Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:109 Tisdagen den 11 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1995/96:109

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1995/96:109 Tisdagen den 11 juni Kl. 09.00 00.25

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 5 juni.

2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 10 juni

KU29 Radio- och TV-frågor

Mom. 1 (översyn av radio och TV-lagstiftningen)

1. utskottet

2. res. 1 (fp, m)

Votering:

192 för utskottet

99 för res. 1

2 avstod

56 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 140 s, 19 c, 20 v, 13 mp

För res. 1: 67 m, 20 fp, 12 kds

Avstod: 1 s, 1 m

Frånvarande: 20 s, 12 m, 8 c, 6 fp, 2 v, 5 mp, 3 kds

Mom. 2 (tillstånd till nya kanaler)

1. utskottet

2. res. 2 (m)

Votering:

229 för utskottet

69 för res. 2

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 19 c, 20 fp, 20 v, 14 mp, 12 kds

För res. 2: 69 m

Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 c, 6 fp, 2 v, 4 mp, 3 kds

Mom. 5 (radio- och TV-lagen och de kulturpolitiska
målen)

1. utskottet

2. res. 4 (v)

Votering:

278 för utskottet

20 för res. 4

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 69 m, 19 c, 21 fp, 14 mp, 11 kds

För res. 4: 20 v

Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 c, 5 fp, 2 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 9 (innehållet i programutbud)

1. utskottets hemställan med godkännande av utskot-
tets motivering

2. utskottets hemställan med godkännande av moti-
veringen i res. 8 (mp)

Votering:

216 för utskottet

14 för res. 8

68 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets motivering

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 1 m, 19 c, 21 fp, 19 v, 12 kds

För res. 8: 14 mp

Avstod: 68 m

Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kds

Mom. 16 (TV-avgiften)

1. utskottet

2. res. 13 (fp)

Votering:

206 för utskottet

21 för res. 13

70 avstod

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 19 c, 19 v, 13 mp, 12 kds

För res. 13: 21 fp

Avstod: 69 m, 1 mp

Frånvarande: 18 s, 11 m, 8 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU12 En radio och TV i allmänhetens tjänst
1997-2001

Mom. 1 (fråga om avslag på proposition 1995/96:161)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

229 för utskottet

69 för res. 1

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 19 c, 21 fp, 19 v, 14 mp, 12 kds

För res. 1: 69 m

Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kds

Mom. 9 (riktlinjer för programverksamheten i vad
avser mediets genomslagskraft)

1. utskottet

2. res. 10 (kds)

Votering:

232 för utskottet

12 för res. 10

52 avstod

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 18 m, 18 c, 20 fp, 19 v, 13 mp

För res. 10: 12 kds

Avstod: 50 m, 1 fp, 1 mp

Frånvarande: 17 s, 12 m, 9 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kds

Mom. 18 (finansiering och ekonomiska förutsättningar
för programföretagen)

1. utskottet

2. res. 22 (v)

Votering:

210 för utskottet

19 för res. 22

69 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 19 c, 21 fp, 14 mp, 12 kds

För res. 22: 19 v

Avstod: 69 m

Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kds

Mom. 23 (Granskningsnämndens finansiering)

1. utskottet

2. res. 27 (m, v, mp, kds)

Votering:

185 för utskottet

112 för res. 27

1 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 1 m, 19 c, 21 fp

För res. 27: 67 m, 19 v, 14 mp, 12 kds

Avstod: 1 m

Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU33 Vissa bestämmelser om dubbelbeskatt-
ningsavtalet mellan Sverige och Brasilien, m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU15 Verksamheten inom Europarådets parla-
mentariska församling 1995

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU25 Verksamheten inom Europeiska unionen
under 1995

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU26 Verksamheten inom OSSE under 1995

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU26 Aktiv förvaltning av statens företagsägande

Mom. 1 (riktlinjer för kommersiella företag med stat-
ligt ägande)

1. utskottet

2. res. 1 (fp, m, c, kds)

3. res. 2 (v)

4. res. 3 (mp)

Förberedande votering 1:

22 för res. 2

14 för res. 3

259 avstod

54 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering 2:

119 för res.1

30 för res. 2

146 avstod

54 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

160 för utskottet

120 för res. 1

15 avstod

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 17 v

För res. 1: 69 m, 18 c, 21 fp, 12 kds

Avstod: 1 v, 14 mp

Frånvarande: 18 s, 11 m, 9 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 3 kds

Mom. 3 (strukturåtgärder avseende AssiDomän AB)

1. utskottet

2. res. 5 (c, mp)

Votering:

263 för utskottet

33 för res. 5

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 67 m, 21 fp, 19 v, 12 kds

För res. 5: 19 c, 14 mp

Frånvarande: 17 s, 13 m, 8 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU16 Landsbygdsstöd, m.m.

Mom. 1 (landsbygdsstöd till jordbruksföretag och
kombinationsverksamheter m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 2 (mp, kds)

Förberedande votering:

74 för res. 1

26 för res. 2

195 avstod

54 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

203 för utskottet

69 för res. 1

25 avstod

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 19 c, 21 fp, 19 v

För res. 1: 69 m

Avstod: 13 mp, 12 kds

Frånvarande: 17 s, 11 m, 8 c, 5 fp, 3 v, 5 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

3 § Bordläggningsdebatt

Anmäldes

Propositioner

1995/96:207 En ekonomisk politik för att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000

1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslös-
heten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret
1995/96, finansiering m.m.

Anf. 1 Finansminister ERIK ÅSBRINK (s)

Fru talman! Regeringen lägger i dag två proposi-
tioner på riksdagens bord angående sysselsättnings-
politiken och den ekonomiska politiken. Jag vill här ta
tillfället i akt att kort informera riksdagens ledamöter
om det huvudsakliga innehållet i dessa båda proposi-
tioner.

Vi har lagt fast ett mål att halvera den öppna ar-
betslösheten till 4 % år 2000. Vi bedömer att den
utvecklingen inte kommer att uppnås utan att ytterli-
gare ekonomisk-politiska åtgärder föreslås. Vi presen-
terar i den ena av de två propositionerna ett antal
förslag som har den inriktningen.

Det handlar om en reformerad arbetsmarknads-
politik. Vi lägger fast ett fåtal tydliga mål för Arbets-
marknadsverket. Vi omfördelar resurser från central
nivå till lokal nivå. Det handlar om att stärka arbets-
förmedlingarna som jobbar i fronten med att hjälpa
människor som har blivit arbetslösa att få nya jobb.

Vi öppnar upp en möjlighet för 40 000 äldre ar-
betslösa - människor som är 55 år och äldre - att få
jobb med a-kasseersättning i kommuner, i landsting
och i staten. Vi slår fast att det skall utarbetas indivi-
duella handlingsprogram för de arbetslösa, i nära
samarbete med arbetsförmedlingarna. Vi slår fast att
arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställnings-
försäkring och markerar att vi skall ha en bortre pa-
rentes om tre år.

Hela inriktningen i det här paketet är att förhindra
att människor hamnar i den situationen. Genom en
lång rad insatser, som jag skall beskriva, är syftet att
så få människor som möjligt över huvud taget skall
komma i den situationen att den bortre parentesen slår
till.

Vi aviserar kommande förslag om reformer av ar-
betslöshetsförsäkringen. Där ingår att höja arbetslös-
hetsersättningen från 75 % till 80 % från den 1 januari
1998, och att denna åtgärd i sin helhet skall finansie-
ras inom a-kassan.

Vi beskriver en tänkt finansiering av denna höj-
ning, men vi öppnar också upp en möjlighet. Om det
kommer andra och bättre förslag till finansiering är vi
beredda att beakta detta. Om så inte blir fallet avser vi
att återkomma med konkreta förslag utifrån de riktlin-
jer vi har aviserat.

Vi konkretiserar nu den stora utbildningssatsning-
en. Det är den största utbildningssatsning som har
genomförts i modern tid i Sverige. Det handlar om
100 000 platser i den reguljära vuxenutbildningen,
och det handlar om 30 000 platser i högskolor och på
universitet - inte minst i de mindre regionala högsko-
lorna ute i landet. Vi beskriver också i dag hur vi har
tänkt att de 30 000 platserna skall fördelas över lan-
det.

Jag är övertygad om att detta kommer att innebära
en mycket kraftfull injektion till de orter, och till de
regioner som omger dessa orter, som får det här stora
tillskottet av nya utbildningsplatser. Det handlar om
40 % eller mer i ökning av utbildningsplatserna på
dessa högskolor. Till denna stora satsning kopplar vi
en finansiering för dem som skall gå en utbildning
upp till tre år.

Vi har den uppfattningen att en mycket stor del,
sannolikt flertalet, av de nya jobb som skall skapas
under de kommande åren skall skapas i små och me-
delstora företag och i nya företag. Vi föreslår därför
en rad åtgärder som skall stimulera dessa företag att
växa och att anställa fler människor. Vi lägger fram
förslag om att sänka arbetsgivaravgifterna med 5
procentenheter för en lönesumma upp till 600 000 kr.

Det här är en åtgärd som alla företag kommer att
ta del av. Det finns inga tröskeleffekter inbyggda,
utan skattelättnaden ligger kvar även för större före-
tag. Men självfallet har åtgärden störst betydelse för
små företag och för nya företag. Denna lättnad gäller
också egenföretagare. Jag vill understryka att det inte
finns någon koppling till förmånssidan i den här
sänkningen. De förmåner som är knutna till vissa av
de sociala avgifterna ligger kvar ograverade.

Vi aviserar också en kommande lättnad i dubbel-
beskattningen, i första hand inriktad på små och me-
delstora företag. Efter det expertarbete som har skett
har vi funnit att det inte är möjligt att utforma ett
förslag där lättnaden ligger i bolagsledet. Den kom-
mer därför att läggas i ägarledet. Den närmare ut-
formningen av detta förslag kommer att presenteras
om några månader, och tanken är att åtgärden skall
träda i kraft den 1 januari 1997, dvs. ett år tidigare än
vad som tidigare har aviserats.

Vi aviserar också ett intensivt arbete med att ge-
nomföra förenklingar i skattereglerna, inte minst
inriktade på enskilda näringsidkare. Vi slår fast att det
inte skall utgå någon förmögenhetsskatt på OTC-
aktier och onoterade aktier.

På bilområdet aviseras nu flera förslag som har till
syfte att stimulera svensk bilindustri, att få till stånd
en förnyelse av den åldrade svenska fordonsstocken
och att samtidigt få skatteregler som är miljövänliga.
Förslaget kommer till stora delar att överensstämma
med den departementspromemoria som nu är ute på
remiss, men vi vill ändå invänta remissinstansernas
synpunkter innan det slutliga förslaget spikas.

Det innebär att vi tar bort den överbeskattning som
ligger på förmånsbeskattningen i dag. Det innebär
också att vi låter skatten vara anpassad till ränteläget
och att vi för in en rörlig komponent. Det skall vara
dyrare att köra mycket än att köra litet. Vi får miljö-
hänsyn.

Till detta kommer att vi nu föreslår ett omedelbart
slopande av bilaccisen, och därmed får en stimulans
av bilförsäljningen och förnyelsen av fordonsparken.

Vi lägger också fram förslag om att temporärt
sänka stämpelskatten på fastighetsöverlåtelser till en
tredjedel av den nuvarande nivån. Denna skattesänk-
ning kommer att gälla till utgången av 1997. Syftet är
att underlätta för boende att byta bostad men också att
underlätta den omstrukturering som måste äga rum på
den svenska fastighetsmarknaden. Vi tror att denna
åtgärd indirekt kommer att ha en positiv stimulansef-
fekt på byggsektorn och när det gäller nya jobb inom
byggsektorn.

Vi presenterar tre program av framtidskaraktär. På
vart och ett av dessa områden satsar vi 1 miljard kro-
nor. Det gäller 1 miljard kronor för småföretagsut-
veckling, förnyelse och tillväxt. Det gäller 1 miljard
kronor för kretsloppsanpassning och miljöinvestering-
ar. Och det gäller 1 miljard kronor för att bygga ut
samarbetet kring Östersjön, inte minst inriktat på
näringslivet.

Som en röd tråd genom alla de förslag som vi läg-
ger fram i dag går decentralisering och regional ba-
lans, att flytta ut resurser och beslutskraft till olika
delar av landet. Det gäller arbetsmarknadspolitiken,
det gäller utbildningspolitiken, och det gäller också de
tre stora nysatsningarna som jag nyss har beskrivit.

Detta är förslag som kostar pengar. Här finns både
utgiftsökningar, inte minst utbildningspaketet men
även arbetslöshetsersättningen, och skattesänkningar
med tyngdpunkten på små och medelstora företag.
Målet för statsfinanserna ligger fast. Vi skall ned-
bringa underskottet i de offentliga finanserna till högst
3 % nästa år, och vi skall ha bort underskottet helt och
hållet 1998. Utgiftstaket ligger också fast. Därför
föreslår vi nu en finansiering fullt ut av de förslag
som har lagts fram.

För att finansiera utgiftspaketet och den höjda ar-
betslöshetsersättningen handlar det om besparingar
inom arbetsmarknadspolitiken och besparingar inom
a-kassan utöver de tidigare föreslagna energiskatte-
höjningarna. Det handlar också om vissa engångsvisa
insatser som kopplas till de engångsbelopp som av-
sätts inte minst för de tre stora framtidssatsningarna.
Där föreslår vi vissa indragningar av anslagsbehåll-
ningar, och vi föreslår ökade inleveranser från statliga
företag.

För att finansiera skattesänkningarna kommer
förslag om vissa skattehöjningar. Delvis handlar det
om förslag inom företagsbeskattningens område. Vi
utnyttjar den ram på 2 miljarder kronor som tidigare
har avsatts för detta ändamål, och vi begränsar reser-
veringsmöjligheterna genom att avsättning till perio-
diseringsfond begränsas från 25 % till 20 %.

Till detta föreslår vi en mindre uppräkning av
skiktgränsen i inkomstbeskattningen inför 1997 som
innebär en skattehöjning för människor med inkoms-
ter som överstiger 200 000 kr. Den kan som mest
uppgå till 740 kr.

Den slopade bilaccisen finansieras genom en höj-
ning av fordonsskatten.

Vi slopar också de skattefavörer som fortfarande
finns i allemansfonder. Där kommer samma beskatt-
ning att utgå som vid kapitalbeskattning i övrigt, dvs.
med 30 %.

Till detta kommer att vi föreslår skattehöjningar
på vissa skadliga verksamheter. Vi föreslår en höjning
av tobaksskatten med 15 % fr.o.m. den 1 januari
1997, och vi föreslår att det införs en avfallsskatt
fr.o.m. 1998.

Tanken är att vi inom sysselsättningspolitiken
skall etablera samma ordning som vi har slagit fast
när det gäller konvergensprogrammet. Fortlöpande
uppföljningar, halvårsvisa avstämningar, och det skall
ges möjlighet om så erfordras att lägga fram ytterliga-
re förslag om det visar sig att utvecklingen på arbets-
löshetsområdet avviker från den bana som vi har
beskrivit med sikte på år 2000, dvs. att den öppna
arbetslösheten då skall vara begränsad till 4 %.

De förslag som nu läggs fram bygger på en över-
enskommelse mellan den socialdemokratiska rege-
ringen och Centerpartiet. Därmed skapas förutsätt-
ningar för att uppnå en parlamentarisk majoritet vid
den kommande riksdagsbehandlingen. Detta hindrar
självfallet inte att vi också inbjuder andra partier att
medverka helt eller delvis att genomföra dessa för-
slag. Vi föreslår riksdagen att den skall godkänna de
allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
som regeringen har förordat, och vi föreslår att riks-
dagen godkänner vad regeringen har anfört om målet
att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000.

Anf. 2 TALMANNEN

Jag vill erinra om att det inte är tillåtet att här i
kammaren medföra mobiltelefoner eller personsökare
som kan störa överläggningarna.

Med anledning av finansministerns information
kommer jag att medge anföranden på högst två minu-
ter.

Anf. 3 BO LUNDGREN (m)

Fru talman! När det gäller kommentarerna finns
det ju anledning att i finansdebatten återkomma till
dem. Men det kunde vara intressant att få svar på
några frågor av finansministern.

Det är ju intressant att regeringen nu inser att det
var fel att återinföra dubbelbeskattningen. Men om
man nu har fått den insikten, hur kan finansministern
då förklara att man skall införa regler som snedvrider
till nackdel för vissa företag? Jag kan inom försäk-
ringsbranschen se hur ett onoterat företag får lägre
kostnad för kapitalförsörjningen än ett noterat företag.
Även de större företagen har ju problem när det gäller
inlåsning, det som finansministern i sin egenskap av
privatperson skrev så utförligt om i Svenska Dagbla-
det, där han föreslog att man inte skall ha en dubbel-
beskattning. Varför denna halvmesyr?

Sedan har en av skattereformens konstruktörer nu
tagit ytterligare ett steg för att slå ut den genom att
inte bara höja skatten med 740 kr, det är egentligen
inte det allvarligaste, utan att man låter fler människor
drabbas av högre marginalskatt och få mindre intresse
för både arbete men framför allt för att vidareutbilda
sig och skaffa kunskaper. Inser inte finansministern
att när fler nu drabbas av högre marginalskatt genom
det begränsade inflationsskyddet försämras ekono-
mins sätt att fungera och möjligheten att få ny jobb?

Fru talman! Till sist: Finansministern lägger fram
förslag som innebär att man som vanligt ger litet med
ena handen men tar desto mer med den andra. Vi i
riksdagen skall ju fatta beslut om ytterligare skatte-
höjningar senare i dag. Ser inte finansministern pro-
blemet med dessa ständigt stora skattehöjningar?

Anf. 4 Finansminister ERIK ÅSBRINK (s)

Fru talman! Vi får anledning att diskutera dessa
frågor mer utförligt i riksdagen senare. Jag vill bara
kort kommentera dubbelbeskattningen. Det visade sig
att den modell som under en tid utreddes med lättna-
der i bolagsledet inte var framkomlig. Därför föreslås
nu i stället en lättnad i ägarledet. Vi har inte sagt att
det skall dras en gräns mellan noterade och onoterade
företag. Vi har sagt att lättnaden skall inriktas på i
första hand små och medelstora företag. Den närmare
utformningen får vi återkomma till efter fortsatt ut-
redningsarbete.

Bo Lundgren hävdar att vi ger med den ena han-
den och tar med den andra. Om det är ett sätt att be-
skriva att vi håller fast vid målet att sanera statsfinan-
serna, att vi finansierar alla förslag som vi lägger
fram, så är det en alldeles riktig beskrivning. Om den
moderata politiken är att ge med andra handen, att
genomföra skattesänkningar och utgiftsökningar som
inte finansieras, då kan det möjligen vara populärt i
det ögonblick som förslagen framförs. Men det sker
till priset av raserade statsfinanser. Vi har varit med
om detta i Sverige under modern tid. Vårt arbete i
regeringen nu är att sanera statsfinanserna, som inte
minst Bo Lundgren bidrog till att rasera. Vi står fast
vid den politik som jag har beskrivit.

Anf. 5 BO LUNDGREN (m)

Fru talman! Finansministern försöker åter skapa
myten att det skulle vara politiken i början av 90-talet
som det var fel, när det i själva verket var 70- och 80-
talets politik som gjorde att vi inte fick det underlag
för företagande som hade gjort att ekonomin i Sverige
skulle fungera. Då kollapsade ekonomin. Det som nu
är intressant är att ta sig ur det.

Det är självklart att varje åtgärd skall vara finansi-
erad, det föreslår vi också. Men det Erik Åsbrink står
för är en skattehöjarpolitik där man alltid inför nya
skatter om man skall sänka vissa andra. Totalt sett
stiger skatterna.

Finansministern svarade inte på min fråga om in-
flationsskyddet. Tycker finansministern att ännu fler
än en tredjedel av alla heltidsarbetande som har hög
marginalskatt skall få sämre förutsättningar och inci-
tament att studera och skaffa kompetens, det som
Sverige och de själva behöver?

Anf. 6 Finansminister ERIK ÅSBRINK (s)

Fru talman! Jag står självfallet bakom samtliga
förslag i den här propositionen. Jag har själv varit
med om att ta fram förslagen. Jag tror att det är en bra
avvägning att stimulera fram nya jobb, att få en bättre
tillväxt i svensk ekonomi. Jag tycker att jag anar viss
förgrämdhet i Bo Lundgrens inlägg. Det är genom en
socialdemokratisk politik som det har varit möjligt att
reformera inkomstskatten på det sätt som moderaterna
och Bo Lundgren aldrig har lyckats med.

Det visar sig nu att det kommer att vara en social-
demokratisk regering i nära samarbete med Center-
partiet som förmår att genomföra en bestående lättnad
av dubbelbeskattningen som inriktas framför allt på
de små och medelstora företag där de nya jobben skall
skapas. Jag känner stor tillfredsställelse över den
politiken.

Anf. 7 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Jag kan bara konstatera att den bestå-
ende lättnaden av dubbelbeskattningen hade varit
mycket enkel att åstadkomma för socialdemokraterna
om de hade struntat i återställarna.

Det brukar vara ganska svårt att få svar av Erik
Åsbrink under debatten. Därför vill jag ta tillfället i
akt och ställa två frågor.

Den första rör finansieringen. Kan det vara sant,
så som det verkar av Erik Åsbrinks anförande, att
merparten av finansieringen av de föreslagna åtgär-
derna sker med hjälp av engångsvisa inleveranser från
statliga företag eller utförsäljning av dylika? Det är i
så fall en utomordentligt skakig finansiering.

Den andra frågan rör skattereformen. Den har
förstörts först med hjälp av höjd marginalskatt, och nu
skall inte heller brytpunkten räknas upp. Jag skulle
vilja veta av en av konstruktörerna till århundradets
skattereform vad som återstår av detta stolta bygge,
som jag åtminstone anser vara oerhört centralt för att
få fart på utvecklingen i Sverige.

Anf. 8 Finansminister ERIK ÅSBRINK (s)

Fru talman! Den viktiga skillnaden mellan dagens
förslag till lättare dubbelbeskattning och den tidigare
åtgärd som genomfördes av bl.a. Anne Wibble och Bo
Lundgren är att det här är fullt finansierat och har
därmed utsikter att bli bestående. Det är inte ett led i
en politik som innebär att statsfinanserna totalt under-
grävs och som därmed också undergräver grundvalar-
na för den typen av skattelättnader.

Det finns vissa mindre inslag av engångsfinansie-
ring i det här paketet därför att det finns vissa inslag
av engångssatsningar. Det är i första hand de tre mil-
jardprogram som jag har beskrivit tidigare. Vi talar
om att sätta av 3 miljarder engångsvis för åtgärder
som i hög grad handlar om investeringar, företagsut-
veckling och liknande. Jag tycker att det är försvarbart
att den delen kan finansieras genom att vi tar in ökade
inleveranser från statliga företag. Men de stora delar-
na av propositionen som handlar om bestående an-
språk på statsbudgeten - vare sig det handlar om den
stora utbildningssatsningen på ca 10 miljarder kronor
eller om bestående skattelättnader med tyngdpunkt på
mindre och medelstora företag - finansieras med
varaktiga budgetförstärkningar på utgiftssidan och på
inkomstsidan. Vi står vid målet om statsfinanserna för
1997 och 1998. Vi står fast vid utgiftstaket.

När det gäller skattereformen skall jag nu inte ut-
veckla alla de ingrepp i och avsteg från den skattere-
form som genomfördes under Anne Wibbles tid i
regeringen. Jag vill bara säga att jag för min del står
fast vid de grundläggande principerna bakom skattere-
formen. Men vi kan inte i det besvärliga statsfinansiel-
la läge som vi har ärvt undgå att göra vissa insatser,
som innebär att också de som har högre inkomster får
medverka i saneringen av statsfinanserna och i finan-
sieringen av de åtgärder som vi bedömer nödvändiga.

Anf. 9 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Jag kan bara konstatera att vårt för-
slag till lättnader i dubbelbeskattning, slopande av
denna, var fullt finansierat. Det hade fortfarande varit
utomordentligt enkelt att avstå från återställarna.

Engångsfinansiering återfinns inte bara för de tre
miljardssatsningarna utan även för inleveranser och
försäljning av statliga företag i en del andra tabeller
som rör andra åtgärder. Min fråga kvarstår. Jag tycker
att detta är en minst sagt skakig finansiering.

Det är ganska meningslöst av finansministern att
påstå att han står bakom principerna i skattereformen
när de åtgärder som han och hans regering vidtar
ständigt förstör skattereformen. Vad är det då för
poäng med att säga att man tycker att den egentligen
var väldigt bra. Det vore bättre om man genomförde
åtgärder som innebar att skattereformen kunde bestå.
Men man gör precis tvärtom. Jag tror att det är skad-
ligt för Sverige.

Anf. 10 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Det finns i propositionen en utförlig
beskrivning av samtliga åtgärder, vad de kostar och
hur de finansieras. Det finns inslag av engångskarak-
tär. De viktigaste har jag nämnt. Det är de tre miljard-
programmen. Det finns vissa andra också. På motsva-
rande sätt finns det på finansieringssidan engångsin-
satser.

Det viktiga är att vi klarar finansieringen under
hela den period som vi kan överblicka - 1997, 1998
och 1999 - och att de bestående anspråken på stats-
budgeten finansieras med lika bestående åtgärder i
form av skattehöjningar eller utgiftsnedskärningar.
Därmed innebär detta att det är en ansvarsfull finans-
politik.

När det gäller skattereformen vill jag upprepa att
den stora reform som genomfördes i början av 90-
talet var mycket bra. Det är viktigt att den står fast
också i framtiden. Men vi kan inte i det mycket an-
strängda läge som har uppstått undgå att också låta
människor med högre inkomster medverka i finansie-
ringen och medverka med åtgärder i ett samhällskli-
mat som innebär stora påfrestningar för andra folk-
grupper. Det är faktiskt nödvändigt att också högin-
komsttagarna drar ett strå till stacken.

Anf. 11 HANS ANDERSSON (v)

Fru talman! Jag vill fråga Erik Åsbrink några sa-
ker.

Vänsterpartiet har varit mycket kritiskt mot den
sysselsättningspolitik som regeringen har fört. Den
har varit passiv, man har satsat på budgetsanering. Vi
fick en tillväxtproposition utan förslag. Det ligger en
vårbudget utan sysselsättningstilläggsförslag. Vi lade
fram ett 20-miljarderspaket. Jag är tacksam över att
det ändå kommer någonting nu som innebär satsning-
ar framåt. Men proceduren har vi varit mycket kritis-
ka mot - att hasta fram svåra frågor, delvis av lag-
stiftningskaraktär på det här sättet, i snabba nattliga
förhandlingar. Det kommer att bli en kort berednings-
tid för riksdagen. Tycker Erik Åsbrink att det är ett
bra sätt att arbeta på? Hade det inte varit bättre att ta
ett samlat grepp under våren i en långsiktig politik
som kombinerar ekonomisk politik, näringspolitik och
arbetsmarknadspolitik?

När är det meningen att vissa åtgärder skall börja
gälla? Är det någonting som kommer att gälla före
1997, så att det verkligen blir meningsfullt med ett
kraftfullt arbete i riksdagen?

När det gäller åtgärder i kommunerna hörde jag
inte någonting som skulle underlätta arbetet i kom-
munerna och avhjälpa den sysselsättningsnegativa
utveckling som vi har.

Jämställdhetsperspektivet: Jag hörde ingenting om
satsningar på kvinnosysselsättning.

Arbetstidsfrågan: Jag hörde ingenting om initiativ
som skulle ta sikte på att börja förkortningen av ar-
betstiden.

Näringslivets ansvar: Varför skall näringslivet,
som dragit nytta av stora devalveringsvinster bl.a.
beroende på devalveringen av kronan, inte ta ansvaret
för praktik, lärlingsutbildning, kompetensutveckling,
anpassade arbetsplatser för människor med arbetsska-
dor?

Till sist: Hur skall man kunna lyfta Sverige syssel-
sättningsmässigt om man inte har en bredare bas?
Fackföreningsrörelsen är med all rätt mycket besvi-
ken. A-kasseförslaget återupprepas såvitt jag förstår
med avindexering som finansieringsgrund för 80 %.
Då blir det en chimär och hårdare krav på arbetsvill-
kor. Det måste till en bredare bas. Västerpartiet kan
där ta på sig sin del. Vi är inte entydigt negativa till
dessa förslag. Det finns mycket när det gäller närings-
politik, regionpolitik och utbildningspolitik som vi
kan ställa upp på. Kom igen med bättre förankrade
förslag, Erik Åsbrink!

Anf. 12 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Det var mycket på en gång. Dels blev
vi kritiserade för att vi hastar fram förslag, dels ställ-
des det en kritisk fråga huruvida det var någonting
som skulle träda i kraft före 1997. Hans Andersson får
bestämma sig för om det går för fort eller för lång-
samt. Kritiken om att propositionen inte innehåller
förslag på livets alla områden tar jag faktiskt ganska
lätt på. Under den tid som jag har suttit med - och det
är mindre än tre månader - har vi lagt fram en omfat-
tande proposition - vårpropositionen - med mängder
av förslag på olika områden. Nu kommer det ytterli-
gare en omfattande proposition som framför allt är
inriktad på sysselsättning och tillväxt.

Många av de förslag som här presenteras gäller
kommunerna. Vi flyttar över arbetsmarknadsresurser
till kommunerna för att de skall kunna arbeta på det
lokala planet. Kommunerna får ansvaret för vux-
enutbildningen. De kommer över huvud taget att spela
en viktigare roll än tidigare inom de centrala område-
na när det gäller tillväxt- och sysselsättningspolitiken.
Det finns förslag, som jag inte hann redogöra för i
mitt översiktliga anförande, som gäller kvinnor och
jämställdhet. Det finns också en rad andra åtgärder
som jag inte har hunnit att nämna.

Jag får väl ta fasta på den positiva ton som fanns i
slutet av Hans Anderssons inlägg, att Västerpartiet är
berett att medverka i en förnuftig politik på detta
område. Jag hoppas att den fortsatta behandlingen i
riksdagen ger ett mera konkret prov på detta.

Anf. 13 HANS ANDERSSON (v)

Fru talman! Man hinner inte så mycket på två mi-
nuter när huvudet och hjärtat är fullt av kritiska frå-
gor. Och kritiska frågor är naturligt med tanke på
sysselsättningsläget. Det vet Erik Åsbrink.

Det är bra att sysselsättningsprogram med en rejäl
målsättning läggs fram. Det är bra att det äntligen
kommer tillväxtorienterade initiativ på näringspoliti-
kens område. Det är bra att vi får en expanderande
utbildningsnivå. Delar av arbetsmarknadspolitiken är
bra och följer Arbetsmarknadskommitténs förslag,
men andra delar är passiva. Kommunernas roll - som
Erik Åsbrink åberopar - är framför allt att ta hand om
det som tidigare har hanterats inom ramen för AMS.
Jag talar om den reguljära verksamheten som behöver
avsevärda tillskott. Vi har ett finansierat förslag på 5
miljarder kronor som också skulle betyda oerhört
mycket för kvinnosysselsättning.

Och sist men inte minst, Erik Åsbrink: När det
gäller fackföreningsrörelsen, är det bara jag av oss två
som skall representera de breda löntagarintressena
och fackets intresse i det här sammanhanget?

Anf. 14 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Det finns en lång och god tradition av
mycket nära samarbete mellan socialdemokratin och
fackföreningsrörelsen. Jag är övertygad om att det
samarbetet kommer att fördjupas och utvecklas vida-
re, vilket inte hindrar att det kan finnas meningsskil-
jaktigheter i vissa frågor. Det är helt naturligt, efter-
som det finns olika roller att spela för å ena sidan ett
politiskt parti och en regering och å andra sidan en
facklig organisation. Men vi har ändå lyckats under
årens lopp, och jag är övertygad om att vi kommer att
göra det också i framtiden, att på alla väsentliga om-
råden ha ett nära och förtroendefullt samarbete.

De förslag som vi nu lägger fram på a-kassans
område är inte slutliga förslag. Det är möjligt att de
kan ändras om det kommer fram bättre förslag. Men
de är helt i överensstämmelse med de riktlinjer som
slogs fast på den socialdemokratiska partikongressen
tidigare i våras. Höjningen av ersättningen till de
arbetslösa från 75 % till 80 % skall i sin helhet finan-
sieras inom a-kassan.

Anf. 15 MATS ODELL (kds)

Fru talman! Det är tur att det i det här landet finns
en opposition som till sist får regeringen att reagera.

För några dagar sedan kallade statsministern op-
positionens initiativ och agerande för en show. I dag
tillstår han att hans dröjsmål och tvekan var ett miss-
tag. Han understryker att det här med att verkligen
skapa förutsättningar i det privata näringslivet för nya
jobb är landets allra viktigaste fråga. När nu detta har
avslöjats - och som efter två år har värkts fram - kan
vi konstatera att det är ganska litet och ganska sent.

Menar verkligen finansministern att t.ex. sänk-
ningen av arbetsgivaravgiften på - såvitt jag förstår -
högst 30 000 kr per företag skall kunna bli den vita-
mininjektion som startar en långsiktig tillväxt i det här
landet?

Det handlar ju faktiskt om en kretsloppsproposi-
tion, fru talman. Den nya arbetsmarknadspolitiken är i
stora delar en återanvändning av gamla borgerliga
förslag. Även de 130 000 nya utbildningsplatserna
återanvänds nu för minst tredje gången som nya och
pigga förslag. Och den skattesänkning som företagen
skall få skall de betala själva. Ja, kretsloppet är verk-
ligen slutet.

Jag har också frågor om den doktrin som säger att
man bara kan börja med tillväxtåtgärder när man har
sanerat statsfinanserna färdigt. Vad är det, Erik Ås-
brink, som gör att hälften av landets arbetslösa, som
nu skall hjälpas genom dessa förslag, har behövt vänta
i två år på att förslagen skall kunna läggas fram?
Varför skall de hållas på arbetslöshetens sträckbänk
om det hade varit möjligt att med en enkel förhand-
ling med Olof Johansson lösa problemen? Är det
Centern som har varit problemet? Varför har ni be-
hövt vänta så länge med att lägga fram de här försla-
gen?

Anf. 16 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Det var ett häpnadsväckande inlägg.
Regeringen beskrivs som saktfärdig, passiv och hand-
lingsförlamad. Efter att ha varit med om en oerhört
intensiv period tycker jag att det är en beskrivning
som totalt saknar verklighetsanknytning.

Mats Odell talar om att det är enkelt. Om det vore
enkelt skulle detta naturligtvis ha varit gjort för länge
sedan. Det är inte enkelt att råda bot på det största
budgetunderskottet som har uppkommit i något in-
dustriland. Det är inte enkelt att råda bot på den mas-
sarbetslöshet som rådde när den socialdemokratiska
regeringen fick ta över ansvaret 1994. Det är inte
heller så som Mats Odell påstår att vi väntar med
åtgärder för att få sysselsättning och tillväxt till dess
att budgetsaneringen är slutförd. Budgetsaneringen är
inte slutförd. Den har kommit långt, men det återstår
en del att göra. Det hindrar inte att vi både i dag och
vid andra tillfällen lägger fram konkreta förslag om
åtgärder på detta område.

Mats Odell och kds gör det väldigt lätt för sig. Ni
tar fram gamla förslag som ni påstår har en positiv
effekt. Ni har inte en enda finansiering till alla de
utgiftsökningar och skattesänkningar som ni föreslår.
På något sätt går det igen en kuslig föraning om vad
som skulle hända om kds fick påverka regeringspoli-
tiken. Det är bara att se vad som hände när ni satt i
regeringsställning mellan 1991 och 1994.

Mats Odell efterlyste vitamininjektioner. Jag kan
försäkra om att de förslag som vi lägger fram i dag
och som riksdagen skall besluta om senare kommer
att innebära betydande vitamininjektioner i små och
medelstora företag och i kommunerna för att flera
människor skall få jobb, i utbildningsväsendet för att
flera människor skall få bättre en kompetens att hävda
sig på arbetsmarknaden i framtiden. Det är riktiga
vitamininjektioner, till skillnad från den gamla skäm-
da ofinansierade skåpmat som Mats Odell företräder.

Anf. 17 MATS ODELL (kds)

Fru talman! Det var ett magstarkt inlägg av fi-
nansministern. Man får väl ursäkta om han är något
utschasad efter de nattliga förhandlingarna.

Jag tycker inte att denna procedur ger intryck av
någon långsiktighet och planerad politik. Man undrar
egentligen varför det skulle behövas en borgerlig tupp
för att ni efter två års kackel äntligen skulle komma
till en värpning.

Vad är det i detta som ni har tagit ur egen ideolo-
gisk fatabur? Vad är det som är borgerliga förslag?
Jag tycker att Erik Åsbrink borde sortera ut litet av
dessa begrepp innan han "skåpar" ut våra förslag som
gammal skåpmat.

Vår finansiering anges i den motion som vi har
väckt i anledning av vårpropositionen. Där har vi
utgiftsområde för utgiftsområde finansierat alla de
förslag som finns i vår motion.

Anf. 18 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Det är bara att konstatera att kds har
väckt en motion som skall behandlas av riksdagen
senare. Den innehåller en mängd förslag som innebär
försämrade statsfinanser, ökade utgifter och minskade
inkomster. Det finns inte ett enda förslag till finansie-
ring av dessa åtgärder, och det duger inte att hänvisa
till tidigare riksdagsbehandlingar. Antag att riksdagen
skulle anta de förslag som kds har lagt fram! Eftersom
det inte finns någon finansiering är den säkra följden
att statsfinanserna på nytt försämras, att räntan skjuter
i höjden, att förtroendet för Sverige och svensk eko-
nomisk politik totalt undergrävs. Detta är väl den
sämsta av alla tänkbara åtgärder som vi skall vidta om
vi vill ha flera jobb och om vi vill ha fart på företagen
och på tillväxten.

Anf. 19 MATS ODELL (kds)

Fru talman! Det är ganska uppseendeväckande att
en ledamot av kammaren skall behöva informera
finansministern om att vi ännu icke har behandlat
finansutskottets betänkande, där våra förslag finns.
Detta är ett bevis på att finansministern är något utsja-
sad.

Anf. 20 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Det där har Mats Odell fullständigt
fått om bakfoten. Jag har inte alls påstått något sådant,
utan jag konstaterar att riksdagen senare i sommar
kommer att behandla bl.a. kds motion. Den innehåller
en mängd budgetförsämringar. Att det sedan också är
gammal skåpmat gör inte saken bättre. Det finns inte
ett enda förslag till finansiering där. Det enda som
finns där är försämrade statsfinanser och stigande
räntor.

Anf. 21 PER UNCKEL (m)

Fru talman! Före min fråga vill jag helt kort göra
tre reflexioner.

För det första: Erik Åsbrink sade att det handlar
om en proposition för tillväxt och nya jobb, men en
sådan proposition presenterades ju redan i höstas. Då
var det också tals om tillväxt och nya jobb - en stor
proposition. Sedan dess har dock tillväxten nästan
upphört.

För det andra: Erik Åsbrink säger att han nu sän-
ker skatten för företagen. Jag får påminna Erik Ås-
brink om att riksdagen senare i dag på regeringens
förslag kommer att höja skatten för företag med dub-
belt så mycket som den skattesänkning innebär som
nu ligger för småföretagen.

För det tredje: Beträffande de 130 00 nya utbild-
ningsplatserna konstaterade riksdagen redan förra
gången de återanvändes att de inte var 130 000, utan
därifrån skulle dras 70 000 som regeringen samtidigt
drar in. Jag har inte funnit någonting i regeringens
presentation i dag som ger en annan bild av förslagens
verkliga innebörd.

Så till min fråga. Regeringen säger ingenting om
den andra helt avgörande frågan, arbetsrätten - om nu
den första avgörande frågan gäller skatterna. Vad
kommer att hända om parterna inte hjälper regeringen
den här gången heller?

Om Erik Åsbrink den 23 augusti sitter där med det
förväntade resultatet, nämligen oenighet, vilka förslag
är regeringen då beredd att komma med till riksdagen
som en konsekvens härav? Jag vill understryka att
ändringar i arbetsrätten ger nya arbeten som inte kos-
tar Erik Åsbrink en enda krona. Tvärtom innebär de
förtjänster för både statskassan och kommunerna.
Frågan är alltså: Vad är regeringen beredd att göra för
att anpassa arbetsrätten till den nya tidens krav?

Anf. 22 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Jag tror att det över det inlägg som
Per Unckel nyss levererade finns litet grand av detta
med surt sade räven om rönnbären.

Det är ett faktum att vi genomför en mycket stor
utbyggnad av vuxenutbildningen och den högre ut-
bildningen. Det innebär en stor hjälp för de människor
som därmed får en chans att höja sin kompetens och
att stärka sin ställning när det gäller att få jobb på den
reguljära arbetsmarknaden. Detta innebär också ett
lyft för Sverige i den internationella konkurrens som
vi under de kommande åren skall vistas i.

På samma sätt är det ett faktum att riksdagen sena-
re kommer att ta ställning till konkreta förslag om
skattelättnader inriktade på små och medelstora före-
tag för att skapa nya jobb och för att stimulera fram-
växten av nya företag. Mot detta står en tom retorik i
den moderata motionen och i Per Unckels inlägg.

Kanske ångrar ni vid det här laget att ni belastar
riksdagen med ett extra möte under sommaren. Den
tomma retorik som ni representerar kommer nämligen
att ställas mot konkreta handfasta förslag som kan
genomföras och som får en högst påtaglig och positiv
effekt för det här landet, för företagen och för de
människor som vill ha jobb i framtiden.

Anf. 23 PER UNCKEL (m)

Fru talman! Jag ber att få tacka Erik Åsbrink för
att han bekräftar att jag uppenbarligen hade rätt i
fråga om min kalkyl över skattehöjningar som vi
senare i dag skall besluta om; detta jämfört med de
små skattesänkningar som regeringen samtidigt före-
slår. Jag ber också att få tacka för att Erik Åsbrink
bekräftar att jag hade rätt i fråga om att det är siffer-
fiffel bakom utbildningssatsningen och att knappt
hälften återstår när plus har dragits från minus. Jag
ber kammaren att notera att regeringen inte har något
svar om arbetsrätten.

Anf. 24 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Per Unckel skall vara litet försiktig
med att läsa in sådana uttalanden från min sida. Jag
har inte alls gett Per Unckel rätt vare sig på den ena
eller på den andra punkten. Det mesta av det han sade
var fel.

Beträffande arbetsrätten vill jag lägga till att vi ser
en stor styrka i att så långt som det är möjligt arbeta
utifrån samförstånd, konsensus. Vidare gäller det att
hitta regler och kanske också regelförändringar som
vinner en bred anslutning hos parterna på arbetsmark-
naden. Om detta inte är möjligt är regeringen beredd
att ingripa och vidta nödvändiga åtgärder. Vi är fak-
tiskt beredda att gå mycket långt för att nå det här
samförståndet.

Vad det handlar om är att vi vill ha regler som har
en bred acceptans och förankring i det svenska sam-
hället. Det finns helt andra möjligheter att de blir
bestående och får en positiv effekt om detta kommer
fram genom en sådan här process i stället för att det
sker genom konfrontation på det sätt som Per Unckel
och Moderaterna representerar.

Anf. 25 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Det är bra att regeringen äntligen
kommit till skott. Jag noterar att de allra flesta förslag
som Erik Åsbrink här presenterat är sådana som under
de senaste två åren varit uppe till behandling i riksda-
gen. Tydligen har det varit väldigt trögt att ta till sig
dessa saker från regeringens sida, men, som sagt,
bättre sent än aldrig.

Jag har en liten fråga beträffande utbildningssats-
ningen. Den fanns ju med redan i tillväxtpropositio-
nen, så det här är ingen nyhet. Men bristen redan då
var ju att det hela inte kopplades till en utbyggnad på
forskningssidan. Risken finns att man bygger utbild-
ningsfabriker där människor utbildas till arbetslöshet
- eller kanske till export - i stället för att se till att vi
får de motorer som högskolorna och universiteten
skall vara. Var ligger forskningen i regeringens poli-
tik? Har ni helt lagt forskningen åt sidan i tron att det
är tillräckligt att anställa lärare?

Det är just den kreativa miljö som forskningen ger
som skapar de nya företagen, inte minst på tjänstesi-
dan där de nya jobben i framtiden kan skapas. Det vet
vi utifrån erfarenheter från andra länder. Var ligger
alltså forskningen?

En andra fråga som inte kan undvikas gäller föl-
jande. Det är intressant att regeringen nu erkänner att
sänkt arbetsgivaravgift är en skattesänkning på arbete
som stimulerar sysselsättning. Detta är principiellt
väldigt viktigt. Min fråga blir alltså: Kan regeringen
tänka sig att en sådan skattesänkning i framtiden
skulle kunna finansieras med höjda miljöskatter?

Sedan till en tredje fråga som gäller a-kassans
höjning till 80 % samt finansieringen av detta. Vi
tycker att en höjning av a-kassan till 80 % är bra för
dem som har låga inkomster. Men varför höja till
80 % för dem som har höga inkomster - varför skall
staten alltså öka utgifterna genom att ge till dem som
har det ganska bra?

Anf. 26 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Roy Ottosson frågade varför det inte
finns några förslag om forskningen. Det finns många
förslag i propositionen, men kom ihåg att utgångs-
punkten är arbetslöshetsbekämpningen. Den frågan är
det helt utslagsgivande beträffande de förslag som vi
lägger på olika områden. Det är en mycket viktig
fråga, och jag tycker att det är fullt försvarbart att
lägga fram en proposition vars huvudsakliga syfte är
att bekämpa arbetslösheten. Alla förslag som vi gått
igenom och bestämt oss för har denna utgångspunkt.

Det finns säkert många viktiga områden som vi
inte tar upp i den här propositionen, men de får be-
handlas i andra sammanhang. Då jag lade fram vår-
propositionen fick jag kritik för att vi bara sysslade
med bugdetsanering och inte löste frågor om arbets-
löshet och tillväxt. Nu läggs ett förslag om arbetslös-
het och tillväxt. Det är väl bra. Likaså skall väl debat-
ten handla om de sakerna. En rad andra viktiga frågor
får vi, som sagt, behandla i andra sammanhang. Gi-
vetvis är forskningen ett mycket viktigt område.

Sänkta arbetsgivaravgifter kan, rätt utformade, va-
ra en stimulans till ökad sysselsättning. Vi skall ha
klart för oss att det finns viktiga avgifter som är
kopplade till förmåner i vårt socialförsäkringssystem.
Sådana avgifter låter sig inte sänkas utan att det blir
konsekvenser på förmånssidan. Vi har nu valt att
sänka de rent skatteinriktade arbetsgivaravgifterna för
att inte få nämnda effekt på förmånssidan.

Tidigare har vi arbetat, och gör det litet grand
även i den här propositionen, med en skatteväxling.
Här finns ju förslag om höjda miljöavgifter. Jag tän-
ker framför allt på den nya avfallsskatten. Jag är dock
mera tveksam till om detta kan göras i mycket stor
skala. Miljöavgifter handlar ändå om att begränsa
skattebasen. Man vill ju minska volymen avseende
miljöskadlig verksamhet. Därför kan det ibland vara
vanskligt att använda sådant som finansiering.

Slutligen några ord om a-kassan. Det finns ett tak i
a-kassan. För mycket höga inkomster får man inte full
kompensation. Vi skall dock ha klart för oss att det är
en ersättning man får som skall kompensera när ar-
betsinkomster faller bort. Därför är det naturligt med
en inkomstrelaterad ersättning.

Anf. 27 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Erik Åsbrink missade kanske det jag
sade när jag frågade om forskningen. Poängen med att
ha med detta med utbildningen är att det skall vara
fråga om ett slags motor för att generera nya företag,
småföretag, på utbildningsorterna. Man ser ju ute i
landet att där det finns universitet blir det nämnda
positiva effekter. Det är väl ingen poäng med att ut-
bilda folk till arbetslöshet, utan det gäller väl just att
få en motor i ekonomin. Jag sade att det då blir nöd-
vändigt att bygga ut forskningen, men detta saknas
sedan nästan ett år tillbaka. Förslaget om utbild-
ningsplatser är gammalt. Det fanns ju med i tillväxt-
propositionen, så det är inget nytt. Ni kommer alltså
inte med den bit som fattas.

När det gäller arbetsgivaravgifterna vet vi att un-
gefär hälften är skatt. I praktiken erkänner ni det nu.
Men Erik Åsbrink vill nu backa genom att tala om en
koppling här.

Min följdfråga blir: Anser Erik Åsbrink att ener-
giskatter är ett exempel på en instabil skattebas?

Anf. 28 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Roy Ottosson säger att utbildningspa-
ketet är gammalt och inte så mycket att komma med.
Jag delar inte den uppfattningen. Det är en stor sats-
ning som vi har framför oss. Denna uppbyggnad har
nämligen ännu inte skett. Arbetet börjar inom kort och
kommer att äga rum under ett antal år. Det är den
största utbildningssatsningen i Sverige i modern tid
och den kommer att få oerhört stor betydelse för
många människor samt för de orter och regioner där
den här expansionen sker.

Vad vi nu gör, och detta måste göras, är att vi kla-
rar ut finansieringen. Först i denna proposition är vi
fullt på det klara med detta. Det är oerhört viktigt för
att få en trovärdighet och även en uthållighet i utbild-
ningssatsningen.

Vi är överens om att forskningen är mycket viktig.
Den kommer naturligtvis också att behandlas i andra
sammanhang. I den här propositionen ligger tyngd-
punkten inte på forskning utan på arbetslöshetsbe-
kämpning.

När det gäller energiskatterna kan det i vissa fall
handla om en finansiering av andra åtgärder. I andra
fall får man naturligtvis en minskning av skattebasen.
Man måste från fall till fall pröva om sådana här
skattehöjningar är en hållbar finansiering av skatte-
sänkningar på andra områden.

Anf. 29 BARBRO JOHANSSON (mp)

Fru talman! I den här nya propositionen talas det
om en ny arbetsmarknadspolitik med bl.a. ett ökat
lokalt ansvar. Jag känner att vi i Miljöpartiet litet
grand har fått gehör för det här med den lokala ar-
betsmarknaden. Men varför inte gå längre? Här talas
det om ett lokalt ansvar för personer över 55 år, men
varför inte gå längre och inbegripa alla dem som inte
kan finna en plats på arbetsmarknaden och som så att
säga ramlar utanför stolarna trots stora insatser? Alla
de människorna behöver få en meningsfull syssel-
sättning.

Och varför görs så litet när det gäller detta med en
arbetstidsförkortning? Man talar om 400 miljoner och
om att det skall kunna ingå projekt som handlar om en
arbetstidsförkortning. Men när nästan
720 000 människor är arbetslösa måste stora tag tas
för en arbetstidsförkortning, vilket vi i Miljöpartiet
föreslår, och sänka arbetstiden till 35 timmar i en
första omgång. Då kan vi nå effekter. Vi har beräknat
att det blir ett nettotillskott till samhället på
20 miljarder kronor. Man skulle i stället kunna sänka
egenavgifterna för dem som har låga inkomster. Det
behövs alltså verkligen rejäla tag när det gäller ar-
betstidsförkortningen.

Vi i Miljöpartiet tycker att en generell sänkning av
arbetsgivaravgifterna skall genomföras. Där handlar
det om 100 miljarder. Allt detta kan ge ett större antal
jobb än det ger som regeringen nu förordar.

Anf. 30 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Det är bra om det i denna proposition
finns inslag som ligger nära Miljöpartiets politik, för
då kan vi samarbeta i de frågorna.

Insatserna är framför allt inriktade på att ge äldre
arbetskraft - människor som är 55 år eller äldre -
möjlighet att få sysselsättning i kommunen, lands-
tinget eller staten. Många av dessa människor skulle
annars ha mycket svårt att återvända till den reguljära
arbetsmarknaden.

Andra insatser inriktas i huvudsak på andra ålder-
skategorier. Den stora utbildningssatsningen gäller för
människor som är yngre än 55 år. Således kan man i
den här propositionen finna en rad olika förslag. En
del av dem är framför allt, som sagt, inriktade på de
yngre. Andra är inriktade på medelålders och andra
åter på äldre arbetskraft. Jag tror att man skall se till
helheten när de här effekterna bedöms.

Jag tror inte på arbetstidsförkortning som en gene-
rell åtgärd för att bekämpa arbetslösheten. Jag menar
att det vore att kapitulera för arbetslösheten att säga
att vi alla skall dela på den. Mängden arbete i ett
samhälle är inte given, tror jag. Jag tror att vi med en
klok ekonomisk politik kan utöka den mängd arbete
som utförs. Det finns hur många arbetsuppgifter som
helst i vårt land. En del av dem utförs inte. Det gäller
därför att skapa sådana betingelser att vi får de uppgif-
terna utförda och så att alla som vill jobba också får
göra det. Vill man jobba heltid, skall man ha möjlig-
het att göra det. För andra människor passar det kan-
ske bättre med deltid. Jag tror alltså inte att en gene-
rell arbetstidsförkortning är ett sätt att bekämpa ar-
betslösheten.

Anf. 31 BARBRO JOHANSSON (mp)

Fru talman! Vårt grannland Finland inför nu en
försöksperiod med ned till 30 timmars arbetsvecka.
Man menar att det löser deras arbetslöshetsproblem.
18 % av människorna i Finland är ju arbetslösa. I
Tyskland har IG Metall infört arbetstidsförkortning.
Där har man kunnat se att arbetstidsförkortningen gett
en mängd nya arbeten. Produktiviteten har ökat. Anta-
let sjukskrivna minskar.

När det gäller en arbetstidsförkortning i Sverige
talas det bl.a. om utbildningssatsningen. Men det
faktum att en arbetstidsförkortning kan ge ett ökat
antal arbetstillfällen ger människor ett incitament att
utbilda sig. Man ser ju att det kan finnas jobb.

När det gäller detta med att alla skall kunna arbeta
och utbilda sig samt detta med den lokala arbetsmark-
naden handlar det om personer som inte har kunnat
klara detta och således inte kan tillgodogöra sig en
utbildning och som därför måste få en chans på den
lokala arbetsmarknaden.

Anf. 32 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Jag är medveten om att det i många
länder finns en stark opinion som förordar en arbets-
tidsförkortning. För mig är det inte självklart att vi
skall följa andra länder i alla avseenden. I vissa avse-
enden är man kanske inne på en felaktig linje. Jag
tycker att vi själva skall utforma en sysselsättnings-
politik som vi tror på. Enligt min åsikt vore det en
kapitulation att hävda att arbetslösheten är given och
att det nu handlar om att fördela den på fler männi-
skor, men arbetslösheten är inte given.

Vi skall bekämpa och nedbringa arbetslösheten.
Det är en aktiv och offensiv sysselsättningspolitik. Att
dela på arbetslösheten är att kapitulera inför de pro-
blem som i dag tornar upp sig. Jag tror dock inte att vi
behöver göra det.

Anf. 33 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Statsminister Göran Persson har i dag
faktiskt brutit ett löfte. Han har ju sagt att propositio-
ner från regeringen skall presenteras för riksdagen
innan man går ut i medierna. Nu har regeringen valt
att göra något av en massmedial show kring detta.
Således har vi riksdagsledamöter inte haft möjlighet
att i större utsträckning studera framlagda förslag,
som är rätt så omfattande.

På en punkt skulle jag vilja ställa en fråga till fi-
nansministern. Det gäller höjningen av ersättningsni-
vån i a-kassan. Såvitt jag förstår skall det här finansie-
ras genom försämringar i regelsystemet vad gäller a-
kassan. Hur ser dessa förändringar och försämringar,
som jag uppfattar det hela, ut? Jag tror att väldigt
många är nyfikna och vill veta det.

Anf. 34 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Denna gång var av praktiska skäl den
enda möjliga vägen att lägga presskonferensen först,
eftersom frågan sedan skulle debatteras i riksdagen
och debatten var inlagd i planeringen. Jag hoppas
ändå att kammarens ledamöter har förståelse för detta.
Det handlar om en dryg timmes glapp mellan press-
konferens och presentationen och debatten i kamma-
ren, och det är här som avgörandena skall fattas.

Förändringarna i a-kassan handlar om att höja er-
sättningsnivån från 75 % till 80 % och att finansiera
det i sin helhet inom a-kassesystemet. Det är för oss
socialdemokrater de riktlinjer som fastställdes på den
socialdemokratiska partikongressen tidigare i våras.
Det finns beskrivet i propositionen hur en sådan tänkt
finansiering skall kunna ske. Det sker genom ändring
av arbetsvillkor och förvärvsbegreppet, och det sker
genom en rad andra åtgärder. Det sker genom en viss
begränsad indexering när det gäller höjning av a-
kasseersättningen och en del andra åtgärder. Men det
viktiga är att de inte är slutgiltigt fastlåsta.

Vi vill nu höra synpunkter från olika håll. Finns
det andra och bättre förslag till finansiering genom
regelförändringar inom a-kassesystemet är vi beredda
att ta till oss detta och att överväga förändringar i
finansieringen innan vi slutgiltigt lägger fram de kon-
kreta förslagen på riksdagens bord. Vi skall lägga
fram förslagen om höjningen av ersättningsnivån och
finansieringen vid ett och samma tillfälle.

Anf. 35 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Finansministern säger att det av prak-
tiska skäl blev så här i dag. Verkligheten är den att
regeringen redan den 28 maj skulle ha presenterat en
proposition. Det var inte i dag vi skulle ha påbörjat
behandlingen av den. Det är såvitt jag förstår beroen-
de på att oppositionen har agerat som regeringen nu
har hastat fram det paket som den nu lägger fram. Det
är ingen bra ursäkt att skylla på praktiska skäl.

Det var ett intressant besked från finansministern.
Det han nu säger är att det inte finns någon klar fi-
nansiering för höjningen av a-kasseersättningen. Han
pekar på vissa möjligheter och säger att man skall
utreda vidare. Jag tror att finansministern i fortsätt-
ningen skall vara väldigt försiktig när han anklagar
andra partier för att inte finansiera sina förslag. Här
har vi i dag tydligt fått veta att det inte finns någon
klar finansiering.

Anf. 36 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Jag skall inte gå in på alla de turer
som har föregått dagens proposition och agerandet
från olika partier. Det är naturligtvis ett politiskt spel
som pågår. Vi får väl se hur det hela utfaller. Jag
känner ändå en viss tillförsikt inför de kommande
veckorna och den kommande behandlingen i riksda-
gen.

Här finns det konkreta genomarbetade förslag på
en rad olika områden. De bygger på en överenskom-
melse mellan två partier, vilket gör att vi har goda
utsikter att få igenom förslagen i riksdagen. Mot detta
står inte mycket mer än gammal skåpmat, till stor del
ofinansierad, som läggs fram från några av opposi-
tionspartierna.

När det gäller a-kassan är det precis som jag har
sagt. Vi skisserar en höjd ersättningsnivå och en tänkt
finansiering. Vi har inte lagt fram konkreta förslag i
dag. Vi vill ge möjlighet till diskussion kring detta
och eventuella förändringar. Men vi kommer inte att
besluta om höjd ersättningsnivå utan att det till detta
är kopplat konkret finansiering. De besluten skall
fattas vid ett och samma tillfälle. Jag kan försäkra att
sådana förslag kommer i god tid innan dessa föränd-
ringar skall träda i kraft, nämligen år 1998.

Överläggningen var härmed avslutad.

Propositionen bordlades.

4 § Debatt vid hänvisning av motion till ut-
skott

Föredrogs

Motion

1995/96:A49 av Carl Bildt m.fl. (m)

Sysselsättningsåtgärder (väckt med anledning av
händelse av större vikt)

Anf. 37 PER UNCKEL (m)

Fru talman! Den motion som riksdagen nu skall
remittera till arbetsmarknadsutskottet är inte framför-
handlad under sena nattimmar. Den har inte behövts
presenteras till morgonkaffet till ett förvånat svenskt
folk. Den är inte uttryck för något politiskt spel utan
är föranledd av att arbetslösheten i Sverige nått oac-
ceptabla nivåer och att regeringen intill denna dag
vägrat att lämna förslag om hur arbetslösheten skulle
bekämpas.

Vi har väntat, väntat och väntat under alla de för-
suttna chanser regeringen har haft intill i dag när
någonting dyker upp, som kammaren just har disseke-
rat. Den motion som riksdagen nu skall remittera till
arbetsmarknadsutskottet utgår inte ifrån att vår upp-
gift är att bekämpa en arbetslöshet på 360 000 arbets-
lösa, allvarlig nog som den är, utan att 1 miljon män-
niskor går utan ett riktigt arbete trots att de skulle vilja
arbeta och göra nytta.

Motionen bygger på övertygelsen om att bara om
Sverige bestämmer sig för att göra företagandet till
den avgörande kulturen för Sveriges framtid kan
arbetslösheten pressas ned. Det innebär en förpliktelse
för regering och riksdag att mäta alla sina arbetsinsat-
ser, förslag och beslut mot utgångspunkten: Gagnar
detta mer företagande och expansion? Allt som gag-
nar detta bör genomföras. Det som verkar i motsatt
riktning bör avvisas.

Fru talman! Motionen integrerar fem olika arbets-
områden i en sammanhållen politik. Det handlar om
ekonomin i stort. Det handlar om skatterna, och i
synnerhet skatterna på arbete och företagande. Det
handlar om arbetsmarknadens sätt att fungera. Det
handlar om utbildningen och forskningen, och det
handlar om stödet till de arbetslösa. Låt mig säga ett
par ord om vart och ett av dessa områden.

Det handlar för det första om den ekonomiska
politiken. Vi säger: Vi måste sanera statens finanser
snabbare än vad regeringen orkar med. De skall
dessutom saneras genom att skatter sänks samtidigt
som besparingar görs. Att sanera statsfinanser med
hjälp av skattehöjningar kan en barnunge göra. Men
det kväver tillväxt och därmed expansion för fler
arbeten.

Det handlar för det andra om skatterna, i synnerhet
på arbete och företagande. Vi säger: Vi skall sänka
energiskatter, inte höja dem. Vi skall sänka egenavgif-
ter, inte höja dem. Vi skall sänka löneskatter för alla
företag. Vi skall låta hushållstjänster expandera ge-
nom att medge omedelbar skattereduktion för sådant
arbete. Flera av dessa förslag vill vi genomföra redan
per den 1 september i år. Vi finansierar dem krona för
krona, men naturligtvis inte genom att be dem som
skattesänkningarna är till för att betala dem med den
andra handen. Att göra så skulle vara ungefär lika
meningsfullt som att ställa alla Sveriges arbetslösa på
en brygga och be dem bära vatten från den ena sidan
till den andra.

Det handlar för det tredje om arbetsmarknaden. Vi
säger: Vi måste ha en arbetsrätt som gör att företagen
vågar anställa igen , vågar ta ansvaret och vågar ex-
pandera. Därför förslår vi en helt ny arbetsrättslig
lagstiftning från den första januari 1999 med omedel-
bara insatser redan nu för att företagare från den 1
september i år skall våga säga: Ja, jag kan gå vidare.
Jag kan ta ansvaret. Jag kan expandera det jag skulle
vilja göra. Jag kan dra nytta av arbetskraft som väntar
på att få arbete.

Det handlar för det fjärde om utbildningen och
forskningen. Vi säger: Det måste bli lönsamt att satsa
på kunskap. Kunskapsutveckling måste bli en person-
lig investering, utan vilken den inte får några riktiga
effekter. Vi säger: Bygg ut yrkesutbildningen efter
gymnasieskolan i företagen. Där ger den kraft och
verkningsfulla resultat. Bygg ut den till 20 000 platser
så att många av dagens kunskapstörstande ungdomar
får någonting meningsfullt att göra. Vi säger: Satsa på
den mest avancerade forskningen. Avbryt den forsk-
ningspolitik som i dag säger att vi skall dra ner på
forskningsinsatser och särskilt på dem som riktar sig
mot de mest avancerade områdena. Sverige måste bli
en kunskapsnation i frontlinjen om vi långsiktigt skall
förmå attrahera företag att expandera i vårt land.

Det handlar för det femte och slutligen om ar-
betsmarknadspolitiken i den meningen att människor
som inte har en meningsfull sysselsättning naturligtvis
också skall få hjälp och stöd. Vi vill inrikta arbets-
marknadspolitiken mot stöd i företagen, eftersom det
är där de nya jobben måste skapas. Vi måste bort ifrån
tänkandet att bidragsjobb skall komma till i kommu-
nerna, där vi ändå vet att expansionen i framtiden inte
kan komma. Vi vill ha en stramare arbetsmarknads-
politik. Vi vill bygga ut lärlingsutbildningen för ung-
domar för att därigenom ge fler chansen att komma
bort ifrån en förnedrande arbetslöshet.

Vi vill ge dem som riskerar att bli arbetslösa en
längre tid möjlighet att arbeta i företagen och därmed
känna sig nyttiga, göra nytta och få lättare att återan-
passa sig in i ett meningsfullt arbetsliv.

Fru talman! Detta är våra förslag i koncentration.
Vi är öppna för att diskutera dessa förslag med alla
som är intresserade av att bidra till en verklig före-
tagsexpansion och en verklig politik för att pressa ned
arbetslösheten. Sverige måste skaffa sig en ny agenda.
Det räcker inte med att vända på en paragraf eller
ändra på en procentsats. Sverige måste göra företa-
gandet till sin nya kultur för full sysselsättning.

(Applåder)

Anf. 38 JOHAN LÖNNROTH (v)

Fru talman! Per Unckel gjorde ett sedvanligt hö-
gerinlägg med en del tankar som vi har hört ventilera-
de här i riksdagen upprepade gånger. Det är möjligt
att en del av de tankar som Unckel företräder kan
betyda ökad sysselsättning på mycket lång sikt. Det är
möjligt att den väg som Unckel förespråkar - den är
ju mycket i linje med den väg som vi har sett i länder
som USA och på andra ställen - kan ge ett visst antal
jobb på lång sikt.

Men samtidigt kan vi konstatera hur realiteten ser
ut under de närmaste åren. Realiteten är att de mode-
rata budgetförslagen innebär ytterligare kraftiga åt-
stramningar i en lågkonjunktur. Var och en som har
de mest elementära kunskaper om hur en samhälls-
ekonomi fungerar vet att de moderata förslagen om
ytterligare budgetförstärkning på 10 miljarder 1997,
12 miljarder 1998 och ytterligare 11 miljarder 1999
betyder att ytterligare flera tiotusentals jobb försvin-
ner. Det är verkligheten. Sedan kan ni prata hur
mycket ni vill om en långsiktig diffus moderat framtid
- en moderat dröm.

Ni föreslår också att kommuner och landsting
skall berövas sammantaget ungefär 50 miljarder kro-
nor under de tre närmaste åren. Då skulle jag vilja
höra vad Per Unckel är beredd att säga till sina parti-
kamrater i landstinget i Stockholm som i dag skall
fatta beslut om den s.k. strukturplanen inom sjukvår-
den. Kommer Per Unckels partikamrater att stå där
och gråta över de mycket tuffa sparprogram, struktur-
program, som bl.a. Vänsterpartiet står bakom? Kom-
mer ni att låtsas inför era partikamrater där att den
moderata politiken skulle ge ett större utrymme för
sjukvården? Eller kommer ni att säga sanningen,
nämligen att högerpolitiken betyder ytterligare en
total och oerhört brutal nedrustning inte bara inom
sjukvården utan även för skolan? Där kommer det
kanske att bli ännu värre. Kommer Per Unckel att
våga tala om detta för dem, eller kommer ni att köra
med ert vanliga dubbelspel och hyckleri?

Den moderata politiken är en enda stor bluff.

Anf. 39 PER UNCKEL (m) replik

Fru talman! Jag skall inte föra en lång diskussion
med Johan Lönnroth. Han kommer att få anledning att
diskutera den ekonomiska politiken under en stor del
av dagen när den ekonomiska debatten börjar om en
stund. Låt mig bara få göra tre korta påpekande.

Det första handlar om huruvida Sverige behöver
spara mera nu. Ja, Johan Lönnroth, det måste vi nog
göra. Om vi skall kunna få ned den rekordhöga real-
räntan i Sverige krävs det att Sverige ökar sina margi-
naler och genomför den förtroendechock som skulle
kunna göra att räntan går ned och därmed stimulerar
investeringarna. Det är möjligt att Johan Lönnroth
inte vill medverka till detta. I så fall är det väl upp till
honom, men det är detta som måste ske.

Det andra gäller att Johan Lönnroth är bekymrad
över att vi uppenbarligen båda ser framför oss att den
offentliga sektorn inte kommer att vara så stor i fram-
tiden. Men vi drar olika slutsatser av detta. Johan
Lönnroth biter sig envist fast vid föreställningen att
det nog ändå skall gå, med Guds hjälp och Lenin
under armen.

Vi säger däremot: Låt oss acceptera hur det fak-
tiskt förhåller sig! Vi måste öka expansionsmöjlighe-
terna i den del av ekonomin som inte finns i den of-
fentliga sektorn. Det är de förslagen som jag just
presenterade från riksdagens talarstol.

För det tredje säger Johan Lönnroth att på sikt kan
kanske Unckels förslag ändå leda någonstans. Sedan
hänvisar han till USA. Låt mig påminna Johan Lönn-
roth om att i USA skapas det just nu mängder med
nya arbeten. Till yttermera visso är dessa arbeten till
huvuddelen kvalificerade arbeten. De som hamnar i
arbeten som inte är kvalificerade visar en häpnads-
väckande förmåga att snabbt avancera till arbeten som
kräver större kompetens och ger högre lön. Om vi i
Sverige skulle komma i närheten av det jobbskapande
som sker i den amerikanska ekonomin skulle åtmins-
tone jag vara tacksam, även om det möjligen skulle
vara att anföra ett exempel som ideologiskt strider
mot Johan Lönnroths övertygelse.

Anf. 40 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Fru talman! Låt mig först säga något om att spara
på statsbudgeten. Per Unckel var ju aktivt medver-
kande i den regering som lyckades åstadkomma
svenskt rekord i budgetunderskott. Vänsterpartiet var
ju hösten 1994 med om att ta fram det mycket omfat-
tande budgetsaneringsprogram som till stora delar är
beslutat här i riksdagen. Ni älskar att prata om budge-
tansvar och sparande, men i realiteten klarar ni inte av
det.

Hur skall då kommuner och landsting klara att ni
vill ta ifrån dem 50 miljarder, Per Unckel? Något
slags ansvar måste ni väl ändå ha för att tala om det
för era egna partikamrater här i Stockholms läns
landsting. Vad tänker ni säga till era partikamrater?
Hur skall de ta sin andel? 50 miljarder betyder väl
rimligtvis åtminstone att 5-10 miljarder skall tas
härifrån Stockholmsområdet? Ungefär hälften av det
måste ju tas ifrån sjukvården. Hur skall de klara det?
Skall de lägga ned ytterligare 10 sjukhus, utöver de
som redan föreslås, eller hur skall de klara detta?
Kommer ni att fortsätta att låtsas, precis som ni hela
tiden har gjort, att ni kan ge allt gott åt alla, dvs. skat-
tesänkningar åt alla, mera utgifter åt alla och ett
blomstrande näringsliv?

Anf. 41 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Jag skall inte gå in på detaljer i mode-
raternas motion. Jag har faktiskt inte haft tid att läsa
den. Däremot har jag läst de uttalanden ni har gjort.

Det finns en fråga som jag vill ha svar på från mo-
derat håll. Är det så att era förslag till skattesänkning-
ar är ofinansierade och egentligen förutsätter de be-
römda dynamiska effekterna, dvs. att folk skall jobba
mer och bli väldigt ivriga att åstadkomma mycket mer
och på så sätt betala vad det kostar att sänka skatten?

Jag minns ju när vi debatterade skattereformen här
i riksdagen i slutet av 80-talet. Då hade moderaterna
mycket fler skattesänkningar och framför allt räknade
de mycket högre på de s.k. dynamiska effekterna för
att sänka skatten för dem som äger kapital och för
dem som har höga inkomster, eftersom de då minsann
skulle sätta i gång att investera väldeliga.

Nu vet vi hur det gick med de skattesänkningar
som faktiskt gjordes i skattereformen - och de gav
inte mycket till dynamiska effekter. Det blev ingen-
ting av det. Därför vore det intressant att veta hur
moderaterna räknar här. Räknar ni med dessa dyna-
miska effekter igen, eller har ni verkligen finansierat
era skattesänkningar?

Anf. 42 PER UNCKEL (m)

Fru talman! Jag skall inte förlänga denna debatt
ytterligare utan ge ett mycket kort svar till Roy Ottos-
son för att därmed ge plats åt den finansdebatt som
skall följa.

Jag vill med all tydlighet göra klart för Roy Ottos-
son att varenda krona i moderaternas skattesänkningar
är finansierad. Varför skulle de inte vara det? frågar
jag mig. I en ansvarsfull politik förklaras hur finansi-
eringen skall gå till.

Därmot är skattesänkningarna inte finansierade
med nya skattehöjningar. På den avgörande punkten
skiljer vi oss från vissa andra partier i denna kamma-
re, och vi skiljer oss där diametralt från den strategi
som presenteras i regeringens proposition i dag.

Det går inte att stimulera företagande genom att
höja skatter som kompensation för skatter man even-
tuellt sänker. Det är, som jag underströk tidigare, lika
meningsfullt som att hinka vatten från ena sidan av
bryggan till den andra. Det förändrar inte vattenstån-
det i sjön, och en sådan skattepolitik ger heller inga
nya arbetstillfällen.

Anf. 43 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Per Unckel besvarade inte frågan. Är
det inte så att ni med era skattesänkningar räknar med
att få en större ekonomisk tillväxt, dvs. att det skall bli
fler företag och att folk skall arbeta mer, och på det
sättet finansiera detta, åtminstone delvis? Eller har ni
för varje krona ni sänker skatterna också gjort mot-
svarande besparingar i statsbudgeten? Har ni inte
tillgodoräknat er någon ökad ekonomisk tillväxt till
följd av skattesänkningen?

Anf. 44 PER UNCKEL (m)

Fru talman! Jag får försöka variera språkbruket så
att Roy Ottosson kan höra vad jag säger. Varje skatte-
sänkning som innebär en kostnad för staten finansie-
ras krona för krona.

Naturligtvis räknar vi därutöver med att våra för-
slag leder till att fler människor kommer i arbete och
att tillväxten ökar. Men vi har inte ansett oss kunna
finansiera våra skattesänkningar med hjälp av sådana
kalkyler. Detta skiljer möjligen oss moderater från
andra, som tar sig friheten att räkna på annat sätt, men
det är så vi har gjort våra kalkyler.

Överläggningen var därmed avslutad.

Motionen hänvisades till arbetsmarknadsutskottet.

5 § Riktlinjer för den ekonomiska politiken,
utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,
m.m.

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1995/96:FiU10

Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak,
ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m.
(prop. 1996/96:150 och prop. 1995/96:105 delvis)

Anf. 45 BO LUNDGREN (m)

Fru talman! Kammaren har i dag fått en redovis-
ning av två olika sätt att närma sig det största proble-
met i svensk ekonomi, massarbetslösheten. Det ena
syftar till att kalla arbetslösheten för någonting annat.
Det andra syftar till att skapa förutsättningar för nya
jobb.

Den moderata politiken skapar förutsättningar för
många nya jobb i företagen. Den leder till att ekono-
min förbättras, att kostnaderna för arbetslösheten, som
bärs av oss alla, blir mindre och att bidragsberoendet
minskar, både genom färre arbetslösa och genom att
kostnaderna dras ned för alla andra hushåll.

Den socialdemokratiska ambitionen att bara dölja
arbetslösheten redovisades här i kammaren av Erik
Åsbrink. Det skadar i sig ekonomin, samtidigt som
kostnaderna ligger kvar. För varje arbetslös som flyt-
tas över till något annat konto i statsfinanserna är
kostnaderna ändå desamma. Det innebär att bidrags-
beroendet finns kvar eller sannolikt ökar. Med en
miljon arbetslösa, lågt räknat, kan man säga att arbets-
lösheten sammantaget kostar varje svenskt hushåll
ungefär 25 000 kr. Den summan ligger kvar med
Eriks Åsbrinks politik.

Regeringen har de senaste dagarna försökt skapa
en bild av att det som presenterades i morse skulle
vara av en större omfattning än någon kunde vänta
sig. Men det visade sig att det är av betydligt mindre
omfattning än man faktiskt måste kräva.

I morse gav Göran Persson själv panikpropositio-
nerna underkänt. Man skall återkomma med åtgärder
för att skapa bättre förutsättningar för en bättre funge-
rande ekonomi. Men det var just det som var det in-
tressanta! Att få svensk ekonomi att fungera genom
bra villkor för företagande, genom att skapa intresse
hos människor att utbilda sig och genom att skapa
bättre förutsättningar - det är det som skulle kunna ge
nya jobb och en bättre ekonomi.

I själva verket är summan av det som riksdagen
senare i dag skall behandla - bl.a. nya, stora skatte-
höjningar, inte minst på energiområdet, och dagens
förslag som också sammantaget höjer det totala skat-
teuttaget - att ekonomins sätt att fungera blir sämre.
Vi kommer att permanenta massarbetslösheten.

Arbetsmarknaden förblir reglerad. Det var inne-
börden i det uteblivna svaret från Erik Åsbrink tidiga-
re i dag. Därmed blir arbetsmarknaden stängd för
många som skulle kunnat få de jobb som nu inte
kommer att annonseras ut.

Det finns en ljuspunkt i propositionen. Det är att
det någonstans har uppstått en insikt om att skatte-
höjningar är farliga och försämrar förutsättningarna
för nya jobb. Någonstans finns den insikten.

Man har lagt ett förslag som innebär att företag
med 3-4 anställda skall kunna få en skattelättnad på
maximalt 30 000 kr. Det är ganska bra, för det innebär
för de små företagen att man åtminstone delvis redu-
cerar den löneavgift som införts och andra höjningar
som gjorts. Men i andra avseenden finns problemen
kvar i lika hög grad som tidigare.

Totalt sett är förslaget bara en droppe i havet, men
man har ändå insikten att de skattehöjningar man gjort
har skadat ekonomin och slagit ut många jobb. Därför
går man nu tillbaka - en gnutta.

Man tänker föreslå en slopning av dubbelbeskatt-
ningen av det egna riskbärande kapitalet i vissa före-
tag. Men om dubbelbeskattningen är ett problem
måste den väl vara ett problem i alla företag? Erik
Åsbrink skrev i en debattartikel för något år sedan att
dubbelbeskattningen låser in kapital i företagen, både
små och stora.

Det är inte bra med inlåst kapital, inte heller för de
stora företagen. Det borde ut och användas för inves-
teringar i nya branscher och nya mindre företag. In-
låsningeffekterna finns fortfarande kvar. Investe-
ringskalkylen blir ju en annan om man skall betala
mer för det egna kapitalet i vissa företag också i fort-
sättningen. Samma problem finns kvar.

Jag tycker att det är glädjande att man nu har er-
känt att det den socialdemokratiska regeringen gjorde
1994 var fel. Man höjde skatter och införde dubbelbe-
skattning igen. Nu har man sagt att man i princip skall
använda samma teknik som vi använde oss av; man
måste göra det i ägarledet. Varför då dessa återställare
som har skadat så mycket och förstört för många
människor under dessa två åren?

Denna insikt är intressant och bra för den fortsatta
debatten. Det tycker i alla fall jag. Men skattesänk-
ningarna, som är futtiga i jämförelse med de stora
skattehöjningarna tidigare, skall inte finansieras ge-
nom att vi är restriktiva med de offentliga utgifterna.
Nej, de skall finansieras med nya skattehöjningar som
t.o.m. överstiger skattesänkningarna med en miljard
netto, om vi räknar från 1999 och framåt.

De periodiseringsfonder som de små företagen
slogs mycket hårt för, när vi diskuterade omläggning-
en av företagsbeskattningen 1993/94, skall urholkas
genom att man minskar möjligheten att fördela in-
komst.

En mycket allvarlig signal, inte minst till kun-
skapsföretag och de som jobbar i den branschen, är att
det lönar sig ännu mindre att skaffa kunskap. Marigi-
nalskattereformens fader, Erik Åsbrink, och hans
kollega Thomas Östros skall nämligen urholka infla-
tionsskyddet. En tredjedel av de heltidsarbetande
betalar i dag hög marginalskatt - extra hög efter
socialdemokraternas tillträde 1994 - och nu skall
ytterligare ett antal tusen personer in i det skiktet.
Detta har Lars Ramqvist på Ericsson och Håkan Mo-
gren på Astra - två expansiva och vitala kunskapsfö-
retag i Sverige - varnat för. Det är ytterligare ett steg
på vägen att urholka skattereformen.

Vad gäller allemansfonderna skall man ta bort
skatteförmånen, kan man säga. Eller snarare: Man
skall ta bort den rimliga beskattning som finns åtmins-
tone på ett sätt att spara i riskkapital. Den är ju gene-
rellt för hög. Men för allemansfonderna skall det bli
skattehöjning. Det innebär att vanliga hushålls möj-
lighet att bidra till näringslivets kapitalförsörjning,
speciellt när det gäller riskkapitalet, skall urholkas.
Det är den andra sidan av saken. Man tar med den ena
handen och ger litet grand med den andra.

Som jag sade: Till detta kommer det i dag att fat-
tas beslut i riksdagen, med socialdemokraterna, som
innebär att man höjer energiskatterna. Man hindrar
därmed inte bara nya jobb från att växa fram utan slår
ut jobb som finns i dag, i företag som skulle ha kunnat
behålla anställda.

Den moderata politiken, fru talman, syftar till att
eliminera massarbetslösheten, inte till att dölja den.
Den största fördelningspolitiska reform vi kan ägna
oss åt är att se till att de många människor som saknar
arbete naturligtvis får utbildning, att de får hjälp under
den tid de saknar jobb och att de faktiskt får ett nytt
jobb ute i företagen. Det är den viktigaste fördelnings-
reform vi kan ägna oss åt att diskutera i Sveriges
riksdag i dag.

Det andra målet för oss är att skapa förutsättningar
för att man normalt skall kunna leva på sin egen lön,
att man inte skall vara utlämnad åt att staten svarar för
än det ena, än det andra. Det har ju visat sig att det ger
otrygghet. Alla de som trodde att de kunde lita på
gamla pensionslöften, kunde inte det. Staten klarade
nämligen inte att uppfylla sina åtaganden. Många
människor trodde att andra bidrag skulle vara hållfas-
ta. Det var de inte. Löftena vara inte hållbara därför
att de var för stora. De fungerade inte i längden. Om
man i stället normalt kan leva på sin egen lön blir man
inte beroende av politiker som Erik Åsbrink och and-
ra, som inte håller vad de en gång har lovat.

Ett tredje mål för oss är att genom denna politik
också på ett effektivt och bra sätt kunna ge vårt ge-
mensamma stöd till dem som verkligen behöver det, i
stället för att skvätta ut det till många som egentligen
skulle kunna klara sig själva med en rimligare skatte-
politik. Vi vill koncentrera våra insatser till de männi-
skor som faktiskt behöver vårt gemensamma stöd. Det
är därför vi i budgetarbetet har sagt och kommer att
säga nej till försämringar i änkepensionen, i barnpen-
sionen och för de handikappade.

Sammantaget, genom att uppfylla de tre första
målsättningarna för vår politik, får vi också ett ökat
välstånd. Vi får det bättre i Sverige. Får vi det bättre
underlättas också våra möjligheter att föra en bra
miljöpolitik. Vi kan vidta åtgärder som innebär re-
striktioner för utsläpp och annan miljöskadande verk-
samhet, eftersom vi ju har råd att genomföra sådana
åtgärder.

Den här nödvändiga politikomläggningen beskrivs
bl.a. i två reservationer som vi gemensamt med Folk-
partiet och kds står bakom. Det finns nämligen ett
förflutet i det som gjordes under den borgerliga rege-
ringen och som lade grunden för ett gott näringsklimat
och den uppgång vi såg i ekonomin 1994-1995. Men
det bröts hösten 1995 genom den politikomläggning
socialdemokraterna svarade för.

För att inte glömma det, fru talman, ber jag att få
yrka bifall till reservationerna nr 1 och 2, samt till
reservation nr 21, som i grunden är vårt budgetalter-
nativ.

Målet för denna ekonomiska politik är att skapa
förutsättningar för en hög tillväxt, för tillräckligt
många nya jobb och för att vi också skall kunna få en
god reallöneutveckling på det sätt som Per Unckel
talade om och som vi har sett i andra länder.

Då måste vi göra en riktig budgetsanering. Då
måste vi lära oss att en kronas skattehöjning som
försämrar tillväxtförutsättningarna inte alls är en lika
bra åtgärd för att sanera de offentliga finanserna som
en krona i produktivitetsökande besparingar i olika
system som finns i dag. Det är där det bristande för-
troende som Per Unckel talade om ligger - i en bud-
getsanering med fel inriktning och fel metoder. Den
ger inte den förtroendechock som är nödvändig för att
vi också skall få ned de höga realräntorna. De är höga,
de är orimliga och de dämpar ekonomisk aktivitet i
många avseenden.

Förutom att sanera budgeten måste vi skapa ut-
rymme för att sänka skatterna. En liten men nog så
viktig del för att skapa goda villkor för företagandet är
att eliminera dubbelbeskattningen totalt, avskaffa den
löneavgift som inte skall drabba något företag och
undanröja momsbetalningsreglerna som ju har försvå-
rat för många företag och som också kommer att göra
det i fortsättningen, för att ta några exempel.

Men det stora och viktiga när det gäller de lång-
siktiga skattesänkningarna är att genom att krona för
krona finansiera sänkningar av skatten för låg- och
medelinkomsttagare och av skatter på arbete skapa
förutsättningar för att människor skall kunna leva på
sin lön. Det kräver besparingar som på ett riktigt sätt
inte drabbar dem som behöver det gemensamma stö-
det, som jag tidigare sagt. I stället väljer vi att sänka
bidragsnivåerna för dem som får mindre behov av
bidrag när skatten sänks. Det skapar en positiv spiral.
Därför vill vi inte heller spara på människor som
redan befinner sig i en viss situation. När vi säger att
vi skall slopa deltidspensionen är det inte för dem som
i dag har sådan. När vi talar om att vi skall sträva efter
en höjning av pensionsåldern är det ju för att man
skall kunna kompensera sig när man jobbar och inte
bli inlåst när man väl är pensionerad. Det gäller att
bedriva budgetsaneringsarbetet genom besparingar på
det viset.

Fru talman! Än en gång: Vi har i dag i kammaren
fått en belysning av de två sätt som finns att närma sig
problemet med den orimliga massarbetslösheten i
Sverige. Det ena sättet är som jag sade att dölja pro-
blemen till priset av att de permanentas, förstärks och,
som vi nu ser i ekonomin, ökar.

Det andra sättet är att skapa förutsättningar för nya
riktiga jobb genom goda villkor för företagandet i
Sverige - det som socialdemokrater i Sverige talar
om, men inte förmår göra.

(Applåder)

Anf. 46 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Efter morgonens övningar här i dag är
det tydligt att socialdemokraterna helt saknar en
sammanhängande strategi för att skapa tillväxt och
flera arbetstillfällen. Jag tycker att den tydligaste
signalen i dagens meddelande är litet desperation och
att resultatet mest präglas av hop-plock. Det är ett
faktum som den senaste tidens debatt har illustrerat att
lösningarna på Sveriges allvarligaste problem, mas-
sarbetslösheten, finns hos den borgerliga oppositio-
nen.

Det vänligaste som kan sägas om de förslag som
har kommit i dag är väl att man inom socialdemokra-
tin har anamat några tankar från Folkpartiet och de
andra borgerliga partierna. Men det är en sorts pytti-
pannapolitik. Några bitar är förhållandevis välsma-
kande, men tyvärr finns det fortfarande en hel del
direkt illasmakande tillskott. Över alltihop har man
svept något slags s-märkt ketchupsörja, som gör att
slutresultatet blir - ungefär som statsministern själv
sade - helt otillräckligt. Det var ett uppseendeväckan-
de erkännande från honom, får man säga.

Jag menar att det tyvärr är en illusion att tro att det
här på något avgörande sätt skulle bidra till att skapa
de många nya arbetstillfällen som vi behöver i Sveri-
ge. Efter de frågor som jag ställde om finansieringen
kan jag konstatera att den är ganska skakig. Det finns
för mycket engångsfinansiering, det finns en del saker
som bara är aviserade och det finns en hel del opreci-
serade regelförändringar.

Nu skall ju dagens debatt egentligen handla om
vårpropositionen och finansutskottets betänkande med
anledning av den. Vi kan ju konstatera att det i den
sannerligen inte fanns någon lösning på det svåra
sysselsättningsproblemet. Den innehöll ju tvärtom 8
miljarder i ökade pålagor för företagen. I regeringen
erkänner man uppenbarligen själv att detta var fel, när
man i dagens förslag tar tillbaka en mindre del av de
skatteökningarna.

Verkligheten visar ju, tycker jag, ett väldigt be-
klämmande resultat av två års socialdemokratisk
politik. Utvecklingen har i stort sett gått i baklås. I
fredags skrev Dagens Industri på sin förstasida: Sve-
rige mot nolltillväxt. Alla har blivit mycket mer pes-
simistiska när det gäller den ekonomiska utveckling-
en. Alla har blivit mer pessimistiska vad gäller syssel-
sättningen. Den har sjunkit under det senaste året,
faktiskt i en tilltagande minskningstakt. Det är mycket
allvarligt. Arbetslösheten ökar. Den totala arbetslöshe-
ten är i dag ungefär en halv procentenhet högre än vad
den var för ett år sedan. Sysselsättningen har minskat
med 60 000 personer.

Eftersom regeringen visar en sådan uppenbar brist
på initiativ i den ekonomiska politiken har oppositio-
nen tagit initiativet. Folkpartiet har väckt en motion,
andra partier likaså. Göran Persson har kallat detta för
show, och Erik Åsbrink sade i dag att det var ett poli-
tiskt spel. Jag tycker att det är förnedrande att höra ett
sådan språkbruk från regeringens företrädare. Det är
väl närmast ett bevis för att de inser att regeringen har
tappat initiativet.

Det intressanta i den diskussion som har förts om
tillväxt och sysselsättningsutveckling under våren,
och för all del under det senaste året, är att alla de
förslag som har debatterats är borgerliga. Det har
handlat om, och det handlar om, reformer i arbetsrät-
ten, om att skapa en marknad för hushållstjänster
genom lägre beskattning, om att skapa bättre förut-
sättningar för lönebildningen och mycket annat.

Debatten har inte handlat om huruvida förslagen
är bra eller dåliga. Alla inser att de borgerliga partier-
na har ganska bra förslag. Debatten som har förevarit
har handlat om huruvida Socialdemokraterna vågar
eller inte vågar ansluta sig till dessa olika förslag.
Regeringens bidrag har egentligen varit att säga nej,
ibland efter att ha skickat ut något statsråd med en
försöksballong i form av t.ex. ett halvhjärtat ja till en
bättre marknad för hushållstjänster. I slutändan blev
det ändå nej.

Jag tycker att detta än en gång illustrerar att Soci-
aldemokraterna så uppenbart saknar en sammanhäng-
ande strategi för vad man behöver göra. Jag är för all
del ganska säker på att det hos enskilda ledamöter,
möjligen t.o.m. inom regeringen, finns en känsla för
vad som skulle behöva göras. Men det blir inte några
förslag, i synnerhet inte om man ser till vad som har
krystats fram i dagens förslag tillsammans med Cen-
terpartiet.

På något sätt blir slutsatsen litet grand att det
egentligen inte är regeringen som styr landet, utan det
är LO som styr regeringen. Jag tycker att det är väl-
digt allvarligt. Vare sig man drar slutsatsen att rege-
ringen inte vet vad den skulle vilja göra eller i prakti-
ken vet, men inte vågar av hänsyn till andra band
inom rörelsen, så är detta ett mycket allvarligt miss-
lyckande. Resultatet är att massarbetslösheten består
eller t.o.m. växer, enligt rätt många otrevliga bedöm-
ningar. Politiken faller i vanrykte, och många med-
borgare känner sig svikna av politikerna - med ganska
stor rätt, tycker jag. Regeringen gör inte vad den har
skyldighet att göra, nämligen regera landet på ett
någorlunda vettigt sätt.

Herr talman! Det finns ett alternativ till detta. De
borgerliga partierna, från vilka Centern tyvärr för
närvarande har uteslutit sig självt, har i två principiel-
la reservationer till dagens betänkande slagit fast vad
som behöver göras. Detta är än mer tydligt utvecklat i
Folkpartiets motion, som också finns beskriven i
dagens betänkande.

Man kan ganska enkelt förklara det så att det up-
penbarligen finns ett mycket stort antal behov i sam-
hället. Många människor behöver mer konsumtionsut-
rymme. De har svårt att få pengarna att räcka till för
vardagens utgifter. Vi har många och stora eftersatta
behov inom sjukvården, äldreomsorgen och barnom-
sorgen. Vården är ett område som i dag alldeles up-
penbart lider av resultatet av en dålig politik från
regeringens sida. Det finns många behov inom miljö-
politiken. Det finns också en väldig massa resurser -
en förfärlig massa människor utan arbete. En miljon
människor i arbetsför ålder saknar arbete. Det är väl-
digt många lediga resurser.

Vad regeringen har gjort är att bygga staket och
murar mellan dessa behov och resurser så att de inte
kan mötas. Vad regeringen har ägnat sig åt i nästan
två års tid nu är att lägga fler stenar på dessa murar, så
att behoven och resurserna inte kan bli förverkligade i
en tillväxtprocess. Resurserna används inte för att
tillgodose behoven.

Vad vi i Folkpartiet och de övriga borgerliga par-
tierna vill göra är att riva dessa murar. Vi vill riva ned
de hinder som finns mellan behoven och de lediga
resurserna, så att företagandet kan få möjlighet att
växa och inte bara tillgodose enskilda människors
önskemål om ett eget arbete att kunna leva på, utan
också skapa resurser för att kunna genomföra väldigt
angelägna förbättringar inom t.ex. vårdsektorn eller
miljöpolitiken.

Jag menar att dagens förslag som vi skall besluta
om - vårpropositionen - har lagt på ytterligare ett
antal stenar på muren som försvårar för växande före-
tagsamhet. Med de förslag som har lagts fram i dag
kanske man kan säga att någon liten sten tas bort, men
en del andra hinder läggs till.

Jag skulle vilja uppmana regeringens företrädare
att fundera på följande lilla sifferserie. För att halvera
den totala arbetslösheten till sekelskiftet krävs ungefär
3 000 nya arbeten varje vecka fram till dess. Det är
väldigt många nya jobb. Under våren 1994 före rege-
ringsskiftet, när vi fortfarande hade en borgerlig re-
gering, tillkom nära 7 000 nya arbeten varje vecka.
7 000 är klart mer än 3 000. Under det senaste året
med socialdemokratisk politik har Sverige tappat mer
än 1 000 arbeten varje vecka under 52 veckor. Det blir
sammanlagt minus 60 000 jobb.

Jag vill fråga regeringens företrädare: Vilken po-
litisk inriktning tycker ni verkar bäst - den som ger
plus 7 000 arbeten i veckan, eller den som ger minus
1 000 arbeten i veckan?

För min egen del är slutsatsen helt klar. Jag menar
att vi har mycket stora behov av en politik som ger
plus i antalet arbeten. Det är bara då som vi inte bara
kan ge människor möjlighet att försörja sig själva på
ett socialt meningsfullt arbete, utan också bara då som
vi kan skapa resurser för nödvändiga insatser t.ex.
inom sjukvården.

Vi har i dag, vilket framgår inte bara av regering-
ens egen proposition utan också av en del senare rap-
porter, t.ex. Riksbankens inflationsrapport, ett struktu-
rellt problem i Sveriges ekonomi. Arbetslösheten är i
hög grad strukturell. Det hjälper inte så jättemycket
med en draghjälp i utlandskonjunkturen - det tror jag
att regeringen inser. För att kunna lösa ett sådant här
strukturellt problem kan man inte bara förlita sig på
utländsk draghjälp. Man måste genomföra strukturella
åtgärder.

Folkpartiet har i motionen pekat på vad man be-
höver göra. Det återfinns också i de två principiella
reservationerna, särskilt i den som handlar om villkor
för företagande. En hel del handlar om skatter - lägre
sådana för företagsamhet, sparande, kapitalbildning
och riskkapital. En hel del handlar om ökad konkur-
rens, som faktiskt är ett mycket effektivt instrument
för att hålla prisökningarna nere. Annat handlar om
hur arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar.

Man kan se att lönerna i Sverige har blivit högre
än i vår omvärld medan produktivitetsökningen fak-
tiskt har blivit lägre. Detta vet säkert regeringen ock-
så. Glappet däremellan, som gör det svårare att driva
företag och att skapa jobb i Sverige, har blivit större.
Jag har lyckats hitta en mening om detta i dagens
avlämnade propositioner. Regeringen skriver att lö-
nebildningen måste utformas så att de arbetslösas
intressen tas till vara bättre i dag.

Det är tilltalande att regeringen skriver så. Men
det som är uppseendeväckande är regeringens passivi-
tet i genomförandet av de åtgärder som skulle skapa
en möjlighet till en lönebildning som bättre tar till
vara de arbetslösas intressen i dag. Regeringen är
förmodligen passiv av hänsyn till LO - om skälet är
något annat vore det intressant att få höra det.

Det finns inga sådana här förslag. Socialdemokra-
ternas inställning och hållning är helt enkelt passiv
och handlingsförlamad. Jag vet inte om de struntar i
detta, eller vad det handlar om. I varje fall blir det
inga förslag, och resultatet går ut över de arbetslösa.

Grundfelet, herr talman, som jag tror att socialde-
mokratisk politik lider av - och i nuvarande tappning
också Centerpartiet - är att man hela tiden förutsätter
att det är staten eller några offentliga institutioner,
offentliga pengar, som skall sätta i gång en utveck-
lingsprocess som skall skapa tillväxt och nya arbeten.
Så länge man bygger på den felaktiga inställningen att
tillväxt skapas med statliga insatser, vare sig man
skriver något annat i ord eller inte, är man dömd att
misslyckas. Jag tycker att det är mycket allvarligt.

Jag menar att Sverige i stället behöver en politik
som bygger på det vi har fört fram från Folkpartiets
sida och som finns beskrivet i de två principiella re-
servationerna nr 1 och nr 2. Vi måste bygga på en-
skilda människors initiativ och aktivitet. Vi måste
uppmuntra enskilda människor att ta egna initiativ,
uppmuntra människor att vidareutbilda sig och fak-
tiskt skapa några morötter för enskilda människor att
göra dessa viktiga personliga insatser. De statliga
insatserna bör i huvudsak begränsas just till att skapa
förutsättningar för sådana enskilda insatser.

Jag tror för min del att många inom Centerpartiet
faktiskt inser detta. Det är en inriktning som i någon
mening återspeglas i en del centeristiska näringspoli-
tiska motioner. Men man har inte haft kraft nog att få
sin vilja igenom i samarbetet med socialdemokrater-
na. Därför har det blivit detta pyttipannaresultat. Jag
beklagar det.

Herr talman! Jag vill sluta med att yrka bifall till
reservationerna 1, 2 och 22.

Anf. 47 JOHAN LÖNNROTH (v)

Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservationerna nr 3, 10, 19 och 23. Självklart står vi
också bakom samtliga övriga vänsterreservationer.

Varför är det då så allvarligt med arbetslösheten?
Jag tror att en av orsakerna är att är man arbetslös
känner man sig inte behövd. Man känner sig osynlig
för andra människor. Jag tror att det är ungefär sam-
ma typ av problem som det min gamla kloka faster,
som har fyllt 90, talade om för ett tag sedan. Hon sade
att hon tyckte att man kunde se redan på små barn
vilka som skulle må dåligt senare. Det var de barn
som var osynliga, som inte uppmärksammades, som
inte i någon mening behövdes av andra människor.

Det är, som många talar om och kommer att tala
om i dag, absolut nödvändigt att få ned arbetslösheten.
Men det är också absolut nödvändigt att få ned den
nu, mycket snabbt, därför att varje dag som männi-
skor går arbetslösa minskar deras möjligheter att
komma tillbaka.

Utskottet säger med anledning av den moderata
motionen att moderaterna blundar för den nödvändiga
avvägningen mellan att strama åt i en lågkonjunktur
och behovet av att minska statsskulden. Det kan jag
hålla med om. Man kan naturligtvis diskutera om Bo
Lundgren och andra moderater blundar eller om de
medvetet väljer att inte låtsas om konsekvenserna av
sina egna förslag.

I dag finns det faktiskt en och annan marknadsak-
tör, för att inte tala om alla dessa borgerliga ekono-
mer, som har börjat inse att det är farligt att strama åt
i en lågkonjunktur som har fördjupats sedan vårpro-
positionen lades fram. Det kanske är så att Bo Lund-
gren helst skulle vilja att de här ekonomerna och
marknadsaktörerna inte läste vad som egentligen står i
den moderata reservationen, som innebär ytterligare
massarbetslöshet.

Bo Lundgren talar här med darr på stämman om
att vissa energiskattehöjningar slår ut arbetsplatser i
dag. Men, Bo Lundgren, hur många jobb försvinner
genom era ytterligare åtstramningar i en djupnande
lågkonjunktur?

När det gäller vänstermotionen är utskottet mer
bestämt. Man avvisar vår motion. Man kan fundera
över varför utskottet inte säger någonting om den
nödvändiga avvägningen i anslutning till vår motion.
Den här avvägningen handlar nämligen om att bedö-
ma hur pass djup den nuvarande lågkonjunkturen kan
komma att bli. Nu säger alltfler bedömare att det man
trodde när vårpropositionen lades fram, att lågkon-
junkturen kunde komma att mildras framåt hösten inte
kommer att gälla. Den kommer att fortsätta att vara
djup.

Vi lägger fram ett förslag som i stora drag innebär
20 miljarder kronor till arbetslöshetsbekämpande
åtgärder. Det handlar om gröna jobb. Det handlar om
både privat och offentlig tjänstesektor, inte minst
kommuner och landsting. Det finns uppenbarligen i
delar av de förslag som regeringen lägger fram i dag
förslag som ligger i linje med det som vi föreslår och
som faktiskt denna kammare kan ta ställning till redan
någon gång i kväll.

Faktum kvarstår ändå, regeringen och Centerpar-
tiet för genom dagens betänkande fram förslag som
innebär ytterligare åtstramning redan nästa år, trots
den pågående lågkonjunkturen. Då tycker jag faktiskt
att ni som står bakom majoritetsskrivningen borde
fundera över att göra den här avvägningen en gång
till. Är det verkligen klokt att inte åtminstone avvakta
med ytterligare åtstramningar?

Jag roade mig häromdagen med att läsa igenom
den socialdemokratiska motion som väcktes för två år
sedan, på den tiden Göran Persson var socialdemo-
kratins ekonomiska talesperson. Där lade man fram
ett paket i ett konjunkturläge som faktiskt var något
bättre än dagens, ett paket som skulle ge 90 000 nya
jobb, och man räknade på s.k. multiplikatoreffekter.
Det skulle ge 7½ miljard i ytterligare skatteintäkter
och 7½ miljard i minskade bidrag. Det var ett sätt att
tänka som påminde om gamla goda traditioner - Wig-
forss och Keynes.

Jag skulle gärna vilja fråga dagens finansminister:
Har ni tänkt om? Har ni stoppat in Keynes och Wig-
forss i giftskåpet och sagt att nu gäller inga multipli-
katoreffekter längre? Är det Milton Friedmans bud,
att det inte finns några multiplikatorer, som gäller nu?
Har ni bytt ekonomisk doktrin?

Det finns i dagens förslag, som vi naturligtvis
skall läsa igenom mycket noga, inslag också när det
gäller fördelningen som är positiva. Jag hörde på
presskonferensen i morse att det handlade om att
flytta pengar från stora företag till små företag. Det
skulle alltså gynna småföretag. Det är också förslag
som vi har lagt fram. Det ser vi mycket positivt på.
Men man skulle önska sig också detta fördelning-
sperspektiv i övrigt.

Vi har påpekat i vår motion hur det samlade bud-
getsaneringsprogrammet slår på olika inkomstgrup-
per. Vi har faktiskt fått hjälp av Finansdepartementet
att göra den kalkyl som ni av någon anledning inte
valde att göra. Det kan vi tacka för.

Det visar sig nu att med de tillkommande förslag
ni har kommer den lägsta tiondelen av hushållen i
inkomstskalan att drabbas med uppemot 9-10 % i
minskad real disponibel inkomst fram till 1998. Det är
alltså den största procentandelen av alla de olika in-
komstgrupperna. Det måste vara en fullständigt oac-
ceptabel profil. Jag kan inte heller förstå att Centern
kan ställa sig bakom denna fördelning.

Detta måste radikalt ändras. Det handlar inte om
att höja skattetrycket, det handlar om att fördela om
det mycket kraftfullare än enligt det förslag som ni
lägger fram i dag. Det är också bra ur konjunktursyn-
punkt. Alla vet vi att konsumtionsbenägenheten hos
låginkomsttagaren är högre, medan däremot den rike
bara lägger pengarna på hög.

Jag hörde i morse arbetsmarknadsministern, som
var inne i kammaren för en stund sedan, på presskon-
ferensen säga att jämställdhetsperspektivet skall gå
som en röd tråd genom de propositioner som läggs
fram i dag. Det låter ju bra, och vi skall noga kontrol-
lera att det är sant. Men då kan man fråga sig: Varför
kunde inte denna röda tråd också få finnas i den pro-
position som vi behandlar i dag? Vi har haft väldigt
svårt att hitta någon sådan röd tråd. Det blir väldigt
svårt för regeringen att få trovärdighet när den upp-
manar alla utredningar att klara jämställdhetsperspek-
tivet om den inte klarar av att göra det själv.

Jag skulle också gärna vilja höra den manlige fi-
nansministern säga något om hur han skall verka för
denna s.k. mainstreaming, som det tydligen är popu-
lärt att kalla detta.

Här vill jag göra en liten parentes. Begreppet
mainstream används ju inom nationalekonomin för att
beteckna huvudfåran, dvs. i allt väsentligt den gamla,
borgerliga nationalekonomin. Jag har därför haft litet
svårt att ta till mig detta med att kalla jämställdhet-
sperspektivet för att "mainstreama". Jag tycker att vi
skulle försöka hitta något bättre och gärna svenskt ord
för det här.

Men som sagt var: Jag vill höra finansministern
tala om hur han skall se till och medverka till att vi
verkligen får ett jämställdhetsperspektiv.

Biståndet skall nu också få ett jämställdhetspers-
pektiv; det har riksdagen beslutat. Det är ju också
positivt. Men det finns en viss risk att det blir något av
en fernissa när det samtidigt pågår en nedrustning av
biståndet.

Omfördelningen gäller naturligtvis också arbetsti-
derna. Den socialdemokratiska partikongressen, som
jag följde med mycket stort intresse, beslutade ju efter
en del motstånd från partistyrelsen att man nu skulle
verka för avtal på det här området för att omfördela
arbetstiden. Men det som förvånar oss vänsterpartister
är att inga initiativ tas. Känner inte regeringen något
ansvar för att själv ta initiativ och få till stånd sådana
här avtal? Man har nu haft överläggningar om arbets-
rätt med parterna, osv. Varför tar man inte upp frågan
om arbetstiderna? Det har tidigare här i debatten pe-
kats på Finland. Varför händer ingenting?

Nu hörde jag i och för sig arbetsmarknadsminis-
tern i morse säga att man kunde tänka sig att kommu-
nerna, som skall få ett större ansvar, skall kunna ta
initiativ också när det gäller arbetstiderna. Men då vill
jag veta mer konkret vad det är man avser. Kommer
man att på något sätt stödja kommunerna och hjälpa
dem att få i gång t.ex. sådan försöksverksamhet med
sex timmars arbetsdag som faktiskt pågår runt om i
landet?

Finansministern talade här tidigare om behovet av
en bred acceptans för den ekonomiska politiken i det
svenska samhället. Då är frågan: Betyder begreppet
"bred acceptans" socialdemokratin och Centerpartiet?
Räcker det med Per-Ola Eriksson? Räcker det med att
Erik Åsbrink håller Per-Ola Eriksson i handen? Kän-
ner han sig trygg?

Jag känner i luften att det inte är så där alldeles
säkert med hållbarheten på längre sikt i det här fallet.
Det är inte så att jag på något sätt önskar att Centern
skall falla ifrån, men jag skulle ändå vilja ställa unge-
fär samma fråga till Per-Ola Eriksson som jag tidigare
här ställde till Per Unckel: Är Per-Ola Eriksson be-
redd att för sina landstingskamrater här i Stockholm
tala om vad den borgerliga - moderata - ekonomiska
politiken betyder för kommuner och landsting och
vilken oerhörd katastrof det skulle innebära om den
moderata politiken gick igenom?

Är han också beredd att där mana sina partikamra-
ter att ta ansvar och inte skälla på t.ex. de vänsterpoli-
tiker som under oerhört stor vånda - det vågar jag
försäkra - nu har ställt sig bakom den mycket tuffa
strukturplanen? Jag läste i någon tidning att det enbart
var min partikamrat Gunnar Ågren som vågade gå ut
på trappan och möta de demonstranter som proteste-
rade mot strukturplanen. Jag skulle då vilja fråga Per-
Ola Eriksson och gärna också Erik Åsbrink: Är ni
beredda att tala med era partikamrater och låta dem
stå bakom den ekonomiska politik som ni för här i
riksdagen? Till saken hör nämligen att vi lägger fram
förslag, även i dagens betänkande, som innebär mera
resurser till kommuner och landsting. Trots det tar
mina partikamrater ansvar för den politik som fram-
tvingas av era ekonomiska beslut.

På Vänsterpartiets kongress beslutade vi att vi vill
försöka öppna svensk politik för ett nytt alternativ
som skall vara förankrat i arbetarrörelsens fackliga
och politiska organisationer och ha en tydlig rödgrön
profil. Vi är fullständigt övertygade om, vilket också
Hans Andersson talade om här tidigare, att det inte
håller långsiktigt om politiken inte också är förankrad
i fackföreningsrörelsen.

Vi trodde på Ingvar Carlsson när han efter det
första stora budgetsaneringsprogrammet sade att det
nu är arbetslöshetsbekämpningen som gäller. Vi var
med och tog ett mycket stort ansvar där. Vi var be-
redda att fortsätta, men ni valde någonting annat.

Högern kommer aldrig att klara - det har den visat
också i praktiken - vare sig arbetslösheten eller bud-
getsaneringen. Ni har lyssnat alldeles för mycket på
och varit alldeles för rädda för denna pratglada höger,
som egentligen absolut ingenting har att komma med.
Det är dags, Erik Åsbrink och andra socialdemokrater
och gärna också centerpartister, att fundera över en ny
kurs, att välja ett nytt alternativ.

(Applåder)

Anf. 48 BO LUNDGREN (m) replik

Herr talman! När det gäller frågan om vilken poli-
tik som kan åstadkomma vad föreslår jag att Johan
Lönnroth någon gång slår upp s. 14 och s. 19 i den nu
avlämnade propositionen 1995/96:207. Där framgår
hur ökningen av arbetslösheten och eroderingen av
statsfinanserna tog fart vid decennieskiftet 1989/90,
och där finns också en redovisning av hur överhett-
ningen i svensk ekonomi mot slutet av 1980-talet
urholkade industrins konkurrenskraft. Där finns alltså
effekterna av den politik som Johan Lönnroth såvitt
jag förstår efterfrågar och som inte var lyckosam.

Jag vill sedan beröra de frågor Johan Lönnroth tog
upp när det gäller moderat politik. Vi är väl medvetna
om att det i det korta perspektivet måste göras en
avvägning i stabiliseringspolitiken när det gäller åt-
stramning. Men då får man ändå se till helheten, Jo-
han Lönnroth, och konstatera att de åtgärder som nu
har vidtagits uppenbarligen inte har lett till så stort
förtroende att de orimliga realräntorna tenderat att gå
ned. De har legat och hackat på samma nivå, och den
har varit exceptionellt hög. Det beror enligt vår be-
dömning till rätt stor del på att man inte har tagit till
sig hur det är. Man har upplevt att marginalerna finns
där.

Det finns en osäkerhet vad gäller både den all-
männa inriktningen och omfattningen av budgetsane-
ringen. Det är därför oerhört väsentligt att skapa detta
förtroende, samtidigt som politiken i övrigt skall ska-
pa ett bra förtroende hos hushållen för den ekonomis-
ka utvecklingen som gör att också den inhemska sidan
kan öka. Allt detta måste vägas samman, liksom att vi
strävar efter att skapa bra förhållanden för den privata
tjänstesektorn - något som Johan Lönnroth är väl-
kommen att komma med i om han inser skattekilarnas
fördärv i det sammanhanget.

Låt mig sedan när det gäller vårt alternativ konsta-
tera att vår politik inte alls innebär det som Johan
Lönnroth säger för kommuner och landsting. Det
handlar huvudsakligen om justeringar beroende på att
kommunernas skatteunderlag förändras med våra
andra förslag.

Anf. 49 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Om Bo Lundgren hade lyssnat på de
inlägg som jag har haft tidigare här i kammaren om
80-talets ekonomiska politik, skulle han ha hört att vi
har talat om att vi inser att det också gjordes mycket
stora misstag i slutet på 80-talet. Det var inte heller så
att allt det som gick snett en bit in på 90-talet var
enbart ert fel, Bo Lundgren. Det har vi i Vänsterpar-
tiet aldrig påstått; vi har aldrig gjort en så enkel ana-
lys - vi gjorde också själva fel. Men det skulle vara
väldigt skönt om också Bo Lundgren någon gång
kunde vara litet mera ödmjuk och erkänna vilka
enorma misstag ni gjorde, t.ex. kronans knytning till
ecun och de ofinansierade skattesänkningarna.

Nu har ni ju fått som ni har velat på så många oli-
ka områden, Bo Lundgren. Nu sker det en EMU-
anpassning. Inflationen är nästan totalt i botten. Det
sker en ensidig prioritering av inflationsbekämpning-
en. Man har avreglerat praktiskt taget allt. Varför
ställer ni er inte upp och hurrar? Nu kör ni med en
evig överbudspolitik.

Till sist vill jag återigen ta upp detta att ni tar 50
miljarder kronor från kommuner och landsting. Är Bo
Lundgren beredd att gå ut och förklara det för de
moderata kommunpolitikerna? Jag pratar ibland med
kommunpolitiker från Bo Lundgrens parti, och jag
tror inte att de begriper vad ni menar med det där. De
kommer aldrig i livet att kunna stå för det i praktiken.

Anf. 50 BO LUNDGREN (m) replik

Herr talman! Jag tror att de moderata politikerna
begriper det. Däremot är det uppenbart att Johan
Lönnroth inte gör det. Låt mig då bara mycket kort
förklara för Johan Lönnroth att huvuddelen av de
förändringar vi föreslår följer av att vi drar ned ege-
navgifterna till sjukförsäkringen, vilket breddar basen
för uttag av skatt för kommuner och landsting. Det
neutraliserar vi. Med förslaget om vårdnadsbidrag är
det samma sak. Med förslaget om ytterligare en ka-
rensdag är det samma sak. De nettoeffekter som finns
ligger i storleksordningen 4 miljarder på momsområ-
det och 3 miljarder i övrigt. Därmed kan vi rensa bort
den delen. Det skapar, med avregleringar, möjlighet
att koncentrera sig på den normala verksamheten.

Johan Lönnroth borde förklara för socialdemokra-
terna i Stockholms läns landsting att det väsentligaste
är att koncentrera sig på sjukvården och inte ägna sig
åt annat, som drar undan resurser för det väsentliga.

Ingen, varken en borgerlig eller en socialdemo-
kratisk regering, gör allting rätt, men man kan göra
mer eller mindre fel. 80-talet var en misslyckad peri-
od, vilket vi uppenbarligen kan vara överens om.
Också vi hade kunnat ha förhoppningar på exempelvis
en annorlunda penningpolitik, med det budgetunder-
skott som fanns och den budgetsaneringspolitik som
bedrevs, som också skapade utrymme för de alltför -
med tanke på statsfinanserna en nödvändighet -
begränsade skattesänkningarna. Så ligger det till.

Det Johan Lönnroth inte begriper är vikten av att
ändra de strukturer som skapade 80-talsproblemen,
och som skapade 70-talsproblemen, och som har gett
en situation där vi inte får de nya jobben ute i företa-
gen. Det borde Johan Lönnroth koncentrera sig på,
samtidigt som han förklarar för sina landstingspoliti-
ker hur man bör koncentrera det väsentliga i lands-
tingets verksamhet.

Anf. 51 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Det här med att koncentrera sig på
det väsentliga kan Bo Lundgren inte svara på nu,
eftersom han inte har fler repliker, men han kanske
vid något senare tillfälle skulle kunna bli litet mera
konkret. Landstingen handlar, såvitt jag förstår, till en
helt dominerande del om sjukvård. Skall de lägga ned
tunnelbanan i Stockholm? Eller vad talar Bo Lund-
gren om?

Jag har också hört den där valsen i Göteborg. Mo-
deraterna låtsas som om man kan klara Europas bästa
skola, en fantastisk sjukvård och en oerhörd massa
saker, trots att de i praktiken i sin nationella politik
har ett mindre antal miljarder till kommuner och
landsting. Det där handlar om retorik, inte om verk-
ligheten.

Till sist vill jag ta upp det där med att ändra
strukturer. Vänsterpartiets motioner - om Bo Lund-
gren vill besvära sig med att läsa dem - handlar
mycket om behovet av stora strukturella förändringar.
Miljöomställningen är en gigantisk och oerhört mödo-
sam omställning av ekonomin. Den nödvändiga om-
fördelningen av arbetstiderna är också en mycket stor
strukturell förändring. Omfördelningen av utbild-
ningsresurserna är en strukturell förändring.

Det är bara det att ni inte gör strukturella föränd-
ringar framåt, utan ni vill gå tillbaka till högerns
gamla privilegiesamhälle. Det kommer aldrig att lösa
några samhälleliga problem.

Anf. 52 ROY OTTOSSON (mp)

Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen
bedriver i långa stycken en orättvis politik, som på
sikt hotar välfärden i vårt land. Många har redan
drabbats. Genom att låginkomsttagarna tvingas att
bidra med lika stor andel till saneringen av statsfinan-
serna som de som tjänar bra ökas orättvisorna. Den
som tjänar litet har betydligt mindre kvar i plånbo-
ken - i många fall är plånboken tom. Ändå skall dessa
människor, som inga pengar har, betala lika mycket
för att få bort statens budgetunderskott. Sänkta barn-
bidrag, lägre ersättningsnivåer i socialförsäkringarna,
höjd fastighetsskatt, andra skattehöjningar - allt slår
särskilt hårt på den som inget har. Det slår dessutom
tillbaka på staten och kommunerna, eftersom fler blir
tvungna att söka bostadsbidrag, socialbidrag osv.
Kostnaderna för de här bidragen ökar, och då blir det
ännu mindre pengar kvar till skolan, omsorgen, vår-
den, miljövården och allt annat som även regeringen
säger sig vilja värna om.

Dessutom bidrar dessa orättvisa besparingar och
skattehöjningar till den höga och nu åter ökande ar-
betslösheten. När pengarna inte räcker i vården, i
omsorgen, till skolorna och på andra håll i den offent-
liga sektorn blir det neddragningar och människor
tvingas ut i arbetslöshet.

Skattehöjningarna och de orättvisa besparingarna
medför att företagen förtvinar. Vilket företag kan sälja
sina tjänster eller produkter till människor som inte
kan eller vågar betala? Hur skall företagen kunna bli
fler eller växa när människor av rädsla för arbetslös-
het och nya åtstramningar i stället använder slantarna
till att betala ned sina lån eller spara dem i pensions-
försäkringar eller något annat? Hur skall företagen
kunna anställa fler när de av regeringen påtvingas nya
skatter och regler som gör deras tjänster och produk-
ter ännu dyrare?

Vad hjälper det att ni redovisar glädjekalkyler som
går ut på att människor i något slags nyvunnen och
egentligen fullständigt omotiverad optimism skulle
skaffa nya bilar, nya kylskåp, större lägenheter eller
något annat som man hittills inte har haft råd med?

Nej, ni kommer att tvingas ändra era siffror och än
en gång komma tillbaka till riksdagen med nya spar-
paket. Vi har sett just detta gång efter gång sedan ert
makttillträde för två år sedan. I och för sig ligger nu
de statsfinansiella besparingarna och åtstramningarna
på en rimlig nivå totalt sett, men de är fördelade på ett
sätt som är kontraproduktivt. Ni har gjort det på ett
sätt som har konserverat en orimligt hög arbetslöshet.
Ni har gjort det på ett sätt som har ökat klyftorna i
samhället, så att fler människor fastnat i fattigdoms-
fällan, alltfler ställts utanför arbete och normalt sam-
hällsliv.

Om ni i stället sparade mer på bidrag och subven-
tioner till företag och till medel- och höginkomstta-
garna, och lät de som har låga inkomster och små
marginaler komma undan billigare, skulle vi haft
många fler i anställning i företagen i dag. Då skulle
inte heller kommuner och landsting tvingas spara på
välfärden och tvinga ut fler i arbetslöshet.

Sänk skatterna och avgifterna på vanligt arbete,
och ta i stället ut motsvarande skatt på energi och
miljöskadliga utsläpp. Då blir det lönsammare för
företagen att anställa, och då finns det mer folk som
har råd att köpa deras varor och tjänster. Då ökar
också statens, landstingens och kommunernas skat-
teintäkter - utan skattehöjningar. Då kommer ni in i
den goda cirkel som förstärker ekonomin och skapar
möjligheter till större rättvisa och solidaritet med de
utsatta både i vårt land och runt om i världen. Då hade
ni inte behövt göra de skamliga nedskärningarna i u-
hjälpen.

Om ni vågade överge er irrationella tro att 40
timmars arbetsvecka är en naturlag som ingen kan fly,
skulle ni kunna sänka arbetstiden, precis som er egen
partikongress har sagt.

Genom att sänka arbetstiden till 35 timmar per
vecka skulle ni kunna ta er upp ur arbetslöshetsträs-
ket. Men det vill inte Åsbrink, eller hur? Ni i rege-
ringen vägrar se verkligheten, den verklighet där
300 000 jobb försvann enbart i industrin i början av
90-talet. Det var jobb som inte kommer tillbaka och
som inte kan återskapas vare sig med ekonomisk
tillväxt eller utbyggd industri, för produktiviteten ökar
kraftigt och konkurrensen likaså.

Om ni vågade inse att medlemskapet i den europe-
iska unionen är ett enda stort ekonomiskt misstag - ett
misstag som kostar det svenska folket oerhörda peng-
ar och som innebär att vår demokrati och det svenska
folkstyret är på väg att förvandlas till ett tomt skal -
och om ni vågade ta konsekvenserna av vad vi nu
tvingas uppleva som medlemmar i EU, skulle vi kun-
na göra gemensam sak och ta oss ur EU:s dyrbara och
byråkratiska vansinne och i stället ta vara på våra
gemensamma resurser på ett klokt och förnuftigt sätt.
Då skulle det bli lättare att få ned arbetslösheten,
utveckla välfärden och inte minst minska miljöskul-
den. Rätta mig om jag har fel, men visst är det så att
finansminister Åsbrink inte vill medverka till att ta
Sverige ur EU-träsket?

Herr talman! Det behövs genomgripande struktu-
rella förändringar för att få ned arbetslösheten till
hälften, utveckla välfärden och samtidigt få ordning
på statens finanser. Jag har redan pekat på några vik-
tiga åtgärder. Jag vill framhålla särskilt två.

Den första åtgärden är att arbetstiden måste för-
kortas som en anpassning till verkligheten, en verk-
lighet där vi jobbar mera effektivt och produktivt och
därför naturligtvis inte behöver jobba lika mycket för
att åstadkomma samma saker.

Den andra åtgärden är att beskattningen på arbete
måste sänkas. I stället bör vi öka beskattningen fram-
för allt på energi och koldioxidutsläpp. Den invänd-
ning som brukar tas fram här av finansministern är att
han inte tror att energi är en stabil skattebas. Det är
väldigt intressant att föreställa sig ett samhälle utan
energianvändning. Det är ungefär lika tokigt som att
tänka sig ett samhälle utan arbete. Skattebasen energi
och skattebasen arbetskraft är självklart stabila. Det är
den mycket höga beskattningen på arbete som är en
väldigt viktig drivkraft till den permanent höga arbets-
löshet vi nu ser. Genom att justera ned beskattningen
på arbete och i stället lägga beskattningen på den
stabila skattebasen energi i större utsträckning kan vi
långsiktigt klara arbetslöshetsproblemet.

Det är något av en ödets ironi att regeringen i
morse annonserade att man nu skall sänka arbetsgi-
varavgifterna för att minska arbetslösheten, tvärtemot
vad man har sagt i tusentals sammanhang under sena-
re år. Samtidigt håller regeringen benhårt fast vid att
behålla 40-timmarsveckan, tvärtemot det egna partiets
nyligen fattade kongressbeslut.

Jag vill peka på två ytterligare avgörande struktu-
rella åtgärder som krävs för att klara arbetslösheten
och därmed också samhällsekonomin. De är att dels
satsa på gröna jobb, dels satsa på utbildning och
forskning.

Det behövs en miljöomställning av främst trafik-
och energisystemen i vårt land. Järnvägarna behöver
byggas ut kraftigt. Produktion och distribution av
miljöanpassat drivmedel för bilar som t.ex. etanol
måste sättas i gång. Detta kräver ändrade budgetpos-
ter, ändrade skatter, medvetna satsningar på både
utvecklings- och infrastrukturprojekt, ändrad lagstift-
ning, en ny miljöbalk osv. Kärnkraften måste avveck-
las så snart som möjligt och ersättas med effektivare
energianvändning och utbyggnad av miljöanpassade
alternativ. Detta förutsätter mängder av investeringar
och mängder av jobb. Här finns de nya jobben.

Jag har hunnit bläddra i den proposition som läm-
nats nu på morgonen för att se vad regeringen tänker
sig på det här området. Jag noterar att det är väldigt
tunt. Vi ställer självklart gärna upp från Miljöpartiet
och hjälper till med konkreta förslag så att vi kan få
fart på de gröna jobben i Sverige.

Vi välkomnar självklart satsningen på komvux och
högskolorna. Den ingick ju faktiskt i den uppgörelse
som Miljöpartiet hade med regeringen förra hösten i
tillväxtpropositionen. Men detta är närmast att betrak-
ta som en fullständigt nödvändig anpassning till verk-
ligheten. Utbildningsklyftorna i vårt land måste mins-
kas. En mycket stor del av de arbetslösa är arbetslösa
för att de inte har rätt kompetens och utbildning. Hög-
skolor och universitet är allt viktigare motorer för att
skapa nya företag och nya lösningar.

Men regeringen måste också följa upp med ökad
grundforskning. Där har vi fått en utarmning, delvis
beroende på EU-medlemskapet som har styrt bort
pengarna men också på att man inte satsar på forsk-
ning i samma takt som man satsar på utbildningsplat-
ser. Risken är stor att högskolorna förvandlas till
utbildningsfabriker med på sikt sjunkande kvalitet.
Det ger inte positiva effekter på vare sig företagande
eller sysselsättning.

Vårpropositionens huvudnummer är egentligen
utgiftstaket för staten. Här är det riksdagen som har
tröttnat på regeringars oförmåga att hålla sig till den
budget som riksdagen beslutat om. Ständigt, år efter
år, har regeringar släppt i väg utgifter så att budget
efter budget har spruckit. Gång på gång har riksdagen
maktlöst i efterhand tvingats acceptera ytterligare
utgifter. Detta har pressat fram ökade skatter och
ökande räntebärande statsskulder. Nu är statsskulden
helt enorm, och räntorna på denna skuld tränger ut
betydligt viktigare behov. Sparandet i staten beror ju
faktiskt i hög grad på dessa ökade räntekostnader.

Riksdagen har därför begärt och fått förslag om
utgiftstak från regeringen. Tyvärr har inte regeringen
lyckats prestera tillräckligt bra beräkningar, dvs. pre-
sentationer av hur man har fått fram sina förslag till
utgiftstak. Det har varit svårt för riksdagen att helt
veta hur man har fått fram siffrorna. I andra fall har
man givit sken av att det skulle vara ett slags prelimi-
när budget, och det är det ju faktiskt inte. Dessutom
finns det stora brister på inkomstsidan och skattesidan
i regeringens vårproposition. Vi får se detta som ett
förstlingsverk och hoppas att vi får bättre produkter
nästa gång.

Herr talman! I Sveriges konvergensprogram som
är inlämnat till EU står det inledningsvis följande:
"Regeringen är fast besluten att se till att dessa kon-
vergenskriterier såväl som sysselsättnings- och mil-
jömål uppfylls för svensk del." Litet längre fram
deklareras följande: "Konvergensprogrammet innehål-
ler även en redovisning av arbetsmarknadspolitiken
och medelfristiga projektioner för sysselsättning och
arbetslöshet samt av de krav som ställs på en långsik-
tigt hållbar utveckling ur miljösynpunkt." Ännu längre
fram utlovas att regeringen avser att följa upp detta
svenska konvergensprogram varje halvår.

Jag känner mig tvingad att påminna finansminister
Åsbrink och regeringen om vad som faktiskt står och
utlovas i Sveriges konvergensprogram. Där står det i
klartext: Förutom de av Maastrichtfördraget fastställ-
da kraven på statens finanser och penningpolitiken
skall Sverige för sin del samtidigt få ned arbetslöshe-
ten och minska miljöskulden. Där står också i klartext
att regeringen två gånger om året skall rapportera för
riksdagen om hur det går med uppfyllandet av det
svenska konvergensprogrammet. Den första rapporte-
ringen gjordes i en bilaga till tillväxtpropositionen i
höstas och den andra kom nu med den vårproposition
som vi nu behandlar.

Men var finns redovisningen av miljömålen, mil-
jöeffekterna och effekterna på miljöskulden av rege-
ringens politik? Ingenting sägs. Ingenting redovisas.
Varför följer regeringen inte sitt eget konvergenspro-
gram? Varför sviker regeringen och faktiskt också
Centern den gemensamma uppgörelsen, där också kds
och Miljöpartiet är med? Varför struntar regeringen i
att ens rapportera hur det går med miljöskuld och
miljömål trots att det fullständigt kristallklart utlovas i
det svenska konvergensprogrammet? Står ni social-
demokrater inte för ingångna uppgörelser? Förbereder
ni ett svek i miljöfrågan? Eller har ni tillfälligtvis
förlorat förmågan att komma ihåg och förmågan att
läsa innantill?

Herr talman! Nu när jag ändå är inne på frågor
som berör den planerade europeiska monetära unio-
nen, EMU, vill jag ställa ytterligare en fråga till fi-
nansministern. Det är nämligen så att ett svenskt
medlemskap i EMU innebär att den svenska kronan
avskaffas och ersätts med penningar som ges ut av
EU.

Anser finansministern att det behövs någon änd-
ring i Sveriges grundlag för att avskaffa den svenska
kronan, och därmed också förvandla Riksbanken till
ett lokalkontor till EU:s centralbank i Frankfurt? Det
vore välgörande för svenska folket att få veta hur
landets finansminister ser på dessa grundlagsfrågor.
Skall den ändras eller inte?

Herr talman! Jag har en stickfråga till moderater-
na. Jag ställde en fråga till Per Unckel förut. Jag note-
rar att Lars Tobisson har uttalat att det viktiga numera
inte är att tala om kostnader, utan att vidta åtgärder
och strukturella reformer för att få människor i arbete
och tillväxt i ekonomin. Då kan man inte se det som
en kameral övning om det blir lika mycket intäkter
som utgifter. Detta uttalade han i går. Det står i ett
TT-meddelande.

Betyder det att ni moderater än en gång föresprå-
kar ofinansierade skattesänkningar? Om jag förstod
Per Unckel rätt räknar ni moderater med att det skall
bli en kraftig, eller åtminstone något slags, tillväxt i
ekonomin om ni sänker skatterna. Därigenom har ni
er finansiering. Men detta är ingen finansiering! Det
är precis samma brist på finansiering som ni hade i er
reservation när skattereformen var aktuell här i riks-
dagen. Verkligheten har visat att det inte blev några
dynamiska effekter av skattesänkningarna på kapital
och för höginkomsttagare.

Ni har själva under den senaste regeringsperioden
försökt att med skattesänkningar få en tillväxt som
skall betala skattesänkningarna. Det är som jag ser det
exempel på en slapphänt budgetpolitik. Det är ett sätt
att öka underskotten och statsskulden. Detta är fak-
tiskt ett av de sämsta förslagen för svensk ekonomi
som vi har på bordet i dag.

Anf. 53 BO LUNDGREN (m) replik

Herr talman! Om Roy Ottosson slår upp den mo-
derata reservationen om utgiftstak och utgiftsområden
i betänkandet som diskuteras nu och som är grund för
debatten ser han att det framgår att vi justerar ned
kostnaderna på de olika utgiftsområdena i de offentli-
ga utgifterna i tillräcklig mån för att dels finansiera de
skattesänkningar som vi kommer att föreslå, framför
allt i höst, och dessutom den större marginal när det
gäller saneringen av offentliga finanser som vi också
förespråkar.

Det finns nu ingen inteckning av positiva effekter
till följd av färre arbetslösa och fler i jobb. Men skall
man gå vidare och skapa förutsättningar för ett Sveri-
ge som är dynamiskt, där människor kan klara sig
själva på sin lön, förutsätter det att man går vidare
med skattesänkningar riktade till låg- och medelin-
komsttagare. Det måste finansieras krona för krona,
men kan naturligtvis bli en följd av att de offentliga
utgifterna minskar därför att arbetslöshetsersättning
och andra kostnader försvinner och skattebaserna
vidgas. Men det är ett andra steg, och kan inte inteck-
nas förrän dessa effekter faktiskt har visat sig. Vi kan
inte göra om Erik Åsbrinks experters kalkylfel från
skatteomläggningen, då man trodde att överhettningen
skulle vara för evigt. Så var det inte. Det var en felak-
tig analys av de ekonomiska förutsättningarna som låg
till grund för den utredningen.

Vi har alltså en strikt krona-för-krona-finansiering
för vart och ett av våra förslag. Slå gärna upp reser-
vationen, Roy Ottosson, så slipper ni ta den diskus-
sionen med Per Unckel eller med mig.

Anf. 54 ROY OTTOSSON (mp) replik

Herr talman! Om jag förstår Bo Lundgren rätt de-
menterar han vad Per Unckel sade tidigare i dag. Han
räknade med att era förslag skulle skapa tillväxt. Det
måste väl då ingå i finansieringen?

Jag hörde också Bo Lundgrens tidigare anförande.
Han talade sig varm för skattesänkningar som ett sätt
att få ekonomin att fungera bättre. Det betyder väl att
man tillgodoräknar sig ekonomisk tillväxt, dvs. de
dynamiska effekterna.

Bo Lundgren svarar nu att det inte är så man har
räknat. Ni har räknat neutralt på det, och det är väl
gott så. Men jag tillåter mig att tvivla. Det är litet
grand av den ideologiska huvudtes som ni moderater
driver. Sänker man beskattningen på kapital och för-
mögenhet och för dem som tjänar mycket, är det tänkt
att det skall investeras mycket mera. Det skall stimu-
lera en kraftig tillväxt som sedan kommer alla till del.
Vi vet att detta experiment har genomförts i full skala,
och vi vet att det inte stämmer. Sänker man skatten på
förmögenhet och de rikas kapital leder det inte till att
investeringarna ökar, utan till att de rika arbetar mind-
re. Det blir litet grand som i den sydamerikanska
modellen, där vi ser hur de förmögna snarare arbetar
så litet som möjligt. Den typen av dynamiska effekter
vill jag inte se i Sverige.

Det vore bra om Lundgren kan garantera att ni
verkligen har täckt varenda krona i form av neddrag-
ningar på budgeten, för då kan vi gå vidare och grans-
ka vad de neddragningarna innebär. Det är nästa in-
tressanta steg, för de innebär antagligen ökad arbets-
löshet och ökade kostnader som ni antagligen inte
kalkylerat för.

Anf. 55 BO LUNDGREN (m) replik

Herr talman! Jag hittar nu också den sida i betän-
kandet där vår reservation finns, s. 228. Den går bra
att läsa. Det efterfrågas en garanti. Eftersom jag har
haft ansvaret för arbetet kan jag också garantera det.

Det intressanta är ändå den bild som Roy Ottosson
har, uppenbarligen av ren okunskap. Det beklagar jag.
Det väsentliga är naturligtvis att rensa bort skattehöj-
ningar som har genomförts och skatteregler som
kvarstår som hämmar företagandet och möjligheterna
att expandera för de företag som kan ge jobb i Sverige
och de nya företag som kan växa till. Det är en förhål-
landevis liten del av det vi menar att man skall sänka
skatten på. Det är framför allt fråga om att sänka
skatten på arbete för låg- och medelinkomsttagare.
Det är det väsentligaste och viktigaste, och där ligger
tyngdpunkten för våra skattesänkningar.

Förutom det ekonomiskt positiva i detta finns ock-
så rätten för hushåll och enskilda människor att dispo-
nera över större del av sina egna inkomster och kunna
leva på sin lön. Motivet för det är att man inte får det
beroende som i dag är så hämmande.

Roy Ottosson måste medge att de som klarar sig
bäst i dagens Sverige är de som har så mycket över
efter skatter av olika slag att de själva kan betala för
både det ena och andra. Valfriheten finns ju alltid för
dem som tjänar mycket eller har stor förmögenhet. Vi
vill ge den valfriheten till vanliga människor. Det är
ett väsentligt inslag i vår politik.

Allra sist, herr talman, vill jag säga att det finns
erfarenheter av högskattesamhället i Sverige. Om
höga skatter på ting och för människor skulle vara
lösningen på problemen och garantera ett bra välstånd
och välfärd skulle Sverige inte ha haft några problem.
Sverige är högskattesamhället personifierat, men vi
har stora problem med arbetslösheten, otryggheten
hos människor och den bristande valfriheten. Just
detta är effekten av den politik som Erik Åsbrink nu
håller på att återvända till.

Anf. 56 ROY OTTOSSON (mp) replik

Herr talman! Om man läser innantill i moderater-
nas reservation ser man att moderaterna räknar med
att kunna göra besparingar på ersättningarna i a-
kassan med 7,6 miljarder 1999, och med 7,6 miljarder
på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Man räknar med
minskade kostnader trots att man gör skattesänkningar
och neddragningar på en mängd offentliga verksamhe-
ter osv. Det betyder att man räknar med att få drama-
tiskt minskad arbetslöshet med sina egna åtgärder.
Det måste betyda att ni räknar med mycket kraftiga
dynamiska effekter av era skattesänkningar. Jag kan
inte tolka er budgettabell på annat sätt. Annars är det
rena rama dumheterna som står i er budgettabell. Ni
måste räkna med att det blir betydligt fler arbetstillfäl-
len och att era skattesänkningsförslag ger kraftiga
dynamiska effekter. Det har vi inte sett i verkligheten.
När man har försökt sig på den typen av åtgärder har
det blivit precis tvärtom. Det har blivit ett ökat under-
skott i statens budget. Därför är er politik ett exempel
på mycket slapphänt budgetpolitik. Det är det sämsta i
den vägen som vi har på kammarens bord i dag.

Anf. 57 MATS ODELL (kds)

Herr talman! Denna debatt blir litet märklig i så
måtto att vi diskuterar dels finansutskottets betänkan-
de med anledning av regeringens vårproposition och
oppositionens motioner, dels de två propositioner som
regeringen i dag på morgonen har lagt på riksdagens
bord. Vi får väl ta det. Så blir det när regeringen har
tappat greppet och är involverad i det politiska spel
som finansministern beskrev tidigare.

Herr talman! Den vackra röda rosen är Socialde-
mokraternas varumärke. Den har länge varit ett
mycket starkt varumärke för svenska folket när det
gäller att man skall komma till rätta med jobben och
sysselsättningen. Detta vann Socialdemokraterna valet
på 1994. Väljarna trodde ju på detta på valdagen.
Därför förstår jag att det är mycket besvärande att
arbetslösheten nu stiger så snabbt som den gör. Det är
naturligtvis också besvärande att det behövdes ett
borgerligt parti för att man över huvud taget skulle
kunna komma fram med ett förslag för att skapa ny
sysselsättning.

Det skulle vara mycket intressant att få veta vad
regeringen med stolthet har tagit ur egen ideologisk
fatabur - där man har känt att man har haft rörelsen
med sig och LO har stått bakom med de röda fanorna
- och vad som är borgerlig politik. Jag tror inte att vi
kommer att få reda på det.

Debatten handlar till stor del om borgerliga för-
slag, som Anne Wibble mycket riktigt påpekade.
Denna tidsutdräkt - jag tänker på de två år som man
nu har väntat och på det politiska spelet - är egentli-
gen ingenting mindre än den politiska inkubationstid
som rimligtvis måste vara efter det att den här politi-
ken stämplades ut under förra mandatperioden. I val-
rörelsen talades det om att detta hade prövats och att
det ledde till ökad arbetslöshet. Nu kommer man ändå
tillbaka med två propositioner denna morgon på riks-
dagens bord.

Herr talman! Ett ytterligare problem i det här
sammanhanget är att man inte riktigt vet om regering-
en anser att ekonomisk-politiska åtgärder är effektiva
eller om Sverige bara är något sorts rov för den inter-
nationella konjunkturutveckling som styrs av andra
mera handlingskraftiga regeringars åtgärder. Ytterli-
gare försvårande omständigheter är att finansminis-
tern och inte minst statsministern rör sig något lätt-
sinnigt och situationsbetingat mellan dessa olika per-
spektiv. Antingen har den ekonomiska politiken gett
effekt eller också har vi drabbats av utländska kon-
junktursvängningar. Jag kan bara konstatera att det
när arbetslösheten ökade under den förra mandatperi-
oden alltid var fru Wibbles fel; för övrigt tycker jag
att statsministern uttalar fru Wibble från denna talar-
stol med en kvinnosyn som han borde se över. Men
nu när arbetslösheten ökar beror det på en konjunktu-
ravmattning i Tyskland och andra omständigheter
över vilka regeringen inte råder. Jag tycker att fi-
nansministern och statsministern måste bestämma sig
för någon princip. Hjälper det över huvud taget att vi
fattar beslut här? Eller är det utländsk påverkan som
styr den politiska utvecklingen?

Herr talman! Grundproblemet är trots allt att lan-
det nu styrs av en regering som verkar sakna egna
förslag och egen insikt om de villkor som ger förut-
sättningar för tillväxt i mindre och medelstora företag.
Nu behövs långsiktigt hållbara och kraftfulla struktu-
rella reformer om Sverige skall nå upp till den högre
tillväxtnivå som finns omtalad i vårpropositionen.
Vad gäller sådana reformer finns det tyvärr fortfaran-
de i stor utsträckning en ideologisk blockering. Så vitt
jag förstår pågår en medling till slutet av augusti.

Vårpropositionen vittnar fortfarande om en allvar-
lig brist på förståelse för företagandets villkor. Småfö-
retagen skall t.ex. ytterligare hämmas och skrämmas
genom att ta över ansvaret för en hel månad när det
gäller sjukförsäkringen utan en tillräcklig kompensa-
tion. När det gäller fördelningspolitiken i vårproposi-
tionen har vi kristdemokrater också tyckt att det är
förvånansvärt hur okänsligt regeringen behandlar
utsatta grupper som gamla, sjuka, ensamstående för-
äldrar, barnfamiljer och de fattigaste i tredje världen.

Pensionärerna och de fattiga i tredje världen kan ju
inte strejka. Vi kristdemokrater avvisar nedskärning-
arna i bostadstillägget för pensionärerna, nedskär-
ningarna i änkepensionen och höjningen av högkost-
nadsskyddet. Detta finansierar vi i vårt alternativ till
regeringens vårproposition.

Kommunerna och landstingen får allt svårare att
klara av sina viktigaste uppgifter. Johan Lönnroth är
nu ute och styrker sig för att klara av vidare debatter.
En koalition av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister i Stockholms läns landsting har bestämt
sig för att skära ned sjukvården med nästan 3 miljar-
der kronor. Johan Lönnroth har frågat moderater och
centerpartister vad de säger till sina medlemmar. Jag
skulle vilja ställa en fråga till Roy Ottosson och Johan
Lönnroth: Vad säger ni till de väljare som gjorde att
ni kom till maktens grytor i Stockholm läns landsting
i valet 1994? Ni gick ut med att det skulle vara slut
med nedskärningarna och uppsägningarna. Jag tycker
att det är litet magstarkt att stå här i talarstolen och
ställa frågor till de partier som klart deklarerade att
det behövdes strukturella reformer på olika områden,
även inom landstingen.

Herr talman! Vi kristdemokrater lägger i vår mo-
tion fram en rad förslag som skulle ge bättre förut-
sättningar för ökad tillväxt och nya jobb. Vi har också
utformat en annan fördelningsprofil i vårt budgetal-
ternativ som ger bättre möjligheter för kommuner och
landsting att klara av att ha en rimlig kvalitet i vården
och omsorgen.

Vi föreslår en kraftfull tillväxtpolitik som bygger
på strukturella och tillväxthöjande åtgärder. Den tra-
ditionella konjunkturorienterade tillväxtpolitiken
måste ge plats för en politik som genom djupverkande
och mera långsiktiga insatser främjar de verkliga
förutsättningarna för tillväxt. Det handlar om åtgärder
som skapar bättre attityder till företagande, en mins-
kad byråkrati och en förenklad och moderniserad
arbetsrätt.

Jag medger gärna att detta med arbetsrätten är
svårt. Men trots det måste faktiskt arbetsrätten föränd-
ras så att den bättre speglar de förhållanden som gäl-
ler i dag. Vi kristdemokrater beklagar naturligtvis att
företrädarna för arbetsmarknadens parter inte kunde
enas i Arbetsrättskommissionen. Men arbetsrätten är
central när det gäller att öka antalet nya anställningar.
Jag tror att det i dag finns en oro och en besvikelse
hos många företagare över den politik som regeringen
bedriver. Det gjordes nyligen en opinionsmätning som
visar att åtta av tio småföretagare anser att företa-
garklimatet nu har försämrats. Förutom att man under-
lättar anställningsförfarandet kan en förändring av
arbetsrätten ge företagarna signaler om att regeringen
menar det som man faktiskt hävdade i vårpropositio-
nen, nämligen att villkoren för företagarna måste
förbättras.

Om de övriga politiska åtgärderna skall ge resultat
måste man nog fatta ett beslut ganska snart om en ny
arbetsrätt. Jag tycker att principen om att lag med lag
skall ändras är ganska fundamental. Det borde t.ex.
vara ganska enkelt att ta tillbaka den återställare som
regeringen genomförde direkt efter valet. Då får man
tillbaka de regler som infördes av den förra fyrparti-
regeringen.

Vi föreslår också åtgärder som leder till bättre till-
gång till riskkapital. Det är tvärtemot vad regeringen
nu gör. I den här propositionen vill man slopa risk-
kapitalavdraget. Det behövs också åtgärder för ett
bättre investeringsklimat. Man skall se till att inte så
många patent exporteras från vårt land. Vi vill skatte-
befria royalty på patentinkomster under två år; det är
ett exempel. Det behövs bättre villkor för kompe-
tensutveckling och forskning, bl.a. ett utbildningskon-
to. Det behövs också en återgång till de gamla regler-
na för momsinbetalningar för samtliga företag. Vi har
också finansierat ett förslag om att behålla dagens
arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Vi ser över
företagsstöden, med målet att minska dem och i stället
sänka arbetsgivaravgifterna. Vi vill också stimulera
tjänsteföretagandet.

Det har ju under senare tid förts en debatt om
tjänstesektorn. Debatten har varit ganska förvirrad,
men jag skall nu inte recensera den. Vartannat nystar-
tat företag är enligt SCB:s prognosinstitut ett tjänste-
företag, och det är också tjänsteföretagen som man ser
som den stora tillväxtsektorn under nästa sekel. Hus-
hållssektorn är faktiskt en enorm potential för nya
jobb. På den punkten har arbetsmarknadsminister
Margareta Winberg fortfarande rätt, det är bara synd
att hon inte har fått med sig sitt parti.

Det är inte någon liten pyttesektor vi talar om när
vi talar om hushållssektorn. Ungefär 45 % av allt
arbete som utförs i Sverige utförs i hemmen. Enligt
SCB lade varje vuxen person i Sverige 1990 ned mer
än 26 timmar per vecka på hushållsgöromål. Totalt
innebär det 3,7 miljoner heltidsarbeten. Det är lika
mycket som utförs i hela den privata och offentliga
sektorn tillsammans. Personer med barn har enligt
SCB en total arbetsbörda på ungefär 70 timmar per
vecka. Samtidigt som alltfler går arbetslösa, herr
talman, ökar alltså arbetsbördan för andra genom
dubbelarbete på jobbet och i hemmet.

Bekymret här är ju de breda skattekilarna på just
arbete. Detta gör att marknaden för den här typen av
tjänster, som går att utföra i egen regi, i praktiken är
utplånad. Den svarta delen av den här marknaden är
däremot stor och växande. Skattekilarna är mellan 50
och 70 %. Vi kristdemokrater tror att vi måste kon-
centrera samhällets möjligheter att åtgärda skattesi-
tuationen. Det förslag som nu ligger på riksdagens
bord får vi naturligtvis utvärdera, men jag misstänker
starkt att det inte är möjligt att åstadkomma den vi-
tamininjektion som behövs genom att över hela fältet
av företag, inklusive de stora, vinstrika exportföreta-
gen, som tjänade 140 miljarder kronor under förra
året, kleta ut en skattesänkning motsvarande 2 miljar-
der kronor som skall stimulera ökad sysselsättning.

Vi tror att man för att kunna åstadkomma en syn-
bar effekt i stället måste koncentrera sig och skära ett
djupare snitt i en mer begränsad del av skattekilen på
just tjänstesektorn. Vi kan ta en parallell: Visst har
räntan sjunkit kraftigt, men det har ändå inte varit
tillräckligt för att åstadkomma en kraftfull vändning
inom exempelvis byggsektorn. Jag tror att det är lika-
dant här. Det som nu föreslås är för litet, och det är
för mycket utspritt för att det skall ge de önskade
effekterna. Vi tror att det vore bättre att koncentrera
insatserna på tjänstesektorn.

Det som nu behövs, och vad Sverige väntar på, är
en nationell vision om hur både företagen och alla de
människor som driver och arbetar i de här företagen
tillsammans skall kunna växa och utvecklas. Tyvärr
saknar regeringen en sådan vision och ett politiskt
ledarskap på det här helt avgörande området. Det är
gott och väl att Centerpartiet har ställt upp och fått
med en del av sin politik på det här området. Jag tror
för min del att Centerpartiet tillsammans med icke-
socialistiska partier hade fått med mycket mera, hade
fått en större utdelning än vad man fått i de proposi-
tioner som nu är framlagda.

Herr talman! Vi har tillsammans med Folkpartiet
och Moderaterna två stora och viktiga reservationer,
som bygger på att det finns en positiv grundsyn på
företagande. Vi ser familjeföretagarna i det här landet
som en resurs som måste vårdas och värnas och som
behöver ett bättre klimat för att kunna växa och ut-
vecklas.

Vi kristdemokrater står givetvis bakom alla de
förslag som finns i vår motion, men för att vinna tid
yrkar jag här i dag bifall endast till reservationerna 1
och 2, som är gemensamma för oss, Folkpartiet och
Moderaterna, samt reservation 25.

Anf. 58 ROY OTTOSSON (mp) replik

Herr talman! Jag glömde tidigare att yrka bifall till
mina reservationer, så jag vill därför nu yrka bifall till
reservationerna 4, 8, 24, 28, 32, 37, 48, 58 och 81. Jag
står naturligtvis också bakom Miljöpartiets övriga
reservationer, men för tids vinnande yrkar jag inte
bifall till dem.

Situationen i Stockholms läns landsting är ju, Mats
Odell, ett arv efter det tidigare borgerliga styret i
Stockholm. Det är ingenting som vi kan beskyllas för.
Däremot tar vi ett ekonomiskt ansvar och ser till så att
de strukturförändringar som sker inom sjukvården -
satsningar på primärvård samt husläkarreformen -
verkligen genomförs. Det betyder naturligtvis att
behovet av sjukhus minskar. Det är inte så att vi ser
det som ett självändamål att minska antalet sjukhus,
men vi måste se till så att ekonomin inom landstinget
går ihop.

Här i riksdagen försöker vi få gehör för förslaget
att stärka skatteunderlaget för landstingen och kom-
munerna genom att sänka egenavgifterna. Med försla-
gen i vår reservation till det här betänkandet skulle det
betyda 7 miljarder mer för kommunsektorn. Jag har
för övrigt noterat att även kds vill att kommunsektorn
skall ha mer pengar. Jag tror därför att Mats Odell och
jag har en viss samsyn när det gäller betydelsen av att
se till så att kommuner och landsting får mer pengar
också härifrån.

Jag har också noterat att de som kritiserar de ty-
värr nödvändiga besparingarna i Stockholms läns
landsting inte har något alternativ, utan man passar på
att populistiskt rida på den oro som finns hos framför
allt de anställda på de drabbade sjukhusen.

Anf. 59 MATS ODELL (kds) replik

Herr talman! Roy Ottosson säger att situationen i
Stockholms läns landsting och i sjukvården var ett
arv. Man frågar sig då om inte Miljöpartiet, Vänster-
partiet och Socialdemokraterna hade öppnat testamen-
tet förrän efter valdagen. Kände ni inte till den här
situationen före valet?

Det jag kritiserar - och det gäller framför allt So-
cialdemokraterna och Vänsterpartiet - är att man gick
till val på att det nu skulle vara slut på nedskärningar-
na, att det skulle vara slut på uppsägningarna. Det jag
reagerar mot är dessa garantier som utfärdades till de
anställda.

Jag håller med Roy Ottosson om att vi kristdemo-
krater och Miljöpartiet har en gemensam grundhåll-
ning, dvs. att mer resurser måste kunna överföras till
vårdsektorn. Det är bara det att Miljöpartiet inte har
lyckats leva upp till detta i Stockholms läns landsting.

Anf. 60 ROY OTTOSSON (mp) replik

Herr talman! Jag tror nog att Mats Odell vet vad
det kan innebära att komma in i regeringsställning och
upptäcka ett och annat först då. Det är faktiskt inte så
lätt för ett litet oppositionsparti som står utanför att
veta allting som döljs. Det viktiga här är ju att se till
att vi kommer framåt och får en så bra vård som möj-
ligt för de pengar som finns tillgängliga i Stockholm.
Sedan får vi väl gemensamt här i riksdagen försöka se
till så att de får bättre skatteunderlag framöver.

Anf. 61 MATS ODELL (kds) replik

Herr talman! Roy Ottosson talar mycket klokt i
flera avseenden. Jag vill inte fortsätta det här replik-
skiftet med honom. Nu kommer visserligen Johan
Lönnroth, som jag egentligen vände mig till i mitt
anförande, in i kammaren, men jag tänker inte fortsät-
ta den debatten nu. Jag bara hoppas att Johan Lönn-
roth inte bara uppmanar andra partier att tala med sina
medlemmar utan att han faktiskt själv också talar med
sina egna väljare, som kanske trodde att det var något
annat än dessa besparingar som man skulle få när man
i sin hand tog sin valsedel och därmed gjorde det val
som gav upphov till dagens majoritet.

Anf. 62 JAN BERGQVIST (s)

Herr talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets
förslag i alla delar.

Jag hoppas att den här debatten skall handla om
arbete, rättvisa och välfärd. Välfärden skapas av ett
folk i arbete. Utan arbete - ingen välfärd, utan välfärd
- ingen rättvisa. Därför är ingen uppgift viktigare än
att avskaffa massarbetslösheten.

I vårt valmanifest hösten 1994 visade vi socialde-
mokrater på Sveriges allvarliga läge. Vi sade: Sverige
står på randen till ett nytt skrämmande samhälle där
massarbetslösheten kan permanentas. För första gång-
en i modern tid riskerar barnen och de unga att få det
sämre än generationen före dem. Så allvarligt var
läget.

I dag föreslår socialdemokraterna och centerpartiet
att hela riksdagen, alla partier, skall ställa sig bakom
målet att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % till
år 2000.

Nu måste vi med öppna ögon se att med urholkade
statsfinanser klarar vi inte en uthållig kamp mot ar-
betslösheten. Vi kan aldrig låna oss fram till en trygg
och bestående välfärd. Därför startade vi ett fyraårigt
program för att stärka budgeten, stoppa lånekarusellen
och värna välfärden.

I andra länder brukar kärva program för att sanera
statsfinanserna, åtminstone på kort sikt, innebära
brutalt ökade inkomstklyftor. Men vad vi nu gör i
Sverige är unikt för en så omfattande budgetförstärk-
ning. Inriktningen är att de 20 % av hushållen som har
den högsta standarden skall svara för uppemot 40 %
av budgetförstärkningen.

Visst är detta program påfrestande för de flesta
medborgare i Sverige. Men var hittar vi det land med
stora budgetsaneringar som kan redovisa bättre effek-
ter på inkomstfördelningen? Jag inbjuder Johan Lönn-
roth, Roy Ottosson och andra att ge sådana exempel.
Jag avvaktar ert svar med stort intresse.

Därmed inte sagt att vi socialdemokrater kommer
att nöja oss med den fördelning som vi har i dagens
Sverige. Vi kommer att fortsätta att intensivt arbeta
med fördelningsfrågorna och ta vara på alla tillfällen
till förstärkning och en rättvisare fördelning. När vi
gör det måste vi ha i minnet att den viktigaste fördel-
ningsfrågan är arbetslösheten. Kan vi ta ned arbets-
lösheten, åstadkommer vi den bästa effekten på för-
delningen. När vi arbetar med dessa frågor måste vi
också med öppna ögon se att det krävs goda villkor
för företag och företagande, om vi skall få fram alla
de jobb som behövs. Detta är någonting som social-
demokratin alltid har tagit hänsyn till. Under alla de
decennier som partiet har varit i politisk ansvarsställ-
ning har vi alltid sett till en bra fördelning och goda
villkor för företagen.

Johan Lönnroth påpekade belåtet att vi nu föreslår
nya offensiva åtgärder. Ja, det gör vi, Johan Lönnroth.
Men skillnaden mot Vänsterpartiet är att vi också
föreslår att åtgärderna skall finansieras.

Hur möter vi framtiden? Ja, inte är det genom att
snärjas in i ett nät av låneberoende och inte genom att
släpa oss fram med en blytung räntebörda. Det vore
inte rätt mot våra barn och barnbarn.

Miljöpartiet tyckte att vi har gjort en riktig av-
vägning när det gäller åtstramning och expansion. Jag
vill gärna säga att jag håller med miljöpartiet om den
grundläggande principen att miljöpolitiken kan an-
vändas för att driva på förnyelsen av svenskt närings-
liv och få fart på ekonomin. Samtidigt är det uppen-
bart att ert samlade ekonomiska program leder till
lägre tillväxt och mindre effektivitet. Det finns goda
inslag i det, men det håller inte ihop, enligt min be-
stämda uppfattning.

Nu har vi tagit ett rejält grepp om statsfinanserna,
och nu håller vi fast greppet tills vi får balans. Vi
investerar i kunnande och kompetens. Vi satsar på det
livslånga lärandet och på ett nationellt kunskapslyft.
Vi utvecklar vårt näringsliv och ser till att företagen
vill växa och vågar växa. Vi tar vara på den härliga
växtkraft som finns i den nya miljötekniken. Vi inves-
terar fram en kretsloppsanpassning av byggande,
bostadsområden och vattensystem. Kretsloppssörja,
sade Anne Wibble föraktfullt. Till skillnad från Anne
Wibble är vi beredda att i människornas vardag se till
att ekonomi och ekologi kan gå hand i hand.

Anne Wibble vill liksom Per Unckel ha konfron-
tation när det gäller arbetsrätten. Vi vill i stället att
parterna på gammalt gott svenskt maner skall komma
överens. Vi vill engagera 40 000 äldre långstidsarbets-
lösa i vård, omsorg och andra offentliga verksamhe-
ter. Vi skall utveckla arbetslinjen till att bli arbets-
och kompetenslinjen, och vi skall halvera den öppna
arbetslösheten.

Sverige har goda förutsättningar inför framtiden.
Låt oss steg för steg utveckla vårt land med arbete,
rättvisa och välfärd.

Herr talman! Innan jag går vidare i debatten är det
min sak att som ordförande i finansutskottet något
redovisa att riksdagen i dag med dagens beslut defini-
tivt har gått in i ett nytt sätt att hantera inkomster och
utgifter. Vi håller samman utgiftsområden, sätter
ramar och sätter tak, kortar riksdagens behandling av
budgeten från fem till tre månader, ändrar budgetår
till kalenderår, följer upp och kontrollerar som aldrig
förr. Allt detta är något mer än bara en ny budgettek-
nik. Jag vill nästan säga att det är ett nytt sätt att tän-
ka, i varje fall ett nytt sätt att söka sig fram till ratio-
nella och bra beslut. Vi lyfter fram de stora, långsikti-
ga och övergripande frågorna och behandlar dem
först. Just genom att vi börjar med att klara ut de stora
linjerna, slipper riksdagen att i onödan gräva ned sig i
detaljer. Det blir givetvis en del detaljarbete i alla fall,
men riksdagen riskerar inte att bli slav under småsa-
kernas tyranni. Debatterna kan bli mer koncentrerade,
och vi får mer tid för något som vi har eftersatt i alla
år, nämligen att följa upp, utvärdera och kontrollera -
vad blev det av reformen, vad hände med riksdagens
beslut? På detta vis blir sammanhangen tydligare i
politiken. Det blir lättare för partier att göra politiska
vägval. Det blir lättare också för väljarna att se dessa
val, och det är bra.

Jag läste i tidningen att finansutskottet nu kommer
att få mycket makt och blir ett överordnat utskott. Jag
delar inte den uppfattningen. Det är inte finansutskot-
tet som skall styra och ställa i riksdagsarbetet, utan
det är riksdagsgrupperna som skall driva politiken.
Jag tror inte att fackutskottens ställning kommer att
försvagas. Tvärtom kommer de ju tidigare än hittills
att komma in i en diskussion om de övergripande
frågorna.

Någon beskrev de nya reglerna som en tvångströja
för riksdagen, men så är det inte. Det handlar snarare
om smidiga och bra hängslen, som håller budgeten
snyggt och prydligt på plats. Utgiftstaket är väl när-
mast en livrem som ger fasthet och stadga åt det hela,
men som givetvis inte behöver dras åt hårdare än
nödvändigt. Det är riksdagen som bestämmer om de
tillbehör som skall användas och hur de skall använ-
das.

Vi tillämpar för första gången ett system med ut-
giftstak för de samlade utgifterna. När konstitutions-
utskottet lämnade sitt yttrande kunde vi se att utskottet
ifrågasatte om riksdagen nu i vår av formella skäl
kunde följa propositionens förslag om att fastställa
utgiftstak för de kommande åren. Men när finansut-
skottet nu med dubbla streck stryker under att detta
givetvis rör sig om ett riktlinjebeslut och vi dessutom
detaljerat beskriver innebörden av utgiftstaket, skall
det inte behöva kvarstå någon tveksamhet eller oklar-
het om det formella. En annan sak är att Vänsterpar-
tiet är emot hela idén om utgiftstak. Men riksdagen
kan i dag fastställa utgiftstak för de kommande åren.

Vi hörde Bo Lundgren hålla sin provpredikan i
den ekonomiska debatten. Han var uppenbart stärkt av
att han har fått med både kds och Folkpartiet på reser-
vationerna om den allmänna ekonomiska politiken.
Men Bo Lundgren vill montera ned stora delar av
kommunernas barnomsorg och deras sociala verk-
samhet. Får moderaterna som de vill mister våra hårt
pressade kommuner 19 miljarder kronor år 1998.
Därefter går Moderaterna fram med ännu brutalare
nedskärningar. Det slår sällsynt hårt mot vård och
omsorg i kommunerna. Enbart i min egen kommun,
Göteborg, skulle 2 570 heltidsjobb försvinna 1998.
Sedan blir det ännu värre de kommande åren. Det är
ett politiskt systemskifte rakt in i medborgarnas var-
dag. Jag kan försäkra att vi socialdemokrater kommer
att göra allt vi kan för att hindra den nedmonteringen
av välfärden.

Det är förvånande att Folkpartiet och kds vill sam-
sas med Moderaterna om den allmänna inriktningen
av den ekonomiska politiken, även om det för all del
inte står särskilt mycket i de två reservationerna.

Mats Odell mästrade på oklara grunder statsminis-
terns tonfall. Om det vore som Mats Odell säger, att
debatten bara handlar om gamla borgerliga förslag,
borde han själv ha låtit litet muntrare. Men jag kan i
och för sig förstå att de gamla förslagen inte höjer
humöret särskilt mycket.

Mats Odell vill vara alla goda gåvors givare. Men
betalningen, den får man titta i skyn efter.

I en debatt nyligen här i kammaren hörde jag Bo
Lundgren sucka uppgivet: Varför skall man hålla på
och diskutera vad som skedde under den borgerliga
regeringsperioden? Jag kan i och för sig förstå om Bo
Lundgren vill dra en tystnadens barmhärtiga slöja
över denna period. Men hans egna uttalanden och
skriverier gör detta omöjligt.

"Arbetslösheten är i dag rekordstor" står det i den
motion som riksdagen nyss remitterade till arbets-
marknadsutskottet. Men det stämmer inte, Bo Lund-
gren. Rekordet sattes 1993. Då var arbetslösheten
större än i dag.

Ni utdelar underbetyg åt regeringen för att varslen
ökar. Men de är inte alls lika många i dag som för tre
fyra år sedan. Ni leker med siffror och säger att ar-
betslösheten egentligen är så hög som 1 miljon män-
niskor. Då räknar ni in förtidspensionärer också. Men
hur hög var i så fall motsvarande siffra för 1993? Kan
Bo Lundgren svara på den frågan?

Vi vill inte dölja den massarbetslöshet som Bo
Lundgren bidrog till att skapa när arbetslösheten tre-
dubblades. Vi vill ta krafttag mot den. Moderaterna
tar gärna ut korta perioder och talar dramatiskt om att
antalet jobb ökade eller minskade med 1 000 i veckan.
Men låt mig läsa från den borgerliga regeringens
finansplan i april 1994. Där står: Sedan år 1990 har
sysselsättningen minskat med drygt 550 000 personer.
550 000 personer - det var här massarbetslösheten
uppstod. Nu gäller det att avskaffa den. Då går Cen-
tern och Socialdemokraterna i bräschen. Arbete, rätt-
visa och välfärd är vår väg att möta framtiden.

Anf. 63 BO LUNDGREN (m) replik

Herr talman! Låt mig likt Jan Bergqvist läsa in till
kammarens protokoll ur regeringens i morse avläm-
nade proposition om orsakerna till att drygt en halv
miljon jobb försvann under de första åren på 1990-
talet. Man börjar med att beskriva vad som hände
1990, ett och ett halvt år före det borgerliga rege-
ringstillträdet: "En kraftig uppgång av realräntan och
en dramatisk omsvängning i hushållens sparande
medförde ett kraftigt fall i den inhemska efterfrågan."
Sedan fullföljer man: "Samtidigt utvecklades svensk
export under början av 1990-talet mycket dåligt efter-
som överhettningen i den svenska ekonomin mot
slutet av 1980-talet hade urholkat industrins konkur-
renskraft." Där ligger orsakerna. Jan Bergqvist i den
dåvarande socialdemokratiska riksdagsgruppen har ett
stort ansvar.

Låt mig sedan dementera de felaktiga uppgifter
som Jan Bergqvist lämnar. Han borde veta bättre,
eftersom han vet hur det förhåller sig. Vi drar inte ned
den kommunala ekonomin med 19 miljarder kronor
1998 och mera 1999. Vi lyfter av kommunerna finan-
siering som blir statlig 1999 och ger utrymme för
kommunala skattelättnader. De siffror som gäller
1998 stämmer inte. Varför inte försöka föra en saklig
debatt? Eller är Jan Bergqvist så trängd att han måste
ljuga om motståndarna i politiken?

Man kan undra vad det är för värld Jan Bergqvist
lever i. Allt är på rätt väg, säger han. Ändå håller
Socialdemokraterna på att misslyckas i den viktiga
fördelningsfrågan. Är det goda villkor, Jan Bergqvist,
att höja skatten på företagande och arbete med sam-
manlagt uppemot 80 miljarder kronor? Är det goda
villkor att försämra momsreglerna och göra mycket
annat som skapar de stora problem vi upplever i dag?

Vi hade en positiv utveckling 1994 och 1995. Nu
är utvecklingen negativ.

Anf. 64 JAN BERGQVIST (s) replik

Herr talman! Vi har gått igenom Moderaternas
förslag och sett vilka effekter det får för kommunerna.
Vi har räknat försiktigt när vi har kommit fram till
siffran 19 miljarder. En mindre försiktig bedömning
hade gett ett större belopp. Skulle det visa sig att det
finns fel i beräkningen kommer vi givetvis att rätta till
det. Det intressanta är att 19 miljarder bara är början.
1999 fortsätter nedskärningarna för kommunerna med
ännu större belopp. Det är enorma summor som
kommunerna berövas på detta sätt.

Jag vet att Bo Lundgren under årens lopp har ut-
vecklat resonemang för att försöka skylla ifrån sig när
det gäller ansvaret för vad som hände under den bor-
gerliga regeringsperioden. Jag tror ändå att han har ett
betydande ansvar för det stora ekonomiska bakslag
som inträffade.

Låt mig också påminna Bo Lundgren om vad hans
f.d. statssekreterare sade till finansutskottet när vi
samlade in material till dagens betänkande. En viss
herr Urban Bäckström sade följande: 1995 blev ett bra
år för svensk ekonomi. Sysselsättningen ökade med
60 000 personer. Sedan bottennivån i början av 1994
har sysselsättningen ökat med 100 000 personer. Mä-
ter man sysselsättningen i antal timmar och inte i
personer har närmare hälften av den stora nedgången i
sysselsättningen hämtats in. Det hänger naturligtvis
ihop med att medelarbetstiden har ökat.

Nu saktar konjunkturen stegen, bl.a. på grund av
vad som händer i vår omvärld. Men det är farligt om
man försöker skildra en utveckling där konjunkturen
skulle falla brant ned i ett svart hål. På kort sikt kan
man se försiktigt optimistiskt på framtiden. På längre
sikt kan man se mycket optimistiskt på framtiden.

Anf. 65 BO LUNDGREN (m) replik

Herr talman! Jan Bergqvist får nu omedelbart jus-
tera sina uppgifter, som är felaktiga. Jag skall gärna
gå igenom dem på samma sätt som jag gjorde med
Jens Henriksson på Finansdepartementet. Att det finns
en strävan att säga fel om motståndare tycker jag är
beklagligt. Det hade jag inte trott Jan Bergqvist om.

Sedan än en gång till Jan Bergqvists beskrivning
av verkligheten med utgångspunkt från valmanifestet
1994, där man utfärdade löften om att näst intill hal-
vera arbetslösheten på ett års sikt, och där man sade
att vi löser detta.

Hur har det blivit? Jo, vi hade en uppgång i eko-
nomin 1994, och vi hade det 1995 fram till det sista
kvartalet. Förra årets sista kvartal hade vi en minsk-
ning av produktionen i Sverige. Skall man se vad som
i dag förefaller rimligt enligt SCB:s aktivitetsindex, så
kommer vi att få en minskning av produktionen också
första kvartalet 1996. Vi har i detta avseende en sämre
utveckling i Sverige än vad exempelvis genomsnittet
av EU-länderna har.

Arbetslösheten minskade marginellt. Socialdemo-
kraterna förstärkte ju de negativa strukturerna i eko-
nomin. Det blev inga nya jobb, det blev övertid och
mycket annat i stället. Man vågade inte anställa på
grund av arbetsrätten. Man snärjde åt, och det blev
inga nya jobb. Nu håller det återigen på att försämras.
Vi är på väg in i en permanent massarbetslöshet, och
när finansutskottets ordförande står här i kammaren
talar han om härliga tider för framtiden. Det är inga
härliga tider nu. Det är många människor som lider.
Är inte Jan Bergqvist oroad över utvecklingen?

Jag vill ställa en fråga med tanke på de kraftiga
skattehöjningar ni har genomfört, återregleringen av
arbetsrätten som gör det svårare att anställa och sats-
ningarna på utbildning som inte i första hand syftar
till att förbättra kvalitet och kompetens - det krävs
både fler i utbildning och en bättre utbildning.

I dessa avseenden skadar och sviker ni de männi-
skor som i dag är arbetslösa och de unga som väntar
på jobb. Skulle inte finansutskottets ordförande här i
kammaren kunna vara ödmjuk, och tala om huruvida
ni är beredda att lägga om politiken så att villkoren
för företagandet blir goda?

Anf. 66 JAN BERGQVIST (s) replik

Herr talman! Jag är oroad över arbetslösheten. Det
är det som är bakgrunden till att vi i dag lägger fram
nya, offensiva förslag för att ta ned arbetslösheten.

Jag har verkligen inte talat om några härliga tider.
Vi lever i en svår tid med många problem. Vad jag
sade var att det i den nya miljötekniken finns en härlig
tillväxtkraft som det gäller att ta vara på. Det är vik-
tigt att vi ser de möjligheter som finns om vi utvecklar
ett ekologiskt hållbart samhälle. Det skall inte ses som
något som hotar sysselsättningen, utan jag tror att det
är något som kan bygga under och stärka en god sys-
selsättningsutveckling.

När sedan Bo Lundgren går till angrepp mot
överoptimistiska prognoser - han har gjort det ännu
fränare i motionen - vill jag bara säga att det i och för
sig säger sig självt att man inte alltid kan träffa precis
rätt, eller i underkant, när det handlar om en osäker
framtid och om hundratals siffror. Ändå kan vi ju, när
det gäller den nya regeringen, se att den allmänt har
varit mycket försiktig med sina prognoser. De feta
exemplen på överoptimism hittar man ju från Bo
Lundgrens regeringstid.

Sedan till den här beräkningen av vad Moderater-
nas förslag innebär för kommuner - 19 miljarder
kronor för 1998, och ännu mer för kommande år.
Detta är inget som jag har plockat fram. Detta är ett
material som har varit offentligt i flera veckor, och
jag förmodar att det finns på det moderata partikans-
liet sedan några veckor utan att det har föranlett någon
kommentar.

Jag säger än en gång: Skulle det visa sig att det är
något fel i beräkningarna skall vi rätta till det. Men
det värsta är att om man drar ut det och ser vad som
händer de kommande åren, så blir det ännu värre
nedskärningar för kommunerna.

Anf. 67 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Får jag börja med att korrigera Jan
Bergqvist på en mindre punkt. Det var inte så att jag
sade kretsloppssörja. Jag talade om ketchupsörja.
Ketchup alltså; en sådan där röd gegga som en del
människor häller på pyttipannan. Jag talade om att det
förstörde ganska mycket av det som borde ha haft ett
bättre innehåll i dagens propositioner.

Jan Bergqvist började sitt anförande med att an-
spela på socialdemokraternas valmanifest hösten
1994. Det var ju tacknämligt för oppositionen efter-
som det, om man jämför vad ni sade då med vad som
faktiskt har skett, blir så väldigt tydligt hur regerings-
politiken har misslyckats och hur de insatser som ändå
har en liten chans att göra så att någonting blir bättre
härrör från den borgerliga oppositionen. Det illustre-
rar väldigt tydligt det jag sade i mitt anförande, näm-
ligen att idéerna för att lösa dagens allvarligaste pro-
blem, arbetslösheten, finns hos den borgerliga oppo-
sitionen. Jag får väl tacka Jan Bergqvist för möjlighe-
ten att få upprepa detta.

Jan Bergqvist ägnade i övrigt väldigt mycket tid åt
fördelningsproblemen. De är förvisso mycket viktiga.
Vi har i vår motion tagit fasta på den, som vi tycker,
väldigt konstiga måttstock för att avgöra fördelnings-
politiska effekter som regeringen tycks ha.

Vi menar t.ex. att den kraftiga minskningen av bi-
ståndet till de fattigaste människorna i världen är ett
uttryck för en väldigt dålig fördelningspolitisk syn. De
kraftiga minskningarna för en del handikappade
människor och för en del barnfamiljer - särskilt de
med många barn - tyder också på ett mycket egenar-
tat fördelningspolitiskt synsätt.

Det skulle roa mig att höra, och jag tycker kanske
att Jan Bergqvist är skyldig att säga det, på vilket sätt
den kraftiga minskningen av biståndet innebär en god
fördelningspolitik. På vilket sätt innebär en besparing
på 6 000 av de mest handikappade människorna i
Sverige en god fördelningspolitik?

Anf. 68 JAN BERGQVIST (s) replik

Herr talman! Om jag får börja med det sista så an-
ser jag att biståndet är mycket viktigt, och jag hoppas
att den internationella solidariteten i Sverige kommer
att öka i framtiden.

Jag tror att det långsiktigt är viktigt att vi snabbt
får ordning på statsfinanserna. Ingenting har skadat
förutsättningarna för ett starkt bistånd så mycket som
det statsfinansiella ras och den massarbetslöshet som
inträffade under Anne Wibbles regeringsår. Många
människor försöker nu skapa motsättningar mellan
vår internationella solidaritet och den arbetslöshet
som finns här. Det är viktigt att man både bekämpar
arbetslösheten och fattigdomen i världen.

Jag måste naturligtvis anstränga mig för att lyssna
noggrannare på Anne Wibble. Jag ber om ursäkt för
att jag hörde fel. Jag vill också ge Anne Wibble ett
klart erkännande när jag lyssnar på henne i förhållan-
de till Bo Lundgren. Anne Wibble erkänner ju att den
borgerliga regeringens recept inte klarade att samti-
digt hantera finanskris, strukturkris och lågkonjunktur.
Bo Lundgren skall bortförklara allt, och det är inte
trovärdigt.

Sedan vill jag säga att det finns problem när det
gäller konjunkturutvecklingen. Men vi kan också
notera att investeringarna i industrin fortsätter att
växa. De svenska företagens konkurrenskraft är fort-
farande god. Inflationen är under kontroll. Byggandet,
som är en viktig motor för sysselsättningen, börjar
äntligen sega sig upp ur sin djupa svacka, och arbetet
med att få ordning på statsfinanserna går vidare med
full kraft. Likaså har de svenska hushållen fått en
betydligt bättre balans mellan tillgångar och skulder.
Vi kan dessutom räkna med ett stort överskott i våra
utlandsaffärer både i år och kommande år.

Anf. 69 ANNE WIBBLE (fp) replik

Herr talman! Det är självklart att ingen kan påstå
att våra problem var lösta efter tre års borgerlig rege-
ringstid. Men vi hade kommit en bra bit på vägen, och
nu har tyvärr en hel del åter förstörts just vad gäller
företagandets villkor. Det tror jag faktiskt också att
Jan Bergqvist i verkligheten inser. Arbetslösheten är
ju det bästa beviset för detta.

Jan Bergqvist säger också att han hoppas att bi-
ståndsviljan kommer att öka. Jag måste säga att det är
ett osedvanligt egenartat sätt att visa denna önskan på
att först föreslå en mycket dramatisk minskning av
biståndet. Tror Jan Bergqvist att det är en metod att
åstadkomma en ökning av biståndsviljan, så har han
ett mer än lovligt egendomligt sätt att resonera. Jag
tror tyvärr att det blir precis motsatt effekt, och för det
bär socialdemokratin en mycket stor del av skulden.

Herr talman! Jag blir litet bekymmersam när jag
hör Jan Bergqvist säga att det finns anledning att se
optimistiskt på framtiden när han samtidigt yrkar
avslag på de borgerliga reservationerna i dagens be-
tänkande. Socialdemokraterna avfärdar i betänkandet
ganska många, som jag ser dem, mycket kloka förslag
från Folkpartiet och andra borgerliga partier. Social-
demokraterna brukar avfärda våra förslag med att de
inte är nya. Men varför skulle de vara det? Vi råkar
tro på dem. Jan Bergqvists eget parti erkänner ju,
visserligen väldigt långsamt, millimeter för millime-
ter, att det är våra förslag som har framtiden för sig
genom att anamma små delar av borgerlig politik. Jag
tycker att det verkar litet vågat av Jan Bergqvist att
rätt upp och ned avfärda borgerlig politik på det sätt
som görs i dagens betänkande och även i Jan
Bergqvists anförande. Både Erik Åsbrink och Göran
Persson sade nämligen att det kommer att behövas
flera förslag. Det tror jag det. Det kan väl hända att
man kommer till insikt om att det finns ytterligare
delar i den av Jan Bergqvist avslagna borgerliga poli-
tiken som om ett halvår eller kanske ännu kortare tid
kommer att finnas med bland regeringsförslagen. Då
hoppas jag verkligen att man har mindre ketchupartad
s-liknande sörja som tillskott till sådana förslag.

Anf. 70 JAN BERGQVIST (s) replik

Herr talman! Jag tvingas tyvärr påminna Anne
Wibble om att det var under hennes tid i regeringen
som man började skära i biståndet. Det var också då
som man ryckte undan grunden för mycket av den
biståndsvilja som fanns tidigare genom att man för-
svagade finanserna, genom att man lånade upp enor-
ma pengar och genom att arbetslösheten ökade.

Det positiva nu är att kronan stärks och att varje
biståndskrona blir mer värd. Det positiva är också att
frysningen av biståndet upphör och att vi kan räkna
med att biståndet kommer att öka under de kommande
åren. Det är min förhoppning att den goda biståndsvil-
ja som har funnits i Sverige skall ta sig uttryck i att vi
får en stark uppslutning för den internationella soli-
dariteten.

Anne Wibble försöker få det till att Socialdemo-
kraterna är negativa eller motståndare till företagsam-
het. Men man kan ju titta på vad som har hänt i verk-
ligheten. Man kan se på de kraftiga ökningarna av
industriinvesteringarna. Förra året ökade industriin-
vesteringarna med 37,5 %. Med hur många procent
ökade industriinvesteringarna under Anne Wibbles tid
i regeringen?

Anf. 71 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Om jag uppfattade Jan Bergqvist rätt
frågade han om jag kunde ge exempel på länder med
bättre fördelningspolitik. Svaret är nej. Tyvärr har den
globala kapitalmakten och högern varit på offensiv
internationellt i alla länder.

Det sades att de rikaste skulle ha stått för 40 %.
Man kan alltid använda siffror på olika sätt. Om man
tar 5 % av en som tjänar 800 000 kr om året och sedan
tar 10 % av fyra som tjänar 150 000 kr var, kommer
den rikaste att stå för 40 %, men det är lika fullt en
orättvis fördelningspolitik. Ni har spolat den tabell
som visade dessa procentuella förändringarna. Det
måste rimligen finnas någon avsikt med att ni gjorde
det.

Ni säger att vi inte finansierar våra förslag. Det är
riktigt att vi inte försöker göra som ni gjorde våren
1994, dvs. räkna med olika dynamiska effekter av den
något förskjutna budgetsanering som vi lägger fram
förslag till. Men jag undrar, Jan Bergqvist: Har ni inte
gjort den avvägning som ni anklagar Moderaterna för
att inte ha gjort mellan budgetsanering och finanspo-
litisk åtstramning i en lågkonjunktur? Det har ju
kommit fler negativa siffror efter det att ni lade fram
vårpropositionen. Är det då inte rimligt att man lättar
något på finanspolitiken? Inflationen är ju nere på
nästan noll. Det är ett klassiskt läge för en något mer
expansiv finanspolitik. Det är oansvarigt att nu fortsät-
ta den hårdhänta budgetsaneringen.

Anf. 72 JAN BERGQVIST (s) replik

Herr talman! Realräntorna är för höga och behöver
komma ned ytterligare om vi skall få fart på byggande
och investeringar i den utsträckning som behövs för
framtiden. Det är skälet till att man inte lättsinnigt
bara kan säga att man skall satsa på offensiva åtgärder
utan att finansiera dem. Vi noterar att vi måste satsa
på offensiva åtgärder, men vi anstränger oss också att
växla om, så att vi hittar en finansiering och inte för-
svagar budgeten, eftersom det då finns risk för att
räntorna stiger. Och realräntorna och investeringsrän-
torna är redan för höga.

Jag noterar att Johan Lönnroth - och jag vill gärna
ge honom ett erkännande för det - utan att vara und-
vikande svarade att han inte kan ge något annat ex-
empel i vår omvärld på ett land som för en bättre
fördelningspolitik än Sverige. Jag vill bara notera
detta. Jag vill dock säga att detta inte innebär att vi
kommer att vara nöjda och belåtna med fördelningen i
Sverige. Det finns många orättvisor som återstår att
bekämpa när det gäller lönebildning, arbetslöshet och
många andra internationella faktorer som rycker och
drar. Det är en av de centrala uppgifterna i politiken.
Men det är i alla fall en bra utgångspunkt att vi ligger
väl så bra till jämfört med andra länder när det gäller
detta. Det ger förhoppningar om att vi skall kunna
fortsätta att driva fördelningspolitiken på ett fram-
gångsrikt sätt i framtiden.

Anf. 73 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Jag tror att Jan Bergqvist och jag är
ganska överens om effekterna av finanspolitik och
penningpolitik. Det är självklart så att om man för-
svagar finanspolitiken så löper man risken att inflatio-
nen blir litet högre och att realräntan i värsta fall kan
bli litet högre. Men å andra sidan blir arbetslösheten
litet lägre. Det är en självklar och kortsiktig effekt.
Man får alltid göra avvägningar mellan båda dessa
positiva och negativa effekter. Det är ju det som ni
själva påpekar. Men varför vägrar ni att göra den
avvägningen när ni skall behandla våra förslag som är
högst rimliga med tanke på hur ni socialdemokrater
alltid tidigare i historien har resonerat, nämligen att
när en lågkonjunktur är på gång skall man lätta något
på finanspolitiken? Det är inte rimligt att då lägga
fram ytterligare budgetförstärkningsåtgärder som ni
gör tillsammans med Centerpartiet.

Till sist vill jag säga något om detta att vi är duk-
tiga i Sverige. Tyvärr har skillnaderna minskat. Vi har
en gammal och fin tradition i det här landet när det
gäller att vi har haft en mycket stark fördelningspoli-
tik. I mitten av 1970-talet var Sverige i särklass när
det gällde en jämn inkomstfördelning. Men sedan har,
precis som LO, Statistiska centralbyrån och många
andra har visat, klassklyftorna fördjupats och ökat
mycket starkt under de senaste åren. Och ni socialde-
mokrater har inte förmått stå emot. Det betyder att
skillnaderna gentemot andra länder har minskat. Det
är den trenden som måste vändas.

Anf. 74 JAN BERGQVIST (s) replik

Herr talman! Både Johan Lönnroth och jag är
medvetna om att det var under den borgerliga rege-
ringsperioden som det inträffade en rad saker när det
gäller fördelningen som gick i fel riktning. Det är
alltså en uppgift att vrida detta rätt. Det gör man inte i
ett svep, utan man får ta det i olika omgångar.

Jag vill säga att vi har gjort den konjunkturavväg-
ning som Johan Lönnroth talar om. Men det är klart
att man aldrig kan vara helt säker förrän i efterhand.
Det är en känslig fråga hur man balanserar detta.
Beredskapen måste finnas där. Jag vill dock påpeka
att de offensiva åtgärder som vi nu föreslår inte är
något åtstramningspaket, utan det är offensiva åtgär-
der för att ta ned arbetslösheten och lyfta fram ut-
bildningen. Men vi är noga med att inte släppa loss
räntorna uppåt, utan vi skall hitta vägar att finansiera
detta.

Jag kan sträcka mig så långt som att jag kan inse
och ge Johan Lönnroth rätt i att utskottet borde ha
kunnat skriva lika utförligt om dessa avvägnings-
problem och konjunkturproblem när vi behandlade
Vänsterpartiets motion som vi gjorde när vi behandla-
de Moderaternas motion. Vi får försöka bättra oss till
nästa gång vi skriver ett betänkande.

Anf. 75 ROY OTTOSSON (mp) replik

Herr talman! Vi är från Miljöpartiet kritiska till att
fördelningspolitiken i Sverige blivit sämre, till att
besparingar gjorts på ett sådant sätt att man inte i
första hand tagit från de företag och privatpersoner
som ändå har större marginaler, att man i så stor ut-
sträckning tagit från dem som har mycket små margi-
naler eller inga alls. Det är helt onödigt. Jag påtalade i
mitt inledningsanförande att det är litet märkligt att
man, när man nu skall höja ersättningsnivån i social-
försäkring, arbetslöshetsförsäkring, osv. till 80 %, gör
det för höginkomsttagarna. Varför skall man göra det
för dem med hyfsade inkomster i medelinkomstskik-
tet? Är det inte bättre att i första hand höja den för
dem som har låga inkomster och sedan använda peng-
arna till att inte försämra för handikappade, inte för-
sämra i biståndet, inte försämra i bostadstillägget till
pensionärerna, inte försämra i egenkostnadsskyddet
osv.? Det är så snett i dag. Många besparingar slår
mot människor som har det väldigt svårt att skydda
sig.

Det är likadant på skattesidan. Man skulle ha kun-
nat ha en bättre fördelningsprofil. Det kritiserar vi.
Däremot har vi inte från Miljöpartiet gjort någon
inventering internationellt av hur olika länder klarar
detta, så jag kan tyvärr inte ge något mer ingående
svar på den delen i Jan Bergqvists fråga till mig.

Jan Bergqvist framhåller miljösatsningen som nå-
gonting väldigt väsentligt. Där har vi samma syn, vill
jag hoppas. Betyder det att Jan Bergqvist är positiv till
att öka satsningen på allergisanering, vindkraft och
andra konkreta saker som just nu stannat upp?

Anf. 76 JAN BERGQVIST (s) replik

Herr talman! Jag får väl tolka Roy Ottossons tal
som att han själv i varje fall inte känner till något
annat land som har en bättre fördelningspolitik än
Sverige. Därmed inte sagt att man skall vara nöjd med
hur det ser ut med fördelningen.

Vi har alltså i början av 90-talet drabbats av en
ekonomisk kollaps i Sverige med en tredubbling av
arbetslösheten, en fördubbling av statsskulden och en
oerhörd räntebörda. Tror inte Roy Ottosson att vi i
den socialdemokratiska riksdagsgruppen har haft
oerhörda problem när vi försökt få en balans i statens
budget? Vi har ingen balans i år. Det fattas fortfaran-
de ett stort antal miljarder under 1996, vilket ökar på
statsskulden och räntorna. Vi hoppas att snart vara i
ett balansläge, men med urholkade statsfinanser kan
vi inte med kraft slå tillbaka nästa arbetslöshetsvåg
som kan komma vid nästa lågkonjunktur. Vi måste
alltså skrapa ihop resurser. Det har inneburit att vi har
fått begränsa i överföringarna till företag och hushåll
för att på bästa möjliga sätt kunna slå vakt om den
centrala verksamheten framför allt i kommunerna:
vård, omsorg och skola. Det är ingen lätt uppgift,
eftersom det är så ofantliga underskott och spekula-
tioner med ränteuppgång osv.

Jag är ändå beredd att sträcka mig så långt som att
säga att om jag jämför den samlade fördelningseffek-
ten av den politik som jag står för med den samlade
fördelningseffekten i den politik som Miljöpartiet står
för har jag ingen anledning att skämmas.

Anf. 77 ROY OTTOSSON (mp) replik

Fru talman! Att det skulle ge en sämre fördel-
ningseffekt att man sparar mer på dem som har högre
inkomster och sparar mindre eller inte alls på dem
som har lägre inkomster är en nyhet för mig. Själv-
klart är det bättre fördelningspolitik.

Jan Bergqvist inbjuder till en mer ingående dis-
kussion om vårt samlade ekonomiska program, som
han antydningsvis säger innehåller allvarliga brister.
Vad de består i vet jag inte. Det har inte Jan Bergqvist
talat om. Jag är naturligtvis intresserad av att få veta
vad dessa brister i så fall skulle bestå i, i synnerhet om
de skulle innebära dålig fördelningspolitik. De analy-
ser som vi gjort och även låtit oberoende ekonomer
göra visar inte att det skulle vara sämre fördelnings-
politik, tvärtom bättre.

Vi har väldigt långtgående förslag när det gäller
att få ner massarbetslösheten. Det ser vi som ett hu-
vudmål. Vi har pekat på att medelarbetstiden har ökat
i stället för att sjunka, som den borde göra när pro-
duktiviteten ökar. Hade vi fått en sjunkande medelar-
betstid hade åtskilliga människor haft arbete i dag.
Därmed skulle också de problem som vi har med
statsfinanserna vara väsentligt mindre. Det är skälet
till att vi pläderar för att vi måste sänka arbetstiden,
precis som Socialdemokraternas kongress har beslutat
att vi skall göra. Det vore bra om vi kunde göra det.
Nu kan man inte räkna med att tillväxt ger nya jobb
på samma sätt som förr. Sambandet har i hög grad
brutits. Vi ser hur man investerar mycket kraftigt i
industrin, men det blir inga nya jobb. Det blir ofta
färre jobb.

Anf. 78 JAN BERGQVIST (s) replik

Fru talman! Tyvärr klarar man inte, Roy Ottosson,
en så oerhört stor sanering av budgeten utan att alla
får känna av det. Det är ofrånkomligt. Jag hinner inte
på de här minuterna analysera bristerna i detalj i Mil-
jöpartiets alternativ. Kanske kan vi göra det nästa
gång och vara utförligare. Enligt vår uppfattning
kommer den samlade effekten av en del av era förslag
att bli bristande effektivitet. Sammantaget kommer
det att ge sämre fördelningseffekt och sämre effekter
på sysselsättning. Men låt oss återkomma till det.

Vad som har hänt är att klyftorna vidgades dra-
matiskt i början av 90-talet. Vi har gjort en hel del för
att rätta till dem, men självklart skall vi fortsätta med
det arbetet.

Anf. 79 MATS ODELL (kds) replik

Fru talman! Jag tror att Jan Bergqvist och jag delar
uppfattningen att den viktigaste fördelningsfrågan är
arbetslösheten och att goda villkor för företag och
företagande är viktiga. Sedan kommer vi till ett antal
frågor om hur detta skall förverkligas. Jan Bergqvist
var inne på att det är parterna som skall komma över-
ens om arbetsrätten. Jag måste dra den slutsatsen att
Jan Bergqvist inte tycker att en lag skall ändras ge-
nom att man fattar ett beslut om en ny lag. Man kan i
stället vända sig till några parter som berörs av en viss
lagstiftning och be dem att förhandla. De kan komma
fram till en överenskommelse som får långtgående
följder för även tredje part, i det här fallet de arbetslö-
sa som inte sitter med vid förhandlingsbordet. Jag
tycker att principen är litet märklig. Det måste väl
ändå vara så, Jan Bergqvist, att lag skall med lag
ändras. Det måste väl ändå vara huvudprincipen för
hur vi skall styra på områden där vi vet att parterna
har motstående uppfattningar och där vi också är på
det klara med att inriktningen måste förändras för att
åstadkomma en anpassning till de nya mönstren på
dagens arbetsmarknad.

När vi kristdemokrater föreslår en bättre fördel-
ningsprofil än regeringen säger Jan Bergqvist att Mats
Odell är alla goda gåvors givare, men betalningen får
man leta i skyn efter. Det går bra att titta i finansut-
skottets betänkande. Vi finansierar en mängd av våra
förslag med en höjd matmoms. Vi vill ha ytterligare
en karensdag för dem som är friska och som har arbe-
te, vi vill slopa delpensionen, för att nämna några
saker. Alla de förslag som vi har lagt fram är finansie-
rade rakt igenom.

Anf. 80 JAN BERGQVIST (s) replik

Fru talman! Felet som begicks när det gäller ar-
betsrätten var att den borgerliga regeringen i konfron-
tation lagstiftade emot den ena sidans intressen. Man
gick på arbetsgivarnas linje och införde nya lagar. När
vi återkom ändrade vi tillbaka till det som gällde
innan och uppmanade parterna att diskutera och pröva
i Arbetsrättskommissionen om man kunde komma
överens om reformer som är bra för framtiden.

Som bekant är lyckades man ju inte, men vi har nu
gett parterna under ledning av skickliga medlare möj-
lighet att se om man ändå inte skulle nå en överens-
kommelse under tiden fram till den 23 augusti.

Jag tycker alltså att vi skall ge parterna den chan-
sen. Det finns så oerhört mycket att vinna om vi kan
få parterna att komma överens på det här området.

Anf. 81 MATS ODELL (kds) replik

Fru talman! Jan Bergqvist säger att felet var att
den förra regeringen lagstiftade i konfrontation. Vi
kan konstatera att den nytillträdande regeringen hös-
ten 1994 återställde ett antal åtgärder av strukturell
karaktär som den förra regeringen hade vidtagit. Ett
exempel på detta var att man lovade en återställning
av ersättningsnivåerna i de olika offentliga försäk-
ringssystemen. Men i stället genomförde den nuva-
rande också i konfrontation - lindrigt talat - med
arbetstagarsidan den sänkning till 75 % som nu ännu
en gång skall återställas. Det är ju fullt möjligt, Jan
Bergqvist, att ändå ta tag i den heta potatisen, om man
tror att någonting är nödvändigt. Jag tror att det kom-
mer att bli nödvändigt för regeringen att faktiskt göra
så.

Anf. 82 JAN BERGQVIST (s) replik

Fru talman! Självfallet skall lag med lag ändras.
Det är inte fråga om det. Men kan man på det sätt som
vi nu prövar få parterna på arbetsmarknaden att enas i
den här frågan är det oerhört mycket vunnet. Då kun-
de vi komma bort från den konfrontationsställing som
har rått under alltför många år.

Anf. 83 PER-OLA ERIKSSON (c)

Fru talman! Sverige är som bekant ett litet land
med ett starkt internationellt beroende. Detta erbjuder
oss möjligheter, men det sätter också begränsningar.
Sveriges ekonomi får i längden inte vara i obalans. Då
hotas trygghet och god miljö. Då blir det svårare att
återkomma till en arbetsmarknad som erbjuder fler
jobb än i dagsläget. Den här generationen får inte
lämna en stor obetald skuld efter sig till nästa genera-
tion.

Redan under fyrklöverregeringens tid under åren
1991-1994 påbörjades ett intensivt arbete med att
sanera statens finanser. Det arbetet fortsätter nu.
Centerpartiet är en aktiv part i arbetet för att skapa
politisk och ekonomisk stabilitet.

Centerpartiet är samtidigt ett självständigt parti
med samarbetsvilja. Vi strävar efter att uppnå resultat
i samverkan och samförstånd när det låter sig förenas
med våra program. Vi sätter samverkan och resultat
före konfrontation.

Sverige behöver samarbetsvilja. Det är en vanfö-
reställning att det goda samhället lättast byggs på
ruinerna av vad meningsmotståndarna eller motståen-
de intressen byggt upp. Konfrontation kan värma den
parti- och organisationsegoistiska opinionen för en
stund. Men vi lägger inte fast en långsiktigt utveck-
lingsfrämjande kurs genom en politisk kultur där
blockpolitiken cementeras, där återställare följs på
återställare och återigen återställare.

Det sägs ofta att politiska beslut inte skapar väl-
stånd och att en förbättrad sysselsättning inte kan
kommenderas fram genom politiska beslut. Det är på
ett sätt riktigt. Men 1900-talets svenska historia visar
att politiken och den politiska samarbetsförmågan kan
ha utomordentligt stor betydelse för hur grunden för
välfärdsutvecklingen och människors chans till ett
eget arbete är lagd.

Den proposition som riksdagen nu behandlar är en
av flera frukter av ett samarbete mellan Centerpartiet
och regeringen. Resultatet av ett snart 15 månader
långt samarbete i syfte att stabilisera svensk ekonomi
kan redovisas. Utan att underskatta kvarstående pro-
blem, och allra minst den arbetslöshet som är ett gis-
sel för hundratusentals människor i dagens Sverige, är
jag ganska till freds med uppnådda resultat.

? Det samlade underskottet i Sveriges

offentliga finanser har sjunkit från ca 12 % år 1993
till 8,1% 1995. I år beräknas underskottet bli drygt
5 %.

? Räntan på en femårig statsobligation har sedan
april 1995 fram till nu sjunkit med ca 3,5 %. Riksban-
ken har sedan årsskiftet sänkt den s.k. reporäntan från
8,9 % till 6,3 %. Det talar sitt tydliga språk.

? Den svenska kronan har stärkts med ca 15 % en-
ligt ecu-index sedan april 1995. Även detta talar sitt
tydliga språk.

? Bytesbalansen visade ett rekordstort överskott på
35 miljarder kronor år 1995 och beräknas ha ett över-
skott på över 30 miljarder kronor för innevarande år.

? Inflationen ligger nu på god europeisk nivå. In-
flationsförväntningarna är små för flera år framöver.
Under 1996 torde den svenska inflationen med stor
sannolikhet hamna under Riksbankens inflationsmål.

Sveriges ekonomi är i dag väsentligt stabilare, och
trovärdigheten för politiken är betydligt större som en
följd av Centerns samarbete med regeringen sedan
april 1995.

Många människor kan i dag glädjas på olika sätt
över att deras tillvaro har påverkats till det bättre.
Många har fått väsentligt lägre kostnader för sitt bo-
ende. Många kan se hur 1996 blir ett år med ökade
reallöner. Utlandssemestrande svenskar kan under det
här året konstatera att reskassan räcker väsentligt
bättre än vad som var fallet för ett år sedan.

Även om det finns många familjer som fått för-
bättringar i sin ekonomi motsvarande 1 000 skattefria
kronor i månaden och t.o.m. mera finns det också
andra som är långvarigt arbetslösa och oerhört oroade.
Det är många som fruktar för att hemorten inte har
möjligheter att erbjuda en framtid, som varslats om
uppsägning från sin anställning eller som oroligt sliter
för att undvika konkurs i det egna företaget. Tusentals
människor upplever varje månad att det är alltför
många dagar kvar innan nästa månadsinkomst är på
plats på lönekontot. Jag kan förstå att det är många
som undrar om stabiliserad statsskuld, minskat budge-
tunderskott, en stark bytesbalans, en högre värderad
krona och låg inflationstakt egentligen är till nytta för
deras privatekonomi och deras möjligheter att skaffa
sig ett tryggt arbete.

Just därför är det viktigt för mig och för Center-
partiet att betona att trygga inkomster och trygga jobb
inte kan skapas om statsfinanserna tillåts att förfalla.
Vi skall satsa allt vad vi förmår på en radikal sänk-
ning av arbetslösheten och helhjärtat satsa på en för-
bättrad ekonomi för dem som sett plånböckerna bli
allt tunnare. Men vi skall inte göra dessa satsningar på
bekostnad av saneringen av de offentliga finanserna.

Vi från Centern kommer mycket bestämt att hålla
fast vid målen att nedbringa underskotten i de offent-
liga finanserna till under 3 % nästa år för att året där-
på nå budgetbalans.

Det är också mot den bakgrunden som vi i sam-
band med vårpropositionen så bestämt har hållit fast
vid en stram finanspolitik. Nu läggs, vilket finansut-
skottets ordförande sade i sitt anförande här tidigare,
grunden fast för ett utgiftstak. Vidare tar vi första
steget på vägen mot en ny budgetprocess.

Jag vill erinra om att vi i Centern i finansdebatten
den 8 mars i fjol initierade idén om ett utgiftstak i de
offentliga finanserna. Nu är vi på väg att genomföra
det. Vi har inte låtit oss frestas att falla undan för
populära lockrop vare sig om kostsamma reformer
eller om skattesänkningar på kredit. Det är också
bakgrunden till att vi, trots ambitiösa satsningar på
företagande, arbete och utbildning, bestämt har hållit
fast vid en politik som syftar till en stabilare sam-
hällsekonomi.

De som nu förordar att vi skall låna oss ut ur kri-
sen och att vi skall strunta i arbetet med att nedbringa
budgetunderskotten, måste helt ha glömt de obarm-
härtiga konsekvenserna av tidigare lättsinne av sam-
ma slag. Vi i Centerpartiet tänker inte ägna oss åt
sådant lättsinne. En tryggare tillvaro för Sveriges
folkflertal skapas inte genom ett ökat inflytande åt
långivare och bankirer utomlands och här hemma
eller genom ett minskat inflytande för de folkvalda i
vårt eget land.

De som har den starkaste övertygelsen om att de
politiska institutionerna har en avgörande betydelse
för ekonomi, välfärd och trygghet borde vara de sista
att försvaga den ekonomiska grundvalen för stat,
kommun och landsting. Märkligt nog är så inte fallet.

I Miljöpartiet och Vänsterpartiet går en kortsiktig
jakt på röster före det långsiktiga intresset av en stark
samhällsekonomi. Det är en viktig politisk uppgift, fru
talman, att avslöja denna politik.

Den sysselsättningsproposition som presenterades
i dag är ett politiskt besked om att det finns en majori-
tet som vill satsa på fler företagare och fler anställda i
växande företag. Arbetsgivaravgifter sänks. Dubbel-
beskattningen lindras. Det är väsentligt för de onote-
rade bolag som är mest beroende av villkoren i Sveri-
ge. Onoterade och OTC-noterade förblir skattebefria-
de.

Skatter lindras eller tas bort i syfte att få ökad fart
på nybils- och fastighetsmarknaden. Regelsystem
förenklas i syfte att minska byråkratin och spara kost-
nader i företagen. Nya resurser satsas för att åstad-
komma företagsamhet och nya jobb där sådana allra
mest behövs, dvs. i glesbygd och på landsbygden.

Vi i Centern är till freds med att det tas ett tydligt
steg i fråga om en skatteväxling, med minskad skatt
på företagande och arbete samt ökad skatt på miljö-
förstöring och resursslöseri. Sänkta egen- och arbets-
givaravgifter med tyngdpunkten så att lättnaden blir
störst för de små företagen och med besked om infö-
rande av en avfallsskatt i en och samma proposition
utgör ett tydligt besked om att Sverige anträtt skatte-
växlingens väg.

Förutom en hel rad åtgärder för att främja de små
företagens utveckling, satsningar som är särskilt vik-
tiga för tjänstesektorn, tas flera initiativ på områden
där möjligheterna till framsteg är som störst. Jag tän-
ker på det miljardprogram som nu föreslås för krets-
loppsanpassning av bebyggelse och ny miljöteknik.
Jag tänker på det miljardprogram som inrättas för att
bidra till att Östersjöområdet i framtiden skall kunna
ses som en ledande tillväxtregion. Jag tänker på mil-
jardprogrammet för regional utveckling och företags-
utveckling.

Fru talman! Det finns de som ropar, och som ropar
högt, om att det är för litet och för sent. De som ropar
allra högst är ofta representanter för partier som gjort
de allra minsta ansträngningarna för att skapa de ma-
joriteter som är en förutsättning för varje resultat i en
parlamentarisk demokrati. Om alla handlade som de
som nu ropar om att det är för litet och för sent, skulle
alls ingenting någonsin uträttas i denna politiska för-
samling. I politiken krävs det såväl en bestämd vilje-
inriktning som en förmåga att samarbeta med andra.

Det är min övertygelse att både den vårproposition
som nu behandlas av riksdagen och den proposition
om sysselsättning som blivit offentlig först i dag
kommer att ge väsentliga bidrag till en förbättrad
ekonomisk utveckling. Men det finns inga snabba
klipp att göra i politiken. Sådana fanns inte under
förra eller förrförra mandatperioden. Sådana har inte
funnits under det här riksmötet och sådana kommer
heller inte att finnas i framtiden.

Jag läste med visst intresse den partimotion som
tidigare i morse remitterades till ett av utskotten. Jag
tänker på den motion som väckts av Moderata sam-
lingspartiet. Det är den partimotion som inte är finan-
sierad, men stramheten och finansieringen är ju inte
viktiga för Moderata samlingspartiet. Jag noterar att
de som har skrivit under motionen har förflyttat sig
till Vänsterpartiets bur, där man tidigare inte varit så
noga med finansieringen. Man har alltså förflyttat sig
till populismens högborg.

Det är konsekvensen i politiken som är avgörande.
Därtill är vi självklart starkt påverkade av utveckling-
en i vår omvärld. Vi i Centerpartiet är konsekventa i
vårt handlande såväl när det gäller saneringen av
statsfinanserna som när det gäller den bestämda in-
riktningen på att förbättra företagandets villkor och
småföretagens tillväxtmöjligheter. Det gäller också i
arbetet för en regional utveckling som kommer hela
landet till nytta. Vi arbetar för kretslopp och trygghet.

Centerpartiet är berett till strid för samverkan. Vi
tar kamp för vår politik inte bara i talarstolar och på
debattsidor utan också i den politiska verklighet där
majoriteter måste formas i enlighet med grundläggan-
de demokratiska spelregler.

Det behövs fler arbetstillfällen i Sverige. Därför
behövs det också fler företag och företagare. Sverige
behöver inte bara nå en halverad öppen arbetslöshet.
Om uppsatta mål skall uppnås bör vi inrikta oss på att
fördubbla antalet egenföretagare och antalet kvinnliga
företagare samt skapa goda betingelser för svenskt
näringsliv. För en sådan politik är Centerpartiet berett
att göra sitt yttersta - i samverkan med andra, nu och i
framtiden.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i finansutskottets betänkande.

Anf. 84 ANNE WIBBLE (fp) replik

Fru talman! Med anledning av Per-Ola Erikssons
anförande skulle jag vilja veta på vilket sätt landets
småföretagare gynnas av t.ex. en ny fondsocialism i
form av en sjätte AP-fond och på vilket sätt landets
småföretagare gynnas av en förlängd sjuklöneperiod
utan kompensation. Båda dessa förslag har upprört
alla faktiska företagare. Hur kan Per-Ola Eriksson
vara så nöjd med de förslagen som ett positivt inslag
för landets företagare?

En annan fråga som jag förmodar att Per-Ola
Eriksson kan svara på är: På vilket sätt skulle, som jag
uppfattat det, ett nytt svinbidrag i de propositionsför-
slag som lades fram i morse främja en tillväxt med
fler jobb?

Jag blev en aning bestört då jag hörde att Per-Ola
Eriksson är så nöjd med utvecklingen sedan s-c-
samarbetet inleddes. Om jag var Per-Ola Eriksson,
vilket Gud förbjude, skulle jag vara väsentligt mindre
nöjd. Sett till vad som inträffat är ju t.ex. 60 000 färre
i arbete jämfört med hur det var för ett år sedan -
alltså 60 000 tappade jobb. Räntan är nu förvisso lägre
än den tidigare var. Men den långa räntan, vilken styr
bostäderna, är fortfarande högre än den var i början av
året. Där har det minsann inte skett någon förbättring!

Jag tror att Per-Ola Eriksson, så länge samarbetet
med Socialdemokraterna pågår, skulle kunna göra en
viktig insats. Han kunde nämligen inte minst för fi-
nansutskottets ordförande Jan Bergqvist tala om att de
ekonomiska problemen inte började under den tid då
Per-Ola Erikssons parti medverkade i regeringsställ-
ning. Om man inte förstår hur problem uppkommer
har man inga möjligheter alls att bidra till en lösning.
Där kunde Per-Ola Eriksson göra en insats, och jag
skulle önska att han bedrev ett sådant arbete mera
aktivt.

Anf. 85 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Fru talman! Jag har noterat att Anne Wibble varit
något störd och vresig i dag - jag har ju kunnat följa
tidigare inlägg. Kanske beror det på att man blev
något chockad över det mycket kraftiga tag som
Centern och Socialdemokraterna i morse gemensamt
presterade. I Folkpartiet hade man kanske inte väntat
sig det. För en tid sedan lämnade ju Folkpartiet in en
motion till riksdagen som innehöll två klämmar. I den
ena bad man riksdagen att hos regeringen begära
förslag om åtgärder. Nu har vi, innan den motionen är
behandlad, tillsammans med Socialdemokraterna lagt
fram ett mycket omfattande program. Den beställning
som Anne Wibble tidigare gjorde är alltså i dag leve-
rerad.

Anne Wibble säger att en sjätte AP-fond är
fondsocialism. Men, Anne Wibble, den bygger på de
regler för fonderna som gällde 1992-1994 under fyr-
partiregeringen, vilken Anne Wibble tillhörde. Jag
måste här ställa en motfråga: Ägnade sig Anne
Wibble som finansminister åt fondsocialism?

Vad gäller detta med en förlängd period för ar-
betsgivaransvaret och sjuklönen är det fel att, som
Anne Wibble gör, hävda att det inte är fråga om kom-
pensation till företagen. Anne Wibble har i så fall inte
helt och hållet fattat innehållet där.

Till sist: Vad menar Anne Wibble med svinbi-
drag? Jag förstår inte den frågan.

Anf. 86 ANNE WIBBLE (fp) replik

Fru talman! Jag skall gärna erkänna att min sa-
gesman är en centerpartist. Därför frågade jag en
centerpartist vad det är för nytt svinbidrag som finns i
dagens propositionsförslag. Det är väldigt bra om det
inte finns något sådant bidrag. Kanske var det bara en
förhoppning från Centern om något som man inte
lyckats realisera. Jag tror nämligen inte att det är på
just det området som de nya jobben och tillväxten
skall komma.

Sjuklönen finns med i dagens betänkande såsom
skapande 1,1 miljarder kronor i budgetförstärkning.
Dessa pengar tas från företagen. Jag förstår mycket
väl småföretagens ilska över detta förslag, med vilket
Per-Ola Eriksson tydligen är väldigt nöjd. Fondsocia-
lism förblir fondsocialism även efter Per-Ola Eriks-
sons egenartade uttalanden!

Hela debattklimatet under senare delen av Cen-
terns och Socialdemokraternas samverkan har präglats
av ett tillbakapressande av de båda samarbetspartierna
och av initiativ från oppositionen. Det är oppositio-
nens initiativ som har tvingat fram de förslag som
finns i dag. Det är alldeles uppenbart att Per-Ola
Eriksson därmed indirekt erkänner att den tidigare
politiken var otillräcklig eller direkt felaktig. Annars
skulle han väl inte vara så himla nöjd med de nya
förslag som finns i dag.

Jag tror, som jag tidigare har sagt, att de nya för-
slagen är klart otillräckliga och att de i en hel del fall
lägger ytterligare sten på bördan i stället för att med-
verka till motsatsen. Mitt önskemål är att Per-Ola
Eriksson använder det inflytande som han hava kan
till att inför framtiden förklara att för att kunna kom-
ma med bättre förslag måste det finnas en någorlunda
riktig analys av problemens uppkomst. Det är alldeles
uppenbart, efter att ha lyssnat på finansutskottets
ordförande, att han inte har en sådan analys. Han tror
att problemen uppkom i oktober 1991, men Per-Ola
Eriksson vet att så inte är fallet. Använd därför det
lilla inflytande som ni förefaller ha till att förstärka
denna kunskap!

Anf. 87 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Fru talman! Jag tror att Anne Wibble inte riktigt
har förstått betydelsen av att satsa på investeringar i
svenskt näringsliv. Vad Anne Wibble trott vara en
svinpremie - en sådan fanns på 50-talet - är ett inves-
teringsstöd som kommer att vara till nytta för svensk
livsmedelsindustri. Detta kommer att öka investering-
arna och att ge Livsmedelsarbetarna fler jobb. Detta
kommer också att ge svenskt näringsliv nya export-
möjligheter.

Vad är det för fel, Anne Wibble, med att Livsme-
delsarbetarna får jobb och att vi tar in mera pengar till
Sverige genom att exportera livsmedelsprodukter?
Det kan väl inte vara så att Anne Wibble tycker att vi
bara skall exportera andra varor - trävaror eller bilar.
Skall vi inte utnyttja den växande marknad som finns
på det här området och som EU-medlemskapet också
medverkat till?

Det blir mycket spännande att följa Anne Wibbles
fortsatta agerande under de närmaste veckorna i
sommar. Tänker man från Folkpartiets sida gå emot
sänkta arbetsgivaravgifter? Tänker man gå emot
satsningar på kretslopp? Tänker man gå emot pro-
grammet för Östersjön och programmet för företags-
utveckling och en regional utveckling? Tänker man gå
emot åtgärderna för att stärka fastighetsmarknaden
och svensk bilindustri, osv.?

Sedan några ord om samverkan med Socialdemo-
kraterna. Jag erinrar mig att partiledaren för Folkpar-
tiet hösten 1994 ville ha en koalition med Socialde-
mokraterna just för att kunna driva en politik för före-
tagarna. Nu gör vi det. Men vi gör det inte i koalition,
utan vi gör det i ett konstruktivt arbete mellan två
partier.

Anf. 88 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Jag skall inte lägga mig i debatten om
fläskköttsproduktionen, även om man i min valkrets
är mycket intresserad av den.

Först vill jag kommentera samarbetsresone-
manget. Samarbete är självklart bra så länge det leder
till något som är bättre. Om man blickar tillbaka på
den politiska historien finner man exempel på samar-
bete och uppgörelser som faktiskt har lett snett. Jag
tror inte att någon i dag försvarar de s.k. Hagauppgö-
relserna - åtminstone gäller det huvuddelen - i början
och i mitten av 70-talet. Tvärtom tror jag att det råder
ganska stor enighet om att de på flera olika sätt kon-
serverade och förstärkte de problem som lett fram till
den utveckling som vi sett inte minst i slutet av 80-
talet. Den typen av samverkan och samarbete är far-
lig.

Om Centern tillsammans med Socialdemokraterna
konserverar en situation, där man inte vidtar tillräck-
ligt omfattande åtgärder och omprövar politiken för
att faktiskt få fram jobb, är det inget bra samarbete.
Skulle det gå åt det andra hållet är det i grunden posi-
tivt.

Som jag tidigare sagt finns det i de här förslagen
en viss insikt om problemen med höga, och ännu
högre, skatter. Det som föreslås räcker emellertid inte
till. Dessutom, som Anne Wibble sade: Det tas ju
tillbaka igen med råge om man lägger samman det
som riksdagen i dag debatterar och det som skall
diskuteras, vilket huvuddelen av debatten egentligen
rör. Däri ligger problemet.

Om saneringen av ekonomin är vi, med tanke på
Per-Ola Erikssons och mitt förflutna, naturligtvis helt
överens - det här har hög prioritet. Det är därför som
alla förslag i våra motioner är finansierade fullt ut, till
sista kronan.

Det intressanta och det som jag skulle vilja fråga
Per-Ola Eriksson om är följande: Varför händer det
ingenting på arbetsrättens område? Varför blir det inte
enklare att anställa - om nu Centern och Per-Ola
Eriksson står bakom de stora skattehöjningarna? Och
varför händer det ingenting på tjänstesektorns områ-
de?

Anf. 89 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Fru talman! Samarbetet mellan Centerpartiet och
regeringen tror jag mig förstå att även Bo Lundgren
haft en viss nytta av. Det har väl inte varit till nackdel
för hans privatekonomi att vi undanröjt en del skatte-
hot över fastighetsägandet. Såvitt jag förstår är Bo
Lundgren ägare av en viss fastighet.

Det är tack vare en samverkan mellan olika partier
som man kan nå resultat. Regeringen har icke majori-
tet i denna kammare. Det hade för övrigt inte heller
den regering som Bo Lundgren själv var medlem av.

Nu har man möjligheter att nå samlade lösningar
och samarbeta i detta parlament för att nå resultat. Det
andra alternativet skulle vara att ägna sig åt att skriva
reservationer. Det får mig att erinra vad den numera
bortgångne Karl Boo, centerpartist, f.d. statsråd och
ledamot i denna kammare, sade. Den politiker som
ägnar sig åt att skriva reservationer, hur fina de än är,
påverkar inte. Först när man kan bilda majoriteter kan
man påverka politiken i den riktning man vill.

Vi är för ett konstruktivt arbete med andra partier
för att just nå resultat till nytta för svensk företagsam-
het, miljön, de arbetslösa och utvecklingen av hela
detta land. Jag tror att Bo Lundgren vid närmare efter-
tanke kommer att finna att det är en bättre väg än den
konfrontationens väg som Bo Lundgren och hans parti
har valt.

Anf. 90 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Jag eftersträvar inte någon konfronta-
tion, inte en med Johan Lönnroth eller företrädare för
vilket parti det här må vara. Det rör sig här om en
diskussion i sakfrågor. Vad är det Sverige behöver för
att kunna lösa de problem som finns och håller på att
förstärkas? Det är där problematiken ligger. Det är för
mig t.o.m. viktigare, Per-Ola Eriksson, än om Centern
lyckas åstadkomma det jag länge trodde var huvudor-
saken till samarbetet, och det som nu vidimeras, näm-
ligen att undanröja hotet om en fastighetsskatt på jord-
och skogsbruk.

Det är rätt. Det hade varit fel att införa den skat-
ten. Det är heller inget fel i att Centern på eget bevåg,
vilket man naturligtvis skall göra, tar ställning till om
man vill samverka med den ena eller den andra nu
och i framtiden. Men då får det bli en diskussion om
sakfrågor. Det får vara mig obetaget att tycka att
samarbetet i vissa avseenden faktiskt har lett till nå-
gonting som är ett hot mot framtiden och som gör att
vi nu ser en nedgång i ekonomin.

De förslag som har kommit fram och som vi skall
besluta om är inte tillräckliga. De försämrar förut-
sättningarna. Jag kan ta ett exempel från en av pro-
positionerna. Där säger man: Det finns en viss tvekan
hos utländska investerare att välja Sverige som inves-
teringsland. Ett skäl till detta kan vara svårigheten att
locka kvalificerad utländsk personal till Sverige.
Skattereglerna kan utgöra ett hinder för sådana perso-
ner att komma hit.

Detta står i regeringens egen proposition som la-
des fram i morse och som Centern är med på. Vi har
en sådan beskattning av kvalificerade personer som
behövs att vi kanske måste justera reglerna för att de
skall komma till Sverige. Vi hade en gång i tiden
sådana speciella regler för utländska forskare. Det är
en följd av det som kallas värnskatt men som är det
omvända.

Vi måste få ner marginalskatterna, men nu går
man i fel riktning. Man förstärker återigen marginal-
skatterna, och man ser till att fler omfattas av de höga
marginalskatterna. Då blir det problem. Bakom detta
ligger också att svenskar flyr Sverige. Är inte skatte-
höjningar någonting som ni borde ta avstånd ifrån och
motarbeta för framtiden, Per-Ola Eriksson?

Anf. 91 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Fru talman! Centerpartiet eftersträvar lägre skatt
på arbete genom sänkta arbetsgivaravgifter, bättre
villkor för företagande, bättre resurser till miljön,
kretsloppsutveckling, osv. Jag vet att Bo Lundgren
också gärna vill ha lägre skatt på arbete. Men även
om jag skulle skriva ihop mig med Bo Lundgren och
Moderata samlingspartiet skapar vi ingen majoritet i
denna riksdag. Det gäller i stället att söka andra ma-
joriteter och andra möjligheter. Bo Lundgren vill inte
delta i det arbetet. Därför har den konstruktiva sam-
verkan Centern har haft med regeringen sedan ett
drygt år tillbaka varit till nytta både för svensk eko-
nomi och svensk företagsamhet.

Nu har inte Bo Lundgren rätt till någon ytterligare
replik. Låt mig bara säga att jag med ett visst intresse
tittade i Moderaternas partimotion för att se vilka
intressanta förslag man har. Jag blev mycket förvå-
nad. Av 55 yrkanden är 20 en begäran om tillkännagi-
vanden, och 25 yrkanden med begäran om förslag
från regeringen - det är inte så att Moderata sam-
lingspartiet självt har några förslag - och sedan är det
10 ofinansierade budgetförslag.

Sådant håller inte, Bo Lundgren. Detta är en mo-
tion för populism och lättsinne. Bo Lundgren och
Moderata samlingspartiet har parkerat sig i det ställe
där Gudrun Schyman, Johan Lönnroth, m.fl. ibland
brukar höra hemma.

Anf. 92 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Fru talman! Per-Ola Eriksson talade om utlands-
semestrande svenskar som kan glädja sig åt en starka-
re krona. Då kom jag att tänka på den färska LO-
rapport som visar att de som tappat mest på den senas-
te tidens ekonomiska politik är LO-familjer med barn.
De har helt enkelt inte råd att åka på semester.

Per-Ola Eriksson talade också här nyss i ett replik-
skifte om EU-medlemskapets välsignelser. Då kom
jag att tänka på de nya miljonbidragen till den skånska
lantadeln. Där har det verkligen varit fråga om krafti-
ga bidragsökningar.

Han anklagade också oss för att ha glömt tidigare
lättsinne. Jag kan försäkra att jag inte har glömt de
ofinansierade skattesänkningarna som gjordes när
Per-Ola Eriksson var finansutskottets ordförande och
Bo Lundgren var skatteminister. Jag har heller inte
glömt att Centerpartiet inte vågade ställa upp på hu-
vuddelen av den budgetsanering som genomfördes
genom uppgörelser mellan Vänsterpartiet och rege-
ringen hösten 1994.

Om jag förstod Per-Ola Eriksson rätt vill han ta
strid för sin politik och sitt ansvarstagande. Våra
kommunalpolitiker vågar ta ansvar för den usla eko-
nomi som er ekonomiska politik försätter kommuner
och landsting i. Jag vill då fråga Per-Ola Eriksson:
Tar Per-Ola Eriksson och hans partikamrater i kom-
muner och landsting - exempelvis i dag i Stockholms
läns landsting - ansvar för den usla ekonomi som ni
försätter kommuner och landsting i? Klarar Per-Ola
Eriksson att framåt hösten hålla fast vid det an-
svarstagandet som han så vältaligt utvecklar här från
talarstolen?

Anf. 93 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Fru talman! Jag har ett rakt svar på den senaste ra-
ka frågan. Centerpartiet tar ansvar, men kanske inte
på det sätt som Johan Lönnroth kanske hade förväntat
sig. Centerpartiet har sina egna lösningar på de pro-
blem som finns i denna region.

Jag har noterat att mycket i denna debatt har
handlat om att många debattörer blickat bakåt. Jag
förstår inte varför man skall möta framtiden med att
blicka bakåt. Det är inte i jakten på syndabockar i
politiken år 1990 eller år 1993 som vi finner lösningar
på dagens problem. Nu gäller det att vi tar sikte på
framtiden, sänker skatter och minskar byråkratin för
att lägga grunden för fler företag och fler företagare,
och får fler anställda i växande småföretag.

Nu gäller det att utnyttja skatteväxlingen, göra en
medveten miljöupphandling och satsa offensivt på
miljöteknik, som är vägen till kretsloppssamhället. Ett
av de snabbast växande områdena inom OECD-
området är miljösektorn. Då skall även Sverige anträ-
da en sådan väg där det finns nya jobb att hämta och
skapa. Sedan måste framtiden också handla om att
satsa på högre utbildning och forskning med en kon-
centration till de små och medelstora högskolorna.

I den proposition som har lagts på riksdagens bord
i dag och som utarbetats gemensamt av Centerpartiet
och regeringen ges ett tydligt besked om hur man
stärker forskning och högskoleutbildning runt om i
landet. Det kommer att vara en av de viktigaste åtgär-
derna för att utveckla Sverige som en kunskapsnation.

Till bilden av framtiden hör också att satsa på Ös-
tersjöregionen och ta vara på de slumrande möjlighe-
ter som nu kan användas. Järnridån har fallit. Låt oss
bygga någonting nytt när det skapas möjligheter.

Anf. 94 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Fru talman! Det var faktiskt Per-Ola Eriksson som
talade om vad vi hade glömt bort. Det var han som
började tala om historien. Jag pratar mycket hellre om
framtiden.

Jag har med visst intresse följt de skärpta mot-
sättningarna mellan Per-Ola Eriksson och Bo Lund-
gren i finansutskottet. Det verkar som om Per-Ola
Eriksson äntligen har insett att högerns reaktionära
politik leder bakåt och inte framåt. Det vore välgöran-
de om vi kunde få ett lika tydligt avståndstagande här
i kammaren som jag tidigare har hört Per-Ola Eriks-
son uttrycka i mer informella sammanhang.

Vi är överens om att vi behöver fler företagare och
lättnader för företagare, Per-Ola Eriksson. Vi skall
gärna hjälpa till att skapa den här omfördelningen,
men då vore det också mycket bra om Per-Ola Eriks-
son kunde erkänna att dessa höga bidrag till den
skånska lantadeln är orimliga. Det vore bra om vi
gemensamt kunde försöka angripa detta och flytta om
de pengarna och se till att de kommer till entreprenö-
rer och småföretagare i stället.

Sedan saknar jag också vissa saker i Centerns
långsiktiga strukturella tänkande. Miljöomställningen
är bra. Där är vi överens i långa stycken. Men en
annan stor framtidsfråga handlar om arbetstiderna.
Jag har hört centerkvinnor utveckla mycket bra reso-
nemang i den frågan, men jag hör sällan Per-Ola
Eriksson säga någonting om nödvändigheten av att få
en radikal omfördelning av arbetstiderna.

Vi skall gärna prata mer om framtiden i fortsätt-
ningen, Per-Ola Eriksson. Det är i första hand Per-Ola
Eriksson som behöver ägna mer av sin tid åt just det-
ta.

Anf. 95 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Fru talman! Johan Lönnroth tog upp detta med
jordbruket i Skåne, om jag förstod det rätt, men han
uttryckte det på ett annat sätt. Då vill jag ställa en
motfråga. Tyvärr kan inte Johan Lönnroth svara på
den eftersom han inte har någon mer replik, men vi
kan kanske klara ut den ändå.

Är det inte rimligt att vi har samma villkor för
svenskt jordbruk som för jordbruket i övriga delar av
EU? Eller är det så att Johan Lönnroth anser att vissa
geografiska delar av Sverige inte skall ha samma
konkurrensmässiga villkor som andra delar av EU?
När jag hör Johan Lönnroth utveckla detta förstår jag
bättre varför Annika Åhnberg lämnade Vänsterpartiet.

Den politik som Johan Lönnroth har torgfört i dag
skulle innebära att räntorna skulle skjuta i höjden. Vi
skulle skapa oro på valutamarknaden. Det är ju inte
högre räntor det här landet behöver. Det är ju inte
turbulens på valutaområdet det här landet behöver.
Det här landet behöver en stram finanspolitik, stabila
spelregler, investeringar i företag och ett regelverk
som ger framtidstro för svenska småföretagare.

Jag vet att Johan Lönnroth många gånger gett ut-
tryck för en förståelse för dessa frågor i finansutskot-
tet. Men Johan Lönnroth har kanske inte alltid fått sitt
parti med sig. Jag beklagar det. Den bild som finns av
Vänsterpartiet visar ett populismens parti som träder
fram, oavsett om det uppträder på Docklands eller i
denna kammare.

Anf. 96 ROY OTTOSSON (mp) replik

Fru talman! Jag begärde replik eftersom Per-Ola
Eriksson ägnade sig åt ett mycket osakligt angrepp på
Miljöpartiet i sitt inlägg. Jag undrar om inte Per-Ola
Eriksson är offer för Centerns egen buskpropaganda
om Miljöpartiet när han gör gällande att Miljöpartiet
skulle ägna sig åt populism i den ekonomiska politi-
ken. Det är faktiskt så att Miljöpartiets förslag ge-
nomgående har varit stramare än regeringens förslag,
och även stramare än regeringens och Centerns för-
slag fr.o.m. förra våren.

Det är inte så konstigt. För Miljöpartiet är det all-
deles klart att vi inte har råd att konsumera de begrän-
sade resurser som finns på den här planeten i den takt
som nu sker. På många håll står vi inför miljökatastro-
fer som växer betydligt snabbare än åtgärderna emot
dem.

Vi ser även hur miljöskulden i Sverige ökar med
ca 7 miljarder om året med de beräkningar som hittills
finns. Andra beräkningar skulle naturligtvis ge högre
siffror, eftersom man inte har kunnat räkna in allting.
Då är det ganska självklart för Miljöpartiet att verkli-
gen satsa på detta. Därför finns det en ekonomisk
medvetenhet som jag upplever är betydligt starkare
hos oss än hos er i Centern.

Vad gör ni? Ni har inte slagits för miljösektorn när
ni släpper igenom minskade kalkningsanslag och på
det sättet tillåter tusentals sjöar att försuras och förstö-
ras.

Ni har inte heller ställt upp på andra konkreta för-
slag som finns med i det här betänkandet. Ni ställer
inte upp på ersättning för viltskador på det sätt som
borde göras för att tidigare riksdagsbeslut skall gå att
genomdriva. Ni låter inte saneringen av miljöskadade
områden ske så som Naturvårdsverket och andra har
visat att den måste ske för att man skall kunna komma
till rätta med miljöskulden. Det finns mängder av
konkreta exempel där ni faktiskt offrar er miljöpolitik
för att kunna samarbeta med regeringen.

Men frågan är om ni inte är ett offer för socialde-
mokraternas strategi att splittra borgerligheten. Ni har
ju faktiskt inte fått igenom särskilt mycket. Vi kan
konstatera det eftersom vi själva har samarbetat, och i
vissa avseenden samarbetar med regeringen. När
Centern kom in i samarbetssvängen sjönk ribban
påtagligt.

Det är också intressant att höra Per-Ola Eriksson
när han säger att Centern är för ett konstruktivt sam-
arbete med alla partier. Jag har en känsla av att Per-
Ola Eriksson snarare är ute efter partiegoistiska vins-
ter för Centern. Men det har ju inte gått så bra med
det. Det har väl blivit något av ett självmål i det fallet.

Anf. 97 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Fru talman! Jag har varit ledamot i riksdagen se-
dan 1982 och hört ganska många inlägg, men så
mycket struntprat har jag aldrig hört på så kort tid
som i det senaste.

Roy Ottosson far ju fram med fruktansvärda
osanningar. Vi har inte släppt några miljöfrågor.
Centerpartiet har tillsammans med regeringen nu på
morgonen lagt fram ett förslag om ett program för
kretsloppsutveckling på 1 miljard kronor. Vi tar ett
första viktigt steg mot skatteväxling genom att sänka
skatten på arbete och höja skatten på miljöstörande
verksamhet.

I det betänkande som vi behandlar just nu finns det
också styrinstrument, dvs. skatter, på miljöområdet
och på energiområdet som kommer att främja över-
gången från miljöskadliga energikällor till miljövänli-
ga energikällor.

Därför var det ett politikens lågvattenmärke som
Roy Ottosson nyss uppnådde. Jag vidhåller att Miljö-
partiet är ett populismens parti. Man har levererat två
förslag mot arbetslösheten den senaste tiden. Det ena
är kortare arbetstid. Det andra är utträde ur EU.

Fru talman! Detta är icke trovärdigt, Roy Ottos-
son.

Anf. 98 ROY OTTOSSON (mp) replik

Fru talman! När argumenten tryter stegras tonlä-
get. Det är patetiskt att höra Per-Ola Eriksson när han
skall beskriva vad Miljöpartiet föreslår mot arbetslös-
heten. Han har uppenbarligen inte lyssnat på den
tidigare debatten. Han har uppenbarligen inte läst våra
reservationer, än mindre våra motioner.

Vi föreslår sänkt skatt på arbete och en mycket
omfattande satsning på gröna jobb, som vida översti-
ger det som Per-Ola Eriksson nu vill skryta över i de
propositioner som lades fram i dag. Centern har med-
verkat till att stoppa en del av de satsningar vi hade
fått i gång, t.ex. på allergisanering och vindkraft. Man
ställde inte upp på en fortsättning på de satsningarna
under just detta år.

Redan det motsvarar närmare en miljard. Det blir
alltså inget netto kvar i den satsning som Per-Ola
Eriksson nu påstår att Centern skulle ha fått med här.
Detta är ganska typiskt för den argumentationslinje
som Centern driver; man har tunt under.

Vi har också pekat på att arbetstiden faktiskt har
ökat i Sverige på senare år, medan den minskar i
omvärlden. Självfallet leder det till ökad arbetslöshet.
Men Per-Ola Eriksson och Centern vill tydligen ha
ännu längre arbetstider. Eller tror kanske även Per-
Ola Eriksson, utan hänsyn till hur verkligheten ser ut,
att 40 timmars arbetsvecka är en naturlag, punkt slut?

Vi i Miljöpartiet har också fört fram ett antal
mycket genomtänkta ekonomiska förslag för att
minska utgiftstrycket. Vi har visat att man i socialför-
säkringssystemet genom ett brutet tak och grundskydd
kan minska utgiftstrycket för staten. Detta är någon-
ting som Per-Ola Eriksson borde lägga märke till,
innan han anklagar oss för populism. Vi går nämligen
mycket längre än han anar.

Anf. 99 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Fru talman! Jag tror att Roy Ottosson inte riktigt
har sin bästa dag i dag. Han har åtminstone litet dåligt
med minnet. Förändringen av anslagen till allergisa-
neringsprogrammet gjorde vi i full enighet och i sam-
förstånd med Miljöpartiet. Då kan man inte komma
och säga att det var Centerpartiet. Ni har ju varit med
på det. Anslagskonstruktionen och de anslag som
gjordes gick inte att använda, utan utnyttjades bättre
på ett annat sätt. Det har ni accepterat. Försök inte att
springa ifrån det! Det är inte trovärdigt och inger inte
respekt.

I fjol när vi jobbade med tillväxtpropositionen
ville de i Miljöpartiet vara med. De satte sig vid för-
handlingsbordet, som då var dukat på förhand genom
ett nära samarbete mellan oss och regeringen. Sedan
gick Roy Ottosson och Miljöpartiet en söndag ut med
ett TT-meddelande om att man accepterade tillväxt-
propositionen. Den var inte färdig då. Det fanns bl.a.
inga krav på CO2-skatt.

Centern hade vid den tidpunkten tio elva olika
krav kvar, men Miljöpartiet hade då inte något intres-
se av att driva frågan om miljöskatten. Tack vare vårt
fortsatta arbete på den punkten lyckades vi få en mil-
jöprofil på tillväxtpropositionen. Glöm inte det, Roy
Ottosson! Var försiktig med orden en annan gång!

Anf. 100 MATS ODELL (kds) replik

Fru talman! Jag vill gärna säga till Per-Ola Eriks-
son att jag tycker att det är fullt legitimt och hedervärt
att Centerpartiet samarbetar med regeringen kring
olika propositioner. Men samtidigt vänder sig Per-Ola
Eriksson till alla partier som inte står bakom dagens
proposition och menar att vi andra inte tar något an-
svar. Egentligen borde, såvitt jag förstod honom,
samtliga partier i denna kammare stått bakom pro-
positionen. Då hade vi alla tagit ansvar.

Detta väcker naturligtvis frågan om inte Per-Ola
Eriksson tror att man i en levande, dynamisk, parla-
mentarisk demokrati behöver en regering som regerar
och en opposition som opponerar och försöker vinna
väljarnas förtroende inför kommande val. Det var
närmast på den punkten det skulle vara intressant att
höra vad Per-Ola Eriksson anser.

Min andra frågan gäller strategi. Vi närmar oss ju
1998 års val. Både Per-Ola Eriksson och jag vet att
Göran Persson är en mycket klok, för att inte säga
slipad, person. Jag ser nu hur skickligt han har riggat
upp ett pärlband av kontrollstationer, som kommer att
kräva att Per-Ola Eriksson och Erik Åsbrink tillbring-
ar åtskilliga nätter ihop, ända fram till nästa valdag.
Är Per-Ola Eriksson inte rädd för att lillfingret på
något sätt har blivit en hel hand som de tar undan för
undan? Jag undrar om ni helt har tänkt igenom den
principen.

Anf. 101 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Fru talman! Jag nämnde ju inte kds i mitt inled-
ningsanförande, och det är kanske därför Mats Odell
nu försöker skapa litet debatt.

Först och främst ber jag att få tacka Mats Odell för
det vänliga omdömet att det var bra att Centerpartiet
arbetar med regeringen för att nå resultat.

Både Mats Odell och jag sitter i opposition, och
självfallet är det viktigt att opponera. Det är en vä-
sentlig del av en politisk demokrati. Men nu har inget
parti majoritet i riksdagen, och därför krävs det sam-
arbete. Men man når ju inte beslut genom reservatio-
ner utan genom att medverka till propositioner och till
politiska majoriteter i denna riksdag. Jag har inte
uteslutit att Mats Odell kommer att ansluta sig till
flera av de förslag som har presenterats på morgonen.
Han är välkommen.

Jag gillar samarbete och vill gärna säga att vi har
haft ett konstruktivt samarbete de senaste dagarna.
Det har varit både nätter och dagar. Jag har lärt känna
Erik Åsbrink på ett alldeles utomordentligt fint sätt
och fortsätter gärna att ha konstruktiva samtal och
överläggningar för att kunna skapa majoritet i kam-
maren. Jag samarbetar också gärna mer med Mats
Odell, men inte i första hand för att skriva reservatio-
ner, utan det bör vara för att åstadkomma politiska
majoriteter.

Anf. 102 MATS ODELL (kds) replik

Fru talman! Jag tycker som sagt att detta är fullt
hedervärt och naturligt, men Per-Ola Eriksson svarade
inte på min fråga. Är det inte så att Göran Persson och
för all del även Erik Åsbrink - jag vill inte underskat-
ta hans strategiska förmåga - på ett skickligt sätt har
riggat upp detta pärlband av kontrollstationer som
kommer att låsa in Centerpartiet i en förhandlingssi-
tuation med regeringen, i praktiken ända fram till
valdagen?

Om jag har förstått saken rätt, har ledande företrä-
dare för Centerpartiet sagt att det inte är aktuellt att
exempelvis ställa upp på en gemensam budgetpropo-
sition. Har detta nu ändrats i och med att man har
denna nya metod med kontrollstationer hela vägen
framöver?

Anf. 103 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Fru talman! Mats Odell gör sig skyldig till ett litet
misstag: Han underskattar Centerpartiet.

Vi deltar inte i ett politiskt spel. Vi deltar i ett
konstruktivt arbete för att bekämpa arbetslösheten, att
skapa arbete åt alla hundratusentals människor som i
dag står utanför den ordinarie arbetsmarknaden.

Vi deltar i ett konstruktivt arbete för att skapa bätt-
re betingelser för svenskt näringsliv, inte minst egen-
företagare och mindre och medelstora företag, och för
att få fram resurser till regional utveckling, till miljön,
till kretsloppssamhället och till samverkan i Östersjö-
området.

Vi deltar i ett arbete för att konstruktivt få fram re-
surser till utbildning, inte minst högre utbildning med
fasta forskningsresurser vid högskolor runt om i lan-
det.

Jag tycker att Mats Odell vid närmare eftertanke
borde inse att när man gör detta tänker man på framti-
den, inte på något politiskt spel eller kontrollstationer.

Anf. 104 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Det finns många meningsskiljaktighe-
ter, vilket har visat sig i denna debatt och vilket också
kommer att visa sig i framtiden.

Jag tycker ändå att det är viktigt att framhålla att
det också finns vissa saker som det råder en bred
enighet om och som det finns stor uppslutning kring.

Jag tänker bl.a. på den nya budgetprocess som har
vuxit fram inte minst genom arbete i den här kamma-
ren och som har lett till en ny och bättre hantering än
tidigare och principen om ett utgiftstak. Jag tror att
det kommer att ha stor betydelse i framtiden för att få
en bättre stadga och disciplin i budgetprocessen, och
att det kommer att ge ett bättre underlag för politiska
prioriteringar som vägledning för utgiftspolitiken. Det
tycker jag är bra. Sedan kan det finnas stora menings-
skiljaktigheter om innehållet i politiken, på både ut-
giftssidan och inkomstsidan.

Jag tror också att det finns ett annat gemensamt
intresse som vi borde känna av, oavsett olika ideolo-
giska hemvist och oavsett om vi befinner oss i rege-
ringsställning eller i oppositionsställning. Det är den
massmediala hetsen, inte minst från etermedierna. Vi
politiker avkrävs ständigt omedelbara ställningstagan-
den, omedelbara beslut och omedelbara åtgärder för
att möta något nyss uppkommet problem. Jag tror att
det är viktigt att vi håller en viss distans till detta, att
vi låter politiken ha en långsiktig och principiell ka-
raktär och att vi inte ständigt låter etermediernas hets
ta över och styra debatten och politikens innehåll.
Detta utesluter inte att vi skall visa handlingskraft och
kunna ingripa snabbt när så behövs.

Fru talman! Jag har tidigare i den här kammaren
beskrivit den ekonomiska politiken och de tre faser
som jag ser att den bör följa.

Den första fasen, saneringsfasen, handlar om in-
flationsbekämpning och budgetsanering. Inte minst
vårpropositionen var ett uttryck för konkreta förslag i
den riktningen. Den byggde på ett omfattande samar-
bete mellan Socialdemokraterna och Centern. Det
kom mycket kritik. Man sade: Varför gör ni ingenting
åt tillväxten? Varför gör ni ingenting åt arbetslöshe-
ten? Det var som om den uppgift som man tidigare
hade sagt var omöjlig att lösa - saneringen av statsfi-
nanserna - redan ansågs tillhöra historien. Den var
inte intressant att debattera.

Jag beskrev den andra fasen, tillväxt- och syssel-
sättningspolitiken, som något som delvis skulle över-
lappa den första fasen men där allt större uppmärk-
samhet skulle ägnas åt sysselsättnings- och tillväxt-
frågorna. De propositioner som läggs fram i dag och
som också bygger på ett nära och mycket gott samar-
bete mellan Centern och Socialdemokraterna är ett led
i den fasen, fas två.

Jag tycker att det är viktigt att beskriva politiken
på det sättet. Vi fullföljer budgetsaneringen. Den
uppgiften är vi ännu inte klara med, men vi lägger
mer och mer uppmärksamhet på den andra fasen - på
att skapa nya jobb och på att få en bättre tillväxt i
landets ekonomi.

Så småningom kommer vi också - vi är inte där
ännu - att gå in i fas tre, den som handlar om att skör-
da frukterna av en framgångsrik politik. Det blir ett
slags skördetid, där vi kan diskutera hur ett växande
utrymme och nya resurser kan fördelas mellan männi-
skorna i det här landet.

Budgetsaneringen är inte bara ett uttryck för att vi
vill nå ett visst mål när det gäller statsfinanserna. Det
handlar också om att ge ett bättre underlag för tillväx-
ten. Med en varaktigt låg inflation och med lägre
räntor skapar vi möjligheter för företagen att investe-
ra, bygga ut och skapa nya jobb, så att vi därigenom
kan bekämpa arbetslösheten.

Till detta läggs i dag, vilket jag tidigare har haft
möjlighet att redogöra för i kammaren, en lång rad
åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken, inom utbild-
ningspolitiken, när det gäller framtidssatsningar på
viktiga områden och när det gäller att i en rad avseen-
den skapa bättre betingelser framför allt för små och
medelstora företag så att de kan växa, bygga ut och
anställa fler människor. Det här är konkreta och hand-
fasta åtgärder som riksdagen har möjlighet att ta
ställning till inom kort.

I dagens debatt har vi fått höra repliker från olika
håll. Det har varit, vill jag säga, ganska välkända
inlägg, som vi ofta brukar få höra. Så även denna dag.

Det märkliga är att många av inläggen är mycket
motsägelsefulla. Vi har i dag fått höra att vi går i LO:s
ledband. Vi har också fått höra att vi söker konfronta-
tion med LO. Vi har i dag fått höra att vi för en bor-
gerlig politik. Samma talare som sade det, sade också
att vi för en usel politik. Jag funderade litet på sam-
manställningen av dessa båda angrepp - borgerlig
politik och usel politik på en och samma gång. Det är
en intressant tanke om det vore rätt att vi för en sådan
politik. Nu tror jag inte att påståendena är riktiga. Jag
tror att båda påståendena är felaktiga.

Vi har fått höra att vi lägger fram ofinansierade
förslag. Men vi har också fått höra att vi för en alltför
hård åtstramningspolitik. Sedan har vi i vanlig ord-
ning fått höra att det är för litet och för sent. Man
frågar varför vi inte långt tidigare har gjort allt detta
som vi gör i dag. Vi har fått frågan: Varför tar ni inte
upp förslag på en mängd andra områden som inte
behandlas i sysselsättningspropositionen?

Svaret på den sista frågan är mycket enkelt: Syftet
med den här propositionen är ett enda, nämligen att
bekämpa arbetslösheten, att ge ett viktigt bidrag i
kampen för att successivt nedbringa den öppna arbets-
lösheten så att vi år 2000, om fyra år, har halverat den
jämfört med utgångsläget och kommit ned till högst
4 % öppen arbetslöshet.

Detta är den enda uppgift som vi har satt oss före
genom dagens propositioner. Jag tycker att det är en
utomordentligt viktig och angelägen uppgift att politi-
ken utformas utifrån detta. Sedan får vi anledning att
återkomma till en rad andra viktiga områden vid and-
ra tillfällen. Vi får förmodligen också anledning att
återkomma till sysselsättnings- och tillväxtfrågorna
vid fler tillfällen. Jag tror inte att sista ordet är sagt i
denna fråga. Jag tror inte att den sista åtgärden i denna
fråga är presenterad i dag.

Det har på senare tid tagits initiativ från några
partier - från Moderaterna, Folkpartiet och kds - i den
ekonomiska politiken. Det har lagts fram motioner
och det har begärts att riksdagen skall inkallas till en
extra session i sommar.

Efter att ha tagit del av motionerna måste jag säga
att jag inte är särskilt imponerad. Det är gammal
skåpmat och det är ofinansierade förslag. Det är för-
slag som har avvisats av denna kammare på goda
grunder. Det är tillkännagivanden och begäran om
förslag från regeringen. Det är väldigt litet som är
nytt. Det är väldigt litet som skulle föra utvecklingen
framåt.

Efter att ha tagit del av motionerna skulle jag, med
anledning av dessa motioner, vilja ställa tre frågor till
Per-Ola Eriksson.

Den första frågan är: Har Per-Ola Eriksson i mo-
tionerna från de övriga partierna hittat något förslag
som han tror skulle minska arbetslösheten eller öka
tillväxten?

Den andra frågan är: Har Per-Ola Eriksson i mo-
tionerna från de övriga partierna hittat något förslag
som känns nytt och fräscht?

Den tredje frågan är: Har Per-Ola Eriksson i mo-
tionerna från de övriga partierna, med alla ofinansie-
rade utgiftsökningar och skattesänkningar, hittat något
förslag som inte skulle undergräva statsfinanserna och
som inte skulle driva upp räntorna i vårt land?

Jag tror, fru talman, att litet grand av eftertankens
kranka blekhet nu drabbar de partier som har lagt
fram dessa innehållslösa motioner och som har begärt
och fått en extra session i riksdagen senare i sommar.
Det som var tänkt som en demonstrationspolitik - det
var det jag syftade på när jag tidigare i dag talade om
politiskt spel - för att blottlägga regeringens passivitet
och handlingsförlamning och allt var det var, visar sig
nu bli raka motsatsen. Vid denna extrasession kom-
mer denna gamla skåpmat, dessa gamla förslag, dessa
ofinansierade förslag, begäran om förslag från rege-
ringen osv. att ställas mot ett mycket konkret och
handfast program. Bakom det står två partier, Social-
demokraterna och Centern, som efter ett mycket gott
samarbete har tagit fram ett antal åtgärder som kom-
mer att kunna leda till beslut och som kommer att
genomföras och få effekt i Sverige. Det är t.o.m. så att
vissa av dessa förslag genom den extra sommarses-
sionen kan genomföras snabbare än vad som annars
hade varit möjligt.

Fru talman! Detta gör att jag, trots den demonstra-
tionspolitik vi har sett från vissa håll, känner en
mycket stark tillförsikt inför framtiden.

Anf. 105 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Låt mig först instämma med Erik Ås-
brink när det gäller behovet av den strama budgetpro-
cess vi nu har sett början på. Det krävs ytterligare en
hel del, inte minst från regeringens sida, för att leva
upp till de uppsatta reglerna. Det krävs säkert en del
nytt också i riksdagen.

Erik Åsbrink talar om trestegsraketen - sanering,
tillväxt och sedan möjligen skördetid. Jag tror att när
historien skrivs kommer detta att visa sig vara ett av
socialdemokratins, och beklagligtvis också Centerns,
stora misstag. När man begränsar detta till tre faser,
och inte ser att sanering och tillväxt måste vägas
samman i ett svep kommer man snett. Då får vi den
utveckling som vi ser i dag.

Dagens förslag är begränsade i sin omfattning. De
syftar till att dra ned den öppna arbetslösheten. Det
skulle vara intressant att höra varför finansministern
väljer att just specificera den öppna arbetslösheten,
som ju faktiskt kan manipuleras, och inte sätter upp
mål för den totala arbetslösheten. Det vore intressant
att höra Erik Åsbrink utveckla detta. Det senare vore
rimligare, och ett mål som vi skulle kunna enas om.

Det sägs heller inget grundläggande när det gäller
ekonomins funktionssätt. Man nämner en omfördel-
ning av skatter, förutom de skattehöjningar som skall
beslutas om senare i dag. Det finns ingen förenkling
av arbetsmarknadsreglerna. Som Göran Persson själv
medgav i morse ger inte detta de förändringar i eko-
nomins funktionssätt som behövs för att vi skall få
dynamik och de många nya jobben.

Torgmötestekniken mellan "matcharen" Erik Ås-
brink och talaren Per-Ola Eriksson är intressant. Jag
skall välja att svara på frågorna. Läs gärna de 55 för-
slag som finns i vår motion. En hel del av dem träder i
kraft den 1 januari 1997. Alla är fullt finansierade på
ett sätt som vi har redovisat i riksdagen. Vi kommer
att redovisa detta ytterligare en gång i riksdagen i
höst. Riksdagen har nämligen ännu inte beslutat i
dessa frågor. Det finns också ett stort antal förslag
som kan träda i kraft den 1 september.

Kom tillbaka med dessa förslag, men förklara
först varför ni bara talar om öppen, och inte total,
arbetslöshet!

Anf. 106 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Det är alldeles riktigt som Bo Lund-
gren påpekar - det finns ett antal områden som vi inte
tar upp i denna proposition. Jag skäms inte för det.
Denna proposition är inte, och har aldrig varit, avsedd
att täcka politikens alla områden. Sådana propositio-
ner tror jag varken skulle vara bra eller hanterliga i
kammaren.

Vi har begränsat oss till den kanske viktigaste
uppgift vi står inför - att halvera den öppna arbetslös-
heten och att inrikta politiken på att bekämpa arbets-
löshet, skapa nya jobb och få en bättre tillväxt i lan-
dets ekonomi. Det är ingen liten uppgift som vi har
satt oss före.

Man kan jämföra detta med den moderata motio-
nen som visserligen innehåller en förfärlig massa
punkter, men ändå är skrämmande innehållslös. Det
finns 20 tillkännagivanden och 25 anhållanden om
förslag från regeringen. Man frågar sig om modera-
terna inte klarar att utforma dessa förslag själva, efter-
som de begär att denna förkastliga regering skall
utforma förslagen åt dem. Det finns tio förslag som
försämrar statsfinanserna. Antalet förslag som finan-
sierar alla dessa skattesänkningar moderaterna före-
slår uppgår till summan noll. Noll förslag har alltså
moderaterna att finansiera sina förslag med.

Jag kan konstatera att Bo Lundgren själv förvisso
inte är någon nolla. Han är inte ens någon nolltaxera-
re. Men han har noll förslag till finansiering av den
moderata politiken - till alla de skattesänkningar och
utgiftsökningar som han strör omkring sig som kon-
fetti.

Har inte moderaterna lärt sig någonting av det
statsfinansiella kaos som de skapade när det satt i
regeringen mellan 1991 och 1994? Bo Lundgren satt
då på plan tre i Finansdepartementet och perforerade
vårt skattesystem med allsköns skattesänkningar,
avdrag och undantag som gynnade de bättre ställda i
samhället.

Anf. 107 BO LUNDGREN (m) replik

Fru talman! Jag förstår att Erik Åsbrink tänker på
den dubbelbeskattning som slopades på det sätt han
själv stödde i en tidningsartikel i Svenska Dagbladet
för något år sedan.

Om vi bortser från den delen är det rätt fascine-
rande när Erik Åsbrink hävdar att det som nu läggs
fram är det som skall lösa frågorna om jobben, tillväx-
ten och ekonomin. Sedan finns det förvisso också
annat. Om Erik Åsbrink tror att detta förslag hanterar
problemen med det sätt på vilket svensk ekonomi
fungerar blir jag mycket skrämd.

Erik Åsbrink, som har arbetat i riksdagen, vet att
oppositionens tekniska möjligheter är litet annorlunda
än regeringens. Det ligger ett antal förslag på utgifts-
neddragningar från vår sida för riksdagsbeslut senare i
dag. Fullt genomförda uppgår de sammantaget till 70
miljarder kronor. I detta budgetalternativ, som redovi-
sats för kammaren och om vilket det ännu inte fattats
beslut, finns åtgärder som till en del är upprepade. För
moderaterna är detta nämligen inget hastverk. Vi har
vetat länge vad som behöver göras.

Men vi har också lagt till ett antal åtgärder vars
extra statsfinansiella konsekvenser väl ryms inom de
2 miljarder kronor som vi inte sagt nej till, och som
Socialdemokraterna har reserverat. Det finns en sak
som inte kostar någonting alls, nämligen undantags-
lagstiftningen vad gäller lagen om anställningsskydd.
Den behövs för att se till att vi kan få i gång nyan-
ställningarna så snabbt som möjligt. Den borde träda i
kraft den 1 september. Det är också fråga om en
skattereduktion för hushållstjänster och för sådana
tjänster där det inte finns något vitt redovisat arbete i
dag, liksom om ytterligare väl täckta åtgärder vad
gäller fåmansbolagsregler och motsvarande. Det finns
angivet i motionen hur denna finansiering sker. Sluta
med den typen av diskussioner! De hjälper inte de
arbetslösa.

Jag tycker att Erik Åsbrink borde ägna sig åt att
svara på frågan om varför man inte diskuterar hur den
totala arbetslösheten bekämpas med nya riktiga jobb, i
stället för att bara fokusera på den öppna arbetslöshe-
ten och hur den med konstgjorda åtgärder skall bring-
as ned.

Berätta hur man skall hantera de höga skatterna
och arbetsrätten - det som behövs för att ekonomin
skall fungera bättre och som enligt Göran Persson
fortfarande saknas.

Anf. 108 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Ett av de förslag som Centern och
Socialdemokraterna lägger fram tillsammans i dag
innebär att införa en ny avfallsskatt.

Efter att ha lyssnat på Bo Lundgren och Per
Unckel i kammaren i dag har tanken slagit mig att om
man kunde utvidga skattebasen med alla dessa ord
skulle våra skatteintäkter öka väsentligt. Men efter-
som Bo Lundgren tycker så illa om skatter avstår jag
för dagen från att lägga fram ett sådant förslag, och
nöjer mig med dem som vi redan har redovisat i pro-
positionen.

Jag är förvisso beredd att diskutera den totala ar-
betslösheten. Självfallet ingår det i regeringens upp-
gift att nedbringa den totala arbetslösheten. I de be-
räkningar vi har presenterat redan i vårpropositionen
framgår, med de grundläggande antaganden vi gör om
den ekonomiska utvecklingen, att både den öppna och
den totala arbetslösheten kommer att minska succes-
sivt till år 2000.

Men vi har sagt oss att detta inte räcker. Det har
funnits vissa oroväckande signaler under senare tid,
inte minst från den internationella konjunkturen. Det
är det som föranleder regeringen att lägga fram ytter-
ligare förslag i dag, som har effekten att de kommer
att minska både den öppna och den totala arbetslöshe-
ten utöver vad som redovisades i vårpropositionen.
Det är detta som räknas.

Moderaterna har väckt en motion som om den ha-
de legat ensam under riksdagens sommarsession hade
inneburit mängder av ofinansierade förslag och inte
en enda finansiering. En sådan politik går inte att
genomföra. I själva verket har moderaterna väckt
motionen i visshet om att denna politik aldrig kommer
att vinna stöd i kammaren. Det är därför de kan lägga
fram den här typen av ansvarslösa förslag.

Ställ mot detta de konkreta, handfasta och fullt fi-
nansierade förslag som finns i den proposition som
läggs fram i dag och som vi vet kommer att få en
parlamentarisk majoritet. Dessa förslag kommer att
kunna genomföras, de kommer att kunna verka i vårt
samhälle och de kommer att få positiva effekter på
sysselsättning och tillväxt.

Anf. 109 ANNE WIBBLE (fp) replik

Fru talman! Finansministern gjorde en poäng av
den nya budgetprocessen och utgiftstaket. Det är väl
roligt att kunna bli överens på någon punkt. Även
detta förslag, vill jag påpeka, är en illustration av att
initiativen kommer från de borgerliga partierna. Arbe-
tet med den nya budgetprocessen påbörjades ju när
socialdemokraterna var i opposition. Då var ni mycket
skeptiska. Det är roligt att ni har ändrat er även på
denna punkt.

Jag vill återkomma till frågan om finansieringen.
Finansministern sade att allt var fullt ut finansierat, att
det var robust och allt möjligt sådant. Han anförde
som exempel ett förslag om en avfallsskatt. Någon
sådan finns såvitt jag förstår inte i de här propositio-
nerna. Däremot aviseras en avfallsskatt. Även detta
förslag är ett arvegods från den borgerliga regeringen.
Det var ganska komplicerat att få fram ett förslag,
visade det sig, så något sådant har inte heller social-
demokraterna lyckats åstadkomma. Därmed är finan-
sieringen på denna om än ganska lilla punkt faktiskt
mer bluffartad än robust.

Jag har en annan fråga också som handlar om det
jag frågade om inledningsvis, nämligen inleveranser
och annat. Framför allt handlar det om pengar från
Securum, dvs. det bolag som man kan säga bildades
som en följd av bankkrisen. Det skall in mer än 5
miljarder kronor från detta Securum och de skall inte
användas för att betala av på statsskulden eller för att
få tillbaka pengar från bankstödet, som jag tror det har
sagts ett stort antal gånger tidigare, utan nu skall de
pengarna användas för olika mer eller mindre en-
gångsvisa eller permanenta utgiftssatsningar. Jag
tycker att detta är ett ganska väsentligt avsteg från vad
jag skulle vilja kalla en robust finansiering.

Utöver de här båda punkterna finns det också en
del oprecisa regelförändringar som ingår i den s.k.
robusta finansieringen. Jag skulle önska att finansmi-
nistern något kunde klarlägga dessa olika frågetecken.

Anf. 110 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Jag vill börja med att kommentera en
del av det bildspråk som Anne Wibble använde i
kammaren tidigare i dag. Propositionen jämställdes
med pyttipanna. Det sades i förklenande ordalag av
Anne Wibble.

Jag tycker att det är ganska märkligt, därför att
pyttipanna är för mig en traditionsrik svensk anrätt-
ning som består av noga utvalda råvaror och kryddor
som anrättas och som tillsammans bildar en harmo-
nisk och välsmakande helhet. Det är precis det som
den här propositionen gör. Jag är stolt över att den
jämförs med pyttipanna.

När det gäller finansieringen finns det i detalj re-
dovisat i propositionen hur vi går till väga. De flesta
åtgärderna är varaktiga, dvs. en varaktig belastning på
statsbudgeten vare sig det handlar om ökade utgifter,
som utbildningspaketet, eller skattesänkningar, i
första hand för småföretagen. De finansieras med lika
varaktiga åtgärder både på utgiftssidan och inkomstsi-
dan.

Det finns också vissa inslag av engångskaraktär.
Dit hör framför allt de tre miljardprogrammen som
jag har redovisat för kammaren tidigare i dag. Det
finns också vissa andra engångsåtgärder. Den typen
av åtgärder tycker jag att det är fullt försvarligt att vi
finansierar med engångsåtgärder på inkomstsidan.

Det är i första hand inleveranser från statliga före-
tag som åberopas. Vi har då inte minst tänkt på Secu-
rum. De 5-6 miljarder, kanske snarare 6 miljarder
som det här är fråga om kommer vi utan problem att
få in, och med råge därtill, enbart från Securum under
de närmaste åren.

Det innebär inte heller några minskade möjlighe-
ter att amortera av på statsskulden, därför att vi sam-
tidigt har tillkännagivit att vi kommer att sälja statens
aktier i Stadshypotek. Den försäljningen - naturligtvis
beroende på när den görs och hur den görs - kommer
att inbringa storleksordningen 5-6 miljarder utöver
vad vi tidigare har räknat med.

Avfallsskatten har säkert sina tekniska komplika-
tioner. Men den utredning som nu pågår och som
snart är klar gör ändå bedömningen, det har vi inhäm-
tat, att det här är möjligt att genomföra. Vår tidspla-
nering är att detta skall ske från 1998, inte tidigare än
så.

Anf. 111 ANNE WIBBLE (fp) replik

Fru talman! Jag konstaterar att Erik Åsbrink på
den här punkten, liksom på en hel del övriga punkter,
tyvärr har ändrat uppfattning. Nu anser han uppenbar-
ligen att det är helt okej att finansiera ökade offentliga
utgifter med försäljning av statliga företag. Det bru-
kade inte vara så. Jag beklagar just den här föränd-
ringen av synsättet, för jag tror att det är dåligt.

Även jag gillar pyttipanna. Men det skall ju vara
välsmakande bitar, och jag tycker tyvärr att ett antal
ingredienser i den här pyttipannan är ganska illasma-
kande. Som jag sade, med sådan här s-märkt ketchup-
sörja över alltihop blir det faktiskt en ganska trist
anrättning.

Erik Åsbrink tog i sitt anförande upp de borgerliga
partiernas förslag och sade att det var gammal
skåpmat. Därmed var det liksom ingenting värt. Jag
skulle vara litet mer försiktig med ordvalet om jag
vore Erik Åsbrink. Om man tittar på några av de in-
gredienser som jag tycker är ganska tilltalande i da-
gens pyttipanna, och som jag förmodar också Erik
Åsbrink tycker är bra eftersom han har föreslagit dem,
finner man en början till lägre arbetsgivaravgifter.
Varifrån kommer det förslaget? Jo, det är borgerlig
s.k. gammal skåpmat. Det finns i Folkpartiets motio-
ner. Bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen, ja,
det var något som den så förhatliga borgerliga rege-
ringen beslutade om och genomförde, något som ni
sedan upphävde och som nu kommer tillbaka. Slopad
dubbelbeskattning, visserligen bara för onoterade
bolag, genomfördes av den borgerliga regeringen och
återfinns i borgerliga reservationer, Folkpartiets mo-
tioner och liknande. Ingen förmögenhetsskatt på
OTC-aktier är ett annat exempel.

Det är väl i själva verket så att Erik Åsbrink tving-
as erkänna att de förslag som har några positiva effek-
ter helt enkelt är hämtade från de borgerliga partiernas
motioner. Det är där framtidslösningarna finns. Sedan
anrättas det hela tyvärr med en massa konstig s-politik
som gör att slutresultatet blir mindre framstegsvänligt
än det skulle behöva bli.

Anf. 112 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Här får vi på nytt höra hård kritik mot
innehållet i propositionen. Jag kan tåla den kritiken.
Man kan jämföra med Folkpartiets lövtunna motion,
som är som ett genomskinligt klädesplagg som inte
kan dölja att Folkpartiet står naket och handfallet när
det gäller att utforma en fungerande sysselsättnings-
politik och ekonomisk politik.

Men det var en blandning av kritik och beröm. Det
som jag konstaterade redan i mitt anförande gav Anne
Wibble nu på nytt ett prov på. Det här var en illasma-
kande anrättning med socialdemokratisk ketchupsörja
och allt sådant. Samtidigt var det i grunden en bor-
gerlig politik, som Anne Wibble tar åt sig äran för.
Hon räknade hon upp en lång rad ingredienser som
tydligen var väldigt bra och som det ytterst var Anne
Wibbles förtjänst att de fanns i propositionen.

Jag tror att när Anne Wibble riktar kritik mot vår
politik får hon bestämma sig för om den är bra eller
dålig. Det är litet besvärligt när man riktar kritik som
så att säga slår ihjäl sig själv. Det gäller att bestämma
sig för vilken fot man skall stå på.

Slutligen kommer jag till finansieringen. Jag talar
om engångsvisa inkomster som finansierar engångsvi-
sa utgifter. Man kan alltid diskutera klokskapen i
olika finansieringstekniker, men jag kan försäkra
denna kammare en sak: Jag kommer aldrig att med-
verka till den typen av glädjekalkyler som Anne
Wibble gjorde sig skyldig till som finansminister, där
hon antog att räntorna i Sverige på kort sikt skulle
ligga lägre än i Tyskland för att räknestyckena skulle
gå ihop. Och vi har sett av den bistra verkligheten att
de inte gick ihop. Vi vet att vi fick ett budgetunder-
skott som med tiotals miljarder översteg de beräk-
ningar som Anne Wibble gjorde i sin kammare på
Finansdepartementet. Vi ligger i våra bedömningar på
den försiktiga sidan, och jag skall se till att vi fortsät-
ter att göra det.

Anf. 113 ROY OTTOSSON (mp) replik

Fru talman! Jag ställde i mitt inledningsanförande
några frågor till regeringen och även direkt till fi-
nansministern. Eftersom han inte har besvarat dem
tänker jag upprepa dem.

Först och främst tog vi upp frågan om arbetstids-
förkortning som ett sätt att i varje fall inte öka arbets-
lösheten. Arbetstiden har faktiskt ökat under senare
år.

Frågan är då om Erik Åsbrink möjligtvis är mer
flexibel än en del andra som varit med i debatten i dag
och inte tror att 40 timmars arbetsvecka är en naturlag
utan tycker - vilket jag hoppas - att man faktiskt
kunde diskutera att sänka arbetstiden som en del i en
bra arbetsmarknadspolitik som också minskar statens
utgifter på det här området.

Jag frågade också finansministern varför man från
regeringens sida inte redovisar effekterna på miljömå-
len och miljöskulden när man redovisar hur det går
med konvergensprogrammet, trots att det uttryckligen
står i detta att såväl sysselsättnings- som miljömålen
skall uppfyllas tillsammans med de kriterier som
anges i Maastrichtfördraget. Det vore intressant att få
veta varför inte detta redovisas.

Slutligen ställde jag en fråga som gällde det
svenska EMU-inträdet. En väldigt intressant fråga är
nämligen huruvida man behöver ändra i grundlagen
eller ej för att avskaffa den svenska kronan och för-
vandla Sveriges riksbank till ett lokalkontor till den
nya centralbanken i Frankfurt. Vi i Miljöpartiet anser
att det är självklart att man måste ändra i grundlagen
för att kunna göra detta, men det har varit litet oklara
besked från regeringen. Eftersom jag vill minnas att
jag hört Erik Åsbrink uttala sig om just detta ställde
jag frågan vad finansministern anser om detta.

Anf. 114 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Arbetstidsförkortning har jag redan
kommenterat i kammaren. Jag vänder mig mot det
synsätt som går ut på att det finns en given mängd
arbete i samhället som vi skall dela på, och även mot
baksidan av detta: att det finns en given arbetslöshet
som vi skall fördela på flera människor. Jag tror att
detta är ett alldeles felaktigt synsätt.

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag har visser-
ligen efter den senaste tidens arbete en viss sympati
för tanken på 40 timmars arbetsvecka - jag har näm-
ligen avlägsnat mig ganska långt från det. Men för
varje extra timme som jag har arbetat har jag inte
gjort någon annan människa arbetslös eller berövat
någon annan människa tillfälle att arbeta. Så skulle
det vara med Roy Ottossons synsätt.

Sanningen är den rakt motsatta. För varje timme
jag arbetar sätter jag även ett antal andra människor i
arbete. Den totala arbetsmängden har alltså blivit
mycket större på det sättet.

Nu säger jag det här litet skämtsamt, men jag tror
faktiskt att det fungerar på det sättet i vårt samhälle.
Mängden arbete är inte konstant. Det finns mängder
av arbetsinsatser som behöver utföras men som inte
utförs i dag. Det gäller att utforma vårt samhälle och
vår ekonomi så att dessa kommer till stånd. Då blir
det möjligt för alla människor som vill arbeta att ock-
så få ett arbete. Låt dem sedan själva få välja om de
vill arbeta 80 timmar i veckan, 40 timmar i veckan
eller 20 timmar i veckan.

Avsikten med den här propositionen har inte varit
att redovisa hur Sverige uppfyller konvergenskraven.
Den har heller inte varit att redovisa hur Sverige upp-
fyller några miljökrav. Det finns en mängd viktiga
frågor, men dem skall vi ta upp i annat sammanhang
och inte just i denna proposition.

När det slutligen gäller EMU och grundlagen har
jag uttalat mig i den frågan. Det är min bedömning att
det krävs en grundlagsändring om vi skall upphäva
det nationella monopolet när det gäller sedelutgivning
och ersätta det med gemensam valuta. Det finns dock
ingen anledning att behandla denna viktiga fråga på
ett brådstörtat sätt. Låt oss ordentligt analysera detta,
med medverkan av riksdagens partier, innan vi slut-
giltigt bestämmer oss på den punkten.

Anf. 115 ANDRE VICE TALMANNEN

Jag vill påminna om att propositionen debatterades
i morse. Det gäller nu ett betänkande, även om jag i
och för sig kan inse att det finns kopplingar.

Anf. 116 ROY OTTOSSON (mp) replik

Fru talman! Självklart är arbetsmängden inte kon-
stant. Vi kan konstatera att den generellt minskar i
näringslivet, framför allt inom industrin. Det är en
naturlig effekt av att produktiviteten ökar, konkurren-
sen hårdnar osv. Vi har också under 1900-talet haft en
successiv sänkning av arbetstiden. Det finns en sådan
långsiktig och trendmässig utveckling. Vi ser också
hur man i vår omvärld, och även på en del av de av-
talsområden vi har i Sverige, har sänkt arbetstiden
som en naturlig del.

Samtidigt kan vi se att övertidsuttaget har ökat
kraftigt under de senaste åren. Detta har naturligtvis
motverkat att man nyanställt i den utsträckning som
man borde ha gjort - av försiktighetsskäl har man
tvingat sina anställda att ta mera övertid i stället när
man expanderat.

Självklart skulle en minskad normalarbetstid sti-
mulera till att man anställer fler. Det är just synsättet
att arbetsmarknaden är dynamisk - att vi har mindre
behov av att jobba så många timmar, kan bli mer
flexibla, behöver utbilda oss mer osv. - som gör att vi
inser att man behöver sänka arbetstiden totalt sett. Det
är då litet märkligt att höra finansministern argumen-
tera emot detta. Jag tycker att det är litet motsägelse-
fullt.

Det verkar också litet grand ligga i finansminis-
terns tanke att man skulle kunna skapa en så kraftig
tillväxt att det i sig skulle kunna skapa tillräckligt med
arbetstillfällen. Men regeringens egen proposition,
som ligger till grund för det här betänkandet, visar ju
att så inte är fallet. Det blir inte tillräckligt många
arbeten med den tillväxt man räknar med där, och
risken är stor att det blir en lägre tillväxt. Sambandet
mellan ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen är i hög
grad brutet numera. Vi ser att när tillväxten ökar så
ökar inte sysselsättningen som den gjorde förr i värl-
den utan endast marginellt.

Det finns alltså starka skäl att se till att arbetstiden
sänks.

Anf. 117 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Jag tycker att Roy Ottosson har en i
grunden väldigt pessimistisk syn på våra möjligheter
att skapa jobb. Förvisso har vi haft en kraftig minsk-
ning av den totala arbetstiden i vissa sektorer. Vi har
haft det i jordbruket tidigare, vi har haft det i industrin
under senare tid och det är mycket möjligt att den
utvecklingen fortsätter. Men dessbättre har vi också -
måste ha - andra näringar som växer fram och där fler
jobb skapas. Det handlar i vårt samhälle inte minst om
tjänstesektorn. Det är till stor del i tjänstesektorn som
nya jobb skall skapas.

Att föra en debatt om övertidsuttaget tycker jag är
fullt rimligt. Man kan naturligtvis ifrågasätta klokska-
pen i att de som redan har jobb jobbar ännu mer - och
då talar jag inte om deltidsarbetande som går upp till
heltid utan om dem som har heltid och jobbar ett antal
timmar därutöver - samtidigt som andra människor
går arbetslösa. Det tycker jag är en konstruktiv dis-
kussion, som vi gärna kan föra kring detta. En helt
annan sak är att intala människor som har ett heltids-
arbete och en heltidslön att de skulle kunna gå ned
väsentligt i arbetstid utan att det får konsekvenser för
deras inkomster och levnadsstandard. Där svävas det
alltför ofta på målet. Ibland skapas intrycket att det
går bra att behålla heltidslönen utan att man behöver
jobba heltid, och den ekvationen tror jag inte går ihop.

Får vi en bättre fungerande ekonomi kommer det
att vara möjligt att sysselsätta alla människor i det här
landet som vill arbeta. Jag är övertygad om att detta är
möjligt, även om det ser svårt ut i det korta perspekti-
vet. Det är det som våra ansträngningar skall inriktas
på - inte att fördela arbetslösheten mellan oss.

Anf. 118 MATS ODELL (kds) replik

Fru talman! Finansministern har i våra motioner
spårat förslag som har avslagits av denna kammare.
Det kan nog stämma; det vore ganska konstigt annars.
Är man i opposition avslås ju nästan regelmässigt de
förslag man lägger fram. Vi tröstar oss dock med att
fler och fler av dem successivt antas av regeringen
och börjar genomföras, om än i mycket försiktig och
långsam takt, här i kammaren.

Det jag tänkte ställa en fråga om, fru talman, är
någonting som jag tog upp också i mitt inledningsan-
förande, nämligen att regeringen först i dag lägger
fram dessa förslag. Erik Åsbrink säger mycket riktigt
att det enda syftet med den här propositionen inte är
en massa saker som olika människor har frågat efter
utan enbart att nu få ned arbetslösheten. Då frågar
man sig: Varför har dessa förslag inte lagts fram tidi-
gare?

Jag hade för några veckor sedan en debatt med fi-
nansministern, då nytillträdd, när vi just hade fått
vårpropositionen och hade en remissdebatt här i
kammaren. Då sade han att först måste saneringen av
statsfinanserna avslutas; därefter kan vi gripa oss an
detta.

Då vill jag fråga konkret: Vad är det som har hind-
rat regeringen från att tidigare än i dag lägga fram
förslaget om en sänkning av arbetsgivaravgiften för
småföretag, finansierad genom exempelvis minskade
avsättningsmöjligheter till periodiseringsfonder? Hade
det inte rent av varit lättare att göra detta tidigare, när
börsföretagen i det här landet hade ännu högre vinster,
som exempelvis 1995? Detta har ju inte på något sätt
någonting att göra med förtroendet för Sveriges för-
måga att sanera statsfinanserna, i varje fall inte nega-
tivt. Det skulle snarare ha stärkt förtroendet om ni
hade vidtagit olika åtgärder.

Jag kommer kanske inte att stödja just denna typ
av finansiering, men ni lägger ändå fram den nu.
Varför har ni inte gjort det tidigare? Det skulle vara
intressant att få ett svar från finansministern på just
den punkten.

Anf. 119 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Jag har suttit i regeringen i mindre än
tre månader, och under den tiden har vi lagt fram två
stora propositioner. Den första handlade framför allt
om budgetsanering, och den andra, som läggs fram i
dag, handlar framför allt om kamp mot arbetslösheten
och strävanden att få en bättre tillväxt.

Jag tycker med förlov sagt att det är ganska märk-
ligt - för att inte ta till starkare ord - att få höra den
här typen av kritik, som varför vi inte har gjort det här
tidigare. Att skapa intryck av passivitet, långbänkar
och allt vad det är saknar totalt kontakt med verklig-
heten. Finns det ingen annan kritik att komma med än
denna, tar jag väldigt lätt på den.

Jag tycker inte heller att hänvisningen till att före-
tagen hade högre vinster 1995 är en särskilt bra moti-
vering för att lägga fram ett sådant här förslag tidiga-
re. Vi talar ju om en finansiering som är varaktig, som
Anne Wibble efterlyser - och jag håller helt med på
denna punkt. De handlar om att finansiera en varaktig
skattesänkning för småföretagen. Då kan man inte
åberopa ett år med tillfälligt höga vinster och hitta
finansiering detta enda år, utan det handlar om en
finansiering som skall stå sig över åren, både i hög-
konjunktur och i lågkonjunktur. Någon konjunkturan-
passad finansiering kan vi inte arbeta med när det
handlar om varaktiga förbättringar av spelreglerna för
de små och medelstora företagen.

Jag tycker att det finns anledning att på nytt ställa
frågan: Hur kan kds och Mats Odell väcka en motion
som är full med gamla förslag, som har avvisats tidi-
gare av denna kammare, men där man inte lägger ett
enda förslag till finansiering av alla de skattesänk-
ningar och utgiftsökningar som utlovas? Tänk om vi
inte hade lagt fram den här propositionen i dag! Då
hade riksdagen haft att ta ställning till motioner av det
slaget, med mängder av löften som strös ut till höger
och till vänster, utan en tillstymmelse till finansiering.
Jag förstår att Mats Odell lägger fram sådana förslag,
i den trygga förvissningen om att denna kammare
aldrig kommer att besluta om någonting så tokigt.
Men nog är det litet tunt, om detta är allt vad ni har att
komma med från oppositionens sida.

Anf. 120 MATS ODELL (kds) replik

Fru talman! Jag blir mer och mer konfunderad
över finansministerns sätt att resonera, med dessa
närmast rituella lustigheter som finansministern läser
upp. De som har allra roligast är medarbetarna, som
tycks ha författat lustigheterna. Jag tror att vi kan
bespara oss dem i kammaren.

Finansministern vägrar svara på frågan: Varför
kunde inte denna skattesänkning ha lagts fram tidiga-
re? Det kommer en massa på blomsterspråk om allt
möjligt utom svaret på den frågan. Han tar lätt på
kritiken. Vad säger de människor som i dag är arbets-
lösa, som har varit arbetslösa under hela denna tid?

"Tänk om vi inte hade lagt fram den här proposi-
tionen i dag", säger finansministern. Nej, det hade ni
ju inte gjort om vi inte hade tvingat er till detta. Såvitt
jag kan se är det stämplat på propositionen att mo-
tionstiden utgår den 19 juni. Det finns alltså full möj-
lighet, Erik Åsbrink, att också lägga fram förslag om
finansiering.

Vi väckte ju våra motioner därför att ni inte gjorde
någonting. Nu har ni gjort någonting, och då får vi
väcka nya motioner. Jag är övertygad om att det är ett
ohållbart argument när ni försöker bortförklara att ni
har varit passiva så länge.

Jag tror säkert att Erik Åsbrink har jobbat för fullt
under de veckor han har befunnit sig på departemen-
tet, men hans företrädare har hela tiden avvisat tanken
på att lägga fram några som helst tillväxtfrämjande
åtgärder innan varje krona av statens underskott var
finansierad och klar. Nu har den principen brutits i
dag, och jag är mycket glad för det.

Anf. 121 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Fru talman! Först en detalj i sammanhanget: i den
mån jag ägnar mig åt några lustigheter är de tillverka-
de av mig själv och inte av mina medarbetare. De gör
många andra värdefulla insatser, inte minst i den
process som har lett fram till den här propositionen.
Men det gäller inte just på det här detaljområdet.

Jag tycker med förlov sagt att det är idiotiskt att
föra en debatt om varför vi inte har gjort det här tidi-
gare och varför vi inte har gått till väga på ett annat
sätt. Om det nu är bra förslag som vi lägger fram, kan
det då inte räcka med att konstatera detta och kanske
stödja förslagen i kammaren, i stället för att gräla om
saker och ting som borde ha skett på ett annat sätt och
i andra former?

Jag kan inte uttala mig i detalj om vad som skedde
innan jag kom in i regeringen. Jag kan vittna om att
arbetet har varit oerhört intensivt sedan jag kom in i
regeringen. Det gäller inte bara mig själv utan också
mina kolleger. Jag vet så mycket som att de som har
varit med längre i regeringen har varit fullt sysselsatta
med att sanera i det budgetträsk som vi fick överta
hösten 1994, efter Mats Odells och hans kollegers
härjningar under de föregående åren.

Tyvärr verkar det vara på det sättet att Mats Odell
ingenting har lärt och allt har glömt från den tiden.
Det är precis samma ansvarslösa finanspolitik som
han förordar nu i oppositionsställning som han ge-
nomdrev under den tid han satt i regeringen. Jag kan
bara uttrycka en förhoppning om att det aldrig mer må
inträffa att Mats Odell har möjlighet att utöva en
sådan politik i praktisk handling, därför att det får
förfärliga konsekvenser - det vet vi av bitter erfaren-
het.

Nu fullföljer vi arbetet med att städa upp i detta
konkursbo, och sedan börjar vi driva en kraftfull poli-
tik för att skapa nya jobb och för att få tillväxt i Sve-
rige. Det är de uppgifter som vi har föresatt oss, och
det är en glädje att konstatera att vi har konkreta för-
slag, som denna riksdag skall ta ställning till inom
kort och som det finns möjligheter att genomföra och
omsätta i praktisk handling.

(forts. 7 §)

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 14.56 på förslag av andre vi-
ce talmannen att ajournera förhandlingarna till kl.
15.00 då informationen från regeringen skulle börja.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00.

6 § Information från regeringen om det brotts-
förebyggande arbetet

Anf. 122 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Regeringen har fattat beslut om att
anta ett nationellt brottsförebyggande program för ett
landsomfattande rådslag med kommuner, näringsliv
och föreningar. Programmet innehåller en strategi för
hur brottsligheten kan förebyggas och skall ses som
ett startskott i ett brett upplagt arbete för att skapa
förutsättningar för ett långsiktigt och uthålligt brotts-
förebyggande arbete inom alla samhällssektorer.

Varför lägger vi fram ett nationellt brottsförebyg-
gande program? Ett kort svar är att brottsligheten har
ökat väsentligt under efterkrigstiden samtidigt som
uppklaringen har minskat. Därför behöver brottslighe-
ten mötas med nya angreppssätt.

Under 1995 anmäldes drygt 1,1 miljoner brott till
polisen. Det är sex gånger så många som under år
1950. Även om de anmälda brotten inte exakt motsva-
rar utvecklingen av den faktiska brottsligheten är det
ställt utom allt tvivel att brottsligheten ökat kraftigt,
både generellt och när det gäller allvarligare brott som
rån, grova stölder och våldsbrott.

Det kan visserligen sägas att endast en mindre del
av brotten utgör ett allvarligt ingripande i människors
integritet och trygghet, men även många av de mindre
grova brotten kan av den enskilde uppfattas som
mycket kränkande och dessutom ibland vara ekono-
miskt belastande. Själva upplevelsen av att ha blivit
utsatt för brott kan skapa en känsla av otrygghet,
vilket är nog så allvarligt som den faktiska skadan av
brottet.

Att brottsligheten ökar och att uppklaringen mins-
kar har både i Sverige och i de flesta jämförbara län-
der lett till insikten att polisen och andra delar av
rättsväsendet inte ensamma kan klara av att bemästra
brottsligheten. Det måste göras tillsammans med
andra berörda samhällssektorer, och insatserna måste
för att minska brottsligheten på lång sikt styras över
från att nästan enbart bekämpa redan begångna brott
till att även förebygga brott. Trots denna insikt har
det, när kriminalpolitikens tillkortakommanden disku-
teras i den offentliga debatten, ofta handlat nästan
uteslutande om straffsystemets utformning och brister
i de rättsvårdande myndigheternas effektivitet. Detta
är förvisso viktiga frågor i sig, men samtidigt bara en
sida av kriminalpolitiken.

Brottsligheten är ju ytterst ett resultat av sam-
hällsutvecklingen i stort, och påverkas givetvis också i
stor utsträckning av andra politiska åtgärder än dem
som faller inom den snäva kriminalpolitikens ram.
Det gäller kanske i särskilt hög grad vissa delar av
samhällspolitiken, t.ex. vad gäller ungdomar, arbets-
marknad, socialpolitik, hälso- och sjukvård och ut-
bildning. En utgångspunkt för regeringens arbete är
således att det samhällsproblem som brottsligheten
utgör måste angripas med en bred kriminalpolitisk
ansats. Medvetenheten måste öka om vikten av före-
byggande insatser inom alla samhällsområden.

En annan utgångspunkt är att brottslighetens orsa-
ker måste angripas lokalt där problemen finns. Sam-
tidigt som brottsutvecklingen sköt i höjden under
efterkrigstiden ersattes mycket av den informella
sociala kontrollen, främst på grund av strukturföränd-
ringar i samhället, av samhällets formella institutio-
naliserade kontroll. På vägen glömdes det viktiga
mänskliga engagemanget och det medborgerliga ini-
tiativet bort. Avståndet mellan de problem som
brottsligheten lokalt orsakar och de åtgärder som skall
bekämpa dessa problem har därför blivit för stort. Nu
blir den nya utmaningen och uppgiften att tillvarata
det medborgerliga initiativet och engagemanget i
samverkan i huvudsak på lokal nivå. På så sätt kan vi
nå framgång i det brottsförebyggande arbetet.

Det nationella brottsförebyggande programmet har
i huvudsak tre byggstenar.

Den första byggstenen gäller införandet av ett
brottsförebyggande perspektiv i samhällspolitiken.
Regeringen och dess myndigheter skall i ökad ut-
sträckning uppmärksamma hur samhällsutvecklingen i
stort och politiska beslut på andra områden än det
kriminalpolitiska fältet påverkar brottsligheten. Större
krav skall även ställas på dem som skapar tillfällen till
brott. Berörda inom alla samhällssektorer skall i högre
grad än för närvarande beakta vilka konsekvenser
deras beslut och åtgärder får för brottsligheten.

Vi kan, genom strukturförändrande åtgärder,
minska antalet brottstillfällen och olämpliga fysiska
och sociala miljöer. Det är ett stort ansvar som måste
bäras av såväl näringslivet och enskilda företag som
politiska beslutsfattare på nationell, regional och lokal
nivå. Det kan handla om många typer av åtgärder,
t.ex. tillverkning av stöldsäkra bilar, stadsplanering,
bostadspolitik och krogsanering.

För att öka medvetenheten om vilken betydelse
näringslivet och vissa delar av den offentliga sektorn
har för skapandet av brottstillfällen och för att öka
ansvarstagandet inom olika branscher och verksamhe-
ter kommer regeringen att bjuda in företrädare för
olika delar av näringslivet till överläggningar om
brottsförebyggande åtgärder. Samråd i sådana frågor
mellan företag, organisationer och företrädare för
olika myndigheter bör också vara ett inslag i det loka-
la brottsförebyggande arbetet.

Samhällets bästa förebyggande resurser är själv-
klart föräldrarna. De har den största möjligheten att ge
sina barn goda uppväxtvillkor. Men ansvaret för bar-
nen bör inte stanna vid den egna familjen. Därför har
även samhällets institutioner ett ansvar för barns och
ungdomars uppväxtförhållanden och för att ge stöd då
föräldrar inte klarar sin föräldraroll.

Regering och riksdag bör ha en särskild skyldighet
att beakta de kriminalpolitiska konsekvenserna vid
införandet av nya eller förändrade regler och verk-
samheter inom den offentliga sektorn. Motsvarande
bör gälla för statliga myndigheter och kommunala
organ på deras områden. Regeringen har därför beslu-
tat att utfärda centrala direktiv till kommittéer och
särskilda utredare för att ge de brottsförebyggande
frågorna ökad uppmärksamhet. Effekterna på brotts-
ligheten skall analyseras och redovisas i de olika
utredningsförslag som läggs fram. Om det inte är
nödvändigt på grund av uppdragets eller ämnets ka-
raktär skall det anges och motiveras.

Regeringen avser också att uppdra åt Boverket att
inventera den kunskap som finns om hur bebyggelse-
planering och utformning av enskilda byggnader på-
verkar brottsligheten samt att se till att de brottspre-
ventiva aspekterna tas med i beslutsunderlaget, både
vid planering av nya områden och vid förändring av
äldre områden. De erfarenheter och kunskaper som
tas fram skall också fortlöpande förmedlas till de
kommuner, byggherrar, bostadsbolag och andra som
är berörda av boendeplanering och byggande.

Den andra byggstenen är det offentliga ansvaret i
kriminalpolitiken. Lagstiftningen och myndighetsar-
betet inom det kriminalpolitiska fältet skall utvecklas
och effektiviseras. Det gäller den straffrättsliga lag-
stiftningen och arbetet vid de rättsvårdande myndighe-
terna polis, åklagare, domstolar och kriminalvård.
Lagstiftningen skall vara sådan att den motverkar
brottslighet.

Ett bra exempel på ett utvecklingsarbete som spe-
lar en central roll i utvecklingen av det brottsförebyg-
gande arbetssättet är närpolisverksamheten. Det är en
förändring av arbetsmetoderna - egentligen en ändrad
polisiär grundsyn - mot ett problemorienterat arbets-
sätt. Som ett resultat av detta följer en organisatorisk
förändring till geografiskt begränsade områden med
lokalt anknutna arbetsenheter.

Det brottsförebyggande perspektivet skall även stå
i fokus vid en reformering av påföljdssystemet. Bl.a.
gäller det att finna alternativ till fängelse och att ut-
veckla frivården och påföljderna för unga, allt för att
förhindra återfall i brottsligheten.

Den tredje byggstenen innebär att åtgärder skall
vidtas för att stödja och främja det medborgerliga
engagemanget vid främst det brottsförebyggande
arbetet på lokal nivå. Detta kan med fördel ske genom
samverkan mellan myndigheter och medborgarintres-
sen. Ett exempel kan vara stöd till övervakning av
medborgerlig och ideell natur som Grannsamverkan
mot brott, Farsor och morsor på stan och Guardian
Angels. Denna samverkan kan också innefatta tek-
niskt brottsskydd och information om åtgärder för att
minska antalet brottstillfällen. Också samverkan mel-
lan medborgerliga initiativ, polisen och sociala myn-
digheter, t.ex. i form av brottsofferjourer och stödper-
soner, kan nämnas.

Det som ytterst avgör om det brottsförebyggande
arbetet skall bli en framgång är de enskilda männi-
skornas inställning och insatser. Många människor är
engagerade och villiga att hjälpa till, men vet inte
alltid på vilket sätt de kan vara till nytta eller vart de
kan vända sig.

För att hålla liv i människors initiativ och enga-
gemang kan det vara bra med en organisation av nå-
got slag. Inrättandet av lokala brottsförebyggande
organ skulle här kunna spela en viktig roll och vara en
naturlig kontaktpunkt för de enskilda, för företag,
föreningar och organisationer som vill göra en insats.
Givetvis bör polisen få en central roll, liksom kom-
munerna.

Om sådana brottsförebyggande organ bildas blir
regeringens ansvar att svara för att dessa får det stöd
och den hjälp de behöver. Detta görs genom att
Brottsförebyggande rådets inriktning på att främja de
lokala verksamheterna utvecklas och förstärks. BRÅ
skall bl.a. bistå med information om brottsförebyg-
gande arbete och biträda med uppföljning och utvär-
dering av åtgärder som vidtas på lokal nivå. Resulta-
ten och erfarenheterna av den verksamhet som bevil-
jats bidrag skall sammanställas för uppbyggnad av en
central kunskapsbank.

För att kunna stödja uppbyggnaden av ett kontinu-
erligt långsiktigt och uthålligt lokalt brottsförebyg-
gande arbete har regeringen för innevarande budgetår
avsatt 10,8 miljoner kronor för stöd till lokala projekt.
Så kommer att ske också under 1997 och 1998. På
sikt bör detta stöd kunna samordnas med det bidrag
som Rikspolisstyrelsen ger till lokala brottsförebyg-
gande projekt.

Det nu presenterade programmet skall inom kort
skickas ut på rådslag till kommuner, näringsliv och
föreningsliv. Regeringen har fattat beslut om att till-
sätta en kommitté med uppdrag att verka för att ge-
nomföra intentionerna i programmet, särskilt på lokal
nivå. Det blir en central uppgift för kommittén att
genomföra och följa upp det rådslag regeringen nu
initierat. Kommittén skall också förmedla kunskap
och information om brottsförebyggande frågor till det
lokala planet. Vidare skall den i en dialog med kom-
muner verka för att det lokala brottsförebyggande
arbetet organiseras på lämpligt sätt, och verka för att
lokala brottsförebyggande program antas. Den skall
också fördela ekonomiskt stöd till uppbyggnaden av
lokal brottsförebyggande verksamhet, följa de resultat
som uppnås och överväga behovet av ytterligare åt-
gärder.

Till ordförande för kommittén har utsetts kommu-
nalrådet Stig Nilsson. Övriga ledamöter är generaldi-
rektören vid Brottsförebyggande rådet Marianne Hå-
kansson och avdelningschefen vid Rikspolisstyrelsen
Bengt Frih samt förbundssekreteraren Anita Sundin,
Kommunförbundet. Till sin hjälp skall kommittén ha
ett kansli. Kommittén skall fortlöpande redovisa resul-
tatet av sitt arbete och avge en slutrapport senast den
30 december 1998.

En av målsättningarna med detta program är att
tyngdpunkten i kriminalpolitiken skall förskjutas mot
åtgärder för att förhindra och förebygga brott. I detta
avseende skall det program som nu presenteras inte
ses som en handlingsplan som har en början och ett
slut, utan snarare som startskottet för en mer långsik-
tig process. På så sätt skapar vi bättre möjligheter för
att på sikt tillsammans minska brottsligheten.

Anf. 123 GUN HELLSVIK (m) replik

Herr talman! Jag borde känna tillfredsställelse
över att det nu presenteras ett nationellt brottsföre-
byggande program. Under de borgerliga regeringsåren
tog vi initiativet till ett sådant program genom att först
göra en framtidsanalys och därefter ge i uppdrag till
Brottsförebyggande rådet att lägga fram förslag till ett
brottsförebyggande program.

När sedan den socialdemokratiska regeringen tog
över har vi från borgerliga sidan vid flera tillfällen
fört fram önskemål om att snarast få ta del av ett
program från regeringens sida. Våra förslag har av-
slagits med motiveringen att ett brottsförebyggande
program var på gång. Förslag skulle läggas till riksda-
gen. Det senaste beskedet har varit att vi innevarande
månad skulle få en skrivelse från regeringen.

Jag uppfattar, bl.a. på grund av sättet som pro-
grammet förs fram på men också på grund av innehål-
let, att detta inte är den skrivelse som regeringen har
förutskickat.

Ser jag på innehållet, även om jag bara hastigt har
hunnit ögna igenom det, kan jag utöver redovisade
pågående utredningar bara finna två konkreta förslag,
nämligen utökad användning av övervakningskameror
- förslag kommer 1997 - och utökad användning av
ordningsvakter - förslag kommer 1997. Det gör att
jag utgår från att vi får ett program till riksdagen, och
inte först efter det att kommittén avlämnar sin
slutrapport den 30 december 1998.

När får riksdagen det utlovade förslaget till ett na-
tionellt brottsförebyggande program?

Anf. 124 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Jag vill komplettera den historie-
skrivning som Gun Hellsvik gjorde. Innan Brottsföre-
byggande rådet fick ett uppdrag från den borgerliga
regeringen att ta fram ett underlag för ett brottsföre-
byggande program pågick det en försöksverksamhet i
fem kommuner, som handhades av Brottsförebyggan-
de rådet. Det var så arbetet med att ta fram modeller
för hur ett lokalt brottsförebyggande arbete kan bedri-
vas startade.

Mot bakgrund av den försöksverksamheten och
den erfarenhet och den kunskap det gav hade BRÅ
också möjligheter att samla in ett underlag. Det under-
laget reviderades till den nuvarande regeringen. Det
har utgjort ett viktigt underlag i arbetet med det natio-
nella brottsförebyggande programmet. Men även
annat underlag har tagits fram. Vi har insett att det
som vi måste initiera här är någonting helt nytt och
betydligt bredare än vad som föresvävar Gun Hells-
vik. Jag skulle vilja rekommendera Gun Hellsvik att
studera det program som nu föreligger.

Vi har valt att ta ett beslut som innebär att vi går
ut med ett program till en dialog med samhällets olika
delar, framför allt på lokal nivå. En av tyngdpunkter-
na i programmet är att mobilisera ett lokalt engage-
mang i denna fråga. Vi vill göra det i form av en dia-
log. Vi tror inte på att man genom beslut i riksdagen
får saker att hända ute i kommunerna och bland de
enskilda medborgarna. Vi tror att vi kan få ett omfat-
tande arbete utfört om vi ger människor en chans och
visar att vi är intresserade av vad de tycker, vad de
kan och vad de vet. Vi omhändertar det, ger stöd och
utvecklar det arbetet på central nivå. Det anser jag för
min del vara det viktigaste i det nationella brottsföre-
byggande programmet.

Anf. 125 GUN HELLSVIK (m) replik

Herr talman! Jag kan bara konstatera att vi till
riksdagen inte får något förslag till nationellt brotts-
förebyggande program. Då måste jag få ställa en fråga
kopplad till det material som nu skall skickas ut på
samråd.

Justitieministern sade i sitt anförande med två
meningar att föräldrarna har en central roll. I materia-
let som ges ut i dag nämns på fem och en halv rad att
föräldrarnas roll är central och att föräldrarna har det
primära ansvaret.

Den som har tagit del av Heléne Lööws forskning
rörande de unga nationalsocialisterna i Sverige får
bekräftat detta genom att hennes forskning visar att
dagens unga nationalsocialister är barnbarn till 30-
talets svenska nationalsocialister. Med detta som
bakgrund undrar jag hur det kan komma sig att de
som utpekas ha den centrala rollen i det brottsföre-
byggande arbetet över huvud taget inte finns med i
diskussionerna på resten av alla existerande rader.

Anf. 126 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Jag kan konstatera att Gun Hellsvik
som vanligt har en mycket inskränkt syn på både
tillvaron och människor, och också på organisationers
sätt att arbeta. Vi pekar i programmet på föräldrarnas
mycket viktiga roll när det gäller barns möjligheter att
utvecklas till goda samhällsmedborgare. Hela pro-
grammet genomsyras sedan av åtgärder och aktivite-
ter och den roll som olika individer och organisationer
spelar. De måste i sitt arbete beakta just föräldrarna.

Det finns inte en socialnämnd, inte en polis och
inte en skola som inte är medveten om att man i sitt
arbete måste hitta samverkansformer och få kontakt
med just föräldrarna. Jag önskar att Gun Hellsvik
någon gång ville lyssna på vad jag säger och inte bara
upprepa sina egna teser utan vilja att förstå de breda
sammanhangen och det utrymme som måste finnas i
samhället för att man verkligen skall kunna stödja
barn och ungdomar när det gäller deras uppväxtförhål-
landen.

Anf. 127 OLA STRÖM (fp) replik

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
justitieministern som rör ett annat område. Den gäller
de mycket otrevliga och allvarliga brott som vi har
sett under våren som är utförda av nazistiska vålds-
grupper. Jag tänker inte minst på de senaste attentaten
vad gäller tidningen Expo mot dem som har tryckt
och distribuerat tidningen. Det har också varit attentat
mot organisationer som har uttalat sitt stöd för tid-
ningen.

I det senaste numret av den rasistiska tidningen In-
fo-14 utlyses en tävling avseende aktioner av olika
slag mot politiska fiender.

Polisen har uppenbarligen inte riktigt förstått hur
allvarliga frågor man har att hantera, hur allvarliga
brotten egentligen är. Därför undrar jag hur justitie-
ministern ser på det här inför framtiden. Hur kan vi få
polisen att verkligen ta de krafttag som bör tas när så
här allvarliga brott begås?

Anf. 128 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Det är ett mycket allvarligt problem
som Ola Ström pekar på. Jag skall naturligtvis inte
kommentera de enskilda fallen. Men en allmän kom-
mentar är kanske ändå på sin plats.

Vi är inte särskilt vana vid nazistiska våldsdåd i
vårt samhälle. Det är nog många människor som inte
omedelbart ser sambandet. Polisen bör naturligtvis
göra det i större utsträckning än människor i allmän-
het. Men misstag kan begås överallt. Detta är en
brottslighet som har en helt annan karaktär än skade-
görelse, hot och våld i andra sammanhang. Denna
brottslighet måste uppmärksammas utifrån just de
förutsättningarna. Det är anledningen till att säker-
hetspolisen numera också arbetar med den här frågan
på ett systematiskt sätt i samarbete med den öppna
polisen.

Jag har också försäkrat mig om att polismyndighe-
terna säkerställer att deras organisationer och deras
arbetssätt garanterar att den information av systema-
tiskt slag som är nödvändig för att man skall se sam-
band och kunna spåra de människor som ligger bakom
den här typen av attentat byggs upp och utvecklas så
att den kan fungera effektivare än vad den kanske
hittills har gjort.

Anf. 129 OLA STRÖM (fp) replik

Herr talman! Det som justitieministern säger låter
väldigt bra. Det finns ju ett allmänt intresse, inte
minst bland oss som sitter i Sveriges riksdag, av att
man verkligen försvarar det fria ordet.

Polisen har tydligen lagt ned många utredningar
som rör dessa brott. Det är minst sagt litet märkligt.
Man kan fråga sig hur det skall kunna bli en mer
kraftfull insats om polisen t.o.m. väljer att lägga ner
utredningar som rör dessa brott.

Anf. 130 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Dessbättre har polisen kommit på
bättre tankar och återupptagit utredningarna. Man får
förmoda att erfarenheterna av det som har skett under
de senaste veckorna också innebär att man har en
bättre kunskap och beredskap inför framtiden.

Anf. 131 KARIN OLSSON (s) replik

Herr talman! Jag vill ställa en mycket kort fråga
till justitieministern. Den gäller de lokala brottsföre-
byggande råden. Finns det planer på hur de skall vara
uppbyggda? Räknar man i så fall med de unga männi-
skornas erfarenhet och kunskap på detta område? Jag
tycker att det är viktigt att unga människor kommer in
även i dessa organ och att de kan jobba på ett bra sätt
där.

Anf. 132 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! I det nationella brottsförebyggande
programmet redovisar vi erfarenheterna av den för-
söksverksamhet som har bedrivits i fem kommuner.
Vi redovisar också den erfarenhet som vi har från
andra kommuner som på eget initiativ har inlett ett
brottsförebyggande arbete.

Vi drar slutsatsen att det är nödvändigt att man
skapar någon form av organisationer, brottsförebyg-
gande råd eller liknande så att det blir möjligt för
kommunen att styra den egna verksamheten och också
fånga upp det medborgerliga engagemanget.

Vi talar inte om exakt hur detta skall gå till. Det är
en uppgift för kommunen själv. Vi kan förmedla
vidare den kunskap och den erfarenhet som vi har.
Och vi ger stöd i det arbete som kommunerna skall
bedriva.

Frågan gällde de ungas medverkan i detta sam-
manhang. Jag utgår från att man, när det handlar om
ett arbete som är inriktat på en brottslighet som är
kopplad till unga människor, ser till att arbeta på ett
sådant sätt att man tillvaratar unga människors enga-
gemang. Det kan ske t.ex. i de former som redan
finns. Jag tänker på Non Violence Project. Man kan
utnyttja de lokala grupper och individer som har egen
erfarenhet och kunskap och föra in denna i det totala
samhälleliga arbetet.

Anf. 133 GÖTHE KNUTSON (m) replik

Herr talman! Vi är här i riksdagen vana vid att an-
vända seriösa uttryck och en seriös umgängeston i
våra debatter. Vi hörde justitieministern alldeles nyss
- förmodligen till allas häpnad - säga att Gun Hells-
vik har en inskränkt syn osv.

Efter detta häpnadsväckande ordval vill jag fråga
justitieministern om det är ett uttryck för en dialog
med folket, allmänheten. Eller är det en ny umgänges-
ton från justitieministerns sida? Förhoppningsvis var
det en felsägning som justitieministern är beredd att ta
tillbaka.

Anf. 134 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Det var en mycket omfattande och
allvarlig erfarenhet som gjorde att jag uttalade mig så.

Anf. 135 GÖTHE KNUTSON (m) replik

Herr talman! Då ber jag verkligen att få beklaga
införandet av ett sådant uttryckssätt.

Anf. 136 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Jag anser att jag har rätt att reagera
när jag i denna kammare blir åthutad flera gånger för
att jag inte framhåller familjen i vissa texter som jag
presenterar för kammaren. Jag hänvisade nu till det
sakliga innehållet och hela det sakliga förslag som
ligger till grund för arbetet. Enskilda människor, fa-
miljer och föräldrar finns med som mycket viktiga
komponenter. Men detta ignoreras totalt. Jag får utstå
kritik för att jag icke bryr mig om dessa förhållanden.
Då anser jag att jag kan reagera med det djupa allvar
som jag sade var utgångspunkten för min kommentar.

Anf. 137 TREDJE VICE TALMANNEN

Jag ger Göthe Knutson möjlighet till ytterligare ett
kort inlägg.

Anf. 138 GÖTHE KNUTSON (m) replik

Herr talman! Vad gäller det som justitieministern
nu gav uttryck för användes vanliga seriösa ordval.
Jag måste verkligen beklaga att vi i riksdagen fick
uttrycket "inskränkt" i debatten. Det är med häpnad
som jag - som har varit ledamot i många år - har
lyssnat till detta.

Anf. 139 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Jag förstår inte Göthe Knutsons
kommentar därvidlag. Jag trodde att "inskränkthet"
var ett ord som man även kunde använda i seriösa
sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § (forts. från 5 §) Riktlinjer för den ekonomis-
ka politiken, utgiftstak, ändrade anslag för bud-
getåret 1995/96, m.m. (forts. FiU10)

Anf. 140 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! Det var en stund sedan finansminis-
tern svarade, men jag skulle för säkerhets skull vilja
föra till protokollet att det inte var jag som sade att
politiken var både borgerlig och usel. Jag anser för
övrigt att dessa båda begrepp är fullt förenliga.

Jag skall något låna Anne Wibbles liknelse om
pyttipanna. Jag skulle kunna uttrycka det som att det
finns för mycket dåligt EU-subventionerat borgerligt
fläsk och för litet rödbetor i den här rätten.

Det mer seriösa som jag skulle vilja ta upp gäller
en fråga som jag ställde redan i morse till finansminis-
tern. Han sade att det behövs en bred acceptans i det
svenska samhället för den ekonomiska politiken. Det
är vi helt överens om. Jag frågade: Anser finansminis-
tern att det räcker med att hålla Per-Ola Eriksson i
handen, eller ligger det någonting mera i den breda
acceptansen?

De som hörde LO:s ordförande på Ekot i morse
kan inte gärna påstå att regeringen går i LO:s ledband.
Det viktiga är inte heller att Bertil Jonsson säger det
ena eller det andra om regeringens politik, utan det
viktiga är de djupa leden i fackföreningsrörelsen.
Enligt min bedömning är det svårt att förankra en
politik med de fördelningseffekter som den nuvarande
politiken får.

Min fråga är: Räcker det med Per-Ola Eriksson för
att skapa den breda acceptansen?

Anf. 141 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Herr talman! Jag vill säga så här: Det räcker gans-
ka långt mer Per-Ola Eriksson. Det har varit fullt
tillräckligt för att vi gemensamt har kunnat utarbeta
ett bra förslag som våra partier gemensamt står bak-
om. Det utesluter naturligtvis inte att även andra par-
tier kan medverka helt eller delvis. Vi får väl se vad
den fortsatta behandlingen i riksdagen innebär. Jag
hoppas naturligtvis att både Johan Lönnroth och andra
kan ställa sig bakom om inte alla så i varje fall en del
av förslagen. Vi kommer att få tillfälle att samarbeta
mera i Sveriges riksdag och i svensk politik framöver.
I grunden har jag en positiv syn på samarbete, låt vara
att vi inte alltid lyckas komma överens.

Johan Lönnroth tog upp LO och LO:s medlemmar.
Det är viktigt att inte sammanblanda samarbete med
partier i riksdagen å ena sidan med samarbete inom
arbetarrörelsens olika delar å andra sidan. Det är två
vitt skilda saker. Samarbete i riksdagen är nödvändigt,
om en regering inte har egen majoritet, för att säker-
ställa en majoritet. Självfallet innebär det att man får
ge och ta för att gemensamt komma fram till en bra
produkt. Vi har nu i drygt ett års tid haft ett gott sam-
arbete med Centern, som i flera sammanhang har
inneburit genomarbetade förslag som vi står bakom.
Jag hoppas att det kan fortsätta.

En helt annan sak är att socialdemokratin och
fackföreningsrörelsen, LO, är två grenar på arbetarrö-
relsens träd. Det finns naturligtvis starka gemensam-
ma värderingar. Det hindrar inte att det i vissa frågor
kan finnas meningsskiljaktigheter, inte minst därför
att vi har olika roller att spela. Fackföreningsrörelsen
är en intresseorganisation som har till uppgift att till-
varata sina medlemmars intressen.

Anf. 142 TREDJE VICE TALMANNEN

Ordet går nu till Johan Lönnroth för replik.

Anf. 143 JOHAN LÖNNROTH (v) replik

Herr talman! LO har på senare tid kommit med ett
antal rapporter om de ökade klassklyftorna i Sverige.
Nu senast har man tagit fram en studie som visar att
framför allt LO-familjer med barn har drabbats sär-
skilt hårt. Jag har tidigare refererat de siffror som vi
med Finansdepartementets hjälp har fått fram om hur
de samlade budgetsaneringseffekterna slår. De visar
att de tio procenten med lägsta inkomster kommer att
åka på en större procentuell försämring än den grupp
som har de högsta inkomsterna. Det är denna fördel-
ningspolitik som jag tror blir oerhört svår att förankra
i de djupa leden inom arbetar- och fackföreningsrörel-
sen.

Finansministern säger att andra partier alltid kan
ställa sig bakom. Jag tror att Erik Åsbrink är på det
klara med att det inte kan gå till så att regeringen och
Centerpartiet först gör upp om ett samlat paket, och
sedan är det fritt fram för oppositionspartierna att
ställa sig bakom. Det är nödvändigt att förändra den
kurs som regeringen har slagit in på. Det finns positi-
va inslag i det paket som ni har lagt fram, men det
finns också djupt oroande delar i det hela. Då tänker
jag naturligtvis inte bara på den ökade arbetslösheten
utan också på rättvis fördelning. Ni måste ändra in-
riktningen så att dels åtgärderna mot arbetslösheten
kommer snabbare, dels fördelningen av budgetsane-
ringen ser ut på ett annat sätt.

Anf. 144 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Herr talman! Det jag ville säga i föregående replik
när jag inte fick tillfälle att tala till punkt var att en
regering har ett ansvar för hela landet och måste na-
turligtvis göra avvägningar som inte alltid innebär att
den ena eller den andra intressegruppen fullt ut får
sina intressen tillgodosedda. I vår politik under de
senaste åren har det legat mycket svåra avvägningar i
den tuffa uppgiften att sanera statsfinanserna. Självfal-
let har det inneburit påfrestningar och svårigheter för
många människor, framför allt för dem som har låga
inkomster. De allra största problemen har de männi-
skor som är arbetslösa. Den politik som presenteras i
dag har till syfte att successivt minska arbetslösheten.
Förutom att det är positivt för de enskilda individerna
och positivt för landet och tillväxten är den kanske
viktigaste fördelningspolitiska insats vi kan göra att
halvera den öppna arbetslösheten, som om vi lyckas
med detta - och det skall vi göra - kommer att inne-
bära en kraftfull utjämning av inkomsterna i landet.
Det är ytterligare ett av skälen till att vi skall ägna en
så stor uppmärksamhet åt de frågorna.

Jag är positiv till samarbete med andra partier. Så-
dana tillfällen kommer säkert att ges i framtiden. Men
för Vänsterpartiets del vill jag klargöra att vi inte
kommer att ge oss ut på Docklands för att samarbeta.
Vi kommer inte att samarbeta om det sker till priset
av sönderrivna statsfinanser. Där måste ni tänka om
ifall det skall skapas förutsättningar för ett samarbete i
framtiden.

Anf. 145 PER-OLA ERIKSSON (c) replik

Herr talman! Finansministern ställde i sitt anfö-
rande tre frågor till mig. Svar på fråga 1 är nej. Svar
på fråga 2 är nej. Svar på fråga 3 är nej.

Jag ser med intresse fram mot motioner från andra
partier. Man skall ju alltid vara optimistisk. Det åter-
står att se, men det som det hittills getts uttryck för i
motionerna och i debatten i dag har gjort mig något
pessimistisk.

Jag vill samtidigt passa på att uttrycka tack för ett
konstruktivt samarbete med finansministern under de
förhandlingar som har lett fram till de två betänkan-
den som diskuteras i dag, dels det formella betänkan-
de från finansutskottet som ligger på riksdagens bord,
dels den framförhandlade propositionen om åtgärder
för sysselsättning.

Det har talats mycket om pyttipanna i debatten.
Jag vill påminna om att pyttipanna är en svensk ex-
portsuccé, som har vunnit allt större marknadsfram-
gångar de senaste åren. Det kan tänkas att det behövs
en del pyttipanna för att lösa Sveriges problem.

Avslutningsvis vill jag säga så här: För ett år se-
dan var det skyhöga räntor i Sverige. Jag har hört i
debatten några säga att det inte gjorts någonting. Nu
har räntorna gått ned väldigt kraftigt det senaste året.
Det måste väl ändå tyda på att något har gjorts när vi
har lyckats få ned räntan. Jag vill fråga finansminis-
tern om han tror att det är möjligt att med den inrikt-
ning som finns i politiken ytterligare pressa ned rän-
torna.

Anf. 146 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s)

Herr talman! Det är alldeles riktigt att den politik
som har förts och som vi gemensamt har tagit ansvar
för det senaste året har haft positiva effekter både i
form av lägre räntor och stärkt krona samt i form av
ökat förtroende för Sverige och svensk ekonomi i vår
omvärld. Det har jag själv kunnat bevittna i interna-
tionella sammanhang. Självfallet är det bra och nöd-
vändigt att den utvecklingen fortsätter. Vi vill ha
fortsatt räntenedgång, fortsatt ökat förtroende för
Sverige och den svenska ekonomin. Det blir viktigt att
samarbetet kan fullföljas.

Jag antar att det är min sista replik för denna gång.
Jag vill avsluta med att rikta ett tack till finansutskot-
tet, dess kansli och inte minst dess ordförande Jan
Bergqvist för ett mycket gott arbete i behandlingen av
vårpropositionen, vars resultat nu ligger på riksdagens
bord. Jag vill också rikta ett varmt tack till finansut-
skottets vice ordförande Per-Ola Eriksson för ett gott
samarbete, nu även vid den senaste omgången. Det
har inneburit många sena kvällar och nätter, men jag
tycker att vi ändå kan vara nöjda med resultatet. De
här små uppoffringarna har varit värda sitt pris med
tanke på resultatet. Jag ser fram mot en god nattsömn
efter dagen. Jag hoppas att Per-Ola Eriksson får det
också.

Anf. 147 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! Statsrådet Åsbrink hoppas få bättre
nattsömn. Det finns ett enkelt sätt att få bättre
nattsömn, och det är att här i riksdagsarbetet visa en
öppnare attityd till samarbete med centern och andra
partier. Då behöver man inte sitta och slarva länge på
nätterna utan förlägga det öppna trevliga samarbetet
till riksdagens utskott. Det är ett gott tips, som jag kan
ge till statsrådet.

Statsrådet säger att det inte går att samarbeta med
vänsterpartiet. Varför inte? Vänsterpartiet befinner sig
ytterligt sällan på Docklands. Vi sitter i utskotten. Ge
en signal till partiets företrädare, så kan vi inleda ett
samarbete i utskotten! Jag tror att det för riksdagens
del är bättre att vi börjar arbeta och lägga den politis-
ka tyngdkraften här i riksdagsutskotten, för det är inte
bra att ha nattmanglingar i några tysta rum där bara
några herrar sitter. Det ger inte ett fullgott resultat.

Många talare, statsrådet Åsbrink här och även
statsministern i TV i morse, har sagt att det skall vara
en bred acceptans för den ekonomiska politiken. Den
blir då i någon mening något bredare när regeringen
samverkar med centern. Men räcker den bredden? Det
tror inte jag, herr talman. Nu blir den väl inte så väl-
digt mycket bredare rent fysiskt om man i skattepoli-
tiken samverkar med en sådan som mig. Men det parti
som jag företräder representerar väldigt breda krafter i
det svenska samhället - krafter som får allt djupare
förankring i fackföreningsrörelsen. Det är det som
man i regeringskretsar och i regeringspartiet här i
riksdagen bör tänka på.

Statsrådet Åsbrink sade att man måste ju samverka
när man är en minoritetsregering. Det är ju inte kor-
rekt. Då känner ju inte statsrådet den riksdagsordning
som kommer att gälla till hösten. Med den nya bud-
getprocessen kan ju regeringen få igenom sina för-
slag, även om man är i minoritet. Att man skall ha en
bred samverkan är ju faktiskt för att skapa ett sam-
förstånd i samhället - ett socialt kontrakt - mellan de
utsatta grupperna, som är arbetslösa, och de som har
arbete och mellan de som har litet och de som har
mycket. Då måste man ha en fördelningspolitik som
är rättvis, och då kan man få fram den attityd i arbets-
livet som krävs för att skapa nya jobb. Det är nämli-
gen inte så att de nya jobben skapas här i riksdagen
genom att man drar upp eller ned i en skattespak. Det
skapar inga jobb alls. Det kan på sin höjd skapa litet
bättre förutsättningar för en uthållig tillväxt, men
själva riksdagsbesluten skapar inga jobb. Det är en
felsyn, som ofta råder i de här debatterna.

Herr talman! Vi i Vänstern gick till val och sade
att under den här mandatperioden behövs det ungefär
66 miljarder i skattehöjningar. Men det, sade man, var
alldeles otänkbart. Nu vet vi att det är ungefär 66
miljarder i skattehöjningar som är genomförda. Man
säger att centern tar ansvar, och det är sant på en
punkt. Man tar ansvar för de 66 miljarderna i skatte-
höjningar som man tidigare röstade emot. Detta är
centerns stora ansvar. Det bör nog lyftas fram i debat-
ten. Jag tycker att det är bra att man sent om sider tog
det ansvaret.

Nu föreslår vi i Vänstern inte att man skall gå vi-
dare med skattehöjningar, eftersom så mycket är lagt
på budgetsaneringen. Vi säger att skattehöjningar kan
hämma en uthållig tillväxt och fler arbetstillfällen.
Därför behöver vi skatteväxlingar, röda skatteväxling-
ar, dvs. att ta från dem som har ganska mycket och ge
till dem som har ganska litet. Vi behöver också gröna
skatteväxlingar, dvs. att öka skatten på sådant som
skadar natur och miljö och minska skatten på arbete.

I den propositionen som lades fram här i morse
finns det sådana inslag. Det finns 12 förslag. Alla de
12 förslagen, med ett undantag, är i det närmaste
förslag som vänsterpartiet redan har presenterat. Un-
dantaget är förslaget om stämpelskatt, men de andra
11 förslagen har vi redan drivit från vänsterpartiets
sida som konkreta yrkanden eller i samma riktning. Så
det finns på skattesidan förslag som är bra.

De talades om pyttipanna här tidigare. Det räcker
ju med att man lägger i en enda felaktig ingrediens i
pytten, så blir det en vidrig sörja av den. Det finns en
jättedålig ingrediens i propositionen, och det är finan-
sieringen av a-kassan med minskad uppräkning och
minskad värdesäkring. Här borde regeringen besinna
sig och ändra sig, för man kan inte använda den här
metoden. För att utrycka det litet drastiskt, herr tal-
man, är det numera förbjudet att kupera svansar på
hundar, men detta är litet grand samma metod. Man
skär av svansen och matar jycken med den. Så kan
man inte behandla de arbetslösa. Om vi gör så, får
väljarna börja räkna fingrarna när de har hälsat på
politiker som använder sådana metoder. Här måste
regeringen ändra sig. Finansieringen kan ske på ett
väldigt enkelt sätt. De har ju själva i regeringskretsen
sagt att skattereformen slog orättvist. Då finns det en
enkel metod, som t.o.m. centern har varit inne på,
nämligen att minska grundavdraget för dem som
betalar statsskatt eller att höja bolagsskatten till 30 %.
Statsministern sade ju själv i morse att bolagsskatten
är mycket låg. Alltså borde man kunna höja en av de
skatter som faktiskt är låga.

Min taletid är nu slut. Men vad jag avslutningsvis
vill säga, herr talman, är att det behövs en bättre bredd
i politiken, inte för att skapa majoriteter här i kamma-
ren men för att skapa ett socialt kontrakt för arbete
och rättvisa.

Anf. 148 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Regeringens vårproposition innehål-
ler ju en bedömning av det aktuella ekonomiska läget,
kompletterat med en utblick mot efterföljande år.

Jag vill rikta uppmärksamheten mot polisväsendet.
Tyvärr är jag den enda partirepresentanten i just rätts-
liga frågor. Det förekommer en stor turbulens inom
just polisen. Medierna har fokuserat sin uppmärksam-
het på detta.

Problemet är att polisväsendet skall skära ned sina
kostnader, både innevarande budgetår och kommande
år t.o.m. 1998, vilket borde innebära noggranna ana-
lyser av och undersökningar om bästa kostnadssän-
kande åtgärder. Tyvärr har både Riksskatteverket och
Riksdagens revisorer anmärkt och pekat på felaktighe-
ter i sättet att sköta ekonomin samt hur polisen priori-
terar arbetsuppgifter. I t.ex. Stockholms län har bud-
geten överskridits rejält. Det blir stora svårigheter att
hämta hem detta budgetunderskott samtidigt som nya
nedskärningar skall göras.

Riksdagen kan endast tilldela respektive utgifts-
område ett rambelopp och kan inte öronmärka pengar,
men det hindrar inte att uttrycka åsikter om hur peng-
arna används.

Herr talman! Miljöpartiet protesterar mot planerna
på att säga upp ett stort antal civilanställda inom Po-
lismyndigheten. Dessa är till största delen kvinnor.
Många är i medelåldern, med stor erfarenhet och
kompetens. Avskedas denna personalgrupp, måste
arbetet utföras av utbildade poliser i stället. De ci-
vilanställda blir arbetslösa, eftersom kontorsarbete är
en bristvara. Vilka samhällsekonomiska konsekvenser
får detta? Att utan vidare långsiktighet ge sig på att
säga upp kvinnor med lägre utbildning är klassiskt
men inte desto mindre upprörande. Även åklagarvä-
sendet och domstolarna har siktet inriktat på denna
personalgrupp när de skall skära ned. Efter vårdens
och omsorgens nedskärningar på kvinnoarbeten
kommer nu nästa bransch, vilken är denna.

Här krävs en långsiktig planering. Besluten fattas
ju ofta av manliga chefer, och kvinnorna, som har
varit lojala mot verksamheten i alla år, får gå. Det är
alltså mycket en jämställdhetsfråga.

Nu ser jag att regeringen kommer med förslag om
att göra större insatser när det gäller kvinnors företa-
gande. Det leder mig till att tänka på en olycklig ut-
veckling. Är det inte så att de efter två års arbetslöshet
skall starta egna privata företag där de anställer vakter
- det verkar ju vara intentionerna - i stället för att
satsa på polisen?

Jag är mycket oroad. Miljöpartiet kommer att följa
utvecklingen. Det är viktigt att vi inför budgetarbetet i
höst verkligen får veta hur läget är, så att vi kan göra
en riktig bedömning av om det fordras mer medel.

Samtidigt kommer svidande kritik mot polisens
sätt att arbeta. Det sägs att den genomsnittliga upp-
klarningsprocenten är katastrofalt låg och att be-
kämpningen av ekobrott inklusive miljöbrott inte
fungerar, etc. Sammanfattningsvis har polisen många
problem som måste lösas, både organisatoriska och
ekonomiska.

I Göteborgs-Posten i dag fanns en artikel med ru-
briken "Polisfacket rasar mot nedskärningar". Där
sägs att polisen inte kan uppfylla de mål som politi-
kerna har satt upp. Man klagar över att inga politiker
tar det på allvar och säger: Nu måste de vara ärliga
och tala om hur vi skall klara målen med minskade
resurser och färre poliser.

Polishögskolan har inte någon intagning till ut-
bildning. Miljöpartiet sade förra gången att det inte är
bra att göra sådana uppehåll, eftersom det sedan tar
tre år att utbilda nya poliser. Vi kan inte se konsek-
venserna av detta. Det har skett en stor avgång av
utredare på kriminalsidan. De har tagit avtalspension.
Det finns stora problem som vi måste lösa.

I detta läge väljer regeringen att prioritera Scheng-
ensamarbetet, som kommer att kosta resurser i form
av personal och dessutom ungefär 200 miljoner kro-
nor per år. Det finns ingen ekonomisk kalkyl än så
länge utan endast lösa antaganden på Justitiedeparte-
mentet.

Miljöpartiet anser att ansträngningarna måste äg-
nas åt att reda ut de problem som finns i den svåra
situation som polisen befinner sig i. Man skall inte
börja med en ny, utgiftskrävande verksamhet som inte
behövs utan kan vänta. För EU:s strävan är densam-
ma, i ett mycket långsammare tempo.

Ett skäl till att vi måste störta in i detta samarbete
var att vi annars inte skulle kunna säkra den nordiska
passfriheten. Jag tror inte att detta var det enda sättet.
Det måste ha kunnat lösas på annat sätt, om viljan och
kraften hade funnits.

Jag vill också betona att det inte endast är raman-
slagen som har betydelse utan också hur pengarna
används. Det är viktigt hur prioriteringarna sker och
hur organisationerna skär i sina kostnader. Det måste
regeringen följa upp. Justitieutskottet har sagt i sitt
yttrande att regeringen måste följa upp och utvärdera
samt komma tillbaka med en redovisning. Annars kan
vi inte göra riktiga bedömningar inför hösten. Detta är
ett mycket viktigt område.

Anf. 149 KARL-GÖRAN
BIÖRSMARK (fp)

Herr talman! Just nu, medan vi diskuterar Sveriges
ekonomi, pågår en stor FN-konferens i Istanbul. Det
är FN:s sista stora konferens under detta sekel, Habi-
tat II. Där skall världens länder i veckan anta en glo-
bal handlingsplan vad gäller mål, principer och för-
pliktelser för boende- och bebyggelsefrågor. En kon-
troversiell fråga som diskuteras är om man i det do-
kument som skall antas skall ha med följande mening:
"De allmänna nedskärningarna av det offentliga bi-
ståndet utgör ett allvarligt bekymmer."

EU:s representanter önskar stryka formuleringen
ur dokumentet under det att G 77-gruppens talesmän,
som representerar utvecklingsländerna, argumenterar
hårt för att meningen skall finnas med i slutdokumen-
tet.

Tyvärr är det inte bara Sverige som skär kraftigt i
biståndet i dag. Land efter land, med några få undan-
tag som exempelvis Danmark, minskar kraftigt på
biståndet. Detta är förvisso ett allvarligt bekymmer.

Orättvisorna i världen är enorma. Detta förhållan-
de kan illustreras och exemplifieras på många olika
sätt. Låt mig ge några exempel.

Bruttonationalprodukten per capita bland oss som
lever i världens rika i-länder ligger på ca 175 000 kr
per år. I fattiga utvecklingsländer som Etiopien, Mo-
çambique och Tanzania är motsvarande siffra ca 650
kr. Det betyder att den som råkat födas i ett i-land får
ta del av en bruttonationalprodukt per person och dag
på över 480 kr. Motsvarande summa för den som
lever i nämnda u-länder är ca 2 kr, alltså endast 1/240.

Medellivslängden i ett i-land såsom Sverige är ca
78 år. I ett fattigt u-land är medellivslängden ca 48 år
- en skillnad på 30 år.

Läskunnigheten i i-länderna är nästan hundrapro-
centig. I fattiga länder ligger siffran mellan 10 och
30 %.

Så här kan man fortsätta och exemplifiera de stora
orättvisorna i världen. Det finns många talande exem-
pel på sådana orättvisor. Frågan som man ställer sig är
om vi har något med detta att göra. Har vi i Sverige
något ansvar för detta? Har vi inte nog med våra egna
ekonomiska bekymmer? Skall vi också behöva bry
oss om andra som bor långt bort, utanför våra grän-
ser?

Svaren på dessa frågor var för bara några år sedan
ett obetingat ja. Vi har ansvar och vi skall bry oss.
Detta var också förhållandet när enprocentsmålet en
gång beslutades om och genomfördes av Sveriges
riksdag.

Tanken bakom enprocentsmålet är just att den
orättvisa fördelningen av jordens tillgångar mellan
världens rika och världens fattiga är något som berör
oss och som vi måste göra något åt. Alla vi som haft
turen att födas och få växa upp i ett rikt industriland
har ett ansvar gentemot alla dem som lever under helt
andra förhållanden.

Herr talman! Utan ett globalt rättviseperspektiv
blir naturligtvis enprocentsmålet svårförståeligt - ja,
obegripligt. Man måste ha ett globalt rättviseperspek-
tiv för att förstå det.

Vad som nu sker i Sverige är att insikten om de
globala sambanden drastiskt håller på att minska och
försvagas, och detta med god draghjälp av den social-
demokratiska regeringen.

I varje sparpaket som regeringarna Carlsson och
Persson har lagt fram har man dragit ned kraftigt på
biståndet. Inget annat område har fått vidkännas så
kraftiga nedskärningar som biståndet. Även ärkebis-
kop Desmond Tutu i Sydafrika har uttalat att han
oroar sig över Sveriges väg när det gäller internatio-
nell solidaritet.

Gamla argument från Ny demokratis tid här i riks-
dagen har dammats av och används numera flitigt av
socialdemokratiska statsråd. I dag kan man få höra
påståenden som: "Spar vi inte på biståndet så får vi
inte förståelse för andra nedskärningar i budgeten"
eller "vi måste spara på allt, inklusive biståndet, för
att klara den svenska ekonomin".

Om detta kan man säga bl.a. följande.

1. Socialdemokraterna har gett upp försvaret av
enprocentsmålet och deltar därmed inte längre aktivt
för att försvara och öka förståelsen för globalt soli-
daritetsarbete.

2. Det går att klara saneringen av Sveriges eko-
nomi utan att dra ned på biståndet. Kan Danmark, kan
vi. Det är fråga om värderingar, insikt och vilja.

3. Det är inte det svenska biståndet till världens
allra fattigaste som har undergrävt Sveriges ekonomi.
Det har vi klarat av alldeles utmärkt själva genom att
kosta på oss en alldeles för hög levnadsstandard här
hemma i förhållande till våra tillgångar.

4. Det är näst intill ofattbart att få uppleva hur
Socialdemokraterna tillsammans med Centern - två
partier som just i denna kammare vältaligt och väl-
formulerat under åratal har försvarat biståndets ställ-
ning i budgetsammanhang - nu gett upp denna stånd-
punkt. I stället dammar dessa två partier av gamla
nattståndna ny demokrati-argument, gör dem till sina
och skapar en majoritet här i riksdagen så att de kan
genomföras - otroligt, men sant.

Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till
Folkpartiets reservation nr 30.

Anf. 150 EVA ZETTERBERG (v)

Herr talman! För den som är intresserad av svensk
biståndspolitik, och av vilka nivåer vi anslår medel till
bistånd på, är det svårt att hitta detta i det betänkande
vi nu har framför oss. Där har man lyckats dölja dessa
frågor i och med att man har lagt fram andra stora
ekonomiska frågor och frågan om ett gemensamt
utgiftstak.

Från Vänsterpartiets sida avvisar vi helt klart tan-
ken på ett utgiftstak. Därmed har vi inte heller gått in
på vilka nivåer olika anslag skall ligga på under 1997
och 1998. Vi har bara tagit ställning till de som finns
under 1996. Johan Lönnroth har redan förklarat vår
principiella inställning.

Jag vill dock redan nu klargöra att vi på intet sätt
är redo att gå med på några nedskärningar vad gäller
biståndet. Vänsterpartiet menar tvärtom att de sänk-
ningar som redan gjorts är upprörande. Vi menar att
vi nu måste lägga upp en planering för att komma
tillbaka till enprocentmålet. Vi kommer under bud-
getprocessen i höst att lägga fram konkreta förslag om
hur vi ser att vi kan återkomma till enprocentmålet.

Det finns många argument för att inte överge en-
procentsmålet utan i stället återvända till det - och
inte minska som regeringen nu föreslår. Karl-Göran
Biörsmark har varit inne på flera argument som jag
till fullo delar.

Jag vill börja med att ta upp ett av dessa. Det gäl-
ler det internationella anseende som Sverige har haft
under decennier runt om i världen. Om man nu inte
tycker att argumentet om internationell solidaritet är
tillräckligt tungt, är det då inte väsentligt hur anseen-
det för Sverige ser ut i världen, vilken respekt vår
nation åtnjuter och vilka möjligheter vi har att påver-
ka världspolitiken?

Vi har det mycket viktiga exemplet med Sveriges
kandidatur till säkerhetsrådet. Jag vet att det finns
länder som blivit klart mer skeptiska efter att de stora
neddragningarna på biståndsområdet blivit kända. Det
är ju en mycket konkret sak som borde påverka rege-
ringen och de partier i majoritet som nu föreslår dessa
omfattande sänkningar.

Det finns också de som tar fram argumentet att det
inte handlar om mängden pengar, hur högt anslaget
är, utan effektiviteten, hur bra det är. Det argumentet
har framför allt kommit fram för att motivera ned-
skärningar. Men vi som vill värna om biståndet har ju
på intet sätt velat att det skall vara ineffektivt eller att
det inte skall användas på ett bra sätt. Det är alltså ett
argument som inte duger i det här sammanhanget.

Man kan också fundera på argumentet att man nu
måste sanera budgeten. Det ekonomiska läget är så
allvarligt. Men varför skall man då bara göra den här
satsningen? Varför inte gå till botten? Varför över
huvud taget ha kvar något bistånd? Jag tycker inte att
resonemanget hänger ihop.

Jag vill också peka på hur regeringen har glömt
bort Östeuropa efter 1998, något som utrikesutskottet
gemensamt har pekat på. Där måste naturligtvis an-
slagen fortsätta.

Jag vill också ta upp detta att det hävdas att andra
faktorer är mer betydelsefulla för utvecklingen i tredje
världen än biståndet. Det finns naturligtvis frågor om
handelsförbindelser och om hur man får i gång den
egna industri- och jordbruksutvecklingen. Men det
står inte i motsättning till biståndet.

Jag vill peka på ett annat område som har lika stor
effekt för utvecklingen, eller bristen på utveckling,
nämligen vapenexporten. Där bidrar ju Sverige på ett
mycket negativt sätt.

Jag vill framför allt understryka att det här inte är
fråga om allmosor, om att vi ger av vårt överflöd. Om
vi menar allvar med att tala om att vi lever i en global
värld där de olika intressena för varje nation inte är
begränsade till just den nationen och där säkerhet,
utveckling och rätten till ett bra liv gäller alla, då finns
det ett ansvar inte bara för dem som är medborgare i
vårt eget land, utan för utvecklingen i hela världen.
Naturligtvis är 1 % av vår BNI till bistånd väldigt
lågt, men om vi inte ens kan hålla det är det synnerli-
gen allvarligt. Det är också så att vår säkerhet själv-
klart gynnas av ett frikostigt bistånd och att den är
beroende av att utvecklingen är positiv i andra delar
av världen.

Till slut, herr talman, vill jag ta upp att jag tycker
att det är litet märkligt att den som är ansvarig för de
här frågorna, Pierre Schori, liksom övriga statsråd
totalt lyser med sin frånvaro. Det här gäller ju inte
bara den ekonomiska utvecklingen som helhet. Men
jag ser att Jan Bergqvist är här som representant för
Socialdemokraterna.

Jag är litet överraskad över att Jan Bergqvist tidi-
gare i ett anförande talade om att han hoppades att
den goda biståndsviljan skulle komma tillbaka. Den
finns ju i allra högsta grad! I olika undersökningar
visar det sig att över 60 % av svenska folket vill ha ett
bibehållet bistånd. Det har också i Kyrkans Tidning
och en rad andra organ argumenterats för detta. Så
biståndsviljan finns. Det är regeringen och Centerpar-
tiet som tillsammans med Moderaterna saknar denna.

Jag vill därför fråga: Hur kommer det sig att man
från socialdemokraternas sida inte ser denna bi-
ståndsvilja? Det är inte den som saknas. Det är hos
regeringen den saknas.

Jag vill också slutligen skicka med en fundering
till Centerpartiet. Hur har man kunnat medverka till
dessa drastiska nedskärningar? Där borde Centern ha
kunnat använda sin kraft i förhandlingen till att stå på
sig och till att värna om biståndet.

Anf. 151 INGRID NÄSLUND (kds)

Herr talman! I dag lever en miljard människor un-
der existensminimum. De lever i yttersta fattigdom
utan garanterad tillgång till mat, tillfredsställande
hälsovård, utbildning eller arbete. Den fattigaste delen
av jordens befolkning förbrukar bara 1,4 % av värl-
dens produktion av varor och tjänster under det att
den miljard som är allra rikast, dit Sverige hör, kon-
sumerar hela 80 % av världens samlade BNP.

Den oerhörda klyftan mellan världens fattiga och
rika fortsätter att vidgas, dels beroende på de rika
ländernas bristande intresse för kraftfulla biståndsin-
satser, dels på grund av att de vägrar att upphäva
orättfärdiga handelsrestriktioner. På så sätt försvåras
u-ländernas möjligheter till export, vilket leder till
lägre inkomster och till sämre konkurrensförmåga.
Därmed får de sämre förutsättningar för en stabil
ekonomisk tillväxt.

Det finns också många andra skäl att lyfta fram
för ett bistånd på en hög nivå. Solidaritetstanken tar
sin utgångspunkt i vår människosyn, i att alla männi-
skor har ett unikt och lika värde, och att vi därför
också skall ta ansvar för vår omvärld. Jag vill också
peka på starka säkerhetspolitiska skäl. Ju mer vi
främjar en demokratisk, socialt och ekonomiskt håll-
bar utveckling, desto mindre blir risken för väpnade
konflikter. Om biståndet minskar växer den säker-
hetspolitiska hotbilden.

Ett annat skäl till ett kraftfullt bistånd är att Sveri-
ge genom att ratificera barnkonventionen har för-
bundit sig att verka för barnens rätt till en dräglig
tillvaro oavsett hemort. Behovet av bistånd är oveder-
sägligt när 30-40 000 barn varje dag fortfarande dör
en för tidig död på grund av brist på mat, hälsovård
och rent vatten.

Det är faktiskt också så att biståndet har stor bety-
delse för näringslivet och ekonomin i Sverige. Ca
40 % av det svenska biståndet går tillbaka till Sverige
i form av beställningar av varor och tjänster.

Nu skulle jag vilja citera ur en debatt som hölls i
riksdagen i april 1992:

"Det globala samarbetet kommer att behöva un-
derbyggas med alltmer resurser. Den situation som vi
har haft under lång tid - att resurser t.o.m. gått från
världens fattigare länder till de rikare - är fullständigt
ohållbar. När 80-talet inleddes gick 50 miljarder dol-
lar per år till u-länderna. Nu flödar 50 miljarder dollar
ut ur u-världen varje år. Nu behövs betydligt mer
resurser."

Så räknas de olika behov som vi så väl känner till
upp: internationellt miljösamarbete, återuppbyggnad
av krigshärjade områden, nöden bland världens flyk-
tingar och behoven bland världens allra fattigaste -
som inte har minskat. Jag citerar igen:

"Tvärtom har behoven, och också möjligheterna,
att göra insatser bara ökat."

Den jag har citerat är biståndsminister Pierre
Schori, som då befann sig i opposition. Han hade för
övrigt just inga reella klagomål att framföra till den
dåvarande biståndsminstern Alf Svensson. Pierre
Schori fortsätter:

"I årets budgetproposition upprätthålls enpro-
centsmålet. Det är bra, och det betyder att Moderater-
na inte har vågat göra verklighet av de nedskärnings-
krav som man under alla år rest i riksdagen."

I förra årets budget gjorde Socialdemokraterna
gemensam sak med just Moderaterna för att frysa
biståndet på ca 13 miljarder kronor. Inget annat parti
ville då ställa sig bakom detta. Nu när Centern, som
då ivrigt pläderade för enprocentsmålet, lämpat alla
betänkligheter över bord behövs inte längre Modera-
terna för att successivt sänka biståndets andel av BNI
för att 1999 hamna på 0,7 %. Vi kristdemokrater hade
Moderaterna att motivera för en anständig biståndsni-
vå. Det lyckades vi trots allt ganska bra med så länge
inte Socialdemokraterna blandade sig i. 1992 nådde
biståndet t.o.m. rekordhöga 1,03 % i utbetalt bistånd.
Den enda gången som nivån tidigare nått över 1 % var
också under en borgerlig regering, nämligen 1982 då
det blev 1,02 %. Den värsta attacken mot biståndet
under den förra regeringen kom i och med krisuppgö-
relsen, då socialdemokrater och moderater som en
man och som första post kastade sig över biståndet.
Detta lyckades dock den dåvarande biståndsministern
Alf Svensson räta upp då han 1994 åstadkom en höj-
ning av biståndsramen med 400 miljoner kronor.

Pierre Schori har inte haft Moderaterna att tampas
med utan bara sina egna. Jag måste konstatera att
biståndet nu är den post som fått stryka på foten mer
än något annat. På inget annat område görs så kraftiga
besparingar som på biståndsanslaget. Detta är häp-
nadsväckande. Utan några hållbara motiveringar
sänks anslaget till de allra fattigaste med miljarder.
Pierre Schori har inte förmått att stå emot attackerna
från sina egna partikamrater.

Jag vill ställa en fråga till Viola Furubjelke. Vart
har det moraliska engagemanget tagit vägen? Var
finns den upplysta insikten om de globala sambanden?
Var finns den internationella solidariteten och det
gemensamma ansvarstagandet?

1992 kallade Socialdemokraterna, med anledning
av 30-årsjubileet av den första stora biståndsproposi-
tionen, sin biståndsmotion för De fattigas rätt. Nu är
det tydligen dags för Socialdemokraterna att gå i
spetsen för att beskära denna rätt.

Anf. 152 VIOLA FURUBJELKE (s)

Herr talman! I september 1992 var utrikesutskottet
på resa i Latinamerika. Vi besökte några av våra vik-
tigaste programländer. Vi var i Chile när vi nåddes av
ett fax tidigt på morgonen hemifrån om att det var
valutakris i Sverige, att kronan hade attackerats och
att kronans värde var allvarligt hotat. Så småningom
släpptes kronan fri, och dess värde sjönk omgående
med 30 %. I Nicaragua och El Salvador talade vi
mycket om detta med biståndsmottagare och med
ambassaderna. De var mycket oroliga för vad som
skulle hända om Sveriges ekonomi rasade utför och
för den väldigt kraftiga urholkningen av biståndet som
de kunde se framför sig. Karl-Göran Biörsmark var
med på denna resa, och jag tror att han kommer ihåg
precis när detta inträffade. Detta kronfall innebar som
jag sade en minskning av biståndet med ungefär en
tredjedel på grund av att biståndet vanligen utbetalas i
dollar. I den dåvarande borgerliga regeringen besatte
Folkpartiet finansministerstolen och kds biståndsmi-
nisterstolen. Någon kompensation för detta stora bort-
fall i biståndet var det inte tal om. Den situationen vill
vi definitivt inte ha tillbaka.

Lyckligtvis har det blivit oerhört mycket bättre.
Det senaste året har kronan stärkts och har nu nästan
sitt fulla värde igen. Det innebär att biståndet är oer-
hört mycket mer värt nu, varje krona ger mycket mer i
dag än den gjorde då.

Regeringens proposition om riktlinjer för den eko-
nomiska politiken syftar ytterst till att stärka Sveriges
ekonomi, bl.a. för att vi skall kunna återgå till en hög
biståndsnivå om 1 % och för att biståndets värde skall
vara beständigt. För att hjälpa till med att uppnå detta
har utrikesutskottet ställt sig bakom de besparingar på
biståndsbudgeten som regeringen har föreslagit. Jag är
den första att erkänna att det görs med mycket tungt
hjärta och att det verkligen inte är någon glädje att
skära i biståndet. Men samtidigt innebär det inte de
oerhört dramatiska effekter som man ibland vill låta
påskina.

Biståndet är konstruerat med en budgetteknik som
ger väldigt stora reservationer. Det brukar vi normalt
sett tycka mycket illa om. Men i det här samman-
hanget är det faktiskt bra. Om vi tar dessa reservatio-
ner i anspråk kan vi planera denna neddragning för
den här perioden på ett sådant sätt att vi kan skydda
fattigdomsbekämpningen. Vi kan ge rimliga över-
gångstider och se till att projekt inte behöver brytas
och att programlandsbiståndet så långt det bara är
möjligt kommer att kunna fortgå. Enskilda organisa-
tioner hålls nästan helt skadeslösa.

Ingrid Näslund citerade från en biståndsdebatt i
april 1992. Där skulle nuvarande biståndsministern
Pierre Schori ha sagt att det behövs en vändning av
det resursflöde som går från utvecklingsländerna till
den rika världen. Jag tror säkert att Pierre Schori
skulle kunna säga det i dag också. Det är nämligen vår
alldeles fundamentala uppfattning att det är vad som
måste ske. Men eftersom den borgerliga regeringen
med Alf Svensson som biståndsminister hade ytterli-
gare två år på sig att regera tycks den inte ha delat den
uppfattningen, eftersom inga stora och viktiga förslag
för att vända denna trend lades fram under den tiden.

Ingrid Näslund frågade också vart den internatio-
nella solidariteten har tagit vägen. Man kan fråga våra
biståndsmottagare i programländerna ute i världen.
Jag vet i alla fall att jag som socialdemokrat kan vara
oerhört stolt över det som vi har uträttat och det re-
nommé som vi har ute i världen. Jag upplever egentli-
gen inte att det har mattats. Däremot finns det en
oerhört stor oro över att Sveriges ekonomi och Sveri-
ges finanser skall komma i ett sådant skick att vi inte
kan upprätthålla en god biståndsnivå. Det är i det
sammanhanget som den här propositionen skall ses.

Fru talman! Utgiftstaket för 1998 och 1999 i slutet
av denna period måste med all nödvändighet vara
mycket preliminärt. Trots att det finns en möjlighet att
justera längre fram under perioden, vill jag ändå påta-
la att vi i utrikesutskottet har skrivit om utgiftstaket
för 1999 och där påtalat att det inte finns något ut-
rymme för det nödvändiga östsamarbetet, i alla fall
inte om man skall fastställa det nominella belopp som
regeringen har föreslagit och samtidigt behålla ett
bistånd som utgör minst 0,7 % av BNI. Vi hade öns-
kat att finansutskottet hade vidarebefordrat det till-
kännagivandet till regeringen. Men när det nu är sagt i
denna talarstol får vi det i alla fall med i protokollet.
Jag har inte på något sätt anledning att vara orolig för
att Östersjösamarbetet, eller östsamarbetet, skulle
minska. Tvärtom har statsministerns starka engage-
mang och vilja i dessa frågor kommit till uttryck ock-
så i dag i sysselsättningspropositionen. Men inte minst
mot den bakgrunden tycker jag att det är viktigt att
redan nu och på ett tidigt stadium påtala att man
måste planera in en fortsättning av samarbetet med
Öst- och Centraleuropa också efter 1998.

Anf. 153 EVA ZETTERBERG (v) replik

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tion 31 från Vänsterpartiet.

Till Viola Furubjelke vill jag först säga att det na-
turligtvis är bra att man från Socialdemokraternas sida
inte är nöjda utan beklagar att man måste göra denna
neddragning av biståndet. Det hade varit oerhört
märkligt om man hade tyckt att det var en bra åtgärd.
Men det är faktiskt, Viola Furubjelke, vad Pierre
Schori själv har sagt, att det är en nyttig omprövning
för biståndet med en sådan neddragning. Det är alltså
inte alla socialdemokrater som delar den uppfattning-
en, vilket jag beklagar.

Jag tycker också att det är bra att man från utri-
kesutskottet gemensamt har gått fram och visat på
nödvändigheten av att östbiståndet naturligtvis måste
fortsätta i minst den omfattning som det har haft hit-
tills.

Däremot förstår jag inte riktigt det Viola Furubjel-
ke sade i inledningen av sitt anförande, om kronans
fall och den svåra ekonomiska situationen hösten
1992 - är det en ursäkt för att vi i dag skall dra ner
biståndet? Det tycker jag i så fall är rätt långsökt,
eftersom det har gått viss tid sedan 1992. Det har
förvisso sedan dess kommit andra ekonomiska pro-
blem, som är allvarliga nog, men är det inte att gå väl
långt att tala om hösten 1992?

Vi tycks vara överens från flera håll om att vi skall
återställa biståndet på enprocentsnivå. Varför har då
inte utskottet kunnat skriva in det i betänkandet? Var-
för har vi inte gemensamt krävt att regeringen skall
framställa denna plan? Utskottsmajoriteten talar i
väldigt allmänna ordalag, medan vi i oppositionen vill
ha en konkret tidsplan där vi kan se vad som händer
1997 och 1998, hur mycket som läggs till, osv. Någon
sådan tidsplan finns inte, och det är verkligen att be-
klaga.

Anf. 154 VIOLA FURUBJELKE (s) replik

Herr talman! Eva Zetterberg kan inte se samban-
det mellan det arbete som nu görs för att stärka svensk
ekonomi och det allvarliga kronfall och den valutakris
som var 1992. Det är väl inte så att en stark ekonomi
är för alltid given, utan om vi slappnade av för ett
enda ögonblick skulle vi väl ganska lätt återigen kun-
na hamna i den situation vi befann oss i 1992.

Detta är ingen ursäkt, utan det handlar bara om att
jag framför allt för Karl-Göran Biörsmark och Ingrid
Näslund vill påtala att det under den borgerliga rege-
ringsperioden skedde en tredjedels urholkning av
biståndet, utan att vi hade någon allvarlig debatt om
detta. Det vill vi inte uppleva igen.

Enprocentsmålet finns inskrivet i propositionen
och i vårt yttrande till finansutskottet.

Från min utgångspunkt känns det väldigt mycket
enklare att föra en debatt om hur vi skall kunna höja
biståndet än att föra den debatt som stundtals har förts
ute på möten, om än inte så mycket i den här kamma-
ren, om ifall Sverige över huvud taget har råd med
bistånd eller flyktingmottagande. Även om jag nu är
beredd att rösta för bifall till de föreslagna besparing-
arna känns det oerhört mycket lättare när debatten
förs på de här premisserna. Det är ändå ett tecken på
att vi här i kammaren står för samma solidaritet och
att biståndsviljan är stark. Biståndsviljan är stark ute i
landet också - som Eva Zetterberg påpekade - men
jag tror att den är ännu starkare här i riksdagen, bland
oss som faktiskt har oerhört mycket internationella
kontakter och som ser hur bra biståndet fungerar och
att det verkar där det finns.

Anf. 155 EVA ZETTERBERG (v) replik

Herr talman! Jag tror att vi har samma uppfattning
i den här frågan i princip, men vi vill också se detta i
praktiken, och det som sker i praktiken talar ju emot
en biståndsvilja bland socialdemokraterna, åtminstone
just nu. En klar sänkning är ju på gång - det går inte
att komma ifrån.

Vi är överens om att vi skall komma tillbaka till
enprocentsmålet, men varför inte i en tidsplan kon-
kretisera hur och när det skall ske?

Herr talman! Viola Furubjelke säger att man ute i
världen är väldigt nöjd och talar om hur bra Sverige
har skött sig i internationella sammanhang. Ja, men
hur blir det i framtiden? Det är väl, lika litet som en
god ekonomi, något som är för alltid givet. Nu börjar
det gå upp för omvärlden att Sverige sänker sitt bi-
stånd. Det är inte det Sverige man är van att se - sig-
naler om detta har kommit från flera håll.

Jag påtalade tidigare risken vad gäller vår kandi-
datur till säkerhetsrådet, där vi skulle kunna ha ett
visst inflytande. Jag menar att Sverige i det samman-
hanget även i en rent egoistisk mening avhänder sig
möjligheten till ett inflytande genom att vi försämrar
vår möjlighet att kandidera genom att vi sänker bi-
ståndet.

Pierre Schori har själv lanserat begreppet
"skammens gräns", och den har han själv och rege-
ringen nått fram till i och med det här beslutet. Det
står tyvärr klart för alla dem som faktiskt hävdar be-
hovet och nödvändigheten av ett höjt bistånd, inte ett
sänkt.

Anf. 156 VIOLA FURUBJELKE (s) replik

Herr talman! Det är alldeles givet att ett generöst
bistånd är en förutsättning för att vi skall kunna vara
effektiva på det här området, men i en besparingssi-
tuation kan det faktiskt också komma fram några goda
förbättringsförslag. Som jag tidigare redogjorde för
från talarstolen har vi i utskottet - och Eva Zetterberg
har själv medverkat till det - försökt att hitta ett slags
fördelningspolitik som gäller också inom biståndet.
Det handlar om att klart lägga fast att det fattigdoms-
bekämpande biståndet skall ha högsta prioritet, att vi
skall ha övergångstider och så att säga rulla reserva-
tionerna framför oss för att mildra effekterna, att
programlandssamarbetet så långt möjligt skall fortsät-
ta och att FN liksom enskilda organisationer i möjli-
gaste mån skall hållas skadeslösa.

Jag tror inte att vi kan köpa oss en säkerhetsråds-
plats. Jag tror att Sveriges goda anseende, det vi har
gjort och det vi kommer att göra, det man vet om
Sverige, skall vara tillräckligt för att vi skall få plat-
sen. Det är visserligen angeläget att vi upprätthåller
ett fortsatt gott rykte också när det gäller biståndsfrå-
gorna, och jag är övertygad om att vi kommer att
kunna göra det. Jag räknar med att en återgång till
enprocentsmålet skall kunna planeras ganska snart, att
vi så småningom skall kunna hitta en väg tillbaka och
att biståndet också kommer att kunna öka.

Anf. 157 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik

Herr talman! Först vill jag kommentera det Viola
Furubjelke sade om östbiståndet. Hon beklagade att
inte finansutskottet följt upp det utrikesutskottet skrev
i sitt yttrande, men hade man lyssnat på Folkpartiets
representant Anne Wibble i finansutskottet och följt
hennes rekommendationer så hade man kunnat få en
skrivning på just det temat. I reservation 30, som jag
har yrkat bifall till, skriver vi följande: "Enligt fi-
nansutskottets uppfattning måste taket för utgiftsom-
råde 7, Internationellt bistånd, sättas så att det rymmer
såväl ett u-landsbistånd som närmar sig 1 % av BNI
som tillräckliga medel för att kunna föra Östeuropa-
samarbetet vidare." Det var synd att inte finansutskot-
tets socialdemokratiska ledamöter skrev under på det.

Jag minns mycket väl hösten 1992 och budskapet
till Chile. Jag motsatte mig det då, i de telefonsamtal
jag hade hem till Sverige, och jag motsätter mig det i
dag. Jag menar att vi skall klara av att få rätsida på
Sveriges finanser utan att skära i biståndet. Om man
inte resonerar på det sättet och har det globala per-
spektiv som jag har försökt ge uttryck för här i dag, då
har enprocentsmålet ingen bäring, för det är just det
som är enprocentsmålet.

Vi har i den här riksdagen beslutat att 1 % av BNI
skall gå till biståndet, och det skall ligga fast. Jag
beklagar att vi år ut och år in får en sådan här debatt
om enprocentsmålet. Hade riksdagen, som tanken var,
inte rört det här, då hade vi sluppit den här debatten,
och vi hade kunnat koncentrera oss på andra saker
inom biståndet.

Jag vill därför fråga Viola Furubjelke: Menar Vio-
la Furubjelke att det inte går att klara Sveriges eko-
nomi utan att skära i biståndet?

Anf. 158 VIOLA FURUBJELKE (s) replik

Herr talman! Jag beklagar att inte Karl-Göran Bi-
örsmark förstod sammanhanget, sambandet mellan
kronans minskade värde, kronfallet, och urholkningen
av värdet på biståndet. Det finns ju en automatik i
detta, oberoende av om biståndet motsvarar 1 % av
BNI eller inte. Om kronans värde minskar, om kronan
bara är värd två tredjedelar av vad den var någon
månad tidigare, då minskar värdet av varje bistånds-
krona på motsvarande sätt. Detta sker om man inte
sköter ekonomin på ett sådant sätt att kronan står
stadigt och att de svenska finanserna är i ordning.
Därav sambandet.

Så visst finns det ett samband mellan att sköta
Sveriges finanser och att kunna ha ett bistånd som är
värdebeständigt.

Jag skulle vilja fråga Karl-Göran Biörsmark vad
han egentligen menar med talet om "Ny-demokrati-
argument". Jag tycker nästan att det är ett slag under
bältet. Det är verkligen inte så att vi från socialdemo-
kratisk sida är beredda att göra avkall på internationell
solidaritet. Vi har mer av den varan än något annat
parti här i riksdagen, och vi har ett renommé som vi
inte på något sätt behöver skämmas över. Sverige är
fortfarande ett av de tre främsta länderna i världen när
det gäller bistånd, och jag tror inte att vi behöver
skämmas för den saken eller anse att vi är i klass med
dem som helt och hållet vill rasera biståndet.

Anf. 159 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik

Herr talman! Jo, Viola Furubjelke, jag ser visst
sambandet mellan ett kronfall och ett minskat bistånd.
Det var inte detta som min fråga gällde. Jag ser det
sambandet. Det är klart att vi skall sköta svensk eko-
nomi så att den svenska kronan blir stark.

Min fråga var: Menar Viola Furubjelke att vi inte
klarar att sanera svensk ekonomi utan att skära i bi-
ståndet? Om Viola Furubjelke säger att vi inte gör det,
då har ni totalt lämnat enprocentsmålet. Då har ni inte
fattat vad enprocentsmålet innebär.

Sedan tog jag upp Ny demokrati därför att jag -
liksom Viola Furubjelke - i denna kammare har de-
batterat med nydemokrater under tre år. De hade 0,7
% som mål. Det är därför jag drar parallellen med Ny
demokrati. Det är det målet som socialdemokraterna
och Centern nu har gjort till sitt. Sedan vet jag att det
finns andra värderingar och andra tankegångar, men
det är ur det perspektivet som jag gör denna parallell.

Därför frågar jag återigen: Ställer ni upp på enpro-
centsmålet? Menar Viola Furubjelke att man kan
sanera svensk ekonomi utan att skära i biståndet?
Delar ni Ny demokratis uppfattning att 0,7 % är ett
bra mål?

Anf. 160 VIOLA FURUBJELKE (s) replik

Herr talman! Jag vill svara ett tydligt och klart ja
på Karl-Göran Biörsmarks fråga. Enprocentsmålet är
också vårt mål. Det står att läsa i propositionen och i
vårt yttrande till finansutskottet, så det skall inte råda
något som helst tvivel om detta.

Att lägga 0,7-procentsmålet i munnen på nydemo-
kraterna är väl ändå att smickra dem. Ny demokrati
fanns representerat i vårt utskott. Nydemokraternas
förslag gick ut på att halvera biståndet för att så små-
ningom i princip helt avveckla det. Jag känner inte
alls igen att 0,7 % skulle vara ett mål för Ny demo-
krati.

För övrigt vill jag påminna Karl-Göran Biörsmark
om att det inom Folkpartiet finns en betydande opini-
on - t.o.m. en majoritet av Folkpartiets väljare enligt
en Gallupundersökning i kvällstidningen Expressen
för en månad sedan - för att biståndet kunde sänkas.
Man ställde inte upp på ett ökat bistånd.

Att slå sig för bröstet och tycka att man är bättre
än andra - i alla fall snäppet bättre oavsett vad som
bjuds - det tycker jag är litet övermaga i det här
sammanhanget.

Självfallet skulle vi kunna klara en sanering av
svensk ekonomi med en mindre besparing på bistån-
det än den som nu förslås. Men med hjälp av de re-
servationer som vi har och med den plan för ned-
dragningar som vi har utarbetat kommer inte detta att
märkbart drabba de programländer och de mål för
biståndet som vi har under den närmaste tiden. Det är
klart att om neddragningen fortsätter under väldigt
lång tid då kommer den så småningom att bli perma-
nent. Men under den allra närmaste framtiden kan vi
minska dramatiskt på effekterna. Vi kan alltså hämta
hem denna oerhört kraftiga besparing. Men som jag
sade i mitt inledningsanförande: Det är inte roligt att
skära i biståndet. Men även biståndet kan få bli före-
mål för neddragning i en allmän sanering. Det gynnar
biståndet på sikt.

Anf. 161 INGRID NÄSLUND (kds) replik

Herr talman! Det som Viola Furubjelke avslutade
med vill jag absolut gå emot. Jag tror inte att det gyn-
nar biståndet på sikt att vi skär i det och att vi överger
enprocentsmålet.

Sedan vill jag gå tillbaka till 1992. Naturligtvis in-
ser jag att den urholkning av kronan som då skedde
betydde mycket för att biståndsländerna fick mindre i
reda pengar. Det beklagar vi allesammans djupt. Trots
detta ville socialdemokraterna tillsammans med mo-
deraterna som första åtgärd när man träffade krisupp-
görelsen skära dubbelt så mycket i biståndet som man
sedan gjorde. Den som lyckades motverka detta var
Alf Svensson. Trots att man visste hur värdet på den
svenska kronan var hade man alltså mage att göra
ännu större ingrepp om man hade fått som man ville.

När det gäller Ny demokrati sade Pierre Schori
1992 att det då i denna riksdag hade tagit plats ett
parti som hade gjort till en av sina huvuduppgifter att
sopa undan solidariteten och kapa biståndet. Det är
inget mindre än en skam för denna riksdag och en
skam för Sverige, sade han. Men nu är det socialde-
mokraterna och Centern som sopar undan solidarite-
ten och kapar biståndet på ett sätt som faktiskt saknar
motstycke i svensk biståndshistoria. Då menade Pierre
Schori att Ny demokrati var motiverat av
"trångsynthet, kortsiktighet och egoism". Jag kan inte
underlåta att ställa frågan: Vad är socialdemokrater-
nas drivkraft till denna exempellösa nedskärning av
svenskt bistånd?

Jag tycker att det är en skam att världens allra fat-
tigaste skall vara med och sanera Sveriges ekonomi.
Om man ser till hela tidsperioden har vi från kristde-
mokraterna lagt fram förslag om en kärvare budget än
vad socialdemokraterna och Centern har gjort. Ändå
har vi förmått att höja biståndsanslaget. För de tre
aktuella budgetåren ligger vi 2,5 miljarder, 2,8 miljar-
der och 4,3 miljarder högre än socialdemokraternas
och Centerns alternativ när det gäller biståndsansla-
get.

Anf. 162 VIOLA FURUBJELKE (s) replik

Herr talman! Ja, Ingrid Näslund, det är lätt att vara
generös när man slipper ansvaret. Så har i alla fall inte
vi betett oss i opposition. Ingrid Näslund tog upp att vi
1994 ansåg att kronan var betydligt starkare än den
var 1992. Kronan hade då ökat ganska rejält, vilket
innebar att biståndet reellt sett faktiskt var betydligt
generösare än vad det var under hösten 1992. Detta är
inte alls detsamma som Ny demokratis åsikter, att
solidariteten har tagit slut, trångsynthet eller alla de
andra invektiv som Ingrid Näslund vräkte ur sig om
socialdemokratisk politik.

Jag tycker ändå att vi kan låta verkligheten tala för
sig själv. Vi kommer att göra utskottsresor i sommar
och alla träffar vi människor ute i världen. Det motta-
gande som vi socialdemokrater vanligtvis får är gans-
ka talande, tycker jag. I alla sammanhang omtalar
man faktiskt den socialdemokratiska solidariteten,
både som den ter sig i verkligheten och som den tar
sig uttryck genom politiskt stöd vid internationella
forum.

Jag litar mera på vad mina ögon och öron ser och
hör ute i världen än jag litar på det som Ingrid Näs-
lund säger från denna talarstol.

Anf. 163 INGRID NÄSLUND (kds) replik

Herr talman! Som jag redan har påpekat har vi
lagt fram ett förslag om en budget som faktiskt sane-
rar Sveriges ekonomi bättre än vad socialdemokrater-
nas budget gör. Vi har redogjort för hur varje krona
skall användas. Så säg inte att vi inte tar vårt ansvar!

När det sedan gäller det rykte som socialdemokra-
terna har ute i världen vet jag inte vem det är som har
spritt ut att det bara är socialdemokraterna som har
stått för den svenska solidariteten. Det måste väl i så
fall vara socialdemokraterna själva. Det är faktiskt det
svenska folket som genom sina skattepengar har för-
sett en del människor i världen med hjälp för deras
utveckling och inte socialdemokraterna, vilket jag
hoppas att Viola Furubjelke har klart för sig så att hon
slutar med att sprida sådana uppgifter, om ni har gjort
det hitintills.

Anf. 164 VIOLA FURUBJELKE (s) replik

Herr talman! Ett långt socialdemokratiskt rege-
ringsinnehav har format den biståndspolitik som vi i
dag har. Att denna är förknippad med socialdemokra-
tin och den solidaritet som Sverige har visat förtryckta
folk i världen är inte så märkligt.

Alf Svensson var förvisso biståndsminister under
en tid. Det var en tid som i större omfattning än nå-
gonsin tidigare innebar att biståndsministern åkte runt
och gav ministergåvor eller utlovade sådana till folk.
Men det hjälpte tyvärr inte. Jag har inte någon gång
hört befrielseorganisationer i Sydafrika och i Namibia
eller biståndsarbetare i Afrika eller i Latinamerika
lovorda kds bistånd. Det kan inte hjälpas att kds inte
är tillräckligt gammalt i gamet och inte är tillräckligt
stort för att kunna göra det. Att Ingrid Näslund har en
hög ambition, det hörs på tonfallet. Men det hjälper
inte. Det är de facto så att socialdemokratins goda
namn och rykte existerar. Och jag tror inte att det
naggas i kanten av den parentes som vi nu kan se med
sänkt bistånd.

Anf. 165 MARGIT GENNSER (m)

Fru talman! Mitt inlägg gäller socialföräkringsut-
skottet, men först en liten repetition och en återblick
på dagens debatt och dagens presskonferens med
statsministern. Vidare gäller det läsningen av fi-
nansutskottets betänkande. Det här inger faktiskt en
känsla av oro och förvåning inför framtidens budget-
process.

Konstitutionsutskottet konstaterar att det råder
oklarhet om vad de riktlinjebeslut som vi i dag skall
fatta egentligen innebär och vilken rättslig innebörd
de verkligen har. Efter dagens pressframträdande av
statsministern måste tre frågor ställas:

Är de riktlinjer som presenterats i vårpropositio-
nen överspelade?

Eller är det så att de förslag som presenterats i dag
egentligen inte har någon ny substans?

Eller är hela den process som utskotten under de
senaste veckorna engagerat sig i bara ett spel för gal-
leriet, och är det så att den s.k. budgetmarginalen
egentligen gör att riktlinjerna inom de olika områdena
är mycket flexibla med mer kosmetik än något annat?

På s. 69 i finansutskottets betänkande sägs det att
"fastlagda nivåer inte skall omprövas". Men i me-
ningen därefter konstaterar man att "de statliga ut-
giftstaket kan behöva omprövas på olika sätt". På
s. 71 står det att "eftersom nivåerna för utgiftsområ-
dena är preliminärt beräknade, kan regeringen i sitt
förslag till bugetpropositionen avvika från riksdags-
beslutet i denna del. Däremot kunde det skada tilltron
till regeringens förmåga att hantera budgetutveckling-
en om budgetförslaget inklusive de beräknade utgif-
terna för socialförsäkringssektorn vid sidan av stats-
budgeten skulle överstiga det fastställda utgiftstaket."
Detta är inte glasklart.

Jag för min del kan endast konstatera att tilltron
till regeringen Persson och dess politik utan en ge-
nomtänkt strategi redan är svårt skadad. Jag skall
utveckla detta tillsammans med några kommentarer
till utgiftsområdena 8, 10, 11 och 12 samt utgifterna
för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudge-
ten. Det handlar då om invandrare och flyktingar, om
ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, om
ekonomisk trygghet vid ålderdom och om ekonomisk
trygghet för föräldrar och barn.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att inga
konsekvensanalyser finns beträffande de förslag som
läggs på socialförsäkringsutskottets område. Vilka blir
effekterna för de berörda? Vilka blir effekterna för
statens ekonomi? Svar saknas. Några beräkningar som
visar att man verkligen når de riktlinjemål som man
säger sig vilja nå finns inte, och all analys saknas av
hur skatter, förändringar av transfereringar och
minskningar av pensioner sammantaget påverkar
fördelningspolitiken.

I regeringens vårproposition föreslås att det under
utgiftsområde 11, änkepensionens folkpensionsdel,
skall inkomstprövas. Det gäller där övergångsregler-
na. Detta är ett brott mot den flerpartiöverenskommel-
se som arbetades fram under betydande svårigheter
1988, då änkepensionen avskaffades. Priset för att
offra änkepensionen var då att efterlevandeskyddet
för barn skulle förbättras. I ett slag halverades barn-
pensionerna inom ATP-delen. Detta innebär att en
förändring införs retroaktivt som slår hårt mot faders-,
moders- respektive föräldralösa barn. Vad kommer
denna typ av snabbt insatta förändringar - de nya
reglerna skall gälla från den 1 januari 1997 - att leda
till? En del familjer kan få sina inkomster minskade
med några tusen kronor i månaden.

Folk kommer ju att skaffa sig försäkringar och att
spara mera. Därmed missar man den effekt som man
vill uppnå, nämligen att folk skall konsumera mera
och att hemmamarknaden skall växa. Finns det inte
fasta spelregler händer sådana saker.

Ytterligare en punkt inom utgiftsområde 10 kräver
några kommentarer. Det gäller arbetsgivarens sjuklö-
neperiod. Denna förlängs från 14 dagar till 28 dagar
utan förändringar av avgifterna. Samtidigt höjs kom-
pensationsnivån i sjukförsäkringen. Trycket från LO
gick det inte att stå emot. Vad innebär då detta för-
slag? Jo, framför allt att de mindre företagen får yt-
terligare problem och att de blir ännu försiktigare när
det gäller att anställa folk. Att få en anställd som
riskerar att bli långtidssjuk blir ett ekonomiskt våg-
spel. Detta är alltså vad som händer.

Jag är förvånad över att ett parti som tror på plan-
hushållning lyckas föra en politik som bygger på
hugskott och som saknar en genomtänkt strategi. Man
har lyckats förstöra den stringens och de kvaliteter
som bl.a. det svenska socialförsäkringssystemet ändå
en gång hade.

Dagens betänkande innehåller också vissa poster
som gäller tilläggsbudgeten. Det gäller läkemedels-
förmånen. Där har det blivit dyrare för staten än be-
räknat. Det är alltså totalkostnaden som kraftigt ökat.
Det finns också en rad övervältringseffekter. Jag tän-
ker på ÄDEL-reformen. Apoteksbolaget har på grund
av denna fått höjda marginaler. Det rör sig om
100 miljoner kronor. Högkostnadsskyddet har fått en
dålig utformning.

Vi föreslår en begränsad höjning av högkostnads-
skyddet. Till hösten återkommer vi med ett väl ge-
nomarbetat förslag.

Tandvårdsförsäkringen kommer 1998 att helt och
hållet försvinna. Under tiden görs en del konstiga
förändringar. De som har den bästa tandhälsan gynnas
ett år. De som har dålig tandhälsa missgynnas. Över
huvud taget är det en konstig försäkringsform som vi
får. Jag skulle vilja göra en jämförelse med att jag
försäkrar min bil för lackskador, inte för ett totalha-
veri. Vi har, tyvärr, fått en förvänd försäkringsidé.

Jag instämmer i Bo Lundgrens tidigare yrkanden.

Anf. 166 SIGGE GODIN (fp)

Herr talman! Risken finns beträffande en stor del
av regeringens politik på det sociala området att det
blir negativa konsekvenser för folkhälsan. Statsminis-
tern säger alltid att alla måste spara. Jag har aldrig
hört honom säga att var och en av oss måste spara
efter förmåga. Regeringens upplägg av besparings-
förslagen saknar en heltäckande analys av besparing-
arnas effekter. Det saknas också konsekvensbeskriv-
ningar av budgetförslaget. Och vad värre är: Det sak-
nas uppenbarligen en vilja att genomföra en hälso-
ekonomisk konsekvensanalys av de sammanlagda
besparingarnas effekter på folkhälsan.

Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet har visat på
att kvinnor med arbetarbakgrund har den minst gynn-
samma hälsoutvecklingen. Ojämlikheterna i hälsa
ökar. Skillnader i arbete och inkomst får effekter på
hälsoläget. Vi vet att arbetare har 50 % högre sjuklig-
het och risk för tidigare dödsfall än högre tjänstemän
har.

Ungdomars alkohol- och narkotikamissbruk tende-
rar att öka, vilket leder till ökade skador. Vad soci-
alministern vill i dessa frågor är oklart. Hennes utta-
landen klargör inte om regeringen ens känner någon
större oro för den ökade konsumtionen av folköl och
knark.

Statsråden hävdar varje dag att arbetslösheten
skall bemästras. Trots det påståendet ökar arbetslöshe-
ten. Vi kan bara konstatera att regeringen stått tom-
hänt fram till i dag och att den saknar en politik för att
minska arbetslösheten. Är det någon som tror att det
blir fler jobb om högre kostnader läggs på företagen?
Folkpartiet motsätter sig att sjuklöneperioden förlängs
dels därför att företagen inte kompenseras fullt ut,
dels därför att det försvårar för handikappade att få
jobb.

Jag har i dag fått brev från Synskadades Riksför-
bund. Man känner stor oro för konsekvenserna av en
förlängd sjuklöneperiod. Jag delar den oron, eftersom
de handikappade redan i dag har mycket svårt att få
fotfäste på arbetsmarknaden. Att regeringen och
Centern förvärrar det hela genom att inte kompensera
arbetsgivarna fullt ut för kostnaderna bidrar självklart
till problemen för de handikappade.

Herr talman! Mot den bakgrunden skall regering-
ens socialpolitik bedömas. Besparingarna på pensio-
närskollektivet, på de funktionshindrade och på resur-
serna till rehabilitering och för att korta köerna i vår-
den liksom förslaget om ett försämrat högkostnads-
skydd leder sammantaget till att många människors
hälsa försämras. Låt mig ta några exempel på bespa-
ringar som leder fel.

Högkostnadsskyddet för läkemedel och sjukvård
skall höjas två gånger - dels nu, dels senare när
HSU 2000 avlämnar sitt förslag. Varför inte avstå
från höjningen i höst och genomföra omläggningen
enligt av HSU 2000 framlagda förslag? Regeringens
och Centerns uppgörelse om högkostnadsskyddet är
enbart en maktdemonstration för att klämma åt de
sjuka.

Regeringens avisering om ett borttagande av tand-
vårdsförsäkringen beskriver en total oförmåga till
långsiktigt tänkande. Tandhälsan är i dag bra. Om den
rivs ned, syns effekterna först om ungefär 15-20 år.
Då får staten mångdubbla kostnader, samtidigt som
människors totala hälsa tar skada. Att spara i dag för
att få ökade kostnader i morgon är en fullständigt
obegriplig politik.

Regeringen föreslår ett antal okänsliga besparingar
inom pensionssektorn. Vi i Folkpartiet säger nej till
att förkorta tiden för omställningspensionen till efter-
levande till sex månader. Vi ställer oss också avvisan-
de till en halvering av ATP-delen i barnpensionen.

Jag trodde att socialdemokrater höll ATP som nå-
got heligt. Så är tydligen inte fallet när det gäller
föräldralösa barn. Då går det bra att dra in delar av
barnpensionen. Att den avlidne föräldern tjänat in
ATP-poängen spelar tydligen ingen roll.

Herr talman! Det är lätt att konstatera att det i re-
gel är papporna i familjerna som har de högsta in-
komsterna. Folkpartiet har drivit på för att föräldrarna
i större omfattning skall dela på vården av barnen. Nu
behåller regeringen mamma- och pappamånaden i
föräldraförsäkringen men tar bort stimulansbidraget
på 10 %. Det innebär att papporna sannolikt avstår
från sin pappamånad. Detta är ett exempel på social-
demokratisk jämställdhetspolitik som motverkar för-
äldrarnas möjligheter att dela på vården av barnen.

Folkpartiet var den drivande kraften bakom den
stora handikappreformen 1994. Tidigare var funk-
tionshindrade utlämnade till den kommun som de
levde i för stöd och service. I praktiken kunde de inte
flytta till en annan kommun. En kraftfull opinion fick
regeringen att backa från förslaget om att dra in
900 miljoner kronor. Trots opinionen skall de svagas-
te i vårt samhälle bidra med besparingar på
215 miljoner kronor. Visst kostar reformen mycket
pengar! Men var finns logiken i detta med att bidra till
besparingar efter förmåga när de sämst ställda skall
bära dessa bördor?

Jag förstår inte hur Centern kan medverka till den-
na försämring för svårt funktionshindrade. Har ni
socialdemokrater och centerpartister aldrig mött en
gravt funktionshindrad? Har ni aldrig mött dessa fa-
miljer som år ut och år in sliter och släpar för sina
barns bästa? Det är faktiskt en skam att de föräldrarna
skall klämmas åt!

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till re-
servation 49.

Helt kort vill jag säga att jag också har ett annat
engagemang. Det gäller ersättningssystemet för rov-
djursrivna renar. Med hänsyn till kammarens tid, herr
talman, väljer jag dock att enbart yrka bifall till reser-
vation 81.

Anf. 167 ULLA HOFFMANN (v)

Herr talman! Första kvartalet i år redovisades det
lägsta födelsetalet sedan mätningarna började för
250 år sedan. Det står att läsa i det senaste numret av
TCO-Tidningen. Detta är anmärkningsvärt.

Möjligheten för kvinnor i Sverige att kombinera
förvärvsarbete med skötsel av små barn har gjort att
födelsetalen hållits uppe till skillnad från hur det är i
t.ex. Tyskland. I höstas tog Mona Sahlin i Beijing
emot en utmärkelse därför att Sverige var världens
mest jämställda land. Frågan är vad den utmärkelsen i
dag är värd. Frågan är om inte FN skulle ha inväntat
nedskärningarna och systemskiftet i Sverige innan
plaketten delades ut. Världsrekordet i jämställdhet har
ju nu bytts ut mot ett världsrekord i nedskärningar.

I vårbudgeten har regeringen lyckats med konst-
stycket att åsidosätta alla direktiv och tillkännagivan-
den vad gäller fördelningspolitik och jämställdhet.
Alltfler människor ställs utanför trygghetssystemen.
Alltfler barn, ungdomar och äldre får en sämre om-
sorg. Fattigdomen feminiseras. Arbetslösheten bland
kvinnor stiger. Samtidigt fortsätter neddragningarna
inom vård och omsorg, där kvinnornas andel av de
anställda är särskilt stor. Den politik som regeringen
bedriver är en nedskärningspolitik som drabbar grun-
den för jämställdhet mellan könen.

Regeringen har deklarerat att verksamheterna skall
prioriteras framför transfereringarna. Är det därför
som man i rask takt sänkt barnbidrag, flerbarnstillägg
och bostadsbidrag? Är det därför som man sänkt a-
kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring till 75 %?
Är det därför som barntillägget till vuxenstudiestödet
slopats? Detta har tvingat många ensamstående
mammor att avbryta sina studier.

Oomtvistat är kvinnor mera beroende av socialför-
säkringarna än män. Nedskärningarna i socialförsäk-
ringssystemen drabbar därför kvinnor hårdare än män.
Det visar sig bl.a. i det alltmer ökande antalet kvinnli-
ga socialbidragstagare i olika kommuner. Är det bara
socialdemokratiska statsråd som inte inser att ned-
skärningar i fråga om bidrag och transfereringssystem
leder till ökade socialbidragskostnader för kommu-
nerna, som därför tvingas skära i verksamheterna?
Ännu värre kommer det att bli med ett utgiftstak för
hela den offentliga sektorn.

En av grundtankarna bakom den generella väl-
färdspolitiken är ju att de olika delarna skall ses som
kommunicerande kärl. Genom sänkta nivåer i social-
försäkringarna, genom sänkta barnbidrag, pensioner
och bostadsbidrag, bostadstillägg och genom ett höjt
högkostnadsskydd blir alltfler beroende av socialbi-
drag, helt eller delvis. Socialbidragskostnaderna sti-
ger, vilket i sin tur tränger ut verksamheterna. Det
som finns kvar att skära i för kommunerna är ansla-
gen till daghem, skola och äldreomsorg. Färden till-
baka till det gamla klassamhället går allt snabbare.

Barnombudsmannen rapporterar att alltfler barn i
Sverige mår psykiskt dåligt. Andra undersökningar
visar på en katastrofal ökning av antalet barn med
språkstörningar, vilka enligt experter beror på ned-
skärningarna inom barnomsorgen, med allt större
barngrupper som följd, och på att föräldrarna mår
psykiskt dåligt på grund av en pressad arbetssituation.
I stället för att anställa fler förskollärare inrättar
kommunerna särskilda avdelningar för barn med
språkstörningar. Barn som har arbetslösa föräldrar får
inte vistas på dagis. När barnen som bäst skulle behö-
va en fast punkt i form av dagis skickas de hem.

Utvärderingen av ÄDEL-reformen visar att äldre
får allt sämre omsorg på sjukhus och ålderdomshem.
Köerna till gruppboende är långa. Under tiden vistas
de gamla i sina egna bostäder - många utan tillsyn
under helgerna, eftersom hemtjänsten skurit ned på
sin service. Frälsningsarmén rapporterar att männi-
skor kommer undernärda till dess soppkök.

En av grunderna i den generella välfärden är den
fulla sysselsättningen. Politiken måste därför inriktas
på att få människor i lönearbete. Regeringens försök
hittills har inte burit frukt. Det är bara att hoppas att
de förslag till åtgärder som lades fram i dag på mor-
gonen leder till en kraftig minskning av arbetslöshe-
ten.

Jag ställer mig dock undrande inför ett av försla-
gen. Om ett år är jag 55+, som det heter. Arbetsmark-
nadsministern lovade mig i morse ett värdigt slut på
min arbetsaktiva tid. Innan jag kom in i riksdagen var
jag arbetslös i två och ett halvt år efter att ha haft ett
arbete inom den offentliga sektorn.

På vilket sätt anser finansministern att det är ett
värdigt slut för mig att placeras i ett tvåårigt ALU-
projekt, där jag ersätter en kvinna med förskollärar-
utbildning som fått sparken och som med sin kunskap
och erfarenhet så väl skulle behövas på dagis? På
vilket sätt anser finansministern att det är ett värdigt
slut för mig att ersätta ett utbildat och erfaret sjuk-
vårdsbiträde i äldreomsorgen? På vilket sätt anser
finansministern att det är ett värdigt slut för mig att
bidra till den gigantiska lönedumpning som förslaget
innebär?

Under tiden som regeringen tillsammans med
Centern anpassar den offentliga sektorn till konver-
gensprogrammet, genom att sätta bortre parenteser i
a-kassan och manipulera med nivåerna i socialförsäk-
ringarna, ökar klass- och könsskillnaderna. Barn och
äldre far illa och kan inte vänta tills den ekonomiska
politiken prioriterar den fulla sysselsättningen. Barn-
och äldreomsorgen måste därför redan nu återanställa
förskollärare, sjukvårdsbiträden, hemtjänstpersonal,
skolkuratorer och elevvårdare.

Nivåerna i socialförsäkringarna och a-kassan
måste därför redan i januari 1997 återställas till verk-
liga 80 % för att människor inte skall belasta kommu-
nernas socialbidragskonto, något som minskar ut-
rymmet för verksamheterna. Bostadstillägget till
pensionärerna måste höjas för att inte låginkomstpen-
sionärerna skall behöva köa till socialkontoren eller
till Frälsningsarméns soppkök.

Till sist: Att det var den manlige finansministern
och inte de två kvinnliga arbetsmarknadsministrarna
som presenterade de arbetsmarknadspolitiska propo-
sitionerna fick mig att förvånat höja på ögonbrynen.
Jag skall inte lägga mig i regeringens interna arbets-
ordning, men det hade varit intressant att höra fi-
nansministern kommentera hur han har för avsikt att
låta jämställdhetsperspektivet genomsyra alla politi-
kområden.

Herr talman! Jag står självfallet bakom alla Väns-
terpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar
jag inte bifall till någon reservation.

Anf. 168 RAGNHILD POHANKA (mp)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 48 av-
seende mom. 22.

När det gäller utgiftsområdet invandrare och flyk-
tingar kommer utgifterna att successivt minska, efter-
som det nu endast kommer ca 400 asylsökande i må-
naden. Det är en stor minskning. Där sker alltså en
naturlig sänkning. Orsaken till denna minskning är
den av regeringen förda asylpolitiken, bl.a. genom att
visum krävs från mer än hundratalet länder - däri-
bland återfinns nästan alla länder från vilka det kom-
mer flyktingar.

Transportbolagens betalningsansvar minskar yt-
terligare flyktingrännilen och antalet direktavvisning-
ar vid gränsen. Logiskt är därför att utgifterna mins-
kar allteftersom den mera restriktiva behandlingen av
asylansökningarna slår igenom.

Flykting- och asylpolitiken kommer att behandlas
under hösten, och då återkommer riksdagen till frå-
gan.

När det gäller trygghet vid sjukdom och handikapp
samt föräldraförsäkringen har vi i Miljöpartiet före-
slagit ett brutet tak och grundtrygghet. Det förslaget
intar en central plats. Vi vill höja för de lägst betalda,
medan de mer välbeställda får betala mer. Samma
brutna tak gäller vid arbetslöshet.

Vi har också gått emot minskat anslag till assistan-
sersättning. De svagaste svaga, som nu tycker att de
har fått ett värdigt liv, skulle vara med och betala
sänkningarna. Vi i Miljöpartiet tycker inte att alla
skall vara med och betala budgetunderskottet. Det
skall man göra efter den möjlighet man har att göra
det. Det finns de som i dag inte kan avstå mer.

Trots att låginkomsttagare med vårt förslag får
höjd ersättning i sjukförsäkring, föräldraförsäkring
och a-kassa innebär förslaget att man sparar en mind-
re summa, i det här fallet 300 miljoner. Om regering-
en höjer ersättningen generellt till 80 % i januari år
1998 innebär vårt förslag en besparing på 1,2 miljar-
der årligen. Det är en besparing som innebär att man
skulle kunna lägga på ytterligare några procent utöver
våra 80 % med brutet tak.

Höjningen av högkostnadsskyddet drabbar pensio-
närer med låg pension och låginkomsttagare hårdast.
För stora grupper innebär det ofta en straffskatt årli-
gen på 2 500 kr enligt det ursprungliga förslaget och
enligt det andra förslaget på 2 200 kr. Det är väldigt
viktigt. När man talar med dem som är kroniskt sjuka
eller mycket sjuka säger de att de mycket snabbt
kommer upp till den summan, och det gör de varje år.
Det är skillnad för dem ibland kommer upp till den
summan. Då kan det väl gå an. Det får de helt enkelt
räkna in i sina kalkyler. Men vi vet ju hur alla andra
sänkningar av bidrag, sänkningar av pensioner och
höjningar av avgifter har betytt för de låginkomsttaga-
re och pensionärer det gäller.

Vi godtar inte de förändringar som har aviserats i
tandvårdsförsäkringen. Det skall finnas ett högkost-
nadsskydd på 3 000 kr. Därutöver anser vi att Riksför-
säkringsverket skall fastställa en åtgärdstaxa. Den
första sänkningen går vi med på, men nästa sänkning
kommer vi att motsätta oss. Däri skall också tand-
vårdstekniska produkter ingå. Det ger besparingar och
bättre förutsättningar för en bra tandvård än med
regeringens förslag.

När det gäller bostadsbidragen till pensionärer ac-
cepterar Miljöpartiet inte sänkningen från 85 % till
83 %. Vi accepterar inte heller att fritidshusen skall
ingå. Vi tycker att en pensionär skall kunna få ha ett
fritidshus utan att bostadsbidraget skall minska. Ofta
är de inte några lyxhus, utan det är det andningshål
som de behöver även efter sin pensionering.

Jag stöder Roy Ottossons bifall till reservationerna
och står även i övrigt bakom Miljöpartiets reservatio-
ner.

Anf. 169 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Herr talman! Denna dag utgör ett övertydligt ex-
empel på hur ojämn regeringen är i sitt arbete med
åtgärder för att bemästra Sveriges stora problem.

När det gäller sysselsättningsfrämjande åtgärder
har regeringen varit så saktfärdig att oppositionen fått
driva fram regeringens agerande. Förslaget har pre-
senterats i dag på för kammaren.

När det gäller den kamerala saneringspolitiken är
det närmast tvärtom. Där far finansministern fram
med rödpennan i en så vådlig fart att han inte har full
kontroll. Resultatet blir i vissa fall ogenomtänkt och
därigenom dåligt, och i värsta fall oförsvarligt ur
fördelningspolitiskt perspektiv. Konsekvent saknas
konsekvensanalyser.

Herr talman! Högkostnadsskyddet i sjukvården är
exempel på detta senare. Utredningen HSU 2000 har
ägnat mycken tid, energi och möda åt att lägga fram
genomtänkta förslag. Dessa kan regeringen plötsligt
inte invänta. De skall man fundera på senare för ett
eventuellt införande år 1997. Men nu vid halvårsskif-
tet skall en kraftig höjning träda i kraft. Utskottets
modifierade förslag är inte mycket bättre än regering-
ens. Reaktionerna har varit kraftfulla, och det är fullt
förståeligt. Vi kristdemokrater ställer inte upp på detta
hastverk. Vi är däremot beredda att till hösten diskute-
ra förändringar utifrån förslagen i HSU 2000.

Det nu liggande förslaget innebär att patienter med
svåra och långvariga sjukdomar tvingas bära ett
mycket tungt besparingskrav. För oss kristdemokrater
är det en viktig grundprincip att ingen skall behöva
avstå från vård av ekonomiska skäl. Högkostnads-
skyddet bör ligga kvar oförändrat på 1 800 kronor
budgetåret ut. Jag yrkar därför bifall till reservation
48.

Herr talman! Regeringens förslag på tandvårdsom-
rådet är ytterligare ett exempel på dåliga, ogenom-
tänkta förslag. Samtidigt som regeringen i praktiken
aviserar den allmänna tandvårdsförsäkringens avskaf-
fande fr.o.m. år 1998 föreslås en omfattande revide-
ring av nuvarande tandvårdstaxa fr.o.m. den 1 oktober
i höst. Den reviderade taxan skall bara gälla i 15 må-
nader och sedan skrotas. Men innan den allmänna
tandvårdsförsäkringen skrotas skall den ge ett ökat
statligt stöd till dem som har relativt låga tandvårds-
kostnader och ge minskat stöd till dem som har högre
kostnader.

Detta kallar jag omvänd fördelningspolitik. Det är
direkt stötande att höja stödet till dem som har kost-
nader på 700-3 000 kronor, sänka för dem som har
kostnader på 3 000-7 000 kronor, och sänka kraftigt
för dem som har på 7 000-13 500 kronor. Den nivån
kallar jag för hög tandvårdskostnad. Där skall man
minska från 70% till 35% i den statliga subventionen.

Regeringens förslag stöds av en utskottsmajoritet
bestående av Socialdemokraterna, Centern och Miljö-
partiet i både socialförsäkringsutskottet och finansut-
skottet. Motivet till denna acceptans är mycket märk-
ligt. Att flertalet medborgare får sänkta tandvårds-
kostnader motiverar ställningstagandena i utskotten.
Detta kan inte kallas för något annat än omvänd för-
delningspolitik.

Denna politik innebär ett gynnande av flertalet och
ett missgynnande av den minoritet som har de största
behoven. Jag trodde att fördelningspolitik gick ut på
att skydda dem med de största behoven. Vi kristde-
mokrater hävdar fortfarande att det är det som är
fördelningspolitik. Däremot accepterar vi kristdemo-
krater den besparing som regeringen föreslår inom
detta område. Men när besparingen genomförs skall
det ske på ett sådant sätt att de ökade kostnaderna tas
ut av det stora flertalet med någorlunda god tandhälsa
och relativt låga tandvårdskostnader. Det är för oss
fullständigt självklart

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation
53. Dessutom yrkar jag bifall till reservation 33, som
handlar om biståndet.

Anf. 170 BÖRJE NILSSON (s)

Herr talman! Jag har några kommentarer i anled-
ning av de senaste inläggen när det gäller förslagen i
betänkandet inom socialförsäkringssektorn. Socialför-
säkringsutskottet har närmast yttrat sig över utgiftstak
samt ändrade anslag innevarande budgetår, dvs. det
som finns under rubriken tilläggsbudget. Övriga be-
sparingar som regeringen har pekat på bereds fortfa-
rande och presenteras för riksdagen i höst. Därför har
utskottet inte nu behandlat detta, utan det kommer
alltså senare.

Frågan om utgiftstak och budgetförstärkande åt-
gärder måste ju självfallet sättas in i ett ekonomiskt
sammanhang. Vi vet ju alla hur statsfinanserna såg ut
på hösten 1994. I det läget gällde det att snabbt kom-
ma till rätta med budgetunderskottet och få stopp på
ökningen av statsskulden. Därför kom de sanerings-
program som vi har lagt fram.

Att göra besparingar i socialförsäkringssektorn är
inget mål i sig för oss socialdemokrater. Det hänger
helt ihop med det statsfinansiella läget. Vi klarar inte
socialförsäkringarna och den gemensamma sektorn
om vi inte har en stabil och säker ekonomi. Det är
sanningen. Det är därför vi tvingas göra detta.

Oppositionen talar med mycket stor indignation
om besparingarna. Jag tror att ni skall vara något
försiktiga där. En stor del av oppositionen hade ju
ansvaret under perioden 1991-1994 då vi fick ett
sammanbrott i ekonomin. Jag tror att ni också skall
vara försiktiga eftersom ni också tvingas göra in-
dragningar som får mycket stora konsekvenser för
enskilda människor därför att ni inte har något större
ekonomiskt utrymme.

Vi kan konstatera att oppositionen saknar en sam-
syn i socialförsäkringarna. De olika partiernas förslag
spretar åt olika håll. Längst från verkligheten befinner
sig Moderaterna vars utgiftstak understiger Socialde-
mokraternas med hela 94 miljarder. Det ger natur-
ligtvis mindre resurser för välfärd och utbildning.
Som jag ser det skiljer Moderaterna därmed ut sig i
väsentlig grad när det gäller synen på samhället.

Anmärkningsvärt i den här debatten och i den här
frågan är att Moderaterna i dagens kärva ekonomiska
läge kräver omfattande skattesänkningar med hela 60
miljarder. Därutöver drar man bort 15 miljarder från
den kommunala sektorn. Vem tror på fullt allvar att
en sådan politik gynnar vårt land och skapar välfärd
för folkflertalet?

I det läge vi befinner oss i är det naturligtvis vik-
tigt att åstadkomma någorlunda rättvisa i det politiska
handlandet. De som har de största ekonomiska margi-
nalerna får bidra mest. Det är riktigt och rättvist.
Fördelningspolitiskt finns det därför skäl att komplet-
tera neddragningar med skattehöjningar, och det sker
ju också. Så ser alltså den fördelningspolitiska profi-
len ut.

Det finns ändå anledning att noga följa fördel-
ningseffekterna, inte bara av saneringsprogrammet
utan också av hur arbetslösheten, den ekonomiska
krisen och förändringarna i den kommunala verksam-
heten har drabbat enskilda människor. Där har social-
försäkringsutskottet begärt att regeringen i samband
med kommande förslag utförligt skall redovisa kon-
sekvenserna. Regeringen har också utlovat detta.

Oppositionen försöker att göra en stor politisk grej
av detta. Låt mig då säga att det måste finnas en
skyldighet för alla som lägger förslag, inte bara för
regeringen, att redovisa vilka konsekvenser de får.
Det gäller speciellt om man tar i så våldsamt som
flera talare gör här. Jag kräver att ni själva redovisar
vilka konsekvenser det ena och det andra får. Ni
tvingas ju också att göra kraftiga besparingar, speci-
ellt Moderaterna som begär mycket kraftiga skatte-
sänkningar.

Jag menar att hela den här debatten slår tillbaka på
er själva. Ni måste själva redovisa var ni står i de här
frågorna.

Låt mig till sist säga att för att få ordning på eko-
nomin har vi under ett antal år tvingats göra vissa
besparingar. Men det sker med största omsorg om
välfärden och socialförsäkringarna. Jag vill slå fast att
vi anser att Sverige även i framtiden skall vara ett
välfärdsland med väl utbyggda trygghetssystem som
omfattar alla och har en gemensam finansiering. En
viktig förutsättning är att vi har en stabil och stark
ekonomi. Det måste vi uppnå.

Anf. 171 MARGIT GENNSER (m) replik

Herr talman! Först har jag några kommentarer
gällande utgiftstaket. Regeringen säger att man skall
bereda detta vidare. Men man kan inte bara säga att
ett utgiftstak skall ligga på en viss nivå och ange vissa
reformer som man över huvud taget inte vet hur man
skall genomföra. Jag kan ta upp detta med efterlevan-
depensioner och änkepensionen. Man vet över huvud
taget inte vad det ger. Man vet inte hur det skall ge-
nomföras osv. Det måste leda till att det blir stora
problem i höst och att hela budgetprocessen mister i
trovärdighet.

När man inte kan argumentera mer säger man att
de borgerliga efterlämnade en dålig ekonomi. Den
dåliga ekonomin grundlades långt tidigare. Jag vill
hänvisa till Hans Tson Söderström som påpekade att
realräntechocken kostade ungefär 1 000 miljarder
kronor. Vad berodde det på? Jo, på en kreditreglering
och en valutareglering som hade legat kvar alldeles
för länge. Det berodde på en felaktig skattestruktur
under hela 80-talet. Det kommer klart fram i en
forskningsrapport som refereras i Dagens Nyheter i
dag att det var gamla synder som ledde till de stora
problem som vi fick i början av 90-talet.

Nu försöker man lösa samma strukturfel genom att
höja skatterna, och då får man massarbetslöshet. Det
är mycket sorgligt, eftersom det äventyrar Sveriges
framtid.

Anf. 172 BÖRJE NILSSON (s) replik

Herr talman! Meningen med vårpropositionen är
att man lägger fast ett mål för den ekonomiska politi-
ken. Där säger vi att det skall vara balans 1998. Då
anger man också vissa utgiftstak. Margit Gennser
gjorde sig skyldig till ett slarvigt citat tidigare när det
gällde utgiftstaket. I propositionen på s. 61 står det att
de normalt inte skall omprövas. De utgiftstak som vi
lägger fast i dag skall självfallet hållas. Det är en
skyldighet för oss alla.

Sedan måste jag upprepa detta med kon-
sekvensanalyser. Margit Gennser tog själv upp det i
sitt första inlägg. Hon krävde det av oss. Jag måste
bolla det tillbaka till Margit Gennser. Moderaterna
föreslår mycket kraftiga skattesänkningar både för
staten och kommunerna. De har ett utgiftstak som
understiger vårt med 94 miljarder. Vad innebär det för
de enskilda människorna? Jag tror det är viktigt att
Margit Gennser beskriver det.

Anf. 173 MARGIT GENNSER (m) replik

Herr talman! Jag kom faktiskt att tänka på en kon-
versation mellan katten och Alice i underlandet. Alice
frågade vilken väg hon skulle gå. Då frågade katten
vart hon vill komma. Alice svarade att det inte spela-
de så stor roll. Då sa katten att det inte spelade någon
roll vilken väg hon tog heller.

Så är det litet grand med utgiftstaket. Man måste
faktiskt precisera målen betydligt mer. Då måste man
gå ned på underliggande nivåer för att se vad man vill
spara på. Man kan inte vara hur översiktlig som helst.

Jag tycker att Börje Nilsson skall läsa vår motion.
Där finns relativt klart angivet vilka områden vi avser
att dra ner på. Jag kan ge ett exempel. Det är fullt
möjligt att höja den reella pensionsåldern. Vi såg att
det gick mycket bra att sänka sjukförsäkringarna. Vi
har sett att bara för att man har pratat om förtidspen-
sionerna och deras skadlighet har de faktiskt börjat
minska.

Men samtidigt måste man ha en politik som ger
jobb och inte sysselsättning. Det handlar om verkliga
jobb. Det har talats mycket om det här tidigare i dag.
Det är den politiken som Socialdemokraterna inte
klarar av. De tar bort initiativkraft, företagaranda,
intresse för utbildning osv. Det är en lång väg att gå
tillbaka, och då måste man gå vår väg.

Anf. 174 BÖRJE NILSSON (s) replik

Herr talman! Det är vi som verkligen har presente-
rat en hållbar beräkning av utgiftstaket. Det har inte
oppositionen gjort. I vårpropositionen har vi pekat på
hur stora besparingar som måste göras och vilka be-
sparingar det gäller. De är ännu inte fastlagda i detalj.
Genomför vi dessa besparingar håller vi också utgift-
staket, och det är det viktiga för att vi skall kunna
uppnå balans i ekonomin 1998.

Anf. 175 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! Jag försökte i mitt inlägg tala om för
Börje Nilsson och andra här i kammaren att det är
folkhälsomålet som är väsentligt för Folkpartiet, hur
människor skall må och leva i vårt fina land på lång
sikt. Men det vill Börje Nilsson som socialpolitiker
inte bry sig så mycket om.

Låt mig ta upp de argument som Börje Nilsson
framförde.

Han sade att det är de som har de största margina-
lerna som skall bidra. Men låt oss som socialpolitiker
vända på det. Hur skall det gå med de människor som
inte har några marginaler alls? Det är dem jag talar
om, deras förutsättningar och konsekvenserna för
dem.

Vi skall redovisa konsekvenserna, sade Börje
Nilsson. Men det är faktiskt regeringen som har resur-
ser, personal och annat för att klara av de bitarna. Jag
ställde frågor till den förra socialministern om ett
gemensamt högkostnadsskydd för sjuka och gamla.
Hon sade att det fanns bara åtta undersökningar om
detta och att det behövdes en nionde. Det måste väl
ändå vara regeringens uppgift att sköta de frågorna?

Låt mig ställa två frågor till Börje Nilsson.

Sjuk- och arbetsskadekommittén skall lägga fram
sitt betänkande i juni. I vårt delbetänkande har vi talat
om att det viktiga för att få ned sjukfrånvaron är att
erbjuda rehabilitering och att korta köerna i vården.
Alla politiker, hela kommittén, alla jag träffat är över-
ens om detta. I det sammanhanget skär socialdemo-
kraterna i anslagen till rehabilitering och i Dagmar-
pengarna. Hur skall det fungera, Börje Nilsson? Det
skulle jag bra gärna vilja veta.

Den andra frågan är: Vad händer med de gamla
och sjuka människor som går till läkare men inte har
råd att hämta sin medicin? Hur skall de människorna
klara sig? Vilken framtid har de? Hur ser Börje Nils-
son och Socialdemokraterna på folkhälsomålet att
dessa människor inte skall ha möjlighet att snabbt bli
friska och må väl i vårt samhälle?

Anf. 176 BÖRJE NILSSON (s) replik

Herr talman! Sigge Godin tog upp besparingar
som kommer senare i höst. Regeringen har bara pekat
på att detta kan vara tänkbart, men det är alltså inte
berett av utskottet. Vi får återkomma i de hänseende-
na.

Till Sigge Godin vill jag säga att den allra vikti-
gaste folkhälsofrågan är att människorna har ett arbe-
te. Det är det allra bästa. Det är också därför som
regeringen i dag lägger fram en proposition i det av-
seendet. Det är oerhört väsentligt att människor har ett
jobb och att vi får ned arbetslösheten.

500 000 arbetstillfällen försvann under Sigge Go-
dins regering. Det är viktigt att vi kan skapa jobb och
sysselsättning, och det är på det området som rege-
ringen tar initiativ. Men självfallet har en stabil och
bra försäkring också stor betydelse. Ett utredningsar-
bete pågår, och där skall vi lägga fast en bra välfärd
för framtiden.

Anf. 177 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! Visst är sysselsättningen det allra
viktigaste för människor, Börje Nilsson. Vi lyssnade
mycket noga till vad ni sade i valrörelsen. Om ni bara
fick makten skulle ni fixa det här, men det har ni inte
gjort. De förslag som läggs fram i dag är intressanta
på några punkter, eftersom de sammanfaller med vad
vi i Folkpartiet tycker att man skall göra.

Men det handlar också oerhört mycket om insatser
som döljer arbetslösheten. Sedan poppar den upp när
människor kommer ut och behöver det arbete som de
långsiktigt hoppats på. Det är vad det handlar om.

Sedan gällde det frågorna som regeringen funderar
på inför hösten. Det är tänkbart att de kan komma
upp, sade Börje Nilsson. Då kanske vi kan lösa det här
med tandvården, dvs. att vi inte avskaffar den helt och
hållet utan inser att det faktiskt behövs en tandvård-
försäkring i detta land. Då slipper vi efter 15-20 år
konstatera att vi har raserat tandhälsan för stora delar
av svenska folket, att vi har raserat tandhälsan för de
sämst ställda i vårt samhälle. Det är därför vi tycker
att tandvårdsförsäkringen skall finnas kvar.

Det lät oerhört positivt när Börje Nilsson sade att
det är tänkbart att göra vissa besparingar. Men låt oss
då se vilket välfärdsmål vi vill ha och utifrån det som
socialpolitiker se hur vi skall uppnå det målet. Hur
skall vi spara så att vi får den ekonomi som vi behö-
ver, samtidigt som vi har ett välfärdsmål som gör att
människor kan leva och må bra i vårt land, oavsett om
de saknar marginaler eller är välbeställda? Alla skall
kunna omfattas av det välfärdsmålet. Jag ser fram
emot den debatten senare i höst.

Anf. 178 BÖRJE NILSSON (s) replik

Herr talman! Som jag sade tidigare befann sig
ekonomin i ett sammanbrott när vi övertog rege-
ringsmakten 1994. Det viktiga var att prioritera sane-
ringen av ekonomin, och det har också skett genom
olika besparingar. Självfallet har det varit kännbart.
Om man skall göra besparingar i en välfärd som
byggts upp för att skapa jämlikhet blir det kännbart
för en del människor. Därför är det viktigt att man
åstadkommer en rättvisa i det hela, och det har vi
gjort genom vissa skattehöjningar.

Vad anser Sigge Godin om Moderaternas och
Margit Gennsers förslag, där utgiftstaket underskrids
med 94 miljarder? Enligt vad jag förstår skall ni sam-
verka. Vad anser Sigge Godin och Folkpartiet om
Moderaternas skattesänkningar och utgiftstak? Det
skulle vara intressant att höra.

Anf. 179 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)
replik

Herr talman! Jag skall inskränka mig till att ta upp
sådant som vi verkligen fattar beslut om i riksdagen
under våren, alltså det som gäller tilläggsbudgeten och
som jag också berörde i mitt anförande.

I frågan om tandvårdförsäkringen talade Börje
Nilsson i sitt anförande om någorlunda rättvisa och
om att de som har de största marginalerna skall bidra
mest.

Hur tycker Börje Nilsson att det passar in i den
förändring av tandvårdtaxan som skall träda i kraft i
höst? Då läggs besparingen, som vi kristdemokrater
accepterar, ut på ett sådant sätt att de som har lägst
kostnader subventioneras mer och de som har högre
kostnader subventioneras mindre. Har ni alltså stude-
rat detta och sett att de som har de största marginaler-
na är de som bidrar mest i det här fallet?

Anf. 180 BÖRJE NILSSON (s) replik

Herr talman! Tandvårdsförsäkringen har diskute-
rats under ett antal år, och det har också gjorts utred-
ningar. Vi vet att vi inte har kommit fram till en re-
form, en omstöpning av tandvården, men en sådan
skall ske. Det är också nödvändigt för att vi skall
kunna hålla utgiftstaket och för att kunna göra dessa
besparingar.

Men en arbetsgrupp skall utforma detta närmare,
och det är en fråga som vi får följa med stort intresse i
fortsättningen. Jag menar ändå att förslaget är rimligt
som det föreligger i betänkandet. Kds får ha andra
synpunkter på det.

Anf. 181 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)
replik

Herr talman! Jag är uppriktigt förvånad. Jag ser
inte var logiken finns. Vi kristdemokrater har accepte-
rat besparingen från den 1 oktober i höst och bespa-
ringen från 1998. Arbetsgruppen skall jobba med hur
det skall se ut från 1998, vad jag förstår. Hur det skall
se ut från den 1 oktober i höst är klart utskrivet i pro-
positionen, inte i stora drag utan i detalj.

Man höjer subventionen från 25 % till 35 % för
dem som har kostnader mellan 700 kr och 3 000 kr,
och man sänker subventionen från 70 % till 35 % för
dem som har kostnader över 7 000 kr upp till 13 500
kr. Detta är ju omvänd fördelningspolitik!

Anf. 182 BÖRJE NILSSON (s) replik

Herr talman! Tanken är att tandvården också skall
vara förebyggande. Man skall få människor att från
början sköta sina tänder bättre. Det är därför taxesys-
temet är uppbyggt på det sätt som anges i propositio-
nen. Det är alltså ett förebyggande syfte.

Anf. 183 FÖRSTE VICE TALMANNEN

Jag får upplysa om att ytterligare 36 talare är an-
mälda till dagens talarlista. Avsikten är att försöka
avsluta kammarens plenum före midnatt, vilket
emellertid blir beroende av den återhållsamhet som
ledamöterna visar i den fortsatta debatten.

Anf. 184 KARIN ISRAELSSON (c)

Herr talman! Den diskussion som i dag pågår och
som kommer att pågå i kammaren, är orsakad av de
stora besparingar som vi har ålagt oss för att klara den
svenska ekonomin. Man kan inte spara utan att det ger
effekter på ett eller annat område.

Inom socialförsäkringssystemen har vi varit vana
vid att kunna vara ganska spendersamma och lägga ut
stora summor. Vi har motionerat flitigt om små för-
ändringar under många års tid. Det har sedan gjort att
systemen också har blivit lappverk. Det som de från
början varit menade att ge har kanske gått förlorat.
Det är väldigt svårt att hålla styr på alla de här områ-
dena.

Vi kan också avläsa ett stort motstånd från många
håll när det gäller de besparingar som vi tar ställning
till i dag. Det har alltid funnits när vi har diskuterat
besparingar i transfereringssystemen. Man vill skydda
de svaga grupperna. Det har vi inte heller alltid lyck-
ats göra tidigare. Ett av de stora problemen när man
förändrar i socialförsäkrings- och transfereringssys-
temen är att det är stora pengar som finns, för dem
som har små omständigheter. Det är alltså stora be-
sparingar att göra vid små förändringar även där.

När det gäller tandvårdsförsäkringen har riksdagen
tagit emot ett antal propositioner från olika regeringar,
men inte kunnat acceptera något av förslagen. Också
inom det området krävs nu en förändring och en be-
sparing som jag tror kan ge effekter för dem som har
en dålig tandhälsa. De allra flesta som besöker tandlä-
karen betalar bara 700 kr eller därunder för sin tand-
vård. De som har kostnader därutöver har något större
behov. De utgör den största gruppen, och man har i
det här förslaget också lagt in den största subventio-
nen för den gruppen. Det tycker jag är alldeles riktigt
att man gör. De som betalar därutöver har stora kost-
nader. Det är helt riktigt. Men man skall inte vänta
med sin tandbehandling tills man hamnar i den grup-
pen. Det är viktigt att man sköter tandhälsan så att
kostnaden blir lägre.

Förslaget innebär också att kostnader för ädelme-
taller inte är bidragsgrundande. Det kommer att öka
besparingen. Även situationen när det gäller högkost-
nadsskyddet i tandvårdsförsäkringen kommer därmed
att förbättras.

Jag hoppas att den arbetsgrupp som nu tillsätts ges
handlingsfrihet och att det finns en parlamentarisk
förankring på ett eller annat sätt, så att man också kan
få en enighet för förslaget i riksdagen.

Jag har synpunkter på det som har aviserats i pro-
positionen, men jag avstår från att framföra de syn-
punkterna här. Jag hoppas på att kunna göra det i ett
senare skede i stället.

Reservation nr 54 i finansutskottets betänkande
stöds också av Centerpartiet. Den berör barn- och
ungdomstandvården. Det är bara en miss att det inte
finns med i reservationen.

Det fanns ett förslag om att högkostnadsskyddet i
läkemedels- och läkarförmånen skulle höjas till 2 500
kr. Anledningen var densamma - kostnaderna ökar,
pengarna minskar och man måste på något vis snabbt
se till att man får en balans. Visserligen är förslaget
från HSU 2000 framlagt, och tanken är att det också
skall sättas i sjön den 1 januari. Men det högkostnads-
skydd som nu införs innebär att kostnaderna också
kommer att begränsas. Vi har i utredningar och på
andra ställen sett att om man inför kostnadsbefrielse
för en förmån så ökar också konsumtionen. Det gäller
även läkemedelskonsumtionen. Förhoppningsvis skall
det här också begränsa överkonsumtionen av läkeme-
del.

Det finns en stor oro hos en del av debattörerna att
sjuklön innebär att egenföretagare inte kommer att
anställa människor. Men jag kan inte se att den över-
kompensation som varit under de år som gått sedan
sjuklönen infördes också har inneburit att man har
anställt fler människor. Jag tycker därför att det ar-
gumentet inte håller. Det har funnits en klar överkom-
pensation. Men i dagens proposition aviseras också en
sänkning av arbetsgivaravgifterna, och förhoppnings-
vis ger det ett incitament för att anställa fler männi-
skor.

Innan sjuklönen infördes fick ju de små arbetsgi-
varna betala de stora arbetsgivarnas kostnader för
sjukfrånvaro. Det var ett av skälen till att sjuklönen
infördes. Att perioden nu förlängs med 14 dagar lig-
ger helt i linje med försöket att komma ifrån de stora
system som inneburit att man inte haft kontroll över
sjukfrånvaron i företaget. Detta kan ge den möjlighe-
ten.

Centerpartiets förslag om ett grundtrygghetssys-
tem vinner enligt min mening alltmer terräng. Det är
en snårskog av olika transfereringssystem. Förslaget
innebär ett skydd för de svaga. Det är en samordning
av transfereringssystemen och det ger också en be-
sparing. Jag är helt övertygad om att vi snart kommer
att kunna ta ställning till ett enklare och överskådliga-
re transfereringssystem, som också innehåller en
grundtrygghetstanke för framtida behov.

Anf. 185 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! Jag skall inskränka mig till ett kort
inlägg.

Det är arbetsgivarna i de små företagen, Karin Is-
raelsson, som är oroade när det gäller sjuklönen. I
Synskadades riksförbund är man också oroad. Det
brev som jag har fått i dag är ställt även till Centern.
Vi får väl se vad Centern svarar de synskadade i den
frågan.

Men jag tänkte på en annan fråga som är oerhört
viktig för mig och för Folkpartiet. Det gäller de funk-
tionshindrade. Jag frågade om centerpartister och
socialdemokrater inte har mött funktionshindrade. Jag
vet att Karin Israelsson, som har så lång erfarenhet
från både socialt arbete, sjukvårdsarbete och riks-
dagsarbete, väl har mött de här människorna. Jag
känner också Centerns ideologi i den här frågan. Hur
kan ni då klämma åt de här människorna och återför-
visa vissa grupper till kommunerna? Hur kan ni ställa
vissa grupper utanför möjligheten att få assistanser-
sättning? Den är ett lyft för dessa människor. Det går
inte för oss andra att förstå vilken förmån det har varit
för dem att få den chansen. Hur har ni kunnat lämna
dem i sticket?

Anf. 186 KARIN ISRAELSSON (c) replik

Herr talman! Först till sjuklönen och effekter för
synskadade. Jag antar att Sigge Godin menar effekter
över huvud taget för personer som ofta är frånvarande
på grund av sjukdom. Men det finns ett skyddsnät.
Man kan som arbetstagare i en skriftlig framställning
till försäkringskassan be om att få vara ansluten till
försäkringskassans system. På det viset får man också
ett skyddsnät så att man kan få en anställning. Den
möjligheten bör prövas av de arbetshandikappade.

Min förhoppning är att man också skall vara mer
generös när ett sjuklönesystem med ytterligare 14
dagar nu införs, så att man inte enbart räknar korta
sjukperioder utan även litet längre sjukperioder. Då
kan även dessa grupper få den förmånen.

När det gäller de funktionshindrade förstår inte jag
vad Sigge Godin menar. Vi återförvisar inga funk-
tionshindrade till kommunerna. Om Sigge Godin hade
läst vår motion hade han klart kunnat se att vi bestämt
hävdar att kommunerna inte skall ha det ansvaret. Det
är också det beslut som riksdagen har fattat. Vi har
inte heller genomfört så stora besparingar som först
aviserades när det gäller LASS och LSS till just funk-
tionshindrade.

Jag har i en träff med alla dessa handikapporgani-
sationer dagen efter det att utskottet justerade proto-
kollet och betänkandet fått deras bekräftelse på att de
är fullständigt nöjda med detta förslag.

Anf. 187 SIGGE GODIN (fp) replik

Herr talman! Karin Israelsson träffar tydligen en
viss form av handikapporganisationer, och jag en
annan form.

LSS-förslaget gör att kommunerna och försäk-
ringskassan måste hålla på och diskutera vilka insatser
den ena och vilka insatser den andra skall göra. Denna
osäkerhet är inte rimlig för den som är gravt handi-
kappad, tycker Folkpartiet. Det förslag som regering-
en har lagt har Centern stött och kommit överens med
regeringen om inom lyckta dörrar. Det är bara att
konstatera det.

När det gäller de handikappade och deras möjlig-
heter att få anställning om fyra veckors sjuklön införs
är det så, Karin Israelsson, att de inte får någon an-
ställning. De kan inte ens diskutera möjligheten att
föra över sin sjukfrånvaro till försäkringskassan, och
lösa det den vägen, därför att de inte får någon an-
ställning. Det är det som är problemet, och det är det
som de handikappade är oroliga för.

Anf. 188 KARIN ISRAELSSON (c) replik

Herr talman! Det kanske hade varit bättre om Sig-
ge Godin hade läst socialutskottets betänkande och
vad som där sägs om de gravt handikappade. Där
framgår klart det som jag tidigare har sagt om LASS
och LSS. Jag vidhåller att en prövning måste ske. De
gravt handikappade är skyddade enligt det förslag
som riksdagen har antagit.

När det gäller de handikappades arbetsmöjligheter
över huvud taget kan man inte säga att det är sjuklö-
nen som gör att de inte kan få en anställning. Det
tycker jag är ett mycket kortsynt och märkligt sätt att
diskutera på. Det finns sedan långa tider en viss in-
ställning hos väldigt många arbetsgivare, och det är
fel att säga att sjuklönen skulle vara orsaken till den-
na.

Anf. 189 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)
replik

Herr talman! Jag vill bara försöka locka ur Karin
Israelsson någonting om den framtida tandvårdsför-
säkringen.

Det vore nämligen väldigt skönt om vi kunde sän-
da en signal från riksdagen till regeringen redan här
och nu om att det inte finns någon riksdagsmajoritet
för det förslag som aviserats från 1998.

Ragnhild Pohanka har i dag från talarstolen klart
uttalat Miljöpartiets syn på denna fråga. Nu är det
alltså bara Centerpartiet vi har att vänta på. Om Cen-
terpartiet inte är berett att skrota den allmänna tand-
vårdsförsäkringen, utan vill slåss för att ett allmänt
högkostnadsskydd kommer att finnas kvar så tycker
jag att regeringen bör få veta det redan nu.

Anf. 190 KARIN ISRAELSSON (c) replik

Herr talman! Jag tycker att det är ett för tidigt ske-
de för att diskutera någonting som ligger i något slags
pipe line.

Det finns naturligtvis skrivningar i propositionen
som kan tolkas på ett eller annat sätt. Men propositio-
nen har inte sakbehandlats ännu, och jag tycker att
den processen får ta den tid den tar.

Vad jag tycker är viktigt är att vi fortsättningsvis
kan behålla en god tandhälsa för den svenska befolk-
ningen.

Anf. 191 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)
replik

Herr talman! Jag vill bara avslutningsvis beklaga
att det inte blev någon klar och tydlig signal till rege-
ringen om det fortsatta arbetet med tandvårdsförsäk-
ringen.

Anf. 192 CARL-JOHAN WILSON (fp)

Värderade talman! I det betänkande från finansut-
skottet som vi nu behandlar finns ett yttrande från
kulturutskottet. Proposition 1995/96:150, som är orsak
till dagens debatt, innehåller inte något egentligt kul-
turavsnitt. Vi väntar sedan ganska länge på den kul-
turproposition, som nu beräknas komma i höst. Därför
finns det inte så mycket att aktualisera från kulturut-
skottets horisont den här gången.

Kulturutskottets andel i finansutskottets betänkan-
de gäller utbildningsinsatser för vuxna. Regeringen
föreslår i propositionen bl.a. att riksdagen anslår me-
del motsvarande 100 000 studieplatser för vuxna. Av
dessa skulle 10 000 platser vara reserverade för folk-
högskolorna och de resterande 90 000 platserna för
kommunal vuxenutbildning, komvux.

I en motion föreslår Kenth Skårvik och jag att
satsningen på vuxenutbildning bör fördelas något mer
jämnt mellan komvux och folkbildningen. Studieför-
bunden har en unik möjlighet att erbjuda pröva-på-
studier i en tvångsfri och opretentiös form, skriver vi i
motionen. För många människor, som av olika an-
ledningar har missat studiechanser i unga år, ger just
studieförbunden nya sådana chanser.

Nu tycker kulturutskottets socialdemokrater lik-
som Kenth Skårvik och jag, och förresten även cen-
terpartisten, vänsterpartisten, miljöpartisten och krist-
demokraten i kulturutskottet att den i propositionen
angivna fördelningen mellan komvux och folkbild-
ningen inte skall betraktas som en gång för alla fast-
lagd. Vi tycker att vissa av de 90 000 platserna för
den kommunala vuxenutbildningen skall kunna om-
fördelas till folkbildningen.

Finansutskottet gör inget annat ställningstagande
än kulturutskottet. Det kan vi läsa i finansutskottets
betänkande. Därför yrkar jag bifall till det avsnittet i
betänkandet.

Värderade talman! Det är inte ofta vi här i Sveri-
ges riksdag kan se resultatet av våra besked till rege-
ringen redan innan vi fattat det formella beslutet i ett
ärende. I den situationen är vi dock i dag.

Jag har befarat att det är för få i denna riksdag och
i regeringen som har kunskap nog om svensk utbild-
ningshistoria för att i tillräcklig grad värdesätta folk-
bildningens möjligheter. Jag vill i det här anförandet
markera kulturutskottets tydliga anvisningar till rege-
ringen när det gäller folkbildningens - studieförbun-
dens och folkhögskolornas - roll i vuxenutbildningen,
trots att vi tydligen redan är tillgodosedda genom
regeringens nya proposition.

Jag har känt att det är viktigt att inför dagens so-
cialdemokratiska besättning både i riksdag och i re-
gering - och givetvis även inför alla andra partier -
påminna om att folkbildningen har haft en avgörande
roll för demokratins utveckling i Sverige. Folkbild-
ningen har också gång på gång tagit ansvar för att ge
svenska folket möjligheter till livslångt lärande. När
nya kunskapsklyftor har märkts mellan generationerna
har studieförbund och folkhögskolor haft både vilja
och pedagogiska modeller för att överbrygga kun-
skapsklyftorna.

När staten behövt extra utbildningsinsatser inför
t.ex. den nya författningen i slutet av 1960-talet och
folkomröstningen om energi på 1970-talet, särskilda
vuxenutbildningsinsatser i språk och matematik, in-
formation om den europeiska gemenskapen och om
datorernas möjligheter har studieförbund och folkhög-
skolor ställt upp med kompetens, stor flexibilitet och
pedagogisk finess.

Moderaterna visar tyvärr gång på gång att de
knappast har något intresse av att stödja folkbildning-
ens insatser för dem som har allra störst behov av
utbildning i vuxen ålder. Som vanligt yrkar Modera-
terna avslag på regeringens förslag till ökat stöd för
folkbildningen.

Värderade talman! Av proposition 1995/96:222,
som regeringen presenterat i dag, framgår bl.a. att
regeringen har läst kulturutskottets yttrande till fi-
nansutskottet om en omfördelning av resurser från de
förordade 90 000 platserna i den kommunala vux-
enutbildningen till folkbildningen. Regeringen marke-
rar tydligt att komvux inte skall anordna all den ut-
bildning som den särskilda vuxenutbildningssatsning-
en kommer att leda till. Folkbildningen, och inte
minst studieförbunden, kommer att ha viktiga uppgif-
ter inom ramen för den satsning som kommunerna får
ansvaret för att organisera.

Värderade talman! Jag är mycket nöjd med den
del i den nya propositionen som gäller vuxenutbild-
ningssatsningen. Regeringen skriver att en delegation
skall få regeringens uppdrag att under ett inlednings-
skede fördela medlen och följa den verksamhet som i
övrigt är kommunernas ansvarsområde.

Nu gäller det för regeringen - och givetvis för oss
alla - att medverka till att de intentioner som ligger
bakom riksdagens uppfattning också kan påverka
kommunernas val av utbildningsanordnare i den nya
satsningen på vuxenutbildning. Jag hoppas att varje
kommun skall låta folkbildningen vara med och läm-
na erbjudande om insatser, så att inte kommunerna
slentrianmässigt enbart låter den egna komvux-
organisationen bära allt ansvar. I den bevakningen
hoppas jag att delegationen som regeringen skall
tillsätta blir till nytta.

Anf. 193 EWA LARSSON (mp)

Herr talman! Efter mig är det bara 32 talare kvar.

Jag skulle vilja börja med att säga att jag tycker att
det finns en sak som finansutskottet har missat, en
kulturfråga som inte kommer att behandlas i kom-
mande kulturproposition. Den handlar om kultur och
turism.

I förra veckan stod flertalet talare här i talarstolen
och talade nästan lyriskt om alla de fantastiska arbe-
ten som troligen skulle tillfalla hela Sverige om
Stockholm fick sommar-OS år 2004. Men att tro är
inte att veta. Och vi vet i dag att resebranschen och
besöksnäringen numera är en av världens största nä-
ringsgrenar. Branschen svarar för mer än 10 % av
jordens samlade BNP.

Här finns en given utvecklingspotential för arbete
och ekonomiska aktiviteter. Sverige har en jämförel-
sevis liten del av den samlade turismen, trots att vårt
land har goda förutsättningar att kraftigt öka vår andel
av besökarna. Vi kan erbjuda spännande naturupple-
velser, intressant kulturturism, givande storstadsbesök
och ett sätt att lära känna svensk landsbygd.

I dag görs åtskilliga ansträngningar för att vidare-
utveckla detta verksamhetsfält. Jag och Miljöpartiet
ser positivt på ansträngningarna, särskilt som det ger
arbete på mindre orter och i jordbruksbygd, där alter-
nativ ofta saknas.

Vi menar också att turismen erbjuder stora möj-
ligheter för småföretag och nischföretag att blomstra,
en av de få branscher där detta tveklöst går att förutse,
liksom att en mängd jobb kan utvecklas i just gräns-
området mellan kultur och turism. Festivaler, musik-
fester och kulturarrangemang uppskattas av stora
publikgrupper och kan fungera som både positiva
samhällskrafter och besöksattraktioner.

Området agriturism, där besökarna får vistas i
svensk landsbygdsmiljö och på nära håll lära känna
regionens specialiteter, är i stort sett helt outvecklat i
vårt land, till skillnad mot Frankrike. Svenska kärn-
gårdar som visar fram hur man tar till vara traditionel-
la kunskaper och färdigheter skulle också kunna bli ett
starkt besöksargument.

Allt talar också för att storstadsturismen kommer
att öka under de kommande åren. Detta kräver insat-
ser för miljövänliga infrastruktursatsningar för att
bevara och visa fram det historiska kulturarvet och för
att varsamt förnya stadskärnor i storstäder. Den mil-
jövänliga staden är ingen utopi.

Riksantikvarieämbetet har omfattande planer både
för stad och för land. Men det behövs statligt riskkapi-
tal. Jag anser att investeringar i kulturturism ger ga-
ranterad återbäring. Men statliga garantier till ett OS
är samma sak som att kasta pengarna i sjön. Projektet
är förlegat och arrangemanget har inte framtiden för
sig.

Så ett par ord om folkbildning. Jag måste säga att
jag är glad för att det nu blir slut med att behandla
studieförbunden, folkhögskolorna och de kommunala
vuxenskolorna som politiska instrument i konjunk-
turutjämnande syfte. Ena året har det varit stora sats-
ningar, andra året inga satsningar alls, sedan år med
stora satsningar och sedan mindre satsningar igen,
ibland med justerande förändringar inom samma
budgetperiod.

Förbunden och skolorna har fått arbeta alltför
ryckigt. Trots det har de klarat och klarar sin uppgift
med glans, vilket bekräftas i färska undersökningar.
Framöver kommer de att kunna ägna sig både helhjär-
tat och mer långsiktigt åt utbildning, därför att till
hösten har regeringen lovat att återkomma till riksda-
gen med förslag till permanenta satsningar på vuxnas
möjligheter till utbildning och fortbildning. Förslaget
skall baseras på permanent finansiering. Äntligen kan
vi få en stabilitet i vuxenutbildningen.

Det finns ingen i dag som tvivlar på vidden av
vuxnas önskan till utbildning och vidareutbildning och
samhällets nytta av densamma. Ett livslångt lärande är
i dag en självklarhet. Många nybildade folkhögskolor
står i kö för att erhålla statliga bidrag.

Jag vill här passa på att framhålla just folkhögsko-
lans eminenta möjlighet till helhetsutbildning. Här ges
teknologi och humaniora en jämställd status. Samhäll-
sanalys och faktiskt samarbete med närliggande sam-
hälle i konkreta projekt står ofta på dagordningen.
Utvecklingspotentialen är stor och kan framöver
präglas av stabilitet.

Jag vill också passa på att lyfta fram studieförbun-
dens unika pedagogiska metoder. Deras suveräna sätt
att fånga människors nyfikenhet, den inneboende
forskaren, gör att de ofta utgör en språngbräda för
vidare fortsatt livslärande.

Några ord om idrotts- och ungdomsfrågorna. När
det gäller idrotten ställs det nu stora krav på förbun-
den att klara de mycket kraftiga sparbeting de utsätts
för. Hur nedskärningarna skall kunna ske utan att det
drabbar de lokala ungdomsaktiviteterna, breddidrotten
och den pågående mer rättvisa fördelningen av pengar
till flickors och pojkars sportaktiviteter, återstår att se.

Jag utgår från att det i huvudsak är inom den ad-
ministrativa överbyggnaden som besparingarna och
prioriteringarna kan ske, med barnets bästa som ut-
gångspunkt.

Anf. 194 BERIT OSCARSSON (s)

Herr talman! Jag tänker också ta upp folkbildning-
en i mitt anförande. Jag berör inte de övriga frågor
som kulturutskottet har yttrat sig i.

En viktig del i aktiviteterna att skapa ett robustare
samhälle med stabil tillväxt och utveckling på männi-
skornas villkor är folkbildningen. "Utbildning ger
människor färdighet, men endast folkbildning kan ge
människorna värdighet." Det har den store folkbilda-
ren Gunnar Hirdman en gång sagt. Arbetslösheten är
ett gissel som skapar ett utanförskap som utmanar och
utmanövrerar värdigheten.

Folkbildningens roll när det gäller att medverka
till den önskade samhällsutvecklingen kan inte under-
skattas. Människor kommer samman. De stärker var-
andra. I samtalet blandas och bryts olika åsikter och
intressen mot varandra. Det leder till ökad kunskap
och förståelse för vad olika intresseinriktningar kan
vilja. Den demokratiska processen breddas och för-
djupas, vilket leder till att acceptansen för resultatet,
målformuleringen, ökar.

Socialdemokratin har satt upp målet att halvera
den öppna arbetslösheten till år 2000. Det är en gi-
gantisk uppgift. Utbildningen är en mycket viktig del
för att vi skall slippa ut ur arbetslöshetens gissel. En
nödvändig förutsättning för att lyckas är att männi-
skorna får utbilda sig och skaffa sig nya kunskaper.
Det mer robusta samhället får vi om bildningen
stärks.

Men hur är då situationen för dem som vi social-
demokrater vill skall utbilda sig? Jo, vi vet att många
av dem inte har ägnat sig åt teoretiska studier på
mycket länge. Åtskilliga har dessutom dåliga erfaren-
heter av utbildningssamhället. De lämnar skolan med
dåliga betyg eller kanske utan att ha avslutat sina
studier. Många är invandrare med små chanser att
klara sig i det reguljära skolsystemet utan en ordentlig
introduktion.

Många arbetslösa, som ofta är korttidsutbildade,
far illa och har tappat allt vad självförtroende heter.
De har lämnats utanför. De måste ges möjligheter att
tillgodogöra sig den enorma utbildningssatsning som
vi nu skall göra. Risken är uppenbar att just de här
grupperna kommer att stå vid sidan om och ännu en
gång missa utbildningståget. Så får bara inte ske. En
första och viktig station är cirkelstudierna med deras
unika förmåga till individuell anpassning och utnytt-
jande av vuxen- och folkbildningspedagogikens alla
möjligheter.

Vi har inte råd med utanförskap. Ett sätt att undvi-
ka det är att ge studieförbunden resurser. För många i
den grupp jag här talar om är studiecirkeln en utmärkt
form för att hämta in kunskaper, för att öka graden av
bildning, eftersom undervisningen enkelt kan anpas-
sas efter den enskildes önskemål och behov.

Över 100 000 arbetslösa deltar i dag i den speciel-
la satsning inom studieförbunden som görs för arbets-
lösa. Studieförbundens och även folkhögskolans erfa-
renheter måste tas till vara i det kommande kunskaps-
lyftet.

Närmare 80 % av de arbetslösa har en relativt kort
utbildning och tillhör just den grupp som vi socialde-
mokrater har sagt skall ha förtur. Många tar inte steget
direkt in i komvux eller liknande utbildningar. Studi-
ecirkeln är för många därför ett bättre alternativt steg
på vägen mot en fortsatt vidareutbildning.

Genom att de i studiecirkeln ges möjlighet att prö-
va på studier får många bättre förutsättningar och
också ökat självförtroende att sedan gå vidare till
gymnasie- och högskolestudier.

En annan fördel som studieförbunden har är att det
finns en lokal förankring. De finns ute i glesbygden,
och de har ett omfattande samarbete med såväl fackli-
ga organisationer som invandrar-, handikapp- och
andra organisationer.

Alla dessa måste bli delaktiga i kunskapslyftet. Ett
segregerat samhälle innebär sociala motsättningar och
etablerande av grupper av socialbidragstagare. Det
skapar ensamhet och utslagning. Det kostar samhället
stora pengar, och det kostar många människor ett
anständigt socialt liv.

Ett kunskapslyft och ett livslångt lärande är därför
nödvändigt för att arbetslösheten skall kunna minskas
radikalt. Studieförbunden måste få en central roll om
de som är korttidsutbildade och de som är minst moti-
verade skall kunna delta.

I Kunskapslyftsutredningens första delbetänkande
redovisas att ca 1 miljon människor mellan 20 och 54
år saknar gymnasial utbildning. Prognosen är ett årligt
tillskott på 20 000 ungdomar som inte avslutar gym-
nasial utbildning, och därtill kommer mellan 4 000
och 8 000 invandrare som saknar gymnasiekompe-
tens.

Det är alltså ett gigantiskt uppdrag vi har framför
oss. Det finns dessutom många i arbetslivet som har
behov av att fylla på den utbildning de har, eftersom
deras arbetsuppgifter förändrats.

I det förslag som lagts fram i dag finns det, precis
som Carl-Johan Wilson sade, en utförligare redovis-
ning av hur detta kunskapslyft skall gå till. Det är
oerhört viktigt att folkbildningen här får en central
roll, och det uttrycks också i propositionen.

Vad vi nu måste se till är att det inte blir ett glapp i
och med den satsning som hittills har gjorts. Folkhög-
skolorna har fått sina 10 000 platser. Studieförbunden
har däremot inte fått ökade tillägg för våren 1997, och
kunskapslyftet börjar den 1 juli 1997. Precis som
kulturutskottet och finansutskottet har sagt bör man
därför se till att detta glapp inte uppstår.

Därmed yrkar jag bifall till hemställan i finansut-
skottets betänkande.

Anf. 195 MARIANNE ANDERSSON (c)

Herr talman! Först skall jag litet grand kommente-
ra det Ewa Larsson sade. Jag tänker inte ta upp någon
ny OS-debatt - den har vi redan klarat av. Men, hör
och häpna, jag tänker instämma med Ewa Larsson när
det gäller kulturturism. Detta tycker jag också är väl-
digt viktigt.

Intresset för just kultur och turism tillsammans är
mycket stort ute i landet. Jag är också alldeles överty-
gad om att mycket av det intresset kan kanaliseras
inom det här området, och även andra kulturområden,
inom ramen för den lokala arbetsmarknadspolitik som
nu kommer att genomföras. Jag ser väldigt stora möj-
ligheter inom både kultur och turism när det gäller
denna.

Sedan, herr talman, tänkte jag också ta upp folk-
bildningen. Svenska folket behöver ett kunskapslyft;
därom tror jag att alla är överens. I ett alltmer förän-
derligt samhälle med nya och växande krav är be-
greppet "livslångt lärande" alltmer relevant, och det är
dessutom nödvändigt för att man skall kunna hänga
med på arbetsmarknaden.

I tillväxtpropositionen i höstas fanns också ett så-
dant tydligt budskap när det gäller både högskoleut-
bildning och annan utbildning. Studieförbund och
folkhögskolor har under den tid de haft extra resurser
för utbildning av arbetslösa visat att de haft kraft och
förmåga att möta behoven och att klara dem på ett bra
sätt. Just deras flexibla arbetssätt passar särskilt bra
för människor utan studievana, inte minst för invand-
rare. Dessutom har de unika möjligheter att möta nya
kunskapsbehov - som exempel kan vi nämna EU-
utbildning, IT, praktiskt kretsloppsarbete och mycket
mer.

Därför var besvikelsen stor när tilläggsbudgeten i
vintras innebar en nedskärning av de extra platserna i
folkhögskolan. Vi var många som med förvåning
noterade att samtidigt som utbildningsnivåerna kraf-
tigt skulle öka skulle man skära ned på de utbild-
ningsanordnare som enligt all bedömning hade förut-
sättningar att klara behoven. Det gick helt enkelt inte
ihop. Därför var vi flera som lade fram motioner och
motsatte oss den här nedskärningen, vilket ledde till
att en överenskommelse nåddes om att säkra platserna
för i höst. Detta skulle preciseras i vårbudgeten.

När sedan vårbudgeten kom uppfylldes visserligen
det kravet, men när det gäller kunskapslyftet inför
framtiden fanns en alltför rigid uppdelning mellan
komvux och folkbildning - 90 000 platser till komvux
och 10 000 till folkhögskolorna. Vi kunde inte göra så
mycket åt det, mycket beroende på att de ligger inom
olika utgiftsområden. Både kultur- och utbildningsut-
skottet pekade dock tydligt på att en omfördelning bör
göras, och det står också i finansutskottets betänkande
som vi behandlar här i dag.

I den proposition som i dag har lagts på riksdagens
bord får kommunerna ansvar för kunskapslyftet. De
kan använda sina egna utbildningsresurser, samverka
med andra kommuner eller upphandla utbildningen -
t.ex. från studieförbund eller folkhögskolor, vilket
särskilt betonas i propositionen. Jag tycker att det är
bra. När det gäller studieförbunden kan de ta ett sär-
skilt ansvar för såväl studieförberedande utbildning
som utbildning på grundskole- och gymnasienivå, och
även folkhögskolorna kan här få ökade uppgifter. Jag
är övertygad om att folkbildningen genom sin unika
kompetens kommer att hävda sig väl i den uppgiften.

Men, herr talman, den här ordningen gäller först
från den 1 juli 1997, vilket också Berit Oscarsson
nämnde. Det är viktigt att det inte uppstår några såda-
na tidsmässiga glapp för utbildningsanordnarna som
det höll på att bli nu i höst. Därför är det synnerligen
angeläget att det verkligen blir en annan fördelning
mellan komvux och folkbildningen i budgetproposi-
tionen i höst. Det är viktigt för både kommunernas
och folkbildningens planering. Vi kan inte ha en jojo-
politik på vuxenutbildningens område, det område
som vi alla tycker är så viktigt. Den respekten måste
vi visa seriösa utbildningsanordnare, och jag förutsät-
ter att regeringen visar den när budgeten läggs fram i
höst.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet.

Anf. 196 EWA LARSSON (mp) replik

Herr talman! Jag vill bara säga till Marianne An-
dersson att jag har utgått från att vi kan arbeta till-
sammans med kultur och turism, så jag är inte ett
dugg häpen över att Marianne Andersson håller med
Miljöpartiet i den här frågan.

Jag vill dock att man skall kunna utnyttja de ar-
betsmarknadspolitiska åtgärderna för att göra det - i
investeringar, i samhällsbygge, i byggnader, miljövård
osv. måste vi kulturutveckla och kulturbevara i större
omfattning än vad som sker i dag. Det här ökar at-
traktionskraften för kommande kulturturism, och det
menar jag är en turism som har framtiden för sig - det
finns annat som jag tycker är förlegat.

Här har Riksantikvarieämbetet lagt fram ett omfat-
tande program i sin verksamhetsplan, som kostar
knappt en miljard. Det torde dock vara svårt att få
fram de pengarna, medan det är väldigt lätt att få fram
pengar till andra saker. Det var bara det jag ville mar-
kera.

Anf. 197 MARIANNE ANDERSSON (c)
replik

Herr talman! Som jag sade kan man använda ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder till att göra en mängd
arbete lokalt, och jag är alldeles säker på att så kom-
mer att ske.

Sedan är väl det program som Riksantikvarieäm-
betet har tagit fram inte kört i och med den här pro-
positionen. Man kommer säkert att få göra mer saker.
Jag tror att det här är något som man måste fortsätta
att jobba med, och egentligen är vi nog ganska över-
ens om att det här är viktigt.

Turismen ger jobb. Vi i Centerpartiet har skrivit
en rapport som pekar just på det.

Vi har ju här i dag fått gehör för en hel del av de
krav som vi har fört fram i andra rapporter, så jag är
ganska övertygad om att vi kommer att få gehör för
även den rapporten.

Anf. 198 RUNE RYDÉN (m)

Herr talman! En väl fungerande utbildningspolitik
måste karakteriseras av långsiktighet, konsekvens och
naturligtvis också ett kvalitetstänkande. Den ryckighet
och kortsiktighet som kännetecknar regeringens ut-
bildningspolitik är tyvärr till men för många männi-
skor, som riskerar att inte få möjligheter till utbildning
och kompetensutveckling av god kvalitet. Det är
kvaliteten på utbildningen som är en avgörande faktor
för om utbildningen kommer att bli till gagn för den
enskilde och också för samhället.

Regeringen säger sig vilja göra en stor satsning på
utbildning för att förbättra möjligheterna för fler att få
arbete. Tyvärr kommer förslagen inte att ge de resul-
tat som sägs. Dessutom är det stora antalet utbild-
ningsplatser i betydande omfattning en statistisk
synvilla, som regeringen utan att skämmas det minsta
återanvänder från gång till annan, i en förhoppning
om att få genomskådar manipulationerna. Så sent som
i dag upprepade den socialdemokratiska regeringen
detta trick en gång till. Låt oss slippa den här typen av
platsexercis, som mera påminner om galten Särimners
öde än om något annat.

Den av regeringen aviserade utbildningssatsningen
består i realiteten främst av tillfälliga utbildningsplat-
ser, finansierade med arbetsmarknadspolitiska medel,
som sedan omvandlas till reguljära utbildningsplatser.
Det innebär t.ex., att av regeringens satsning på
100 000 nya platser inom vuxenutbildningen är bara
en fjärdedel nya. Resten finns redan i dag.

Dessutom tar regeringens politik inte tillräcklig
hänsyn till människornas personliga vilja att skaffa sig
kunskaper. Tvärtom pekar såväl skattepolitiken som
lönebildningen i motsatt riktning. Det förmörkar yt-
terligare regeringsförslagens framgångsmöjligheter på
utbildningsområdet.

I diskussionen om kunskapssamhället är det vikti-
gare att komma ihåg de specifika och unika egenska-
per som kunskap och kompetens utgör. Kunskap och
kompetens kan inte tilldelas eller fördelas mellan
människor genom yttre påbud. Att det förhåller sig så
innebär utmaningar för varje enskild människa, men
även för dem som har ansvaret för utbildningspoliti-
ken. Förmår vi inte skapa en framtid med en god
tillgång till utbildningsmöjligheter, men också med en
stark vilja hos varje enskild till förkovran, riskerar vi
att få ett samhälle som präglas av stagnation och kan-
ske också splittring.

Under åren 1991-1994 genomfördes väsentliga
förändringar av utbildningssystemet i syfte att göra
vårt land bättre rustat för att möta de nya utbildnings-
kraven. Centrala delar av dessa förändringar har dess-
värre direkt förändrats av regeringen under de senaste
åren. Utbildnings- och forskningssystemet centralise-
ras åter, enligt min uppfattning till förfång för den
individuella kreativiteten, som i stället borde ha satts i
högsätet. Särskilt hårt har den högre utbildningen och
forskningen drabbats. Regeringens förslag om en
dramatisk nedskärning av forskningen är direkt de-
struktivt. Detsamma gäller regeringens kamp mot
friskolorna.

Grundskolan har uppenbara svårigheter att förbe-
reda alla elever för gymnasieskolan. Det vet vi. Däri-
genom riskerar stora elevgrupper att gå vidare i ut-
bildningen utan de grunder som en bra vidareutbild-
ning förutsätter.

I stället för en kortsiktig politik baserad på ar-
betsmarknads- och regionalpolitiska överväganden,
föreslår vi moderater ett brett och långsiktigt program
för mer kunskap. Det programmet koncentreras till
ambitionen att ge barnen en stabil grund att bygga
vidare på, till en kvalitetsinriktad utbyggnad av ut-
bildningsmöjligheterna efter gymnasieskolan, till den
avancerade forskningen och till villkoren för lärande
efter ungdomsåren. En bred valfrihet görs till den
viktigaste hävstången för att höja kunskapsnivån.
Arbetet för att öka valfriheten i skolan måste ges
högsta prioritet som ett medel för att öka kvaliteten.
En fruktbärande konkurrens och variationsrikedom i
undervisningen främjas bäst om skolor med olika
inriktning, arbetssätt och huvudmän kan verka sida
vid sida.

Där spelar införandet av en nationell skolpeng en
ganska stor roll. Skolpengen tilldelas alla skolor som
uppfyller kvalitetskraven, fristående såväl som kom-
munala. Den garanterar därigenom att alla skolor
behandlas lika oavsett huvudman och säkerställer att
skolorna, även om de har kommunal huvudman, till-
försäkras de nödvändiga resurserna.

Den förbättring av grundskolans möjligheter att
klara sin uppgift som vi förordar, skapar en god grund
för gymnasieskolan och för utbildningen. Det är vårt
första krav. Vårt andra krav gäller formerna för ut-
byggnaden av den eftergymnasiala utbildningen, där
Sverige i dag ligger efter många länder.

Den högre utbildningens utbyggnad måste ske
med beaktande av utbildningens kvalitet. Tillgången
på kvalificerade lärare måste garanteras i samband
med att den högre utbildningen expanderar. Det är vår
bedömning att det i dag är viktigare att öka examina-
tionsfrekvensen än att forcera fram ett antal nya plat-
ser, som har skett i dag.

Vi vill i detta sammanhang speciellt betona vikten
av att man fortsätter förnyelsen av lärarutbildningen,
som egentligen är en grund för allt lärande. Vi avser
därför att satsa också på speciell eftergymnasial ut-
bildning och föreslår att man skall satsa på 20 000 nya
yrkesutbildningsplatser.

Det tredje centrala området, som jag delvis har be-
rört, rör forskningen, och det kommer jag antagligen
tillbaka till.

Anf. 199 INGER DAVIDSON (kds)

Herr talman! Utbildning är det stora trumfkortet i
regeringens åtgärder för att få ned arbetslösheten. Vid
flera tillfällen har det lyfts fram och presenterats som
en nyhet, precis som Rune Rydén var inne på. Först
kom det från Göran Persson, när han var finansminis-
ter, någon gång före jul. Senare kom det från stats-
minister Göran Persson, och i dag på morgonen ytter-
ligare en gång från både statsministern och den nye
finansministern.

De siffror som har angetts har varje gång kunnat
tolkas litet olika beroende på om tidigare aviserade
platser räknats in eller inte och om tillfälligt indragna
platser sedan skulle räknas som nya eller inte. Linjen
är inte helt rak, för att uttrycka det milt. Klart är ändå
att regeringen räknar med att utbildningsväsendet
skall kunna svälja ett stort antal av dem som i dag är
arbetslösa.

Det är svårt att ha någon invändning mot att resur-
ser satsas för att fler skall få utbildning. Kunskapens
börda är aldrig tung, fick jag lära mig när jag var ung.
Vi kristdemokrater har ändå länge hävdat att satsning-
ar på utbildning inte kan vara konjunkturbetingade i
någon större omfattning. Det går inte att använda
utbildning som patentmedicin mot arbetslöshet. Visst
är det bättre för den enskilde med utbildning än att gå
sysslolös, men då måste utbildningen vara menings-
full också i den meningen att den leder till större kon-
kurrensförmåga på arbetsmarknaden. Utsikten att få
ett jobb när utbildningen är färdig måste åtminstone
framstå som realistisk. Vi har dåliga erfarenheter
sedan tidigare av stora satsningar som inte har fått
avsedd effekt. De förbättrar arbetslöshetsstatistiken
tillfälligt men ger inte några bestående resultat. Att de
tillfälliga platser som tidigare har inrättats av arbets-
marknadspolitiska skäl de senaste åren görs perma-
nenta är en klok strategi, som kan leda till den lång-
siktiga planeringen och den höga och jämna kvalitet
på undervisningen som vi säger oss vilja ha. Den
delen av regeringens förslag ställer vi oss bakom.

Inom den högre utbildningen har antalet nya plat-
ser redan ökat med 50 % sedan 1988, dvs. på mindre
än tio år. Men kringresurserna, i form av kvalificerade
lärare, välutrustade bibliotek, platser för självstudier
och andra lokaler, har inte alls ökat i samma omfatt-
ning som platserna. Och när nu ytterligare platser
skall tillföras i snabb takt är risken uppenbar att kvali-
teten i undervisningen blir lidande.

Jag tänker inte gå in på någon sifferexercis efter-
som alla justeringar från den ena propositionen till
den andra är svåra att hålla isär. Men jag konstaterar
att för de 25 000 platser som tillkommer inom
komvux om två månader är planeringen fortfarande
inte färdig. För att ha möjlighet att stämma av vill vi
kristdemokrater därför minska den fortsatta utbygg-
nadstakten inom komvux något för år 1997.

Jag såg i dagens proposition att hälften av de
30 000 nygamla högskoleplatserna skjuts fram ett år.
Det tyder på att regeringen tagit till sig en del av kriti-
ken när det gäller att ge utbildningsanordnarna rimliga
planeringsförutsättningar. Det överensstämmer med
förslagen i vår motion till det betänkande vi behandlar
i dag.

När det gäller utbildningssatsningen som helhet
ifrågasätter vi det kloka i att bara satsa på eftervård
och inte på förebyggande insatser. Alltfler elever
lämnar i dag grundskolan utan att kunna läsa och
skriva och utan andra elementära kunskaper. Samti-
digt tvingas kommunerna av ekonomiska skäl utöka
antalet elever per klass och dra ned på den personal
som är till för elever med särskilda stödbehov. En
viktig del av utbildningssatsningen måste därför göras
inom grundskolan och gymnasieskolan. Bl.a. för att
möjliggöra för kommunerna att genomföra nödvändi-
ga satsningar eller åtminstone hejda nedskärningarna
inom skolans område har vi kristdemokrater i vår
motion presenterat ett förslag som sammantaget leder
till en förstärkning av kommunsektorn med
5,8 miljarder kronor i jämförelse med regeringens
proposition.

Vi vill också ha en annan fördelning än regeringen
av de medel som anslås för vuxenutbildning. Inom
den ram som vi föreslår, som alltså är något mindre
än regeringens, kommer vi att föreslå en utökning av
antalet platser vid folkhögskolor och studieförbund.
Komvux, folkhögskolor och studieförbund är tre ut-
bildningsformer som kompletterar varandra genom att
de lockar till sig elever med litet skilda behov. Folk-
högskolor och studieförbund har också visat sig vara
mycket flexibla i sin organisation och har snabbt
lyckats anpassa sig efter nya krav. Alla tre utbild-
ningsformerna, alltså komvux, studieförbund och
folkhögskolor, bör få del av de utökade resurserna.

Jag har hört i debatten här i dag att socialdemokra-
ter har talat varmt om de här andra utbildningsfor-
merna också, och därför hoppas jag att det kan bli
förändringar i det föreliggande förslaget.

Kristdemokraterna kommer också att inom den
ram vi förespråkar anvisa medel för att återställa
barntillägget i svuxa. Alltför många som hade börjat
studera, framför allt ensamstående mammor, har
redan tvingats avbryta sina studier sedan regeringen
med kort varsel drog in barntillägget inför hösttermi-
nen 1995. Även om det nya studiestödssystemet
kommer att skapa bättre förutsättningar för vuxenstu-
derande kommer det att dröja innan det träder i kraft.
Vi gör också bedömningen att det också i framtiden
kommer att finnas behov av ett extra stöd för dem
som har barn när de börjar studera vid vuxen ålder.
Om regeringen verkligen menar något med talet om
att utbildningssatsningen framför allt skall gälla vuxna
korttidsutbildade är barntillägget en viktig förutsätt-
ning för att den skall lyckas.

Jag yrkar bifall till reservation 59.

Anf. 200 BENGT SILFVERSTRAND (s)

Herr talman! I en uppsatstävling med rubriken
"Helsingborg år 2020" ger Anna bl.a. följande fram-
tidsvision.

"Skolreformerna som varit ett enda virr-varr fram
till 2007, då regeringen äntligen gav valet till ungdo-
mar och föräldrar att bestämma hur de ville ha det."

Herr talman! Framtiden är redan här. Det som
Anna hoppades skulle inträffa år 2020 fattar riksdagen
nu 1996 flera viktiga beslut om. Kommunerna får
möjlighet att överlåta ansvar och befogenheter till en
lokal styrelse med föräldramajoritet, och vi avskaffar
den orättvisa skolpengen för de s.k. friskolorna. Vi
gör det av övertygelse om att den lokala nivån är
bättre skickad än centralmakten att avgöra hur med-
borgarnas skattemedel skall fördelas på olika typer av
skolor.

Med dagens regeringsförslag, som ju är en upp-
följning av vårpropositionen, ger vi också konkreta
belägg för att det är med en kompetent och välutbil-
dad arbetskraft som vi skall bygga Sverige och hävda
oss i en allt hårdare konkurrens med omvärlden. Vi
avvisar den moderata vägen som innebär konkurrens
genom låga löner, försämrad arbetsrätt och kvalifice-
rad utbildning endast åt särskilt utvalda.

Den massiva satsningen på vuxenutbildningen och
högskolan parad med ett robustare studiefinansie-
ringssystem är väl ägnad att stärka individernas ställ-
ning på arbetsmarknaden samtidigt som den kommer
att stärka Sverige som industri- och välfärdsnation. En
satsning på utbildning och kompetenshöjning är ingen
belastande kostnad i en statsbudget utan en investe-
ring för framtiden.

Att kommunerna får huvudansvaret för de utbild-
ningssatsningar som är riktade mot arbetslösa och
grupper som helt eller delvis saknar gymnasiekompe-
tens visar också på en intressant politisk skiljelinje. Vi
socialdemokrater har förtroende för den lokala nivåns
aktörer. Moderaterna däremot visar bl.a. genom sitt
förslag till s.k. nationell skolpeng att det är från Ro-
senbad och Helgeandsholmen som hela den svenska
utbildningspolitiken skall styras. Kommunerna förlo-
rar med den moderata s.k. nationella skolpengen i stor
utsträckning möjligheten att göra egna prioriteringar,
vilket i sin tur leder till en utarmning av den kommu-
nala skolan.

På det hela taget hävdar sig Sverige väl som kun-
skapsnation i ett internationellt perspektiv. Flera in-
ternationella undersökningar, bl.a. i OECD:s regi, har
på senare tid understrukit detta faktum. Men visst
finns det brister, och det är dessa brister som bl.a. tar
sig uttryck i att alltför många vuxna fortfarande sak-
nar ett tredje gymnasieår och att utbildningsnivån
inom det privata näringslivet är för låg. Det är därför
vi nu gör dessa målmedvetna utbildningssatsningar.

Jag vill här särskilt understryka det privata nä-
ringslivets ansvar. Moderaterna har försökt underblå-
sa en debatt som går ut på att det inte lönar sig att
studera och att vi har svårt att rekrytera utländska
forskare till Sverige. Aktuell statistik visar att det i
hög grad lönar sig att satsa på utbildning. Färska siff-
ror visar också att vi enbart inom disciplinerna teknik,
naturvetenskap och medicin hade en nettoinvandring
på över 300 personer med forskarutbildning 1994.

För att sedan avliva den kanske sista resten av den
moderata mytbildningen kring forskning och utbild-
ning vill jag hänvisa till en nyligen publicerad rapport
från Uppsala universitet. Den visar att utländska fors-
kare uttrycker besvikelse över arbetsmiljön hos före-
tag, t.o.m. hos sådana giganter som Ericsson, Astra
och Atlas Copco. Däremot är de utländska forskarna
positivt överraskade över skatterna som inte är så
höga som de befarat respektive över lönerna som är
högre än vad man trodde när man fick erbjudande om
att komma hit. Den moderata skattekverulansen i
exportförpackning på internet har tydligen inte satt
några djupare spår i det internationella forskarsamhäl-
let. Och väl är väl det.

Herr talman! Slutligen vill jag ställa några frågor
till Moderaternas företrädare i debatten, Rune Rydén.
När vi den 19 december i fjol diskuterade högskole-
frågor i denna kammare, bl.a. satsningen på mindre
och medelstora högskolor, avvisade Moderaterna i sin
partimotion bl.a. tanken på en ny högskola i Malmö.
Man kallade detta för en stympning av Lunds uni-
versitet. Den moderata företrädaren i Malmökommit-
tén, Gun Hellsvik, lämnade utredningen efter att ha
reserverat sig mot beslutet. Gun Hellsvik har nu er-
satts av Rune Rydén i kommittén som den 1 augusti
skall redovisa sitt slutbetänkande.

Jag vill därför fråga: Står Rune Rydén bakom be-
slutet att Malmö skall få en ny högskola och bakom
den satsning på i första hand 3 000 platser som skall
tillföras denna högskola under perioden 1997-1999?
Anser Moderaterna fortfarande att satsningar på de
mindre och medelstora högskolorna kan leda till en
kvalitetssänkning? Eller är de nu beredda att acceptera
det kraftigt utökade platsantal för mindre och medel-
stora högskolor som föreslås i dagens proposition,
som alltså är en uppföljning av vårpropositionen?

Anf. 201 INGER DAVIDSON (kds) replik

Herr talman! Om Bengt Silfverstrand vill ha en
friskoledebatt skall han få det. Jag förstår att Bengt
Silfverstrand är nöjd och att han gläder sig på föräld-
rars och barns bekostnad.

TEMO opinion gjorde nyligen en undersökning av
hur inställningen till friskolor är i Sverige. Den visar
att en mycket stor majoritet speciellt i de åldersgrup-
per som har barn i skolåldern är positivt inställd och
vill se en utveckling av de fristående skolorna. All
erfarenhet visar att villkoren drastiskt förändras till
det sämre när man lägger fast en miniminivå för den
ekonomiska ersättningen till de fristående skolorna.
Ändå talar Bengt Silfverstrand om den orättvisa skol-
pengen och gläder sig åt att den är avskaffad.

Varför läggs hela vuxenutbildningssatsningen på
komvux, och inte också på folkhögskolor och studie-
förbund? Jag undrar om socialdemokraterna inte har
tillräckligt stort förtroende för de utbildningsanord-
narna. De förslag om indragningar från framför allt
folkhögskolorna som vi i utbildningsutskottet lyck-
ades stoppa under våren kan ju tyda på det. Varför
läggs hela den nya satsningen på komvux?

Anf. 202 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Herr talman! För det första avskaffas de fristående
skolorna inte genom detta nya beslut. Vi myndigför-
klarar däremot kommunerna. De lokala aktörerna har
den bästa överblicken. Man är betydligt bättre skickad
i Skråmyllehuk att avgöra hur resurserna där skall
fördelas på olika skolor än vad vi är i Sveriges riks-
dag. Vi ställer de övergripande resurserna till förfo-
gande. Sedan avgör man lokalt hur man skall fördela
dem. Detta beslut innebär att fristående skolor kom-
mer att behandlas på exakt samma villkor som de
kommunala skolorna.

Jag skall svara mycket rakt på Inger Davidsons
fråga när det gäller komvux kontra studieförbunden
och folkhögskolorna. Genom dagens proposition
bereds kommunerna möjligheter att antingen i egen
regi via komvux eller genom att utnyttja andra ut-
bildningsanordnare - de praktiska erfarenheterna visar
att det är bra i många sammanhang, inte minst när det
gäller att ge den enskilde ett bättre självförtroende -
avhjälpa de brister i grundutbildningen som finns. Jag
delar Inger Davidsons uppfattning att de är ett pro-
blem. Öppenheten och den ökade flexibiliteten i re-
geringsförslaget ger möjligheter till en sundare och
efter förhållandena bättre lämpad fördelning mellan
komvux, folkhögskolor och studieförbund.

Anf. 203 INGER DAVIDSON (kds) replik

Herr talman! All erfarenhet, både internationell
och svensk, visar som jag sade att det behövs en fast-
ställd miniminivå för att de fristående skolorna skall
utvecklas. Det kommer att visa sig, så egentligen
behöver vi inte käbbla så mycket om det.

Vi kan jämföra med Finland. Där är det kommu-
nerna som avgör vilka skolor som skall få bidrag. Där
finns det 30 friskolor. I Danmark har man ett system
som liknar det vi har haft under en period. Där finns
det några hundra fristående skolor, och ungefär 10 %
av eleverna går i dem.

Det kommer att visa sig, Bengt Silfverstrand. Vi
kommer att stå här om några år och se resultatet.

Vi är överens när det gäller vuxenutbildningen.
Jag hoppas också att kommunerna kommer att fördela
resurserna även till de andra utbildningsanordnarna.
De har litet annan inriktning. Jag tror att många som
inte har studerat på länge behöver komma till en folk-
högskola eller börja vid ett studieförbund för att
komma över tröskeln, som faktiskt är ganska hög när
man inte har studerat på länge. Vi kommer att i vår
motion i höst fördela en viss summa till dessa utbild-
ningsanordnare och ange det. Vi tror att det är viktigt
att göra det.

Anf. 204 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Herr talman! Vi kan konstatera att utbildnings-
standarden är ganska jämn och bra och på en hög nivå
i de kommunala skolorna. Den är mycket ojämn i de
fristående skolorna. Det innebär att de finns ur kvali-
tetssynpunkt synnerligen bra fristående skolor, men
det finns också dåliga sådana.

Undersökningar visar bl.a. att det är ganska illa
beställt med behörigheten hos lärarna. Den senaste
undersökning av den typen som har redovisats visar
att 40 % av lärarna var obehöriga. Det måste väl ändå
bekymra vänner av kvalitet. Den förenade oppositio-
nen uttalar i praktiskt taget varje mening att detta är
ett bekymmer.

Det finns två fundamentalt viktiga frågor i det nya
förslaget. Man skall ha möjlighet att få en bättre
kommunal överblick över samtliga skolor, och man
skall också granska fristående skolor på ett annat sätt
än vad man hittills har gjort. Ytterst handlar det om -
det är svaret på Inger Davidsons fråga - att fristående
skolor skall få bidrag efter sitt utbildningsåtagande på
samma grund och på samma villkor som de kommu-
nala skolorna.

Vi är överens när det gäller fördelningen efter
förutsättningarna ute i den praktiska verkligheten i
kommunerna mellan komvux, folkhögskola och studi-
eförbunden. Jag har precis samma uppfattning. Folk-
högskolor och studieförbund är synnerligen väl läm-
pade att ta hand om många av de människor som nu
äntligen skall få chansen att förkovra sig.

Anf. 205 RUNE RYDÉN (m) replik

Herr talman! Det var intressant att lyssna på Bengt
Silfverstrand. Han sade många vackra och fina ord.
Han frågade bl.a. om vi inte litar på den lokala nivån.

Det gör vi inte riktigt, Bengt Silfverstrand. I vissa
kommuner finns det partibröder till Bengt Silfver-
strand som agerar på exakt det sätt som han har uttalat
i debatten om synen på friskolorna. Det är det som
skrämmer oss litet grand. I annat fall hade vi kanske
haft en öppnare inställning i denna fråga. Jag kan vid
lämpliga tillfällen citera vad Bengt Silfverstrand har
sagt i denna debatt, men jag tror inte att jag nu skall
upprepa det för kammaren.

Han talade också litet grand om att det trots allt
finns brister i utbildningssystemet. Det tyckte jag var
välgörande att höra. Jag tror att vi är överens om att
mycket är kvar att göra och att mycket kan förbättras.
Framför allt gäller det på forskningssidan. Vi ser från
moderat håll med stor oro på de attacker mot de olika
forskningsstiftelserna som nu tydligen förbereds i
departementet.

Sedan tog Bengt Silfverstrand upp en fråga vad
gäller den utredning om en Malmöhögskola som vi
gemensamt sitter i. Eftersom det fortfarande i varje
fall är ett sammanträde kvar innan vi får se slutpro-
dukten tycker jag att Bengt Silfverstrand och jag kan
vänta med den debatten tills vi ser det färdiga resulta-
tet av utredningen.

I övrigt vill jag säga att satsningen på de mindre
och medelstora skolorna i och för sig kan vara alldeles
ypperlig. Men att det skulle kunna ske i den omfatt-
ning som regeringens företrädare har sagt i dagens
debatt utan att det innebär kvalitetssänkningar är för
mig fullständigt obegripligt. Så stora satsningar har
aldrig tidigare i något fall kunnat ske utan att det har
lett till påtagliga bekymmer med kvaliteten.

Det är svårt att skaffa lärare. Det är svårt att skaffa
lokaler. Framför allt kommer man att få in unga lärare
som börjar undervisa på ett tidigt stadium och sedan
stannar kvar i systemet. Låt oss se litet öppnare på
detta. Låt oss arbeta för att genomströmningen skall
öka i stället för att det skall ske en stor ökning av
antalet elever.

Anf. 206 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Herr talman! Rune Rydén får gärna citera vad jag
har sagt om friskolor, för jag står för vartenda ord. Jag
har för inte så länge sedan blivit utnämnd till social-
demokraternas friskoleideolog av det jag förmodar är
Rune Rydéns liv- och husorgan - Svenska Dagbladet.
Det är däremot en grov överdrift.

När det gäller forskningsfinansieringen och ansla-
gen vill jag säga att det svenska forskarsamhället
tillförs ökade resurser för varje år. Bekymret är att vi
som medborgarnas demokratiskt valda företrädare
bara har överblick över delar av systemet. Genom de
beslut som är fattade har man frånhänt de svenska
medborgarna offentlig insyn vad gäller stora delar av
forskningsresurserna. Man har också frånhänt oss som
valda företrädare möjligheten att förfoga över samtli-
ga resurser och fördela dem på ett lämpligt sätt.

Vi attackerar inte forskningsstiftelserna. Jag avslö-
jar ingen hemlighet om jag säger att bl.a. jag själv för
samtal med forskningsstiftelser för att försöka åstad-
komma en smidig övergångslösning när regeringen nu
kommer att lägga fram ett förslag som innebär att
också forskningsstiftelserna skall behandlas på samma
villkor som övriga delar av forskarsamhället. Det är
en rimlig inställning.

Men jag kan säga en sak. Denna dialog och denna
konstruktiva lösning försvåras ju av den typ av dy-
namitagitation som företrädare för Moderaterna, med
Per Unckel i spetsen, bedriver. Den löser inga pro-
blem. Jag kan lämna ett mycket tydligt svar vad gäller
de påståenden som har riktats både från Per Unckel
och den förre statssekreteraren i Utbildningsdeparte-
mentet om forskningsstiftelserna. Naturligtvis kom-
mer inga av de forskningsprojekt som pågår att upplö-
sas genom den förändring som äger rum till hösten.

Anf. 207 RUNE RYDÉN (m) replik

Herr talman! Jag vill bara säga till Bengt Silfver-
strand att det är bra att han står för det som han har
sagt i friskoledebatten. Detta oroar oss mycket, och vi
kommer dessvärre ihåg det.

Vad gäller forskarsamhället och de olika forsk-
ningsstiftelserna anser vi från moderat håll att det är
alldeles ypperligt att vi har fått ett antal stiftelser. De
kan öka pluralismen och mångfalden i forskarsamhäl-
let. Det är nämligen inte bra om det likriktas från ett
enda håll. Ingen kan egentligen styra forskningen på
ett effektivt sätt, utan mångfalden är en kvalitetssäk-
ring i sig själv.

Jag skulle vilja ställa en direkt fråga till Bengt Sil-
fverstrand. Han kritiserar dessa stiftelser. Hur ser han
på det förslag som har framförts när det gäller Stiftel-
sen för strategisk forskning? Det handlar om att stif-
telsens styrelse skall utses på ett annat sätt än vad som
har föreslagits tidigare, nämligen genom IVA:s och
KVA:s försorg. Är det en väg som Bengt Silfver-
strand kan tänka sig för att man skall kunna åstad-
komma det inflytande som han är ute efter? Jag anser
i och för sig att man inte behöver ha ett inflytande på
det sättet. Det skulle vara intressant att höra vad
Bengt Silfverstrand har för uppfattning på det här
området.

I övrigt noterade jag att Bengt Silfverstrand inte
svarade på frågan om den kvalitetsänkning som inträf-
far om det blir en så våldsam ökning på de mindre och
medelstora högskolorna.

Anf. 208 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Herr talman! Om det oroar Rune Rydén att jag vill
att fristående skolor och kommunala skolor skall ha
likvärdiga villkor när det gäller bl.a. anslag får det
står för Rune Rydéns räkning. Det bekymrar inte mig
särskilt mycket.

Det är viktigt att vi ser till att det blir en förbätt-
ring vad gäller behörigheten hos lärarna i de friståen-
de skolorna. Jag tar naturligtvis avstånd från de över-
drifter och de fundamentalistiska inslag som finns hos
många friskolor, bl.a. i Livets Ords skolor. Det är
viktigt att Skolverket genom sin tillsyn och utvärde-
ring rättar till de bristerna. Annars skall den typen av
skolor definitivt inte förses med statsmedel.

Jag kan svara på frågan om det förslag som nu har
kommit från Stiftelsen för strategisk forskning. Jag
har diskuterat just det förslaget med ledningen. Jag
kan konstatera att förslaget är ett steg i rätt riktning.

Slutligen skall jag besvara Rune Rydéns frågor.
Jag konstaterar att detta är oerhört viktigt. Rune Ry-
dén var själv så sent som för någon vecka sedan med i
en mycket seriös diskussion i Malmöutredningen. Vi
konstaterade att kvalitetskraven skall hållas oförändrat
höga. Därför har man detta upplägg. Man lägger ut ett
antal platser under det första året. Sedan gör man en
liten paus och så lägger man ut en ny omgång.

Det görs verkligen en mjukstart när det gäller den
nya högskolan i Malmö. Det blir en försiktig inled-
ning just för att den kraftiga ökningen på sikt inte får
ske på bekostnad av kvaliteten.

Anf. 209 ANDREAS CARLGREN (c)

Herr talman! Det här är en debatt som på många
sätt har handlat om hur vi skall kunna lyfta Sverige
upp ur den stora arbetslösheten.

Det sägs ofta att utbildning är den stora möjlighe-
ten. Frågan är varför. Jag såg en studie som OECD
gjorde nyligen. Den visade att det varje år tillkommer
10 % arbetstillfällen som kräver högre kvalifikationer.
Varje år försvinner lika många enklare jobb, som inte
kräver så hög utbildning. Det stora problemet är alltså
inte att det blir färre jobb utan att det bara tillkommer
2-3 % personer med ny utbildning varje år. Det finns
alltså för få som har den utbildning som krävs för de
nya jobb som skapas.

Då står vi i ett mycket viktigt vägval. Antingen
satsar vi på mer utbildning för lågutbildade eller på
fler jobb för lågavlönade. Jobben finns. Om vi ger
människorna tillräckligt mycket utbildning kommer
de att kunna få arbete. Men om vi ger upp och inte
satsar på utbildning gäller i stället de lågavlönade
jobben, den ganska dystra framtiden och den ganska
dåliga spiralen nedåt. Därför är det så viktigt med ett
lärande hela livet. Det är tanken bakom den oerhört
stora utbildningssatsning som den socialdemokratiska
regeringen och Centerpartiet gemensamt satsar på att
genomföra.

Av de som går ut grundskolan i dag går 98 % vi-
dare till gymnasiet. Så är det för ungdomar i dag. Men
mellan 1,7 och 2,4 miljoner människor - det är litet
svårt att beräkna - ute i arbetslivet i dag saknar en
fullständig gymnasieutbildning i kärnämnena svenska,
engelska och matematik. Det är självklart att det
många gånger är dessa människor som har svårt att få
de nya jobben. Därför satsar vi nu hårt på att lyfta
dem i den stora satsning på vuxenutbildning som vi
gör.

Jag håller med om det som Inger Davidson sade
alldeles nyss, men jag vill tillägga att det ingår i det
som vi har sagt att 10 000 platser fördelas till folkhög-
skolorna. Det sägs uttryckligen att det också skall
fördelas pengar till studieförbunden. Dessutom finns
en satsning på lärlingsutbildning med. Det sker
mycket. Mer bör ske, och det skall ske lokalt ute i
kommunerna.

Den andra stora biten handlar om att vi måste få
ett lärande i hela landet. Därför genomför vi nu den
stora högskolesatsningen över hela landet. Vi vet att
Sverige har för få högskoleutbildade, framför allt i
näringslivet och i industrin. Och vi har för få forskar-
utbildade. Därför görs den här satsningen. Det skall
bli 30 000 nya permanenta platser. Ingen har någonsin
försökt att dölja att en del av dessa ersätter tillfälliga
platser. Tre fjärdedelar av platserna hamnar ute i de
mindre och medelstora högskolorna. Det är den
största ökning som någonsin har skett i de skolorna.
Varför är det så? Jo, jag tror att alla som har följt vad
som har hänt och som har rest runt till dessa högsko-
lor, som vi har gjort från Centerpartiets sida, har mött
det oerhörda engagemang som man arbetar med. De
forskarutbildade och disputerade lärarna ökar i antal.
Man bildar forskargrupper. Man lägger ned en iver på
att förbereda sig för att ta emot denna ökning utan att
man förlorar någonting vad gäller kvaliteten.

Detta säger jag också direkt till Rune Rydén som
oroade sig. Underskatta inte de mindre högskolornas
vilja att förbereda sig! Också de inser att de kommer
att granskas. De förstår inte minst hur många debatter
Rune Rydén är beredd att föra om det är så att de inte
lyckas. Självfallet förbereder de sig för denna kvali-
tetsinriktning. Därför är det så viktigt med fasta
forskningsresurser. Vi har nu i den här propositionen
fått igenom att det skall bli sådana vid samtliga lärosä-
ten. Detta har tyvärr Moderaterna år efter år motarbe-
tat. Det är en oerhört viktig kvalitetssatsning som nu
äntligen blir av.

Framför allt vet vi nu att det behövs många hög-
skoleutbildade ute i näringslivet och i industrin. Hur
kan då Moderaterna säga nej till en så kraftig ökning
av antalet platser?

Alla som har talat här i dag om utbildning har fört
en friskoledebatt. Jag lyssnade på den. Jag tänkte inte
säga så mycket om den. Jag vill bara ta upp något. Jag
hörde att Bengt Silfverstrand sade att den orättvisa
skolpengen äntligen blir avskaffad. Då tänkte jag i
mitt stilla sinne att Bengt Silfverstrand röstade för just
den skolpengen för ett år sedan. Jag tycker att det var
ett bra beslut som vi fattade kring det som så felaktigt
kallas skolpeng, men det hade varit bra om vi hade
stått kvar vid den uppgörelse vi då träffade.

Sedan vill jag ställa en fråga till Rune Rydén, som
återigen talade om den nationella skolpengen. Detta
återkom i den partimotion Moderaterna väckte i går.
Moderaterna väckte nyligen en motion tillsammans
med kds och Folkpartiet. Vi slåss nu hårt för att se till
att kommunerna skall garantera bidrag till de friståen-
de skolorna. Kan Rune Rydén garantera att detta blir
Moderaternas linje om det blir ett majoritetsskifte
efter nästa val?

Anf. 210 RUNE RYDÉN (m) replik

Herr talman! Jag märkte hos Andreas Carlgren en
viss ödmjukhet inför den satsning som regeringen
föreslår för de mindre och medelstora högskolorna,
och jag tycker att det var klädsamt. Det är inte så att
vi missunnar dessa högskolor att få fler utbildnings-
platser, utan det handlar om en djupt känd oro för att
detta kommer att leda till tekniska problem.

Jag var själv med om den stora expansionen på de
stora universiteten på 60-talet. Redan efter det att jag
tagit tre betyg i ett ämne plockades jag upp som lära-
re. Praktiskt taget hela lärarkåren på den institutionen
blev sedan kvar i undervisningen och har blivit litet
grand av proppar i systemet. Det finns en väldigt stor
risk att exakt samma fenomen kommer att upprepas
en gång till. De här små högskolorna - som vi nu
benämner mindre och medelstora - har i dag samma
studerandeantal som de stora universiteten hade när
den förra expansionen som jag talade om inträffade.
Lunds universitet hade när jag började 7 000 studen-
ter. Det är vad flera av de här skolorna har i dagsläget.

Det är detta som oroar mig och som gör att vi från
moderat håll har sagt att vi kanske mer skulle titta på
kvalitetsaspekter, mer titta på möjligheten att öka
genomströmningen - detta är många gånger kanske
väl så viktigt som antalet platser vid en viss högskola,
och det innebär att vi får fler utexaminerade.

Anf. 211 ANDREAS CARLGREN (c) re-
plik

Herr talman! Det är bra att inte alltid vara så oer-
hört kaxig. Däremot anser jag att det skulle vara fel
att begränsa sig till att bara prata problem. Självklart
kommer det att finnas problem, men vi måste också
visa att vi är beredda att satsa för att lösa de proble-
men, och det är det vi har gjort nu.

Just det exempel Rune Rydén väljer visar ju också
att det alltid finns tider när man har sagt: Nej, inrätta
inte nya högskolor, starta inte nya, låt dem inte växa,
låta inte fler av dem bli universitet. Men allt det har
visat sig fel. Så småningom har sådana satsningar
gjorts, och det har visat sig vara rätt. Jag tror att det
kommer att bli så den här gången också.

Jag märker att Rune Rydén undviker att svara på
den andra frågan jag ställde. Jag skall göra den tydli-
gare. I den här kammaren är kds, Folkpartiet och
Centerpartiet överens om att slåss mycket hårt för att
kommunerna skall ge bidrag till de fristående skolor-
na. Vi har en lägsta garanterad ersättningsnivå. Mode-
raterna har ställt sig bakom en motion om detta men
lägger samtidigt fram förslag om ett helt annat sys-
tem, som innebär att alla skolpengar flyttas från
kommunerna till staten och fördelas i en nationell
skolpeng.

Nu är min fråga till Rune Rydén: Om det blir ma-
joritetsskifte nästa val, lovar Moderaterna då att stå
för det system som man nu har skrivit under på i en
motion tillsammans med kds och Folkpartiet, eller
kommer ni då, som i en motion i går, att kräva en
statlig skolpeng från den 1 juli 1999? Det är två helt
olika system. Ni driver just nu två helt olika linjer. Ni
gör det för att det är ett politiskt spel ni håller på med.
Lovar ni att stå för att kommunerna skall ge pengar
till de fristående skolorna om det blir ett majoritets-
skifte?

Anf. 212 RUNE RYDÉN (m) replik

Herr talman! Det klär Andreas Carlgren att han
talar om att det visst kommer att finnas problem när
det gäller utbyggnaden av de mindre och medelstora
högskolorna. Det är bra att man erkänner det, efter-
som sådana problem kommer att finnas. När det har
förekommit olika uppfattningar om utbyggnaden av
de mindre och medelstora högskolorna har det i vä-
sentlig grad rört sig om tempot i utbyggnaden och inte
antalet skolor, hur långt man skall gå i själva utbygg-
naden. Det tycker jag att Andreas Carlgren skall
komma ihåg i det här sammanhanget.

Andreas Carlgren tog också upp frågan om den
nationella skolpengen och frågade mig vad som
kommer att hända efter ett majoritetsskifte. Det är
ingen i den här kammaren som kan svara med säker-
het på den frågan. Det vet Andreas Carlgren lika väl
som alla andra. Om man bildar en majoritetsregering
bestående av flera partier är det självklart att det blir
en diskussion om detta, och vad som kommer ut av
den diskussionen vet bara de som sitter med i för-
handlingarna då. Jag kan inte nu stå här och lova
något åt vare sig det ena eller det andra hållet. Detta
vet Andreas Carlgren, och därför fanns det ingen
större anledning för honom att ställa den frågan.

Anf. 213 ANDREAS CARLGREN (c) re-
plik

Herr talman! Centerpartiet gick i spetsen för att in-
rätta många av de nya högskolor som nu finns runt om
i landet. Då mötte vi motstånd, men i efterhand har vi
fått rätt. Nu är vi med och genomför den största sats-
ning som har skett på nya platser vid de högskolorna.
Vi kommer att kritiseras för det också, men det kom-
mer i efterhand att visa sig att vi har haft rätt. Nästa
steg blir fasta forskningsresurser vid de mindre och
medelstora högskolorna. Ett ytterligare steg som jag
menar att vi bör ta samtidigt är att låta en del av dem
bli universitet. Vi kommer att få kritik för det också,
men det kommer att visa sig att vi har rätt.

Jag frågade inte Rune Rydén vad som kommer att
hända om det blir ett majoritetsskifte. Jag frågade om
något mycket enklare. Jag frågade om vilken linje
Moderaterna kommer att driva.

Jag vet varför Rune Rydén inte svarar på den frå-
gan. Det är nämligen så att Moderaterna inte själva
vet vilken linje de kommer att driva. De vill emeller-
tid gärna framstå som de mest konsekventa, de mest
ihärdiga friskoleföreträdarna. De har ingenting emot
att ge oss litet klappar på ryggen och säga att
"Centerpartiet är bra, men de blir lätt lurade av Soci-
aldemokraterna - och nu har de blivit det".

Så är det inte. Vi har mycket kritik mot Socialde-
mokraterna i den här frågan, men vi har drivit vår
linje mycket konsekvent. Ni gör det inte. Ni vet just
nu inte vilken linje ni kommer att driva om det blir ett
majoritetsskifte. Ni försöker dölja det bakom angrepp
på oss. Nu blev det inte så hårt i dag, och det tycker
jag är bra, eftersom Rune Rydén är en hygglig och
hederlig karl. Men vi får återkomma till den debatten.

Anf. 214 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Herr talman! Jag noterar med visst intresse det
animerade meningsutbytet mellan de förra koalitions-
bröderna Centern och Moderaterna.

Detta är intressant inte minst mot bakgrund av att
det under den förra regeringen förelåg ett klart hot
mot de mindre och medelstora högskolornas fortbe-
stånd som likvärdiga med andra högre utbildningsan-
stalter när det gäller kvalitet. Den förra regeringen
lade nämligen fram ett förslag om att i synnerhet de
mindre högskolorna skulle ägna sig enbart åt
grundutbildning, medan kvalificerad forskning, eller
forskning över huvud taget, skulle förbehållas vissa
högskolor - universiteten och möjligen de medelstora
högskolorna.

Vid det tillfället svävade Centern på målet. Nu
noterar jag med tillfredsställelse att Andreas Carlgren
å Centerns vägnar åter ställer upp för de mindre och
medelstora högskolorna. Det är oerhört positivt, och
vi är helt överens om detta.

Vad gäller de fristående skolorna vill jag bara säga
att visst röstade jag för förändringen av bidraget från
85 till 75 % av den genomsnittliga kostnaden för en
grundskoleelev. Jag gjorde detta därför att det var ett
steg i rätt riktning. Min inställning till de fristående
skolorna och frågan om likvärdighet bygger också den
på praktiska erfarenheter. Jag konstaterar att ett icke
obetydligt antal kommuner har fått lägga ned väl
fungerande kommunala skolor på grund av tvånget att
av kommunala medel betala ut något som staten be-
stämmer. Därför tycker jag att det är väsentligt att
man behandlar fristående skolor och kommunala
skolor på ett likvärdigt sätt och ger kommunerna, den
lokala nivån, ett viktigt ord med i laget.

Anf. 215 ANDREAS CARLGREN (c) re-
plik

Herr talman! Nu kommer vi in i den riktigt nyan-
serade debatten. De mindre och medelstora högsko-
lornas möjligheter hotades under den förra regeringen,
säger Bengt Silfverstrand. Jag tror att folk är trötta på
att alltid höra vad som var fel under den förra rege-
ringen och allt som är rätt under den nuvarande. Jag
tror att folk i stället vill höra vad vi vill göra i framti-
den.

Men eftersom Bengt Silfverstrand tar upp frågan
skall jag bara göra en kort kommentar. Vi inrättade
också då många platser inom de nya högskolorna.
Tyvärr var de inte permanenta. De gick ofta via ar-
betsmarknadsanslaget, vilket var lättare att påverka
för vårt parti, som bekant.

Vidare inrättade vi den forskningsstödjande verk-
samheten. Där satsades stora pengar, som vi nu vill
delvis skall gå in i fasta forskningsresurser i stället.
Dessutom inrättades möjligheten för de mindre och
medelstora högskolorna att ha en magisterexamen, så
inte var det så att detta hotades. Men nu går vi längre,
och det tycker jag är bra.

Till sist de fristående skolorna: När uppgörelsen
träffades mellan socialdemokraterna och centerpartiet
förra året sade vi i utskottet att detta var ett steg för att
skapa likvärdiga förhållanden mellan kommunala och
fristående skolor. Det var ett bra system. Vi från cen-
terpartiets sida står för det som vi har gjort upp. Det
hade varit snyggt om ni hade gjort det också. Men vi
får anledning att återkomma till den debatten.

Anf. 216 BENGT SILFVERSTRAND (s)
replik

Fru talman! Eftersom det föreligger en grundläg-
gande viktig enighet mellan centern och socialdemo-
kraterna i synen på de mindre och medelstora högsko-
lorna, finns det ingen anledning till polemik i den
frågan. Men det är ändå väsentligt, Andreas Carlgren,
att slå fast att det finns litet olika synsätt och att mo-
deraterna har en annan syn - därvidlag är de konsek-
venta - på de mindre och medelstora högskolorna.
Bl.a. markerar man att man hellre vill satsa på efter-
gymnasial kvalificerad utbildning än på flera högsko-
leplatser. Därför är det viktigt att vi nu står fast vid
våra ståndpunkter. Trots skallet och hoten från höger-
hållet, är det viktigt att vi konsekvent står fast vid
förslaget om utbyggnad.

Slutligen vill jag göra en kort kommentar om de
fristående skolorna. I många olika sammanhang tror
ju centern, i motsats till moderaterna, på kommuner-
nas förmåga att förfoga över sina egna medel. Det
genomsyrar centerns syn på den kommunala nivån.
Därför tycker jag att det är inkonsekvent att man gör
ett undantag just för skolpolitik och fristående skolor
och inte förlitar sig på kommunernas förmåga att leva
upp till ett beslut som innebär att man skall få ett
bidrag till skolverksamhet efter det utbildningsåta-
ganden som man gör. Det finns ju ett digert och väl
utvecklat jämförelsematerial ute i kommunerna.

Anf. 217 ANDREAS CARLGREN (c) re-
plik

Fru talman! Jag tycker att det är en mycket bra
satsning som vi nu gör när det gäller de mindre och
medelstora högskolorna. Inte minst är vi från center-
partiet mycket nöjda med den fördelning av platser
som nu görs och att vi har åstadkommit den. Jag rea-
gerade bara på försöket att misstänkliggöra varandra,
vilket jag tycker är onödigt.

När det till sist gäller de fristående skolorna ut-
tryckte vi för ett år sedan just att detta var pengar i
förhållande till skolornas utbildningsåtaganden. Det
var mycket genomtänkt. Det hade varit bra om vi
hade stått fast vid det. Då hade man kunnat göra en
rad ytterligare förändringar omkring det som vi kom
överens om. Det har jag hela tiden förutsatt. Nu blev
det inte så, men det är ju fortfarande inte för sent att
göra en ändring så att det blir en bredare överens-
kommelse. Jag tror att det framför allt skulle vara bra
för de fristående skolorna.

Anf. 218 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m)

Fru talman! Sverige har i flera internationella
konventioner, bl.a. Helsingforskonventionen, Nord-
sjökonferensen och Ronnebykonferensen, förbundit
sig att medverka till kraftiga reduktioner av förore-
ningar i havet.

Vår egen nationella målsättning har varit att trans-
porten av bl.a. kväve skulle halveras mellan åren 1985
och 1995. Så har inte skett. Framför allt har man inte
kunnat mäta någon större reduktion i vattendragen i
västra Skåne, trots att lantbruket har ålagts ett antal
krav som även förtjänstfullt har genomförts. Proble-
met med kvävetransporten till havet finns att söka
någon annanstans än i gödselgivornas storlek, tid-
punkten för spridning eller någon annan av alla de
åtgärder som man har ålagt lantbruket.

De skånska vattendragsförbunden, bestående av
framför allt kommunerna, har genom uppvaktningar i
både Miljödepartementet och jordbruksutskottet pekat
på sambandet mellan detta stora kväveläckage och
den kraftiga utdikning som skett under 1900-talet, för
övrigt genom åren mycket uppmuntrad av staten och
finansierad med statliga medel. Det finns inte längre
mycket naturliga våtmarker, dammar eller slingrande
åsystem som kan reducera kvävet genom sedimenta-
tion, avgång till luft i form av ofarliga kväveförening-
ar eller upptag av vattenväxter. Hela 90 % av dessa
naturliga kvävefällor är bortdikade. Jag är, liksom alla
dessa vattendragsförbund, helt övertygad om att vi
måste restaurera en hel del av dessa vattenhållande
system, om vi vill komma någon vart mot det mål
som vi skulle ha uppnått redan för ett år sedan.

Fru talman! Det finns goda möjligheter att göra
detta. Sverige har i anslutningsförhandlingarna till
Europeiska unionen förhandlat sig till medel för mil-
jöersättning inom jordbruket på 3 miljarder kronor,
varav EU skall finansiera hälften. EU har dessutom en
mycket positiv inställning till åtgärder för att stärka
just våtmarker, vilket man bl.a. har befäst i en rapport
så sent som i april i år. Trots detta, fru talman, har
socialdemokraterna och centern beslutat sig för att
inte ta hem mer än hälften av dessa miljöstödsmedel -
pengar som vi faktiskt betalar medlemsavgift för.

Vattendragsförbunden i västra Skåne har i sina åt-
gärdsprogram, för att leva upp till de miljömål som
denna riksdag har satt upp, beräknat en kostnad för
anläggandet av våtmarker osv. på uppemot en halv
miljard kronor under en tidsperiod på 10-12 år.
Kommunerna är beredda att ta en del av dessa kostna-
der men begär en medfinansiering av statliga medel.

I både vår partimotion med anledning av den pro-
position som vi nu behandlar och i en enskild motion
menar vi moderater att det nu är dags att ta hem dessa
EU-medel och bl.a. destinera dem till just anläggande
av våtmarker och skyddszoner utmed vattendragen.
Vi betalar ju faktiskt för dessa medel, men vi får
ingenting. Detta skulle, fru talman, naturligtvis även
ge sysselsättningseffekter i jordbruket, som nu tappar
arbetstillfällen till följd av regeringens politik, men
även entreprenadbranschen, för att nämna ett exem-
pel.

Fru talman! Månne majoriteten just i dag lyssnar
mer på det örat än då detta betänkande skrevs. Genom
att inte utnyttja de möjligheter som miljöstödet kan ge
sviker koalitionen, socialdemokraterna och centerpar-
tiet, såväl arbetslösa, småföretagare i entreprenad-
branschen och lantbruket liksom de miljömål som
riksdagen har satt upp och som inte har uppnåtts.

Anf. 219 HANNA ZETTERBERG (v)

Fru talman! Jag tänker kommentera några av de
delar i betänkandet som tar upp miljöfrågor, vilka jag
sysslar mest med. Det finns fyra områden i betänkan-
det där det, som jag ser det, egentligen inte finns nå-
gon återvändo när det gäller miljöfrågorna och där vi
måste göra någonting nu innan det är för sent.

Det första handlar om fiskevården, som jag tycker
är fruktansvärt viktig. Där har vi föreslagit ett ytterli-
gare anslag på 15 miljoner kronor och att man flyttar
om litet för att kunna tillföra ordentligt med pengar
och resurser. Nu räcker inte heller 15 miljoner, men
det kan vara en bra bit på väg i alla fall. Det kom ju
en proposition som skulle tillföra fiskevården pengar,
men den drogs tillbaka. Jag ser med förväntan fram
emot ett bra förslag från regeringen. Kanhända kom-
mer det redan i höst. Men jag tror att det är fruktans-
värt viktigt att dessa frågor uppmärksammas.

Ett annat område är kalkningen. Vänsterpartiet
har, tillsammans med andra partier, länge påpekat att
vi inte kan sluta med kalkningen. Den måste utökas. I
stället skär regeringen ned på resurserna till kalkning.
Det är mycket allvarligt. Det finns ingen som helst
forskning kring vilka konsekvenser det får om man
slutar kalka. Det är ju vad det innebär när regeringen
drar ned på kalkningsanslagen. Regeringen och de
partier som regeringen samarbetar med måste ta detta
på största allvar. Vi kan inte hålla på och leka med
naturen. Om vi har dragit i gång arbetet med kalk-
ningen skall vi se till att ro det i land.

En tredje punkt gäller inköp av reservatmark. Det
är också något mycket viktigt. Vi hade föreslagit att
riksdagen skulle ordna en särskild debatt om naturom-
råden och hotad skog. Någon sådan debatt blev det
inte på grund av tidsbrist. Det är synd. Kanhända kan
vi ha en sådan debatt i höst. Vi har inte så mycket
skyddad mark i Sverige. Internationellt sett är det en
låg andel. Detta är någonting vi måste jobba med. Om
vi menar allvar med att vi skall bevara den biologiska
mångfalden och inte lämpa över alltför mycket pro-
blem till kommande generationer måste vi se till att
bevara större områden än i dag. Det finns inga sådana
förslag i detta betänkande.

En fjärde punkt där det inte finns någon återvändo
är avvecklingen av kärnkraften. Den måste vi ta tag i
nu. I betänkandet tas den inte upp särskilt mycket. Det
sägs att förslag om avveckling av kärnkraften skall
vara statsfinansiellt neutrala. Jag undrar hur man har
tänkt sig det. Jag ser fram emot konkreta förslag även
på detta område i höst. Detta är någonting viktigt.
Vänsterpartiets inställning i denna fråga är inte direkt
hemlig.

De punkter jag har tagit upp finns redovisade i re-
servation 31, förutom avvecklingen av kärnkraften.
Jag yrkar dock inte bifall till reservationen, eftersom
vi skall försöka spara tid.

Jag vill ta upp några andra konkreta frågor. I be-
tänkandet föreslås en neddragning av avbytarstödet.
Oavsett hur man gör finns det i dag ett ganska stort
behov av det. Att ta bort ett sådant stöd utan att redo-
visa hur man tänker uppfylla de behov som jag och
många med mig anser finns är olyckligt. Det hade
varit bra med ett mer genomtänkt förslag. Det är möj-
ligt att man kan spara pengar där. Men det är också
möjligt att man inte kan det. Det måste redovisas
tydligare. Jag tycker att det är synd att man inte gör
det.

Vänsterpartiet har lagt fram förslag i anslutning
till miljöprogrammet. Det har fler partier gjort. Vi vill
t.ex. ha generellt stöd till vallodling, som vi ser som
en bra miljöåtgärd. Det är en bra åtgärd för att på ett
vettigt sätt få i gång mjölk- och köttproduktion i lan-
det. Som jag förstår det har regeringen inte lyssnat
speciellt mycket på det förslaget. Det är möjligt att det
också kommer i höst. Det vet man inte.

Ekologisk odling hänger också ihop med mil-
jöprogrammet. Vi har sagt att 10 % av jordbruksmar-
ken i Sverige skall vara ekologiskt odlad år 2000. Om
vi menar allvar med det kommer det att behövas mer
pengar. Det är möjligt att tilläggsbudgeten inte är rätt
ställe för det. Men den diskussionen måste vi också ta
i höst.

Anledningen till att jag tar upp så mycket som jag
skulle vilja ha med i höst är att vi ser att många av de
förslag som Vänsterpartiet har lagt fram kommer
tillbaka på olika sätt i regeringens propositioner och
förslag. Det tycker vi är bra. Ju fler gånger vi nämner
olika förslag desto större är chansen att regeringen
faktiskt nappar. Det finns naturligtvis många fler
områden som jag skulle vilja ta upp. Men i dag be-
gränsar tiden mig alldeles för mycket, så jag slutar
där.

Anf. 220 GUDRUN LINDVALL (mp)

Fru talman! Sverige var ett av de första länder
som undertecknade Riokonventionen om biologisk
mångfald. Men så länge vi avverkar i skogar med
rödlistade arter är vi inte trovärdiga. Det säger Thor-
leif Ingelöf, som är biolog och chef för Artdatabanken
i Uppsala. Skälet är att vi i Sverige fortfarande avver-
kar orörda vildmarker med skog som innehåller röd-
listade arter. Det är, fru talman, en katastrof. Det
innebär att många av de skogsområden som består av
naturskog försvinner. Har de en gång försvunnit åter-
får vi dem inte.

Miljöpartiet har, med anledning av detta, begärt att
riksdagen skulle anordna en speciell debatt. Vi har
sagt att vi skall skapa möjligheter för arter i Sverige
att finnas kvar. Tyvärr fick vi inte ens en sådan debatt.

Fru talman! Vi kommer att återkomma med en
begäran om att vi skall diskutera vad biologisk mång-
fald är och hur vi skall bevara den.

Det senaste som har hänt är att Tjåbergsområdet i
Orsa kommun skall avverkas. Här finns 45 rödlistade
arter. Många av dem försvinner för gott. Staten har i
dag ingen möjlighet att rädda dessa marker, därför att
det inte finns några pengar. Därför har vi i Miljöpar-
tiet, sedan vi kom in i riksdagen på nytt, enträget lagt
på pengar på Miljödepartementets budget för att se till
att i alla fall 5 % av skogsmarken nedanför skogsod-
lingsgränsen skall skyddas.

Fru talman! 5 % är i dag inte en hög siffra, inter-
nationellt sett. Om vi jämför med de krav vi ställer på
u-länder att de skall skapa naturreservat av sina ur-
skogar kan vi se att Sverige har kommit på efterkäl-
ken. I Sverige är i dag mindre än 2 % av skogen
skyddad. Vi har ingen anledning att slå oss för bröstet.

Miljöpartiet föreslår i den preliminära fördelning-
en av utgifter inför hösten att vi skall lägga på 500
miljoner på ramen för Miljödepartementet. Det måste
vi om vi skall vara trovärdiga när det gäller skogs-
markerna. Av våra rödlistade arter finns 1 797 i sko-
gen. Kärlväxter, mossor, lavar, storsvampar och in-
sekter behöver en orörd naturskog för att finnas kvar.
Gör vi ingenting nu försvinner de. Om vi från svensk
sida anser att vi inte har råd får vi mycket svårt att
hävda att u-länder skall dra sitt strå till stacken.

Miljöpartiet har också lagt till andra anslag inom
ramen för Miljödepartementet. Vi vill plussa på totalt
800 miljoner. Har vi nu fått en regering som säger att
Sverige skall gå före och visa att vi tar miljöfrågorna
på allvar måste det också synas i budgeten. Budgeten
för Miljödepartementet är liten.

Vi anser att kalkningsverksamheten inte kan av-
brytas, inte ens minskas. Där lägger vi på 50 miljoner.
Vi menar att det är nödvändigt för att metaller som i
dag är bundna i sedimenten inte skall börja läcka ut
igen. Om vi slutar kalka finns det en stor risk att vi
står inför en miljökatastrof, en miljöbomb. När pH-
värdet sjunker i sjöarna kommer mycket av de tung-
metaller som i dag finns i sedimenten ut. Det är
mycket metaller som har lagrats under åren.

Vi menar också att man skall ta Natura 2000 på
allvar. Här föreslogs från länsstyrelserna att 2 817
områden skulle avsättas i ett nätverk för biologisk
mångfald. Naturvårdsverket anser att 1 273 är det
minsta Sverige skall ha, för att någon skall tro att vi
menar allvar med detta. Än så länge har det blivit 638
områden. Av dem är nästan samtliga skyddade redan i
dag. Det finns nämligen inga pengar till detta heller.
Vi i Miljöpartiet vill lägga på 200 miljoner kronor per
år, för att ha möjlighet att avsätta dessa områden i
Sverige. Man kan göra naturreservat av dem.

Vi kan t.ex. se att 30 % av alla våtmarker som i
dag klassas som riksintressen inte har något skydd. Vi
återkommer i denna fråga i höst. Detta är förslag som
vi har finansierat på annat sätt.

Vi har ett antal reservationer till detta betänkande,
som bygger på tilläggsbudgeten. Jag vill ta upp några
få av dem, eftersom tiden går.

Jag vill yrka bifall till reservation 74. Många
kommuner har fått en ny uppgift som de inte har fått
kompensation för. I och med att vi gick med i Europe-
iska unionen har de blivit yttersta gräns mot tredje
land. Det innebär att de kommunerna är tvungna att
ha gränskontrollstationer. Här är bestämmelserna från
EU mycket rigorösa. Det gäller hur gränskontrollsta-
tionerna skall se ut, hur de skall vara bemannade, osv.
Kommunerna borde få kompensation för det. Det
borde egentligen vara en statlig angelägenhet. Detta är
en kostnad som staten inte borde lämpa över på de få
kommuner det gäller. Staten borde finansiera det. Det
har vi utvecklat i reservation 74. Jordbruksutskottet
har också blivit uppvaktat i denna fråga. Såvitt jag har
förstått kan detta vara något som regeringen kan ta till
sig. Det är inte rättvist att somliga kommuner skall
drabbas av så stora kostnader.

Vi har också lagt på 15 miljoner kronor till fiske-
vården. Vi liksom Vänsterpartiet var med och diskute-
rade den fiskevårdsavgift som man ville införa. Detta
skulle ge pengar till biotopvård, till inventeringar och
till åtgärdsplaner för vatten som i dag inte innefattas
av fiskevårdsområden. Detta är åtgärder som måste
vidtas. Vi menar att den här biologiska mångfalden,
nämligen våra vatten och fiskarna, skall finnas kvar.
Det som staten nu gör är egentligen inte något mer än
det som fanns reserverat tidigare. Vi menar att 15
miljoner kronor måste till. Men i och med att staten
inte har kunnat få fram mer pengar faller det skäl som
man anförde när man drog tillbaka detta förslag om
fiskevårdsavgift. Man sade nämligen att man skulle
finansiera det på annat sätt. Det gör man inte. Därför
förutsätter vi faktiskt att regeringen återkommer med
förslag till hur detta skall finansieras.

Vi anser också att mer pengar skall tillföras för
skydd av rovdjur, framför allt järv, vilken också utgör
en biologisk mångfald i fjällvärlden som hotas av den
politik som vi för i dag.

Anf. 221 ELVER JONSSON (fp)

Fru talman! Arbetsmarknadssituationen är för-
ödande för många människor. I maj i år var 324 000
människor öppet arbetslösa. I maj 1994 var antalet
öppet arbetslösa knappt 333 000. Trots högkonjunktu-
ren har det skett en minskning med endast 9 000 per-
soner på två år. Den allra färskaste statistiken från
AMS visar att arbetslösheten under vecka 23 ökade
med 40 400 personer. Allt detta trots att vi har en
regering som sagt sig vilja halvera arbetslösheten.
Först var det den 31 december 1995 som gällde, och
nu är det sekelskiftet som gäller.

Om målen kan man inte säga mycket. Ambitionen
är hög, och retoriken är god. Men det värsta är att
regeringen har hållit sig passiv i kampen mot arbets-
lösheten. I många fall har den dessutom lagt fram
förslag som spär på arbetslösheten. Jag skulle vilja
påstå att regeringen under hela våren har suttit med
armarna i kors och inte gjort det som borde göras trots
att antalet varsel har ökat vecka för vecka, samtidigt
som antalet lediga platser har minskat.

Vi i Folkpartiet har uppmärksammat detta på ett
tidigt stadium. I februari ställde jag en interpellation
till den dåvarande arbetsmarknadsministern där jag
frågade om regeringen hade några omedelbara insat-
ser på gång mot arbetslösheten. Svaret blev att vi
skulle vänta till den aviserade sysselsättningsproposi-
tionen presenterades i maj. Resultatet vet vi. Det blev
inte någon proposition i maj. Folkpartiet väckte med
stöd av riksdagsordningen tillsammans med andra
oppositionspartier motioner på grund av särskild hän-
delse. Detta tvingade regeringen att tillsammans med
Centerpartiet hastigt göra upp om en proposition,
vilken presenterades här i morse.

Hela våren gick alltså utan att något hände. Under
tiden har tusentals människor hamnat i arbetslöshet på
grund av att regeringen har bundit sig så hårt för att
finna en lösning på arbetsrättsfrågorna. Den bästa
lösningen på arbetsrätten hade i stället varit att man
låtit bli att återställa densamma under hösten 1994.

Fru talman! För att man skall kunna skapa fler
jobb måste politiken radikalt läggas om. Den måste ha
sin utgångspunkt i att arbetsmarknadspolitiken vilar
på tre ben. Förutom en aktiv arbetsmarknadspolitik
och sunda och sanerade statsfinanser måste det vara
ett gott klimat för näringslivet. Jag menar att det är på
den sista punkten som de största bristerna i regering-
ens politik har funnits. Regeringen har genom före-
tagsnegativa attityder bl.a. hindrat uppkomsten av nya
jobb samtidigt som man slagit ut redan befintliga jobb
med den förda politiken.

Jag tänker på ett av de senaste förslagen, det som
gäller energiskattehöjningar för företagen. I min egen
hemvalkrets norra Älvsborg finns t.ex. Vargön Aloys
som riskerar att slås ut när energiskatterna höjs kraf-
tigt, skatter som EU för övrigt haft kritiska synpunkter
på.

För varje människa som har eller får ett arbete gör
samhället en stor social och ekonomisk vinst. Arbets-
lösheten är det största problemet i samhället som
måste bekämpas till varje pris. Det gäller speciellt för
de arbetshandikappade, då de har ännu svårare än en
frisk person att ta sig in på arbetsmarknaden. Det var
därför illa att regeringen förändrade regelverket till
det sämre för de arbetshandikappade genom sämre
villkor vid lönebidragsanställningar. Läget var tidiga-
re under våren så desperat att vi från Folkpartiets sida
ansåg oss vara tvungna att begära ett utskottsinitiativ
om de arbetshandikappades situation. Det resulterade
i att vi fick fram ett antal miljoner som för stunden
kunde stoppa uppsägningarna för lönebidragsanställda
i ideella organisationer. Jag vill dock påpeka att dessa
nya medel endast är en räddningsplanka för stunden.
Mer måste göras för att förbättra för de arbetshandi-
kappade. Folkpartiet kommer även framöver att slåss
för deras situation.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att regeringen
har kommit loss och tvingats visa ett antal kort. Det är
bara att beklaga att det har dröjt länge. Arbetslösheten
tar ju inte time out, även om regeringen har väntat
alltför länge.

Jag skall inte gå in på andra ämnen även om det
har varit en mycket omfattande debatt. Jag vill bara
säga att jag känner mig inte bara betänksam utan
sorgsen över de förslag som har kommit och finns
med här om att det är de fattigaste som skall vara med
och betala för våra ekonomiska problem. Då menar
jag våra biståndsförslag som har fått ta alltför mycket
hårda smällar under den senaste tiden. Jag tror att det
är ett område där alla partier här i riksdagen skall
känna sig utmanade att besinna sig och göra en om-
prövning av hela biståndsfrågan. Den står inte i mot-
satsförhållande till effektiviseringar och sunda bespa-
ringar inom den ramen. Det kan också ske. Men att
man gör effektiva och välmotiverade biståndsinsatser
kan aldrig leda till att man begränsar volymen långt
under våra högtidliga löften.

Anf. 222 BARBRO JOHANSSON (mp)

Fru talman! Den viktigaste frågan under de när-
maste åren är arbetslösheten. Arbetslöshetstalen sti-
ger, och arbetslösheten har nu drabbat ca 720 000
människor. Arbetslösheten byter också kön. Kvinno-
arbetslösheten har fördubblats sedan förra året medan
den sjunker för män.

Varslen har fördubblats på ett år. Regeringen har
nu lovat att halvera den öppna arbetslösheten till år
2000. Bereder den nu framlagda sysselsättningspro-
positionen vägen för detta mål? Och vilka skarpa
förslag och lösningar finns i propositionen för att ge
flera hundra tusen människor nya jobb?

Fru talman! I Miljöpartiets svar på regeringens
vårproposition lägger vi fram ett mycket väl under-
byggt förslag på arbetstidsförkortning, som vi ser som
nödvändigt för att bereda fler människor arbete. Den
tillfälliga högkonjunktur som vi har haft med export-
industrin på högtryck har inte kunnat frambringa fler
jobb.

Vi befinner oss i en ytterst allvarsam situation
med över 13 % total arbetslöshet med fördubblade
varsel sedan förra året.

Vi människor identifierar oss med vårt yrke. Man
är det man jobbar med. Denna starka identifiering gör
att när människor mister sitt jobb, mister de också en
del av sin identitet. Som arbetslös mår man illa och
blir sjuk.

Vi måste ta krafttag för att minska arbetslösheten
och förkorta arbetstiden med ett stort steg, så att det
ger effekt. Små steg på ett par minuter gör ingen ver-
kan. En arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan,
med 30 timmar som långsiktigt mål, bör ske utan att
den totala produktionen minskar, vilket är fallet om de
timmar som faller bort i storleksordningen 9 % till en
del kompenseras av förbättrad produktivitet och er-
sätts med arbetslösa personer.

Inbesparade samhälleliga kostnader vid arbetstids-
förkortningen, såsom minskat arbetslöshetsunderstöd
kan komma hushållen till godo i form av lägre skatt.
En arbetstidsförkortning leder till minskad förslitning,
minskade sjukskrivningar, lägre personalomsättning
och bättre trivsel hos personalen. Vid en arbetstids-
förkortning kan en förlängning av drifttiden genom
bl.a. införande av ytterligare ett skift eller omlott-
läggning av arbeten innebära att maskiner och lokaler
utnyttjas effektivare.

Fru talman! 5 % av 13 % skulle kunna fyllas upp
av arbetslösa vid en arbetstidsförkortning.

Vid den aviserade utbildningssatsningen och kom-
petenslyftet från regeringen ökar incitamenten för att
utbilda sig om det finns fler arbeten att tillgå.

Timlönen bör kunna öka i samma takt som pro-
duktiviteten. Löneökningens storlek bestäms i centrala
förhandlingar med parterna. Vi beräknar att de statliga
finanserna stärks med 20 miljarder kronor netto, vilka
bör användas till en skattesänkning för hushållen
genom att egenavgifterna sänks med ca 3,5 %, vilket
kommer människor med låga inkomster till godo.

Arbetstidsförkortning bör genomföras med en
kombination av lagstiftning, fackliga avtal och ett
"kontrakt" mellan inblandade parter. Arbetstidslagen
bör vara dispositiv vad gäller veckoarbetstiden. Det är
5 § i arbetstidslagen som bör ändras så att normalar-
betstiden uppgår till 35 tim/vecka, och den regeln bör
vara dispositiv för att man skall kunna finna flexibla
lösningar för ett smidigt genomförande av arbetstids-
förkortning inom olika branscher.

Fru talman! Övertiden bör begränsas. Miljöpartiet
föreslår att 8 § i arbetstidslagen ändras så att övertid
endast får tas ut med högst 100 tim/kalenderår mot
nuvarande 200 tim/kalenderår. Effekterna av en ar-
betstidsförkortning får inte motverkas av ett ökat
övertidsuttag.

Regeringen bör inbjuda parterna till överläggning-
ar om ett "kontrakt" för genomförande av en arbets-
tidsförkortning. Staten skall stå för lagstiftning, en
skattesänkning när det gäller egenavgifterna och ut-
bildning.

Löntagarna skall vara öppna för ett flexibelt ge-
nomförande av arbetstidsförkortning inom olika bran-
scher. De skall inte kräva högre löneökning än att det
motsvarar den ökade produktiviteten.

Arbetsgivarna måste åläggas att stå för ett starkt
moraliskt ansvar att anställa arbetslösa och att genom-
föra utbildningsinsatser.

Fru talman! En ekologisk omställning med gröna
jobb till ett kretsloppssamhälle får en avgörande bety-
delse, inte bara för människans fortsatta fysiska över-
levnad utan det har också en avgörande betydelse för
ekonomin och arbetsmarknaden. Både själva om-
ställningsfasen och processer i ett framtida krets-
loppssamhälle ger många nya jobb. Om Sverige kan
inta en ledande position i ny miljövänlig teknik så
stärker vi konkurrenskraften hos vår egen industri,
vilket kan ha avgörande betydelse för framtidens
arbetsmarknad.

Gröna jobb är endast de jobb som bidrar till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Bl.a. är den outnyttjade
potentialen för biobränslen mycket stor. Permanenta
gröna arbetstillfällen skapas såväl i produktionen av
själva biobränslet som för konstruktion och uppföran-
de av biokraftverk.

I utnyttjandet av solenergi och vindkraft uppstår
arbetstillfällen. De flesta arbeten när det gäller
"alternativ energi" uppkommer inom bygg- och an-
läggningsbranschen, inom jord- och skogsbruket samt
inom transportsektorn.

Miljöpartiet förordar härigenom en grön skatte-
växling med en miljöanpassad energibeskattning som
växlas mot en sänkt beskattning av arbete.

Fru talman! Genom en skatteväxling och en ar-
betstidsförkortning kan personalneddragningarna
inom kommuner och landsting minska. En arbetstids-
förkortning kan reducera neddragningarna med
20 000 personer.

Den lilla eventuella satsning som regeringen gör i
den nu framlagda sysselsättningspropositionen - där
man vill satsa 400 miljoner kronor inom ett jämställd-
hetsprogram till t.ex. ett arbetstidsprojekt - är tyvärr
en droppe i havet.

Anf. 223 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Man önskade att vi skulle göra korta
inlägg här, men jag tycker kanske att det är litet fel att
lasta oss i oppositionen för den tidssituation som
kammaren nu befinner sig i. Orsaken är ju faktiskt att
regeringen har varit senfärdig med sina förslag och
inte följt den planering som gällde.

I går kom AMS senaste statistik över antalet ar-
betslösa. Med en ökning med 40 000 arbetslösa per-
soner sedan förra veckan är man nu uppe i en nivå
som närmar sig 400 000 öppet arbetslösa. Samman-
lagt med dem som befinner sig i åtgärder kommer
man nu allt närmare siffran 700 000 arbetslösa. I
samband med denna arbetslöshetsexplosion har rege-
ringen gång på gång upprepat sitt mantra om att man
skall halvera den öppna arbetslösheten, trots att man i
praktisk handling fört en politik som direkt motverkat
möjligheten att få fler i arbete. Nu, efter det att op-
positionen har tvingat regeringen att agera, kommer
man med sina förslag - och detta fast statsministern
enligt egen utsago tänkt sig att avvakta. Avvakta vad,
kan man fråga sig. Att situationen skulle bli ännu
värre?

Varför då acceptera denna tingens ordning? Var-
för kör inte LO - som man gjorde 1993 - hit busslast
efter busslast med fackliga ombudsmän för att de-
monstrera framför Rosenbad och utanför Riksdagshu-
set? Varför har LO inte kvar sin ljusskylt på sin borg
vid Norra Bantorget, den skylt som fram till valet
1994 dag för dag visade hur många som var arbetslö-
sa? Nu ökar arbetslösheten dramatiskt medan det i
slutet av den förra mandatperioden var så att syssel-
sättningen ökade. Vad gör man nu från LO:s sida? Jo,
man har i dag krävt att få vara med i en arbetsgrupp.
Detta inkonsekventa agerande från fackföreningsrö-
relsen skadar allvarligt dess trovärdighet.

Statsminister Göran Persson har sagt att de tidiga-
re regeringspartierna inte har några nya förslag när det
gäller att bekämpa arbetslösheten. I dag vet vi att
dessa - som Göran Persson uttrycker det - gamla
förslag tydligen duger som underlag för en arbets-
marknadspolitisk proposition. Detta visar dess värre
med all önskvärd tydlighet att regeringens politik på
det här området är ett hyckleri, ett hyckleri som har
stått de arbetslösa dyrt. Nu påbörjas återställandet av
återställarna. Vad har de två förlorade åren på det
närings- och arbetsmarknadspolitiska området inte
kostat i såväl pengar som mänskligt lidande?

Fru talman! Sedan måste jag omnämna ett - som
jag anser det - rekord i politisk ovärdig hantering. Det
gäller frågan om ett investeringsstöd till landsbygden
och jordbruket. Den 30 maj - för några dagar sedan -
beslutade ett enigt jordbruksutskott att föreslå riksda-
gen att göra en beställning av ett sådant investerins-
stöd. Den 4 juni - fyra dagar senare - beslutade ar-
betsmarknadsutskottets majoritet, mot jordbruksut-
skottets yttrande, att inte beställa något stöd. I går -
den 10 juni - debatterades frågan här i kammaren.
Moderaterna, Miljöpartiet och kristdemokraterna var
för att beställa detta stöd från regeringen medan övri-
ga ville ha en beställning på en utredning. I dag - den
11 juni kl. 7.45 - presenterade regeringen och Center-
partiet ett förslag om införande av just ett investe-
ringsstöd. Kl. 9.15 samma dag röstade dessa båda
partier mot en beställning till regeringen av ett stöd
till förmån för en utredning där man skall belysa olika
alternativ. Så här kan man alltså schackra med jobben
och sysselsättningen på landsbygden och inom livs-
medelssektorn, därför att detta tydligen ses som en del
i ett politiskt spel. Jag tycker att det är ovärdigt. Man
tar sig faktiskt för pannan, när man sysslar med poli-
tik och får se en sådan händelseutveckling.

Fru talman! Angående arbetslöshetsförsäkringen
skriver vi i vår reservation nr 33 att regeringens poli-
tik när det gäller villkoren för arbetslöshetsförsäk-
ringen har präglats av stor ryckighet och oklarhet.
Detta bekräftas återigen just i dag. Varför skall man
först sänka a-kassenivån till 75 % för att sedan höja
den igen till 80 %? Det finns ingen logik i detta. Nu
skall man höja nivån genom nya försämringar i a-
kassesystemet samtidigt som man inför en bortre
parentes, något som man tidigare avhånat. Var finns
konsekvensen och logiken? Vi kristdemokrater har
hela tiden hållit fast vid 80-procentsnivån som är den
enda rimliga.

När det sedan gäller de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna kan jag också hänvisa till reservationen där
vi lägger fram förslag om ett reformerat AMS och om
en ökad lokal samverkan. Varför inte rösta för detta
med en gång utan att gå omvägen över den proposi-
tion som har presenterats i dag? Förslaget finns ju
redan.

För övrigt föreslår vi i reservationen en kraftig
injektion till jordbruket, bl.a. i form av utökat miljö-
stöd där vi också hämtar hem pengar från EU för att
få fler jobb på landsbygden. Generell vallersättning är
också viktigt för jordbruket.

Också på miljöområdet vill vi kristdemokrater gö-
ra en satsning bl.a. för att inte kampen mot försurning
i form av kalkningsinsatser skall halveras, något som
regeringen nu föreslår.

Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till
reservation nr 25 och till följdreservation nr 33.

Anf. 224 INGRID BURMAN (v)

Fru talman! Andra har redan för Vänsterpartiets
räkning talat om behovet av aktiva åtgärder för att
föra Sverige ut ur massarbetslösheten. Jag tänker
därför begränsa mig till två områden: kvinnors ar-
betsmarknad och behovet av en arbetstidsförkortning.

Neddragningarna inom kommunsektorn men ock-
så rationaliseringar inom kontorsadministrationen och
handeln har slagit hårt mot kvinnors arbetsmarknad.

När de nya jobben kommer är det män som får
anställning, medan kvinnors arbetslöshet ökar. Vis-
serligen visar AMS statistik fortfarande att mäns
arbetslöshet är högre, men det gäller en statistik som
inte redovisar den deltidsarbetslöshet som omfattar
360 000 personer - de flesta kvinnor. Kvinnor som
faktiskt står till arbetsmarknadens förfogande och som
efterfrågar heltidsarbete och en möjlighet att försörja
sig själva får inte ens ett ansikte. De får en siffra i
arbetslöshetsstatistiken och osynliggörs.

I början av 90-talet drabbades bygg- och tillverk-
ningsindustrin av strukturomvandling och hög arbets-
löshet. Då satsade riksdag och regering miljarder på
ROT-program. Detta var, och är fortfarande, bra och
nödvändigt. Sedan två år tillbaka har den offentliga
sektorn omvandlats. Mer än 100 000 kvinnor har
lämnat sina arbeten under 90-talet. Dessutom har
80 000 kvinnor lämnat sina kontorsadministrativa
arbeten utan att särskilda åtgärder satts in. Det handlar
om kvinnor vars yrken bortrationaliserats, om kvinnor
som behöver ledas in på nya yrkesområden.

I arbetsmarknadspolitiken satsas det fortfarande
mera pengar på män. Det gäller allt från ROT-
program till erbjudanden om dyrare utbildningar. En
åtgärd har visat sig vara särskilt lämpad för kvinnor
och den används också i stor omfattning av kvinnor.
Det gäller utbildningsvikariaten. Också där aviserar
regeringen försämringar.

Hur var det nu? Man satsar mera pengar på åtgär-
der riktade till män. Vidare riktar man ytterligare
besparingskrav mot åtgärder som i stor utsträckning
utnyttjas av kvinnor. Ja, då måste väl resultatet bli att
kvinnorna får ännu mindre av de arbetsmarknadspoli-
tiska medlen, samtidigt som det är kvinnors arbetslös-
het som ökar.

Kvinnor är deltidsarbetslösa i mycket större ut-
sträckning än män. 80 % av alla deltidsarbetslösa är
nämligen kvinnor. För att åtgärda det problemet in-
fördes en bortre parentes på ett år inom a-kassan,
varefter de deltidsarbetslösa - de flesta kvinnor -
utförsäkras. Samtidigt finns det en växande tendens
inom de traditionellt kvinnliga arbetsområdena, och
det gäller både privat och offentlig sektor, till att allt-
fler kvinnor tvingas acceptera deltidsanställningar
eller visstidsanställningar. I dag arbetar nästan hälften
av alla LO-anslutna kvinnor under 25 år deltid eller
har ett tillfälligt vikariat.

Det är dags att ta på allvar både kvinnors rätt till
förvärvsarbete och rätten till stöd och utbildning i en
arbetslöshetssituation. Vi i Vänsterpartiet har före-
slagit att den offentliga sektorn stärks med 5 miljarder
kronor. Det skulle ge jobb omedelbart. Vidare har vi
föreslagit ett kompetensutvecklingsprogram som
riktar sig till de kvinnor vars yrken bortrationaliserats
för att skapa broar som leder in på nya yrkesområden.
Vi har också föreslagit en stimulans till en privat
tjänstesektor som tar till vara kvinnors kompetens. Då
avser vi inte pigtjänster eller andra okvalificerade
jobb.

Vi menar att det är nödvändigt att lagstifta så att
deltidsanställda får företräde till fler arbetstimmar när
de finns tillgängliga på arbetsplatsen. Vi menar också
att det är dags att påbörja en arbetstidsförkortning.
Det är nödvändigt bl.a. av jämställdhetsskäl.

I dag arbetar kvinnor 27 timmar med lönearbete
och 33 timmar med obetalt arbete. De män som har
arbete arbetar 41 timmar med lönearbete och
20 timmar med obetalt arbete. Det är dags att fördela
både det obetalda och det betalda arbetet mellan kö-
nen!

Sverige är snart det enda land i västvärlden där
man arbetar 40 timmar i veckan och har 40-
timmarsvecka som norm. Med över 0,5 miljoner
människor utanför arbetsmarknaden krävs det nya
grepp. Arbetstidsförkortningen i Tyskland visar t.ex.
att arbetstidsförkortningen ersatts till 35-80 % med
nya jobb. Tysklands motsvarighet till AMS har räknat
ut att arbetstidsförkortningen gett 1 miljon nya ar-
betstillfällen. I Finland har regeringen satt i gång ett
projekt med en stor, och utvidgad, försöksverksamhet
med förkortad arbetstid - allt detta i akt och mening
att öka sysselsättningen och fördela möjligheterna till
arbete.

I Sverige hänvisar fortfarande ledande manliga
politiker till gamla forskningsresultat grundade på
teoretiska modeller för hur en tänkt arbetstidsförkort-
ning skulle slå i den konkurrensutsatta sektorn, en
sektor som sysselsatte mindre än 20 % av arbetskraf-
ten. Utifrån de teoretiska slutsatserna och resultaten
drar man en teoretisk slutsats: En arbetstidsförkort-
ning leder ej till fler jobb. Samtidigt visar dock verk-
ligheten i Tyskland, Frankrike och andra länder att det
visst blir fler sysselsatta.

Det är alltså dags att börja fördela arbetet på ett
rättvisare sätt. Det är dags att ta initiativ till en arbets-
tidsförkortning. Under senare tid har regeringen tagit
en rad initiativ, bl.a. för att sammanföra parterna för
att diskutera arbetsrätten och lönebildningen. Nu är
det dags att börja diskutera en arbetstidsförkortning.
Det är också dags att initiera en bred försöksverksam-
het som ger konkreta resultat utifrån Sverige i dag och
som kan leda vidare när det gäller att arbeta fram en
tidsplan. Detta skulle öka sysselsättningen i Sverige -
ett strukturellt grepp för att möta en strukturell arbets-
löshet!

Anf. 225 INGER SEGELSTRÖM (s)

Fru talman! Jag vill tacka både socialförsäkrings-
utskottet och finansutskottet för den förståelse som
visats motion Fi89 och för att utskotten delar vår oro
för de kvinnliga pensionärerna.

Att Monica Green, Birthe Sörestedt och jag, alla
S-Kvinnor, skrev den här motionen beror på att vi
hade blivit kontaktade av pensionärernas organisatio-
ner. De berättade om hur de politiska beslut som vi i
år tagit här i riksdagen påverkat dem utan att en ana-
lys gjorts av de beslut som trätt i kraft under 1996. I
dag finns det ca 450 000 pensionärer. 257 000 av dem
är kvinnor med bara folkpension. 160 000 av dessa
kvinnliga pensionärer lever ensamma.

Vi har förståelse för att högkostnadsskyddet inom
sjukområdet diskuteras i samband med åtgärder för
budgetsaneringen. Vi är dock rädda för att vissa grup-
per råkar illa ut. Kvinnor som har låg ATP och som
redan lever på marginalen kan bli socialbidragsbero-
ende om kommunerna t.ex. tvingas ändra vårdavgif-
terna inom de särskilda boendeformerna. Då kan
kvinnorna vara illa ute.

I helgen redovisade TV en egen undersökning.
Många landsting tänker inte införa den högre nivån
för mediciner och läkarbesök. Landstingen delar vår
oro.

Att vi valt att lyfta fram just kvinnliga pensionärer
som har låga inkomster beror på att det är en grupp
som inte hörs, som inte demonstrerar utanför riksda-
gen och som inte protesterar. Det var många i den
gruppen kvinnor som var hemmafruar på 50- och 60-
talen, innan kvinnorna började arbeta i lika stor ut-
sträckning som i dag är fallet. Därför skall vi speciellt
värna om den gruppen. Många av de här kvinnorna
har låg ATP eller bara folkpension, speciellt om ma-
ken gått bort och de skall leva på en inkomst.

Socialförsäkringsutskottet säger i sitt yttrande över
motionen att man tycker att det är självklart att rege-
ringen i samband med kommande propositioner ger
riksdagen en utförlig redovisning av konsekvenserna
såväl från fördelningssynpunkt som från jämställd-
hetssynpunkt för olika grupper. Detta skulle också
omfatta bostadsbidraget. Det tycker jag är bra. Här
känner jag att jag kan räkna med att utskottet bevakar
frågan med tanke på de kvinnliga pensionärerna.

Finansutskottet har i ett särskilt avsnitt sitt svar om
just fördelningspolitiska analyser. Utskottet säger att
man delar vår uppfattning att de fördelningspolitiska
frågorna har haft, och att de också i fortsättningen
måste ha, hög prioritet. Utskottet avslutar med att
säga att det är utskottets uppfattning att fördelningsef-
fekterna måste följas mycket noga. Man säger också
att regeringen återkommer med fortsatta analyser i
takt med att nytt material kommer fram.

Utskotten kommer, om jag tolkat dem rätt, att
fortsättningsvis noga följa de här frågorna. I så fall
känner jag att både de kvinnliga pensionärerna och vi
S-Kvinnor kan vara lugna. Är det rätt uppfattat? Om
resultaten låter vänta på sig, om ingenting händer eller
om det fortsättningsvis framkommer att det är de
kvinnliga pensionärerna som har det sämst och som
drabbas hårt, avser vi S-Kvinnor att återkomma i
denna fråga.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i utskottets betänkande.

Anf. 226 JAN BERGQVIST (s)

Fru talman! Detta är en mycket viktig fråga. Vi
kommer från finansutskottet att i fortsättningen följa
den med all energi och allt intresse.

Anf. 227 LENA KLEVENÅS (s)

Fru talman! Jag delar inte finansutskottets förslag
att man skall göra dessa kraftiga nedskärningar på
biståndsområdet. Jag yrkar därför bifall till min mo-
tion Fi92. Däremot delar jag finansutskottets uppfatt-
ning när det gäller budgetramarna och har därför i
min motion föreslagit en fördelning mellan de olika
utgiftsområdena så att slutsumman för budgeten blir
densamma som i regeringens och finansutskottets
förslag. Det står också i betänkandet, att i den inle-
dande fasen av budgetprocessen är det just detta som
man skall diskutera, dvs. fördelning mellan utgiftsom-
råden.

Utrikesutskottet har inte tagit ställning till mina
förslag inom utrikesutskottets utgiftsområde, som
innebär en förändring i anslagen mellan försvars-,
kommunikations- och biståndsområdet. Det har
skickat frågan vidare till finansutskottet. Jag tycker att
finansutskottet har behandlat min motion väl slarvigt.
Det avfärdar den och avstyrker den i klump med
många andra motioner och säger att avsikten inte är
att föra en diskussion om budgetfrågor med anknyt-
ning till enskilda anslag. Det görs inte i min motion.

Finansutskottet säger också att man avvisar mo-
tionen med hänsyn till vad övriga utskottet har anfört.
Men utrikesutskottet har inte anfört någonting, utan
har hänvisat motionen till finansutskottet.

Jag försökte verkligen att i den nya budgetproces-
sen anstränga mig för att motionera på ett sätt som jag
trodde var det riktiga, nämligen att försöka fundera
över vilka utgiftsområden vi har och hur vi kan förde-
la våra anslag mellan dessa utgiftsområden. Jag tycker
att det skulle vara en mycket intressant diskussion.
Jag är mycket besviken över att man inte alls har
diskuterat hur detta kan vara möjligt. Jag hävdar fort-
farande att en och en halv mil mindre motorväg år
1998 skulle vara ett bättre sätt att använda pengar än
den kraftiga nedskärning på biståndet som sker det
året.

Biståndsneddragningarna väcker väldigt stor in-
ternationell uppmärksamhet. Jag har här en artikel
från Los Angeles Times där man har rubriken: Krisen
sätter press på Sveriges givande och ideal. Man säger
att det är dramatiska nedskärningar. Man hävdar att
nedskärningarna kanske betyder att Sverige för alltid
har övergett sitt mest respekterade internationella
åtaganden, nämligen att donera 1 % av sin bruttona-
tionalinkomst till bistånd, något som först uppnåddes
år 1975. Man säger: Politikerna tog den lätta vägen
genom att ta bort bidragen för den valkrets som inte
har någon röst i Sverige.

Jag tycker att det är en bra beskrivning av vad vi
har gjort. Det är en mycket sorglig beskrivning. Jag
vill också hänvisa till vad Desmond Tutu, ärkebisko-
pen i Sydafrika, har sagt när han fick höra om vårt
beslut att dra ner på biståndet. Sverige och de andra
nordiska länderna gav stort och uthålligt stöd till vår
kamp mot apartheid, säger biskop Tutu. Vi står där vi
står i Sydafrika på grund av ert stöd, och det är vi
omåttligt tacksamma för. Vi är djupt oroade över att
det finns något som kallas för biståndströtthet och
Afrikapessimism, i vilken Afrika avskrivs som en
kontinent av katastrofer, krig, svält och orättvisor. Vi
behöver mer, inte mindre, hjälp. Kanske skulle Sveri-
ge kunna göra mer i skuldfrågan. Den svenska rege-
ringens politik att minska biståndet kan i värsta fall få
en dominoeffekt eller starta en vågrörelse i vilken
länder med mindre ansvarstagande och mindre käns-
liga samveten skär ner sitt bistånd mer hänsynslöst
och utan skrupler. Jag hoppas, säger biskop Desmond
Tutu i Sydafrika, att Sverige allvarligt tänker över sitt
beslut. Sverige har varit en så trogen vän till de utstöt-
ta. Vi vill inte se Sverige som ytterligare en i den
norra hemisfärens cyniska, okänsliga gäng för vilka
medkänsla och generositet är svordomar. Vi skulle bli
mycket ledsna om Sverige inte längre vill vara en vän.

Det är lätt att känna för att biståndet verkligen
borde få stå kvar vid 1 % och att vi så snart som möj-
ligt borde göra en plan för det. Det är många männi-
skor som engagerat sig, skriver brev, demonstrerar
och söker påverka oss politiker. Jag har som ett ex-
empel ett brev från Svenska Missionsrådet. Det säger:
"Den internationella solidariteten är avgörande också
för får egen utveckling på sikt. - - - När Sverige
stöder utveckling för demokrati, fred, mänskliga rät-
tigheter och hållbar ekonomisk utveckling i andra
delar av världen tryggar vi vår egen framtid. Att radi-
kalt minska dessa insatser motverkar egna vitala in-
tressen och är därmed mer ett uttryck för kortsiktighet
än förutseende".

Jag delar till 100 % de åsikter som står i detta
brev. Men jag vill uppmana opinionsbildare inom
kyrkor och frivilligorganisationer och även oss leda-
möter: Vi måste vara ute i mer god tid om vi skall
ändra förslag. Det är för sent att skicka vädjandebrev
dagarna innan en debatt skall föras. Det går inte.

Jag kommer att yrka bifall till en motion som in-
nebär att biståndet skall få mer pengar. Men det finns
ingen möjlighet att få bifall till den motionen. Jag
kommer därför inte att begära någon votering. Vi
måste alla lära oss att "lobba" och vara ute i god tid.
Vi måste börja nu för att få en förändring till stånd om
kanske ett eller två år.

Anf. 228 JAN BERGQVIST (s)

Fru talman! Eftersom alla fackutskotten utom
lagutskottet yttrat sig till finansutskottet kan vi ibland
skriva vår text med "stenstil". Vi avstryker ett antal
motioner med hänvisning till att enskilda anslag inte
skall prövas nu. Vi avstyrker ett antal andra motioner,
däribland Lena Klevenås motion, med hänvisning till
vad övriga utskott har anfört i sina yttranden.

När det gäller Lena Klevenås motion har för-
svarsutskottet tillstyrkt regeringens ram när det gäller
försvaret, trafikutskottet har tillstyrkt regeringens
förslag när det gäller kommunikationer, och utrikesut-
skottet har tillstyrkt regeringens förslag när det gäller
internationellt bistånd. Finansutskottet har anslutit sig
till samtliga dessa tre utskotts yttranden och bedöm-
ningar. Konsekvensen av detta är att vi avstyrker Lena
Klevenås motion.

Anf. 229 LENA KLEVENÅS (s)

Fru talman! Eftersom vi har en ny budgetprocess
som skall innehålla en diskussion om fördelning av
anslag på utgiftsområden vill jag ändå fråga Jan
Bergqvist: Hur är det tänkt att det skall gå till, så att
en sådan diskussion skall kunna äga rum? Jag kan
tänka mig att man på alla de utgiftsområden där man
får ett förslag att man skall skära någonting på det
området naturligtvis kommer att säga att det är omöj-
ligt.

Det går inte att föreslå en ökning på något område,
såvitt jag förstår, om man inte samtidigt föreslår en
minskning på något annat område. Men det kommer
man självklart aldrig någonsin att få gehör för hos den
utskottsgruppen. Då är det en fullkomligt meningslös
diskussion.

Anf. 230 JAN BERGQVIST (s)

Fru talman! Lena Klevenås bortser från att denna
diskussion givetvis skall föras inom respektive riks-
dagsgrupp. Där skall man föra en diskussion om hur
partigruppen vill fördela resurserna mellan olika ut-
giftsområden. Därför finns det goda möjligheter att
föra en sådan debatt.

Det finns också goda möjligheter att föra den dis-
kussionen i samband med budgetbehandlingen, efter-
som vi nu inte definitivt fastställer budgeten när det
gäller fördelning på utgiftsområden. Vi fastställer
utgiftstaket. Men när det gäller fördelning på olika
områden finns det ytterligare möjlighet till en ny
prövning i höst.

Anf. 231 LENA KLEVENÅS (s)

Fru talman! Kan jag tolka det som att det bara var
någon slags försöksverksamhet som vi ägnade oss åt i
debatten om utgiftsområdena, att de är preliminära,
och att vi inte har fastställt dem definitivt? Jag kan
alltså återkomma med min motion och försöka få en
kraftfull opinion ute i samhället för att dessa anslag på
de olika utgiftsområdena skall förändras, och vi kan ta
upp frågan på nytt i höst.

Anf. 232 JAN BERGQVIST (s)

Fru talman! Jag vill återigen hänvisa till att det
bästa forumet för tidiga diskussioner kring fördelning
på de här olika områdena givetvis är partigrupperna.
Vi har en diskussion nu som betyder att partigrupper-
na har diskuterat detta och i stort sett accepterat den
här fördelningen. Sedan kommer vi att genomföra
budgetprocessen i höst.

När det gäller utgiftstaket vill jag säga att det skall
mycket starka skäl till för att man skall göra föränd-
ringar där. Det har att göra med hela förtroendet för
budgetprocessen.

När det gäller fördelningen på olika utgiftsområ-
den handlar det ju om att vi nu i vår gör en priorite-
ring, ett vägval, och pekar ut hur resurserna skall
fördelas. Men där är det inte alls så fast att man inte
skulle kunna aktualisera en förändring i höst. Det kan
man mycket väl både motionera om och diskutera.
Men den process som redan har ägt rum skall inte
underskattas. Den innebär ju att vi i en första omgång
har diskuterat vägval och tyngdpunkter i politiken.
Den genomgången, den diskussionen och den proces-
sen har stor betydelse för fortsättningen. Det är abso-
lut inte något spel för gallerierna. Detta har mycket
stor betydelse, men vi har inte låst fördelningen, utan
diskussionen kan fortsätta.

Anf. 233 LENA KLEVENÅS (s)

Fru talman! Det kan ändå inte vara någon hemlig-
het för Jan Bergqvist att förslaget att göra den här
mycket dramatiska nedskärningen i biståndsbudgeten
kom som en fullkomlig överraskning för såväl utskot-
tet som partiet, enprocentskampanjen, kyrkorna och
allmänheten. Vi hade inga möjligheter att diskutera
denna fråga i god tid.

Det är väl just därför som man kunde göra den här
kraftiga nedskärningen. Den kom så plötsligt och som
ett slag i ansiktet på de människor som hade engagerat
sig i en kampanj för att häva frysningen i oron över att
om man inte gjorde något 1999 så skulle man kunna
hamna under 0,7 %. Att då få i ansiktet att man gör
denna neddragning direkt kom som en spann kallt
vatten i huvudet på oss alla.

Anf. 234 JAN BERGQVIST (s)

Fru talman! Jag tycker att utrikesutskottets ordfö-
rande i dagens debatt har gett de kommentarer som
behövs till Lena Klevenås inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Mom. 1 (allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-
tiken, såvitt avser övergripande inriktning)

1. utskottet i motsvarande del

2. res. 1 (m, fp, kds)

3. res. 3 i motsvarande del (v)

4. res. 4 i motsvarande del (mp)

Förberedande votering 1:

19 för res. 3

16 för res. 4

270 avstod

44 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Förberedande votering 2:

106 för res. 1

19 för res. 3

181 avstod

43 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

168 för utskottet

104 för res. 1

35 avstod

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 22 c

För res. 1: 72 m, 20 fp, 12 kds

Avstod: 19 v, 16 mp

Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom 1 (allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-
tiken, såvitt avser villkoren för företagande)

1. utskottet i motsvarande del

2. res. 2 (m, fp, kds)

3. res. 3 i motsvarande del (v)

4. res. 4 i motsvarande del (mp)

Förberedande votering 1:

20 för res. 3

16 för res. 4

271 avstod

42 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Förberedande votering 2:

104 för res. 2

19 för res. 3

184 avstod

42 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Huvudvotering:

169 för utskottet

104 för res. 2

34 avstod

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 1 m, 22 c

För res. 2: 71 m, 20 fp, 13 kds

Avstod: 18 v, 16 mp

Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 c, 6 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 2 (fördelningspolitiska analyser)

1. utskottets hemställan med godkännande av utskot-
tets motivering

2. utskottets hemställan med godkännande av motive-
ringen i res. 8 (mp)

Votering:

164 för utskottet

16 för res. 5

128 avstod

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan med godkän-
nande av utskottets motivering.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 21 c

För res. 5: 16 mp

Avstod: 3 s, 72 m, 1 c, 20 fp, 19 v, 13 kds

Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 3 (jämställdhetspolitiska konsekvenser)

1. utskottet

2. res. 10 (v)

Votering:

289 för utskottet

19 för res. 10

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 72 m, 22 c, 20 fp, 16 mp, 13 kds

För res. 10: 19 v

Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 8 (utformningen av utgiftstaket)

1. utskottet

2. res. 19 (v)

Votering:

203 för utskottet

19 för res. 19

84 avstod

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 21 c, 8 fp, 16 mp, 12 kds

För res. 19: 19 v

Avstod: 72 m, 12 fp

Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 9 (nivån på utgiftstaket för staten)

1. utskottet

2. res. 21 (m)

3. res. 22 (fp)

4. res. 23 (v)

5. res. 24 (mp)

6. res. 25 (kds)

Förberedande votering 1:

16 för res. 24

13 för res. 25

277 avstod

43 frånvarande

Kammaren biträdde res. 24.

Förberedande votering 2:

19 för res. 23

16 för res. 24

270 avstod

44 frånvarande

Kammaren biträdde res. 23.

Förberedande votering 3:

20 för res. 22

19 för res. 23

267 avstod

43 frånvarande

Kammaren biträdde res. 22.

Förberedande votering 4:

70 för res. 21

21 för res. 22

215 avstod

43 frånvarande

Kammaren biträdde res. 21.

Huvudvotering:

167 för utskottet

72 för res. 21

66 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 21 c

För res. 21: 72 m

Avstod: 19 fp, 19 v, 16 mp, 12 kds

Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 c, 7 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 11 (den preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden)

1. utskottet

2. utskottets hemställan med ändring som föranleddes
av bifall till mot. Fi92 (s)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 12 (allmänna förutsättningar för kommunsek-
torn)

1. utskottet

2. res. 37 (mp)

Votering:

175 för utskottet

16 för res. 37

114 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 21 c, 8 fp

För res. 37: 16 mp

Avstod: 71 m, 11 fp, 19 v, 13 kds

Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 c, 7 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 22 (läkemedelsförmånen)

1. utskottet

2. res. 48 (v, mp, kds)

3. res. 49 (fp)

Förberedande votering:

47 för res. 48

20 för res. 49

239 avstod

43 frånvarande

Kammaren biträdde res. 48.

Huvudvotering:

167 för utskottet

48 för res. 48

91 avstod

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 22 c

För res. 48: 19 v, 16 mp, 13 kds

Avstod: 71 m, 20 fp

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 23 (tandvårdsförsäkringen)

1. utskottet

2. res. 53 (kds)

Votering:

183 för utskottet

13 för res. 53

109 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 21 c, 1 v, 16 mp

För res. 53: 13 kds

Avstod: 1 s, 70 m, 20 fp, 18 v

Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 27 (anslaget Bidrag till viss verksamhet inom
det kommunala skolväsendet m.m.)

1. utskottet

2. res. 58 (mp)

3. res. 59 (kds)

Förberedande votering:

16 för res. 58

14 för res. 59

276 avstod

43 frånvarande

Kammaren biträdde res. 58.

Huvudvotering:

206 för utskottet

16 för res. 58

86 avstod

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 1 m, 21 c, 19 fp, 19 v

För res. 58: 16 mp

Avstod: 71 m, 1 c, 1 fp, 13 kds

Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 42 (anslaget Statens jordbruksverk)

1. utskottet

2. res. 74 (mp)

Votering:

290 för utskottet

17 för res. 74

1 avstod

41 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 72 m, 22 c, 18 fp, 19 v, 13 kds

För res. 74: 1 fp, 16 mp

Avstod: 1 fp

Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 46 (redovisning av effekterna av det nya er-
sättningssystemet för rovdjursrivna renar m.m.)

1. utskottet

2. res. 81 (m, fp, v, mp, kds)

Votering:

167 för utskottet

140 för res. 81

42 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 22 c

För res. 81: 72 m, 20 fp, 19 v, 16 mp, 13 kds

Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

Kammaren biföll talmannens förslag att återståen-
de ärenden på föredragningslistan fick avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.

8 § Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte-
och avgiftsområdet

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU31

Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgifts-
området (prop. 1995/96:198)

Anf. 235 KARL-GÖSTA SVENSON (m)

Fru talman! En miljon människor i vårt land sak-
nar ett riktigt jobb. Arbetslösheten är rekordstor och
tyvärr i stigande. Trots denna allvarliga situation har
regeringen varit passiv och därmed på ett oförsvarligt
sätt medverkat till att alltfler av landets invånare tap-
par fotfästet och därmed tilltron inför framtiden.

Sedan 1970 har Sverige tappat 480 000 jobb i den
privata sektorn. Jag vill i detta sammanhang påminna
om att Sverige valvåren 1991 förlorade 1 000 jobb
varje dag. Valvåren 1994, under den borgerliga rege-
ringsperioden, tillkom 1 000 jobb varje dag. Nu är vi
snart återigen tillbaka i ruta noll. Den rödgröna politi-
kens effekter är att det nu försvinner 1 000 jobb i
veckan.

Efter alla återställare som regeringen med hjälp av
en majoritet i denna kammare genomfört och efter de
enorma skattehöjningar som genomförts eller ligger
på riksdagens bord vid dagens sammanträde - sam-
manlagt rör det sig om 80 miljarder kronor - faller
den ekonomiska tillväxten på ett dramatiskt sätt. Allt-
fler bedömare talar nu om nolltillväxt.

Jag har under de senaste veckorna tillsammans
med bl.a. olika riksdagsledamöter för socialdemokra-
terna träffat företrädare för små, medelstora och stora
företag. Små och medelstora företag har dominerat.
Budskapet från dessa är entydigt. Alla är oroade för
jobben och företagandets utveckling i vårt land. För
min egen del vill jag säga att jag under mina hittills
elva år i Sveriges riksdag inte har mött en sådan pes-
simism och oro inför framtiden. Budskapet från
marknadens viktiga kuggar har varit entydigt och
klart. Det finns två tydligt dominerande skäl till denna
oro: skattetrycket och den rigida arbetsrättslagstift-
ningen.

I dagens betänkande behandlar vi återigen ett stort
antal skattehöjningar som slår mot företag och företa-
gare. Regeringen har uppenbarligen inte lyssnat på
kritiken från företagarhåll. Det är emellertid ännu mer
oroande att de socialdemokratiska riksdagsledamöter-
na förbigår kritiken och informationen med tystnad
eller tillsammans med stödpartiet skriver en del vack-
ra fraser i betänkandet utan någon som helst förplik-
telse.

När det gäller arbetsrättslagstiftningen, som vis-
serligen ligger utanför skatteutskottets kompetensom-
råde, är det lika illa. Ingen bryr sig. Agerandet eller
rättare sagt Inger Lundbergs och hennes socialdemo-
kratiska riksdagskollegers handlingsförlamning kan
inte tolkas på annat sätt än att de visar misstroende
mot framför allt småföretagarna.

Motsvarande misstro kommer fram i ett nyligen
avgivet delbetänkande från Skatteflyktskommittén.
Socialdemokraterna vill beröva företagarna deras fri-
och rättigheter. Nyckelorden från majoritetens sida i
den utredningen är hot och tvång i stället för samver-
kan.

Är det med denna inställning från regeringspartiets
sida undra på att Sverige vid en internationell jämfö-
relse har ett litet antal företag och företagare? Jag
förstår verkligen de entreprenörer i Göteborg som
under lördagen visade sitt missnöje med den förda
politiken.

Fru talman! Det finns uppenbarligen ingen kon-
sekvens i regeringens politik. Å ena sidan talar stats-
ministern i regeringsförklaringen om att det skall
finnas goda villkor för företag och företagande, å
andra sidan ser vi nu effekterna av den hittills genom-
förda politiken, som försämrar villkoren för företag
och företagare, och den uppenbara misstron mot fram-
för allt småföretagare som förekommer i olika sam-
manhang. Vem vill bli företagare under sådana förhål-
landen?

Jag skall med ett antal exempel belysa de före-
tagsfientliga skattehöjningar som den rödgröna ma-
joriteten i utskottet står bakom.

Rätten till representationsavdrag halveras. I kom-
bination med att avdragsramarna redan fr.o.m. detta
år reduceras från 300 kr till 180 kr kommer den ytter-
ligare avdragsbegränsningen att förstärka de sämre
villkor som restaurangnäringen drabbats av. Det bety-
der minskade arbetstillfällen. Utskottsmajoriteten har
t.o.m. avslagit en moderat begäran om en förutsätt-
ningslös bedömning av vilka effekter avdragsbe-
gränsningen tillsammans med andra förändringar har
för restaurangbranschen, särskilt vad beträffar syssel-
sättningsutvecklingen.

Utskottsmajoriteten står också bakom en indirekt
skattehöjning genom att arbetsgivarperioden vid sjuk-
dom förlängs med ytterligare 14 dagar utan att ar-
betsgivaravgiften i motsvarande grad sänks. Intresset
för att anställa nya medarbetare i små och medelstora
företag sjunker dramatiskt. Även om kompensation
erbjuds finns det ett kompakt motstånd mot denna
förändring på de små och medelstora företagen. För-
slaget slår också mot de arbetslösa, eftersom de som
ändå fått chansen till ett jobb sannolikt i fortsättningen
måste bevisa att de är kärnfriska.

Höjda produktionsskatter på el kan utan tvivel leda
till att företaget tvingas lägga ned eller flytta sin verk-
samhet utomlands. Arbetstillfällen försvinner, och
socialdemokraterna bidrar på detta sätt till ökad ar-
betslöshet. Uppvaktning inför utskottet visar att skat-
tehöjningen medför att det inte längre blir lönsamt att
driva vissa företag i vårt land. Ett exempel härpå är
Vargön Alloys i Vänersborg.

Trots detta faktum slår utskottsmajoriteten dövörat
till. Man bryr sig inte. Hur tänker ni egentligen? Det
är helt ofattbart att i samma veva som riksdagen skall
kallas in på sommaren för att komma till rätta med
den rekordhöga arbetslösheten föreslår majoriteten i
utskottet skattehöjningar på el som bevisligen kom-
mer att leda till arbetslöshet i vårt land.

Efter en förödande kritik från företag och företa-
gare om de nya momsredovisningsreglerna, som in-
nebär att företagen får förskottera momsen till staten
innan de får in skatten, har de absurda reglerna änd-
rats något, så att ytterligare ett antal företag får en
något längre kredittid och därmed möjlighet att i stör-
re utsträckning hinna få in skatten innan den skall
betalas. Det ingår alltså i kvällens beslut. Men fortfa-
rande är det ungefär 9 000 företag som hamnar utan-
för och drabbas av förskottsbetalning av mervärdes-
skatt.

Fru talman! I ett läge med rekordhög arbetslöshet
fortsätter socialdemokraterna med Centerns hjälp att
försämra företagsklimatet i vårt land. Varför inser inte
socialdemokraterna att den hittills förda politiken har
havererat? Varför lyssnar inte Inger Lundberg på
budskapet från bl.a. Sveriges småföretagare?

Pressad under galgen har regeringen i dag aviserat
att till en del återställa vissa av tidigare genomförda
återställare. Jag tänker i första hand på dubbelbe-
skattningen och sänkt arbetsgivaravgift. Det är litet av
en halvmesyr. Sänkningen av arbetsgivaravgiften
täcker inte ens den indirekta skattehöjning som för-
dubblad arbetsperiod innebär. Den utgör knappt hälf-
ten av den höjning av arbetsgivaravgiften som man
genomförde i anslutning till regeringsskiftet. Försla-
gen bidrar inte ett enda dugg till att rädda jobben på
Vargön Alloys i Vänersborg.

En majoritet i den här kammaren kommer i kväll
med all sannolikhet att rösta för höjda energiskatter
med 5 miljarder eller mer än dubbelt så mycket som
den skattesänkning man vill föreslå när det gäller
arbetsgivaravgifterna. Det här går ju inte ihop i ett
läge med den rekordhöga arbetslöshet som vi har.

Fru talman! För en familj med helt normala in-
komster - ingen av makarna har inkomster över bryt-
punkten - har skatten efter det socialdemokratiska
regeringstillträdet stigit med en tusenlapp i månaden.
Den kommer tyvärr att stiga ytterligare. Inte nog med
det, enskilda statsråd kommer med nya friska förslag
om skattehöjningar. Det har vi hört i vart fall under
den senaste fjortondagarsperioden. Vart är regeringen
på väg?

Det behövs en radikal omläggning av politiken.
Skattebördan är orimlig. Den genomsnittliga inkoms-
ten är för närvarande ca 14 500 kr per månad. Det
motsvarar en total arbetsersättning på 19 300 kr, med
hänsyn tagen till förekommande sociala avgifter och
löneskatter. Efter avdrag för alla skatter kvarstår
6 700 kr per månad till hyra, mat, kläder och övriga
personliga levnadsomkostnader. De sammanlagda
skatterna och avgifterna uppgår således till 12 600 kr
på den här arbetsinkomsten på 19 300 kr.

En sådan politik leder till att alltfler människor i
vårt land inte längre kan leva på sin lön eller pension.
Den politiska makten slår undan benen för enskilda
människor när det gäller att hantera sin vardag, och
det går enligt min mening inte att bygga ett samhälle
på sådana premisser. Är inte Inger Lundberg oroad
för riskerna med en sådan politik?

Fru talman! Valvåren 1994, under den borgerliga
regeringsperioden, tillkom tusen jobb varje dag. I
oktober samma år befann sig svensk ekonomi i den
starkaste uppgången på decennier. Alla kurvor när det
gäller arbete, konkursstatistik, tillväxt, orderingång,
handelsbalans, arbetslöshet, produktion och inflation
pekade i rätt riktning.

Vid ungefär halvtid efter regeringsskiftet upplever
vi en stigande arbetslöshet, en från en rekordhög nivå
sjunkande ekonomisk tillväxt och ett ökat bidragsbe-
roende. Regeringspolitiken har uppenbarligen havere-
rat.

Trots denna allvarliga förändring fortsätter Social-
demokraterna med den politik som ledde oss in i
arbetslöshetens stålbad. Valåret 1991 försvann som
sagt tusen jobb per dag. Företagandets betydelse neg-
ligeras. Misstron mot småföretagare kommer ständigt
och jämt i dagen. Odd Engström uttalade i Kalmar
1992 att småföretagen ställs åt sidan och att det är
svagheten i Socialdemokraternas näringspolitik de
senaste 20-25 åren. Verkligheten besannar verkligen
hans uttalande.

Från moderat håll har vi under den hittillsvarande
oppositionstiden försökt förmå Socialdemokraterna
till nytänkande. Ännu skönjer vi egentligen inga för-
ändringar - inte ens efter dagens avlämnade proposi-
tion. De skatter som sänks vägs nämligen med råge
upp av de skatter som höjs. Nettointäkten blir en
långsiktig skattehöjning på 900 miljoner kronor.

Vi har i vår partimotion med anledning av den s.k.
vårpropositionen och i den kommittémotion som
presenterats med anledning av den proposition om
höjda skatter som ligger till grund för dagens betän-
kande lagt förslag på kort och lång sikt när det gäller
skattepolitiken i Sverige. Våra förslag leder till ett
avsevärt bättre företagarklimat och ett minskat bi-
dragsberoende. Det är en politik som fokuseras på
företagande och på familjens förmåga att kunna han-
tera sin vardag.

Med hänsyn till den passivitet som regeringen vi-
sat när det gäller att ta itu med den rekordhöga arbets-
lösheten har vi i den partimotion som offentliggjordes
i går presenterat ett program för fler riktiga jobb i 55
punkter. Det utgår från övertygelsen att företagandet
måste sättas högst på dagordningen och att den en-
skilda människan skall få möjlighet att för egen del
kunna forma sin egen livstillvaro.

När det gäller dagens betänkande har vi från mo-
derat håll avvisat samtliga skattehöjningar. Vi vill
emellertid gå betydligt längre. Vi föreslår därför ett
stort antal skattesänkningar för att förbättra företa-
garklimatet och för att skapa förutsättningar för en-
skilda människor att kunna leva på sin lön eller pen-
sion. För ett hushåll med två barn, en sammanlagd
inkomst på 300 000 kr och ingen inkomst över bryt-
punkten sänks skatten med 1 300 kr per månad enligt
det moderata alternativet.

Jag kommer nu att ge några exempel på dessa och
övriga skattesänkningar som enligt moderat uppfatt-
ning är nödvändiga för att man skall kunna skapa
förutsättningar för de minst 500 000 jobb som krävs
för att halvera arbetslösheten:

Fåmansbolagsbeskattningen måste lindras. Dub-
belbeskattningen av aktiebolagens vinster skall av-
vecklas helt. De försämrade betalningsreglerna för
moms måste avvecklas. Skattehöjning på grund av
förlängd arbetsgivarperiod stoppas genom att försla-
get avvisas. Den allmänna löneavgiften avvecklas.
Förmögenhetsskatten slopas. Uppfinnare och innova-
törer ges rätt att ta upp inkomster av royaltyer som
grundas på patent som kapitalinkomst, vilket innebär
ett skatteuttag på 30 %. Den s.k. värnskatten avveck-
las. Egenavgiften till sjukförsäkringen sänks med 1 %,
och de beslutade höjningarna för 1997/98 undanröjs.
Bilförmånerna sänks.

Den höga beskattningen på arbete utgör ett särskilt
problem för den privata tjänstesektorn. Till skillnad
från vad som normalt gäller för varor av olika slag
finns när det gäller tjänster som erbjuds i hushållen
ofta alternativen "gör det själv" och "gör det inte".
Samtidigt finns det en efterfrågan på olika former av
tjänster som inte tillgodoses och som skulle kunna ge
åtskilliga tiotusentals jobb, med minskade kostnader
för alla andra skattebetalare som följd.

Inom ramen för engångsbeskattning går det att ar-
gumentera för att vissa hushållstjänster skall kunna
anses avdragsgilla eftersom de är nödvändiga för
inkomstens förvärvande. Det gäller exempelvis kost-
nader för barnomsorg. Eftersom det på grund av nuva-
rande EU-regler inte finns möjlighet att slopa mom-
sen på denna typ av tjänster vill vi i stället införa en
skattereduktion med 50 % för vissa hushållstjänster.

Vi vill också att regeringen tar initiativ till att dri-
va frågan att denna typ av tjänsteproduktion kan un-
dantas från momsbeskattning. Med den passiva håll-
ning och avsaknad av framförhållning som präglar
den nuvarande regeringen när det gäller förändringar
inom momssystemet på EU-nivå cementeras den
handlingsofrihet som för närvarande råder.

Dessutom vill vi, som vi tidigare föreslagit, införa
avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader samt
införa ett permanent avdrag för reparation och under-
håll av egna bostäder.

Genom införande av en skattereduktion på 50 %
för vissa hushållstjänster elimineras, eller i vart fall
reduceras, den s.k. skattekilen väsentligt. Eftersom
tjänster av det slag som det är fråga om knappast
utförs alls på ett sätt som redovisas för skattemyndig-
heterna blir skattebortfallet försumbart. Sannolikt
leder förslaget till ökade skatteinkomster genom att
många arbetslösa kan få ett riktigt jobb.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag nämna något
om regeringens ogrundade och, vill jag säga, mycket
dåligt underbyggda förslag att slopa den s.k. nioöring-
en vid leverans av värme till industrin och växthusnä-
ringen. Det kommer att leda till en ökad användning
av fossila bränslen på bekostnad av biobränslen.

Jag är förvånad över att Centerns representant i ut-
skottet har anammat detta förslag från regeringen,
särskilt som ifrågavarande beskattningsregel infördes
på förslag av den borgerliga majoriteten i skatteut-
skottet under den förra mandatperioden. Det är heller
ingen hemlighet att det var Centerns Ivar Franzén som
i hög grad bidrog till att åstadkomma en mer konkur-
rensneutral beskattning när det gäller värmeproduk-
tion i fjärrvärmeverk.

Nu slopas denna neutrala beskattningsform, och
det sker en återgång till den osäkra framtid som
präglade biobränslebaserade fjärrvärmeverk före
beskattningsändringen. Åtgärden leder till ökade
utsläpp av koldioxid. Om den nuvarande lagstiftning-
en ger upphov till skatteplanerande åtgärder bör man
naturligtvis ändra lagstiftningen så att denna typ av
skatteplanering stoppas i stället för att återgå till något
helt annat för framtiden ovisst.

Fru talman! Det krävs en kraftfull opinionsyttring
för att skapa en förändrad politik i vårt land som sätter
företagande, familjens förmåga att hantera sin vardag
och kampen mot den sociala segregationen främst.
Det är en politik som förutsätter enskilda människors
frihet och ett förtroende för vad familjer och företa-
gande kan uträtta. Det krävs med andra ord en enga-
gerad kamp för ökat välstånd i vårt land. Men det
krävs också ett ökat engagemang för företagande.
Kort och gott: Vi måste älska våra företagare.

Fru talman! Vi moderater står givetvis bakom alla
våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag
bifall endast till reservation nr 1.

(Applåder)

Anf. 236 ISA HALVARSSON (fp)

Fru talman! Det är nödvändigt med en kraftig ex-
pansion i näringslivet för att arbetslösheten skall
minska. Det krävs betydande nyetableringar och att
befintliga företag växer. Företagsklimatet måste vara
gynnsamt - betydligt mer gynnsamt än vad det är i
dag. Vi vill från Folkpartiets sida ha ett skattesystem
som gör att det lönar sig att arbeta, spara och driva
företag. Däremot skall det straffa sig att förstöra mil-
jön.

För att komma till rätta med den besvärande mas-
sarbetslösheten och obalanserna i de offentliga finan-
serna krävs sänkning av de skatter som nu motverkar
en bättre fungerande ekonomi och bättre villkor för
företagande och jobb. Den nuvarande regeringen har
gjort precis tvärtom. Omfattande skattehöjningar för
företagande, sparande och jobb har fått negativa kon-
sekvenser för den svenska ekonomins förmåga att
utvecklas och växa och därigenom skapa fler arbets-
tillfällen.

Vi håller fast vid grundbulten i skattereformen om
"hälften kvar". Fördelningspolitik kan inte föras ge-
nom höjning av inkomstskatten. Vi anser att mat-
momssänkningen var mycket dålig fördelningspolitik.
En mer träffsäker fördelningspolitisk insats vore att
stödja barnfamiljerna genom att återställa barnbidra-
get till nivån före sänkningen. Detsamma gäller även
för flerbarnstilläggen och barntillägget i svuxa, som
bör återställas.

Vi har i Sverige underskott på människor som vå-
gar ta steget ut i företagandet. I jämförelse med andra
länder har vi för få medelstora företag, och småföre-
tagen växer i alltför liten utsträckning. Folkpartiet vill
därför förbättra riskkapitalförsörjningen genom att
avskaffa dubbelbeskattningen av aktier. Dubbelbe-
skattningen innebär en skattemässig diskriminering av
eget kapital jämfört med lånekapital. Det blir dyrare
för företaget att använda eget kapital jämfört med att
använda lånat kapital för verksamheten. Om man vill
ha fler jobb skall naturligtvis inte riskkapital beskattas
dubbelt så hårt som pengar som placeras i riskfria
statsobligationer.

Det finns inga skäl att ha kvar dubbelbeskattning-
en för några företag. För att undvika snedvridningar
bör reglerna vara lika för stora och små företag, för
noterade och onoterade. Det som skulle gynna de små
och medelstora företagen är att de stora företagens
vinster delas ut och blir till riskkapital i mindre före-
tag. Det var över huvud taget oskickligt av Socialde-
mokraterna att återinföra dubbelbeskattningen, som
avskaffades av den borgerliga regeringen 1994. Man
har uppenbarligen drabbats av ett grundläggande
tankefel eller hämmats av ideologiska låsningar.

Fåmansreglerna måste också reformeras - det är
ett alltför komplicerat regelsystem. Reglerna för få-
mansföretag skall så långt som möjligt vara desamma
som för andra företag. Nystartade företag bör undan-
tas från kravet att betala bolagsskatt så länge de inte
ger någon utdelning till ägarna.

Vi motsatte oss tidigareläggningen av momsinbe-
talningar. Många företag tvingas nu betala in momsen
innan man själv fått betalt.

Nu höjs gränsen för vilka som skall redovisa
momsen den femte i andra månaden efter redovis-
ningsperiodens utgång. Det är naturligtvis glädjande
att regeringen och Centern tagit intryck av den massi-
va kritiken mot den tidigarelagda momsinbetalningen.
Men ur principiell synpunkt kvarstår dock kritiken
mot att ta ut skatt innan företagen har fått betalt av
sina kunder. Hela regeln om förtida momsinbetalning
borde avskaffas. En orättfärdig princip blir faktiskt
inte mindre orättfärdig därför att den drabbar färre
företag.

Det är fortfarande ca 9 000 företag som drabbas,
däribland många hemmamarknadsföretag, vilka redan
är hårt pressade av den låga inhemska efterfrågan.
Den genomsnittliga likviditetsindragningen är
950 000 kr per företag. För att klara detta måste före-
tagen öka sin upplåning, om de skall kunna förskotte-
ra momsen till staten. Följden av detta blir minskade
investeringar och högre priser.

Själva gränsen i sig på 40 miljoner som beskatt-
ningsunderlag utgör ett tillväxthinder. Fler företagare
som ligger runt 38-39 miljoner säger att de inte
kommer att öka omsättningen, med risk att dra på sig
extra straffkostnader för momsen vid en expansion.
Detta är ju ett memento, i ett land som behöver 3 000
nya jobb i veckan för att kunna halvera arbetslösheten
till sekelskiftet. Dessutom uppstår konkurrensnackde-
lar för den som hamnar ovanför 40-miljonersstrecket
visavi den som kommer under.

För vissa företag uppstår s.k. negativ moms. Det
gäller inte minst för företag som gör säsongsmässiga
inköp av varor, t.ex. försäljare av konfektionskläder.
För dessa företag är det viktigt att den negativa mom-
sen återbetalas skyndsamt. Under senare tid har dessa
företag dock mötts av stora svårigheter att inom rim-
lig tid återfå den berättigade momsen. Skattemyndig-
heterna hänvisar till kravet på utredning, och den
utredningen har dröjt oacceptabelt länge. Detta har
naturligtvis inneburit stora problem för många företag
i detaljhandeln. Avsikten kan ju inte vara att seriösa
små och medelstora företags fortlevnad skall riskeras
på grund av skattemyndigheternas bristande hastighet
i kontrollen.

Reglerna tillåter företag med beskattningsunderlag
understigande 1 miljon kronor att lämna momsredo-
visning en gång om året, men tyvärr gäller inte detta
för handelsbolag. De lämnar inte någon särskild själv-
deklaration och tillåts inte göra helårsredovisning av
mervärdesskatten. Skatteutskottet har med anledning
av en folkpartimotion uttalat att skatteregler så långt
möjligt bör vara neutrala till olika rörelseformer och
att regeringen bör uppmärksammas på detta problem
och återkomma till riksdagen med ett förslag. Ett
sådant förslag brådskar.

Många företagare har med stor irritation uppmärk-
sammat, att när staten driver in skattepengar åt
Svenska kyrkan tar staten betalt, med 4 % av belop-
pet - något som företagen inte får vid indrivning av
skatten till staten. Företagen tar in, räknar ut och beta-
lar skatter till staten, utan ersättning.

Fram till 1969 fick företagen dra ersättning för
uppbördsarbetet innan skatten betalades in, men när
oms blev moms slopades ersättningen. I gengäld för-
längdes redovisningsperioden från en till två månader.
Den extra månadens ränteintäkt blev en kompensation
för den betungande administrationen kring inbetal-
ningen. Med de nya momsreglerna försvann den
kompensationen. Det är inte riktigt rätt att olika prin-
ciper skall gälla i det fall staten utför arbetet eller i det
fall företagen utför arbetet.

Regeringens tillväxtstrategi tycks gå ut på att för-
söka tvinga hushållen att minska sitt sparande genom
olika skattehöjningar riktade just mot det privata spa-
randet. Kapitalinkomstskatten har höjts, dubbelbe-
skattningen på riskvilligt sparande har återinförts,
avkastningsskatten på pensionssparande har höjts,
avdraget för pensionssparande har halverats, sparan-
det i utländska kapitalförsäkringar har skattebelagts,
och nu föreslås en ytterligare skattehöjning genom
höjd förmögenhetsvärdering för aktiesparande.

Vi ser detta som en serie attentat mot privat spa-
rande, sannolikt på ideologiska grunder. Vi i Folkpar-
tiet har däremot en positiv syn på privat sparande.
Enligt vår uppfattning är ett stort privat sparande
positivt både för den enskilde individen och för sam-
hällsekonomin i stort.

Människor "mitt i livet" märker ibland att de
måste börja planera för en ny start. Det kan handla om
att bättra på skolkunskaperna, byta jobb eller förverk-
liga idén om ett eget företag. Det är oerhört viktigt att
många människor som befinner sig i denna situation
får chansen till en ny start. I dag får de sällan det.
Många möjligheter känns stängda. Det fattas helt
enkelt pengar. "En årslön på banken" är en dröm som
ter sig ouppnåelig för de flesta.

Men så behöver det inte vara. Samhället och indi-
viden har ett sammanfallande intresse när det gäller
kompetensutveckling och småföretagande. Därför bör
det offentliga genom regeländringar göra det möjligt
för människor - som själva är beredda att göra ytterli-
gare uppoffringar - att få dessa chanser. Men det tar
tid att bygga upp ett kapital som motsvarar en årslön.
Därför har vi föreslagit ett slags "återlånerätt" i det
reformerade ATP-systemet i utbyte mot att man går i
pension ett år senare.

Folkpartiet var länge ensam förespråkare av eko-
nomiska styrmedel i form av t.ex. energiskatter. Vi
anser fortfarande att dessa har en avgörande betydelse
i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle. Att höja
skatter och att använda intäkterna till en ökad offent-
lig konsumtion är med nuvarande skattesituation djupt
olyckligt. Dessa föreslagna höjda skatter skall finansi-
era ökat antal utbildningsplatser, vilka naturligtvis i
sig är önskvärda, men inte om skattehöjningen i sig
skapar ett stort antal nya arbetslösa. Vi tror att det är
nödvändigt och önskvärt att för varje skatt vi höjer av
miljöskäl samtidigt sänka en annan skatt, t.ex. på
arbete. Det finns all anledning att hävda verklig skat-
teväxling som en huvudprincip när det gäller nya
skattehöjningar på t.ex. energi. Utan skatteväxling
framstår annars energin bara som ytterligare en statlig
mjölkkossa.

När det till sist gäller förmånsbeskattningen på
tjänstebilar har vi i en reservation utvecklat vårt krav
på att den enskilde skall beskattas för privat körning
på ett sådant sätt att hon känner av marginalkostnaden
av bilkörningen. Nu har regeringen i dag aviserat ett
sådant förslag, men än har vi faktiskt inte sett de
länge efterfrågade reglerna.

Fru talman! Det finns mycket mer att säga om
Folkpartiets syn på skattepolitiken. Den finns antydd i
ett flertal reservationer till detta betänkande. Jag står
naturligtvis bakom dem men nöjer mig med att här
yrka bifall till reservation nr 2.

Anf. 237 PER ROSENGREN (v)

Fru talman! Det känns litet nattståndet faktiskt att
stå här och debattera det föreliggande betänkandet
efter den proposition som lades fram i morse. Det
borde vara så att den propositionen hade blivit ett
betänkande som vi i dag skulle diskutera här.

Socialdemokraterna flaggade för en tillväxtpro-
position redan under hösten -95. Ja, det var tidigare än
så, det var våren -95 och sommaren -95, och sedan
blev det oktober -95. Och då kom en tillväxtproposi-
tion, men den innehöll inte så mycket. Därefter skulle
det ha kommit en sysselsättningsproposition under
våren. Den har uteblivit. Därefter sade man att man
skulle lägga fram en sysselsättningsproposition den 28
maj. Den kom inte.

Den sysselsättningsproposition som nu läggs fram
innehåller med nödvändighet ganska mycket på skat-
teområdet och ganska mycket på det näringspolitiska
området för att öka sysselsättningen och för att bättra
på företagsklimatet i landet.

Det är därför väldigt synd att vi inte här i dag kan
debattera den proposition som är framlagd. Vi får
kanske komma med litet synpunkter. Det betänkande
vi nu har framför oss kan vi ha synpunkter på, och vi
kan ha tagit ställning till de olika momenten här, men
allt känns ju som sagt litet nattståndet när vi vet att det
kommer någonting annat. En del av det som kommer
är mycket bra saker, saker som vi i Vänsterpartiet
faktiskt har motionerat om, kanske inte med exakt
samma formuleringar, men vi har försökt lägga för-
slag åt det hållet tidigare.

Det föreliggande betänkandet innehåller en mängd
olika beskattningsförslag som gäller energi, förmö-
genhet och statsskatt. Det är synd att det inte handlar
särskilt mycket om småföretag, men vi har som sagt
dagens framlagda proposition.

Jag tänkte att jag skulle ta några minuter till att
presentera den politik som Vänsterpartiet står för när
det gäller småföretag. På arbetsgivaravgiftsområdet
har vi lagt förslag inom tjänstesektorn och förslag om
en reducering av egenavgifterna för egenföretagare.
Vi har sagt att man borde ta bort egenavgifterna på de
första 40 000 kronorna i taxerad inkomst. Varför har
vi valt denna metod i stället för att generellt, som
socialdemokraterna nu föreslår, minska arbetsgivar-
avgifterna med 5 % på ett underlag upp till 180 000?
Jo, det är för att öka uthålligheten för dem som har det
absolut svårast. Ett grundavdrag, som man kan kalla
det, på egenavgifterna i detta fall skulle öka uthållig-
heten men också skapa incitament för sådana som vill
starta företag och på prov gå in och köra i gång nå-
gonting.

Vi har också föreslagit att man skall göra någon-
ting åt dubbelbeskattningen. Vi vill i första hand att
detta sker på företagssidan. Vi vill att pengarna skall
stanna i företaget, för det är där de gör mest nytta. Nu
vet jag att man på Finansdepartementet arbetar med
detta och att man för tillfället har räknat ut den meto-
den. Jag är inte så säker på att den kommer att räknas
ut i slutändan i alla fall. Jag tror att det kan finnas
möjligheter att göra en konstruktion som innebär att
dubbelbeskattningen tas bort i företagsledet.

Vi har också i ett flertal motioner föreslagit enkla-
re regler för beskattningen av små och medelstora
företag, framför allt av enskilda firmor och handelsbo-
lag. Jag är också glad att Socialdemokraterna och
Centern aviserar sådant framåt hösten.

När det gäller tjänstebilsbeskattningen - eller skall
vi kanske skilja litet grand på vad som är tjänstebil
och vad som är förmånsbil? När det gäller förmåns-
bilsbeskattningen tror jag att det nya förslaget är ett
steg i rätt riktning. Men jag tycker inte om att det inte
finansieras inom det egna systemet. Jag tror att man
kunde ha fått en litet skarpare miljöprofil på detta
genom att öka kostnaderna ytterligare litet grand för
dem som kör mera. Men det finns ju tid för Socialde-
mokraterna och framför allt Centern i detta fall att
driva frågan dithän att förslaget blir litet vassare och
får litet skarpare miljöprofil.

Vi vill inte höja fribeloppet i förmögenhetsbe-
skattningen från 800 000 kr till 900 000 kr. Vi vill att
man först tar förmögenhetsbeskattningsreglerna i ett
sjok och att man genomför alla förändringar som
behöver göras. Det innebär t.ex. att gå från sambe-
skattning till enkelbeskattning - inte änkebeskattning
utan enkelbeskattning! Vi vill att man i stället för att
höja beloppet skall reducera förmögenhetsvärdet för
permanentboendefastigheterna. Då drabbas inte de
som drabbas av stora taxeringshöjningar på samma
sätt. De får inte den dubbla effekten av att de får
kraftigt höjd fastighetsskatt och dessutom förmögen-
hetsskatt som lök på laxen.

När det gäller det arbetande kapitalet har vi varit
motståndare till att OTC-aktierna skall inräknas i
förmögenhetsunderlaget på det sätt som har aviserats
men som nu förhoppningsvis försvunnit.

Att gå från sambeskattning till enkelbeskattning
kommer naturligtvis att innebära ett krav på att belop-
pen justeras. Annars blir det en väldigt stor lättnad i
beskattningen. Det är därför vi säger nej till de höjda
beloppen för tillfället. Vi vill se en ny förmögenhets-
beskattning, också med en breddad bas.

Vi kan inte gärna gå emot det nya förslaget om
momsredovisningsreglerna, eftersom det var det för-
slaget Vänsterpartiet lade i skatteutskottet. Vid skat-
teutskottets behandling föreslog vi just att omsätt-
ningsgränsen skulle höjas från 10 miljoner till
40 miljoner för att inte så många företag skulle drab-
bas.

Nu är väl i och för sig momsdebatten ett exempel
på att företagen vill sätta någon form av gräns. De
säger: Hit men inte längre. Det har varit ganska
mycket överord i momsdebatten, och det är nog litet
fel när man säger att många företag får förskottera
momsen till staten. Det finns ett antal företag som
hamnar i den situationen, men den företagare är inte
född som inte anpassar sig efter detta system. Så är
det. Ju större företaget är desto större möjlighet har
det att göra denna anpassning. Därför är gränsen på
40 miljoner nog ingen katastrof för något företag,
skulle jag vilja säga. Hade man haft kvar gränsen på
den litet lägre nivån är risken att resurserna för att
göra den anpassning jag talade om kanske skulle ha
saknats.

Jag menar att debatten och mängden brev och
uppvaktningar vi har fått inte riktigt står i proportion
till förslaget som sådant. Vi gjorde vår bedömning
utifrån rent praktiska aspekter och naturligtvis med
tanke på vad som faktiskt skulle försämra företagar-
klimatet.

Många av de förslag som läggs fram har inte så
stor ekonomisk betydelse för företagen, utan de har
snarare en psykologisk betydelse. Det gör saken ännu
värre. Jag skulle vilja hävda att det är värre om vi får
ett psykologiskt dåligt företagsklimat än om man
försämrar företagsklimatet litet grand ekonomiskt.

När det gäller förslaget om höjning av den all-
männa statsskatten från 100 till 200 kr vill jag säga att
jag personligen kan tänka mig att höja till 500 kr. Men
vi går emot höjningen därför att det inte finns någon
fördelningspolitisk profil. Det har betydelse hur man
använder de pengar man får in. Använder man dem
till att justera grundavdragen på så sätt att låginkomst-
tagarna får lägre skatt och höginkomsttagarna får
högre skatt kan jag ställa upp, men vi tycker att det är
fel att bara rycka loss pengarna och plocka in dem till
statskassan utan att ge åtgärden en fördelningspolitisk
profil. Därför går vi emot förslaget.

Den stora och kanske mest komplexa frågan i be-
tänkandet - det nästan överskuggande problemet - är
höjningen av skatten på el till industrin. Den innebär
de facto att det finns företag som får väldigt stora
problem.

Det har pekats på Vargön Alloys, som kanske är
ett av de mest energieffektiva företag som finns. En-
ligt uppgift levererar man 80 % av värmen till Vä-
nersborgs kommun. Man levererar värme till Modos
pappersfabrik Holmen Paper. Om vi inte vidtar åtgär-
der är det risk att 1 800 arbetstillfällen försvinner. Det
är inte bara inom Vargön Alloys som det kan bli ak-
tuellt. Det finns många basindustrier som riskerar att
slås ut. Det handlar om 5 000-10 000 arbetstillfällen.
Detta skall vi rösta om i riksdagen i dag, samtidigt
som regeringen lägger fram en sysselsättningspropo-
sition. Det känns litet knepigt.

Det bästa som kan ske är troligen någon form av
skattenedsättning för leveranser som sker till industri-
er som använder elen snarare som en råvara. De in-
dustrierna har väldigt svårt att minska sin förbrukning.
De har oerhört svårt att minska sin elkonsumtion om
de över huvud taget skall kunna syssla med den verk-
samhet de sysslar med.

Jag hoppas att regeringen ämnar fundera över
detta. Det har ju uttalats ett och annat. Jag tror att man
måste fundera ganska snabbt och se till att förslaget
inte blir verklighet.

Jag vill säga till K-G Svensson att det är litet synd
att Moderaterna och de borgerliga alltid har sådan
vansinnig otur när de kommer i regeringsställning.
Det var likadant 1976 som 1991. Allting gick utför.
Socialdemokraterna hade kanske tur när de kom till
makten igen 1982 och 1994, men det sägs ju att en bra
målvakt skall ha tur. En sak är säker: det är förödande
med målvakter som hela tiden har otur. Samma sak
gäller kanske för regeringar.

Ni gjorde ju ett och annat misstag i ingången till
den lågkonjunktur som ni hamnade i, K-G Svensson.
Ni gjorde kanske precis tvärtom mot vad man borde
ha gjort i det läget.

Slutligen vill jag kommentera det Isa Halvarsson
sade. Jag har aldrig sett några företag som inte vill
öka sin omsättning. Jag kan mycket väl tänka mig att
det finns företag som inte vill växa, dvs. anställa mer
folk i det korta perspektivet. Men hävdar man att ett
företag inte vill öka sin omsättning har man nog mis-
sat företagandets grundläggande drivkrafter.

Jag har också läst utredningar om att företagare är
tveksamma till att anställa folk för att expandera.
Varför är man detta? Jo, av den enkla anledningen att
man är osäker på marknaden och på att omsättningen
verkligen finns där. Men om möjligheten finns skulle
jag vilja se den företagare som säger nej till att öka
sin omsättning. Jag har aldrig träffat på någon sådan.

Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer
i ärendet, men jag tänker bara yrka bifall till reserva-
tion 30.

Anf. 238 ISA HALVARSSON (fp) replik

Fru talman! Jag vet inte vad Per Rosengren träffar
för företagare. Jag har dock träffat företagare av kött
och blod, som jag refererade i mitt anförande, som
upplever de olika gränser som sätts som arbetssamma
och psykiskt jobbiga. Man har sagt detta t.ex. när det
gäller momsinbetalningarna.

Anf. 239 PER ROSENGREN (v) replik

Fru talman! Jag har som sagt träffat på företagare
som tycker att det är jobbigt och slitigt och som gör
allt för att få upp sin omsättning, oavsett om de har en
omsättning på 8-10 miljoner, där gränsen låg förut,
eller på 39-40 miljoner. De är glada för varje om-
sättningskrona de kan få in för att klara sina fasta
kostnader.

Jag önskar att Isa Halvarsson presenterar mig för
de företagare som säger nej till en omsättningsökning.

Anf. 240 RONNY KORSBERG (mp)

Fru talman! Man kan naturligtvis i varje samman-
hang och i varje debatt beskriva precis allting som
man tycker och tänker i det aktuella ämnet. Emellertid
tycker jag att det kan kännas litet överflödigt just en
sådan här kväll, när vi har haft en tämligen grundlig
genomgång av det betänkande som kom från finansut-
skottet - nr 10, om riktlinjer för den ekonomiska
politiken. Därför tänkte jag begränsa mig till ett antal
av de punkter vi har att behandla i skatteutskottets
betänkande 31.

Låt mig bara först göra en rent generell reflexion.
Det gäller hur skattepolitiken utformas och hur den är
kopplad till det betänkande som vi har diskuterat
tidigare i dag. Vad man kan konstatera är att det sak-
nas en bedömning av utvecklingen av skattekraften
och de skatter som vi diskuterar. Den diskussion vi för
blir litet begränsad. Den blir begränsad i tiden och till
ett fåtal ämnen och punkter. Vi vet att hela skatteom-
rådet hänger ihop. Samhällsekonomin är ganska
komplex. Det skulle egentligen krävas en mer över-
gripande bedömning av vad man förväntar sig av
skatteutvecklingen under t.ex. en treårsperiod. Det är
bara att konstatera att en sådan bedömning saknas i
regeringens underlag. Vi får leva med bedömningar
av kostnadernas utveckling under en längre period.
När det gäller intäktssidan får vi nöja oss med ett
betydligt kortare tidsperspektiv. Det är naturligtvis
inte särskilt bra. Jag hoppas att vi kan få en förändring
i framtiden.

Låt oss återvända till det betänkande som vi har att
diskutera nu. Jag skall bara nämna några av de punk-
ter där vi har haft en del avvikande meningar gente-
mot det förslag som regeringen har lagt fram. Vi står
bakom en hel del av de förslag som finns i betänkan-
det. Vi tycker att de är bra. De ligger i linje med den
politik som Miljöpartiet har drivit. Jag tänker på
energiskatteområdet.

Det finns en detalj som för många människor är
ganska viktig. Den gäller fastighetsbeskattningen.
Regeringen lägger fram ett förslag som går ut på att
man höjer gränsen för förmögenhetsbeskattning med
100 000. I propositionen anger man att motivet är att
man vill mildra effekterna för dem som har fastighe-
ter i särskilt utsatta områden. Det mest logiska vore
att man också begränsade reduceringseffekten till dem
som har fastigheter. Nu väljer man i stället en generell
förändring som även omfattar dem som inte har fas-
tigheter. Det tycker vi är fel, och det har vi utvecklat i
en reservation. Vi tycker att man i stället kunde ha
nöjt sig med att de människor som får höga fastig-
hetstaxeringsvärden kunde få en reduktion när de tar
upp fastigheten till förmögenhetstaxering. Det är ett
rättvist och bra sätt att lösa det här problemet.

Fastighetsskatten i sig baseras på ett fiktivt värde.
Det handlar alltså inte om ett verkligt värde utan om
ett skenbart värde. Det är inte bra.

Man har också sagt att man bör höja beskattningen
av aktieinnehavet till 100 % av innehavet. Det tycker
vi är fel, eftersom det finns en latent skatteskuld i det
här värdet. Det vore litet fel att beskatta detta, efter-
som man riskerar att riskvilligt kapital undandras.

Man bör se energiskatterna i ett litet större sam-
manhang. Flera av dessa skatter ligger, som jag sade, i
linje med den politik som Miljöpartiet har drivit tidi-
gare. Men man bör se det här i ett perspektiv där man
byter energiskatterna mot andra skatter. Jag talar om
en skatteväxling. Tyvärr kan man konstatera att de
förslag om energiskattehöjningar som nu har lagts
fram i huvudsak bara är till för att finansiera andra
åtgärder. Det är litet synd. Vi hade helst sett att man
hade sänkt skatten på arbete. På det sättet kunde man
se till att företagen inte urholkas genom att kostnader-
na höjs. Det hade också lett till att man kunde få ned
beskattningen på arbete - arbete vill vi gärna ha. Där-
emot kan vi undvara konsumtion av energi i rätt hög
utsträckning.

Det är många som säger att det är ett elände med
energibeskattningen. Vi har hört om exempel på före-
tag som kommer att råka väldigt illa ut. Av en del
debattörer kan man få intrycket att det går att höja
eller sänka skatter utan att det uppstår några föränd-
ringar. Det är något märkligt. Självfallet blir det för-
ändringar om man höjer eller sänker skatter. Själva
avsikten med att växla skatter är just att det skall bli
förändringar.

När det gäller de energiskatter som nu höjs kan jag
ta upp en artikel som fanns i Dagens Industri härom-
dagen. Man hade gjort en undersökning om vad före-
tag tyckte om förändringar på miljöområdet. Den
rörde inte miljöskatter eller energiskatter utan lag-
stiftning över huvud taget på miljöområdet. Det visa-
de sig att en majoritet av företagen tyckte att det var
bra med skärpta miljöregler av det enkla skälet att alla
då får spela på samma villkor. De företag som vill gå
före har annars den nackdelen att de tar på sig pion-
järskapet och kostnaderna. Om man skapar regler som
ligger i fas med utvecklingen i samhället i övrigt
skapas förutsättningar för att alla företag skall kunna
arbeta på samma villkor. Detta gäller naturligtvis även
på skatteområdet. Det är alltså viktigt att man ser till
att genomföra sådana förändringar att företagen får
likartade villkor.

Fru talman! Jag skall inte uppehålla mig mycket
mer i den här debatten. Jag står naturligtvis bakom de
reservationer som vi har, men jag nöjer mig med att
yrka bifall till reservationerna 27 och 38.

Reservation 27 handlar om slopandet av den nio-
öring som man har fått i reduktion vid leverans av
värme till industrin. Det har framförts en del synpunk-
ter kring detta. Det betänkande som vi nu behandlar
innehåller en förändring gentemot propositionen. Man
har lagt till ett återinförande av de gamla regler som
gällde. Det tycker jag är en litet märklig förändring.

Det är rimligt att ta bort nioöringen, eftersom
kostnaderna för den restitutionen har skenat iväg på
ett sätt som inte var avsett. Företag som tidigare leve-
rerade värme till industrin därför att det var kost-
nadsmässigt fördelaktigt har genom en omorganisa-
tion på ett icke avsett sätt planerat sig till skatteintäk-
ter. Det blir då något ologiskt att föreslå att man skall
återgå till de gamla reglerna. Med de gamla reglerna
får företagen ännu mer återbäring om fossilbränslen
används.

K-G Svensson anförde att han såg den risken med
ett avskaffande av den här nioöringen. Men man kan
titta på hur verkligheten ser ut, hur strukturen på vär-
meverk som levererar värme till industrin ser ut. Då
upptäcker man att den stora lättrörligheten när det
gäller utbyte av bränslen finns hos just värmeverk. De
flesta värmeverk har i dag båda teknikerna, och de har
dem i en ganska modern tappning. Ett värmeverk som
eldar både flis och olja kan alltså i princip byta
bränsle i morgon bitti, när vi har fattat beslut här i
kammaren i kväll. Det går så snabbt för dem att öka
fossilbränsleanvändningen om det finns en relation
mellan dessa bränslen som gör att det blir gynnsamt.
Det är alltså väldigt lönsamt för dem.

Det talade här om en risk för att de industrier som
tar emot värmeleveranser skulle byta till fossilbränsle.
Vår bedömning är att den risken är väldigt liten, efter-
som de oftast sitter med långsiktiga leveranskontrakt.
De har slutit dessa kontrakt eftersom de själva har en
dålig teknik. De har pannor med dålig verkningsgrad.
De kanske t.o.m. har monterat ut dem. I detta avseen-
de är trögrörligheten betydande. Risken för att den här
övergången skulle uppstå är i det närmaste obefintlig.

Man kan kombinera förslaget om att ta bort nio-
öringen med riktade bidrag, vilket jag tycker är ett
bättre sätt att stimulera biobränsleanvändningen. Ser
man dessutom till att behålla konkurrensneutraliteten
- eller, ännu hellre, att biobränslen blir konkurrens-
gynnade - uppstår den positiva utveckling som jag
tror att man avsåg och också fick i gång från den
borgerliga regeringens sida.

Jag ser alltså inte den risk som K-G Svensson
målar upp. Jag ser den motsatta risken. Det finns ännu
större skäl för de befintliga värmeverken att förändra
sin mix av bränslen om det blir en återgång till det
gamla systemet.

Jag tror att det bästa hade varit om man hade nöjt
sig med att plocka bort denna nioöring och snabbt
återkommit med förslag om hur man skall få
biobränsleanvändningen att öka och om hur man skall
se till att konkurrenssituationen inte försämras. Det
vore det bästa sättet att hantera den här frågan.

Anf. 241 HOLGER GUSTAFSSON (kds)

Fru talman! Sambeskattning av förmögenhet är
det enda kvarvarande momentet av sambeskattning
som finns i nuvarande skattelagstiftning. Detta repre-
senterar en syn på kvinnor som måste bort ur skatte-
systemet.

Den skattepliktiga förmögenheten beräknas ge-
mensamt för makar som sammanbott större delen av
beskattningsåret. Med makar jämställs de som utan att
vara gifta bor tillsammans och har eller har haft barn
tillsammans eller tidigare har varit gifta med varand-
ra. Detta innebär att sammanboende utan barn inte
sambeskattas och att de kan förlora flera tusen kronor
per år om de gifter sig. Lars Hedfors och Rolf Ken-
neryd, detta är helt oacceptabelt och måste förändras.
Gifta makar och sammanboende utan barn måste
beskattas lika när det gäller förmögenhet.

Regeringen skriver i propositionen att höjningen
av fribeloppet för förmögenhetsbeskattningen motive-
ras av höjda taxeringsvärden på fastigheter. Vi krist-
demokrater anser att problemen med de höjda taxe-
ringsvärdena är så stora att de kräver helt andra åtgär-
der, och därför avvisar vi detta förslag.

Skatten på bostadsfastigheter bör sänkas till 1,5 %
av taxeringsvärdet. En regel bör införas som begrän-
sar fastighetsskatten i storstadsområden och skär-
gårdsområden med extremt höga taxeringsvärden.
Denna regel skulle kunna utformas så att markbe-
skattningen reduceras över ett visst taxeringsvärde på
fastigheten.

Kristdemokraterna anser att det privata sparandet
skall gynnas skattemässigt av samhället. Detta gäller
såväl trygghetssparande i pensionsförsäkringar som
sparande i ett personligt ägande.

Tyvärr undergräver Socialdemokraterna och deras
stödparti det privata sparandet genom höjd skatt på
pensionssparande och nu genom den föreslagna
skärpningen av förmögenhetsbeskattningen på aktie-
ägande. Detta skadar såväl det ekonomiska intresset
för näringslivet som tillgången till riskvilligt kapital
för företagande.

Vi kristdemokrater anser att hela samhället har ett
stort intresse av att många genom sitt sparande i t.ex.
aktier får kunskap, intresse och engagemang kring
näringslivets villkor, så att detta inte begränsas för
den enskilde genom en skärpt lagstiftning. Därför
anser vi att det finns många goda skäl att inte skärpa
förmögenhetsbeskattningen för aktier till det fulla
värdet.

En sådan skatteskärpning mot ägande i bl.a. små
och medelstora företag skulle vara kontraproduktiv i
en tid då vi förväntar oss att just dessa företag skall
expandera för att skapa tillväxt och nya jobb i Sveri-
ge. Därför avvisar vi dessa tankar.

Fru talman! Regeringen föreslår att den generella
statliga beskattningen skall höjas från 100 till 200 kr
per inkomsttagare och år. Detta är inte problemet. Ett
av Sveriges skatteproblem är att arbete generellt be-
skattas för högt och väsentligt högre än kapital. Detta
leder till att tjänsteföretag, som väntas stå för den
framtida tillväxten av nya jobb, är högre beskattade än
traditionella industriföretag.

I detta perspektiv var införandet av värnskatten, en
höjning av den statliga skatten med 5 %, mycket
olycklig. Detta felsteg innebar just höjd skatt på arbe-
te genom att skattereformen urholkades. Tjänstesek-
torn är beroende av personlig flexibilitet vad avser
arbetsvolym. Denna flexibilitet bör då inte störas av
skärpta marginalskatter.

Kristdemokraterna vill återgå till den tidigare ni-
vån på statlig skatt på 20 %. Bättre än värnskatten
skulle vara att slopa grundavdraget vid statlig skatt.

Vidare har regeringen aviserat ett förslag som in-
nebär att sjukförsäkringsavgiften för 1998 skall höjas
till 5,95 %. Det skulle innebära att sjukförsäkringsde-
len minskas och att detta balanseras med en höjning
av den allmänna löneavgiften. Avgiften har då ingen
koppling till sjukförsäkringen och är att jämställa med
en ökad marginalskatt.

Egenavgifterna drabbar främst personer med låga
inkomster på så vis att möjligheten till avdrag före
den beskattningsbara inkomsten inte ger dem så
många slantar i plånboken som för en inkomsttagare
med hög marginalskatt.

Kristdemokraterna vill också avvisa skärpt skatt i
form av egenavgifter, eftersom detta, genom avdrags-
rätten mot kommunalskatten, minskar kommunernas
skatteinkomster med i det här fallet 6 miljarder kro-
nor. Detta drabbar skola, vård och omsorg i kommu-
ner och landsting.

Fru talman! Beträffande näringslivets redovisning
och inbetalning av mervärdesskatt anser vi kristdemo-
krater att tidigare gällande regler skall återinföras.
Den likviditetsförsämring som genomfördes för
svenskt näringsliv försämrar möjligheterna att forska,
utveckla och investera i ny produktion och att därmed
skapa nya arbetstillfällen och välfärd för svenska
folket.

Det är en oacceptabel princip att företagen skall
tvingas betala in mervärdesskatt till staten innan man
fått betalt för den aktuella fakturan. Den svenska
regeringen bör lära sig av EU-kommissionen, som i
november 1994 rekommenderade alla medlemsländer
att inte kräva företagen på inbetalning av moms förrän
man just fått betalt av sina kunder. Principen är sär-
skilt angelägen för företag med mindre än 500 an-
ställda men också för övriga.

Den nu föreslagna ändringen, att höja den aktuella
omsättningsgränsen från 10 till 40 miljoner, är ett steg
i rätt riktning, men det räcker inte. Vi anser att alla
företag skall ha sin betalningstidpunkt för moms den
femte i månad två och inte, som nu, den tjugonde i
månad ett.

Kravet på långsiktighet och stabilitet i näringsli-
vets villkor borde ha hindrat regeringen från att göra
ändringar i detta system, särskilt i avvaktan på even-
tuella förslag från Skattebetalningskommittén om ett
samlat skattekonto mellan företaget och staten.

Fru talman! Regeringen föreslår i propositionen en
höjning av skatten på energi i flera omgångar och för
flera energislag. Regeringen förefaller inte ha beaktat
förslagets konsekvenser för tillväxt och värnande om
arbetstillfällen. Företrädare för svenskt näringsliv
hävdar i tidningen Dagens Industri att beslutet skulle
innebära att åtminstone 1 500 arbetstillfällen flyttas
från Sverige.

Kristdemokraterna har under lång tid förordat en
skatteväxling för att minska överutnyttjandet av natur-
resurser och därmed också energi och till förmån för
lägre kostnader för arbetskraft och stimulans för nya
jobb. Det regeringen och Centern nu vill genomföra är
något helt annat. Det handlar om en ensidig höjning
av energiskatterna på alla fronter, utan att kostnaderna
för arbetskraften sänks. Härmed förbrukas ytterligare
tillfällen till skatteväxling och denna viktiga möjlighet
att främja nya jobb i Sverige.

Vi delar uppfattningen att ett ökat skatteuttag på
kärnkraftsbaserad el är i linje med en mer rättvisande
prisbild för denna elproduktion. Dessa ökade intäkter
borde enligt vår mening användas för forskning, ut-
veckling och nyinvesteringar i förnybar elproduktion
baserad på biobränsle och vind. Jag vill dock i detta
sammanhang peka på att en relativt fri elmarknad i
Norden innebär att ökade svenska produktionsskatter
kommer att leda till import av fossilbaserad energi på
grund av lägre skatt i våra grannländer.

I dag har vi en växande marknad för biobränsleba-
serade värmeleveranser med ett skattemässigt stöd.
Regeringen har för avsikt att ändra detta stöd. Denna
typ av ändringar är alltid olyckliga, eftersom de för-
ändrar villkoren för de investeringar som redan har
gjorts och skapar osäkerhet i lönsamhetskalkylerna
inför kommande energiinvesteringar.

Enligt vår mening måste biobränslenas konkur-
renskraft i relation till oljeanvändningen säkras, också
för andra leverantörer än de stora verken.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att om en
höjd energiskatt på bränsle skall komma i fråga måste
en kompensation ges till glesbygdsboende, som inte
har tillgång till kollektivtrafik på samma sätt som man
har i städerna. Dessa tankar finns med i Kommunika-
tionskommitténs betänkande. Vidare menar vi att de
inkomster en ökad energiskatt på bränsle ger skall
öronmärkas för forskning och utveckling, till stöd för
mera miljövänliga fordon och ökade miljöinsatser
generellt på transportsidan.

Regeringen föreslår ett nytt system för mer miljö-
styrande landningsavgifter för inrikesflyget. Det ger
fel signaler att besluta om lägre avgiftsnivåer. Därför
är det nödvändigt att få in motsvarande miljöavgifter
men med annan styrning.

Kristdemokraternas motion omfattade också
energibeskattningen på fodertorkar och konkurrensen
med exempelvis Danmark. Vi kan konstatera att re-
geringens förslag tillgodoser de aspekter vi har pekat
på. Detsamma gäller den aviserade bilförmånsbe-
skattningen, där vi har hemställt om en beskattning
som är mera miljöanpassad än den nuvarande.

Fru talman! Skattepolitiken omfattar de allra flesta
områden, också det alkoholpolitiska. Regeringen
föreslår att den skattemässiga avdragsramen också
skall innehålla kostnader för alkoholkonsumtion vid
representation, av förenklingsskäl.

Riksdagen har ställt sig bakom en politik som
syftar till att minska svensk alkoholkonsumtion med
25 % fram till år 2000, med målsättningen att minska
alkoholskadorna bland medborgarna. Vi har inte varit
framgångsrika, och sekelskiftet närmar sig mycket
snabbt. Mot denna bakgrund är det mycket inkonsek-
vent av regeringen att främja konsumtion av alkohol
med så svaga motiv som förenklingsskäl.

Vi kristdemokrater har den uppfattningen att sta-
ten inte skall subventionera alkoholkonsumtion. Från-
varon av alkohol på arbetsplatsen bör i stället vara ett
särskilt viktigt delmål för alkoholbekämpningen.
Därför avvisar vi detta förslag.

Fru talman! Mot bakgrund av vad jag här har an-
fört är det självklart att vi kristdemokrater står bakom
alla våra reservationer i betänkandet SkU31. För tids
vinnande vill jag yrka bifall endast till reservation nr
5, med inriktning på sambeskattning av förmögenhet,
och reservation nr 33, med inriktning på skatteväxling
av produktionsskatter för en bättre miljö.

Allra sist vill jag understryka att samtliga våra
ändringsförslag är finansierade fullt ut, till skillnad
från vad en dåligt informerad finansminister sade här
på morgonen.

Anf. 242 INGER LUNDBERG (s)

Fru talman! Under litet styvt en timme har vi lyss-
nat på olika oppositionsföreträdare här i kammaren.
Nog känns det ganska skönt, Rolf Kenneryd, både för
svenska folket och svenska företag, att det finns en
stabil s-c-majoritet, så mycket som de olika förslagen
från de olika oppositionspartierna spretar åt olika håll.

Skattepolitiken är viktig. Den spelar en tung roll i
det moderna välfärdssamhället. Genom gemensamma
insatser kan vi medverka till en infrastruktur som ger
förutsättningar för tillväxt och nya jobb.

Skattepolitiken har också stor betydelse för om-
fördelningen mellan välbärgad och fattig, och mellan
olika skeden i livet för var och en av oss.

I morse presenterade finansministern sysselsätt-
ningspropositionen för riksdagen. Det finns många
viktiga förändringar på skatteområdet i den för att
främja tillväxt och sysselsättning. En förutsättning för
att det skall lyckas är att varje åtgärd är finansierad.
En viktig del av finansieringen är de energiskattehöj-
ningar som föreslås i SkU31 och som tillsammans
med besparingar och en mindre höjning av den statli-
ga skatten för alla löntagare skall finansiera en massiv
satsning på utbildning.

Låt mig först ge några kommentarer till de all-
männa överväganden om skattepolitiken som görs i
vårpropositionen. De senaste åren har inneburit svåra
omprövningar av hela den statliga verksamheten.
Fördubblingen av statsskulden i början av 90-talet har
ställt krav på omfattande besparingar men också jus-
teringar av skatteuttaget på flera områden. Kombina-
tionen av skattehöjningar och besparingar har varit
nödvändig för att budgetsaneringen skall kunna ges en
fördelningspolitisk rimlig profil. Så betyder t.ex. den
höjda kapitalskatten, bibehållandet av förmögenhets-
skatten, höjningen av avkastningsskatter och värnskat-
ten att den som tjänar hyggligt och har goda tillgångar
kunnat vara med och ta sitt ansvar för saneringen av
de offentliga finanserna.

Ändå är det viktigt att också i en skattedebatt
komma ihåg att den som allra starkast har känt av
budgetsaneringen inte är den välavlönade medborga-
ren med en slant på banken eller hyggliga tillgångar
på börsen. Det är inte heller den företagare som har en
hygglig efterfrågan riktad mot sitt företag. Jag skulle
vilja fråga de av er i utskottet som vill ersätta värns-
kattens drygt 4 miljarder eller förmögenhetsskattens
inkomster om runt 3 miljarder med ytterligare bespa-
ringar om ni har funderat över hur det känns för den
som har svårt att klara hyran för en tvåa eller trea. Har
ni tänkt på hur det känns för den som kanske tvingas
fundera på om man har råd med gymnasieutbildning
för barnen när man bor i glesbygd?

Vårpropositionen visar att det tunga och viktiga
jobbet med budgeten varit meningsfullt. Statens be-
hov av upplåning var för bara några år sedan runt 200
miljarder om året. Nu räknar regeringen med att de
offentliga finanserna skall vara i balans 1998.

En varaktigt god tillväxt, goda villkor för företa-
garna och hög sysselsättning måste byggas under av
sunda statsfinanser. Och sunda statsfinanser når vi
inte om inte alla medborgare solidariskt är med och
delar ansvaret.

SkU31 innehåller flera viktiga skattefrågor. Be-
tänkandet innehåller förslag till finansiering av en
utbildningsrevolution som i första hand skall komma
de lågutbildade till del. Det innehåller också föränd-
ringar av förmögenhetsskatten för att möta höjda
taxeringsvärden på småhus. Byggsektorn påverkas av
den proposition om ROT-avdrag som sakbehandlas
senare i dag.

Några justeringar berör företagen direkt och ome-
delbart. Det gäller speciellt redovisningsperioderna
för mervärdesskatt och ändrade avdragsregler för
representation.

Slutligen förutskickas att förslag om den höjning
av den allmänna sjukförsäkringsavgiften för löntagare
som ingår i saneringsprogrammet kommer att läggas
fram i år.

Utskottet har i allt väsentligt följt intentionerna i
propositionen och ställt sig bakom det grundläggande
synsätt som innebär att riksdagen inte får tappa grep-
pet om statsfinanserna samtidigt som det måste skapas
utrymme för framtidsinriktade satsningar på syssel-
sättningen.

Utskottet har också sökt fånga upp viktiga frågor
som tagits upp i motioner från olika politiska partier
med anledning av propositionen liksom vid flera av de
uppvaktningar som gjorts inför utskottet. Det har lett
till att utskottet föreslår två tillkännagivanden till
regeringen och också föreslår förändringar i lagtexten
i två fall.

Flera viktiga delfrågor berörs i betänkandetexten. I
skatteutskottet liksom i förberedelsearbetet inför pro-
positionen har Centern och Socialdemokraterna sam-
arbetat. Också företrädare för andra partier har gjort
viktiga påpekanden i samband med utskottsbehand-
lingen.

En viktig förutsättning för att Sverige skall ha en
stabil grund för den ekonomiska politiken är att det
finns ett stabilt politiskt samarbete, ett politiskt sam-
arbete som kan skapa tilltro både hos medborgarna
och viktiga aktörer i och utanför Sverige.

Nu till de konkreta sakfrågorna. Golvet för förmö-
genhetsskatten höjs från 800 000 kr till 900 000 kr.

Nu, liksom tidigare, görs justeringen efter det att
fastighetstaxeringen genomförts för småhusen. Sam-
tidigt breddas förmögenhetsskatten så att börsnoterade
aktier tas upp till sitt fulla värde.

Moderata samlingspartiet har med en druckens
envishet föreslagit att förmögenhetsskatten skall av-
vecklas. Det upplevs dock inte, Karl-Gösta Svensson,
vara särskilt ansvarsfullt av Moderaterna att föreslå en
åderlåtning av statsfinanserna med 3 miljarder kronor,
samtidigt som stora medborgargrupper har svårt att få
sin ekonomi att över huvud taget gå ihop.

Vänstern föreslår att golvet ligger kvar på
800 000 kr. Det kan låta bra, men jag vill varna, Per
Rosengren, för den allvarliga risk som finns om man
inte justerar gränserna för förmögenhetsskatten. Av-
står riksdagen från att justera golvet något så när i takt
med inflationen, finns nämligen risken att allmänhe-
tens förtroende för förmögenhetsskatten som en skatt
på något större tillgångar minskar. Det förslag som
regeringen har lagt innebär en något försiktigare jus-
tering än inflationsuppräkningen. Det i sin tur har
samband med det extremt allvarliga statsfinansiella
läget.

Utskottet säger också ja till regeringens förslag om
ändrad beloppsgräns för snabbare redovisning och
betalning av mervärdesskatt. De företag som har en
omsättning under 40 miljoner kronor per år kommer
inte att behöva betala in mervärdesskatten förrän
den 5 i andra månaden efter redovisningsperiodens
utgång - inte, som för närvarande, den 20 i månaden
efter redovisningsperioden. Detta har nämnts av flera
talare tidigare här. Den tidigare gränsen var
10 miljoner kronor.

Utskottet har också gjort en mindre justering av
lagtexten för att inte företag med export och import
inom EU skall få sina export- eller importvaror dub-
belräknade när beskattningsunderlaget läggs fast.

I betänkandet säger vi också ja till ett motionsyr-
kande från Isa Halvarsson och Karin Pilsäter med
krav på att regeringen ser över reglerna för handelsbo-
lagens redovisning. Nuvarande regler kräver att även
handelsbolag med mycket liten omsättning skall re-
dovisa sina momsintäkter månadsvis. Det kan knap-
past vara rationellt vare sig för dem eller för skatte-
förvaltningarna. Någon lagtext lägger vi dock inte
fram här, utan vi förutsätter att regeringen återkom-
mer med ett konkret förslag som underlättar för de
små handelsbolagen.

Fru talman! Det börjar växa fram en djup insikt
om att mänsklig kunskap kommer att spela en allt
viktigare roll för framtidens tillväxt och välfärd, me-
dan hushållning med både råvaror och energi är en
förutsättning för överlevnad. Det är därför naturligt att
den utbildningssatsning som tillhör nycklarna till
framtidens jobb till stor del finansieras genom höj-
ningar av energi- och miljöskatter.

Energiskatten höjs för samtliga bränsleslag. Detta
sker i två steg. Vid varje tillfälle höjs skattesatserna
för bensin och olika bränslen för motorfordon med
2,5 %. Skatten på el höjs med 1,5 öre per kilowat-
timme. Övriga energiskatter höjs med 10 %. Samti-
digt höjs produktionsskatterna på elektrisk kraft från
kärnkraftverk och äldre vattenkraftverk i två steg med
sammanlagt 2 öre per kilowattimme. De höjningar av
energiskatterna som nu sker är ett led i omställningen
mot ett energisnålare och mera hållbart samhälle.

Under utskottsbehandlingen har vi mött en stor
förståelse för behovet av ökade energiskatter, men
samtidigt finns det en oro för effekterna för några av
de mest energiintensiva företagen. Därför är det vik-
tigt att notera vad skatteministern sagt i anslutning till
en interpellationsdebatt här i riksdagen. Den debatten
återges i utskottstexten. Skatteministern säger där att
han är beredd att följa upp effekterna av produktions-
skatterna med hänsyn både till svensk kraftindustris
konkurrenskraft och till de företag som har svårast att
ställa om till en energisnålare produktion. Uppfölj-
ningen görs under hösten och innan steg 2 i produk-
tionsskattehöjningen genomförs.

Det andra ledet i finansieringen av utbildnings-
satsningen är en mindre höjning av statsskatten. Den
s.k. hundralappen, som betalas av alla löntagare, höjs
till 200 kr. Det betyder inte mer än drygt en tia i må-
naden för varje löntagare men ger ändå statskassan en
hygglig inkomst - 600 miljoner kronor om året.

Den tredje förändringen gäller en minskning av
representationsavdraget från 180 kr per måltid och
person till 90 kr.

Fru talman! I betänkandet föreslås också att den
s.k. nioöringen, som kompenserat värmeleverantörer
som distribuerat värme till industrin, avskaffas. I dess
ställe föreslås en komplettering av lagtexten beträf-
fande värmeleveranser till industrin som tidigare
omfattats av industrinedsättningen. Förändringen är
nödvändig för att förhindra att kostnaderna för Stats-
verket drar i väg utan kontroll. Nioöringen var avsedd
som en kompensation till fjärrvärmeverken och syfta-
de till att stimulera biobränsleanvändningen.

Genom att många företag har tänjt på regelverket
har statens kostnader för kompensationen tredubblats.
Det kan inte försvaras statsfinansiellt, varför rege-
ringen i stället kommer med en särskild kompensation
till de värmeföretag som har en stor andel industrile-
veranser och som i stor utsträckning använder
biobränslen.

Jag vill understryka vikten av att regeringen
snabbt tar fram en konkret modell för kompensation
till berörda värmeverk. Jag vill också, fru talman,
understryka betydelsen av att koldioxidskatten för
industrin höjs, såsom tidigare aviserats för riksdagen.

Utskottet har i anslutning till behandlingen av
energiskatterna också biträtt ett motionsyrkande från
Centern och Socialdemokraterna om uppbördssyste-
met för växthusnäringen. När det gäller nuvarande
uppbördsregler förlängs tiden till den 1 januari 1997
för att underlätta växthusnäringens likviditet i avvak-
tan på nya regler för koldioxidbeskattning av industrin
och växthusnäringen. Därmed biträder utskottet också
i allt väsentligt ett moderatyrkande om växthusnäring-
en.

I utskottstexten uppmärksammas regeringen på de
speciella problemen för vissa näringar. Det gäller
grönfoderindustrin, som genom särskilda EU-
undantag för den danska industrin har svåra konkur-
rensproblem. Det gäller också företag som är beroen-
de av tillgången på t.ex. råtallolja och spån och som
får höjda priser på råvarorna i den i grunden positiva
konkurrensen om biobränslen inom en mera miljöan-
passad energisektor.

Fru talman! I och med dagens presentation av sys-
selsättningspropositionen förefaller regeringen ha
kommit fram till en långsiktigt stabil och miljömässigt
riktig lösning på frågan om tjänstebilsbeskattningen.
Utskottet har efterlyst ett system som gör tjänstebil-
sinnehavarna mera känsliga för marginalkostnaden
och för drivmedelskostnader och som samtidigt under-
lättar förnyelsen mot en mera miljövänlig bilpark.

Kombinationen av slopad bilaccis, rörliga drivme-
delskostnader och slopad överbeskattning av tjänstebi-
larna bör tillgodose både bilindustrins och miljövår-
dens intressen.

Fru talman! Betänkande 1995/96:SkU31 är ett led
i ett gemensamt arbete mellan Centern och Socialde-
mokraterna för att skapa förutsättningar för en stabil
ekonomi och nya jobb. Detta fylls upp av den syssel-
sättningsproposition som regeringen i morse lämnade
och kommer att följas av många viktiga initiativ för
tillväxt och sysselsättning.

Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betän-
kande.

(Applåder)

Anf. 243 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
replik

Fru talman! Inga klara besked ges till de anställda
på Vargön Alloys i Vänersborg. Ett lagförslag ge-
nomdrivs, trots att man ser de negativa effekterna.
Företaget kan få flytta från Sverige och arbetstillfällen
kan förloras, samtidigt som vi i dag har en stigande
arbetslöshet - från en redan rekordhög nivå. Det är
rätt märkligt att Socialdemokraterna håller fast vid ett
dumt förslag som gör att det blir osäkerhet och ryck-
ighet i beskattningen. Framför allt gäller det de aktuel-
la näringsföreträdarna och det näringsliv som berörs
av de stora skattehöjningar på 5 miljarder kronor som
vi strax kommer att fatta beslut om.

Jag frågade Inger Lundberg om hon inte kände oro
för den utveckling som vi i dag ser med ett ökat bi-
dragsberoende för vanliga inkomsttagare. Detta beror
ju, Inger Lundberg, på de enorma skattehöjningar som
ni har bidragit till.

I dag har en normalfamilj, med vanliga inkomster
under brytpunkten, fått en skatteökning med minst en
tusenlapp. Om hänsyn tas till den mängd kommuner
där kommunalskatten höjts, blir det fråga om uppemot
1 500 kr i månaden i ökade skatter.

Jag tog här exemplet med den person som med
normalinkomsten 14 500 kr hade 6 700 kr över när
skatten var betald att betala sina levnadskostnader
med. Bidragsberoendet ökar. Det är en allvarlig sam-
hällsutveckling som jag tycker att Inger Lundberg
borde reagera över. Hon borde se de långsiktiga effek-
terna av en sådan utveckling. Jag vill gärna ha svar på
den frågan.

Anf. 244 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Under förra mandatperioden fanns en
artikel i Dagens Industri där man konstaterade att
skattekvoten hade minskat under moderat ledning.
Men man konstaterade samtidigt att utgiftskvoten
hade ökat mycket dramatiskt. Den låg runt 70, 75 %
beroende på ett mycket starkt ökat bidragsberoende
som inträffat under de borgerliga åren, när Sverige
tappade i storleksordningen en halv miljon jobb.

Det Socialdemokraterna nu arbetar med tillsam-
mans med Centern är att skapa förutsättningar för nya
jobb. K-G Svenson frågade efter besked. Vi ger be-
sked till de arbetslösa. Vi ger de arbetslösa beskedet
att vi är beredda att finansiera en utbildningssatsning
för 130 000 människor om året. Det gäller de männi-
skor som har de största behoven av utbildning. Ut-
bildning är en förutsättning för deras möjligheter att
långsiktigt vara attraktiva på arbetsmarknaden.

Vi är också beredda att titta på de mest energiin-
tensiva företagens situation. Men det är en komplex
verklighet. K-G Svenson var som jag med på olika
uppvaktningar inför skatteutskottet. Där hade vi re-
presentanter för kraftindustrin som sade att de kom-
mer att drabbas av minskade vinster och svårigheter
att klara sin verksamhet beroende på att de inte kan få
kompensation för produktionsskattehöjningen för
industrin.

Sedan hade vi å andra sidan besök av representan-
ter för industrin. De sade att skattehöjningarna kom-
mer att slå fullt ut på industrin. Detta är allvarligt. Låt
oss, K-G Svenson, för den lilla andel av industrierna,
de få industrier det gäller, göra som skatteministern
säger. Innan vi går vidare skall vi se vilka effekterna
de facto är för de mest energiintensiva industrierna.

Anf. 245 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
replik

Fru talman! Här höjer man skatter som direkt
drabbar de anställda i olika företag. De råkar ut för
arbetslöshet. Men det är mycket allvarligare än så,
Inger Lundberg. I dag saknar 1 miljon människor i
vårt land ett riktigt jobb. Inte ett förslag kommer från
Inger Lundberg om att ta sig an de människorna.

För att halvera arbetslösheten behövs 750 000 nya
jobb. Ni har höjt skatter och avgifter med 80 miljar-
der, vilket har lett till att tillväxten fasar ner mot
nolltillväxt. I dag har vi en stigande arbetslöshet på
rekordnivå. Nu kommer en liten förändring i dag när
det gäller sänkning av arbetsgivaravgifterna. Men det
är en droppe i havet mot vad som måste ändras. Ni
har under tiden genomfört förslag som medfört ökade
kostnader för företagen.

Budskapet från småföretag och medelstora företag
har varit: Skattetrycket är alldeles för högt, och ar-
betsrättslagstiftningen är alltför regid. Det har inte
sagts ett ord om detta i de debatter som vi har haft i
dag om arbetsrättslagstiftningen. Det har inte kommit
några indikationer från regeringens sida om föränd-
ringar för att skapa nya, riktiga jobb. Det är något så
väsentligt i vårt samhälle. Varje jobb i den privata
sektorn som innebär att en arbetslös får ett nytt jobb
ger offentligheten 200 000 kr.

Det är en sådan politik som måste bedrivas för att
nå dessa effekter. Vad gör ni för ge en chans, en möj-
lighet, en förhoppning till den miljon människor i vårt
land som i dag inte har ett riktigt jobb?

Anf. 246 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Det har framkommit med all önskvärd
tydlighet att K-G Svenson inte har sin glada dag i dag.
Om K-G Svenson hade velat öppna både ögon och
sinnen litet grand hade kanske K-G Svenson kunnat
tagit sig tid att läsa den sysselsättningsproposition
som Socialdemokraterna och Centern har lagt fram.
Den innehåller offensiva satsningar på näringslivsut-
veckling, kretslopp och småföretagande. Den innehål-
ler en gigantisk Östersjösatsning, de utbildningsinsat-
ser vi har talat om tidigare och skattemässiga sats-
ningar på småföretagen. Jag undrar ibland om K-G
Svenson verkligen vill detta.

Jag undrar också: Vill Moderaterna verkligen
gynna småfolket när det gäller skattepolitiken? Ni
talar i dag väldigt mycket om låginkomsttagarna och
behovet av att sänka skatterna för dem. Ni hade under
tre år skatteministerposten. Varför var det så jättevik-
tigt att först sänka skatteuttaget för dem som hade
stora inkomster och stora förmögenheter? Varför var
det så fruktansvärt viktigt att starta med att sänka
förmögenhetsskatt, gåvoskatt och arvsskatt om det
verkligen var småfolket som Moderaterna värnade
om?

Anf. 247 HOLGER GUSTAFSSON (kds)
replik

Fru talman! Både i början och i slutet av sitt anfö-
rande försäkrade sig Inger Lundberg om att Centern
var med i sammanhanget. Jag såg riktigt bilden fram-
för mig då Inger Lundberg vänder sig om och konsta-
terar att Rolf Kenneryd är med längst bak på vagnen.
Hon tycker också att det är skönt att det är på det
sättet. Däremot är jag litet bekymrad över att hon
kanske tar det som intäkt för att man är på väg åt rätt
håll. Det är inte helt säkert.

Jag skulle vilja fråga Inger Lundberg: Ser ni den
onda cirkel som så tydligt existerar, nämligen höjda
skatter i alla avseenden för företag och för enskilda?
Det vågar jag nästan säga utan att ta i för mycket.
Detta leder i sin tur till minskat konsumtionsutrymme
för enskilda, kommuner och landsting.

Det leder naturligtvis också till en mindre produk-
tion för näringslivet. Det är inte lätt att starta företag
när man inte har något efterfrågan. Detta i sin tur till
ökad arbetslöshet, vilket är vårt största problem för
närvarande. Ökad arbetslöshet leder till ökade kostna-
der. Därtill har vi budgetobalansen. Då svarar Social-
demokraterna och Centern med ytterligare skat-
teskärpningar.

Ser Inger Lundberg denna onda cirkel?

Anf. 248 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Det är möjligt att Holger Gustafsson
har erfarenhet från förra mandatperioden av hur det
var längst bak i en svans där Moderaterna gick allra
först. Den typen av samverkan där några partier som
samverkar får springa i svansen blir inte så stabil. Ett
sådant samarbete spricker.

Skall man kunna bygga upp ett samarbete som
verkligen är ett samarbete mellan olika politiska par-
tier kan inte några springa efter i en svans. Då måste
man arbeta sida vid sida med respekt för varandra
som vi socialdemokrater och centerpartister försöker
att göra. Först då kan det bli ett stabilt och vettigt
samarbete.

Jag blir kanske ändå litet grand förvånad när jag
hör Holger Gustafsson tala om den onda cirkeln som
drabbar låginkomsttagarna. Huvudfrågan han tog upp
i sitt anförande var sambeskattningen av förmögenhe-
ter. Är detta den viktigaste frågan för svenska lågin-
komsttagare?

Den andra fråga som han fäste väldigt stort avse-
ende vid var frågan om värnskatten för 5 %. Menar
Holger Gustafsson på fullt allvar att värnskatten all-
varligt skadar förutsättningarna för sysselsättning och
för människor med låga inkomster att få jobb i vårt
land? Är detta Holger Gustafssons bestämda uppfatt-
ning i den allvarliga situation som Sverige är i just
nu?

Anf. 249 HOLGER GUSTAFSSON (kds)
replik

Fru talman! Det var över huvud taget inte frågan
om någon vagn förra mandatperioden, om vi nu skall
använda den bilden. Vi satt fyra partier i samma båt
och arbetade tillsammans. Det var betydligt enklare.
Det var ingen som hymlade om huruvida man var
med i regeringsammanhang eller inte. Det behövde
inte tolkas varken ut eller in. Det förhållandet är en-
kelt att reda ut.

Jag ställde en fråga till Inger Lundberg om hon ser
den onda skattecirkeln. Jag pekade inte ut låginkomst-
tagare eller höginkomsttagare. Jag menar bara att
detta är ett samhällsproblem som jag tror att vi behö-
ver fundera litet grand på. Man löser kanske inte bud-
getproblemen enbart med skattehöjningar. Man måste
våga tro litet grand på stimulans också, både för kon-
sumtion och framför allt för företagande. Jag tycker
att det finns en tendens att majoriteten i utskottet,
naturligtvis påhejad av regeringens förslag, tror att om
åsnan klarar detta så klarar hon ytterligare litet grand,
för att använda en bild igen. Kom ihåg att en regering
med den här färgen tidigare har tryckt huvudet på
svenska folket under vattnet med skatter. Det finns
risk att man gör det igen om man inte ser denna oro-
väckande cirkel.

Jag frågade: Ser Inger Lundberg den här cirkeln?
Det vill jag ha svar på. Jag vill inte ha en ny fråga till
mig.

Anf. 250 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Jag förstår att Holger Gustafsson
tycker att det är besvärande när jag frågar om sambe-
skattningen av förmögenhet och värnskatt verkligen är
de mest angelägna frågorna. Jag skall inte upprepa
frågorna.

Jag kan också konstatera att även om ni satt i
samma båt var det väl ändå som om proppen gick ur
mot slutet. Det gick inte så där jättebra. Det är kanske
bra att litet stabilt vandra sida vid sida.

Det är riktigt att det är viktigt att titta på skatteut-
taget, Holger Gustafsson. Det handlar inte i första
hand om skattekvotens storlek utan om skatternas
fördelning på olika områden. Det är naturligtvis där-
för som det saneringsarbete som regeringen har ge-
nomfört består av såväl skattehöjningar som mycket
kännbara besparingar.

Holger Gustafsson sade att orkar åsnan det så or-
kar den väl det. Jag tror att det finns en stor risk att
människor kan fara oerhört illa om vi skulle säga att
kan vi spara där så kan vi spara där.

Sedan för Holger Gustafsson ett intressant reso-
nemang om det finns anledning till stimulanser. Jag
tror att det finns anledning att på europeisk nivå dis-
kutera behovet av en inte fullt ut så restriktiv politik
som den man för i dag. Men jag bedömer att det är
omöjligt för ett enskilt land som Sverige att inte ha
den budgetdisciplin vi har i dag.

Anf. 251 PER ROSENGREN (v) replik

Fru talman! När det gäller fribeloppen i förmö-
genhetsskatten tycker vi i nuvarande läge att det är
betydligt bättre att reducera fastigheternas förmögen-
hetsvärde med förslagsvis 25 % av taxeringsvärdet.
Det är ju fastigheternas taxeringsvärden som gör att
gränsen faktiskt måste höjas, annars hamnar man i en
mycket konstig situation. Man hamnar i ett förmö-
genhetsskikt som innebär att man måste betala förmö-
genhetsskatt samtidigt som man får en ganska kraftigt
höjd fastighetsskatt.

De som har en förmögenhet som inte består av en
fastighet har ju sina pengar. Jag tycker inte att de
behöver den här reduceringen på samma sätt. Därför
kan man ha kvar beloppet. Vi vill i första hand ha en
samlad bedömning av förmögenhetsskatterna. Vi
tycker inte att det fanns någon anledning att behandla
det här förslaget just nu.

Sedan har vi detta med nioöringen. Jag pratade
med en chef på ett värmeverk som levererar fjärrvär-
me. Han sade att det visserligen ligger ett förslag om
den där nioöringen, men att det är så idiotiskt att det
aldrig kan gå igenom. De lät inte sina kalkyler påver-
kas av förslaget. Det låg ju i propositionen, men nu
har ju skatteutskottet undanröjt det problemet.

Jag vill slutligen framför några farhågor när det
gäller den elintensiva industrin. Jag litar inte alltid på
vad skatteministern säger här i kammaren. Det kan
vara så att han säger en sak här, och när vi sedan ser
den möda som har lagts ned i departementet stämmer
den väldigt illa överens med detta.

Jag kan ställa en fråga till Inger Lundberg. Känner
Inger Lundberg ingen som helst rädsla eller nervositet
inför alla de arbetstillfällen som riskerar att gå förlo-
rade med det nu framlagda förslaget?

Anf. 252 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Det är inte bara fastighetstaxeringen
som föranleder att man räknar upp golvet i förmögen-
hetsskatten från tid till annan. Det är inflationen och
kostnadsutvecklingen. Om man inte hade gjort någon
form av uppräkning hade sannolikt mycket små
banktillgodohavanden varit förmögenhetsskatteplikti-
ga i dag. Det tror jag att vare sig Per Rosengren eller
jag hade tyckt varit rimligt.

Däremot har de här uppräkningarna på senare år
gjorts i anslutning till fastighetstaxeringen. Det har
varit en rimlig tidpunkt att genomföra en sådan upp-
räkning på, eftersom de har skett med en viss perio-
dicitet.

Jag blev kanske litet förvånad över att Per Rosen-
gren säger att detta absolut inte får drabba villorna.
Den som har en avbetald villa i dag har en mycket
gynnsam ekonomisk situation i förhållande till de
hushåll som har höga hyreskostnader, höga lån på en
villa eller bostadsrätt eller liknande. Det är kanske
inte så orimligt att just den gruppen är med och bidrar
till omfördelningen över tid med det undantag som vi
har uppmärksammat i skatteutskottet och som rege-
ringen arbetar med, nämligen de som bor i områden
där det egentliga boendevärdet inte svarar mot det
höga taxeringsvärdet. Det gäller främst skärgårdsom-
rådena.

Sedan gällde de värmeverken. Vi gjorde en korri-
gering av beslutet i skatteutskottet.

Slutligen när det gäller den elintensiva industrin
vill jag säga att det kan finnas risker i detta. Det är
därför det finns starka uttalande från skatteministern
när det gäller vissa enskilda företag och från utskottet
i skrivningarna.

Anf. 253 PER ROSENGREN (v) replik

Fru talman! Inflationen ligger i dag på 2 %. Inger
Lundberg säger att de som sitter med en avbetald villa
har en bättre ekonomi. Visst är det så. Men är man
fattigpensionär, har byggt sitt hus på 50-60-talet och
får ett så pass högt taxeringsvärde att man också får
förmögenhetsskatt har man inte så mycket att betala
detta med. De kan inte sälja en bit av villan för att
betala sin fastighetsskatt eller sin förmögenhetsskatt.
Det är faktiskt ett litet problem. Det skulle man lätt
lösa genom att i stället för att göra den här höjningen
från 800 000 till 900 000 göra en reducering av för-
mögenhetsvärdet på fastigheten. Det är betydligt
rättvisare och bättre. De som har kontanter eller egen-
domar som är lätta att avyttra har betydligt lättare att
betala en förmögenhetsskatt än vad de har som har
värdet bundet i en fastighet som de bebor. Det är en
viss skillnad.

Anf. 254 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Inflationen har varit betydligt högre
än 2 % sedan förra allmänna fastighetstaxeringen. Vi
har delvis haft hög inflation under den här perioden,
så nog finns det skäl att göra en viss justering av vär-
dena. Jag tror att det är bra att göra det med en viss
regelbundenhet, så att man inte tvingas till mycket
stora förändringar vid ett tillfälle.

Jag kan inte upphöra att bli förvånad över Per Ro-
sengrens förankring i verkligheten. Det finns i skär-
gårdsområdena ett antal pensionärer med mycket små
inkomster och höga taxeringsvärden. Den problemati-
ken tittar regeringen närmare på.

Det kan också finnas ett antal personer i storstads-
områdena som befinner sig i den situationen. Men Per
Rosengren glömmer bort att BTP, bostadstillägget till
pensionärer, tar hänsyn till fastighetsskatten och att
taxeringsvärdet på villan inte reducerar BTP.

Det finns en risk att det finns så mycket glad op-
portunism i Vänsterpartiet att man ramlar på i stort
sett varje besvärlig debatt. Politik är svårt, Per Rosen-
gren. Politik är inte alltid bekvämt. Politik innebär att
man ibland tvingas fatta jobbiga beslut. Det måste
också Vänsterpartiet orka vara med och göra, om ni
inte bara skall vara ett litet käckt inslag i de politiska
församlingarna.

Anf. 255 RONNY KORSBERG (mp) replik

Fru talman! Jag noterade med tacksamhet Inger
Lundbergs inlägg, där hon berörde förmånsbilsbe-
skattningen. Hon sade att syftet är att få till ett mer
miljövänligt sätt att beskatta bilarna, så att man får en
miljövänligare bilpark. Jag skulle vilja ställa en fråga
till Inger Lundberg med anledning av detta.

Tekniken med elbilar och bilar med alternativa
drivmedel står i dag på tröskeln till genombrott. Flera
bilföretag, bl.a. amerikanska GM, kommer till hösten
att börja tillverka elbilar med ganska god aktionsra-
die, och redan i dag kan man här i Sverige via Volvo
köpa en mycket förnämlig eldriven småbil.

Problemet är bara att förslaget till förmånsbe-
skattning inte innehåller några regler för hur dessa
skall beskattas. När man frågar skattemyndigheterna
om förmånsbeskattning av elbilar får man svaret att
de går på inköpsvärdet. Tyvärr är tekniken fortfarande
ganska dyr, vilket gör att förmånsbeskattningen blir
högre än hos en motsvarande fossilbränsledriven bil,
fast det egentligen borde vara tvärtom. På något sätt
borde denna typ av bilar gynnas.

Anser Inger Lundberg och Socialdemokraterna att
det vore bra om man fick in en regel om förmånlig
beskattning av el- och alternativdrivna bilar i förslaget
för att få den miljlövänliga tekniken accepterad?

Anf. 256 INGER LUNDBERG (s) replik

Fru talman! Jag hoppas att Ronny Korsberg har
respekt för att jag här inte kan ge ett svar på den frå-
gan. Däremot kan jag säga att jag tycker att det är
angeläget att diskutera frågan. Jag förutsätter att också
regeringen efter den här debatten uppmärksammar
problematiken.

Ronny Korsberg brukar ju inte höra till dem som
sätter sitt ljus under ena skäppo, så låt oss ta en dis-
kussion om problematiken och dessa fordon i skat-
teutskottet. Det finns ju en grundläggande positiv
inställning hos oss socialdemokrater när det gäller
alternativa fordon och bränslen. Det visas inte minst i
mycket av kommunal och annan samhällelig upp-
handling, där man försöker främja den typen av for-
don på olika sätt. Om sedan förmånsbeskattningen är
en möjlig väg får vi diskutera vidare.

Anf. 257 ROLF KENNERYD (c)

Fru talman! Det känns oerhört inspirerande att ef-
ter en lång dags färd mot natt få ta till orda i denna
spännande och värdefulla debatt till allmogens from-
ma.

Jag tänkte inleda med att peka på några viktiga
uppgifter som det svenska skattesystemet har. Det är
uppgifter som i en debatt som denna gärna hamnar
litet i skymundan till förmån för enskildheter.

Det svenska skattesystemet skall t.ex. huvudsakli-
gen finansiera våra offentliga åtaganden. Det skall
vara så utformat att det kontinuerligt stimulerar till
arbete, riskkapitalsatsningar och individuellt an-
svarstagande i svenskt näringsliv och i offentlig för-
valtning. Vidare skall det medverka till önskvärda
beteendeförändringar hos individer och företag för att
därmed möjliggöra långsiktig miljöbalans och den
nödvändiga omställningen av vårt energisystem.

Redan dessa tre exempel säger oss att dessa mål-
sättningar delvis är motstridiga. De går inte att förena
fullt ut. Som vanligt är den uppgift vi som politiker
har att ta itu med att balansera dessa motstridiga mål-
sättningar. Det är dessutom nödvändigt att balansera
och fördela åtgärder över tiden för att en långsiktig,
stabil utveckling skall vara möjlig.

Låt mig ta ett par exempel ur det nu aktuella be-
tänkandet på behovet av balansering av åtgärder och
deras förläggning i tiden, båda med anknytning till
energiskatteförslaget.

Det förefaller nu, i varje fall i ord, finnas en bred
uppslutning i kammaren kring uppfattningen att mil-
jöskatter och miljöavgifter kommer att spela - och
skall spela - en viktig roll i miljöpolitiken och i om-
ställningen av energisystemet. Vi i Centerpartiet har
länge hävdat denna uppfattning.

Det innebär naturligtvis inte att en sådan princip är
helt komplikationsfri. Höjda energiskatter innebär
bl.a. att bensinen blir högre beskattad. Om råpriset på
bensin är förändrat leder självfallet en högre beskatt-
ning till ett högre bensinpris för konsumenten. Det
leder i sin tur till högre färdkostnader för dem som
bor i orter och regioner med långa transportvägar och
som samtidigt ofta saknar kollektiva transportmedel.

I det långa perspektivet är det dock just dessa re-
gioner som drar störst nytta av den nödvändiga om-
läggning av bilarnas bränsle som höjningen ytterst
syftar att åstadkomma. Det främsta syftet med åtgär-
den är ju att ersätta fossila bränslen som drivmedel för
bilar med biobränslen.

Ett annat exempel som tidigare berörts i debatten
är att höjda skatter på elenergi innebär högre kostna-
der, framför allt för dem som använder stora volymer
el. Detta kan få negativa sysselsättningseffekter för
just de företag som inte kan minska volymen annat än
marginellt eller på annat sätt kompensera sig för kost-
nadsökningen per enhet.

I t.ex. de berörda frågorna erfordras alltså balan-
sering av takten i ökningen av skattenivåerna över
tiden. Därvid skall också andra hänsyn vägas in. Det
är bl.a. viktigt att försöka bedöma nettoeffekten på
sysselsättningen och inte bara bedöma eventuella
negativa effekter.

Det är vidare viktigt att också väga in de kostnads-
sänkningar på el som avregleringen av den svenska
elmarknaden har inneburit och kommer att innebära,
framför allt för den elintensiva industrin.

Karl-Gösta Svenson sade t.ex. i sitt anförande att
höjda elenergiskatter bevisligen kommer att leda till
arbetslöshet. Det återstår väl trots allt att se hur det
blir med det. Risken finns; jag medger det. Men även
om det brutto skulle medföra en sysselsättnings-
minskning är ändå det intressanta, som jag tidigare
sade, vad det ger netto. Även om vi skulle förlora ett
antal arbetstillfällen kan vi inte bortse från att det här
också kommer att ge väsentliga tillskott till syssel-
sättningen genom den omställning som ter sig allt mer
nödvändig att inleda.

Enligt vår uppfattning är de förslag till beslut som
föreslås i betänkandet en lämplig avvägning i dessa nu
berörda hänseenden. Jag vill därför yrka bifall till
utskottets hemställan i dessa delar.

Ärligheten påbjuder mig att säga att den proposi-
tion som ligger till grund för det här betänkandet var
behäftad med en del brister. Det har nödvändiggjort
betydelsefulla korrigeringar och kompletteringar från
utskottets sida. Det gäller t.ex. växthusnäringens
energiskatter, värmeleveranser till industrin och de-
finitionen av omsättning i systemet för inbetalning av
mervärdesskatt.

Utskottet förutsätter dessutom att regeringen i höst
återkommer med ytterligare förtydliganden och
kompletteringar. Det gäller t.ex. förutsättningar för de
värmeverk som helt eller huvudsakligen eldas med
biobränsle och som har industrileveranser. Det gäller
handelsbolagens ställning i mervärdesskattesystemet,
och det gäller grönfodertorkarna. Det gäller också
elproduktionsskatternas eventuella avlösning med
annat system.

Sammantaget är det min bedömning att det före-
liggande betänkandet innebär en framflyttning av
positionerna när det gäller användandet av skattesys-
temet i miljö- och energipolitiken och att det även i
övrigt är ett litet men dock steg mot ett bättre funge-
rande skattesystem. Jag yrkar alltså bifall även till
övriga delar i utskottets hemställan.

Avslutningsvis vill jag beröra en fråga som ofta
har förekommit i den allmänna debatten under senare
tid. Det gäller frågan om hur man skall stimulera
tjänstesektorn genom skattesubventioner av något
slag. Det är en debatt som förs i allmänna och opreci-
serade ordalag. Exempel på det finner vi i reservatio-
nerna nr 15, 16 respektive 17.

Jag tycker att det återigen finns anledning att erin-
ra om att tjänstesektorn redan i dag utgör en bred
skattebas och att sänkningar i denna skattebas därför
leder till mycket stora kostnader redan innan en
eventuell stimulanseffekt uppnås. Det innebär att det
uppstår betydande svårigheter på två punkter när de
allmänna målsättningarna om stimulans av tjänstesek-
torn konfronteras med den verklighet där vi är ange-
lägna om resultat. Den ena punkten är definition och
avgränsning av det som litet allmänt kallas för tjänste-
sektor. Den andra punkten är just kostnadsaspekten.
Jag skulle önska att vi genom de debatter som vi har
haft anledning att föra på just den här punkten under
det här riksmötet skulle ha nått fram till en något
större precisering från dem som ivrigast förespråkar
en sådan skattesubvention. Annars ger man ju allmän-
heten falska förespeglingar som man riskerar att inte
till någon del kunna infria. När vi återvänder till nästa
riksmöte hoppas jag att vi kommer att få uppleva
sådana preciseringar från dem som ivrigast föresprå-
kar en sådan lösning.

Anf. 258 CARL FREDRIK GRAF (m)

Fru talman! Ibland kan de frågor som är av liten
betydelse i kammaren få stora konsekvenser för
människor utanför samma kammare.

Jag tänker säga några ord om grönfodertorkarna,
en näringsgren som är på väg att helt slås ut från den
svenska marknaden på grund av höga punktskatter.
Dessa höga punktskatter i Sverige gör att de danska
konkurrenterna under den senaste tiden har tagit bety-
dande marknadsandelar. Det står utom allt tvivel att
branschens framtid är mycket mörk om det inte sker
någon förändring på den här punkten. På samma sätt
har vi i dag i det större sammanhanget diskuterat
basindustrins energiskatter.

Jag har väckt en motion i det här ärendet med den
ganska enkla begäran att regeringen skall återkomma
med ett förslag om utformning av ersättningsregler.
Skatteutskottet har tidigare, för ungefär ett år sedan,
behandlat den här frågan. Regeringen har inte åter-
kommit med några synpunkter. Det finns därför an-
ledning, fru talman, att i dag skicka med en hemstäl-
lan om detta till regeringen från riksdagen, inte minst
av den anledningen att den här branschen har mycket
positiva miljöeffekter ur rent allmänna synpunkter.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr
25, under moment 14.

Anf. 259 RONNY KORSBERG (mp) re-
plik

Fru talman! Det är intressant med det intresse för
miljön som Carl Fredrik Graf säger sig ha, när han
hänvisar till att den här typen av verksamhet har posi-
tiva miljöeffekter.

Skälet till att vi höjer energiskatten är ju att vissa
typer av energi har en miljöbelastande effekt och ger
upphov till utsläpp av koldioxid, kväveoxider och allt
möjligt. Det känner Carl Fredrik Graf säkert till.

De företag som använder mycket energi har kan-
ske inte förmåga att anpassa sig. Men vi kan natur-
ligtvis inte acceptera en miljöfarlig produktion bara
för att de förändringar som just görs för att minska
skadeverkningarna på miljön råkar gå ut över verk-
samheten. Det är själva grunden för förändringen av
beskattningen av energin. Jag skulle vilja veta vad
Carl Fredrik Graf anser om problemet, sett ur det
perspektivet. Anser han att vi varje gång det görs
förändringar i syfte att minska miljöbelastningen skall
göra undantag för dem som drabbas? Då kommer ju
förändringarna och förbättringarna aldrig att inträffa.
Hur ser Carl Fredrik Graf på detta?

Anf. 260 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik

Fru talman! Det var ju bra att Ronny Korsberg be-
gärde replik, så att jag fick möjlighet att förtydliga det
som han inte förstod. Förmodligen har han inte läst
min motion.

För att lägga ut texten något kring detta så är in-
satsvaran i denna produktion vall. Vallodling är ett
mycket bra sätt att gynna miljön på flera olika sätt,
det tror jag säkert att Ronny Korsberg känner till. Inte
minst gäller detta i den bygd jag kommer i från -
södra Halland, där vi har haft problem i Laholmsbuk-
ten. Vallodling har positiva effekter på miljön.

Detta är ett av skälen till att jag tycker att det finns
anledning att låta denna bransch överleva i Sverige.
Ronny Korsbergs besked är entydigt: Höj punktskat-
terna och slå ut branschen, för den kan inte anpassa
sig. Han ser tyvärr inte den litet vidare miljöaspekten.
Staten gynnar ju t.o.m. vallodlingen genom bidrag.
Man tycker att det är en bra åtgärd. Det blir en motsä-
gelsefull diskussion om man å ena sidan vill slå ut en
bransch, som Ronny Korsberg förordar, och å andra
sidan vill ge bidrag till den insatsvara som branschen
använder. Man får bestämma sig för hur man skall ha
det.

För egen del tycker jag att även om detta är en li-
ten bransch finns det anledning för oss att försöka ge
den förutsättningar att överleva.

Anf. 261 RONNY KORSBERG (mp) replik

Fru talman! Nej, Carl Fredrik Graf, detta är totalt
fel. För det första har jag läst motionen. För det andra
har jag personligen talat med med flera av företagen
som är företrädare för branschen,.

Jag tror att Carl Fredrik Graf gör sig skyldig till en
del sammanblandningar här. Visserligen är vallodling
positivt, och det är inte den vi vill bli av med. Vall
kan man nämligen använda till litet av varje. Bl.a. kan
man ensilera det och ge det till nötboskap. Då behöver
man inte torka det med enorma mängder olja eller
gasol, vilket är fallet med grönfodertorkarna som de
fungerar i dag. Man pressar ihop vallen och ger det till
höns för att äggulan skall bli gulare. Jag är inte säker
på att detta är den mest angelägna produktionen i det
här landet just nu.

Men jag försäkrar Carl Fredrik Graf att vi inte har
någon som helst anledning eller önskan att slå ut den-
na bransch. Jag vet att det finns planer och alternativ
teknik inom branschen för att torka grönfoder. Om
man vill kan detta leda till en positiv förändring för
både branschen och miljön.

Det är alltså inte vallen vi vill bli av med, utan ut-
släppen från de fossila bränslena. Det är det som är
skälet. Jag är övertygad om att dessa företag har en
god förmåga att anpassa sig. Som vanligt är Carl
Fredrik Graf en av de mest klentrogna i denna kam-
mare när det gäller tilltron till företagens förmåga att
anpassa sig till verkligheten.

Anf. 262 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik

Fru talman! Man upphör icke att förvånas över
Ronny Korsbergs synpunkter och inlägg i riksdagsde-
batterna om skattefrågor.

Jag har en mycket stor tilltro till företagens för-
måga att anpassa sig och överleva. Men när det gäller
denna bransch är möjligheterna att överleva utan
tvekan mycket begränsade med de skilda skatteförut-
sättningar som råder mellan t.ex. Danmark och Sveri-
ge.

Låt mig ta ett exempel: En produktion på 3 000
ton beskattas i Danmark med ca 10 000 kr, och i Sve-
rige med mellan 400 000 och 500 000 kr. Skatteut-
skottet sade för ungefär ett år sedan att det finns an-
ledning att vara vaksam på förutsättningarna för den-
na bransch. Nu, ett år senare, är utskottet inte ens
berett att göra ett tillkännagivande där regeringen får
möjlighet att redovisa detta till riksdagen.

Jag noterar att Ronny Korsberg och jag har olika
uppfattningar i denna fråga. Konsekvenserna av hans
förslag är helt enkelt att branschen inte har någon
överlevnadsförmåga. Det betyder bl.a. att vallproduk-
tion får avsättas på annat håll. I den delen kan jag i
och för sig ge Ronny Korsberg rätt. Men osäkerheten
kring hur staten ser på detta är problemet just nu. Det
leder för närvarande till minskad vallproduktion och
att man ställer om till annan odling.

Anf. 263 ROLF KENNERYD (c) replik

Fru talman! Jag får be om ett förtydligande från
Carl Fredrik Graf.

Vilken substans har han tillfört denna fråga genom
sin motion respektive reservation? Att enbart peka på
väl kända problem, utan att peka på ens ett embryo till
lösning på samma problem har jag tillåtit mig i ett
annat sammanhang att kalla för piruettpolitik i mot-
sats till resultatpolitik.

Anf. 264 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik

Fru talman! Yrkandet i min motion går ut på att
regeringen skall återkomma med förslag vad avser
nedsättningsregler som gör det möjligt för branschen
att överleva.

Det brukar vara så - och det tror jag att Rolf Ken-
neryd med sin rika erfarenhet av riksdagsarbetet kän-
ner till - att det är möjligt att lägga fram förslag och
tillkännagivanden med angivande av inriktningen så
att regeringen får återkomma med väl genomarbetade
lagförslag.

Anf. 265 SONJA FRANSSON (s)

Fru talman! Vi socialdemokrater arbetar målmed-
vetet för ett miljövänligt, ekologiskt hållbart samhälle.
Det är då viktigt att stödja och utveckla bioenergian-
vändningen.

Några kommuner i mina hemtrakter har varit för-
utseende och byggt fjärrvärmeanläggningar eldade
med biobränslen. Industrins medverkan har varit en
förutsättning för dessa stora investeringar.

Borås är i dag en av landets största användare av
biobränslen för energiomvandling. I utvecklingsarbe-
tet med att ersätta kol- och oljeanvändningen med
biobränsle har kommunen investerat 90 miljoner
kronor i en ångtork som kan förädla bränslet. Detta
gör att kol och olja helt kan ersättas. Det innebär
också att fler tillverkningsindustrier nu kan ansluta sig
till fjärrvärmeverket och därmed avveckla den egna
oljeanvändningen.

Borås försöker nu också vidareutveckla använd-
ningen av kretsloppsanpassad energi. Man investerar
25 miljoner kronor i att bygga en ångledning från
kraftvärmeverket för leverans av biobränslebaserad
ånga till Borås Wäfveri Beredning AB, som är ett
stort företag med 400 anställda och som i dag är
kommunens största industriella oljeanvändare. Mil-
jömässigt kommer denna investering att betyda stora
förbättringar i ett svårt försurat västsverige.

Fru talman! Svenljunga kommun är ett annat ex-
empel där det finns ett fjärrvärmeverk som eldas med
upp till 94 % biobränslen. Ett enda stort företag, näm-
ligen Elmo, som tillverkar läder, förbrukar 60 % av
den värme som levereras från värmeverket. Det bety-
der att Svenljunga, som är en liten kommun, är helt
beroende av att Elmo köper biobränslebaserad
fjärrvärme, och att denna form av fjärrvärme är kost-
nadsneutral.

Fru talman! Båda de kommuner som jag nu visat
på är goda exempel på ett ekologiskt hållbart framtida
samhälle. Det skulle innebära stora ekonomiska för-
luster, och i värsta fall en återgång till oljebaserade
fjärrvärmeverk, om man inte får kompensation för
den fördyring av biobränslen som förändringen inne-
bär.

Jag uppskattar därför utskottets tydliga skrivning
om att nioöringen bör ersättas med ett särskilt stöd när
det gäller biobränslen. Utskottet betonar vikten av ett
skyndsamt besked till näringen om utformningen så
att de investeringsbeslut som nu fattas inte påverkas
negativt. Stödet bör utformas på ett sådant sätt att det
möjliggör långsiktiga investeringar. Jag förutsätter att
detta är regeringens vilja, och att så också kommer att
ske.

Fru talman! Med denna tydlighet från utskottets
sida yrkar även jag bifall till utskottets hemställan i
betänkandet i dess helhet.

Anf. 266 HANS STENBERG (s)

Herr talman! Den föreslagna produktionsskatten
på elenergi har väckt mycket starka känslor på många
håll i landet. Särskilt kraftig har reaktionen varit på
orter med en stor andel elintensiv industri.

Bakom de starka reaktionerna ligger en stor oro
för vilka effekter skattehöjningarna får för jobben och
tillväxten i våra viktigaste exportnäringar. Det finns
en uppenbar risk att en fullständig övervältring av
denna skattehöjning sker från elproducenterna till
industrin. Elproducenterna agerar strikt affärsmässigt
och dessutom är de få till antalet. Det gör att de har en
mycket stark förhandlingssits gentemot de elkonsu-
merande företagen.

Om skattehöjningen tillåts slå igenom för den elin-
tensiva industrin hamnar många företag i en omöjlig
situation, eftersom industrin inte kan lyfta av produk-
tionsskatterna. Man konkurrerar också på den inter-
nationella marknaden och har inte någon möjlighet att
i sin tur övervältra produktionsskatterna på sina kun-
der. Dessutom har många av deras konkurrenter redan
i dag lägre elpriser.

Det är den här bakgrunden som gör att vi som bor
i regioner med en stor andel elintensiv industri är
mycket oroade för effekterna av den föreslagna skat-
tehöjningen. Jag skall som ett exempel försöka att
visa på några av effekterna i mitt hemlän Västernorr-
land.

Västernorrland är landets mest elintensiva län,
med både stor elproduktion och stor elförbrukning.
Elförbrukningen inom industrin i Sundsvalls kommun
är lika stor som inom industrin i hela Stockholms och
Södermanlands län tillsammans. Trots det är elpro-
duktionen i Västernorrland större än konsumtionen.
Eftersom elberoendet kanske är mest tydligt i Sunds-
vall använder jag Sundsvall som exempel, men det
förtjänar också att påpekas att vi har elintensiv indu-
stri i Västernorrlands samtliga kommuner.

För den här industrin är elenergin inte utbytbar
mot annan energi, utan måste betraktas som en råvara
i processen. Exempelvis förbrukar Gränges Metalls
aluminiumsmältverk 92 % av sin elenergi som råvara
i elektrolysprocessen. För det företaget utgör elkost-
naderna ca 20 % av saluvärdet på aluminium. Tittar
man på Akzo Nobels kemiska industri i Sundsvall
finner man att elkostnaderna är ännu högre. Även
Ortvikens pappersbruk förbrukar stora mängder el i
processen. Den sammanlagda elanvändningen i de här
tre företagen uppgår till 4 TWh/år. Man kan också
konstatera att räknar man in de indirekta sysselsätt-
ningseffekterna svarar bara de tre största elintensiva
företagen i kommunen för 17 % av den totala syssel-
sättningen.

Både SCA och Gränges Metall har planerat att
bygga ut sin produktion i Sundsvall. Förverkligandet
av de planerna är naturligtvis i mångt och mycket
beroende av elprisernas utveckling i framtiden.

Riksdagen har tidigare beslutat att höja elbeskatt-
ningen som en del i finansieringen av EU-
medlemskapet. Så här i efterhand kan man konstatera
att den produktionsskattehöjningen slog igenom helt
och hållet för den elintensiva industrin. Redan den
höjningen upplevs som mycket bekymmersam för
företagen. Gränges Metalls kostnader på grund av den
tidigare höjningen av produktionsskatterna har beräk-
nats till 4-5 % av saluvärdet. Det motsvarar en kost-
nadsökning på 30 miljoner kronor per år för företaget.
När man ställer det mot det faktum att företagets
genomsnittliga vinst de senaste tio åren var 50 miljo-
ner ser man tydligt att om den nu föreslagna skatte-
höjningen skulle slå igenom så vänds den här vinsten
till ett minusresultat framöver.

Om skatterna tillåts slå igenom kommer därför
sannolikt ortens elintensiva metallverk och delar av de
kemiska arbetsställena att slås ut. Vidare kommer
massa- och pappersindustrins lönsamhet att urholkas.
Risken är överhängande att planerade investeringar
uteblir. Om det inträffar skulle det innebära en syssel-
sättningskatastrof för Västernorrland.

Dessutom står den här industrin för en mycket stor
del av landets export, och det skulle drabba Sveriges
handelsbalans på ett förödande sätt i en situation där
vi är så beroende av att ha en stabil utveckling med
tillväxt i landet.

Det är mot den här bakgrunden som det är absolut
nödvändigt att nu bevaka så att höjningen av elbe-
skattningen inte slår igenom för den elintensiva in-
dustrin. Därför tycker jag att det är mycket positivt att
skatteministern nu har lovat att skyndsamt utvärdera
effekterna av skattehöjningen och snabbt återkomma
med åtgärder om det visar sig nödvändigt. Men jag
vill betona att det utvärderingsarbetet självklart bör
inledas omedelbart med att man analyserar effekterna
av den tidigare genomförda höjningen av elbeskatt-
ningen. Man bör inte vänta med analysen tills den
första delen av skattehöjningen redan har trätt i kraft.

I detta anförande instämde Susanne Eberstein och
Britta Sundin (båda s).

Anf. 267 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s)

Herr talman! I det betänkande som nu behandlas
föreslås en höjning av produktionsskatten på elektrisk
kraft, som flera talare i dag har tagit upp. Tidigare har
jag i denna kammare tagit upp situationen för vår
elintensiva industri med en beskrivning av ett av dessa
företag, nämligen Vargön Alloys. Därför finns det
ingen anledning för mig att nu och här ytterligare
beskriva den situationen och vad som händer i sam-
band med detta. Jag vill mer ta fasta på de långtgåen-
de löften som har kommit från regeringen om att
skyndsamt utvärdera produktionsskatten så att vår
elintensiva industris konkurrenskraft inte äventyras.
Om så blir fallet har regeringen lovat att återkomma
till riksdagen. En likartad beskrivning återfinns också
i betänkandet och det är klart positivt och bra.

Det är enligt min uppfattning synnerligen angelä-
get att den översyn som skall göras så som har sagts
sker snabbt och skyndsamt. Det finns i dag en osäker-
het och en oro för vad som annars händer, och den har
beskrivits av flera talare. Det är en oro som finns hos
företag, hos anställda och i många av våra regioner
ute i landet.

Det är också, herr talman, angeläget att översynen
sker på ett sådant sätt att de berördas erfarenheter och
kunskaper tas med i utvärderingen. Då tänker jag på
de fackliga organisationerna, på företagen som har
sådan verksamhet och på dem som är verksamma i de
här regionerna. Tack!

I detta anförande instämde Ingvar Johnsson (s).

Anf. 268 PER ROSENGREN (v)

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av
Inger Lundbergs slutreplik. Jag tycker att hon bör
spara den lägsta politiska retoriken till sina valtal. Där
lär hon behöva dem. Men att i en replikväxling där vi
diskuterar för- och nackdelar med våra två olika för-
slag i förmögenhetsbeskattningen sjunka till en så låg
nivå som hon gjorde i sin slutreplik tycker jag är be-
klämmande.

Vad har opportunismen med detta att göra? Är det
i detta fall intränade utfall från socialdemokraten
Inger Lundberg mot alla möjliga och omöjliga lägen
som gäller? Jag tycker alltså inte att den typen av
replikväxling hör hemma här. Vi diskuterade huruvida
vårt förslag var lämpligare, dvs. att man skall reduce-
ra fastighetsvärdena i förmögenhetstaxeringen kontra
en generell höjning av fribeloppet. Att då höra den
typen av utfall tycker jag är litet obehagligt.

Anf. 269 INGER LUNDBERG (s)

Herr talman! När vi går mot sommaren och om
Per Rosengren tycker att det har varit väldigt jobbigt,
så lovar jag att inte mer beskylla Per Rosengren för
populism. Jag lovar t.o.m. att jag skall prata med mig
själv och försöka, försöka, försöka att inte ens tänka
det.

Anf. 270 PER ROSENGREN (v)

Herr talman! Vi har det inte det minsta svårt i po-
litiken för närvarande - det vill jag betona och upply-
sa Inger Lundberg om. Jag förstår nog vilka det är
som har de stora problemen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 9 §.)

9 § Skattereduktion för utgifter för byggnads-
arbete på bostadshus

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU32

Skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus (prop. 1995/96:229)

Anf. 271 CARL ERIK HEDLUND (m)

Herr talman! Dagens och detta riksmötes sista
ärende rör alltså skattereduktion för utgifter för bygg-
nadsarbete på bostadshus. Regeringen har föreslagit
en tidsbegränsad skattereduktion för reparationer, om-
och tillbyggnader av bostadshus. I det senare begrep-
pet innefattas också bostadsrätter.

Ur en synvinkel är denna proposition ett steg
framåt för Socialdemokraterna. När den borgerliga
regeringen framlade ett i stort sett identiskt förslag,
som då gällde åren 1993/94, reserverade sig Social-
demokraterna. Man tyckte inte att skatteavdrag var en
bra modell utan förordade i stället bidrag.

Nu har emellertid Socialdemokraterna tänkt om
och alltså anslutit sig till den modell som man tidigare
hårt kritiserade. Detta, herr talman, är glädjande. Det
går inte fort, men steg för steg påverkas Socialdemo-
kraternas tänkande i rätt riktning. Skattetrycket i Sve-
rige är vårt största problem och orsaken till mycket av
vår förlorade ställning som välfärdsland. Vi får alltså
hoppas att också den insikten sprider sig inom social-
demokratin.

I likhet med de allra flesta medborgare hyser vi
moderater stor oro för utvecklingen på arbetsmarkna-
den. Tidigare i dag har regeringens och Moderaternas
stora, mer övergripande förslag till åtgärder för att få
ned arbetslösheten presenterats. Det framgår av för-
slagen att det går en stor och klart markerad skiljelinje
mellan hur vi och Socialdemokraterna tänker.

Regeringen tror på den politiska ingenjörskonsten
med litet stimulanser här och några skattehöjningar
där, ett Sverige fyllt av regleringar och förordningar,
ett Sverige där individen inte kan överblicka ens den
närmaste framtiden eftersom regler ändras hela tiden.
Som väldresserade hundar skall vi lära oss att agera
efter husses - statens - önskningar.

Vi moderater har en betydligt ljusare tro på indivi-
ders egen förmåga att lösa problem. Vi anser att poli-
tikens största uppgift är att skapa förutsättningar för
medborgarna att kunna ta ansvar för sin egen utveck-
ling. För att de skall kunna göra detta måste regelver-
ket vara känt och överblickbart, och det skall bl.a.
stödja en bra arbetsfördelning. Var och en skall göra
det han eller hon är bäst på.

Stimulansåtgärder av den typ som föreslås i skat-
teutskottets betänkande 32 kan ha positiva effekter,
men de är kortsiktiga. De kan vara bra och positiva
om de verkligen är engångsåtgärder, men om be-
stämmelserna återkommer gång efter gång kommer
de inte längre att få åsyftad verkan. I stället kan de
innebära att husägare skjuter upp nödvändiga repara-
tioner i förhoppningen att skattereduktioner eller
bidrag litet senare skall införas och sänka kostnaderna
för de nödvändiga reparationerna. Tänker tillräckligt
många på det viset kan det bli ytterligare avmattning
på byggmarknaden, och då är inget vunnet.

Vi moderater vill i stället skapa en sund efterfrå-
gesituation på marknaden för reparationer, underhåll
och ombyggnader. Man behöver inte vara särskilt
duktig i matematik för att räkna ut hur vårt höga
skatteläge effektivt har bromsat en av de viktigaste
orsakerna till ökad effektivitet i samhällsekonomin,
nämligen principen om arbetsfördelning och speciali-
sering.

Vi i Sverige är ju för frihandel mellan länder, och
vi har därför låga tullar. Bakom den attityden ligger
vetskapen att tullar hindrar en riktig arbetsfördelning
mellan olika länder och därmed också en produktivi-
tetsutveckling. På samma sätt är det med skatterna.
Höga skatter försvårar arbetsfördelning och är därför
skadliga för medborgarnas välstånd. Trots detta är
regeringen inte beredd att sänka det totala skatte-
trycket, utan detta har i stället höjts under de här åren.
Möjligtvis kan regeringen, som i det aktuella fallet,
tänka sig temporära skattereduktioner men inte några
rejäla tag.

Herr talman! Det höga skattetrycket snedvrider
samhällets sätt att fungera och är därför direkt skad-
ligt. Höga marginalskatter, löneskatter i form av ar-
betsgivaravgifter utan koppling till förmåner, hög
mervärdesskatt, dubbelbeskattning av riskkapital etc.
samverkar till att skattekilen till sist blir så stor att inte
ens det mest angelägna blir utfört. Dvs. det kanske
blir utfört av gör-det-självare, med mycket varierande
kvalitet, eller av svart arbetskraft. I det första alterna-
tivet har vi tagit ett steg tillbaka till självhushållningen
med åtföljande lägre produktivitet i samhället. I det
andra fallet, svartjobbet, öppnar vi för ett dåligt sam-
hällsklimat med brottslighet och sjunkande allmän
moral. Gunnar Myrdal skrev för ungefär 20 år sedan
att vi hade blivit ett folk av fifflare. Han visste nog
inte hur rätt han hade.

Hur skall vi då komma ur den här situationen? Jo,
för det första genom att sänka den totala skatten till i
vart fall 50 % under de närmaste åren. För det andra
bör mervärdesskatten reformeras så att tjänster riktade
till hushållen blir skattefria. Detta kräver att Sverige
driver denna fråga inom EU.

I avvaktan på att vi kan få EU-reglerna ändrade
vill vi moderater därför ha en permanent skattereduk-
tion för reparation och underhåll av byggnader. Det
skulle vara en klar signal till alla att riksdagen upp-
muntrar seriösa byggnads- och hantverksföretag och
ett verksamt medel mot den svarta sektorn i Sveriges
ekonomi. Snickare, målare, rörmontörer, elektriker
och andra som verkligen kan sina yrken får möjlighe-
ten att arbeta med det som de är utbildade för, och
villaägare och andra får jobben utförda professionellt
och snabbt till en överkomlig kostnad och kan sedan i
sin tur koncentrera sig på sina egna färdigheter.

Herr talman! Jag yrkar därför avslag på proposi-
tionen och tillstyrker i stället reservationerna 1 och 8.

Anf. 272 ERLING BAGER (fp)

Herr talman! Jag kommer att minska ned mitt an-
förande något.

Regeringen har i den proposition vi nu behandlar,
1995/96:229, föreslagit skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus.

Folkpartiet har i många år föreslagit ett flerårigt
allergisaneringsprogram för att komma till rätta med
de dåliga inomhusmiljöer som finns i många fastighe-
ter, inte minst i våra kommuner. Detta miljösane-
ringsprogram är ett bättre alternativ än det förslag
som utskottsmajoriteten här företräder.

Jag yrkar inledningsvis bifall till reservation nr 1,
som är gemensam för Folkpartiet, Moderaterna och
Miljöpartiet, och till folkpartireservationen nr 4.

Regeringens förslag innebär att vi nu växlar från
ett system med bidrag till ett skatteavdragssystem -
något som för övrigt samtliga länsbostadsnämnder i
landet protesterat mot. De hävdar att ett återinförande
av skattereduktion skapar förvirring hos allmänheten
och byggbranschens aktörer. Länsbostadsnämnderna
önskar stabilitet med avseende på information och
vart man skall vända sig i exempelvis ROT-
bidragsfrågor, som berör byggandet - något som jag
tycker att man har lätt att förstå.

Med Folkpartiets förslag skulle man med ett fler-
årigt program komma bort från den ryckighet som
olika ROT-program, ibland hastigt ihopkomna, inne-
burit under de senaste åren. Ett flerårigt program
skulle kunna rikta sina åtgärder ännu mer än hittills
till att allergisanera exempelvis offentliga lokaler,
som daghem, förskolor, skolor, institutioner osv., där
vi vet att behoven är stora i många lokaler.

Låt mig först konstatera att vi i Sverige har ett i
förhållande till andra länder i många avseenden mo-
dernt och ofta väl utformat byggnadsbestånd.

Det som är problemet är de fastigheter som vi
ibland kallar för sjuka hus. Oftast är det byggnader
som har byggts de senaste 15-20 åren. En stor del av
dagens problem beror på att det ofta byggdes alltför
snabbt och alltför forcerat. Detta har bidragit till fukt
och mögel, radonproblem osv. Därtill kom de ovänta-
de effekterna på nya byggmaterial, olämpligt flyt-
spackel, golvlim osv.

Detta har, utöver dåligt byggda hus, skapat dåliga
inomhusmiljöer. Allergi har tyvärr utvecklats till
något av en folksjukdom, som uppemot 3 miljoner
svenskar i dag lider av. Ca 8 % av de vuxna lider av
astma, och särskilt oroande är att många barn har
drabbats. Man räknar med att två av fem är utsatta.
Det är ju faktiskt så att vi vistas kanske 90 % av vår
tid inomhus, i bostäder, skolor, daghem och på ar-
betsplatser. Rapporter från Byggforskningsrådet och
Folkhälsoinstitutet pekar på att allergierna har för-
dubblats under det senaste decenniet, och ökningen
fortsätter.

Herr talman! Om vi skall satsa på bidrag eller
skattesubventioner på byggåtgärder över huvud taget,
borde vi väl rikta insatserna på projekt som i första
hand kan ge positiva hälsoeffekter.

Miljöpartiet förhandlade förra året fram ett allergi-
saneringsprogram med regeringen. Så här ett år ef-
teråt kan man konstatera, som jag har uppfattat det, att
Socialdemokraterna inte längre står fast vid detta
program fullt ut. Det kanske kommer att förtydligas i
dagens debatt hur detta ligger till.

Vi har från Folkpartiet återigen aktualiserat vårt
förslag och våra idéer om att ett flerårigt program om
400 miljoner kronor per år, med en lägre kommunal
finansieringsgrad, bör förverkligas inom ramen för ett
sådant program. I dag måste en kommun stå för 70 %
av kostnaderna, medan den statliga stödnivån är på
30 %. Stödnivån borde enligt Folkpartiets förslag
höjas och bestämmas till 50 % av kostnaden. Då
skulle säkert fler kommuner vara intresserade av att
snabbare kunna allergisanera offentliga lokaler.

Ett flerårigt återkommande saneringsprogram ger
kontinuitet och förutsättningar för bättre planering.
Man kan då successivt bygga bort de hälsofarliga
lokalerna, så att människor slipper bli sjuka, och vi
skulle för samhället spara kostnader på flera miljar-
der, i form av mindre sjukskrivningar och mindre
sjukvårdskostnader.

Herr talman! Jag vill slutligen återigen yrka bifall
till reservation nr 4.

Anf. 273 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! Förslaget att införa ett skattemässigt
avdrag för reparationer av bostäder och hus har vi från
Miljöpartiet avvisat av flera skäl.

Det är ett ganska dyrt förslag, och det är tveksamt
om de sysselsättningsmässiga effekterna av ett sådant
förslag verkligen blir positiva. Vi har en känsla av att
det mesta som kommer att hända är en omfördelning i
tiden av de här renoveringarna och reparationerna,
och då har man inte gjort något annat än att ge bort
pengarna.

När det sedan gäller inriktningen, hörde vi i en de-
batt tidigare Sonja Fransson tala varmt för att Social-
demokraterna driver en kraftfull politik mot ett eko-
logiskt samhälle och har en mycket klar målsättning
att åstadkomma ett sådant. Tyvärr måste vi konstatera
att man i det här fallet minst sagt svävar på målet,
eller för att uttrycka det mer klart har man inte det
målet över huvud taget.

Det är nämligen så att det går att få ett sådant här
bidrag, en sänkning av skatten, för precis vilka miljö-
vidriga renoveringar som helst. Det är häpnadsväck-
ande att man 1996 lägger fram ett sådant förslag,
särskilt mot bakgrund av, som Erling Bager var inne
på, att det finns ett förslag framförhandlat mellan
Miljöpartiet och Socialdemokraterna om renoveringar
med en mycket tydlig miljöprofil.

Vi menar att ett bättre alternativ hade varit att full-
följa den överenskommelse som vi har. Den överens-
kommelsen innebar att man satte av 1,8 miljarder till
allergisaneringsåtgärder. Dessa pengar omfördelades
emellertid, eftersom ansökningarna för att få bidragen
kom in ganska sent. I dag saknas det ungefär 600
miljoner. Det kunde vara intressant att här i debatten
få veta om man från regeringspartiet har för avsikt att
fullfölja det här. Det skulle vara ett bra alternativ.

Jag håller med om mycket av det som Erling Ba-
ger sade i sitt inlägg om allergisaneringens fördelar
och miljöinriktningen på de renoveringar som skall
göras, om det över huvud taget skall ges någon form
av subvention eller bidrag. Helst ser vi att det sker i
form av bidrag, eftersom det finns möjlighet att rikta
det på ett annat sätt. Den möjligheten finns inte med
det förslag som nu ligger.

Sedan har vi i Miljöpartiet och Folkpartiet kanske
litet olika uppfattning när det gäller synen på bi-
dragsnivån. Jag menar att huvudansvaret för allergi-
saneringarna måste ligga på dem som driver fastighe-
terna. Den som har ett dagis eller en skola måste rim-
ligen se till att lokalen är beboelig och att barnen inte
far illa. Det ansvaret måste i huvudsak ligga på kom-
munerna. Pengarna räcker också till flera bidrag. Det
här skall vara ett stimulansbidrag. I övrigt delar vi i
Miljöpartiet den grundinställning som Erling Bager
här har redovisat.

Om det nu inte går att få ett sådant här förslag att
fungera, där de satsningar som redan är överenskom-
na fullföljs, tycker jag, som jag sade, inte att man
borde lägga fram den här typen av förslag, där nya
pengar avsätts till vilken typ av renoveringar som
helst.

Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 1, där
vi avstyrker det här förslaget, och till vår reservation
nr 9, där vi menar att regeringen i stället borde åter-
komma med förslag till ett s.k. grönt renoveringsbi-
drag, där man alltså får de här bidragen enbart om
renoveringen som sådan leder till att man kommer
närmare ett uthålligt samhälle.

Anf. 274 HOLGER GUSTAFSSON (kds)

Herr talman! Beträffande åtgärder för att stimulera
den s.k. ROT-sektorn talar hittillsvarande erfarenheter
för ett system med skattereduktion, vilket också rege-
ringen har föreslagit. Det är inte enbart konjunktur-
och bostadspolitiska aspekter som talar för ett sådant
stöd utan också ett behov av att stimulera tjänste-
marknaden just mot hushållen. Ett minskat skattetryck
på dessa tjänster bidrar till minskad förekomst av
svartjobb i hushållen och ökar därmed också samhäl-
lets skatteinkomster.

En förutsättning är att avdragsnivån är tillräckligt
hög. Regeringens förslag till skattereduktion på 30 %
är enligt vår bedömning låg och bör i stället vara
60 %, vilket vi också har finansierat fullt ut i vårt
budgetförslag - detta med adress till finansministern,
så att denne inte behöver gå omkring i okunnighet om
att kristdemokraterna alltid finansierar sina förslag.
För att undvika tröskelproblem och ryckighet i skatte-
systemen föreslår vi att skattereduktionen skall erhål-
las också för åren 1998 och 1999.

Kristdemokraterna har i många sammanhang fört
debatt om sänkta kostnader för hushållsmarknaden,
till vilken ROT-sektorn huvudsakligen hör. Vi anser
dock att förslaget för utomhusrenoveringar bör omfat-
ta även bilreparationer, större trädgårdsarbeten av
anläggningskaraktär och olika installationsarbeten,
dvs. en bredare bas för skattereduktionen.

Herr talman! Mot bakgrund av vad jag här har an-
fört yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 7.

Anf. 275 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s)

Herr talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till
skatteutskottets betänkande nr 32 och avslag på samt-
liga reservationer som har fogats till betänkandet.

I mitt hemlän Värmland är byggarbetslösheten
hög, ca 25 %. Värmland är tyvärr inget undantag på
detta område, utan hela landet har en mycket hög
arbetslöshet inom både bygg- och måleribranschen.
Investeringarna inom bostadssektorn har under flera
år legat på en mycket låg nivå. Den låga nivån på
nyproduktionen av bostäder har emellertid under de
senaste åren till viss del motverkats av en ökad sats-
ning på ROT-åtgärder i det befintliga bostads- och
byggnadsbeståndet. Denna satsning har delvis kommit
till stånd med olika former av statliga stöd som inrät-
tas av bl.a. sysselsättningspolitiska skäl.

Från utskottsmajoritetens sida anser vi att det är
viktigt med fortsatta stimulanser inom ROT-sektorn
för att minska arbetslösheten. Vi vet att ökad byggak-
tivitet leder till minskade utgifter för a-kassan samt
till ökade skatte- och avgiftsintäkter. Formen för åt-
gärderna och omfattningen av desamma har diskute-
rats, och utifrån detta har regeringen gjort bedöm-
ningen, vilken vi instämmer i, att det är lämpligt att
införa en tillfällig skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus. Förslaget ansluter i
stora delar till tidigare regler om skattereduktion för
byggnadsåtgärder som fanns 1993-1994 och som
ansågs ge positiva effekter för branschen. En skillnad
är att i detta nya förslag kan även bostadsrättshavare
få skattereduktion.

Herr talman! I flera reservationer framhålls att
stimulansåtgärderna inom ROT-sektorn bör ges en
mer direkt miljöinriktning. Även från utskottsmajori-
tetens sida anser vi att det är önskvärt att de byggåt-
gärder som kommer att ske utifrån skattereduktionen
inriktas mot angelägna miljöförbättrande åtgärder.
Några bestämmelser som förhindrar sådana åtgärder
finns inte. Vi anser inte att det finns någon motsätt-
ning mellan önskemålet om miljöinriktade satsningar
och förslagets utformning. Självklart skulle vi, om det
fanns ekonomiska förutsättningar, vilja satsa pengar
på miljöförbättrande åtgärder även i offentliga loka-
ler. Nu är inte det möjligt, och utifrån detta anser vi
att regeringens förslag är det lämpligaste i rådande
situation.

Omfattningen av skattereduktionen tas upp i några
reservationer. Bl.a. vill Moderata samlingspartiet ha
permanenta skattelättnader för underhåll av egna
byggnader och yrkar därför avslag på förslaget till
skattereduktion i dess föreslagna form. Kds föresprå-
kar att skattereduktionen skall vara 60 % av arbets-
kostnaden samt att tiden skall utsträckas till att även
omfatta åren 1998-1999. Vidare anser kds att skatte-
reduktionen skall omfatta bilreparationer m.fl. tjäns-
ter.

Moderata samlingspartiets förslag till permanent
skattereduktion anser jag vara ett ogenomtänkt för-
slag. Likaså anser jag att kds förslag om ytterligare
två års skattereduktion är att gå händelserna i förväg.
Vad vet vi om sysselsättningen inom byggbranschen
om några år? Skall vi om det blir en högkonjunktur
fortfarande subventionera denna sektor? Nej, låt oss
avvakta och se!

När det gäller nivån på skattereduktionen anser vi
att 30 % är en väl avvägd nivå och av tidigare erfa-
renhet vet vi att den kommer att ge effekt. Jag vill
även påminna om att Bostadspolitiska utredningen
och Skatteväxlingskommittén för närvarande arbetar
med att se över dessa frågor. Från utskottsmajoriteten
anser vi att det är viktigt att avvakta deras förslag.

Herr talman! Skatteutskottets betänkande 32 är ett
led i ett gemensamt arbete för att skapa förutsättning-
ar för att halvera den öppna arbetslösheten. Den följs
upp av den sysselsättningsproposition som regeringen
lämnade i morse. Jag yrkar än en gång bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Anf. 276 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Bevekelsegrunderna för att man läg-
ger fram detta förslag är inte så svåra att förstå. Som
jag sade i mitt anförande är vi i Miljöpartiet ganska
tveksamma till dem, så den debatten behöver vi inte ta
nu.

Men jag blir en smula förvånad när Lisbeth Staaf-
Igelström säger att det inte finns någon motsättning
när det gäller möjligheten att använda detta bidrag för
miljöriktiga renoveringar, eller hur hon nu uttryckte
det, och därför ansåg hon att det här var det mest
lämpliga förslaget. Det är något besynnerligt för mig.
Själva poängen är ju att det inte går att rikta det här
ROT-avdraget. Man kan ju, som jag sade i mitt anfö-
rande, göra precis vilka tokigheter som helst. Vi vet ju
av erfarenhet att det finns massor av byggmaterial,
byggmetoder och energisystem som inte är förenliga
med ett uthålligt samhälle och som vi nu alla är ange-
lägna om att vi skall försöka få bort ur vårt bostads-
bestånd och ur offentliga lokaler. Det är därför det är
så angeläget att man fullföljer den satsning som finns
på allergisaneringsområdet, att man har möjlighet att
rikta och styra den här typen av insatser och att man
kan ställa krav på dem som gör renoveringar och som
får reduceringar eller bidrag eller tar emot skattesub-
ventioner. Då förstår jag inte hur man kan komma
fram till att det här framlagda förslaget är det mest
lämpliga. Det skulle jag gärna vilja ha förklarat.

När det gäller de 600 miljoner som saknas från
den överenskommelse som Miljöpartiet har sedan
tidigare med regeringen: Hur blir det med dem?
Kommer regeringen att fullfölja den överenskommel-
sen och skjuta till pengarna så att skolor och offentli-
ga lokaler kan fortsätta allergisaneras?

Anf. 277 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik

Herr talman! Ja, Ronny Korsberg, jag tror att
människor är tillräckligt kloka för att kunna se till att
bygga på ett miljövänligt och bra sätt.

När det gäller den överenskommelse som vi hade
med Miljöpartiet 1995 om miljöförbättrande åtgärder
vet vi, precis som Ronny Korsberg sade i sitt anföran-
de tidigare, att det var svårt från början att få männi-
skor att söka detta bidrag. Sedan kom det i gång och
bidraget utnyttjades fullt ut. Jag är fullt medveten om
att det var på det sättet.

I nuläget har vi gjort den bedömningen att vi skall
satsa på de åtgärder som vi föreslår, dvs. en skattere-
duktion. Vi vill gärna satsa även på offentliga lokaler,
som jag sade i mitt inledningsanförande, men tyvärr
måste vi prioritera. Då prioriterar vi detta i nuläget.

Jag kan faktiskt inte se att det finns några mot-
sättningar eller restriktioner i förslaget när det gäller
att bygga och renovera på ett miljövänligt sätt. Ronny
Korsberg kan kanske peka på det i propositionen eller
i betänkandet.

Anf. 278 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Det är riktigt att man skall tro män-
niskor om gott. Någon motsättning finns inte. Min
poäng var att Lisbeth Staaf-Igelström påstod att det
förslag som nu har lagts fram är det mest lämpliga.
Man måste väl ändå tillstå att det faktiskt inte går att
ställa krav på dem som får dessa skattesubventioner.

Det betyder de facto att jag kan göra precis vilka
miljövidriga renoveringar som helst. Jag kan lägga in
PVC-golv. Jag kan byta rörledningar och lägga in
PVC där. Jag kan göra precis vad jag vill. Det finns
ingen möjlighet att styra detta. Vi är tvungna att beta-
la ut pengarna. Det är det som är poängen. Det hade
varit bättre att ha ett bidrag där man kunde ställa krav.
Är det en vettig renovering? Stämmer den överens
med de kunskaper som vi har i dag om hur vi borde
bygga? Stämmer den överens med de idéer vi har om
hur vi skall renovera fastigheterna för att de skall bli
beboeliga, för att inte barn skall fara illa på dagis och
i skolor osv.

Det är det kravet vi inte kan ställa, och det är det
som gör det så förvånande att man i dag lägger fram
denna typ av förslag. Det är en motsättning i sig, som
jag inte tycker att vi kan acceptera. Då har man tyvärr
inte någon ambition att leva upp till de stolta paroller-
na när det gäller att bygga det ekologiska samhället.

Anf. 279 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik

Herr talman! Jag tror att Miljöpartiet med Ronny
Korsberg i spetsen har glömt bort att det är kunniga
yrkesmän som skall göra jobbet - kunniga yrkesmän
som har ett F-skattebevis. Det är inte några noviser
som skall sköta om det.

Jag tror fortfarande att det kommer att bli bra och
att det också mycket kommer att inriktas på miljöde-
len. Jag ser absolut ingen motsättning i detta.

Anf. 280 ERLING BAGER (fp) replik

Herr talman! Lisbeth Staaf-Igelström nämnde att
miljösatsningar är viktiga och att det som sägs inte
minst i Folkpartiets förslag är värdefullt.

Det program som vi nu antar och som Lisbeth Sta-
af-Igelström sade var det bästa i nuläget innebär inte
några åtgärder i offentliga lokaler, som vi har pekat
på, t.ex. i daghem, förskolor, skolor och institutioner.
Vi vet att problemen är oerhört stora där och att man
behöver sanera för att förhindra allergier och skapa
lokaler som ger positiva hälsoeffekter. Problemen har
ökat med åren. Vi vet att det finns kommuner som
inte klarar av sin del av kostnaderna i dessa program.
Vi har pekat på att man, om man över huvud taget
skall ge subventioner för byggåtgärder, bör ge dem till
åtgärder som ger positiva hälsoeffekter.

Detta skattereduktionsförslag har i sig inga in-
byggda förpliktande miljökrav. Man kan få skattere-
duktion för arbetskostnaderna. Det är inte på något
sätt styrande för miljösaneringar, och det tycker vi i
Folkpartiet är väldigt dåligt.

Anf. 281 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik

Herr talman! När det gäller de offentliga lokalerna
sade jag tidigare till Ronny Korsberg att vi har fått
göra en prioritering. Vi har inte tillräckligt med eko-
nomiska resurser. Vad skall vi satsa på? Därför har vi
i nuläget prioriterat en skattereduktion. Det är också
ett led i att bekämpa arbetslösheten. Vi vet att hushål-
len kommer att konsumera mer om vi får i gång detta
ordentligt. Det kommer då också att ge fler arbetstill-
fällen.

Anf. 282 ERLING BAGER (fp) replik

Herr talman! Vi har från Folkpartiets sida pekat på
att det också finns andra sektorer där man behöver
göra insatser för att skapa jobb. Det gäller hushålls-
sektorn och turistbranschen.

Det förslag som ligger framme ger inte de miljöef-
fekter som är önskvärda.

Jag vill sluta med en fråga. Regeringen förhandla-
de fram ett program med Miljöpartiet förra året. Ett
antal hundra miljoner har flyttats från miljösatsning-
arna. Är regeringen och Socialdemokraterna beredda
att återföra de pengarna till miljöinsatser och allergi-
sanering?

Anf. 283 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik

Herr talman! Som jag sade tidigare har vi i dag
inte de ekonomiska möjligheterna att göra allt som vi
vill göra. Därför måste vi göra prioriteringar. I nuläget
har vi prioriterat en skattereduktion för att minska
byggarbetslösheten och minska arbetslösheten inom
måleribranschen. Från dessa branscher har man fram-
fört starka önskemål om en sådan skattereduktion.

Erling Bager nämnde att det finns andra viktiga
sektorer där man skulle kunna införa skattereduktio-
ner. Jag sade i mitt inledningsanförande att jag hänvi-
sade till pågående utredningar. Jag är inte beredd att
stå här i dag och tillstyrka skattereduktioner på andra
områden utan att veta konsekvenserna och utan att
veta vilka effekter det får och hur många arbetstillfäl-
len det skapar.

Det skattereduktionsförslag vi antar i dag har vi
prövat tidigare - under 1993 och 1994. Vi vet att det
gav positiva effekter. Vi vill pröva det igen för att
minska arbetslösheten.

Anf. 284 ROLF KENNERYD (c)

Herr talman! Jag känner en viss stolthet över att ha
medverkat till att skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus nu återinförs. Det är en
beprövad metod för att öka sysselsättning och minska
svartjobb som visat sig effektiv.

Det är därför jag förvånat höjer på ögonbrynen när
jag finner att såväl moderater som folkpartister avvi-
sar förslaget. Vi genomförde det ju gemensamt förra
gången. Det finns goda erfarenheter från detta system.

Miljöpartiet avvisar också det framlagda förslaget
och återkommer senare med synpunkten att reduktio-
nen, i den mån den över huvud taget skall ske, bör
gälla arbeten med särskild miljöinriktning.

Jag vill fråga Ronny Korsberg och för övrigt även
Erling Bager, som också berört denna frågeställning,
vilka åtgärder det är som omfattas av det föreliggande
förslaget som inte kan anses ha en sådan inriktning?
Hur stor andel av basen för reduktion bedömer Ronny
Korsberg att dessa åtgärder i så fall utgör i en modern
miljöinriktad upprustningsverksamhet?

Avslutningsvis vill jag i detta korta inlägg kvittera
de älskvärdheter som Holger Gustafsson bestod mig
och mitt parti med i den förra debatten genom att peka
på att vi i detta betänkande finner exempel på det som
finansminstern tidigare i dag påtalade, nämligen att
kds försöker att framställa sig som alla goda gåvors
givare. Gärna skattereduktion, men den bör vara dub-
belt så stor, och den bör gälla minst dubbelt så länge,
utropar Holger Gustafsson hurtigt, utan att bekymra
sig över vare sig finansiering eller möjligheter att
finna majoritet för denna sin givmildhet.

Herr talman! Jag ber att avslutningsvis få yrka bi-
fall till hemställan i utskottets betänkande.

Anf. 285 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag har bara
en sakupplysning till Rolf Kenneryd. Det är i och för
sig riktigt att vi har avvisat förslaget, men vi har fak-
tiskt ett förslag som sträcker sig längre. Det var det
jag försökte få fram i mitt inledningsanförande.

Anf. 286 ROLF KENNERYD (c) replik

Herr talman! Jag har självfallet noterat detta mo-
deratförslag. Den utredning som ni efterfrågar pågår.
Skulle det inte vara klädsamt om ni under den tiden
kunde medverka till att det här förslaget får vara gäl-
lande?

Anf. 287 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Lisbeth Staaf-Igelström är optimis-
tisk och tror att människorna som skall renovera skall
göra det på ett miljöriktigt sätt. Jag konstaterar att
även Rolf Kenneryd är optimistisk. Han är t.o.m. stolt
över att ha varit med om att lägga fram det här försla-
get. Vi har uppenbarligen fått en oslagbar kombina-
tion.

Rolf Kenneryd undrar vad det finns för problem
med detta. Poängen är, Rolf Kenneryd, att ingen vet
vad det blir för satsningar. Däremot vet vi hur det ser
ut på byggmarknaden i dag. Man kan gå in i vilken
byggmaterialhandel som helst och se vilket byggma-
terial som finns. Inte dignar hyllorna av ett kretslopp-
sanpassat material. Det kan jag försäkra. Där finns det
gamla vanliga, det som vi har konstaterat att vi måste
byta ut, det som vi behöver stimulans för att kunna
byta ut både i produktionsled och i försäljningsled.

Vi kan inte fortsätta att ge bidrag till vad som
helst. Vi måste ställa krav på dem som renoverar och
ge den stimulans som behövs så att man får i gång
produktion av miljövänligt material och en miljövän-
lig byggteknik. Det är poängen. Det går inte med det
här materialet.

Vi kan naturligtvis hoppas att det handlar om duk-
tiga människor och entreprenörer som har F-
skattsedel. Jag tror inte att F-skattsedeln betyder att
man gör särskilt miljöinriktade renoveringar. Det är i
så fall en nyhet för mig, men det kanske är så.

Det är ju detta som är själva poängen. Rolf Ken-
neryd måste nog erkänna att det har gjorts en liten
miss även ifrån Centerpartiets sida. Man kanske inte
har anledning att vara så stolt över just det här försla-
get. Men låt oss hoppas att människorna är så kloka
att de bara väljer ett miljövänligt material och en bra
byggteknik när de använder detta bidrag! De kanske
låter sig påverkas av den här debatten. Låt oss hoppas
det!

Anf. 288 ERLING BAGER (fp) replik

Herr talman! Rolf Kenneryd frågar vad som inte
inryms i det här programmet när det gäller miljösane-
ringar. Återigen säger jag att det är miljösaneringar av
offentliga lokaler, skolor, daghem och lekskolor. Där
finns ett stort behov av en rejäl allergisanering. Det är
det som saknas.

Anf. 289 HOLGER GUSTAFSSON (kds)
replik

Herr talman! Rolf Kenneryd gav oss kristdemo-
krater epitetet goda gåvors givare. Det kan vi väl
tacksamt ta emot. Det får man inte höra varje dag i
dessa tider.

Vi har återkommande pläderat för hushållstjänst-
marknader. Vi har avsatt stora belopp för detta i vårt
budgetarbete. Finansministern visade här på morgo-
nen genom ett påhopp på kristdemokraterna att han
inte kände till att vi alltid finansierar våra förslag. Jag
upptäcker att Kenneryd har befunnit sig alltför nära
finansministern, eftersom han också tror att det är på
det sättet. Det beklagar jag.

Vi är heller inte bekymrade, som jag tidigare för-
stod att Lisbeth Staaf-Igelström var, över att byggsek-
torn skall bli alltför varm inom ett par år och att det
skall skapas alltför många arbetstillfällen. Vi vågar ta
den risken, och vi tror också att det kan vara viktigt
med ett par års framförhållning, så att de som skall
göra renoveringarna vet vad som gäller och inte behö-
ver göra något slags ad hoc-planering.

Tack!

Anf. 290 ROLF KENNERYD (c) replik

Herr talman! Jag vill bara kort replikera Holger
Gustafsson.

Denna min nu redovisade uppfattning har jag inte
kommit fram till genom någon närhet till finansminis-
tern utan genom att lyssna till debatter i denna kam-
mare. Jag har kunnat notera hur företrädare för kds
samtidigt kräver sänkta skatter och höjda anslag till
det som man brukar kalla för vård, omsorg och skola.

Denna besvärliga ekvation går inte ihop, och det
finns inte någon som helst möjlighet att hitta politiska
majoriteter för sådana förslag. Det gör ju att det är
möjligt att framföra sådana bristande ekvationer i
debatten.

Anf. 291 HOLGER GUSTAFSSON (kds)
replik

Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att Rolf
Kenneryd inte har sett vår budgetbalans. Den har
kanske inte redovisats här i kammaren i sin helhet.
Möjligen har fragment redovisats.

Låt mig bara nämna ett exempel som har gett oss
en del resurser! Vi ställde inte upp på den allmänna
sänkningen av momsen. Vi tycker inte att den skulle
ha kletats ut över hela svenska befolkningen. Det
handlar om ganska mycket pengar. Vi når en del re-
sultat med den budgetposten. Vi finansierar varje
förslag som vi lägger fram. Det tycker vi är en mycket
viktig princip.

Tack!

Anf. 292 OWE HELLBERG (v)

Herr talman! I betänkandetexten kan man förledas
att tro att man i bostadsutskottet är nöjd med förslaget
om skattereduktion. Officiellt är detta naturligtvis
fallet. Men enda anledningen till att betänkandet lig-
ger i skatteutskottet är att det ingår i regeringens upp-
görelse med Centern.

Nu får de socialdemokratiska ledamöterna i bo-
stadsutskottet vackert finna sig i regeringens uppgö-
relse och hålla god min. I sakfrågan måste det kännas
trist att behöva ställa upp på förslag som går emot
Socialdemokraternas egna värderingar.

Så sent som 1994/95 framhöll bostadsutskottet
vikten av att tvära byten av olika stödformer inte bör
ske för ofta. Dessutom anser bostadsutskottet att bo-
stadspolitiska stimulansåtgärder inom byggandet
lämpar sig bäst att hanteras av det utskottet och av
berörda myndigheter som Boverket och länsstyrelser-
na.

Självfallet är det bättre att fortsätta med de stimu-
lansåtgärder som redan finns i form av det 15-
procentiga ROT-stödet och det 30-procentiga miljö-
stödet. Stöden är väl kända för fastighetsägare, ent-
reprenörer och inte minst kommunerna.

Boverket och länsstyrelserna har stor kunskap, en
väl fungerande administration och kapacitet att hante-
ra en förlängning av dessa stöd. Det 15-procentiga
stödet har vid flera tillfällen fått ramarna påfyllda, och
ansökningarna har passerat 3 miljarder kronor. Miljö-
stödet hade det trögt i portgången, men nu finns det
ansökningar om 800 miljoner kronor mer än vad som
finns i den ram som till slut blev den som nu gäller,
nämligen 1 miljard.

Länsbostadsdirektörerna vädjar i ett brev till bo-
stadsutskottet om att man i stället för att införa skatte-
reduktion skall förlänga det 15-procentiga ROT-
stödet.

Om man nu skall satsa på att ytterligare stimulera
byggsektorn måste det väl ändå vara bättre att rikta
åtgärderna dit behoven är som störst. Det kan t.ex.
gälla en fortsättning av allergisanering av skolor och
daghem. Vänsterpartiet tycker att riktade stöd är mer
effektiva och hamnar där de bäst behövs.

Miljöförbättrande åtgärder av olika slag är steg i
rätt riktning. Det är precis vad det 15-procentiga
ROT-stödet och det 30-procentiga miljöstödet ger.

Centerpartiet verkar vara ute efter att vilja ge stöd
till egnahem och bostadsrätter. Det kan vara lämpligt,
men då bör miljökraven vara med. Stöd till ackumula-
tortankar - för dem som har vedeldning - och solvär-
meanläggningar är två åtgärder som redan finns. De
kan eventuellt kompletteras med andra miljöåtgärder.

Skattereduktion innebär inga sådana krav alls, utan
här jämställs allt. Det går lika bra att bygga verandor
på sommarstugan eller att byta färg på husfasaden,
om man så önskar. Skall staten ställa upp med sådana
subventioner när det är ont om pengar i kassan? kan
man fråga sig. Det tycker inte Vänsterpartiet. Extras-
timulanser som stöd för byggsektorn bör i dag ha en
tydlig miljöprofil.

I bostadsutskottets yttrande över betänkandet kan
man läsa mellan raderna att majoriteten egentligen är
missnöjd med regeringens förslag. Man skriver:
"Utskottet har förståelse för de synpunkter som fram-
förs i motion 1995/96:Sk59 (v) om att vissa fördelar
skulle kunna uppnås med en fortsatt stödgivning en-
ligt redan etablerade bidragsformer." Vilken annan
sanning kan mer än så kläs in i omskrivande ordalag?
Tyvärr är det så att sakfrågor behandlade på ett för-
nuftigt sätt i det här fallet ger vika för en del av en
paketuppgörelse med Centerpartiet.

Med detta, herr talman, vidhåller jag de synpunk-
ter som framförs i Vänsterpartiets reservationer,
men av tidsskäl yrkar jag bifall endast till
reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

SkU31 Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte-
och avgiftsområdet

Mom. 1 (förmögenhetsskatten vid 1997 års taxering)

1. utskottet

2. res. 1 i motsvarande del (m)

3. res. 2 i motsvarande del (fp)

4. res. 5 i motsvarande del (kds)

Förberedande votering 1:

23 för res. 2

13 för res. 5

266 avstod

47 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering 2:

72 för res. 1

19 för res. 2

213 avstod

45 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

167 för utskottet

71 för res. 1

66 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 22 c, 1 v

För res. 1: 71 m

Avstod: 1 s, 19 fp, 17 v, 16 mp, 13 kds

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 14 (grönfodertorkarna)

1. utskottet

2. res. 25 (m, fp, v)

Votering:

192 för utskottet

108 för res. 25

4 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 22 c, 16 mp, 9 kds

För res. 25: 71 m, 19 fp, 18 v

Avstod: 4 kds

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 15 (värmeleveranser till industrin och växt-
husnäringen)

1. utskottet

2. res. 27 i motsvarande del (mp)

Votering:

198 för utskottet

17 för res. 27

89 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 21 c, 19 fp, 13 v

För res. 27: 1 v, 16 mp

Avstod: 71 m, 1 c, 4 v, 13 kds

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 17 (produktionsskatterna på kärnkraft och äldre
vattenkraft)

1. utskottet

2. res. 30 (v)

Votering:

195 för utskottet

19 för res. 30

90 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 22 c, 15 mp, 13 kds

För res. 30: 1 fp, 18 v

Avstod: 71 m, 18 fp, 1 mp

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 18 (den framtida utformningen av produktions-
skatterna på el)

1. utskottet

2. res. 33 (kds)

Votering:

287 för utskottet

13 för res. 33

4 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 22 c, 18 fp, 16 v, 16 mp

För res. 33: 13 kds

Avstod: 1 m, 1 fp, 2 v

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 20 (miljöskatten på inrikes flygtrafik)

1. utskottet

2. res. 38 (mp, kds)

Votering:

274 för utskottet

29 för res. 38

1 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 71 m, 22 c, 18 fp, 18 v

För res. 38: 16 mp, 13 kds

Avstod: 1 fp

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU32Skattereduktion för utgifter för byggnads-
arbete på bostadshus

Mom. 1 (en ny stimulans inom byggsektorn)

1. utskottet

2. res. 1 (fp,m, mp)

3. res. 2 (v)

4. res. 3 (kds)

Förberedande votering 1:

19 för res. 2

13 för res. 3

272 avstod

45 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering 2:

108 för res. 1

19 för res. 2

176 avstod

46 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

181 för utskottet

106 för res. 1

17 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 22 c, 14 v

För res. 1: 71 m, 19 fp, 16 mp

Avstod: 4 v, 13 kds

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 2 (skattereduktion för allergisanering av offent-
liga lokaler)

1. utskottet

2. res. 4 (fp)

Votering:

262 för utskottet

19 för res. 4

21 avstod

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 62 m, 22 c, 16 v, 4 mp, 13 kds

För res. 4: 19 fp

Avstod: 9 m, 1 v, 11 mp

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 7 fp, 5 v, 3 mp, 2 kds

Mom. 5 (skattereduktion för bilreparationer m.m.)

1. utskottet

2. res. 7 (kds)

Votering:

264 för utskottet

13 för res. 7

24 avstod

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 46 m, 22 c, 19 fp, 18 v, 15 mp

För res. 7: 13 kds

Avstod: 24 m

Frånvarande: 17 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 3 mp, 2 kds

Mom. 6 (permanenta skattelättnader för underhåll av
egna byggnader)

1. utskottet

2. res. 8 (m)

Votering:

233 för utskottet

71 för res. 8

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 22 c, 19 fp, 18 v, 16 mp, 13 kds

För res. 8: 71 m

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 7 (bidrag till allergisanering och "gröna" ROT-
åtgärder)

1. utskottet

2. res. 9 (mp)

Votering:

287 för utskottet

16 för res. 9

1 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 22 c, 19 fp, 18 v, 13 kds

För res. 9: 16 mp

Avstod: 1 m

Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

10 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Motioner

med anledning av prop. 1995/96:206 Vissa skolfrågor
m.m.

1995/96:Ub41 av Andreas Carlgren m.fl. (c)

1995/96:Ub42 av Inger Davidson m.fl. (kds)

1995/96:Ub43 av Beatrice Ask m.fl. (m)

1995/96:Ub44 av Margitta Edgren m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1995/96:214 Förbättrad kapi-
talförsörjning

1995/96:N39 av Karin Falkmer m.fl. (m, fp, kds)

11 § Anmälan om svar på skriftliga frågor

Anmäldes att följande svar på skriftliga frågor in-
kommit

den 11 juni

1995/96:485 av Maud Björnemalm (s) till statsrådet
Pierre Schori

Uppehållstillstånd för anhöriga

1995/96:516 av Birgitta Gidblom (s) till försvarsmi-
nistern

Kvinnor i försvaret

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 17 september.

12 § Kammaren åtskildes kl. 0.25.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §
anf. 46 (delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 76
(delvis),

av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 121,

av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 167
(delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 215
(delvis),

av talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 236 (delvis),

av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf 265
(delvis) och

av tredje vice talmannen
därefter till sammanträdet
slut.