Kungl. Maj:ts proposition Nr 226

Proposition 1919:226

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Nr 226.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer m. m.;
given Stockholms slott den 14 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer,

dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg under år
1919 åt de i ovannämnda författnings förslag åsyftade pensionärer m. fl.
å tilläggsstat för år 1919 under tionde huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa ett belopp av................. kronor 10,000,000,

dels ock förklara, att under år 1920 tills vidare och intill dess
definitivt beslut fattats rörande de medel, av vilka under nämnda år
kostnaderna för dyrtidstillägg åt ovan omförmälda pensionärer m. fl.
skola bestridas, desamma skola utgå av de medel, vilka iör beredande
av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp under år 1920 kunna varda å riksstaten
för sagda år särskilt avsatta.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 198 käft. (Nr 226.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Förslag

till

knngörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer.

§ I F.

d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän och
marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder
icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller därmed
jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siffran bestämts
eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, äga med
här nedan angivna begränsningar uppbära dyrtidstillägg till pensionen
eller understödet.

§ 2.

Dyrtid st illägget beräknas med ledning av det grundtal, som fastställts
för bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts, till det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.

§ 3.

Dyrtid stillägget utgår å pension eller understöd, som icke överstiger
125 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.

Överstiger pensionen eller understödet 125 kronor för kvartal,
utgår dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 125 kronor för
kvartal, på sätt nyss sagts samt för den del, som överstiger 125 kronor
men icke 575 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar

Kungl. Maj.ts proposition AV 226.

fyra tiondodelar av grundtalet. Å den del av pension eller understöd,
som överstiger 575 kronor för kvartal, utgår icke dyrtidstillägg.

§ 4.

För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd,
som i § 1 omförmäles, lägges berörda förmåners sammanlagda belopp
till grund för den i § 3 angivna bei-äkningen av dyrtidstillägget.

Åtnjuter pensionär dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens
tjänst, äger han uppbära dyrtidstillägg enligt denna kungörelse allenast
etter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar av grundtalet; därest
emellertid hans avlöning såsom befattningshavare understiger 500 kronor
för år, må han åtnjuta dyrtidstillägg efter ett procenttal, motsvarande
grundtalet, dock högst å det belopp, varmed avlöningen understiger 500
kronor för år. Sammanlagda beloppet av dyrtidstillägg och dvrtidshjälp
å avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst samt av dyrtidstillägg
å pension eller understöd må icke överstiga det belopp, vartill dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst högst får uppgå.

§ 5.

Dyrtidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens
tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:

l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
;

2:o) f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor
eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor,
f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,
f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade övningsskolor,
vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier, vid
privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks skolor,
vid enskilda skolor och barnhem ävensom vid av landsting eller städer
inrättade skyddshem, vilka äro berättigade till pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning eller understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt; 3:o)

f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt
lagen den 12 mars 188G angående ansvarighet för skada i följd av
järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under
förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst; samt

Kunjl. Maj.ts proposition Nr 226.

4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits
av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller
understöd i sådan egenskap;

och beräknas därvid dyrtidstillägget i fall, som avses i l:o), å den
utgående avlöningen, i de i 2:o) och 4:o) omförmälda fallen å pensionen
eller understödet samt i fall, som angives i 3:o), å ersättningens belopp.

§ 6.

Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner
från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig
pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med pension
av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik pension, som
utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen
järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan
innan den övertagits av staten.

§ 7.

Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan honom tillkommande dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår
hans rätt härutinnan till stärbhuset.

Dyrtidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken pension
eller understöd får uppbäras.

§ 8.

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.

§ 9-

Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
samt gäller till och med den 30 juni 1920; dock att enligt
de i kungörelsen meddelade bestämmelser dyrtidstillägg skall utgå
även för den del av år 1919, som förflutit innan kungörelsens ikraftträdande,
varjämte skall iakttagas, att för de två första kvartalen av
samma år det i § 2 omförmälda grundtal skall vara 135.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,

SciIOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följ ande.

I anslutning till spörsmålet om beredande av fortsatta dyrtidsbidrag
åt befattningshavare i statens tjänst ber jag att för Kungl. Maj:t
få anmäla frågan om dylika bidrag åt före detta befattningshavare i
statens tjänst och vissa med dem jämställda pensionärer.

Till en början anhåller jag därvid att få lämna en kortfattad redogörelse
för vad i liknande avseenden tidigare från statsmakternas sida
åtgjorts.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Vid 1916 års riksdag hemställde enskilda motionärer, »att riksdagen
måtte besluta, att ett krigstidstillägg må utgå för år 1916 (eventuellt
först för 1917) jämväl till de f. d. statstjänare, som åtnjuta pension
eller understöd, vars sammanlagda belopp icke överstiger 800 kronor
per år». Motionärerna angåvo tillika vissa grunder för beräknande av
krigstidstilläggets storlek.

Riksdagen ansåg sig emellertid på anförda skäl icke kunna tillmötesgå
motionärernas framställning i vidare mån, än att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 juni 1916 anhöll, det täcktes Kungl.
Magt låta utreda, huruvida och i vad mån någon höjning av pensionsbeloppen
tör sådana pensionstagare, som uppbure låga pensioner och
styrkte sig vara i behövande omständigheter, kunde anses av rådande
förhållanden betingad, samt därefter till riksdagen, om möjligt redan
år 1917, framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Vid föredragning den 21 juni 1916 av riksdagens berörda skrivelse
fann Kungl. Maj:t gott anbefalla löneregleringskommittén att verkställa
ifrågavarande utredning samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag,
vartill densamma kunde giva anledning.

Sedan löneregleringskommittén inkommit med utlåtande i frågan,
föredrogs ärendet i statsrådet den 16 april 1917, därvid dåvarande
chefen för finansdepartementet framhöll, bland annat:

Den statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande
av pension till belopp, som författningsenligt skulle utgå, kunde
icke anses hava något som helst befogat anspråk på ytterligare underhåll
från staten. Vid denna princip syntes det vara av vikt att framdeles
som hittills fasthålla, i all synnerhet som ett motsatt förfaringssätt
skulle betänkligt rubba den vid alla på senare tiden genomförda
löneregleringar tillämpade regeln, att befattningshavarne själva skulle till
viss del betala kostnaden för sin pensionering. Sålunda uttalade betänkligheter
mot en stadigvarande förhöjning av utgående pensioner borde
emellertid icke hindra, att staten trädde hjälpande emellan för att genom
en tillfällig pensionsförhöjning i någon mån stödja de mest behövande
bland dem, som ägnat sina krafter åt dess tjänst. Visserligen hade
staten, såsom löneregleringskommittén erinrat, redan på åtskilliga sätt,
exempelvis genom tillhandahållande av livsmedel till nedsatt pris samt
genom skattelindringar, sökt hjälpa de mindre bemedlade att komma
över dyrtidens hårdaste verkningar, men det vore uppenbart, att dessa
åtgärder i endast ringa mån kunnat motväga den under senaste tiden

Historik.

1916 årt
riksdag.

Departements chefens turande 1917.

Jvungl. Maj;ts
proposition
till 1017 års
riksdag.

1917 års
riksdag.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

inträffade oerhörda stegringen i priset på allt vad till livets nödtorft
hörde. Då statsverket alltså torde böra i någon mån söka lindra de av
dyrtiden förorsakade svårigheterna jämväl för statens i behövande omständigheter
varande pensionstagare, gällde det att taga ståndpunkt i
fråga om understödets belopp och de begränsningar, som för dess utbetalande
borde uppdragas.

Sedan dåvarande departementschefen därefter utvecklat de grundlinjer,
enligt vilka, efter hans förmenande, krigstidshjälp borde tilldelas
f. d. befattningshavare i statens tjänst, beslöt Kungl. Maj:t att avlåta
proposition i ämnet till 1917 års riksdag i enlighet med en av departementschefen
gjord hemställan.

I propositionen, som betecknades med nr 264, föreslogs, bland
annat, att krigstidshjälpen skulle utgå till varje dylik f. d. befattningshavare
med 100 kronor, under iakttagande, dels att hans ifrågavarande
krigstidshjälp samt pensions- och understödsförmåner icke finge överstiga
tillhopa 1,300 kronor för år räknat och dels att från åtnjutande
av dylik hjälp undantoges ej mindre f. d. befattningshavare, som under
år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre
belopp än 1,200 kronor, hustrus taxering däri inberäknad, än även gift
kvinnlig f. d. befattningshavare, vars man levde.

Första särskilda utskottet vid 1917 års riksdag, som hade att behandla
ifrågavarande proposition, yttrade, att, ehuruväl, såsom i propositionen
framhållits, den statstjänare, som vid avgången från sin tjänst
kommit i åtnjutande av pension till författningsenligt belopp, icke kunde
hava befogat anspråk på ytterligare underhåll från staten, hade utskottet
dock, i likhet med Kungl. Maj:t, ansett, att staten borde med hänsyn
till den av kriget förorsakade oerhörda stegringen i kostnaderna för livsuppehället,
träda hjälpande emellan för att genom en tillfällig pensionsföflöjning
i någon mån stödja de mest behövande bland dem, som
ägnat sina krafter åt dess tjänst.

Sedan utskottet erinrat om innehållet av Kungl. Maj:ts proposition,
anförde utskottet vidare, bland annat:

Utskottet hade ansett de av Kungl. Maj:t angivna begränsningarna
vara väl snäva och därför föreslagit, att beloppet av ifrågavarande
krigstidshjälp måtte höjas till 150 kronor för en var f. d. befattningshavare,
under iakttagande, dels att hans pensions- och understödsförmåner
icke finge tillhopa överstiga 1,500 kronor för år räknat och dels
att från åtnjutande av dylik hjälp skulle undantagas f. d. befattnings -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 22b.

havare, som under år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar
sammanräknade. Att från åtnjutande av krigstidshjälp undantaga gift
kvinnlig f. d. befattningshavare ansåge utskottet icke lämpligt, hn imun
riksdagen väckt motion om beredande av någon krigstidshjälp åt pensionerade
båtsmän och marinsoldater samt Vad-tena krigsmanshuskassas
understödstagare, vilka ej inbegripits i Kungl. Maj:ts proposition, syntes
utskottet synnerligen hell j ärtans värd. Dem tillkommande understöd vore
bestämda med hänsyn till före kriget rådande förhållanden, och det vore
uppenbart, att den av krisen föranledda stegringen i levnadskostnaderna
drabbat dem synnerligen hårt. Ut-kottet ansåge sig böra i huvudsak
tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.

I övrigt hade utskottet ej funnit något att erinra mot Kungl.

ÄIaj:ts förslag.

Sedan riksdagen bifallit en av utskottet i anslutning till ovan angivna
grunder gjord hemställan, utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni
1917 kungörelse (Svensk författningssamling nr 3G7), innefattande föreskrifter
i ämnet i enlighet med riksdagens beslut.

Vid 1918 års lagtima riksdag framlade Kungl Maj:t en den 18
januari 1918 dagteckuad proposition, nr 11, angående krigstidstillägg till hus års
under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst. _

Enligt propositionen — som ej avsåg avskedade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, rörande
vilka särskild proposition förelädes riksdagen — skulle krigstidstillägg
för år 1918 till va-je f. d. befattningshavare utgå med 150 kronor
jämte 30 procent av pensions och understöds årsbeloj p, dock tillhopa
med högst 600 kronor.

Då jag nyssberörda den 18 januari 1918 anmälde nämnda ärende
inför Kungl. Maj:t, erinrade jag, hurusom staten ansetts icke hava
någon skyldighet att höja de pensioner, som tillerkänts f. d. statstjänare
och till vilka dessa själva i stor utsträckning efter vissa fastställda
grunder lämnat bidrag, men att detta emellertid ingalunda uteslöte,
att staten av billighetsskäl borde göra något i syfte att förekomma,
att dess uttjänta befattningshavares pensioner i följd av levnadskostnadernas
alltjämt fortgående stegring bleve otillräckliga.

Sedan jag därefter redogjort för levnadskostnadernas stegring, anförde
jag vidare till stöd för ovannämnda förslag.

»1 första hand böra uppenbarligen de med låga pensioner avskedade befattningshavarna
hjälpas. Men dyrtiden bar nu varat så länge och sträckt sina verkHihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 198 höft fNr 22b.) 2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

ningar så långt, att även de med jämförelsevis högre pensioner avgångna befattningshavarna
i allmänhet torde vara i stort behov av statens stöd i den ojämna
striden. Att härvidlag draga en godtycklig gräns, vid vilken delaktighet i dyrtidstillägget
skulle bortfalla, synes mig föga tilltalande; och om ett dylikt streck, på
sätt förra gången skedde, sattes vid skyldighet att för visst belopp betala inkomstoch
förmögenhetsskatt, skulle sådant i någon mån motverka pensionärernas villighet
att genom arbete bidraga till sitt uppehälle. Då det emellertid är uppenbart, att
de med låga pensioner utrustade pensionärerna i stort sett hava svårast att reda
sig i dyrtiden, har jag tänkt mig, att dessa skulle jämförelsevis bättre tillgodoses
samt att tillägget för de med högre pensioner försedda skulle bliva relativt mindre
än för de förra.»

1918 Ant lag- Efter hemställan av dess särskilda utskott (utlåtandet nr 4) beslöt

tima riksdag. 1918 års riksdag1 att bevilja krigstid stillägg- åt f. d. befattningshavare
med än högre belopp, än av Kungl. Maj:t föreslagits. Därjämte företogos
vissa ändringar i fråga om de rörande krigstidstillägget i övrigt
föreslagna bestämmelserna.

Den 22 mars 1918 utfärdade Kungl. Maj:t därefter kungörelse
(Svensk författningssamling nr 139) angående krigstidstillägg under år
1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst. I denna kungörelse
fastställdes, i överensstämmelse med riksdagens beslut, följande

Allmänna grunder för krlgstidstilläggets utgående.

§ 1.

Krigstidstillägg tillkommer f. d. befattningshavare i statens tjänst
— avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
understödstagare därunder icke inbegripna — vilka vid ingången
av år 1918 voro berättigade till pension eller därmed jämförligt årligt
understöd, som av Konung och riksdag till siffran bestämts eller eljest
utgår efter av riksdagen prövade grunder.

§ 2.

Krigstidstillägget utgår till varje dylik f. d. befattningshavare med
200 kronor jämte en tredjedel av ovanberörda pensions och understöds
årsbelopp, dock tillhopa högst med 700 kronor.

§ 3.

Pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka under
år 1917 haft att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre be -

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 226.

lopp än 1,400 kronor och föidenskull gått miste om dem eljest enligt
kungl. kungörelsen den 19 juni 1917 tillkommande krigstidshjälp, må
— om de under år 1918 icke hava att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeringar
sammanräknade — uppbära, utöver det krigstidstillngg, som må tillkomma
Hem enligt § 2 här ovan, ett så stort belopp, som skulle hava
såsom krigstidshjälp under år 1917 tillfallit dem, om de under sistnämnda
år haft att erlägga dylik skatt för högst 1,400 kronor.

§ 4.

Befattningshavare, snm efter ingången av år 1918 avgått med
pensum, erhåller krigstidstillägg med ett belopp, motsvarande vild han
enligt § 2 skolat uppbära, om han vid årets början varit pensionerad,
minskat med det krigstidstillägg han såsom befattningshavare under
året åtnjutit.

§ 5-

Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner
från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig
p -nsiot^inrättning likställas i här ifrågavarande avseende med
pension av i § 1 angivet slag.

§ 6.

Om till krigstidstillägg av nu ifrågavarande slag berättigad f. d.
befattningshavare under år 1917 eller 1918 avlidit, inträder stärbhuset
i den avlidnes rätt.

§ 7.

Krigstidstillägget utbetalas på eu gång i den ordning, som av
Kungl. Maj it bestämmes.

Kostnaderna för här ifrågavarande krigstidstillägg beräknades av
riksdagen till sammanlagt 4,300,000 kronor.

Vid anmälan förut i dag av frågan om beredande av fortsatta
dyrtidsbidrag åt befattningshavare i statens tjänst bär jag erinrat, hurusom
den ytterligare stegring i levnadskostnaderna, som inträdde efter
det 1918 års lagtima riksdag fattat beslut i nämnda hänseende och sär -

191H år»
urtima
riksdag

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226-

skilt under sommaren och början av höften samma år, föranledde Kungl,
Maj:t, sedan ett flertal framställningar från sammanslutningar av statens
befattningshavare och pensionärer inkommit, att kalla riksdagen till
urtima sammanträde den 30 oktober 1918 för att mottaga framställningar
angående extra tillägg till de särskilda anslag, som av 1918
års lagtima riksdag beviljats att utgå till ifrågavarande befattningshavare
och pensionärer.

I en till den urtima riksdagen den 25 oktober 1918 avlåten proposition,
nr 2, föreslog Kungl. Magt riksdagen, dels att för beredande
av extra krigstidstillägg för tiden från och med den 1 juli till och med
den 31 december 1918 åt sådana f. d. befattningshavare, som avsåges
i Kungl. M ij:ts kungörelse den 22 mars 1918 (Svensk författningssamling
nr 139) angående krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst, å extra tilläggsstat för år 1918 under tionde
huvudtiteln anvisa erforderligt anslag, dels ock fastställa vissa allmänna
grunder för det extra krigstidstilläggets utgående.

E ter det riksdagen fattat beslut i frågan, därvid riksdagen gjort
visst tillägg till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget, utfärdade
Kungl. JM aj: t i överensstämmelse med riksdagens beslut den 3 december
1918 kungörelse i ämnet (Svensk författningssamling nr 934), däri förordnades: 1.

att det extra krigstidstillägget skulle till vederbörande f. d.
befattningshavare eller, om han efter juni månads utgång avlidit, till
hans stärbhusdelägare utgå med 100 kronor jämte en tredjedel av vad
å 1918 års senare hälft belöpte av den pension eller det årliga understöd,
varå krigstidstillägg beräknades enligt kungörelsen den 22 mars
1918, med iakttagande dock, att det extra krigstidstillägget icke finge
överstiga 350 kronor, samt

2. att i fråga om det extra krigstidstillägget skulle i övrigt i tilllämpliga
delar gälla vad i nyssberörda kungörelse funnes i fråga om
krigstidstillägg stadgat, dock med iakttagande, att något avdrag å det
extra krigstidstillägget icke skulle ske lör krigstidstillägg. som befattningshavare
i denna sin egenskap kunde hava åtnjutit tidigare under
året, samt att den, som efter utgången av juni månad 1918 avgått med
pension, skulle å denna erhålla extra krigstidstillägg med ett belopp,
motsvarande vad han i sådant avseende skolat uppbära, om han den 1
juli 1918 redan varit pensionerad, minskat med det extra krigstidstillägg,
han såsom befattningshavare efter sistnämnda dag åtnjutit.

Kostnaderna lör det extra krigstidstillägget till ifrågavarande f. d.
statstjänare beräknades av riksdagen till 2,150,000 kronor.

Kung!. Majds -proposition Nr 226.

De i kungörelserna den 22 mars och 3 december 1918 — härefter sammanfattbenämnda
mars- respektive decemberkungörelsen —
terna angående dyrtidsbidrag till f. d. belattningshavare i statens tjänst valland* bekunna
alltså i korthet sammanfattas sålunda. Enligt murskungöreDen so''“^rsn.“
utfick krigstidstillägg till ifrågavarande t. d. befattningshavare med 200 bidrag till /. d.
kronor jämte en tredjedel av pensionens eller understödets belopp, dock
tillhopa hingst med 7w0 kronor. Därjämte berättigades vissa av dessa f. d. tens tjänst.
befatmingshavare, vilka under år 1917 icke erhöllo del av den vid
samma års riksdag
komma motsvarande belopp i krigstidstillägg. — Enligt decemberkungörelsen
skulle till de f. d. befattningshavare, varom nu är fråga, extra
krigstidstillägg utgå med 100 kronor jämte en tred jedel av vad å 1918
års°senare hälft belöpte av dm pension eller det årliga understöd, varå
krigstidstillägg beräknades enligt marskungörelsen, med iakttagande
dock, att det extra krigstid stil lägget icke tinge överstiga 350. kronor.

De för år 1918 till f. d. befattningshavare utgående dyrtidsbidragen
kunde alltså sammanlagt uppgå till högst 1,050 kronor.

I huvudsak samma grunder, som fastställts att gälla för krigstidstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, hava kommit till m ^

tillämpning jämväl för dylik förmån åt pensionerade lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor in. fl. undervisningsanstalter. Sålunda bär
dvrtidsbidrag enligt dessa grunder utgått till följande personalgrupper,
nämligen f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor
eller kommunala mellnnskolor, vid småskolor eller vid mindre
folkskolor, f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolor, f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier
förenade övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade srnåskoleseminarier,
vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks
skolor, vid enskilda skolor och barnhem ävensom vid av landsting
eller städer inrättade skyddshem, vilka åtnjuta pension från folkskollärarnas
pensionsinrättuing eller understöd från småskollätares m. fl.
älderdomsunderstöd-anstå It.

Genom kungörelserna den 31 juli 1917 och den 31 maj 1918
angående krigstidstillägg åt ifrågavarande pensionärer (Svensk författningssamling
nr 524 och 394) hava emellertid lör sadana f. d. lä.ate
och lärarinnor, som enligt särskilda medgivanden av riksdagen erhållit
understöd av statsmedel utöver vederbörande eljest tillerkända pensionseller
understödsförmåner, vissa inskränkande bestämmelser stadgats,
varigenom dyrtidsbidraget antingen, där det särskilda understödet upp -

Kommitterades
förslag.

Vet s. k. glidande
systemet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

gått till sömma belopp s<''m nämnda bidrog eller överstigit samma bilags
belopp, helt fränkänts vederbörande eller, där så icke varit
lallet, bestämts att utgå efter avdrag för det särskilda understödets
belopp. När emellertid frågan om extra krigstidstillägg för senare
halvåret 1918 åt ifrågavarande pensionerade lärare och lärarinnor
förelädes den urtima riksdagen i proposition nr 6, framhölls, att ett sådant
förtärande, som dittills tillimpats, icke skäligen syntes böra lända till
efterföljd i fråga om det då_ förevarande extra krigstidstillägget, att de
extra krigstidstilloggen nämligen vore avsedda att under dåvarande synnerligen
tryckande dyrtid minska de svårigheter, vari befattningshavare
och f. d. befattningshavare somt deras efterlevande befunne sig, ävensom
att det därför syntes vara tillbörligt, att jämväl de f. d. lärare, för
vilka den beviljade pensionsförbättringens belopp torde hava ansetis
skäligt oavsett dyrtiden, komme i åtnjutande av hela det extra krio-stidstillägg,
som skulle tillkomma dem, därest den inskränkande bestämmelsen
icke funnes. Berörda inskränkning uteslöts alltså i Kungl. Maj:ts
föislag, och i detta avseende godkändes förslaget av riksdagen.

. Kostnaderna för dyrtidsbidrag åt här ifrågavarande kategorier av
pensionärer beräknades för år 1918 till sammanlagt 1,528,000 kronor.

Jag övergår härefter till en kortfattad redogörelse för det förslag,
vilket, såsom jag förut i dag vid anmälandet av frågan om fortsatta
dyrtidsbidrag åt befattningshavare i statens tjänst haft tillfälle omnämna,
\J111 förevarande ämne avgivits av inom finansdepartementet särskilt
tillkallade sakkunniga.

Även i fråga om de f. d. befattningshavarna i statens tjänst hava
kommitterade framlagt alternativa förslag till bestämmelser om krigstidstilläggets
utgående, det ena, alternativ I, innebärande tillämpning av
systemet med s. k. glidande skala och det andra, alternativ II, grunda! på
fixa tillägg. Beträffande innebörden av de olika systemen tillåter jag mig
{invisa till den redogörelse härlör, jag förut i dag lämnat vid anmälandet
av Iragan om dyrtidstillägg åt befattningshavarna i statens tjänst.

Enligt kommitterades alternativ I skulle krigstidstillägget utgå i
visst förhållande till det s. k. grundtal, som, efter vad jag förut närmare
utvecklat, med ledning av socialstyrelsens dyrtidsindexberäkningar
skulle fastställas för bestämmandet av dyrtidstillngget till befattningshavarna
i statens tjänst. Detta grundtal skulle, såsom förut nämnts,
enligt kommitterades förslag med nu rådande prisnivå utgöra 150.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Då pension eller därmed jämförligt nnderslöd i regel utbetalas
kvartalsvis, hava kommitterade ansett lämpligast, att i avseende å de
f. d. befattningshavarna krigstidstillägget hänlöres till kvartals!>eloppet.
Kommitterade föreslå därför, att krigstidstillägget skall å pension eller
understöd, som icke överstiger 125 kronor för kvartal, utgå efter ett
procenttal, som motsvarar grundtal, att, om pensionen eller understödet
för kvartal överstiger nämnda belopp, krigstidstillägget skall för
den del, som utgör 125 kronor för kvartal, utgå på sätt nyss sagts och
för den del, som överstiger 125 kronor men icke 575 kronor för kvartal,
utgå efter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar av grundtalet,
samt att krigsti Istillägg icke skall utgå å den del av pension
eller understöd, som överstiger 575 kronor för kvartal. Maximibeloppet,
som alltså skulle inträda vid pension eller understöd av 2,300 kronor
för år räknat, skulle vid tillämpning av dessa regler och ett grundtal
av 150, utgöra 1,830 kronor för år. Sänkes grundtalet, komme tillägget
att i motsvarande man sjunka.

För närmare kännedom om de belopp, som enligt komrnittcrades
förslag vid ett grundtal av 150 skulle i dyrtidstilhigg tillkomma pensionstagare
inom olika pensionsklasser, tillåter jag mig hänvisa till den
å sid. 124 i betänkandet intagna tabellen bil. C.

Enligt knmmitterades alternativ II skulle krigstidstillägget utgå
med dels ett procentuellt tillägg av 6GV3 procent av pensionens eller
understödets belopp, dels ock därutöver ett dagtillägg av en krona per dag.
Det procentuella tillägget skulle icke få utgöra mera än 4 kronor per dag,
motsvarande 1,400 kronor för år. Inklusive dagtillägget, för år räknat 365
kronor, skulle alltså maximibeloppet av krigstidstillägget bliva 1,825
kronor. Kommitterade hava emellertid föreslagit den begränsningen,
att krigstidstillägg för varje utbetalningspenod icke i sin helhet skulle
få överstiga 150 procent av pensionens eller understödets belopp för
samma period. Några bestämmelser om krigsiidshjälp motsvarande dem,
kommitterade föreslagit i avseende å befattningshavarna i statens tjänst,
hava icke upptagits beträffande de f. d. befattningshavarna.

Av en å sid. 124 i betänkandet intagen tabell, bil. D, framgår
närmare, med vilka belopp enligt nu ifrågavarande alternativ krigstidstillägg
skulle utgå inom olika pensionsklasser.

En i tabellarisk form uppställd jämförelse av de enligt kommitterades
båda alternativ utgående dyrtidstilläggsbeloppen lämnas å sid. 50
i betänkandet.

Det fixa, systemet.

Koatnads

beräkning.

Detaljbestäm melser -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

i fråga om kostnaderna för dyrd Istillägget till de f. d. befattningshavarna
enligt kommitterades olika alternativ yttra kommitterade å
sid. 50 och 51 i betänkandet, att, om prisnivån under år 1019 liölle
sig ungefär oförändrad vid nuvarande lögn, enligt kommitterades beräkningar
kostnaderna under nämnda år skulle ställa sig ungefär lika enligt
de båda alternativen eller till omkring 9 miljoner kronor. Skillnaden
i kostnad syntes nämligen icke överstiga 150,000 kronor. .Denna skillnad,
vilken komme systemet med glidande skala till last, skulle emellertid,
under antagande att prisnivån nämnvärt sjönke under år 1919,
förbytas till en fördel för detta system även i kostnadshänseende.

Oavsett nu själva beloppet av dyrti dstil läggen, företer kommitterades
förslag, i huvudsak sammanstämmande enligt båda alternativen,
betydande avvikelser från förut i motsvarande hänseenden gällande
bestämmelser. För närmare kännedom om dessa avvikelser tillåter jag
mig hänvisa till — förutom själva författningstexten — kommitterades
uttalanden å sid. 43—48 i betänkandet ävensom den specialmotivering,
intagen å sid. 85 — 88 i betänkandet, varmed kommitterade beledsaga
sina förslag. Särskilt anser jag mig emellertid här böra fästa uppmärksamheten
å, att kommitterade föreslå, att vissa* personalgrupper,
vilka förut icke kommit i åtnjutande av krigstidstillägg, nu skola tillerkännas
dylik förmån samt att därvid skola tillämpas de grunder, som
kunna varda bestämda för f. d. befattningshavare i statens tjänst. Sålunda
skulle, efter vad kommitterade tillstyrka, enligt dessa grunder
krigstidstillägg utgå till dem, som åtnjuta avlöning på indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet, vidare till sådana f. d. befattningshavare
hos statens järnvägar, som enligt lagen den 12 mars 1886 angående
ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift uppbära ersättning för
skada, som ådragits under förrättandet av arbete i statens järnvägars
tjänst, samt slutligen till f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som
numera övertagits av staten.

Vidare anser jag mig höra nämna, att kommitterade nu föreslå,
att krigstidstillägg enligt särskilt angivna grunder skall kunna få av
samma person uppbäras både å avlöning, som han åtnjuter i egenskap
av befattuingshavare i statens tjänst, och å pension eller understöd,
som han i egenskap av f. d. befattningshavare uppbär. Syftet med de
sålunda föreslagna bestämmelserna är, enligt vad kommitterade framhålla,
att överHödiggöra de särskilda gratifikationsanslag, som under år
1918 ställts till Kungl. Maj:ts förfogande för utjämnande av vissa oegent -

Kungi. Maj ds proposition Nr 226.

liglieter, som föranletts av då gällande, mera restriktiva bestämmelser
i nu ifrågavarande avseende.

I sammanhang med frågan om krigslidstillägg till de t. d. befattningshavarna
i statens tjänst behandla kommitterade slutligen enahanda
spörsmål i vad detsamma rör pensionerade lolkskollärare in. fl. med
dem jämställda, här ovan i historiken särskilt omföimälda pensionär er.

‘Efter erinran att beträffande dessa kategorier av pension sta gare,
i anledning av dem i annan ordning tillerkänd pensionsföibättring,
vissa särbestämmelser i krigstidstilläggsavseende förut varit gällande,
vilka särbestämmelser emellertid enligt 11)18 års urtima riksdags beslut
fått bni tralla i fråga om det då beslutade extra krigstid st illägget, anföra
kommitterade i nn förevarande ämne å sid. 52 och 53 i betänkandet

följande.

»Sådan pensionsförbättring, som sålunda enligt de i kungörelsen den 31 maj
1918 fastställda grunderna för krigstidstillägget åt ifrågavarande f. d. lärare och
lärarinnor föranledde uteslutande från delaktighet i eller avdrag å krigstidstil agget,
har beviljats även för år 1919, i det att understöd för sistnämnda år må enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, tillerkännas dels äldre
behövande folkskollärare, som oförvitligt skött sin tjänst men därifrån erhållit
avsked före år 1867, till belopp av 8u0 kronor dels ock sådan behövande lärare
eller lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra
ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöiing
under sammanlagt minst femton års tid avgått från tjänsten före utgången av
är 1891 samt uppnått en levnadsålder av minst femtiofem år, till belopp av 4u0

kronor.

Då emellertid, såsom i förenämnda proposition till 1918 års urtima riksdag
anförts, nämnda pensionsförbättring måste antagas hava ansetts skälig utan hänsyn
till dyrtiden, anse sig kommitterade sakna anledning föreslå, att bland bestämmelserna
rörande nu ifrågavarande krigstidstillägg upptagas ovanbeiöida inskränkande
städ^ändGn.

Enär därefter bestämmelserna om krigstidstillägg åt ifrågavarande personal
bliva fullständigt analoga med föreskrifterna om krigstidstillägg åt f. d
befattningshavare i statens tjänst, vare sig tillägget skall utgå efter glidande
skala eller med fixa belopp, lärer det icke vara erforderligt att vidare utfärda
särskilda författningar om krigstidstillägg för de båda grupperna av pensionärer,
utan synas stadgandena för enkelhetens skull lämpligast böra meddelas i en för fattning.

. . ...

Huru de båda systemen verka, framgår av den tabell, som intagits har ovan
vid behandlingen av frågan om krigstidstillägg under år 1919 åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst, till vilken tabell (sid. 50) kommitterade tå hänvisa för jämförelse
mellan verkningarna av de båda förslagen.

Yad beträffar kostnaderna vid tillämpning av det ena eller det andra av de
båda förslagen, är att märka, hurusom, under antagande att prisläget under hela år
Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 108 höft. (Nr 226.) 3

Pensionera)!*
folkskollärare
ni, fl.

Social

styrelsens

utlåtande.

Departements chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

1919 icke undergår sådan förändring, att annat grundtal än det från årets början
föreslagna eller 150 blir fastställt, de båda förslagen torde i det närmaste medföra
lika stor kostnad eller omkring 2.3 miljoner kronor. Såsom förut anförts, lärer
man emellertid kunna räkna med någon sänkning av prisnivån under loppet av år
1919, och, om så blir fallet, har givetvis förslaget enligt systemet med glidande
skala ur kostnadssynpunkt företräde.»

Såsom jag förut i dag vid anmälan av frågan om dyrtidsbidrag
till befattningshavare i statens tjänst omnämnt, bär socialstyrelsen på
grund av remiss avgivit utlåtande i fråga om lämpligheten och genomiörbarheten
av det i kommitterades alternativ I upptagna, på socialstyrelsens
dyrtidsindexberäkningar grundade systemet med s. k. glidande
skala. Till detta utlåtande, som finnes i sin helhet återgivet i det vid
propositionen om befattningshavarnas dyrtidstillägg fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över finansärenden, tillåter jag mig här hänvisa.

I. fråga om behovet av fortsatta dyrtidsbidrag även åt de f. d.
befattningshavarna i statens tjänst och de med dem jämställda pensionärerna
torde jag kunna inskränka mig till att hänvisa till — förutom
den i kommittebetänkandet lämnade utredningen — vad jag förut
i dag till statsrådsprotokollet över finansärenden i dylikt hänseende aniört
vid anmälan av frågan om fortsatta sådana bidrag åt i tjänst
varande statst jänare. Så länge prisnivån alltjämt ligger så högt över
den, efter vilken pensionerna äro avpassade, lärer det vara uppenbart,
att staten lika litet sena i avseende å sina befattningshavare — bör
beträffande pensionärerna undandraga sig att genom särskilda dyrtidsbidrag
bereda ersättning i större eller mindre utsträckning för pensionernas^
minskade realvärde.

Aven beträffande pensionärerna hava, såsom av det förut sagda
framgår, de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande för behandling av
dyrtidstilläggsfrågan tillsatta kommitterade avgivit alternativa förslag,
det ena byggt på systemet med s. k. glidande skala och det andra,
mera i överensstämmelse med hittills följda grunder, upptagande fixa
tillägg. Det förra alternativet baserar sig på i huvudsak samma principer
som de, varpå det av kommitterade, med tillämpning av den s. k.
glidande skalan, utarbetade förslaget till grunder för bestämmandet av
dyrtidstilläggen åt statens befattningshavare är byggt. Till detta förslag,
visserligen i åtskilliga väsentliga hänseenden ändrat, kompletterat och
modifierat, har jag förut i dag givit min anslutning, därvid jag såsom
en av fördelarna med förslaget särskilt framhöll, att dess bärande
grundsatser i huvudsak läte sig tillämpa även i fråga om dyrtidstilläggen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

åt statens pensionärer och nnderstödstngare. Under sådana omständigheter
är det klart, att jag även i avseende å de f. d. befattningshavarna
och de med dem jämställda pensionärerna giver mitt förord åt det alternativ
i kommitté förslaget, som är byggt på systemet med s.k. glidande skala.

I detta förslag äro emellertid, i anledning av de ändringar, som
jag förut i dag ansett mig böra förorda i kommitterades förslag rörande
dyrtidstillägg åt befattningshavarna, vissa jämkningar av behovet påkallade.

Sålunda torde till en början även de nu ifrågavarande bestämmelserna
böra så avfattas, att de kunna givas tillämplighet jämväl förtiden
efter utgången av innevarande år intill den 1 juli 1920. Samtidigt
torde också bär benämningen krigstidstillngg böra utbytas mot den
vid inträdande fredsförhallauden lämpligare beteckningen dyrtidstillägg.

Enligt kommitterades förslag skulle det i avseende å befattningshavarna
fastställda grundtalet äga tillämplighet, även då det gällde att
bestämma dyrtidstilläggen åt de f. d. befattningshavarna. Detta torde
också ur enhetlighetens synpunkt vara rikligt och nödvändigt. Då jag
emellertid av skäl, för vilka jag tidigare under dagens lopp redogjort,
ansett mig böra förorda en ändring i de rörande sättet för grundtalets
beräknande föreslagna bestämmelserna därhän, att grundtalet skulle
komma att något sänkas, med nu rådande prisförhållanden från 150 till
135, skulle givetvis också de av kommitterade för pensionärerna beräknade
dyrtidstilläggen komma att i någon mån minskas. Minskningen
skulle emellertid bliva så pass obetydlig, att jag icke anser densamma
vara ägnad att uppväcka alltför starka betänkligheter, särskilt som även
med det av mig föreslagna grundtalet dyrtidstilläggen till pensionärerna,
under förutsättning av oförändrade prisförhållanden, i det övervägande
flertalet fall skulle komma att utgå med avsevärt högre belopp än under
föregående år.

Endast i fråga om mycket små pensioner skulle eu minskning i
de under fjolåret uppburna dyrtidstilläggsbeloppen inträda. Till följd
av de under sagda år gällande bestämmelserna om fasta grundbelopp
kom nämligen å dessa pensioner dyrtidstillägg att utgå med ända upp
till flera hundra procent å pensionernas belopp — ett förhållande, som
med hänsyn till dyrtidstilläggens syfte att utgöra ett bidrag till kompenserande
av den inträdda levnadskostnadsökningen givetvis måste
anses orimligt. En minskning i de under fjolåret uppburna dyrtidsbidragens
belopp måste sålunda — om man för framtiden vill undvika
nyss berörda oegentlighet — i vissa fall komma att inträda. Ehuru

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

denna minskning med användning av det av mig förordade sättet för
grundtalets beräknande skulle bliva något större, än därest kommittéförslaget
i oförändrat skick komme till tillämpning, torde det likväl kunna
sägas, att då dyrtid>tiilägget å ifrågavarande småpensioner vid nu
rådande prisnivå i allt fall icke skulle komma att understiga 135 procent
å pensionens belopp, vederbörande pensionstagare även enligt mitt förslag
skulle bliva tillgodosedda på ett sätt, mot vilket ur billiglietssynpunkt
några invändningar knappast torde kunna framställas.

Huru vid ett grundtal av 135 dyrtidstiIIäggen skulle ställa sig
inom olika pensionsklasser i jämförelse med dels de under fjolåret faktiskt
uppburna krigstidstilläggsbeloppen, dels ock de belopp, till vilka
enligt kommittéförslagets olika alternativ krigstidstilläggen skulle komma
att uppgå, framgår av följande sammanställning:

F. d. befattningshavare.

Pension eller undi rstöd för år	Dyrtids-	De sakkunnigas föislag	Departe-
tillägg år 1918	Glidande systemet	Fixa systemet	mentsche-fens förslag
Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
50	325	. 75	75.—	67.50
100	350	150	150.—	135.—
•200	400	300	300.—	270.—
B00	450	450	450.—	405.—
400	500	600	600.—	540.—
500	550	750	698.3 3	675.—
000	600	810	765 —	729.—
700	650	870	831.67	783.—
800	700	930	898. sb	837.—
900	750	990	965.—	891.—
1,000	800	1,050	1,031.6 7	945.—
1,500	1,050	1,350	1,365.—	1,215.—
2,000	1,050	1,650	1,698.38	1,485.—
2,300	1,050	1,830	1,825.—	1,647.—
3,000	1,050	1,830	1,825.—	1,647.—
4,000	1,050	1,830	1,825.—	1,647.—
5,000 -t	" 1.050 -	1.830	1,825.—	1,647.—

.Kungl. Majds proposition Nr 226.

1 avseende å den av kommitterade föreslagna författningstexten
må vidare framhållas, att av skäl, vilka jag på tal om befattningshavarnas
dyrtidstillägg närmare utvecklat, föreskriften om det grundtal,
som till en början skulle gälla, torde höra utgå ur författningsförslagets
§ 2 och i stället såsom en övergångsbestämmelse fogas till det
stadgande om den i ämnet utkommande författningens ikraftträdande,
varmed kommitterades förslag lärer böra kompletteras. Liksom i fråga
om befattningshavarna av mig föreslagits, torde i en dylik övergångsbestämmelse
föreskrift böra meddelas om grundtal för såväl det törsta
som det andra av innevarande års fyra kvartal. Detta grundtal lärer,
i enlighet med vad jag förut anfört, böra fastställas till 13o.

Vid bifall till vad jag förut i dag vid anmälan av frågan om dyrtidsbidrag
åt befattningshavarna i statens tjänst föreslagit rörande särskild
dyrtidshjälp åt lägre avlönade familjeförsörjare toi de slutligen sista
punkten i § 4 böra omformuleras därhän, att den kommer att innehålla
stadgande om, att sammanlagda beloppet av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
å avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst samt av dyitidstillägg
å pension eller understöd ''icke får överstiga det belopp, vartill dyrtidstilllägg
åt befattningshavare i statens tjänst vid varje tillfälle högst får uppgå.

Vad kommitterade föreslagit i fråga om tillämplighet för bestämmelserna
om dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
jämväl å vssa kategorier av personer, vilka förut icke kommit i åtnjutande
av sådan förmån, föranleder icke någon erinran från min sida.
[ avseende å en av dessa kategorier, nämligen tjänstemän å indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet, har visserligen, på sätt av sid. 45 i
betänkandet framgår, en från kommitteiades mening i viss mån avvikande
åsikt uttalats av statskontoret — en åsikt, som sedermera
kommit till uttryck jämväl i ett av ämbetsverket avgivet utlåtande över
en av föreningen för Sveriges kronofogdar hos Kungl. Maj:t gjord framställning
om beredande av krigstidstillägg åt de på indragningsstat
överförda kronofogdarna. Då jag emellertid, lika med kommitterade,
anser starka billighetsskäl tala för, att även de icke alltför talrika
tjänstemännen å indragningsstat böra i en eller annan form erhålla åtminstone
någon kompensation för avlöningsförmånernas till följd av
dyrtiden minskade realvärde, och den av kommitterade föreslagna utvägen
att i dyrtidstilläggsavseende likställa dem med f. d. befattningshavare
i statens tjänst synes mig innebära en ur flera synpunkter
lämplig lösning av frågan, finner jag mig även i denna del böra biträda
kommitterades förslag.

Kostnadsb
iråkningar,

Veparle mentschefem hemställan.

Kungl. Maj tis proposition Nr 226.

Icke heller har jag något att erinra emot att, på sätt kommitterade
förordat, de för pensionerade folkskollärare m. fl. tidigare meddelade
säl skilda bestämmelserna om vissa mot erliållen pensions förbättring
svarande avdrag å dyrtidstilläggens belo pp nu få bortfalla och full
likställighet i det avseende, varom här är fråga, sålunda genomföras
mellan dessa kategorier av pensionstagare och övriga pensionärer.

I de här ovan ej särskilt av mig berörda bestämmelserna i kommifteförslaget,
såvitt detsamma angår de f. d. befattningshavarna i
statens tjänst och de med dein i nu ifrågavarande avseende jämställda
persongrupperna, har jag icke någon ändring att föreslå. I avseende å
dessa bestämmelser anser jag mig därför kunna inskränka mig till att
hänvisa till författningstexten ocli den i kommittébetänkandet anförda
motiveringen.

Kostnaderna för dyrtidstillägg åt nu ifrågavarande persongrupper
under år 1919 hava av kommitterade, under förut-ältning att för hela
året ett grundtal av 150 skulle bliva gällande, beräknats till sammanlagt
11.3 miljoner kronor, därav å de pensionerade folkskollärarna och de i
samband med dem omförmälda pensionstagarna skulle belöpa 2.3 miljoner
kronor. Då emellertid enligt mitt förslag grundtalet redan från
början skulle bliva något lägre än kommitterade förutsatt och man
därjämte torde kunna våga räkna med eu under året inträdande sänkning
av den allmänna prisnivån, vilket skulle föranleda ytterligare nedgång
av grundtalet för åtminstone någon del av året, torde ovan
angivna kostnadsbelopp 11.3 miljoner kronor, kunna något minskas, förslagsvis
till 10 miljoner kronor. Detta skulle alltså utgöra beloppet av
di t anslag, som, gemensamt för alla här ifrågavarande kategorier av
pensionärer och understödstagare m. fl., bör hos riksdagen äskas för
bestridande av dyrtidstilläggen under år 1919.

hör år 1920 torde i avseende å kostnaderna för dyrtidstillägg åt
nu behandlade persongrupper lämpligen höra förfaras på enahanda sätt,
som av mig föreslagits beträffande motsvarande kostnader för befattningshavarna
vid statens icke alfärsdrivande verk. Föreskrift synes mig
alltså böra meddelas om, att tillsvidare och intill dess definitivt beslut
fattats rörande sättet för kostnadernas bestridande, desamma skola utgå
av de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg och dvrtidshjälp
under år 1920 kunna varda å riksstaten för nämnda år särskilt avsatta.

Departementschefen, statsrådet Thorsson, föredrog härefter ett i
enlighet med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse

Kungl. Maj:ts preposition Nr 226.

med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer samt hemställde, att Kungl. JVIuj:t måtte
i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna ovanberörda förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer,

dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg under år 1919
åt de i ovannämnda förfnttningsförslag åsyftade pensionärer m. fl. å
tilläggsstat för år 1919 under tionde huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa ett belopp av kronor 10,090,000,

dels ock förklara, att under år 1920 tillsvidare och intill dess definitivt
beslut fattats rörande de medel, av vilka under nämnda år kostnaderna
för dyrtidstillägg åt ovan omförmälda pensionärer m. fl. skola
bestridas, desamma skola utgå av de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg
och dyrtidshjälp under år 1920 kunna varda å riksstaten för
sagda år särskilt avsatta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet till riksdagen
avlätas av den lydelse, bil. litt. . . vid detta
protokoll utvisar.

Vid protokollet:
Birger Looström.