga 21, Bägersta l1 och
för hvilket Kungl. Maj:t den 23 juni 1910 jämlikt 37 § i

1	2	3	4	5	G
Rummets ordnings- nummer	Tomtens	Tiden, då tomtindel-ningen fast-ställts	Tiden, då senaste tomtkarta upprättats	Tomtens eller dess särskilda delars beteckning och areal enligt jord-registret	Tomtens eller dess särskilda delars be-teckning i lagfarts- boken
Beteckning enligt tomtindelnlngs-handlingarna	Areal i kva-drat-meter
Kvarter	Num- mer eller littera
År	Må- nad	Dag	År	Må- uad	Dag
4	Eken		^W)00	1919	ang.	24 • •	^0	0,000 kv.-meter af tomten n:r 1 i k^-Eken	^-----
									''

Formulär A 5

275

östberga 31) .......................................................................................

Lagen angående stadsplan och tomtindelning fastställt stadsplan.

Ägare enligt
lagfartsboken

Hänvisning
till lagfartsbok,
där i
kolumn 7
upptagen
ägares fång
inskrifvits

BandBlad''Rum

Särskilda anteckningar

Af Konungens
befallningshafvande
fastställd beteckning
å tomten

Upplägg i
tomtboken,
å hvilket
tomten upptages -

Band ! Blad

Förestående areal eller nya tomten n:r 1
i kv. Eken utgör återstoden af förutvarande
tomten n:r 1 i kv. Eken,
sedan i öfverensstämmslse med anförda
tomtindelning 00 kv.-meter afstyckats
för att ingå i Bergaplan.

Sedan lagfart för annan än tomtägaren
d. 27 nov. 1919 meddelats å detta
område, motsvarar denna tomt den
fastställda tomtindelningen.

Kv. Eken,
n:r 1

tomten

276

Band I Namn: östberga n:r 3.

Blad 21 Mantal: 3A. Jordnatur: skatte.

2 | 3

4 | 5

6 [| 7 || 8 || 9 || 10 || 11

Ordningsnummer för

inskrifningens rum

nummer

Man-

tal

Särskildt namn å
fastigheten

Äg o v id d

Förutvarande

Gällande

Inrös ningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dy).

Äng

Odlings-

mark

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

>-t

Kvadratmeter

Hektar

•"i

Kvadratmeter

Hektar

>-*

Kvadratmeter

Hektar

>-i

Kvadratmeter

Hektar

►2

Kvadratmeter

(Forts

)

(Forts.

277

Formulär A.

Ivilby socken.

12 \| 13 j 14 \| 15	16 1! IT	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	FörrättniDgs- aktens arkiv- nummer
År j Månad	Dag	År	Månad	Dag
Laga skifte	1874	nov.	8	A; B. Lejon	17		-			Afsöndringar, se 32, 3S. K. H:t har d. 23 juni 1910 jämlikt 37 § stadsplanelagen fastställt stadsplan för visst område af hemmanet. Forts, se rum 4.
						1910	mars	20	K. B.	Afsöndringen ingår i område, för hvilket K. M:t d. 23 juni 1910 jämlikt 37 § stadsplanelagen fastställt stadsplan. Fastigheten motsvarar tomten
1										n:r 1 i kv. Eken å Berga egendom enl. af K. B. d. 6 okt. 1916 fastställd tomtindelning; öfver-förd till tomtboken för Berga egendom B. I bl. 1. Se 3*.
						1896	mars	2		Afsöndringen ingår i område, för hvilket K. M:t d. 23 juni 1910 jämlikt 37 § stadsplanelagen fastställt stadsplan. Fastigheten motsvarar tomten
										n:r 2 i kv. Eken å Berga egendom enl. af K. B. d. 6 okt. 1916 fastställd tomtindelning; öfver-förd till tomtboken för Berga egendom B. I bl. 0.
								Forts.

278

Band I Namn: Östberga n:r 3

Blad 21 (Forts.) Mantal: ......—;...... Jordnatur:

2 | 3

fi -|| 7 || 8 || 9 || 10 || 11

Ordningsnummer för

inskrifningens rum

nummer

Man-

tal

Särskild! namn å
fastigheten

Ä g o v i d d

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Förutvarande

Gällande

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

>■

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

-1

Kvadratmeter

Hektar

*-J

Kvadratmeter

Hektar

>■

•-*

Kvadratmeter

F orts

. från

ruin 1.

(Forts

)

•r>

Afst.

(Forts.)

(Forts

27!)

Formulär A.

Kilby socken.

12 j 13 \| 14 \| 15	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastig-hetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsönd-ring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt ruin, lagfart första gången meddelats ''	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrättnin-gen fastställts eller,) där fastställelse ej ifrågakommer, blif-vit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättnings- aktens arkiv- nunjmer
År	Månad J	Dag	År	Månad	Dag
							.			Enl. af K. B. d. 6 okt. 1916 fast-ställd tomtindelning skola 000 kv.-meter af fastigheten jämte \| viss del af Berga 21 bilda tom-ten n:r 3 i kv. Eken å Berga
										egendom. Till tomtbildningen har Lagbo häradsrätt gifvit till- j stånd d. 2 febr. 1917. Tomten j öfverförd till tomtboken för 1 Berga egendom B. I bl. 2.
				-		; _ .				Sedan genom af Iv. B. d. 24 ang. 1919 i enlighet med ändrad stadsplan fastställd tomtindel-ning 00 kv.-meter afstyckats från tomten n:r 1 i kv. Eken
									1	å Berga egendom för att utläg-gas till Bergaplan samt annan än tomtägaren d. 27 nov. 1919 erhållit lagfart å området, har detsamma öfverförts hit från \|
										tomtboken för Berga egendom B. I bl. 1.
								II

ANVISNINGAR TILL FORMULÄREN.

36—090308.

283

Anvisning till formulär 1.

Af stadgandet i § 32, första punkten, af förordningen angående fastighetsregister
för stad, jämfördt med bestämmelserna i § 22, första stycket, och § 24
under 1), framgår att vid tomtbokens första uppläggande ägoförteckningen enligt
formulär 8 kommer att tjäna såsom hufvudkälla. Ägoförteckningen upptager alla
tomter enligt de vid tiden för dess upprättande bestående förhållanden (jfr anvisningen
till formulär 8), och skall ägoförteckningen i detta afseende lända till
efterrättelse vid tomtbokens uppläggande, därest icke förhållandena veterligen undergått
förändring efter ägoförteckningens upprättande. Rubriken ifylles med ledning
af uppgifterna i kolumn 8 i sagda ägoförteckning, jämförd med kolumn 2.
Namn å församling utsattes i rubriken endast i det fall, att staden är delad i flera
församlingar. Där registerkarta upprättas öfver område, för hvilket tomtbok upplagts
med ledning af öfversiktskarta, skall den anteckning om nummer å kartblad,
som förut må vara gjord, öfverlinjeras med rödt och ersättas med ny anteckning,
som likaledes tecknas med rödt. Arealuppgiften i kolumn 1 må, ändå
att en senare mätning kan gifva vid handen att uppgiften är oriktig, ej ändras i
annat fall än i § 58, första stycket, sägs. Anteckningarna i kolumnerna 2 och 3
afse den tomtindelning, som gällde vid tiden för tomtens införande i tomtboken,
och skall således för tomt, som införes vid bokens första uppläggande, hämtas från
uppgiften enligt formulär 11 och för tomt, som därefter tillkommer eller förändras,
från vederbörande tomtindelningshandlingar. De tomtindelningar, som i öfrigt
kunna tid efter annan fastställas utan att omedelbart föranleda ny registrering i
tomtboken, anmärkas likasom äldre icke genomförda tomtindelningar i kolumn 6.
Är tomtindelning af ålder bestående, anmärkes det i kolumn 2. Anses tomtindelningen
fastställd i sammanhang med fastställelse af stadsplan före stadsplanelagens
ikraftträdande, anmärkes det i kolumn 6, men införes därjämte inom klammer
i kolumn 2 tiden, då tomtindelningen anses fastställd, och i kolumn 3 den
myndighet, af hvilken fastställelsen meddelats. Kolumn 4 är företrädesvis afsedd
för anteckningar om laga tomtkartor, som upprättas efter tomtbokens uppläggande,
men bör äfven upptaga den tomtkarta, som senast därförut upprättats, och sker
anteckningen därom med ledning af uppgiften enligt formulär 11 och hvad för
öfrigt må vara kändt för registerföraren. Kolumn 5 ifylles endast för tomter,

284

som införas i tomtboken vid dess första uppläggande, således ej för tomter, som
därefter tillkomma genom styckning eller annan förändring af äldre tomter eller
genom tomtbildning å område, som icke förut ingått i tomtindelning. Lägges till
stad i tomter indeladt område, för bvilket fastighetsregister ej förut upplagts, skall
dock för däri ingående tomter ske anteckning i kolumn 5. Är anteckningen i
kolumn 5 hämtad från tomträttsboken (d. v. s. finnes tomten upptagen där, men
ej i fastigbetsboken), angifves detta genom införande efter anteckningen af ordet
»tomträttsboken» inom parentes. Anteckningarna i kolumn 6 om namn göras med
ledning af kolumn 6 i ägoförteckningen enligt formulär 8. Vid införande af fastställdt
namn göres i kolumn 6 hänvisning till magistratens beslut med angifvande
af dess dag och årtal.

Är område (t. ex. portgång eller utfartsväg) gemensamt för två eller flera
tomter, göres därom vid hvarje tomt anteckning i kolumn 6 med angifvande af
områdets areal.

Skall på grund af föreskrift i annan författning än förordningen angående
fastighetsregister för stad, t. ex. lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet,
anteckning ske i tomtboken, varde anteckningen jämte hänvisning till det beslut’
som föranledt densamma, införd i kolumn 6.

Där enligt föreskrift i § 32 eller 37 af förordningen angående fastighetsregister
för stad två eller flera tomter upptagas på samma iipplägg, bör framför
kolumn 1 upplinjeras en kolumn för »rummets ordningsnummer». Öfver denna
kolumn bör till förekommande af förväxling ej sättas något nummer.

Är rum, i hvilket införing skall ske, fullskrifvet, göres, om utrymme därtill
finnes, införingen i ett senare rum å samma blad, hvilket rum genom hänvisning
från det ena till det andra angifves utgöra fortsättning af det förra
rummet. I annat fall göres införingen å nytt blad, hvarvid hänvisning göres från
det ena bladet och rummet till det andra

Rummen numreras i fortlöpande följd, ej särskildt för hvarje blad.

Anvisning till formulär 2.

Vid jordebokens första uppläggande har registerföraren att i främsta rummet
följa ägoförteckningen enligt formulär 9 samt magistratens beslut rörande fastighetsindelning
för de i nämnda ägoförteckning upptagna områden (se formulär 10).
Rubriken hämtas från formulär 10, kolumn 7, första spalten; hvad i rubriken kan
behöfva upptagas angående fastighetens beskaffenhet från kolumn 2 af samma formulär
(eller kolumn 4 af formulär 9). Namn å församling utsättes i rubriken
endast för det fall, att staden är delad i flera församlingar. I kolumn 2 förekommer
ej någon införing vid jordebokens första uppläggande, där ej delning skett
under tiden för jordebokens uppläggande; kolumn 4 skall motsvara formulär 10,
kolumn 7, andra spalten. Vid införande af fastställdt namn göres i kolumn 4 en
kortfattad anmärkning till upplysning om namnets tillkomst (t. ex.: »enl. jordebok
för landet», »enl. jordregistret», »åsatt vid fastställande af afsöndra, »magistratens
beslut d. s/9 1910»).

Kolumnerna 5—10 ifyllas med ledning af formulär 9. I kolumnerna 6—9
göres införing endast i fall, då det föreligger verklig landtmäteriförrättning, afstyckning
däri inbegripen. För afsöndrad lägenhet må sålunda ägarens namn
enligt upplåtelsehandlingen icke införas i kolumn 8.

Ingå i registerbeteckningen för en fastighet två eller flera nummer, som ej
följa omedelbart efter hvarandra, bestämmes ordningen för fastighetens upplägg
efter det lägsta af dessa nummer, och göres beträffande hvart och ett af de öfriga
numren hänvisning till band och blad för fastighetens upplägg genom anteckning
i öfre högra hörnet af de båda blad, mellan hvilka efter vanlig ordningsföljd upplägget
för en fastighet med ifrågavarande nummer bort komma.

När enligt § 44 i förordningen angående fastighetsregister för stad införing
i särskilda rum skall ske, bildas dessa genom tvärlinjer öfver uppläggets hela
bredd i mån af behof. Till hvarje rum anslås minst fem rader. År rum, i hvilket
införing skall ske, fullskrifvet, göres, om utrymme därtill finnes, införingen i ett
senare rum å samma blad, hvilket rum genom hänvisning från det ena till det
andra angifves utgöra fortsättning af det förra rummet. I annat fall göres införingen
å nytt blad, hvarvid hänvisning göres från det ena bladet och rummet
till det andra.

286

Rummen numreras i fortlöpande följd, ej särskild! för hvarje blad.

Vid införing i särskilda rum å ett upplägg i jordeboken upprepas ej nummer
å kartblad; har stadsäga, som är affattad å flera kartblad, blifvit uppdelad i flera
fastigheter, af hvilka någon i sin helhet är upptagen å ett kartblad, bör dock
kartbladets nummer för hvarje del utsättas i kolumn 4 inom parentes. Hör stadsäga,
som delats, till flera församlingar, och är någon af delarna med hela sitt
område belägen i allenast en församling, bör för hvarje del församlingens namn
införas i kolumn 4 samt omslutas med parentes. Har fastighet, för hvilken
mantalsbeteckning användes, undergått delning, upptages för hvarje del dess
mantal i kolumn 4 inom parentes.

För fastighet, som efter jordebokens första uppläggande tillkommit genom
delning, afstyckning eller expropriation, införes arealen med ledning af vederbörande
förrättningshandlingar; minskning i redan registrerad areal till följd af
afstyckning eller expropriation samt ökning eller minskning till följd af ägoutbyte
införas likaledes enligt förrättningshandlingarna. Vid registrering af afstyckning
(expropriation) af samfälldt område, göres ej någon minskning i den för stamfastigheterna
registrerade areal.

Arealuppgift i kolumn 5 må, ändå att en senare mätning kan gifva vid
handen att uppgiften är oriktig, ej ändras i andra fall än i § 45, sista stycket,
och § 58 > första stycket, afses. Om fastighets areal ökas eller minskas genom
dom, skall nämligen ny registrering ske af fastigheten; sådan registrering synes,
ehvad domen afser stadsäga, som ej undergått delning efter jordebokens första
uppläggande, eller därefter utbruten del af stadsäga, lämpligen kunna ske i ett
senare rum å det ursprungliga upplägget med hänvisning från det ena rummet
till det andra. Kolumn 10 ifylles blott vid jordebokens första uppläggande; dock
skall, där till stad lägges område, för hvilket fastighetsregister ej förut upplagts,
kolumn 10 ifyllas för de i området ingående fastigheter.

Skall på grund af föreskrift i annan författning än förordningen angående
fastighetsregister för stad, t. ex. lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet,
anteckning ske i jordebok för stad, varde anteckningen jämte hänvisning till det
beslut, som föranledt densamma, införd i kolumn 11.

2X7

Anvisning till formulär 3.

Kolumnerna 1—7 ifyllas af den, som upprättar register-(öfversikts-)kartan,
kolumn 8 af den, som för fastighetsregistret. Kolumn 9 är afsedd för anteckningar
af såväl den, som upprättar kartan, som den, hvilken för registret.

Då längden ifylles af den, som upprättar register-(öfversikts-)kartan, införes
till angifvande af tomtens särskilda delar i kolumn 5, där fråga är om tomt,
den i kolumn 2 af ägoförteckningen enligt formulär 8 upptagna beteckning samt
för stadsäga och för område, som upptages i ägoförteckning enligt formulär 6 eller
7, nummer resp. littera å register-(öfversikts-)kartan.

Med hänsyn till det utrymme, som för framtida anteckningar i kolumn 9
kan kräfvas, böra vid längdens uppläggande minst sex rader anslås för hvarje
tomt. Med iakttagande häraf skall, sedan införing skett för en tomt och innan
ny tomt införes, upplägget afdelas genom en tvärlinje öfver hela dess bredd.
Ifrågakommer därefter införing i sålunda bildadt rum, och är det rum fullskrifvet,
göres införingen i ett senare rum, som genom hänvisning i hvartdera rummet angifves
utgöra fortsättning af det förra.

Den, som upprättat längden, skall därå teckna sitt namn. Då längden
skall föras såsom bihang till fastighetsregistret (se § 31 i förordningen angående
fastighetsregister för stad samt här nedan), bör namnet ej tecknas under längden
utan i högra kanten vid den sista införingen.

Skall till följd af beslut, som magistraten jämlikt § 28, näst sista stycket,
i förordningen angående fastighetsregister för stad har att meddela, tillägg eller
ändring ske i tomtförändringslängden, såsom i fråga om beteckningen å någon tomt
eller dess särskilda delar, göres införingen med rödt i vederbörande kolumn. Erfordras
vidlyftigare anteckning, göres sådan i kolumn 9.

I tomtförändringslängden skola upptagas äfven sådana efter fastighetsregistrets
första uppläggande bildade tomter, som till sina gränser icke motsvara
bestående förhållanden. I sådant fall likasom då hänvisning skall göras till tomtboken
eller jordeboken eller eljest införing i längden skall ske efter dess aflämnande
till den, som för fastighetsregistret, åligger det naturligtvis denne att verkställa
införingen.

288

Anvisning till formulär 4.

I registret till tomtboken och tomtförändringslängden upptagas tomterna, där
de ej betecknats endast med nummer efter fortlöpande följd för staden i dess helhet,
i den ordning, som svarar mot namn eller annan beteckning å kvarter eller annan
del af staden, hvars namn ingår i registerbeteckningen, samt inom hvarje sådan
stadsdel i nummerordning.

Där tomterna endast betecknats med nummer, upptagas de i nummerordning.

Sådana namn, som upptagits i kolumn. 6 af tomtboken, införas särskildt i
alfabetisk ordning sist i registret.

Vid registrets uppläggande lämnaB såväl efter hvarje kvarter eller annan
indelning som efter de under hvarje bokstaf upptagna namn lämpligt antal rader
för införande af nya tomter.

Har en tomt erhållit ändrad beteckning eller uppdelats i nya tomter, skall
den för tomten i registret förut gjorda anteckning öfvezdinjeras med rödt. Har
ändringen endast afsett numret, må dock i stället så förfaras, att detta öfver -linjeras med rödt och däröfver införes anteckning om det nya numret; och förfares
på samma sätt, om ändring sker beträffande band, blad eller rum, där tomten
redovisats.

Har en i tomtförändringslängden intagen tomt bragts i öfverensstämmelse
med bestående förhållanden, skall den för densamma i kolumnen för tomtförändringslängden
införda anteckning öfverlinjeras med rödt.

Äldre gårds- eller tomtnummer, som kommit ur bruk i sammanhang med
fastighetsregistrets upprättande, upptagas icke i registret enligt formulär 4. Upplysning,
hvilken registerbeteckning svarar mot sådant nummer, vinnes bäst i uppgiften
enligt formulär 11, sedan denna fullständigats genom ifyllande af kolumn 13.

I registret må äfven upptagas hus- eller adressnummer för de särskilda
tomterna, om sådant finnes lämpligt, och bör för sådant fall registret uppläggas
enligt formulär 4 A. Sker därefter ändring i dylik beteckning, öfverlinjeras
denna med rödt och införes den nya beteckningen närmast öfver den förra.

•289

Anvisning till formulär 5.

I namnregistret upptagas i alfabetisk ordning såväl de i kolumn 4 af
jordeboken upptagna fastställda namn som ock de i orten brukliga namn, hvilka
införts i kolumn 11.

Har en fastighet uteslutits ur jordeboken, skall den för fastigheten i registret
gjorda anteckning öfverlinjeras med rödt.

Vid namnregistrets uppläggande lämnas efter de under samma begynnelsebokstaf
upptagna namn lämpligt antal rader för införande af nya namn.

Registret skall fullständigas i den mån nya fastigheter upptagas i jordeboken
eller förändringar tima beträffande namn, som införts i registret. Har
förändring skett beträffande band, blad eller rum, där fastighet redovisats, må det
förutvarande numret öfverlinjeras med rödt och det nya införas däröfver.

Har jordeboken upplagts församlingsvis men numreringen ej skett efter
samma grund, bör särskildt nummerregister upprättas, om det erfordras för vinnande
af reda och öfverskådlighet. I sådant register införas de i uppläggens öfverskrifter
införda registerbeteckningarna å stadsägorna med hänvisning till band och blad,
där de redovisats.

37—090308.

290

Anvisning till formulär 6.

I förteckningen npptagas de områden, som vid landtmäteriförrättning undantag^
för delägares gemensamma behof eller lämnats oskiftade, i bokstafsföljd efter
deras littera, sådana dessa åsatts vid register-(öfversikts-)kartans upprättande.

Upplägget skall i den mån införing för hvarje särskildt område skett
genom tvärlinjer öfver uppläggets hela bredd afdelas i rum. Härvid böra, med
hänsyn till det utrymme, som kan kräfvas för framtida anteckningar i kolumn 11,
till hvarje rum anslås minst sex rader. Rummen numreras ej särskildt för hvarje
blad utan i genomgående följd.

Undergår den i kolumn 4 angifna arealen förändring genom landtmäteriförrättning
(afstyckning) eller genom expropriation, äfven om denna ej är förbunden
med landtmäteriförrättning, eller sker, där fastighetsregistret upplagts med ledning
af öfversiktskarta, för upprättande af registerkarta nymätning af område, som är
upptaget i denna ägoförteckning, skall den förutvarande anteckningen om areal
öfverlinjeras med rödt och ny anteckning om areal införas å närmast lediga rad
inom rummet, hvarjämte i kolumn 11 göres anteckning om anledningen till den nya
införingen. Kolumn 5 ifylles endast för område, som undantag^ för delägares
gemensamma behof, ej för område, som eljest lämnats oskiftadt.

Sker förändring i områdets beteckning å register-(öfversikts-)kartan, skall
detta iakttagas i kolumn 3.

Beteckningarna i kolumn 6 skola öfverensstämma med skifteshandlingarna.
Sedan fastighetsregistret upplagts, böra, där så ske kan, i denna kolumn inom
parentes införas registerbeteckningarna för de fastigheter, för hvilka i förteckningen
upptaget område undantagits eller eljest är samfälldt.

Är rum, i hvithet införing skall ske, fullskrifvet, göres införingen i ett
senare rum, som genom hänvisning i hvardera rummet angifves utgöra fortsättning
af det förra.

Den, som upprättat förteckningen, skall därå teckna sitt namn. Då förteckningen
skall föras såsom bihang till fastighetsregistret (se § 31 i förordningen
angående fastighetsregister för stad), bör namnet ej tecknas under förteckningen
utan i högra kanten vid den sista införingen.

Skall till följd af beslut, som magistraten jämlikt § 28, näst sista stycket,
i förordningen angående fastighetsregister för stad har att meddela, tillägg eller

291

ändring ske i förteckningen, såsom i fråga om nummer, hvarmed någon fastighets
område är angifvet i kolumn 6, göres införingen med rödt i vederbörande kolumn.
Erfordras vidlyftigare anteckning, göres sådan i kolumn 11.

Öfverföres området i sin helhet till tomtboken, jordeboken eller ägo förteckningen
enligt formulär 7, skall den för området förut gjorda införing öfverlinjeras
med rödt.

De införingar i förteckningen, som till följd af skiftesåtgärder eller eljest
kunna ifrågakomma efter fastighetsregistrets första uppläggande, verkställas af
den, som för fastighetsregistret.

292

Anvisning till formulär 7.

I förteckningen upptagas de med särskild beteckning utmärkta delar af vägar,
gator, torg, allmänna platser och vattenområden, som afses i § 22, fjärde stycket,
af förordningen angående fastighetsregister för stad, i särskilda rum i bokstafsföljd
efter deras littera, sådana de åsatts vid register-(öfversikts-)kartans upprättande,
dock att, där skilda delar af en väg etc. betecknats med olika littera,
dessa sammanföras i ett rum oberoende af bokstafsordningen. Anteckningsvis
böra härjämte i samma bokstafsföljd upptagas de områden, som redovisats i ägoförteckningen
enligt formulär 6. Rummen bildas genom tvärlinjer, som efter införingen
af hvarje särskildt område eller, där två eller flera områden sammanförts,
af hvarje sådan grupp dragés öfver uppläggets hela bredd. Härvid böra, med
hänsyn till det utrymme, som kan kräfvas för framtida anteckningar i kolumn
6, till hvarje rum anslås minst sex rader. Rummen numreras ej särskildt för hvarje
sida utan i genomgående följd.

Har område fullständigt redovisats i annan ordningsföljd än dess littera angifver
eller i ägoförteckningen enligt formulär 6, upptages för detta i särskildt rum
i kolumn 3 dess littera, hvarjämte i kolumn 6 göres anteckning om det rum, hvari
området redovisats. Kolumnerna 4 och 5 ifyllas ej i detta fall.

Ingår område i två i särskilda rum upptagna vägar, gator etc., redovisas det
endast i ettdera rummet, och upptages i det andra rummet i kolumn 3 områdets
littera inom klammer, hvarjämte i kolumn 6 göres anteckning, i hvilket rum området
redovisats.

Undergår den i kolumn 5 angifna arealen förändring genom landtmäteriförrättning
(afstyckning) eller genom expropriation, äfven om denna ej är förbunden
med landtmäteriförrättning, eller därigenom att tomtdel afstyckas för ökande af
bredden å en invid tomten liggande gata eller sker, där fastighetsregistret upplagts
med ledning af öfversiktskarta, för upprättande af registerkarta nymätning
af område, som är upptaget i denna ägoförteckning, skall den förutvarande anteckningen
om areal öfverlinjeras med rödt och ny anteckning om areal införas å
närmast lediga rad inom rummet, hvarjämte i kolumn 6 göres anteckning om anledningen
till den nya införingen.

Sker förändring i områdets beteckning å register-(öfversikts-)kartan, skall
detta iakttagas i kolumn 3.

Är rum, i hvilket införing skall ske, fullskrifvet, göres införingen i ett
senare rum, som genom hänvisning i hvartdera rummet angifves utgöra fortsättning
af det förra.

Där det för redighets vinnande erfordras, bör särskildt namnregister uppläggas,
upptagande för hvarje väg etc. hänvisning till det rum, hvari den redovisats.

Den, som upprättat förteckningen, skall därå teckna sitt namn. Då förteckningen
skall föras såsom bihang till fastighetsregistret (se § 31 i förordningen
angående fastighetsregister för stad), hör namnet ej tecknas under förteckningen
utan i kanten vid den sista införingen.

De införingar i förteckningen, som kunna ifrågakomma efter fastighetsregistrets
första uppläggande, verkställas af den, som för fastighetsregistret.

Af bestämmelserna i § 13 under 4), § 22, näst sista stycket, § 37, sista
stycket, § 47, sista stycket, och § 52 i förordningen angående fastighetsregister
för stad framgår, att område, som är upptaget i annan ägoförteckning eller i tomtbok
eller jordebok (d. v. s. område som redovisas såsom tomt, stadsäga eller samfällighet
eller ock såsom ingående i tomt, stadsäga eller samfällighet) ej må —
ändå att det enligt fastställd stadsplan skall utläggas till gata eller dylikt —
tillika upptagas i förevarande ägoförteckning. Öfverföring dit förutsätter, att området
tillhör staden, och fordras vidare, där området ingår i tomt, att det genom
fastställelse å ändring i tomtindelningen afstyckats från tomten, äfvensom att, om
tomten ej tillhör staden, lagfart å området blifvit för staden beviljad, samt, där
området ingår i stadsäga eller samfällighet, att området behörigen afstyckats
och, så vidt ej stadsägan eller samfälligheten, hvarifrån afstyckningen skett, i sin
helhet tillhör staden, lagfart å området beviljats för staden. — Så snart förutsättningarna
för dylik öfverföring af visst område äro för handen, skall sådan äga
rum, oafsedt att i samma gata etc. ingå flera områden, som ännu icke kunna öfverföras
till denna ägoförteckning. För att gata skall upptagas i denna ägoförteckning
fordras däremot ej att gatan upplåtits till allmänt begagnande.

Öfver gator, som upptagas i fastställd stadsplan men ej kunnat införas i
förevarande förteckning, kan lämpligen upprättas särskild förteckning. Där del
af sådan gata öfverföres till förteckningen enligt formulär 7, göres hänvisning
från den ena förteckningen till den andra.

294

Anvisning till formulär 8.

Kolumnerna 1—7 ifyllas af den, som upprättar register-(öfversikts-)kartan,
med ledning af nämnda karta med tillhörande handlingar samt uppgifterna enligt
formulär 11. Där tomt eller någon del där af är ofri, göres anteckning om förhållandet
i kolumn 3.

Kolumn 8 ifylles af magistraten, kolumn 9 af den, som upplägger fastighetsregistret.

Af stadgandet i § 22, första stycket, af förordningen angående fastighetsregister
för stad, jämfördt med bestämmelsen i § 13 under 1), framgår, att tomterna
skola upptagas i enlighet med bestående förhållanden. Afgörande är sålunda
innehafvet vid tiden för förteckningens upprättande; har beslut fattats om förändring
af tomts område eller om förening af skilda områden till en tomt men
rättens medgifvande till åtgärden ej erhållits eller hafva, där skyldighet att söka
sådant medgifvande icke föreligger, de områden, af hvilka tomten enligt beslutad
ny indelning skall bestå, icke förenats, så att den nya tomten häfdas såsom en enhet,
eller har, där från tomt, som icke tillhör staden, visst område skall enligt fastställd
stadsplan afskiljas för att läggas till gata eller dylikt, lagfart för staden
å området ännu icke beviljats, skall marken upptagas sådan den var innan beslutet
om ny eller ändrad tomtindelning fattades samt nämnda beslut allenast
anmärkas i kolumnen för särskilda anteckningar i den ägoförteckning, hvari marken
upptages. Att eu tomt, som är af ålder bestående eller tillkommit genom
tomtindelning å sådan tid, att lagen om förändring af tomts område ej därå äger
tillämpning, tillhör flera, som äga hvar sitt å marken bestämda område, föranleder
däremot ej att tomten, om den eljest häfdas såsom en enhet, icke skall upptagas
i ägoförteckningen enligt formulär 8.

Tomterna införas i samma ordningsföljd som i förteckningen enligt formulär
11. Namn å annan del af staden än kvarter införes å särskild rad, där tomterna
upptagas efter motsvarande indelning.

Beträffande kolumn 4 iakttages, att densamma bör öfverensstämma med
kolumn 2 å uppgiften enligt formulär 12 om ägare, därest det ej är styrkt genom
anteckning i kolumn 6 af samma formulär eller i kolumn 10 af formulär 11 eller
eljest att annan person, hvilkens fång är senare, erhållit lagfart å tomten.

295

Är område (t. ex. portgång eller utfartsväg) gemensamt för två eller flera
tomter, göres därom vid hvarje tomt anteckning i kolumn 7 med angifvande af
områdets areal.

Anteckningar, som hafva afseende å tomträttsupplåtelse, införas i kolumn i.

Den, som upprättat ägoförteckningen, skall med sitt namn underteckna
densamma.

Kolumn 8 behöfver icke ifyllas för tomter, för livilka den beteckning, som
enligt magistratens beslut skall gälla, öfverensstämmer med införingen i kolumn 2.

Vid ägoförteckningens upprättande böra, med hänsyn till det utrymme som
kan kräfvas för rättelser med liera särskilda anteckningar, för hvarje tomt anslås
minst sex rader. Erfordras för sådan anteckning större utrymme, må den efter
omständigheterna göras antingen efter den sista införingen å formulärblanketten,
om ledig plats där finnes, eller ock å särskild bilaga. I hvardera fallet göres
nödig hänvisning från den för införingen afsedda platsen i vederbörande kolumn
till själfva anteckningen.

Anvisning till formulär 9.

I ägoförteckningen enligt formulär 9 bör redovisas all mark, som icke skall
upptagas i någon af ägoförteckningarna enligt formulär 6, 7 eller 8. Den kommer
sålunda att upptaga äfven mark, som indelats i tomter, hvilka ej upptagits i
ägoförteckningen enligt formulär 8 utan endast i tomtförändringslängden, likasom
ock mark, som disponeras såsom tomt men ej ingår i fastställd eller af ålder bestående
tomtindelning, samt mark, som enligt stadsplanen skall utgöra byggnadskvarter
men ännu icke indelats i tomter, etc.

Kolumnerna 1—12 ifyllas af den, som upprättar register-(öfversikts-)kartan,
med ledning af nämnda karta med tillhörande handlingar samt unnedfterna enligt
formulär 12.

Kolumn 13 ifylles af den, som upplägger fastighetsregistret.

Områdena upptagas efter nummerföljden å kartan. Har numrering skett
församlingsvis, redovisas områdena på däremot svarande sätt i förteckningen; och
bör, där indelning förekommer i församlingar men numreringen skett i fortlöpande
följd för staden i dess helhet eller indelning i stadsdelar eller ägotrakter plägat
användas i mantalslängden samt denna indelning utan rubbning i nummerordningen
kan följas i ägoförteckningen, namnet å församlingen etc. införas på särskild
råd.

Anteckning i kolumn 4 om områdets beskaffenhet göres, utom för verk
och inrättningar, endast där viss beteckning i orten är bruklig (landeri, farm
eller dylikt).

I kolumnerna 5—8 göres införing endast i fall, då verklig landtmäteriförrättning
föreligger. För afsöndrad lägenhet må sålunda ägarens namn enligt upplåtelsehandlingen
icke införas i kolumn 7.

Beträffande kolumn 9 iakttages att densamma bör öfverensstämma med
kolumn 2 å förteckningen enligt formulär 12 om ägare, därest det ej är styrkt
genom anteckning i kolumn 6 af samma förteckning eller eljest, att annan person,
hvilkens fång är senare, erhållit lagfart å området.

Bestämmelsen i § 13 af förordningen angående fastighetsregister för stad,
att områden, som höra till järnväg, skola, så vidt de ej utgöras af tomter, som afses
under 1) i nämnda § (d. v. s. tomter som till sina gränser motsvara bestående
förhållanden), upptagas med gemensam beteckning för hvarje järnväg, äfven

297

om de ligga åtskilda på marken, afser att den mark, som utlagts till järnväg,
samt järnvägens område i öfrigt, däri inbegripet hvad som är utmål för verkstäder
ock andra byggnader, skola med omförmälda imdantag upptagas såsom en
enhet; bestämmelsen gäller däremot icke de områden, som ett järnvägsbolag kan
äga, men hvilka icke enligt förordningen den 15 oktober 1880, innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart af järnväg med mera, äro att anse såsom en
med järnvägen sammanhörande fast egendom. Hvad enskild järnväg angår lärer i
regel hvarje område, som i egentlig mening hör till järnvägen, vara för densamma
i särskild ordning lagfaret; nödig upplysning bör alltså kunna vinnas vid domstolen
i orten på grundval af meddelanden, som dit ingått från lagfartsdomstolen.
Mark, som är utlagd till järnväg, men ej tillhör vederbörande järnvägsbolag med
äganderätt, redovisas ej gemensamt med järnvägsområdet utan på sätt om mark i
allmänhet gäller.

Den, som upprättat ägoförteckningen, skall med sitt namn underteckna
densamma.

Vid ägoförteckningens upprättande böra, med hänsyn till det utrymme, som
kan kräfvas för rättelser med flera särskilda anteckningar, för hvarje område anslås
minst sex rader. Erfordras för sådan anteckning större utrymme, må den efter
omständigheterna göras antingen efter den sista införingen å formulär blanketten,
om ledig plats där finnes, eller ock å särskild bilaga. I hvartdera fallet göres
nödig hänvisning från den för införingen afsedda platsen i vederbörande kolumn
till själfva anteckningen.

38—090308.

298

Anvisning till formulär 10.

Kolumnerna 1—5 ifyllas af den, som upprättar förslaget, kolumn 6 af den,
som för fastighetsboken. Erfordras för anteckning, som bort upptagas i kolumn
6, större vidlyftighet än utrymmet i sagda kolumn medgifver, skrifves anteckningen
såsom en särskild handling, och göres till den handling hänvisning i kolumn
6. Kolumnerna 7 och 8 äro afsedda för de anteckningar, som magistraten
har att verkställa.

De särskilda områdena upptagas i ordning efter deras nummer å register(öfversikts-)kartan.
Har numrering skett församlingsvis, upptagas områdena i förslaget
på motsvarande sätt. Afser förslaget, att flera områden, hvilkas nummer
ej följa efter hvarandra, skola sammanföras till en enhet, redovisas densamma vid
det lägsta af dessa nummer och göres vid hvart och ett af de öfriga numren hänvisning
till detta.

I kolumn 2 införas dels fastställda namn, d. v. s. namn, som före förslagets
upprättande åsatts af ortsmyndighet eller, där fråga är om fastighet, som öfverflyttats
från landet, varit såsom gällande upptagna i jordeboken eller jordregistret
för landet, dels ock i orten vid tiden för förslagets upprättande brukliga, ej fastställda
namn. Därest i kolumn 2 upptaget namn åsatts af ortsmyndighet eller
varit såsom gällande infördt i jordeboken eller jordregistret för landet, göres därom
anteckning i kolumn 5; liar fastighet, som öfverflyttats från landet, bibehållit
sin kamerala natur, göres i kolumn 2 anteckning om mantal och jordnatur.

De i kolumn 2 upptagna fastställda namn skola, där ej vederbörande fastighetsägare
gjort framställning om åsättande af ändrad benämning, införas i kolumn
7 utan föregående ny pröfning, så vidt ej förändring eller tillägg finnes
böra ske till förekommande af förväxling; de namn, som eljest införas i kolumn 7,
anses vara därigenom fastställda af magistraten. Då registerbeteckningen för
stadsäga utgöres af nummer, eventuellt med tillägg af littera, samt nummer följaktligen
ej bör fogas jämväl till namn å stadsäga, kommer nummer, som må ingå
i tidigare åsatt beteckning, att med fastighetsregistrets uppläggande bortfalla.

Anteckning i kolumn 2 om fastighetens särskilda beskaffenhet göres, utom
för verk och inrättningar, endast där viss beteckning i orten är bruklig (landeri,
farm eller dylikt).

299

Fastställer magistraten genom afstyckning en indelning, hvarigenom ett
område uppdelas i smärre lägenheter, är därmed dock ej någon tomtindelning fastställd,
äfven om det är uppenbart att lägenheterna äro afsedda att bebyggas såsom
tomter.

Den, som upprättat förslaget, skall med sitt namn underteckna detsamma.

Skall till följd af beslut, som magistraten jämlikt § 28, näst sista stycket,
i förordningen angående fastighetsregister för stad har att meddela, tillägg eller
ändring ske i förslaget, göres införingen med rödt i vederbörande kolumn. Erfordras
vidlyftigare anteckning, göres sådan i kolumn 8. Den omständighet att
magistraten ej fastställer i kolumn 2 upptagen särskild beteckning ä stadsägan
såsom namn därå föranleder naturligtvis ej någon anteckning i sagda kolumn,
eftersom namnet skall införas i kolumn 7.

Med hänsyn till det utrymme, som anteckningarna i kolumnerna 6 och 8
kunna kräfva, böra vid förslagets upprättande minst fem rader anslås för hvarje
föreslagen enhet. Erfordras för sådan anteckning större utrymme, må den efter
omständigheterna göras antingen efter den sista införingen å formulärblanketten,
om ledig plats där finnes, eller ock å särskild bilaga. I hvartdera fallet göres
nödig hänvisning från den för införingen afsedda platsen i vederbörande kolumn
till själfva anteckningen.

300

Anvisning till formulär 11.

Kolumnerna 1—8 ifyllas af byggnadsnämnden, kolumnerna 9—12 af den,
som för fastighetsboken, kolumn 13 af magistraten.

Tomterna införas, där de betecknats med nummer, efter nummerföljd,
hvarvid iakttages att, om numreringen ej skett i fortlöpande följd för hela staden
utan särskildt för vissa delar däraf, såsom kvarter, rotar, församlingar, dessa delar
upptagas, där de hafva viss nummerföljd, efter nummerordning men eljest i bokstafsföljd
inom staden eller särskild stadsdel. Namn å kvarter etc. införes å särskild
rad, där tomterna upptagas efter motsvarande indelning; i annat fall bör
hvad som kan anses erforderligt för att beteckna tomterna införas i kolumn 1 särskildt
för hvarje tomt. Äro tomterna ej betecknade med nummer, ordnas de efter
den grund, som förut tillämpats i förteckningar öfver tomterna.

Tomterna upptagas i enlighet med bestående förhållanden; har beslut fattats
om förändring af tomts område eller om förening af skilda områden till en
tomt men rättens medgifvande till åtgärden ej erhållits eller hafva, där skyldighet
att söka sådant medgifvande icke föreligger, de områden, af hvilka tomten enligt beslutad
ny tomtindelning skall bestå, icke förenats, så att den nya tomten häfdas
såsom en enhet, göres vid hvarje tomt, som helt eller delvis skall ingå i sådan''ny
tomt, om den beslutade förändringen anteckning i kolumn 8; och förfares på enahanda
sätt där enligt fastställd stadsplan från tomt, som icke tillhör staden, visst
område skall afskiljas för att läggas till gata eller dylikt men lagfart för staden
å området ännu icke beviljats. Att en tomt, som är af ålder bestående eller tillkommit
genom tomtindelning å sådan tid, att lagen om förändring af tomts område
ej därå äger tillämpning, tillhör flera, som äga hvar sitt på marken bestämda
område, utesluter ej i och för sig att tomten är att anse såsom en enhet;
det afgörande är häfden vid tiden för förteckningens upprättande. År tomten
veterligen upplåten under tomträtt, göres ock anteckning därom i kolumn 8.

Finner den, som för fastighetsboken, att förhållande, som efter hvad nu
sagts bort anmärkas i kolumn 8, icke där antecknats, bör han göra anteckning
om förhållandet i kolumn 12.

Helt och hållet nybildade tomter (t. ex. tomter, som bildats af områden, afscyckade
från särskilda men intill hvarandra belägna tomter eller andra fastig -

lieter), införas lämpligast, där de ingå i fastställd men ej genomförd tomtindelning,
sist i förteckningen, skilda från öfriga tomter genom ett streck, och upptagas de
därvid under den beteckning, under hvilken de upptagits i tomtindelningshandlingarna;
beslutad ökning eller minskning i äldre tomts areal föranleder däremot
ej att tomten skall upptagas på sätt nyss nämnts, utan anmärkes beslutet i kolumn
8 vid ifrågavarande tomt.

Råder ovisshet, om ett område ingår i tomtindelning eller om tomtindelning
blifvit fastställd, göres därom anteckning i kolumn 8, hvarjämte anteckningarna
i kolumnerna o och 4 omslutas med klammer. Särskild uppmärksamhet skall
ägnas åt frågan, huruvida en tomtindelning, som utmärkts å en före stadsplanelagens
tillkomst fastställd stadsplanekarta, må anses vara fastställd af Konungen.

I kolumn 2 införes anteckning om tomtens areal enligt byggnadsnämndens
handlingar. Där tomten eller någon del däraf är ofri, införes uppgift därom likaledes
i kolumn 2.

I kolumn 5 införes inom parentes namnet på den, som upprättat tomtkartan.

Hvad kolumn 7 angår, bör förslag till ändrad tomtbeteckning göras endast
i de fall, som angifvas i § 25 af förordningen angående fastighetsregister för stad.
Det förslag till ändrad tomtbeteckning, som byggnadsnämnden kan komma att
afgifva, torde böra affattas efter exemplen i kolumn 13 i formulärbilagan, icke
efter exemplen i kolumn 7, hvilkas afvikande formulering tillkommit allenast för
att tydligare framhålla det beteckningssätt, som ansetts lämpligast.

Utredningen af äganderätten sker med ledning af anteckningarna i fastighetsboken.
I kolumn 10 antecknas, oberoende af tiden för lagfartsansökning och
ehvad sådan ansökning bifallits eller förklarats hvilande, den som enligt fastighetsbokens
föranledande senast åtkommit fastigheten, följaktligen äfven ägare, som
åtkommit fastigheten genom fång, hvarmed han enligt äldre lag ej var pliktig
lagfara, men hvilkens äganderätt styrkts i lagfarts- eller inteckningsärende, som
inskrifvits i fästighetsbok. Har ansökan om lagfart afslagits, må dock sökanden
ej upptagas såsom ägare; den som för fastighetsboken likväl obetaget att om sådan
ansökan göra anteckning i kolumn 12. Om ägarens fång ej är inskrifvet i
fastighetsboken eller lagfartsprotokollet, göres i kolumn 12 hänvisning till den
arkivhandling, där upplysning om fånget finnes.

Skall anteckning rörande tomträtt verkställas af den, som för fastighetsboken,
varde anteckningen införd i kolumn 12.

Tillhör fastigheten flera ägare, lämnas uppgift om hvars och ens andel
(areal eller kvotdel), där det kan ske.

Saknas uppgift om något förhållande, som bort antecknas i viss kolumn
varde sådant i den kolumn angifvet.

Vid uppgiftens upprättande hos byggnadsnämnden böra med hänsyn till
det utrymme, som anteckningarna i kolumnerna 10 och 12 kunna kräfva, för hvarje

302

tomt anslås minst sex rader. Erfordras för sådan anteckning större utrymme, må
den efter omständigheterna göras antingen efter den sista införingen å formulärblanketten,
om ledig plats där finnes, eller ock å särskild bilaga. I hvartdera
fallet göres nödig hänvisning från den till införingen afsedda platsen i kolumn
10 eller 12 till själfva anteckningen.

Erhåller landtmätaren under tiden för upprättandet af register- eller öfversiktskarta
med tillhörande handlingar från byggnadsnämnden uppgift om ändring
i förhållande, hvarom anteckning skolat af byggnadsnämnden göras i förteckningen
efter detta formulär, har landtmätaren att göra vederbörlig införing i förteckningen.
Enahanda skyldighet åligger registerföraren, där han under fastighetsregistrets
uppläggande erhåller sådan uppgift från byggnadsnämnden eller magistraten.
Införing, som nu sagts, skall göras med rödt.

Efter fastighetsregistrets uppläggande torde meddelande af uppgifter enligt
detta formulär ej ifrågakomma, då nämligen i händelse med stad införlifvas någon
ort, där tomtindelning finnes såsom i stad men för hvilken ej förut förts fastighetsregister
enligt de för stad gällande bestämmelser, motsvarande uppgifter kunna
omedelbart hämtas ur tomtförteckningen och tomtboken för orten.

303

Anvisning till formulär 12.

Kolumnerna 1—4 ifyllas af den, som förrättar mantalsskrifning i staden.
Till grund för förteckningen ligger den vid senaste mantalsskrifning upprättade
längd och antecknas jämväl ägare eller innehafvare i enlighet med denna längd,
så vidt icke förhållandena, enligt hvad kändt är, undergått förändring. Ordningsföljden
i mantalslängden iakttages jämväl i förteckningen, där ej särskild anledning
till afvikelse därifrån kan anses föreligga; förekommer indelning i församlingar,
rotar eller dylikt, införes namnet å församlingen etc. å särskild rad. Har
i kolumn 1 såsom särskild fastighet upptagits område, som veterligen upplåtits
från annat område allenast på viss tid eller för innehafvarens lifstid, skall anteckning
om upplåtelsens beskaffenhet införas i kolumn 3. Sådant område skall nämligen
ej redovisas för sig i fastighetsregistret. Är tomträtt till fastighet eller del
däraf upplåten, bör anteckningen i kolumn 2 så affattas, att däraf framgår, huruvida
den afser ägaren eller tomträttens innehafvare eller båda.

Kolumnerna 5—8 ifyllas af den, som för fastighetsboken. Dessa lcolumner
behöfva icke ifyllas för tomter, som upptagits å uppgiften enligt formulär 11, utan
må i stället göras hänvisning till den uppgift; sktdle för någon tomt i mantalslängden
hafva användts annan beteckning än den, som införts i kolumn 1 d sagda
uppgift, bör sistnämnda beteckning upptagas i hänvisningen. Förekommer eljest
anledning till anmärkning, som ej införts i uppgiften enligt formulär 11, införes
den i kolumn 8. Utredningen af äganderätten sker med ledning af anteckningarna
i fastighetsboken. I kolumn 6 antecknas, oberoende af tiden för lagfartsansökning
och ehvad sådan ansökning bifallits eller förklarats hvilande, den som
enligt fastighetsbokens föranledande senast åtkommit fastigheten, följaktligen äfven
ägare, som åtkommit fastigheten genom fång, hvarmed han enligt äldre lag
ej var pliktig lagfara, men hvilkens äganderätt styrkts i lagfarts- eller inteckningsärende,
som inskrifvits i fastighetsbok. Har ansökan om lagfart afslagits,
må dock sökanden ej upptagas såsom ägare; den som för fastighetsboken likväl
obetaget att om sådan ansökan göra anteckning i kolumn 8. Om ägarens fång ej
är inskrifvet i fastighetsboken eller lagfartsprotokollet, göres i kolumn 8 hänvisning
till den arkivhandling, där upplysning om fånget finnes.

Tillhör fastigheten flera ägare, lämnas uppgift om hvars och ens andel
(areal eller kvotdel), där så ske kan.

Kolumn 9 ifylles af magistraten. Med hänsyn till föreskriften i § 64 af
förordningen angående fastighetsregister för stad att förteckningen enligt formulär
12 skall tillhandahållas den, som förrättar mantalsskrifning, måste den af magistraten
för tomter fastställda beteckning, ehuru den skall införas i kolumn 13 å uppgiften
enligt formulär 11, införas äfven här.

Saknas uppgift om något förhållande, som bort antecknas i viss kolumn,
varde sådant i den kolumn angifvet.

Vid förteckningens upprättande böra, med hänsyn till det utrymme, som anteckningarna
i kolumnerna 5, 6 och 8 kunna kräfva, för hvarje fastighet anslås
minst fyra rader.

Efter fastighetsregistrets uppläggande torde meddelande af uppgifter enligt
detta formulär endast ifrågakomma, där till följd af områdes förläggande till
stad eller annat samhälle, för hvilket fastighetsregister skall uppläggas enligt de
för stad fastställda grunder, fastighetsregister enligt nämnda grunder skall uppläggas
för ort, för hvilken sådant register antingen icke finnes eller ock upplagts
enligt de för landsbygden gällande bestämmelser. — Har område lagts från landet
till stad, kan tvekan uppstå, af hvem uppgifterna enligt kolumnerna 1—8 i detta
formulär skola lämnas. Har ej Konungen meddelat föreskrift därom, lärer för frågans
besvarande vara afgörande, huruvida vid den tid, då uppgifterna skola lämnas,
det ifrågavarande området hunnit upptagas i stadens mantalslängd resp. fastighetsbok
eller icke; i den mån det senare är händelsen, torde uppgifterna böra meddelas
af vederbörande häradsskrifvare resp. domhafvanden i den ort, hvartill området
förut hört.

305

Anvisning till formulär 13.

Kolumnerna 1—6 ifyllas af den, som för fastighetsboken, kolumn 7 af den,
som upprättar registerkartan, kolumn 8 af den, som upplägger fastighetsregistret.

För att ett område skall såsom fastighet upptagas i förteckningen, bör ansökan
om lagfart därå resp. ansökan om inskrifning af tomträtt därtill hafva
bifallits eller förklarats hvilande; en afslagen ansökan beaktas icke.

För fastighet, som är upptagen i tomträttsboken men ej i fastighetsboken,
skola de uppgifter, som eljest böra antecknas i kolumnerna 2—5, sammanföras i
kolumn 6.

I kolumn 6 anmärkes i korthet hvad lagfartsprotokollet resp. tomträttsprotokollet
kan utvisa angående områdets läge, så ock, där området synes hafva tidigare
ingått i annan fastighet, namnet å denna, så vidt detta namn ej redan upptagits
i kolumn 3.

Varder område, som upptagits i uppgiften, därefter för sig infördt i någon
ägoförteckning, göres till den ägoförteckning hänvisning i kolumn 7 af uppgiften.
Anses området ej böra upptagas för sig utan redovisas såsom en del af
annat område, göres likaledes hänvisning till den ägoförteckning, där det senare
området är upptaget. Föranleder det beslut, som magistraten jämlikt § 28, näst
sista stycket, i förordningen angående fastighetsregister för stad har att meddela,
förändring beträffande sättet för områdets redovisande, göres därom i kolumn 7
anmärkning med rödt.

Hänvisningen i kolumn 8 afser, allt efter som området upptagits för sig
såsom en enhet i fastighetsregistret eller redovisats såsom ingående i annan enhet,
det ställe i fastighetsregistret, där området eller den enhet, till hvilken det ansetts
höra, är att finna, hvarvid ij.» betecknar jordeboken och »T.» tomtboken.

Vid förteckningens upprättande anslås minst tio rader för hvarje område.
Med iakttagande häraf skall, sedan införing skett för ett område och innan nytt
område införes, upplägget afdelas genom en tvärlinje öfver hela dess bredd. Ifrågakommer
därefter införing i sålunda bildadt rum och är det rum fullskrifvet, göres
införingen i ett senare rum, som genom hänvisning i hvartdera rummet angifves
utgöra fortsättning af det förra. Kuuimen numreras i fortlöpande följd, ej särskilt
för hvarje blad.

39—090308.

306

Anvisning till formulär A 1.

För uppläggande och förande af särskildt jordregister komma i hufvudsak
att tillämpas samma regler, som i enahanda afseende gälla beträffande jordregister
enligt förordningen den 13 juni 1908. I fråga om jordeboksenhet, som varit föremål
för delning eller afsöndring, iakttages att, där jordregister vid tiden för särskildt
jordregisters uppläggande finnes upplagdt för den socken, hvartill samhället
eller del däraf hör, i det särskilda jordregistret skall göras upplägg för hvarje i
jordregistret med särskild registerbeteckning upptagen lott eller lägenhet, som med
hela sitt område ingår i samhället, samt att, om det allmänna och det särskilda
jordregistret uppläggas samtidigt, hvarje jordeboksenhet eller genom landtmäteriförrättning
utbruten del af sådan enhet eller genom afsöndring tillkommen lägenhet
skall, där den med hela sitt område tillhör samhället, äfven om den i sin
ordning redan varit föremål för delning eller afsöndring, erhålla upplägg i det
särskilda jordregistret. Genom landtmäteriförrättning utbrutna lotter samt lägenheter,
som afsöndrats från sådan fastighet, så ock de fastigheter, som genom delning
eller afsöndring bildats af dylika lotter, skola i sistnämnda fall, ehvad de
tillkommit före eller tillkomma efter det särskilda jordregistrets uppläggande,
redovisas i särskilda rum å upplägget för den till det särskilda jordregistret öfverförda
fastigheten.

I fråga om afsöndrad lägenhet skall icke i kolumn 14 införas namn å den,
till hvilken lägenheten upplåtits; har sådan lägenhet jämlikt 83 § skiftesstadgan
ingått i skifte, införes däremot i sagda kolumn ägarens namn enligt delningsbeskrifningen.

Utgör område, som hör till samhället, del af en fastighet, som icke med
alla sina ägor ingår i samhället, och skall särskildt jordregister föras jämväl för
det område (d. v. s. äger lagen angående stadsplan och tomtindelning motsvarande
tillämpning för området, eller har Konungen eljest förordnat, att området skall
upptagas i det särskilda jordregistret för samhället), har förste landtmätaren att
för områdets afskiljande hos Konungens befallningshafvande gorå framställning
på sätt i § 7 af förordningen med närmare föreskrifter angående särskildt jord -

307

register in. in. stadgas. Förr än sådant afskiljande ägt ruin, skall området icke
upptagas i det särskilda jordregistret men väl å kartan öfver samhället. Registrets
uppläggande må ej uppskjutas i afbidan å beslutet.

I kolumn 18 af rum 1 anmärkes utom den beteckning, hvarunder fastighet
varit upptagen i det allmänna jordregistret, äfven den littera, hvarmed fastigheten
betecknats å kartan öfver samhället. Har Konungens befallningshafvande ej ännu
meddelat förordnande om det namn och nummer, som för en fastighet skall upptagas
i uppläggets öfverskrift, varde, intill dess sådant skett, fastigheten i öfverskriften
utmärkt med provisorisk beteckning, efter ty förste landtmätaren pröfvar lämpligt.

Har fastighet på grund af stadgandet i § 12 i förordningen med närmare
föreskrifter angående särskildt jordregister m. m. på föranstaltande åt förste
landtmätare blifvit uppmätt, skall anteckning om mätningen och den utrönta arealen
införas i kolumn 18, hvaremot med hänsyn till rubriken för kolumnerna 12—15
samt innehållet i § 10, första stycket, af förordningen den 13 juni 1908 angående
jordregister, anteckning om sålunda utrönt areal ej må införas i kolumn 11,
därest arealuppgift eljest finnes att tillgå i handlingar å landtmäterikontoret.

1 kolumn 18 göres anteckning om de tomtindelningar (af ålder bestående
eller fastställda), som beröra fastigheten, äfvensom om medgifvande till tomts
bildande, som meddelas af rätten. Öfverföres fastighet i sin helhet till tomtboken,
skola uppgifterna i kolumnerna 2;—11 öfverlinjeras med rödt. Om hvarje öfverföring
till tomtbok göres anteckning i kolumn 18. Skall fastighet eller del däraf
ingå i tomt, som i afbidan på dess bildande finnes upptagen i tomtförteckningen,
införes i kolumn 18 hänvisning till det rum i tomtförteckningen, där tomten
finnes upptagen. Anteckning om minskning i arealen göres ej, då område afsöndras
eller genom tomtindelning afstyckas. Utgöres återstod af fastighet, som
i öfrigt indelats i tomter, af gatumark eller dylikt, må sådant anmärkas i kolumn
18.

År rum, i hvilket införing skall ske, fullskrifvet, göres, om utrymme därtill
finnes, införingen i ett senare rum å samma blad, hvilket rum genom hänvisning
från det ena till det andra angifves utgöra fortsättning af det förra rummet.
I annat fall verkställes införingen å nytt blad, hvarvid hänvisning göres från det ena
bladet och rummet till det andra. Rummen numreras i fortlöpande följd, ej särskildt
för hvarje blad. Skall jämlikt § 9, andra stycket, i förordningen med närmare
föreskrifter angående särskildt jordregister m. m. från tomt afstyckadt område
upptagas i jordregistret, införes området å det upplägg, hvarifrån tomten
öfverförts till tomtboken; och göres härvid hänvisning från det ena rummet till
det andra.

I likhet med hvad som gäller enligt 1908 års förordning komma områden,
som vid landtmäteriförrättning afsatts för delägares gemensamma behof eller vid
sådan förrättning lämnats oskiftade, ej att för sig redovisas i det särskilda jord -

308

registret. Val upptagas dylika områden å karta och i beskrifning till sådan för
samhälle, hvarom här är fråga, men har, med hänsyn till sättet för berörda kartas
tillkomst, densamma ej ansetts kunna läggas till grund för anteckningar, som
med afseende å andel i sådana områden enligt bestämmelserna i förordningen angående
fastighetsregister för stad ske med ledning af registerkarta jämte därtill
hörande handlingar.

Till hvarje rum anslås minst sex rader.

309

Anvisning till formulär Ab 1.

I namnregistret upptagas i alfabetisk ordning och med tillägg af nummer,
där sådant finnes åsatt, såväl de i uppläggens öfverskrift införda namn som ock
de namn, livilka allenast införts i kolumn 5, hvarvid för de i kolumn 5 upptagna
namn äfven angifves ordningsnummer å det rum, hvari de första gången förekomma.

Har för fastighet, som öfverförts från jordregistret för en socken, i kolumn
18 antecknats namn, som varit upptaget i det därtill hörande namnregister, upptages
det äfven i förevarande namnregister med tillägg af nummer.

Har en fastighet uteslutits ur jordregistret, skall den för fastigheten i
namnregistret gjorda anteckning öfverlinjeras med rödt.

Vid namnregistrets uppläggande lämnas efter de under samma begynnelsebokstaf
upptagna namn lämpligt antal rader för införande af nya namn.

Namnregistret skall fullständigas i den mån nya fastigheter upptagas i
jordregistret eller förändringar tima beträffande namn, som införts i namnregistret.
Har förändring skett beträffande band, blad eller rum, där fastighet redovisats,
må det förutvarande numret öfverlinjeras med rödt och det nya införas däröfver.

310

Anvisning till formulär A 2.

Vid uppläggande af tomtbok enligt bestämmelserna i förordningen med
närmare föreskrifter angående särskild! jordregister med tomtbok eller särskild
tomtbok för vissa områden å landsbygden kommei’, så vidt angår köping och
municipal samhälle, tomtförteckningen enligt formulär A 3 att tjäna såsom hufvudkälla.
Tomtförteckningen upptager alla tomter inom samhället samt bör, så vidt
ske kan, innehålla upplysning, huruvida tomterna till sina gränser motsvara fastigheter,
som bildats genom landtmäteriförrättning eller- afsöndring. G-ifvetvis bör
dock hänsyn tagas äfven till förändringar, som kunna hafva inträffat efter tomtförteckningens
upprättande. .Rubriken ifylles med ledning af kolumn 11 i sagda
förteckning. Arealuppgiften i kolumn 1 ändras endast i sammanhang med ny
registrering. Anteckningarna i kolumnerna 2 och 3 afse den tomtindelning, som
gällde vid tiden för tomtens införande i tomtboken, och skall således för tomt,
som införes vid bokens första uppläggande, hämtas från tomtförteckningen och för
tomt, som därefter tillkommer eller förändras, från vederbörande tomtindelningshandlingar.
De tomtindelningar, som i öfrigt kunna tid efter annan fastställas
utan att omedelbart föranleda ny registrering i tomtboken, anmärkas likasom
äldre icke genomförda tomtindelningar i kolumn 7. Är tomtindelning af ålder
bestående, anmärkes det i kolumn 2. Anses tomtindelningen fastställd i sammanhang
med fastställelse af stadsplan före stadsplanelagens ikraftträdande,
anmärkes det i kolumn 7, men införes därjämte inom klammer i kolumn 2
tiden, då tomtindelningen anses fastställd, och i kolumn 3 den myndighet, af
hvilken fastställelsen meddelats. Kolumn 4 är företrädesvis afsedd för anteckningar
om laga tomtkartor, som upprättas efter tomtbokens uppläggande, men
bör äfven upptaga den tomtkarta, som senast därförut upprättats, och sker anteckningen
därom med ledning af uppgiften i tomtförteckningen och hvad för
öfrigt må vara kändt för registerföraren. Kolumn 5 ifylles endast för tomter,
som införas i tomtboken vid dess första uppläggande, således ej för tomter, som
därefter tillkomma genom styckning eller annan förändring af äldre tomter eller
genom tomtbildning å område, som icke förut ingått i tomtindelning. Lägges
till samhälle i tomter indeladt område, för hvilket tomtbok ej förut upplagts, skall

311

dock för däri ingående tomter ske anteckning i kolumn 5. År anteckningen i
kolumn 5 hämtad från tomträttsbok, angifves detta genom införande efter antec -ningen af ordet »tomträttsboken» inom parentes. Anteckningarna i kolumn 6 om
namn göras med ledning af hvad tomtförteckningen kan innehålla härutinnan
samt beslut, som Konungens befallningshafvande i sådant afseende ma hafva meddelat.
Vid införande af fastställdt namn göres i kolumn 6 hänvisning till Konungens
befallningshafvandes beslut med angifvande af dess dag och årtal.

Är område (t. ex. portgång eller utfartsväg) gemensamt för tva eller flera
tomter, göres därom vid hvarje tomt anteckning i kolumn 7 med angifvande af
områdets areal.

Skall på grund af föreskrift i annan än ofvan namnda författning, t. ex.
lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet, anteckning ske i tomtboken, värde
anteckningen jämte hänvisning till det beslut, som föranledt densamma, införd i
kolumn 7, hvari jämväl skola göras sådana anteckningar, som enligt foiordnmgen
om fastighetsregister i stad skola ske i kolumn 6.

Där två eller flera tomter upptagas på samma upplägg, bör framför kolumn
1 upplinjeras en kolumn för »rummets ordningsnummer». Öfver denna kolumn bor
till förekommande af förväxling ej sättas något nummer.

det ena bladet och rummet till det andra. .

Rummen numreras i fortlöpande följd, ej särskildt för hvarje blad.

Då tomtbok skall uppläggas för område, som afses i 37 och 38 §§ i lagen
angående stadsplan och tomtindelning, skall tomtförteckningen enligt formulär
A 5 tjäna som hufvudkälla och med iakttagande häraf denna anvisning landa till
efterrättelse i tillämpliga delar.

312

Anvisning till formulär A 3.

Kolumnerna 1—4 ifyllas genom styrelsen för samhället, kolumnerna 5 och
12 af förste landtmätaren, kolumnerna 7—10 af den, som för fastighetsboken, och
kolumn 11 af Konungens befallningshafvande. Kolumn 6 är afsedd för anteckningar
såväl af ortsmyndighet som af förste landtmätaren. Förste landtmätarens
anteckningar i denna kolumn skola, så vidt de afse tomter, som blifvit genom
ortsmyndighet införda i förteckningen, göras med rödt bläck för att skilja dem
från anteckningar af sådan myndighet.

Kolumn 2 ifylles med ledning af tomtindelningshandlingarna. Finnas ej
sadana att följa, t. ex. vid af ålder bestående tomtindelning, skall detta anmärkas
i kolumn 6 med angifvande af den handling (t. ex. viss karta med beskrifning),
från hvilken beteckningen samt uppgiften om areal hämtats.

Tomterna införas, där de betecknats med nummer, efter nummerföljd, hvarvid
iakttages att, om numreringen ej skett i fortlöpande följd för hela samhället
utan särskildt för vissa delar däraf, såsom kvarter, rotar, socknar etc., dessa delar
upptagas, där de hafva viss nummerföljd, efter nummerordning men eljest i bokstafsföljd
inom samhället eller särskild del däraf. Namn å kvarter införes i därför
afsedd afdelning af kolumn 2, där tomterna upptagas efter motsvarande indelning.
I samma afdelning införes under enahanda förutsättning namn å rote etc.,
där numreringen skett inom sådan; och bör i sådant fall ordet »Kvarter» i formuläret
öfverlinjeras samt däröfver skrifvas »Rote» etc. Kunna med nummer betecknade
tomter icke i sådan ordning upptagas, bör hvad som kan anses erforderligt
för att beteckna tomterna införas i kolumn 2, särskildt för hvarje tomt. Äro
tomterna betecknade med littera, ordnas de, med tillämpning i öfrigt af nu nämnda
regler, efter bokstafsföljd. Äro tomterna ej betecknade med nummer eller littera,
ordnas de efter den grund, som förut tillämpats i förteckningar öfver tomterna!

I kolumn 6 bör af ortsmyndighet anmärkas, om tomt motsvarar viss
genom landtmäteriförrättning eller afsöndring tillkommen fastighet, del af sådan,
två eller flera fastigheter eller delar af olika fastigheter. För att område skall
anses vara afsöndradt fordras ej med nödvändighet att fastställelse meddelats å

afsöndringen utan är det nog, om området lagfarits särskilda Är gällande tomtindelning
ej genomförd, bör ock sådant anmärkas i kolumn 6. Är tomt veterligen
upplåten under tomträtt, göres anteckning därom i kolumn 6.

Finner den, som för fastighetsboken, att förhållande, som efter hvad nu
sagts bort anmärkas i kolumn 6, icke där antecknats, bör han göra anteckning
om förhållandet i kolumn 10.

Råder ovisshet, om ett område ingår i tomtindelning eller om tomtindelning
blifvit fastställd, göres därom anteckning i kolumn 6, hvarjämte anteckningen
i kolumn 3 omslutes med klammer. Särskild uppmärksamhet skall egnas åt
frågan, huruvida en tomtindeining, som utmärkts å en före stadsplanelagens tillkomst
fastställd stadsplanekarta, må anses vara fastställd af Konungen.

Där tomten eller någon del däraf är ofri, införes uppgift därom i samband
med arealuppgiften i kolumn 2.

Är tomtindelningen fastställd af Konungen, anmärkes detta i kolumn 6;
finnes i förteckningen ej sådan uppgift, antages alltså tomtindelningen, där den
icke är af ålder bestående, vara fastställd af Konungens befallningshafvande. Är
tomtindelningen af ålder bestående, utmärkes detta genom införande af orden »af
ålder bestående» tvärs öfver kolumn 3.

I kolumn 4 införes inom parentes namnet på den, som upprättat tomtkartan.

Utredningen af äganderätten sker med ledning af anteckningarna i fastighetsboken.
I kolumn 8 antecknas, oberoende af tiden för lagfartsansökning och
ehvad sådan ansökning bifallits eller förklarats hvilande, den som enligt fastighetsbokens
föranledande senast åtkommit tomt, följaktligen äfven ägare, som åtkommit
sådan genom fång, hvarmed han enligt äldre lag ej var pliktig lagfara,
men hvilkens äganderätt styrkts i lagfarts- eller inteckningsärende, som inskrifvits
i fastighetsbok. Har ansökan om lagfart afslagits, må dock sökanden ej upptagas
såsom ägare; den som för fastighetsboken likväl obetaget att om sådan
ansökan göra anteckning i kolumn 10. Om ägarens fång ej är inskrifvet i fastighetsboken
eller lagfärtsprotokollet, göres i kolumn 10 hänvisning till den arkivhandling,
där upplysning om fånget finnes. Består tomt af flera fastigheter eller
delar af sådana, lämnas uppgifterna i kolumnerna 7—10 särskild! för hvarje fastighet
eller del däraf, så vidt ske kan. För område, som ingår i tomt men ej behörigen
afskilts från fastighet, hvari det ingår, lämnas motsvarande uppgifter i
fråga om den fastighet, hvarjämte förhållandet anmärkes i kolumn 10.

Skall anteckning rörande tomträtt verkställas af den, som för fastighetsboken,
värde anteckningen införd i kolumn 10.

Tillhör tomten flera ägare, lämnas uppgift om hvars och ens andel (areal
eller kvotdel), där det kan ske.

Saknas uppgift om något förhållande, som bort antecknas i viss kolumn,
varde sådant angifvet i den kolumn eller ock i kolumn 6 eller 10.

40—090308.

314

Vid uppgiftens upprättande i samhället böra med hänsyn till det utrymme,
som anteckningarna i kolumnerna 8 och 10 kunna kräfva, för hvarje tomt anslås
minst sex rader. Erfordras för sådan anteckning större utrymme, må den efter
omständigheterna göras antingen efter den sista införingen å formulärblanketten,
om ledig plats där finnes, eller ock å särskild bilaga. I hvardera fallet göres
nödig hänvisning från den till införingen afsedda platsen i kolumn 8 eller 10 till
själfva anteckningen.

Då tomt införes i tomtboken, skola anteckningarna i kolumnerna 2—6 i
tomtförteckningen öfverlinjeras med rödt. Har rätten meddelat tillstånd till tomts
bildande eller annat beslut af betydelse för tomtindelnings genomförande (t. ex.
om lagfart å mark, som afstyckats från tomt för att utläggas till gata), skall beslutet
anmärkas i kolumn 6 före rummets öfverlinjerande. I samma kolumn anmärkes,
där rum eljest öfverlinjeras, anledningen därtill (t. ex. ny tomtindelning).

I tomtförteckningen skola upptagas äfven sådana efter fastighetsregistrets
första uppläggande bildade tomter, som till sina gränser icke motsvara bestående
förhållanden. I sådant fall, likasom då hänvisning skall göras till tomtboken
eller jordregistret eller eljest införing i förteckningen skall ske efter dess aflämnande
till förste landtmätaren, åligger det naturligtvis denne att verkställa införingen.

315

Anvisning till formulär A4(l).

I registret till tomtboken och tomtförteckningen upptagas tomterna, där
de ej betecknats endast med nummer i fortlöpande följd för samhället i dess
helhet, i den ordning, som svarar mot namn eller annan beteckning å kvarter
eller annan del af samhället, hvars namn ingår i registerbeteckningen, samt inom
hvarje sådan del i nummerordning.

Där tomterna endast betecknats med nummer, upptagas de i nummerordning.

Sådana namn, som upptagas i kolumn 6 af tomtboken, införas särskildt i
alfabetisk ordning sist i registret.

Vid registrets uppläggande lämnas såväl efter hvarje kvarter eller annan
indelning som efter de under hvarje bokstaf upptagna namn lämpligt antal rader
för införande af nya tomter.

Har en tomt erhållit ändrad beteckning eller uppdelats i nya tomter, skall
den för tomten i registret förut gjorda anteckning öfverlinjeras med rödt. Har
ändringen endast afsett numret, må dock i stället så förfaras, att detta öfverlinjeras
med rödt och däröfver införes anteckning om det nya numret; och förfares
på samma sätt, om ändring sker beträffande band, blad eller rum, där tomten
redovisats.

Har en i tomtförteckningen intagen tomt bragts i öfverenstämmelse med
bestående förhållanden, skall den för densamma i kolumnen för tomtförteckningen
införda anteckning öfverlinjeras med rödt.

Äldre gårds- eller tomtnummer, som kommit ur bruk i sammanhang med
tomtbokens upprättande, upptagas icke i registret enligt formulär A 4. Upplysning,
hvilken registerbeteckning svarar mot sådant nummer, vinnes bäst i tomtförteckningen
med ledning af kolumnen för fastställd beteckning å tomten.

I registret må äfven upptagas hus- eller adressnummer för de särskilda
tomterna, om sådant finnes lämpligt, och bör för sådant fall registret uppläggas
enligt formulär A å (£). Sker därefter ändring i dylik beteckning, öfverlinjeras
denna med rödt och införes den nya beteckningen närmast öfver den förra.

316

Anvisning till formulär A 5.

Kolumnerna 1—4 ifyllas af den, som upprättar förteckningen, kolumnerna
5 och 11 af förste landtmätaren, kolumnerna 6—8 af den, som för fastighetsboken,
och kolumn 10 af Kommgens befallningshafvande. Kolumn 9 är afsedd för anteckningar
såväl af den, som upprättar förteckningen, som af den, hvilken för
lastighetsboken, och förste landtmätaren. Förste landtmätarens anteckningar i
denna kolumn skola, så vidt de afse tomter, som äro införda i förteckningen då
den öfverlämnas till honom, göras med rödt bläck för att skilja dem från anteckningar
af annan. I fråga om anteckning i samma kolumn af annan, må inom
parentes utsättas, af hvem anteckningen verkställts (t. ex. »Post», »Domhafvande^).

Kolumn 2 ifylles med ledning af tomtindelningshandlingarna.

Tomterna införas, där de betecknats med nummer, efter nummerföljd, hvarvid
iakttages att, om numreringen ej skett i fortlöpande följd för hela området
utan särskildt för vissa delar däraf, såsom kvarter eller rotar, dessa delar upptagas,
där de hafva viss nummerföljd, efter nummerordning men eljest i bokstafsföljd
inom området eller särskild del däraf. Namn å kvarter införes i därför
afsedd afdelning af kolumn 2, där tomterna upptagas efter motsvarande indelning.
I samma afdelning införes under enahanda förutsättning namn å rote etc., där
numreringen skett inom sådan; och bör i sådant fall ordet »Kvarter» i formuläret
öfverlinjeras samt däröfver skrifvas »Rote» etc. Äro tomterna betecknade
med littera, ordnas de, med tillämpning i öfrigt af nu nämnda regler, efter bokstafsföljd.

I kölumn 9 bör af den, som upprättar förteckningen, anmärkas, om tomt
motsvarar viss genom landtmäteriförrättning eller afsöndring tillkommen fastighet,
del af sådan, två eller flera fastigheter eller delar af olika fastigheter. För att
område skall anses vara afsöndradt fordras ej med nödvändighet att fastställelse
meddelats å afsöndringen utan är det nog, om området lagfarits särskildt. Är
gällande tomtindelning ej genomförd, bör ock sådant anmärkas i kolumn 9. Är
tomt veterligen upplåten under tomträtt, göres anteckning därom i kolumn 9.

317

Finner den, som för fastighetsboken, att förhållande, som efter hvad nu
sagts bort anmärkas i kolumn 9, icke där antecknats, bör han göra anteckning
om förhållandet i samma kolumn.

Är tomtindelningen fastställd af Konungen, anmärkes detta i kolumn 9;
finnes i förteckningen ej sådan uppgift, antages alltså tomtindelningen vara fastställd
af Konungens befallningshafvande.

I kolumn 4 införes inom parentes namnet på den, som upprättat tomtkartan.

Utredningen af äganderätten sker med ledning af anteckningarna i fastighetsboken.
I kolumn 7 antecknas, oberoende af tiden för lagfartsansökning och
ehvad sådan ansökning bifallits eller förklarats h vilan de, den som enligt fastighetsbokens
föranledande senast åtkommit tomt, följaktligen äfven ägare, som åtkommit
sådan genom fång, hvarmed han enligt äldre lag ej var pliktig lagfara,
men hvilkens äganderätt styrkts i lagfarts- eller inteckningsärende, som inskrifvits
i fastighetsbok. Har ansökan om lagfart afslagits, må dock sökanden ej upptagas
såsom ägare; den som för fastighetsboken likväl obetaget att om sådan ansökan
göra anteckning i kolumn 9. Om ägarens fång ej är inskrifvet i fastighetsboken
eller lagfartsprotokollet, göres i kolumn 9 hänvisning till den arkivhandling,
där upplysning om fånget finnes. Består tomt af flera fastigheter eller
delar af sådana, lämnas uppgifterna i kolumnerna 6—8 särskildt för hvarje fastighet
eller del däraf, så vidt ske kan. För område, som ingår i tomt men ej behörigen
afskilts från fastighet, hvari det ingår, lämnas motsvarande uppgifter i
fråga om den fastighet, hvarjämte förhållandet anmärkes i kolumn 9.

Skall anteckning rörande tomträtt verkställas af den, som för fastighetsboken,
varde anteckningen införd i kolumn 9.

Tillhör tomten flera ägare, lämnas uppgift om hvars och ens andel (kvotdel),
där det kan ske.

Saknas uppgift om något förhållande, som bort antecknas i viss kolumn,
varde sådant angifvet i den kolumn eller i kolumn 9.

Vid uppgiftens upprättande böra med hänsyn till det utrymme, som anteckningarna
i kolumnerna 6 och 9 kunna kräfva, för hvarje tomt anslås minst
sex rader. Erfordras för sådan anteckning större utrymme, må den efter omständigheterna
göras antingen efter den sista införingen å formulärblanketten,
om ledig plats där finnes, eller ock å särskild bilaga. I hvartdera fallet göres
nödig hänvisning från den till införingen afsedda platsen i kolumn 6 eller 9 till
själfva anteckningen.

Då tomt införes i tomtbokén, skola anteckningarna i kolumnerna 2—6 i
tomtförteckningen öfverlinjeras med rödt. Har rätten meddelat tillstånd till tomts
bildande eller annat beslut af betydelse för tomtindelnings genomförande (t. ex.
om lagfart å mark, som afstyckats från tomt för att utläggas till gata), skall be -

318

slutet anmärkas i kolumn 9 före rummets öfverlinjerande. I samma kolumn anmärkes,
där rum eljest öfver! inj eras, anledningen därtill (t. ex. ny tomtindelning).

KARTBILAGOR.

Guabafsharrux.-

3 1 O ^

_______I

21 &, ai hzi-3

X* O00, oo

<,.0000.00 REGISTERKARTA Öfver GUSTAFSHAMNS STAD

upprätt att år 1915 af

Jfans Bök

ZfctrOctslaruttTnäiare.

Skala. 1= OOOO

jfarthide?tvt2

090308

GEN. STAB. LIT. ANST.

3?:i

GixsUvfsHccmru --LcLgc/eäkrauj.

J currnrcLgso-rnrcLcles

\ i9

REGISTERKARTA öFver GUSTAFSHAMNS STAD

upprättacL är 1915 af

Hans Bok,

Distrikts Irs Låjmäiare,

Stola 1 0000

090308

GEN. STAB. LIT. AN ST.

ta i

Kartskisser, rotvisande i formuIcuniiZagornoc.

upptagna, tzmade förändringar i fajtighetaincietningen.
i7u>m- tzustctfshamns stad.

090308

OEN. STAB. LIT

JL i. &Z*o

/i Attisk is.re iotvisa,7ide, i fo rmu. Zciri iZaffoma,
uffitagnoc timade. förömc£ri7Ufar t foutighetstTidcZ''-

mLng&Ti. 1710771/ (zustafshatnns stad.

030308

GEN. STAB. LIT. ANST.

.12!)

/l artskisjer, utvisande i formulärbilagoma
upptagna, timade förändringar- i fastvcihetsindeZ -

rungen inom- (zustctfshajnns stad.

090308

GEN. STAB. LIT. ANST.

.73/

UTON

ÖVERSIKTSKARTA öfver 6USTAFSHAMNS STAD Kart2Ja.djurI

icppräitcuL är 1915 eif

Hans Bok

ItistrOasl^LdtriöiaTey

Skala. 1=0000

090308

OEN. STAB. LIT. ANST.

UTON

fl artskisser, ut visande i forrrucldriiZagorria -

upptagna, timade för-dndrangan t fajtxgTiebstnaUZ,-71ingen- z-7VOT7t- Glist eifjh 017171S stod.

090308

GEN. STAB. UT ANST.

UTOM

REGISTERKARTA öFver GUSTAFSHAMNS STAD

iqjprätUul Sr 1950 af

G.Önv

IlistrOaslarwLtrnäicirey.

Skala. 1=0000

090308

OEN. STAB. LIT. ANS T.

337

m. / ^ ________

J- •• —1*’

V------------ soohe''rv

JBetecfenÅn.

Kstirta.

öfver

ViKENS KÖPING

LesZndng vid uppläggande, af
S afskildtj ordregister,
lipprddtad år 7976 otf

-fåoris -&lm förste

lamdtrrvexdare..

J Tutia 1:0000

granris 1^07* samJidUZeés omrcLcZe .

SocJzengrctns inom, soumAoilZ&f .

graurzs för* p&nom ZotncZ&riicZenx^vrnrxHi&n&ng eJ£cn elgkorv éorrvégräns, Sorrx eg''SCLmznoLngkLZZ^F*
riorn, Z^tricLttriditem^ärr^d^tniirig eZZeF* atgfsonc&» isig.

gräns /vt* gocta.,yroug ezte. fSom eg sck*7Tjrn&rzfct22dd~'' rru<.<£. grams z- rocit eZZenaTmcmgrrzns *■

gratis -for eg iiZoLcccZ tomd^eg socm^ndJcnfoiZZcincie medd ccnncm gnoms .

	JJes Åj ffruLrigr	tf7/ hexrtezn
di	TidUrvge S,0 ZgXdX3L,9f	Ct,	Väg, gemensam, för
B			dtldgarnet, iTudäigeS1
C		h
2>	Vikenstorp 1*
B	Vilc-cms torp i* 7	c.	Allmän, landsväg
F	VHes?s2>ocÅ6 tccgujtorp /Sf	d	Pressgovtocn.
0	dagg do I7	e	Tog deg odon.
-tf-	“ShOMmye. iJseHaJIb	f	JarnvöLgsgadom,
I	Tudlinge. Syssla.	9	TVggcctom,
J	TuZlznge SJ,sedå	h	TfaptenSgadom,
la	Tidiinge S/J	jl
Ja.	Tvilling e S''*	1	Skepp otre-g adam.
IT	S7töldinge 6 *	in	J^izriAdxdggtxdctri,
lfa	Sköldinge 7 2	(nj	Väg, gemensam för
m	Sköldinge 7 J		cZcZagtxnrzct iTLocZesZorp 8 *
z	Tidhnge 6 7	0	ffurmegedem.
M	iRo des torp 171

GEN STAB . UT. ANST.

f .— (ht - ■ ‘

|f .av‘ • vy*: v;v»»v‘,

‘

- ■»*»!-. i • '' ''W* >.<>•,., • ......1

"V;å <: '' ! ''*

• •

339

Jerg* j

7T. . T- 1

TT it eu ~r "t e. t c- £

o J k a. r~J -

JfztOL-yteret n r 4

tf ot r;Adr«É

Tt Tn&ndelnmgsfctxr-fct^ omfaZtcuid*, /c v arter et 7Z.r 7 af diet omrt&ole,
af It erga egendom, för hvit ket /CtongZ. /larf''-1 alen Z3 juni I''3JO fouitöt-dllt
ötoLcLsjalcLTt.

S IctxlcL / 0000

090308

OEN. STAB LIT. ANST

Os kcors g ottoert

Kartskiss, ixti-tsande af Konungens SefaiZningsiuxiVaride. Om.
%.Jr augusti. 191$ fastställd, jämkning uti deri. 6 oktober 1916
fastställd, tnrniindtitning inrmz, kvarteret tiken. å. Berga egendom

Skala, 1:0000

090308

OEN. STAB LIT.