Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller nätverksamhet

Proposition 2021/22:153

Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller nätverksamhet

Regeringens proposition 2021/22:153

Genomförande av elmarknadsdirektivet

Prop.

när det gäller nätverksamhet

2021/22:153

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 mars 2022

Magdalena Andersson

Khashayar Farmanbar (Infrastrukturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i ellagen (1997:857) när det gäller el- nätsverksamhet. En stor del av ändringarna har sin bakgrund i Europapar- lamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om ge- mensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (elmarknadsdirektivet). Utöver genomförandet av di- rektivet finns förslag när det gäller bl.a. hur driften av en ledning eller ett ledningsnät ska vara organiserad, redovisning av nätverksamhet, anslut- ning till elnätet och Energimarknadsinspektionens prövning av tvister.

Bland det som är nytt kan följande nämnas.

•När intäktsramen bestäms för en nätverksamhet ska hänsyn tas till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster används och förbättrar effek- tiviteten i verksamheten.

•Ett distributionsnätsföretag ska ta fram en plan för hur nätverksamhe- ten ska utvecklas (nätutvecklingsplan).

•Elanvändare ska i vissa fall kunna ansluta mikroproduktionsanlägg- ningar till elnätet utan att betala någon avgift till nätföretaget.

•Kravet på att en mikroproducent ska vara nettoanvändare av el för att undantas från nätavgiften för inmatning av el på elnätet ska utgå.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2022.

1

Prop. 2021/22:153

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

6

2

Lagtext

..............................................................................................

7

 

2.1

Lag om ändring i ellagen (1997:857) .................................

7

2.2Lag om ändring i lagen (2004:875) om särskild

 

förvaltning av vissa elektriska anläggningar ....................

31

2.3

Lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).....................

32

2.4Lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering

av transmissionsnätsföretag för el ....................................

33

2.5Lag om ändring i lagen (2013:385) om ingripande mot marknadsmissbruk vid handel med

grossistenergiprodukter ....................................................

37

2.6Lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt

 

 

investeringsutrymme för elnätsverksamhet ......................

38

3

Ärendet och dess beredning ............................................................

39

4

Nya krav på elmarknadens design...................................................

41

5

Nätföretag och nätverksamhet ........................................................

43

 

5.1

Nätkoncessionshavare och nätverksamhet .......................

43

 

5.2

Distribution och transmission...........................................

47

6

Drift av ledning eller ledningsnät som ska utföras i Sverige...........

51

7

Stödtjänster .....................................................................................

52

 

7.1

Vad är stödtjänster? ..........................................................

52

 

7.2

Marknadsbaserad anskaffning av stödtjänster ..................

54

 

7.3

Icke-diskriminerande behandling av aggregatorer ...........

57

 

7.4

Förhandsprövning av villkor ............................................

58

 

7.5

Riktlinjer och tekniska villkor ..........................................

60

8

Samarbete och informationsutbyte..................................................

62

9

Tillåten verksamhet för ett nätföretag .............................................

64

10

Övervakningsplan för samriskföretag .............................................

66

11

Nätföretagens användning av flexibilitetstjänster ...........................

67

 

11.1

Vad är flexibilitetstjänster? ..............................................

67

 

11.2

Drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster ................

67

 

11.3

Specifikationer och marknadsprodukter ...........................

69

12

Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag .............................

71

13

Investeringsplan för transmissionsnätsföretag ................................

74

14

Laddinfrastruktur för elfordon ........................................................

75

15

Distributionsnätsföretags kommunikation med elanvändare

 

 

och allmänheten ..............................................................................

76

16

Innehav av energilagringsanläggningar ..........................................

77

17

Redovisning av nätverksamhet .......................................................

80

 

17.1

Redovisning av transmission och distribution..................

80

 

17.2

En utökad samredovisning av lokalnät .............................

81

17.3Ledningar i lokalnät som ska redovisas som

regionnät..........................................................................

82

17.4Redovisning av nätkoncession för ett område med en

lägsta tillåtna spänning ....................................................

83

17.5Redovisning av en ledning som byggs och används

 

med stöd av någon annans nätkoncession för område .....

83

18 Anslutning till elnätet.....................................................................

84

18.1

Särskilda skäl för att inte ansluta en anläggning..............

84

18.2Ett nytt krav för att nätföretag ska få göra avsteg

 

från anslutningsskyldigheten ...........................................

87

18.3

Anslutning till region- eller transmissionsnät ..................

88

18.4Standardiserade rutiner för anslutning av

energilagringsanläggningar .............................................

89

18.5Information om åtgärder som krävs för att förstärka

elnätet ..............................................................................

90

18.6Avgiftsfrihet för anslutning av mikroproduktion av

 

 

el ......................................................................................

91

19

Undantag från funktionskravet på överföring av el........................

92

20

Avgift för regional eldistribution ...................................................

94

 

20.1

Överföring på regionnät ..................................................

94

 

20.2

Tillstånd att ha en lägesberoende överföringsavgift ........

94

21

Inmatning på elnätet från mikroproduktion....................................

95

22

Nätföretagets fakturor ....................................................................

97

23

Mätning av överförd el...................................................................

99

 

23.1

Beräkning av mängden överförd el..................................

99

 

23.2

Installation av nya mätare..............................................

100

24

Tillsyn och andra uppgifter för Energimarknadsinspektionen .....

101

 

24.1

Prövning av tvister.........................................................

101

24.2Besluts överensstämmelse med nätföreskrifter eller

 

riktlinjer .........................................................................

104

24.3

Tidsfrister för beslut efter anmälan ...............................

105

24.4Skyldighet att lämna information till

 

 

nätmyndigheten .............................................................

105

25

Miljöorganisationers rätt att överklaga beslut ..............................

107

26

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................

107

 

26.1

Ikraftträdande ................................................................

107

 

26.2

Förhandsprövning av villkor .........................................

108

 

26.3

Avgränsning av nätverksamhet .....................................

109

 

26.4

Laddinfrastruktur för elfordon.......................................

109

 

26.5

Redovisning av nätverksamhet ......................................

110

 

26.6

Tillstånd att ha en lägesberoende överföringsavgift ......

110

 

26.7

Drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster .............

111

 

26.8

Prövning av tvister.........................................................

111

27

Energigemenskaper ......................................................................

112

28

Konsekvenser ...............................................................................

113

 

28.1

Allmänt om konsekvenserna .........................................

113

Prop. 2021/22:153

3

Prop. 2021/22:153

28.2

Konsekvenser för nätföretagen.......................................

114

 

28.3

Konsekvenser för elhandelsföretag ................................

117

 

28.4

Konsekvenser för nätkunderna .......................................

118

 

28.5

Konsekvenser i övrigt för elmarknaden..........................

121

 

28.6

Konsekvenser för myndigheterna...................................

123

 

28.7

Konsekvenser för miljön ................................................

126

29

Författningskommentar.................................................................

128

 

29.1

Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) .........

128

 

29.2

Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:875) om

 

 

 

särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar .....

175

 

29.3

Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:710) om

 

 

 

certifiering av transmissionsnätsföretag för el................

175

 

29.4

Övriga författningsförslag ..............................................

179

Bilaga 1

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

 

 

 

2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma

 

 

 

regler för den inre marknaden för el och om ändring

 

 

 

av direktiv 2012/27/EU ..................................................

180

Bilaga 2

Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

 

 

 

2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden

 

 

 

för el ...............................................................................

255

Bilaga 3

Artiklarna 17, 21, 22 och 24 i Europaparlamentets

 

 

 

och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11

 

 

 

december 2018 om främjande av användningen av

 

 

 

energi från förnybara energikällor..................................

326

Bilaga 4

Sammanfattning av Energimarknadsinspektionens

 

 

 

rapport Ren energi inom EU – Ett genomförande av

 

 

 

fem rättsakter (Ei 2020:02).............................................

333

Bilaga 5

Ren energi-rapportens lagförslag ...................................

336

Bilaga 6

Förteckning över remissinstanserna ...............................

379

Bilaga 7

Sammanfattning av promemorian Elmarknadslag

 

 

 

(Ds 2017:44) i relevanta delar ........................................

380

Bilaga 8

Promemorians lagförslag i relevanta delar .....................

384

Bilaga 9

Förteckning över remissinstanserna ...............................

408

Bilaga 10

Sammanfattning av Nätkoncessionsutredningens

 

 

 

betänkande Moderna tillståndsprocesser för elnät

 

 

 

(SOU 2019:30) ...............................................................

409

Bilaga 11

Betänkandets lagförslag i relevanta delar .......................

415

Bilaga 12

Förteckning över remissinstanserna ...............................

422

Bilaga 13

Sammanfattning av Energimarknadsinspektionens

 

 

 

rapport Kapacitetsutmaningen i elnäten (Ei

 

 

 

R2020:06) i relevanta delar ............................................

423

Bilaga 14

Kapacitetsrapportens lagförslag .....................................

427

Bilaga 15

Förteckning över remissinstanserna ...............................

430

4

 

 

 

Bilaga 16

Lagrådsremissens lagförslag..........................................

431

Prop. 2021/22:153

Bilaga 17

Lagrådets yttrande .........................................................

463

 

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2022 ......

472

 

5

Prop. 2021/22:153 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857).

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för el.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:385) om ingripande mot marknadsmissbruk vid handel med grossistenergiprodukter.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet.

6

2

Lagtext

Prop. 2021/22:153

 

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)2

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU.

2Senaste lydelse av

1 kap. 1 § 2016:733

3 kap. 17 b § 2012:335

1 kap. 4 § 1999:770

3 kap. 18 § 2010:164

1 kap. 4 a § 2018:1448

3 kap. 19 § 2010:164

1 kap. 5 a § 2011:712

3 kap. 20 § 2010:164

1 kap. 5 b § 2018:1448

3 kap. 21 § 2010:164

1 kap. 6 § 1999:770

3 kap. 22 § 2010:164

1 kap. 7 § 1999:770

3 kap. 23 § 2011:712

3 kap. 1 § 2005:404

4 kap. 1 § 2018:1448

3 kap. 1 a § 2018:1448

4 kap. 1 a § 2012:335

3 kap. 1 b § 2009:1045

4 kap. 2 § 2018:1448

3 kap. 1 c § 2009:1045

4 kap. 3 § 2009:892

3 kap. 1 d § 2009:1045

4 kap. 4 § 2015:259

3 kap. 1 e § 2009:1045

4 kap. 4 a § 2018:1448

3 kap. 1 f § 2018:1448

4 kap. 4 b § 2018:1448

3 kap. 1 g § 2018:1448

4 kap. 5 § 2009:892

3 kap. 1 h § 2011:712

4 kap. 8 § 2019:902

3 kap. 1 i § 2018:1448

4 kap. 9 § 2018:1448

3 kap. 1 j § 2018:1448

4 kap. 9 a § 2009:892

3 kap. 1 k § 2018:1448

4 kap. 9 b § 2014:391

3 kap. 2 § 2008:265

4 kap. 10 § 2010:164

3 kap. 3 § 2021:741

4 kap. 11 § 2018:1448

3 kap. 3 a § 2015:259

4 kap. 11 a § 2018:1448

3 kap. 4 § 2008:265

4 kap. 11 b § 2018:1448

3 kap. 5 § 2008:265

4 kap. 11 c § 2018:1448

3 kap. 6 § 2005:404

4 kap. 12 § 2018:1448

3 kap. 7 § 2005:404

4 kap. 13 § 2010:602

3 kap. 7 a § 2014:270

11 kap. 21 § 2014:270

3 kap. 7 b § 2014:270

rubriken närmast före 3 kap. 1 § 2005:404

3 kap. 9 § 2005:1110

rubriken närmast före 3 kap. 2 § 2008:265

3 kap. 9 a § 2005:1110

rubriken närmast före 3 kap. 9 c § 2005:1110

3 kap. 9 b § 2005:1110

rubriken närmast före 3 kap. 10 § 1999:770

3 kap. 9 c § 2010:164

rubriken närmast före 3 kap. 11 § 1999:770

3 kap. 9 d § 2005:1110

rubriken närmast före 3 kap. 16 § 2014:270

3 kap. 9 e § 2010:164

rubriken närmast före 3 kap. 16 a § 2014:270

3 kap. 10 § 2017:196

rubriken närmast före 3 kap. 17 § 2005:404

3 kap. 10 a § 2017:196

rubriken närmast före 3 kap. 18 § 2010:164

3 kap. 10 b § 2017:196

rubriken närmast före 3 kap. 23 § 2011:712

3 kap. 11 § 2017:196

rubriken närmast före 4 kap. 3 § 2009:892

3 kap. 14 § 2003:117

rubriken närmast efter 4 kap. 4 b § 2009:892

3 kap. 15 § 2002:121

rubriken närmast före 4 kap. 5 § 2009:892

3 kap. 16 § 2014:270

rubriken närmast före 4 kap. 9 § 2018:1448

3 kap. 16 a § 2014:270

rubriken närmast före 4 kap. 9 a § 2009:892

3 kap. 17 § 2011:712

rubriken närmast före 11 kap. 21 § 2014:270.

3 kap. 17 a § 2011:712

 

7

Prop. 2021/22:153 dels att 1, 3 och 4 kap. och 11 kap. 21 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 11 kap. 21 § ska utgå,

dels att 2 kap. 54 §, 5 kap. 13–15, 19 och 30 §§, 8 kap. 14 §, 12 kap. 1–

1 b och 14 §§, 13 kap. 8 § och rubrikerna närmast före 5 kap. 15 § och 12 kap. 14 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya kapitel, 1, 3, 4 och 6 kap., tre nya para- grafer, 5 kap. 12 a och 12 b §§ och 12 kap. 17 §, och närmast före 5 kap. 12 a § och 12 kap. 17 § nya rubriker av följande lydelse.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om elnätsverksamhet, ansvaret för det nationella elsystemet och handel med el.

2 § Lagen är indelad i följande kapitel:

–1 kap. Inledande bestämmelser,

–2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder,

–3 kap. Nätföretag och drift av elnät,

–4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el,

–5 kap. Intäktsram för nätverksamhet,

–6 kap. Mätning av överförd el,

–7 kap. Kommunala elföretag,

–8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar m.m.,

–10 kap. Avbrottsersättning,

–11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el till konsumenter,

–12 kap. Tillsyn m.m., och

–13 kap. Övriga bestämmelser.

 

3 § Bestämmelser om elsäkerhet finns i elsäkerhetslagen (2016:732).

 

Ord och uttryck i lagen

 

4 § Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen

 

(2016:732).

 

I övrigt avses i lagen med

 

Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets för-

 

ordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå

 

för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,

 

aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning

 

eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller

 

auktionering på elmarknader,

 

distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokal-

 

nät eller ett regionnät,

 

distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett

 

regionnät,

 

elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el,

 

elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

8

2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre mark-

 

naden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga Prop. 2021/22:153 lydelsen,

energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som an- vänds för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energi- bärare,

EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el,

icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nät- företag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kort- slutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift,

intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod,

laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut,

lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning,

nätföretag: den som bedriver nätverksamhet,

nätverksamhet: att med stöd av en nätkoncession ställa en starkströms- ledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen,

regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmis- sionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkon- cession för område med en lägsta tillåtna spänning,

stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning,

transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät,

transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande led- ningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder,

transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som in- går i ett transmissionsnät.

Nätmyndighet

5 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nätmyndighet enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Elanvändare som importerar el

6 § En elanvändare som importerar el ska fullgöra de skyldigheter som en elleverantör har.

9

Prop. 2021/22:153 Leverans av el inom en byggnad eller ett begränsat område

7 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en verksamhet inom en byggnad eller ett begränsat område inte ska omfattas av det som enligt lagen gäller för en elleverantör.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

54 §3

Om en skyldighet enligt 51 eller 53 § inte fullgörs, får nätmyndigheten

1.förelägga den som är skyldig att vidta återställningsåtgärder att full- göra skyldigheten, eller

2. besluta att sådana åtgärder ska

2. besluta att sådana åtgärder ska

vidtas på det åtgärdsskyldiges be-

vidtas på den åtgärdsskyldiges be-

kostnad.

kostnad.

Ett föreläggande får förenas med vite.

Ett beslut om att åtgärderna ska vidtas på den åtgärdsskyldiges bekost- nad får verkställas.

3 kap. Nätföretag och drift av elnät

Nätföretagets grundläggande skyldigheter

1 § Ett nätföretag ska i fråga om sitt elnät ansvara för

1.drift och underhåll,

2.utbyggnad vid behov,

3.eventuella anslutningar till andra ledningsnät,

4.att nätet är säkert, tillförlitligt och effektivt, och

5.att nätet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.

Organisation av driften

2 § Driften av en ledning eller ett ledningsnät ska vara organiserad så att följande åtgärder utförs i Sverige:

1.övervakning och styrning av ledningen eller ledningsnätet, och

2.utfärdande av arbetsbegäran och driftorder.

El som ett nätföretag använder i nätverksamheten

3 § Ett nätföretag ska anskaffa den el som är avsedd att täcka nätförluster eller som behövs för driften av ledningsnätet på ett öppet, icke-diskrimi- nerande och marknadsorienterat sätt.

Nätföretaget får inte med hänvisning endast till kraftslag ställa upp vill- kor som utesluter elproducenter från att tillhandahålla el som är avsedd att täcka nätförluster eller behövs för driften av ledningsnätet.

10

3 Senaste lydelse 2021:741.

Stödtjänster

4 § Ett nätföretag ska anskaffa icke frekvensrelaterade stödtjänster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

Första stycket ska inte tillämpas om

1.lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna gäl- ler för anskaffningen,

2.anskaffningen gäller en nätkomponent som är integrerad i elnätet och används uteslutande för att säkerställa en säker och tillförlitlig drift av nätet, dock inte för balansering eller hantering av överbelastning, eller

3.nätmyndigheten har beviljat dispens i det enskilda fallet.

5 § Nätmyndigheten får bevilja dispens enligt 4 § andra stycket 3 endast om det är ekonomiskt ineffektivt att anskaffa stödtjänsten på ett öppet, icke-diskriminerande eller marknadsorienterat sätt.

6 § Ett nätföretag som anskaffar stödtjänster ska i förhållande till el- producenter behandla aktörer som tillhandahåller tjänster i form av ändrad elförbrukning genom aggregering på ett icke-diskriminerande sätt på grundval av aktörernas tekniska kapacitet.

7 § Ett nätföretag får inte ingå avtal om stödtjänster förrän nätmyndig- heten har godkänt de metoder som har använts för att utforma avtalen.

Första stycket gäller inte avtal enligt 8 kap. 4 § andra stycket.

8 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 7 § första stycket, om metoderna kan antas leda till att stödtjänster

1.utförs så effektivt som möjligt,

2.ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och

3.tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Nätmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart.

Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).

9 § Ett nätföretag ska offentliggöra de villkor som företaget tillämpar i avtalen enligt 7 § första stycket och utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om villkoren.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.hur ett distributionsnätsföretag ska ta fram och utforma riktlinjer för att anskaffa stödtjänster,

2.skyldighet för ett transmissionsnätsföretag att ta fram specifikationer för de icke frekvensrelaterade stödtjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster och lämna specifi- kationerna och marknadsprodukterna till nätmyndigheten för godkännande,

3.vilka krav som ska vara uppfyllda för att nätmyndigheten ska god- känna sådana specifikationer och marknadsprodukter som avses i 2, och

4.vilka tekniska villkor i övrigt som ett nätföretag får ställa i fråga om stödtjänster.

Prop. 2021/22:153

11

Prop. 2021/22:153

12

Samarbete och informationsutbyte

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för

1.nätföretag att samarbeta med varandra i frågor som rör möjligheten för den som är ansluten till elnätet att delta på marknader för el,

2.nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta i frågor som rör möjligheten att delta på marknader för stöd- tjänster, och

3.nätföretag att utbyta information.

Tillåten verksamhet för ett nätföretag

12 § Ett nätföretag får inte bedriva någon annan verksamhet än nätverk- samhet.

Företaget får dock

1.förvalta eller driva andra nät än elnät,

2.producera el, om produktionen sker tillfälligt för att ersätta utebliven el vid elavbrott, och

3.reparera och underhålla ett annat företags nät.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som är tillåten verksamhet enligt 12 § första stycket.

14 § Nätmyndigheten får i det enskilda fallet bevilja dispens från för- budet i 12 § första stycket, om ett nätföretag behöver bedriva annan verk- samhet än nätverksamhet för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra föreskrifter som genomför elmarknadsdirektivet eller enligt EU:s elmarknadsförordning.

Flexibilitet i distributionsnät

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för ett distributionsnätsföretag att

a)ta fram specifikationer för de flexibilitetstjänster som företaget an- skaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster,

b)lämna specifikationerna och marknadsprodukterna till nätmyndig- heten för godkännande, och

c)offentliggöra en förteckning över marknadsprodukterna, och

2. vilka krav som specifikationer och marknadsprodukter ska uppfylla.

Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag

16 § Ett distributionsnätsföretag ska vartannat år

1.ta fram en plan för hur nätverksamheten ska utvecklas (nätutveck- lingsplan),

2.offentliggöra planen, och

3.ge in planen till nätmyndigheten.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vad en nätutvecklingsplan ska innehålla och hur den ska tas fram,

2.offentliggörandet av nätutvecklingsplanen och vilka uppgifter som ska offentliggöras tillsammans med planen, och

3.undantag från kraven i 16 §.

Investeringsplan för transmissionsnätsföretag

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett transmissionsnätsföretag att ta fram en investeringsplan och ge in den till nätmyndigheten.

Laddinfrastruktur för elfordon

19 § Ett distributionsnätsföretag får inte äga, utveckla, förvalta eller driva en laddningspunkt. Detta gäller inte laddningspunkter som företaget innehar uteslutande för eget bruk.

20 § Regeringen får meddela föreskrifter om att nätmyndigheten får be- vilja dispens i enskilda fall från förbudet i 19 §.

Åtskillnad av distribution

21 § Ett distributionsnätsföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare

1.ska ha en organisation och ett beslutsfattande som är åtskilda från företag som producerar eller handlar med el, och

2.får inte ha en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmateck- nare som samtidigt är styrelseledamot, verkställande direktör eller firma- tecknare i ett företag som producerar eller handlar med el.

Med elanvändare avses i första stycket den som enligt avtal med distri- butionsnätsföretaget tar ut el från elnätet i en eller flera uttagspunkter.

22 § Ett distributionsnätsföretag som avses i 21 § får inte ge anställda i ledande ställning i nätföretaget löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som producerar eller handlar med el.

23 § Ett distributionsnätsföretag som avses i 21 § och dess moderföretag ska se till att nätföretaget har den faktiska beslutanderätten när det gäller de tillgångar som nätföretaget behöver för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av nätet och att den beslutanderätten är självständig i förhållan- de till övriga delar av koncernen.

Trots första stycket får distributionsnätsföretagets ägare ha sådan insyn och utöva sådan styrning som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i nätföretaget. Ett moderföretag får dock ge instruktioner för den löpande förvaltningen eller för särskilda beslut om byggande eller modernisering av ledningsnät endast om instruktionerna avser beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av bolagsstämman eller motsvarande organ i ett dotterföretag.

Prop. 2021/22:153

13

Prop. 2021/22:153

14

24 § Ett distributionsnätsföretag som ingår i samma koncern som ett företag som producerar eller handlar med el ska ha en övervakningsplan och se till att planen följs.

25 § Ett distributionsnätsföretag ska i en övervakningsplan enligt 24 §

1.ange vilka åtgärder som distributionsnätsföretaget ska vidta för att förhindra diskriminerande beteende gentemot andra aktörer på elmarkna- den, och

2.särskilt ange de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra sådan diskriminering som avses i 1.

26 § Ett distributionsnätsföretag som ska ha en övervakningsplan enligt 24 § ska

1. utse en övervakningsansvarig som

a)självständigt bevakar att planen finns och följs,

b)har de befogenheter och den tillgång till information som krävs för att utföra uppdraget, och

c)årligen upprättar en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen och ger in rapporten till nätmyndigheten, och

2. offentliggöra den rapport som avses i 1 c.

27 § Om ett distributionsnätsföretag och ett företag som producerar eller handlar med el ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda elanvändare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet som vart och ett av företagen bedriver.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 24–27 §§ i fråga om distributionsnätsföretag vars ledningar i huvudsak matar in el från anlägg- ningar för produktion av förnybar el. Undantag får dock inte göras för distributionsnätsföretag som avses i 21 §.

29 § Nätmyndigheten ska, på ansökan av ett företag som bedriver eller avser att bedriva distribution, ge ett bindande besked i frågan om huruvida företaget omfattas av undantag från kraven i 24–27 §§.

Beskedet får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beskedet.

Åtskillnad av transmission

30 § Ett transmissionsnätsföretag ska vara oberoende av företag som producerar eller handlar med el eller naturgas.

31 § Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som producerar eller handlar med el eller naturgas får inte utöva kontroll över ett transmissionsnätsföretag eller använda någon rättighet gentemot företaget.

Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett transmissionsnätsföretag får inte utöva kontroll över ett företag som producerar eller handlar med el eller naturgas eller använda någon rättighet gentemot företaget.

Prop. 2021/22:153

32 § Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse leda- möter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett transmissionsnäts- företag får inte utöva kontroll över ett företag som producerar eller handlar med el eller använda någon rättighet gentemot företaget.

33 § Förbuden i 31 och 32 §§ gäller inte kontroll eller en rättighet som utövas av staten genom regeringen.

34 § Det som anges i 31 § om företag som producerar eller handlar med el gäller inte en elanvändare som själv producerar eller levererar el eller ensam eller tillsammans med någon annan kontrollerar ett företag som be- driver sådan verksamhet, om elanvändaren är nettoförbrukare och värdet av den el som elanvändaren säljer till någon annan är obetydligt i förhål- lande till elanvändarens näringsverksamhet i övrigt.

En elanvändare ska anses vara nettoförbrukare enligt första stycket om den genomsnittliga elförbrukningen är större än produktionen per år räknat. Vid beräkningen ska i produktionen ingå den el som elanvändaren själv producerar och elanvändarens andel i den el som produceras av ett företag som elanvändaren kontrollerar ensam eller tillsammans med någon annan.

35 § Trots 30–32 §§ får ett transmissionsnätsföretag bedriva sådan el- produktion som avses i 12 § andra stycket 2 och ingå i samma koncern som ett företag vars elproduktion uteslutande är knuten till driften av transmissionsnätsföretagets ledningsnät.

36 § En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning i ett transmissionsnätsföretag får samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som producerar eller handlar med el endast om det sistnämnda företaget är ett sådant produk- tionsföretag som avses i 35 §.

37 § Om ett transmissionsnätsföretag ingår i en koncern där ett annat företag producerar eller handlar med el, får åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 30–32 och 36 §§ är uppfyllda inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsföretaget till ett företag som producerar eller handlar med el.

Certifiering av transmissionsnätsföretag

38 § I lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för el finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsföretag.

Energilagring

39 § Ett nätföretag får inte äga, utveckla, förvalta eller driva en energi- lagringsanläggning.

15

Prop. 2021/22:153

16

40 § Regeringen får meddela föreskrifter om att nätmyndigheten får be- vilja dispens i enskilda fall från förbudet i 39 §.

Förbud mot att försvåra efterfrågeflexibilitet

41 § Ett nätföretag får inte ställa tekniska krav eller andra villkor som försvårar tillhandahållandet av tjänster i form av ändrad elförbrukning. Dock får de villkor ställas som behövs med hänsyn till en säker, tillförlitlig och effektiv drift av ledningsnätet.

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka tekniska krav som nätföretag får ställa i fråga om sådana tjänster som avses i 41 §.

Ersättning vid inmatning av el

43 § Den som har en elproduktionsanläggning har rätt till ersättning av det nätföretag till vars ledningsnät anläggningen är ansluten.

Ersättningen ska motsvara

1.värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från anläggningen medför i nätföretagets ledningsnät, och

2.värdet av den reduktion av nätföretagets avgifter för att ha sitt led- ningsnät anslutet till ett annat nätföretags ledningsnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet.

44 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om vilken rätt till ersättning för inmatad el som finns enligt 43 §.

En tvist ska inte prövas om ansökan om prövning kommit in till nätmyn- digheten senare än två år efter det att nätföretaget skickat ett skriftligt ställ- ningstagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

Underlag och information om leveranssäkerheten i distributionsnäten

45 § Ett distributionsnätsföretag ska årligen

1.upprätta en risk- och sårbarhetsanalys avseende leveranssäkerheten i elnätet,

2.upprätta en åtgärdsplan som visar hur leveranssäkerheten i det egna elnätet ska förbättras, och

3.till nätmyndigheten ge in en redovisning som baseras på analysen och planen.

46 § Ett distributionsnätsföretag ska informera elanvändarna om

1.leveranssäkerheten i elnätet,

2.rätten till avbrottsersättning enligt 10 kap., och

3.rätten till skadestånd enligt 11 kap.

47 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.innehållet i samt redovisning och offentliggörande av analyser och åtgärdsplaner enligt 45 §,

2.information till elanvändarna enligt 46 §,

3.skyldighet att rapportera elavbrott till den myndighet som regeringen bestämmer, och

4.undantag från kraven i 45 och 46 §§ i fråga om ledningar som i huvud- sak matar in el från anläggningar för produktion av förnybar el.

48 § Nätmyndigheten ska ge ett bindande besked om huruvida en ledning omfattas av undantag enligt 47 § 4, om innehavaren av ledningen eller den som avser att bygga den begär det.

Ett bindande besked får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beskedet.

Redovisning av nätverksamhet

49 § Nätverksamhet ska ekonomiskt redovisas skilt från annan verksam- het. Transmission och distribution ska redovisas var för sig.

50 § Redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för område ska avse varje område för sig.

51 § Trots 50 § ska nätmyndigheten besluta att ett distributionsnätsföre- tags samtliga områden utan en lägsta tillåtna spänning ska redovisas sam- lat, om inte områdena sammantagna utgör en olämplig enhet för nätverk- samhet.

Nätmyndigheten ska, om det behövs, fatta beslut i frågan om samlad redovisning när det finns ett beslut som har fått laga kraft och som innebär att

1.en nätkoncession har beviljats,

2.gränserna för en nätkoncession för område har ändrats,

3.ett tillstånd till överlåtelse av en nätkoncession har beviljats, eller

4.en nätkoncession har återkallats.

Nätmyndigheten får besluta om samlad redovisning även i andra fall, om det är motiverat med hänsyn till ändrade förhållanden.

52 § I ett beslut om samlad redovisning eller om ändring av ett sådant beslut ska nätmyndigheten ange när den samlade redovisningen ska på- börjas eller upphöra.

53 § En nätkoncession för linje ska redovisas skilt från en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning.

Om en nätkoncession för linje avser en ledning som organisatoriskt, tekniskt och funktionellt ingår i ett lokalnät och ledningen helt eller delvis är belägen inom koncessionsområdet, ska linjen dock redovisas inom ramen för områdeskoncessionen.

54 § En ledning som ingår i ett lokalnät ska redovisas som regionnät, om ledningen och regionnätet sammantagna utgör en organisatoriskt och tek- niskt sammanhållen enhet.

55 § En nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning ska redovisas tillsammans med nätföretagets nätkoncessioner för linje.

Prop. 2021/22:153

17

Prop. 2021/22:153 56 § En ledning som byggs och används av ett nätföretag med stöd av ett medgivande enligt 2 kap. 11 §, ska utifrån sin funktion redovisas som lokalnät eller regionnät hos det nätföretag som har fått medgivandet.

Nätföretaget ska inom sex månader från medgivandet meddela nät- myndigheten hur ledningen ska redovisas.

57 § I 4 kap. 29 och 30 §§ finns bestämmelser om avgifter för överföring av el för sådana nätkoncessioner som redovisas samlat.

58 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1.ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverksamhet, och

2.föreskrifter om skyldighet att ge in redovisningshandlingar till nät- myndigheten.

Revision av nätverksamhet

59 § Den som är revisor hos ett nätföretag ska

1.göra en särskild granskning av redovisningen av nätverksamheten,

och

2.årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om huruvida redo- visningen av nätverksamheten skett enligt gällande bestämmelser.

60 § Nätföretaget ska ge in det intyg som avses i 59 § 2 till nätmyndig- heten.

61 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om revision av nät- verksamhet.

4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el

Skyldighet att ansluta en anläggning till elnätet

1 § Den som har en nätkoncession ska på objektiva, icke-diskrimineran- de och i övrigt skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen eller ledningsnätet, om innehavaren av den elektriska anläggningen begär att den ska anslutas.

I fråga om lokalnät gäller anslutningsskyldigheten endast anläggningar inom koncessionsområdet.

2 § Avsteg från skyldigheten enligt 1 § får göras, om det

1.saknas ledig kapacitet och inte finns förutsättningar att åtgärda kapa- citetsbristen på ett sätt som är samhällsekonomiskt motiverat utan att för- stärka ledningen eller ledningsnätet, eller

2.finns andra särskilda skäl.

Trots första stycket får ett distributionsnätsföretag, i fråga om en anlägg- ning för produktion av förnybar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt, göra avsteg från anslutningsskyldigheten endast om

1. företaget underrättar den som begär anslutning om detta, och

18

2. underrättelsen lämnas inom en månad från det att företaget har tagit Prop. 2021/22:153 emot begäran.

3 § Om någon vill ansluta en elektrisk anläggning till ett region- eller transmissionsnät i stället för till lokalnätet, får innehavaren av region- eller transmissionsnätet ansluta anläggningen endast om

1.innehavaren av lokalnätet har medgett det, eller

2.nätmyndigheten har beviljat tillstånd till anslutningen efter ansökan av innehavaren av region- eller transmissionsnätet.

4 § Nätmyndigheten får bevilja ett sådant tillstånd som avses i 3 § 2 endast om det finns särskilda skäl.

Anslutning inom skälig tid

5 § Ett nätföretag som ska ansluta en anläggning enligt 1 § ska genom- föra anslutningen inom skälig tid från det att företaget har tagit emot en begäran om anslutning. Tiden får vara längre än två år endast om det är nödvändigt med hänsyn till anslutningens omfattning och tekniska utform- ning eller det finns andra särskilda skäl.

Standardiserade rutiner för anslutning

6 § Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elpro- duktionsanläggningar och energilagringsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning.

Uppgifter om villkor för anslutning

7 § Ett nätföretag ska utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig infor- mation om de allmänna villkor som företaget tillämpar för anslutning.

I samband med en begäran om en ny anslutning ska uppgifter om avgift och övriga villkor för anslutningen lämnas inom skälig tid.

Tidsplaner för anslutning

8 § Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elproduktionsanläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen.

När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elproduktionsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen.

Information om åtgärder som krävs för att förstärka elnätet

9 § Ett nätföretag som har vägrat ansluta en anläggning till en ledning eller ett ledningsnät med hänvisning till att ledningen eller nätet saknar kapacitet, ska mot skälig ersättning ge den som begär det information om vilka åtgärder som krävs för att anslutningen ska kunna genomföras.

19

Prop. 2021/22:153 Om anläggningen är en laddningspunkt, ska nätföretaget utan särskild begäran lämna informationen tillsammans med meddelandet om att anslut- ning vägras. Nätföretaget ska lämna informationen utan ersättning.

Anslutningsavgifter

10 § Avgiften för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska ut- formas så att nätkoncessionshavarens skäliga kostnader för anslutningen täcks. Särskild hänsyn ska tas till anslutningspunktens geografiska läge och den avtalade effekten i anslutningspunkten.

Om staten enligt ett avtal med ett nätföretag har finansierat åtgärder som är nödvändiga för att öka elnätets kapacitet för att underlätta anslutningen av anläggningar för produktion av förnybar el, ska avgiften för anslutning utformas så att den som vill ansluta en anläggning ersätter nätföretagets kostnader för sådana åtgärder i den del som svarar mot anläggningens an- del av den totala kapacitetsökningen. Detta gäller även om nätkonces- sionen överlåts.

11 § En elanvändare som har ett abonnemang för en säkring om högst 63 ampere ska inte betala någon avgift för att ansluta en produktionsan- läggning som

1.producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst

43,5 kilowatt, och

2.ansluts

a)där en anläggning för användning av el redan är ansluten, och

b)med en effekt som inte överstiger uttagsabonnemangets effekt.

Principer för kostnadsfördelning

12 § Ett nätföretag ska offentliggöra principer för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid anslutning till elnätet.

Tvister om anslutning till elnätet

13 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om vilka skyldigheter en nät- koncessionshavare har enligt 1 § eller ett nätföretag har enligt 5 eller 9 §.

En tvist ska inte prövas, om ansökan om prövning kommit in till nätmyn- digheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren eller nätföre- taget skickat ett skriftligt ställningstagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

14 § Nätmyndigheten ska fatta sitt slutliga beslut i ett ärende enligt 13 § inom två månader från det att ansökan om prövning kommit in till myn- digheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden med- ger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.

Nätmyndighetens beslut gäller omedelbart.

20

Återinkoppling och höjning av avtalad effekt

Prop. 2021/22:153

15 § Det som anges i detta kapitel om anslutning av en elektrisk anlägg-

 

ning till en ledning eller ett ledningsnät gäller också återinkoppling av en

 

befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i en anslutningspunkt.

 

Skyldighet att överföra el

 

16 § En nätkoncessionshavare är skyldig att överföra el för någon annans

 

räkning på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor.

 

Rätt att använda elnätet inom Sverige

 

17 § Ett nätföretag ska utforma sina villkor för överföring av el så att en

 

betald anslutningsavgift ger rätt att använda elnätet inom Sverige, med

 

undantag för utlandsförbindelser med en spänning som understiger

 

220 kilovolt.

 

God kvalitet på överföringen av el

 

18 § Ett nätföretags överföring av el för någon annans räkning ska ha

 

god kvalitet.

 

Nätföretaget ska avhjälpa brister i överföringen i den utsträckning kost-

 

naderna för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhållande till de olägen-

 

heter för elanvändarna som är förknippade med bristerna.

 

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter om innebörden av att överföringen av el har god kva-

 

litet.

 

Funktionskrav vid överföring av el

 

20 § Ett nätföretag ska se till att avbrott i överföringen av el till en elan-

 

vändare aldrig överstiger tjugofyra timmar eller den kortare tid som följer

 

av 18 § eller av föreskrifter som meddelats med stöd av 19 §.

 

Detta gäller inte om nätföretaget visar att avbrottet beror på ett hinder

 

utanför företagets kontroll som företaget inte skäligen kunde förväntas ha

 

räknat med och vars följder det inte heller skäligen kunde ha undvikit eller

 

övervunnit.

 

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter om undantag från kravet i 20 §.

 

22 § Nätmyndigheten får i det enskilda fallet bevilja dispens från kravet i 20 § i en del av ett koncessionsområde om

1.kravet är oskäligt betungande med hänsyn till nätföretagets ekonomis- ka situation, eller

2.det finns synnerliga skäl.

Dispens får ges i sammanlagt högst tre år.

Uppgifter om villkor för överföring

 

23 § Ett nätföretag ska

21

 

Prop. 2021/22:153 1. utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om avgifter och övriga villkor för överföring av el, och

22

2. offentliggöra sådana uppgifter.

24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att lämna uppgifter till nätmyndigheten om avgifter och övriga villkor för överföring av el.

25 § Ett nätföretag ska informera elanvändarna om

1.hur avgifterna för överföring av el är utformade, och

2.vilka möjligheter elanvändarna har att påverka sina kostnader för överföring av el genom att välja andra avtalsvillkor eller ändra förbruk- ningsmönster.

Allmänt om avgifter för överföring av el

26 § Ett nätföretag ska utforma sina avgifter för överföring av el på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning.

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna för överföring av el ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elpro- duktion och elanvändning.

Avgift för lokal distribution

28 § En avgift för överföring av el på ett lokalnät får inte utformas med hänsyn till var en anslutning finns inom ett koncessionsområde.

Om ett eller flera koncessionsområden slås samman helt eller delvis, ska avgifterna för det nya området vara enhetliga senast tre år efter samman- slagningen.

29 § I områden som redovisas samlat enligt 3 kap. 51 § ska enhetliga avgifter för överföring av el på ett lokalnät tillämpas från den dag som nätmyndigheten beslutar. Den dagen får inte infalla senare än fem år från beslutet om samlad redovisning eller beslutet om ändring av ett sådant beslut.

30 § När detta kapitel tillämpas ska en ledning som omfattas av en nät- koncession för linje anses omfattas av nätkoncessionen för område, om samlad redovisning sker enligt 3 kap. 53 § andra stycket.

31 § Trots 28 och 29 §§ får inom ett koncessionsområde eller inom flera koncessionsområden som redovisas samlat särskilda avgifter för överfö- ring av el gälla för en begränsad krets av elanvändare, om

1.det behövs för att utveckla sådana avgifter för överföring av el som främjar ett effektivt utnyttjande av elnätet, och

2.nätföretaget har informerat nätmyndigheten.

Sådana avgifter får inte tillämpas under en längre tid än tre år utan till- stånd av nätmyndigheten.

32 § Nätmyndigheten ska bevilja tillstånd enligt 31 § andra stycket, om avgifterna

1.uppfyller kraven i 16 och 26 §§, och

2.behöver tillämpas under en längre tid än tre år med hänsyn till det ändamål som anges i 31 § första stycket 1.

Tillstånd ska beviljas för viss tid.

Avgift för regional distribution

33 § På ett regionnät får en avgift för överföring av el för varje spänningsnivå inte utformas med hänsyn till var en uttagspunkt finns i förhållande till nätets anslutning till ett annat nätföretags region- eller transmissionsnät.

34 § Om en avgift för överföring av el på ett regionnät avser en elektrisk anläggning som tar ut el direkt från en transformator på ett regionnät, ska avgiften utformas med utgångspunkt i avgiften för spänningsnivån ome- delbart före transformatorn med ett skäligt tillägg för nedtransforme- ringen.

35 § Avgiften för överföring av el på ett regionnät inom varje normalt spänningsintervall ska utformas utifrån de samlade kostnader som nätföre- taget har för regionnät i Sverige i den utsträckning som kostnaderna kan hänföras till spänningsintervallet.

Den del av de beräknade kostnaderna som avser betalning för överföring på transmissionsnät och på andra regionnät ska dock läggas till grund för avgiften endast i den utsträckning som kostnaderna avser nätföretagets kostnader för regionnät inom den nätregion där den ledning finns som avgiften tas ut på.

Avgift för transmission

36 § På ett transmissionsnät får avgiften för överföring av el utformas med hänsyn till var på nätet en anslutningspunkt finns.

Avgifter från småskalig elproduktion

37 § Trots 26–36 §§ ska avgiften för inmatning av el från en produk- tionsanläggning som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt mot- svara endast den årliga kostnaden för sådan mätning, registrering, beräk- ning och rapportering som nätföretaget är skyldigt att utföra enligt 6 kap. eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till det kapitlet.

Om flera sådana anläggningar finns i närheten av varandra och gemen- samt matar in el på ledningsnätet, ska anläggningarna betraktas som sepa- rata anläggningar när första stycket tillämpas.

38 § Trots 26–37 §§ ska en elanvändare som har ett abonnemang för en säkring om högst 63 ampere och producerar el som kan matas in med en effekt om högst 43,5 kilowatt inte betala någon avgift för inmatningen.

Prop. 2021/22:153

23

Prop. 2021/22:153

24

Tvister om avgifter vid småskalig elproduktion

39 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om avgiftens storlek enligt 37 § eller avgiftsbefrielse enligt 38 §.

En tvist ska inte prövas, om ansökan om prövning kommit in till nätmyn- digheten senare än två år efter det att nätföretaget skickat ett skriftligt ställ- ningstagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

Fakturering

40 § Ett nätföretags faktura till en elanvändare ska vara tydlig. Nätföretaget ska ge den elanvändare som begär det en förklaring till hur

det belopp som anges i fakturan har beräknats.

41 § Ett nätföretag får inte ta ut någon avgift för fakturor och fakture- ringsinformation till elanvändare.

Nätföretaget ska erbjuda elanvändaren fakturor i elektronisk form.

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information ett nätföretags faktura till en elanvändare ska innehålla och hur fakturan ska utformas.

Förhandsprövning av villkor

43 § Ett nätföretag får inte ingå avtal i frågor om anslutning till elnätet eller överföring av el förrän de metoder som används för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för anslutning eller överföring.

44 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 43 §, om de kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande.

Om nätmyndigheten inte godkänner en metod, ska myndigheten i beslu- tet ange hur villkoren i stället ska utformas.

Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgiv- ningslagen (2010:1932).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

Användning av flexibilitetstjänster

12 a §

När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i nätverk- samheten. Bedömningen får medfö-

 

 

 

ra en ökning eller minskning

av Prop. 2021/22:153

 

 

 

intäktsramen.

 

 

 

 

 

12 b §

 

 

 

 

 

Regeringen eller den myndighet

 

 

 

som regeringen

bestämmer

får

 

 

 

meddela föreskrifter om vilka krav

 

 

 

som ska vara uppfyllda för att flexi-

 

 

 

bilitetstjänster ska anses förbättra

 

 

 

effektiviteten i nätverksamheten.

 

 

 

13 §4

 

 

En intäktsram för intäkter från ett

En intäktsram för intäkter från ett

ledningsnät inom ett område ska

lokalnät ska bestämmas för varje

bestämmas för varje koncessions-

koncessionsområde för sig.

 

område för sig.

 

 

 

 

Om nätmyndigheten enligt 3 kap.

Om nätmyndigheten enligt 3 kap.

3 § har beslutat att flera nätkon-

51 § har beslutat att flera nätkon-

cessioner för område ska redovisas

cessioner för område ska redovisas

samlat, ska dock de områdena

samlat, ska dock de områdena

anses vara ett koncessionsområde

anses vara ett koncessionsområde

när intäktsramen bestäms.

 

när intäktsramen bestäms.

 

 

 

14 §5

 

 

Om en nätkoncession för linje

Om en nätkoncession för linje

innefattas i redovisningen av en

innefattas i redovisningen av en

nätkoncession

för område enligt

nätkoncession för

område enligt

3 kap. 3 a §

andra stycket,

ska

3 kap. 53 § andra stycket, ska kon-

koncessionerna anses vara en nät-

cessionerna anses vara en nätkon-

koncession för område när intäkts-

cession för område när intäktsra-

ramen bestäms.

 

men bestäms.

 

 

Intäktsram för regionledning

 

Intäktsram för regionnät6

 

 

 

15 §7

 

 

En intäktsram för intäkter från en

En intäktsram ska bestämmas för

regionledning

ska bestämmas

för

intäkter från en nätkoncessionsha-

nätkoncessionshavarens samtliga

vares regionnät i Sverige.

 

regionledningar i Sverige.

 

 

 

 

 

 

19 §8

 

 

Om ett transmissionsnätsföretag

Om ett transmissionsnätsföretag

är en statlig myndighet och har fi-

är en statlig myndighet och har fi-

nansierat en förstärkning av elnätet

nansierat en förstärkning av elnätet

enligt ett sådant avtal som avses i

enligt ett sådant avtal som avses i

4 Senaste lydelse 2018:1448.

 

 

 

 

5 Senaste lydelse 2018:1448.

 

 

 

 

6 Senaste lydelse 2018:1448.

 

 

 

 

7 Senaste lydelse 2018:1448.

 

 

 

25

8 Senaste lydelse 2018:1448.

 

 

 

Om ett transmissionsnätsföretag är en statlig myndighet och har fi- nansierat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i 4 kap. 10 § andra stycket, ska in- täkter med anledning av avtalet an- ses vara intäkter från överföring av el vid avstämning mot intäkts- ramen.

Prop. 2021/22:153 4 kap. 9 b §, ska, när intäktsramen bestäms, företagets kostnader med anledning av avtalet anses ha upp- stått i företagets nätverksamhet.

4 kap. 10 § andra stycket, ska, när intäktsramen bestäms, företagets kostnader med anledning av avtalet anses ha uppstått i företagets nät- verksamhet.

30 §9

Om ett transmissionsnätsföretag är en statlig myndighet och har fi- nansierat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i

4 kap. 9 b §, ska intäkter med an- ledning av avtalet anses vara intäk- ter från överföring av el vid av- stämning mot intäktsramen.

6 kap. Mätning av överförd el

Skyldighet att mäta överförd el

1 § Ett nätföretag ska mäta och registrera mängden överförd el.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1.mätning och registrering enligt 1 §,

2.skyldighet för nätföretag att beräkna mängden överförd el, och

3.de funktionskrav som mätsystem och mätutrustning ska uppfylla.

Rapportering av mätresultat

3 § Ett nätföretag ska på begäran rapportera resultaten av de mätningar som görs enligt 1 § till ett företag som elanvändaren eller elproducenten har utsett.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att rapportera

1.mätresultat, och

2.beräkningar av mängden överförd el.

Kostnader för mätning

5 § En elanvändare som begär att elförbrukningen ska mätas på något annat sätt än enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 2 § 1 ska av nätföretaget debiteras merkostnaden för denna mätning och för rap- porteringen av resultaten av dessa mätningar. Om mätningen av elanvän- darens förbrukning då kräver en annan mätutrustning än vid mätning enligt de nämnda föreskrifterna, ska elanvändaren betala kostnaden för mätaren

26

9 Senaste lydelse 2018:1448.

Elleverantörer får inte debitera någon avgift för att tillhandahålla elanvändarna fakturor och fakture- ringsinformation om energianvänd- ningen.

med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i uttags- Prop. 2021/22:153 punkten.

En elanvändare får inte debiteras merkostnader för att den har

1.ingått ett avtal om leverans av el som förutsätter att mängden överförd el ska mätas per timme, eller

2.begärt att nätföretaget ska lämna information som visar elanvändarens förbrukning per timme.

6 § Ett nätföretag ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmat- ningspunkten hos elproducenten. Detta gäller dock inte de elproducenter som avses i 4 kap. 37 §.

7 § Ett nätföretag får debitera enskilda elanvändare och elproducenter kostnader för mätning endast i den utsträckning som anges i 5 och 6 §§.

Tvister om kostnader för mätning

8 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om vilka kostnader som ska debi- teras enligt 5 eller 6 §.

En tvist ska dock inte prövas om ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätföretaget skickat ett skrift- ligt ställningstagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

Installation av nya mätare

9 § Ett nätföretag ska se till att elanvändare får lämplig information i samband med installation av nya mätare.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna information enligt 9 §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap. 14 §10

Elleverantörer och nätföretag får inte debitera någon avgift för att tillhandahålla elanvändarna faktu- ror och faktureringsinformation om energianvändningen.

12kap.

1 §11

Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning

10Senaste lydelse 2014:270.

11 Senaste lydelse 2017:19.

27

Prop. 2021/22:153

28

till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.

I

övrigt

utövar

nätmyndigheten

I övrigt

utövar nätmyndigheten

tillsyn över att lagen och föreskrif-

tillsyn över att lagen och föreskrif-

ter och villkor som har meddelats i

ter eller villkor som har meddelats i

anslutning till lagen följs. Tillsynen

anslutning till lagen följs. Tillsynen

omfattar inte bestämmelserna i 7

omfattar inte 7 och 10 kap. samt

och 10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§

11 kap. 1–12 §§ och inte heller att

och inte heller att elleverantörerna

elleverantörerna följer sina skyldig-

följer

sina

skyldigheter

enligt

heter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § för-

8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra

sta och andra styckena, 6, 7, 9 och

styckena, 6, 7, 9 och 11 a §§.

 

11 a §§.

 

 

 

 

 

Nätmyndigheten är tillsynsmyn-

Nätmyndigheten är tillsynsmyn-

dighet

enligt

Europaparlamentets

dighet enligt EU:s elmarknadsför-

och rådets förordning (EG) nr

ordning.

 

 

 

 

 

714/2009 av den 13 juli 2009 om

 

 

 

 

 

 

 

villkor för tillträde till nät för

 

 

 

 

 

 

 

gränsöverskridande

elhandel och

 

 

 

 

 

 

 

om

upphävande

av

förordning

 

 

 

 

 

 

 

(EG) nr 1228/2003.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 a §12

 

 

 

 

 

 

Ärenden

om

undantag

enligt

Ärenden

om

undantag

enligt

artikel 17.1, 17.2 och 17.3 i förord-

artikel 63.1, 63.2 och 63.3 i EU:s

ning (EG) nr 714/2009 prövas av

elmarknadsförordning prövas

av

regeringen.

 

 

 

 

 

 

regeringen.

 

 

 

 

 

Nätmyndigheten ska utreda ären-

Nätmyndigheten

ska

utreda

den som anges i första stycket och

sådana ärenden och därefter, med

därefter,

med

eget

yttrande,

eget yttrande, överlämna

ärendet

överlämna ärendet till regeringens

till regeringens prövning. Nätmyn-

prövning. Nätmyndigheten

ska i

digheten ska i samband med över-

samband

med

överlämnandet

lämnandet offentliggöra sitt yttran-

offentliggöra sitt yttrande.

 

de.

 

 

 

 

 

 

I fall som avses i artikel 17.5 i

I fall som avses i artikel 63.5 i

förordning (EG) nr 714/2009 ska

EU:s

elmarknadsförordning

ska

regeringen

meddela

beslut

efter

regeringen

meddela

beslut efter

yttrande från byrån för samarbete

yttrande från Acer.

 

 

 

mellan energitillsynsmyndigheter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 b §13

 

 

 

 

 

 

I ett beslut av nätmyndigheten

I ett beslut av nätmyndigheten

enligt sådana riktlinjer som har

enligt

en sådan

genomförandeakt

antagits med stöd av förordning

eller delegerad akt som avses i

(EG) nr 714/2009 ska det anges att

artikel 58.1 i EU:s elmarknadsför-

beslutet kan komma att ändras eller

ordning ska det anges att beslutet

upphävas efter begäran av Euro-

kan komma att upphävas efter begä-

peiska kommissionen.

 

 

ran av Europeiska kommissionen.

12Senaste lydelse 2011:712.

13Senaste lydelse 2011:712.

Tidsfrister

Tidsfrister för beslut efter

 

anmälan mot ett nätföretag14

14§15

Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det

att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan

 

 

1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och

 

 

2. innehåller ett påstående att en

2. innehåller ett påstående om att

nätkoncessionshavare

inte

följer

ett nätföretag inte följer bestäm-

bestämmelser som omfattas av nät-

melser som omfattas av nätmyndig-

myndighetens tillsyn enligt 1 §.

hetens tillsyn enligt 1 §.

 

 

Om

nätmyndigheten behöver

Om

nätmyndigheten

behöver

ytterligare tid för att avgöra ärendet

ytterligare tid för att avgöra ären-

får myndigheten förlänga

tiden

det, får myndigheten förlänga tiden

med två månader eller, om sökan-

med två månader eller, om sökan-

den medger det, med den ytter-

den medger det, med den ytter-

ligare tid som kan behövas för att

ligare tid som kan behövas för att

ärendet ska kunna avgöras.

 

ärendet ska kunna avgöras.

 

Bestämmelserna i första och and-

Första och andra styckena gäller

ra styckena gäller inte nätkonces-

inte om en tvist i fråga om den

sionshavarens

skyldigheter

enligt

skyldighet som anmälan avser ska

3 kap. 6 § första stycket, 7 § första

tas upp av nätmyndigheten enligt

stycket,

11 §

första

och

andra

3 kap.

44 §, 4 kap. 13

eller

39 §

styckena, 14 § första stycket och

eller 6 kap. 8 §.

 

 

15 § första stycket samt 4 kap. 10 §

 

 

 

 

första och tredje styckena.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Information som nätmyndigheten

 

 

 

 

 

behöver enligt

 

 

 

 

 

 

 

elmarknadsdirektivet

 

 

 

 

 

 

 

17 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Regeringen eller den myndighet

 

 

 

 

 

som

regeringen bestämmer

får

 

 

 

 

 

meddela föreskrifter om skyldighet

 

 

 

 

 

för nätföretag att till nätmyndighe-

 

 

 

 

 

ten lämna information som myndig-

 

 

 

 

 

heten behöver för att fullgöra sina

 

 

 

 

 

uppgifter enligt artikel 59.1 i el-

 

 

 

 

 

marknadsdirektivet.

 

 

13kap.

8 §16

En sådan ideell förening eller

En sådan ideell förening eller

annan juridisk person som avses i

annan juridisk person som avses i

16 kap. 13 § miljöbalken får över-

16 kap. 13 § miljöbalken får över-

klaga nätmyndighetens beslut en-

klaga nätmyndighetens beslut en-

ligt 2 kap. 1, 6–8, 22, 26, 29, 31, 43,

ligt 2 kap. 1, 6–9, 22, 26–31, 44 och

14Senaste lydelse 2011:712.

15Senaste lydelse 2011:712.

16Senaste lydelse 2021:741.

Prop. 2021/22:153

29

Prop. 2021/22:153 44 och 48 §§ samt beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 32 §, om beslutet avser en anläggning för starkströmsluftledning med en spänning på minst 220 kilovolt och en längd av minst 15 kilometer.

48 §§ samt beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 32 §.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

2.Bestämmelsen i 3 kap. 7 § första stycket tillämpas inte på sådana avtal om stödtjänster som

a) ett nätföretag ingår före den 1 januari 2023, eller

b) nätföretaget ingår under tiden från det att en ansökan om metod- prövning lämnas in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in före utgången av augusti 2022.

3.Trots 3 kap. 12 § får ett nätföretag bedriva annan verksamhet än nätverksamhet till och med den 31 december 2023, om företaget bedriver verksamheten vid ikraftträdandet.

4.Trots 3 kap. 19 § får ett distributionsnätsföretag, som innehar en ladd- ningspunkt vid ikraftträdandet, äga, utveckla, förvalta och driva laddnings- punkten till och med den 31 december 2023.

5.Bestämmelsen i 3 kap. 49 § andra meningen tillämpas första gången

ifråga om redovisning för ett räkenskapsår som börjar den 1 juli 2022 eller närmast därefter.

6.I fråga om en uttagspunkt som omfattas av ett tillstånd som har lämnats före ikraftträdandet gäller 4 kap. 6 och 7 §§ i den äldre lydelsen.

7.För en intäktsram som har bestämts före ikraftträdandet tillämpas inte 5 kap. 12 a och 12 b §§.

8.Allmän domstol får pröva ett mål som har inletts före ikraftträdandet trots 3 kap. 44 §, 4 kap. 13 och 39 §§ och 6 kap. 8 §.

30

2.2

Lag om ändring i lagen (2004:875) om särskild Prop. 2021/22:153

 

förvaltning av vissa elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar

dels att 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om särskild förvaltning och om inlösen av elektriska anläggningar.

Med elektrisk anläggning avses i denna lag en starkströmsanlägg- ning med däri ingående särskilda föremål för överföring av el.

Med nätmyndigheten avses i denna lag den myndighet som, en- ligt 1 kap. 7 § ellagen (1997:857), av regeringen utsetts att handlägga de frågor som ligger på nätmyn- digheten.

1 a §

I lagen avses med

elektrisk anläggning: en stark- strömsanläggning för överföring av el med de särskilda föremål som finns i anläggningen och som be- hövs för driften av den,

nätföretag: den som ställer en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning,

nätmyndigheten: den myndighet som regeringen enligt 1 kap. 5 § ellagen (1997:857) har utsett att handlägga de frågor som ligger på nätmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

31

Prop. 2021/22:153 2.3

Lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

 

Härigenom förskrivs att 3 kap. 2 c § naturgaslagen (2005:403) ska ha

 

följande lydelse.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

3 kap.

 

 

 

 

 

2 c §1

 

 

 

Det som anges i 2 b § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av

 

staten genom regeringen.

 

 

 

 

Bestämmelserna i 2 § andra

Bestämmelserna

i 2 §

andra

 

stycket, 2 a § och 2 b § första och

stycket, 2 a § och 2 b § första och

 

andra styckena hindrar inte att en

andra styckena hindrar inte att en

 

transmissionsnätsoperatör bedriver

transmissionsnätsoperatör bedriver

 

sådan produktion av el som avses i

sådan produktion av el som avses i

 

3 kap. 1 a § andra stycket ellagen

3 kap. 12 § andra

stycket

ellagen

 

(1997:857) eller ingår i samma

(1997:857) eller ingår i samma

 

koncern som ett företag som be-

koncern som ett företag som be-

 

driver produktion av el som ute-

driver produktion av el som ute-

 

slutande är knuten till driften av

slutande är knuten till driften av

 

transmissionsnätsoperatörens elek-

transmissionsnätsoperatörens elek-

 

triska ledningsnät.

triska ledningsnät.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

32

1 Senaste lydelse 2011:713.

2.4Lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för el

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 4– 8 §§ och 4 kap. 1–3 och 5 §§, rubriken till 4 kap. och rubrikerna närmast före 1 kap. 2 § och 3 kap. 1 § lagen (2011:710) om certifiering av trans- missionsnätsföretag för el2 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 kap.

 

1 §3

I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnäts-

företag

 

 

 

 

 

Bestämmelser

om

certifiering

Bestämmelser

om

certifiering

finns även i artikel 3 i Europaparla-

finns även i artikel 51 i Europapar-

mentets och rådets förordning (EG)

lamentets och

rådets

förordning

nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om

(EU) 2019/943 av den 5 juni 2019

villkor för tillträde till nät för

om den inre marknaden för el

gränsöverskridande elhandel och

(EU:s elmarknadsförordning).

om upphävande

av

förordning

 

 

 

(EG) nr 1228/2003.

 

 

 

 

Definitioner

 

 

Ord och uttryck i lagen

 

 

 

 

2 §

 

 

Prop. 2021/22:153

Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i ellagen (1997:857).

Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-området).

Ord och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i ellagen (1997:857).

Med tredjeland avses ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-området).

2 kap.

2 §4

Certifiering får beviljas efter an-

Certifiering får beviljas efter an-

sökan av den som avser att bedriva

sökan av den som avser att bedriva

överföring av el för annans räkning

transmission, om kraven i 3 kap. 12

genom ett transmissionsnät om

och 30–36 §§ ellagen (1997:857) är

kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§

uppfyllda.

ellagen (1997:857) är uppfyllda.

 

I fråga om en person från tredje

I fråga om en person från ett

land, eller ett företag som kon-

tredjeland, eller ett företag som

trolleras av eller kan antas komma

kontrolleras av eller kan antas

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU.

2Senaste lydelse av lagens rubrik 2018:1449.

3Senaste lydelse 2018:1449.

4Senaste lydelse 2018:1449.

33

Prop. 2021/22:153

att kontrolleras av en eller flera

komma att kontrolleras av en eller

personer från tredje land, krävs

flera personer från ett tredjeland,

vidare att en certifiering inte även-

krävs vidare att en certifiering inte

tyrar en trygg energiförsörjning i

äventyrar en trygg energiförsörj-

någon medlemsstat i Europeiska

ning i någon medlemsstat i Euro-

unionen.

peiska unionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.

 

3 kap.

Anknytning till tredje land

Anknytning till ett tredjeland

 

1 §

Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, gäller bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.

Om certifiering begärs av en person från ett tredjeland eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från ett tredjeland, gäller 4 kap. i stället för detta kapitel.

34

4 §

Av artikel 3.2 i förordning (EG)

Av artikel 51.2 i EU:s elmark-

nr 714/2009 framgår att nätmyn-

nadsförordning framgår att nät-

digheten ska anta sitt slutliga beslut

myndigheten ska anta sitt slutliga

i fråga om certifiering inom två

beslut i fråga om certifiering inom

månader efter mottagandet av ett

två månader efter mottagandet av

yttrande från Europeiska kommis-

ett yttrande från Europeiska kom-

sionen och att nätmyndighetens be-

missionen och att nätmyndighetens

slut och kommissionens yttrande

beslut och kommissionens yttrande

ska offentliggöras tillsammans.

ska offentliggöras tillsammans.

I ett beslut om certifiering ska det

I ett beslut om certifiering ska det

anges att beslutet kan komma att

anges att beslutet kan komma att

ändras eller upphävas efter begä-

upphävas efter begäran av Euro-

ran av Europeiska kommissionen.

peiska kommissionen.

5 §5

Ett certifierat transmissionsnäts-

Ett certifierat transmissionsnäts-

företag ska till nätmyndigheten an-

företag ska till nätmyndigheten an-

mäla planerade transaktioner som

mäla planerade transaktioner som

har betydelse för bedömningen av

har betydelse för bedömningen av

om företaget uppfyller kraven i

om företaget uppfyller kraven i

3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen

3 kap. 12 och 30–36 §§ ellagen

(1997:857).

(1997:857).

5Senaste lydelse 2018:1449.

6 §6

Prop. 2021/22:153

Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering

 

1.efter en anmälan enligt 5 §,

2.efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller

3. om det annars finns anledning

3. om det annars finns anledning

att anta att ett transmissionsnäts-

att anta att ett transmissionsnäts-

företag

inte uppfyller kraven i

företag

inte uppfyller kraven i

3 kap.

1 a och 1 f–1 j §§ ellagen

3 kap.

12 och 30–36 §§ ellagen

(1997:857).

(1997:857).

7 §7

Nätmyndigheten ska återkalla en

Nätmyndigheten ska återkalla en

certifiering, om transmissionsnäts-

certifiering, om transmissionsnäts-

företaget inte längre uppfyller kra-

företaget inte längre uppfyller kra-

ven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ el-

ven i 3 kap. 12 och 30–36 §§ ella-

lagen (1997:857).

gen (1997:857).

8 §

Ett omprövningsärende ska handläggas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i ärendet inom fyra månader från det att en anmälan enligt 5 § eller en begäran från Europeiska kommissionen kom intill myndigheten, ska certifieringen anses bestå.

Om certifieringen inte återkallas vid en prövning enligt första stycket, ska nätmyndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Europeiska kommis- sionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter i ärendet.

I artikel 3.2 i förordning (EG) nr

I artikel 51.2 i EU:s elmarknads-

714/2009 finns bestämmelser som

förordning finns bestämmelser som

gäller nätmyndighetens slutliga

gäller nätmyndighetens slutliga

beslut i omprövningsärendet.

beslut i omprövningsärendet.

4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land

4 kap. Certifiering i förhållande till ett tredjeland

1 §

Om certifiering begärs av en

Om certifiering begärs av en

person från tredje land eller ett

person från ett tredjeland eller ett

företag som kontrolleras av eller

företag som kontrolleras av eller

kan antas komma att kontrolleras

kan antas komma att kontrolleras

av en eller flera personer från tredje

av en eller flera personer från ett

land, ska nätmyndigheten anta ett

tredjeland, ska nätmyndigheten

utkast till beslut i certifierings-

anta ett utkast till beslut i certifie-

frågan inom fyra månader från det

ringsfrågan inom fyra månader från

att en fullständig ansökan kom in

det att en fullständig ansökan kom

till myndigheten.

in till myndigheten.

Nätmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.

6

Senaste lydelse 2018:1449.

35

7

Senaste lydelse 2018:1449.

Ett transmissionsnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla om- ständigheter som kan leda till att en eller flera personer från ett tredje- land får kontroll över transmissions- nätsföretaget eller transmissions- nätet.

Prop. 2021/22:153

36

2 §

Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen

om huruvida

 

 

1. den verksamhet som certifie-

1. den verksamhet som certifie-

ringen

avser uppfyller kraven i

ringen

avser uppfyller kraven i

3 kap.

1 a och 1 f–1 j §§ ellagen

3 kap.

12 och 30–36 §§ ellagen

(1997:857), och

(1997:857), och

2.en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.

3 §

Nätmyndigheten ska meddela ett

Nätmyndigheten ska meddela ett

slutligt beslut i frågan om certi-

slutligt beslut i frågan om certi-

fiering inom fyra månader från det

fiering inom fyra månader från det

att Europeiska kommissionen har

att Europeiska kommissionen har

tagit emot en begäran enligt 2 §.

tagit emot en begäran enligt 2 §.

Om kommissionen, när den utar-

Om kommissionen, när den utarbe-

betar sitt yttrande, begär in syn-

tar sitt yttrande, begär in synpunk-

punkter från byrån för samarbete

ter från Acer, en medlemsstat eller

mellan energitillsynsmyndigheter,

berörd part, ska tiden i stället vara

en medlemsstat eller berörd part,

sex månader.

ska tiden i stället vara sex månader.

 

I ett beslut om certifiering ska det

I ett beslut om certifiering ska det

anges att beslutet kan komma att

anges att beslutet kan komma att

ändras eller upphävas efter begä-

upphävas efter begäran av Euro-

ran av Europeiska kommissionen.

peiska kommissionen.

5 §8

Ett transmissionsnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla om- ständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över transmissionsnäts- företaget eller transmissionsnätet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

8Senaste lydelse 2018:1449.

2.5 Lag om ändring i lagen (2013:385) omProp. 2021/22:153 ingripande mot marknadsmissbruk vid handel

med grossistenergiprodukter

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2013:385) om ingripande mot mark- nadsmissbruk vid handel med grossistenergiprodukter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Tillsynsmyndighet är den myn-

Tillsynsmyndighet är den myn-

dighet som regeringen utsett enligt

dighet som regeringen har utsett

1 kap. 7 § ellagen (1997:857).

enligt 1 kap. 5 § ellagen (1997:857).

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

37

Prop. 2021/22:153 2.6

Lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt

 

investeringsutrymme för elnätsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2021:311) om särskilt investerings- utrymme för elnätsverksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

8 §

En nätkoncessionshavares samlade investeringsbelopp ska beräknas så att beloppen motsvarar 65 procent av nätkoncessionshavarens investe- ringar under en tillsynsperiod i samtliga redovisningsenheter med särskilt investeringsutrymme, sedan avdrag gjorts från investeringarna med be- lopp som motsvarar

1. fyra procent av redovisningsenheternas samlade kapitalbas, och

2. anslutningsavgifter enligt 4 kap.

2. anslutningsavgifter enligt 4 kap.

9 a och 9 b §§ ellagen (1997:857).

10 § ellagen (1997:857).

Om en nätkoncessionshavare har fler än en redovisningsenhet med särskilt investeringsutrymme, ska investeringsbeloppen fördelas mellan redovisningsenheterna på det sätt som nätkoncessionshavaren anger, i den utsträckning en sådan fördelning är förenlig med 6 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

38

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2021/22:153

 

Ren energi för alla i Europa

Europaparlamentet och rådet har antagit

–förordning (EU) 2019/941 av den 5 juni 2019 om riskberedskap inom elsektorn och om upphävande av direktiv 2005/89/EG,

–förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Euro- peiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,

–förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, och

–direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU.

Rättsakterna trädde i kraft den 4 juli 2019. I det följande kallas direktiv (EU) 2019/944 för elmarknadsdirektivet och förordning (EU) 2019/943 för EU:s elmarknadsförordning. Elmarknadsdirektivet och EU:s elmark- nadsförordning återges i bilagorna 1 och 2. Direktivet skulle i alla delar vara genomfört i nationell rätt senast den 31 december 2020.

Elmarknadsdirektivet och förordningarna ingår i lagstiftningspaketet Ren energi för alla i Europa. I paketet ingår även

–Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet,

–Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013, och

–Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 de- cember 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

Direktiv (EU) 2018/2001, som trädde i kraft den 24 december 2018 och skulle ha varit genomfört i nationell rätt senast den 30 juni 2021, kallas i det följande för det omarbetade förnybartdirektivet. Artiklarna 17, 21, 22 och 24 i direktivet återges i bilaga 3.

Europeiska kommissionen har inlett överträdelseärenden mot Sverige om för sent genomförande av bl.a. elmarknadsdirektivet och det omarbeta- de förnybartdirektivet. En formell underrättelse inkom till Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen den 4 februari 2021 i fråga om elmarknadsdirektivet och den 27 juli 2021 i fråga om det omarbetade förnybartdirektivet. Regeringen besvarade underrättelserna den 25 mars (SB2021/00136) respektive den 23 september 2021 (SB2021/01030).

Regeringen gav den 14 februari 2019 Energimarknadsinspektionen i uppdrag att analysera vilka åtgärder som krävs för att genomföra elmark- nadsdirektivet och lämna författningsförslag i de delar där genomförandet kräver bestämmelser i lag eller förordning (M2019/00373). Energimark- nadsinspektionen skulle vid genomförandet av uppdraget även analysera

vilka åtgärder som krävs i Sverige i anslutning till EU:s elmarknads-

39

 

Prop. 2021/22:153

40

förordning, förordningen om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och förordningen om riskbe- redskap inom elsektorn.

Regeringen gav den 29 maj 2019 Energimarknadsinspektionen i upp- drag att utreda vilka åtgärder som krävs för att genomföra artiklarna 17, 21, 22 och 24.1 i det omarbetade förnybartdirektivet (I2019/01688).

Energimarknadsinspektionen redovisade uppdragen i rapporten Ren energi inom EU – Ett genomförande av fem rättsakter (Ei 2020:02), som i det följande kallas Ren energi-rapporten. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 4. Rapportens lagförslag finns i bilaga 5. Rapporten har re- missbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Infra- strukturdepartementet (I2020/00602). Det förslag som behandlas i av- snitt 10 har beretts under hand.

Regeringen tar i propositionen upp frågor som rör elnätsverksamhet och energigemenskaper. Rapportens övriga förslag bereds vidare i Regerings- kansliet.

Elmarknadslag

Promemorian Elmarknadslag (Ds 2017:44), som i det följande kallas pro- memorian, togs fram i Regeringskansliet för att göra det möjligt att lägga fram ett förslag till en ny elmarknadslag som ersätter den nuvarande el- lagen (1997:857). En sammanfattning av promemorian i relevanta delar finns i bilaga 7. Promemorians lagförslag i dessa delar återges i bilaga 8. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 9. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Infrastrukturdepartementet (I2019/00895).

Några av promemorians förslag behandlas i propositionen Elmarknads- frågor (prop. 2017/18:237) och propositionen Moderna tillståndsprocesser för elnät (prop. 2020/21:188). Regeringen tar i förevarande proposition upp frågor som rör nätverksamhet, schablonberäkning av mängden över- förd el och prövning av tvister. Promemorians övriga förslag bereds vidare inom Regeringskansliet.

Moderna tillståndsprocesser för elnät

Regeringen beslutade den 15 februari 2018 att utse en särskild utredare för att se över regelverket om nätkoncessioner (dir. 2018:6). Uppdraget var att lämna förslag på författningsändringar som moderniserar, förenklar och förbättrar elnätsregelverket utan att resurseffektivitet, nätstabilitet eller miljöskydd påverkas negativt. Elnätets betydelse som grundläggande infrastruktur skulle också beaktas. Utredningen tog namnet Nätkonces- sionsutredningen.

I juni 2019 lämnade utredaren över betänkandet Moderna tillståndspro- cesser för elnät (SOU 2019:30) till regeringen. En sammanfattning av be- tänkandet finns i bilaga 10. Betänkandets lagförslag i relevanta delar finns

ibilaga 11. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över re- missinstanserna finns i bilaga 12. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Infrastrukturdepartementet (I2019/01809).

Några av betänkandets förslag behandlas i propositionen Moderna till- ståndsprocesser för elnät (prop. 2020/21:188). Regeringen tar i föreva-

rande proposition upp vilka driftsmoment av en ledning eller ett lednings- Prop. 2021/22:153 nät som ska utföras inom landet, utökad samredovisning av lokalnät, redo-

visning av ledning i lokalnät som regionnät och miljöorganisationers rätt att överklaga beslut enligt 2 kap. ellagen.

Kapacitetsutmaningen i elnäten

Regeringen gav den 24 oktober 2019 Energimarknadsinspektionen i upp- drag att undersöka omfattningen av kapacitetsbrist i elnäten, utreda hur problematiken sett ut över tid samt analysera förutsättningar och åtgärder kopplat till de problem som identifieras (I2019/02766).

Energimarknadsinspektionen redovisade uppdraget i rapporten Kapa- citetsutmaningen i elnäten (Ei R2020:06), som i det följande kallas Kapa- citetsrapporten. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 13. Rap- portens lagförslag finns i bilaga 14. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 15. Remissvaren finns tillgängliga i Infrastrukturdepartementet (I2020/03164).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 22 december 2021 att inhämta Lagrådets yttran- de över de lagförslag som finns i bilaga 16. Lagrådets yttrande finns i bila- ga 17.

Regeringen följer i huvudsak Lagrådets synpunkter, som behandlas i av- snitt 5, 6, 7.2–7.4, 18.3, 18.6, 19, 22 och 26.6 samt i författningskommen- taren.

I förhållande till lagrådsremissen görs även vissa språkliga och redaktio- nella ändringar.

4Nya krav på elmarknadens design

Förhållandet till det tredje inremarknadspaketet för el och naturgas

När det gäller elmarknadens design bygger Ren energi-paketet på det s.k. tredje inremarknadspaketet för el och naturgas i de delar som berör elmarknaden. Genomförandet av det tredje inremarknadspaketet behand- las i propositionen Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas (prop. 2010/11:70) och propositionen Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas – vissa genomförandeåtgärder (prop. 2011/12:77).

I detta avsnitt lämnas en kortare redogörelse över det som är nytt eller har ändrats i förhållande till det tredje inremarknadspaketet i de delar som är relevanta för förslagen i denna proposition. Mer detaljerade redo- görelser för regleringens innehåll lämnas löpande i de följande avsnitten. Det omarbetade förnybartdirektivet behandlas inte i detta avsnitt.

41

Prop. 2021/22:153 Elmarknadsdirektivet

Elmarknadsdirektivet ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. Direktivet innehåller även krav som svarar mot bestämmelser som tidigare fanns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG, det s.k. energieffektiviseringsdirektivet.

Elmarknadsdirektivet syftar till att anpassa elmarknaden till de nya förutsättningar som en mer decentraliserad produktion av el från förnybara källor och utfasning av fossila bränslen medför. Den tekniska utvecklingen på området skapar såväl möjligheter som utmaningar. Även kvarstående hinder för fullbordandet av den inre marknaden för el, bl.a. fragmenterade och reglerade nationella marknader som försvårat elleverans på lika villkor

 

och gränsöverskridande samarbete, behandlas.

 

Konsumenternas ställning stärks

 

Konsumenterna kommer att spela en avgörande roll för att uppnå den

 

flexibilitet som krävs för att anpassa elsystemet till de nya förutsättning-

 

arna. Direktivet stärker konsumenternas inflytande och skydd på markna-

 

den ytterligare. Genom att konsumenterna får information om elförbruk-

 

ning genom smarta mätare, tydligare fakturor och faktureringsinformation

 

och bättre förutsättningar för att kunna jämföra erbjudanden, får de större

 

möjlighet att aktivt delta i energiomställningen. De ges även möjlighet att

 

förbruka, lagra och sälja egenproducerad el på marknaden. Aktiva konsu-

 

menter underlättar för ny teknik och nya förbrukningsmönster.

 

För att konsumenterna fullt ut ska kunna dra fördel av ny teknik som

 

främjar användandet av förnybar energi är det av största vikt att det råder

 

en sund konkurrens på slutkundsmarknaden. Avgifter som kan uppkomma

 

för mindre kunder vid byte av leverantör ska därför tas bort. Likaså ska

 

gränsöverskridande tillträde för nya leverantörer och tillhandahållare av

 

elproduktion, energilagring och efterfrågeflexibilitet möjliggöras.

 

En gemensam marknad för energi

 

För att främja konkurrens, säkerställa elleverans till konkurrenskraftiga

 

priser och trygga en verklig inre marknad för el finns det i direktivet även

 

regler som avser andra centrala aktörer på marknaden. Det gäller t.ex.

 

systemansvariga för överförings- respektive distributionsnäten, elleveran-

 

törer och tillsynsmyndigheter. Elmarknader skiljer sig från andra markna-

 

der bl.a. för att de inbegriper handel med en vara som för närvarande inte

 

lätt kan lagras och som produceras med hjälp av en mängd olika produk-

 

tionsanläggningar. Det krävs därför en hög grad av samarbete mellan

 

marknadsaktörerna för att marknaderna ska kunna integreras.

 

Direktivet tydliggör på ett övergripande plan de olika aktörernas roller

 

och ansvar på elmarknaden. För systemansvariga för distributions- och

 

överföringsnät införs t.ex. bestämmelser om upphandling av stödtjänster i

 

syfte att säkra en effektiv och tillförlitlig drift av elnätet. Andra viktiga

42

frågor som direktivet reglerar är bl.a. hur samarbetet mellan de olika

 

aktörerna ska se ut, hur man underlättar anslutning av laddningspunkter Prop. 2021/22:153 för elfordon och vilka som får äga energilagringsanläggningar och ladd-

infrastruktur.

EU:s elmarknadsförordning

EU:s elmarknadsförordning ersätter Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003.

5Nätföretag och nätverksamhet

5.1

Nätkoncessionshavare och nätverksamhet

 

 

 

Regeringens förslag: Ellagens reglering i fråga om drift av elnät, redo-

 

visning, anslutning till elnätet, överföring av el för någon annans

 

räkning och mätning av överförd el ska gälla den som bedriver nätverk-

 

samhet (nätföretag). De grundläggande skyldigheterna att ansluta an-

 

läggningar och att överföra el för någon annans räkning ska omfatta

 

även andra nätkoncessionshavare.

 

Med nätverksamhet ska det avses att med stöd av en nätkoncession

 

ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för

 

någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för över-

 

föringen.

 

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Enligt promemorians förslag ska skyldigheten att överföra el för någon

 

annans räkning omfatta endast nätföretag.

 

Remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag eller har inga in-

 

vändningar mot det.

 

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer delvis med

 

regeringens. Utredningen föreslår att även skyldigheten att ansluta anlägg-

 

ningar till en ledning och skyldigheten att överföra el för någon annans

 

räkning görs beroende av att nätkoncessionshavaren bedriver nätverksam-

 

het.

 

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Vattenfall AB avstyrker förslaget och

 

föreslår att Energimarknadsinspektionen i stället ska få medge undantag i

 

enskilda fall. Affärsverket svenska kraftnät och Sveriges Kommuner och

 

Regioner avstyrker förslaget om att koncessionspliktiga ledningar utan

 

externa kunder inte ska ha anslutningsskyldighet. Sveriges Kommuner och

 

Regioner förordar att Energimarknadsinspektionen bestämmer hur stor del

 

av regleringen i ellagen som innehavaren av anslutningsledningen behöver

 

tillämpa. Naturvårdsverket anser att förslaget bör följas av en utvärdering

 

för att se vilka eventuella konkurrensnackdelar det orsakar eller om

 

parallella nät etableras. Växjö kommun kan möjligen se att färre regler

43

 

 

Prop. 2021/22:153 kopplade till koncessionsplikt kan gälla för en elledning som endast betjänar en kund. Om rättigheter och skyldigheter i övrigt ändras, måste det kunna hanteras inom den så kallade förhandsregleringen.

Skälen för regeringens förslag

Nätverksamheten som utgångspunkt för skyldigheter enligt ellagen

En lång rad centrala skyldigheter enligt ellagen är knutna till innehavet av nätkoncession, dvs. ett tillstånd att bygga och driva en starkströmsledning eller ett nät av starkströmsledningar. Den som har nätkoncession är skyldig bl.a. att ansluta anläggningar till ledningen eller ledningsnätet, att överföra el för någon annans räkning och att mäta mängden överförd el.

I andra fall anges i lagen att det är ett nätföretag eller den som bedriver nätverksamhet som har en skyldighet. Att olika ord används svarar i de flesta fall inte mot någon skillnad i sak. Ett nätföretag är i praktiken ett företag som bedriver nätverksamhet med stöd av nätkoncession, även om det inte kommer till tydligt uttryck i lagtexten. Det kan emellertid inträffa att en nätkoncessionshavare inte bedriver nätverksamhet, t.ex. om inneha- varen av en nätkoncession för linje inte har byggt den ledning som kon- cessionen avser.

Ellagen är inte konsekvent när det gäller vilka företag som omfattas. I de fall som nämns ovan är det varje nätkoncessionshavare som har skyldigheten, i andra fall exempelvis ”den som bedriver nätverksamhet” eller ”nätföretag”. Det saknas i många fall sakliga skäl att använda olika beteckningar. Det saknas förutsättningar att nu fullständigt revidera el- lagen i detta eller andra avseenden. I de delar av ellagen som berörs av propositionens förslag bör emellertid en enhetlig begreppsanvändning in- föras. Utgångspunkten bör vara att regleringen gäller nätföretag, dvs. den som bedriver nätverksamhet, och att ordet nätkoncessionshavare används bara om en skyldighet gäller oberoende av om koncessionshavaren bedriver nätverksamhet eller inte.

Vad är nätverksamhet?

I ellagen avses det i dag med nätverksamhet att ställa elektriska stark- strömsledningar till förfogande för överföring av el (1 kap. 4 § första stycket första meningen). Till nätverksamhet hör också projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning och beräkning av överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att överföra el på det elektriska nätet (1 kap. 4 § första stycket andra meningen). Utan att någon ändring görs i sak kan detta uttryckas så att nätverksamhet är att ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el och att vidta de åtgärder som behövs för överföringen. Den exemplifiering som finns i den hittillsvarande lagtexten kan alltså utgå.

Som nämns ovan är ett nätföretag ett företag som bedriver nätverksam- het med stöd av nätkoncession. Med hänsyn till att det nu införs enhetliga beteckningar bör det tydliggöras även i lagtexten att den som överför el för någon annans räkning på ett icke koncessionspliktigt nät inte bedriver nätverksamhet i ellagens mening.

44

Nätkoncessionsutredningen föreslår att det uttryckligen ska framgå av Prop. 2021/22:153 lagtexten att en nätkoncessionshavare som endast överför el för egen räk-

ning till uttagspunkter eller från inmatningspunkter som är belägna på koncessionshavarens ledning inte anses bedriva nätverksamhet. Det kan ifrågasättas om inte detta undantag följer redan av att nätverksamhet är att ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring. För att undvika tolkningssvårigheter bör det dock i lagen anges att överföringen ska ske för någon annans räkning.

Med nätverksamhet bör det alltså i ellagen avses att med stöd av nätkon- cession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och att vidta de åtgärder som behövs för över- föringen.

Skyldigheter som gäller för nätkoncessionshavare

Propositionen omfattar den reglering som finns i hittillsvarande 3 och 4 kap. ellagen. I de kapitlen finns föreskrifter om skyldigheter för nätkon- cessionshavare i frågor om

•redovisning av nätverksamhet,

•skyldighet att ansluta en anläggning,

•skyldighet att överföra el,

•skyldighet att mäta och beräkna överförd el,

•betala ersättning för inmatning av el i vissa fall,

•anskaffning av el som behövs i nätverksamheten, och

•avgifter och övriga villkor för anslutning eller överföring.

Flera av föreskrifterna är inte relevanta för den som innehar en ledning eller en nätkoncession utan att bedriva nätverksamhet. Att regleringen formellt omfattar alla nätkoncessionshavare gör den onödigt betungande för en koncessionshavare som överför el endast för egen räkning. Det som kräver närmare överväganden är frågor om anslutning till en ledning eller ett ledningsnät och överföring av el för någon annans räkning. I övrigt bör de skyldigheter i lagen som är aktuella gälla för nätföretag.

Anslutning av anläggningar till en ledning eller ett ledningsnät

En nätkoncessionshavare som ansluter en extern kund blir på det sättet ett nätföretag. De kostnader som uppstår om nätkoncessionshavaren måste anpassa sin verksamhet till att överföra el för någon annans räkning kan i det enskilda fallet vara större än samhällsnyttan. Innehavaren av en led- ning med begränsad kapacitet kan dock ofta göra avsteg från anslutnings- skyldigheten (se avsnitt 18.1). Det väcker i sin tur frågan vilken praktisk betydelse anslutningsskyldigheten har när det gäller ledningar som visser- ligen är koncessionspliktiga men används för eget bruk.

Nätkoncessionsutredningen föreslår att ledningar som omfattas av nät- koncession men saknar externa kunder ska undantas från regleringen. En nätkoncessionshavare som inte redan bedriver nätverksamhet skulle i så fall inte ha någon skyldighet att ge andra aktörer tillgång till ledningen eller ledningsnätet. Detta är ett stort avsteg från grunderna för regelverket, som har som ändamål att säkerställa bl.a. att det inte byggs parallella nät och att den som innehar samhällsviktig infrastruktur ger andra aktörer

45

Prop. 2021/22:153 tillträde på skäliga villkor. Att det finns en rätt till tredjepartstillträde till elnäten är grundläggande även för EU:s elmarknadsrätt.

En ordning där endast nätföretag är skyldiga att ansluta anläggningar kan medföra att en nätkoncessionshavare får konkurrensfördelar jämfört med andra aktörer som vill ansluta sig till ledningen. En vindkrafts- projektör skulle exempelvis kunna bygga en ledning för eget bruk och stänga ute konkurrerande anläggningar trots att ledningen har kapacitet.

Den problematik som redovisas ovan bör utredas ytterligare innan det kan bli aktuellt att undanta nätkoncessionshavare från anslutningsskyldig- heten. De behov av generella undantag från regleringen som finns hanteras i dag genom förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkon- cession enligt ellagen (1997:857), den s.k. IKN-förordningen. Regeringen har i regleringsbrevet för 2021 gett Energimarknadsinspektionen i uppdrag att se över undantagen. Det kan finnas anledning att göra nya över- väganden i frågan om anslutningsskyldighet sedan Energimarknads- inspektionen har redovisat uppdraget.

Överföring av el för någon annans räkning

För att regleringen av tredjepartstillträde ska vara tydlig bör det framgå av ellagen att en nätkoncessionshavare är skyldig inte bara att ansluta anlägg- ningar utan även att överföra el för någon annans räkning. En nätkonces- sionshavare som ansluter en anläggning och överför el för någon annans räkning bedriver nätverksamhet och kommer alltså att omfattas av regle- ringen av nätföretag.

Koncerner

I ellagen finns bestämmelser som innehåller begreppet koncern eller moder- och dotterföretag (3 kap. 1 b–1 d, 1 i, 1 k, 17 och 23 §§). I lagför- slaget finns paragrafer som i sak överensstämmer med den hittillsvarande regleringen och inte innebär någon ändring utöver en språklig och redak- tionell bearbetning. Lagrådet anser att det bör klargöras vad som avses med koncern respektive moder- och dotterföretag. I detta lagstiftnings- ärende saknas det underlag som krävs för sådana överväganden. De om- disponeringar som krävs för att ellagen ska ha en lämplig struktur och uppbyggnad bör dock kunna genomföras utan ett sådant klargörande som Lagrådet efterlyser.

46

5.2Distribution och transmission

Regeringens förslag: I ellagen ska det med följande ord avses

–distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät,

–distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät,

–lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning,

–regionnät: en ledning eller ledningsnät som inte ingår i ett trans- missionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning,

–transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Enligt promemorians förslag ska det med distributionsnätsföretag avses den som har nätkoncession för regionledning eller ett lokalnät och med region- ledning en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. I rapporten föreslås att en definition av begreppet systemansvarig för distributionssystem förs in i ellagen. Med en sådan systemansvarig ska det enligt förslaget avses en fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av distributionssystem inom ett visst område eller som driver en regionledning med stöd av nätkoncession för linje. I rapporten föreslås även att en definition av begreppet system- ansvarig för överföringssystem införs i ellagen, att begreppet överförings- system definieras i lagen och att begreppen transmissionsnät och trans- missionsnätsföretag utgår.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät anser att det bör tydliggöras vilka som är systemansvariga för distributionsnät, alter- nativt vilka som inte är det av dem som innehar nätkoncession. Verket anför även att det gör lagstiftningen otydlig att använda både system- ansvarig myndighet och systemansvarig för överföringssystemet utan att tydliggöra att dessa avser samma funktion. Energiföretagen Sverige och Kraftringen Energi AB ifrågasätter förslaget att utan närmare analys införa ett systemansvar för alla nätföretag. Luleå tekniska universitet förordar att behålla befintliga begrepp men ange t.ex. att nätföretag har systemansvar för lokalnät. Oberoende Elhandlare menar att den nya DSO-rollen innebär en så stor förändring i lokalnätens roll och att det samtidigt är så oklart hur ansvarsfördelningen ska vara mellan distributionsnätföretag och transmis- sionsnätsföretag att det kräver ytterligare utredning. Trafikverkets uppfatt- ning är att verket inte är och aldrig har varit något nätföretag (system- ansvarig) och att verket i annat fall uttryckligen måste undantas från de skyldigheter som följer av förslaget i rapporten. Vattenfall AB anser att definitionen av systemansvar bör omformuleras för att ligga i linje med elmarknadsdirektivet. Ellevio AB anser att alla nätägare, inklusive alla

Prop. 2021/22:153

47

Prop. 2021/22:153 lokalnätsföretag, bör klassas som systemansvariga för distributionssystem. Att nätföretagen ska vara systemansvariga är enligt E.ON Sverige AB ett långtgående uppdrag vilket kräver befogenheter och verktyg som dagens nätföretag saknar.

48

Skälen för regeringens förslag

Transport av el

I ellagen används ordet överföring som beteckning på all transport av el, oavsett på vilken nivå i det koncessionspliktiga elnätet som transporten äger rum. I den äldre ellagen – lagen (1902:71 s.1) innefattande vissa be- stämmelser om elektriska anläggningar – gjordes skillnad mellan överfö- ring och distribution. I 1 § första stycket, i den lydelse den äldre ellagen hade när den upphävdes, angavs att med elektrisk anläggning förstods ”an- läggning med däri ingående särskilda föremål för produktion, upplagring, omformning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström”. I för- arbetena till bestämmelsen anfördes följande (prop. 1970:139 s. 54):

I ”överföring” torde enligt vanligt språkbruk kunna inrymmas varje tran- sport av elektrisk kraft, således även s.k. detaljdistribution. I paragrafen åsyftas därmed dock endast transporter av större energimängder, t.ex. från en kraftstation till en distributör. Denna betydelse torde överens- stämma med den inom branschen allmänt omfattade. Med ”distribution” avses mera lokalt inriktad verksamhet som går ut på leverans av kraft till olika förbrukare.

Även i elmarknadsdirektivet görs skillnad mellan överföring och distribu- tion. Med överföring avses transport av el i sammanlänkade system med högspänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhandahållande till slutförbrukare eller distributörer, men inte leverans (artikel 2.34). Med distribution avses transport av el i system med högspännings-, mellan- spännings- och lågspänningsnät för tillhandahållande till kunder, men inte leverans (artikel 2.28).

Uppdelningen i överföring och distribution har stor betydelse inom EU- regelverket. Kraven skiljer sig i väsentliga avseenden åt när det gäller sådana nätföretag som bedriver distribution i elmarknadsdirektivets me- ning å ena sidan och företag som bedriver överföring å den andra. I Sverige har kraven i tidigare gällande direktiv 2009/72/EG genomförts utan att det uttryckligen görs skillnad mellan företag som bedriver överföring och sådana som bedriver distribution.

Den svenska lagstiftningen skulle bli lättare att förstå om det gjordes en tydligare uppdelning mellan nätföretag som bedriver överföring och företag som bedriver distribution. Vidare skulle kopplingen till EU-rätten bli lättare att uppfatta.

Distribution och transmission

Att använda ordet distribution med den innebörd som framgår av elmark- nadsdirektivet är förenligt med såväl allmänt språkbruk som bruket inom elbranschen. Med utgångspunkt i svenska förhållanden kan distribution definieras som överföring av el för någon annans räkning genom ett lokal- nät eller ett regionnät.

Att använda ordet överföring på samma sätt som i elmarknadsdirektivet Prop. 2021/22:153 är dock förenat med praktiska svårigheter. Med hänsyn till att ordet i dag

i ellagstiftningen används för all transport av el skulle en omfattande omar- betning av författningstexten vara nödvändig. Det ligger närmare till hands att använda termen transmission för överföring för någon annans räkning genom ett transmissionsnät. En fördel med att använda transmission i stället för det vanligare överföring är också att det tydligare framgår att det handlar om en juridisk och teknisk term med en skarpt avgränsad innebörd (prop. 2017/18:237).

Distributionsnätsföretag

I elmarknadsdirektivet används ordet systemansvarig som beteckning på elnätsföretag. Med systemansvarig för distributionssystemet (på engelska distribution system operator eller DSO) avses en fysisk eller juridisk per- son som ansvarar för drift, säkerställande av underhåll av och, vid behov, utbyggnad av distributionssystemet inom ett visst område och, i tillämp- liga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på distribution av el (artikel 2.29). I Sverige har region- och lokalnätsföretagen redan ett sådant ansvar enligt ellagen. Frågan är om det tillför någonting väsentligt att även använda elmarknadsdirektivets terminologi. Det främsta argumentet för detta är att det innebär en anpassning till EU-rättsakterna så som dessa formulerats på svenska. I övrigt är det tveksamt om det finns några sär- skilda fördelar.

Termen systemansvarig för distributionssystemet förekommer inte i vanligt språkbruk och används inte heller inom elbranschen. Den framstår också som otymplig. Det är inte heller lämpligt att införa beteckningen systemansvarig för nätföretag utan att samtidigt byta ut uttrycket system- ansvarig myndighet, som i ellagen används för den myndighet som har det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el (8 kap. 1 §).

Elnätsföretag eller nätföretag är de i Sverige etablerade motsvarigheter- na till elmarknadsdirektivets term systemansvariga. Någon fullständig an- passning av terminologin i den nationella ellagstiftningen till EU- rättsakterna är inte praktiskt genomförbar. Med hänsyn till det sagda fram- står det som lämpligt att i lagen använda beteckningen distributionsnäts- företag.

Termen transmissionsnätsföretag används redan i ellagen som beteck- ning på den aktör som benämns systemansvarig för överföringssystem i elmarknadsdirektivet. När det gäller transmissionsnät och transmissions- nätsföretag finns det inte anledning att göra några andra överväganden i fråga om terminologin än de som redovisas i propositionen Elmarknads- frågor (prop. 2017/18:237 s. 29–34).

När distributionsnätsföretag definieras i ellagen är det viktigt att de aktö- rer som pekas ut i sak är identiska med elmarknadsdirektivets systeman- svariga för distributionssystem. Det finns emellertid utrymme för att med utgångspunkt i svenska förhållanden tydligare ange vilka företag det är som avses utan att detta innebär någon skillnad i sak. Det är inte nödvän-

digt att det redan av definitionen framgår att ett företag som ansvarar för

49

Prop. 2021/22:153

50

drift och underhåll och utbyggnad av distributionssystem inom ett visst område är ett distributionsnätsföretag. Att företaget har ett sådant ansvar följer av att det innehar en nätkoncession och bedriver nätverksamhet.

Med distributionsnätsföretag bör det mot denna bakgrund avses ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät. En sådan definition omfattar de företag som innehar och ansvarar för driften av de regionala och lokala distributionsnäten.

Lokalnät och regionnät

Orden lokalnät och regionnät är etablerade. Det är tveksamt om termerna i någon större utsträckning kan ge upphov till tolkningssvårigheter om de används i lagtexten. För tydlighetens skull är det dock lämpligt att termer- na definieras i ellagen, inte minst med hänsyn till att regionnät från och med den 1 augusti 2021 kan byggas och drivas med stöd av en nätkon- cession för område med en lägsta tillåta spänning och alltså inte längre behöver utgöras av sådana regionledningar som omfattas av nätkoncession för linje (prop. 2020/21:188).

Ett lokalnät är ett ledningsnät som omfattas en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning. Så bör termen också användas i ellagen.

En regionledning definieras i dag som en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät (1 kap. 4 a § andra stycket ellagen). Med utgångspunkt i den definitionen bör det med regionnät avses en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett trans- missionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning. Det är då inte nödvändigt att använda termen regionledning i lagen.

Ett nytt systemansvar?

Regeringens förslag innebär att termen nätföretag även i fortsättningen kommer att användas i fråga om alla företag som är systemansvariga i el- marknadsdirektivets mening, både distributionsnätsföretag och transmis- sionsnätsföretag. Beteckningen distributionsnätsföretag kommer i ellagen att omfatta samtliga nätföretag som inte är transmissionsnätsföretag. I sak innebär förslaget i denna del inte någon ändring i förhållande till gällande rätt. Det införs alltså inte ett nytt systemansvar som några remissinstanser befarat. Även rollfördelningen mellan distributionsnätsföretagen och transmissionsnätsföretagen förblir oförändrad.

Åtskillnad av transmission

I ellagen finns föreskrifter om förbud mot att i vissa fall använda rättig- heter gentemot ett transmissionsnätsföretag eller ett företag som produce- rar eller handlar med el eller naturgas (3 kap. 1 g §). Regleringen syftar till att säkerställa att ett transmissionsnätsföretag är oberoende av företag som producerar eller handlar med el eller naturgas. I lagförslaget finns para- grafer som i sak överensstämmer med den hittillsvarande regleringen och inte innebär någon ändring utöver en språklig och redaktionell bearbet- ning. Lagrådet konstaterar att varken lagtexten eller författningskommen- taren ger något svar på frågan vilka rättigheter som avses med förbudet. I den frågan finns inte något särskilt beredningsunderlag i detta lagstift- ningsärende. Det saknas därför förutsättningar för resonemang som går

utöver det som anges i tidigare förarbeten, se prop. 2010/11:70 s. 103 och Prop. 2021/22:153

255.Detta bör dock inte vara ett hinder för sådana omdisponeringar som krävs för att ellagen ska ha en lämplig struktur och uppbyggnad.

6Drift av ledning eller ledningsnät som ska utföras i Sverige

Regeringens förslag: Driften av en ledning eller ett ledningsnät ska vara organiserad så att övervakning och styrning av anläggningen samt utfärdande av arbetsbegäran och driftorder utförs i Sverige.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Länsstyrelsen i Gotland påpekar att det behöver tydliggöras hur långt kravet sträcker sig avseende kontrakterade entreprenörer. Energimyndigheten har liknande synpunkter och anser vidare att utredningens definition av drift är problematisk då denna skulle kunna ges en vid tolkning.

Försvarets radioanstalt för fram att det fortsatt finns behov av att kunna pröva nätföretags lämplighet att inneha nätkoncession ur totalförsvars- synpunkt, vilket utredningen valt att inte lämna något förslag om. Liknande synpunkter förs även fram av bl.a. Försvarsmakten, Totalförsvarets forsk- ningsinstitut, Affärsverket svenska kraftnät och Länsstyrelsen i Krono- bergs län. Affärsverket svenska kraftnät påpekar därtill att det utöver att skapa rättsliga förutsättningar för att beakta totalförsvarets behov i dessa sammanhang bör tydliggöras i Energimarknadsinspektionens myndighets- uppdrag att de ska bevaka totalförsvarets intressen i sin myndighetsutövning.

Skälen för regeringens förslag: En fungerande elförsörjning är mycket viktig för att upprätthålla samhällets funktion. Historiskt har kontrollen över elsystem och elnät funnits på lokal, regional och nationell nivå. Elnätets robusthet och avbrottssäkerhet har successivt förbättrats genom bättre nät och nätdrift. Under de senaste decennierna har en omfattande strukturomvandling och många ägarbyten av elnätsföretag skett. Samtidigt ska Sverige ha ett starkt totalförsvar mot bakgrund av det säkerhets- politiska läget och en ökad hotbild mot Sverige, inte minst i form av informationspåverkan och it-attacker. Regeringen anser därför att det är motiverat att införa ett funktionskrav på att stora delar av arbetet med drift av ledningar och ledningsnät ska utföras i Sverige. På så sätt behålls den faktiska kontrollen inom landets gränser.

Lagrådet anser att det bör förtydligas hur bestämmelsen är tänkt att tillämpas i förhållande till reglerna om tillsyn i 12 kap. ellagen. Regeringen vill med anledning av detta förtydliga att kravet innebär att de personer på ett nätföretag som arbetar med de aktuella driftsmomenten ska ha sin anställning i Sverige och befinna sig här vid utfärdande av t.ex. en arbets- begäran. Som Lagrådet påpekar kan det vara förenat med vissa svårigheter att genom tillsyn kontrollera var en person exakt befinner sig om utfärdan-

51

Prop. 2021/22:153 det t.ex. sker via e-post. Det ska dock i detta sammanhang framhållas att de nätföretag som i dag är verksamma i Sverige sköter driften av sina nät härifrån och att dessa aktörer arbetar med hög säkerhet genom att t.ex. an- vända sig av slutna e-postsystem vid driftarbete. Några praktiska problem att utöva tillsyn över att kravet uppfylls bör därför inte uppkomma.

Energimyndigheten anser att nätkoncessionsutredningens definition av drift som ska utföras i Sverige är problematisk då den kan ges en för vid innebörd. Regeringen delar inte denna ståndpunkt utan anser att de av utredningen utpekade momenten som ska utföras i Sverige täcker de delar som bedöms kritiska för att den faktiska kontrollen ska bibehållas inom landet. Länsstyrelsen i Gotland efterlyser vägledning om hur kraven på att viss drift ska utföras i Sverige förhåller sig till kontrakterade under- entreprenörer. Det står liksom tidigare fritt för elnätsföretag att lägga ut driftsarbete på entreprenad. De moment som enligt förslaget ska utföras i Sverige träffar dock även underentreprenörer.

Flera remissinstanser lyfter fram behovet av att utreda frågan om en prövning av nätföretags lämplighet ur försvarssynpunkt. För närvarande finns det inte några planer på att utreda detta närmare men regeringen kommer att följa frågan framöver.

7Stödtjänster

7.1Vad är stödtjänster?

Regeringens förslag: I ellagen ska med en stödtjänst avses en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning. Med en icke frekvensrelaterad stödtjänst ska avses en stödtjänst som används av ett nätföretag för spännings- reglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med rege- ringens. I rapporten föreslås en utförligare definition av stödtjänst.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Luleå tekniska universitet anser att det är rimligt att hantering av överbelastning räknas som en stödtjänst.

Skälen för regeringens förslag

Frekvensrelaterade och icke frekvensrelaterade stödtjänster

För att kunderna på elmarknaden ska få pålitliga och stabila nättjänster krävs att nätföretagen använder sig av stödtjänster.

Frekvens måste regleras omedelbart, eller åtminstone mycket snabbt, och regleringen kan göras genom att öka eller minska produktionen eller förbrukningen. Den fysikaliska bakgrunden är att produktion och förbruk- ning hela tiden måste vara lika stora. Till tjänster kopplade till frekvens-

52

hållningen (frekvensrelaterade stödtjänster) för kraftsystemets drift hör Prop. 2021/22:153 olika balans- och frekvensprodukter.

Icke frekvensrelaterade stödtjänster är andra stödtjänster som används av ett nätföretag, exempelvis tjänster för spänningshållning och reaktiv effekt, tjänster för att minska eller öka produktion eller förbrukning, energilagring och avtal om bortkoppling av last och stöd om elnätet be- höver startas om vid en total blackout.

Elmarknadsdirektivets definitioner

I elmarknadsdirektivet definieras en stödtjänst som en tjänst som behövs för driften av ett överförings- eller distributionssystem, inbegripet balanse- ring och icke frekvensrelaterade stödtjänster men inte inbegripet hantering av överbelastning (artikel 2.48). Med icke frekvensrelaterad stödtjänst avses en tjänst som används av en systemansvarig för överförings- eller distributionssystem för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba in- matningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokala nät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift (artikel 2.49).

Definitioner i ellagen

För att genomföra elmarknadsdirektivet är det nödvändigt att införa nya bestämmelser om stödtjänster. För att underlätta genomförandet bör defi- nitioner av stödtjänst och icke frekvensrelaterad stödtjänst finnas i ellagen, och definitionerna bör i sak svara mot elmarknadsdirektivet. Ellagens defi- nitioner bör dock anpassas till de ord och uttryck som i övrigt används i lagen. Däremot finns det inte utrymme för att, som Luleå tekniska univer- sitet föreslår, behandla hantering av överbelastning som en stödtjänst i el- lagen.

En definition av stödtjänst kan formuleras så att den avser tjänster som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning. Det är alltså inte nödvändigt att särskilt ange att stöd- tjänster innefattar balansering och icke frekvensrelaterade stödtjänster.

Skilda krav på distributions- respektive transmissionsnätsföretag

Elmarknadsdirektivet innehåller skilda krav på distributions- respektive transmissionsnätsföretag när det gäller upphandling av stödtjänster (se av- snitten 7.2–7.5).

53

Prop. 2021/22:153 7.2

Marknadsbaserad anskaffning av stödtjänster

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska anskaffa icke frekvensrelate- rade stödtjänster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorien- terat sätt.

Detta krav på anskaffningen ska inte tillämpas om

–lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna gäller för anskaffningen,

–anskaffningen gäller en nätkomponent som är integrerad i elnätet och används uteslutande för att säkerställa en säker och tillförlitlig drift av nätet, dock inte för balansering eller hantering av överbelastning, eller

–nätmyndigheten har beviljat dispens i det enskilda fallet. Nätmyndigheten ska få bevilja dispens endast om det är ekonomiskt

ineffektivt att anskaffa stödtjänsten på ett öppet, icke-diskriminerande eller marknadsorienterat sätt.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med rege- ringens. I rapporten föreslås inte att kravet på öppen, icke-diskriminerande och marknadsorienterad anskaffning ska vara subsidiärt till lagen om upp- handling inom försörjningssektorerna.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Kraftringen Energi AB ställer sig frågande till om det är rimligt att kräva att alla dagens elnätsföretag ska klara detta och om det är det mest effektiva sättet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Göteborgs kommun och Göteborg Energi AB anser att det finns oklarheter i förslaget och bedömer att det är långt ifrån självklart att det kommer att finnas en marknad för samtliga stöd- tjänster med tanke på hur få tjänsteleverantörer det finns i dag. Lokalkraft Sverige anser att lokalnätsägare ska få fortsätta att äga förnyelsebar pro- duktion för att täcka nätförluster. Även Elinorr ställer sig frågande till ändringen med hänvisning till att den endast leder till ökad administration och ökade kostnader. Malung-Sälens kommun anför att det är viktigt att Energimarknadsinspektionen beviljar undantag från krav på upphandling om nätföretaget kan påvisa att kravet är ekonomiskt ineffektivt. Elinorr föreslår att möjligheterna att bevilja undantag tillämpas i största möjliga mån. Installatörsföretagen Service i Sverige AB anser att Energimarknads- inspektionen bör få en tidsgräns för att fatta beslut.

Skälen för regeringens förslag

Krav på ett marknadsbaserat förfarande

Elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om ett marknadsbaserat förfarande för anskaffningen av icke frekvensrelaterade stödtjänster när det gäller både distributionsnätsföretag (artikel 31.7) och transmissions- nätsföretag (artikel 40.5).

Vid upphandlingen av stödtjänster ska ett distributionsnätsföretag upp- handla de icke frekvensrelaterade stödtjänster som behövs för nätet i enlig- het med transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfa- randen. Tillsynsmyndigheten ska dock kunna bevilja ett undantag om det

54

marknadsbaserade tillhandahållandet av icke frekvensrelaterade stöd- Prop. 2021/22:153 tjänster är ekonomiskt ineffektivt (artikel 31.7 första meningen).

Skyldigheten att upphandla icke frekvensrelaterade stödtjänster gäller inte för helt integrerade nätkomponenter (artikel 31.7 andra meningen och 40.7).

Ett transmissionsnätsföretag är ansvarigt för att upphandla stödtjänster för att säkerställa driftsäkerheten (artikel 40.1 i i elmarknadsdirektivet). Transmissionsnätsföretaget ska upphandla balanstjänster genom transpa- renta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden samt deltagande av alla kvalificerade elföretag och marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, mark- nadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energi- lagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering (artikel 40.4 första meningen i elmarknadsdirektivet). När det gäller aktö- rernas medverkan ska tillsynsmyndigheter och transmissionsnätsföretag i nära samarbete med alla marknadsaktörer fastställa tekniska krav för del- tagande på dessa marknader på grundval av de tekniska egenskaperna för marknaden (artikel 40.4 andra meningen).

När det gäller balanstjänster är kraven genomförda genom bestäm- melserna om balansansvar i 8 kap. ellagen. Enligt elmarknadsdirektivet ska kraven dock tillämpas även i fråga om icke frekvensrelaterade stöd- tjänster, utom i de fall tillsynsmyndigheten har bedömt att marknads- baserat tillhandahållande av tjänsterna inte är ekonomiskt effektivt och har beviljat undantag (artikel 40.5 första meningen). I direktivet anges vidare att den rättsliga ramen i synnerhet ska säkerställa att transmissionsnäts- företag kan upphandla tjänster från leverantörer av efterfrågeflexibilitet eller energilagring och ska främja genomförandet av energieffektivitets- åtgärder, där dessa tjänster kostnadseffektivt minskar behovet av uppgra- dering eller ersättning av elkapacitet och stöder en effektiv och säker drift av distributionssystemet (artikel 40.5 andra meningen).

Finns det en skyldighet att anskaffa stödtjänsterna externt?

Några remissinstanser väcker frågor om huruvida alla nätföretag har förutsättningar att anskaffa stödtjänster externt och på ett marknadsbaserat sätt. Elmarknadsdirektivet bör inte tolkas som att det finns en allmän skyldighet för nätföretagen att anskaffa stödtjänsterna externt. I den ut- sträckning som det är förenligt med regelverket i övrigt finns det utrymme för nätföretagen att utföra de nödvändiga uppgifterna i egen regi. Så kan alltså vara fallet om det inte finns en marknad för den aktuella stödtjänsten. Frågan om i vilken utsträckning nätföretag får bedriva exempelvis el- produktion behandlas nedan (avsnitt 9).

Upphandlingslagstiftningen i Sverige

För att ta ställning till behovet av genomförandeåtgärder krävs först en bedömning av vilket det gällande regelverket är i Sverige när det gäller nätföretagens upphandling av icke frekvensrelaterade stödtjänster.

Nätföretagen är upphandlande enheter enligt 1 kap. 22 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, förkortad

LUF. Upphandlande enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt

 

och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet

55

 

Prop. 2021/22:153

56

sätt. Vid upphandlingar ska vidare principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet iakttas (4 kap. 1 § LUF).

Lagen innehåller undantag för vissa kontrakt som avser leveranser av energi till nätföretag (3 kap. 10 § andra punkten LUF). När det gäller el som behövs för nätverksamheten krävs dock enligt ellagen att nätföretaget anskaffar elen på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt (3 kap. 16 § ellagen).

En särskild bestämmelse om anskaffning av stödtjänster

Det finns alltså redan nationella föreskrifter för att säkerställa att nätföre- tagens anskaffning av varor och tjänster sker på ett öppet, icke-diskrimi- nerande och marknadsorienterat sätt. Regeringen ser inte heller skäl att införa en specialreglering i ellagen som ska tillämpas i stället för lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.

Det regelverk som beskrivs närmast ovan är dock inte heltäckande. Icke frekvensreglerande stödtjänster kan omfattas av undantaget för leveranser av energi till nätföretag utan att samtidigt falla under ellagens krav när det gäller el som behövs i nätverksamheten. Det är alltså nödvändigt att införa föreskrifter om marknadsbaserad anskaffning för att genomföra elmark- nadsdirektivet i denna del. Några remissinstanser för fram invändningar med hänvisning till den administrativa bördan för nätföretagen eller att en sådan anskaffning är samhällsekonomiskt ineffektiv. Invändningarna kan beaktas när de nationella föreskrifterna utformas, men det finns inte utrymme för att avstå från en reglering. Det bör införas ett krav att nätföretag ska anskaffa icke frekvensrelaterade stödtjänster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt. Ett sådant krav kan inte anses vara mer betungande för företagen än vad som krävs för att genom- föra direktivet. Kravet bör dock gälla endast om lagen om upphandling inom försörjningssektorerna inte gäller för anskaffningen.

Lagrådet anser att det borde vara möjligt att utforma regleringen så att den ger mer konkret vägledning. Regleringen i denna del ska ses mot bakgrund av elmarknadsdirektivets allmänt hållna krav på transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden. Som nämns ovan finns redan en liknande reglering när det gäller anskaffningen av el som behövs för nätverksamheten. Motsvarande krav gäller även när Affärsverket svenska kraftnät anskaffar tjänster med anknytning till det övergripande systemansvaret från elproducenter (8 kap. 3 a § andra me- ningen ellagen) och när balansansvariga anskaffar produktionskapacitet (8 kap. 11 c § ellagen). Regeringen bedömer inte att regelverket behöver vara mer detaljerat när det gäller nätföretagens anskaffning av icke fre- kvensrelaterade stödtjänster.

Undantag för helt integrerade nätkomponenter

I enlighet med det som anges i direktivet bör ellagens krav inte gälla när ett nätföretag anskaffar helt integrerade nätkomponenter. I elmarknads- direktivet definieras dessa som nätkomponenter som är integrerade i överförings- eller distributionssystemet, däribland lagringsanläggningar, och som används uteslutande för att säkerställa säker och tillförlitlig drift av överförings- eller distributionssystemet, och inte för balansering eller hantering av överbelastning (artikel 2.51).

Undantag som beviljas av Energimarknadsinspektionen

Prop. 2021/22:153

Enligt elmarknadsdirektivet ska tillsynsmyndigheten kunna meddela ett

 

undantag från kravet på transparenta, icke-diskriminerande och marknads-

 

baserade förfaranden, om myndigheten bedömer att ett marknadsbaserat

 

tillhandahållande är ekonomiskt ineffektivt. Energimarknadsinspektionen

 

bör alltså få möjlighet att bevilja sådana undantag. Som några remiss-

 

instanser framhåller är det angeläget att undantag kan beviljas när det är

 

motiverat. Det bör dock överlämnas till Energimarknadsinspektionen att

 

avgöra i vilka situationer det är ekonomiskt ineffektivt att anskaffa en

 

stödtjänst på ett på ett öppet, icke-diskriminerande eller marknadsorien-

 

terat sätt.

 

Installatörsföretagen Service i Sverige AB anser att Energimarknadsin-

 

spektionen bör få en tidsgräns för att fatta beslut. Enligt förvaltningslagen

 

(2017:900) ska ett ärende hos en förvaltningsmyndighet handläggas så en-

 

kelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten ef-

 

tersätts (9 § första stycket). Regeringen bedömer att det inte är nödvändigt

 

att införa särskilda bestämmelser om tidsramar för Energimarknadsinspek-

 

tionens prövning.

 

Sanktioner

 

Lagrådet efterlyser överväganden när det gäller behovet av sanktioner.

 

Energimarknadsinspektionen utövar tillsyn över att ellagen följs i de delar

 

som är relevanta här (12 kap. 1 § andra stycket). Inspektionen har rätt att

 

på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för

 

tillsynen (12 kap. 2 §) och får meddela de förelägganden som behövs för

 

att trygga efterlevnaden (12 kap. 3 § första stycket). Något behov av sank-

 

tioner utöver detta bedöms inte finnas.

 

7.3 Icke-diskriminerande behandling av aggregatorer

Regeringens förslag: Ett nätföretag som anskaffar stödtjänster ska i förhållande till elproducenter behandla aktörer som tillhandahåller tjänster i form av ändrad elförbrukning genom aggregering på ett icke- diskriminerande sätt på grundval av aktörernas tekniska kapacitet.

Med aggregering ska det avses sammanslagning av flera elanvän- dares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försälj- ning, anskaffning eller auktionering på elmarknader.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med rege- ringens. Enligt rapportens förslag ska ett nätföretag inte få diskriminera aggregatorer vid anskaffande av stödtjänster.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Konjunkturinstitutet hade gärna sett en mer utförlig analys av vilka utmaningar som uppstår med anledning av att elmarknadsdirektivet främjar efterfrågeflexibilitet genom aggregering. Sveriges Kommuner och Regioner anser att syftet med aggregatorers verk- samhet bör förtydligas i regelverket.

57

Prop. 2021/22:153 Skälen för regeringens förslag: I artikel 17 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om efterfrågeflexibilitet genom aggregering. Med aggregering avses i direktivet en funktion som fullgörs av en fysisk eller juridisk person som kombinerar flera kundlaster eller producerad el för försäljning, inköp eller auktionering på alla slag av organiserade elmark- nader (artikel 2.18).

Huvuddelen av kraven i artikel 17 ligger utanför ramarna för proposi- tionen. Ett krav gäller dock särskilt upphandlingen av stödtjänster. Med- lemsstaterna ska säkerställa att nätföretag i det sammanhanget behandlar marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet genom aggregering på ett icke-diskriminerande sätt tillsammans med producenter och på grund- val av deras tekniska kapacitet (artikel 17.2).

Det är inte uppenbart att någon särskild reglering är nödvändig i denna del vid sidan av den övriga regleringen av nätföretagens anskaffning av stödtjänster. Det finns dock ingen anledning att lämna utrymme för tvivel om att Sverige har genomfört elmarknadsdirektivet i denna del. Det är inte en sådan fråga som kräver en utförlig analys av det slag som Konjunktur- institutet efterlyser. För att införa en reglering krävs inte heller att syftet med aggregatorers verksamhet förtydligas på det sätt som Sveriges Kom- muner och Regioner efterlyser.

Det bör alltså införas ett krav på att ett nätföretag som anskaffar stöd- tjänster i förhållande till elproducenter ska behandla aktörer som tillhanda- håller tjänster i form av ändrad elförbrukning genom aggregering på ett icke-diskriminerande sätt på grundval av aktörernas tekniska kapacitet.

Det bör i lagen preciseras vad som avses med aggregering med elmark- nadsdirektivets definition som utgångspunkt. För att underlätta läsningen bör, i enlighet med Lagrådets förslag, det med aggregering avses samman- slagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av pro- ducerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader.

7.4Förhandsprövning av villkor

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska inte få ingå avtal om stöd- tjänster förrän nätmyndigheten har godkänt de metoder som har använts för att utforma avtalen. Den nya förhandsprövningen ska dock inte om- fatta balansavtal.

Nätmyndigheten ska godkänna metoderna, om metoderna kan antas leda till att stödtjänster

–utförs så effektivt som möjligt,

–ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och

–tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Nätmyndighetens beslut i frågan om godkännande ska gälla omedel-

bart. Nätmyndigheten ska delge beslutet genom kungörelse.

Ett nätföretag ska offentliggöra de villkor som företaget tillämpar i avtalen. Företaget ska utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om villkoren.

 

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med rege-

58

ringens. Enligt rapportens förslag ska godkännande lämnas, om metoderna

kan antas leda till att villkoren i avtalen uppfyller krav på att ett nätföretag Prop. 2021/22:153 ska anskaffa de stödtjänster som behövs för elnätets effektiva, tillförlitliga

och säkra drift på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Installatörsföretagen Service i Sverige AB

 

anser att Energimarknadsinspektionen bör få en tidsgräns för att fatta be-

 

slut.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Krav på förhandsprövning

 

När det gäller sådana avtal om stödtjänster som ingås av distributionsnäts-

 

företag finns det i artikel 31.6 i elmarknadsdirektivet en hänvisning till

 

artikel 59.7. Kravet på förhandsprövning enligt den sistnämnda bestäm-

 

melsen gäller dock även transmissionsnätsföretag, liksom kravet på offent-

 

liggörande enligt artikel 59.8.

 

En nationell energitillsynsmyndighet ska ansvara för att i tillräckligt

 

lång tid innan dessa träder i kraft fastställa eller godkänna åtminstone

 

nationella metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för tillhanda-

 

hållande av stödtjänster, som ska utföras så ekonomiskt som möjligt och

 

ge lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera sin inmatning och

 

sitt uttag, varvid stödtjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskri-

 

minering och baserat på objektiva kriterier (artikel 59.7 b). Metoderna och

 

villkoren ska offentliggöras (artikel 59.8).

 

Balanstjänster

 

När det gäller balanstjänster finns redan bestämmelser om förhandspröv-

 

ning och offentliggörande i 8 kap. 4 a § andra och tredje styckena respek-

 

tive 4 b § ellagen. Den ordningen genomför elmarknadsdirektivet när det

 

gäller villkoren i balansavtal. Det finns inte heller i övrigt skäl att ändra de

 

aktuella bestämmelserna. Den nya förhandsprövning som krävs för att

 

genomföra direktivet bör alltså inte omfatta balansavtal.

 

Övriga stödtjänster

 

Det kan antas underlätta för såväl de berörda företagen som Energimark-

 

nadsinspektionen om den nya förhandsprövningen har i huvudsak samma

 

utformning som den ordning som gäller för balansavtal. Regeringen upp-

 

fattar inte heller att det finns skäl som talar för att införa en annan modell

 

för prövningen.

 

Ett nätföretag bör mot denna bakgrund inte få ingå avtal om stödtjänster

 

förrän Energimarknadsinspektionen har godkänt de metoder som har an-

 

vänts för att utforma avtalen (jfr 8 kap. 4 a § andra stycket första meningen

 

ellagen). Energimarknadsinspektionen bör i enlighet med elmarknads-

 

direktivets krav godkänna metoderna, om metoderna kan antas leda till att

 

stödtjänster utförs så effektivt som möjligt, ger lämpliga incitament för

 

nätanvändarna att balansera sin inmatning och sitt uttag och tillhandahålls

 

på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt.

 

Energimarknadsinspektionens beslut i frågan om godkännande bör gälla

 

omedelbart, och myndigheten bör delge beslutet genom kungörelse

59

 

Prop. 2021/22:153 (jfr 8 kap. 4 b § tredje stycket ellagen). När det gäller tiden för att avgöra ett ärende finns inte behov av någon reglering utöver den som finns i för- valtningslagen (se avsnitt 7.2).

Det bör ligga på nätföretagen att offentliggöra de villkor som företagen tillämpar i avtal om stödtjänster och att utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om villkoren (jfr 8 kap. 4 b § ellagen).

Lagrådet efterlyser ett förtydligande i frågan om det avses vara någon skillnad mellan metoder att utforma avtalen och avtalsvillkor. Det enklaste sättet att i förhand pröva metoderna för utformningen av avtalsvillkor torde vara att på ansökan av ett nätföretag granska de standardvillkor som före- taget använder för att utforma avtalen med de enskilda leverantörerna (jfr prop. 2011/12:77 s. 25). Det utesluter dock inte att metodprövningen kan ske på annat sätt. Ytterst bör det vara upp till Energimarknadsinspektionen att avgöra vad som är ett ändamålsenligt sätt att genomföra prövningen. Metoder att utforma avtalen och avtalsvillkor kan alltså inte utan vidare sägas vara samma sak.

7.5Riktlinjer och tekniska villkor

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om

–hur ett distributionsnätsföretag ska ta fram och utforma riktlinjer för att anskaffa stödtjänster,

–skyldighet för ett transmissionsnätsföretag att ta fram specifikatio- ner för de icke frekvensrelaterade stödtjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster och lämna specifikationerna och marknadsprodukterna till nätmyndigheten för godkännande,

–vilka krav som ska vara uppfyllda för att nätmyndigheten ska god- känna specifikationer och marknadsprodukter, och

–vilka tekniska villkor i övrigt som ett nätföretag får ställa i fråga om stödtjänster.

Ren energi-rapporten innehåller inte något motsvarande förslag. Remissinstanserna: Affärsverket svenska kraftnät anser att det även i

fortsättningen bör vara den systemansvariga myndigheten som bär huvud- ansvaret för framtagandet av tekniska krav för deltagande på marknaderna. Enligt verket räcker det inte enbart med skrivningar om att stödtjänsterna ska upphandlas, utan det bör framgå att det även ingår i ansvaret att på olika sätt utveckla stödtjänsterna. Övriga remissinstanser berör inte frågan särskilt.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Riktlinjer för upphandlingen

 

Elmarknadsdirektivet utgår från att ett distributionsnätsföretag kan ta fram

 

”regler” för att upphandla de produkter och tjänster som behövs för distri-

 

butionsnätets effektiva, tillförlitliga och säkra drift. När det gäller ett distri-

 

butionsnätsföretag som är ansvarigt för sådan upphandling ska de regler

60

som företaget antar för detta ändamål vara objektiva, transparenta och

icke-diskriminerande samt utvecklas i samordning med transmissions- Prop. 2021/22:153 nätsföretag och andra berörda marknadsaktörer (artikel 31.6 första me-

ningen). Att i detta sammanhang använda ordet regler i svensk författ- ningstext är dock inte lämpligt, eftersom det kan ge intrycket att det rör sig om föreskrifter eller andra rättsligt bindande normer. Det som avses är riktlinjer för upphandlingen.

Energimarknadsinspektionen bedömer att de aktuella kraven kan ge- nomföras i svensk rätt genom de förslag som redovisas i avsnitt 7.2 och

7.4ovan. För att det inte ska råda någon tvekan om att Sverige har genomfört direktivet även i dessa delar bör det dock finnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur ett distributionsnätsföretag ska ta fram och utforma riktlinjer för att anskaffa stödtjänster.

Specifikationer och standardiserade marknadsprodukter

Transmissionsnätsföretag, som behöver tillsynsmyndighetens godkännan- de, eller tillsynsmyndigheten själv, ska enligt elmarknadsdirektivet genom ett transparent och deltagandebaserat förfarande som inbegriper alla be- rörda systemanvändare och distributionsnätsföretagen fastställa specifika- tioner för de icke frekvensrelaterade stödtjänster som upphandlas och om lämpligt standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster åtminsto- ne på nationell nivå (artikel 40.6 första meningen). Specifikationerna ska säkerställa ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla mark- nadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnyba- ra energikällor, marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energilagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering (artikel 40.6 andra meningen).

I linje med det som Affärsverket svenska kraftnät anför bör det i första hand ligga på affärsverket att ta fram de aktuella specifikationerna och marknadsprodukterna. Enligt elmarknadsdirektivet krävs dock att tillsyns- myndigheten i vart fall lämnar sitt godkännande. Mot denna bakgrund anser regeringen att en lämplig ordning i Sverige är att ett transmissions- nätsföretag, i praktiken Affärsverket svenska kraftnät, tar fram specifika- tionerna och, när det är lämpligt, standardiserade marknadsprodukter och lämnar dessa till Energimarknadsinspektionen för godkännande. För att Energimarknadsinspektionen ska godkänna specifikationer och marknads- produkter bör det krävas att dessa, i enlighet med vad som krävs enligt elmarknadsdirektivet, säkerställer ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla berörda marknadsaktörer.

De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är så- dana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda. Det finns inte skäl att i ellagen föra in detaljerade och tekniska föreskrifter när det gäller specifikationer och marknadsprodukter. Om föreskrifterna finns på en lägre normnivå, blir det också enklare att vid behov genomföra justeringar. En möjlighet är att införa allmänt hållna bestämmelser i lagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Det finns dock ingen särskild fördel med en sådan uppdelning eller i övrigt starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer bör alltså få meddela föreskrifter om skyldighet för ett trans-

missionsnätsföretag att ta fram specifikationer för de icke frekvensrelate-

61

Prop. 2021/22:153 rade stödtjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknads- produkter för sådana tjänster och lämna specifikationerna och marknads- produkterna till Energimarknadsinspektionen för godkännande och före- skrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att inspektionen ska godkänna specifikationer och marknadsprodukter.

Tekniska villkor i övrigt

Distributionsnätsföretagens upphandling av icke frekvensrelaterade stöd- tjänster ska enligt elmarknadsdirektivet säkerställa faktiskt deltagande av alla kvalificerade marknadsaktörer (artikel 31.8). Det krävs i synnerhet att tillsynsmyndigheterna och distributionsnätsföretagen i nära samarbete med alla marknadsaktörer fastställer tekniska krav för deltagande på dessa marknader på grundval av de tekniska egenskaperna för dessa marknader och kapaciteten hos alla marknadsaktörer.

Kravet i fråga om faktiskt deltagande av alla kvalificerade marknads- aktörer genomförs i huvudsak genom bestämmelserna om marknadsbase- rad anskaffning och förhandsprövning av villkor (avsnitt 7.2 och 7.4). För att säkerställa att ett sådant faktiskt deltagande är möjligt bör dock regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kunna meddela föreskrifter om vilka tekniska villkor som ett nätföretag får ställa i fråga om stödtjänster, utöver sådana villkor som behandlas i detta avsnitt.

Det bör även finnas utrymme för att meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta på det sätt som anges i direktivet. Överväganden och förslag i den delen finns i avsnitt 8.

8Samarbete och informationsutbyte

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för

–nätföretag att samarbeta med varandra i frågor som rör möjligheten för den som är ansluten till elnätet att delta på marknader för el,

–nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta i frågor som rör möjligheten att delta på marknader för stöd- tjänster, och

–nätföretag att utbyta information.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. I rapporten föreslås att distributionsnätsföretag ska få en skyldighet att samarbeta med transmissionsnätsföretag för att säkerställa att marknads- aktörerna kan delta på slutkunds-, grossist- och balansmarknaderna.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Svenskt Näringsliv bedömer att Energi- marknadsinspektionen borde utarbeta någon form av vägledning i fråga om vad samarbetet ska innehålla och hur det ska utformas. Göteborg Energi AB anser att det är viktigt att beakta att lösningar på nationella problem inte bör skapa nya problem på lokal nivå. Vattenfall AB anför att

62

samarbetet mellan distributionsnätsföretag och transmissionsnätsföretag Prop. 2021/22:153 blir komplext och otydligt ur ett systemperspektiv.

Skälen för regeringens förslag

Samarbete för att marknadsaktörer ska kunna delta på marknader för el eller stödtjänster

Enligt artikel 31.9 i elmarknadsdirektivet ska distributionsnätsföretag samarbeta med transmissionsnätsföretag så att de marknadsaktörer som är anslutna till deras nät faktiskt deltar på slutkunds-, grossist- och balans- marknaderna. Något uttryckligt krav med motsvarande innehåll finns inte i det hittillsvarande svenska regelverket. Det är alltså nödvändigt att införa nationella föreskrifter för att Sverige ska anses ha genomfört direktivet i denna del.

Ett allmänt hållet krav i ellagen kan taget för sig få endast begränsad praktisk betydelse. Det kan visa sig att det krävs sådana förtydliganden som Svenskt Näringsliv och Vattenfall AB efterlyser. Som Göteborg Energi AB framhåller bör det också tas hänsyn till att lösningarna ska fungera på flera nivåer.

De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är så- dana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda. En annan möj- lighet är att införa en allmänt hållen bestämmelse i ellagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Det finns dock ingen särskild fördel med en sådan uppdelning eller i övrigt starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer bör alltså få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att samarbeta i frågor som rör möjligheten för den som är ansluten till elnätet att delta på marknader för el eller stödtjänster.

Som nämns i avsnitt 7.5 bör det även finnas utrymme för att meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag och andra företag som är verk- samma på elmarknaden att samarbeta på det sätt som anges i artikel 31.8 i elmarknadsdirektivet. Bemyndigandet bör alltså omfatta även skyldighet för nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta i frågor som rör möjligheten att delta på marknader för stöd- tjänster.

Skyldighet för nätföretag att utbyta information

Nätföretag ska enligt elmarknadsdirektivet utbyta all nödvändig informa- tion och samordna med varandra i syfte att säkerställa ett optimalt utnytt- jande av resurser, säkerställa säker och effektiv drift av systemet och att underlätta marknadsutvecklingen (artikel 32.2 tredje meningen och 40.6 tredje meningen). Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer bör mot denna bakgrund få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att utbyta information.

63

Prop. 2021/22:153 9

Tillåten verksamhet för ett nätföretag

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska inte få bedriva någon annan verksamhet än nätverksamhet. Företaget ska dock få

–förvalta eller driva andra nät än elnät,

–producera el, om produktionen sker tillfälligt för att ersätta ute- bliven el vid elavbrott, och

–reparera och underhålla ett annat företags nät.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som är tillåten verksamhet.

Nätmyndigheten ska i det enskilda fallet få bevilja dispens från för- budet, om ett nätföretag behöver bedriva annan verksamhet än nätverk- samhet för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt ellagen eller andra föreskrifter som genomför elmarknadsdirektivet eller enligt EU:s el- marknadsförordning.

 

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med reger-

 

ingens. Enligt rapportens förslag ska regeringen eller den myndighet som

 

regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om vilka verksamheter som

 

är nödvändiga för att ett distributionsnätsföretag ska kunna följa sina skyl-

 

digheter enligt elmarknadsdirektivet eller EU:s elmarknadsförordning.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Ljusdals kommun avstyrker förslaget med

 

hänvisning till att Energimarknadsinspektionen har gjort en alltför snäv

 

tolkning av direktivet, vilket enligt kommunen får negativa konsekvenser

 

för små nätföretags möjlighet att samarbeta och dela på specialistkompe-

 

tens. E.ON Sverige AB anser att det är en för omfattande inskränkning att

 

begränsa verksamhetsutövandet för distributionsnätsföretaget till att en-

 

dast gälla egen nätverksamhet. Affärsverket svenska kraftnät förordar att

 

det direkt i lagtexten tydliggörs att systemansvariga för överföringssystem

 

också får handla med energi i syfte att balansera elsystemet vid obalanser

 

och med stödtjänster. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap anser

 

att det tydligare bör framgå att distributionsnätsföretag kan erbjuda

 

tjänsten avbrottsfri kraft för exempelvis kunder som bedriver samhälls-

 

viktig verksamhet. Sala kommun anför att förslaget medför en svårighet

 

att fördela fasta kostnader, vilket kommer att bidra till behov av ökade

 

taxor för kundkollektivet, och att ett förslag för att behålla styrkan i de

 

kommunala bolagen kunde vara att införa ett undantag för bolag med högst

 

100 000 kunder. Sveriges Kommuner och Regioner anser att avgräns-

 

ningen av nätverksamhet bör ge fortsatt möjlighet för nätföretag att sälja

 

entreprenadtjänster till andra elnät. Kraftringen Energi AB förordar att det

 

ges utrymme för ett nätföretag att sälja tjänster till t.ex. andra nätföretag,

 

industrier och kommuner. Elinorr och Lokalkraft Sverige föreslår att

 

inskränkningen revideras på sådant sätt att det i fortsättningen även ska

 

vara tillåtet för nätföretag att utföra drifts-, administrations- och stöd-

 

tjänster åt en annan juridisk person som bedriver nätverksamhet. Malung-

 

Sälens kommun anser att nätmyndigheten ska bevilja undantag från att ett

 

distributionsnätsföretag inte får bedriva någon annan verksamhet än nät-

 

verksamhet, om företaget kan visa att det är ekonomiskt fördelaktigt för

64

kommunkoncernen eller samhället.

 

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2021/22:153

Elmarknadsdirektivets krav

Enligt artiklarna 31.10 och 40.8 i elmarknadsdirektivet krävs det tillstånd från medlemsstaterna eller deras utsedda behöriga myndigheter för att distributionsnätsföretag och transmissionsnätsföretag ska få bedriva någon annan verksamhet än den som föreskrivs i direktivet och i EU:s elmark- nadsförordning. En förutsättning för ett sådant tillstånd är att den verksam- het som undantas är nödvändig för att företagen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet eller förordningen. Dessutom måste tillsyns- myndigheten bedöma behovet av undantaget. Artiklarna 31.10 och 40.8 påverkar dock inte rätten för nätföretagen att äga, utveckla, förvalta eller driva andra nät än elnät, när medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten beviljat en sådan rätt.

Avgränsning av nätverksamhet i svensk rätt

Enligt den hittillsvarande regleringen får ett nätföretag inte bedriva pro- duktion av eller handel med el (3 kap. 1 a § första stycket ellagen). Före- taget får dock bedriva sådan elproduktion som uteslutande är avsedd att täcka nätförluster eller sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid el- avbrott (3 kap. 1 a § andra stycket ellagen).

För att genomföra elmarknadsdirektivet krävs det alltså att det nuvaran- de förbudet utökas till att gälla all annan verksamhet än den som föreskrivs i direktivet och i EU:s elmarknadsförordning med de undantag som be- handlas nedan.

Vad ingår i nätverksamheten?

Regeringen föreslår att nätverksamhet i ellagen ska avse att med stöd av en nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för över- föring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen (avsnitt 5.1). Avgränsningen rymmer i huvudsak den verk- samhet som ett nätföretag får bedriva inom de ramar som sätts av elmark- nadsdirektivet och EU:s elmarknadsförordning. Regeringen delar alltså inte den bedömning som några remissinstanser gör att Energimarknads- inspektionens förslag går längre än direktivet.

Affärsverket svenska kraftnät och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap efterlyser förtydliganden av att olika åtgärder och tjänster ingår i den verksamhet som ett nätföretag får bedriva. Regeringen bedömer dock att det inte finns skäl att särskilt lyfta fram just de delarna av nätverksam- heten i lagtexten. I den utsträckning det behövs förtydliganden bör i stället regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om vad som ska anses ingå i nätverksamheten.

Generella undantag från förbudet

Det är enligt elmarknadsdirektivet uttryckligen tillåtet för ett distributions- nätsföretag att förvalta eller driva andra nät än elnät. Ett förbud mot att bedriva annan verksamhet än nätverksamhet kan dessutom inte anses vara ett hinder mot att distributionsföretaget producerar el tillfälligt för att er- sätta utebliven el vid elavbrott eller utför reparationer och annat underhåll

65

Prop. 2021/22:153 åt ett annat företag som innehar ett elnät eller ett annat sådant nät som nätföretaget får förvalta eller driva. En sådan möjlighet bör därför finnas.

Elmarknadsdirektivet tillåter däremot inte att det görs undantag för nät- företag med hänvisning till antalet kunder på det sätt som Sala kommun föreslår. Ett nätföretag bör få tillhandahålla sådana tjänster som Sveriges Kommuner och Regioner, Kraftringen Energi AB, Elinorr och Lokalkraft pekar på endast i den utsträckning tjänsterna kan anses ingå i den verksam- het som nätföretaget får bedriva i övrigt.

Dispens i enskilda fall

Elmarknadsdirektivet lämnar utrymme för undantag även i fråga om annan verksamhet, om två förutsättningar är uppfyllda (artiklarna 31.10 och 40.8). För det första ska verksamheten vara nödvändig för att distributions- nätsföretagen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt elmarknadsdirek- tivet eller EU:s elmarknadsförordning. För det andra ska tillsynsmyndig- heten ha bedömt behovet av undantaget.

Det bör finnas möjlighet att i Sverige medge sådana undantag som avses i elmarknadsdirektivet. Eftersom direktivet kräver att Energimarknads- inspektionen bedömer behovet av undantaget, bör inspektionen få bevilja dispens i det enskilda fallet. Det bör få ske om ett nätföretag behöver be- driva någon annan verksamhet än nätverksamhet för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt ellagen eller andra föreskrifter som genomför el- marknadsdirektivet eller enligt EU:s elmarknadsförordning. Den grund för dispens som Malung-Sälens kommun förordar har inte någon självständig betydelse enligt direktivet.

En hänvisning till en EU-förordning kan avse en viss angiven lydelse (statisk hänvisning) eller den vid varje tidpunkt gällande lydelsen (dyna- misk hänvisning). En statisk hänvisning medför att lagen normalt behöver ändras om EU-förordningen ändras. Genom en dynamisk hänvisning säkerställs att ändringar i EU-förordningen får omedelbart genomslag exempelvis när det gäller en tillsynsmyndighets sanktionsmöjligheter, eftersom lagen inte med nödvändighet behöver ändras om förordningen ändras. I tillsynsbestämmelser som kompletterar EU-förordningar görs numera hänvisningarna ofta dynamiska. Det är lämpligt att hänvisningen till EU:s elmarknadsförordning är dynamisk även när det gäller möjlig- heten att bevilja dispens.

 

10

Övervakningsplan för samriskföretag

 

 

 

Regeringens förslag: Bestämmelserna om övervakningsplan för sam-

 

riskföretag ska utgå.

 

 

 

Ren energi-rapporten innehåller inte något motsvarande förslag.

 

Remissinstanserna berör inte frågan. Synpunkter har under hand in-

 

hämtats från Affärsverket svenska kraftnät och Energimarknadsinspek-

 

tionen, som inte har några invändningar mot att bestämmelserna utgår.

 

Skälen för regeringens förslag: I ellagen finns bestämmelser om över-

66

vakningsplan för vissa samriskföretag (3 kap. 17 b §). Bestämmelserna in-

fördes som en del av genomförandet av Europaparlamentets och rådets di- Prop. 2021/22:153 rektiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el

och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (prop. 2011/12:77). Det nya elmarknadsdirektivet innehåller inte några motsvarande krav. Det finns inte något samriskföretag som omfattas av regleringen, som även i övrigt saknar praktisk betydelse.

Med hänsyn till att bestämmelserna om övervakningsplan för samrisk- företag inte är nödvändiga för att genomföra EU-rätten i Sverige och inte heller i övrigt fyller någon funktion bör de utgå.

11Nätföretagens användning av flexibilitetstjänster

11.1Vad är flexibilitetstjänster?

I artikel 32 i elmarknadsdirektivet finns krav på incitament för användning av flexibilitet i distributionsnät. I artikel 32.1 och 32.2 regleras frågor om hur distributionsnätsföretag ska anskaffa flexibilitetstjänster. Direktivet innehåller ingen definition av flexibilitetstjänst. Det framgår dock att det som avses är sådana tjänster som kan förbättra effektiviteten i driften och utvecklingen av distributionsnätet, bl.a. hantering av överbelastning (arti- kel 32.1 första meningen). Flexibilitetstjänster kan på ett kostnadseffektivt sätt minska behovet av uppgradering eller ersättning av nätkapacitet och stödja en effektiv och säker drift av nätet.

11.2Drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster

Regeringens förslag: När intäktsramen bestäms för en nätverksamhet ska hänsyn tas till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i verksamheten. Bedömningen ska få medföra en ökning eller minskning av intäktsramen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att flexi- bilitetstjänster ska anses förbättra effektiviteten i nätverksamheten.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Sala kommun anser att det som är viktigt är drivkraften för att få en ökad effektivitet i nätet, inte att styra vilka verktyg bolagen ska jobba med och hur. Energiföretagen Sverige, Ljusdals kommun, Malung-Sälens kommun, Ellevio AB, Elinorr, Lokalkraft Sverige och Vattenfall AB har invändningar mot att bedömningen ska få medföra en minskning av intäktsramen. Energiföretagen Sverige, Sveriges Kom- muner och Regioner och Kraftringen Energi AB anser att det är rimligt att investeringar i system och tjänster kopplade till flexibilitet ger avkastning

och inte bara räknas som en påverkbar kostnad med ett effektiviserings-

67

Prop. 2021/22:153 krav. Ellevio AB anför att en enkel metodik kan vara att kostnader som är relaterade till efterfrågeflexibilitet hanteras som en opåverkbar kostnad med ett extra påslag om 5–10 procent för att stimulera användningen. E.ON Sverige AB bedömer att det krävs kraftiga positiva incitament för att nätföretagen fullt ut ska utnyttja den potential som finns kopplad till flexibilitetstjänster och att flexibilitetslösningar behöver betraktas som en virtuell anläggningstillgång. Power Circle AB anför att för att uppmana till ökad resurseffektivitet genom att använda tillgängliga flexibilitetsresurser i systemet behöver nätföretagen få större positiva incitament för att använ-

 

da resurserna.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Elmarknadsdirektivets krav

 

I artikel 32.1 i elmarknadsdirektivet finns krav som gäller den nödvändiga

 

rättsliga ramen för att tillåta och tillhandahålla incitament för distributions-

 

nätsföretag att upphandla flexibilitetstjänster för att förbättra effektiviteten

 

i driften och utvecklingen av distributionsnätet. I det följande behandlas

 

frågan hur sådana incitament som direktivet kräver bör tillhandahållas.

 

Sala kommun invänder mot särskilda incitament att det som är viktigt är

 

drivkraften för att få en ökad effektivitet i nätet, inte att styra vilka verktyg

 

nätföretagen ska använda. Med hänsyn till elmarknadsdirektivets krav är

 

det emellertid nödvändigt att införa en reglering som skapar drivkrafter för

 

att använda flexibilitetstjänster.

 

Incitament genom intäktsregleringen

 

Förhandsregleringen av nätföretagens intäkter (5 kap. ellagen) är ett

 

viktigt verktyg för att skapa drivkrafter för nätföretagen att bedriva nät-

 

verksamheten på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. En nätverksamhet

 

ska ha en intäktsram som inte ska vara större än vad som behövs för att

 

täcka kostnader för driften av en nätverksamhet som har likartade objek-

 

tiva förutsättningar och bedrivs på ett ändamålsenligt och effektivt sätt,

 

täcka avskrivningar och ge en sådan avkastning på kapitalbasen som be-

 

hövs för att i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk

 

få tillgång till kapital för investeringar (5 kap. 1 § ellagen).

 

De kostnader som ett nätföretag har för att anskaffa flexibilitetstjänster

 

för att förbättra effektiviteten i driften och utvecklingen av elnätet täcks av

 

intäktsramen, om det är kostnader för en sådan ändamålsenlig och effektiv

 

drift som beskrivs ovan. Regleringen är alltså inte något hinder för att

 

nätföretagen anskaffar flexibilitetstjänster. Något särskilt incitament för

 

att välja flexibilitetstjänster i stället för att exempelvis förstärka nätet finns

 

emellertid inte. För att genomföra artikel 32.1 i elmarknadsdirektivet bör

 

ett sådant incitament införas.

 

Särskilda incitament

 

I ellagen finns en reglering som syftar till att skapa särskilda incitament

 

för nätföretagen att bedriva verksamheten på ett sätt som bidrar till ökad

 

energieffektivisering. När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken

 

utsträckning nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller

68

bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet (5 kap. 11 § ellagen). Det

 

ligger nära till hands att införa en motsvarande reglering när det gäller nät- Prop. 2021/22:153 företagens användning av flexibilitetstjänster.

Flera remissinstanser är kritiska till att bedömningen skulle kunna med- föra en minskning av intäktsramen. Med hänsyn till syftet med regleringen är det dock motiverat att ett nätföretag lever upp till rimliga krav på att an- vända flexibilitetstjänster. I likhet med vad som gäller i fråga om krav på kvalitet i nätverksamheten blir en minskning av intäktsramen aktuell bara om företaget inte lever upp till en viss nivå (jfr prop. 2008/09:141 s. 63 och 103 och prop. 2017/18:237 s. 91 f.). I det sammanhanget har det bety- delse bl.a. vilka förutsättningar som finns att anskaffa flexibilitetstjänster.

Några remissinstanser förespråkar andra lösningar. En möjlighet som nämns är att behandla kostnader för flexibilitetstjänster på samma sätt som investeringar i anläggningar som ingår i kapitalbasen. Det är emellertid lämpligt att välja en lösning som är lätt att anpassa till den reglering som redan finns. Regleringen bör vidare lämna ett större bedömningsutrymme för Energimarknadsinspektionen än de lösningar som remissinstanserna förordar. Förslaget kan antas skapa tillräckligt stora positiva incitament för att fylla sitt syfte.

Mot denna bakgrund bör det när intäktsramen bestäms för en nätverk- samhet tas hänsyn till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i verksamheten. Bedömningen ska få medföra en ökning eller minskning av intäktsramen.

Ytterligare föreskrifter

I likhet med det som gäller i fråga om effektiviseringskrav som avser ut- nyttjandet av elnätet bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kunna meddela föreskrifter i anslutning till regleringen i ella- gen (jfr 5 kap. 12 §). Genom föreskrifterna bör det kunna preciseras vilka krav som ska vara uppfyllda för att flexibilitetstjänster ska anses förbättra effektiviteten i nätverksamheten.

11.3Specifikationer och marknadsprodukter

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om

–skyldighet för ett distributionsnätsföretag att ta fram specifikationer för de flexibilitetstjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster, att lämna specifikationerna och marknadsprodukterna till nätmyndigheten för godkännande och att offentliggöra en förteckning över marknadsprodukterna, och

–vilka krav som specifikationer och marknadsprodukter ska upp- fylla.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. I rapporten föreslås att de aktuella frågorna regleras i ellagen. Innan en förteckning fastställs ska samråd ske med berörda aktörer. Förteckningen ska offentliggöras.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Oberoende

69

Prop. 2021/22:153 Elhandlare anser att det bör tydliggöras att flexibilitetstjänster ska an- skaffas i enlighet med direktivkravet. Energiföretagen Sverige och Kraft- ringen Energi AB påpekar att införandet av flexibilitetsmarknader måste få ske stegvis. SKGS och Svenskt Näringsliv anser att det är viktigt att marknadens alla aktörer involveras i framtagningen av marknadsmodeller för flexibilitetsprodukter. Teknikföretagen anser att systemansvariga för distributionssystem bör ta fram specifikationer för flexibilitetstjänster i samråd med ägare av flexibilitetsresurser och leverantörer av flexibili- tetstjänster och att även den systemansvarige för överföringssystemet bör inkluderas. Svensk Vindenergi anser att det är av yttersta vikt att de be- stämmelser som införs är anpassade till att nästan all ny elproduktion är förnybar. Göteborg Energi AB anser att det kan finnas en risk för en inlås- ningseffekt med att ta fram en produktkatalog och att tjänsterna därför bör göras teknikneutrala och beskrivas i termer av funktioner mot nätet. Kraft- ringen Energi AB anser att det bör förtydligas att balansansvaret är det administrativa regelverk som håller gränssnittet mot den konkurrensutsatta marknaden intakt och tydliggör det ekonomiska ansvaret för olika aktörer. Installatörsföretagen Service i Sverige AB anser att Energimarknadsin- spektionen bör få en tidsgräns för att fatta beslut.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

Distributionsnätsföretag, efter godkännande från tillsynsmyndigheten, eller tillsynsmyndigheten själv, ska enligt elmarknadsdirektivet genom ett transparent och deltagandebaserat förfarande som inbegriper alla berörda systemanvändare och transmissionsnätsföretag fastställa specifikationer för de flexibilitetstjänster som upphandlas och om lämpligt standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster åtminstone på nationell nivå (arti- kel 32.2 första meningen). Specifikationerna ska säkerställa ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, mark- nadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energi- lagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering (arti- kel 32.2 andra meningen).

I artikel 32.2 i elmarknadsdirektivet finns det även krav som gäller ut- byte av information med transmissionsnätsföretag. Överväganden och för- slag i den delen finns i avsnitt 8.

Elmarknadsdirektivet innehåller i detta sammanhang även en bestäm- melse om rimlig ersättning till distributionsnätsföretaget för upphand- lingen (artikel 32.2 fjärde meningen). När det gäller ersättningen bedömer regeringen att det inte krävs några nya genomförandeåtgärder, eftersom ett distributionsnätsföretag har rätt att uppbära sådana intäkter från nätverk- samheten som svarar mot nödvändiga kostnader för upphandlingen (se 5 kap. 1 § ellagen).

Behov av nya föreskrifter

Som Energimarknadsinspektionen konstaterat krävs nationella föreskrifter som genomför elmarknadsdirektivets krav när det gäller sådana specifika-

tioner för flexibilitetstjänster och standardiserade marknadsprodukter för

70

tjänsterna som enligt elmarknadsdirektivet ska fastställas av distributions- Prop. 2021/22:153 nätsföretag eller den nationella tillsynsmyndigheten. En lämplig ordning

är att ett distributionsnätsföretag tar fram specifikationerna och, när det är lämpligt, standardiserade marknadsprodukter och lämnar dessa till Energi- marknadsinspektionen för godkännande. För att Energimarknadsinspek- tionen ska godkänna specifikationer och marknadsprodukter bör det krä- vas att dessa säkerställer ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla berörda marknadsaktörer.

Normnivå

De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är sådana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att meddela. Om föreskrifterna finns på en lägre normnivå, blir det enklare att vid behov genomföra justeringar. En möjlighet är att införa allmänt hållna bestämmelser i lagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Det finns emellertid inte någon särskild fördel med en sådan uppdelning eller i övrigt starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör alltså få meddela föreskrifter om skyldighet för ett distributionsnätsföretag att ta fram specifikationer för de flexibilitets- tjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster, att lämna specifikationerna och marknadsprodukterna till Energimarknadsinspektionen för godkännande och att offentliggöra en förteckning över marknadsprodukterna. Föreskrifter behövs även i fråga om vilka krav som ska vara uppfyllda för att inspektionen ska godkänna specifikationer och marknadsprodukter.

Flera remissinstanser har detaljsynpunkter på hur regleringen bör utfor- mas. Regeringen kommer att beakta synpunkterna i samband med att en förordning tas fram.

12Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag

Regeringens förslag: Ett distributionsnätsföretag ska vartannat år ta fram en plan för hur nätverksamheten ska utvecklas (nätutvecklings- plan), offentliggöra planen och ge in den till nätmyndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad en nätutvecklingsplan ska innehålla och hur den ska tas fram, om offentliggörandet och vilka uppgifter som ska offentliggöras tillsammans med planen och om undantag från skyldig- heten att ta fram en plan.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med reger- ingens. I rapporten föreslås inte någon möjlighet till undantag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energikontoren Sverige förordar att det ska tydliggöras att lokal och regional samhällsplanering, de regionala energi-

kontoren samt regional utveckling ska tas med i framtagandet av nät-

71

Prop. 2021/22:153 utvecklingsplanerna. Svensk Solenergi föreslår att nätägare på alla nivåer bör upprätthålla och underhålla sol- och vindbruksplaner som en del av arbetet med nätutvecklingsplaner i syfte att underlätta och effektivisera omställningen till ett förnybart energisystem. Vattenfall AB anför att det behöver klargöras i vilken omfattning nätutvecklingsplanerna endast syftar till att informera eller om de även ska anses inkludera åtaganden. Malung-Sälens kommun ifrågasätter om inspektionen bör kunna meddela föreskrifter. Power Circle AB anser att det bör beaktas att vissa av landets nätföretag är små och kanske inte har egna resurser att ta fram nätutveck- lingsplaner. Energiföretagen Sverige, Ljusdals kommun, Malung-Sälens kommun, Sala kommun, Smedjebackens kommun, Sveriges Kommuner och Regioner, Östersunds kommun och Elinorr förordar undantag för bl.a. små lokalnätsföretag.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

Enligt artikel 32.3 i elmarknadsdirektivet ska utvecklingen av ett distribu- tionsnät baseras på en transparent nätutvecklingsplan, som distributions- nätsföretaget ska offentliggöra minst vartannat år och överlämna till tillsynsmyndigheten. Nätutvecklingsplanen ska skapa transparens när det gäller de flexibilitetstjänster på medellång och lång sikt som behövs. Den ska också ange planerade investeringar under de kommande 5–10 åren, med särskild tonvikt på den huvudsakliga distributionsinfrastruktur som krävs för att ansluta ny produktionskapacitet och ny last, inklusive ladd- ningspunkter för elfordon. Nätutvecklingsplanen ska även omfatta an- vändningen av efterfrågeflexibilitet, energieffektivitet, energilagrings- anläggningar och andra resurser som distributionsnätsföretaget ska använ- da som ett alternativ till en utbyggnad av nätet.

I artikel 32.4 finns föreskrifter om ett samrådsförfarande som ska äga rum när nätutvecklingsplanen tas fram. Det anges också att tillsyns- myndigheten får begära att planen ska ändras.

Enligt artikel 32.5 får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa skyldig- heten i artikel 32.3 på integrerade elföretag som betjänar färre än 100 000 anslutna kunder eller som betjänar små enskilda system.

Skyldighet för alla distributionsnätsföretag att ta fram en nätutvecklingsplan

För att genomföra artikel 32.3 i elmarknadsdirektivet krävs nationella föreskrifter om skyldighet för distributionsnätsföretag att ta fram en nätutvecklingsplan, offentliggöra planen vartannat år och ge in planen till tillsynsmyndigheten. Det krävs vidare föreskrifter som genomför direkti- vets förhållandevis detaljerade krav på vad nätutvecklingsplanen ska inne- hålla och hur den ska tas fram.

De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är så- dana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda. Det krävs dock inte detaljerade föreskrifter om planens innehåll för att införa en skyldighet för distributionsnätsföretag att ta fram och offentliggöra en plan för hur nätverksamheten ska utvecklas. Det är alltså lämpligt att reglera sådana

72

grundläggande skyldigheter i ellagen. Ett distributionsnätsföretag bör Prop. 2021/22:153 också ge in nätutvecklingsplanen till Energimarknadsinspektionen.

Det finns däremot inga starka skäl som talar för en mer detaljerad regle- ring i lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör i stället få meddela föreskrifter som genomför direktivet när det gäller nätutvecklingsplansens närmare innehåll, hur planen ska tas fram och vilka uppgifter som ska offentliggöras tillsammans med planen.

Malung-Sälens kommun väcker frågan om huruvida Energimarknadsin- spektionen bör få meddela föreskrifter i ämnet. Regeringen uppfattar dock inte att det finns skäl att utesluta eller begränsa möjligheterna till subdele- gation. I samband med att en förordning tas fram kommer regeringen att ta närmare ställning till vilka föreskrifter som bör kunna meddelas av Energimarknadsinspektionen.

Undantag

Flera remissinstanser lyfter frågan om undantag från skyldigheten att ta fram en nätutvecklingsplan. Det kan anmärkas att elmarknadsdirektivet ger utrymme för undantag endast när det gäller vertikalt integrerade elföretag. Distributionsnätsföretag som inte ingår i koncerner kan alltså inte omfattas av ett undantag enligt artikel 32.5.

Det finns inte skäl att närmare överväga möjligheten till undantag för andra distributionsnätsföretag än små och medelstora lokalnätsföretag. För ett litet nätföretag kan uppgiften att ta fram en nätutvecklingsplan framstå som särskilt betungande.

Nätutvecklingsplanerna har som syfte att underlätta integreringen av anläggningar som producerar el från förnybara energikällor, främja utvecklingen av energilagringsanläggningar och elektrifieringen av trans- portsektorn och ge systemanvändarna tillräcklig information om väntade utbyggnader och uppgraderingar av nätet (skäl 61 i elmarknadsdirektivet).

Omställningen av kraftsystemet i Sverige innebär utmaningar för många distributionsnätsföretag. Andelen förnybar elproduktion ökar i snabb takt i näten. Den äldre elproduktionen fasas ut i allt större utsträckning. Om- ställningen skapar tekniska utmaningar och ställer ökade krav på nät- företagens kompetens och organisation. Ett robust elnät är vidare en viktig beståndsdel för Sveriges krisberedskap och totalförsvarets behov. Även ett litet elnät kan ha en strategisk betydelse i omställningen till en ny och för- ändrad elproduktion. Det har därför betydelse att även små distributions- nätsföretag upprättar nätutvecklingsplaner och på ett transparent sätt redo- visar förutsättningarna för bl.a. ny elproduktion och flexibilitetstjänster.

Mot denna bakgrund bör utgångspunkten vara att alla distributionsnäts- företag tar fram en nätutvecklingsplan. Det är dock inte uteslutet att det i framtiden kan finnas skäl att undanta en del små nätföretag från skyldig- heten. Regeringen föreslår därför att det ska vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag.

73

Prop. 2021/22:153 13

Investeringsplan för

 

transmissionsnätsföretag

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för ett transmis- sionsnätsföretag att ta fram en investeringsplan och ge in den till nätmyndigheten.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. I rapporten föreslås att ett transmissionsnätsföretag vartannat år ska upp- rätta en tioårig nätutvecklingsplan och lämna in planen till Energimark- nadsinspektionen.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 59.1 k i elmarknadsdi- rektivet ska den nationella tillsynsmyndigheten övervaka de investerings- planer som transmissionsnätsföretagen utarbetar och i sin årsrapport till- handahålla en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är för- enliga med den unionsomfattande nätutvecklingsplanen, varvid bedöm- ningen får innefatta rekommendationer om ändring av dessa investerings- planer.

Elmarknadsdirektivet innehåller inte något uttryckligt krav att ett trans- missionsnätsföretag ska ta fram en sådan investeringsplan som anges i arti- kel 59.1 k. Det är dock lämpligt att en sådan plan tas fram. Frågan är då om det krävs föreskrifter för att säkerställa detta.

I Sverige är det i praktiken Affärsverket svenska kraftnät som skulle beröras av ett uttryckligt krav i frågan. Med hänsyn till att affärsverket är en statlig förvaltningsmyndighet, som lyder under regeringen, är det inte självklart att frågan om investeringsplan behöver regleras i föreskrifter. Om regeringen anser att det är lämpligt, kan den meddela sådana före- skrifter med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Det är dock inte uteslutet att det i framtiden kan finnas andra transmis- sionsnätsföretag i Sverige än Affärsverket svenska kraftnät. Regeringen bedömer därför att det kan vara motiverat att införa föreskrifter om en sådan skyldighet som Energimarknadsinspektionen föreslår i Ren energi- rapporten. För att det ska kunna finnas en sådan reglering i fråga om ett nätföretag som är ett privat rättssubjekt krävs det att riksdagen meddelar föreskrifter genom lag eller bemyndigar regeringen att meddela sådana föreskrifter (8 kap. 2 § första stycket 2 och 3 § första stycket regeringsfor- men). Riksdagen kan även medge att regeringen bemyndigar en förvalt- ningsmyndighet att meddela föreskrifter i ämnet (8 kap. 10 § regerings- formen).

Det finns inte något behov av en reglering i lag. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om skyldighet för ett transmissionsnätsföretag att ta fram en investeringsplan och ge in den till Energimarknadsinspektionen.

74

14

Laddinfrastruktur för elfordon

Prop. 2021/22:153

 

 

 

Regeringens förslag: Ett distributionsnätsföretag ska inte få äga, ut-

 

veckla, förvalta eller driva ett gränssnitt där el kan överföras till ett el-

 

fordon i taget eller batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut (ladd-

 

ningspunkt). Förbudet ska inte gälla laddningspunkter som företaget

 

innehar uteslutande för eget bruk.

 

Regeringen ska få meddela föreskrifter om att nätmyndigheten får

 

bevilja dispens i enskilda fall från förbudet.

 

 

 

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med reger-

 

ingens. I rapporten föreslås inte någon möjlighet till undantag.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Ljusdals kommun avstyrker förslaget med

 

hänvisning till att det krävs att nätföretagen kan äga, driva och förvalta

 

laddinfrastruktur där inga kommersiella aktörer finns för att hela Sverige

 

ska kunna vara med i omställningen till en fossilfri fordonsflotta. Öster-

 

sunds kommun påpekar att det finns risk att nätföretag i områden med låg

 

befolkningstäthet inte kommer att kunna driva utbyggnad av laddinfra-

 

struktur i framtiden, vilket eventuellt skulle kunna försvåra och försena

 

utbyggnaden av laddinfrastruktur i hela Sverige. Malung-Sälens kommun,

 

Sala kommun, Teknikföretagen, Elinorr och Lokalkraft Sverige anser att

 

det bör vara möjligt att ge undantag avseende nätföretags möjlighet att äga

 

laddinfrastruktur. E.ON Sverige AB anför att möjligheterna till undantag

 

bör nyttjas fullt ut. Sveriges advokatsamfund anser att kan finnas anledning

 

att överväga frågan om undantag.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Elmarknadsdirektivets krav

 

Enligt artikel 33.2 i elmarknadsdirektivet får distributionsnätsföretag inte

 

äga, utveckla, förvalta eller driva gränssnitt där ett elfordon i taget kan

 

laddas eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut, utom då företa-

 

get äger sådana laddningspunkter uteslutande för eget bruk. Medlemssta-

 

terna får dock enligt artikel 33.3 tillåta undantag från förbudet, förutsatt att

 

en rad villkor är uppfyllda.

 

Ett förbud är nödvändigt för att genomföra elmarknadsdirektivet

 

För att genomföra artikel 33.2 i elmarknadsdirektivet är det nödvändigt att

 

införa ett förbud mot att distributionsnätsföretag äger, utvecklar, förvaltar

 

eller driver laddningspunkter, som inte innehas uteslutande för eget bruk.

 

Ett sådant förbud bör alltså införas.

 

Undantag från förbudet

 

Flera remissinstanser motsätter sig ett generellt förbud mot att distribu-

 

tionsnätsföretag innehar laddningspunkter och anför bl.a. att ett förbud kan

 

försvåra utbyggnaden av laddinfrastruktur i delar av Sverige. Den inten-

 

siva utbyggnad av laddningspunkter för personbilar som pågår i Sverige

 

förutsätter dock i allmänhet inte att laddningspunkter innehas av nät-

 

företag. Vidare har andra aktörer än nätföretag förutsättningar att bygga ut

75

Prop. 2021/22:153 laddningspunkter för tunga fordon. Med hänsyn till det som remissinstan- serna anfört kan det emellertid inte uteslutas att det i framtiden kan visa sig finnas skäl att undanta nätföretag från förbudet, exempelvis där det saknas alternativ eller i glesbefolkade delar av landet. Regeringen föreslår därför att det ska vara möjligt för regeringen att meddela föreskrifter om att Energimarknadsinspektionen får bevilja dispens i enskilda fall.

15 Distributionsnätsföretags kommunikation med elanvändare och allmänheten

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från ellagens krav på åtskillnad när det gäller kommunikation och varumärkesprofilering i fråga om distributionsnätsföretag vars ledningar i huvudsak matar in el från anläggningar för produktion av förnybar el. Undantag ska dock inte få göras för distributionsnätsföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare.

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några invänd-

 

ningar mot det.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt elmarknadsdirektivet får distri-

 

butionsnätsföretag, som är vertikalt integrerade, inte i samband med kom-

 

munikation och varumärkesprofilering ge upphov till förvirring i fråga om

 

den separata identitet som leveransdelen av det vertikalt integrerade före-

 

taget har (artikel 35.3 andra meningen). Kravet är genomfört i 3 kap. 23 §

 

ellagen. När det gäller åtskillnad av distribution innebär elmarknadsdirek-

 

tivet inga ändringar i sak.

 

En medlemsstat har möjlighet att besluta om undantag för koncerner

 

som har mindre än 100 000 anslutna kunder eller levererar till små, enskil-

 

da system (artikel 35.4 i elmarknadsdirektivet). Möjligheten gäller även

 

andra krav i fråga om åtskillnad, bl.a. skyldigheten att upprätta ett regel-

 

efterlevnadsprogram (artikel 35.2 d).

 

Sverige har utnyttjat möjligheten till undantag från kravet på regel-

 

efterlevnadsprogram (övervakningsplan) för att underlätta för producenter

 

av förnybar el (prop. 2009/10:51). Regeringen eller, efter regeringens

 

bemyndigande, Energimarknadsinspektionen får meddela föreskrifter om

 

undantag från kravet på övervakningsplan i fråga om nätföretag vars

 

ledningar i huvudsak matar in el från anläggningar för produktion av

 

förnybar el, förutsatt att företaget inte ingår i en koncern vars samlade elnät

 

har 100 000 elanvändare eller fler (3 kap. 19 § ellagen). Energimarknads-

 

inspektionen har meddelat sådana föreskrifter (EIFS 2013:5).

 

Samma skäl som motiverat införandet av undantag när det gäller kravet

 

på övervakningsplan talar för att införa motsvarande undantag i fråga om

 

nätföretagets kommunikation och varumärkesprofilering. Regeringen eller

76

den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela före-

 

skrifter om undantag från kraven för distributionsnätsföretag vars ledning- Prop. 2021/22:153 ar i huvudsak matar in el från anläggningar för produktion av förnybar el.

16Innehav av energilagringsanläggningar

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska inte få äga, utveckla, förvalta eller driva en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energi- bärare (energilagringsanläggning).

Regeringen ska få meddela föreskrifter om att nätmyndigheten får bevilja dispens i enskilda fall från förbudet.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer delvis med regering- ens. I rapporten föreslås att föreskrifter om undantag från förbudet ska föras in i ellagen i fråga om bl.a. energilagringsanläggningar som är helt integrerade nätkomponenter. Vidare föreslås att det ska framgå av lagen att en energilagringsanläggning som ska fasas ut vid beräkningen av kapitalbasen ska behandlas på motsvarande sätt som en tillgång som inte behövs för att bedriva nätverksamheten.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Östersunds kommun bedömer att förslaget eventuellt riskerar att försvåra utnyttjandet av energilager för att utveckla och effektivisera nätdrift för många aktörer. Luleå tekniska universitet an- för att om man skulle tolka definitionen av lagring på ett rent fysiskt sätt skulle all energi lagras under en viss tid i nätet, eftersom det inte går att överföra energin momentant, och att det kan vara värt att ange hur ordet uppskjutning ska tolkas. Universitetet, E.ON Sverige AB och Elinorr upp- fattar vidare definitionen av helt integrerad nätkomponent som otydlig. Lantmäteriet anser att frågan om markåtkomst genom ledningsrätt för energilagringsanläggningar som utgör en helt integrerad del av ett elnät kan behöva undersökas närmare. Ljusdals kommun förordar att lagstiftaren utnyttjar de undantag som finns i elmarknadsdirektivet och de förbehåll som finns i undantagen. Sala kommun anser att ett distributionsnätsföretag bör kunna äga ett energilager för att arbeta med effektbegränsande åtgärder och kunna säkra ned mot överliggande nät. Göteborg Energi AB anför att det krävs ytterligare förtydliganden kring avyttringen av en anläggning i de fall ett nätföretag skulle vara ägare på grund av att ingen annan aktör fanns vid upphandlingstillfället. Installatörsföretagen Service i Sverige AB påpekar att det är viktigt att det finns en effektiv beslutsprocess vid an- sökan om undantag. Lokalkraft Sverige anser att ett nätföretag bör få er- sättning för att det initialt har tagit den ekonomiska risken, när någon annan aktör vill ta över ett energilager.

77

Prop. 2021/22:153

78

Skälen för regeringens förslag

Teknik och användningsområden för energilagring

På elområdet kan energi lagras på mekanisk, elektrisk, elektromagnetisk eller kemisk väg. De vanligaste användningsområdena för energilagring är utnyttjande av prisdifferenser (arbitrage), balansering av energi och el- balans, uppstart vid blackout, stabilisering av konventionell elproduktion, lagring för ödrift och icke anslutna system, förskjutning av investeringar, kapande av effekttoppar inom industrin samt energilagring i bostäder. Ka- pacitet, kostnader, energitäthet, effektivitet samt teknisk och ekonomisk livslängd är faktorer som styr i vilket sammanhang de olika tekniska lös- ningarna är mest lämpade att använda. En mekanisk teknik, som lagrar energi med hjälp av vattenpumpar eller tryckluft, är användbar för effekt- balansering. Elektromagnetisk teknik, dvs. användning av batterier, passar bäst för reservkraft, ödrift och system som inte är anslutna till elnätet. Den teknik som utvecklas snabbast i dag är batterier.

Energilagringen inom EU är i dag främst inriktad mot småskalig användning, arbitrage och minskning av kapacitetstoppar. Marknaden för energilagring är ännu relativt begränsad, och endast ett fåtal tekniker är i dag kommersiellt lönsamma och används i större skala.

Definitioner av energilagring och energilagringsanläggning

I elmarknadsdirektivet avses med

–energilagring: i elsystemet en uppskjutning av den slutliga använd- ningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller omvand- lingen av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den därpå följande återomvandlingen av den energin till el- energi eller användningen som en annan energibärare (artikel 2.59), och

–energilagringsanläggning: en anläggning i elsystemet där energi lagras (artikel 2.60).

För att genomföra elmarknadsdirektivet krävs det nationella föreskrifter om energilagringsanläggningar. En energilagringsanläggning är i det sammanhanget en anläggning som används för energilagring i direktivets mening. Det betyder inte att det är nödvändigt att i ellagen eller någon annan författning införa en definition som ordagrant återger direktivtexten, men föreskrifterna bör utformas med utgångspunkt i de definitioner som finns i direktivet och utan att någon ändring görs av det sakliga innehållet.

Det tolkningsproblem som Luleå tekniska universitet pekar på när det gäller uppskjuten användning kan hanteras genom att regleringen i ellagen omfattar sådana anläggningar som används särskilt för energilagring. Regleringen bör alltså omfatta sådana anläggningar i elsystemet som an- vänds för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller annan energibärare. Genom att ange att anläggningen ska användas för sådana ändamål görs en gränsdragning mot sådan uppskjutning av elanvändningen som alltid sker vid transporten av el genom nätet utan att vara särskilt avsedd.

Elmarknadsdirektivets krav när det gäller innehav av

Prop. 2021/22:153

energilagringsanläggningar

 

I artiklarna 36 och 54 i elmarknadsdirektivet regleras nätföretagens möj-

 

ligheter att inneha energilagringsanläggningar.

 

Som huvudregel får ett nätföretag inte äga, utveckla, förvalta eller driva

 

energilagringsanläggningar (artiklarna 36.1 och 54.1). Undantag är dock

 

tillåtna dels om energilagringsanläggningarna är helt integrerade nät-

 

komponenter och tillsynsmyndigheten har lämnat sitt godkännande, dels

 

om följande huvudsakliga villkor är uppfyllda (artiklarna 36.2 och 54.2).

 

För det första ska det efter ett anbudsförfarande visa sig att ingen annan

 

aktör medgetts rätt att äga, utveckla, förvalta eller driva sådana anlägg-

 

ningar eller att ingen aktör kan tillhandahålla tjänsten till en rimlig kostnad

 

och i rätt tid. För det andra ska energilagringsanläggningen vara nödvändig

 

för att ett nätföretag ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt elmark-

 

nadsdirektivet när det gäller en effektiv, tillförlitlig och säker drift av

 

elnätet, och anläggningarna får inte användas för att köpa eller sälja el på

 

elmarknaderna. Innan anbudsförfarandet genomförs ska tillsynsmyndig-

 

heten ha bedömt behovet av ett undantag, granskat anbudsförfarandet och

 

lämnat sitt godkännande.

 

Om det är ett transmissionsnätsföretag som beviljas ett undantag, ska

 

tillsynsmyndigheten anmäla beslutet till Europeiska kommissionen och

 

Acer (artikel 54.3).

 

Tillsynsmyndigheterna ska med jämna mellanrum eller minst vart femte

 

år hålla ett offentligt samråd om befintliga energilagringsanläggningar för

 

att bedöma den potentiella tillgängligheten och det potentiella intresset av

 

att investera i sådana anläggningar (artiklarna 36.3 och 54.4). Om ett

 

offentligt samråd, enligt tillsynsmyndighetens bedömning, visar att andra

 

parter kan äga, utveckla, driva eller förvalta sådana anläggningar på ett

 

kostnadseffektivt sätt, ska tillsynsmyndigheten säkerställa att den verk-

 

samhet som bedrivs av nätföretag på detta område fasas ut inom 18 måna-

 

der. Som en del av villkoren för detta förfarande får tillsynsmyndigheterna

 

medge att nätföretaget får skälig ersättning, särskilt för att få tillbaka

 

restvärdet av sina investeringar i energilagringsanläggningarna.

 

Det finns dock energilagringsanläggningar som inte omfattas av det

 

offentliga samrådet (artiklarna 36.4 och 54.5). Det gäller helt integrerade

 

nätkomponenter och, förutsatt att en rad krav är uppfyllda, nya batteri-

 

lagringsanläggningar.

 

Utformningen av ett förbud

 

För att genomföra elmarknadsdirektivet krävs att det införs ett förbud för

 

nätföretag att äga, utveckla, förvalta eller driva energilagringsanlägg-

 

ningar. Det finns alltså inte utrymme för att beakta sådana invändningar

 

som tar sikte på de svårigheter ett förbud kan skapa för nätverksamheten.

 

Eventuella problem får i stället hanteras genom de möjligheter till undan-

 

tag från förbudet som är tillåtna enligt direktivet.

 

Det kan ifrågasättas om det som anges i elmarknadsdirektivet inte går

 

att sammanfatta som ett förbud mot att inneha de aktuella anläggningarna.

 

Att formulera förbudet på det sättet kan dock medföra att det blir otydligt

 

om Sverige genomfört direktivet på ett korrekt sätt i denna del. Ett nätföre-

 

 

79

Prop. 2021/22:153 tag bör alltså uttryckligen inte få äga, utveckla, förvalta eller driva en energilagringsanläggning.

Dispens från förbudet

Det är tveksamt om det i Sverige i dag finns en sådan marknad för energi- lagringsanläggningar som utesluter ett behov för nätföretagen att själva inneha anläggningarna. Sverige bör därför använda de möjligheter till undantag från förbudet som är tillåtna enligt elmarknadsdirektivet.

Det finns inte skäl att i ellagen föra in samtliga de detaljerade föreskrifter som krävs för att göra undantag möjliga. Om föreskrifterna finns på en lägre normnivå, blir det också enklare att vid behov genomföra justeringar. En möjlighet är att införa allmänt hållna bestämmelser i lagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Regeringen ser dock ingen särskild fördel med en sådan uppdelning eller att det annars finns starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen bör få meddela före- skrifter om att Energimarknadsinspektionen får bevilja dispens i enskilda fall från förbudet. I det sammanhanget finns utrymme för att beakta sådana synpunkter som remissinstanserna lämnat i fråga om utformningen av undantag.

Lantmäteriet anser att frågan om markåtkomst för energilagringsanlägg- ningar som utgör en helt integrerad del av ett elnät kan behöva undersökas närmare. Frågan ligger emellertid utanför ramarna för detta lagstiftnings- ärende.

Nätföretagets kostnader för en anläggning som fasas ut

Ett nätföretag som innehar en energilagringsanläggning kan tvingas fasa ut anläggningen, om en dispens från förbudet upphör att gälla. Frågan uppkommer då hur investeringen ska behandlas vid beräkningen av kapi- talbasen när en intäktsram bestäms för nätverksamheten. En tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses ingå i kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätföretaget att bortse från tillgången (5 kap. 7 § andra stycket ellagen). Detta gäller även en energilagringsanläggning som ett nätföretag inte längre får använda. Till skillnad från Energimark- nadsinspektionen och Göteborg Energi AB bedömer regeringen att det inte krävs något särskilt förtydligande i ellagen. I de fall då det är motiverat kan ett nätföretag redan enligt de gällande bestämmelserna få en sådan ersättning som Lokalkraft Sverige efterlyser för att företaget initialt har tagit den ekonomiska risken.

17Redovisning av nätverksamhet

17.1Redovisning av transmission och distribution

Regeringens förslag: Transmission och distribution ska redovisas var för sig.

80

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Enligt Prop. 2021/22:153 promemorians förslag ska transmission redovisas skilt från annan nätverk-

samhet.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 56.3 i elmarknadsdirektivet föreskrivs bl.a. att elföretag i sin interna bokföring ska redovisa transmis- sions- och distributionsverksamheten var för sig så som de skulle behöva göra om verksamheterna bedrevs av separata företag. Syftet är att undvika diskriminering, korssubventionering och snedvridning av konkurrensen.

Nätverksamhet ska ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet (3 kap. 2 § ellagen). Något krav på att transmission och distribution ska hållas åtskilda finns inte enligt ellagen. Ett tillägg bör därför göras för att transmission och distribution ska redovisas var för sig.

17.2En utökad samredovisning av lokalnät

Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska besluta att distributions- nätsföretagens lokalnät ska redovisas samlat, om inte områdena sam- mantagna utgör en olämplig enhet.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Konkurrensverket avstyrker förslaget då de inte anser att utredningens bedömning, att minskade transaktionskostnader och standardisering av elnätstariffer kan förväntas motverka de negativa effekterna på prisbilden, är övertygande. Även SKGS påpekar att det av utredningen framgår att ett överuttag av avgifter i stadsnät, som subventio- nerar glesbygdsnät, på längre sikt kan leda till minskat välstånd genom ökade kostnader för kundkollektivet som helhet. SKGS menar också att det inte är rimligt att låta de totala kostnaderna öka till följd av en rent administrativ beräkning av monopolverksamheter som varken har ekono- misk, funktionell eller geografisk anknytning. Affärsverket svenska kraft- nät är kritiskt till förslaget då regional- och lokalnätsägarnas samordning av nätavgifter över större områden motverkar möjligheten att via trans- missionsnätavgiften styra överföringen mellan elområden.

Skälen för regeringens förslag: Samredovisning innebär att flera nät- koncessioner för område har en gemensam tillåten intäktsram och en en- hetlig struktur på överföringstariffen (4 kap. 4 § och 5 kap. 13 § ellagen). Det möjliggör för nätföretaget att utjämna tarifferna mellan områden med olika kostnadsförutsättningar och underlättar finansiering av nätinveste- ringar i glesbygd. En förutsättning för samredovisning är att nätkoncessio- nerna ligger geografiskt nära varandra (3 kap. 3 § ellagen), vilket motive- rats av att det inte ska råda stora skillnader mellan nättarifferna i angrän- sande områden trots att de objektiva förutsättningarna att bedriva nätverk- samhet är i stort sett lika. I praktiken har dock detta problem ändå uppstått eftersom nätverksamheten bedrivs av olika företag med varierande förut- sättningar att samredovisa och därigenom omfördela finansieringsbehovet.

81

Prop. 2021/22:153 Möjligheten till samredovisning av lokalnät bör mot denna bakgrund utökas på så vis att det tidigare kravet på geografisk närhet tas bort. En utökad samredovisning kan ha en negativ påverkan på vissa kunder i form av ökade kostnader, vilket också Konkurrensverket och SKGS påpekar. Risken för detta bedöms emellertid som begränsad mot bakgrund av att de samredovisningar som redan har genomförts har resulterat i diversifierade redovisningsenheter med hög grad av utjämning mellan tätort och gles- bygd. En utökad samredovisning av dessa områden bör därmed inte väsentligt försämra marknadens effektivitet utan endast resultera i en mindre omfördelning mellan kunder.

Affärsverket svenska kraftnäts invänder att en ökad samredovisning motverkar ambitionen att transmissionsnätsavgiften ska ha en styrande effekt. Det finns dock flera sätt att åstadkomma en smart produktion och förbrukning av el. Affärsverket svenska kraftnät arbetar t.ex. redan i dag med att organisera en central balansmarknad för flexibel produktion och större flexibla förbrukare.

Någon möjlighet att samredovisa lokalnät och regionnät, utöver vad som i dag ges möjlighet till, bör inte finnas. Den utjämning som skulle följa av en sådan samredovisning bedöms innebära ett alltför stort avsteg från effektivt utformade nättariffer för överföring.

Något behov av övergångsbestämmelser med anledning av den utökade möjligheten till samredovisning finns inte, eftersom Energimarknadsinspek- tionen kan fatta nya beslut om redovisning vid ändrade förhållanden.

17.3Ledningar i lokalnät som ska redovisas som regionnät

Regeringens förslag: En ledning i ett lokalnät ska redovisas som regionnät, om samma nätföretag äger både lokalnätet och regionnäts- ledningar och den aktuella ledningen och regionnätet utgör en organisa- toriskt och tekniskt sammanhållen enhet.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regelverk måste alla ledningar inom gränserna och spänningsnivån för en områdeskoncession för lokalnät redovisas som lokalnät utan att någon hänsyn tas till ledningens funktion. En konsekvens av detta är att en utbyggnad av regionnätet, som ryms inom ett lokalnät med områdeskoncession, bekostas av lokalnätskunderna i stället för regionnätskunderna som faktiskt använ- der ledningen. Det gäller även om lokalnätet inte är anslutet till regionnäts- ledningen. För att komma till rätta med detta bör kopplingen mellan koncessionsform och hur en ledning ska redovisas ändras på så vis att ledningar som omfattas av nätkoncession för område ska redovisas som regionnät. Detta bör dock också förutsätta att ledningarna används och ägs av samma juridiska person. Redovisningen bör ske utan föregående pröv-

82

ning av nätmyndigheten, precis som i dag sker för vissa linjer som redo- Prop. 2021/22:153 visas tillsammans med lokalnät.

Förslaget möjliggör vidare att den högsta tillåtna spänningen för ett lokalnät kan höjas utan att det påverkar avgiftsnivåerna på regionnätet i de fall regionnätsledningen ägs av samma nätföretag som innehar områdes- koncessionen för lokalnätet. Kostnaderna för kunderna bör bli oföränd- rade, eftersom avgifterna inte påverkas av förändringen och den totala intäktsramen för nätföretaget förblir densamma.

17.4Redovisning av nätkoncession för ett område med en lägsta tillåtna spänning

Regeringens förslag: En nätkoncession för ett område med en lägsta tillåtna spänning ska redovisas tillsammans med nätföretagets nätkon- cessioner för linje.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Ledningar som byggs och drivs med en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning har samma funktion som regionnätsledningar som byggs och drivs med en nätkon- cession för linje. Det faller sig därför naturligt att nätföretaget redovisar dessa ledningar tillsammans.

17.5

Redovisning av en ledning som byggs och

 

 

används med stöd av någon annans

 

 

nätkoncession för område

 

 

 

Regeringens förslag: Ett nätföretag som bygger och använder en led-

 

ning med stöd av någon annans nätkoncession för område ska, utifrån

 

ledningens funktion, redovisa denna tillsammans med sitt lokalnät eller

 

regionnät. Nätföretaget ska inom sex månader från medgivandet med-

 

dela nätmyndigheten hur ledningen ska redovisas.

 

 

 

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering-

 

ens.

 

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

 

det.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Nätföretag med nätkoncession för

 

område kan i dag bygga och driva en ledning i ett angränsande konces-

 

sionsområde med stöd av ett medgivande enligt 2 kap. 11 § ellagen. Hur

 

sådana ledningar ska redovisas har hittills inte varit föremål för någon

 

reglering. Regeringen ser nu ett sådant behov. Det faller sig naturligt att

 

det nätföretag som faktiskt använder ledningen i sin verksamhet också är

 

skyldigt att redovisa ledningen. Redovisningen bör, utifrån ledningens funk-

 

tion, ske antingen i nätföretagets lokalnäts- eller regionnätsverksamhet. Ett

83

Prop. 2021/22:153 nätföretag bör inom sex månader från ett medgivande 2 kap. 11 § ellagen meddela nätmyndigheten hur ledningen ska redovisas.

 

18

Anslutning till elnätet

 

18.1

Särskilda skäl för att inte ansluta en anläggning

 

 

 

Regeringens förslag: En nätkoncessionshavare ska få göra avsteg från

 

skyldigheten att ansluta en anläggning till en ledning eller ett lednings-

 

nät med hänvisning till att det saknas ledig kapacitet endast om det inte

 

finns förutsättningar att åtgärda kapacitetsbristen på ett sätt som är

 

samhällsekonomiskt motiverat utan att förstärka ledningen eller led-

 

ningsnätet.

 

 

 

Kapacitetsrapportens förslag överensstämmer i huvudsak med rege-

 

ringens. Enligt rapportens förslag ska kapacitetsbrist som kan åtgärdas

 

med andra samhällsekonomiskt motiverade åtgärder än utbyggnad av nätet

 

inte få åberopas som särskilda skäl för att göra avsteg från anslutnings-

 

skyldigheten.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Nacka kommun avstyrker förslaget.

 

Affärsverket svenska kraftnät anser att det behövs en utredning innan lagen

 

ändras, särskilt vad beträffar ansvar, tidshorisont och vilken typ av åtgär-

 

der som kan vara aktuella. Försvarsmakten anser att förslaget inte löser

 

kapacitetsbristen utan endast riskerar att förlänga ledtiderna för nätutbygg-

 

nad då nätföretagen tvingas genomföra utökade analyser. Konkurrens-

 

verket påpekar att även kostnaden för nätföretagen av att följa regelverket

 

utgör en samhällsekonomisk kostnad och att förslagets effekter därför bör

 

utvärderas efter några år. Riksrevisionen konstaterar att det kan finnas

 

behov av ett ramverk för samhällsekonomiska analyser till följd av försla-

 

get. Energiföretagen Sverige och Elinorr anser att bedömningen av vad

 

som är samhällsekonomiskt motiverade åtgärder måste vara enkel och tyd-

 

lig. Stockholms kommun och Sveriges Kommuner och Regioner anser att

 

det behöver tydliggöras att samhällsekonomiskt motiverade åtgärder ska

 

omfatta även lokal produktion. Svensk Solenergi bedömer att det är oklart

 

vad förslaget betyder i praktiken. Sveriges advokatsamfund anser att den

 

föreslagna ändringen är otydligt formulerad och bör förtydligas både

 

språkligt och innehållsmässigt. Uppsala universitet (Juridiska fakultets-

 

nämnden) bedömer att det är en öppen fråga vad som ska läggas i begrep-

 

pet samhällsekonomiskt motiverade åtgärder. E.ON Sverige AB anför att

 

skrivningen om andra samhällsekonomiskt motiverade åtgärder riskerar

 

att driva en tolkning från fall till fall som skapar osäkerheter och potentiellt

 

leder till ytterligare tidsåtgång samt långdragna diskussioner, processer

 

och förseningar. Även Tekniska verken i Linköping AB, Sveriges Elkraft-

 

entreprenörer och Lokalkraft Sverige anser att det bör förtydligas vad sam-

 

hällsekonomiskt motiverade åtgärder innebär. Affärsverket svenska kraft-

 

nät håller inte med Energimarknadsinspektionen om att alla flexibilitets-

84

resurser som är billigare per kilowattimme än kundernas värdering av icke-

 

 

levererad energi som tumregel bör vara samhällsekonomiskt motiverade, Prop. 2021/22:153 eftersom det kan leda till mycket höga elnätskostnader. Vattenfall AB ser

ett behov av ett tydliggörande av användande av flexibilitetsresurser i rela- tion till intäktsregleringen, tolkningen av samhällsekonomisk lönsamhet och begränsningen av flexibilitetsresursers möjlighet att bidra med kapa- citet.

Skälen för regeringens förslag

Anslutningsskyldigheten

En nätkoncessionshavare är som huvudregel skyldig att på skäliga villkor ansluta en anläggning till sin ledning eller sitt ledningsnät (3 kap. 6 och

7§§ ellagen). Skyldigheten gäller alla ledningar eller ledningsnät som om- fattas av nätkoncession. Undantag gäller om det finns särskilda skäl. Det är framför allt ledningens eller ledningsnätets kapacitet som kan påverka anslutningsskyldigheten (se prop. 1996/97:136 s. 141–143). Om det sak- nas ledig kapacitet, ska de som redan är anslutna ha företräde.

Att åtgärda kapacitetsbrist

Ett nätföretag ansvarar för att ledningsnätet byggs ut vid behov och att nätet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el (3 kap. 1 § ellagen). Det betyder inte att nätföretaget är skyldigt att bygga ut elnätet så snart det saknas ledig kapacitet för att ansluta en enskild anläggning. Det finns andra sätt att åtgärda kapacitetsbrist. Företaget kan använda efterfrågeflexibilitet, energilagring och andra flexibilitetsresurser som ett alternativ till en utbyggnad. Enligt elmarknadsdirektivet ska medlems- staterna skapa incitament för distributionsnätsföretag att använda flexibili- tet i distributionsnät (se avsnitt 11.2). Genom användningen av flexibili- tetsresurser kan det frigöras kapacitet i nätet som gör det möjligt att täcka både redan anslutna kunders behov och anslutningar av nya anläggningar.

Nacka kommun påpekar att elnäten måste byggas ut och uppgraderas och anser att Energimarknadsinspektionen i stället för att föreslå en lagändring bör medverka till att utreda vilka samhällsekonomiskt lönsamma lösningar som kan finnas och därmed ge nätföretagen förutsättningar att ta ansvar i frågan. En ökad användning av flexibilitetstjänster, när sådana är tillgäng- liga, är dock inte något hinder för den utbyggnad av elnätet som under alla förhållanden är nödvändig bl.a. för att kunna klara av framtida effekthöj- ningar.

Ett nätföretag bör alltså inte generellt kunna åberopa kapacitetsbrist som skäl för att inte ansluta en anläggning, om det går att åtgärda bristen utan att bygga ut ledningen eller ledningsnätet. Genom att förtydliga kraven i denna del skapas också nya drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster.

Några remissinstanser anser att det bör förtydligas vilka åtgärder som kan bli aktuella. Med hänsyn till elmarknadens och teknikens utveckling är det emellertid inte lämpligt att precisera detta i lagtexten. Någon sådan precisering bör inte heller vara nödvändig, eftersom det inte kan krävas att nätföretaget undersöker åtgärder som ligger utanför ramarna för normal nätverksamhet eller är oförenliga med företagets skyldighet att se till att ledningsnätet är säkert, tillförlitligt och effektivt och på lång sikt kan

uppfylla rimliga krav på överföring av el. Mot den bakgrunden behöver en

85

Prop. 2021/22:153 ändring i fråga om vad som kan anses vara särskilda skäl inte medföra något omfattande merarbete för nätföretagen eller sådana förlängda led- tider som Försvarsmakten befarar.

Tidshorisonten för att åtgärda kapacitetsbristen

Vid bedömningen av om det finns förutsättningar att åtgärda kapacitets- brist för att göra en anslutning möjlig är det nödvändigt att ta hänsyn till inom vilken tid nätföretaget kan vidta åtgärderna. En naturlig utgångs- punkt är att en anslutningsskyldighet bör finnas endast om nätföretaget kan åtgärda kapacitetsbristen inom en rimlig tid. Om exempelvis de flexibili- tetstjänster som skulle kunna undanröja kapacitetsbristen i ett enskilt fall inte kommer att vara tillgängliga för att göra det möjligt att ansluta en anläggning inom en skälig tid, kan det inte sägas finnas förutsättningar för att åtgärda bristen. Detta bör stå klart även utan att det uttryckligen anges i lagen. Som nämns ovan måste de åtgärder som kan komma i fråga dessutom vara förenliga med kravet att ledningsnätet på lång sikt uppfyller rimliga krav på överföring av el.

Med hänsyn till det som redovisas ovan finns förutsättningar att ändra lagen utan sådan ytterligare utredning som Affärsverket svenska kraftnät förordar när det gäller ansvar, tidshorisont och vilken typ av åtgärder som kan vara aktuella.

Kostnaden för åtgärden

Det är inte rimligt att kräva att ett nätföretag ska vara skyldigt att ansluta en anläggning utan hänsyn till kostnaden för de åtgärder som krävs för att undanröja kapacitetsbristen, i vart fall inte om kostnaden ska bäras av någon annan än den som får ansluta anläggningen.

Anläggningsinnehavaren ska enligt ellagen ersätta nätföretagets skäliga kostnader för anslutningen (3 kap. 9 a §). Avgiften behöver inte med auto- matik täcka nätföretagets faktiska kostnader för anslutningen. Den som önskar ansluta sig ska stå för de direkta merkostnader som anslutningen orsakar för nätföretaget, dvs. betala den s.k. kundspecifika kostnaden för anslutningen.

Kostnaden för flexibilitetstjänster som anskaffas för att möjliggöra en viss anslutning kan i och för sig uppfattas som en sådan kundspecifik kost- nad som ska ersättas av den som önskar ansluta sig. Det är dock tveksamt om det i normalfallet går att knyta kostnaden till anslutningen av en viss anläggning. Nätföretaget gör inte en investering utan får en löpande kost- nad under en tid som inte är bestämd i förväg. Åtgärden kan också frigöra kapacitet så att flera nya anläggningar kan anslutas till elnätet i framtiden. Det är mot den bakgrunden svårt att vid anslutningstillfället beräkna en kostnad som ska ersättas genom en engångsavgift för anslutningen. Kost- naden kommer alltså i huvudsak att slås ut på kundkollektivet genom överföringsavgifter.

En kostnad som ska bäras av kundkollektivet bör vara rimlig i förhållan- de till den nytta som kunderna har av åtgärden. Åtgärden bör alltså vara samhällsekonomiskt motiverad.

86

Närmare om vad som är samhällsekonomiskt motiverat

Prop. 2021/22:153

Det är i första hand nätföretaget som måste ta ställning till vilka åtgärder

 

för att undanröja kapacitetsbrist som är samhällsekonomiskt motiverade.

 

Om ett företag nekar anslutning kan frågan dock ytterst komma att prövas

 

av Energimarknadsinspektionen (se avsnitt 24.1). Vid den prövningen är

 

det nätföretaget som ska visa att det finns skäl att göra avsteg från

 

anslutningsskyldigheten. Flera remissinstanser framhåller att det behöver

 

vara tydligt vad som är en samhällsekonomiskt motiverad åtgärd bl.a. för

 

att nätföretagen ska kunna genomföra bedömningen på ett effektivt och

 

enhetligt sätt.

 

Den nytta som en åtgärd medför är en funktion av betalningsviljan hos

 

de kunder som kan anslutas till nätet. En åtgärd som är billigare per kilo-

 

wattimme än kundernas värdering av icke-levererad energi kan i vart fall

 

som en utgångspunkt anses vara samhällsekonomiskt motiverad. Energi-

 

marknadsinspektionen beräknar redan i dag värdet av icke-levererad ener-

 

gi i samband med bl.a. förhandsregleringen av nätföretagens intäkter. I den

 

utsträckning det krävs ytterligare vägledning kan sådan utvecklas genom

 

Energimarknadsinspektionens praxis i prövningsärenden. I det samman-

 

hanget kommer även andra omständigheter att kunna vägas in i bedöm-

 

ningen, exempelvis om huruvida flexibilitetstjänsterna kommer att finnas

 

tillgängliga under en längre tidsperiod. Med hänsyn till att en bedömning

 

måste göras i varje enskilt fall framstår risken som liten för sådana höga

 

elnätskostnader som Affärsverket svenska kraftnät nämner.

 

Som Konkurrensverket påpekar bör en utvärdering göras när den nya

 

regleringen har tillämpats någon tid.

 

18.2

Ett nytt krav för att nätföretag ska få göra

 

 

avsteg från anslutningsskyldigheten

 

 

 

Regeringens förslag: Ett distributionsnätsföretag ska i fråga om en an-

 

läggning för produktion av förnybar el vars inmatning kan ske med en

 

effekt om högst 43,5 kilowatt få göra avsteg från anslutningsskyldighe-

 

ten endast om företaget underrättar den som begär anslutning om detta

 

och underrättelsen lämnas inom en månad från det att företaget har tagit

 

emot begäran.

 

 

 

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Energikontoren Sverige anser att det finns

 

skäl att se över om det är möjligt att kunna förkorta tiden som nätföretaget

 

har på sig att ansluta en godkänd anläggning av förnybar energi. Göteborg

 

Energi AB anser att det finns risk för att de aktuella anslutningarna kom-

 

mer att prioriteras före andra anslutningar och att det bör finnas möjlig-

 

heter för nätföretag att göra dessa bedömningar så att det inte skapas en

 

egen kö för dessa anslutningsärenden.

 

Skälen för regeringens förslag: I artikel 17 i det omarbetade förnybart-

 

direktivet finns bestämmelser om nätanslutning efter enkel anmälan. Arti-

 

kel 17.1 gäller anläggningar eller enheter för aggregerad produktion som

 

tillhör egenanvändare av förnybar energi och demonstrationsprojekt för

87

 

 

Prop. 2021/22:153 förnybar energi med en elkapacitet på högst 10,8 kW, eller motsvarande för andra anslutningar än trefasanslutningar.

För att uppfylla det omarbetade förnybartdirektivets krav i Sverige krävs genomförandeåtgärder i anslutning till artikel 17.1 i den del som gäller skyldigheten för ett distributionsnätsföretag att inom en begränsad tid lämna återkoppling till den som vill ansluta en anläggning. En anläggning ska enligt direktivet få anslutas till elnätet, om distributionsnätsföretaget tillstyrker det eller i avsaknad av ett beslut från företaget inom en månad efter anmälan. Sådana åtgärder som Energikontoren Sverige efterlyser krävs inte i detta sammanhang.

Anslutningsskyldigheten är långtgående enligt ellagen (se avsnitt 18.1). För att kravet i det omarbetade förnybartdirektivet ska genomföras i Sverige bör dock ett distributionsnätsföretag kunna vägra att ansluta vissa anläggningar för produktion av förnybar el endast om företaget inte under- rättar den som vill ansluta anläggningen inom en månad från det att företa- get har tagit emot begäran. När det gäller skyldigheten att underrätta elproducenten lämnar direktivet inte utrymme för sådana hänsyn som

Göteborg Energi AB pekar på.

Det finns redan bestämmelser om småskalig elproduktion i ellagen. En elanvändare som har ett säkringsabonnemang om högst 63 ampere och som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt kan exempelvis befrias från avgiften för inmatningen (se av- snitt 21). Det är lämpligt att samma effektgräns gäller för den strängare anslutningsskyldigheten.

 

18.3

Anslutning till region- eller transmissionsnät

 

 

 

Regeringens förslag: Innehavaren av en nätkoncession för område

 

med en lägsta tillåtna spänning ska få ansluta en elektrisk anläggning

 

till en ledning som omfattas av nätkoncessionen endast om innehavaren

 

av lokalnätet har medgett det eller om nätmyndigheten har gett tillstånd

 

till anslutningen efter ansökan av innehavaren av det överliggande

 

nätet.

 

 

 

 

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer i sak med rege-

 

ringens. Utredningen föreslår dock termerna lokalnätsområde och region-

 

nätsområde.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

 

det.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Tidigare var det inte möjligt att bygga

 

och driva regionnät med stöd av en nätkoncession för område. Endast

 

lokalnät omfattades av sådana koncessioner. Genom lagändringar som

 

trädde i kraft den 1 augusti 2021 är det numera möjligt att bevilja

 

nätkoncession för område för ledningar som ingår i ett regionnät

 

(prop. 2020/21:188). En sådan nätkoncession har en högsta och en lägsta

 

tillåtna spänning. Regionnätet kan i framtiden alltså bestå av både led-

 

ningar som omfattas av en nätkoncession för linje och ledningar som om-

 

fattas av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning.

 

När det gäller anslutning till elnätet är en utgångspunkt för regleringen

88

att en anläggning i första hand ska anslutas till lokalnätet. Därför krävs

enligt ellagen ett medgivande av den som har nätkoncession för område Prop. 2021/22:153 för att en anläggning ska få anslutas till en ledning som omfattas av en

nätkoncession för linje i stället för till det ledningsnät som omfattas av nätkoncessionen för område (3 kap. 8 § första stycket). Energimarknads- inspektionen kan lämna tillstånd till anslutningen, om lokalnätsföretaget inte medger den och det finns särskilda skäl (3 kap. 8 § andra stycket).

Regleringen bör anpassas till de lagändringar som trädde i kraft den

1 augusti 2021. Medgivande eller tillstånd bör alltså krävas i samtliga fall när någon vill ansluta en anläggning till ett överliggande nät i stället för till lokalnätet. Detta innebär att det som i dag gäller för anslutning till en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje ska gälla även anslutning till en ledning som omfattas av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning.

Det är innehavaren av det överliggande nätet som kan ansöka om till- stånd att få göra anslutningen (prop. 1996/97:136 s. 143). Som Lagrådet påpekar bör detta framgå av författningstexten. Lagrådet efterlyser även resonemang om arten av de bedömningar som ska ligga till grund för Energimarknadsinspektionens beslut. I den frågan finns inte något särskilt beredningsunderlag i detta lagstiftningsärende. Det saknas därför förut- sättningar för resonemang som går utöver det som anges i äldre förarbeten, se prop. 1996/97:136 s. 123 och 143.

18.4Standardiserade rutiner för anslutning av energilagringsanläggningar

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av energilagringsanläggningar.

Ren energi-rapporten innehåller inte något motsvarande förslag. Remissinstanserna berör inte frågan.

Skälen för regeringens förslag: Transmissionsnätsföretag ska enligt artikel 42.1 första meningen i elmarknadsdirektivet inrätta och offentlig- göra transparenta och effektiva förfaranden för icke-diskriminerande an- slutning av nya produktionsanläggningar och energilagringsanläggningar till överföringssystemet. Energimarknadsinspektionen bedömer att direk- tivets krav i denna del är genomförda genom bl.a. hittillsvarande 3 kap. 7 b § ellagen. Ett nätföretag ska enligt den paragrafen ha standardiserade rutiner för anslutning av elproduktionsanläggningar. För att genomföra elmarknadsdirektivet fullt ut bör kravet att ha standardiserade rutiner emellertid omfatta även anslutning av energilagringsanläggningar.

89

Prop. 2021/22:153 18.5

Information om åtgärder som krävs för att

 

förstärka elnätet

Regeringens förslag: Ett nätföretag, som har vägrat ansluta en anlägg- ning till en ledning eller ett ledningsnät med hänvisning till att ledning- en eller nätet saknar kapacitet, ska mot skälig ersättning ge den som begär det information om vilka åtgärder som krävs för att anslutningen ska kunna genomföras.

Om anläggningen är en laddningspunkt, ska nätföretaget utan särskild begäran lämna informationen tillsammans med meddelandet om att an- slutning vägras. Nätföretaget ska lämna informationen utan ersättning.

Nätmyndigheten ska ta upp tvister om vilka skyldigheter ett nätföre- tag har.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Svensk Vindenergi anför att nätföretaget bör ge kunden en uppskattning av hur mycket en förstärkning uppskattas kosta kunden, vad som behöver förstärkas och hur lång tid det uppskattas ta samt att det också bör finnas en tidsgräns för hur lång tid företaget har på sig att svara kunden.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 6.2 i elmarknadsdirektivet finns nya krav när det gäller tillträde till elnätet. Vid behov ska ett nät- företag som vägrar tillträde till elnätet tillhandahålla relevant information om vilka åtgärder som skulle krävas för att förstärka nätet. Informationen ska alltid tillhandahållas om tillträde till laddningspunkter har nekats. Den part som begär sådan information får åläggas en rimlig avgift för att täcka kostnaderna för tillhandahållande av informationen.

Ett nätföretag är inte skyldigt att ansluta en anläggning, om det saknas ledig kapacitet och anslutningen förutsätter att ledningsnätet byggs ut (se avsnitt 18.1). Någon skyldighet för nätföretaget att ge anläggningsinneha- varen eller någon annan som berörs information om vilka förstärkningsåt- gärder som krävs för att anslutningen ska bli möjlig finns dock inte enligt hittillsvarande reglering.

För att genomföra elmarknadsdirektivet i den aktuella delen bör ett nätföretag, som vägrar ansluta en anläggning med hänvisning till att det saknas ledig kapacitet, vara skyldigt att ge den som begär det information om vilka nätförstärkningsåtgärder som krävs för att anslutningen ska bli möjlig. Den som begär information bör betala skälig ersättning till nät- företaget. Det finns inte anledning att gå längre än direktivet på det sätt som Svensk Vindenergi förordar.

När det gäller anslutning av laddningspunkter följer det av direktivet att nätföretaget ska tillhandahålla informationen utan begäran. I de fallen bör alltså företaget vara skyldigt att lämna informationen utan ersättning till- sammans med meddelandet om att anslutning vägras.

I likhet med vad som gäller i fråga om anslutningsskyldigheten bör tvister om nätföretagets skyldigheter enligt de nya bestämmelserna prövas av Energimarknadsinspektionen (se även avsnitt 24.1).

90

18.6

Avgiftsfrihet för anslutning av

Prop. 2021/22:153

 

mikroproduktion av el

 

Regeringens förslag: En elanvändare som har ett abonnemang för en säkring om högst 63 ampere ska inte betala någon avgift för att ansluta en produktionsanläggning som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt och ansluts där en anläggning för användning av el redan är ansluten och med en effekt som inte överstiger uttagsabonnemangets effekt.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 21 i det omarbetade förnybart- direktivet finns krav som ska underlätta för egenanvändare av förnybar energi. Enligt artikel 21.2 a ska medlemsstaterna säkerställa att egenan- vändare av förnybar energi har rätt att producera förnybar energi, inklusive för egen förbrukning, och att lagra och sälja sin överskottsproduktion av sådan el utan att omfattas av diskriminerande eller oproportionella för- faranden eller avgifter och nätavgifter som inte är kostnadsrelaterade.

Artikel 21 i det omarbetade förnybartdirektivet är i huvudsak genomförd i svensk rätt. Det finns emellertid skäl att överväga ytterligare åtgärder när det gäller anslutningen av anläggningar för mikroproduktion av el till elnätet och inmatningen av el från sådana anläggningar på nätet.

En elanvändare som har ett säkringsabonnemang om högst 63 ampere och som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt kan vara befriad från att betala nätföretaget för inmatningen (4 kap. 10 § tredje stycket ellagen). Enligt Energimarknadsinspektionens hittillsvarande tolkning av regelverket är det inte en ny anslutning i el- lagens mening om en sådan mikroproduktionsanläggning ansluts till el- nätet i samma leveranspunkt som en befintlig anläggning för användning av el, åtminstone inte om produktionsanläggningen ansluts med en effekt som inte överstiger uttagsabonnemangets effekt. Anläggningsinnehavaren ska alltså inte heller betala någon anslutningsavgift. Som Energimarknads- inspektionen konstaterar i Ren energi-rapporten kan detta emellertid tyd- liggöras genom att det av lagen uttryckligen framgår att elanvändaren inte ska betala någon avgift för att ansluta produktionsanläggningen.

För att säkerställa att egenanvändare av förnybar energi kan producera förnybar el på det sätt som anges i artikel 21.1 a i det omarbetade förny- bartdirektivet bör en elanvändare som har ett säkringsabonnemang om högst 63 ampere inte behöva betala någon avgift för att ansluta en produk- tionsanläggning, som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt, förutsatt att anslutningen sker där en anläggning för användning av el redan är ansluten och med en effekt som inte över- stiger uttagsabonnemangets effekt.

Lagrådet anser att det skulle bli tydligare om begreppen småskalig pro- duktion och mikroproduktion beskrevs närmare, antingen genom en defi- nition i lagen eller i författningskommentaren. Ett alternativ är enligt Lag- rådet att inte använda uttrycken.

91

Prop. 2021/22:153 Ord som mikroproduktion och mikroproducent förekommer inte i lag- texten. Något behov av en definition i lagen finns därför inte. Frågan är alltså snarare om det finns anledning att undvika att använda orden i skälen och författningskommentaren eller i rubriker. Orden bör dock kunna an- vändas så länge det framgår att det inte handlar om termer med en tydligt avgränsad betydelse. På motsvarade sätt bör det gå bra att använda ut- trycket småskalig elproduktion.

När det gäller inmatning på elnätet finns överväganden och förslag i avsnitt 21.

19Undantag från funktionskravet på överföring av el

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från funktions- kravet på överföring av el.

Kapacitetsrapportens förslag överensstämmer delvis med regering- ens. Enligt rapportens förslag ska funktionskravet inte gälla om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter som tillåter att avbrott i överföringen överstiger tjugofyra timmar.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Göteborgs universitet (Juridiska institutio- nen) vill lyfta fram den principiella frågan om maktöverflyttning till Energimarknadsinspektionen. Länsstyrelsen i Norrbottens län vill poäng- tera vikten av att konsekvenserna för befintliga nätkunder utreds närmare i samband med ett framtida eventuellt föreskriftsarbete. SKGS och Svenskt Näringsliv anser att ett undantag från huvudregeln ökar risken att anslutan- de part tvingas acceptera lägre funktionskrav för att skynda på anslutnings- processen.

Skälen för regeringens förslag

Funktionskravet

Ett nätföretag är enligt ellagen skyldigt att se till att överföringen av el för annans räkning är av god kvalitet (3 kap. 9 § andra stycket). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att överföringen av el ska vara av god kvalitet (3 kap. 9 § fjärde stycket). I ellagen föreskrivs som ett sär- skilt funktionskrav att ett nätföretag ska se till att ett avbrott i överföringen av el till en elanvändare aldrig överstiger 24 timmar, om inte strängare krav följer av föreskrifter om kvaliteten på överföringen (3 kap. 9 a § första stycket). Funktionskravet är alltså så utformat att ett elavbrott aldrig får överstiga 24 timmar och att strängare krav kan gälla.

92

Undantag från funktionskravet

Ellagens funktionskrav är inte absolut. Det gäller inte om nätföretaget visar att avbrottet beror på ett hinder utanför företagets kontroll som före- taget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder det inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit (3 kap. 9 a § andra stycket). Energimarknadsinspektionen får i det enskilda fallet ge dispens från kravet i en del av ett koncessionsområde om kravet är oskäligt betungande med hänsyn till koncessionshavarens ekonomiska situation eller om det finns synnerliga skäl (3 kap. 9 b §).

Behov av att nyansera funktionskravet

Funktionskravet svarar mot en sådan miniminivå som en elkund normalt har rätt att förvänta sig. Det utesluter inte att kravet kan behöva nyanseras.

Funktionskravet är inte i alla situationer samhällsekonomiskt motiverat. Regleringen innebär att ett nätföretag kan ha incitament att genomföra kostsamma investeringar för att förebygga även extremt osannolika händel- ser. Det är elkunderna som genom sina nätavgifter betalar för de åtgärder som nätföretaget vidtar för att se till att funktionskravet kan uppfyllas. I några fall kan kostnaden för att garantera driftsäkerheten vara större än kundernas betalningsvilja. Funktionskravet kan alltså leda till investe- ringar som varken nätföretagen eller kunderna egentligen efterfrågar.

Det finns även fall då kravet kan vara till nackdel för kunden i det en- skilda fallet. En kund kan exempelvis föredra att nätföretaget inte kan säkerställa funktionskravet under en övergångsperiod, om det betyder att kunden kan ansluta sig till elnätet snabbare. Dispensmöjligheten enligt hittillsvarande 3 kap. 9 b § ellagen är inte avsedd för sådana situationer.

Föreskrifter om undantag från funktionskravet

Funktionskravet i ellagen är generellt sett inte för strängt, men med hänsyn till det som anförs ovan bör det finnas utrymme för en mer nyanserad reglering. Det är lämpligt att regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från funktionskravet. Regeringens avsikt är att uppgiften att ta fram sådana föreskrifter ska ligga på Energimarknadsinspektionen. Att inspektionen får möjlighet att före- skriva om undantag från funktionskravet väcker inte några principiella be- tänkligheter av det slag som Göteborgs universitet för fram.

Energimarknadsinspektionen kommer i samband med att föreskrifter tas fram att analysera konsekvenserna för nätkunderna. I det sammanhanget kan inspektionen ta ställning till bl.a. sådana risker som SKGS och Svenskt Näringsliv pekar på.

Innebörden av kravet på god kvalitet

Lagrådet anser att innebörden av begreppet god kvalitet på överföringen av el bör utvecklas bl.a. för att skapa ramar för undantag från funktions- kravet. Innebörden av kravet på god kvalitet utvecklas i tidigare för- arbeten, se prop. 2001/02:56 s. 32–34 och 60 f. I detta lagstiftningsärende finns inte underlag för att utveckla innebörden ytterligare. Det bör dock inte uppfattas som ett hinder för att införa föreskrifter om undantag från funktionskravet. I samband med att kravet på god kvalitet på överföringen

Prop. 2021/22:153

93

Prop. 2021/22:153 av el infördes konstaterade regeringen att det var en grannlaga uppgift att utforma föreskrifter med kriterier för kvaliteten hos överföringen. I ellagen infördes mot den bakgrunden endast en mycket allmänt hållen föreskrift, som kompletterades med ett bemyndigande att meddela föreskrifter om kvaliteten. Energimarknadsinspektionen har meddelat sådana föreskrifter (EIFS 2013:1). Det finns alltså ramar för undantag och dispenser från funktionskravet.

20Avgift för regional eldistribution

20.1Överföring på regionnät

Regeringens förslag: Avgiften för överföring av el på ett regionnät ska utformas på samma sätt oavsett om ledningarna omfattas av nätkonces- sion för linje eller av nätkoncession för område.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer i sak med rege- ringens. Utredningen föreslår dock termen regionnätsområde.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 5–8 §§ ellagen regleras avgif- ten för överföring av el på en regionledning, dvs. en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 augusti 2021 är det numera möjligt att bevilja nätkoncession för område för ledningar som ingår i ett regionnät (prop. 2020/21:188). Regionnätet kan i framtiden alltså bestå av både led- ningar som omfattas av en nätkoncession för linje och ledningar som om- fattas av en nätkoncession för område.

Regleringen bör anpassas till lagändringarna. Avgiften för överföring av el på ett regionnät bör alltså utformas på samma sätt oavsett om ledning- arna omfattas av nätkoncession för linje eller av nätkoncession för område.

 

20.2

Tillstånd att ha en lägesberoende

 

 

överföringsavgift

 

 

 

Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska inte längre kunna bevilja

 

tillstånd att utforma avgiften med hänsyn till var på en regionledning

 

elanvändarens uttagspunkt är belägen.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Sala kommun avstyrker förslaget och anser

 

att möjligheten i stället bör utökas. E.ON Sverige AB framhåller att det har

 

stor betydelse att redan beviljade tillstånd fortsätter att gälla.

 

Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 5 § ellagen finns ett förbud

 

mot lägesberoende överföringsavgifter på en regionledning. Enligt huvud-

94

regeln får inte avgiften för överföring av el på varje spänningsnivå utfor-

mas med hänsyn till var en uttagspunkt är belägen i förhållande till led- Prop. 2021/22:153 ningens anslutning till ett annat nätföretags region- eller transmissionsnät.

I vissa speciella fall har det funnits behov av undantag från förbudet mot lägesberoende avgifter för regional distribution. Bestämmelser om sådana undantag finns i 4 kap. 6 och 7 §§ ellagen. Nättariffen för en enskild elan- vändare vars anläggning är ansluten till en regionledning ska, om nätmyn- digheten på ansökan av nätkoncessionshavaren eller berörd elanvändare har meddelat tillstånd till det, utformas med hänsyn till var på regionled- ningen elanvändarens uttagspunkt är belägen. Tillstånd får meddelas en- dast om den berörda uttagspunkten fanns den 1 juli 1995 och ett avtal, innebärande att priset för överföringen av el baseras bland annat på uttagspunktens belägenhet, tillämpades den 1 juli 1995. Ett tillstånd får meddelas för högst trettio år.

En förutsättning för ett tillstånd enligt 4 kap. 6 § ellagen är alltså att ett avtal med visst innehåll tillämpades den 1 juli 1995. Det har inte kommit in några ansökningar om undantag till Energimarknadsinspektionen under tiden från och med den 1 januari 2008, då inspektionen blev en egen myndighet. Mot den bakgrunden saknas anledning att anta att det kommer att bli aktuellt att meddela nya tillstånd enligt bestämmelserna i deras nuvarande lydelse.

En sådan utökning av dispensmöjligheten som Sala kommun förordar skulle innebära att den nuvarande huvudregeln urholkades. Det saknas i lagstiftningsärendet underlag för att lägga fram ett sådant förslag. Det har inte heller framkommit att det skulle finnas något uttalat behov av att se över regleringen i denna del.

Bestämmelserna i 4 kap. 6 och 7 §§ ellagen bör mot denna bakgrund utgå. När det gäller redan beviljade tillstånd, som fortfarande gäller, hän- visas till avsnitt 26.6.

21Inmatning på elnätet från mikroproduktion

Regeringens förslag: En mikroproducent ska kunna undantas från nät- avgiften för inmatning utan att vara nettoanvändare av el.

Promemorians och Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Vattenfall AB avstyrker förslaget. Fastig- hetsägarna anser att energiskatten på egenkonsumerad förnybar energi bör avskaffas helt. Göteborgs kommun framhåller att det kan vara problema- tiskt om mikroproduktion av el inte kommer hela elsystemet till godo på grund av styrmedel som gynnar egenanvändning av mikroproducerad el. HSB och Solelkommissionen anser att gränsen för elanvändarens säkrings- abonnemang bör höjas till 100 ampere.

95

Prop. 2021/22:153 Skälen för regeringens förslag: Som framhålls i avsnitt 18.6 finns det skäl att överväga ytterligare åtgärder när det gäller inmatningen på nätet av el från anläggningar för mikroproduktion.

När det gäller inmatningen av el finns en särskild bestämmelse om egen- användare i hittillsvarande 4 kap. 10 § tredje stycket ellagen. En elanvän- dare som har ett säkringsabonnemang om högst 63 ampere och som produ- cerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt ska inte betala någon avgift för inmatningen. Detta gäller dock bara om elan- vändaren under ett kalenderår har tagit ut mer el från elsystemet än vad användaren har matat in på systemet.

Det är angeläget att de allra minsta mikroproducenterna, dvs. de som kan ha rätt att undantas från nätavgiften, får starka incitament att investera och producera förnybar el. Kravet på att mikroproducenten ska vara netto- användare kan avhålla nya producenter från att investera i mikroproduk- tionsanläggningar, eftersom även små avgifter har betydelse för om en så- dan investering ska ske eller inte. Kravet kan även medföra att befintliga mikroproducenter minskar sin produktion för att inte vara tvungna att be- tala nätavgiften för inmatning.

Kravet på att mikroproducenten måste vara nettoanvändare under ett ka- lenderår innebär även en administrativ börda för nätföretagen, som varje år kontrollerar om mikroproducenten har varit nettoanvändare eller inte och fakturerar elnätsavgiften i efterhand om producenten inte har varit en nettoanvändare. Med hänsyn till att det kan antas tillkomma elanvändare som producerar sin egen el kan också de administrativa kostnaderna för företagen antas öka.

Vattenfall AB pekar på att det inte finns något behov av förändring för att genomföra det omarbetade förnybartdirektivet och anför att en ändrad anslutning från konsumtion till enbart produktion kan påverka elnätet i stort och föranleda nätinvesteringar som kundkollektivet får bekosta. Det finns emellertid ingen anledning att begränsa åtgärder som skapar driv- krafter för mer mikroproduktion till sådant som krävs för att genomföra direktivet. Det är också önskvärt att elnätet anpassas till mer småskalig elproduktion.

Med hänsyn till att kravet kan motverka etableringen av mikroproduk- tion av el i Sverige, och med beaktande av den administrativa bördan för nätföretagen, bör kravet att en elproducent ska vara nettoanvändare av el för att kunna undantas från nätavgiften för inmatning utgå.

Det finns inte underlag för att inom ramen för det här lagstiftnings- ärendet överväga sådana ytterligare åtgärder som några remissinstanser föreslår.

96

22

Nätföretagets fakturor

Prop. 2021/22:153

 

 

 

Regeringens förslag: Ett nätföretags faktura till en elanvändare ska

 

vara tydlig. Nätföretaget ska ge den elanvändare som begär det en för-

 

klaring till hur det belopp som anges i fakturan har beräknats. Företaget

 

ska erbjuda elanvändaren fakturor i elektronisk form.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få

 

meddela föreskrifter om vilken information ett nätföretags faktura till

 

en elanvändare ska innehålla och hur fakturan ska utformas.

 

 

 

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer delvis med regering-

 

ens. I rapporten föreslås dessutom att det i ellagen ska införas föreskrifter

 

om vad nätföretagets faktura ska innehålla och om skyldighet för nätföre-

 

taget att debitera elanvändarna utifrån uppmätta värden minst en gång per

 

kvartal.

 

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Oberoende

 

Elhandlare motsätter sig att de konsumentskyddande bestämmelserna ska

 

gälla för alla elanvändare. Energiföretagen Sverige anser att det bör tyd-

 

liggöras att slutkundsprisets komponenter ska delas upp i elnäts- respek-

 

tive elhandelsfakturan. Göteborgs kommun och Göteborg Energi AB av-

 

styrker förslaget om fakturering och faktureringsinformation och anser att

 

möjligheten till årsvis avstämning ska finnas kvar. Energiföretagen

 

Sverige, Energigas Sverige och Oberoende Elhandlare förespråkar årsvis

 

debitering med en kompletterande bestämmelse om skyldigheten att till-

 

handahålla faktureringsinformation varje eller var sjätte månad. Vattenfall

 

AB vill uppmärksamma att förslaget begränsar möjligheten till flexibla

 

betallösningar. Sala kommun är tveksam till att på en avreglerad marknad

 

utöka regleringen kring hur fakturor ska utformas. E.ON Sverige AB anser

 

att det är felaktigt att detaljreglera vilken information som ska finnas till-

 

gänglig för kund på en webbplats eller i fakturan och att reglera fakture-

 

ringsintervall. Kraftringen Energi AB framhåller att det är i direkt motsats

 

till vad kunderna har gett uttryck för att använda fakturan som informa-

 

tionsbärare och att reglerna för fakturans utformning för nätföretag bör

 

hållas på ett absolut minimum.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Elmarknadsdirektivets krav

 

I artikel 18 i elmarknadsdirektivet finns krav i fråga om fakturor och faktu-

 

reringsinformation. Medlemsstaterna ska även säkerställa att fakturorna

 

och faktureringsinformationen uppfyller minimikraven i bilaga I till direk-

 

tivet (artikel 18.6). Kraven gäller i viss utsträckning både nätföretag och

 

elhandelsföretag. När det gäller nätföretagens fakturering krävs åtgärder i

 

Sverige för att genomföra artikel 18.1, 18.3 och 18.4 och delar av bilaga I.

 

Slutkunder

 

 

Artikel 18 i elmarknadsdirektivet finns i kapitel III, som har rubriken Kon-

 

sumentinflytande och konsumentskydd. Några remissinstanser anser att

 

kraven bör gälla endast fakturor till konsumenter. I direktivtexten används

97

 

 

Prop. 2021/22:153 dock ordet slutkunder. Med en slutkund avses i direktivet en kund som köper el för eget bruk (artikel 2.3). Den som köper el för egen hushålls- förbrukning och inte för kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet är med direktivets definition en hushållskund (artikel 2.4). Direktivets orda- lydelse ger alltså inte något utrymme för att begränsa regleringen på det sätt som några remissinstanser förordar.

Allmänt om lämplig normnivå

De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är i huvudsak sådana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda.

Det finns inte skäl att i ellagen föra in detaljerade föreskrifter om exem- pelvis en fakturas innehåll och utformning. Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer kan redan i dag meddela föreskrifter om vilken information ett elhandelsföretags faktura ska innehålla (8 kap. 17 § ellagen). Om föreskrifterna finns på en lägre normnivå, blir det också enk- lare att vid behov genomföra justeringar. Endast allmänt hållna bestäm- melser bör införas i ellagen. I övrigt bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela de föreskrifter som krävs för ge- nomförandet.

Fakturan ska vara tydlig

Enligt elmarknadsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att fakturor och faktureringsinformation är korrekta, lättbegripliga, tydliga, koncisa och användarvänliga och presenteras på ett sätt som underlättar slutkun- dernas jämförelser. På begäran ska slutkunderna få en tydlig och begriplig förklaring av hur fakturan har upprättats, särskilt om fakturan inte är grundad på faktisk förbrukning (artikel 18.1).

I ellagen finns redan bestämmelser om utformningen av elhandelsföre- tagens fakturor. Det föreskrivs bl.a. att en faktura till en elanvändare ska vara tydlig (8 kap. 16 § första stycket). Det är lämpligt att ett motsvarande krav införs för nätföretag. Ett nätföretags faktura till en elanvändare bör alltså vara tydlig. Företaget bör ge den elanvändare som begär det en för- klaring till hur fakturan har upprättats. Som Lagrådet påpekar bör med detta förstås hur det betalningskrav som ställs i fakturan har beräknats. Mer detaljerade föreskrifter om fakturans innehåll och utformning bör dock meddelas på en lägre normnivå.

Elektroniska fakturor

Medlemsstaterna ska enligt elmarknadsdirektivet säkerställa att slutför- brukarna kan välja elektroniska fakturor och elektronisk fakturerings- information och erbjuds flexibla arrangemang för den faktiska betalningen av fakturorna (artikel 18.3).

Ett elhandelsföretag är enligt ellagen skyldigt att erbjuda elanvändare fakturor i elektronisk form (8 kap. 18 § andra stycket). Ett motsvarande krav bör införas för nätföretag. Någon reglering för att särskilt säkerställa att elanvändare erbjuds flexibla arrangemang för betalningen är inte nöd- vändig.

98

Fakturans innehåll och utformning

Prop. 2021/22:153

Elmarknadsdirektivet innehåller detaljerade krav när det gäller fakturans

 

innehåll och utformning. Om avtalet föreskriver en framtida ändring av

 

produkten eller priset eller en rabatt, ska detta anges på fakturan tillsam-

 

mans med det datum då ändringen träder i kraft (artikel 18.4). Enligt bi-

 

laga I krävs en ingående reglering när det gäller både vilken information

 

som fakturan ska innehålla och det sätt på vilket informationen ska anges.

 

Vissa av kraven gäller dock endast elhandelsföretag. De detaljerade kraven

 

i bilaga I gäller bl.a. det belopp som ska betalas, förfallodag, elförbruk-

 

ningen under faktureringsperioden, information om tvistlösning utanför

 

domstol och kontaktinformation för konsumentorganisationer.

 

Flera remissinstanser ifrågasätter behovet av en detaljreglering när det

 

gäller fakturans innehåll och utformning. För att genomföra elmarknads-

 

direktivet i Sverige är det emellertid nödvändigt att införa föreskrifter som

 

innehåller detaljerade krav. Det finns inte några särskilda skäl för att införa

 

regleringen i ellagen. I stället bör regeringen eller den myndighet som

 

regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om vilken information ett

 

nätföretags faktura till en elanvändare ska innehålla och hur fakturan ska

 

utformas. Remissinstansernas synpunkter i fråga om fakturornas innehåll

 

får beaktas i samband med att de mer detaljerade föreskrifterna om detta

 

tas fram.

 

Fakturering baserad på faktisk förbrukning

 

I bilaga I punkt 2 till elmarknadsdirektivet finns krav i fråga om fakture-

 

ringsfrekvens och tillhandahållande av faktureringsinformation. Energi-

 

marknadsinspektionen föreslår mot den bakgrunden att nätföretagen ska

 

vara skyldiga att debitera elanvändarna utifrån uppmätta värden minst en

 

gång per kvartal. Direktivets krav i denna del gäller dock slutkundens ”för-

 

brukning” (på engelska ”consumption, på tyska ”Verbrauch”). Av direk-

 

tivets ordalydelse följer alltså inte att det är nödvändigt att reglera nätföre-

 

tagens debitering med grund i använd effekt. Det finns inte heller i övrigt

 

skäl att reglera nätföretagens fakturering i detta avseende.

 

23Mätning av överförd el

23.1Beräkning av mängden överförd el

Regeringens förslag: Den hittillsvarande möjligheten till schablon- beräkning för enskilda elanvändare ska utgå.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att beräkna mängden överförd el och rapportera beräkningarna.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

99

Prop. 2021/22:153 Skälen för regeringens förslag: Ett nätföretag är skyldigt att utföra mätning av mängden överförd el och dess fördelning över tiden (3 kap. 10 § första stycket ellagen). I 3 kap. 10 § andra stycket ellagen regleras schablonberäkning för enskilda elanvändare som har ett säkringsabonne- mang om högst 63 ampere. Schablonberäkning innebär i det samman- hanget att nätföretaget först ska beräkna mängden överförd el och dess fördelning över tiden preliminärt för att sedan mäta mängden överförd el slutligt och beräkna dess fördelning över tiden. Nätföretaget ska rapportera resultaten av beräkningarna (3 kap. 10 a § första stycket). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den aktuella beräkningen och rapporteringen (3 kap. 10 b § första punkten el- lagen).

Den ordning för rapportering av mätvärden som numera gäller enligt förordningen (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av över- förd el har medfört att det inte längre finns något behov av schablonberäk- ning när det gäller enskilda elanvändare. Ellagens bestämmelser om schablonberäkning tillämpas inte längre i praktiken och bör utgå.

I förordningen om mätning, beräkning och rapportering av överförd el finns föreskrifter om bl.a. sådana förbrukningsprofiler och andelstal som nätföretagen ska ta fram för ett schablonberäkningsområde. Det behövs fortfarande en reglering av sådan schablonberäkning som inte gäller en- skilda elanvändare. Det bör alltså vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyl- dighet att beräkna mängden överförd el och rapportera beräkningarna.

23.2Installation av nya mätare

Regeringens förslag: Skyldigheten för nätföretag att se till att elanvän- dare får lämplig information i samband med installation av nya mätare ska gälla även i förhållande till andra elanvändare än konsumenter.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Oberoende Elhandlare motsätter sig att de konsumentskyddande bestämmelserna ska gälla för alla elanvändare.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 20 f i elmarknadsdirek- tivet ska slutkunderna få lämplig rådgivning och information före, eller i samband med, installationen av smarta mätare.

Nätföretag är enligt ellagen skyldiga att se till att konsumenter får lämplig information i samband med installation av nya mätare (11 kap. 21 §). Med hänsyn till att elmarknadsdirektivets krav gäller alla slutkunder bör skyldigheten utökas till att gälla i förhållande till alla elanvändare. Direktivets ordalydelse ger inte något utrymme för att begränsa reglering- en till att avse endast installation hos konsumenter (jfr avsnitt 22).

100

24

Tillsyn och andra uppgifter för

Prop. 2021/22:153

 

Energimarknadsinspektionen

24.1Prövning av tvister

Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om

–vilken rätt till ersättning från nätföretaget som finns för en elprodu- cent som matar in el på nätet,

–vilken skyldighet en nätkoncessionshavare har att ansluta en an- läggning till ledningen eller ledningsnätet,

–vilken skyldighet ett nätföretag har när det gäller tiden för att ge- nomföra en anslutning,

–nätavgiftens storlek vid småskalig elproduktion,

–avgiftsbefrielse för en elanvändare som också är mikroproducent av el, eller

–vilka kostnader som ska debiteras för mätning av överförd el och rapportering av mätresultat.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Svensk Vind- kraftförening väcker frågan om det inte även i lagtexten bör anges att pröv- ningen förvaltningsrättsligt ska vara allsidig och slutgiltig. Även E.ON Sverige AB ifrågasätter om förslaget säkerställer att Energimarknads- inspektionens prövning blir slutlig och allsidig. Sveriges advokatsamfund anser att det finns skäl att i vissa fall överväga att inskränka Energimark- nadsinspektionens särskilda prövningsrätt. Advokatsamfundet bedömer att ett flertal gränsdragningsproblem mellan Energimarknadsinspektio- nens och allmän domstols behörighet att pröva tvister sannolikt kommer att kvarstå även efter införandet av den föreslagna bestämmelsen. Sam- fundet anser att en möjlighet att med bindande verkan avtala bort Energi- marknadsinspektionens särskilda prövningsrätt i anslutningsavtal mellan kommersiella aktörer bör övervägas.

Skälen för regeringens förslag

 

Energimarknadsinspektionens prövning av tvister

 

I ellagen finns ett flertal bestämmelser som innebär att Energimarknadsin-

 

spektionen ska pröva tvister mellan nätkoncessionshavare och andra aktö-

 

rer i olika frågor. Detta gäller tvister om anslutning till elnätet (3 kap. 6 och

 

7 §§), kostnader för mätning av överförd el (3 kap. 11 och 14 §§), ersätt-

 

ning vid inmatning av el (3 kap. 15 §) och nättariffer för mindre produk-

 

tionsanläggningar (4 kap. 10 §). Energimarknadsinspektionens beslut vid

 

prövning av tvister kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol

 

(13 kap. 7 §).

 

Det finns en frist inom vilken en ansökan om prövning ska ges in till

 

Energimarknadsinspektionen. En tvist prövas inte, om det visas att ansö-

 

kan om prövning kommit in till Energimarknadsinspektionen senare än två

 

år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande

 

till berörd part under dennes senaste kända adress. Fristen har tillkommit

101

Prop. 2021/22:153

102

för att säkerställa att parternas mellanhavanden inte hålls flytande alltför länge (prop. 2001/02:56 s. 34 f.).

Allmän domstols behörighet

En fråga av praktisk betydelse är hur Energimarknadsinspektionens pröv- ning förhåller sig till de allmänna domstolarnas behörighet att ta upp tvister till prövning enligt 10 kap. rättegångsbalken. Enligt 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken är allmän domstol inte behörig att ta upp tvister som ska tas upp av en annan myndighet än domstol. Denna be- stämmelse innebär att allmän domstol kan vara förhindrad att pröva en fråga i vilken en förvaltningsmyndighet har tillerkänts beslutanderätt. För att allmän domstol ska anses förhindrad att pröva en sådan fråga har det ansetts att det krävs att det genom ett författningsbemyndigande anförtrotts åt en förvaltningsmyndighet att allsidigt och slutgiltigt pröva frågan (prop. 1997/98:101 s. 51).

Frågan om förhållandet mellan nätmyndighetens tillsyn eller prövning och de allmänna domstolarnas behörighet har behandlats av Högsta dom- stolen (NJA 2006 s. 410 och 2013 s. 1103, jfr NJA 1990 s. 602 och 1994 s. 442). Domstolens avgörande i NJA 2013 s. 1103 är av grundläggande betydelse för de fortsatta övervägandena. Målet rörde en sådan tvist om anslutning till ett ledningsnät som enligt 3 kap. 7 § andra stycket ellagen prövas av Energimarknadsinspektionen. Högsta domstolen fann att in- spektionen inte anförtrotts en rätt att allsidigt och slutgiltigt pröva villko- ren för anslutning. Allmän domstol var behörig att pröva den aktuella tvisten.

Behovet av en ändrad reglering

Högsta domstolens avgörande visar att det finns tydliga brister när det gäller ordningen för Energimarknadsinspektionens prövning av tvister. För att den nuvarande ordningen ska framstå som ändamålsenlig krävs att den fråga som tvisten rör blir slutgiltigt avgjord genom den prövning som sker hos Energimarknadsinspektionen och, om myndighetens beslut över- klagas, de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det är inte lämpligt att den som har fått en fråga prövad genom ett avgörande, som har vunnit laga kraft, ska ha möjlighet att få frågan prövad på nytt, i alla delar, hos andra instanser. Vidare kan ellagens tvåårsfrist framstå som meningslös om en part efter fristens utgång kan vända sig till allmän domstol för prövning.

De alternativ som bör övervägas närmare är att avskaffa Energimark- nadsinspektionens särskilda prövning av tvister och att ge myndigheten exklusiv prövningsrätt. Tvister mellan enskilda bör som utgångspunkt kunna prövas i allmän domstol utan några särskilda begränsningar. Det finns dock skäl som talar för att uppgiften ska ligga kvar hos Energimark- nadsinspektionen.

Energimarknadsinspektionen bör ha en exklusiv prövningsrätt

Den prövning som i dag sker hos Energimarknadsinspektionen kräver en bedömning i tekniska och ekonomiska frågor och förutsätter en kunskap om hur elmarknaden fungerar. Energimarknadsinspektionen är expert- myndighet på det aktuella området och alltså särskilt lämpad att ta ställ- ning till de aktuella frågeställningarna. En motsvarande prövning i allmän

domstol skulle troligtvis ta mer resurser och tid i anspråk, eftersom dom- stolen kan behöva sätta sig in i frågorna från grunden. När det gäller anslut- ning till elnätet är det väsentligt för både de enskilda nätanvändarna och elmarknadens funktion att tvister blir snabbt avgjorda.

En avskaffad prövningsrätt för Energimarknadsinspektionen skulle kun- na leda till att konsumenternas ställning försämras, eftersom en konsument som är hänvisad till allmän domstol kan avstå från att begära en prövning med hänsyn till kostnad och tidsåtgång.

Hänsyn bör även tas till att ellagen är av i huvudsak offentligrättslig karaktär. Utgångspunkterna för prövningen är därmed delvis andra än de som en allmän domstol har när den avgör dispositiva tvistemål med tillämpning av civilrättsliga regler.

Mot bakgrund av det som nu har sagts bör Energimarknadsinspektionen allsidigt och slutligt pröva tvister om nätkoncessionshavarnas skyldigheter enligt ellagen när det gäller anslutning av anläggningar till elnätet, kost- nader för mätning, ersättning vid inmatning av el och nätavgifter för mind- re produktionsanläggningar.

Med hänsyn till regelverkets offentligrättsliga karaktär är det inte lämp- ligt att, som Advokatsamfundet föreslår, ge aktörer möjlighet att avtala bort Energimarknadsinspektionens prövningsrätt. Samfundet anför att en ord- ning med Energimarknadsinspektionen som exklusiv prövningsinstans ter sig mindre väl lämpad när det gäller tvister – som ofta gäller komplexa avtal och omfattande bevisfrågor – mellan likställda kommersiella aktörer. Energimarknadsinspektionen, liksom de allmänna förvaltningsdomstolar- na, måste emellertid antas ha förutsättningar att pröva även sådana tvister.

Prövningens omfattning

Att Energimarknadsinspektionen har exklusiv prövningsrätt när det gäller vissa tvister mellan nätföretag och nätanvändare innebär inte att allmän domstol alltid saknar behörighet att pröva tvister som anknyter till Energi- marknadsinspektionens prövning. Energimarknadsinspektionens exklusi- va prövningsrätt bör gälla endast innebörden av nätföretagens skyldigheter enligt angivna bestämmelser i ellagen och föreskrifter som kan ha med- delats i anslutning till lagen. Även när det gäller anslutning till elnätet, kostnader för mätning av överförd el och ersättning vid inmatning av el kommer det att finnas frågor som klart faller inom allmän domstols behörighet, exempelvis tvister som gäller giltigheten eller tolkningen av avtalet mellan nätföretaget och användaren. Som Advokatsamfundet på- pekar går det inte att utesluta att det kommer att kvarstå gränsdragnings- problem mellan Energimarknadsinspektionens och allmän domstols behö- righet. Det går emellertid inte att eliminera alla sådana svårigheter. Det kan alltså någon gång bli en fråga för rättstillämpningen att lösa gräns- dragningsproblem.

Verkställighet

En särskild fråga är om det bör krävas ett avgörande av allmän domstol för att få en exekutionstitel. I den remitterade promemorian finns inga över- väganden eller förslag i fråga om särskilda verkställighetsregler. Det sak- nas alltså underlag för att behandla den frågan i det här lagstiftnings- ärendet.

Prop. 2021/22:153

103

Prop. 2021/22:153 Ett avgörande av Energimarknadsinspektionen eller allmän förvalt- ningsdomstol i en tvist enligt ellagen kan i viss utsträckning jämföras med en allmän domstols dom i ett mål om fastställelse (jfr NJA 1990 s. 602 och 1994 s. 442). En fastställelsedom i ett dispositivt tvistemål är inte heller verkställbar.

För att få en exekutionstitel måste en part alltså vända sig till allmän domstol eller ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndig- heten. Vid en prövning i allmän domstol kommer Energimarknadsinspek- tionens eller förvaltningsdomstolens avgörande att ha prejudiciell bety- delse.

Bestämmelsernas utformning

Några remissinstanser tar upp frågan om hur Energimarknadsinspektio- nens exklusiva prövningsrätt bör komma till uttryck i lagtexten. Uttrycket ”att allsidigt och slutgiltigt pröva frågan” används inte i författningstext. Det är i stället lämpligt att utgå från hur 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken är formulerad (”skall upptagas”). Det bör alltså i ellagen anges att nätmyndigheten ska ta upp tvister i de aktuella frågorna.

24.2Besluts överensstämmelse med nätföreskrifter eller riktlinjer

Regeringens förslag: I ett beslut av nätmyndigheten enligt sådana nät- föreskrifter eller riktlinjer som har antagits med stöd av EU:s elmark- nadsförordning och i ett beslut om certifiering av transmissionsnäts- företag ska det anges att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 63 i elmarknadsdirektivet regleras ett förfarande som ska säkerställa att ett beslut som fattats av en nationell energitillsynsmyndighet överensstämmer med sådana nätföre- skrifter eller riktlinjer som avses i direktivet eller kapitel VII i EU:s el- marknadsförordning. Förfarandet kan mynna ut i att Europeiska kommis- sionen begär att den berörda tillsynsmyndigheten återkallar sitt beslut (artikel 63.6 b). Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut inom två månader (artikel 63.8). Av artikel 58.1 i EU:s elmarknadsförord- ning framgår att de nätföreskrifter eller riktlinjer som Europeiska kom- missionen får anta enligt förordningen är genomförandeakter eller delege- rade akter.

Artikel 63 i elmarknadsdirektivet har ersatt artikel 39 i direktiv

 

2009/72/EG utan att det gjorts några stora ändringar i sak. Den svenska

 

lagstiftningen måste dock justeras i vissa avseenden för att svara mot det

 

nya direktivet. Det bör anges i ett beslut av Energimarknadsinspektionen

 

enligt en sådan genomförandeakt eller delegerad akt som avses i arti-

 

kel 58.1 i EU:s elmarknadsförordning att beslutet kan komma att upphävas

104

efter begäran av Europeiska kommissionen (12 kap. 1 b § ellagen).

 

Även i lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för Prop. 2021/22:153 el finns bestämmelser som införts för att genomföra artikel 39 i direktiv

2009/72/EG. För att anpassa regleringen till det nya direktivet bör det i ett beslut om certifiering anges att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen (3 kap. 4 § och 4 kap. 3 §).

Det är i detta sammanhang lämpligt att hänvisningar till EU:s elmark- nadsförordning är dynamiska för att säkerställa att förordningen får ome- delbart genomslag (jfr avsnitt 9).

24.3Tidsfrister för beslut efter anmälan

Regeringens förslag: Regleringen av tidsfrister för beslut efter en an- mälan till nätmyndigheten ska inte gälla anmälningar mot andra nätkon- cessionshavare än nätföretag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

Skälen för regeringens förslag: När någon som har ett intresse i saken lämnar in en anmälan som innehåller ett påstående om att en nätkonces- sionshavare inte följer bestämmelser som omfattas av Energimarknads- inspektionens tillsyn enligt ellagen, ska inspektionen fatta beslut i ärendet inom en viss tid (12 kap. 14 § ellagen). Regleringen har tillkommit för att genomföra artikel 37.11 i direktiv 2009/72/EG. Motsvarande krav finns i artikel 60.2 i elmarknadsdirektivet.

Elmarknadsdirektivets krav gäller endast anmälningar mot transmissions- nätsföretag och distributionsnätsföretag. Regeringen föreslår att huvud- delen av den reglering som i dag gäller alla nätkoncessionshavare i fram- tiden ska gälla endast nätföretag (avsnitt 5.1). Mot denna bakgrund finns inga starka skäl för att regleringen av tidsfrister ska gälla andra anmälning- ar än sådana som riktar sig mot nätföretag.

24.4Skyldighet att lämna information till nätmyndigheten

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att till nätmyndigheten lämna information som myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt artikel 59.1 i elmarknadsdirektivet.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer delvis med regering- ens. I rapporten föreslås att det införs en skyldighet för nätföretag att lämna uppgifter om utvecklingen av smarta elnät och att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att till Energimarknadsinspektionen rapportera den tid det har tagit att reparera en anläggning efter ett oplanerat elavbrott.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Luleå tekniska universitet rekommenderar

105

Prop. 2021/22:153 att begreppet smarta elnät inte används i lagtext utan ytterligare förklaring. Sala kommun anför att syftet med en ökad rapportering i fråga om reparationstid är oklart. Smedjebackens kommun och Malung-Sälens kommun ser en osäkerhet i hur föreskrifterna utformas för rapporteringen av uppgifter kring begreppet smarta elnät. Malung-Sälens kommun undrar vidare om det skapas sådana uppgifter för distributionsnätsföretag som inte efterfrågas av kunderna.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

I artikel 59.1 i elmarknadsdirektivet anges en lång rad uppgifter som ligger på den nationella energitillsynsmyndigheten. Myndigheten ska bl.a. över- vaka och utvärdera resultatet hos nätföretagen i förhållande till utveck- lingen av ett smart nät och offentliggöra en nationell rapport vartannat år (artikel 59.1 l) och övervaka den tid som systemansvariga för överförings- och distributionssystem behöver för att genomföra anslutningar och repa- rationer (artikel 59.1 q).

Behovet av nationella föreskrifter

Det anges redan i förordningen (2016:742) med instruktion för Energi- marknadsinspektionen att myndigheten är nationell tillsynsmyndighet och ska fullgöra tillsynsmyndighetens uppgifter enligt elmarknadsdirektivet (2 § 1). Någon ytterligare reglering krävs inte för att de aktuella uppgif- terna ska ligga på Energimarknadsinspektionen.

För att Energimarknadsinspektionen ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt artikel 59.1 i elmarknadsdirektivet kan myndigheten behöva tillgång till information som finns hos nätföretagen. Företagen är i dag inte skyl- diga att lämna den aktuella informationen till Energimarknadsinspektio- nen (jfr 12 kap. 2 § första stycket ellagen). För att se till att Energimark- nadsinspektionen kan fullgöra sina uppgifter kan det alltså behövas före- skrifter om skyldighet för nätföretag att lämna information till myndigheten.

Normgivningsbemyndigande

De föreskrifter som kan bli aktuella är sådana som riksdagen kan bemyn- diga regeringen att utfärda. Det finns inte någon särskild fördel med en reglering på lagnivå eller i övrigt starka skäl för en reglering i ellagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör alltså få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att lämna information till Energimarknadsinspektionen. För att föreskrifterna ska kunna anpassas till ändrade förhållanden är det lämpligt att bemyndigandet omfattar ett något vidare område än det som anges i Energimarknadsinspektionens förslag. Bemyndigandet bör göra det möjligt att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna sådan information som Energimarknadsinspektionen behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt artikel 59.1 i elmarknads- direktivet.

106

25

Miljöorganisationers rätt att överklaga

Prop. 2021/22:153

 

beslut

Regeringens förslag: Miljöorganisationer ska ha rätt att överklaga be- slut om nätkoncession oavsett ledningens längd och spänningsnivå. Miljöorganisationer ska även ges rätt att överklaga fler av de beslut som kan fattas med stöd av 2 kap. ellagen.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 13 kap. 8 § ellagen har vissa miljöorganisationer rätt att överklaga beslut om nätkoncessioner om be- slutet avser anläggningar för starkströmsluftledning med en spänning på minst 220 kilovolt och en längd av minst 15 kilometer. Mark- och miljö- överdomstolen har funnit att miljöorganisationers rätt att överklaga inte regleras uttömmande i ellagen utan att en sådan rätt även kan följa av 42 § förvaltningslagen (beslut den 26 mars 2019 i mål nr M 2080-18). Dom- stolen ansåg, efter att ha tolkat 42 § förvaltningslagen i ljuset av Århus- konventionen, att en organisation som uppfyller villkoren i 16 kap. 3 § miljöbalken också har rätt att överklaga Energimarknadsinspektionens be- slut om nätkoncession även om spänningsnivån var lägre än 220 kilovolt.

För att kodifiera denna praxis och säkerställa att Sverige lever upp till sina åtaganden enligt Århuskonventionen bör kravet i ellagen på att be- slutet ska avse en viss spänning och en viss längd för att organisationerna ska ha rätt att överklaga tas bort. Av samma skäl bör miljöorganisationer få rätt att överklaga interimistiska beslut där sökanden medges bygga eller ta i drift en ledning eller en anläggning innan nätkoncession meddelats, beslut om ändring av en nätkoncession för linje och beslut om omprövning av villkor för en nätkoncession för område.

26Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

26.1Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2022.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. Enligt promemorians förslag ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2019.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. Enligt rapportens förslag ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2021.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter.

107

Prop. 2021/22:153 Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer inte med rege- ringens. Utredningen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 janu- ari 2021.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter. Kapacitetsrapportens förslag överensstämmer inte med regeringens.

Enligt rapportens förslag ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2023.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter. Skälen för regeringens förslag: I de delar som berörs av propositionen

skulle medlemsstaterna ha satt i kraft de författningar som är nödvändiga för att följa elmarknadsdirektivet och det omarbetade förnybartdirektivet senast den 31 december 2020 respektive den 30 juni 2021. Som framgår av avsnitt 3 har Europeiska kommissionen inlett överträdelseärenden mot Sverige om för sent genomförande av direktiven. Det är mot denna bak- grund angeläget att de aktuella lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt.

I övriga delar är det lämpligt att lagändringarna träder i kraft vid samma tidpunkt. Energimarknadsinspektionen bedömer att det inte är realistiskt att sätta ett tidigare ikraftträdandedatum för förslagen i Kapacitetsrappor- ten än den 1 januari 2023 med hänsyn till lagstiftningsprocessen och att de föreslagna reglerna medför en omställning för nätföretagen och kunderna. De aktuella lagändringarna (avsnitten 18.1 och 19) är emellertid inte av en sådan karaktär att ett tidigare ikraftträdandedatum är uteslutet.

Lagarna bör mot denna bakgrund träda i kraft den 1 juli 2022.

 

26.2

Förhandsprövning av villkor

 

 

 

Regeringens förslag: Den nya förhandsprövningen av avtal om stöd-

 

tjänster ska inte tillämpas på sådana avtal om stödtjänster som

 

– ett nätföretag ingår före den 1 januari 2023, eller

 

– nätföretaget ingår under tiden från det att en ansökan om metod-

 

prövning lämnas in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har

 

meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in före utgången av

 

augusti 2022.

 

 

 

Ren energi-rapporten innehåller inte något motsvarande förslag.

 

Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige anser att regelverket

 

endast bör gälla avtal som ingås efter det att lagen trätt i kraft och innehålla

 

övergångsbestämmelser för avtal som ingåtts tills vidare. Övriga remiss-

 

instanser berör inte frågan särskilt.

 

Skälen för regeringens förslag: När lagen träder i kraft får ett nätföretag

 

inte ingå avtal om icke frekvensrelaterade stödtjänster förrän Energimark-

 

nadsinspektionen har godkänt de metoder som har använts för att utforma

 

avtalen (avsnitt 7.4). De avtal som nätföretaget har ingått före ikraft-

 

trädandet bör dock inte bli ogiltiga. Energimarknadsinspektionen kommer

 

också att behöva tid efter ikraftträdandet för att pröva ansökningar om

 

godkännande. För att göra detta möjligt bör bestämmelserna om förhands-

 

prövning inte tillämpas på sådana avtal som ingås före den 1 januari 2023.

 

Det är tänkbart att Energimarknadsinspektionen i några fall inte hinner

108

meddela beslut i frågan om godkännande av de metoder som ska användas

för att utforma avtalsvillkoren före utgången av år 2022. Ett nätföretag bör Prop. 2021/22:153 ändå kunna ingå nya avtal under tiden innan Energimarknadsinspektionen

har fattat beslut i frågan. De nya bestämmelserna bör därför inte heller tillämpas på avtal som nätföretaget ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till Energimarknadsinspektio- nen till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in före utgången av augusti 2022.

26.3Avgränsning av nätverksamhet

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska få bedriva annan verksamhet än nätverksamhet till och med den 31 december 2023, om företaget bedriver verksamheten vid ikraftträdandet.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. Enligt rapportens förslag ska bestämmelserna om tillåten verksamhet för distributionsnätsföretag tillämpas från och med den 1 januari 2023, dvs. två år efter den tidpunkt för ikraftträdande som föreslås i rapporten.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Ett nätföretag ska som utgångspunkt inte få bedriva annan verksamhet än nätverksamhet (avsnitt 9). Det är i dag inte ovanligt att distributionsnätsföretag bedriver verksamhet som kommer att omfattas av förbudet när lagändringarna träder i kraft. De företagen behöver en övergångsperiod för att kunna avveckla eller avyttra verksam- heten. Förbudet bör därför inte hindra att ett sådant nätföretag fortsätter att bedriva verksamheten till och med den 31 december 2023.

26.4

Laddinfrastruktur för elfordon

 

 

 

Regeringens förslag: Ett distributionsnätsföretag, som innehar en ladd-

 

ningspunkt vid ikraftträdandet, ska få äga, utveckla, förvalta och driva

 

laddningspunkten annat än för eget bruk till och med den 31 december

 

2023.

 

 

 

 

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens.

 

Enligt rapportens förslag ska förbudet för distributionsnätsföretag att inne-

 

ha laddningspunkter tillämpas från och med den 1 januari 2023, dvs. två

 

år efter den tidpunkt för ikraftträdande som föreslås i rapporten.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Enligt Trafikverket bör det övervägas om

 

de laddningspunkter som redan i dag innehas av nätföretag bör undantas

 

och att reglerna i stället bör avse nya laddningspunkter.

 

Skälen för regeringens förslag: Ett distributionsnätsföretag ska inte få

 

inneha laddningspunkter annat än för eget bruk (avsnitt 14). De distribu-

 

tionsnätsföretag som innehar laddningspunkter vid ikraftträdandet behö-

 

ver en övergångsperiod för att avyttra eller avveckla anläggningarna.

 

Förbudet bör därför inte hindra att ett sådant nätföretag innehar laddnings-

 

punkter för annat än eget bruk till och med den 31 december 2023. Rege-

109

Prop. 2021/22:153 ringen bedömer däremot att det inte finns förutsättningar att helt undanta befintliga laddningspunkter från förbudet på det sätt som Trafikverket förordar.

110

26.5Redovisning av nätverksamhet

Regeringens förslag: Åtskild redovisning av transmission och distri- bution ska tillämpas första gången i fråga om redovisning för ett räkenskapsår som börjar den 1 juli 2022 eller närmast därefter.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Enligt promemorians förslag ska bestämmelsen om åtskild redovisning av trans- mission tillämpas första gången i fråga om redovisning för det räken- skapsår som börjar den 1 januari 2019, dvs. dagen för ikraftträdandet en- ligt promemorian, eller närmast därefter.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Transmission ska redovisas skilt från distribution (avsnitt 17.1). Det kan ifrågasättas om det finns något prak- tiskt behov av en övergångsbestämmelse med hänsyn till att endast Affärsverket svenska kraftnät bedriver transmission i Sverige och att verket inte har någon annan nätverksamhet. Teoretiskt sett skulle dock för- hållandena kunna ändras innan lagen träder i kraft. Ett berört nätföretag bör inte behöva ändra redovisningsmetoder under löpande räkenskapsår. Kravet på åtskild redovisning bör därför börja tillämpas för ett räkenskaps- år som börjar den 1 juli 2022 eller närmast därefter.

26.6Tillstånd att ha en lägesberoende överföringsavgift

Regeringens förslag: De upphävda bestämmelserna om tillstånd att ut- forma en överföringsavgift med hänsyn till var på en regionledning el- användarens uttagspunkt är belägen ska fortfarande gälla i fråga om en uttagspunkt som omfattas av ett tillstånd som har meddelats före ikraft- trädandet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga synpunkter. E.ON Sverige AB framhåller att det har stor betydelse att redan beviljade tillstånd fortsätter att gälla.

Skälen för regeringens förslag: Möjligheten att tillåta undantag från förbudet mot lägesberoende avgifter för regional distribution ska utgå (av- snitt 20.2). Förslaget har tillkommit med hänsyn till att det inte finns något behov av att meddela nya tillstånd. De äldre bestämmelserna bör dock fort- farande gälla i fråga om tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet.

Lagrådet anför, med hänvisning till frågan om ett eventuellt behov av att förlänga befintliga undantag, att bakgrunden till övergångsbestämmel- sen bör utvecklas i författningskommentaren. Det finns dock skäl att över-

väga även om det av bestämmelsen tydligare bör framgå vad som ska gälla Prop. 2021/22:153 i detta avseende.

Redan beviljade tillstånd kommer att fasas ut. Det finns dock inte något underlag för att bedöma i vilken utsträckning det i enstaka fall kan finnas ett praktiskt behov av att förlänga ett beviljat undantag. Övergångsbe- stämmelsen bör mot denna bakgrund lämna utrymme för en sådan förläng- ning. För att detta ska vara möjligt bör det i bestämmelsen anges att den gäller i fråga om en uttagspunkt som omfattas av ett tillstånd som har lämnats före ikraftträdandet.

26.7Drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster

Regeringens förslag: För en intäktsram som har bestämts före ikraft- trädandet ska de nya bestämmelserna inte tillämpas.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer delvis med regering- ens. Enligt rapportens förslag ska bestämmelserna om att Energimarknads- inspektionen ska kunna ta hänsyn till utnyttjandet av flexibilitetstjänster när intäktsramen bestäms tillämpas för första gången för en tillsynsperiod som börjar löpa den 1 januari 2024 eller senare.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: När intäktsramen bestäms för en nät- verksamhet ska hänsyn tas till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster an- vänds och förbättrar effektiviteten i verksamheten (avsnitt 11.2). Ändring- en bör inte påverka intäktsramar som har bestämts före ikraftträdandet. I fråga om en sådan intäktsram bör alltså de nya bestämmelserna inte tilläm- pas.

26.8Prövning av tvister

Regeringens förslag: Allmän domstol ska få pröva ett mål som har inletts före ikraftträdandet trots bestämmelserna om nätmyndighetens prövning av tvister.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Energimarknadsinspektionen ska ha exklusiv prövningsrätt när det gäller tvister i fråga om anslutning av an- läggningar till elnätet, kostnader för mätning, ersättning vid inmatning av el och nätavgifter för mindre produktionsanläggningar (avsnitt 21.4). Det är inte lämpligt att i efterhand ändra förutsättningarna för prövningen av tvister som har inletts vid allmän domstol före ikraftträdandet. De nya be- stämmelserna bör därför inte hindra att allmän domstol prövar sådana mål.

111

Prop. 2021/22:153 27

Energigemenskaper

 

Regeringens bedömning: Energigemenskaper, så som de beskrivs i el-

 

marknadsdirektivet och det omarbetade förnybartdirektivet, finns redan

 

i Sverige.

 

 

Det finns inga hinder mot att bilda nya energigemenskaper. För när-

 

varande finns det därför inget behov av ny lagstiftning för att genomföra

 

respektive direktivs regler om energigemenskaper.

 

 

 

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens

 

bedömning. I rapporten föreslås att en ny lag om energigemenskaper in-

 

förs, där det slås fast att en energigemenskap ska vara en ekonomisk före-

 

ning, med ett skyddat namn av vilket det framgår vilken sorts organisation

 

det rör sig om.

 

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget

 

eller har inga invändningar mot det. Remissinstanserna är försiktigt posi-

 

tiva till en lagstiftning om energigemenskaper men är delade i frågan om

 

huruvida en energigemenskap bör få äga och driva elnät. Svensk solenergi

 

och Sala-Heby Energi AB anför att det vore positivt om en gemenskap

 

kunde äga och driva elnät, medan E.ON Sverige AB och Göteborg Energi

 

AB anser att det inte ska vara möjligt. Flera remissinstanser, bland andra

 

Lindborg Systems AB och Örebro kommun, ser också förslaget som en

 

möjlighet att skapa mer självförsörjande enheter utanför det allmänna el-

 

nätet. Elnätsföretag, bland andra Ellevio och Elinorr delar farhågan att

 

dessa parallella elnät försämrar kostnadseffektiviteten i elnätet och åsido-

 

sätter vissa säkerhetskrav. De ser också en risk för uteblivna intäkter och

 

därmed medel till underhåll av befintligt elnät. Många remissinstanser, till

 

exempel HSB och Solelkommissionen, understryker behovet av en särskild

 

lagstiftning för energigemenskaper, men de har samtidigt förväntningar på

 

att den ska kombineras med omfattande reformer av olika regler på el-

 

marknaden som ska komma just energigemenskaperna till del, exempelvis

 

en översyn av energiskatten eller ett nytt regelverk för virtuella elnät.

 

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen välkomnar det stora

 

engagemang som finns hos privatpersoner, kooperativ, andra föreningar

 

och näringsliv för att hitta lösningar på våra gemensamma utmaningar på

 

energiområdet. Ett sätt kan vara att organisera sig som en energigemen-

 

skap. Medborgarenergigemenskaper och gemenskaper för förnybar energi

 

är två benämningar på energigemenskaper som har introducerats i elmark-

 

nadsdirektivet respektive det omarbetade förnybartdirektivet. Syftet med

 

medborgarenergigemenskaperna är enligt elmarknadsdirektivet att er-

 

känna vissa kategorier av medborgerliga energiinitiativ på unionsnivå,

 

såsom medborgarenergigemenskaper, för att ge dem en gynnsam ram, rätt-

 

vis behandling, lika villkor och en välavgränsad katalog av rättigheter och

 

skyldigheter. Någon direkt motsvarande text finns inte i det omarbetade

 

förnybartdirektivet, men det finns liknande resonemang på flera ställen.

 

Dessa två rättsakter ska genomföras i Sverige.

 

Regeringen konstaterar – i likhet med vad som anges i rapporten – att

 

det redan finns associationer i Sverige som uppfyller direktivens krav på

 

vad som utgör en energigemenskap. Det finns inte heller några hinder mot

112

att bilda nya sådana energigemenskaper, exempelvis som en ekonomisk

 

 

förening i enlighet med vad som anges i lagen (2018:672) om ekonomiska Prop. 2021/22:153 föreningar. Av de aktuella rättsakterna framgår inte något krav på att en

sådan association måste benämnas på ett särskilt sätt, exempelvis energi- gemenskap. Det krävs därför inte några lagändringar för att genomföra de aktuella EU-rättsakterna i nu aktuella delar.

Att möjligheten att bilda energigemenskaper redan finns i Sverige fram- går alltså även av rapporten. Även om direktiven inte föranleder några ändringar av svensk rätt, kan det finnas skäl att i framtiden återkomma till frågan, eftersom det finns potentiellt positiva aspekter med energigemen- skaper som eventuellt skulle kunna motivera ändringar av vissa regelverk. Sådana ändringar bör avse innehållet i energigemenskapernas verksamhet och inte formerna för dessa. För det fall en sådan särreglering behöver tas fram måste beredningsunderlaget kompletteras. Framför allt behöver det analyseras vilka specifika problem som finns med dagens lagstiftning, till exempel om det finns hinder mot att bedriva verksamhet som främjar kon- sumentmakt, hållbarhet eller effektiv användning av energi. I ett sådant sammanhang kan också andra frågor som väcks av vissa remissinstanser om hur energigemenskaper kan bidra till dessa mål ytterligare belysas.

En åtgärd som regeringen redan har gjort för att underlätta för energige- menskaper är införandet av ett nytt undantag i 22 c § förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen

(1997:857). Undantaget innebär att det inte krävs nätkoncession för mark- kablar som dras mellan en produktionsanläggning eller ett energilager för el och närliggande byggnader för att dela den producerade eller lagrade elen, och detta gäller både byggnader på den fastighet som produktionsan- läggningen är belägen på och grannfastigheter. Denna bestämmelse kom- mer att förenkla för en energigemenskap att dela den el som produceras i en produktionsanläggning mellan medlemmarna i gemenskapen.

28Konsekvenser

28.1Allmänt om konsekvenserna

Syftet med förslagen är bl.a. att tydliggöra roller och ansvar, att moderni- sera delar av regelverket med koppling till tillståndsgivning för elnät och att öka flexibiliteten.

Förslagen leder i viss utsträckning till ökade administrativa kostnader för nätföretag och elhandelsföretag. Nätföretagens verksamhet begränsas, samtidigt som upphandling av stödtjänster regleras. Användningen av flexibilitetstjänster kan antas öka.

Energimarknadsinspektionen får utökade uppgifter på flera områden.

113

Prop. 2021/22:153 28.2

Konsekvenser för nätföretagen

Regeringens bedömning: Nätföretagens administrativa kostnader ökar måttligt. Begränsningarna av vilken verksamhet som får bedrivas inne- bär merkostnader för små och medelstora nätföretag.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Statens energimyndighet anser att det krävs noggrann- are konsekvensanalyser i fråga om hur nya roller och definitioner påverkar varandra och andra delar av lagstiftningen.

Nätkoncessionsutredningens bedömning överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Kapacitetsrapportens bedömning överensstämmer i huvudsak med

regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Ellevio anför att konsekvensanalysen bara berör de administrativa inslagen och inte tar upp de ökade riskerna för nätföretagen eller hur dessa risker ska beaktas i intäktsregleringen.

Skälen för regeringens bedömning

Avgränsning av nätverksamhet och nätdrift (avsnitten 6 och 9)

Förslaget att drift av ledningar eller ledningsnät ska utföras i Sverige inne- bär ett nytt krav på nätföretagen men det bör inte innebära någon föränd- ring mot rådande situation och bedöms inte innebära några ökade kostnader.

Många nätföretag i Sverige har redan i dag sin verksamhet ordnad så att nätverksamheten bedrivs av en juridisk person utan någon annan verksam- het. Det finns dock distributionsnätsföretag som bedriver nätverksamheten tillsammans med annan verksamhet i samma juridiska person. Nätverk- samheten hålls då åtskild från övrig verksamhet genom att nätverksam- heten särredovisas. Den renodling som nu sker genom att i normalfallet ingen annan verksamhet än nätverksamhet får bedrivas i en och samma juridiska person (avsnitt 9) innebär att ett antal distributionsnätsföretag fortsättningsvis måste anpassa sig till det nya regelverket och renodla sin verksamhet.

Det medför administrativt arbete att genomföra anpassningen och en viss kostnad för att bilda nya juridiska personer. Eventuellt krävs också avyttring eller avveckling av viss verksamhet när det gäller exempelvis energitjänster, fjärrvärmeproduktion, entreprenadverksamhet, solcellsin- stallation, tillhandahållande av laddningstjänster för elfordon, fastighets- förvaltning, rådgivning gällande energieffektivisering, larminstallations- tjänster, bokföringstjänster och kabel-tv. Cirka 70 av landets omkring 150 nätföretag bedöms beröras av reglerna för vilken verksamhet som får be- drivas.

114

Stödtjänster och flexibilitetstjänster (avsnitten 7 och 11)

Prop. 2021/22:153

Kravet på att Energimarknadsinspektionen ska godkänna metoder för avtal

 

innebär ett visst ökat administrativt arbete för nätföretagen, liksom kravet

 

att nätföretagen ska offentliggöra vilka stödtjänster som ska anskaffas

 

samt villkoren för dessa stödtjänster.

 

Det ingår i nätverksamheten att anskaffa stödtjänster. Nätföretagen får

 

också kompensation genom den intäktsram som ska bestämmas enligt

 

ellagen. I det sammanhanget utgör sådana kostnader en påverkbar kostnad.

 

Ökade incitament för distributionsnätsföretag att till sina system välja

 

flexibilitetstjänster är ett alternativ till konventionell nätutbyggnad. Distri-

 

butionsnätsföretagen kan därmed behöva göra fler kostnadsanalyser än i

 

dag för att bedöma om de ska välja att investera i utbyggnad av nät eller i

 

stället köpa flexibilitetstjänster.

 

Nätutvecklingsplaner (avsnitt 12)

 

Det nya kravet att upprätta nätutvecklingsplaner innebär att distributions-

 

nätsföretagen får en tillkommande arbetsuppgift. Att ha en samlad bild av

 

sitt befintliga ledningsnät och en plan för framtida utveckling av nätet bör

 

redan i dag vara en naturlig del av distributionsnätsföretagens verksamhet.

 

Det nya kravet kommer dock att medföra ökad administration för distribu-

 

tionsnätsföretagen att ta fram, sammanställa och rapportera nätutveck-

 

lingsplaner. Samtidigt har företagen stor nytta av nätutvecklingsplanerna i

 

sin verksamhet. Nätutvecklingsplaner bör vara till stor hjälp vid arbetet

 

med planering av investeringar, reinvesteringar och underhåll.

 

Laddinfrastruktur för elfordon (avsnitt 14)

 

Distributionsnätsföretag som i dag äger och driver laddningspunkter som

 

inte innehas uteslutande för eget bruk, måste avyttra dessa. Övergångs-

 

regleringen innebär dock att de distributionsnätsföretagen har god tid på

 

sig att ställa om sin verksamhet och avyttra sådana anläggningar (se avsnitt

 

26.4).

 

Innehav av energilagringsanläggningar (avsnitt 16)

 

Distributionsnätsföretag som i dag har egna energilagringsanläggningar,

 

som inte är helt integrerade nätkomponenter, kan behöva avyttra eller

 

avveckla dessa. Ett nätföretag som innehar en energilagringsanläggning

 

kan tvingas fasa ut anläggningen, om ett undantag från förbudet upphör att

 

gälla. Frågan uppkommer då hur investeringen ska behandlas vid beräk-

 

ningen av kapitalbasen när en intäktsram bestäms för nätverksamheten. En

 

tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses ingå i

 

kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätföretaget att bortse från

 

tillgången (5 kap. 7 § andra stycket ellagen). Det gäller även en energi-

 

lagringsanläggning som ett nätföretag inte längre får använda.

 

Ändrade regler för samredovisning (avsnitt 17.2)

 

Utökade möjligheter till samredovisning kan på sikt bidra till minskade

 

transaktionskostnader genom effektivare administration och minskade

 

sökkostnader för marknadens aktörer. På kort sikt kan det dock leda till

 

vissa omställningskostnader för nätföretag när avgifterna ska fördelas på

115

 

Prop. 2021/22:153

116

ett nytt sätt mellan nätkoncessionsområden. Nettoeffekten av detta är dock svår att uppskatta.

Anslutning till elnätet (avsnitt 18)

En nätkoncessionshavare ska få göra avsteg från skyldigheten att ansluta en anläggning till en ledning eller ett ledningsnät med hänvisning till att det saknas ledig kapacitet endast om det inte finns förutsättningar att åt- gärda kapacitetsbristen långsiktigt på ett sätt som är samhällsekonomiskt motiverat utan att förstärka ledningen eller ledningsnätet. Regeringen be- dömer att förslaget kommer att leda till marginellt ökade administrations- kostnader för nätföretagen. I vissa fall kommer företagen att behöva förän- dra och utveckla sina arbetssätt. Merkostnaderna begränsas dock genom att nätföretagen under alla förhållanden behöver bedöma vilka åtgärder som krävs för att en anslutning som nekats ska kunna genomföras. Dess- utom begränsas merkostnaderna genom den nätutvecklingsplan som nät- företaget ska ta fram (se avsnitt 12).

Distributionsnätsföretag ska i fråga om en anläggning för produktion av förnybar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt få göra avsteg från anslutningsskyldigheten endast om företaget underrät- tar den som begär anslutning inom en månad från det att företaget har tagit emot begäran. Det kan förutsättas att nätföretagens merkostnader med anledning av förslaget främst kommer att avse underrättelserna till dem som vill ansluta en anläggning. Några kostnader av betydelse uppkommer alltså inte.

När det gäller standardiserade rutiner för anslutning av energilagrings- anläggningar finns det redan liknande lagkrav för anslutning av elproduk- tionsanläggningar. Regeringen bedömer att nätföretagen endast påverkas marginellt av förslaget.

Skyldigheten att lämna information om åtgärder som krävs för att för- stärka elnätet innebär en ökad administrativ börda för nätföretagen. Före- tagen får ta ut en avgift för de kostnader som uppkommer. I de fall anslut- ningen avser laddningspunkter får dock ingen avgift tas ut, vilket innebär att nätföretagen kan komma att föra över ökade kostnader på kundkollek- tivet genom överföringsavgifterna. Regeringen bedömer att förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser av betydelse för nätföretagen.

När det gäller förslaget om avgiftsfrihet för anslutning av mikroproduk- tion av el innebär Energimarknadsinspektionens hittillsvarande praxis att någon anslutningsavgift inte får tas ut om mikroproduktionen ansluts där en anläggning för användning redan är ansluten, åtminstone inte om produktionsanläggningen ansluts med en effekt som inte överstiger uttags- abonnemangets effekt. Förslaget innebär alltså i praktiken ingen föränd- ring för nätföretagen.

Inmatning på elnätet från mikroproduktion (avsnitt 21)

Med förslaget undviks den nuvarande administrativa börda som det inne- bär för nätföretagen att kontrollera om mikroproducenten har varit netto- användare eller inte. Med hänsyn till att det kan antas tillkomma elanvän- dare som producerar sin egen el kan också de administrativa kostnaderna för nätföretagen antas öka. Vidare kan tillkommande användare påverka elnätet i stort och föranleda nätinvesteringar.

Prövning av tvister (avsnitt 24.1)

Prop. 2021/22:153

Att nätmyndighetens prövningsrätt blir exklusiv när det gäller anslutning

 

till elnätet, kostnader för mätning, ersättning vid inmatning och nätavgifter

 

för mindre produktionsanläggningar innebär att nätföretagen inte riskerar

 

dubbla processer i samma fråga.

 

Förslag som berör nätföretagen men som inte bedöms innebära några

 

konsekvenser av betydelse

 

De hittillsvarande bestämmelserna om tillstånd att ha en lägesberoende

 

överföringsavgift utgår (avsnitt 20.2). Redan fattade beslut om undantag

 

fortsätter att gälla (avsnitt 26.6). Det har under lång tid inte lämnats in

 

några ansökningar om nya undantag till nätmyndigheten. Det finns därför

 

inte anledning att anta att förslaget har någon praktisk betydelse för nät-

 

företagen.

 

Kraven i fråga om nätföretagens fakturor (avsnitt 22) bedöms inte inne-

 

bära någon ny administrativ börda för nätföretagen.

 

Att schablonberäkningen avskaffas även formellt (avsnitt 23) har inga

 

konsekvenser för nätföretagen, eftersom regleringen i denna fråga inte

 

längre tillämpas i praktiken.

 

28.3 Konsekvenser för elhandelsföretag

Regeringens bedömning: Omslutningen av mottagningsplikten bedöms öka, vilket medför begränsade effekter på kostnaderna för elhandels- företagen. Elhandelsföretagens roll stärks när det gäller driften av ladd- ningspunkter för elfordon.

Promemorian innehåller inte, i de delar som behandlas i propositionen, några förslag som har konsekvenser för elhandelsföretag.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Statens energimyndighet anser att konsekvensanalysen fokuserar på traditionella aktörer snarare än nya aktörer samt de nya roller som definieras i elmarknadsdirektivet och i författningsförslagen, vilket medför en oklarhet i hur exempelvis regelverket om elavtal mellan el- leverantör och elanvändare ska tillämpas i laddningspunkter eller på möj-

liga framtida elvägar.

Nätkoncessionsutredningens bedömning överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Kapacitetsrapporten innehåller inte några förslag som har konsekven-

ser för elhandelsföretag.

Skälen för regeringens bedömning

Laddinfrastruktur för elfordon (avsnitt 14)

Förbudet för nätföretag att inneha, utveckla eller driva laddningspunkter

skapar förutsättningar för elhandelsföretagen att erbjuda tjänsten. Elhan-

117

Prop. 2021/22:153 delsföretagen har även i övrigt goda förutsättningar att integrera tjänster knutna till laddningspunkter i sitt utbud. Förslaget bedöms stärka förutsätt- ningarna för elhandelsföretagen ytterligare.

Inmatning av el från mikroproduktion (avsnitt 21)

Kravet på att en mikroproducent ska vara nettoanvändare av el för att undantas från nätavgiften för inmatning utgår. Detta stimulerar etablering- en av mikroproduktion av el. En konsekvens av detta är att mottagnings- plikten sannolikt kommer att omfatta en större energimängd för elhandels- företaget, som är skyldigt att köpa den el som mikroproducenten matar in i elnätet på skäliga villkor och att säkerställa balansansvar i uttagspunkten.

Elhandelsföretagen kan få en något ökad administrativ belastning med anledning av att elhandelsavtalen med mikroproducenter kan behöva anpassas. Vidare kan ökade elhandelsvolymer inverka på elhandelsföreta- gens planering av elhandel och därmed i viss utsträckning på kostnaderna för balansansvaret. Samtidigt ökar elhandlarens åtagande gentemot mikro- producenten, vilket också kan tänkas medföra positiva konsekvenser för elhandelsföretaget genom att elproduktionen i företagets portfölj ökar.

Sammantaget bedöms konsekvenserna för elhandelsföretagen vara be- gränsade avseende både kostnadsökningar och mervärden.

Förslag som berör elhandelsföretagen men som inte bedöms innebära några konsekvenser av betydelse

Nätföretagens möjlighet att äga, utveckla, förvalta eller driva sådana an- läggningar begränsas (avsnitt 16). Det kan visa sig vara lämpligt för elhan- delsföretag att stå för energilagringen när det gäller vissa användnings- områden. Konsekvenserna för elhandelsföretagen bedöms vara positiva men tills vidare mycket begränsade.

 

28.4

Konsekvenser för nätkunderna

 

 

 

Regeringens bedömning: Nätkunderna ges bättre möjligheter att på-

 

verka sina kostnader genom att vara aktiva. De förslag som främjar

 

effektivitet vid nätanslutning bidrar till lägre nätavgifter och till att lösa

 

problem med nätkapacitetsbrist.

 

 

 

Promemorian innehåller inte, i de delar som behandlas i propositionen,

 

några förslag som har konsekvenser för nätkunderna.

 

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

 

Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar

 

mot bedömningen. Sala kommun anser att konsekvensutredningen på flera

 

punkter är bristande i och med att kundens perspektiv nämns kort, men

 

inget nämns om att allt extra arbete de olika aktörerna drabbas av ska be-

 

talas av kunden.

 

Nätkoncessionsutredningens bedömning överensstämmer i huvudsak

 

med regeringens.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar

118

mot bedömningen. Statens fastighetsverk anser att riskerna med samredo-

 

 

visning inte är tydligt beskrivna i betänkandet och har svårt att utifrån be-

Prop. 2021/22:153

tänkandet bedöma hur en samredovisning skulle påverka nättarifferna.

 

Kapacitetsrapportens bedömning överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar.

 

Naturvårdsverket anser att beskrivningen av en nettoförlust för samhället

 

vid anslutning av vindkraftverk är otydlig.

 

Skälen för regeringens bedömning

 

Stödtjänster (avsnitt 7)

 

För att kunderna på elmarknaden ska få pålitliga och stabila nättjänster

 

krävs att nätföretagen använder sig av stödtjänster. Förslaget om icke-

 

diskriminerande behandling av aggregatorer möjliggör en ökad elmark-

 

nadsaktivitet genom att det underlättar för mindre nätkunder att delta på

 

elmarknaden.

 

Nätföretagens användning av flexibilitetstjänster (avsnitt 11)

 

Flexibilitetstjänster kan på ett kostnadseffektivt sätt minska behovet av

 

uppgradering eller ersättning av nätkapacitet och stödja en effektiv och

 

säker drift av nätet. Genom att det skapas drivkrafter för att använda flexi-

 

bilitetstjänster ges ytterligare möjlighet för nätföretag att besluta om så

 

effektiva lösningar som möjligt i valet mellan flexibilitetstjänster och

 

investeringar i anläggningar. Detta påverkar i sin tur det pris som kunderna

 

får betala för elnätet i för kunderna positiv riktning, eftersom nya investe-

 

ringar i elnätet i vissa fall inte behövs eller kan skjutas upp.

 

Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag (avsnitt 12)

 

Genom att distributionsnätsföretag ska ha en nätutvecklingsplan skapas

 

transparens avseende planerad nätutbyggnad. Detta är fördelaktigt för så-

 

väl planering av nyanslutningar som möjligheterna för befintliga nätkun-

 

der att med framförhållning planera förändringar i sina nätabonnemang.

 

Förslaget bedöms ha positiva konsekvenser för i synnerhet större nätkun-

 

der, vars enskilda nyanslutningar eller abonnemangsförändringar väsent-

 

ligt inverkar på, eller begränsas av, elnätets beskaffenhet.

 

Ändrade regler om samredovisning (avsnitten 17.2 och 17.3)

 

Några remissinstanser framför att en ökad möjlighet till samredovisning

 

riskerar att leda till ökade kostnader för vissa kunder. Statens fastighets-

 

verk anför också att Nätkoncessionsutredningen inte tydligt beskriver

 

riskerna med förslaget. Det finns en viss risk att kostnaderna kan öka för

 

vissa kunder. Mot bakgrund av de sammanslagningar som gjorts tidigare

 

bedömer dock regeringen att förslaget inte kommer att innebära några

 

avgörande skillnader för kundkollektivet. Andra kunder bör i motsvarande

 

mån få sina kostnader sänkta.

 

Utjämningen av överföringsavgifterna bedöms kunna leda till att kunder

 

i områden som präglas av högre kostnader i nuläget kan minska sina

 

avgifter med 100–2 000 kronor beroende på område, medan kostnaderna i

 

andra områden kan öka med upp till 2 000 kronor för kunder som i dag har

 

en lägre avgift. För att ge en bild av omfattningen av dessa förändringar

 

kan effekterna av en ökad samredovisning ställas i relation till andra fakto-

119

Prop. 2021/22:153 rer som bestämmer avgiftens nivå. Om kalkylräntan exempelvis ändras med en procentenhet, väntas avgifterna ändras med i genomsnitt 4 procent, vilket för en genomsnittlig nätkund motsvarar cirka 280 kronor per år. Regeringen bedömer att risken för betydande påverkan på nätkunderna är begränsad.

Förslaget om att vissa regionnätsledningar ska få redovisas som lokalnät (avsnitt 17.3) syftar till att lokalnätskunder ska slippa bekosta utbygg- naden av regionnät som ryms inom ett givet lokalnät. Förslaget förutsätter att det är samma nätföretag som innehar både det aktuella lokalnätet och regionnätet. Förslaget medför en omfördelning av kostnader på så sätt att lokalnätskundernas kostnader sjunker något medan regionnätskundernas kostnader ökar i motsvarande mån. Det uppkommer alltså inte några ändringar för kundkollektivet som en helhet.

Anslutning till elnätet (avsnitt 18)

Förslaget i fråga om vad som ska anses vara särskilda skäl för att inte an- sluta en anläggning bedöms inte påverka leveranskvaliteten för befintliga nätkunder. Ett mer effektivt nätutnyttjande innebär att nya överförings- behov kan tillgodoses. Ett mer effektivt nyttjande av befintlig nätinfra- struktur kan komma nätkunderna till godo i form av lägre nätavgifter.

Nätföretagens kostnader för att ge information om åtgärder för att för- stärka elnätet (avsnitt 18.5) kommer ytterst att betalas av antingen den som begär informationen eller, om anläggningen är en laddningspunkt, kund- kollektivet. Kostnaden måste dock antas vara försumbar i förhållande till de samlade nätavgifterna.

Undantag från funktionskravet på överföring av el (avsnitt 19)

Föreskrifter om sådana undantag från funktionskravet på överföring av el som ger utrymme för längre avbrott förväntas leda till att nyanslutningar, inklusive höjningar av avtalad effekt, kan ske snabbare och till en lägre kostnad för kunden. Konsekvenserna för nätkunderna behöver emellertid analyseras närmare i samband med att föreskrifterna tas fram, bl.a. för att utreda om undantag kan medföra att en anslutande part tvingas acceptera lägre funktionskrav för att skynda på anslutningsprocessen.

Tillstånd att ha en lägesberoende överföringsavgift (avsnitt 20.2)

Att de hittillsvarande bestämmelserna om tillstånd att ha en lägesberoende överföringsavgift utgår kan inte antas få några särskilda konsekvenser för nätkunderna jämfört med i dag.

Inmatning på elnätet från mikroproduktion (avsnitt 21)

Att även mikroproducenter som är nettoproducenter av el undantas från nätavgiften för inmatning medför att en sådan nätkund inte riskerar att faktureras i efterhand på grund av ett nettoöverskott. Detta bör medföra en förenklad förvaltning av mikroproduktionsanläggningar och stärkta incita- ment till ytterligare investeringar i mikroproduktion.

120

Nätföretagets fakturor (avsnitt 22)

Prop. 2021/22:153

De nya kraven i fråga om nätföretagets fakturering bör leda till förbättrade

 

förutsättningar för nätkunden att förstå och reagera på fakturans informa-

 

tion genom att t.ex. vidta aktiva åtgärder för att ändra sin förbrukning.

 

28.5 Konsekvenser i övrigt för elmarknaden

Regeringens bedömning: Förutsättningarna för stödtjänstmarknader tydliggörs och förutsättningarna för flexibilitet, småskalig elproduktion och långsiktig planering för nyanslutningar i lokalnät förbättras. De administrativa kostnaderna ökar något.

Promemorian innehåller inte, i de delar som behandlas i propositionen, några förslag som har konsekvenser för elmarknaden i övrigt.

Remissinstanserna har inga invändningar mot den bedömningen.

Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Regelrådet finner redovisningen av behov av speciella informationsinsatser bristfällig och anser vidare att konsekvensutredning- ens kvalitet hade höjts om det hade funnits en uppskattning av de olika företagens samlade kostnader samt en analys av konkurrensförhållandena mellan svenska och utländska företag. Göteborg Energi AB saknar en

analys av reglernas konsekvenser för effektproblematiken. Nätkoncessionskutredningens bedömning överensstämmer med rege-

ringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Kapacitetsrapportens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Försvarsmakten och Försvarets materielverk

saknar en konsekvensbedömning utifrån totalförsvarets krav på robust el- försörjning och informationssäkerhet. Regelrådet bedömer att Energimark- nadsinspektionens konsekvensutredning inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning, bl.a. i beskrivningen av kostnadspåverkan och påverkan på konkurrensförhållan- dena för företag.

Skälen för regeringens bedömning

Driften av en ledning eller ett ledningsnät ska utföras i Sverige (avsnitt 6)

Förslaget att driften av en ledning eller ett ledningsnät ska utföras i Sverige syftar till att långsiktigt bidra till att säkerställa en ökad robusthet och driftsäkerhet i elsystemet. Eftersom förslaget troligen inte innebär någon förändring mot den situation som finns i dag blir de omedelbara effekterna sannolikt små.

Stödtjänster (avsnitt 7)

Förslagen i fråga om stödtjänster skapar tydliga förutsättningar för hur nät- företagen ska utforma och anskaffa stödtjänster. Det bidrar till att effekti-

visera elmarknaden genom att stödtjänster standardiseras och utbyts på

121

Prop. 2021/22:153 marknadsplatser. I förlängningen bör det leda till en effektivare fördelning av resurser och minskade kostnader för nätföretagen och kundkollektivet.

Undantagen från kravet på en marknadsbaserad anskaffning blir viktiga för att inte begränsa en rationell utveckling av nätföretagets anläggning och för att säkerställa möjligheterna till en säker och kostnadseffektiv drift även i fall då det saknas förutsättningar för att etablera en marknadsbase- rad anskaffning.

Nätföretagens användning av flexibilitetstjänster (avsnitt 11)

Att nätföretagens användning av flexibilitetstjänster beaktas när intäkts- ramen bestäms ger bättre förutsättningar för nätföretagen att integrera flexibilitetstjänster som en del av nätdrift och nätutveckling. I förlängning- en bör därmed produkter och marknader för flexibilitetstjänster ha betyd- ligt bättre förutsättningar att utvecklas. På sikt bör elmarknadens funktion stärkas generellt genom effektivare resursallokering och specifikt genom att nätkundernas inneboende flexibilitet eller förmåga kan användas i större utsträckning.

Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag (avsnitt 12)

Förslaget om nätutvecklingsplaner leder till förbättrade förutsättningar för transparens avseende planerad nätutbyggnad och därigenom koordinerad samhällsplanering, innefattande integrering av nyanslutningar av såväl förbrukning som distribuerad produktion. Nätutvecklingsplaner kan på det sättet främja energiomställningen och elmarknadens funktion.

Laddinfrastruktur för elfordon (avsnitt 14)

Förbudet för nätföretag att inneha laddinfrastruktur öppnar för andra mark- nadsaktörer att erbjuda tjänsten och kan bidra till marknadseffektivitet genom ökad konkurrens i geografiska områden med hög efterfrågan på tjänsten. Samtidigt uppstår en risk att utbyggnad av laddningspunkter i områden med låg befolkningstäthet hämmas då affärspotentialen för en marknadsaktör skild från det lokala nätföretaget kan vara begränsad. För att begränsa konsekvenserna av skilda marknadsförutsättningar medger förslaget undantag från förbudet.

Ändrade regler om samredovisning (avsnitt 17.2)

Det finns generellt en risk att ett krav på enhetliga nättariffer inom ett redovisningsområde kan leda till en minskad effektivitet i prisbildningen. Den ökade möjligheten till samredovisning för enskilda lokalnätsföretag kan dock inte antas ha en väsentligt negativ inverkan på marknadseffek- tiviteten. Bedömningen grundas på de samredovisningar som hittills har genomförts. Dessa sammanslagningar har resulterat i diversifierade redo- visningsenheter med en hög grad av utjämning i tariffnivåer mellan tätort och glesbygd. Detta gör att ytterligare sammanslagning av redan diversi- fierade områden endast kan ge upphov till en marginell omfördelning mellan kunder i olika områden. Därmed bedöms den utökade möjligheten till samredovisning endast ha en marginell negativ påverkan på prisbild- ningens effektivitet.

122

Inmatning på elnätet från mikroproduktion (avsnitt 21)

Prop. 2021/22:153

Förslaget medför förbättrade ekonomiska förutsättningar för småskaliga

 

anläggningar med abonnemang för en säkring om högst 63 ampere att in-

 

vestera i produktion. I anslutningspunkter där elförbrukning kombineras

 

med småskalig elproduktion (s.k. prosumenter) förbättras förutsättningar-

 

na för aktivt deltagande på elmarknaden.

 

Förslag som berör elmarknaden men som inte bedöms innebära några

 

konsekvenser av betydelse

 

Förslaget avseende innehav av energilagringsanläggningar (se avsnitt 16)

 

kan medföra att nätföretagens investeringar i dessa anläggningar be-

 

gränsas. Nätföretag kan därmed inte integrera dessa tjänster i elmarknaden

 

i den utsträckning som annars skulle varit fallet. Förslaget möjliggör dock

 

undantag från huvudregeln, vilket begränsar konsekvenserna för elmark-

 

nadens funktion.

 

28.6 Konsekvenser för myndigheterna

Regeringens bedömning: Förslagen medför inte något behov av att öka anslagen till förvaltningsmyndigheter eller domstolar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer delvis med rege- ringens. I rapporten redovisas bedömningen att Energimarknadsinspek- tionen bör få ökade anslag med anledning av förslagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Förvaltningsrätten i Linköping anser att konsekvenser- na för de allmänna förvaltningsdomstolarna inte är tillräckligt belysta. Kammarrätten i Jönköping pekar på att även en måttlig ökning av måltill- strömningen till följd av förslagen leder till kännbara konsekvenser för de två allmänna förvaltningsdomstolar som främst är berörda.

Nätkoncessionsutredningens bedömning överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Kapacitetsrapportens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Avgränsning av nätverksamhet och nätdrift (avsnitt 9)

Energimarknadsinspektionen kan efter begäran från ett nätföretag pröva om en viss verksamhet ska vara tillåten att bedriva tillsammans med nät- verksamheten. Utöver att prövningen i dispensfrågan innebär tillkomman- de arbete för Energimarknadsinspektionen ska beslutet kunna överklagas till domstol. Bedömningen är dock att de flesta nätföretag kommer att ordna sin verksamhet på så sätt att verksamhet som inte längre får bedrivas tillsammans med nätverksamhet avyttras eller avvecklas. Många nätföre-

tag har redan i dag renodlat verksamheten och bedriver endast nätverksam-

123

Prop. 2021/22:153 het inom den juridiska personen. Måltillströmningen till landets allmänna förvaltningsdomstolar med anledning av de skärpta bestämmelserna om tillåten verksamhet för nätföretagen bör därför bli blygsam.

Stödtjänster och flexibilitetstjänster (avsnitten 7 och 11)

Den nya regleringen i fråga om stöd- och flexibilitetstjänster innebär att Energimarknadsinspektionen får nya arbetsuppgifter. Inspektionen ska pröva de metoder som används för att utforma avtalen gällande stöd- tjänster innan sådana avtal ingås. Vidare ska myndigheten pröva förutsätt- ningarna för undantag från reglerna kring anskaffning av icke frekvens- relaterade stödtjänster.

Måltillströmningen till de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms bli begränsad. Möjligen kan nya måltyper uppstå med hänsyn till att Energi- marknadsinspektionen i förväg ska godkänna metoder för avtal om stöd- tjänster och kunna medge dispens från kraven som gäller vid anskaff- ningen av icke frekvensrelaterade stödtjänster. När det gäller förslaget om drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster är bedömningen att måltill- strömningen inte kommer att öka.

Energimarknadsinspektionen kommer att behöva göra en översyn av sina myndighetsföreskrifter på grund av införandet av nya definitioner.

Nätutvecklingsplaner (avsnitt 12)

Nätutvecklingsplanerna medför nya uppgifter för Energimarknadsinspek- tionen, som ska granska och godkänna planerna. Det kan även bli aktuellt för myndigheten att utarbeta föreskrifter om vad nätutvecklingsplaner ska innehålla och hur de ska tas fram.

En marginell måltillströmning till landets allmänna förvaltningsdom- stolar kan förväntas med anledning av förslaget. En nätutvecklingsplan kan behöva kompletteras eller korrigeras. Beslut av Energimarknads- inspektionen inom ramen för myndighetens tillsyn i sådana ärenden över- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Bedömningen är dock att antalet ärenden som dessutom leder till en överprövning i allmän förvaltnings- domstol kommer att vara högst begränsat.

Innehav av energilagringsanläggningar (avsnitt 16)

Ett nätföretag kan hos Energimarknadsinspektionen ansöka om dispens från förbudet mot att inneha energilagringsanläggningar. Inspektionens beslut kan överklagas. Måltillströmningen till de allmänna förvaltnings- domstolarna bedöms dock bli marginell.

Anslutning till elnätet (avsnitt 18)

Den förtydligade anslutningsskyldigheten kan förväntas leda till ökade administrationskostnader för Energimarknadsinspektionen, som får ett ut- ökat tillsynsansvar, vilket även påverkar förvaltningsdomstolarna. Energi- marknadsinspektionen har dock redan en organisation och rutiner för att hantera prövning av dessa frågor. Regeringen bedömer att merkostnaderna kommer att kunna hanteras inom ramen för Energimarknadsinspektionens anslag.

124

Det nya kravet för att nätföretag ska få göra avsteg från anslutnings- Prop. 2021/22:153 skyldigheten innebär att arbetet med tillsyn ökar något hos Energimark- nadsinspektionen. Detta bör kunna hanteras med befintliga resurser.

Förslaget om information om nödvändiga åtgärder som krävs för att för- stärka elnätet innebär ett utökat tillsynsansvar för Energimarknadsinspek- tionen, vilket även påverkar de allmänna förvaltningsdomstolarna. Skälig- heten av den avgift som nätföretaget tar ut kan prövas av Energimarknads- inspektionen på begäran av den som ska betala. Även tvister i frågor när någon har begärt information om vilka åtgärder som skulle krävas för att förstärka elnätet ska kunna prövas av Energimarknadsinspektionen. Om- fattningen av prövningsärenden är svår att bedöma. Tvisterna kan inled- ningsvis vara svåra att avgöra, tills principer för bedömningen har fast- ställts. Under denna tid kommer sannolikt flera beslut att överklagas till förvaltningsdomstol.

Prövning av tvister (avsnitt 24.1)

Att Energimarknadsinspektionen allsidigt och slutgiltigt ska pröva tvister om nätkoncessionshavarnas skyldigheter enligt ellagen innebär att ord- ningen för Energimarknadsinspektionens prövning tydliggörs. Förslaget är inte förenat med några nya uppgifter för myndigheten.

Miljöorganisationers rätt att överklaga beslut (avsnitt 25)

Förslaget i fråga om miljöorganisationers rätt att överklaga vissa beslut ger vissa organisationer en formellt starkare rätt att överklaga koncessions- beslut. Denna rätt följer dock redan av rättspraxis (Mark- och miljö- överdomstolens beslut den 26 mars 2019 i mål M 2080-18).

Det krävs också resurser för att framgångsrikt kunna driva ett över- klagande. Med hänsyn till detta och till att de flesta av de aktuella besluten ofta ändå överklagas av någon sakägare bör förslagets effekter på dom- stolarna vara marginella. Mängden överklagade beslut lär inte öka nämn- värt jämfört med hur det ser ut i dag. I de ärenden som överklagas kan förekomsten av fler parter dock leda till en längre handläggningstid.

Förslag som berör myndigheterna men som inte bedöms innebära några konsekvenser av betydelse

Förbudet för nätföretag att inneha laddinfrastruktur för elfordon (av- snitt 14) bedöms inte få några effekter på Energimarknadsinspektionens eller andra myndigheters verksamhet. Tillsyn kan ske inom ramen för be- fintliga resurser. Förslaget bedöms inte heller få några konsekvenser på verksamheten i domstolarna.

Förslaget att en mikroproducent inte längre ska behöva vara nettoan- vändare av el för att undantas från nätavgiften (avsnitt 21) bedöms inte innebära några betydande konsekvenser för myndigheterna.

Förslagen som gäller nätföretagens fakturor (avsnitt 22) bedöms inte innebära några konsekvenser för myndigheter eller domstolar.

Med hänsyn till att schablonberäkning inte längre förekommer i prakti- ken får det inte några konsekvenser för myndigheterna att regleringen i denna del utgår (avsnitt 23).

125

Prop. 2021/22:153

28.7

Konsekvenser för miljön

 

 

 

Regeringens bedömning: En miljövänligare och effektivare använd-

 

ning och utveckling av elnäten möjliggörs liksom ett mer effektivt

 

resursutnyttjande. Detta påskyndar energiomställningen, underlättar

 

integrering av förnybara energikällor och bidrar till minskande klimat-

 

utsläpp.

 

 

 

 

Promemorian innehåller inte några förslag som har konsekvenser för

 

miljön.

 

 

Remissinstanserna har inga invändningar mot den bedömningen.

 

Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer i huvudsak med

 

regeringens.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar

 

mot bedömningen. Göteborg Energi AB saknar en analys om elanvänd-

 

ningens miljöpåverkan och pekar vidare på att konsekvensanalysen flera

 

gånger antyder att mikroproduktion i sig underlättar energiomställningen

 

och uppfyllandet av det klimatpolitiska ramverket, utan att det framgår på

 

vilket sätt detta sker.

 

Nätkoncessionsutredningen lämnar, i de delar som behandlas i pro-

 

positionen, inga förslag som har konsekvenser för miljön.

 

Remissinstanserna har inga invändningar mot den bedömningen.

 

Kapacitetsrapportens bedömning överensstämmer i huvudsak med

 

regeringens.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar

 

mot bedömningen. Konjunkturinstitutet anser att analysen bitvis är oklar

 

när det gäller minskade utsläpp av växthusgaser med avseende på vilken

 

geografisk systemgräns som tillämpas. Länsstyrelsen i Skåne anser att rub-

 

riken om miljömässiga konsekvenser i rapporten är missvisande. Läns-

 

styrelsen i Uppsala län anser att miljökonsekvenserna av förslagen även

 

bör inkludera ersättningen av fossila drivmedel och inte enbart utsläpp från

 

elproduktionen i Sverige och utomlands. Naturvårdsverket anser att det

 

saknas beaktande av andra miljöeffekter än just klimatperspektivet samt

 

att bedömningen av förslagets miljömässiga konsekvenser är tunn och

 

otydlig.

 

 

Skälen för regeringens bedömning

 

Stödtjänster och flexibilitetstjänster (avsnitten 7 och 11)

 

Stödtjänster underlättar leverans av säkra och stabila nättjänster. Flexibi-

 

litetstjänster bidrar till att minska behovet av förstärkning av elnätet med

 

nya ledningar och anläggningar samt stöder en effektiv och säker drift av

 

nätet. De underlättar anslutning av förnybara energikällor som sol och vind

 

till elnätet, vilket leder till mer förnybar elproduktion och minskade

 

klimatutsläpp.

 

En ökad användning av flexibilitetstjänster bidrar till en snabbare

 

energiomställning med ökade produktionsvolymer av förnybar el, men

 

även till ökad svensk elexport. Detta minskar i sin tur konkurrenskraften

 

för fossila produktionskällor inom Europa som helhet.

 

Förslagen har alltså en positiv effekt på miljön, eftersom de bidrar till

126

effektivare användning av näten, minskat behov av nätutbyggnad, ökad

energieffektivitet, integrering av energi från förnybara energikällor och Prop. 2021/22:153 nya lösningar som alternativ till konventionell nätutbyggnad.

Nätutvecklingsplaner (avsnitt 12)

Införandet av nätutvecklingsplaner bedöms få en positiv miljöpåverkan, eftersom det främjar en effektiv omställning, underlättar anslutning av förnybar elproduktion och bidrar till en hållbar samhällsplanering.

Anslutning till elnätet (avsnitten 18 och 21)

Förslaget i fråga om särskilda skäl för att inte ansluta en anläggning stärker incitamenten att planera för kommande nätutbyggnadsbehov och skapar ytterligare drivkrafter för användning av flexibilitetstjänster. Detta leder till förbättrad effektivitet i drift och utveckling av distributionsnätet. Med större beaktande av kommande nätutbyggnadsbehov i planeringen kan mark- och miljöintrång minimeras. Ökad användning av flexibilitets- tjänster och ökad effektivitet i nätdriften leder till ett mer effektivt resurs- utnyttjande och mindre negativ miljöpåverkan.

Det nya kravet för att nätföretag ska få göra avsteg från anslutnings- skyldigheten gör det lättare att ansluta mikroproduktionsanläggningar för förnybar el till elnätet. Det underlättar i sin tur energiomställningen och bidrar till att uppfylla det klimatpolitiska ramverket.

Nätföretagets skyldighet att lämna information om åtgärder som krävs för att förstärka elnätet (avsnitt 18.5) gynnar planeringen för ökad elektrifi- ering av fordonsflottan särskilt. Förslaget främjar också energiomställ- ningen och uppfyllandet av det klimatpolitiska ramverket.

Förslaget om avgiftsfrihet för anslutning av mikroproduktion av el (av- snitt 18.6) underlättar egenproduktion och egenförbrukning samt lagring och försäljning av förnybar el. Det gör även förslaget om slopat krav på att en mikroproducent ska vara nettoanvändare av el för att undantas från nätavgiften för inmatning på elnätet (avsnitt 21).

Tillsyn och andra uppgifter för Energimarknadsinspektionen (avsnitt 24)

Förslaget om skyldighet att lämna information till Energimarknadsinspek- tionen (avsnitt 24.4) syftar bland annat till att skapa förbättrad kontroll av utvecklingen av ett smart elnät. Ett smart nät främjar energieffektivitet och integreringen av energi från förnybara energikällor. Detta bedöms på lång sikt få positiva konsekvenser för miljön och främja elmarknadens effek- tivitet.

Förslaget innebär även en förbättrad kontroll av hur lång tid det tar att reparera en anläggning efter ett elavbrott, vilket bör främja leveranssäker- heten på elmarknaden och effektiviteten hos nätföretagen. Säkrare leve- ranser och ökad effektivitet hos nätföretagen leder till en mer tillförlitlig drift av elnätet, vilket i sin tur medger ett effektivare resursutnyttjande och mindre miljöpåverkan.

127

Prop. 2021/22:153 29

Författningskommentar

29.1Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)

En rad nya bestämmelser förs in i lagen bl.a. för att genomföra Europapar- lamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om ge- mensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direk- tiv 2012/27/EU (elmarknadsdirektivet). I sådana fall anges att paragrafen inte har någon tidigare motsvarighet.

I övrigt sker omdisponeringar för att lagen ska ha en lämplig struktur och uppbyggnad. Hittillsvarande 1, 3 och 4 kap. ersätts av nya kapitel. Be- stämmelser om mätning av överförd el förs över till ett nytt 6 kap.

När det i fråga om de nya kapitlen anges att en paragraf eller ett stycke överensstämmer med en hittillsvarande paragraf eller ett hittillsvarande stycke görs ingen ändring i fråga om lydelsen. I de fall där det anges att paragrafen eller stycket överensstämmer i sak med sin hittillsvarande mot- svarighet är ändringarna endast redaktionella eller språkliga. I övrigt finns ett antal paragrafer eller stycken som har motsvarigheter i den hittills- varande regleringen men ett delvis annat innehåll i sak. I de fallen anges vilken paragraf eller vilket stycke som regleringen motsvarar.

När det gäller sådana paragrafer i de nya kapitlen som överensstämmer med eller delvis motsvarar den hittillsvarande regleringen hänvisas till de äldre förarbeten som fortfarande är aktuella för tillämpningen.

1 kap. Inledande bestämmelser Kapitlet ersätter hittillsvarande 1 kap.

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om elnätsverksamhet, ansvaret för det natio- nella elsystemet och handel med el.

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Den motsvarar delvis hit- tillsvarande 1 kap. 1 § första stycket.

I lagen regleras förutsättningarna för att bedriva elnätsverksamhet. Det finns vidare bestämmelser om den systemansvariga myndighetens ansvar för det nationella elsystemet, inbegripet balanseringen av det samlade elnätet i Sverige, och de skyldigheter nätföretag, elhandelsföretag och balansansvariga har i det sammanhanget. I lagen regleras även vissa frågor om handel med el, i huvudsak när det gäller leverans av el till elanvändare.

 

2 § Lagen är indelad i följande kapitel:

 

– 1 kap. Inledande bestämmelser,

 

– 2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder,

 

– 3 kap. Nätföretag och drift av elnät,

 

– 4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el,

 

– 5 kap. Intäktsram för nätverksamhet,

 

– 6 kap. Mätning av överförd el,

128

– 7 kap. Kommunala elföretag,

– 8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar m.m.,

Prop. 2021/22:153

–10 kap. Avbrottsersättning,

–11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el till konsu- menter,

–12 kap. Tillsyn m.m., och

–13 kap. Övriga bestämmelser.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, finns en innehålls- förteckning för lagen.

3 § Bestämmelser om elsäkerhet finns i elsäkerhetslagen (2016:732).

I paragrafen finns en upplysning om elsäkerhetslagen. Den överensstäm- mer med hittillsvarande 1 kap. 1 § andra stycket.

Ord och uttryck i lagen

4 § Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732).

I övrigt avses i lagen med

Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,

aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sam- manslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader,

distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät,

distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett region- nät,

elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el,

elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga lydelsen,

energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare,

EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el,

icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nätföretag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, trög- het för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift,

intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod,

laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut,

lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning,

nätföretag: den som bedriver nätverksamhet,

nätverksamhet: att med stöd av en nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen,

129

Prop. 2021/22:153

regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät

 

och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för om-

 

råde med en lägsta tillåtna spänning,

 

stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag

 

för hantering av överbelastning,

 

transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmis-

 

sionsnät,

 

transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät

 

som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner

 

i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder,

 

transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett

 

transmissionsnät.

 

I paragrafen behandlas vissa ord och uttryck i lagen. Den motsvarar delvis

 

hittillsvarande 1 kap. 2–6 §§. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

 

Hänvisningen till elsäkerhetslagen i första stycket ersätter hittillsvarande

 

1 kap. 2 och 3 §§. Det finns i lagen inga särskilda definitioner av elektrisk

 

anläggning eller starkströmsledning (jfr 2 och 3 §§ elsäkerhetslagen).

 

I andra stycket finns förklaringar till ord och uttryck som har en särskild

 

betydelse i lagen.

 

Acer är den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets

 

förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå

 

för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Byrån, som har sitt säte i

 

Ljubljana, Slovenien, kallas vanligtvis Acer, en förkortning för ”Agency

 

for the Cooperation of Energy Regulators”, se t.ex. 23 kap. 5 § första

 

stycket 5 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

 

Termen aggregering har ingen tidigare motsvarighet i lagen. I sak svarar

 

definitionen mot artikel 2.18 i elmarknadsdirektivet. Vid aggregering slås

 

flera elanvändares förbrukning eller flera elproducenters produktion

 

samman för sådan handel som anges i definitionen. I 3 kap. regleras hur

 

aggregatorer ska behandlas när nätföretagen anskaffar stödtjänster. Över-

 

vägandena finns i avsnitt 7.3.

 

Termen distribution är ny i lagen. I elmarknadsdirektivet definieras

 

distribution som transport av el i system med högspännings-,

 

mellanspännings- och lågspänningsnät för tillhandahållande till kunder,

 

men inte leverans (artikel 2.28). Någon saklig skillnad när det gäller vilken

 

verksamhet som avses är inte avsedd. I lagen görs skillnad mellan distri-

 

bution och transmission (se nedan). Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

 

Även benämningen distributionsnätsföretag är ny i lagen. Den aktör som

 

avses benämns i elmarknadsdirektivet systemansvarig för distributionssy-

 

stem. Enligt direktivets definition är en sådan systemansvarig en fysisk

 

eller juridisk person som ansvarar för drift, säkerställande av underhåll av

 

och, vid behov, utbyggnad av distributionssystemet inom ett visst område

 

och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att

 

säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på distribu-

 

tion av el (artikel 2.29). I Sverige är detta de nätföretag som innehar re-

 

gionnät och lokalnät. En lång rad krav enligt lagen gäller endast sådana

 

nätföretag som är distributionsnätsföretag (se t.ex. 3 kap. 21–27 §§). Över-

 

vägandena finns i avsnitt 5.2.

 

Definitionen av elleverantör motsvarar hittillsvarande 1 kap. 6 § första

 

stycket. Även om det inte anges uttryckligen kan elen ha producerats av

130

elleverantören själv eller av någon annan.

 

För Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga lydelsen, används i lagen beteckningen elmarknadsdirektivet.

Termen energilagringsanläggning är ny i lagen. Det som avses är en energilagringsanläggning i elmarknadsdirektivets mening. En energi- lagringsanläggning är enligt artikel 2.60 i direktivet en anläggning i el- systemet där energi lagras. En definition av energilagring finns i arti- kel 2.59 i direktivet och svarar i huvudsak mot det som anges i paragrafen. Som ett förtydligande anges dock att anläggningen ska användas för energilagring. Det betyder att en sådan uppskjutning av användningen som inte är särskilt avsedd faller utanför tillämpningsområdet för den reglering som finns i 3 kap. i fråga om nätföretags innehav av energilagringsanlägg- ningar. Ett batteri är ett exempel på en anläggning som kan användas för att skjuta upp den slutliga användningen av el. Till anläggningar som kan användas för omvandling, lagring och återomvandling hör pumpkraftverk och vätgaslager. Övervägandena finns i avsnitt 16.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el benämns i lagen EU:s elmarknadsför- ordning. Hänvisningar till förordningen i lagen avser den vid varje tid- punkt gällande lydelsen (s.k. dynamisk hänvisning). Övervägandena i fråga om hänvisningens utformning finns i avsnitt 9 och 24.2.

Uttrycket icke frekvensrelaterad stödtjänst har inte någon tidigare mot- svarighet i lagen. Definitionen svarar mot den som finns i artikel 2.49 i elmarknadsdirektivet. I 3 kap. finns bestämmelser om nätföretagens an- skaffning av bl.a. icke frekvensrelaterade stödtjänster. Gemensamt för sådana stödtjänster är att de inte avser den kortsiktiga balansen mellan produktion och förbrukning (frekvensregleringen). Icke frekvensrelate- rade stödtjänster kan användas för spänningsregleringen. För att upprätt- hålla spänningen kan det krävas exempelvis snabb inmatning av reaktiv effekt vid en störning. Rotationsenergi från roterande massor som är synkront kopplade till kraftsystemet skapar tröghet och kan lokalt bidra till spänningsstabilitet och kortslutningsström. Kortslutningsström är en para- meter t.ex. för att automatisk skyddsutrustning ska kunna detektera ett fel på en anläggning. Dödnätsstart innebär att en elproduktionsanläggning kan starta trots att elnätet vid anläggningen saknar spänning. Ödrift är drift av en del av ett nät som är isolerat efter att ha kopplats bort från ett större elsystem. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Definitionen av intäktsram överensstämmer med hittillsvarande 1 kap.

5 a §.

Termen laddningspunkt är ny i lagen och svarar i sak mot definitionen av laddningsstation i artikel 2.33 i elmarknadsdirektivet. I 3 kap. regleras nätföretagens innehav av laddningspunkter. Övervägandena finns i av- snitt 14.

Termen lokalnät har i lagen hittills använts endast i rubriken till 5 kap. 13 § men är allmänt etablerad. Distinktionen mellan lokalnät och andra delar av elnätet har betydelse för redovisningen av nätverksamhet, skyldigheten att ansluta anläggningar och utformningen av avgifter för överföring av el. Att termen, som behandlas i avsnitt 5.2, används i lagen innebär ingen ändring i sak.

Prop. 2021/22:153

131

Prop. 2021/22:153 Ordet nätföretag har hittills inte haft en definition. Definitionen har bety- delse bl.a. när det gäller frågan om vilka nätkoncessionshavare som har en skyldighet enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Definitionen av nätverksamhet motsvarar delvis hittillsvarande 1 kap.

4 § första stycket. Nätverksamhet är i huvudsak att överföra el för någon annans räkning. Även den som uteslutande överför el åt ett annat bolag, exempelvis en elproducent, i samma koncern bedriver nätverksamhet, om ledningen används med stöd av en nätkoncession. Jämfört med den hittills- varande regleringen tydliggörs att den som överför el för någon annans räkning på ett nät som inte kräver nätkoncession inte bedriver nätverk- samhet i lagens mening. Till nätverksamhet hör bl.a. projektering, byggan- de och underhåll av ledningar, ställverk och transformatorstationer, anslut- ning av elektriska anläggningar samt mätning och beräkning av överförd effekt och energi. En reglering som motsvarar hittillsvarande 1 kap. 4 § andra stycket och preciserar vad som avses med anslutning av elektriska anläggningar finns i 4 kap. 15 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

I likhet med lokalnät är termen regionnät allmänt etablerad men har hittills inte använts i lagtexten. Ett regionnät motsvarar delvis en region- ledning enligt hittillsvarande 1 kap. 4 a § andra stycket men omfattar även ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning. Överväganden som berör termen finns i avsnitt 5.2.

Termen stödtjänst har ingen tidigare motsvarighet i lagen. I sak motsva- rar definitionen artikel 2.48 i elmarknadsdirektivet. Termen omfattar både balansering och icke frekvensrelaterade stödtjänster. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Termen transmission är ny i lagen. Den verksamhet som avses betecknas i elmarknadsdirektivet överföring och definieras som transport av el i sammanlänkade system med högspänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhandahållande till slutkunder eller distributörer, men inte leverans (artikel 2.34). I lagen används termen överföring som beteckning på all transport av el, alltså både överföring och distribution med den terminologi som används i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Definitionen av transmissionsnät överensstämmer i sak med hittills- varande 1 kap. 4 a § första stycket.

Definitionen av transmissionsnätsföretag motsvarar hittillsvarande

1 kap. 5 b §. Den får en delvis annan utformning utan att det görs någon ändring när det gäller vilken aktör som avses (jfr prop. 2017/18:237 s. 33 f.).

Nätmyndighet

5 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nätmyndighet enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

I paragrafen finns en upplysning om att regeringen utser en nätmyndighet. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 1 kap. 7 §.

Enligt 3 § elförordningen (2013:208) ska Energimarknadsinspektionen vara nätmyndighet enligt ellagen.

132

Elanvändare som importerar el

Prop. 2021/22:153

6 § En elanvändare som importerar el ska fullgöra de skyldigheter som en el- leverantör har.

I paragrafen regleras skyldigheter för en elanvändare som importerar el. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 1 kap. 6 § andra stycket (prop. 1998/99:137 s. 41).

Leverans av el inom en byggnad eller ett begränsat område

7 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en verksamhet inom en byggnad eller ett begränsat område inte ska omfattas av det som enligt lagen gäller för en elleverantör.

I paragrafen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om undantag från de rättigheter och skyldigheter som en elleverantör har enligt lagen. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 1 kap. 6 § tredje stycket (prop. 1998/99:137 s. 42).

2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder

Återställningsåtgärder

54 § Om en skyldighet enligt 51 eller 53 § inte fullgörs, får nätmyndigheten

1.förelägga den som är skyldig att vidta återställningsåtgärder att fullgöra skyldigheten, eller

2.besluta att sådana åtgärder ska vidtas på den åtgärdsskyldiges bekostnad.

Ett föreläggande får förenas med vite.

Ett beslut om att åtgärderna ska vidtas på den åtgärdsskyldiges bekostnad får verkställas.

I paragrafen regleras åtgärder som Energimarknadsinspektionen kan vidta om någon inte fullgör skyldigheten att vidta återställningsåtgärder. Den justeras endast språkligt.

3 kap. Nätföretag och drift av elnät

Kapitlet ersätter hittillsvarande 3 kap. och innehåller motsvarigheter till bl.a. bestämmelser i hittillsvarande 3 kap.

Nätföretagets grundläggande skyldigheter

1 § Ett nätföretag ska i fråga om sitt elnät ansvara för 1. drift och underhåll,

2. utbyggnad vid behov,

3. eventuella anslutningar till andra ledningsnät,

4. att nätet är säkert, tillförlitligt och effektivt, och

5. att nätet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.

I paragrafen anges ett nätföretags grundläggande skyldigheter när det

 

gäller elnätet. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 1 §

 

(prop. 2004/05:62 s. 264 och 439). Den genomför delar av artiklarna 31

 

och 40 i elmarknadsdirektivet.

133

 

Prop. 2021/22:153 Organisation av driften

2 § Driften av en ledning eller ett ledningsnät ska vara organiserad så att följande åtgärder utförs i Sverige:

1.övervakning och styrning av ledningen eller ledningsnätet, och

2.utfärdande av arbetsbegäran och driftorder.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anges krav i fråga om driften av elnät. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Styrning omfattar alla arbeten och kopplingar som kan göras på anlägg- ningen och dess delar. Med arbetsbegäran avses en begäran om tillstånd att få utföra arbete på en elanläggning enligt en vald arbetsmetod. Med driftorder avses den order med åtgärder som ska vidtas och som tas fram utifrån en mottagen arbetsbegäran.

Kravet på att momenten ska utföras i Sverige innebär att de som ansvarar för den aktuella driften på nätföretaget ska ha sin anställning i Sverige och även befinna sig här. Kravet på att momenten ska utföras inom landet träffar även eventuella underentreprenörer till nätföretaget.

El som ett nätföretag använder i nätverksamheten

3 § Ett nätföretag ska anskaffa den el som är avsedd att täcka nätförluster eller som behövs för driften av ledningsnätet på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

Nätföretaget får inte med hänvisning endast till kraftslag ställa upp villkor som utesluter elproducenter från att tillhandahålla el som är avsedd att täcka nätförluster eller behövs för driften av ledningsnätet.

I paragrafen regleras nätföretagens anskaffning av el för egen räkning. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 16 § (prop. 2004/05:62

s.70 f. och 267 och prop. 2013/14:174 s. 206–208 och 270). Första stycket genomför artikel 31.5 i elmarknadsdirektivet.

Stödtjänster

4 § Ett nätföretag ska anskaffa icke frekvensrelaterade stödtjänster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

Första stycket ska inte tillämpas om

1.lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna gäller för an- skaffningen,

2.anskaffningen gäller en nätkomponent som är integrerad i elnätet och används uteslutande för att säkerställa en säker och tillförlitlig drift av nätet, dock inte för balansering eller hantering av överbelastning, eller

3.nätmyndigheten har beviljat dispens i det enskilda fallet.

 

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anges krav i fråga

 

om nätföretagens anskaffning av icke frekvensrelaterade stödtjänster. Den

 

genomför artiklarna 31.7 och 40.5 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena

 

finns i avsnitt 7.2.

 

I första stycket anges grundläggande krav på anskaffningen av icke fre-

 

kvensrelaterade stödtjänster. En definition av icke frekvensrelaterad stöd-

 

tjänst finns i 1 kap. 4 §.

 

Kravet på öppenhet betyder att nätföretaget måste vända sig till markna-

134

den när det anskaffar de aktuella stödtjänsterna. Några regler om hur detta

 

ska gå till finns inte, men stycket innebär att företaget inte får träffa avtal Prop. 2021/22:153 under hand med någon leverantör utan att först genom kontakter på

marknaden ha tillkännagivit sin avsikt att anskaffa tjänsten. Något krav på upphandling i formell mening finns inte enligt paragrafen.

Att anskaffningen måste ske på ett icke-diskriminerande sätt innebär att anbuden måste bedömas på samma sätt. Ingen diskriminerande åtskillnad får alltså ske.

Kravet på att anskaffningen av stödtjänsten ska ske på ett marknads- orienterat sätt innebär att nätföretaget måste undersöka vilka ekonomiska villkor som erbjuds på marknaden och sedan träffa avtal utifrån rationella överväganden i fråga om pris och övriga villkor.

Av andra stycket första punkten framgår att första stycket är subsidiärt till lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna.

Genom andra stycket andra punkten undantas nätföretagen från skyldig- heten att följa första stycket vid anskaffningen av sådana helt integrerade nätkomponenter som definieras i artikel 2.51 i elmarknadsdirektivet. En sådan komponent används inte för balansering, dvs. undantaget omfattar inte tjänster som syftar till att upprätthålla balansen mellan inmatning och uttag av el på nätet. Komponenten får inte heller användas för hantering av överbelastning. Med hantering av överbelastning avses i detta samman- hang att hantera begränsningar i tillgänglig kapacitet.

Enligt andra stycket tredje punkten kan Energimarknadsinspektionen bevilja dispens från skyldigheten enligt första stycket i enskilda fall. För- utsättningarna för dispens anges i 5 §.

5 § Nätmyndigheten får bevilja dispens enligt 4 § andra stycket 3 endast om det är ekonomiskt ineffektivt att anskaffa stödtjänsten på ett öppet, icke-diskrimineran- de eller marknadsorienterat sätt.

Paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anger förutsättning- arna för en sådan dispens som ska kunna beviljas enligt artiklarna 31.7 och 40.5 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Ett nätföretag kan hos Energimarknadsinspektionen ansöka om en sådan dispens som avses i 4 § andra stycket 3. I paragrafen anges förutsättningar- na för att inspektionen ska bevilja en dispens. För att det ska anses vara ekonomiskt ineffektivt att anskaffa stödtjänsten på ett marknadsbaserat sätt måste nätföretaget kunna visa att en sådan anskaffning leder till dyrare tjänster för företagets kunder.

6 § Ett nätföretag som anskaffar stödtjänster ska i förhållande till elproducenter behandla aktörer som tillhandahåller tjänster i form av ändrad elförbrukning genom aggregering på ett icke-diskriminerande sätt på grundval av aktörernas tekniska kapacitet.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, behandlas särskilt sådana stödtjänster som innefattar ändrad elförbrukning genom aggrege- ring. Den genomför artikel 17.2 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Vad som avses med aggregering anges i 1 kap. 4 §. En aggregator, som lägger samman kundlaster, kan tillhandahålla stödtjänster i form av efter- frågeflexibilitet. Aggregatorn, som har avtal med de enskilda elanvändar-

135

Prop. 2021/22:153 na, åtar sig alltså att mot ersättning se till att elanvändarnas samlade för- brukning ökar eller minskar. Nätföretaget ska ge aggregatorer samma möj- ligheter som elproducenter med utgångspunkt i aggregatorns tekniska kapacitet.

7 § Ett nätföretag får inte ingå avtal om stödtjänster förrän nätmyndigheten har godkänt de metoder som har använts för att utforma avtalen.

Första stycket gäller inte avtal enligt 8 kap. 4 § andra stycket.

Paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, reglerar förhands- prövningen av andra villkor än sådana som avser balanstjänster. Den genomför delvis artiklarna 31.6, 40.6 och 59.7 b i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

En förhandsprövning enligt första stycket kan i normalfallet ske genom att Energimarknadsinspektionen granskar de standardvillkor som används för att utforma avtal om stödtjänster.

När det gäller sådana balanstjänster som regleras i 8 kap. finns en sär- skild ordning för förhandsprövning av avtal (8 kap. 4 a § andra stycket). Enligt andra stycket är sådana avtal undantagna från förhandsprövningen enligt förevarande paragraf.

8 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 7 § första stycket, om metoderna kan antas leda till att stödtjänster

1.utförs så effektivt som möjligt,

2.ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag,

och

3.tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Nätmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart. Nätmyn-

digheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgiv- ningslagen (2010:1932).

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anges de krav som i samband med förhandsprövningen ska ställas på tillhandahållande av stödtjänster. Den genomför delvis artikel 59.7 b i elmarknadsdirektivet. I fråga om balansavtal finns en motsvarande reglering i 8 kap. 4 a § andra stycket andra meningen och tredje stycket. Övervägandena finns i av- snitt 7.4.

De krav som anges i första stycket svarar mot det som enligt elmarknads- direktivet ska gälla för tillhandahållande av stödtjänster.

Enligt andra stycket första meningen ska ett beslut av Energimarknads- inspektionen gälla trots att det inte har fått laga kraft. Av andra meningen följer att beslutet ska delges enligt bestämmelserna om kungörelse- delgivning med en obestämd krets.

9 § Ett nätföretag ska offentliggöra de villkor som företaget tillämpar i avtalen enligt 7 § första stycket och utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig informa- tion om villkoren.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras nät- företagets skyldighet att lämna information om villkoren i avtal om stöd- tjänster. Den genomför artikel 59.8 i elmarknadsdirektivet när det gäller

sådana stödtjänster som omfattas av förhandsprövningen enligt 7 och 8 §§.

136

I fråga om balansavtal finns motsvarande krav i 8 kap. 4 b §. Övervägan- Prop. 2021/22:153 dena finns i avsnitt 7.4.

Ett vanligt sätt för offentliggörande är att villkoren läggs ut på nätföreta- gets webbplats. Kravet på offentliggörande avser de standardvillkor som nämns i kommentaren till 7 §.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.hur ett distributionsnätsföretag ska ta fram och utforma riktlinjer för att an- skaffa stödtjänster,

2.skyldighet för ett transmissionsnätsföretag att ta fram specifikationer för de icke frekvensrelaterade stödtjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster och lämna specifikationerna och marknads- produkterna till nätmyndigheten för godkännande,

3.vilka krav som ska vara uppfyllda för att nätmyndigheten ska godkänna så- dana specifikationer och marknadsprodukter som avses i 2, och

4.vilka tekniska villkor i övrigt som ett nätföretag får ställa i fråga om stöd- tjänster.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, bemyndigas rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter i frågor som anges i artiklarna 31.6 första meningen, 31.8 och 40.6 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.

Första punkten gäller sådana riktlinjer (”regler”) som ett distributions- nätsföretag kan ta fram för anskaffningen av stödtjänster (se artikel 31.6 första meningen i elmarknadsdirektivet). Med stöd av punkten kan före- skrifter meddelas bl.a. om skyldighet för företaget att se till att alla kvali- ficerade marknadsaktörer har möjlighet att delta när tjänster anskaffas och att inhämta synpunkter från transmissionsnätsföretag och andra berörda marknadsaktörer när det tar fram riktlinjerna.

Andra punkten gäller sådana specifikationer och standardiserade mark- nadsprodukter som avses i artikel 40.6 i elmarknadsdirektivet. Utöver den grundläggande skyldigheten att ta fram specifikationer och marknads- produkter kan det med stöd av punkten meddelas föreskrifter om bl.a. skyldighet att i det sammanhanget inhämta synpunkter från distributions- nätsföretag och andra berörda marknadsaktörer.

Vid utformningen av sådana föreskrifter som avses i tredje punkten bör en utgångspunkt vara elmarknadsdirektivets krav att specifikationerna och marknadsprodukterna ska säkerställa ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla berörda marknadsaktörer.

Med stöd av fjärde punkten kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter bl.a. för att säkerställa att alla kvalificerade marknadsaktörer har faktisk möjlighet att delta när distribu- tionsnätsföretag anskaffar icke frekvensrelaterade stödtjänster (jfr arti- kel 31.8 i elmarknadsdirektivet).

Samarbete och informationsutbyte

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för

1.nätföretag att samarbeta med varandra i frågor som rör möjligheten för den som är ansluten till elnätet att delta på marknader för el,

137

Prop. 2021/22:153 2. nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta i frågor som rör möjligheten att delta på marknader för stödtjänster, och

3. nätföretag att utbyta information.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, bemyndigas rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om samarbete och informationsutbyte mellan nätföretag. Sådana föreskrifter kan genomföra delar av artiklarna 31.8, 31.9, 32.2 och 40.6 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Med stöd av första punkten kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om sådant samarbete mellan nätföretag som krävs för att se till att de marknadsaktörer som är anslutna till företagens elnät kan delta på slutkunds- och grossistmarknaderna (jfr artikel 31.9 första meningen).

Andra punkten gör det möjligt att meddela föreskrifter om sådant sam- arbete som krävs för att nätkunder ska kunna delta på balansmarknaderna (jfr artikel 31.9 första meningen). Det finns flera sådana marknader, bl.a. den s.k. reglerkraftmarknaden. Gemensamt för sådana marknader är att den handel som bedrivs avser den produktion eller förbrukning av el som krävs för att hålla frekvensen på nätet. Även en skyldighet för nätföretag och andra marknadsaktörer att samarbeta för att ta fram tekniska krav för att delta på marknader för andra stödtjänster kan regleras med stöd av punkten (jfr artikel 31.8).

Med stöd av tredje punkten kan föreskrifter meddelas om skyldighet för nätföretag att utbyta information för att se till att resurser utnyttjas på ett optimalt sätt, elsystemet i Sverige drivs på ett säkert och effektivt sätt och marknadsutvecklingen underlättas (jfr artikel 32.2 tredje meningen och 40.6 tredje meningen).

Tillåten verksamhet för ett nätföretag

12 § Ett nätföretag får inte bedriva någon annan verksamhet än nätverksamhet. Företaget får dock

1.förvalta eller driva andra nät än elnät,

2.producera el, om produktionen sker tillfälligt för att ersätta utebliven el vid elavbrott, och

3.reparera och underhålla ett annat företags nät.

 

Paragrafen innehåller ett förbud för nätföretag att bedriva någon annan

 

verksamhet än nätverksamhet. Den motsvarar hittillsvarande 3 kap. 1 a §

 

men har i viktiga avseenden ett annat innehåll. Övervägandena finns i av-

 

snitt 9.

 

Av huvudregeln i första stycket framgår att nätverksamhet inte får be-

 

drivas tillsammans med annan verksamhet. Bestämmelsen ska ses mot

 

bakgrund av artiklarna 31.10 och 40.8 i elmarknadsdirektivet. Den hindrar

 

inte att transmission bedrivs tillsammans med distribution. Att ett sådant

 

kombinerat systemansvar ska vara tillåtet framgår av artikel 39 i elmark-

 

nadsdirektivet.

 

Förbudet har undantag, som anges i andra stycket. Vidare kan Energi-

 

marknadsinspektionen i det enskilda fallet bevilja dispens enligt 14 §.

 

Av andra stycket första punkten följer att nätföretaget får bedriva energi-

138

distribution genom fjärrvärme- och gasnät och förvalta och driva exempel-

 

vis fibernät för bredbandsuppkoppling och vatten- och avloppsnät. Nät för Prop. 2021/22:153 sådan verksamhet kan byggas i samband med att elnätet byggs ut.

Undantaget enligt andra stycket andra punkten gör det möjligt för nätföretaget att inneha reservkraftaggregat för att ersätta utebliven el vid elavbrott. En sådan produktionsanläggning kan användas vid oplanerade elavbrott men även när överföringen avbryts av säkerhetsskäl på en del av nätet i samband med underhålls- och reparationsarbeten.

Enligt andra stycket tredje punkten får nätföretaget utföra reparationer och annat underhåll åt ett annat företag, som innehar ett sådant nät som nätföretaget självt får förvalta eller driva (jfr första punkten). Detta har störst praktisk betydelse i samband med felavhjälpande vid elavbrott, men undantaget omfattar även planerade arbeten.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som är tillåten verksamhet enligt 12 § första stycket.

I paragrafen, som inte någon tidigare motsvarighet, bemyndigas regering- en eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad som är tillåten verksamhet för ett nätföretag. Övervägandena finns i avsnitt 9.

När föreskrifter utformas måste hänsyn tas till om verksamheten är sådan som föreskrivs för nätföretag i elmarknadsdirektivet och EU:s el- marknadsförordning (jfr artiklarna 31.10 och 40.8 i elmarknadsdirektivet).

14 § Nätmyndigheten får i det enskilda fallet bevilja dispens från förbudet i 12 § första stycket, om ett nätföretag behöver bedriva annan verksamhet än nätverksam- het för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra föreskrifter som genomför elmarknadsdirektivet eller enligt EU:s elmarknadsförordning.

Paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, gör det möjligt för Energimarknadsinspektionen att i enskilda fall besluta om sådana undan- tag som är tillåtna enligt artiklarna 31.10 och 40.8 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.

För att dispens ska beviljas krävs inte bara att den aktuella verksamheten är nödvändig för att nätföretaget ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt elmarknadsdirektivet eller EU:s elmarknadsförordning. I kravet på att nätföretaget ska behöva bedriva verksamheten ligger också att det inte finns någon annan som kan fullgöra uppgiften.

Verksamhet som i normalfallet kan anses vara nödvändig för att ett nät- företag ska kunna fullgöra sina skyldigheter är elproduktion som uteslu- tande är avsedd att täcka nätförluster, alltså sådan elproduktion som an- getts i hittillsvarande 3 kap. 1 a § andra stycket 2 (jfr 12 § andra stycket 2). I de flesta fall kan det emellertid inte antas att det finns förutsättningar för dispens från förbudet i 12 § första stycket för sådan elproduktion, eftersom nätföretaget normalt kan köpa elen från någon annan.

Flexibilitet i distributionsnät

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för ett distributionsnätsföretag att

139

Prop. 2021/22:153 a) ta fram specifikationer för de flexibilitetstjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster,

b)lämna specifikationerna och marknadsprodukterna till nätmyndigheten för godkännande, och

c)offentliggöra en förteckning över marknadsprodukterna, och

2. vilka krav som specifikationer och marknadsprodukter ska uppfylla.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, bemyndigas rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om ett distributionsnätsföretags skyldigheter i fråga om flexibili- tetstjänster. Därigenom finns en möjlighet att meddela föreskrifter som genomför delar av artikel 32.2 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Utöver den grundläggande skyldigheten att ta fram specifikationer och marknadsprodukter kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av första punkten meddela föreskrifter om bl.a. skyl- dighet att i det sammanhanget inhämta synpunkter från sådana marknads- aktörer som erbjuder flexibilitetstjänster, t.ex. omfördelning av elproduk- tion eller elanvändning över tid. Sådana tjänster kan minska behovet av uppgradering eller ersättning av nätkapacitet och stödja en effektiv och säker drift av distributionsnätet.

Vid utformningen av sådana föreskrifter som avses i andra punkten bör en utgångspunkt vara elmarknadsdirektivets krav att specifikationerna ska säkerställa ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla mark- nadsaktörer.

Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag

16 § Ett distributionsnätsföretag ska vartannat år

1.ta fram en plan för hur nätverksamheten ska utvecklas (nätutvecklingsplan),

2.offentliggöra planen, och

3.ge in planen till nätmyndigheten.

Paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, innehåller grundläg- gande krav i fråga om en sådan nätutvecklingsplan som ska finnas enligt artikel 32.3 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av 17 § meddela föreskrifter om nätutvecklingsplanens innehåll och hur den ska tas fram och om offentliggörandet.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vad en nätutvecklingsplan ska innehålla och hur den ska tas fram,

2.offentliggörandet av nätutvecklingsplanen och vilka uppgifter som ska offent- liggöras tillsammans med planen, och

3.undantag från kraven i 16 §.

 

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, bemyndigas rege-

 

ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före-

 

skrifter i frågor som behandlas i artikel 32.3–32.5 i elmarknadsdirektivet.

 

Övervägandena finns i avsnitt 12.

 

Med stöd av första punkten kan föreskrifter meddelas som genomför

140

artikel 32.3 i elmarknadsdirektivet till den del det inte sker genom 16 §.

 

Föreskrifter om hur nätutvecklingsplanen ska tas fram kan meddelas bl.a. Prop. 2021/22:153 för att genomföra artikel 32.4 i direktivet.

Sådana föreskrifter som avses i andra punkten kan meddelas bl.a. för att genomföra artikel 32.4 i direktivet när det gäller uppgifter som ska offentliggöras tillsammans med nätutvecklingsplanen.

Föreskrifter om undantag enligt tredje punkten måste vara förenliga med artikel 32.5 i elmarknadsdirektivet. En medlemsstat får besluta att inte tillämpa skyldigheten i artikel 32.3 på integrerade elföretag som betjänar färre än 100 000 anslutna kunder eller som betjänar små enskilda system.

Investeringsplan för transmissionsnätsföretag

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett transmissionsnätsföretag att ta fram en investe- ringsplan och ge in den till nätmyndigheten.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, bemyndigas rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om investeringsplaner för transmissionsnätsföretag. Övervägande- na finns i avsnitt 13.

Paragrafen ska ses mot bakgrund av artikel 59.1 k i elmarknadsdirektivet.

Laddinfrastruktur för elfordon

19 § Ett distributionsnätsföretag får inte äga, utveckla, förvalta eller driva en laddningspunkt. Detta gäller inte laddningspunkter som företaget innehar ute- slutande för eget bruk.

Paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, innehåller ett förbud för distributionsnätsföretag att äga, utveckla, förvalta eller driva en ladd- ningspunkt. Den genomför artikel 33.2 i elmarknadsdirektivet. Över- vägandena finns i avsnitt 14. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Ett distributionsnätsföretag kan inneha laddningspunkter för eget bruk, exempelvis på parkeringsplatser som tillhör företaget. En definition av laddningspunkt finns i 1 kap. 4 §.

20 § Regeringen får meddela föreskrifter om att nätmyndigheten får bevilja dispens i enskilda fall från förbudet i 19 §.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, bemyndigas rege- ringen att meddela föreskrifter om att Energimarknadsinspektionen får bevilja dispens i enskilda fall från förbudet att inneha, utveckla eller driva laddningspunkter. Övervägandena finns i avsnitt 14.

I artikel 33.3 och 33.4 i elmarknadsdirektivet anges inom vilka ramar en medlemsstat får tillåta ett sådant undantag som paragrafen gäller. Med stöd av bemyndigandet kan föreskrifter meddelas om dispensprövningen.

Åtskillnad av distribution

21 § Ett distributionsnätsföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare

141

Prop. 2021/22:153 1. ska ha en organisation och ett beslutsfattande som är åtskilda från företag som producerar eller handlar med el, och

2.får inte ha en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare som samtidigt är styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som producerar eller handlar med el.

Med elanvändare avses i första stycket den som enligt avtal med distributions- nätsföretaget tar ut el från elnätet i en eller flera uttagspunkter.

I paragrafen anges övergripande krav på åtskillnad som ställs på ett distri- butionsnätsföretag. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 1 b § (prop. 2004/05:62 s. 73–78 och 264 f. och prop. 2008/09:216 s. 13 f. och 30). Den genomför artikel 35.2 a i elmarknadsdirektivet.

22 § Ett distributionsnätsföretag som avses i 21 § får inte ge anställda i ledande ställning i nätföretaget löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som producerar eller handlar med el.

I paragrafen finns ett förbud mot att ge anställda i ledande ställning hos ett distributionsnätsföretag sådana förmåner som kan skapa ett intresse av att gynna andra företag inom samma koncern vilka bedriver produktion av eller handel med el på den konkurrensutsatta marknaden. Paragrafen över- ensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 1 c § (prop. 2008/09:216 s. 15 och 30). Den genomför artikel 35.2 b i elmarknadsdirektivet.

23 § Ett distributionsnätsföretag som avses i 21 § och dess moderföretag ska se till att nätföretaget har den faktiska beslutanderätten när det gäller de tillgångar som nätföretaget behöver för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av nätet och att den beslutanderätten är självständig i förhållande till övriga delar av koncernen.

Trots första stycket får distributionsnätsföretagets ägare ha sådan insyn och ut- öva sådan styrning som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investe- ringar som gjorts i nätföretaget. Ett moderföretag får dock ge instruktioner för den löpande förvaltningen eller för särskilda beslut om byggande eller modernisering av ledningsnät endast om instruktionerna avser beslut som går utöver de ekono- miska ramar som fastställts av bolagsstämman eller motsvarande organ i ett dotter- företag.

I paragrafen preciseras kravet på åtskillnad inom en koncern som bedriver både distribution och produktion av eller handel med el när det gäller be- slutanderätten över tillgångar som används i nätverksamheten. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 1 d § ellagen (prop. 2008/09:216 s. 17–25 och 31 f.). Den genomför artikel 35.2 c i elmark- nadsdirektivet.

24 § Ett distributionsnätsföretag som ingår i samma koncern som ett företag som producerar eller handlar med el ska ha en övervakningsplan och se till att planen följs.

Enligt paragrafen finns en skyldighet för vissa distributionsnätsföretag att upprätta en övervakningsplan. Paragrafen överensstämmer i sak med hit- tillsvarande 3 kap. 17 § första stycket (prop. 2004/05:62 s. 77 f. och 268 och prop. 2010/11:70 s. 119–121 och 257). Den genomför tillsammans med 25 och 26 §§ artikel 35.2 d i elmarknadsdirektivet.

142

25 § Ett distributionsnätsföretag ska i en övervakningsplan enligt 24 §

Prop. 2021/22:153

1.ange vilka åtgärder som distributionsnätsföretaget ska vidta för att förhindra diskriminerande beteende gentemot andra aktörer på elmarknaden, och

2.särskilt ange de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra sådan diskriminering som avses i 1.

I paragrafen regleras innehållet i en övervakningsplan. Den överensstäm- mer i sak med hittillsvarande 3 kap. 17 § andra stycket (prop. 2004/05:62 s. 77 f. och 268).

Hittillsvarande 3 kap. 17 § tredje stycket, som innehållit ett bemyndi- gande till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Energimark- nadsinspektionen att meddela föreskrifter om innehållet i övervaknings- planen har ingen motsvarighet i det nya 3 kap. Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer kan meddela närmare föreskrifter om innehållet i planen med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Sådana före- skrifter kan avse information om exempelvis hur tjänster som är gemen- samma med andra företag i samma koncern hanteras eller vilka rutiner nät- företaget har för utbildning av de anställda för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden.

26 § Ett distributionsnätsföretag som ska ha en övervakningsplan enligt 24 § ska 1. utse en övervakningsansvarig som

a)självständigt bevakar att planen finns och följs,

b)har de befogenheter och den tillgång till information som krävs för att utföra uppdraget, och

c)årligen upprättar en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen och ger in rapporten till nätmyndigheten, och

2. offentliggöra den rapport som avses i 1 c.

I paragrafen regleras en skyldighet för sådana distributionsnätsföretag som ska ha en övervakningsplan att ha en särskild övervakningsansvarig. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 17 a § första och andra styckena (prop. 2010/11:70 s. 122 och 257 f.).

Hittillsvarande 3 kap. 17 a § tredje stycket, som innehållit ett bemyn-

 

digande till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Energi-

 

marknadsinspektionen att meddela föreskrifter om utseende av en över-

 

vakningsansvarig och dennes uppgifter samt om offentliggörandet av den

 

årliga rapporten har ingen motsvarighet i det nya 3 kap. Regeringen eller

 

den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela närmare före-

 

skrifter i sådana frågor med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Sådana

 

föreskrifter kan avse exempelvis vid vilken tidpunkt den övervaknings-

 

ansvarige ska ge in den årliga rapporten till Energimarknadsinspektionen

 

eller hur nätföretaget ska offentliggöra rapporten.

 

27 § Om ett distributionsnätsföretag och ett företag som producerar eller handlar

 

med el ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda

 

elanvändare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt

 

framgår vilken verksamhet som vart och ett av företagen bedriver.

 

I paragrafen regleras en skyldighet för distributionsnätsföretag och elhan-

 

delsföretag som ingår i samma koncern att ange sin identitet på ett sådant

 

sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet det enskilda företaget be-

 

driver. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 23 §

143

Prop. 2021/22:153 (prop. 2010/11:70 s. 123–125 och 258 f.). Den genomför artikel 35.3 i elmarknadsdirektivet i den del som gäller kommunikation och varu- märkesprofilering. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 24–27 §§ i fråga om distributionsnätsföretag vars ledningar i huvudsak matar in el från anläggningar för produktion av förnybar el. Undantag får dock inte göras för distributionsnätsföretag som avses i 21 §.

Enligt paragrafen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag från kraven i 24–27 §§ för vissa distributionsnätsföretag. Den motsvarar delvis hittillsvarande 3 kap. 19 §. Övervägandena finns i avsnitt 15.

Möjligheten att meddela föreskrifter om undantag utvidgas till att även gälla kraven i fråga om kommunikation med elanvändare och allmänheten, se 27 §.

Med förnybar el avses här detsamma som i lagen (2011:1200) om el- certifikat.

29 § Nätmyndigheten ska, på ansökan av ett företag som bedriver eller avser att bedriva distribution, ge ett bindande besked i frågan om huruvida företaget om- fattas av undantag från kraven i 24–27 §§.

Beskedet får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beskedet.

I paragrafen regleras bindande besked i frågan om ett distributionsnäts- företag omfattas av föreskrifter om undantag. Den utformas efter synpunk- ter från Lagrådet.

Första stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 21 § (prop. 2009/10:51 s. 27 f., 38 och 86 f.).

Andra stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 22 § när det gäller sådana bindande besked som avses i första stycket (prop. 2009/10:51 s. 28, 38 och 86).

Åtskillnad av transmission

30 § Ett transmissionsnätsföretag ska vara oberoende av företag som producerar eller handlar med el eller naturgas.

I paragrafen finns ett grundläggande krav på oberoende för transmissions- nätsföretag i förhållande till produktion av eller handel med el eller naturgas. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 1 f § (prop. 2010/11:70 s. 103 f. och 254). Den genomför artikel 43.11 i elmark- nadsdirektivet.

31 § Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som producerar eller handlar med el eller naturgas får inte utöva kontroll över ett transmissionsnätsföretag eller använda någon rättighet gentemot företaget.

Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett transmissionsnätsföretag får inte utöva kontroll över ett företag som producerar

 

eller handlar med el eller naturgas eller använda någon rättighet gentemot företaget.

 

I paragrafen finns förbud mot att i vissa fall utöva kontroll över eller an-

144

vända rättigheter gentemot ett transmissionsnätsföretag eller ett företag

 

som producerar eller handlar med el eller naturgas. Paragrafen överens- Prop. 2021/22:153 stämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 1 g § första och andra styckena

(prop. 2010/11:70 s. 102–104 och 254 f.). Den genomför artikel 43.1 b, artikel 43.2, när det gäller de rättigheter som nämns i paragrafen, och arti- kel 43.3 i elmarknadsdirektivet.

32 § Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett transmissionsnätsföretag får inte utöva kontroll över ett företag som producerar eller handlar med el eller använda någon rättighet gentemot företaget.

I paragrafen finns ett förbud mot att den som får utse ledamöter till led- ningsorganet i ett transmissionsnätsföretag använder rättigheter gentemot ett företag som producerar eller handlar med el. Paragrafen överensstäm- mer i sak med hittillsvarande 3 kap. 1 g § tredje stycket (prop. 2010/11:70 s. 103 f. och 254 f.). Den genomför artikel 43.1 c och, när det gäller den rättighet som nämns i paragrafen, artikel 43.2 i elmarknadsdirektivet.

33 § Förbuden i 31 och 32 §§ gäller inte kontroll eller en rättighet som utövas av staten genom regeringen.

Av paragrafen framgår ett undantag från förbuden i 31 och 32 §§ när det är regeringen som använder en rättighet. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 1 h § första stycket (prop. 2010/11:70 s. 104 och 255). Den ska ses mot bakgrund av artikel 43.5 i elmarknadsdirektivet.

34 § Det som anges i 31 § om företag som producerar eller handlar med el gäller inte en elanvändare som själv producerar eller levererar el eller ensam eller tillsam- mans med någon annan kontrollerar ett företag som bedriver sådan verksamhet, om elanvändaren är nettoförbrukare och värdet av den el som elanvändaren säljer till någon annan är obetydligt i förhållande till elanvändarens näringsverksamhet i övrigt.

En elanvändare ska anses vara nettoförbrukare enligt första stycket om den

 

genomsnittliga elförbrukningen är större än produktionen per år räknat. Vid beräk-

 

ningen ska i produktionen ingå den el som elanvändaren själv producerar och el-

 

användarens andel i den el som produceras av ett företag som elanvändaren kon-

 

trollerar ensam eller tillsammans med någon annan.

 

Av paragrafen framgår att förbuden i 31 § inte gäller elproducenter eller

 

elhandelsföretag som är nettoförbrukare av el, om värdet av den el som

 

företaget säljer till utomstående är obetydligt i förhållande till den övriga

 

näringsverksamheten. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvaran-

 

de 3 kap. 1 h § andra och tredje styckena (prop. 2010/11:70 s. 102–104

 

och 255). Den genomför artikel 66.3 andra stycket i elmarknadsdirektivet.

 

35 § Trots 30–32 §§ får ett transmissionsnätsföretag bedriva sådan elproduktion

 

som avses i 12 § andra stycket 2 och ingå i samma koncern som ett företag vars

 

elproduktion uteslutande är knuten till driften av transmissionsnätsföretagets led-

 

ningsnät.

 

I paragrafen anges ett undantag från kraven på åtskilt ägande dels i fråga

 

om sådan elproduktion som ett nätföretag får bedriva i egen regi, dels i

 

fråga om elproduktion som bedrivs av ett dotterföretag och som uteslu-

145

 

Prop. 2021/22:153 tande är motiverad av nätdriften. Den överensstämmer i sak med hittills- varande 3 kap. 1 i § (prop. 2010/11:70 s. 105 f. och 256).

36 § En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan per- son med liknande ställning i ett transmissionsnätsföretag får samtidigt ha en mot- svarande ställning i ett företag som producerar eller handlar med el endast om det sistnämnda företaget är ett sådant produktionsföretag som avses i 35 §.

I paragrafen finns ett förbud för personer som företräder ett trans- missionsnätsföretag att samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som producerar eller handlar med el. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 1 j § (prop. 2010/11:70 s. 106 f. och 256). Den genomför artikel 43.1 d i elmarknadsdirektivet.

37 § Om ett transmissionsnätsföretag ingår i en koncern där ett annat företag producerar eller handlar med el, får åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 30–32 och 36 §§ är uppfyllda inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsföretaget till ett företag som producerar eller handlar med el.

I paragrafen finns ett förbud mot att i vissa fall föra över personal eller känsliga uppgifter från ett transmissionsnätsföretag till ett företag som pro- ducerar eller handlar med el. Paragrafen överensstämmer i sak med hit- tillsvarande 3 kap. 1 k § (prop. 2010/11:70 s. 107 och 256 f.). Den genom- för artikel 43.6 i elmarknadsdirektivet.

Certifiering av transmissionsnätsföretag

38 § I lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för el finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsföretag.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, finns en upplys- ning om att det finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnäts- företag. Lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för el och förordningen (2011:714) om certifiering av transmissionsnätsföre- tag för el genomför artiklarna 52 och 53 i elmarknadsdirektivet.

Energilagring

39 § Ett nätföretag får inte äga, utveckla, förvalta eller driva en energilagringsan- läggning.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, finns ett förbud för nätföretag att inneha energilagringsanläggningar. Paragrafen genomför artiklarna 36.1 och 54.1 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i av- snitt 16.

Vad som avses med en energilagringsanläggning anges i 1 kap. 4 §. Nät- komponenter som är nödvändiga för en normal drift av elnätet omfattas inte av förbudet.

40 § Regeringen får meddela föreskrifter om att nätmyndigheten får bevilja dispens i enskilda fall från förbudet i 39 §.

146

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, bemyndigas rege- Prop. 2021/22:153 ringen att meddela föreskrifter om att Energimarknadsinspektionen får

bevilja dispens i enskilda fall från förbudet i 39 §. Övervägandena finns i avsnitt 16.

Iartiklarna 36.2–36.4 och 54.2–54.5 i elmarknadsdirektivet anges inom vilka ramar en medlemsstat får tillåta ett sådant undantag som paragrafen gäller. Med stöd av bemyndigandet kan föreskrifter meddelas om dispens- prövningen.

Förbud mot att försvåra efterfrågeflexibilitet

41 § Ett nätföretag får inte ställa tekniska krav eller andra villkor som försvårar tillhandahållandet av tjänster i form av ändrad elförbrukning. Dock får de villkor ställas som behövs med hänsyn till en säker, tillförlitlig och effektiv drift av led- ningsnätet.

Av paragrafen framgår att ett nätföretag inte får ställa upp villkor som för- svårar tillhandahållandet av efterfrågeflexibilitet, om inte villkoret är moti- verat med hänsyn till en säker, tillförlitlig och effektiv drift av lednings- nätet. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 16 a § första stycket (prop. 2013/14:174 s. 209 f. och 270 f.).

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka tekniska krav som nätföretag får ställa i fråga om sådana tjänster som avses i 41 §.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka tekniska krav som får ställas upp av nätföretagen när det gäller efterfrågeflexibilitet. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 16 a § andra stycket (prop. 2013/14:174 s. 210 och 270 f.). Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Ersättning vid inmatning av el

43 § Den som har en elproduktionsanläggning har rätt till ersättning av det nät- företag till vars ledningsnät anläggningen är ansluten.

Ersättningen ska motsvara

1.värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från anlägg- ningen medför i nätföretagets ledningsnät, och

2.värdet av den reduktion av nätföretagets avgifter för att ha sitt ledningsnät anslutet till ett annat nätföretags ledningsnät som blir möjlig genom att anlägg- ningen är ansluten till ledningsnätet.

I paragrafen behandlas elproducenters rätt att få ersättning vid inmatning av el från det nätföretag till vars ledningsnät elproduktionsanläggningen är ansluten. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 15 § första stycket (prop. 1996/97:136 s. 147 f.).

Att det finns en rätt till ersättning framgår av första stycket.

I andra stycket regleras vilka värden för nätföretaget som ersättningen ska motsvara.

Vid överföringen av el går energi förlorad som värme. Inmatning av el på nätet ersätter sådana energiförluster, vilket är till fördel för nätföretaget,

147

Prop. 2021/22:153

148

som inte behöver handla upp el för att kompensera för nätförluster i samma utsträckning som annars. Andra stycket första punkten gäller detta värde.

Om den el som tas ut på ett nätföretags nät också matas in från anlägg- ningar som är anslutna till det nätet, minskar nätföretagets behov av kapa- citet i förhållande till det överliggande nätet. Nätföretagets kostnader för anslutningen till det överliggande nätet minskar på så sätt. Andra punkten avser detta värde.

Hittillsvarande 3 kap. 15 § andra stycket, som angett att regeringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av ersättningen, har ingen motsvarighet i det nya 3 kap. Regeringen kan meddela närmare föreskrif- ter med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Sådana föreskrifter finns i 19 § elförordningen.

44 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om vilken rätt till ersättning för inmatad el som finns enligt 43 §.

En tvist ska inte prövas om ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätföretaget skickat ett skriftligt ställningstagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

I paragrafen regleras prövningen av tvister mellan nätföretag och elprodu- center om ersättningen för inmatad el. Den motsvarar hittillsvarande 3 kap. 15 § tredje stycket men har en delvis annan utformning. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.

Tvister om elproducentens rätt till ersättning från nätföretaget för in- matad el ska enligt första stycket tas upp av nätmyndigheten, dvs. Energi- marknadsinspektionen. Detta tydliggör hur stycket förhåller sig till 10 kap. 17 § rättegångsbalken, där det anges att allmän domstol inte är behörig att ta upp tvister som ska tas upp av annan myndighet än domstol. Energi- marknadsinspektionens behörighet enligt paragrafen gäller dock endast frågor om själva rätten till ersättning för inmatad el. Detta innefattar frågan om hur stor ersättningen ska vara med tillämpning av 43 § och närmare föreskrifter som ansluter till den paragrafen. Utanför behörigheten faller exempelvis att pröva en fastställelsetalan om hur ett avtal om ersättning ska tolkas.

Energimarknadsinspektionens beslut är inte verkställbart. Det är alltså inte möjligt att inför myndigheten föra en fullgörelsetalan om ersättning. Om ett nätföretag vägrar att betala ut sådan ersättning som Energimark- nadsinspektionen funnit att elproducenten har rätt till, får elproducenten vända sig till allmän domstol för att få en exekutionstitel med inspek- tionens beslut som grund.

För förfarandet hos Energimarknadsinspektionen gäller förvaltnings- lagen (2017:900). Inspektionens beslut kan överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol, se 13 kap. 7 §.

Andra stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 15 § tredje stycket andra meningen (prop. 2001/02:56 s. 35 och 64). Energimarknads- inspektionens exklusiva prövningsrätt innebär att en part inte heller efter tvåårsfristens utgång kan vända sig till allmän domstol för prövning.

Underlag och information om leveranssäkerheten i distributionsnäten

45 § Ett distributionsnätsföretag ska årligen

1. upprätta en risk- och sårbarhetsanalys avseende leveranssäkerheten i elnätet, Prop. 2021/22:153

2.upprätta en åtgärdsplan som visar hur leveranssäkerheten i det egna elnätet ska förbättras, och

3.till nätmyndigheten ge in en redovisning som baseras på analysen och planen.

I paragrafen regleras en skyldighet för ett distributionsnätsföretag att upp- rätta en risk- och sårbarhetsanalys och en åtgärdsplan. Den överensstäm- mer i sak med hittillsvarande 3 kap. 9 c § (prop. 2005/06:27 s. 44–47 och prop. 2009/10:51 s. 32 och 36). Paragrafen utformas enligt Lagrådets för- slag.

46 § Ett distributionsnätsföretag ska informera elanvändarna om

1.leveranssäkerheten i elnätet,

2.rätten till avbrottsersättning enligt 10 kap., och

3.rätten till skadestånd enligt 11 kap.

Enligt paragrafen är ett distributionsnätsföretag skyldigt att informera el- användarna om leveranssäkerheten i elnätet och om rätten till ersättning. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 9 d § (prop. 2005/06:27 s. 48).

47 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.innehållet i samt redovisning och offentliggörande av analyser och åtgärds- planer enligt 45 §,

2.information till elanvändarna enligt 46 §,

3.skyldighet att rapportera elavbrott till den myndighet som regeringen bestäm- mer, och

4.undantag från kraven i 45 och 46 §§ i fråga om ledningar som i huvudsak matar in el från anläggningar för produktion av förnybar el.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. utformningen av och inne- hållet i risk- och sårbarhetsanalyserna och åtgärdsplanerna och om undan- tag från kraven.

Första–tredje punkterna överensstämmer i sak med hittillsvarande

3 kap. 9 e § (prop. 2005/06:27 s. 45–47 och 58 och prop. 2009/10:51 s. 32 och 36).

Fjärde punkten överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 18 §, bortsett från att subdelegation enligt den paragrafen fick ske endast till nätmyndigheten (prop. 2009/10:51 s. 23 f. och 36 f.).

48 § Nätmyndigheten ska ge ett bindande besked om huruvida en ledning om- fattas av undantag enligt 47 § 4, om innehavaren av ledningen eller den som avser att bygga den begär det.

Ett bindande besked får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beskedet.

I paragrafen regleras bindande besked i frågan om huruvida en ledning omfattas av föreskrifter om undantag. Den utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Första stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 20 § (prop. 2009/10:51 s. 27 f., 37 f. och 86 f.).

149

Prop. 2021/22:153 Andra stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 22 § när det gäller sådana bindande besked som avses i första stycket (prop. 2009/10:51 s. 28, 38 och 86).

Redovisning av nätverksamhet

49 § Nätverksamhet ska ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet. Transmission och distribution ska redovisas var för sig.

I paragrafen regleras hur nätverksamhet vid redovisning ska hållas åtskild från annan verksamhet. Den motsvarar delvis hittillsvarande 3 kap. 2 § men innehåller en ny bestämmelse om redovisning av transmission. Över- vägandena finns i avsnitt 17.1.

Första meningen överensstämmer med hittillsvarande 3 kap. 2 § (prop. 1996/97:136 s. 137).

Andra meningen ska ses mot bakgrund av artikel 56.3 i elmarknads- direktivet, där det anges bl.a. att elföretag i sin interna bokföring ska sär- redovisa transmissions- och distributionsverksamheten var för sig så som de skulle behöva göra om verksamheterna bedrevs av separata företag.

50 § Redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för område ska avse varje område för sig.

I paragrafen regleras att nätkoncessioner för område som huvudregel ska redovisas separat. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 3 § första stycket första meningen (prop. 1996/97:136 s. 137 f. och prop. 2001/02:56 s. 57).

I 51 § regleras undantag från huvudregeln.

51 § Trots 50 § ska nätmyndigheten besluta att ett distributionsnätsföretags samtliga områden utan en lägsta tillåtna spänning ska redovisas samlat, om inte områdena sammantagna utgör en olämplig enhet för nätverksamhet.

Nätmyndigheten ska, om det behövs, fatta beslut i frågan om samlad redovisning när det finns ett beslut som har fått laga kraft och som innebär att

1.en nätkoncession har beviljats,

2.gränserna för en nätkoncession för område har ändrats,

3.ett tillstånd till överlåtelse av en nätkoncession har beviljats, eller

4.en nätkoncession har återkallats.

Nätmyndigheten får besluta om samlad redovisning även i andra fall, om det är motiverat med hänsyn till ändrade förhållanden.

I paragrafen regleras nätmyndighetens möjlighet att besluta om samlad redovisning. Den motsvarar i huvudsak hittillsvarande 3 kap. 3 § första stycket andra meningen och andra stycket (prop. 2001/02:56 s. 27–29 och 57–59). Övervägandena finns i avsnitt 17.2.

Ändringen innebär endast att det hittillsvarande kravet på geografisk närhet tas bort.

52 § I ett beslut om samlad redovisning eller om ändring av ett sådant beslut ska nätmyndigheten ange när den samlade redovisningen ska påbörjas eller upphöra.

150

I paragrafen regleras när en samlad redovisning ska påbörjas eller upphöra.

Prop. 2021/22:153

Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 3 § tredje stycket

 

(prop. 2001/02:56 s. 59).

 

53 § En nätkoncession för linje ska redovisas skilt från en nätkoncession för om-

 

råde utan en lägsta tillåtna spänning.

 

Om en nätkoncession för linje avser en ledning som organisatoriskt, tekniskt och

 

funktionellt ingår i ett lokalnät och ledningen helt eller delvis är belägen inom kon-

 

cessionsområdet, ska linjen dock redovisas inom ramen för områdeskoncessionen.

 

I paragrafen regleras att nätkoncession för linje respektive lokalnäts-

 

område som huvudregel ska redovisas skilt från varandra. I andra stycket

 

finns undantag från detta, där samredovisning under vissa givna förutsätt-

 

ningar tillåts. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap.

 

3 a § (prop. 2014/15:56 s. 13 f. och 20).

 

54 § En ledning som ingår i ett lokalnät ska redovisas som regionnät, om led-

 

ningen och regionnätet sammantagna utgör en organisatoriskt och tekniskt sam-

 

manhållen enhet.

 

Paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, möjliggör för vissa

 

ledningar i ett lokalnät med områdeskoncession att redovisas som ett

 

regionnät i de fall de ledningarna har en regionnätsfunktion. Övervägan-

 

dena finns i avsnitt 17.3.

 

En förutsättning för att tillämpa paragrafen är dels att lokalnätet och

 

regionnätsledningen ägs av samma nätföretag, dels att nätföretaget har ett

 

regionnät att redovisa ledningen tillsammans med.

 

55 § En nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning ska redovisas

 

tillsammans med nätföretagets nätkoncessioner för linje.

 

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras hur en

 

nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning ska redovisas.

 

Övervägandena finns i avsnitt 17.4.

 

56 § En ledning som byggs och används av ett nätföretag med stöd av ett med-

 

givande enligt 2 kap. 11 §, ska utifrån sin funktion redovisas som lokalnät eller

 

regionnät hos det nätföretag som har fått medgivandet.

 

Nätföretaget ska inom sex månader från medgivandet meddela nätmyndigheten

 

hur ledningen ska redovisas.

 

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras hur led-

 

ningar som byggs och används med stöd av någon annans nätkoncession

 

för område, ska redovisas. Övervägandena finns i avsnitt 17.5.

 

Redovisningen ska utifrån ledningens funktion ske antingen i nät-

 

företagets lokalnäts- eller regionnätsverksamhet.

 

57 § I 4 kap. 29 och 30 §§ finns bestämmelser om avgifter för överföring av el

 

för sådana nätkoncessioner som redovisas samlat.

 

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, finns en upplys-

 

ning om bestämmelser i 4 kap. som reglerar utformningen av överförings-

 

avgifterna för nätkoncessioner som redovisas samlat.

151

Prop. 2021/22:153 58 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1.ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverksamhet, och

2.föreskrifter om skyldighet att ge in redovisningshandlingar till nätmyndighe-

ten.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som rör redovisning av nätverksamhet. Den överensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 3 kap. 4 § (prop. 1996/97:136 s. 139 f.).

Subdelegation kan fortsättningsvis ske till en annan myndighet än Energimarknadsinspektionen. Det förtydligas även att föreskrifterna kan avse en skyldighet att ge in redovisningshandlingar till Energimarknads- inspektionen.

Revision av nätverksamhet

59 § Den som är revisor hos ett nätföretag ska

1.göra en särskild granskning av redovisningen av nätverksamheten, och

2.årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om huruvida redovis- ningen av nätverksamheten skett enligt gällande bestämmelser.

I paragrafen anges särskilda skyldigheter för den som är revisor hos ett nätföretag. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 5 § första stycket och andra stycket första meningen (prop. 1996/97:136 s. 140).

60 § Nätföretaget ska ge in det intyg som avses i 59 § 2 till nätmyndigheten.

I paragrafen regleras nätföretagets skyldighet att ge in revisorns intyg till Energimarknadsinspektionen. Den överensstämmer i sak med hittillsva- rande 3 kap. 5 § andra stycket andra meningen (prop. 1996/97:136 s. 140).

61 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om revision av nätverksam- het.

I paragrafen bemyndigas regeringen att meddela ytterligare föreskrifter om revision av nätverksamhet. Den överensstämmer i sak med hittillsva- rande 3 kap. 5 § tredje stycket (prop. 1996/97:136 s. 140).

4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el

Kapitlet ersätter hittillsvarande 4 kap. och innehåller bl.a. motsvarigheter till bestämmelser i hittillsvarande 3 och 4 kap.

Skyldighet att ansluta en anläggning till elnätet

1 § Den som har en nätkoncession ska på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen eller lednings- nätet, om innehavaren av den elektriska anläggningen begär att den ska anslutas.

I fråga om lokalnät gäller anslutningsskyldigheten endast anläggningar inom

 

koncessionsområdet.

 

I paragrafen regleras nätkoncessionshavarens grundläggande skyldighet

152

att ansluta anläggningar till den ledning eller det ledningsnät som omfattas

 

av koncessionen. Den överensstämmer i sak med delar av hittillsvarande Prop. 2021/22:153 3 kap. 6 § första stycket och 7 § första stycket och, när det gäller avgifter

och övriga villkor för anslutning, med 4 kap. 1 § första stycket (prop. 1996/97:136 s. 140–143). Paragrafen genomför artikel 6 i elmark- nadsdirektivet när det gäller nätföretagens skyldighet att ansluta anlägg- ningar till elnätet.

Den reglering som finns i kapitlet omfattar till större delen endast nät- företag, dvs. den som bedriver nätverksamhet. Skyldigheten enligt para- grafen gäller dock även en nätkoncessionshavare som använder ledningen uteslutande för att överföra el för egen räkning.

Den grundläggande skyldigheten att överföra el för någon annans räkning framgår av 16 §.

2 § Avsteg från skyldigheten enligt 1 § får göras, om det

1.saknas ledig kapacitet och inte finns förutsättningar att åtgärda kapacitetsbris- ten på ett sätt som är samhällsekonomiskt motiverat utan att förstärka ledningen eller ledningsnätet, eller

2.finns andra särskilda skäl.

Trots första stycket får ett distributionsnätsföretag, i fråga om en anläggning för produktion av förnybar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt, göra avsteg från anslutningsskyldigheten endast om

1.företaget underrättar den som begär anslutning om detta, och

2.underrättelsen lämnas inom en månad från det att företaget har tagit emot begäran.

I paragrafen regleras undantag från skyldigheten att ansluta anläggningar

 

till elnätet. Den motsvarar delvis hittillsvarande 3 kap. 6 § första stycket

 

och 7 § första stycket.

 

I sak ändras regleringen när det gäller förutsättningarna för avsteg från

 

anslutningsskyldigheten med hänvisning till kapacitetsbrist. Övervägan-

 

dena finns i avsnitt 18.1.

 

Vidare begränsas ett distributionsnätsföretags utrymme för att vägra

 

anslutning när det gäller mikroproduktionsanläggningar. På detta sätt

 

genomförs en del av artikel 17.1 i det omarbetade förnybartdirektivet.

 

Övervägandena finns i avsnitt 18.2.

 

I första stycket första punkten regleras när en nätkoncessionshavare får

 

göra avsteg från skyldigheten att ansluta en anläggning med hänvisning

 

till att det saknas ledig kapacitet. Nätet måste fysiskt kunna klara den över-

 

föring som önskas sedan anläggningen anslutits (se prop. 1996/97:136

 

s. 141 f.). Nätkoncessionshavaren får dock inte åberopa kapacitetsbrist

 

som grund för att neka en anslutning, om det finns sådana förutsättningar

 

att åtgärda bristen som anges i punkten.

 

En nätkoncessionshavare är inte skyldig att bygga ut en ledning eller ett

 

ledningsnät, som saknar den kapacitet som krävs, med anledning av en

 

begäran om en enskild anslutning. En nätkoncessionshavare som inte

 

redan bedriver nätverksamhet kan inte heller antas ha förutsättningar att

 

vidta sådana åtgärder som avses i första punkten. Vid bedömningen av om

 

det finns en anslutningsskyldighet kan ett nätföretag inte heller vara

 

skyldigt att undersöka åtgärder som inte ryms inom normal nätverksamhet

 

eller är oförenliga med företagets övriga skyldigheter enligt lagen,

 

exempelvis när det gäller att se till att elnätet är säkert, tillförlitligt och

 

effektivt. De åtgärder som kan bli aktuella är främst att anskaffa sådana

153

 

Prop. 2021/22:153 tjänster som kan förbättra effektiviteten i driften och utvecklingen av el- nätet (flexibilitetstjänster).

En åtgärd är inte relevant om den kan vidtas först i en framtid som ligger bortom fristen för anslutning enligt 5 §. Nätkoncessionshavaren kan i så fall inte anses ha förutsättningar att åtgärda kapacitetsbristen på det sätt som anges i första punkten. Avsteg får alltså göras från anslutningsskyl- digheten om flexibilitetstjänsterna inte kommer att göra det möjligt att genomföra anslutningen inom en skälig tid.

Det ska dessutom vid en objektiv bedömning vara rimligt att kräva att nätkoncessionshavaren åtgärdar kapacitetsbristen. Nätkoncessionshavaren kan vägra ansluta en anläggning, om kapacitetsbristen inte kan åtgärdas på ett sätt som är samhällsekonomiskt motiverat. I detta ligger att den kostnad som ska bäras av kundkollektivet ska vara rimlig i förhållande till den nytta som kunderna har av åtgärden. En åtgärd som är billigare per kilowatt- timme än kundernas värdering av icke-levererad energi kan som utgångs- punkt anses vara samhällsekonomiskt motiverad. Vid bedömningen av om en åtgärd är samhällsekonomiskt motiverad måste det även tas hänsyn till om flexibilitetstjänsterna kommer att finnas tillgängliga under en längre tidsperiod.

Som framgår av första stycket andra punkten kan det finnas särskilda skäl att göra avsteg från anslutningsskyldigheten även om det finns ledig kapacitet. Exempel på vad som kan vara sådana särskilda skäl anges i äldre förarbeten (prop. 1996/97:136 s. 142 f.). De tekniska förutsättningarna vid anslutningen är en faktor som måste beaktas när anslutningsskyldigheten prövas. Den anläggning som ska anslutas måste i stora drag vara avpassad för det befintliga ledningsnätet. Ett annat exempel på en omständighet som kan vara särskilda skäl är att det finns anledning att befara framtida avtalsbrott med hänsyn till att anläggningsinnehavaren inte har följt tidi- gare avtal.

Ändringen när det gäller anslutningen av mikroproduktionsanläggningar framgår av andra stycket och gäller i fråga om vissa anläggningar för mikroproduktion av el. För att ett distributionsnätsföretag ska undantas från anslutningsskyldigheten krävs, utöver att det finns särskilda skäl enligt första stycket, att företaget underrättar anläggningsinnehavaren inom den tid som anges i stycket.

3 § Om någon vill ansluta en elektrisk anläggning till ett region- eller transmis- sionsnät i stället för till lokalnätet, får innehavaren av region- eller transmissions- nätet ansluta anläggningen endast om

1.innehavaren av lokalnätet har medgett det, eller

2.nätmyndigheten har beviljat tillstånd till anslutningen efter ansökan av inne- havaren av region- eller transmissionsnätet.

I paragrafen behandlas fall då någon vill ansluta en anläggning till region- eller transmissionsnätet i stället för till lokalnätet i samma geografiska om- råde. Den motsvarar delvis hittillsvarande 3 kap. 8 §. I sak ändras regle- ringen som en anpassning till att det från och med den 1 augusti 2021 går att bevilja nätkoncession för område för ledningar som ingår i ett regionnät (prop. 2020/21:188). Övervägandena finns i avsnitt 18.3. Paragrafen utfor- mas efter synpunkter från Lagrådet.

154

Huvudregeln är att en anläggning ska anslutas till lokalnätet. Den som Prop. 2021/22:153 innehar region- eller transmissionsnätet är då inte bara befriad från anslut- ningsskyldigheten utan också förbjuden att ansluta anläggningen. Anslut-

ningen får dock ske till det överliggande nätet, om innehavaren av lokal- nätet medger det eller Energimarknadsinspektionen ger tillstånd till det efter ansökan av region- eller transmissionsnätsföretaget. Förutsättningar- na för att Energimarknadsinspektionen ska ge tillstånd till anslutning an- ges i 4 §.

4 § Nätmyndigheten får bevilja ett sådant tillstånd som avses i 3 § 2 endast om det finns särskilda skäl.

I paragrafen regleras förutsättningarna för att Energimarknadsinspek- tionen ska ge innehavaren av ett region- eller transmissionsnät ett sådant tillstånd som avses i 3 § 2. Den överensstämmer i sak med det som i denna fråga anges i hittillsvarande 3 kap. 8 § andra stycket.

Samhällsekonomiska bedömningar bör läggas till grund för prövningen (prop. 1996/97:136 s. 123 och 143).

Anslutning inom skälig tid

5 § Ett nätföretag som ska ansluta en anläggning enligt 1 § ska genomföra an- slutningen inom skälig tid från det att företaget har tagit emot en begäran om an- slutning. Tiden får vara längre än två år endast om det är nödvändigt med hänsyn till anslutningens omfattning och tekniska utformning eller det finns andra sär- skilda skäl.

I paragrafen regleras inom vilken tid ett nätföretag ska ansluta en anlägg- ning till elnätet. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 7 a § (prop. 2013/14:174 s. 198 f. och 268 f.). Paragrafen genomför arti- kel 15.5 a i elmarknadsdirektivet.

Standardiserade rutiner för anslutning

6 § Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elproduktions- anläggningar och energilagringsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning.

Paragrafen reglerar en skyldighet för nätföretag att ha standardiserade rutiner för anslutning av elproduktionsanläggningar och energilagringsanlägg- ningar. Den motsvarar delvis hittillsvarande 3 kap. 7 b § (prop. 2013/14:174 s. 199 och 269). Övervägandena finns i avsnitt 18.4.

I sak ändras regleringen, med beaktande av artikel 42.1 i elmarknads- direktivet, på så sätt att den omfattar även rutiner för anslutning av energi- lagringsanläggningar. Vad som avses med en energilagringsanläggning anges i 1 kap. 4 §.

Uppgifter om villkor för anslutning

7 § Ett nätföretag ska utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om de allmänna villkor som företaget tillämpar för anslutning.

I samband med en begäran om en ny anslutning ska uppgifter om avgift och övriga villkor för anslutningen lämnas inom skälig tid.

155

Prop. 2021/22:153

I paragrafen regleras en skyldighet för nätföretag att ge information om villkoren för att ansluta anläggningar. Den överensstämmer i sak med hit- tillsvarande 4 kap. 11 c § (prop. 1996/97:136 s. 158 och prop. 2017/18:237 s. 85).

Tidsplaner för anslutning

8 § Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elproduk- tionsanläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen.

När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en el- produktionsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen.

Enligt paragrafen finns en skyldighet för ett nätföretag att lämna uppgifter om tidsplaner till den som vill ansluta en elproduktionsanläggning till en ledning eller ett ledningsnät. Den överensstämmer i sak med hittillsva- rande 4 kap. 12 § (prop. 2009/10:128 s. 58 f. och 80 f.).

Information om åtgärder som krävs för att förstärka elnätet

9 § Ett nätföretag som har vägrat ansluta en anläggning till en ledning eller ett ledningsnät med hänvisning till att ledningen eller nätet saknar kapacitet, ska mot skälig ersättning ge den som begär det information om vilka åtgärder som krävs för att anslutningen ska kunna genomföras.

Om anläggningen är en laddningspunkt, ska nätföretaget utan särskild begäran lämna informationen tillsammans med meddelandet om att anslutning vägras. Nätföretaget ska lämna informationen utan ersättning.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras en skyl- dighet för nätföretag att ge information om åtgärder som krävs för att förstärka elnätet. Den genomför artikel 6.2 tredje–femte meningarna i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 18.5.

Ett nätföretag som vägrar ansluta en anläggning med hänvisning till att det saknas ledig kapacitet är enligt första stycket skyldigt att ge den som begär det information om vilka nätförstärkningsåtgärder som krävs för att anslutningen ska bli möjlig. Den som begär informationen ska betala skälig ersättning till nätföretaget. En ersättning som överstiger nätföreta- gets kostnader för att ta fram och lämna informationen kan inte anses skälig.

När det gäller anslutning av laddningspunkter ska dock informationen lämnas utan begäran, redan i samband med beskedet om vägrad anslut- ning, och utan att nätföretaget kan begära ersättning. Detta framgår av andra stycket.

Tvister om nätföretagets skyldigheter enligt paragrafen ska tas upp av Energimarknadsinspektionen (13 §).

Anslutningsavgifter

10 § Avgiften för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska utformas så att nätkoncessionshavarens skäliga kostnader för anslutningen täcks. Särskild hänsyn ska tas till anslutningspunktens geografiska läge och den avtalade effekten i anslutningspunkten.

156

Om staten enligt ett avtal med ett nätföretag har finansierat åtgärder som är Prop. 2021/22:153 nödvändiga för att öka elnätets kapacitet för att underlätta anslutningen av anlägg-

ningar för produktion av förnybar el, ska avgiften för anslutning utformas så att den som vill ansluta en anläggning ersätter nätföretagets kostnader för sådana åtgärder i den del som svarar mot anläggningens andel av den totala kapacitets- ökningen. Detta gäller även om nätkoncessionen överlåts.

I paragrafen regleras utformningen av anslutningsavgifter. Den överens- stämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 9 a och 9 b §§ (prop. 2004/05:62 s. 83 f. och 269, prop. 2008/09:141 s. 82 f. och 99 och prop. 2013/14:156 s. 17–21 och 28 f.).

11 § En elanvändare som har ett abonnemang för en säkring om högst 63 ampere ska inte betala någon avgift för att ansluta en produktionsanläggning som

1.producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt,

och

2.ansluts

a)där en anläggning för användning av el redan är ansluten, och

b)med en effekt som inte överstiger uttagsabonnemangets effekt.

Enligt paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, får ett nät- företag i vissa fall inte ta ut någon avgift för att ansluta en elproduktions- anläggning. Den är en del av genomförandet av artikel 21.2 a i det omarbe- tade förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 18.6.

En elanvändare som också är elproducent ska, om de närmare förutsätt- ningar som anges i paragrafen är uppfyllda, undantas från skyldigheten att betala för anslutningen av produktionsanläggningen till elnätet. Uttags- abonnemanget är avtalet med nätföretaget om att ta ut el i en uttagspunkt, dvs. den el som avses i punkten 2 a. Av 38 § framgår att anläggningsinne- havaren inte heller ska betala någon avgift för inmatningen av el på nätet.

Principer för kostnadsfördelning

12 § Ett nätföretag ska offentliggöra principer för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid anslutning till elnätet.

I paragrafen regleras en skyldighet för nätföretag att offentliggöra princi- per för kostnadsfördelning. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 13 § (prop. 2009/10:128 s. 60–62 och 81).

Tvister om anslutning till elnätet

13 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om vilka skyldigheter en nätkon- cessionshavare har enligt 1 § eller ett nätföretag har enligt 5 eller 9 §.

En tvist ska inte prövas, om ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren eller nätföretaget skickat ett skriftligt ställningstagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

I paragrafen regleras prövningen av tvister om en nätkoncessionshavares skyldigheter när det gäller anslutning av anläggningar till en ledning eller ett ledningsnät. Den motsvarar hittillsvarande 3 kap. 6 § andra stycket första meningen och fjärde stycket och 7 § andra stycket första meningen,

157

Prop. 2021/22:153 men har en delvis annan utformning. Övervägandena finns i avsnitt 18.5 och 24.1.

Tvister om nätkoncessionshavarens skyldighet att ansluta anläggningar till elnätet ska enligt första stycket tas upp av Energimarknadsinspek- tionen. Inte bara anslutningsskyldigheten i sig prövas av myndigheten utan också om villkoren för anslutningen är förenliga med 1 §. Prövningen avser i så fall om avgiften och övriga villkor för anslutningen är objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga. Energimarknadsinspektionen ska vidare ta upp tvister om innebörden av ett nätföretags skyldighet att genomföra anslutningen inom skälig tid eller att ge information om vilka kapacitetshöjande åtgärder som krävs för att en anslutning ska bli möjlig.

Genom att det anges att tvister ska tas upp av nätmyndigheten tydliggörs hur stycket förhåller sig till 10 kap. 17 § rättegångsbalken, där det anges att allmän domstol inte är behörig att ta upp tvister som ska tas upp av annan myndighet än domstol. Energimarknadsinspektionens behörighet gäller dock endast fastställelse av de skyldigheter som nätkoncessions- havaren har enligt lagen. Myndigheten ska alltså inte ta upp exempelvis tvister som gäller fullgörande av skyldigheten att betala anslutningsav- giften eller en fastställelsetalan som gäller hur villkor i anslutningsavtalet ska tolkas.

För förfarandet hos Energimarknadsinspektionen gäller förvaltnings- lagen. Inspektionens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdom- stol, se 13 kap. 7 §.

Andra stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 6 § fjärde stycket och 7 § fjärde stycket (prop. 2001/02:56 s. 35 och 59 f.). Energi- marknadsinspektionens exklusiva prövningsrätt innebär att en part inte heller efter tvåårsfristens utgång kan vända sig till allmän domstol för prövning.

14 § Nätmyndigheten ska fatta sitt slutliga beslut i ett ärende enligt 13 § inom två månader från det att ansökan om prövning kommit in till myndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet, får myndigheten för- länga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.

Nätmyndighetens beslut gäller omedelbart.

I paragrafen finns tidsfrister för nätmyndighetens prövning av tvister. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 6 § andra stycket andra och tredje meningarna och tredje stycket samt 7 § andra stycket andra och tredje meningarna och tredje stycket (prop. 2004/05:62 s. 87 f. och 266 f.).

Återinkoppling och höjning av avtalad effekt

Rubriken utformas efter synpunkter från Lagrådet.

15 § Det som anges i detta kapitel om anslutning av en elektrisk anläggning till en ledning eller ett ledningsnät gäller också återinkoppling av en befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i en anslutningspunkt.

I paragrafen regleras tillämpningsområdet för de bestämmelser som finns i kapitlet i frågor om anslutning av en anläggning till en ledning eller ett

158

ledningsnät. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 1 kap. 4 §

Prop. 2021/22:153

andra stycket (prop. 1996/97:136 s. 117 f.).

 

Skyldighet att överföra el

 

16 § En nätkoncessionshavare är skyldig att överföra el för någon annans räkning

 

på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor.

 

I paragrafen regleras en nätkoncessionshavares grundläggande skyldighet

 

att överföra el för någon annans räkning. Den överensstämmer i sak med

 

hittillsvarande 3 kap. 9 § första stycket och 4 kap. 1 § första stycket första

 

meningen (prop. 1996/97:136 s. 143 f. och 149, prop. 2001/02:56 s. 64

 

och prop. 2004/05:62 s. 268). Paragrafen genomför artikel 6 i elmarknads-

 

direktivet när det gäller nätföretagens skyldighet att överföra el för annans

 

räkning.

 

Skyldigheten att överföra el innefattar inte någon skyldighet att ansluta

 

anläggningar. Den grundläggande anslutningsskyldigheten regleras i 1 §.

 

Rätt att använda elnätet inom Sverige

 

17 § Ett nätföretag ska utforma sina villkor för överföring av el så att en betald

 

anslutningsavgift ger rätt att använda elnätet inom Sverige, med undantag för ut-

 

landsförbindelser med en spänning som understiger 220 kilovolt.

 

I paragrafen regleras nätkundens rätt att använda elnätet inom Sverige. Den

 

överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 2 § (prop. 2017/18:237

 

s. 36 f. och 82 f.).

 

God kvalitet på överföringen av el

 

18 § Ett nätföretags överföring av el för någon annans räkning ska ha god kvalitet.

 

Nätföretaget ska avhjälpa brister i överföringen i den utsträckning kostnaderna

 

för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhållande till de olägenheter för elanvän-

 

darna som är förknippade med bristerna.

 

I paragrafen regleras kvaliteten på den överföring av el för någon annans

 

räkning som ett nätföretag är skyldigt att utföra på sitt nät. Den överens-

 

stämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 9 § andra och tredje styckena

 

(prop. 2001/02:56 s. 32–34 och 60 f.).

 

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

 

föreskrifter om innebörden av att överföringen av el har god kvalitet.

 

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer att meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda

 

för att överföringen av el ska vara av god kvalitet. Den överensstämmer i

 

sak med hittillsvarande 3 kap. 9 § fjärde stycket (prop. 2001/02:56 s. 33 f.

 

och 61 och prop. 2005/06:27 s. 27–29, 56 och 83).

 

Funktionskrav vid överföring av el

 

20 § Ett nätföretag ska se till att avbrott i överföringen av el till en elanvändare

 

aldrig överstiger tjugofyra timmar eller den kortare tid som följer av 18 § eller av

 

föreskrifter som meddelats med stöd av 19 §.

159

Prop. 2021/22:153 Detta gäller inte om nätföretaget visar att avbrottet beror på ett hinder utanför företagets kontroll som företaget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder det inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

I paragrafen finns den grundläggande regleringen av funktionskravet vid överföring av el. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 9 a § (prop. 2005/06:27 s. 23–27 och 57).

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 20 §.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, bemyndigas rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om undantag från funktionskravet. Övervägandena finns i av- snitt 19.

Ett undantag från funktionskravet finns i 20 § andra stycket. Med stöd av bemyndigandet kan föreskrifter meddelas om undantag även i andra situationer, t.ex. om ett avbrott som överstiger 24 timmar är förenligt med det som krävs för att överföringen av el ska anses ha god kvalitet enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 19 §.

22 § Nätmyndigheten får i det enskilda fallet bevilja dispens från kravet i 20 § i en del av ett koncessionsområde om

1.kravet är oskäligt betungande med hänsyn till nätföretagets ekonomiska situa- tion, eller

2.det finns synnerliga skäl.

Dispens får ges i sammanlagt högst tre år.

Paragrafen gör det möjligt för Energimarknadsinspektionen att ge dispens från funktionskravet i ett enskilt fall. Den överensstämmer i sak med hit- tillsvarande 3 kap. 9 b § (prop. 2005/06:27 s. 26 och 57 f.).

Att föreskrifter om undantag från funktionskravet har meddelats med stöd av 21 § utesluter inte att Energimarknadsinspektionen med stöd av förevarande paragraf beviljar en mer långtgående dispens i det enskilda fallet.

Uppgifter om villkor för överföring

23 § Ett nätföretag ska

1.utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om avgifter och övriga villkor för överföring av el, och

2.offentliggöra sådana uppgifter.

I paragrafen regleras nätföretagets skyldighet att lämna information om avgifter och övriga villkor för överföring av el. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 11 § (prop. 1996/97:136 s. 158, prop. 1997/98:159 s. 31 och 68 och prop. 2017/18:237 s. 84).

24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att lämna uppgifter till nätmyndigheten om avgifter och övriga villkor för överföring av el.

160

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen Prop. 2021/22:153 bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att lämna

uppgifter till Energimarknadsinspektionen om avgifter och övriga villkor för överföring av el. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap.

11 a § (prop. 2017/18:237 s. 40 f. och 84 f.).

25 § Ett nätföretag ska informera elanvändarna om

1.hur avgifterna för överföring av el är utformade, och

2.vilka möjligheter elanvändarna har att påverka sina kostnader för överföring av el genom att välja andra avtalsvillkor eller ändra förbrukningsmönster.

I paragrafen regleras en informationsskyldighet för nätföretag i fråga om hur överföringsavgifterna är utformade och elanvändarnas möjligheter att påverka sina kostnader. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 11 b § (prop. 2017/18:237 s. 41 f. och 85).

Allmänt om avgifter för överföring av el

26 § Ett nätföretag ska utforma sina avgifter för överföring av el på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning.

I paragrafen regleras utformningen av överföringsavgifter när det gäller förenligheten med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elpro- duktion och elanvändning. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 1 § första stycket andra meningen (prop. 2013/14:174 s. 192–196 och 271 f.).

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna för överföring av el ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elproduktion och elanvändning.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om energieffektiva överföringsavgif- ter. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 1 § andra stycket (prop. 2013/14:174 s. 194–196 och 272).

Avgift för lokal distribution

28 § En avgift för överföring av el på ett lokalnät får inte utformas med hänsyn till var en anslutning finns inom ett koncessionsområde.

Om ett eller flera koncessionsområden slås samman helt eller delvis, ska av- gifterna för det nya området vara enhetliga senast tre år efter sammanslagningen.

I paragrafen finns särskilda föreskrifter om avgifter för lokal distribution av el. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 3 § (prop. 1996/97:136 s. 150, prop. 1997/98:159 s. 60 f. och 66 f. och prop. 2008/09:141 s. 97).

29 § I områden som redovisas samlat enligt 3 kap. 51 § ska enhetliga avgifter för överföring av el på ett lokalnät tillämpas från den dag som nätmyndigheten be- slutar. Den dagen får inte infalla senare än fem år från beslutet om samlad redovis- ning eller beslutet om ändring av ett sådant beslut.

161

Prop. 2021/22:153 I paragrafen anges när områden som redovisas samlat ska ha enhetliga av- gifter. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 4 § första stycket (prop. 2001/02:56 s. 27–29 och 59 och prop. 2014/15:56 s. 15 och 21).

162

30 § När detta kapitel tillämpas ska en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje anses omfattas av nätkoncessionen för område, om samlad redovisning sker enligt 3 kap. 53 § andra stycket.

I paragrafen regleras vad som ska gälla när en nätkoncession för linje redo- visas tillsammans med en nätkoncession för område och alltså anses ingå i lokalnätet. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 4 § andra stycket (prop. 2014/15:56 s. 15 och 21).

31 § Trots 28 och 29 §§ får inom ett koncessionsområde eller inom flera kon- cessionsområden som redovisas samlat särskilda avgifter för överföring av el gälla för en begränsad krets av elanvändare, om

1.det behövs för att utveckla sådana avgifter för överföring av el som främjar ett effektivt utnyttjande av elnätet, och

2.nätföretaget har informerat nätmyndigheten.

Sådana avgifter får inte tillämpas under en längre tid än tre år utan tillstånd av nätmyndigheten.

I paragrafen regleras en möjlighet för ett nätföretag att tillämpa avgifter som gäller endast för en begränsad del av elanvändarna inom en kundka- tegori i ett område. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 4 a § (prop. 2017/18:237 s. 38–40 och 83).

32 § Nätmyndigheten ska bevilja tillstånd enligt 31 § andra stycket, om avgifterna

1.uppfyller kraven i 16 och 26 §§, och

2.behöver tillämpas under en längre tid än tre år med hänsyn till det ändamål som anges i 31 § första stycket 1.

Tillstånd ska beviljas för viss tid.

I paragrafen regleras förutsättningarna för att ett nätföretag ska få tillstånd att tillämpa särskilda avgifter enligt 31 § under en längre tid än tre år. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 4 b § (prop. 2017/18:237 s. 38–40 och 83 f.).

Avgift för regional distribution

33 § På ett regionnät får en avgift för överföring av el för varje spänningsnivå inte utformas med hänsyn till var en uttagspunkt finns i förhållande till nätets anslutning till ett annat nätföretags region- eller transmissionsnät.

Paragrafen innebär att avgifterna för regional distribution, på varje spän- ningsnivå, inte får utformas med hänsyn till var på regionnätet en uttags- punkt är belägen. Den motsvarar delvis hittillsvarande 4 kap. 5 § första stycket (prop. 1996/97:136 s. 151 f. och prop. 2008/09:141 s. 98). Över- vägandena finns i avsnitt 20.1.

I sak ändras regleringen endast som en anpassning till att det fr.o.m. den

1 augusti 2021 går att bevilja nätkoncession för område för ledningar som ingår i ett regionnät (prop. 2020/21:188). Det som gäller för avgiften för

överföring av el på en regionledning, dvs. en ledning som omfattas av en Prop. 2021/22:153 nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät, gäller alltså

även för överföring på en ledning som omfattas av en nätkoncession för område med en lägsta spänningsnivå.

Vad som avses med ett regionnät anges i 1 kap. 4 §.

34 § Om en avgift för överföring av el på ett regionnät avser en elektrisk anläggning som tar ut el direkt från en transformator på ett regionnät, ska avgiften utformas med utgångspunkt i avgiften för spänningsnivån omedelbart före trans- formatorn med ett skäligt tillägg för nedtransformeringen.

I paragrafen regleras utformningen av avgifterna för regional distribution vid uttag direkt från en transformator. Den motsvarar delvis hittillsvarande 4 kap. 5 § tredje stycket (prop. 2001/02:143 s. 62 f. och 142). Övervägan- dena finns i avsnitt 20.1.

I sak ändras regleringen på så sätt att det som gällde för avgiften för överföring av el på en regionledning gäller även för överföring på en ledning som omfattas av en nätkoncession för område med en lägsta spänningsnivå.

35 § Avgiften för överföring av el på ett regionnät inom varje normalt spännings- intervall ska utformas utifrån de samlade kostnader som nätföretaget har för regionnät i Sverige i den utsträckning som kostnaderna kan hänföras till spännings- intervallet.

Den del av de beräknade kostnaderna som avser betalning för överföring på transmissionsnät och på andra regionnät ska dock läggas till grund för avgiften endast i den utsträckning som kostnaderna avser nätföretagets kostnader för regionnät inom den nätregion där den ledning finns som avgiften tas ut på.

I paragrafen regleras hur de kostnader som läggs till grund för utform- ningen av avgiften för regional distribution ska fördelas mellan spännings- intervall och nätregioner. Den motsvarar delvis hittillsvarande 4 kap. 8 § (prop. 1996/97:136 s. 155 f., prop. 2001/02:143 s. 60 f. och 142, prop. 2008/09:141 s. 84 f. och 98 f. och prop. 2017/18:237 s. 84). Övervägan- dena finns i avsnitt 20.1.

I sak ändras regleringen endast på så sätt att det som gäller för avgiften för överföring av el på en regionledning gäller även för överföring på en ledning som omfattas av en nätkoncession för område med en lägsta spänningsnivå.

Avgift för transmission

36 § På ett transmissionsnät får avgiften för överföring av el utformas med hän- syn till var på nätet en anslutningspunkt finns.

Paragrafen innebär att avgiften för överföring av el på ett transmissionsnät får vara lägesberoende. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 9 § (prop. 1996/97:136 s. 156 f., prop. 2008/09:141 s. 99 och prop. 2017/18:237 s. 84).

163

Prop. 2021/22:153 Avgifter från småskalig elproduktion

37 § Trots 26–36 §§ ska avgiften för inmatning av el från en produktionsanlägg- ning som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt motsvara endast den årliga kostnaden för sådan mätning, registrering, beräkning och rapportering som nätfö- retaget är skyldigt att utföra enligt 6 kap. eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till det kapitlet.

Om flera sådana anläggningar finns i närheten av varandra och gemensamt matar in el på ledningsnätet, ska anläggningarna betraktas som separata anläggningar när första stycket tillämpas.

I paragrafen behandlas nätavgifter vid småskalig elproduktion. Den överens- stämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 10 § första och andra styckena (prop. 1996/97:136 s. 157 f.).

38 § Trots 26–37 §§ ska en elanvändare som har ett abonnemang för en säkring om högst 63 ampere och producerar el som kan matas in med en effekt om högst 43,5 kilowatt inte betala någon avgift för inmatningen.

I paragrafen behandlas nätavgiften för vissa elanvändare som också är mikroproducenter av el. Den motsvarar delvis hittillsvarande 4 kap. 10 § tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 21.

I sak ändras regleringen på så sätt att det inte längre finns något krav på att elanvändaren ska ta ut mer el från elsystemet än den matar in. En el- användare som också är elproducent har enligt de närmare förutsättningar som anges i paragrafen en rätt att undantas från skyldigheten att betala överföringsavgift för sin inmatning. Elanvändarens skyldighet att betala avgift för sitt uttag av el påverkas inte av paragrafen.

Tvister om avgifter vid småskalig elproduktion

39 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om avgiftens storlek enligt 37 § eller avgiftsbefrielse enligt 38 §.

En tvist ska inte prövas, om ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätföretaget skickat ett skriftligt ställningstagande till

 

den berörda parten under partens senaste kända adress.

 

I paragrafen regleras prövningen av tvister om nätavgifter från sådan

 

småskalig elproduktion som omfattas av 37 eller 38 §. Den motsvarar hit-

 

tillsvarande 4 kap. 10 § fjärde stycket men har en delvis annan utformning.

 

Övervägandena finns i avsnitt 24.1.

 

Tvister ska enligt första stycket tas upp av Energimarknadsinspektionen.

 

Detta tydliggör hur stycket förhåller sig till 10 kap. 17 § rättegångsbalken,

 

där det anges att allmän domstol inte är behörig att ta upp tvister som ska

 

tas upp av annan myndighet än domstol. Energimarknadsinspektionens

 

behörighet enligt paragrafen gäller dock endast den rätt som vissa små-

 

skaliga elproducenter har till avgiftsreduktion enligt 37 § eller avgifts-

 

befrielse enligt 38 §.

 

För förfarandet hos Energimarknadsinspektionen gäller förvaltnings-

 

lagen. Inspektionens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdom-

 

stol, se 13 kap. 7 §.

 

Andra stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 10 §

 

fjärde stycket andra meningen (prop. 2001/02:56 s. 35 och 64). Energi-

164

marknadsinspektionens exklusiva prövningsrätt innebär att en part inte

heller efter tvåårsfristens utgång kan vända sig till allmän domstol för Prop. 2021/22:153 prövning.

Fakturering

40 § Ett nätföretags faktura till en elanvändare ska vara tydlig.

Nätföretaget ska ge den elanvändare som begär det en förklaring till hur det belopp som anges i fakturan har beräknats.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anges grundläg- gande krav när det gäller ett nätföretags fakturor till elanvändare. Paragra- fen genomför artikel 18.1 i elmarknadsdirektivet när det gäller nätföretag. Övervägandena finns i avsnitt 22. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

I kravet på tydlighet enligt första stycket ligger att det inte ska krävas några särskilda förkunskaper för att förstå fakturan. Inte bara uppgiften om det belopp som ska betalas ska vara lätt att förstå, utan även hur avgiften har beräknats.

Av andra stycket framgår att nätföretaget även måste kunna förklara fakturan för en elanvändare som begär det. Det ligger i sakens natur att förklaringen ska lämnas på ett sätt som elanvändare typiskt sett kan förstå.

41 § Ett nätföretag får inte ta ut någon avgift för fakturor och faktureringsinfor- mation till elanvändare.

Nätföretaget ska erbjuda elanvändaren fakturor i elektronisk form.

I paragrafen regleras formerna för nätföretagets fakturering. Den genom- för artikel 18.2 och 18.3 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 22.

Första stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 14 §, när det gäller nätföretag (prop. 2013/14:174 s. 155–157 och 276). Stycket genomför artikel 18.2 i elmarknadsdirektivet när det gäller fakturor till nätkunder.

Iandra stycket, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras nät- företagets skyldighet att erbjuda elanvändare fakturering i elektronisk form som ett alternativ till pappersfakturor. Stycket genomför artikel 18.3

ielmarknadsdirektivet.

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information ett nätföretags faktura till en elanvändare ska innehålla och hur fakturan ska utformas.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, bemyndigas rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om fakturans innehåll och utformning. Övervägandena finns i av- snitt 22.

Med stöd av bemyndigandet kan föreskrifter meddelas som genomför artikel 18.4 och 18.6 i elmarknadsdirektivet och direktivets bilaga I när det gäller krav på nätföretagens fakturering.

165

Prop. 2021/22:153 Förhandsprövning av villkor

43 § Ett nätföretag får inte ingå avtal i frågor om anslutning till elnätet eller överföring av el förrän de metoder som används för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att ut- forma avgifter för anslutning eller överföring.

I paragrafen regleras förhandsprövningen av andra villkor än avgifter för anslutning till elnätet eller överföring av el. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 1 a § första stycket första och tredje meningarna (prop. 2011/12:77 s. 23–25 och 53). Paragrafen genomför delvis artikel 59.7 a och c i elmarknadsdirektivet.

44 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 43 §, om de kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande.

Om nätmyndigheten inte godkänner en metod, ska myndigheten i beslutet ange hur villkoren i stället ska utformas.

Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).

I paragrafen anges förutsättningarna för att Energimarknadsinspektionen ska godkänna metoder för att utforma avtalsvillkor. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 1 a § första stycket andra meningen och andra och tredje styckena (prop. 2011/12:77 s. 23–25 och 53).

5 kap. Intäktsram för nätverksamhet

Användning av flexibilitetstjänster

12 a § När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning flexi- bilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i nätverksamheten. Bedöm- ningen får medföra en ökning eller minskning av intäktsramen.

Paragrafen, som är ny, syftar till att skapa särskilda incitament för nät- företagen att bedriva verksamheten på ett sätt som bidrar till ökad effekti- visering. Den ska ses mot bakgrund av artikel 32.1 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Energimarknadsinspektionen ska ta hänsyn till i vilken uträckning flexi- bilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i nätverksamheten när myndigheten bestämmer intäktsramen. Energimarknadsinspektionen ska beakta om nätföretaget använder flexibilitetstjänster och om användningen förbättrar effektiviteteten i nätverksamheten jämfört med ett läge där inga flexibilitetstjänster utnyttjas.

Energimarknadsinspektionens bedömning får medföra en ökning eller minskning av intäktsramen. Ett nätföretag ska alltid överväga möjligheten att använda flexibilitetstjänster i stället för att bygga ut nätet. Energimark- nadsinspektionen bör kunna utgå från att nätföretagen lever upp till en viss nivå utan att det krävs särskilda incitament. En ökning av intäktsramen bör komma i fråga när ett företag förbättrar effektiviteten genom att använda flexibilitetstjänster på ett sätt som överträffar en sådan nivå. Att ett nät- företag inte använder flexibilitetstjänster i den utsträckning för vilken det

finns goda förutsättningar kan medföra en minskning av intäktsramen.

166

12 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela Prop. 2021/22:153 föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att flexibilitetstjänster ska

anses förbättra effektiviteten i nätverksamheten.

I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i anslutning till 12 a §. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Intäktsram för lokalnät

13 § En intäktsram för intäkter från ett lokalnät ska bestämmas för varje konces- sionsområde för sig.

Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 51 § har beslutat att flera nätkoncessioner för område ska redovisas samlat, ska dock de områdena anses vara ett koncessions- område när intäktsramen bestäms.

I paragrafen regleras vilken nätverksamhet som ska omfattas av en intäkts- ram för intäkter från ett lokalnät.

I andra stycket ändras en hänvisning med anledning av att en bestäm- melse flyttas till en ny paragraf.

14 § Om en nätkoncession för linje innefattas i redovisningen av en nätkon- cession för område enligt 3 kap. 53 § andra stycket, ska koncessionerna anses vara en nätkoncession för område när intäktsramen bestäms.

I paragrafen regleras vad som ska gälla när en nätkoncession för område redovisas samlat med en nätkoncession för linje.

En hänvisning ändras med anledning av att en bestämmelse flyttas till en ny paragraf.

Intäktsram för regionnät

15 § En intäktsram ska bestämmas för intäkter från en nätkoncessionshavares regionnät i Sverige.

I paragrafen regleras vad en intäktsram för regionnät ska omfatta. Den ändras med anledning av att termen regionnät ersätter regionledning.

Intäktsram för transmissionsnät

19 § Om ett transmissionsnätsföretag är en statlig myndighet och har finansierat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i 4 kap. 10 § andra stycket ska, när intäktsramen bestäms, företagets kostnader med anledning av avtalet anses ha uppstått i företagets nätverksamhet.

Paragrafen gör det möjligt att genom avgifterna för transmission på det nät som innehas av Affärsverket svenska kraftnät finansiera sådana avtal mellan staten och enskilda nätföretag som avses i 4 kap. 10 § andra stycket.

En hänvisning ändras med anledning av att en bestämmelse flyttas till en ny paragraf.

167

Prop. 2021/22:153 Beräkning av intäkter

30 § Om ett transmissionsnätsföretag är en statlig myndighet och har finansierat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i 4 kap. 10 § andra stycket, ska intäkter med anledning av avtalet anses vara intäkter från överföring av el vid avstämning mot intäktsramen.

Enligt paragrafen ska eventuella intäkter från ett sådant avtal som avses i 4 kap. 10 § andra stycket behandlas som intäkter från överföring av el vid avstämning mot intäktsramen.

En hänvisning ändras med anledning av att en bestämmelse flyttas till en ny paragraf.

6 kap. Mätning av överförd el

Kapitlet är nytt. Det tidigare 6 kap. innehöll bestämmelser om utrikeshan- del och upphörde att gälla den 1 juli 2002. Det nya kapitlet innehåller mot- svarigheter till bestämmelser i hittillsvarande 3 kap. och till hittillsvarande 11 kap. 21 §.

Skyldighet att mäta överförd el

1 § Ett nätföretag ska mäta och registrera mängden överförd el.

Paragrafen reglerar nätföretagets grundläggande skyldighet att mäta och registrera mängden överförd el. Den överensstämmer i sak med hittills- varande 3 kap. 10 § första stycket (prop. 1998/99:137 s. 42).

Hittillsvarande 3 kap. 10 § andra stycket utgår av skäl som redovisas i avsnitt 23.1.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.mätning och registrering enligt 1 §,

2.skyldighet för nätföretag att beräkna mängden överförd el, och

3.de funktionskrav som mätsystem och mätutrustning ska uppfylla.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om mätning av överförd el och an- slutande frågor. Den motsvarar hittillsvarande 3 kap. 10 b § när det gäller sådana frågor som anges i första och tredje punkterna (prop. 2016/17:73 s. 14–16 och 21 f.). Övervägandena finns i avsnitt 23.1.

I andra punkten införs ett bemyndigande när det gäller föreskrifter om beräkningar av mängden överförd el. Någon skyldighet att utföra beräk- ningar av mängden överförd el föreskrivs inte i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan dock meddela föreskrifter om en sådan skyldighet med stöd av bemyndigandet i paragrafen. Före- skrifterna kan gälla exempelvis sådana förbrukningsprofiler och andelstal som nätföretagen ska ta fram för ett schablonberäkningsområde enligt förordningen (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av överförd el.

168

Rapportering av mätresultat

Prop. 2021/22:153

3 § Ett nätföretag ska på begäran rapportera resultaten av de mätningar som görs enligt 1 § till ett företag som elanvändaren eller elproducenten har utsett.

I paragrafen regleras en skyldighet för nätföretag att rapportera mätresultat på begäran av elanvändaren eller elproducenten. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 10 a § andra stycket andra meningen (prop. 2013/14:174 s. 154 f. och 269).

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att rapportera

1.mätresultat, och

2.beräkningar av mängden överförd el.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om rapportering av mätresultat och beräkningar av mängden överförd el. Den motsvarar delvis hittillsvarande 3 kap. 10 b § när det gäller föreskrifter om rapportering (prop. 2016/17:73

s.14–16 och 21 f.). Övervägandena finns i avsnitt 23.1.

Regleringen ändras när det gäller på vilken normnivå föreskrifterna ska

finnas. Hittillsvarande 3 kap. 10 a § första stycket och andra stycket första meningen utgår. Föreskrifter om skyldighet för nätföretag att rapportera resultat till bl.a. Affärsverket svenska kraftnät, elanvändare, elleverantörer och balansansvariga ska i stället kunna meddelas med stöd av förevarande paragraf.

Kostnader för mätning

5 § En elanvändare som begär att elförbrukningen ska mätas på något annat sätt än enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 2 § 1 ska av nätföretaget debiteras merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av resultaten av dessa mätningar. Om mätningen av elanvändarens förbrukning då kräver en annan mät- utrustning än vid mätning enligt de nämnda föreskrifterna, ska elanvändaren betala kostnaden för mätaren med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installa- tion i uttagspunkten.

En elanvändare får inte debiteras merkostnader för att den har

1.ingått ett avtal om leverans av el som förutsätter att mängden överförd el ska mätas per timme, eller

2.begärt att nätföretaget ska lämna information som visar elanvändarens för- brukning per timme.

I paragrafen regleras i vilken utsträckning ett nätföretag kan debitera en enskild elanvändare kostnader för mätning.

Första stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 11 §

 

första stycket (prop. 1998/99:137 s. 27 och 44 f., prop. 2001/02:56 s. 62

 

och prop. 2011/12:98 s. 15).

 

Andra stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 11 § andra

 

stycket andra meningen (prop. 2011/12:98 s. 6–12 och 15 f. och prop.

 

2016/17:73 s. 11–13 och 22).

 

6 § Ett nätföretag ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med

 

tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos

 

elproducenten. Detta gäller dock inte de elproducenter som avses i 4 kap. 37 §.

169

 

Prop. 2021/22:153 I paragrafen regleras i vilken utsträckning ett nätföretag ska debitera en enskild elproducent kostnader för mätning. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 14 § första stycket (prop. 1996/97:136 s. 147, prop. 1998/99:137 s. 28 och 45 och prop. 2002/03:40 s. 145–147 och 195).

7 § Ett nätföretag får debitera enskilda elanvändare och elproducenter kostnader för mätning endast i den utsträckning som anges i 5 och 6 §§.

I paragrafen tydliggörs att ett nätföretag får debitera enskilda elanvändare och elproducenter kostnader för mätning endast i den utsträckning som anges i 5 och 6 §§. När det gäller elanvändare motsvarar paragrafen hit- tillsvarande 3 kap. 11 § andra stycket första meningen (prop. 1996/97:136 s. 146).

Att kostnaden för mätning inte debiteras särskilt innebär att kostnaden i stället ingår i underlaget för de gemensamma avgifterna för överföring av el.

Tvister om kostnader för mätning

8 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om vilka kostnader som ska debiteras enligt 5 eller 6 §.

En tvist ska dock inte prövas om ansökan om prövning kommit in till nätmyndig- heten senare än två år efter det att nätföretaget skickat ett skriftligt ställnings- tagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

I paragrafen regleras prövningen av tvister om kostnader för mätning av överförd el. Den motsvarar hittillsvarande 3 kap. 11 § tredje stycket och

14§ andra stycket men har fått en delvis annan utformning. Övervägande- na finns i avsnitt 24.1.

I första stycket anges att tvister ska tas upp av nätmyndigheten för att tydliggöra hur bestämmelsen förhåller sig till 10 kap. 17 § rättegångs- balken, där det anges att allmän domstol inte är behörig att ta upp tvister som ska tas upp av annan myndighet än domstol.

Energimarknadsinspektionens behörighet enligt paragrafen gäller endast frågor om huruvida en kostnad ska debiteras en enskild elanvändare eller elproducent och hur stor den debiterade kostnaden ska vara med tillämpning av 5 eller 6 §.

Energimarknadsinspektionens beslut är inte verkställbart. Det är alltså inte möjligt att inför myndigheten föra en fullgörelsetalan om ersättning. Om en elanvändare eller elproducent vägrar att betala den debiterade kostnaden, som Energimarknadsinspektionen funnit att nätföretaget har rätt till, får nätföretaget vända sig till allmän domstol för att få en exeku- tionstitel med inspektionens beslut som grund.

För förfarandet hos Energimarknadsinspektionen gäller förvaltnings- lagen. Inspektionens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdom- stol, se 13 kap. 7 §.

Andra stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 3 kap. 11 § tredje stycket andra meningen och 14 § andra stycket andra meningen (prop. 2001/02:56 s. 35 och 62 f.). Energimarknadsinspektionens exklu- siva prövningsrätt innebär att en part inte heller efter tvåårsfristens utgång kan vända sig till allmän domstol för prövning.

170

Installation av nya mätare

Prop. 2021/22:153

9 § Ett nätföretag ska se till att elanvändare får lämplig information i samband med installation av nya mätare.

Enligt paragrafen är ett nätföretag skyldigt att lämna lämplig information till en elanvändare i samband med installation av nya elmätare. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 11 kap. 21 § första stycket (prop. 2013/14:174 s. 143–145 och 278). Den genomför artikel 20 f i elmark- nadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.

Ändringen innebär att skyldigheten att lämna information gäller även i förhållande till andra elanvändare än konsumenter.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om skyldigheten att lämna information enligt 9 §.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om nätföretagets skyldighet att lämna information i samband med installation av nya mätare. Den överensstäm- mer i sak med hittillsvarande 11 kap. 21 § andra stycket (prop. 2013/14:174 s. 143–145 och 278).

8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar m.m.

Fakturering och debitering

14 § Elleverantörer får inte debitera någon avgift för att tillhandahålla elanvän- darna fakturor och faktureringsinformation om energianvändningen.

I paragrafen finns ett förbud mot att ta betalt för fakturor och fakturerings- information. Ändringen innebär att paragrafen inte omfattar nätföretag. En motsvarande reglering för nätföretag finns i stället i 4 kap. 41 § första stycket.

12 kap. Tillsyn m.m.

Tillsynsmyndigheter m.m.

1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.

I övrigt utövar nätmyndigheten tillsyn över att lagen och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs. Tillsynen omfattar inte 7 och 10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§ och inte heller att elleverantörerna följer sina skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena, 6, 7, 9 och 11 a §§.

Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt EU:s elmarknadsförordning.

I paragrafen regleras tillsynen över att lagen och föreskrifter eller villkor

som har meddelats i anslutning till lagen följs. Den ändras på så sätt att en

hänvisning till

Europaparlamentets och rådets

förordning

(EG)

nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gräns-

överskridande

elhandel och om upphävande av

förordning

(EG)

nr 1228/2003, som har upphävts, ersätts av en hänvisning till EU:s elmark-

nadsförordning, som har trätt i stället för den tidigare EU-förordningen.

171

 

Prop. 2021/22:153

1 a § Ärenden om undantag enligt artikel 63.1, 63.2 och 63.3 i EU:s elmarknads- förordning prövas av regeringen.

Nätmyndigheten ska utreda sådana ärenden och därefter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten ska i samband med överlämnandet offentliggöra sitt yttrande.

I fall som avses i artikel 63.5 i EU:s elmarknadsförordning ska regeringen med- dela beslut efter yttrande från Acer.

Paragrafen reglerar ordningen för beslut om undantag för nya likströms- sammanlänkningar från tillämpningen av vissa föreskrifter. Den ändras på så sätt att hänvisningar till förordning (EG) nr 714/2009 byts ut mot hän- visningar till motsvarande bestämmelser i EU:s elmarknadsförordning och att beteckningen Acer används för byrån för samarbete mellan energitill- synsmyndigheter.

1 b § I ett beslut av nätmyndigheten enligt en sådan genomförandeakt eller delegerad akt som avses i artikel 58.1 i EU:s elmarknadsförordning ska det anges att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.

Enligt paragrafen ska Energimarknadsinspektionens beslut enligt sådana nätföreskrifter och riktlinjer som har antagits med stöd av EU:s elmark- nadsförordning villkoras av att beslutet inte upphävs på begäran av EU- kommissionen. I sak ändras den på så sätt att det inte längre i beslutet ska anges att det kan komma att ändras. Övervägandena finns i avsnitt 24.2.

Tidsfrister för beslut efter anmälan mot ett nätföretag

14 § Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten, om anmälan

1.har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och

2.innehåller ett påstående om att ett nätföretag inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn enligt 1 §.

Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet, får myndig- heten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.

Första och andra styckena gäller inte om en tvist i fråga om den skyldighet som anmälan avser ska tas upp av nätmyndigheten enligt 3 kap. 44 §, 4 kap. 13 eller 39 § eller 6 kap. 8 §.

Paragrafen reglerar tidsfrister för Energimarknadsinspektionens beslut efter en anmälan mot ett nätföretag. Den genomför artikel 60.2 i elmark- nadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 24.3.

Första stycket andra punkten ändras på det sättet att den inte omfattar anmälningar mot andra nätkoncessionshavare än nätföretag.

Tredje stycket ändras språkligt och redaktionellt.

Information som nätmyndigheten behöver enligt elmarknadsdirektivet

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att till nätmyndigheten lämna information som myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt artikel 59.1 i el- marknadsdirektivet.

172

I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen eller den myndighet som Prop. 2021/22:153 regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för nätföre-

tag att till nätmyndigheten lämna information som myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter som tillsynsmyndighet enligt elmarknads- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 24.4.

Med stöd av bemyndigandet kan föreskrifter meddelas om skyldighet för nätföretag att lämna uppgifter om utvecklingen av ett smart elnät och att rapportera den tid som det har tagit att reparera en anläggning efter ett oplanerat elavbrott (jfr artikel 59.1 l och 59.1 q i elmarknadsdirektivet).

13 kap. Övriga bestämmelser

Miljöorganisationers rätt att överklaga

8 § En sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken får överklaga nätmyndighetens beslut enligt 2 kap. 1, 6–9, 22, 26–31, 44 och 48 §§ samt beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 32 §.

I paragrafen regleras miljöorganisationers rätt att överklaga vissa beslut i koncessionsfrågor. Övervägandena finns i avsnitt 25.

I sak ändras paragrafen på så sätt att den hittillsvarande begränsningen att endast ledningar av viss längd och spänning får överklagas tas bort. Miljöorganisationer ges även rätt att överklaga interimistiska beslut där sökanden medges rätt bygga eller ta i drift en ledning eller en anläggning innan nätkoncession meddelats (2 kap. 9 §), beslut om ändring av en nät- koncession för linje (2 kap. 27 och 28 §§) och beslut om omprövning av villkor för nätkoncession för område (2 kap. 30 §).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

2.Bestämmelsen i 3 kap. 7 § första stycket tillämpas inte på sådana avtal om stödtjänster som

a) ett nätföretag ingår före den 1 januari 2023, eller

b) nätföretaget ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning lämnas in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ären- det, om ansökan lämnas in före utgången av augusti 2022.

3.Trots 3 kap. 12 § får ett nätföretag bedriva annan verksamhet än nätverksam- het till och med den 31 december 2023, om företaget bedriver verksamheten vid ikraftträdandet.

4.Trots 3 kap. 19 § får ett distributionsnätsföretag, som innehar en laddnings- punkt vid ikraftträdandet, äga, utveckla, förvalta och driva laddningspunkten till och med den 31 december 2023.

5.Bestämmelsen i 3 kap. 49 § andra meningen tillämpas första gången i fråga om redovisning för ett räkenskapsår som börjar den 1 juli 2022 eller närmast därefter.

6.I fråga om en uttagspunkt som omfattas av ett tillstånd som har lämnats före ikraftträdandet gäller 4 kap. 6 och 7 §§ i den äldre lydelsen.

7.För en intäktsram som har bestämts före ikraftträdandet tillämpas inte 5 kap. 12 a och 12 b §§.

8.Allmän domstol får pröva ett mål som har inletts före ikraftträdandet trots

3 kap. 44 §, 4 kap. 13 och 39 §§ och 6 kap. 8 §.

173

 

Prop. 2021/22:153

Enligt första punkten träder lagändringarna i kraft den 1 juli 2022. Övervä- gandena finns i avsnitt 26.1. Bestämmelserna utformas efter synpunkter från Lagrådet.

I andra punkten finns en övergångsreglering i fråga om den nya för- handsprövningen av nätföretagens avtal om stödtjänster (avsnitt 7.4). De avtal som ingås före den 1 januari 2023 omfattas inte av den nya reglering- en och fortsätter alltså att gälla oförändrade under sin återstående giltig- hetstid. Ett nätföretag kan dessutom få frågan om godkännande prövad innan den nya regleringen tillämpas på nya avtal som företaget ingår under tiden från det att en ansökan om godkännande har lämnats in till Energi- marknadsinspektionen till dess att myndigheten har beslutat i ärendet, om ansökan ges in före utgången av augusti 2022. Övervägandena finns i av- snitt 26.2.

Ett nätföretag får, med några undantag, inte längre bedriva någon annan verksamhet än nätverksamhet (avsnitt 9). Enligt tredje punkten får dock företaget fortsätta bedriva en annan verksamhet till och med den 31 de- cember 2023. Övervägandena finns i avsnitt 26.3.

Ett distributionsnätsföretag får inneha laddningspunkter endast för eget bruk (avsnitt 14). Enligt fjärde punkten får ett sådant företag emellertid behålla befintliga laddningspunkter för andra ändamål till och med den 31 december 2023. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.

Transmission ska redovisas skilt från annan nätverksamhet (av- snitt 17.1). Som framgår av femte punkten ska den ordningen inte tillämpas i fråga om redovisning för ett räkenskapsår som börjar före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 26.5.

Bestämmelserna om undantag från förbudet mot lägesberoende över- föringsavgifter på regionnät upphävs (avsnitt 20.2). Av sjätte punkten framgår att dessa bestämmelser fortfarande ska tillämpas i fråga om uttags- punkter som omfattas av sådana tillstånd till lägesberoende avgifter som har lämnats före ikraftträdandet. Det betyder bl.a. att Energimarknads- inspektionen kan besluta om ett nytt tillstånd i fråga om överföringsavgif- ten för uttagspunkten. Övervägandena finns i avsnitt 26.6.

När intäktsramen bestäms för en nätverksamhet ska hänsyn tas till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster används och förbättrar effektivite- ten i verksamheten (avsnitt 11.2). Av sjunde punkten framgår att detta gäller endast i fråga om en intäktsram som bestäms efter ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 26.7.

Energimarknadsinspektionen får exklusiv prövningsrätt när det gäller vissa tvister mellan nätföretag och nätanvändare (avsnitt 24.1). Av åttonde punkten framgår att detta inte gäller tvister som inletts hos allmän domstol före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 26.8.

174

29.2

Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:875) Prop. 2021/22:153

 

om särskild förvaltning av vissa elektriska

 

anläggningar

1 kap. Allmänna bestämmelser

Tillämpningsområde och definitioner

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om särskild förvaltning och om inlösen av elektriska anläggningar.

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Den överensstämmer med hittillsvarande första stycket.

Definitioner som i sak överensstämmer med hittillsvarande andra och tredje styckena finns i nya 1 a §.

1 a § I lagen avses med

elektrisk anläggning: en starkströmsanläggning för överföring av el med de särskilda föremål som finns i anläggningen och som behövs för driften av den,

nätföretag: den som ställer en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning,

nätmyndigheten: den myndighet som regeringen enligt 1 kap. 5 § ellagen (1997:857) har utsett att handlägga de frågor som ligger på nätmyndigheten.

I paragrafen, som är ny, behandlas vissa ord och uttryck i lagen. Definitionen av elektrisk anläggning överensstämmer i sak med hittills-

varande 1 § andra stycket men anpassas till 2 § första stycket elsäkerhets- lagen (2016:732).

Det införs en definition av nätföretag utan att någon ändring görs i sak (jfr prop. 2003/04:135 s. 41 f.). Genom definitionen klargörs att lagens tillämpning inte ändras av att ordet nätföretag används med en något snävare innebörd i ellagen.

Definitionen av nätmyndigheten överensstämmer i sak med hittills- varande 1 § tredje stycket men anpassas till nya 1 kap. 5 § ellagen.

29.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för el

1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsföretag.

Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 51 i Europaparlamentets och

 

rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el

 

(EU:s elmarknadsförordning).

 

I paragrafen finns en upplysning om lagens innehåll och om tillämplig EU-

 

lagstiftning. Den ändras endast på så sätt att en hänvisning till Europa-

 

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009

 

om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om

175

 

Prop. 2021/22:153 upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 ersätts av en hänvisning till motsvarande artikel i EU:s elmarknadsförordning.

Ord och uttryck i lagen

2 § Ord och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i ellagen (1997:857).

Med tredjeland avses ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområ- det (EES-området).

I paragrafen behandlas ord och uttryck i lagen. Den ändras endast språk- ligt.

2 kap. Krav på certifiering

2 § Certifiering får beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva trans- mission, om kraven i 3 kap. 12 och 30–36 §§ ellagen (1997:857) är uppfyllda.

I fråga om en person från ett tredjeland, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från ett tredjeland, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytter- ligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.

I paragrafen regleras vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett trans- missionsnätsföretag ska certifieras. Den ändras språkligt och i fråga om hänvisningar till ellagen utan att någon ändring görs i sak.

3 kap. Certifiering i förhållande till EES-området Anknytning till ett tredjeland

1 § Om certifiering begärs av en person från ett tredjeland eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från ett tredjeland, gäller 4 kap. i stället för detta kapitel.

Av paragrafen framgår att det finns särskilda bestämmelser om förfarandet när en sökande har anknytning till ett tredjeland. Den ändras endast språk- ligt.

Nätmyndighetens slutliga beslut

4 § Av artikel 51.2 i EU:s elmarknadsförordning framgår att nätmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att nätmyndighetens beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.

 

I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att upphävas

 

efter begäran av Europeiska kommissionen.

 

I paragrafen finns bestämmelser om Energimarknadsinspektionens slut-

 

liga beslut i en fråga om certifiering. Övervägandena finns i avsnitt 24.3.

 

I första stycket byts en hänvisning till förordning (EG) nr 714/2009 ut

176

mot en hänvisning till motsvarande artikel i EU:s elmarknadsförordning.

Andra stycket ändras i sak när det gäller vad som ska anges i beslutet om Prop. 2021/22:153 åtgärder efter en begäran av Europeiska kommissionen. Beslutet kan upp-

hävas efter begäran av kommissionen. Enligt den hittillsvarande reglering- en kunde det även bli aktuellt att ändra beslutet utan att upphäva det.

Omprövning av certifiering

5 § Ett certifierat transmissionsnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla pla- nerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om företaget uppfyller kraven i 3 kap. 12 och 30–36 §§ ellagen (1997:857).

Enligt paragrafen är ett certifierat transmissionsnätsföretag skyldigt att anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida företaget uppfyller kraven för certifiering. Den ändras endast när det gäller hänvisningar till ellagen och är i sak oförändrad.

6 § Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering

1.efter en anmälan enligt 5 §,

2.efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller

3.om det annars finns anledning att anta att ett transmissionsnätsföretag inte uppfyller kraven i 3 kap. 12 och 30–36 §§ ellagen (1997:857).

I paragrafen anges när en beviljad certifiering ska omprövas. Den ändras endast när det gäller hänvisningar till ellagen och är i sak oförändrad.

7 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om transmissionsnätsföretaget inte längre uppfyller kraven i 3 kap. 12 och 30–36 §§ ellagen (1997:857).

I paragrafen regleras förutsättningarna för att återkalla en certifiering. Den ändras endast när det gäller hänvisningar till ellagen och är i sak oföränd- rad.

8 § Ett omprövningsärende ska handläggas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i ärendet inom fyra månader från det att en anmälan enligt 5 § eller en begäran från Europeiska kommissionen kom in till myndigheten, ska certifieringen anses bestå.

Om certifieringen inte återkallas vid en prövning enligt första stycket, ska nät- myndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter i ärendet.

I artikel 51.2 i EU:s elmarknadsförordning finns bestämmelser som gäller nät- myndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.

I paragrafen regleras förfarandet för en omprövning av en beviljad certi- fiering. Den ändras endast på så sätt att en hänvisning till förordning (EG) nr 714/2009 ersätts med en hänvisning till motsvarande artikel i EU:s el- marknadsförordning.

4 kap. Certifiering i förhållande till ett tredjeland Inledande prövning

1 § Om certifiering begärs av en person från ett tredjeland eller ett företag som

 

kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer

 

från ett tredjeland, ska nätmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifierings-

177

 

Prop. 2021/22:153 frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndig- heten.

Nätmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommis- sionen tillsammans med all relevant information i ärendet.

I paragrafen regleras den inledande prövningen när certifiering begärs av en person från ett tredjeland. Den ändras endast språkligt.

2 § Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen om huruvida

1.den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap. 12 och 30– 36 §§ ellagen (1997:857), och

2.en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.

Enligt paragrafen ska Energimarknadsinspektionen begära ett yttrande från Europeiska kommissionen om certifiering begärs av en person från ett tredjeland eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från ett tredjeland. Den ändras endast när det gäller hänvisningar till ellagen och är i sak oförändrad.

Nätmyndighetens slutliga beslut

3 § Nätmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har tagit emot en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från Acer, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stället vara sex månader.

I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.

I paragrafen finns bestämmelser om Energimarknadsinspektionens slut- liga beslut i en fråga om certifiering av en person från ett tredjeland eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredjeland. Övervägandena finns i avsnitt 24.2.

Första stycket ändras endast på så sätt att beteckningen Acer används för byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.

Andra stycket ändras i sak när det gäller vad som ska anges i beslutet om åtgärder efter en begäran av Europeiska kommissionen. Beslutet kan upp- hävas efter begäran av kommissionen. Enligt den hittillsvarande reglering- en kunde det även bli aktuellt att ändra beslutet utan att upphäva det.

Omprövning av certifiering

5 § Ett transmissionsnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från ett tredjeland får kontroll över transmissionsnätsföretaget eller transmissionsnätet.

I paragrafen regleras en särskild anmälningsskyldighet för transmissions- nätsföretag. Den ändras endast språkligt.

178

29.4

Övriga författningsförslag

Prop. 2021/22:153

Naturgaslagen (2005:403), lagen (2013:385) om ingripande mot marknads- missbruk vid handel med grossistenergiprodukter och lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet ändras på så sätt att hänvisningar till andra lagrum anpassas till ändringarna i ellagen.

179

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/125

SV

 

 

 

 

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2019/944

av den 5 juni 2019

om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)Flera ändringar ska göras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG (4). Det direktivet bör av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)Den inre marknaden för el, som stegvis har genomförts i hela unionen sedan 1999, syftar genom organiserandet av konkurrenskraftiga elmarknader över nationsgränserna till att skapa faktiska valmöjligheter för alla slutkunder i unionen, vare sig de är enskilda eller företag, nya affärsmöjligheter, konkurrenskraftiga priser, effektiva investeringssignaler och högre kvalitet på tjänsterna samt att bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.

(3)Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG (5) och direktiv 2009/72/EG har i hög grad bidragit till att skapa en sådan inre marknad för el. Unionens energisystem befinner sig dock mitt i en genomgripande omvandling. Det gemensamma målet att fasa ut fossila bränslen från energisystemet skapar nya möjligheter och utmaningar för marknadsaktörerna. Samtidigt ger den tekniska utvecklingen möjlighet till nya former av konsumentdeltagande och gränsöverskridande samarbete. Unionens marknadsregler behöver anpassas till nya marknadsrealiteter.

(4)Kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 med titeln En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik anger unionens vision om en energiunion med medborgarna i centrum, där de aktivt tar ansvar för energiomställningen och drar nytta av den nya tekniken för att sänka sina energikostnader, och aktivt deltar i marknaden, samtidigt som utsatta konsumenter får skydd.

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 91.

(2) EUT C 342, 12.10.2017, s. 79.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 mars 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 22 maj 2019.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om

upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EUT L 176, 15.7.2003, s. 37), upphävt och ersatt, med verkan från den 2 mars 2011, av Europapar­ lamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55).

180

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/126

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(5)I kommissionens meddelande av den 15 juli 2015 med titeln En ny giv för energikonsumenterna presenteras kommissionens vision om en slutkundsmarknad som är bättre anpassad till energikonsumenterna, bland annat genom en bättre sammankoppling mellan grossist- och slutkundsmarknaderna. Med hjälp av ny teknik och nya innovativa energitjänsteföretag bör alla konsumenter kunna delta fullt ut i energiomställningen och kontrollera sin egen energiförbrukning på ett sätt som främjar energieffektiva lösningar, vilket sparar pengar åt dem själva och bidrar till att minska den totala energiförbrukningen.

(6)I kommissionens meddelande av den 15 juli 2015 med titeln Inledning av ett offentligt samråd om en ny marknadsmodell för energimarknaderna betonades att övergången från produktion i stora centrala produktionsan­ läggningar till decentraliserad produktion av el från förnybara energikällor och marknader med utfasade fossila

bränslen kräver en anpassning av de nuvarande bestämmelserna om elhandel och ändringar av befintliga marknadsroller. I meddelandet underströks också behovet att organisera elmarknaderna på ett mer flexibelt sätt och att till fullo integrera alla marknadsaktörer – inklusive producenter av förnybar energi, nya energitjänsteleve­ rantörer, energilagring och flexibel efterfrågan. Det är lika viktigt att unionen snabbt investerar i sammanlänkningar på unionsnivå för energiöverföring via elöverföringssystem med högspänningsnät.

(7)För att skapa en inre marknad för el bör medlemsstaterna främja integration av sina nationella marknader och samarbete mellan systemansvariga på unionsnivå och regional nivå, vilket också bör omfatta de enskilda system som bildar så kallade elöar och som finns kvar i unionen.

(8)Utöver de nya utmaningarna behandlar detta direktiv också de kvarstående hindren för fullbordandet av den inre marknaden för el. Det förbättrade regelverket behöver bidra till att lösa de nuvarande problemen med fragmenterade nationella marknader som fortfarande ofta styrs genom omfattande ingripanden i reglerande syfte. Sådana ingripanden har lett till hinder för elleverans på lika villkor samt högre kostnader jämfört med lösningar som bygger på gränsöverskridande samarbete och marknadsbaserade principer.

(9)Unionen skulle mest effektivt uppnå sitt mål för förnybar energi genom att skapa en marknadsram som belönar flexibilitet och innovation. En välfungerande utformning av elmarknaden är en huvudfaktor för att möjliggöra användningen av förnybar energi.

(10)Konsumenterna spelar en avgörande roll för att uppnå den flexibilitet som krävs för att anpassa elsystemet till intermittent och distribuerad produktion av förnybar el. Den tekniska utvecklingen inom nätförvaltning och produktion av förnybar el har öppnat många möjligheter för konsumenterna. En sund konkurrens på slutkunds­ marknaderna är avgörande för att säkerställa ett marknadsstyrt införande av innovativa nya tjänster som möter konsumenternas växlande behov och förmåga, samtidigt som systemets flexibilitet ökar. Eftersom konsumenterna inte får information om sin energiförbrukning i realtid eller nära realtid har de emellertid inte kunnat delta aktivt på energimarknaden och i energiomställningen. Genom att konsumenterna får större möjlighet att delta på energimarknaden, och får verktyg att göra detta, är avsikten att unionsmedborgare ska kunna dra nytta av den inre marknaden för el och att unionens mål för förnybar energi uppnås.

(11)De friheter som Europeiska unionens medborgare garanteras genom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) – bland annat fri rörlighet för varor, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster – kan endast uppnås på en fullständigt öppnad marknad, där alla konsumenter fritt kan välja leverantör och där alla leverantörer kan leverera fritt till sina kunder.

(12)Det är av största vikt för medlemsstaterna att verka för rättvis konkurrens och för att olika leverantörer utan svårighet får tillträde till marknaden för att konsumenterna fullt ut ska kunna dra fördel av en avreglerad inre marknad för el. Marknadsmisslyckanden kan emellertid kvarstå i perifera små elnätssystem och i system som inte är anslutna till andra medlemsstater, där elpriserna inte ger de rätta investeringsfrämjande signalerna och där särskilda lösningar därför kan krävas för att säkerställa en tillfredsställande försörjningstrygghet.

(13)För att främja konkurrens och säkerställa elleverans till mest konkurrenskraftiga pris bör medlemsstaterna och till­ synsmyndigheterna underlätta gränsöverskridande tillträde för nya leverantörer som levererar el från olika energikällor samt för nya tillhandahållare av elproduktion, energilagring och efterfrågeflexibilitet.

181

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/127

SV

 

 

 

 

(14)Medlemsstaterna bör säkerställa att det inte finns otillbörliga hinder inom den inre marknaden för el vad gäller marknadsinträde, marknadsdrift och marknadsutträde. Samtidigt bör det klargöras att den skyldigheten inte påverkar behörigheter som medlemsstaterna behåller i förhållande till tredjeländer. Det klargörandet bör inte tolkas så att en medlemsstat ges rätt att utöva unionens exklusiva befogenhet. Det bör även klargöras att marknadsaktörer från tredjeländer som bedriver verksamhet på den inre marknaden ska efterleva tillämplig unionsrätt och nationell rätt på samma sätt som andra marknadsaktörer.

(15)Marknadsreglerna möjliggör inträde och utträde för producenter och leverantörer baserat på deras bedömning av den ekonomiska och finansiella hållbarheten i sin verksamhet. Den principen är inte oförenlig med en möjlighet för medlemsstaterna att, ålägga företag som bedriver verksamhet inom elsektorn skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i enlighet med fördragen, särskilt med artikel 106 i EUF- fördraget, och med detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 (6).

(16)Europeiska rådet förklarade, i slutsatserna från sitt möte den 23 och 24 oktober 2014, att kommissionen, med stöd av medlemsstaterna, måste vidta brådskande åtgärder för att säkerställa att ett minimimål på 10 % av de befintliga sammanlänkningar av elnäten uppnås snarast och senast 2020, åtminstone för de medlemsstater som ännu inte har uppnått en miniminivå av integrering av den inre marknaden för energi, dvs. de baltiska staterna, Portugal och Spanien, samt för medlemsstater som utgör deras centrala ingångspunkt till den inre marknaden för energi. Det förklarade vidare att kommissionen också regelbundet ska rapportera till Europeiska rådet, i syfte att uppnå 15 % till 2030.

(17)Tillräcklig fysisk sammanlänkning med grannländerna är viktigt för att medlemsstater och grannländer ska kunna

dra nytta av den inre marknadens positiva effekter, vilket framhålls i kommissionens meddelande av den 23 november 2017 med titeln Stärka Europas energinät och återspeglas i medlemsstaternas integrerade nationella energi- och klimatplanerna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (7).

(18)Elmarknader skiljer sig från andra marknader, såsom naturgasmarknader, bl.a. för att de inbegriper handel med en vara som för närvarande inte lätt kan lagras och som produceras med hjälp av en mängd olika produktionsan­ läggningar, inklusive genom distribuerad produktion. Detta har återspeglats genom de olika strategierna för reglering av sammanlänkningar inom el- och gassektorerna. Integreringen av elmarknaderna kräver en hög grad av samarbete mellan systemansvariga, marknadsaktörer och tillsynsmyndigheter, särskilt när det gäller handel med el via marknadskoppling.

(19)Ett annat viktigt mål för detta direktiv bör vara att trygga gemensamma bestämmelser för en verklig inre marknad för el och ett brett elutbud som är tillgängligt för alla. Korrekta marknadspriser skulle i detta syfte ge incitament till gränsöverskridande sammanlänkningar och investeringar i ny elproduktion, samtidigt som de skulle leda till priskonvergens på lång sikt.

(20)Marknadspriserna bör ge de rätta incitamenten för att utveckla nätet och investera i ny elproduktion.

(21)Det finns olika typer av marknadsorganisation på den inre marknaden för el. De åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att säkerställa lika villkor på marknaden bör grunda sig på överordnade krav av allmänt intresse. Samråd bör ske med kommissionen om åtgärdernas förenlighet med EUF-fördraget och annan unionsrätt.

(22)För att uppnå mål av allmänt ekonomiskt intresse bör medlemsstaterna behålla stor handlingsfrihet när det gäller att införa skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster för elföretag. Medlemsstaterna bör säkerställa att hushållskunder och, när medlemsstaterna anser det lämpligt, små företag har rätt att få tillgång till el av en bestämd kvalitet till priser som enkelt och klart kan jämföras samt som är transparenta och konkurrenskraftiga.

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (se sidan 54 i detta nummer

av EUT).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europapar­ lamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

182

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/128

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster genom i form av prissättningen på el utgör dock en fundamentalt snedvridande åtgärd som ofta leder till ackumulering av tariffunderskott, begränsning av konsumenternas valfrihet, lägre incitament för energibesparingar och investeringar i energieffektivitet, lägre tjänstekvalitet, mindre engagemang och tillfredsställelse hos konsumenterna, begränsning av konkurrensen samt färre innovativa produkter och tjänster på marknaden. Följaktligen bör medlemsstaterna använda andra instrument, särskilt riktade socialpolitiska åtgärder, för att upprätthålla rimliga elpriser för sina medborgare. Offentliga ingripanden i prissättningen för el bör endast genomföras som skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och bör omfattas av de särskilda villkor som anges i detta direktiv. En helt avreglerad, välfungerande slutkundsmarknad för el skulle stimulera priskonkurrens och andra typer av konkurrens bland befintliga leverantörer och uppmuntra nya aktörer att komma in på marknaden, och detta skulle öka konsumenternas valmöjligheter och tillfredsställelse.

(23)Skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i form av prissättning på el bör användas utan att urholka principen om öppna marknader, avse tydligt definierade omständigheter och förmånstagare samt vara tidsbegränsad. Sådana omständigheter kan exempelvis uppkomma då leveransen är starkt begränsad, vilket leder till betydligt högre elpriser än normalt, eller i händelse av ett marknadsmisslyckande som uppstått när ingripanden från tillsynsmyndigheter och konkurrensmyndigheter visat sig vara ineffektiva. Detta skulle påverka hushållen på ett oproportionellt sätt, och i synnerhet de utsatta kunder som normalt sett använder en större del av sin disponibla inkomst till energiräkningar än vad konsumenter med högre inkomster gör. För att mildra de snedvridande effekterna av en skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i form av prissättning på el bör de medlemsstater som gör sådana ingripanden vidta kompletterande åtgärder, inbegripet åtgärder för att hindra en snedvridande prissättning i grossistledet. Medlemsstaterna bör säkerställa att alla som omfattas av reglerade priser fullt ut kan dra nytta av de erbjudanden som är tillgängliga på den konkurrensutsatta marknaden när de önskar göra detta. De som omfattas av reglerade priser måste därför vara utrustade med smarta mätarsystem och ha möjlighet att ingå avtal med dynamiska elpriser. De bör vidare direkt och regelbundet informeras om erbjudanden som finns och besparingar som kan göras på den konkurrensutsatta marknaden, särskilt om avtal med dynamiska elpriser, och de bör få stöd för att svara på och dra fördel av marknadsbaserade erbjudanden.

(24)Rätten för dem som omfattas av reglerade priser att utan extra kostnad få individuella smarta mätare bör inte hindra medlemsstaterna från att ändra funktioner i smarta mätarsystem när det saknas infrastruktur för smarta mätare eftersom kostnads–nyttoanalysen för att införa smarta mätarsystem var negativ.

(25)Offentliga ingripanden i prissättningen på el bör inte leda till direkt korssubventionering mellan olika kundkategorier. Enligt den principen får prissättningssystem inte uttryckligen leda till att vissa kundkategorier bär kostnaderna för ingripanden i prissättningen som påverkar andra kundkategorier. Ett prissystem vars kostnader på ett icke-diskriminerande sätt bärs av leverantörer eller andra aktörer bör t.ex. inte anses utgöra direkt korssubventionering.

(26)För att säkerställa att de allmännyttiga tjänsterna i unionen håller hög kvalitet bör medlemsstaterna regelbundet underrätta kommissionen om alla åtgärder som vidtagits för att uppnå målet med detta direktiv. Kommissionen bör regelbundet offentliggöra en rapport som innehåller en analys av de nationella åtgärder som vidtagits för att uppnå målsättningarna när det gäller allmännyttiga tjänster samt en jämförelse av åtgärdernas effektivitet, i syfte att utfärda rekommendationer om vilka nationella åtgärder som bör vidtas för att de allmännyttiga tjänsterna ska hålla hög kvalitet.

(27)Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utse en sistahandsleverantör. Denna leverantör kan vara försäljningsav­ delningen i ett vertikalt integrerat företag som även fungerar som distributör, under förutsättning att detta uppfyller kraven på åtskillnad i detta direktiv.

(28)De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att uppnå målen när det gäller social och ekonomisk sammanhållning bör bland annat kunna innefatta lämpliga ekonomiska incitament, där så är lämpligt med hjälp av alla tillgängliga nationella verktyg och unionsverktyg. Dessa verktyg kan innefatta ansvarsmekanismer för att garantera nödvändiga investeringar.

(29)I den utsträckning de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster utgör statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är medlemsstaterna enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget skyldiga att underrätta kommissionen om detta.

183

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/129

SV

 

 

 

 

(30)Sektorsövergripande lagstiftning utgör en stark grund för konsumentskydd för de många olika energitjänster som finns och som sannolikt kan utvecklas. Trots detta bör vissa grundläggande avtalsenliga rättigheter som kunder har tydligt fastställas.

(31)Konsumenterna bör ha tillgång till klar och otvetydig information om sina rättigheter i förhållande till energisektorn. Kommissionen har, efter samråd med berörda intressenter, bland dem medlemsstaterna, tillsyns­ myndigheterna, konsumentorganisationer och elföretag, fastställt en kontrollista för energikonsumenter som ger konsumenter praktisk information om deras rättigheter. Den kontrollistan bör hållas uppdaterad och göras tillgänglig för alla konsumenter och för allmänheten.

(32)Flera faktorer hindrar konsumenterna från att få tillgång till, förstå och agera utifrån de olika källor för marknads­ information som de har tillgång till. Möjligheten att jämföra erbjudanden bör därför förbättras och olika hinder för byten bör i största möjliga utsträckning minimeras, utan att detta i onödan begränsar konsumenternas valmöjligheter.

(33)Mindre kunder måste fortfarande betala en rad avgifter, direkt eller indirekt, när de byter leverantör. Sådana avgifter gör det svårare att identifiera vilken produkt eller tjänst som är bäst, och de begränsar den omedelbara ekonomiska fördelen med ett byte. Även om ett avlägsnande av dessa avgifter kan begränsa konsumenternas val genom att produkter som belönar konsumentlojalitet försvinner, skulle en ytterligare begränsning av avgifternas användning troligen leda till nöjdare och mer engagerade konsumenter och öka konkurrensen på marknaden.

(34)Kortare tider för byte av leverantör kommer sannolikt att locka konsumenter att leta efter bättre energier­ bjudanden och byta leverantör. I och med den ökade användningen av informationsteknik bör den tekniska bytesprocessen för att registrera en ny leverantör vid en mätpunkt hos marknadsaktören normalt sett, senast år 2026, kunna slutföras inom 24 timmar, under en vardag. Bortsett från andra moment i bytesprocessen som ska avslutas innan den tekniska bytesprocessen kan påbörjas, skulle man, genom att säkerställa att det vid denna tidpunkt är möjligt att genomföra den tekniska bytesprocessen inom 24 timmar, minimera bytestiden och bidra till mer engagerade konsumenter samt till konkurrens på slutkundsmarknaden. Under alla omständigheter bör hela bytesprocessen inte ta mer än tre veckor från tidpunkten för kundens begäran.

(35)Oberoende jämförelseverktyg i form av t.ex. webbplatser är ett effektivt sätt för mindre kunder att bedöma fördelarna med de olika energierbjudanden som är tillgängliga på marknaden. Sökverktyg sänker sökkostnaderna eftersom kunderna inte längre behöver samla in information från enskilda leverantörer och tjänsteleverantörer. Sådana verktyg kan erbjuda en bra balans mellan behovet av å ena sidan tydlig och kortfattad information och å andra sidan fullständig och detaljerad information. Verktygen bör omfatta så många befintliga erbjudanden som möjligt och täcka marknaden på ett så fullständigt sätt som möjligt i syfte att ge kunderna en representativ översikt. Det är mycket viktigt att mindre kunder har tillgång till minst ett jämförelseverktyg och att informationen som dessa verktyg tillhandahåller är tillförlitlig, objektiv och transparent. I det syftet kan medlemsstaterna ombesörja ett jämförelseverktyg som drivs av en nationell myndighet eller en privat enhet.

(36)Effektiva möjligheter till oberoende mekanismer för tvistlösning utanför domstol för alla konsumenter, till exempel i form av en energiombudsman, ett konsumentorgan eller en tillsynsmyndighet, borgar för ett bättre konsumentskydd. Medlemsstaterna bör införa snabba och effektiva förfaranden för behandling av klagomål.

(37)Alla konsumenter bör kunna dra nytta av att delta direkt på marknaden, särskilt genom att anpassa sin förbrukning som svar på marknadssignaler och i gengäld få lägre elpriser eller andra ekonomiska incitament. Fördelarna med detta aktiva deltagande kommer sannolikt att öka över tiden, i och med att annars passiva konsumenter blir mer medvetna om sina möjligheter som aktiva kunder, och att informationen om möjligheterna till aktivt deltagande blir mer tillgängliga och kända. Konsumenterna bör ges möjlighet att delta i alla typer av efterfrågeflexibilitet. De bör därför kunna dra fördel av att smarta mätarsystem införs fullt ut och, om ett införande fullt ut bedömts olönsamt, kunna välja att ha ett smart mätarsystem och ett elavtal med dynamiska priser. Detta bör göra det möjligt för dem att anpassa sin förbrukning till prissignaler i realtid som speglar värdet av och kostnaden för el eller transport under olika tidsperioder, samtidigt som medlemsstaterna bör säkerställa att konsumenternas exponering för prisrisker i grossistledet är rimlig. Konsumenterna bör informeras om

184

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/130

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

fördelarna och de potentiella prisriskerna med avtal med dynamiska elpriser. Medlemsstaterna bör också säkerställa att de konsumenter som väljer att inte delta aktivt på marknaden inte missgynnas. I stället bör deras välgrundade beslut om de möjligheter som står till buds underlättas på det sätt som är lämpligast med tanke på förhållandena på den nationella marknaden.

(38)För att maximera fördelarna och ändamålsenligheten med dynamiska elpriser bör medlemsstaterna bedöma om andelen fasta avgifter i elfakturorna kan göras mer dynamisk eller minskas, och bör vidta lämpliga åtgärder om den potentialen finns.

(39)Alla kundgrupper (industrikunder, kommersiella kunder och hushåll) bör ha tillträde till elmarknaderna för att sälja sin flexibilitet och egenproducerade el. Kunderna bör få möjlighet att dra full nytta av aggregering av produktion och leveranser i större områden samt gränsöverskridande konkurrens. Marknadsaktörer som deltar i aggregering kommer sannolikt att spela en viktig roll som mellanhänder mellan kundgrupper och marknaden. Medlemsstaterna bör få välja lämplig modell för genomförandet och lämplig styrningsmetod för oberoende aggregering samtidigt som man iakttar de allmänna principer som fastställs i detta direktiv. En sådan modell eller strategi kan innefatta val av marknadsbaserade principer eller regleringsprinciper som tillhandahåller lösningar för att efterleva detta direktiv, såsom modeller där obalanser jämnas ut eller när en korrigeringsmetod införs. Den valda modellen bör innehålla transparenta och rättvisa regler för att oberoende aggregatorer ska kunna fylla deras funktion som mellanhänder och för att säkerställa att slutkunden får tillräcklig nytta av deras verksamhet. För att uppmuntra efterfrågeflexibilitet bör produkter definieras på alla elmarknader, och detta bör också gälla för stödtjänster och kapacitetsmarknader.

(40)I kommissionens meddelande av den 20 juli 2016 med titeln Den europeiska strategin för utsläppssnål rörlighet

betonas dels behovet av att fasa ut fossila bränslen inom transportsektorn och minska dess utsläpp, särskilt i stadsområden, dels den viktiga roll som elektromobilitet kan spela för att uppnå dessa mål. Utbyggnaden av elektromobilitet är också en viktig del av energiomställningen. De marknadsregler som fastställs i detta direktiv bör därför bidra till att skapa gynnsamma villkor för elfordon av alla slag. De bör framför allt säkerställa ett effektivt införande av allmänt tillgängliga och privata laddningsstationer för elfordon och bör säkerställa en effektiv integrering av laddning av fordon i systemet.

(41)Efterfrågeflexibilitet spelar en central roll för att möjliggöra smart laddning av elfordon och därmed en effektiv integrering av dessa fordon i elnätet, vilket kommer att få en avgörande betydelse för processen att fasa ut fossila bränslen från transporter.

(42)Konsumenterna bör ha möjlighet att förbruka, lagra och sälja egenproducerad el på marknaden och att delta på alla elmarknader genom att ge systemet flexibilitet, exempelvis genom lagring av energi, t.ex. lagring som använder elfordon, genom efterfrågeflexibilitet eller genom system för energieffektivitet. Ny teknik kommer att underlätta detta i framtiden. Rättsliga och kommersiella hinder finns dock, t.ex. i form av oproportionella avgifter för el som förbrukas internt, skyldighet att mata in egenproducerad el i energisystemet samt administrativa bördor, bl.a. det faktum att på konsumenter som egenproducerar el och säljer den till systemet måste uppfylla kraven för leverantörer etc. Sådana faktorer som hindrar konsumenter från att producera el, och från att förbruka, lagra eller sälja egenproducerad el på marknaden bör avlägsnas, samtidigt som det bör säkerställas att egenproducerande konsumenter i rimlig omfattning bidrar till systemets kostnader. Medlemsstaterna bör kunna ha andra bestämmelser i sin nationella rätt som reglerar skatter och avgifter för enskilda slutkunder och aktiva kunder som agerar gemensamt samt för hushåll och andra slutkunder.

(43)Distribuerad energiteknik och konsumentinflytande har gjort småskalig energiproduktion till ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt att tillgodose människors behov och förväntningar i fråga om energikällor, tjänster och lokalt deltagande. Småskalig energiproduktion utgör en inkluderande möjlighet för alla konsumenter att direkt kunna påverka produktion, förbrukning och delning av energi. Initiativ för småskalig energiproduktion är främst inriktade på att tillhandahålla överkomlig energi av ett visst slag, t.ex. förnybar energi, för sina medlemmar eller delägare snarare än att prioritera vinstintresset som traditionella elföretag. Genom att direkt engagera konsumenterna visar dessa initiativ sin potential när det gäller att på ett integrerat sätt underlätta införandet av ny

185

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/131

SV

 

 

 

 

teknik och nya förbrukningsmönster, inklusive smarta distributionsnät och efterfrågeflexibilitet. Småskalig energiproduktion kan också främja energieffektivitet på hushållsnivå och bidra till kampen mot energifattigdom genom minskad förbrukning och lägre tariffer. Småskalig energiproduktion möjliggör också ett deltagande på elmarknaden för vissa grupper av hushållskunder som annars kanske inte hade haft den möjligheten. När sådana initiativ har varit framgångsrika har de gett en ekonomisk, social och miljömässig fördel för samhället som sträcker sig längre än de fördelar som härrör från tillhandahållandet av energitjänster. Detta direktiv syftar till att erkänna vissa kategorier av medborgerliga energiinitiativ på unionsnivå, såsom medborgarenergigemenskaper, för att ge dem en gynnsam ram, rättvis behandling, lika villkor och en välavgränsad katalog av rättigheter och skyldigheter. Hushållskunder bör tillåtas att frivilligt delta i initiativ för småskalig energiproduktion, liksom att lämna dem, utan att förlora vare sig tillgången till de nät som drivs av initiativen eller sina rättigheter som konsumenter. Tillgång till nät som drivs av en medborgarenergigemenskap bör ges på rättvisa och kostnads­ baserade villkor.

(44)Medlemskap i medborgarenergigemenskaper bör vara öppet för alla kategorier av enheter. Beslutsbefogenheterna inom en medborgarenergigemenskap bör dock begränsas till de medlemmar eller delägare som inte bedriver storskalig kommersiell verksamhet och vars primära ekonomiska verksamhet inte innefattar energisektorn. Medborgarenergigemenskaper anses utgöra en kategori av samarbete mellan medborgare eller lokala aktörer som bör erkännas och skyddas i unionsrätten. Bestämmelserna om medborgarenergigemenskaper utesluter inte förekomsten av andra medborgarinitiativ, t.ex. sådana som härrör från civilrättsliga överenskommelser. Det bör därför vara möjligt för medlemsstaterna att föreskriva att medborgarenergigemenskaper kan inta vilken form som helst, t.ex. en förening, ett kooperativ, ett partnerskap, en ideell organisation eller små och medelstora företag, förutsatt att enheten har rätt att för egen räkning ha rättigheter och skyldigheter.

(45)Bestämmelserna i detta direktiv om medborgarenergigemenskaper föreskriver rättigheter och skyldigheter som det är möjligt att härleda från andra gällande rättigheter och skyldigheter, såsom avtalsfrihet, rätten att byta leverantör, skyldigheter för systemansvariga för distributionssystem, regler om nätavgifter och balansskyldighet.

(46)På grund av deras medlemskapsstruktur, styrningskrav och syfte utgör medborgarenergigemenskaper en ny typ av enhet. De bör tillåtas att verka på marknaden på lika villkor utan att snedvrida konkurrensen och de rättigheter och skyldigheter som är tillämpliga på andra elföretag på marknaden bör vara tillämpliga på medborgarenergige­ menskaper på ett icke-diskriminerande och proportionellt sätt. Dessa rättigheter och skyldigheter bör vara tillämpliga i enlighet med de roller som de intar, såsomslutkunder, producent, leverantör eller systemansvarig för distributionssystem. Medborgarenergigemenskaper bör inte stöta på rättsliga hinder om de använder sig av befintlig eller framtida informations- och kommunikationsteknik för att dela el som producerats med hjälp av produktionstillgångar inom medborgarenergigemenskapen mellan dess medlemmar eller delägare baserat på marknadsprinciper, till exempel genom att avräkna energikomponenten för medlemmar eller delägare som använder den produktion som finns tillgänglig inom gemenskapen, även över det allmänna nätet, förutsatt att båda mätpunkterna tillhör gemenskapen. Tack vare delning av el kan medlemmar eller delägare få el från produktionsanläggningar inom gemenskapen utan att direkt fysiskt befinna sig i närheten av produktionsan­ läggningen och utan att befinna sig bakom en gemensam mätpunkt. Om el delas bör delningen inte påverka uttaget av nätavgifter, tariffer och avgifter som rör elflödet. Delningen bör underlättas i enlighet med de skyldigheter och tidsramar som gäller för balansering, mätning och avräkning. Bestämmelserna i detta direktiv om medborgarenergigemenskaper inkräktar inte på medlemsstaternas behörighet att utforma och genomföra politik relaterad till energisektorn som avser nätavgifter och tariffer eller att utforma och tillämpa energipolitiska finansieringssystem samt kostnadsfördelning, förutsatt att denna politik är icke-diskriminerande och lagenlig.

(47)Detta direktiv ger medlemsstaterna rätt att tillåta medborgarenergigemenskaper att bli systemansvarig för ett distributionssystem, antingen enligt de allmänna bestämmelserna eller som systemansvarig för ett slutet distribu­ tionssystem. När en medborgarenergigemenskap väl erhållit status som systemansvarig för ett distributionssystem bör det behandlas som, och ha samma skyldigheter som, en systemansvarig för distributionssystem. Bestämmelserna i detta direktiv om medborgarenergigemenskaper förtydligar endast de aspekter av systemansvaret för ett distributionssystem som sannolikt kan vara relevanta för medborgarenergigemenskaper, medan andra aspekter av systemansvaret för ett distributionssystem är tillämpliga i enlighet med reglerna om systemansvariga för distributionssystem.

186

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/132

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(48)Elfakturor är viktiga informationskällor för slutkunderna. Förutom att ge uppgifter om förbrukning och kostnader kan de också innehålla annan information som hjälper konsumenterna att jämföra sitt nuvarande avtal med andra erbjudanden. Tvister som rör fakturor är emellertid en mycket vanlig källa till klagomål från konsumenterna, vilket är en faktor som bidrar till fortsatt låg konsumenttillfredsställelse och svagt konsumen­ tengagemang i elsektorn. Det är därför nödvändigt att göra fakturor tydligare och lättare att förstå, och att säkerställa att fakturor och faktureringsinformation visar ett begränsat antal viktiga uppgifter som konsumenterna behöver för att kunna styra sin energiförbrukning, jämföra erbjudanden och byta leverantör. Övriga uppgifter bör göras tillgängliga för slutförbrukarna i, tillsammans med, eller genom hänvisningar i, deras fakturor. Dessa uppgifter bör återges på fakturan, eller finnas i ett separat dokument som bifogas fakturan, eller så bör fakturan innehålla en hänvisning till var slutkunden lätt kan hitta dessa uppgifter på en webbplats, via en mobilapplikation eller på annat sätt.

(49)Det är viktigt att regelbundet tillhandahålla korrekt faktureringsinformation, baserad på faktisk elförbrukning, som tas fram genom smarta mätare, för att hjälpa kunderna att kontrollera sin elförbrukning och sina kostnader. Kunder, och i synnerhet hushållskunder, bör dock ha tillgång till flexibla arrangemang för själva betalningen av sina fakturor. Det kunde exempelvis vara möjligt för kunderna att få löpande faktureringsinformation, men betala bara en gång i kvartalet, eller det kunde finnas produkter för vilka kunden betalar ett fast månadsbelopp, oberoende av den faktiska förbrukningen.

(50)Bestämmelserna om fakturering i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU (8) bör uppdateras, effektiviseras och flyttas till det här direktivet där de passar bättre.

(51)Medlemsstaterna bör uppmuntra en modernisering av distributionsnät, exempelvis genom införande av smarta nät, som bör vara uppbyggda på ett sätt som uppmuntrar decentraliserad produktion och energieffektivitet.

(52)För att engagera konsumenterna krävs lämpliga incitament och tekniska lösningar, t.ex. smarta mätarsystem. Smarta mätarsystem ökar konsumenternas inflytande, eftersom de därigenom kan få korrekt information i nära realtid om sin förbrukning eller produktion, och kan hantera sin konsumtion bättre, delta i och dra fördel av program för efterfrågeflexibilitet och andra tjänster, och sänka sina elfakturor. Smarta mätarsystem gör det också möjligt för systemansvariga för distributionssystem att få en bättre överblick över sina nät och därmed minska sina drifts- och underhållskostnader, och att föra dessa besparingar vidare till konsumenterna i form av lägre distributionstariffer.

(53)Beslut på nationell nivå om införandet av smarta mätarsystem bör kunna baseras på en ekonomisk bedömning. Den ekonomiska bedömningen bör ta hänsyn till de långsiktiga fördelarna av införandet av smarta mätarsystem för konsumenterna och hela värdekedjan, såsom bättre nätförvaltning, exaktare planering och identifiering av nätförluster. Om det vid en sådan bedömning skulle framgå att det endast är kostnadseffektivt med sådana mätare för konsumenter med en viss elförbrukning bör medlemsstaterna ha möjlighet att ta hänsyn till den slutsatsen när de går vidare med införandet av smarta mätarsystem. Den bedömningen bör dock regelbundet omprövas för att hantera större förändringar av de bakomliggande antagandena, eller minst vart fjärde år, mot bakgrund av den snabba tekniska utvecklingen.

(54)Medlemsstater som inte systematiskt inför smarta mätarsystem bör tillåta konsumenterna att få fördelarna av en installation av en smart mätare, på begäran och på rättvisa och rimliga villkor, och bör förse dem med all relevant information. De konsumenter som inte har smarta mätare bör ha rätt till mätare som uppfyller minimikraven för att de ska kunna få den faktureringsinformation som anges i detta direktiv.

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).

187

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/133

SV

 

 

 

 

(55)För att underlätta konsumenternas aktiva deltagande på elmarknaderna bör de smarta mätarsystem som införs av medlemsstaterna vara driftskompatibla, och bör ge de uppgifter som krävs för konsumenternas energistyrsystem. I detta avseende bör medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till relevanta tillgängliga standarder, inbegripet standarder som möjliggör driftskompatibilitet för datamodellen och applikationsnivå, till bästa praxis samt till vikten av att utveckla informationsutbyte, till framtida och innovativa energitjänster, till införandet smarta nät och till en inre marknad för el. Dessutom bör de nationella smarta mätarsystem som införts inte utgöra ett hinder för byte av leverantör, och bör vara utrustade med ändamålsenliga funktioner som gör det möjligt för konsumenterna att ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter i nära realtid, att anpassa sin energiförbrukning och, i den mån den stödjande infrastrukturen tillåter det, att erbjuda sin flexibilitet till nätet och till elföretag och att belönas för detta, och att sänka sina elfakturor.

(56)En viktig aspekt när det gäller leverans till kunder är att ge tillgång till objektiva och transparenta förbruknings­ uppgifter. Konsumenterna bör således ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och till de priser och kostnader som är förknippade med deras förbrukning, så att de kan begära in offerter från konkurrenter på grundval av den informationen. Konsumenterna bör även ha rätt att få tillräcklig information om sin energiförbrukning.

Förskottsbetalningarna bör inte medföra oproportionella nackdelar för användarna, och de olika betalnings­ systemen bör vara icke-diskriminerande. Om kunderna ges information om energikostnaderna tillräckligt ofta kommer de att uppmuntras till energibesparingar, eftersom de direkt skulle se effekterna av investeringar i energieffektivitet och av ett ändrat beteende. Ett fullständigt genomförande av direktiv 2012/27/EU kommer i detta hänseende att hjälpa konsumenterna att reducera sina energikostnader.

(57)Det finns för närvarande ett antal olika modeller för hantering av uppgifter som har utvecklats eller håller på att utvecklas i medlemsstaterna efter införandet av smarta mätarsystem. Oberoende av modell för uppgiftshantering är det viktigt att medlemsstaterna inför transparenta regler enligt vilka uppgifter är åtkomliga på icke- diskriminerande villkor och säkerställer högsta möjliga it-säkerhet och dataskydd samt opartiskheten hos de enheter som behandlar uppgifter.

(58)Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skydda utsatta och energifattiga kunder på den

inre marknaden för el. Sådana åtgärder

kan variera alltefter de särskilda omständigheterna i medlemsstaterna

i fråga och kan inbegripa sociala eller

energipolitiska åtgärder avseende betalning av elfakturor, investeringar

i energieffektivitet för bostäder eller konsumentskydd i form av t.ex. skydd mot bortkoppling. När samhällsom­ fattande tjänster även tillhandahålls små företag, kan åtgärderna för att säkerställa tillhandahållandet av samhälls­ omfattande tjänster vara olika beroende på om åtgärderna riktas till hushållskunder eller små företag.

(59)Energitjänster är grundläggande för att trygga unionsmedborgarnas välfärd. Tillräcklig uppvärmning, kylning och belysning samt energi för elapparater är grundläggande tjänster för att garantera en skälig levnadsstandard och människors hälsa. Tillgång till dessa energitjänster gör det också möjligt för unionsmedborgarna att förverkliga sin potential och främjar social delaktighet. Energifattiga hushåll har inte råd med dessa energitjänster på grund av en kombination av låga inkomster, höga energikostnader och dålig energieffektivitet i bostäderna. Medlemsstaterna bör samla in relevant information för att övervaka antalet energifattiga hushåll. Noggranna mätningar bör hjälpa medlemsstaterna att identifiera hushåll som är energifattiga för att sedan tillhandahålla riktat stöd. Kommissionen bör aktivt stödja genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv om energifattigdom genom att underlätta utbytet av god praxis mellan medlemsstaterna.

(60)När medlemsstater berörs av energifattigdom och ännu inte har utarbetat nationella handlingsplaner eller andra lämpliga ramar för att åtgärda energifattigdom, bör de göra detta, i syfte att minska antalet energifattiga kunder. Låga inkomster, höga energikostnader och bostäder med låg energieffektivitet är relevanta faktorer när man fastställer kriterier för mätning av energifattigdom. Under alla omständigheter bör medlemsstaterna säkerställa nödvändig försörjning för utsatta och energifattiga kunder. En integrerad metod skulle kunna användas, till exempel inom energi- och socialpolitiken, och åtgärderna skulle kunna vara socialpolitiska eller inrikta sig på bättre energieffektivitet i bostäder. Detta direktiv bör stärka nationella åtgärder som gynnar utsatta och energifattiga kunder.

188

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/134

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(61)Systemansvariga för distributionssystem måste på ett kostnadseffektivt sätt integrera ny elproduktion, i synnerhet anläggningar som producerar el från förnybara energikällor, liksom ny last i form av t.ex. last som värmepumpar och elfordon ger upphov till. För detta ändamål bör de systemansvariga för distributionssystem ges möjlighet och incitament att använda tjänster från distribuerade energiresurser i form av t.ex. efterfrågeflexibilitet och energilagring, baserat på marknadsförfaranden, för att kunna driva sina nät på ett effektivt sätt och för att undvika dyra utbyggnader av näten. Medlemsstaterna bör införa lämpliga åtgärder som t.ex. nationella nätföreskrifter och marknadsregler, och bör ge systemansvariga för distributionssystem incitament genom nättariffer som inte skapar hinder för flexibilitet eller för förbättring av nätets energieffektivitet. Medlemsstaterna bör också införa nätutvecklingsplaner för distributionssystem för att underlätta integreringen av anläggningar som producerar el från förnybara energikällor, främja utvecklingen av energilagringsanläggningar och elektrifieringen av transportsektorn och ge systemanvändarna tillräcklig information om väntade utbyggnader och uppgraderingar av nätet, eftersom ett sådant förfarande för närvarande saknas i de flesta medlemsstater.

(62)Systemoperatörer bör inte äga, utveckla, förvalta eller driva energilagringsanläggningar. Enligt den nya utformningen av elmarknaden bör energilagringstjänster vara marknadsbaserade och konkurrenskraftiga. Följaktligen bör korssubventionering mellan energilagring och den reglerade funktionen distribution eller överföring undvikas. En sådan restriktion av ägandet av energilagringsanläggningar syftar till att förhindra en

snedvridning av konkurrensen, undanröja risken för diskriminering, säkerställa rättvis tillgång till energilagrings­ tjänster för alla marknadsaktörer och främja ändamålsenlig och effektiv användning av energilagringsanläggningar utöver själva driften av distributions- eller överföringssystemet. Det kravet bör tolkas och tillämpas i överensstämmelse med de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), särskilt näringsfriheten och rätten till egendom som garanteras i artiklarna 16 och 17 i stadgan.

(63)Om energilagringsanläggningar är fullt integrerade nätverkskomponenter som inte används för balansering eller hantering av överbelastning bör de inte omfattas, inom ramen för tillsynsmyndighetens godkännande, av samma strikta begränsningar som systemoperatörer när det gäller att äga, utveckla, förvalta eller driva dessa anläggningar. Sådana fullt integrerade nätverkskomponenter kan omfatta energilagringsanläggningar såsom kondensatorer eller svänghjul som kan tillhandahålla viktiga tjänster för nätens säkerhet och tillförlitlighet, och bidrar till synkronisering mellan olika delar av systemet.

(64)I syfte att nå målet att helt fasa ut fossila bränslen från elsektorn, och göra den helt fri från utsläpp, är det nödvändigt att göra framsteg i fråga om säsongsmässig energilagring. Denna energilagring skulle fungera som ett verktyg för driften av elsystemet, för att medge både kortsiktiga och säsongsmässiga anpassningar, för att hantera föränderligheten i produktionen av el från förnybara energikällor och de därmed sammanhängande riskerna ur dessa perspektiv.

(65)Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är avgörande för tillträdet för kunder i återförsäljarledet. För att skapa lika villkor i återförsäljarledet bör verksamheten för systemansvariga för distributionssystem övervakas, så att systemansvariga för distributionssystem hindras från att dra fördel av sin vertikala integration när det gäller dess konkurrensställning på marknaden, framför allt gentemot hushållskunder och små icke-hushållskunder.

(66)När ett slutet distributionssystem används för att skapa optimal effektivitet i en integrerad försörjning som kräver särskilda driftsnormer, eller när ett slutet distributionssystem upprätthålls i första hand för att användas av systemets ägare, bör det vara möjligt att undanta den systemansvarige för distributionssystemet från skyldigheter som skulle utgöra en onödig administrativ börda på grund av det särskilda förhållandet mellan den systemansvarige för distributionssystemet och systemanvändare. Industriområden och kommersiella områden samt områden där gemensamma tjänster tillhandahålls, såsom tågstationer, flygplatser, sjukhus, stora campingplatser med integrerade anläggningar och kemiska industrianläggningar, kan inbegripa slutna distribu­ tionssystem på grund av att den verksamhet som bedrivs i dessa anläggningar är av specialiserad karaktär.

(67)Utan effektiv åtskillnad mellan nätverksamhet och verksamheter som rör produktion och leverans (nedan kallat effektiv åtskillnad) finns en inneboende risk för diskriminering, inte bara i samband med nätdriften utan även när det gäller incitamenten för vertikalt integrerade företag att göra de investeringar sina nät som krävs.

189

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/135

SV

 

 

 

 

(68)Effektiv åtskillnad kan bara säkerställas genom att man undanröjer incitamentet för vertikalt integrerade företag att diskriminera konkurrenterna i samband med nättillträde och investeringar. Åtskilt ägande, vilket innebär att nätägaren utses till systemansvarig och att nätägaren är oberoende av leverans- eller produktionsintressen, är helt klart en effektiv och stabil metod för att lösa inbyggda intressekonflikter och säkerställa försörjningstryggheten. Europaparlamentet hänvisar därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om utsikterna för den inre gas- och

elmarknaden till åtskilt ägande av överföringsnäten som det effektivaste verktyget för att främja investeringar i infrastruktur på ett icke-diskriminerande sätt och trygga ett rättvist nättillträde för nya aktörer och transparens på marknaden. Vid åtskilt ägande bör det därför ställas krav på medlemsstaterna att säkerställa att en eller flera personer inte kontrollerar en producent eller en leverantör samtidigt som den eller de utövar kontroll över eller rättigheter gentemot en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem. Omvänt bör kontroll över en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem utesluta möjligheten att utöva kontroll över eller rättigheter gentemot en producent eller en leverantör. Inom dessa begränsningar bör en producent eller en leverantör kunna inneha en minoritetsandel i en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem.

(69)Ett system för åtskillnad bör effektivt undanröja eventuella intressekonflikter mellan producenter, leverantörer och systemansvariga för överföringssystem för att skapa incitament för nödvändiga investeringar och för att garantera nya marknadsaktörers tillträde inom ramen för ett transparent och effektivt regelverk, samt bör inte skapa ett alltför betungande regelverk för tillsynsmyndigheter.

(70)Eftersom åtskilt ägande innebär att företag måste omstruktureras i vissa fall bör medlemsstater som beslutar att tillämpa åtskilt ägande beviljas extra tid för att tillämpa de relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala kopplingarna mellan el- och gassektorn bör bestämmelserna om åtskillnad tillämpas över båda sektorerna.

(71)Vid åtskilt ägande bör, för att säkerställa att nätdriften är helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, inte samma person sitta i styrelsen för både en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem och ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Av samma skäl bör samma person inte ha rätt att utse medlemmar till en styrelse för en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem och inte heller utöva kontroll över eller rättigheter gentemot en producent eller en leverantör.

(72)Inrättandet av en systemansvarig eller systemansvarig för överföring som är oberoende av leverans- eller produktionsintressen bör göra det möjligt för vertikalt integrerade företag att bibehålla sitt ägande av nättillgångar, samtidigt som en faktisk intresseuppdelning säkerställs, förutsatt att den oberoende systemansvarige eller oberoende systemansvarige för överföring utför den systemansvariges samtliga uppgifter och förutsatt att detaljerad reglering och omfattande myndighetstillsyn införs.

(73)När ett företag som den 3 september 2009 ägde ett överföringssystem ingick i ett vertikalt integrerat företag, bör medlemsstaterna ges ett val mellan åtskilt ägande och inrättande av en systemansvarig eller systemansvarig för överföring vilka är oberoende av leverans- eller produktionsintressen.

(74)För att till fullo kunna tillvarata delägarnas intressen i vertikalt integrerade företag bör medlemsstaterna kunna välja mellan att antingen införa åtskilt ägande genom direkt avyttring eller genom att dela upp det integrerade företagets aktier på aktier i ett nätföretag och aktier i ett återstående leverans- och produktionsföretaget, förutsatt att kraven i samband med åtskilt ägande faktiskt har uppfyllts.

(75)För att införandet av en oberoende systemansvarig eller oberoende systemansvarig för överföring ska bli effektivt bör särskilda kompletterande regler antas. Reglerna om oberoende systemansvariga för överföring ger ett lämpligt regelverk för att garantera rättvis konkurrens, tillräckliga investeringar, tillträde för nya marknadsaktörer och integration av elmarknaderna. Effektiv åtskillnad med hjälp av regler om oberoende systemansvariga för överföring bör bygga på dels en pelare av organisatoriska åtgärder och åtgärder avseende förvaltningen av systemansvariga för överföringssystem, dels en pelare av åtgärder avseende investeringar, anslutning av ny produk­ tionskapacitet till nätet och marknadsintegrering genom regionalt samarbete. Oberoendet för systemansvariga för överföring bör också säkerställas bland annat genom vissa karenstider, under vilka ingen ledningsverksamhet eller annan relevant verksamhet som ger tillgång till samma information som den som erhållits i en ledande ställning i ett företag utövas inom det vertikalt integrerade företaget.

190

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/136

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(76)Medlemsstaterna har rätt att välja fullständigt åtskilt ägande på deras territorium. Om en medlemsstat har valt fullständigt åtskilt ägande, har ett företag inte rätt att välja alternativet med en oberoende systemansvarig eller en oberoende systemansvarig för överföring. Företag som bedriver något slags produktions- eller leveransverksamhet får dessutom inte direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för överföringssystem från en medlemsstat som har valt fullständigt åtskilt ägande.

(77)När en effektiv åtskillnad genomförs, bör principen om icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata sektorn respekteras. Därför bör samma person, på egen hand eller tillsammans med någon annan, inte tillåtas att, i strid med reglerna för åtskilt ägande eller med lösningen med en oberoende systemansvarig, utöva kontroll över eller någon rättighet i fråga om sammansättning av och röstning eller beslutsfattande i både organ för systemansvariga för överföringssystem eller överföringssystem och organ för producent eller leverantör. Under förutsättning att den relevanta medlemsstaten kan visa att det relevanta kraven har uppfyllts, bör, vid åtskilt ägande och lösningen med en oberoende systemansvarig, två skilda offentliga organ kunna kontrollera produktions- och leveransverksamhet å ena sidan och överföring å den andra.

(78)Fullständigt effektiv åtskillnad mellan å ena sidan nätverksamhet och å andra sidan leverans- och produktions­ verksamhet bör gälla i hela unionen, för både unionsföretag och tredjelandsföretag. För att säkerställa att å ena sidan nätverksamheten och å andra sidan leverans- och produktionsverksamheten i unionen bedrivs oberoende av varandra, bör tillsynsmyndigheterna ges befogenheter att vägra att certifiera sådana systemansvariga för överföringssystem som inte uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas enhetligt i hela unionen bör tillsynsmyndigheterna ta största möjliga hänsyn till kommissionens uppfattning, när de fattar beslut om certifiering. För att dessutom säkerställa att unionens internationella åtaganden respekteras, och för att säkerställa solidaritet och energitrygghet inom unionen, bör kommissionen ha rätt att avge ett yttrande över certifiering avseende ägaren till eller den systemansvarige för ett överföringssystem som kontrolleras av en eller flera personer från tredjeländer.

(79)Tillståndsförfarandena får inte leda till administrativa bördor som är oproportionella i förhållande till producenternas storlek och eventuella inverkan. Obefogat utdragna tillståndsförfaranden kan hindra nya aktörer att komma in på marknaden.

(80)För att den inre marknaden för el ska fungera korrekt behöver tillsynsmyndigheterna kunna fatta beslut i alla relevanta tillsynsfrågor, och de behöver också vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller privata intressen. Detta hindrar varken domstolsprövning eller parlamentarisk övervakning enligt medlemsstaternas kon­ stitutionella rätt. Vidare får inte den nationella lagstiftarens godkännande av tillsynsmyndighetens budget utgöra ett hinder för budgetmässig självständighet. Reglerna om tillsynsmyndighetens självständiga ansvar för genomförandet av den anslagna budgeten bör tillämpas inom ramen för nationell budgetlagstiftning och nationella budgetbestämmelser. Samtidigt som medlemsstaterna med hjälp av ett lämpligt roterande system bidrar till tillsynsmyndigheternas oberoende gentemot politiska eller ekonomiska intressen, bör medlemsstaterna ha möjlighet att vederbörligen beakta de tillgängliga personella resurserna och styrelsens storlek.

(81)Tillsynsmyndigheterna bör kunna fastställa eller godkänna tariffer eller beräkningsmetoder för tariffer på grundval av ett förslag från de systemansvariga för överförings- eller distributionssystemet eller på grundval av ett förslag som dessa systemansvariga och nätanvändare kommit överens om. Vid fastställandet eller godkännandet bör till­ synsmyndigheterna säkerställa att överförings- eller distributionstarifferna är icke-diskriminerande och avspeglar kostnaderna, och samtidigt ta hänsyn till de långsiktiga marginalkostnader för näten som går att undvika med hjälp av distribuerad produktion och åtgärder för styrning av efterfrågan.

(82)Tillsynsmyndigheterna bör fastställa eller godkänna enskilda nättariffer för överförings- och distributionsnät eller fastställa en metod, eller båda delarna. I vardera fallen bör tillsynsmyndighetens oberoende när det gäller att fastställa nätavgifter enligt artikel 57.4 b ii bevaras.

(83)Tillsynsmyndigheter bör säkerställa att systemansvariga för överförings- och distributionssystem vidtar lämpliga åtgärder för att göra sitt nätverk mer motståndskraftigt och flexibelt. I det avseendet bör de övervaka dessa systemansvarigas resultat på grundval av indikatorer såsom förmågan hos de systemansvariga för överförings- och distributionssystem att driva ledningar enligt en dynamisk rankning av ledningar, utvecklingen av fjärrövervakning och realtidskontroller av omformarstationer, den minskade nätförlusten och frekvensen av och längden på strömavbrott.

191

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/137

SV

 

 

 

 

(84)Tillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att utfärda bindande beslut avseende elföretag och att antingen själva ålägga, eller föreslå att en behörig domstol ålägger, effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter. I det syftet bör tillsynsmyndigheterna ha möjlighet att begära in relevant information från elföretagen, att genomföra lämpliga och tillräckliga undersökningar samt lösa tvister. Tillsynsmyndigheterna bör även ges befogenhet att, oavsett tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, fatta beslut om lämpliga åtgärder som säkerställer fördelar för kunderna genom främjande av den effektiva konkurrens som är nödvändig för att den inre marknaden för el ska fungera korrekt.

(85)Tillsynsmyndigheterna bör samordna sinsemellan när de fullgör sina uppgifter för att säkerställa att det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el (nedan kallat Entso för el), EU-enheten för systemansvariga för distributionssystem och regionala samordningscentrum, fullgör sina skyldigheter i enlighet med regelverket för den inre marknaden för el, och enligt beslut fattade av byrån för samarbete mellan energitill­ synsmyndigheter (Acer), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 (9). I och med att Entso för el, EU-enheten för systemansvariga för distributionssystem och de regionala samordnings­ centrumen har fått utökat operativt ansvar är det nödvändigt att stärka övervakningen med avseende på enheter som driver verksamhet på unionsnivå eller regional nivå. Tillsynsmyndigheter bör samråda med varandra och bör samordna sin tillsyn för att gemensamt fastställa situationer där Entso för el, EU-enheten för systemansvariga för distributionssystem eller regionala samordningscentrum inte uppfyller sina respektive skyldigheter.

(86)Tillsynsmyndigheterna bör även ges befogenheter att bidra till att säkerställa en hög standard på skyldigheter avseende samhällsomfattande och allmännyttiga tjänster i enlighet med kraven på öppnande av marknaden, skydd för utsatta kunder och ett verkligt effektivt konsumentskydd. Dessa bestämmelser bör varken påverka kommissionens befogenheter att tillämpa konkurrensreglerna, inbegripet granskningen av företagskoncentrationer med en unionsdimension, eller reglerna för den inre marknaden, såsom regler om den fria rörligheten för kapital. Det oberoende organ till vilket en part som berörs av ett beslut av en tillsynsmyndighet har rätt att överklaga kan vara en domstol eller annan rättslig instans med befogenhet att genomföra en rättslig prövning.

(87)Detta direktiv och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG (10) fråntar inte medlemsstaterna möjligheten att fastställa och föra en egen nationell energipolitik. Detta innebär att det, beroende på medlemsstatens konstitutionella arrangemang, kan falla inom medlemsstatens behörighet att bestämma den politiska ram inom vilken tillsynsmyndigheterna ska verka, t.ex. när det gäller försörjningstrygghet. Allmänna energipolitiska riktlinjer som medlemsstaten utfärdar bör emellertid inte inkräkta på tillsynsmyndigheternas oberoende och självständighet.

(88)Förordning (EU) 2019/943 föreskriver att kommissionen ska anta riktlinjer eller nätföreskrifter i syfte att uppnå den harmoniseringsgrad som krävs. Sådana riktlinjer och nätföreskrifter utgör bindande genomförandeåtgärder och är, även med avseende på vissa bestämmelser i detta direktiv, ett användbart hjälpmedel som snabbt kan ändras om det skulle behövas.

(89)Medlemsstaterna och de avtalsslutande parterna i fördraget om upprättande av en energigemenskap (11) bör ha ett nära samarbete om alla frågor som rör utvecklingen av en integrerad elhandelsregion och bör inte vidta åtgärder som äventyrar den fortsatta integreringen av elmarknaderna eller försörjningstryggheten i medlemsstater och avtalsslutande parter.

(90)Detta direktiv bör läsas i förening med förordning (EU) 2019/943 som fastställer de grundläggande principerna för den nya marknadsmodellen för elmarknaden som kommer att möjliggöra bättre kompensation för flexibilitet, tillhandahålla lämpliga prissignaler och säkerställa utvecklingen av fungerande och integrerade kortfristiga marknader. Förordning (EU) 2019/943 fastställer också nya regler på olika områden, t.ex. om kapacitetsme­ kanismer och samarbete mellan systemansvariga för överföringssystem.

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Europeiska unionens byrå för

samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (se sidan 22 i detta nummer av EUT).

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas

och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94). (11) EUT L 198, 20.7.2006, s. 18.

192

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/138

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(91)Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i stadgan. Således bör detta direktiv tolkas och tillämpas i överensstämmelse med dessa rättigheter och principer, särskilt rätten till skydd av personuppgifter som garanteras i artikel 8 i stadgan. Det är avgörande att all behandling av personuppgifter enligt detta direktiv överensstämmelser med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (12).

(92)För att åstadkomma den minsta grad av harmonisering som krävs för att uppnå målen med detta direktiv bör kommissionen ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget så att den kan fastställa regler beträffande omfattningen av tillsynsmyndigheternas skyldigheter att samarbeta med varandra och med Acer och fastställa detaljerna i förfarandet för efterlevnad av nätföreskrifter och riktlinjer. Det är av särskild vikt att kommissionen anordnar lämpliga samråd under det förberedande arbetet, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd utförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (13). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europapar­ lamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelsen av delegerade akter.

(93)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförande­ befogenheter för att fastställa krav på driftskompatibilitet för energitjänster samt icke-diskriminerande och transparenta förfaranden för tillgång till uppgifter om mätning, förbrukningsuppgifter samt de uppgifter som krävs för att en kund ska kunna byta leverantör, efterfrågeflexibilitet och andra tjänster. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (14).

(94)Om ett undantag gäller enligt artikel 66.3, 66.4 eller 66.5, bör undantaget även omfatta bestämmelser i detta direktiv som är underordnade eller kräver en föregående tillämpning av någon av de bestämmelser från vilka det har beviljats undantag.

(95)Bestämmelserna i direktiv 2012/27/EU om elmarknaderna, såsom bestämmelser om mätare för och fakturering

av el, efterfrågeflexibilitet, prioriterad inmatning och nättillträde för högeffektiv kraftvärme, uppdateras genom bestämmelserna i det här direktivet och förordning (EU) 2019/943. Direktiv 2012/27/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(96)Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en fullt fungerande inre marknad för el, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare på grund av dess omfattning och verkningar kan

uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(97)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (15), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(98)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till direktiv 2009/72/EG. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av direktiv 2009/72/EG.

(99)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktiv 2009/72/EG som anges i bilaga III.

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds­

förordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (13) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer

för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (15) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

193

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/139

SV

 

 

 

 

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs gemensamma regler för produktion, överföring, distribution, energilagring och leverans av el, samt bestämmelser om konsumentskydd, i syfte att skapa verkligt integrerade, konkurrensutsatta, konsumentorienterade, flexibla, rättvisa och transparenta elmarknader i unionen.

Genom att utnyttja fördelarna med en integrerad marknad syftar detta direktiv till att säkerställa överkomliga, transparenta energipriser och energikostnader för konsumenterna, en hög grad av försörjningstrygghet och en smidig övergång till ett hållbart koldioxidsnålt energisystem. Det innehåller grundläggande regler för hur unionens elsektor ska organiseras och fungera, särskilt regler om konsumentinflytande och konsumentskydd, öppet tillträde till den integrerade marknaden, tredje parts tillträde till överförings- och distributionsinfrastruktur, samt krav avseende åtskillnad och regler om oberoende för tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna.

Detta direktiv fastställer även former för samarbete mellan medlemsstater, tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överföringssystem för att åstadkomma en fullständigt sammanlänkad inre marknad för el som ökar integrationen av el från förnybara energikällor, fri konkurrens och försörjningstrygghet.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.kund: en grossist eller slutkund av el.

2.grossist: en fysisk eller juridisk person som köper el i syfte att återförsälja den inom eller utanför det system i vilket personen är etablerad.

3.slutkund: en kund som köper el för eget bruk.

4.hushållskund: en kund som köper el för sin egen hushållsförbrukning och inte för kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet.

5.icke-hushållskund: en fysisk eller juridisk person, inklusive producenter, industrikunder samt företag, små och medelstora företag och grossister, som köper el som inte är avsedd för egen hushållsförbrukning.

6.mikroföretag: ett företag med färre än 10 anställda och vars årsomsättning och/eller årliga balansomslutning inte överstiger 2 miljoner EUR.

7.små företag: företag med färre än 50 anställda och vars årsomsättning och/eller årliga balansomslutning inte överstiger 10 miljoner EUR.

8.aktiv kund: en slutkund, eller en grupp av samarbetande slutkund, som förbrukar eller lagrar el som producerats inom den egna fastigheten vilken är belägen inom ett avgränsat område, eller, om en medlemsstat tillåter detta, på en annan plats, eller som säljer egenproducerad el eller deltar i flexibilitets- eller energieffektivitetssystem, förutsatt att dessa verksamheter inte är deras huvudsakliga kommersiella verksamhet eller yrkesverksamhet.

9.elmarknader: elmarknader, inklusive OTC-marknader och elbörser, marknader för handel med energi, kapacitet, balanstjänster och stödtjänster inom alla tidsramar, däribland terminsmarknader, dagen före-marknader och intradagsmarknader.

194

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/140

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

10.marknadsaktör: marknadsaktör enligt definitionen i artikel 2.25 i förordning (EU) 2019/943.

11.medborgarenergigemenskap: en juridisk person som

a)baseras på frivilligt och öppet deltagande och som de facto kontrolleras av medlemmar eller delägare, som är fysiska personer, lokala myndigheter, däribland kommuner, eller små företag,

b)har som främsta mål är att ge sina medlemmar eller delägare eller det närområde där det är verksamt miljömässiga, ekonomiska eller sociala samhällsfördelar, snarare än att generera ekonomisk vinst, och

c)får delta i produktion, inklusive från förnybara energikällor, distribution och leverans, förbrukning, aggregering, energilagring, energieffektivitetstjänster eller, laddningstjänster för elfordon eller tillhandahålla andra energitjänster till sina medlemmar eller delägare.

12.leverans: försäljning, inbegripet återförsäljning, av el till kunder.

13.avtal om leverans av el: ett avtal om leverans av el, men som inte inbegriper elderivat.

14.elderivat: ett finansiellt instrument som anges i punkt 5, 6 eller 7 i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (16) och som avser el.

15.avtal med dynamiska elpriser: ett avtal om leverans av el mellan en leverantör och en slutkund som återspeglar prisförändringar på spotmarknaderna, inbegripet dagen före- och intradagsmarknaderna med intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden.

16.uppsägningsavgift: varje typ av avgift som en leverantör eller en marknadsaktör som deltar i aggregering debiterar en kund till följd av uppsägning av ett avtal om leverans av el eller ett tjänsteavtal.

17. avgift för byte av leverantör: varje typ av avgift för att byta leverantör eller den marknadsaktör som deltar i aggregering, inklusive uppsägningsavgifter, som en leverantör eller en marknadsaktör som deltar i aggregering eller en systemansvarig direkt eller indirekt debiterar en kund.

18.aggregering: en funktion som fullgörs av en fysisk eller juridisk person som kombinerar flera kundlaster eller producerad el för försäljning, inköp eller auktionering på alla slags organiserade elmarknader.

19.oberoende aggregator: en marknadsaktör som deltar i aggregering och som inte är ansluten till kundens leverantör.

20.efterfrågeflexibilitet: förändringar i belastningen i fråga om el från slutkunder, jämfört med deras normala eller nuvarande konsumtionsmönster, som svar på marknadssignaler, inbegripet som svar på tidsvarierande elpriser eller ekonomiska incitament, eller som svar på antagandet av slutkundens bud om att sälja efterfrågeminskning eller -ökning till ett visst pris på organiserade marknader enligt definitionen i artikel 2.4 i kommissionens genomförande­ förordning (EU) nr 1348/2014 (17), enskilt eller genom aggregering.

21.faktureringsinformation: informationen på en slutkunds faktura, med undantag för en betalningsbegäran.

22.traditionell mätare: en analog eller elektronisk mätare som inte både kan sända och ta emot uppgifter.

23.smarta mätarsystem: ett elektroniskt system som kan mäta el som tillförs nätet eller elförbrukningen, tillhandahålla mer information än en traditionell mätare och som kan sända och ta emot uppgifter för informations-, övervaknings- och kontrolländamål genom någon form av elektronisk kommunikation.

(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av

direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

(17) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossist­ marknaderna för energi (EUT L 363, 18.12.2014, s. 121).

195

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/141

SV

 

 

 

 

24.driftskompatibilitet: i samband med smarta mätare, förmågan hos två eller flera energi- eller kommunikationsnät, -system, -anordningar, -tillämpningar eller -komponenter att samverka samt att utbyta och använda information för att utföra önskade funktioner.

25.avräkningsperiod för obalanser: avräkningsperiod för obalanser enligt definitionen i artikel 2.15 i förordning (EU) 2019/943.

26.nära realtid: i samband med smarta mätare, en kort period, vanligtvis några sekunder eller högst den period för avräkning av obalanser som tillämpas på den nationella marknaden.

27.bästa tillgängliga teknik: i samband med dataskydd och datasäkerhet i en miljö med smarta mätare, den effektivaste, mest avancerade och praktiskt lämpliga teknik för att, i princip, ge förutsättningarna för att uppfylla unionens regler för dataskydd och säkerhet.

28.distribution: transport av el i system med högspännings-, mellanspännings- och lågspänningsnät för tillhanda­ hållande till kunder, men inte leverans.

29.systemansvarig för distributionssystem: en fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift, säkerställande av underhåll av och, vid behov, utbyggnad av distributionssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på distribution av el.

30.energieffektivitet: förhållandet mellan, å ena sidan, produktionen av prestanda, tjänster, varor eller energi och, å andra sidan, mängden tillförd energi.

31.energi från förnybara energikällor eller förnybar energi: energi från förnybara, icke-fossila energikällor, nämligen vindenergi, solenergi (termisk solenergi och fotovoltaisk solenergi) och geotermisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi och annan havsenergi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas.

32.distribuerad produktion: produktionsanläggningar som är anslutna till distributionssystem.

33.laddningsstation: ett gränssnitt där ett elfordon i taget kan laddas eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut.

34.överföring: transport av el i sammanlänkade system med högspänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhandahållande till slutkunder eller distributörer, men inte leverans.

35.systemansvarig för överföringssystem: en fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.

36.systemanvändare: en fysisk eller juridisk person som levererar till eller får leveranser från ett överföringssystem eller distributionssystem.

37.produktion: framställning av el.

38.producent: en fysisk eller juridisk person som framställer el.

39.sammanlänkning: utrustning som används för sammanlänkning av elsystem.

40.sammanlänkat system: ett antal överförings- och distributionssystem som kopplas samman med hjälp av en eller flera sammanlänkningar.

41.direktledning: antingen en elledning som kopplar samman en enskild produktionsplats med en enskild kund, eller en elledning som kopplar samman en producent och en elleverantör så att dessa direkt kan försörja sina egna fastigheter, dotterbolag och kunder.

42.litet enskilt system: ett system som hade en förbrukning på mindre än 3 000 GWh under 1996, där mindre än 5 % av årsförbrukningen erhålls genom sammanlänkning med andra system.

196

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/142

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

43.litet sammanlänkat system: ett system som hade en förbrukning på mindre än 3 000 GWh under 1996, där mer än 5 % av årsförbrukningen erhålls genom sammanlänkning med andra system.

44.överbelastning: överbelastning enligt definitionen i artikel 2.4 i förordning (EU) 2019/943.

45.balansering: balansering enligt definitionen i artikel 2.10 i förordning (EU) 2019/943.

46.balansenergi: enligt definitionen i artikel 2.11 i förordning (EU) 2019/943.

47.balansansvarig part: balansansvarig part enligt definitionen i artikel 2.14 i förordning (EU) 2019/943.

48.stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett överförings- eller distributionssystem, inbegripet balansering och icke-frekvensrelaterade stödtjänster men inte inbegripet hantering av överbelastning.

49.icke-frekvensrelaterad stödtjänst: en tjänst som används av en systemansvarig för överförings- eller distributionssystem för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokala nät, kortslutningsström, förmåga till dödnätsstart och till ö-drift.

50. regionalt

samordningscentrum: ett

regionalt

samordningscentrum

som

inrättas

enligt

artikel

35

i förordning (EU) 2019/943.

 

 

 

 

 

 

 

51.helt integrerade nätkomponenter: nätkomponenter som är integrerade i överförings- eller distributionssystemet, däribland lagringsanläggningar, och som används uteslutande för att säkerställa säker och tillförlitlig drift av överförings- eller distributionssystemet, och inte för balansering eller hantering av överbelastning.

52.integrerat elföretag: ett vertikalt integrerat företag eller horisontellt integrerat företag.

53.vertikalt integrerat företag: ett elföretag eller en grupp av elföretag där samma person eller personer direkt eller indirekt har rätt att utöva kontroll och där det berörda företaget eller den berörda företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett av områdena överföring eller distribution och minst ett av områdena produktion eller leverans.

54.horisontellt integrerat företag: ett elföretag som bedriver verksamhet inom minst ett av områdena produktion för försäljning, överföring, distribution eller leverans samt en annan verksamhet utan anknytning till el.

55.anknutet företag: ett anknutet företag enligt definitionen i artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (18), och ett företag som tillhör samma aktieägare.

56.kontroll: rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på ett företag, särskilt genom

a)äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga tillgångar eller en del av dessa,

b)rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sammansättningen av ett företags organ och organens omröstningar eller beslut.

57.elföretag: en fysisk eller juridisk person, med undantag för slutkunder, som bedriver åtminstone en av följande

verksamheter: produktion, överföring, distribution, aggregering, efterfrågeflexibilitet, energilagring, leverans eller inköp av el och som ansvarar för kommersiella och tekniska arbetsuppgifter eller underhåll i samband med dessa verksamheter.

58.tillförlitlighet: både leverans- och försörjningstrygghet i fråga om el och teknisk säkerhet.

(18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

197

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/143

SV

 

 

 

 

59.energilagring: i elsystemet en uppskjutning av den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktions­ tillfället, eller omvandlingen av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin, och den därpå följande återomvandlingen av den energin till elenergi eller användningen som en annan energibärare.

60.energilagringsanläggning: en anläggning i elsystemet där energi lagras.

KAPITEL II

ALLMÄNNA REGLER FÖR ORGANISATIONEN AV ELSEKTORN

Artikel 3

Konkurrenskraftig, konsumentinriktad, flexibel och icke-diskriminerande elmarknad

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att deras nationella rätt inte i onödan hindrar gränsöverskridande handel med el, konsumentdeltagande genom bl.a. efterfrågeflexibilitet, investeringar i framför allt intermittent och flexibel energiproduktion, energilagring, eller utbyggnad av elektromobilitet eller nya sammanlänkningar mellan medlemsstaterna och ska säkerställa att elpriserna återspeglar den faktiska efterfrågan och det faktiska utbudet.

2.Vid utveckling av nya sammanlänkningar ska medlemsstaterna ta hänsyn till elsammanlänkningsmålen som anges i artikel 4 d 1 i förordning (EU) 2018/1999.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att det inte finns några otillbörliga hinder inom den inre marknaden för el vad gäller marknadsinträde, marknadsdrift och marknadsutträde, utan att det påverkar de behörigheter som medlemsstaterna behåller i förhållande till tredjeländer.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa lika villkor i de fall då elföretagen omfattas av transparenta, proportionella och icke-diskriminerande regler och avgifter och att de behandlas på ett transparent, proportionellt och icke-diskriminerande sätt, med avseende på balansansvar, tillträde till grossistmarknaderna, tillgång till uppgifter, bytesprocesser och fakturer­ ingssystem och, i förekommande fall, licensiering.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att marknadsaktörer från tredjeländer, när de bedriver verksamhet på den inre marknaden för el, ska efterleva tillämplig unionsrätt och nationell rätt, inbegripet sådan som avser miljö och säkerhet.

Artikel 4

Fritt val av leverantör

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla kunder har möjlighet att köpa el från valfri leverantör, och ska säkerställa att alla kunder har möjlighet att ha flera elleveransavtal samtidigt, förutsatt att erforderliga anslutningar och mätpunkter är etablerade.

Artikel 5

Marknadsbaserade leveranspriser

1.Leverantörerna ska ha rätt att själva fastställa priset på den el som de levererar till kunderna. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa effektiv konkurrens mellan leverantörerna.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa skydd för energifattiga eller utsatta hushållskunder, enligt artiklarna 28 och 29 genom socialpolitiska åtgärder eller på andra sätt än genom offentliga ingripanden i prissättningen på el.

3.Genom undantag från punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna tillämpa offentliga ingripanden i prissättningen på el till energifattiga eller utsatta hushållskunder. Sådana offentliga ingripanden ska omfattas av de villkor som fastställs i punkterna 4 och 5.

4.Offentliga ingripanden i prissättningen på el ska

a)vara av allmänt ekonomiskt intresse och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppfylla det allmänna ekonomiska intresset,

198

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/144

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

b)vara klart definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontrollerbara,

c)garantera lika tillträde för unionens elföretag till kunderna,

d)vara begränsade i tid och proportionella i fråga om förmånstagarna,

e)inte på ett diskriminerande sätt medföra merkostnader för marknadsaktörer.

5.Varje medlemsstat som tillämpar offentliga ingripanden i prissättningen på leveranser av el i enlighet med punkt 3 i denna artikel ska också iaktta artiklarna 3.3 d och 24 i förordning (EU) 2018/1999, oavsett om den berörda medlemsstaten har ett betydande antal energifattiga hushåll.

6.För att under en övergångsperiod upprätta effektiv konkurrens om elleveransavtal mellan leverantörer och uppnå fullt effektiva marknadsbaserade slutkundspriser för el i enlighet med punkt 1, får medlemsstaterna göra offentliga ingripanden i prissättningen för leveranser av el till hushållskunder och till mikroföretag som inte omfattas av offentliga ingripanden enligt punkt 3.

7.Offentliga ingripanden enligt punkt 6 ska uppfylla de kriterier som anges i punkt 4 och ska

a)åtföljas av ett antal åtgärder för att uppnå effektiv konkurrens och av en metod för att bedöma de framsteg som gjorts avseende dessa åtgärder,

b)fastställas med hjälp av en metod som garanterar icke-diskriminerande behandling av leverantörer,

c)fastställas till ett pris som är högre än kostnaderna, på en nivå där effektiv priskonkurrens kan uppstå,

d)utformas för att minimera negativa effekter på grossistmarknaden för el,

e)säkerställa att alla förmånstagare av sådana offentliga ingripanden har möjlighet att välja konkurrenskraftiga marknadserbjudanden och får direkt information åtminstone en gång i kvartalet om de erbjudanden som finns och de besparingar som kan göras på den konkurrensutsatta marknaden, särskilt vad gäller avtal med dynamiska elpriser samt får stöd för att byta till ett marknadsbaserat erbjudande,

f)säkerställa att alla förmånstagare av sådana offentliga ingripanden, enligt artiklarna 19 och 21, har rätt till och erbjuds att få smarta mätare installerade utan extra initialkostnader för dessa kunder, informeras direkt om möjligheten att få smarta mätare installerade och får det stöd som krävs,

g)inte leda till direkt korssubventionering mellan de kunder som får leveranser till fria marknadspriser och de som får leveranser till reglerade leveranspriser.

8.Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla de åtgärder som vidtagits i enlighet med punkterna 3 och 6 inom en månad från den dag då de antogs, och de får tillämpa dem omedelbart. Anmälan ska åtföljas av en förklaring till varför andra instrument inte var tillräckliga för att uppnå det eftersträvade målet, hur de krav som anges i punkterna 4 och 7 uppfylls och effekterna av de anmälda åtgärderna på konkurrensen. Anmälan ska ange vilka förmånstagare som omfattas, åtgärdernas varaktighet och antalet hushållskunder som berörs av åtgärden och förklara hur det reglerade priset har fastställts.

9.Senast den 1 januari 2022 och den 1 januari 2025 ska medlemsstaterna lämna in rapporter till kommissionen om genomförandet av denna artikel, om huruvida ett offentligt ingripande enligt denna artikel är nödvändigt och proportionellt och en bedömning av framstegen med att uppnå en effektiv konkurrens mellan leverantörer och en övergång till marknadsbaserade priser. De medlemsstater som tillämpar reglerade priser i enlighet med punkt 6 ska rapportera om huruvida villkoren i punkt 7 uppfylls, inbegripet om leverantörer som är skyldiga att tillämpa sådana ingripanden uppfyller kraven, samt om de reglerade prisernas inverkan på dessa leverantörers finanser.

10.Senast den 31 december 2025 ska kommissionen se över och lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna artikel i syfte att uppnå marknadsbaserade slutkundspriser för el, vid behov tillsammans med eller åtföljd av ett lagstiftningsförslag. Detta lagstiftningsförslag kan innehålla ett slutdatum för reglerade priser.

199

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/145

SV

 

 

 

 

Artikel 6

Tillträde för tredje part

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att det införs en ordning för tredje parts tillträde till överförings- och distributions­ systemen grundad på offentliggjorda tariffer, som ska gälla för alla kunder samt tillämpas objektivt och utan diskriminering mellan systemanvändarna. Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa tariffer, eller de metoder som använts för att beräkna dem, är godkända i enlighet med artikel 59 innan de träder i kraft samt att tarifferna – och metoderna om endast dessa har godkänts – offentliggörs innan de träder i kraft.

2.Den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet får vägra tillträde till systemet om det saknar nödvändig kapacitet. Vederbörligen motiverade skäl, som särskilt tar hänsyn till artikel 9 och som grundas på objektiva och tekniskt och ekonomiskt motiverade kriterier, ska anges för en sådan vägran. Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater, ska säkerställa att dessa kriterier tillämpas konsekvent och att en systemanvändare som vägrats tillträde har tillgång till ett tvistlösningsförfarande. Vid behov, och om tillträde till systemet har vägrats, ska tillsynsmyndigheterna också säkerställa att den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet tillhandahåller relevant information om vilka åtgärder som skulle krävas för att förstärka nätet. Denna information ska alltid tillhandahållas om tillträde till laddningsstationer har nekats. Den part som begär sådan information får åläggas en rimlig avgift för att täcka kostnaderna för tillhandahållande av informationen.

3.Denna artikel ska även tillämpas på medborgarenergigemenskaper som förvaltar distributionsnät.

Artikel 7

Direktledningar

1.Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att göra det möjligt för

a)alla producenter och elleverantörer som är etablerade inom deras territorium att leverera till sina egna fastigheter, dotterbolag och kunder genom en direktledning, utan att drabbas av oproportionella administrativa förfaranden eller kostnader,

b)alla kunder inom deras territorium att, enskilt eller gemensamt, få leveranser via en direktledning från producenter och elleverantörer.

2.Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av tillstånd att uppföra direktledningar inom deras territorium. Dessa kriterier ska vara objektiva och icke-diskriminerande.

3.Möjligheten att leverera el genom en direktledning enligt punkt 1 i denna artikel ska inte påverka möjligheten att ingå elavtal i enlighet med artikel 6.

4.Medlemsstaterna får utfärda tillstånd att uppföra en direktledning, antingen på villkor av att tillträde till systemet har vägrats på grundval av artikel 6, eller av att ett tvistlösningsförfarande enligt artikel 60 har inletts.

5.Medlemsstaterna får vägra att ge tillstånd för en direktledning om ett sådant tillstånd skulle försvåra tillämpningen av bestämmelserna om skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i artikel 9. Vederbörligen motiverade skäl ska anges för en sådan vägran.

Artikel 8

Tillståndsförfarande för ny kapacitet

1.Vid anläggning av ny produktionskapacitet ska medlemsstaterna använda ett tillståndsförfarande som ska genomföras enligt objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier.

2.Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av tillstånd att anlägga produktionskapacitet på deras territorium. Vid fastställandet av lämpliga kriterier ska medlemsstaterna ta hänsyn till

a)säkerhet och tillförlitlighet i elsystemet, elinstallationer och tillhörande utrustning,

b)skydd av folkhälsa och allmän säkerhet,

c)miljöskydd,

200

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/146

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

d)markanvändning och lokalisering,

e)användningen av allmän mark,

f)energieffektivitet,

g)typ av primärkällor,

h)sökandens specifika egenskaper, t.ex. teknisk, ekonomisk och finansiell förmåga,

i)överensstämmelse med de åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 9,

j)produktionskapacitetens bidrag till uppnåendet av unionens övergripande mål om att åtminstone 32 % av unionens

slutliga energianvändning (brutto) år 2030 ska komma från förnybara energikällor, som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (19),

k)produktionskapacitetens bidrag till utsläppsminskning, och

l)alternativ till anläggande av ny produktionskapacitet, såsom lösningar som bygger på efterfrågeflexibilitet samt energilagring.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns särskilda, förenklade och effektiviserade tillståndsförfaranden för liten decentraliserad produktion och/eller distribuerad produktion, som tar hänsyn till deras begränsade storlek och eventuella inverkan.

Medlemsstaterna får fastställa riktlinjer för detta särskilda tillståndsförfarande. Tillsynsmyndigheterna eller andra behöriga nationella myndigheter, även planeringsmyndigheter, ska se över dessa riktlinjer och får rekommendera ändringar.

Om medlemsstaterna har fastställt särskilda förfaranden för beviljande av markanvändning för stora nya infrastruk­ turprojekt som avser produktionskapacitet, ska medlemsstaterna vid behov se till att dessa förfaranden omfattar anläggandet av ny produktionskapacitet och att de tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och inom en lämplig tidsram.

4.Förfarandena och kriterierna för beviljande av tillstånd ska offentliggöras. Om en ansökan om tillstånd avslås ska den sökande informeras om skälen för avslagsbeslutet. Dessa skäl ska vara objektiva, icke-diskriminerande, välgrundade och vederbörligen motiverade. De sökande ska ha möjlighet att överklaga.

Artikel 9

Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster

1.Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2, på grundval av sin institutionella organisation och med vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen, se till att elföretag drivs i enlighet med principerna

idetta direktiv för att uppnå en konkurrensutsatt, säker och miljömässigt hållbar elmarknad, och de får inte diskriminera mellan dessa företag när det gäller deras rättigheter eller skyldigheter.

2.Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga bestämmelser i EUF-fördraget, särskilt artikel 106, för att tillgodose det allmänna ekonomiska intresset ålägga företag som bedriver verksamhet inom elsektorn att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygghet, regelbundenhet, kvalitet och pris vad gäller leveranser, samt miljöskydd, inbegripet energieffektivitet, energi från förnybara energikällor och klimatskydd. Dessa skyldigheter ska vara klart definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontrollerbara samt garantera att elföretag

iunionen kan nå ut till nationella konsumenter på lika villkor. Skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som gäller prissättningen på el ska uppfylla kraven i artikel 5 i detta direktiv.

3.Om det tillhandahålls ekonomisk ersättning, annan form av ersättning och exklusiva rättigheter som en medlemsstat beviljar för uppfyllandet av åliggandena i punkt 2 i denna artikel eller för tillhandahållande av samhällsom­ fattande tjänster enligt artikel 27, ska detta ske på ett icke-diskriminerande och transparent sätt.

4.Medlemsstaterna ska när de genomfört detta direktiv informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande och allmännyttiga tjänster, inklusive konsument- och miljöskyddsåtgärder, och deras eventuella inverkan på nationell och internationell konkurrens, oavsett om åtgärderna kräver undantag från detta direktiv eller ej. De ska därefter vartannat år underrätta kommissionen om eventuella ändringar av dessa åtgärder, oavsett om de kräver undantag från detta direktiv eller ej.

(19) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

201

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/147

SV

 

 

 

 

5.Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artiklarna 6, 7 och 8 i detta direktiv, i den utsträckning som tillämpningen av dessa, rättsligt eller i praktiken, skulle hindra elföretagen från att fullgöra de skyldigheter som ålagts dem i det allmänna ekonomiska intresset och i den mån som handelns utveckling inte påverkas i en sådan utsträckning att det skulle strida mot unionens intressen. Unionens intressen omfattar bland annat konkurrens när det gäller kunder i enlighet med artikel 106 i EUF-fördraget och detta direktiv.

KAPITEL III

KONSUMENTINFLYTANDE OCH KONSUMENTSKYDD

Artikel 10

Grundläggande avtalsenliga rättigheter

1.Medlemsstaterna ska se till att alla slutkunder har rätt att få sin elleverans tillhandahållen av en leverantör, under förutsättning att denne samtycker, oberoende av vilken medlemsstat leverantören är registrerad i, förutsatt att leverantören följer tillämpliga regler för handel och balansering. I det avseendet ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att administrativa förfaranden inte diskriminerar leverantörer som redan är registrerade i en annan medlemsstat.

2.Om inte annat följer av unionsreglerna om konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU (20) och rådets direktiv 93/13/EEG (21), ska medlemsstaterna säkerställa att slutkunder har de rättigheter som föreskrivs i punkterna 3–12 i denna artikel.

3.Slutkunderna ska ha rätt till ett avtal med sin leverantör, som anger

a)leverantörens namn och adress,

b)De tjänster som tillhandahålls, kvaliteten på de tjänster som erbjuds och tidpunkten för den ursprungliga inkopplingen.

c)De underhållstjänster som tillhandahålls.

d)På vilket sätt aktuell information om tillämpliga tariffer, underhållskostnader och kombinerade varor eller tjänster kan erhållas.

e)Avtalets löptid och hur avtalet och tjänsterna förlängs eller sägs upp, inklusive varor eller tjänster som kombineras med dessa tjänster, och om avtalet kan sägas upp avgiftsfritt.

f)Villkoren för ersättning och återbetalning om tjänsterna inte håller angiven kvalitet, inbegripet i händelse av inkorrekt eller försenad fakturering.

g)Hur det tvistlösningsförfarande utanför domstol som avses i artikel 26 inleds.

h)Information om konsumentens rättigheter, inbegripet information om behandlingen av klagomål och all den information som avses i denna punkt, tydligt angiven på fakturan eller på elföretagets webbplats.

Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem ska under alla omständigheter ges innan avtalet ingås eller bekräftas. Om avtal ingås genom en mellanhand ska den information som avses i denna punkt också tillhandahållas innan avtalet ingås.

Slutkunderna ska tillhandahållas en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren på ett väl synligt sätt och uttryckt på ett kortfattat och enkelt språk.

4.Slutkunderna ska i god tid underrättas om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och ska därvid underrättas om att de har rätt att säga upp avtalet. Leverantörerna ska på ett transparent och lättbegripligt sätt underrätta sina slutkunder

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).

(21) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).

202

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/148

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

direkt om varje ändring av leveranspriserna och om skälen och villkoren för detta och ändringens omfattning, vid en lämplig tidpunkt som infaller senast två veckor eller, när det gäller hushållskunder, en månad innan ändringen träder i kraft. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunder har möjlighet att säga upp avtal om de inte godtar de nya avtalsvillkor eller ändringar av leveranspriserna som leverantören meddelat.

5.Leverantörerna ska tillhandahålla slutkunderna transparent information om tillämpliga priser och tariffer och om standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av eltjänster.

6.Leverantörerna ska erbjuda slutkunderna ett brett val av betalningssätt. Dessa betalningssätt får inte medföra oskälig diskriminering mellan kunder. Alla skillnader i avgifter som kan hänföras till betalningssätt eller system för förskottsbetalning ska vara objektiva, icke-diskriminerande och proportionella och får inte överstiga betalningsmot­ tagarens direkta kostnader för användningen av ett visst betalningssätt eller system för förskottsbetalning, i linje med artikel 62 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 (22).

7.Enligt punkt 6 ska hushållskunder som har tillgång till system för förskottsbetalning inte missgynnas på grund av dessa system.

8.Leverantörerna ska erbjuda slutkunderna skäliga och transparenta allmänna villkor, som ska tillhandahållas på ett klart och otvetydigt språk och inte får omfatta hinder för kundernas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtalet, såsom alltför omfattande avtalshandlingar. Kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder.

9.Slutkunderna ska ha rätt till en god standard både i fråga om tillhandahållandet av tjänster och av behandlingen av klagomål från leverantörernas sida. Leverantörerna ska hantera klagomål på ett enkelt, rättvist och snabbt sätt.

10.När de har tillgång till samhällsomfattande tjänster enligt de bestämmelser som medlemsstaterna antagit i enlighet med artikel 27, ska slutkunderna informeras om sina rättigheter när det gäller samhällsomfattande tjänster.

11.Leverantörerna ska erbjuda hushållskunder tillräcklig information om alternativ till bortkoppling i tillräckligt god tid före den planerade bortkopplingen. Dessa alternativ kan gälla möjligheter till stöd för att undvika bortkoppling, system för förskottsbetalning, energibesiktningar, energirådgivningstjänster, alternativa betalningsplaner, råd om skuldhantering eller anstånd med bortkoppling, och de bör inte medföra en extra kostnad för de kunder som står inför en bortkoppling.

12.Leverantörerna ska erbjuda slutkunderna en slutavräkning efter varje byte av leverantör senast sex veckor efter det att bytet skett.

Artikel 11

Rätt till avtal med dynamiska elpriser

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att den nationella rättsliga ramen gör det möjligt för leverantörer att erbjuda avtal med dynamiska elpriser. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunder som har en smart mätare installerad kan begära att ingå ett avtal med dynamiska elpriser med minst en leverantör och med varje leverantör som betjänar mer än

200000 slutkunder.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna får fullständig information från leverantörerna om möjligheterna, kostnaderna och riskerna med sådana avtal med dynamiska elpriser och ska säkerställa att leverantörerna är skyldiga att ge slutförbrukarna information i enlighet med detta, bland annat om behovet av att ha en lämplig elmätare installerad. Tillsynsmyndigheterna ska övervaka marknadsutvecklingen och bedöma de risker som de nya produkterna och tjänsterna kan medföra samt åtgärda missbruk.

3.Leverantörerna ska inhämta en slutkunds samtycke innan dennes avtal byts till ett avtal med dynamiska elpriser.

(22) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).

203

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/149

SV

 

 

 

 

4.Under minst tio år från det att avtal med dynamiska elpriser blivit tillgängliga, ska medlemsstaterna eller deras tillsynsmyndigheter övervaka, och ska offentliggöra en årsrapport om, de viktigaste aspekterna i utvecklingen av sådana avtal, inklusive marknadserbjudanden och inverkan på konsumenternas fakturor, särskilt nivån på prisvolatiliteten.

Artikel 12

Rätt att byta och regler om avgifter i samband med byte

1.Byte av leverantör eller marknadsaktör som deltar i aggregering ska genomföras inom kortast möjliga tid. Medlemsstaterna ska säkerställa att en kund som önskar byta leverantör eller marknadsaktör som deltar i aggregering har rätt till ett sådant byte inom högst tre veckor från begäran, förutsatt att avtalsvillkoren följs. Senast 2026 får den tekniska processen vid byte av leverantör inte ta mer än 24 timmar och ska kunna utföras vilken arbetsdag som helst.

2.

Medlemsstaterna

ska säkerställa

att

åtminstone hushållskunder

och små företag

inte debiteras några avgifter

i samband med byte.

 

 

 

 

 

3.

Genom undantag

från punkt 2

får

medlemsstaterna tillåta att

leverantörer eller

marknadsaktörer som deltar

i aggregering tar ut uppsägningsavgifter för kunder om dessa kunder frivilligt säger upp elleveransavtal med fast löptid och fast pris före förfallodagen, förutsatt att dessa avgifter är en del av ett avtal som kunden frivilligt har ingått och att kunden tydligt informeras om dem innan avtalet ingås. Sådana avgifter ska vara proportionella och får inte överstiga de direkta ekonomiska förluster som en leverantör eller marknadsaktör som deltar i aggregering drabbas av till följd av att kunden säger upp avtalet, inbegripet kostnaderna för eventuella kombinerade investeringar eller tjänster som redan tillhandahållits kunden som en del av avtalet. Bevisbördan för de direkta ekonomiska förlusterna ska åvila den leverantör eller marknadsaktör som deltar i aggregering, och tillåtligheten i uppsägningsavgifter ska övervakas av tillsynsmyndighe­ ten eller en annan behörig nationell myndighet.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att rätten att byta leverantör eller marknadsaktör som deltar i aggregering beviljas kunderna på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång.

5.Hushållskunder ska ha rätt att delta i system för kollektivt byte. Medlemsstaterna ska undanröja alla rättsliga eller administrativa hinder för kollektiva byten och samtidigt tillhandahålla en ram som säkerställer bästa tänkbara konsumentskydd för att motverka missbruk.

Artikel 13

Aggregeringsavtal

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att det står alla kunder fritt att köpa och sälja andra eltjänster, däribland aggregering, än leverans, oberoende av sitt elleveransavtal och från valfritt elföretag.

2.Medlemsstaterna ska, om en slutkund önskar ingå ett aggregeringsavtal, säkerställa att slutkunden har rätt att göra detta utan godkännande från slutkundens elföretag.

Medlemsstaterna ska säkerställa att marknadsaktörer som deltar i aggregering fullt ut informerar kunderna om villkoren i de avtal som de erbjuder dem.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna har rätt att på begäran och kostnadsfritt erhålla alla relevanta uppgifter om efterfrågeflexibilitet eller levererad och såld el minst en gång per faktureringsperiod.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna beviljas de rättigheter som avses i punkterna 2 och 3 på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete eller tidsåtgång. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att leverantörerna inte påför kunderna diskriminerande tekniska och administrativa krav, förfaranden eller avgifter på grundval av att de har ett avtal med en marknadsaktör som deltar i aggregering.

204

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/150

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 14

Jämförelseverktyg

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone hushållskunder och mikroföretag med en förväntad årsförbrukning på under 100 000 kWh har kostnadsfri tillgång till minst ett verktyg som jämför erbjudandena från olika leverantörer, däribland erbjudanden om avtal med dynamiska elpriser. Kunderna ska informeras om att sådana verktyg finns tillgängliga i, eller tillsammans med, sina fakturor eller på annat sätt. Verktygen ska uppfylla minst följande krav:

a)De ska vara oberoende av marknadsaktörer och säkerställa att elföretag ges lika behandling i sökresultat.

b)Det ska tydligt anges vem som äger verktyget och vilken fysisk eller juridisk person som driver och kontrollerar det samt finnas information om hur verktyget finansieras.

c)Det ska fastställas tydliga och objektiva kriterier som jämförelsen kommer att baseras på, däribland tjänster, och ange dem.

d)De ska använda ett enkelt och tydligt språk.

e)De ska innehålla korrekt och aktuell information och ange när den senast uppdaterades.

f)De ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom att vara tydliga, hanterbara, begripliga och robusta.

g)De ska tillhandahålla ett ändamålsenligt sätt att rapportera felaktig information i de erbjudanden som offentliggörs.

h)De ska göra jämförelser, samtidigt som de personuppgifter som begärs ska vara begränsade till uppgifter som är absolut nödvändiga för jämförelsen.

Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone ett verktyg täcker hela marknaden. Om flera verktyg täcker marknaden ska dessa verktyg omfatta så många olika erbjudanden om elavtal som möjligt och täcka en betydande del av marknaden och om dessa verktyg inte helt täcker marknaden ska detta tydligt anges innan resultaten visas.

2.De verktyg som avses i punkt 1 kan drivas av vilken typ av enhet som helst, däribland privata enheter och offentliga myndigheter eller organ.

3.Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet som ska ansvara för att jämförelseverktyg som uppfyller kraven

ipunkt 1 ges en förtroendemärkning och säkerställa att jämförelseverktyg som fått en förtroendemärkning fortsätter att uppfylla kraven i punkt 1. Den myndigheten ska vara fristående från alla marknadsaktörer och operatörer av jämförel­ severktyg.

4.Medlemsstaterna får kräva att jämförelseverktyg som avses i punkt 1 inkluderar jämförelsekriterier som gäller den typ av tjänster som leverantörerna erbjuder.

5.Det ska vara möjligt att ansöka om förtroendemärkning enligt denna artikel, på frivillig och icke-diskriminerande grund, för alla verktyg som jämför erbjudanden från olika marknadsaktörer.

6.Genom undantag från punkterna 3 och 5 får medlemsstaterna välja att inte förtroendemärka jämförelseverktyg om en offentlig myndighet eller ett offentligt organ tillhandahåller ett jämförelseverktyg som uppfyller de krav i punkt 1.

Artikel 15

Aktiva kunder

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna är berättigade att agera som aktiva kunder utan att omfattas av oproportionella eller diskriminerande tekniska krav, administrativa krav, förfaranden och avgifter samt av nätavgifter som inte är kostnadsbaserade.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att aktiva kunder

a)är berättigade att bedriva verksamhet antingen direkt eller genom aggregering,

b)är berättigade att sälja egenproducerad el, bland annat genom energiköpsavtal,

205

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/151

SV

 

 

 

 

c)är berättigade att delta i flexibilitets- och energieffektivitetssystem,

d)är berättigade att delegera förvaltningen av de anläggningar som krävs för deras verksamhet till en tredje part, däribland installation, drift, datahantering och underhåll, utan att den tredje parten anses vara en aktiv kund,

e)omfattas av kostnadsbaserade, transparenta och icke-diskriminerande nätavgifter som redovisas separat för den el som matas in i nätet respektive den el som förbrukas från nätet, i enlighet med artikel 59.9 i detta direktiv och artikel 18 i förordning (EU) 2019/943, varigenom det säkerställs att de på ett lämpligt och balanserat sätt bidrar till den övergripande kostnadsfördelningen i systemet,

f)är ekonomiskt ansvariga för de obalanser de orsakar i elsystemet; i detta avseende ska de vara balansansvariga parter eller delegera sitt balansansvar i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2019/943.

3.Medlemsstaterna får i sin nationella rätt ha olika bestämmelser tillämpliga på enskilda och samarbetande aktiva kunder, förutsatt att alla rättigheter och skyldigheter enligt denna artikel tillämpas på alla aktiva kunder. All åtskillnad i behandling mellan samarbetande aktiva kunder ska vara proportionell och vederbörligen motiverad.

4.Medlemsstater som har befintliga system som inte redovisar separat för den el som matas in i nätet respektive den el som förbrukas från nätet får inte bevilja några nya rättigheter inom ramen för dessa system efter den 31 december 2023. Alla kunder som omfattas av befintliga system ska, under alla omständigheter, ha möjlighet att när som helst kunna välja ett nytt system som redovisar separat för den el som matas in i nätet respektive den el som förbrukas från nätet som grund för beräkningen av nätavgifterna.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att aktiva kunder som äger en energilagringsanläggning

a)har rätt till nätanslutning inom rimlig tid efter att en begäran gjorts, förutsatt att samtliga villkor är uppfyllda, såsom balansansvar och lämplig mätutrustning,

b)inte påförs dubbla avgifter, däribland nätavgifter, för lagrad el som blir kvar inom deras fastigheter samt när de tillhandahåller flexibilitetstjänster för systemansvariga,

c)inte omfattas av oproportionella licenskrav eller licensavgifter,

d)får erbjuda flera olika tjänster samtidigt, om det är tekniskt möjligt.

Artikel 16

Medborgarenergigemenskaper

1.Medlemsstaterna ska tillhandahålla ett möjliggörande regelverk för medborgarenergigemenskaper och säkerställa att a) deltagande i en medborgarenergigemenskap är öppet och frivilligt,

b)medlemmar eller delägare i en medborgarenergigemenskap har rätt att lämna denna, i vilket fall artikel 12 ska tillämpas,

c)medlemmar eller delägare i en medborgarenergigemenskap inte förlorar sina rättigheter och skyldigheter som hushållskunder eller aktiva kunder,

d)den berörde systemansvarige för distributionssystemet, mot skälig ersättning i enlighet med tillsynsmyndighetens bedömning, samarbetar med medborgarenergigemenskaper för att underlätta elöverföringar inom dessa,

e)medborgarenergigemenskaper omfattas av icke-diskriminerande, rättvisa, proportionella och transparenta förfaranden och avgifter, bland annat för registrering och licensiering, samt av transparenta, icke-diskriminerande och kostnads­ baserade nätavgifter i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2019/943, varvid det säkerställs att de på ett lämpligt och balanserat sätt bidrar till systemets övergripande kostnadsfördelning.

206

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/152

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

2.Medlemsstaterna får i det möjliggörande regelverket föreskriva att medborgarenergigemenskaper ska

a)vara öppna för gränsöverskridande deltagande,

b)ha rätt att äga, inrätta, köpa eller hyra distributionsnät och att förvalta dem självständigt på de villkor som fastställs i punkt 4 i denna artikel,

c)omfattas av de undantag som föreskrivs i artikel 38.2.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att medborgarenergigemenskaper

a)har möjlighet att få tillgång till alla elmarknader, antingen direkt eller genom aggregering, på ett icke-diskriminerande sätt,

b)behandlas på ett icke-diskriminerande och proportionellt sätt med avseende på sin verksamhet och sina rättigheter och skyldigheter som slutkunder, producenter, leverantörer, systemansvariga för distributionssystem eller marknadsaktörer som deltar i aggregering,

c)är ekonomiskt ansvariga för de obalanser de orsakar i elsystemet; i detta avseende ska de vara balansansvariga parter eller delegera sitt balansansvar i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2019/943,

d)i samband med förbrukning av egenproducerad el behandlas som aktiva kunder i enlighet med artikel 15.2 e,

e)har rätt att internt organisera delningen av el som produceras av de produktionsenheter som medborgarenergige­ menskapen äger, med förbehåll för andra krav som fastställs i denna artikel och förutsatt att medborgarenergige­ menskapens medlemmar bibehåller sina rättigheter och skyldigheter i egenskap av slutkunder.

Med avseende på tillämpningen av första stycket e, ska detta, om elen delas, inte påverka tillämpliga nätavgifter, tariffer och andra avgifter, i enlighet med en transparent kostnads–nyttoanalys av distribuerade energiresurser som tagits fram av den behöriga nationella myndigheten.

4.Medlemsstaterna får besluta att ge medborgarenergigemenskaper rätt att förvalta distributionsnät inom sitt verksamhetsområde och fastställa relevanta förfaranden, utan att detta påverkar kapitel IV eller andra regler och bestämmelser som gäller systemansvariga för distributionssystem. Om en sådan rätt ges ska medlemsstaterna säkerställa att medborgarenergigemenskaper

a)har rätt att ingå ett avtal avseende driften av deras nät med en berörd systemansvarig för det distributionssystem eller överföringssystem som deras nät är anslutet till,

b)omfattas av lämpliga nätavgifter vid anslutningspunkterna mellan deras nät och distributionsnätet utanför medborga­ renergigemenskapen och att sådana nätavgifter redovisas separat för den el som matas in i distributionsnätet respektive den el som förbrukas från distributionsnätet utanför medborgarenergigemenskapen, i enlighet med artikel 59.7,

c)inte diskriminerar eller skadar kunder som alltjämt är anslutna till distributionssystemet.

Artikel 17

Efterfrågeflexibilitet genom aggregering

1.Medlemsstaterna ska tillåta och främja deltagande för efterfrågeflexibilitet genom aggregering. Medlemsstaterna ska tillåta att slutförbrukarna, inklusive sådana som erbjuder efterfrågeflexibilitet genom aggregering, tillsammans med producenterna deltar på alla elmarknader på ett icke-diskriminerande sätt.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distribu­ tionssystem vid upphandling av stödtjänster behandlar marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet genom aggregering på ett icke-diskriminerande sätt tillsammans med producenter och på grundval av deras tekniska kapacitet.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att deras relevanta regelverk innehåller minst följande inslag:

a)Rätten för varje marknadsaktör som deltar i aggregering, däribland oberoende aggregatorer, att komma in på elmarknaderna utan medgivande från andra marknadsaktörer.

207

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/153

SV

 

 

 

 

b)Icke-diskriminerande och transparenta regler som tydligt fastställer roller och ansvarsområden för alla elföretag och kunder.

c)Icke-diskriminerande och transparenta regler och förfaranden för utbyte av uppgifter mellan marknadsaktörer som deltar i aggregering och andra elföretag och som säkerställer enkel tillgång till uppgifter på lika och icke- diskriminerande villkor och samtidigt till fullo skyddar kommersiellt känslig information och kundernas personuppgifter.

d)En skyldighet för marknadsaktörer som deltar i aggregering att vara ekonomiskt ansvariga för de obalanser de orsakar i elsystemet; i det avseendet ska de vara balansansvariga parter eller delegera sitt balansansvar i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2019/943.

e)Föreskrifter om att slutkunder som har ett avtal med oberoende aggregatorer inte ska åläggas oskäliga betalningar eller påföljder eller andra oskäliga avtalsgrundade begränsningar av sina elleverantörer.

f)Ett system för konfliktlösning mellan marknadsaktörer som deltar i aggregering och andra marknadsaktörer, vilket omfattar ansvar för obalanser.

4.Medlemsstaterna får kräva att elföretag eller deltagande slutkunder betalar ekonomisk ersättning till andra marknadsaktörer eller till marknadsaktörens balansansvariga parter, om dessa marknadsaktörer eller balansansvariga parter direkt påverkas av aktiveringen av efterfrågeflexibilitet. Sådana ekonomiska ersättningar ska inte utgöra ett hinder för marknadstillträde för marknadsaktörer som deltar i aggregering eller ett hinder för flexibilitet. I sådana fall ska den ekonomiska ersättningen vara strikt begränsad till att täcka de kostnader som därmed uppstår för deltagande kunders leverantörer eller leverantörers balansansvariga parter under aktiveringen av efterfrågeflexibiliteten. Beräkningsmetoden för ersättningen får beakta de fördelar som de oberoende aggregatorerna har gett andra marknadsaktörer, och, när så sker, får aggregatorer eller deltagande kunder åläggas att bidra till ersättningen men endast om, och i den utsträckning, fördelarna för alla leverantörer, kunder och deras balansansvariga parter inte överstiger deras direkta kostnader. Beräkningsmetoden ska godkännas av tillsynsmyndigheten eller av en annan behörig nationell myndighet.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna eller, om den nationella rättsordningen så kräver, systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem i nära samarbete med marknadsaktörer och slutkunder fastställer de tekniska kraven för deltagande i efterfrågeflexibilitet på alla elmarknader på grundval av de tekniska egenskaperna för dessa marknader och kapaciteten för efterfrågeflexibilitet. Sådana egenskaper ska inkludera deltagande som omfattar aggregerade laster.

Artikel 18

Fakturor och faktureringsinformation

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att fakturor och faktureringsinformation är korrekta, lättbegripliga, tydliga, koncisa och användarvänliga och presenteras på ett sätt som underlättar slutkundernas jämförelser. På begäran ska slutförbrukarna få en tydlig och begriplig förklaring av hur fakturan har upprättats, särskilt om fakturan inte är grundad på faktisk förbrukning.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna får alla sina fakturor och all faktureringsinformation utan kostnad.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna kan välja elektroniska fakturor och elektronisk faktureringsin­ formation och erbjuds flexibla arrangemang för den faktiska betalningen av fakturorna.

4.Om avtalet föreskriver en framtida ändring av produkten eller priset eller en rabatt ska detta anges på fakturan tillsammans med det datum då ändringen träder i kraft.

5.Medlemsstaterna ska samråda med konsumentorganisationer då de överväger ändringar i kraven på fakturornas innehåll.

6.Medlemsstaterna ska säkerställa att fakturorna och faktureringsinformationen uppfyller minimikraven i bilaga I.

208

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/154

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 19

Smarta mätarsystem

1.För att främja energieffektiviteten och öka slutförbrukarnas inflytande ska medlemsstaterna eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsynsmyndigheten starkt rekommendera att elföretagen och andra marknadsaktörer optimerar elförbrukningen, bland annat genom att tillhandahålla energiförvaltningstjänster, utveckla innovativa former för prissättning och införa smarta mätarsystem som är driftskompatibla, i synnerhet med konsumenternas energistyr­ ningssystem och med smarta nät i enlighet med tillämpliga unionsregler om dataskydd.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att det på deras territorier införs smarta mätarsystem som hjälper kunderna att aktivt medverka på elmarknaden. Detta införande kan bli föremål för en kostnads–nyttoanalys som ska genomföras i enlighet med principerna i bilaga II.

3.Medlemsstater som inför smarta mätarsystem på sina territorier ska anta och offentliggöra funktionella och tekniska minimikrav för de smarta mätarsystemen i enlighet med artikel 20 och bilaga II. Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa smarta mätarsystem är driftskompatibla och att de kan ge uppgifter till konsumenternas energistyr­ ningssystem. I det avseendet ska medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till relevanta tillgängliga standarder, inbegripet standarder som möjliggör driftskompatibilitet, bästa praxis samt vikten av att det utvecklas smarta nät och utvecklingen av den inre marknaden för el.

4.Medlemsstater som inför smarta mätarsystem ska på ett transparent och icke-diskriminerande sätt säkerställa att slutförbrukarna bidrar till kostnaderna för införandet, med hänsyn tagen till de långsiktiga fördelarna för hela värdekedjan. Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, de utsedda behöriga myndigheterna ska regelbundet övervaka detta införande på sina territorier för att se hur konsumenterna gynnas.

5.När bedömningen av införandet av smarta mätarsystem utfaller negativt till följd av den kostnads–nyttoanalys som avses i punkt 2, ska medlemsstaterna se till att denna bedömning, åtminstone vart fjärde år eller oftare, revideras till följd av betydande förändringar av de bakomliggande antagandena samt till följd av den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen resultaten av sina uppdaterade kostnads– nyttoanalyser så snart de blir tillgängliga.

6.Bestämmelserna i detta direktiv om smarta mätarsystem ska tillämpas på framtida anläggningar och på anläggningar som ersätter äldre smarta mätare. Smarta mätarsystem som redan har installerats eller för vilka inledande av arbeten påbörjades före den 4 juli 2019 får fortsätta att vara i drift under sin livslängd, medan smarta mätarsystem som inte uppfyller kraven i artikel 20 och bilaga II, inte ska fortsätta vara i drift efter den 5 juli 2031.

I denna punkt avses med inledande av arbeten antingen inledandet av bygg- och anläggningsarbeten som avser investeringen eller det första bindande åtagandet att beställa utrustning eller ett annat åtagande som gör investeringen oåterkallelig, beroende på vilket som inträffar först. Markförvärv och förberedande arbeten såsom att erhålla tillstånd och utföra genomförbarhetsstudier anses inte som inledande av arbeten. Vid företagsförvärv avses med inledande av arbeten tidpunkten för förvärv av de tillgångar som direkt hänför sig till den förvärvade anläggningen.

Artikel 20

Funktioner hos smarta mätarsystem

Om bedömningen av införandet av smarta mätarsystem utfaller positivt som ett resultat av den kostnads–nyttoanalys som avses i artikel 19.2, eller om smarta mätarsystem har införts systematiskt efter den 4 juli 2019, ska medlemsstaterna införa smarta mätarsystem i enlighet med europeiska standarder, bilaga III och följande krav:

a)Smarta mätarsystem ska korrekt mäta den faktiska elförbrukningen och ska kunna ge slutkunderna information om den faktiska användningstiden. Validerade uppgifter om historisk förbrukning ska göras lätt tillgängliga på ett säkert sätt och visualiseras för slutkunderna på begäran och utan extra kostnad. Icke-validerade uppgifter om förbrukning i nära realtid ska också göras lättillgängliga på ett säkert sätt för slutkunderna utan extra kostnad genom ett standardiserat gränssnitt eller genom fjärråtkomst, för att stödja automatiska program för energieffektivitet, efterfrå­ gestyrning och andra tjänster.

209

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/155

SV

 

 

 

 

b)Säkerheten hos systemen med smarta mätare och för datakommunikationen ska överensstämma med relevanta unionsregler om säkerhet, med vederbörligt beaktande av bästa tillgängliga teknik för att säkerställa högsta möjliga nivå av it-skydd, samtidigt som kostnaderna och proportionalitetsprincipen beaktas.

c)Integritet och skydd för slutkundernas uppgifter ska överensstämma med relevanta unionsregler om data- och integritetsskydd.

d)Mätaroperatörerna ska säkerställa att mätarna hos aktiva kunder som tillför el till nätet kan redovisa den el som tillförs nätet från de aktiva kundernas fastigheter.

e)Om slutkunderna så begär ska uppgifter om den el de tillför nätet och uppgifter om deras elförbrukning göras tillgängliga för dem, i enlighet med de genomförandeakter som antagits enligt artikel 24, genom ett standardiserat kommunikationsgränssnitt eller genom fjärråtkomst, eller för tredje parter som agerar på slutkundernas vägnar, i ett lättbegripligt format, och på ett sätt som ger slutkunderna möjlighet att jämföra offerter på likartade grunder.

f)Slutkunderna ska få lämplig rådgivning och information före, eller i samband med, installationen av smarta mätare, särskilt avseende mätarnas fulla potential i fråga om hantering av mätaravläsning och övervakning av energian­ vändningen och avseende insamling och behandling av personuppgifter i enlighet med tillämpliga unionsregler om dataskydd.

g)Smarta mätarsystem ska göra det möjligt för slutkunderna att mätas och avräknas med samma tidsupplösning som perioden för avräkning av obalanser på den nationella marknaden.

Med avseende på tillämpningen av led e ska slutkunderna ha möjlighet att hämta sina mätuppgifter eller överföra dem till en annan part utan extra kostnad och i enlighet med sin rätt till dataportabilitet enligt unionsreglerna om dataskydd.

Artikel 21

Rätt till smarta mätare

1.Om bedömningen av införandet av smarta mätarsystem har utfallit negativt som ett resultat av den kostnads– nyttoanalys som avses i artikel 19.2 och smarta mätarsystem inte har införts systematiskt ska medlemsstaterna säkerställa att alla slutkunder har rätt att på begäran, samtidigt som de står för de dithörande kostnaderna, och enligt rättvisa, rimliga och kostnadseffektiva villkor, till installation eller, i förekommande fall, uppgradering av en smart mätare som

a)när det är tekniskt möjligt, är försedd med de funktioner som avses i artikel 20 eller med en minimiuppsättning av funktioner som ska fastställas och offentliggöras av medlemsstaterna på nationell nivå i enlighet med bilaga II,

b)är driftskompatibel med och som kan anslutas på lämpligt sätt till konsumenternas energistyrningssystem i nära realtid.

2.När en kund begärt en smart mätare i enlighet med punkt 1 ska medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, den utsedda behöriga myndigheten

a)säkerställa att erbjudandet till den slutkund som begärt installation av en smart mätare uttryckligen anger och tydligt beskriver

i)de funktioner och den driftskompatibilitet som kan stödjas av den smarta mätaren och de tjänster som kan tillhandahållas, liksom de fördelar som det är realistiskt att uppnå genom innehavet av den smarta mätaren vid den givna tidpunkten,

ii)eventuella kostnader som ska bäras av slutkunden,

b)säkerställa att mätaren installeras inom rimlig tid, senast fyra månader efter kundens begäran,

c)regelbundet, och minst vartannat år, granska och offentliggöra kostnaderna och följa dessa kostnaders utveckling som ett resultat av den tekniska utvecklingen och eventuella uppgraderingar av mätsystemet.

210

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/156

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 22

Traditionella mätare

1.I fall där slutkunderna inte har smarta mätare ska medlemsstaterna säkerställa att slutkunderna förses med individuella mätare av traditionell typ som korrekt mäter deras faktiska förbrukning.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna lätt kan läsa sina traditionella mätare, antingen direkt eller indirekt via ett webbgränssnitt eller via något annat lämpligt gränssnitt.

Artikel 23

Hantering av uppgifter

1.Vid fastställandet av regler om hantering och utbyte av uppgifter ska medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, de utsedda behöriga myndigheterna ange reglerna för berättigade parters tillgång till uppgifter om slutkunden

ienlighet med denna artikel och tillämpligt unionsregelverk. Vid tillämpningen av detta direktiv ska uppgifter anses inbegripa mät- och förbrukningsuppgifter samt de uppgifter som krävs för att en kund ska kunna byta leverantör, för efterfrågeflexibilitet och andra tjänster.

2.Medlemsstaterna ska organisera hanteringen av uppgifter för att säkerställa effektiv och säker tillgång till och effektivt och säkert utbyte av uppgifter samt dataskydd och datasäkerhet.

Oavsett vilken modell för uppgiftshantering som tillämpas i den enskilda medlemsstaten ska de parter som ansvarar för uppgiftshantering ge tillgång till uppgifter om slutkunden till varje berättigad part i enlighet med punkt 1. Berättigade parter ska få de begärda uppgifterna till sitt förfogande på ett icke-diskriminerande sätt och samtidigt. Tillgången till uppgifterna ska vara enkel och de relevanta förfarandena för att få tillgång till uppgifterna ska offentliggöras.

3.Reglerna om tillgång till uppgifter och uppgiftslagring med avseende på tillämpningen av detta direktiv ska vara förenliga med relevant unionsrätt.

Behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

4.Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, den utsedda behöriga myndigheten ska godkänna och certifiera, eller i tillämpliga fall övervaka, de parter som ansvarar för uppgiftshantering för att säkerställa att de uppfyller kraven i detta direktiv.

Utan att det påverkar arbetsuppgifterna för dataskyddsombud enligt förordning (EU) 2016/679 får medlemsstaterna besluta att kräva att parter som ansvarar för uppgiftshantering utser regelefterlevnadsansvariga som ska ansvara för att övervaka genomförandet av åtgärder som vidtas av dessa parter för att säkerställa icke-diskriminerande tillgång till uppgifter och fullgörande av kraven i detta direktiv.

Medlemsstaterna får utnämna regelefterlevnadsansvariga eller organ som avses i artikel 35.2 d i detta direktiv att fullgöra de skyldigheter som anges i denna punkt.

5.Inga extra kostnader får åläggas slutkunderna för tillgången till deras uppgifter eller för en begäran om att deras uppgifter ska göras tillgängliga.

Medlemsstaterna ska ansvara för fastställandet av relevanta avgifter för de behöriga parternas tillgång till uppgifter.

Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, de utsedda behöriga myndigheterna, ska säkerställa att eventuella avgifter som påförs av reglerade enheter som tillhandahåller datatjänster är skäliga och vederbörligen motiverade.

Artikel 24

Driftskompatibilitetskrav och förfaranden för tillgång till uppgifter

1.För att främja konkurrensen på slutkundsmarknaden och för att undvika onödiga administrativa kostnader för berättigade parter ska medlemsstaterna underlätta full driftskompatibilitet för energitjänster inom unionen.

211

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/157

SV

 

 

 

 

2.Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa driftskompatibilitetskrav och icke-diskriminerande och

transparenta förfaranden för tillgång till de uppgifter som avses i artikel 23.1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 68.2.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att elföretagen tillämpar de driftskompatibilitetskrav och förfaranden för tillgång till uppgifter som avses i punkt 2. Dessa krav och förfaranden ska grundas på befintlig nationell praxis.

Artikel 25

Gemensamma kontaktpunkter

Medlemsstaterna ska säkerställa att det inrättas gemensamma kontaktpunkter där kunderna kan få tillgång till all nödvändig information om sina rättigheter, tillämplig rätt och tillgängliga mekanismer för tvistlösning i händelse av en tvist. Dessa gemensamma kontaktpunkter kan vara en del av allmänna konsumentupplysningsställen.

Artikel 26

Rätt till tvistlösning utanför domstol

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna har tillgång till enkla, rättvisa, transparenta, oberoende, ändamålsenliga och effektiva mekanismer för tvistlösning utanför domstol för att lösa tvister som gäller rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv, genom en oberoende mekanism, såsom en energiombudsman eller ett

konsumentorgan, eller genom en tillsynsmyndighet. Om slutkunden är en konsument i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU (23) ska sådana mekanismer för tvistlösning utanför domstol uppfylla kvalitetskraven i direktiv 2013/11/EU och ska, om så är motiverat, innehålla system för återbetalning och ersättning.

2.Vid behov ska medlemsstaterna säkerställa att alternativa tvistlösningsorgan samarbetar för att tillhandahålla enkla, rättvisa, transparenta, oberoende, ändamålsenliga och effektiva mekanismer för tvistlösning utanför domstol vid tvister som uppstår rörande produkter eller tjänster som är kopplade till, eller kombinerade med, en produkt eller tjänst som omfattas av detta direktiv.

3.Det ska vara obligatoriskt för elföretag att delta i mekanismer för tvistlösning utanför domstol för hushållskunder, om inte medlemsstaten visar för kommissionen att andra mekanismer är lika ändamålsenliga.

Artikel 27

Samhällsomfattande tjänster

1.Medlemsstaterna ska inom sitt territorium säkerställa att alla hushållskunder och, när medlemsstaterna anser det lämpligt, små företag har rätt till samhällsomfattande tjänster, nämligen rätt till elleveranser av en bestämd kvalitet till konkurrenskraftiga, lätt och tydligt jämförbara, transparenta och icke-diskriminerande priser. För att säkerställa leveranser av samhällsomfattande tjänster får medlemsstaterna utse en sistahandsleverantör. Medlemsstaterna ska ålägga

systemansvariga för distributionssystem att ansluta kunderna till sina nät enligt villkor och tariffer som fastställts i enlighet med förfarandet i artikel 59.7. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att stärka hushållskundernas och små och medelstora icke-hushållskunders ställning på marknaden genom att främja möjligheterna till frivillig aggregering mellan företrädare för dessa kundkategorier.

2.Punkt 1 ska genomföras på ett transparent och icke-diskriminerande sätt och ska inte hindra det fria valet av leverantör enligt vad som föreskrivs i artikel 4.

(23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 63).

212

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/158

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 28

Utsatta kunder

1.Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda kunder, och de ska särskilt säkerställa att utsatta kunder får tillräckligt skydd. Varje medlemsstat ska härvidlag definiera begreppet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom och bland annat föreskrivas förbud mot bortkoppling av dessa kunder från elnätet i kritiska situationer. Begreppet utsatta kunder kan inbegripa inkomstnivå, energiutgifternas andel av den disponibla inkomsten, bostädernas energieffektivitet, kritiskt beroende av elutrustning av hälsoskäl, ålder eller andra kriterier. Medlemsstaterna ska säkerställa att rättigheter och skyldigheter för utsatta kunder respekteras. De ska framför allt vidta lämpliga åtgärder för att skydda kunder i avlägsna områden. De ska säkerställa en hög kundskyddsnivå, särskilt vad gäller transparens i fråga om avtalsvillkor, allmän information och mekanismer för tvistlösning.

2.Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, såsom att föreskriva förmåner inom ramen för sina socialförsäk­ ringssystem för att utsatta kunder ska få den leverans de behöver eller stödja energieffektivitetsförbättringar, för att åtgärda energifattigdom där sådan fastställts i enlighet med artikel 3.3 d i förordning (EU) 2018/1999, också i samband med åtgärder mot fattigdom överlag. Sådana åtgärder ska inte hindra ett effektivt öppnande av marknaden enligt vad

som föreskrivs i artikel 4 eller en välfungerande marknad, och kommissionen ska i förekommande fall underrättas i enlighet med artikel 9.4. Sådana underrättelser får även omfatta åtgärder som vidtas inom ramen för det allmänna socialförsäkringssystemet.

Artikel 29

Energifattigdom

Vid bedömningen av antalet energifattiga hushåll i enlighet med artikel 3.3 d i förordning (EU) 2018/1999 ska medlemsstaterna fastställa och offentliggöra en uppsättning kriterier som kan inbegripa låg inkomst, hög andel energiutgifter i förhållande till den disponibla inkomsten och dålig energieffektivitet.

Kommissionen ska ge vägledning om definitionen av betydande antal energifattiga hushåll i detta sammanhang och i samband med artikel 5.5 och därvidlag ha som utgångspunkt att varje andel hushåll i energifattigdom kan anses vara betydande.

KAPITEL IV

DRIFT AV DISTRIBUTIONSSYSTEM

Artikel 30

Utnämning av systemansvariga för distributionssystem

Medlemsstaterna ska utse, eller ålägga företag som äger eller är ansvariga för distributionssystem att utse, en eller flera systemansvariga för distributionssystem, för en tid som medlemsstaterna själva bestämmer med beaktande av effektivitet och ekonomisk balans.

Artikel 31

Uppgifter som åligger systemansvariga för distributionssystem

1.Den systemansvarige för distributionssystemet ska säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på eldistribution, och på affärsmässiga villkor driva, underhålla och utveckla säker, tillförlitlig och effektiv eldistribution inom sitt område, med vederbörlig hänsyn till miljön och energieffektiviteten.

2.Den systemansvarige för distributionssystemet får i alla händelser inte diskriminera mellan systemanvändare eller kategorier av systemanvändare, i synnerhet inte till förmån för sina anknutna företag.

3.Den systemansvarige för distributionssystemet ska förse systemanvändarna med den information de behöver för effektiv tillgång till och användning av systemet.

213

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/159

SV

 

 

 

 

4.En medlemsstat får ålägga den systemansvarige för distributionssystemet att, då denne avgör inmatningsordningen mellan produktionsanläggningar, prioritera anläggningar som utnyttjar förnybara energikällor eller använder högeffektiv kraftvärme i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) 2019/943.

5.Systemansvariga för distributionssystem ska agera som en neutral marknadsfacilitator vid anskaffande av den energi de behöver för att täcka energiförluster inom sina system i enlighet med transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden, när de har denna funktion.

6.Om en systemansvarig för distributionssystemet är ansvarig för att upphandla de produkter och tjänster som behövs för distributionssystemets effektiva, tillförlitliga och säkra drift ska de regler som den systemansvarige för

distributionssystemet antar för detta ändamål vara objektiva, transparenta och icke-diskriminerande samt utvecklas i samordning med systemansvariga för överföringssystem och andra berörda marknadsaktörer. Villkoren, inklusive reglerna och tarifferna i tillämpliga fall, för tillhandahållandet av sådana produkter och tjänster till de systemansvariga för distributionssystemen ska fastställas i enlighet med artikel 59.7 på ett icke-diskriminerande och kostnadsbaserat sätt och offentliggöras.

7.Vid utförandet av de uppgifter som avses i punkt 6 ska den systemansvarige för distributionssystemet upphandla de icke frekvensrelaterade stödtjänster som behövs för systemet i enlighet med transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden, såvida inte tillsynsmyndigheten har bedömt att det marknadsbaserade tillhandahållandet av icke frekvensrelaterade stödtjänster är ekonomiskt ineffektivt och beviljat ett undantag. Skyldigheten att upphandla icke frekvensrelaterade stödtjänster gäller inte för helt integrerade nätkomponenter.

8.Upphandlingen av de produkter och tjänster som avses i punkt 6 ska säkerställa faktiskt deltagande av alla kvalificerade marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energilagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering, i synnerhet genom att omfatta krav på att tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för distributionssystemen i nära samarbete med alla marknadsaktörer, däribland de systemansvariga för överföringssystemen, fastställer tekniska krav för deltagande på dessa marknader på grundval av de tekniska egenskaperna för dessa marknader och kapaciteten hos alla marknadsaktörer.

9.Systemansvariga för distributionssystem ska samarbeta med systemansvariga för överföringssystem så att de marknadsaktörer som är anslutna till deras nät faktiskt deltar på slutkunds-, grossist- och balansmarknaderna. Tillhanda­ hållandet av balanstjänster som härrör från resurser som finns i distributionssystemet ska ske enligt avtal med berörd

systemansvarig för överföringssystemet i enlighet med artikel 57 i förordning (EU) 2019/943 och artikel 182 i kommissionens förordning (EU) 2017/1485 (24).

10.Medlemsstaterna eller deras utsedda behöriga myndigheter får tillåta att systemansvariga för distributionssystem bedriver annan verksamhet än den som föreskrivs i detta direktiv och i förordning (EU) 2019/943, om sådan verksamhet är nödvändig för att de systemansvariga för distributionssystemen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv eller förordning (EU) 2019/943 förutsatt att tillsynsmyndigheten har bedömt behovet av ett sådant undantag. Denna punkt påverkar inte rätten för de systemansvariga för distributionssystemen att äga, utveckla, förvalta eller driva andra nät än elnät, när medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten beviljat en sådan rätt.

Artikel 32

Incitament för användning av flexibilitet i distributionsnät

1.Medlemsstaterna ska tillhandahålla den nödvändiga rättsliga ramen för att tillåta och tillhandahålla incitament för systemansvariga för distributionssystem att upphandla flexibilitetstjänster, däribland hantering av överbelastning i deras

områden, för att förbättra effektiviteten i driften och utvecklingen av distributionssystemet. Den rättsliga ramen ska i synnerhet säkerställa att systemansvariga för distributionssystem kan upphandla sådana tjänster från leverantörer av distribuerad produktion, efterfrågeflexibilitet eller energilagring och ska främja införandet energieffektivitetsåtgärder, när sådana tjänster kostnadseffektivt minskar behovet av uppgradering eller ersättning av elkapacitet och stöder en effektiv och säker drift av distributionssystemet. Systemansvariga för distributionssystem ska upphandla dessa tjänster i enlighet med transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden, såvida inte tillsynsmyndigheterna har slagit fast att upphandlingen av sådana tjänster inte är ekonomiskt effektiv eller att upphandling skulle leda till allvarlig snedvridning av marknaden eller kraftigare överbelastningar.

(24) Kommissionens förordning (EU) 2017/1485 av den 2 augusti 2017 om fastställande av riktlinjer för driften av elöverföringssystem (EUT L 220, 25.8.2017, s. 1).

214

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/160

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

2.Systemansvariga för distributionssystem, efter godkännande från tillsynsmyndigheten, eller tillsynsmyndigheten själv, ska genom ett transparent och deltagandebaserat förfarande som inbegriper alla berörda systemanvändare och systemansvariga för överföringssystem fastställa specifikationer för de flexibilitetstjänster som upphandlas och om lämpligt standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster åtminstone på nationell nivå. Specifikationerna ska säkerställa ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energilagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering. Systemansvariga för distributionssystem ska utbyta all nödvändig information och samordna med systemansvariga för överföringssystem i syfte att säkerställa ett optimalt utnyttjande av resurser, att säkerställa säker och effektiv drift av systemet och att underlätta marknadsut­ vecklingen. Systemansvariga för distributionssystem ska få rimlig ersättning för upphandlingen av sådana tjänster för att ge dem möjlighet att åtminstone få ersättning för rimliga motsvarande kostnader, t.ex. för nödvändig informations- och kommunikationsteknik och för infrastruktur.

3.Utvecklingen av ett distributionssystem ska baseras på en transparent nätutvecklingsplan som den systemansvarige för distributionssystemet ska offentliggöra minst vartannat år och överlämna till tillsynsmyndigheten. Nätutveck­ lingsplanen ska skapa transparens vad gäller de flexibilitetstjänster på medellång och lång sikt som behövs, och ange planerade investeringar under de kommande 5–10 åren, med särskild tonvikt på den huvudsakliga distributionsinfra­ struktur som krävs för att ansluta ny produktionskapacitet och ny last, inklusive laddningsstationer för elfordon. Nätutvecklingsplanen ska även omfatta användningen av efterfrågeflexibilitet, energieffektivitet, energilagringsan­ läggningar och andra resurser som den systemansvarige för distributionssystemet ska använda som ett alternativ till en utbyggnad av systemet.

4.Den systemansvarige för distributionssystemet ska samråda med alla berörda systemanvändare och med berörda systemansvariga för överföringssystemen om nätutvecklingsplanen. Den systemansvarige för distributionssystemet ska offentliggöra resultaten av samrådsprocessen tillsammans med nätutvecklingsplanen, och överlämna resultaten av samrådsprocessen tillsammans med nätutvecklingsplanen till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten får begära att planen ska ändras.

5.Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa skyldigheten i punkt 3 på integrerade elföretag som betjänar färre än

100000 anslutna kunder eller som betjänar små enskilda system.

Artikel 33

Integrering av elektromobilitet i elnätet

1.Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU (25) ska medlemsstaterna tillhandahålla den nödvändiga rättsliga ramen för att underlätta anslutning av offentligt tillgängliga och privata laddningsstationer till distributionsnäten. Medlemsstaterna ska säkerställa att systemansvariga för distribu­ tionssystem samarbetar på ett icke-diskriminerande sätt med alla företag som äger, utvecklar, driver eller förvaltar laddningsstationer för elfordon, också i fråga om nätanslutning.

2.Systemansvariga för distributionssystem ska inte äga, utveckla, förvalta eller driva laddningsstationer för elfordon, utom då systemansvariga för distributionssystem äger privata laddningsstationer uteslutande för eget bruk.

3.Genom undantag från punkt 2 får medlemsstaterna tillåta att systemansvariga för distributionssystem äger, utvecklar, förvaltar eller driver laddningsstationer för elfordon, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Andra parter har, efter ett öppet, transparent och icke-diskriminerande anbudsförfarande, som är underställt tillsynsmyndighetens granskning och godkännande, inte medgetts rätt att äga, utveckla, förvalta eller driva laddnings­ stationer för elfordon, eller har inte kunnat tillhandahålla dessa tjänster till rimlig kostnad och i rätt tid.

b)Tillsynsmyndigheten har gjort en förhandsgranskning av villkoren för anbudsförfarandet enligt led a och har lämnat sitt godkännande.

c) Den systemansvarige för

distributionssystemet driver laddningsstationerna på

grundval av tillträde för tredje part

i

enlighet med artikel 6

och får inte diskriminera mellan systemanvändare

eller kategorier av systemanvändare,

i

synnerhet inte till förmån för sina anknutna företag.

 

(25) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).

215

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/161

SV

 

 

 

 

Tillsynsmyndigheten får utarbeta riktlinjer eller upphandlingsklausuler för att hjälpa systemansvariga för distribu­ tionssystem att säkerställa ett rättvist anbudsförfarande.

4.I de fall medlemsstaterna har genomfört villkoren i punkt 3, ska medlemsstaterna eller deras utsedda behöriga myndigheter med jämna mellanrum eller minst vart femte år hålla ett offentligt samråd för att på nytt bedöma det potentiella intresset hos andra aktörer att äga, utveckla, driva eller förvalta laddningsstationer för elfordon. När ett offentligt samråd visar att andra parter kan äga, utveckla, driva eller förvalta sådana laddningsstationer ska medlemsstaterna säkerställa att den verksamhet som bedrivs av systemansvariga för distributionssystem på detta område fasas ut, under förutsättning att det anbudsförfarande som avses i punkt 3 a slutförs med framgång. Som en del av villkoren för detta förfarande, får tillsynsmyndigheterna medge att systemansvariga för distributionssystem får tillbaka restvärdet av sina investeringar i laddningsinfrastruktur.

Artikel 34

Uppgifter som åligger systemansvariga för distributionssystem i fråga om uppgiftshantering

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla berättigade parter har icke-diskriminerande tillgång till uppgifter på tydliga och likvärdiga villkor, i enlighet med relevanta dataskyddsregler. I medlemsstater där smarta mätarsystem har införts i enlighet med artikel 19 och där systemansvariga för distributionssystem deltar i uppgiftshanteringen ska de regelefter­ levnadsprogram som avses i artikel 35.2 d inbegripa särskilda åtgärder för att förhindra diskriminerande tillgång till uppgifter från berättigade parter, i enlighet med artikel 23. I det fall systemansvariga för distributionssystem inte omfattas av artikel 35.1, 35.2 eller 35.3 ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det vertikalt integrerade företaget inte har privilegierad tillgång till uppgifter för utövandet av leveransverksamheten.

Artikel 35

Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystem

1.Om den systemansvarige för distributionssystemet utgör en del av ett vertikalt integrerat företag ska denne åtminstone vad avser juridisk form, organisation och beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan samband med distribution. Dessa regler ska inte ge upphov till någon skyldighet att skilja ägandet av tillgångar i distributions­ systemet från det vertikalt integrerade företaget.

2.Utöver de krav som fastställts i punkt 1 ska den systemansvarige för distributionssystemet, om denne utgör en del av ett vertikalt integrerat företag, med avseende på sin organisation och sitt beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan samband med distribution. För att uppnå detta ska följande minimikriterier gälla:

a) De personer som ansvarar för företagsledningen för den systemansvarige för distributionssystemet får inte ingå i företagsstrukturer i det integrerade elföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den dagliga driften avseende produktion, överföring eller leverans av el.

b)Lämpliga åtgärder ska vidtas för att säkerställa att de yrkesmässiga intressena hos de personer som ansvarar för företagsledningen för den systemansvarige för distributionssystemet beaktas på ett sätt som gör att dessa personer kan agera självständigt.

c)Den systemansvarige för distributionssystemet ska ha faktisk beslutanderätt, oberoende av det integrerade elföretaget, när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll eller utveckling av nätet. För detta ändamål ska den systemansvarige för distributionssystemet förfoga över de resurser som krävs, däribland personella, tekniska, fysiska och ekonomiska resurser. Detta bör inte hindra förekomsten av lämpliga samordningsmekanismer för att säkerställa att moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga övervakningsrättigheter när det gäller avkastningen på tillgångar, som regleras indirekt i enlighet med artikel 59.7, i ett dotterbolag skyddas. Detta ska särskilt göra det möjligt för moderbolaget att godkänna den årliga finansieringsplan eller det motsvarande instrument som upprättas av den systemansvarige för distributionssystemet och att fastställa övergripande gränser för dess dotterbolags skuldsättningsnivåer. Det ska inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruktioner om den dagliga driften eller om enskilda beslut beträffande uppförande eller uppgradering av distributionsnät, så länge dessa beslut inte överskrider villkoren i den godkända finansieringsplanen eller motsvarande instrument.

216

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/162

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

d)Den systemansvarige för distributionssystemet ska upprätta ett regelefterlevnadsprogram där det anges vilka åtgärder som har vidtagits för att motverka diskriminerande beteende och se till att efterlevnaden av programmet kontrolleras på lämpligt sätt. Regelefterlevnadsprogrammet ska ange vilka specifika skyldigheter de anställda har att uppfylla detta mål. Den person eller det organ som ansvarar för kontroller av att programmet följs, den regelefterlevnadsansvarige, ska till den tillsynsmyndighet som avses i artikel 57.1 överlämna en årlig rapport, som ska offentliggöras, om de åtgärder som vidtagits. Den regelefterlevnadsansvarige ska vara helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig information om den systemansvarige för distributionssystemet och alla anknutna företag för att utföra sitt uppdrag.

3.Om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna säkerställa att dennes verksamhet övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra behöriga organ, så att den systemansvarige inte kan dra fördel av sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Vertikalt integrerade systemansvariga för distributionssystem får i synnerhet inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofilering, ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet som leveransdelen av det vertikalt integrerade företaget har.

4.Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkterna 1, 2 och 3 på integrerade elföretag som betjänar färre än

100000 anslutna kunder eller som levererar till små enskilda system.

Artikel 36

Ägande av energilagringsanläggningar av systemansvariga för distributionssystem

1.Systemansvariga för distributionssystem ska inte äga, utveckla, förvalta eller driva energilagringsanläggningar.

2.Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att systemansvariga för distributionssystem äger, utvecklar, förvaltar eller driver energilagringsanläggningar om dessa är helt integrerade nätkomponenter och tillsynsmyn­ digheten har lämnat sitt godkännande eller om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Andra parter har, efter ett öppet, transparent och icke-diskriminerande anbudsförfarande, som är underställt tillsynsmyndighetens granskning och godkännande, inte medgetts rätt att äga, utveckla, förvalta eller driva sådana anläggningar, eller har inte kunnat tillhandahålla dessa tjänster till rimlig kostnad och i rätt tid.

b)Sådana anläggningar är nödvändiga för att de systemansvariga för distributionssystemen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv när det gäller effektiv, tillförlitlig och säker drift av distributionssystemen, och anläggningarna används inte för att köpa eller sälja el på elmarknaderna.

c)Tillsynsmyndigheten har bedömt behovet av ett sådant undantag och gjort en bedömning av anbudsförfarandet, däribland villkoren för anbudsförfarandet, och har lämnat sitt godkännande.

Tillsynsmyndigheten får utarbeta riktlinjer eller upphandlingsklausuler för att hjälpa systemansvariga för distribu­ tionssystem att säkerställa ett rättvist anbudsförfarande.

3.Tillsynsmyndigheterna ska med jämna mellanrum eller minst vart femte år hålla ett offentligt samråd om befintliga energilagringsanläggningar för att bedöma den potentiella tillgängligheten och det potentiella intresset av att investera i sådana anläggningar. Om ett offentligt samråd, enligt tillsynsmyndighetens bedömning, visar att tredje parter kan äga, utveckla, driva eller förvalta sådana anläggningar på ett kostnadseffektivt sätt ska tillsynsmyndigheten säkerställa att den verksamhet som bedrivs av systemansvariga för distributionssystem på detta område fasas ut inom 18 månader. Som en del av villkoren för detta förfarande får tillsynsmyndigheterna medge att systemansvariga för distributionssystem får skälig ersättning, särskilt för att få tillbaka restvärdet av sina investeringar i energilagringsanläggningarna.

4.Punkt 3 ska inte tillämpas på helt integrerade nätkomponenter eller på den vanliga avskrivningsperioden för nya batterilagringsanläggningar med ett slutgiltigt investeringsbeslut fram till den 4 juli 2019, förutsatt att dessa batterilag­ ringsanläggningar

a)ansluts till nätet senast två år därefter,

b)integreras i distributionssystemet,

217

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/163

 

SV

 

 

 

 

 

 

c) endast

används

för omedelbart återställande av nätsäkerheten i samband

med hantering av oplanerade händelser

i elnätet, när detta återställande påbörjas omedelbart och avslutas när vanlig omdirigering kan lösa problemet, och

d) inte används för att köpa eller sälja el på elmarknaderna, balansmarknaderna inbegripna.

Artikel 37

Skyldighet till konfidentiell behandling för systemansvariga för distributionssystem

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 55 eller annat lagstadgat krav att lämna uppgifter ska den systemansvarige för distributionssystemet behandla kommersiellt känsliga uppgifter som denne erhåller inom ramen för sin affärsverksamhet konfidentiellt, och förhindra att uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt.

Artikel 38

Slutna distributionssystem

1.Medlemsstaterna får föreskriva att tillsynsmyndigheterna eller andra behöriga myndigheter ska klassificera ett system som distribuerar el inom en geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller en plats där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte levererar el till hushållskunder, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, som ett slutet distributionssystem om

a)systemanvändarnas verksamhet eller produktionsprocesser är integrerade av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl, eller

b)systemet distribuerar el huvudsakligen till systemets ägare eller den systemansvarige eller till deras anknutna företag.

2.Slutna distributionssystem ska vid tillämpningen av detta direktiv anses vara distributionssystem. Medlemsstaterna får föreskriva att tillsynsmyndigheterna ska undanta den systemansvarige för ett slutet distributionssystem från

a)skyldigheten i artikel 31.5 och 31.7 att anskaffa energi för att täcka energiförluster och icke frekvensrelaterade stödtjänster inom sitt system enligt transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden,

b)kravet i artikel 6.1 att tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, ska vara godkända i enlighet med artikel 59.1 innan de träder i kraft,

c)kraven i artikel 32.1 att upphandla flexibilitetstjänster och i artikel 32.3 att utveckla systemansvarigas system på grundval av nätutvecklingsplaner,

d)kravet i artikel 33.2 att inte äga, utveckla, förvalta eller driva laddningsstationer för elfordon, och

e)kravet i artikel 36.1 att inte äga, utveckla, förvalta eller driva energilagringsanläggningar.

3.Vid beviljandet av undantag enligt punkt 2 ska de gällande tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, på begäran av en användare av det slutna distributionssystemet ses över och godkännas i enlighet med artikel 59.1.

4.Undantag enligt punkt 2 ska även kunna beviljas för tillfällig användning av ett litet antal hushåll som har anställning hos eller liknande koppling till ägaren till distributionssystemet och som befinner sig inom det område som får el levererad genom ett slutet distributionssystem.

Artikel 39

Kombinerat systemansvar

Artikel 35.1 ska inte hindra verksamheten hos en systemansvarig med kombinerat ansvar för överförings- och distribu­ tionssystem, under förutsättning att den systemansvarige följer artiklarna 43.1, 44 och 45 eller avsnitt 3 i kapitel VI eller att den systemansvarige omfattas av artikel 66.3.

218

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/164

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

KAPITEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR SYSTEMANSVARIGA FÖR ÖVERFÖRINGSSYSTEM

Artikel 40

Uppgifter som åligger systemansvariga för överföringssystem

1.Varje systemansvarig för överföringssystem ska ansvara för följande:

a)I nära samarbete med angränsande systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distribu­ tionssystem säkerställa systemets långsiktiga förmåga att bemöta rimlig efterfrågan på överföring av el, samt på affärsmässiga villkor och med vederbörlig hänsyn till miljön driva, underhålla och utveckla säkra, tillförlitliga och effektiva överföringssystem.

b)Säkerställa tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sina skyldigheter.

c)Bidra till försörjningstryggheten genom lämplig överföringskapacitet och systemtillförlitlighet.

d)Styra elflödena i systemet, med beaktande av utbyten med andra sammanlänkade system. Den systemansvarige för överföringssystemet ska för detta ändamål ansvara för att elsystemet är säkert, tillförlitligt och effektivt och därvidlag säkerställa att alla nödvändiga stödtjänster, även sådana som tillhandahålls genom efterfrågeflexibilitet och energilag­ ringsanläggningar, är tillgängliga i den mån som denna tillgänglighet är oberoende av andra överföringssystem med vilka systemet är sammanlänkat.

e)Förse systemansvariga för andra system med vilka systemet är sammanlänkat med tillräcklig information för att säker och effektiv drift, samordnad utveckling och driftskompatibilitet i det sammanlänkade systemet ska kunna säkerställas.

f)Säkerställa att ingen diskriminering görs mellan systemanvändare eller kategorier av systemanvändare, i synnerhet inte till förmån för anknutna företag.

g)Förse systemanvändarna med den information som behövs för att de ska kunna få effektivt tillträde till systemet.

h)Inkassera kapacitetsavgifter och betalningar inom ramen för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringssystem i enlighet med artikel 49 i förordning (EU) 2019/943, bevilja och administrera tredje parts tillträde och ge motiverade förklaringar då sådant tillträde nekas, vilket ska övervakas av tillsynsmyndigheterna; systemansvariga för överföringssystem ska, då de utför sina uppgifter enligt den här artikeln, främst underlätta marknadsintegrationen.

i)Upphandla stödtjänster för att säkerställa driftsäkerheten.

j)Anta en ram för samarbete och samordning mellan regionala samordningscentrum.

k)Delta i inrättandet av europeiska och nationella resurstillräcklighetsbedömningar enligt kapitel IV i förordning (EU) 2019/943.

l)Digitalisera överföringssystem.

m)Arbeta med uppgiftshantering, däribland utveckling av datahanteringssystem, it-säkerhet och dataskydd i enlighet med de tillämpliga reglerna och utan att detta påverkar andra myndigheters befogenheter.

2.Medlemsstaterna får föreskriva att en eller flera av de skyldigheter som anges i punkt 1 i denna artikel ska tilldelas en annan systemansvarig för överföringssystem än den som äger det överföringssystem som skyldigheterna i fråga annars skulle gälla. Den systemansvarige för överföringssystem som tilldelats uppgifterna ska certifieras som ägandemässigt åtskild, oberoende systemansvarig eller oberoende systemansvarig för överföringssystem, och uppfylla kraven i artikel 43, men ska inte behöva äga det överföringssystem som det egna ansvaret gäller.

Den systemansvarige för överföringssystem som äger överföringssystemet ska uppfylla kraven i kapitel VI och certifieras i enlighet med artikel 43. Detta påverkar inte möjligheten för systemansvariga för överföringssystem som är certifierade som ägandemässigt åtskilda, oberoende systemansvariga eller oberoende systemansvariga för överföringssystem att på eget initiativ och under sin tillsyn delegera vissa uppgifter till andra systemansvariga för överföringssystem som är certifierade som ägandemässigt åtskilda, oberoende systemansvariga eller oberoende systemansvariga för överföringssystem, om en sådan delegering av uppgifter inte äventyrar den faktiska och oberoende beslutanderätten för den delegerande systemansvarige för överföringssystem.

219

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/165

SV

 

 

 

 

3.Vid utförandet av de uppgifter som avses i punkt 1 ska systemansvariga för överföringssystem beakta de rekommendationer som utfärdats av de regionala samordningscentrumen.

4.Vid utförandet av den uppgift som avses i punkt 1 i ska systemansvariga för överföringssystem upphandla balanstjänster genom

a)transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden,

b)deltagande av alla kvalificerade elföretag och marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energilagringsan­ läggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering.

I enlighet med led b i första stycket ska tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överföringssystem i nära samarbete med alla marknadsaktörer fastställa tekniska krav för deltagande på dessa marknader på grundval av de tekniska egenskaperna för dessa marknader.

5.Punkt 4 ska tillämpas på dessa icke frekvensrelaterade stödtjänster som tillhandahålls av systemansvariga för överföringssystem, utom i de fall tillsynsmyndigheten har bedömt att marknadsbaserat tillhandahållande av icke frekvens­ relaterade stödtjänster inte är ekonomiskt effektivt och har beviljat undantag. Den rättsliga ramen ska i synnerhet säkerställa att systemansvariga för överföringssystem kan upphandla tjänster från leverantörer av efterfrågeflexibilitet eller energilagring och ska främja genomförandet av energieffektivitetsåtgärder, där dessa tjänster kostnadseffektivt minskar behovet av uppgradering eller ersättning av elkapacitet och stöder en effektiv och säker drift av distributions­ systemet.

6.Systemansvariga för överföringssystem, som behöver tillsynsmyndighetens godkännande, eller tillsynsmyndigheten själv, ska genom ett transparent och deltagandebaserat förfarande som inbegriper alla berörda systemanvändare och de systemansvariga för distributionssystemen fastställa specifikationer för de icke frekvensrelaterade stödtjänster som upphandlas och om lämpligt standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster åtminstone på nationell nivå. Specifikationerna ska säkerställa ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energilagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering. Systemansvariga för

överföringssystem ska utbyta all nödvändig information och samordna med systemansvariga för distributionssystem i syfte att säkerställa ett optimalt utnyttjande av resurser, säkerställa säker och effektiv drift av systemet och underlätta marknadsutvecklingen. Systemansvariga för överföringssystem ska få rimlig ersättning för upphandlingen av sådana tjänster för att ge dem möjlighet att åtminstone få ersättning för rimliga motsvarande kostnader, t.ex. för nödvändig informations- och kommunikationsteknik och för infrastruktur.

7.Den skyldighet att upphandla icke frekvensrelaterade stödtjänster som avses i punkt 5 är inte tillämplig på helt integrerade nätkomponenter.

8.Medlemsstaterna eller deras utsedda behöriga myndigheter får tillåta att systemansvariga för överföringssystem bedriver annan verksamhet än den som föreskrivs i detta direktiv och i förordning (EU) 2019/943, om sådan verksamhet är nödvändig för att de systemansvariga för överföringssystemen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv eller förordning (EU) 2019/943, förutsatt att tillsynsmyndigheten har bedömt behovet av ett sådant undantag. Denna punkt påverkar inte rätten för de systemansvariga för överföringssystemen att äga, utveckla, förvalta eller driva andra nät än elnät, när medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten beviljat en sådan rätt.

Artikel 41

Konfidentiell behandling och transparenskrav för systemansvariga för överföringssystem och ägare

av överföringssystem

1.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 55 eller någon annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska alla systemansvariga för överföringssystem och alla ägare av överföringssystem behandla kommersiellt känsliga uppgifter som de erhåller i sin verksamhet konfidentiellt, och förhindra att uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt. De ska i synnerhet inte röja kommersiellt känsliga uppgifter för övriga delar av företaget, såvida inte ett sådant röjande är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion. För att efterlevnaden av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas, ska medlemsstaterna säkerställa att överföringssystemets ägare och övriga delar av företaget inte har gemensamma funktioner, t.ex. gemensam juridisk avdelning, med undantag för rent administrativa funktioner och it-funktioner.

220

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/166

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

2.Systemansvariga för överföringssystem får inte, i samband med anknutna företags försäljning eller köp av el, missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som har erhållits från tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till systemet.

3.Information som är nödvändig för en effektiv konkurrens och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldighet påverkar inte kravet att kommersiellt känsliga uppgifter ska behandlas konfidentiellt.

Artikel 42

Beslutsbefogenhet avseende anslutning av nya produktionsanläggningar och energilagringsan­

läggningar till överföringssystemet

1.Den systemansvarige för överföringssystemet ska inrätta och offentliggöra transparenta och effektiva förfaranden för icke-diskriminerande anslutning av nya produktionsanläggningar och energilagringsanläggningar till överförings­ systemet. Dessa förfaranden ska godkännas av tillsynsmyndigheterna.

2.Den systemansvarige för överföringssystemet ska inte ha rätt att vägra en ny produktionsanläggning eller en ny energilagringsanläggning anslutning på grund av eventuella framtida begränsningar av tillgänglig nätkapacitet, t.ex. överbelastning i avlägsna delar av överföringssystemet. Den systemansvarige för överföringssystemet ska lämna nödvändig information.

Första stycket påverkar inte möjligheten för systemansvariga för överföringssystem att begränsa den garanterade anslutningskapaciteten eller erbjuda anslutningar som omfattas av driftsmässiga begränsningar för att säkerställa att nya produktionsanläggningar eller energilagringsanläggningar blir ekonomiskt effektiva, förutsatt att sådana begränsningar har godkänts av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska säkerställa att eventuella begränsningar av garanterad anslutningskapacitet eller driftsmässiga begränsningar införs på grundval av transparenta och icke-diskriminerande förfaranden och inte skapar oskäliga hinder för marknadstillträde. I de fall då produktionsanläggningar eller energilag­ ringsanläggningen står för kostnaderna för säkerställande av obegränsad anslutning ska inga begränsningar tillämpas.

3.Den systemansvarige för överföringssystemet ska inte ha rätt att vägra en ny anslutningspunkt på grund av att detta kan leda till ytterligare kostnader till följd av nödvändig kapacitetsökning i de delar av systemet som ligger närmast anslutningspunkten.

KAPITEL VI

ÅTSKILLNAD AV SYSTEMANSVARIGA FÖR ÖVERFÖRINGSSYSTEM

Avsnitt 1

Åtskilt ägande

Artikel 43

Åtskilt ägande av överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att följande gäller:

a)Varje företag som äger ett överföringssystem ska agera som systemansvarig för överföringssystemet.

b)Samma person eller personer får inte

i)direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för överföringssystem, eller ett överföringssystem, eller

ii)direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansvarig för överföringssystem eller över ett överföringssystem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

221

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/167

SV

 

 

 

 

c)Samma person eller personer får inte, för en systemansvarig för överföringssystem eller för ett överföringssystem, utnämna ledamöter till tillsynsorganet eller styrelsen eller till organ som juridiskt företräder företaget, och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

d)Samma person får inte vara ledamot i tillsynsorganet eller styrelsen eller i organ som juridiskt företräder företaget för både ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem.

2.De rättigheter som avses i punkt 1 b och c ska i synnerhet omfatta a) rätten att rösta,

b)befogenheten att utnämna ledamöter till tillsynsorganet eller styrelsen eller till organ som juridiskt företräder företaget, eller

c)rätten att inneha ägarmajoriteten.

3.För tillämpningen av punkt 1 b ska begreppet företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet omfatta företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet i den mening som avses i direktiv 2009/73/EG, och termerna systemansvarig för överföringssystem och överföringssystem ska omfatta systemansvarig för överföringssystem och överföringssystem

iden mening som avses i det direktivet.

4.Den skyldighet som avses i punkt 1 a ska anses vara fullgjord då två eller flera företag som äger överföringssystem har upprättat ett samriskföretag som för de berörda överföringssystemen fungerar som systemansvarig för överföringssystem i två eller flera medlemsstater. Inget annat företag får ingå i samriskföretaget, såvida inte företaget har godkänts som oberoende systemansvarig i enlighet med artikel 44 eller som oberoende systemansvarig för överföringssystem i enlighet med avsnitt 3.

5.Om den person som avses i punkt 1 b, c och d är medlemsstaten eller ett annat offentligt organ ska, vid tillämpningen av denna artikel, två separata offentliga organ som utövar kontroll, å ena sidan, över en systemansvarig för överföringssystem eller över ett överföringssystem och, å andra sidan, över ett företag som bedriver antingen produktions- eller leveransverksamhet inte anses vara samma person eller samma personer.

6.Medlemsstaterna ska säkerställa att varken sådana kommersiellt känsliga uppgifter som avses i artikel 41 och som innehas av en systemansvarig för överföringssystem som har ingått i ett vertikalt integrerat företag, eller personal hos en sådan systemansvarig för överföringssystem överförs till företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

7.Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag får en medlemsstat besluta att inte tillämpa punkt 1.

I sådana fall ska den berörda medlemsstaten antingen

a)utnämna en oberoende systemansvarig i enlighet med artikel 44, eller

b)följa avsnitt 3.

8.Om överföringssystemet den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag, och det finns arrangemang som säkerställer ett mer effektivt oberoende för den systemansvarige än avsnitt 3, får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa punkt 1.

9.Innan ett företag godkänns och utnämns till systemansvarig för överföringssystem enligt punkt 8 i denna artikel

ska det certifieras i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 52.4, 52.5 och 52.6 i detta direktiv

och

i artikel 51 i förordning (EU) 2019/943, enligt vilken kommissionen ska kontrollera

att befintliga

arrangemang klart

säkerställer ett mer effektivt oberoende för den systemansvarige för överföringssystemet

än i avsnitt 3

i detta kapitel.

 

10.Vertikalt integrerade företag som äger ett överföringssystem får inte hindras från att vidta åtgärder för att uppfylla villkoren i punkt 1.

11.Företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet får inte direkt eller indirekt kunna ta kontroll över eller utöva någon rättighet gentemot ägarmässigt åtskilda systemansvariga för överföringssystem i medlemsstater som tillämpar punkt 1.

222

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/168

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Avsnitt 2

Oberoende systemansvarig

Artikel 44

Oberoende systemansvarig

1.Om överföringssystemet tillhörde ett vertikalt integrerat företag den 3 september 2009 får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa artikel 43.1 och utnämna en oberoende systemansvarig på förslag av överföringssystemets ägare. En sådan utnämning ska godkännas av kommissionen.

2.Medlemsstaten får endast godkänna och utnämna en oberoende systemansvarig förutsatt att

a)den sökande har visat att den uppfyller kraven i artikel 43.1 b, c och d,

b)den sökande har visat att den förfogar över de ekonomiska, tekniska, fysiska och personella resurser den behöver för att utföra sina uppgifter enligt artikel 40,

c)den sökande förbinder sig att genomföra en tioårig nätutvecklingsplan som ska övervakas av tillsynsmyndigheten,

d)överföringssystemets ägare har uppvisat förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 5. För detta ändamål ska ägaren tillhandahålla samtliga utkast till avtal med den sökande och eventuella övriga relevanta enheter, och

e)den sökande har uppvisat förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt förordning (EU) 2019/943, däribland samarbete mellan systemansvariga för överföringssystem på europeisk och regional nivå.

3.Företag som av tillsynsmyndigheten certifierats såsom uppfyllande villkoren i artikel 53 och punkt 2 i den här artikeln ska av medlemsstaterna godkännas och utnämnas till oberoende systemansvariga. Certifieringsförfarandet antingen i artikel 52 i detta direktiv och artikel 51 i förordning (EU) 2019/943 eller i artikel 53 i detta direktiv ska tillämpas.

4.Varje oberoende systemansvarig ska ansvara för att bevilja och förvalta tredje parts tillträde, däribland inkasseringen av avgifter för tillträde, kapacitetsavgifter och betalningar inom ramen för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringssystem i enlighet med artikel 49 i förordning (EU) 2019/943, samt driva, underhålla och utveckla överföringssystemet och säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav genom investeringsplanering. Vid utvecklingen av överföringssystemet ska den oberoende systemansvarige ansvara för planering (däribland tillståndsförfarande), uppförande och idriftsättning av den nya infrastrukturen. I detta syfte ska den oberoende systemansvarige agera som systemansvarig för överföringssystemet i enlighet med detta avsnitt. Överföringssystemets ägare ska inte ansvara för att bevilja och förvalta tredje parts tillträde eller för investeringsplanering.

5.Om en oberoende systemansvarig har utnämnts ska överföringssystemets ägare fullgöra följande skyldigheter:

a)Tillhandahålla den oberoende systemansvarige det samarbete och stöd som krävs för att denne ska kunna utföra sina uppgifter, i synnerhet all relevant information.

b)Finansiera de investeringar som den oberoende systemansvarige har beslutat om och som har godkänts av tillsyns­ myndigheten, eller godkänna att finansieringen görs av någon berörd part, inklusive den oberoende systemansvarige. Finansieringsmetoden ska godkännas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska, innan beslut om godkännande fattas, samråda med överföringssystemets ägare och andra berörda parter.

c)Stå för skadeståndsansvar i samband med nättillgångarna, med undantag av den del av ansvaret som avser den oberoende systemansvariges arbetsuppgifter.

d)Ge garantier för att underlätta finansieringen av all utbyggnad av nätet, med undantag av sådana investeringar där ägaren i enlighet med led b har godkänt att finansieringen görs av någon berörd part, inklusive den oberoende systemansvarige.

223

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/169

SV

 

 

 

 

6.Den berörda nationella konkurrensmyndigheten ska ges alla relevanta befogenheter för att i nära samverkan med tillsynsmyndigheten på ett effektivt sätt övervaka att ägaren av överföringssystemet fullgör sina skyldigheter enligt punkt 5.

Artikel 45

Åtskillnad av ägare av överföringssystem

1.Om en oberoende systemansvarig har utnämnts ska en ägare av överföringssystem som ingår i ett vertikalt integrerat företag vara oberoende, åtminstone i sin juridiska form och organisation och i sitt beslutsfattande, av annan verksamhet som inte avser överföring.

2.För att säkerställa att sådana ägare till överföringssystem som avses i punkt 1 är oberoende ska följande minimikriterier gälla:

a)Personer som ansvarar för ägarens företagsledning får inte ingå i företagsstrukturer i det integrerade elföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den dagliga driften när det gäller produktion, distribution eller leverans av el.

b)Lämpliga åtgärder ska vidtas för att säkerställa att de yrkesmässiga intressena hos de personer som ansvarar för ägarens företagsledning beaktas på ett sätt som gör att dessa personer kan agera självständigt.

c)Överföringssystemets ägare ska upprätta ett regelefterlevnadsprogram, där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka diskriminerande beteende, och säkerställa kontroll av att programmet följs på lämpligt sätt. I regelefter­ levnadsprogrammet ska det anges vilka specifika skyldigheter de anställda har att uppnå dessa mål. Den person eller det organ som ansvarar för att kontrollera att regelefterlevnadsprogrammet följs ska till tillsynsmyndigheten lämna en årlig rapport om de åtgärder som vidtagits, och rapporten ska offentliggöras.

Avsnitt 3

Oberoende systemansvar ig för överför ingssystem

Artikel 46

Tillgångar, utrustning, personal och identitet

1.Systemansvariga för överföringssystem ska förfoga över de personella, tekniska, fysiska och ekonomiska resurser som behövs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv och bedriva elöverföringsverksamhet, särskilt följande:

a)Tillgångar som är nödvändiga för elöverföringsverksamheten, inklusive överföringssystem, ska ägas av den systemansvarige för överföringssystemet.

b)Personal som är nödvändig för elöverföringsverksamheten, bl.a. för utförande av alla verksamhetsuppgifter, ska vara anställd hos den systemansvarige för överföringssystemet.

c)Inhyrning av personal och tillhandahållande av tjänster till och från andra delar av det vertikalt integrerade företaget ska vara förbjudet. Den systemansvarige för överföringssystemet får dock tillhandahålla tjänster till det vertikalt integrerade företaget under förutsättning att

i)tillhandahållandet av dessa tjänster inte diskriminerar mellan systemanvändare, är tillgängligt för alla systemanvändare på samma villkor och inte inskränker, snedvrider eller förhindrar konkurrens i produktions- eller leveransverksamhet, och

ii)villkoren för tillhandahållandet av tjänsterna har godkänts av tillsynsmyndigheten.

d)Utan att det påverkar tillämpningen av tillsynsorganets beslut enligt artikel 49 ska det vertikalt integrerade företaget i god tid göra tillräckliga ekonomiska resurser för framtida investeringsprojekt och/eller för ersättande av befintliga tillgångar tillgängliga för den systemansvarige för överföringssystemet efter en vederbörlig begäran från denne.

224

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/170

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

2.Elöverföringsverksamheten ska omfatta åtminstone följande uppgifter utöver dem som anges i artikel 40:

a)Företräda den systemansvarige för överföringssystemet och hålla kontakt med tredje parter och tillsynsmyndigheter.

b)Företräda den systemansvarige för överföringssystemet inom Entso för el.

c)Bevilja och förvalta tredje parts tillträde utan diskriminering mellan systemanvändare eller kategorier av systemanvändare.

d)Inkassera alla avgifter som avser överföringssystemet, bl.a. avgifter för tillträde, kompensation för energiförluster och avgifter för stödtjänster.

e)Utföra drift, underhåll och utveckling av ett säkert, effektivt och ekonomiskt överföringssystem.

f)Planera investeringar för att säkerställa att systemet på lång sikt kan tillgodose en rimlig efterfrågan och garantera försörjningstrygghet.

g)Inrätta lämpliga samriskföretag, även med en eller flera systemansvariga för överföringssystem, elbörser och övriga relevanta aktörer, för att försöka nå målen att utveckla regionala marknader eller underlätta avregleringen.

h)Tillhandahålla alla typer av företagstjänster, bl.a. juridiska tjänster och redovisnings- och it-tjänster.

3.Systemansvariga för överföringssystem ska organisera sig i en juridisk form enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 (26).

4.Den systemansvarige för överföringssystemet får inte i sin företagsprofil, sin kommunikation, sitt firmamärke och sina lokaler skapa förvirring i fråga om det vertikalt integrerade företagets separata identitet eller någon del därav.

5.Den systemansvarige för överföringssystemet får inte dela it-system eller it-utrustning, fysiska lokaler och säkerhetssystem för åtkomst med någon del av det vertikalt integrerade företaget, och inte heller använda samma konsulter eller externa leverantörer för it-system eller it-utrustning och säkerhetssystem för åtkomst.

6.Räkenskaperna för systemansvariga för överföringssystem ska revideras av en annan revisor än den som reviderar det vertikalt integrerade företaget eller någon del av detta.

Artikel 47

Oberoende för den systemansvarige för överföringssystemet

1.Utan att det påverkar de beslut som fattas av tillsynsorganet enligt artikel 49 ska den systemansvarige för överföringssystemet ha

a)faktisk beslutanderätt, oberoende av det vertikalt integrerade företaget, i fråga om de tillgångar som är nödvändiga för att driva, underhålla eller utveckla överföringssystemet, och

b)befogenhet att anskaffa medel på kapitalmarknaden, särskilt genom lån och kapitalökning.

2.Den systemansvarige för överföringssystemet ska hela tiden agera så att det säkerställs att det finns tillräckliga resurser för att bedriva överföringsverksamheten korrekt och effektivt och för att utveckla och upprätthålla ett effektivt, säkert och ekonomiskt överföringssystem.

3.Dotterbolag till det vertikalt integrerade företaget som bedriver produktions- eller leveransverksamhet får inte ha något direkt eller indirekt aktieinnehav i den systemansvarige för överföringssystemet. Den systemansvarige för överföringssystemet får varken direkt eller indirekt ha aktieinnehav i något av det vertikalt integrerade företagets dotterbolag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet, eller erhålla aktieutdelningar eller andra ekonomiska förmåner från sådana dotterbolag.

4.Den systemansvariges övergripande företagsledningsstruktur och företagsform ska säkerställa den systemansvariges effektiva oberoende i enlighet med detta avsnitt. Det vertikalt integrerade företaget får inte direkt eller indirekt bestämma den systemansvariges konkurrensbeteende i dennes dagliga verksamhet och nätförvaltning eller i den verksamhet som är nödvändig för att utarbeta den tioåriga nätutvecklingsplanen enligt artikel 51.

(26) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (EUT L 169, 30.6.2017, s. 46).

225

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/171

SV

 

 

 

 

5.När den systemansvarige för överföringssystemet utför sina uppgifter enligt artiklarna 40 och 46.2 i detta direktiv, och när den fullgör de skyldigheter som anges i artiklarna 16, 18, 19 och 50 i förordning (EU) 2019/943, får den inte diskriminera olika personer eller enheter och inte heller inskränka, snedvrida eller förhindra konkurrens i produktions- eller leveransverksamhet.

6.Alla kommersiella och ekonomiska förbindelser mellan det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för överföringssystemet, däribland lån från den systemansvarige för överföringssystemet till det vertikalt integrerade företaget, ska ske på marknadsvillkor. Den systemansvarige för överföringssystemet ska föra detaljerad dokumentation över sådana kommersiella och ekonomiska förbindelser och göra denna dokumentation tillgänglig för tillsynsmyndighe­ ten på dennas begäran.

7.Den systemansvarige för överföringssystemet ska lägga fram alla kommersiella och ekonomiska avtal med det vertikalt integrerade företaget för tillsynsmyndighetens godkännande.

8.Den systemansvarige för överföringssystemet ska informera tillsynsmyndigheten om de ekonomiska resurser enligt artikel 46.1 d som finns tillgängliga för framtida investeringsprojekt och/eller för att ersätta befintliga tillgångar.

9.Det vertikalt integrerade företaget ska avstå från alla handlingar som försvårar för eller förhindrar den systemansvarige för överföringssystemet att fullgöra sina skyldigheter enligt detta kapitel, och får inte kräva att den systemansvarige för överföringssystemet ska begära tillstånd från det vertikalt integrerade företaget för att fullgöra dessa skyldigheter.

10.Ett företag som har certifierats av tillsynsmyndigheten och sålunda uppfyller kraven i detta kapitel ska godkännas och utnämnas till systemansvarig för överföringssystemet av den berörda medlemsstaten. Certifieringsförfarandet antingen i artikel 52 i detta direktiv och artikel 51 i förordning (EU) 2019/943 eller i artikel 53 i detta direktiv ska tillämpas.

Artikel 48

Oberoende för personalen och företagsledningen hos den systemansvarige för överföringssystemet

1.Beslut om utnämning, förlängning, arbetsvillkor, däribland löner, och uppsägning av personer med ansvar för företagsledningen och/eller ledamöter av de administrativa organen för en systemansvarig för överföringssystemet ska fattas av den systemansvariges tillsynsorgan, som har utnämnts i enlighet med artikel 49.

2.Tillsynsmyndigheten ska underrättas om identiteten hos de personer som har nominerats av tillsynsorganet för utnämning till eller förlängning av en roll med ansvar för verkställande företagsledning och/eller som ledamot av ett av den systemansvariges administrativa organ, och om de villkor som reglerar dessa personers tjänsteperiod och varaktighet samt uppsägning, liksom om skälen till varje beslut att avsluta en sådan tjänsteperiod. Dessa villkor och de beslut som avses i punkt 1 ska bli bindande endast om tillsynsmyndigheten inom tre veckor efter underrättelsen inte har gjort några invändningar.

Tillsynsmyndigheten får göra invändningar mot de beslut som avses i punkt 1 om

a)det uppstår tveksamhet om det yrkesmässiga oberoendet hos en utnämnd person som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamot av något av de administrativa organen, eller

b)det, vid ett förtida avslutande av tjänsteperioden, råder tvivel om det berättigade i ett sådant förtida avslutande.

3.Ingen yrkesmässig position eller affärsförbindelse och inget yrkesmässigt ansvar eller intresse, vare sig direkt eller indirekt, i eller med det vertikalt integrerade företaget eller någon del av detta, eller med någon annan majoritetsdelägare än den systemansvarige för överföringssystemet, får utövas under en treårsperiod före utnämningen av de personer med ansvar för företagsledning och/eller ledamöter av de administrativa organen för den systemansvarige för överförings­ systemet som omfattas av denna punkt.

4.Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i de administrativa organen samt personal hos den systemansvarige för överföringssystemet får inte yrkesmässigt ha någon position, något ansvar, något intresse eller någon affärsförbindelse, vare sig direkt eller indirekt, i eller med en annan del av det vertikalt integrerade företaget eller dess majoritetsdelägare.

226

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/172

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

5.Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i administrativa organ samt personal hos den systemansvarige för överföringssystemet får inte ha något intresse i eller erhålla ekonomiska förmåner, vare sig direkt eller indirekt, från någon annan del av det vertikalt integrerade företaget än den systemansvarige för överföringssystemet. Deras lön får inte vara beroende av det vertikalt integrerade företagets verksamhet eller resultat som inte härrör från den systemansvarige för överföringssystemet.

6.Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i de administrativa organen för den systemansvarige för överföringssystemet ska garanteras effektiv rätt att till tillsynsmyndigheten rikta klagomål mot förtida avslutande av deras tjänsteperiod.

7.Efter avslutad tjänsteperiod hos den systemansvarige för överföringssystemet får personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i något av dess administrativa organ inte yrkesmässigt ha någon position, något ansvar, något intresse eller någon affärsförbindelse i eller med någon annan del av det vertikalt integrerade företaget än den systemansvarige för överföringssystemet eller med dess majoritetsdelägare under en period på minst fyra år.

8.Punkt 3 ska tillämpas på majoriteten av de personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i de administrativa organen för den systemansvarige för överföringssystemet.

De personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i de administrativa organen för den systemansvarige för överföringssystemet och som inte omfattas av punkt 3 får inte ha utövat någon ledningsverksamhet eller någon annan relevant verksamhet i det vertikalt integrerade företaget under minst sex månader före sin utnämning.

Första stycket i denna punkt samt punkterna 4–7 ska gälla alla som ingår i den verkställande ledningen samt de personer som rapporterar direkt till dem i frågor som rör drift, underhåll eller utveckling av nätet.

Artikel 49

Tillsynsorgan

1.Den systemansvarige för överföringssystemet ska ha ett tillsynsorgan som ansvarar för sådana beslut som kan ha en väsentlig inverkan på värdet på delägarnas tillgångar hos den systemansvarige för överföringssystemet, särskilt beslut om godkännande av de årliga och de mer långsiktiga finansieringsplanerna, den systemansvariges skuldsättningsgrad och utdelningar till delägarna. De beslut som faller inom tillsynsorganets ansvarsområde ska inte omfatta sådana beslut som rör den systemansvariges dagliga verksamhet och den dagliga förvaltningen av nätet eller den verksamhet som är nödvändig för att utarbeta den tioåriga nätutvecklingsplanen enligt artikel 51.

2.Tillsynsorganet ska bestå av ledamöter som företräder det vertikalt integrerade företaget, ledamöter som företräder tredje parts delägare och, om så föreskrivs i nationell rätt, företrädare för andra intressenter, såsom anställda hos den systemansvarige för överföringssystemet.

3.Artikel 48.2 första stycket och artikel 48.3–48.7 ska tillämpas på minst hälften av tillsynsorganets ledamöter minus en.

Artikel 48.2 andra stycket b ska tillämpas på alla ledamöter i tillsynsorganet.

Artikel 50

Regelefterlevnadsprogram och regelefterlevnadsansvarig

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att systemansvariga för överföringssystem upprättar och genomför ett regelefterlev­ nadsprogram där det anges vilka åtgärder som ska vidtas för att säkerställa att diskriminerande beteende inte förekommer och att efterlevnaden av programmet kontrolleras på lämpligt sätt. Regelefterlevnadsprogrammet ska ange de anställdas specifika skyldigheter att uppfylla dessa mål. Regelefterlevnadsprogrammet ska underställas tillsynsmyn­ dighetens godkännande. Utan att det påverkar tillsynsmyndighetens befogenheter ska efterlevnaden av programmet kontrolleras på ett oberoende sätt av en regelefterlevnadsansvarig.

227

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/173

SV

 

 

 

 

2.Den regelefterlevnadsansvariga ska utses av tillsynsorganet efter godkännande av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyn­ digheten får vägra att godkänna den regelefterlevnadsansvariga endast om denna inte visar tillräckligt oberoende eller tillräcklig yrkesmässig kapacitet. Den regelefterlevnadsansvariga får vara en fysisk eller en juridisk person. Artikel 48.2– 48.8 ska tillämpas på den regelefterlevnadsansvariga.

3.Den regelefterlevnadsansvariga ska ansvara för att

a)kontrollera genomförandet av regelefterlevnadsprogrammet,

b)utarbeta en årsrapport med de åtgärder som har vidtagits för att genomföra regelefterlevnadsprogrammet och överlämna den till tillsynsmyndigheten,

c)rapportera till tillsynsorganet och utfärda rekommendationer om regelefterlevnadsprogrammet och dess genomförande,

d)underrätta tillsynsmyndigheten om eventuella betydande överträdelser i samband med genomförandet av regelefter­ levnadsprogrammet och

e)rapportera till tillsynsmyndigheten om eventuella kommersiella och ekonomiska förbindelser mellan det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för överföringssystemet.

4.Den regelefterlevnadsansvariga ska förelägga tillsynsmyndigheten föreslagna beslut om investeringsplanen och om enskilda investeringar i nätet. Detta ska ske senast när företagsledningen och/eller det behöriga administrativa organet för den systemansvarige för överföringssystemet överlämnar dem till tillsynsorganet.

5.När det vertikalt integrerade företaget under bolagsstämman eller genom omröstning bland det utnämnda tillsynsorganets ledamöter har motsatt sig antagandet av ett beslut så att detta hindrar eller försenar investeringar som enligt den tioåriga nätutvecklingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre åren, ska den regelefterlevnadsansvariga rapportera om detta till tillsynsmyndigheten, som då ska vidta åtgärder i enlighet med artikel 51.

6.De villkor som reglerar den regelefterlevnadsansvarigas uppdrag och anställningsvillkor, inbegripet uppdragets varaktighet, ska underställas tillsynsmyndighetens godkännande. Villkoren ska säkerställa den regelefterlevnadsansvarigas oberoende, bland annat genom att tillhandahålla alla de resurser som krävs för den regelefterlevnadsansvariga ska kunna fullgöra sina uppgifter. Under uppdragsperioden får den regelefterlevnadsansvariga inte ha något annat direkt eller indirekt yrkesmässigt uppdrag, ansvar eller intresse i eller med någon del av det vertikalt integrerade företaget eller dess majoritetsdelägare.

7.Den regelefterlevnadsansvarige ska regelbundet rapportera, antingen muntligen eller skriftligen, till tillsynsmyndig­ heten och ha rätt att regelbundet rapportera, antingen muntligen eller skriftligen, till tillsynsorganet för den systemansvarige för överföringssystemet.

8.Den regelefterlevnadsansvariga får delta i alla möten i företagsledningen eller de administrativa organen för den systemansvarige för överföringssystemet, i tillsynsorganets möten och vid bolagsstämman. Den regelefterlevnads­ ansvariga ska delta i alla möten där följande frågor diskuteras:

a)Villkor för tillträde till nätet, enligt förordning (EU) 2019/943, särskilt vad gäller tariffer, tjänster för tredjepart­ stillträde, kapacitetstilldelning, hantering av överbelastning, transparens, stödtjänster och sekundärmarknader.

b)Projekt som genomförs för att driva, underhålla och utveckla överföringssystemet, bl.a. sammanlänkningar och investeringar i nätanslutningar.

c)Sådana inköp och sådan försäljning av energi som krävs för överföringssystemets drift.

9.Den regelefterlevnadsansvarige ska övervaka att den systemansvarige för överföringssystemet följer artikel 41.

10.Den regelefterlevnadsansvarige ska ha tillgång till alla relevanta uppgifter och till de kontorslokaler som tillhör den systemansvarige för överföringssystemet samt till all information som behövs för att kunna fullgöra sin uppgift.

11.Den regelefterlevnadsansvarige ska utan föranmälan ges tillträde till de kontorslokaler som tillhör den systemansvarige för överföringssystemet.

12.Efter tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande får tillsynsorganet säga upp den regelefterlevnadsansvariga. Tillsynsorganet ska på begäran av tillsynsmyndigheten säga upp den regelefterlevnadsansvariga om denna uppvisar bristande oberoende eller bristande yrkesmässig kapacitet.

228

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/174

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 51

Nätutveckling och befogenhet att fatta investeringsbeslut

1.Systemansvariga för överföringssystem ska minst vartannat år, efter att ha samrått med alla berörda intressenter, till tillsynsmyndigheten överlämna en tioårig nätutvecklingsplan som grundar sig på befintlig och förutsedd tillgång och efterfrågan. Denna nätutvecklingsplan ska innehålla effektiva åtgärder för att garantera systemets ändamålsenlighet och försörjningstryggheten. Den systemansvarige för överföringssystemet ska offentliggöra den tioåriga nätutvecklingsplanen på sin webbplats.

2.Den tioåriga nätutvecklingsplanen ska särskilt

a)för marknadsaktörerna ange de viktigaste överföringsinfrastrukturer som behöver byggas ut eller uppgraderas under de kommande tio åren,

b)innehålla alla investeringar som det redan beslutats om och fastställa nya investeringar som ska verkställas under de kommande tre åren samt

c)ange en tidsfrist för alla investeringsprojekt.

3.När den tioåriga nätutvecklingsplanen utarbetas ska den systemansvarige för överföringssystemet ta full hänsyn till den potential som användningen av efterfrågeflexibilitet, energilagringsanläggningar och andra resurser erbjuder som alternativ till en utbyggnad av systemet, liksom den förväntade förbrukningen och handeln med andra länder samt investeringsplanerna för unionstäckande och regionala nät.

4.Tillsynsmyndigheten ska hålla öppna och transparenta samråd med alla nuvarande och potentiella systemanvändare om den tioåriga nätutvecklingsplanen. Av personer och företag som hävdar att de är potentiella systemanvändare får det krävas att de underbygger sådana påståenden. Tillsynsmyndigheten ska offentliggöra resultatet av samrådsprocessen, särskilt eventuella investeringsbehov.

5.Tillsynsmyndigheten ska undersöka huruvida den tioåriga nätutvecklingsplanen omfattar alla investeringsbehov som fastställts under samrådsprocessen, och huruvida den överensstämmer med den icke-bindande unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplan (nedan kallad unionsomfattande nätutvecklingsplan) som avses i artikel 30.1 b i förordning (EU) 2019/943. Om det uppstår några tvivel om överensstämmelse med den unionsomfattande nätutvecklingsplanen ska tillsynsmyndigheten samråda med Acer. Tillsynsmyndigheten får kräva att den systemansvarige för överförings­ systemet ändrar sin tioåriga nätutvecklingsplan.

De behöriga nationella myndigheterna ska undersöka huruvida den tioåriga nätutvecklingsplanen överensstämmer med den nationella energi- och klimatplan som lämnas in i enlighet med förordning (EU) 2018/1999.

6.Tillsynsmyndigheten ska övervaka och utvärdera genomförandet av den tioåriga nätutvecklingsplanen.

7.För det fall den systemansvarige för överföringssystemet av någon annan orsak än tvingande orsaker som ligger utanför dennas kontroll inte verkställer en investering som enligt den tioåriga nätutvecklingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre åren, ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheten är skyldig att vidta minst en av följande åtgärder för att säkerställa att investeringen i fråga görs, om den fortfarande är relevant på grundval av den senaste tioåriga nätutvecklingsplanen:

a)Kräva att den systemansvarige för överföringssystemet verkställer den aktuella investeringen.

b)Anordna ett anbudsförfarande som är öppet för alla investerare för investeringen.

c)Förpliktiga den systemansvarige för överföringssystemet att godta en kapitalökning för att finansiera nödvändiga investeringar och tillåta oberoende investerare att delta i kapitalet.

8.Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter enligt punkt 7 b får den kräva att den systemansvarige för överföringssystemet ska godta ett eller flera av följande alternativ:

a)Finansiering från en tredje part.

b)Konstruktion utförd av en tredje part.

229

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/175

SV

 

 

 

 

c)Egen konstruktion av den nya tillgången i fråga.

d)Egen drift av den nya tillgången i fråga.

Den systemansvarige för överföringssystemet ska tillhandahålla investerarna all information som behövs för att göra investeringen, ansluta nya tillgångar till överföringsnätet och i allmänhet på bästa sätt vinnlägga sig om att underlätta genomförandet av investeringsprojektet.

Relevanta finansieringsarrangemang ska underställas tillsynsmyndighetens godkännande.

9.Om tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter enligt punkt 7 ska de relevanta tariffbestämmelserna omfatta investeringskostnaderna i fråga.

Avsnitt 4

Utnämning och cer tif iering av systemansvar iga för överför ingssystem

Artikel 52

Utnämning och certifiering av systemansvariga för överföringssystem

1.Innan ett företag godkänns och utnämns till systemansvarig för överföringssystem ska det certifieras i enlighet med förfarandena i punkterna 4, 5 och 6 i denna artikel och i artikel 51 i förordning (EU) 2019/943.

2.Företag som av tillsynsmyndigheten, med tillämpning av nedanstående certifieringsförfarande, intygas uppfylla kraven i artikel 43, ska av medlemsstaterna godkännas och utnämnas till systemansvariga för överföringssystem. Utnämningen av systemansvariga för överföringssystem ska anmälas till kommissionen och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

3.Systemansvariga för överföringssystem ska till tillsynsmyndigheten anmäla alla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artikel 43.

4. Tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att systemansvariga för överföringssystem fortlöpande uppfyller kraven i artikel 43. För att säkerställa att kraven är uppfyllda ska de i följande fall inleda ett certifieringsförfarande:

a)Efter anmälan från den systemansvarige för överföringssystemet i enlighet med punkt 3.

b)På eget initiativ då de får vetskap om att en planerad förändring av rättigheter gentemot eller inflytande över ägare av eller systemansvariga för överföringssystem kan leda till överträdelse av artikel 43, eller då de har anledning att misstänka att en sådan överträdelse har skett.

c)Efter en motiverad begäran från kommissionen.

5.Tillsynsmyndigheterna ska fatta beslut om certifiering av en systemansvarig för överföringssystem inom fyra månader från den dag då denna inkom med anmälan eller då kommissionen överlämnade sin begäran. När denna period har löpt ut ska certifieringen anses vara beviljad. Tillsynsmyndighetens uttryckliga eller underförstådda beslut ska börja gälla först efter det att det förfarande som anges i punkt 6 har avslutats.

6.Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryckliga eller underförstådda beslutet om certifiering av en systemansvarig för överföringssystem till kommissionen, och förse kommissionen med all relevant information avseende detta beslut. Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 51 i förordning (EU) 2019/943.

7.Tillsynsmyndigheterna och kommissionen får från systemansvariga för överföringssystem och företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet begära sådan information som är relevant för utförandet av deras uppgifter enligt denna artikel.

8.Tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

230

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/176

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 53

Certifiering i förhållande till tredjeländer

1.Om certifiering begärs av ägaren till eller den systemansvarige för ett överföringssystem som kontrolleras av en eller flera personer från ett eller flera tredjeländer ska tillsynsmyndigheten underrätta kommissionen.

Tillsynsmyndigheten ska även utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella omständigheter som skulle leda till att en eller flera personer från ett eller flera tredjeländer får kontroll över ett överföringssystem eller en systemansvarig för överföringssystemet.

2.Den systemansvarige för överföringssystemet ska underrätta tillsynsmyndigheten om eventuella omständigheter som skulle leda till att en eller flera personer från ett eller flera tredjeländer får kontroll över överföringssystemet eller den systemansvarige för överföringssystemet.

3.Tillsynsmyndigheten ska anta ett utkast till beslut om certifiering av en systemansvarig för överföringssystem inom fyra månader från och med den dag då den systemansvarige inkom med anmälan. Tillsynsmyndigheten ska vägra certifiering

a)om det inte har visats att den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 43, och

b)om det inte har visats för tillsynsmyndigheten eller annan behörig nationell myndighet som har utnämnts av

medlemsstaten att ett beviljande av certifiering inte kommer att äventyra försörjningstryggheten för energi i medlemsstaten och unionen. När denna fråga beaktas ska tillsynsmyndigheten eller annan behörig nationell myndighet ta hänsyn till

i)unionens rättigheter och skyldigheter gentemot tredjelandet enligt internationell rätt, inbegripet avtal med ett eller flera tredjeländer som unionen är part i och som rör energitrygghet,

ii)medlemsstatens rättigheter och skyldigheter gentemot tredjelandet enligt avtal som ingåtts med tredjelandet, i den mån avtalen överensstämmer med unionsrätten, och

iii)andra specifika omständigheter och förhållanden i fallet och i det berörda tredjelandet.

4.Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla beslutet till kommissionen, tillsammans med all relevant information beträffande beslutet.

5.Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheten eller den utnämnda behöriga myndighet som avses i punkt 3 b, innan tillsynsmyndigheten antar ett beslut om certifiering, begär ett yttrande från kommissionen om huruvida

a)den berörda enheten uppfyller kraven i artikel 43, och

b)ett beviljande av certifiering kan äventyra energitryggheten i unionen.

6.Kommissionen ska behandla den begäran som avses i punkt 5 så snart den har mottagits. Inom två månader från det att begäran har mottagits ska kommissionen avge sitt yttrande till tillsynsmyndigheten eller, om begäran har inkommit från den utnämnda behöriga myndigheten, till den myndigheten.

När kommissionen utarbetar sitt yttrande får den begära in synpunkter från Acer, den berörda medlemsstaten och berörda parter. Om kommissionen framställer en sådan begäran ska tvåmånadersperioden förlängas med två månader.

Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom den period som avses i första och andra styckena ska den inte anses ha några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.

7.När kommissionen bedömer huruvida den kontroll som utövas av en eller flera personer från ett eller flera tredjeländer kommer att äventyra försörjningstryggheten för energi i unionen ska den beakta

a)de särskilda omständigheterna i fallet och i det eller de berörda tredjeländerna, och

b)unionens rättigheter och skyldigheter gentemot tredjelandet eller tredjeländerna enligt internationell rätt, inbegripet avtal med ett eller flera tredjeländer som unionen är part i och som rör energitrygghet.

231

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/177

SV

 

 

 

 

8.Tillsynsmyndigheten ska anta sitt slutliga beslut om certifieringen inom två månader från utgången av den period som avses i punkt 6. När tillsynsmyndigheten antar sitt slutliga beslut ska den ta största hänsyn till kommissionens yttrande. I varje fall ska medlemsstaterna ha rätt att vägra certifiering när beviljande av certifiering äventyrar energitryggheten i den egna medlemsstaten eller i en annan medlemsstat. När en medlemsstat har utnämnt en annan behörig nationell myndighet för att göra den bedömning som avses i punkt 3 b, kan medlemsstaten kräva att tillsyns­ myndigheten antar sitt slutliga beslut i överensstämmelse med den behöriga nationella myndighetens bedömning. Tillsynsmyndighetens slutliga beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans. Om det slutliga beslutet avviker från kommissionens yttrande ska den berörda medlemsstaten tillhandahålla och offentliggöra skälen för beslutet tillsammans med beslutet.

9.Inget i denna artikel ska påverka medlemsstaternas rätt att i enlighet med unionsrätten utöva inhemsk rättslig kontroll för att skydda legitima intressen som rör den allmänna säkerheten.

10.Denna artikel ska, med undantag av punkt 3 a, också tillämpas på medlemsstater som omfattas av ett undantag enligt artikel 66.

Artikel 54

Ägande av energilagringsanläggningar av systemansvariga för överföringssystem

1.Systemansvariga för överföringssystem ska inte äga, utveckla, förvalta eller driva energilagringsanläggningar.

2.Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att systemansvariga för överföringssystem äger, utvecklar, förvaltar eller driver energilagringsanläggningar om dessa är helt integrerade nätkomponenter, förutsatt att tillsynsmyndigheten har lämnat sitt godkännande eller om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Andra parter har, efter ett öppet, transparent och icke-diskriminerande anbudsförfarande som är underställt tillsynsmyndighetens granskning och godkännande, inte medgetts en rätt att äga, utveckla, förvalta eller driva sådana anläggningar, eller har inte kunnat tillhandahålla dessa tjänster till rimlig kostnad och i rätt tid.

b)Sådana anläggningar och icke frekvensrelaterade stödtjänster används inte för att köpa eller sälja el på elmarknaderna, men anläggningarna är nödvändiga för att de systemansvariga för överföringssystemen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv när det gäller effektiv, tillförlitlig och säker drift av överföringssystemet.

c)Tillsynsmyndigheten har bedömt behovet av ett sådant undantag, gjort en förhandsbedömning av anbudsförfarandets tillämplighet, inbegripet anbudsförfarandets villkor, och lämnat sitt godkännande.

Tillsynsmyndigheten får utarbeta riktlinjer eller upphandlingsklausuler för att hjälpa systemansvariga för överföringssystem att säkerställa ett rättvist anbudsförfarande.

3.Beslutet att bevilja undantag ska anmälas till kommissionen och Acer tillsammans med relevant information om ansökan och om skälen för att bevilja undantag.

4.Tillsynsmyndigheterna ska med jämna mellanrum eller minst vart femte år hålla ett offentligt samråd om befintliga energilagringsanläggningar för att bedöma potentiell tillgång till och intresse hos andra parter av investeringar i sådana anläggningar. Om ett offentligt samråd, enligt tillsynsmyndighetens bedömning, visar att andra parter kan äga, utveckla, driva eller förvalta sådana anläggningar på ett kostnadseffektivt sätt ska tillsynsmyndigheten säkerställa att den verksamhet som bedrivs av systemansvariga för överföringssystem på detta område fasas ut inom 18 månader. Som en del av villkoren för det förfarandet får tillsynsmyndigheterna medge att systemansvariga för överföringssystem får rimlig kompensation, särskilt för restvärdet av sina investeringar i energilagringsanläggningarna.

5.Punkt 4 ska inte tillämpas på helt integrerade nätkomponenter eller på den vanliga avskrivningsperioden för nya batterilagringsanläggningar med ett slutgiltigt investeringsbeslut förrän 2024, förutsatt att dessa batterilagringsan­ läggningar

a)ansluts till nätet senast två år därefter,

b)integreras i överföringssystemet,

232

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/178

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

 

SV

 

 

 

 

 

 

c) endast

används

för omedelbart återställande av nätsäkerheten i samband med hantering av oplanerade

händelser

i elnätet, när detta återställande påbörjas omedelbart och avslutas när vanlig omdirigering kan lösa problemet, och

d) inte används för att köpa eller sälja el på elmarknaderna, balansmarknaderna inbegripna.

Avsnitt 5

Sär redovisning samt transparens i bokföringen

Artikel 55

Tillgång till räkenskaper

1. Medlemsstaterna eller varje behörig myndighet som de utnämner, inklusive de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 57, ska, i den utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter, ha tillgång till elföretagens räkenskaper i enlighet med artikel 56.

2.Medlemsstaterna och varje utnämnd behörig myndighet, inklusive tillsynsmyndigheterna, ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt. Medlemsstaterna får föreskriva att sådan information ska offentliggöras om detta offentliggörande är nödvändigt för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter.

Artikel 56

Särredovisning

1.Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att elföretagens bokföring genomförs i enlighet med punkterna 2 och 3.

2.Elföretag ska, oberoende av ägartyp och juridisk form, upprätta, låta genomgå revision och offentliggöra sina årsredovisningar i enlighet med de bestämmelser i nationell lagstiftning som avser årsredovisning för aktiebolag och som har fastställts i enlighet med direktiv 2013/34/EU.

Företag som inte enligt lag är skyldiga att offentliggöra sin årsredovisning ska hålla en kopia av den tillgänglig för allmänheten på sitt huvudkontor.

3.Elföretag ska i sin interna bokföring särredovisa överförings- och distributionsverksamheten var för sig så som de skulle behöva göra om verksamheterna bedrevs av separata företag, för att undvika diskriminering, korssubventionering och snedvridning av konkurrensen. De ska också, eventuellt i en sammanställd redovisning, redovisa andra elverksamheter som inte avser överföring eller distribution. Inkomster från ägande av överförings- eller distributions­ systemet ska specificeras i bokföringen. Vid behov ska elföretagen upprätta en sammanställd redovisning för annan verksamhet som inte avser el. Den interna redovisningen ska omfatta en balansräkning och en resultaträkning för varje verksamhetsgren.

4.Den revision som avses i punkt 2 ska särskilt verifiera att den i punkt 3 angivna skyldigheten att undvika diskriminering och korssubventioner har fullgjorts.

KAPITEL VII

TILLSYNSMYNDIGHETER

Artikel 57

Tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende

1.Varje medlemsstat ska utse en tillsynsmyndighet på nationell nivå.

2.Punkt 1 ska inte påverka utnämningen av andra tillsynsmyndigheter på regional nivå i medlemsstaterna, förutsatt att det finns en företrädare på hög nivå för representation och kontakt på unionsnivå i den tillsynsnämnd som ingår i Acer i enlighet med artikel 21.1 i förordning (EU) 2019/942.

233

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/179

SV

 

 

 

 

3.Genom undantag från punkt 1 kan en medlemsstat utnämna tillsynsmyndigheter för små system på ett geografiskt separat område vars elförbrukning 2008 understeg 3 % av den samlade elförbrukningen i den medlemsstat där området är beläget. Det undantaget ska inte påverka utnämningen av en företrädare på hög nivå för representation och kontakt på unionsnivå i den tillsynsnämnd som ingår i Acer i enlighet med artikel 21.1 i förordning (EU) 2019/942.

4.Medlemsstaterna ska garantera tillsynsmyndighetens oberoende och säkerställa att den utövar sina befogenheter på ett opartiskt och transparent sätt. I det syftet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheten, när den utför de uppgifter som den tilldelas genom detta direktiv och tillhörande lagstiftning,

a)är juridiskt åtskild från och funktionellt oberoende av andra offentliga och privata enheter,

b)säkerställer att dess personal och de personer som ansvarar för dess ledning

i)agerar oberoende av marknadsintressen, och

ii)inte söker eller tar emot direkta anvisningar från någon regering eller någon annan offentlig eller privat enhet när de utför sina tillsynsuppgifter. Det kravet inkräktar inte på ett i förekommande fall nära samarbete med andra berörda nationella myndigheter eller på de allmänna politiska riktlinjer som regeringen utfärdat och som inte avser tillsynsskyldigheter eller tillsynsbefogenheter enligt artikel 59.

5.För att bevara tillsynsmyndighetens oberoende ställning ska medlemsstaterna i synnerhet säkerställa

a)att tillsynsmyndigheten kan fatta självständiga beslut oberoende av något politiskt organ,

b)att tillsynsmyndigheten har de personalresurser och ekonomiska resurser som den behöver för att kunna utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt,

c)att tillsynsmyndigheten har ett särskilt årligt budgetanslag med självständigt ansvar för den anslagna budgetens genomförande,

d)att ledamöterna av tillsynsmyndighetens styrelse eller, om styrelse saknas, tillsynsmyndighetens högsta ledning utnämns för en bestämd period på mellan fem och sju år, som ska kunna förnyas en gång,

e)att ledamöterna av tillsynsmyndighetens styrelse eller, om styrelse saknas, tillsynsmyndighetens högsta ledning utnämns på grundval av objektiva, transparenta och offentliggjorda kriterier genom ett oberoende och opartiskt förfarande som säkerställer att kandidaterna har nödvändig kompetens och erfarenhet för berörda positioner inom tillsynsmyndigheten,

f)att det finns bestämmelser om intressekonflikter och att konfidentialitetsskyldigheterna sträcker sig längre än mandatperioden för ledamöterna av tillsynsmyndighetens styrelse eller, om styrelse saknas, mandatperioden för tillsynsmyndighetens högsta ledning,

g)att ledamöterna av tillsynsmyndighetens styrelse eller, om styrelse saknas, tillsynsmyndighetens högsta ledning endast kan avsättas på grundval av fastställda transparenta kriterier.

Med avseende på första stycket d ska medlemsstaterna säkerställa att det finns ett lämpligt roterande system för styrelsen eller högsta ledningen. Styrelsens ledamöter eller, om styrelse saknas, medlemmar av högsta ledningen kan under ämbetstiden avsättas endast om de inte längre uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till tjänstefel enligt nationell rätt.

6.Medlemsstaterna får föreskriva att tillsynsmyndigheternas räkenskaper ska kontrolleras i efterhand av en oberoende revisor.

7.Senast den 5 juli 2022 och därefter vart fjärde år ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om de nationella myndigheternas efterlevnad av principen om oberoende, som anges i denna artikel.

234

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/180

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 58

Tillsynsmyndighetens allmänna mål

När tillsynsmyndigheten utför de uppgifter som anges i detta direktiv ska den, inom ramen för sina skyldigheter och befogenheter enligt artikel 59, i nära samarbete med andra relevanta nationella myndigheter, inklusive konkurrensmyn­ digheter, liksom myndigheter, inbegripet tillsynsmyndigheter, från angränsande medlemsstater och, i förekommande fall, angränsande tredjeländer, och utan att inkräkta på deras behörighet, vidta alla rimliga åtgärder för att bidra till följande mål:

a)I nära samarbete med andra medlemsstaters tillsynsmyndigheter, kommissionen och Acer främja en konkurrenskraftig, flexibel, säker och miljömässigt hållbar inre marknad för el i unionen, och ett verkligt öppnande av marknaden för samtliga kunder och leverantörer i unionen, och säkerställa lämpliga förutsättningar för en effektiv och tillförlitlig drift av elnäten, med beaktande av de långsiktiga målen.

b)Utveckla konkurrenskraftiga och väl fungerande regionala gränsöverskridande marknader inom unionen för att uppnå de mål som avses i led a.

c)Undanröja restriktioner för elhandeln mellan medlemsstater, inbegripet genom att utveckla den kapacitet för gränsöverskridande överföring som rimligen krävs för att tillgodose efterfrågan och förbättra integreringen av nationella marknader, vilket kan underlätta elflödet inom hela unionen.

d)Bidra till att det så kostnadseffektivt som möjligt utvecklas säkra, tillförlitliga, effektiva och icke-diskriminerande system som är konsumentinriktade, samt främja systemens tillräcklighet och, i enlighet med allmänna energipolitiska mål, främja energieffektivitet och integrering i både överförings- och distributionsnäten av stor- och småskalig

produktion av el från förnybara

energikällor och distribuerad produktion samt underlätta driften av dem

i förhållande till andra energinät för

gas eller värme.

e)Underlätta för ny produktionskapacitet och nya energilagringsanläggningar att få tillträde till elnätet, i synnerhet genom att undanröja potentiella hinder för tillträdet för nya marknadsaktörer och el producerad från förnybara energikällor.

f)Säkerställa att systemansvariga och systemanvändare får lämpliga incitament, både på kort och lång sikt, för att öka systemeffektiviteten, särskilt energieffektiviteten, och främja marknadsintegreringen.

g)Säkerställa att kunderna drar nytta av att deras nationella marknad fungerar effektivt, främja effektiv konkurrens och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå i nära samarbete med relevanta konsumentskyddsmyndigheter.

h)Bidra till uppnåendet av en hög standard på samhällsomfattande tjänster och allmännyttiga tjänster på elleveransområdet, bidra till skydd för utsatta kunder, samt bidra till att de processer för utbyte av uppgifter som behövs då kunder byter leverantör är kompatibla.

Artikel 59

Tillsynsmyndigheternas uppgifter och befogenheter

1.Tillsynsmyndigheten ska ha följande uppgifter:

a)Fastställa eller godkänna, enligt transparenta kriterier, överförings- eller distributionstariffer eller metoder för beräkning av dem, eller båda.

b)Säkerställa att systemansvariga för överförings- och distributionssystem och, i förekommande fall, ägare av sådana system, liksom alla elföretag och andra marknadsaktörer, fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv, förordning (EU) 2019/943, de nätföreskrifter som antagits i enlighet med artiklarna 59, 60 och 61 i förordning (EU) 2019/943 och övrig relevant unionsrätt, inbegripet avseende gränsöverskridande aspekter, samt enligt Acers beslut.

235

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/181

SV

 

 

 

 

c)I nära samarbete med övriga tillsynsmyndigheter säkerställa att Entso för el och EU-enheten för systemansvariga för distributionssystem fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv, förordning (EU) 2019/943, de nätföreskrifter som antagits i enlighet med artiklarna 59, 60 och 61 i förordning (EU) 2019/943 och övrig relevant unionsrätt, inbegripet avseende gränsöverskridande aspekter, liksom Acers beslut, samt gemensamt fastställa fall där Entso för el och EU-enheten för systemansvariga för distributionssystem inte har uppfyllt sina respektive skyldigheter; om till­ synsmyndigheterna inte har kunnat nå en överenskommelse inom en period av fyra månader efter inledandet av samrådet i syfte att gemensamt fastställa att skyldigheterna inte har uppfyllts ska ärendet hänskjutas till Acer för beslut, i enlighet med artikel 6.10 i förordning (EU) 2019/942.

d)Godkänna produkter och upphandlingsförfaranden för icke frekvensrelaterade stödtjänster.

e) Tillämpa nätföreskrifter och riktlinjer som antagits i enlighet med artiklarna 59, 60 och 61 i förordning (EU) 2019/943 genom nationella åtgärder eller, när så krävs, samordnade regionala eller unionsomfattande åtgärder.

f)Samarbeta om gränsöverskridande frågor med tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna i de berörda

medlemsstaterna och med Acer, särskilt genom att delta i det arbete som bedrivs inom Acers tillsynsnämnd i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2019/942.

g)Följa och genomföra de rättsligt bindande och relevanta beslut som fattats av kommissionen och Acer.

h)Säkerställa att systemansvariga för överföringssystem gör sammanlänkningskapacitet tillgänglig i största möjliga utsträckning i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) 2019/943.

i)Årligen rapportera till de berörda myndigheterna i medlemsstaterna, kommissionen och Acer om sin verksamhet, inbegripet om hur dess uppgifter har utförts. Rapporten ska omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som uppnåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp i denna artikel.

j)Säkerställa att det inte förekommer någon korssubventionering mellan verksamhetsgrenarna överföring, distribution och leverans eller annan verksamhet som avser el eller verksamhet som inte avser el.

k)Övervaka de investeringsplaner som de systemansvariga för överföringssystemen utarbetar och i sin årsrapport tillhandahålla en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är förenliga med den unionsomfattande nätutvecklingsplanen, varvid bedömningen får innefatta rekommendationer om ändring av dessa investeringsplaner.

l)Övervaka och utvärdera resultatet hos systemansvariga för överförings- och distributionssystemen i förhållande till utvecklingen av ett smart nät som främjar energieffektivitet och integreringen av energi från förnybara energikällor utifrån en begränsad uppsättning indikatorer, och offentliggöra en nationell rapport vartannat år, med rekommen­ dationer.

m)Fastställa eller godkänna normer och krav på tjänsternas och leveransernas kvalitet eller bidra till detta tillsammans med andra behöriga myndigheter samt övervaka efterlevnaden av reglerna för nätens säkerhet och tillförlitlighet och se över den tidigare efterlevnaden av reglerna.

n)Övervaka graden av transparens, också i grossistpriser, och säkerställa att elföretag fullgör sina skyldigheter vad gäller transparens.

o)Övervaka graden av och effektiviteten i marknadsöppnande och konkurrens på grossist- och slutkundsnivå, även när det gäller elbörser, priser för hushållskunder, inklusive system för förskottsbetalning, effekten av avtal med dynamiska elpriser och användningen av smarta mätarsystem, andel kunder som byter leverantör, andel kunder som kopplas bort från elnätet, avgifterna för underhållstjänster, och utförandet av underhållstjänster, förhållandet mellan hushålls- och grossistpriser, utvecklingen av nättariffer och nätavgifter och hushållskunders klagomål, samt övervaka eventuell snedvridning eller inskränkning av konkurrensen, inbegripet genom att tillhandahålla relevant information, och göra de berörda konkurrensmyndigheterna uppmärksamma på relevanta fall.

p)Övervaka förekomsten av begränsande avtalsvillkor, däribland exklusivitetsklausuler, som kan hindra kunder från att teckna avtal med mer än en leverantör samtidigt eller begränsa deras möjligheter att göra detta, och i lämpliga fall underrätta de nationella konkurrensmyndigheterna om sådana avtalsvillkor.

q)Övervaka den tid som systemansvariga för överförings- och distributionssystem behöver för att genomföra anslutningar och reparationer.

r)Tillsammans med andra relevanta myndigheter bidra till att säkerställa att konsumentskyddsåtgärderna är effektiva och genomförs.

236

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/182

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

s)Minst en gång per år offentliggöra rekommendationer om leveransavgifternas överensstämmelse med artikel 5, och vid behov översända dessa rekommendationer till konkurrensmyndigheterna.

t)Säkerställa icke-diskriminerande tillgång till kundernas förbrukningsuppgifter, tillhandahållandet, för alternativ användning, av ett lättbegripligt harmoniserat format på nationell nivå för förbrukningsuppgifter och omedelbar tillgång för alla kunder till sådana uppgifter i enlighet med artiklarna 23 och 24.

u)Övervaka genomförandet av regler om uppgifter och skyldigheter för systemansvariga för överförings- och distribu­ tionssystem, leverantörer, kunder och andra marknadsaktörer enligt förordning (EU) 2019/943.

v)Övervaka investeringar i produktions- och lagringskapacitet med avseende på försörjningstrygghet.

w)Övervaka tekniskt samarbete mellan unionens och tredjeländers systemansvariga för överföringssystem.

x)Bidra till inbördes överensstämmelse av processer för utbyte av uppgifter för de viktigaste marknadsprocesserna på regional nivå.

y)Övervaka tillgängligheten för jämförelseverktyg som uppfyller kraven i artikel 14.

z)Övervaka undanröjandet av otillbörliga hinder och begränsningar för utvecklingen av förbrukningen av egenproducerad el och medborgarenergigemenskaper.

2.Om så är föreskrivet i en medlemsstat får de övervakningsuppgifter som avses i punkt 1 utföras av andra myndigheter än tillsynsmyndigheten. I sådana fall ska den information som är resultatet av övervakningen göras tillgänglig för tillsynsmyndigheten så snart som möjligt.

Utan att inkräkta på den specifika befogenhet som den har och i överensstämmelse med principerna om bättre lagstiftning ska tillsynsmyndigheten, samtidigt som dess oberoende bibehålls, vid behov rådgöra med systemansvariga för överföringssystem och, när så är lämpligt, nära samarbeta med andra relevanta nationella myndigheter när de utför de uppgifter som anges i punkt 1.

Eventuella godkännanden som ges av en tillsynsmyndighet eller av Acer i enlighet med detta direktiv ska inte påverka vederbörligen motiverad framtida användning av dess befogenheter enligt denna artikel eller sanktioner som påförs av andra berörda myndigheter eller av kommissionen.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna får de befogenheter som de behöver för att kunna utföra uppgifterna i denna artikel på ett effektivt och snabbt sätt. För detta ändamål ska tillsynsmyndigheten åtminstone ha befogenheter att

a)fatta bindande beslut om elföretag,

b)undersöka hur elmarknaderna fungerar och att besluta om och införa eventuella nödvändiga och proportionella åtgärder för att främja effektiv konkurrens och säkerställa att marknaden fungerar korrekt; vid behov ska tillsynsmyn­ digheten också ha befogenhet att samarbeta med den nationella konkurrensmyndigheten och tillsynsmyndigheterna för finansmarknaden eller kommissionen när undersökningen gäller konkurrenslagstiftningen,

c)begära den information från elföretagen som är relevant för utförandet av dess uppgifter, bland annat skäl till vägran att ge tredje part tillträde och uppgifter om åtgärder som krävs för att stärka nätet,

d)besluta om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv, förordning (EU) 2019/943 eller enligt relevanta och rättsligt bindande beslut som fattats av till­ synsmyndigheterna eller Acer, eller att föreslå att en behörig domstol ska besluta om sådana sanktioner, inbegripet befogenhet att besluta om eller föreslå att det beslutas om viten på upp till 10 % av den systemansvariges årliga omsättning eller upp till 10 % av det vertikalt integrerade företagets årliga omsättning för den systemansvarige för överföringssystemet eller det vertikalt integrerade företaget, alltefter omständigheterna, för att de inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt detta direktiv, och

e)lämpliga undersökningsrättigheter och relevanta befogenheter vad gäller instruktioner för tvistlösning enligt artikel 60.2 och 60.3.

237

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/183

SV

 

 

 

 

4.Tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där Entso för el eller EU-enheten för systemansvariga för distribu­ tionssystem har sitt säte ska ha befogenhet att införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för dessa enheter när de inte fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv, förordning (EU) 2019/943 eller enligt relevanta rättsligt bindande beslut som fattats av tillsynsmyndigheten eller Acer, eller att föreslå att en behörig domstol ska påföra sådana sanktioner.

5.Förutom de uppgifter som tillsynsmyndigheten tilldelas enligt punkterna 1 och 3 i denna artikel ska den, när en oberoende systemansvarig har utnämnts enligt artikel 44,

a)övervaka att överföringssystemets ägare och den oberoende systemansvarige fullgör sina skyldigheter enligt den här artikeln samt utfärda sanktioner om skyldigheterna inte fullgörs i enlighet med punkt 3 d,

b)övervaka förbindelser och kommunikation mellan den oberoende systemansvarige och överföringssystemets ägare för att säkerställa att den oberoende systemansvarige fullgör sina skyldigheter, och särskilt godkänna avtal samt agera som tvistlösande myndighet mellan den oberoende systemansvarige och överföringssystemets ägare vid klagomål som lämnats av någondera parten i enlighet med artikel 60.2,

c)utan att det påverkar förfarandet enligt artikel 44.2 c, för den första tioåriga nätutvecklingsplanen, godkänna den investeringsplanering och den fleråriga nätutvecklingsplan som läggs fram minst vartannat år av den oberoende systemansvarige,

d)säkerställa att tariffer för tillträde till nätet som den oberoende systemansvarige uppbär inkluderar sådan ersättning till nätägaren eller nätägarna som utgör en adekvat ersättning för nättillgångarna samt för eventuella nyinvesteringar

idessa, förutsatt att de har gjorts på ett ekonomiskt och effektivt sätt,

e)ha befogenhet att utföra inspektioner, även oanmälda sådana, i lokaler som tillhör överföringssystemets ägare och den oberoende systemansvarige, och

f)övervaka användningen av kapacitetsavgifter som den oberoende systemansvarige uppbär i enlighet med artikel 19.2

iförordning (EU) 2019/943.

6.Utöver de uppgifter och befogenheter som tilldelats tillsynsmyndigheten enligt punkterna 1 och 3 i denna artikel, när en systemansvarig för överföringssystemet har utnämnts i enlighet med avsnitt 3 i kapitel VI, ska tillsynsmyndighe­ ten tilldelas åtminstone följande uppgifter och befogenheter:

a)Ålägga sanktioner i enlighet med punkt 3 d för diskriminerande beteende till förmån för det vertikalt integrerade företaget.

b)Övervaka kommunikationen mellan den systemansvarige för överföringssystemet och det vertikalt integrerade företaget i syfte att säkerställa att den systemansvarige uppfyller sina skyldigheter.

c)Agera som tvistlösande myndighet mellan det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för överförings­ systemet vad avser klagomål som framförts enligt artikel 60.2.

d)Övervaka kommersiella och ekonomiska förbindelser, inklusive lån mellan det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för överföringssystemet.

e)Godkänna alla kommersiella och ekonomiska avtal mellan det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för överföringssystemet, förutsatt att de följer marknadsvillkoren.

f) Begära en motivering av det vertikalt integrerade företaget när det har anmälts av den regelefterlevnadsansvariga i enlighet med artikel 50.4; denna motivering ska särskilt innehålla uppgifter som visar att inget diskriminerande beteende till förmån för det vertikalt integrerade företaget har förekommit.

g)Utföra inspektioner, även oanmälda sådana, i det vertikalt integrerade företagets och den systemansvariges lokaler.

h)Överlåta den systemansvariges samtliga eller specifika uppgifter på en oberoende systemansvarig som har utnämnts i enlighet med artikel 44 om den systemansvarige upprepade gånger underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv, särskilt vid upprepat diskriminerande beteende till förmån för det vertikalt integrerade företaget.

238

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/184

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

7.Utom i fall där Acer är behörig att fastställa och godkänna villkor eller metoder för genomförandet av nätföreskrifter och riktlinjer enligt kapitel VII i förordning (EU) 2019/943 i enlighet med artikel 5.2 i förordning (EU) 2019/942 till följd av att dessa bör samordnas, ska tillsynsmyndigheterna ansvara för att i tillräckligt lång tid innan dessa träder i kraft fastställa eller godkänna åtminstone nationella metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för

a)anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer eller deras beräkningsmetoder, varvid dessa tariffer eller metoder ska utformas så att nödvändiga investeringar i näten kan göras på ett sätt som gör det möjligt att säkerställa nätens funktion,

b)tillhandahållande av stödtjänster, som ska utföras så ekonomiskt som möjligt och att ge lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera sin inmatning och sitt uttag, varvid stödtjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskriminering och baserat på objektiva kriterier, samt

c)tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning.

8.De metoder och villkor som avses i punkt 7 ska offentliggöras.

9.För att öka transparensen på marknaden och förse alla berörda parter med alla nödvändiga uppgifter och beslut eller förslag till beslut om de överförings- och distributionstariffer som avses i artikel 60.3 ska tillsynsmyndigheterna offentliggöra med den detaljerade metod och de underliggande kostnader som användes vid beräkningen av nättarifferna

ifråga, samtidigt som den konfidentiella karaktären hos kommersiellt känsliga uppgifter ska bevaras.

10.Tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssituationer hanteras inom nationella elnät och sammanlänkningar och hur reglerna för hantering av överbelastning genomförs. För detta ändamål ska systemansvariga för överföringssystem eller marknadsaktörerna översända sina regler för hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till tillsynsmyndigheterna. Tillsynsmyndigheterna får begära ändringar av dessa regler.

Artikel 60

Beslut och klagomål

1.Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov begära att systemansvariga för överförings- och distribu­ tionssystem ändrar villkoren, inbegripet de tariffer och metoder som avses i artikel 59 i detta direktiv, för att säkerställa

att de är proportionella och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt, i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2019/943. I händelse av att fastställandet av överförings- och distributionstariffer försenas ska tillsynsmyndigheter­ na ha befogenhet att fastställa eller godkänna preliminära överförings- och distributionstariffer, eller metoder för att beräkna dessa, och att fatta beslut om lämpliga kompensationsåtgärder om de slutliga tarifferna eller metoderna avviker från dessa preliminära tariffer eller metoder.

2.Varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för överförings- eller distributionssystem angående den systemansvariges skyldigheter enligt detta direktiv får inge klagomålet till tillsynsmyndigheten, som i egenskap av tvistlösande myndighet ska fatta ett beslut inom två månader från det att klagomålet mottagits. Denna period får förlängas med två månader om tillsynsmyndigheten begär ytterligare upplysningar. Den förlängda perioden får förlängas ytterligare om den klagande samtycker till detta. Tillsynsmyndighetens beslut ska vara bindande så länge det inte har upphävts vid ett överklagande.

3.Varje berörd part som har rätt att inge klagomål mot ett beslut om metoder som fattats i enlighet med artikel 59 eller, om tillsynsmyndigheten är skyldig att samråda, mot de föreslagna tarifferna eller metoderna, får inom två månader från offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller en kortare period om medlemsstaterna föreskriver detta, inge ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte utgöra hinder för verkställighet.

4.Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva mekanismer för reglering, kontroll och transparens för att förhindra missbruk av dominerande ställning, särskilt om det är till konsumenternas nackdel, och underprissättning. Dessa mekanismer ska beakta bestämmelserna i EUF-fördraget, särskilt artikel 102.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga åtgärder, inbegripet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlighet med nationell lagstiftning, vidtas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer när de bestämmelser om konfidentialitet som föreskrivs i detta direktiv inte följs.

239

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/185

SV

 

 

 

 

6.Klagomål enligt punkterna 2 och 3 ska inte påverka rätten att överklaga enligt unionsrätten eller den nationella lagstiftningen.

7.Tillsynsmyndighetens beslut ska vara fullt motiverade för att medge rättslig prövning. Besluten ska vara tillgängliga för allmänheten samtidigt som den konfidentiella karaktären hos kommersiellt känsliga uppgifter ska bevaras.

8.Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns lämpliga mekanismer på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut fattat av en tillsynsmyndighet rätt att överklaga hos ett organ som är oberoende av de berörda parterna och av någon regering.

Artikel 61

Regionalt samarbete mellan tillsynsmyndigheter beträffande gränsöverskridande frågor

1.Tillsynsmyndigheterna ska föra nära samråd och samarbeta med varandra, och särskilt med Acer, och ska bistå varandra och Acer med sådan information som krävs för att de ska fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv. När det gäller den information som utbyts ska den mottagande myndigheten säkerställa samma grad av konfidentialitet som den som krävs av den myndighet som lämnade informationen.

2.Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta åtminstone regionalt för att

a)främja utformningen av operativa arrangemang för att möjliggöra en optimal näthantering, främja gemensamma elbörser och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att möjliggöra en adekvat nivå av sammanlänknings­ kapacitet, inbegripet genom ny sammanlänkning, inom regionen och mellan regioner så att en effektiv konkurrens kan utvecklas och leveranssäkerheten kan förbättras, utan diskriminering mellan leverantörer i de olika medlemsstaterna,

b)samordna en gemensam tillsyn över enheter som utför funktioner på regional nivå,

c)i samarbete med andra berörda myndigheter samordna den gemensamma tillsynen över nationella, regionala och europeiska resurstillräcklighetsbedömningar,

d)samordna utarbetandet av alla nätföreskrifter och riktlinjer som gäller för relevanta systemansvariga för överföringssystem och för andra marknadsaktörer, och

e)samordna utarbetandet av regler för hanteringen av överbelastning.

3.Tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå samarbetsarrangemang med varandra i syfte att främja tillsynssa­ marbetet.

4.De åtgärder som avses i punkt 2 ska vid behov vidtas i nära samråd med andra berörda nationella myndigheter utan att det påverkar deras specifika befogenheter.

5.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 67 med avseende på att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer om i vilken utsträckning tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra och med Acer.

Artikel 62

Tillsynsmyndigheternas uppgifter och befogenheter med avseende på regionala

samordningscentrum

1.De regionala tillsynsmyndigheterna i den systemdriftsregion där ett regionalt samordningscentrum är etablerat ska,

inära inbördes samordning,

a)godkänna förslaget om inrättande av regionala samordningscentrum i enlighet med artikel 35.1 i förordning (EU) 2019/943,

b)godkänna kostnaderna för verksamheten vid de regionala samordningscentrumen, som ska bäras av de systemansvariga för överföringssystemen och beaktas vid beräkningen av tariffer, förutsatt att de är rimliga och lämpliga,

240

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/186

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

c)godkänna processen för gemensamt beslutsfattande,

d)säkerställa att de regionala samordningscentrumen förfogar över de personella, tekniska, fysiska och ekonomiska resurser som är nödvändiga för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv och utföra sina uppgifter på ett oberoende och opartiskt sätt,

e)tillsammans med andra tillsynsmyndigheter i en systemdriftsregion föreslå vilka eventuella ytterliga uppgifter och beslutsbefogenheter som systemdriftsregionens medlemsstater ska tilldela de regionala samordningscentrumen,

f)se till att skyldigheterna enligt detta direktiv och annan relevant unionslagstiftning uppfylls, särskilt i fråga om gränsöverskridande frågor, och gemensamt fastställa fall där de regionala samordningscentrumen inte har uppfyllt sina skyldigheter; om tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå en överenskommelse inom en period av fyra månader efter det att samrådet inletts ska ärendet hänskjutas till Acer för beslut, i enlighet med artikel 6.10 i förordning (EU) 2019/942.

g) övervaka hur systemsamordningen fungerar och årligen rapportera till Acer om detta i enlighet med artikel 46 i förordning (EU) 2019/943.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna tilldelas befogenheter som gör det möjligt för dem att utföra de uppgifter som avses i punkt 1 på ett effektivt och snabbt sätt. För detta ändamål ska tillsynsmyndigheterna åtminstone ha befogenhet att

a)begära information från regionala samordningscentrum,

b)utföra inspektioner, även oanmälda sådana, i lokaler som tillhör regionala samordningscentrum,

c)fatta gemensamma bindande beslut om regionala samordningscentrum.

3.Tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där det regionala samordningscentrumet har sitt säte ska ha befogenhet att påföra effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för de regionala samordningscentrum som inte fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv, förordning (EU) 2019/943 eller relevanta rättsligt bindande beslut som fattats av till­ synsmyndigheterna eller Acer, eller ska ha befogenhet att föreslå att en behörig domstol ska påföra sådana sanktioner.

Artikel 63

Överensstämmelse med nätföreskrifterna och riktlinjerna

1.Varje tillsynsmyndighet och kommissionen får begära ett yttrande från Acer angående huruvida ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med nätföreskrifterna och de riktlinjer som avses i detta direktiv eller

ikapitel VII i förordning (EU) 2019/943.

2.Acer ska inom tre månader från dagen för mottagandet av begäran avge sitt yttrande till den tillsynsmyndighet som har begärt det eller till kommissionen och till den tillsynsmyndighet som har fattat det aktuella beslutet.

3.Om den tillsynsmyndighet som har fattat beslutet inte följer Acers yttrande inom fyra månader från dagen för mottagandet av yttrandet ska Acer informera kommissionen om detta.

4.Varje tillsynsmyndighet får informera kommissionen om den anser att ett beslut som fattats av en annan tillsynsmyndighet och som är relevant för gränsöverskridande handel inte överensstämmer med de nätföreskrifter och riktlinjer som avses i detta direktiv eller i kapitel VII i förordning (EU) 2019/943 inom två månader från dagen för det beslutet.

5.Om kommissionen, inom två månader från att ha informerats av Acer i enlighet med punkt 3 eller av en tillsynsmyndighet i enlighet med punkt 4, eller på eget initiativ inom tre månader från dagen för beslutet, finner att det allvarligt kan betvivlas att tillsynsmyndighetens beslut överensstämmer med de nätföreskrifter och riktlinjer som avses

idetta direktiv eller i kapitel VII i förordning (EU) 2019/943, får kommissionen besluta att undersöka ärendet ytterligare. Kommissionen ska i sådana fall uppmana tillsynsmyndigheten och parterna i förfarandet hos tillsynsmyndigheten att yttra sig.

241

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/187

SV

 

 

 

 

6.Om kommissionen beslutar att undersöka ärendet ytterligare ska den inom fyra månader från dagen för beslutet fatta ett slutgiltigt beslut om att

a)inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut, eller

b)begära att den berörda tillsynsmyndigheten återkallar sitt beslut på grund av att nätföreskrifterna och riktlinjerna inte har följts.

7.Om kommissionen inte har beslutat att undersöka ärendet ytterligare eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tidsgräns som fastställs i punkt 5 respektive punkt 6 ska det anses att den inte har några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.

8.Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut som ålägger den att återkalla sitt beslut inom två månader, och ska informera kommissionen om detta.

9.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 67 för att komplettera detta direktiv med avseende på att fastställa riktlinjer för det förfarande som ska följas vid tillämpningen av denna artikel.

Artikel 64

Bevarande av information

1.Medlemsstaterna ska kräva att leverantörer under minst fem år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner gällande elleveransavtal och elderivat med grossister och systemansvariga för överföringssystem tillgängliga för de nationella myndigheterna, inklusive tillsynsmyndigheterna, de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen, för fullgörandet av deras uppgifter.

2.Uppgifterna ska innehålla information om relevanta transaktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgörande samt information om mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera den berörda grossisten, liksom specificerad information om alla elleveransavtal och elderivat som inte har fullgjorts.

3.Tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna information tillgängliga för marknadsaktörer, förutsatt att kommersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller individuella transaktioner inte lämnas ut. Denna punkt får inte tillämpas på information om finansiella instrument som omfattas av direktiv 2014/65/EU.

4.Denna artikel medför inte ytterligare skyldigheter gentemot de myndigheter som avses i punkt 1 för de enheter som omfattas av direktiv 2014/65/EU.

5.Om de myndigheter som avses i punkt 1 behöver tillgång till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv 2014/65/EU, ska de ansvariga myndigheterna enligt det direktivet tillhandahålla dem de begärda uppgifterna.

KAPITEL VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 65

Lika villkor

1.De åtgärder som medlemsstaterna får vidta enligt detta direktiv för att säkerställa lika villkor ska vara förenliga med EUF-fördraget, särskilt artikel 36, och unionsrätten.

2.De åtgärder som avses i punkt 1 ska vara proportionella, icke-diskriminerande och transparenta. Dessa åtgärder får bara vidtas efter anmälan till kommissionen och med kommissionens medgivande.

3.Kommissionen ska reagera på den anmälan som avses i punkt 2 inom två månader från anmälans mottagande. Denna period ska börja dagen efter det att fullständig information har erhållits. Om kommissionen inte har reagerat inom denna tvåmånadersperiod ska det anses att kommissionen inte har några invändningar mot de anmälda åtgärderna.

242

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/188

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 66

Undantag

1.Medlemsstater som kan visa att det har uppstått påtagliga problem för driften av deras små sammanlänkade system och små enskilda system får ansöka hos kommissionen om undantag från tillämpliga bestämmelser i artiklarna 7 och 8 i kapitlen IV, V och VI.

Små enskilda system och Frankrike, med avseende på Korsika, får också ansöka om undantag från artiklarna 4, 5 och 6.

Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om sådana ansökningar innan den fattar beslut, med beaktande av respekten för konfidentialitet.

2.Undantag beviljade av kommissionen som avses i punkt 1 ska vara tidsbegränsade och förenade med villkor som syftar till att öka konkurrensen och integrationen med den inre marknaden och som säkerställer att undantaget inte hindrar övergången till förnybar energi, större flexibilitet, energilagring, elektromobilitet och efterfrågeflexibilitet.

För yttersta randområden i den mening som avses i artikel 349 i EUF-fördraget, som inte kan sammanlänkas med unionens elmarknader, ska undantaget inte vara tidsbegränsat, och det ska vara förenat med villkor som syftar till att säkerställa att det inte hindrar övergången till förnybar energi.

Beslutet att bevilja undantag ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

3.Artikel 43 ska inte tillämpas på Cypern, Luxemburg och Malta. Därutöver ska artiklarna 6 och 35 inte tillämpas på Malta och artiklarna 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50 och 52 ska inte tillämpas på Cypern.

I artikel 43.1 b ska begreppet företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet inte omfatta slutkunder som bedriver verksamhet inom produktion och/eller leverans av el, antingen direkt eller genom ett företag som de utövar kontroll över, antingen enskilt eller gemensamt med någon annan, förutsatt att slutkunderna, inbegripet deras andel av el som produceras i kontrollerade företag, är nettoförbrukare av el uttryckt i årligt genomsnitt och förutsatt att det ekonomiska värdet av den el som de säljer till tredje part är obetydligt i förhållande till deras övriga affärsverksamhet.

4.Till och med den 1 januari 2025, eller till och med ett senare datum som anges i ett beslut i enlighet med punkt 1 i denna artikel, ska artikel 5 inte tillämpas på Cypern och Korsika.

5.Artikel 4 ska inte tillämpas på Malta till och med den 5 juli 2027. Den perioden kan förlängas med ytterligare en period av högst åtta år. Förlängningen med ytterligare en period ska göras genom ett beslut enligt punkt 1.

Artikel 67

Utövande av delegering

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 61.5 och 63.9 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 4 juli 2019.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 61.5 och 63.9 får när som helst återkallas av Europapar­ lamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

243

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/189

SV

 

 

 

 

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 61.5 och 63.9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från den dag då akten delgavs Europapar­ lamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 68

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 69

Kommissionens övervakning, översyn och rapportering

1.Kommissionen ska övervaka och se över tillämpningen av detta direktiv och, som bilaga till den rapport om tillståndet i energiunionen som avses i artikel 35 i förordning (EU) 2018/1999, överlämna en övergripande lägesrapport till Europaparlamentet och rådet.

2.Senast den 31 december 2025 ska kommissionen se över genomförandet av detta direktiv och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. Om det är lämpligt ska kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag tillsammans med, eller efter att ha lagt fram, rapporten.

Kommissionens översyn ska framför allt innefatta en bedömning av huruvida kunderna, framför allt utsatta eller energifattiga kunder, ges ett lämpligt skydd med stöd av detta direktiv.

Artikel 70

Ändringar till direktiv 2012/27/EU

Direktiv 2012/27/EU ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)Titeln ska ersättas med följande: ”Mätning för naturgas”.

b)I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukare av naturgas, så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionellt till möjliga energibesparingar, till ett konkurrenskraftigt pris förses med individuella mätare som korrekt visar slutförbrukarens faktiska energiförbrukning och ger information om faktisk användningstid.”

c)Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)Inledningen ska ersättas med följande:

”2. När och i den utsträckning som medlemsstaterna inför smarta mätarsystem och introducerar smarta mätare för naturgas i enlighet med direktiv 2009/73/EG”.

ii)Leden c och d ska utgå.

244

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/190

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

2.Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a)Titeln ska ersättas med följande:

”Faktureringsinformation för naturgas”.

b)I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. När slutförbrukarna inte har sådana smarta mätare som avses i direktiv 2009/73/EG ska medlemsstaterna, senast den 31 december 2014, säkerställa tillförlitlig, korrekt faktureringsinformation för naturgas grundad på faktisk användning, i enlighet med punkt 1.1 i bilaga VII, i de fall där det är tekniskt möjligt och ekonomiskt försvarbart.”

c)I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. Mätare som installerats i enlighet med direktiv 2009/73/EG ska möjliggöra tillhandahållande av korrekt faktureringsinformation grundad på faktisk användning. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna har möjlighet att lätt få tillgång till kompletterande information om sin historiska användning så att de kan göra detaljerade självkontroller.”

3.I artikel 11 ska titeln ersättas med följande:

”Kostnad för tillgång till mätar- och faktureringsinformation för naturgas”.

4.I artikel 13 ska orden ”artiklarna 7–11” ersättas med orden ”artiklarna 7–11a”.

5.Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 5 ska ändras på följande sätt:

i)Första och andra styckena ska utgå.

ii)Tredje stycket ska ersättas med följande:

”Systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem ska uppfylla de krav som fastställs i bilaga XII.”

b)Punkt 8 ska utgå.

6.I bilaga VII ska titeln ersättas med följande:

”Minimikrav för fakturering och faktureringsinformation grundad på faktisk användning av naturgas”.

Artikel 71

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2020 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2–5, 6.2, 6.3, 7.1, 8.2 j och l, 9.2, 10.2–10.12, 11–24, 26, 28, 29, 31–34, 36, 38.2, 40, 42, 46.2 d, 51, 54, 57–59, 61–63, 70.1–70.3, 70.5 b och 70.6 samt bilagorna I och II. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

Medlemsstaterna ska emellertid sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa:

a)artikel 70.5 a senast den 31 december 2019,

b)artikel 70.4 senast den 25 oktober 2020.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

245

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/191

SV

 

 

 

 

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 72

Upphävande

Direktiv 2009/72/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt och datum för tillämpning av direktivet som anges i bilaga III.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

Artikel 73

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 6.1, 7.2–7.5, 8.1, 8.2 a–i och k, 8.3, 8.4, 9.1, 9.3, 9.4, 9.5, 10.2–10.10, 25, 27, 30, 35, 37, 38.1, 38.3, 38.4, 39, 41, 43, 44, 45, 46.1, 46.2 a, b, c och e–h, 46.3–46.6, 47–50, 52, 53, 55, 56, 60, 64, 65 ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Artikel 70.1–70.3, 70.5 b och 70.6 ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Artikel 70.5 a ska tillämpas från och med den 1 januari 2020.

Artikel 70.4 ska tillämpas från och med den 26 oktober 2020.

 

Artikel 74

 

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

 

 

 

Utfärdat i Bryssel den 5 juni 2019.

 

 

 

På Europaparlamentets vägnar

 

 

På rådets vägnar

A. TAJANI

 

 

G. CIAMBA

Ordförande

 

 

Ordförande

 

 

 

 

246

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/192

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

BILAGA I

MINIMIKRAV FÖR FAKTURERING OCH FAKTURERINGSINFORMATION

1.Minimiinformation på fakturan och i faktureringsinformationen

1.1Följande viktiga information ska tydligt anges på slutkundernas fakturor, och vara klart åtskild från andra delar av fakturan:

a)Det belopp som ska betalas och, om det är möjligt, en uppdelning av beloppet i komponenter, tillsammans med en tydlig angivelse av att alla energikällor också kan omfattas av incitament som inte finansieras av de avgifter som anges i uppdelningen av beloppet.

b)Förfallodag.

1.2Följande viktiga information ska tydligt anges på slutkundernas fakturor, och vara klart åtskild från andra delar av fakturan och faktureringsinformationen:

a)Elförbrukningen under faktureringsperioden.

b)Leverantörens namn och kontaktuppgifter, inklusive telefonnummer och e-postadress till kundtjänst.

c)Tariffens beteckning.

d)I tillämpliga fall, avtalets slutdatum.

e)Uppgifter om möjligheter till och fördelar med leverantörsbyte.

f)Slutkundens byteskod eller unika identifieringskod för leveranspunkten.

g)Information om slutkundens rättigheter när det gäller tvistlösning utanför domstol, inklusive kontaktuppgifter för den enhet som ansvarar för tvistlösning som avses i artikel 26,

h)Den gemensamma kontaktpunkt som avses i artikel 25.

i)En länk eller hänvisning till var det finns jämförelseverktyg enligt artikel 14.

1.3.När fakturorna baseras på faktisk förbrukning eller fjärravläsning utförd av den systemansvarige ska följande information göras tillgänglig för slutkunderna på deras fakturor och regelbundna avräkningsfakturor:

a)Jämförelser i grafisk form mellan slutkundens nuvarande elförbrukning och förbrukningen under samma period föregående år.

b)Kontaktinformation för konsumentorganisationer, energimyndigheter eller liknande organ, inklusive adresser till webbplatser, där information kan fås om olika åtgärder för att göra energiförbrukande utrustning mer energieffektiv.

c)Jämförelser med en normaliserad eller genom riktmärkning framtagen genomsnittsslutkund i samma användar­ kategori.

2.Faktureringsfrekvens och tillhandahållande av faktureringsinformation:

a)Faktureringen baserad på faktisk förbrukning ska göras minst en gång per år.

b)Om slutkunden inte har en mätare som kan fjärravläsas av den systemansvarige eller om slutkunderna aktivt har valt att inaktivera fjärravläsning i enlighet med nationell rätt ska korrekt faktureringsinformation som baseras på faktisk förbrukning göras tillgänglig för slutkunden åtminstone var sjätte månad, eller en gång var tredje månad på begäran eller om slutkunden har valt elektronisk fakturering.

247

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/193

SV

 

 

 

 

c)Om slutkunden inte har en mätare som kan fjärravläsas av den systemansvarige eller om slutkunderna aktivt har valt att inaktivera fjärravläsning i enlighet med nationell rätt, får skyldigheterna i leden a och b fullgöras med hjälp av ett system med regelbunden självavläsning, där slutkunden meddelar den systemansvarige de värden som avlästs från mätaren. Faktureringen eller faktureringsinformationen får inte baseras på uppskattad förbrukning eller en schablonavgift utom i fall där slutkunden inte har tillhandahållit någon mätaravläsning för ett visst faktureringsintervall.

d)När slutkunden har en mätare som kan fjärravläsas av den systemansvarige ska korrekt faktureringsinformation baserad på faktisk förbrukning tillhandahållas minst varje månad. Den informationen får också göras tillgänglig via internet och ska uppdateras så ofta som de använda mätanordningarna och systemen tillåter.

3.Uppdelning av slutkundpriset i komponenter

Det pris som kunden betalar är summan av tre huvudkomponenter: en energi- och leveranskomponent, en nätkomponent (överföring och distribution) och en komponent som omfattar skatter, avgifter och övriga pålagor.

I de fall där fakturan visar hur slutkundpriset är sammansatt ska de gemensamma definitionerna av prisets tre komponenter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1952 (1) användas i hela unionen.

4.Tillgång till kompletterande information om historisk förbrukning

Om kompletterande information om historisk förbrukning finns tillgänglig ska medlemsstaterna kräva att den informationen, på begäran av slutkunden, görs tillgänglig för den leverantör eller tjänsteleverantör som slutkunden har utnämnt.

Om slutkunden har installerat en mätare som kan fjärravläsas av den systemansvarige ska slutkunden lätt ha tillgång till kompletterande information om sin historiska förbrukning så att denne kan göra detaljerade självkontroller.

Kompletterande information om historisk förbrukning ska omfatta följande:

a)Samlade uppgifter från åtminstone de föregående tre åren eller från det att elleveransavtalet trädde i kraft, om den perioden är kortare. Uppgifterna ska motsvara de intervall för vilka regelbunden faktureringsinformation har tillhandahållits.

b)Detaljerade uppgifter om användningstid för alla dagar, veckor, månader och år. Dessa uppgifter ska göras tillgängliga för slutkunderna i nära realtid via internet eller via mätargränssnittet för en period som minst omfattar de föregående 24 månaderna eller från det att elleveransavtalet trädde i kraft, om den perioden är kortare.

5.Redovisning av energikällor

På fakturorna ska leverantörer ange bidraget från varje energikälla till den el som slutkunden köper i enlighet med elleveransavtalet (redovisning på produktnivå).

Följande information ska göras tillgänglig för slutkunderna på deras fakturor och i faktureringsinformationen, eller bifogas dessa dokument, eller så ska fakturorna och faktureringsinformationen innehålla en hänvisning till informationen:

a)Varje enskild energikällas andel av den genomsnittliga energimix som leverantören använt (på nationell nivå, dvs. i den medlemsstat där elleveransavtalet har ingåtts, liksom på leverantörens nivå om leverantören är verksam i flera medlemsstater) under det gångna året, på ett sätt som är begripligt och tydligt jämförbart.

b)Information om inverkan på miljön av elframställningen från den sammanlagda energisammansättning som

leverantören har använt under det föregående året, åtminstone när det gäller utsläpp av CO2 och radioaktivt avfall.

Vad gäller andra stycket led a, för el som anskaffats på en elbörs eller importerats från ett företag som är beläget utanför unionen, får aggregerade uppgifter som börsen eller företaget tillhandahållit under föregående år användas.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1952 av den 26 oktober 2016 om europeisk statistik om naturgas- och elpriser och om upphävande av direktiv 2008/92/EG (EUT L 311, 17.11.2016, s. 1).

248

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/194

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

För redovisningen av el från högeffektiva kraftvärmeverk får ursprungsgarantier utfärdade i enlighet med artikel 14.10 i direktiv 2012/27/EU användas. Redovisningen av el från förnybara källor ska ske med hjälp ur­ sprungsgarantier utom i de fall som avses i artikel 19.8 a och b i direktiv (EU) 2018/2001.

Tillsynsmyndigheten eller annan behörig nationell myndighet ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den information som leverantörer tillhandahåller slutkunder i enlighet med denna punkt är tillförlitlig och att den på nationell nivå tillhandahålls på ett tydligt och jämförbart sätt.

249

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/195

SV

 

 

 

 

BILAGA II

SMARTA MÄTARSYSTEM

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att det införs smarta mätarsystem på deras territorier och att dessa mätarsystem kan göras till föremål för en ekonomisk bedömning av alla långsiktiga kostnader och all nytta de för med sig för marknaden och den enskilda konsumenten på lång sikt eller av vilken typ av smarta mätare som är ekonomiskt rimlig och kostnadseffektiv och vilken tidsfrist som är rimlig för distribution av dem.

2.En sådan bedömning ska beakta metoden för den kostnads–nyttoanalys och de funktionella minimikrav för smarta mätarsystem som föreskrivs i kommissionens rekommendation 2012/148/EU (1), liksom bästa tillgängliga teknik för att säkerställa högsta möjliga it-säkerhet och dataskydd.

3.Med utgångspunkt i denna bedömning ska medlemsstaterna eller, om en medlemsstat har föreskrivit detta, den utnämnda tillsynsmyndigheten, ta fram en tidsplan med ett mål på upp till tio år för införandet av smarta mätarsystem. Om införandet av smarta mätarsystem tillstyrks ska minst 80 % av slutkunderna ha ett smart mätarsystem antingen inom sju år från dagen för tillstyrkandet eller senast 2024 för de medlemsstater som har påbörjat ett systematiskt införande av smarta mätarsystem innan den 4 juli 2019.

(1) Kommissionens rekommendation 2012/148/EU av den 9 mars 2012 om förberedelser för uppsättning av smarta mätsystem (EUT L 73, 13.3.2012, s. 9).

250

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

L 158/196

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

BILAGA III

TIDSFRISTER FÖR INFÖRLIVANDE I NATIONELL RÄTT OCH DATUM FÖR TILLÄMPNING

(SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 72)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Datum för tillämpning

 

 

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG

3 mars 2011

3 september 2009

(EUT L 211, 14.8.2009, s. 55)

 

 

 

 

 

251

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/197

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BILAGA IV

 

 

 

 

 

 

 

JÄMFÖRELSETABELL

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Direktiv 2009/72/EG

 

 

Detta direktiv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 1

 

 

 

Artikel 1

 

 

 

Artikel 2

 

 

 

Artikel 2

 

 

 

 

 

Artikel 3

 

 

Artiklarna 33 och 41

 

Artikel 4

 

 

 

 

 

Artikel 5

 

 

Artikel 32

 

 

 

Artikel 6

 

 

Artikel 34

 

 

 

Artikel 7

 

 

Artikel 7

 

 

 

Artikel 8

 

 

Artikel 8

 

 

 

 

 

Artikel 3.1

 

 

 

Artikel 9.1

 

 

Artikel 3.2

 

 

 

Artikel 9.2

 

 

Artikel 3.6

 

 

 

Artikel 9.3

 

 

Artikel 3.15

 

 

 

Artikel 9.4

 

 

Artikel 3.14

 

 

 

Artikel 9.5

 

 

Artikel 3.16

 

 

 

 

 

Artikel 3.4

 

 

 

Artikel 10.1

 

 

Bilaga I.1 a

 

 

 

Artikel 10.2 och 10.3

 

 

Bilaga I.1 b

 

 

 

Artikel 10.4

 

 

Bilaga I.1 c

 

 

 

Artikel 10.5

 

 

Bilaga I.1 d

 

 

 

Artikel 10.6 och 10.8

 

 

 

 

 

Artikel 10.7

 

 

Bilaga I.1 f

 

 

 

Artikel 10.9

 

 

Bilaga I.1 g

 

 

 

Artikel 10.10

 

 

Artikel 3.7

 

 

 

Artikel 10.11

 

 

Bilaga I.1 j

 

 

 

Artikel 10.12

 

 

Artikel 3.10

 

 

 

 

 

Artikel 4

 

 

 

 

 

Artikel 5

 

 

 

 

 

Artikel 6

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 11

 

 

Artikel 3.5 a och bilaga I.1 e

 

Artikel 12

 

 

 

 

 

Artikel 13

 

 

 

 

 

Artikel 14

 

 

 

 

 

Artikel 15

 

 

 

 

 

Artikel 16

 

 

 

 

 

Artikel 17

 

 

 

 

 

Artikel 18

 

 

Artikel 3.11

 

 

 

Artikel 19.1

 

 

 

 

 

Artikel 19.2–19.6

 

 

252

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2021/22:153

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 1

L 158/198

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

 

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Direktiv 2009/72/EG

 

 

Detta direktiv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 20

 

 

 

 

 

 

Artikel 21

 

 

 

 

 

 

Artikel 22

 

 

 

 

 

 

Artikel 23

 

 

 

 

 

 

Artikel 24

 

 

 

Artikel 3.12

 

 

 

Artikel 25

 

 

 

Artikel 3.13

 

 

 

Artikel 26

 

 

 

Artikel 3.3

 

 

 

Artikel 27

 

 

 

Artikel 3.7

 

 

 

Artikel 28.1

 

 

 

Artikel 3.8

 

 

 

Artikel 28.2

 

 

 

 

 

 

Artikel 29

 

 

 

Artikel 24

 

 

 

Artikel 30

 

 

 

Artikel 25

 

 

 

Artikel 31

 

 

 

 

 

 

Artikel 32

 

 

 

 

 

 

Artikel 33

 

 

 

 

 

 

Artikel 34

 

 

 

Artikel 26

 

 

 

Artikel 35

 

 

 

 

 

 

Artikel 36

 

 

 

Artikel 27

 

 

 

Artikel 37

 

 

 

Artikel 28

 

 

 

Artikel 38

 

 

 

Artikel 29

 

 

 

Artikel 39

 

 

 

Artikel 12

 

 

 

Artikel 40.1

 

 

 

 

 

 

Artikel 40.2–40.8

 

 

 

Artikel 16

 

 

 

Artikel 41

 

 

 

Artikel 23

 

 

 

Artikel 42

 

 

 

Artikel 9

 

 

 

Artikel 43

 

 

 

Artikel 13

 

 

 

Artikel 44

 

 

 

Artikel 14

 

 

 

Artikel 45

 

 

 

Artikel 17

 

 

 

Artikel 46

 

 

 

Artikel 18

 

 

 

Artikel 47

 

 

 

Artikel 19

 

 

 

Artikel 48

 

 

 

Artikel 20

 

 

 

Artikel 49

 

 

 

Artikel 21

 

 

 

Artikel 50

 

 

 

Artikel 22

 

 

 

Artikel 51

 

 

 

Artikel 10

 

 

 

Artikel 52

 

 

 

Artikel 11

 

 

 

Artikel 53

 

 

 

 

 

 

Artikel 54

 

 

 

Artikel 30

 

 

 

Artikel 55

 

 

 

Artikel 31

 

 

 

Artikel 56

 

 

 

Artikel 35

 

 

 

Artikel 57

 

 

 

Artikel 36

 

 

 

Artikel 58

 

 

 

253

Prop. 2021/22:153

Bilaga 1

14.6.2019

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/199

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Direktiv 2009/72/EG

 

 

Detta direktiv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 37.1

 

 

 

Artikel 59.1

 

 

 

Artikel 37.2

 

 

 

Artikel 59.2

 

 

 

Artikel 37.4

 

 

 

Artikel 59.3

 

 

 

 

 

 

Artikel 59.4

 

 

 

Artikel 37.3

 

 

 

Artikel 59.5

 

 

 

Artikel 37.5

 

 

 

Artikel 59.6

 

 

 

Artikel 37.6

 

 

 

Artikel 59.7

 

 

 

Artikel 37.8

 

 

 

 

 

 

Artikel 37.7

 

 

 

Artikel 59.8

 

 

 

 

 

 

Artikel 59.9

 

 

 

Artikel 37.9

 

 

 

Artikel 59.10

 

 

 

Artikel 37.10

 

 

 

Artikel 60.1

 

 

 

Artikel 37.11

 

 

 

Artikel 60.2

 

 

 

Artikel 37.12

 

 

 

Artikel 60.3

 

 

 

Artikel 37.13

 

 

 

Artikel 60.4

 

 

 

Artikel 37.14

 

 

 

Artikel 60.5

 

 

 

Artikel 37.15

 

 

 

Artikel 60.6

 

 

 

Artikel 37.16

 

 

 

Artikel 60.7

 

 

 

Artikel 37.17

 

 

 

Artikel 60.8

 

 

 

Artikel 38

 

 

 

Artikel 61

 

 

 

 

 

 

Artikel 62

 

 

 

Artikel 39

 

 

 

Artikel 63

 

 

 

Artikel 40

 

 

 

Artikel 64

 

 

 

Artikel 42

 

 

 

 

 

 

Artikel 43

 

 

 

Artikel 65

 

 

 

Artikel 44

 

 

 

Artikel 66

 

 

 

Artikel 45

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 67

 

 

 

Artikel 46

 

 

 

Artikel 68

 

 

 

Artikel 47

 

 

 

Artikel 69

 

 

 

 

 

 

Artikel 70

 

 

 

Artikel 49

 

 

 

Artikel 71

 

 

 

Artikel 48

 

 

 

Artikel 72

 

 

 

Artikel 50

 

 

 

Artikel 73

 

 

 

Artikel 51

 

 

 

Artikel 74

 

 

 

 

 

 

Bilaga I.1–I.4

 

 

 

Artikel 3.9

 

 

 

Bilaga I.5

 

 

 

Bilaga I.2

 

 

 

Bilaga II

 

 

 

 

 

 

Bilaga III

 

 

 

 

 

 

Bilaga IV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

254

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

L 158/54

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/943

av den 5 juni 2019

om den inre marknaden för el

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 (4) har ändrats väsentligt flera gånger. Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)Energiunionen syftar till att ge slutkunder – hushåll och företag – säker, trygg, hållbar och konkurrenskraftig energi till ett överkomligt pris. Historiskt har elsystemet dominerats av vertikalt integrerade, ofta offentligt ägda monopol med stora centraliserade kärnkraftverk eller kraftverk för fossila bränslen. Den inre marknaden för el som steg för steg har genomförts sedan 1999, syftar till att skapa en faktisk valmöjlighet för alla konsumenter i unionen, nya affärsmöjligheter och ökad handel över gränserna för att uppnå ökad effektivitet, konkurrenskraftiga priser och högre kvalitet på tjänsterna samt bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet. Den inre marknaden för el har ökat konkurrensen, särskilt på grossistnivån och i handeln mellan elområden. Den kvarstår som grunden för en effektiv energimarknad.

(3)Unionens energisystem befinner sig mitt i sin mest genomgripande omvandling på årtionden och elmarknaden står i centrum av denna omvandling. Det gemensamma målet om minskade växthusgasutsläpp från energisystemet skapar nya möjligheter och utmaningar för marknadsaktörerna. Samtidigt ger den tekniska utvecklingen möjlighet till nya former av konsumentdeltagande och gränsöverskridande samarbete.

(4)Denna förordning fastställer regler för att säkerställa funktionen hos den inre marknaden för el och inbegriper krav när det gäller utvecklingen av förnybara former av energi och miljöpolitik, framför allt särskilda regler för vissa typer av kraftproduktionsanläggningar som använder förnybara energikällor, vad gäller balansansvar, dirigering och omdirigering samt ett tröskelvärde för koldioxidutsläpp för ny produktionskapacitet om den kapaciteten omfattas av temporära åtgärder för att säkerställa en nödvändig nivå av resurstillräcklighet, det vill säga en kapacitetsmekanism.

(5)El från förnybara energikällor från mindre kraftproduktionsanläggningar bör ges prioriterad inmatning, antingen

via en särskild prioriteringsordning i inmatningsmetoden eller genom rättsliga eller tillsynsmässiga krav på

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 91.

(2) EUT C 342, 12.10.2017, s. 79.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 mars 2019 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 22 maj 2019.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 15).

255

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/55

SV

 

 

 

 

marknadsaktörer om att tillhandahålla denna el på marknaden. Prioriterad inmatning som har givits i systemdrifts­ tjänsterna enligt samma ekonomiska villkor bör anses uppfylla kraven i denna förordning. Under alla omständigheter bör prioriterad inmatning anses vara förenlig med deltagande på elmarknaden för de kraftproduk­ tionsanläggningar som använder förnybara energikällor.

(6)Statliga ingripanden, som ofta utformas utan samordning har lett till ökande snedvridning av grossistmarknaden för el, med negativa konsekvenser för investeringar och gränsöverskridande handel.

(7)Förr var elkunder helt passiva och köpte ofta el till reglerade priser som inte hade något direkt samband med marknaden. I framtiden måste kunderna ges möjlighet att fullt ut delta på marknaden, på samma villkor som andra marknadsaktörer, och måste ges möjlighet att styra sin egen energikonsumtion. För att integrera allt större andelar förnybar energi bör det framtida elsystemet utnyttja alla tillgängliga möjligheter till flexibilitet, särskilt lösningar på efterfrågesidan och energilagring, och digitalisering genom att integrera innovativ teknik med elsystemen. För att uppnå effektiv utfasning av fossila bränslen till lägsta kostnad måste det framtida elsystemet också uppmuntra till energieffektivitet. Genomförandet av den inre energimarknaden genom en effektiv integrering av förnybar energi kan på lång sikt driva på investeringar och bidra till uppnåendet av målen för energiunionen samt klimat- och energiramen för 2030, såsom anges i kommissionens meddelande av den 22 januari 2014 med titeln Den politiska ramen för klimat- och energifrågor för perioden 2020-2030, och som fastställdes i de slutsatser som antogs vid Europeiska rådets möte den 23 och 24 oktober 2014.

(8)Ökad marknadsintegrering och en övergång till en mer varierande elproduktion kräver ökade insatser för att samordna nationell energipolitik med grannländer och utnyttja möjligheterna till gränsöverskridande elhandel.

(9)Regelverket har utvecklats så att elhandel kan ske i hela unionen. Denna utveckling har fått stöd genom antagandet av flera nätföreskrifter och riktlinjer för integrering av elmarknaderna. Dessa nätföreskrifter och riktlinjer innehåller bestämmelser om marknadsregler, systemdrift och nätanslutning. För att säkerställa full transparens och öka rättssäkerheten bör också de viktigaste principerna för marknadsfunktion och kapacitets­ tilldelning inom tidsramarna för balans-, dagen före-, intradags- och förhandsmarknaden antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet och sammanföras i en enda unionslagstiftningsakt.

(10)I artikel 13 i kommissionens förordning (EU) 2017/2195 (5) fastställs en process genom vilken systemansvariga för överföringssystem kan delegera samtliga eller en del av sina arbetsuppgifter till en tredje part. Systemansvariga för överföringssystem som delegerar sina arbetsuppgifter bör förbli ansvariga för att den här förordningen efterlevs. Medlemsstaterna bör dessutom kunna tilldela en tredje part uppgifter och skyldigheter. En sådan tilldelning bör vara begränsad till uppgifter och skyldigheter som utförs på nationell nivå, som avräkning av obalanser. En begränsad tilldelning bör inte leda till onödiga förändringar av de befintliga nationella systemen. De systemansvariga för överföringssystem bör dock förbli ansvariga för de uppgifter som de anförtrotts enligt artikel 40 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (6).

(11)För en effektiv och icke snedvridande prisbildning vid upphandlingen av balanskapacitet och balansenergi krävs att det på balansmarknaderna inte är kontrakt för balanskapacitet som bestämmer priset för balansenergi. Detta påverkar inte dirigeringssystem som använder en integrerad planeringsprocess i enlighet med förordning (EU) 2017/2195.

(12)I artiklarna 18, 30 och 32 i förordning (EU) 2017/2195 fastställs att prissättningsmetoden för både standard­ produkter och specifika produkter för balansenergi bör skapa positiva incitament för marknadsaktörerna när det gäller att hålla sin balans eller hjälpa till att återställa systembalansen i deras område för obalanspris, och därigenom minska systemobalanserna och kostnaderna för samhället. Sådan prissättning bör vara inriktad på att åstadkomma en ekonomiskt effektiv användning av efterfrågeflexibiliteten och andra balansresurser inom ramen för driftssäkerhetsgränser.

(5) Kommissionens förordning (EU) 2017/2195 av den 23 november 2017 om fastställande av riktlinjer för balanshållning avseende el

(EUT L 312, 28.11.2017, s. 6).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (se sidan 125 i detta nummer av EUT).

256

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

L 158/56

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(13)Integreringen av energibalansmarknaderna bör underlätta en välfungerande intradagsmarknad för att ge marknadsaktörerna möjlighet att balansera sig så nära realtid som möjligt, vilket möjliggjorts med hjälp av de stängningstider för balansenergi som fastställs i artikel 24 i förordning (EU) 2017/2195. Endast de obalanser som återstår efter utgången av intradagsmarknaden bör balanseras av systemansvariga för överföringssystem med balansmarknaden. I artikel 53 i förordning (EU) 2017/2195 harmoniseras avräkningsperioden för obalanser till 15 minuter i unionen. Den harmoniseringen är avsedd att stödja intradagshandel och främja utvecklingen av flera handelsprodukter med samma leveransfönster.

(14)För att göra det möjligt för de systemansvariga för överföringssystem att upphandla och använda balanskapacitet på ett effektivt, ekonomiskt och marknadsbaserat sätt behöver marknadsintegrering främjas. I det hänseendet föreskrivs i avdelning IV i förordning (EU) 2017/2195 tre metoder genom vilka de systemansvariga för överföringssystem får tilldela kapacitet mellan elområden i syfte att utbyta balanskapacitet och delning av reserver, när de stöds på grundval av en kostnads-nyttoanalys: den samoptimerade processen, den marknads­ baserade tilldelningsprocessen och den tilldelning som bygger på en analys av den ekonomiska effektiviteten. Den samoptimerade tilldelningsprocessen ska vara dagen före-baserad. Det är däremot möjligt att genomföra den marknadsbaserade tilldelningsprocessen om upphandlingen görs högst en vecka före tillhandahållandet av balanskapaciteten och att genomföra tilldelningen baserad på en ekonomisk lönsamhetsanalys om upphandlingen görs mer än en vecka före tillhandahållandet av balanskapaciteten, under förutsättning att de tilldelade volymerna är begränsade och att en bedömning görs årligen. När en metod för tilldelningsprocessen för kapacitet mellan elområden har godkänts av de relevanta tillsynsmyndigheterna kan två eller fler systemansvariga för överföringssystem redan tidigt börja tillämpa metoden för att de ska kunna få erfarenhet och för att möjliggöra en smidig tillämpning av den metoden genom fler systemansvariga för överföringssystem i framtiden. Tillämpningen av sådana metoder, bör dock harmoniseras av alla systemansvariga för överföringssystem för att främja marknadsintegrering.

(15)I avdelning V i förordning (EU) 2017/2195 föreskrivs att det allmänna målet för avräkning av obalanser är att säkerställa att de balansansvariga parterna håller sin balans eller hjälper till att återställa systembalansen på ett effektivt sätt, och att ge marknadsaktörerna incitament att hålla eller hjälpa till att återställa systembalansen. För att göra balansmarknaderna och det övergripande energisystemet lämpligt för integreringen av ökande andelar intermittent förnybar energi, bör obalanspriserna spegla realtidsvärdet för energi. Alla marknadsaktörer bör vara ekonomiskt ansvariga för de obalanser de orsakar i systemet, vilka utgör skillnaden mellan den tilldelade volymen och den slutliga ställningen på marknaden. För aggregatorer av efterfrågeflexibilitet består den tilldelade volymen av den energivolym som fysiskt aktiveras av de deltagande kundernas last, baserat på en definierad mätmetod och referensmetod.

(16)I kommissionens förordning (EU) 2015/1222 (7) fastställs detaljerade riktlinjer för kapacitetstilldelning mellan elområden och för hantering av överbelastning på dagen före-marknaderna och intradagsmarknaderna, inklusive krav som avser inrättandet av gemensamma metoder för att bestämma de kapacitetsvolymer som samtidigt är tillgängliga mellan elområden, kriterier för att bedöma effektivitet och en översynsprocess för att fastställa elområden. Artiklarna 32 och 34 i förordning (EU) 2015/1222 föreskriver regler för översyn av elområdeskonfi­ gurationer, artiklarna 41 och 54 föreskriver harmoniserade gränser för högsta och lägsta jämviktspriser för tidsramarna för dagen före- och intradagshandel, artikel 59 föreskriver regler för stängningstiderna för kapacitets­ tilldelning mellan elområden på intradagsmarknaden och artikel 74 föreskriver regler för metoder för att dela kostnader för omdirigering och motköp.

(17)Kommissionens förordning (EU) 2016/1719 (8) föreskriver detaljerade regler om kapacitetstilldelning mellan elområden på förhandsmarknaderna, inrättandet av en gemensam metod för att bestämma långsiktig kapacitet mellan elområden, inrättandet av en gemensam tilldelningsplattform på europeisk nivå som erbjuder långsiktiga överföringsrättigheter, och möjligheten att återlämna långsiktiga överföringsrättigheter för efterföljande förhandstilldelning av kapacitet eller att överlåta långsiktiga överföringsrättigheter mellan marknadsaktörer. Artikel 30 i förordning (EU) 2016/1719 föreskriver regler om terminsprodukter för risksäkring.

(7) Kommissionens förordning (EU) 2015/1222 av den 24 juli 2015 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av

överbelastning (EUT L 197, 25.7.2015, s. 24).

(8) Kommissionens förordning (EU) 2016/1719 av den 26 september 2016 om fastställande av riktlinjer för förhandstilldelning av kapacitet (EUT L 259, 27.9.2016, s. 42).

257

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/57

SV

 

 

 

 

(18)Kommissionens förordning (EU) 2016/631 (9) föreskriver krav för nätanslutning av kraftproduktionsanläggningar till det sammanlänkade systemet, särskilt avseende synkrona kraftproduktionsmoduler, kraftparksmoduler och havsbaserade kraftparksmoduler. Dessa krav bidrar därför till att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor på den inre marknaden för el, säkerställa systemsäkerheten och integrationen av el från förnybara energikällor och främja en unionsomfattande elhandel. I artiklarna 66 och 67 i förordning (EU) 2016/631 föreskrivs regler för ny teknik för elproduktion.

(19)Elområden som speglar fördelningen av utbud och efterfrågan är en hörnsten i den marknadsbaserade elhandeln och en förutsättning för att metoderna för kapacitetstilldelning, inklusive den flödesbaserade metoden, ska nå sin fulla potential. Elområden bör därför fastställas på ett sätt så att marknadslikviditet, en effektiv hantering av överbelastningar och en allmänt effektiv marknad säkerställs. När en översyn av en befintlig elområdeskonfi­ guration inleds av en enda tillsynsmyndighet eller systemansvarig för överföringssystem med godkännande från dess behöriga tillsynsmyndighet för elområdet inom den systemansvarige för överföringssystems kontrollområde, om elområdeskonfigurationen har försumbar inverkan på angränsande systemansvarigas kontrollområden, inklusive sammanlänkningar, och översynen av elområdeskonfigurationen är nödvändig för att förbättra effektiviteten, maximera möjligheterna till gränsöverskridande handel eller upprätthålla driftssäkerheten, bör den systemansvarige för överföringssystemet i det berörda kontrollområdet och den behöriga tillsynsmyndigheten vara den enda systemansvarige för överföringssystemet och den enda tillsynsmyndighet som deltar i översynen. Den berörda systemansvarige för överföringssystemet och den berörda tillsynsmyndigheten bör ge de angränsande systemansvariga för överföringssystem besked i förväg om översynen, och resultaten av översynen bör offentliggöras. Det bör vara möjligt att inleda en regional översyn av elområden till följd av en teknisk rapport om överbelastning i enlighet med artikel 14 i denna förordning eller i enlighet med de befintliga förfaranden som fastställs i förordning (EU) 2015/1222.

(20)När regionala samordningscentrum gör en kapacitetsberäkning bör de maximera sin kapacitet med hänsyn till ekonomiskt rimliga korrigerande åtgärder och respektera driftssäkerhetsgränserna för systemansvariga för överföringssystem i kapacitetsberäkningsregionen. Om beräkningen inte ger en kapacitet som är lika med eller högre än den minimikapacitet som anges i denna förordning bör regionala samordningscentrum beakta alla tillgängliga kostsamma korrigerande åtgärder för att ytterligare öka kapaciteten upp till minimikapaciteten, inbegripet potential för omdirigering inom och mellan kapacitetsberäkningsregionerna, samtidigt som driftssäker­ hetsgränserna för systemansvariga för överföringssystem i kapacitetsberäkningsregionen respekteras. De systemansvariga för överföringssystem bör på ett korrekt och transparent sätt rapportera om alla aspekter av kapacitetsberäkning i enlighet med denna förordning, och bör säkerställa att all information som skickas till regionala samordningscentrum är korrekt och ändamålsenlig.

(21)Vid kapacitetsberäkning bör regionala samordningscentrum beräkna kapacitet mellan elområden med hjälp av sådana data från systemansvariga för överföringssystem som uppfyller driftssäkerhetsgränserna i systemansvariga för överföringssystems respektive kontrollområden. Systemansvariga för överföringssystem får besluta att avvika från den samordnade kapacitetsberäkningen om dess genomförande skulle leda till en överträdelse av driftssäker­ hetsgränserna för nätelement i dessas kontrollområde. De avvikelserna bör övervakas noggrant och rapporteras på ett öppet sätt för att förhindra missbruk och säkerställa att den volym av sammanlänkningskapacitet som ska göras tillgänglig för marknadsaktörerna inte är begränsad till att lösa överbelastning inom ett elområde. Om det finns en handlingsplan bör handlingsplanen ta hänsyn till avvikelser och hantera orsaken.

(22)Grundläggande marknadsprinciper bör fastställa att elpriser ska bestämmas på grundval av tillgång och efterfrågan. Dessa priser bör ange när det behövs el och därmed tillhandahålla marknadsbaserade incitament till investeringar i flexibilitet, t.ex. flexibel produktion, sammanlänkning, efterfrågeflexibilitet eller energilagring.

(9) Kommissionens förordning (EU) 2016/631 av den 14 april 2016 om fastställande av nätföreskrifter med krav för nätanslutning av generatorer (EUT L 112, 27.4.2016, s. 1).

258

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

L 158/58

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(23)Samtidigt som utfasning av fossila bränslen i elsektorn, med energi från förnybara energikällor som håller på att bli en stor del av marknaden, är ett av målen för energiunionen, är det mycket viktigt att marknaden undanröjer befintliga hinder för gränsöverskridande handel och uppmuntrar till investeringar i stödjande infrastruktur, t.ex. mer flexibel produktion, sammanlänkning, efterfrågeflexibilitet och energilagring. För att stödja denna övergång till intermittent och decentraliserad produktion, och säkerställa att energimarknadens principer ligger till grund för unionens framtida elmarknader, är ett förnyat fokus på kortfristiga marknader och bristprissättning av avgörande betydelse.

(24)Kortfristiga marknader förbättrar likviditet och konkurrens genom att ge fler resurser möjlighet att delta fullt ut på marknaden, särskilt resurser som är mer flexibla. En effektiv bristprissättning kommer att uppmuntra marknadsaktörerna att reagera på marknadens signaler och vara tillgängliga när de behövs som mest på marknaden och säkerställa att de kan täcka sina kostnader på grossistmarknaden. Det är därför mycket viktigt att säkerställa att administrativa och implicita pristak tas bort så att bristprissättning kan tillämpas. När de kortfristiga marknaderna och bristprissättningen är helt integrerade i marknadsstrukturen bidrar de till att andra marknadssnedvridande åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten, t.ex. kapacitetsmekanismer, kan tas bort. Samtidigt bör bristprissättning utan pristak på grossistmarknaden inte äventyra möjligheten till tillförlitliga och stabila priser för slutkunderna, framför allt hushållskunder, små och medelstora företag samt industrikunder.

(25)Utan att det påverkar artiklarna 107, 108 och 109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget) hindrar undantag från grundläggande marknadsprinciper, t.ex. balansansvar, marknadsbaserad dirigering eller omdirigering, flexibilitetssignalerna och utgör hinder för utvecklingen av lösningar i form av t.ex. energilagring, efterfrågeflexibilitet eller aggregering. Även om undantag fortfarande är nödvändiga för att undvika onödig administrativ börda för vissa marknadsaktörer, särskilt hushåll och små och medelstora företag, är omfattande undantag som gäller hela teknikformer inte förenliga med syftet att uppnå en marknadsbaserad och effektiv process för att fasa ut fossila bränslen, och bör därför ersättas av mer riktade åtgärder.

(26)En fungerande konkurrens på den inre marknaden för el förutsätter icke-diskriminerande, transparenta och adekvata avgifter för användningen av nät och de sammanlänkande ledningarna i överföringssystemet.

(27)En icke samordnad inskränkning av sammanlänkningskapaciteten begränsar i allt högre grad elhandeln mellan medlemsstaterna och har blivit ett allvarligt hinder för utvecklingen av en fungerande inre marknad för el. Den högsta kapacitetsnivån för sammanlänkningar och kritiska linjesegment bör därför göras tillgänglig, med efterlevnad av säkerhetsstandarderna för säker nätdrift, inklusive respekt för säkerhetsstandarden för oförutsedda händelser (N-1). Det råder dock vissa begränsningar för fastställandet av kapacitetsnivån i ett sammankopplat nät. Tydliga miniminivåer för tillgänglig kapacitet för handel mellan elområden måste införas för att minska effekterna av ringflöden och interna överbelastningar i handeln mellan elområden och ge ett förutsägbart kapacitetsvärde för marknadsaktörerna. När den flödesbaserade metoden används bör minimikapaciteten fastställa den minsta andelen av kapaciteten för kritiska linjesegment för utbyte mellan och inom elområden, med respekt för driftssä­ kerhetsgränserna, som ska användas för samordnad kapacitetsberäkning enligt förordning (EU) 2015/1222, med beaktande av oförutsedda händelser. Den totala återstående andelen av kapaciteten får användas för säkerhets­ marginaler, ringflöden och interna flöden. Vid förutsebara problem för att säkerställa nätsäkerheten bör undantag dessutom vara möjliga under en begränsad övergångsfas. Dessa undantag bör åtföljas av en metod och projekt som erbjuder en långsiktig lösning.

(28)Den överföringskapacitet på vilken kriteriet för minimikapacitet på 70 % ska tillämpas inom ramen för en metod med nettoöverföringskapacitet (NTC) är högsta överföring av aktiv kraft med beaktande av gränser för driftssäkerhet och oförutsedda händelser. Den samordnade beräkningen av kapacitet beaktar även att elflöden distribueras ojämnt mellan enskilda komponenter och inte enbart adderar kapacitet hos sammanlänkande ledningar. Denna kapacitet tar inte hänsyn till ringflöden, interna överbelastningar eller säkerhetsmarginaler som beaktas inom återstående 30 %.

259

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/59

SV

 

 

 

 

(29)Det är viktigt att undvika att de olika säkerhets-, drifts- och planeringsstandarder som används av de systemansvariga för överföringssystem i medlemsstaterna leder till snedvridning av konkurrensen. Dessutom bör det råda transparens för marknadsaktörerna vad gäller tillgänglig överföringskapacitet och de säkerhets-, planerings- och driftsstandarder som påverkar den tillgängliga överföringskapaciteten.

(30)För att på ett effektivt sätt styra nödvändiga investeringar måste priserna också ge signaler om var el behövs mest. I ett områdesbaserat elsystem förutsätter korrekta lokaliseringssignaler ett enhetligt, objektivt och tillförlitligt fastställande av elområden genom en transparent process. För att säkerställa en effektiv drift och planering av unionens elnät och tillhandahålla effektiva prissignaler för ny produktionskapacitet, efterfrågefle­ xibilitet eller överföringsinfrastruktur bör elområden återspegla strukturell överbelastning. I synnerhet bör kapacitet mellan elområden inte minskas för att lösa intern överbelastning.

(31)För att återspegla de olika principer som finns för optimering av elområden utan att äventyra likvida marknader och nätinvesteringar bör två alternativ föreskrivas för att hantera överbelastningar. Medlemsstater bör kunna välja mellan en elområdeskonfiguration eller att vidta åtgärder som exempelvis nätförstärkning eller nätoptimering. Utgångspunkten för ett sådant beslut bör vara att långvariga strukturella överbelastningar har konstaterats av den eller de systemansvariga för överföringssystemet i en medlemsstat, genom en rapport från europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el (nedan kallat Entso för el) om överbelastning eller genom en översyn av elområdet. Medlemsstater bör först försöka hitta en gemensam lösning på hur man bäst hanterar överbelastningar. Medlemsstaterna kan i det sammanhanget anta multinationella eller nationella handlingsplaner för att hantera överbelastningar. För medlemsstater som antar en handlingsplan för att hantera överbelastningar, bör det införas en infasningsperiod i form av en linjär utveckling för öppnandet av sammanlänkningar. När en sådan handlingsplan har genomförts bör medlemsstaterna kunna välja en elområdeskonfiguration eller att på egen bekostnad vidta korrigerande åtgärder för att hantera kvarvarande överbelastningar. I det senare fallet bör deras elområden inte konfigureras mot medlemsstatens vilja, förutsatt att minimikapaciteten har uppnåtts. Den lägsta kapacitetsnivå som bör användas vid samordnad kapacitetsberäkning bör vara en procentandel av kapaciteten hos ett kritiskt linjesegment, såsom de definieras enligt urvalsprocessen i förordning (EU) 2015/1222, efter eller, vid en flödesbaserad metod, med respekt för driftssäkerhetgränserna vid oförutsedda händelser. Ett kommissionsbeslut om konfigurationen på ett elområde bör vara möjligt som en sista utväg och bör endast ändra konfigurationen på ett elområde i de medlemsstater som valt att dela elområden eller som inte har uppnått den lägsta kapacitetsnivån.

(32)En effektiv utfasning av fossila bränslen i elsystemet via marknadsintegrering kräver ett systematiskt undanröjande av hinder för den gränsöverskridande handeln för att motverka fragmentering av marknaden och göra det möjligt för unionens energikunder att till fullo dra nytta av fördelarna med integrerade elmarknader och konkurrens.

(33)I denna förordning bör de grundläggande principerna för tariffsystem och kapacitetstilldelning fastställas, samtidigt som förordningen bör möjliggöra antagande av riktlinjer för ytterligare relevanta principer och metoder för att främja en snabb anpassning till förändrade förhållanden.

(34)Hanteringen av problemen med överbelastning bör ge korrekta ekonomiska signaler till de systemansvariga för överföringssystem och till marknadsaktörerna och grundas på marknadsmekanismer.

(35)På en öppen, konkurrensutsatt marknad bör systemansvariga för överföringssystem som via sina nät överför gränsöverskridande transitflöden av el kompenseras för kostnader i samband med detta av dem som är systemansvariga för de överföringssystem där de gränsöverskridande flödena börjar och för de system där dessa flöden slutar.

(36)Inbetalningar och utbetalningar som uppstår genom kompensation mellan systemansvariga för överföringssystem bör beaktas när de nationella nättarifferna fastställs.

(37)Det faktiska belopp som betalas för gränsöverskridande tillträde till systemet kan variera avsevärt, beroende på vilka systemansvariga för överföringssystem som berörs och till följd av strukturella skillnader i de tariffsystem som tillämpas i medlemsstaterna. En viss grad av harmonisering är därför nödvändig för att undvika snedvridning av handeln.

260

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

L 158/60

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(38)Det bör finnas regler för användningen av intäkter som härrör från hanteringen av överbelastning, såvida inte sammanlänkningens särdrag motiverar ett undantag från dessa regler.

(39)För att ge lika villkor för alla marknadsaktörer bör nättariffer tillämpas på ett sätt som inte leder till positiv eller negativ diskriminering mellan produktion som är ansluten på distributionsnivå i jämförelse med produktion som är ansluten på överföringsnivå. Nättariffer bör inte leda till att energilagring diskrimineras, och bör inte verka hämmande på deltagande i efterfrågeflexibilitet eller utgöra ett hinder för förbättringar av energieffektiviteten.

(40)För att öka transparens och jämförbarhet i prissättningen, om en bindande harmonisering inte betraktas som tillräcklig, bör en rapport om bästa praxis för tariffmetoder utfärdas av den europeiska byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 (10).

(41)För att bättre säkerställa optimala investeringar i det transeuropeiska nätet och att bättre möta utmaningen där livskraftiga projekt för sammanlänkning inte kan förverkligas på grund av bristande prioritering på nationell nivå bör användningen av intäkter från överbelastning omprövas och bidra till att säkerställa tillgänglighet och bibehålla eller öka sammanlänkningskapaciteten.

(42)För att elöverföringsnäten i unionen ska kunna fungera på bästa sätt och för att möjliggöra gränsöverskridande handel med och leveranser av el, bör Entso för el upprättas. Arbetsuppgifterna för Entso för el bör genomföras

ienlighet med unionens konkurrensregler, som även fortsättningsvis ska gälla för beslut av Entso för el. Entso för el:s uppgifter bör vara väldefinierade och arbetssättet bör säkerställa effektivitet och transparens. Nätföreskrifter som utarbetas av Entso för el är inte avsedda att ersätta de nödvändiga nationella nätföreskrifterna för inhemskt bruk. Eftersom större framsteg kan göras via regionala insatser, bör de systemansvariga för överföringssystem inrätta regionala strukturer inom den övergripande samarbetsorganisationen och samtidigt se till att resultaten på regional nivå överensstämmer med nätföreskrifter och icke-bindande tioåriga nätutvecklingsplaner på unionsnivå. Medlemsstaterna bör främja samarbete och övervaka nätets effektivitet på regional nivå. Det regionala samarbetet bör vara förenligt med utvecklingen mot en konkurrensutsatt och effektiv inre marknad för el.

(43)Entso för el bör utföra en robust bedömning av resurstillräckligheten på europeisk nivå på medellång till lång sikt för att ge en objektiv grund för bedömningen av frågor som rör tillräcklighet. Hantering av resurstillräcklig­ hetsfrågor med hjälp av kapacitetsmekanismer bör baseras på den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet. Den bedömningen får kompletteras med nationella bedömningar.

(44)Den metod för bedömning av resurstillräckligheten på lång sikt (från tio år framåt till ett år framåt) som fastställs

idenna förordning har ett annat syfte än bedömningarna av säsongstillräcklighet (sex månader framåt) i enlighet med artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/941 (11). Bedömningar på medellång till lång sikt används främst för att kartlägga resurstillräcklighetsproblem och bedöma behovet av kapacitetsme­ kanismer, medan bedömningarna av säsongstillräcklighet används för att varna för kortsiktiga risker som kan uppstå under de följande sex månaderna och som sannolikt kommer att leda till en avsevärd försämring av elförsörjningsläget. Regionala samordningscentrum utför dessutom regionala tillräcklighetsbedömningar om drift av elöverföringssystem. Dessa tillräcklighetsbedömningar görs på mycket kort sikt (från en vecka framåt till en dag framåt) och används i samband med driften av systemet.

(45)Medlemsstaterna bör, innan de inför kapacitetsmekanismer, bedöma snedvridning till följd av lagstiftning som bidrar till resurstillräcklighetsproblem. Medlemsstaterna bör vara skyldiga att vidta åtgärder för att undanröja konstaterade snedvridningar och bör anta en tidsplan för genomförandet. Kapacitetsmekanismer bör endast införas för att hantera resurstillräcklighetsproblem som inte kan lösas genom att sådana snedvridningar undanröjs.

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Europeiska unionens byrå för

samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (se sidan 22 i detta nummer av EUT).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/941 av den 5 juni 2019 om riskberedskap inom elsektorn och om upphävande av direktiv 2005/89/EG (se sidan 1 i detta nummer av EUT).

261

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/61

SV

 

 

 

 

(46)Medlemsstater som avser att införa kapacitetsmekanismer bör utarbeta resurstillräcklighetsmål på grundval av en transparent och kontrollerbar process. Medlemsstaterna bör ha frihet att sätta sina egna önskade nivåer för försörjningstrygghet.

(47)Enligt artikel 108 i EUF-fördraget har kommissionen exklusiv befogenhet att bedöma om statliga stödåtgärder som medlemsstaterna kan komma att införa är förenliga med den inre marknaden. Den bedömningen ska göras baserat på artikel 107.3 i EUF-fördraget och i enlighet med de relevanta bestämmelser och riktlinjer som kommissionen kan anta i detta syfte. Denna förordning påverkar inte kommissionens exklusiva befogenhet enligt EUF-fördraget.

(48)Kapacitetsmekanismer som redan införts bör ses över mot bakgrund av denna förordning.

(49)Detaljerade regler för att underlätta effektivt gränsöverskridande deltagande i kapacitetsmekanismer bör fastställas

idenna förordning. Systemansvariga för överföringssystem bör underlätta intresserade producenters deltagande

ikapacitetsmekanismer i andra medlemsstater. De bör därför beräkna den kapacitet som ger möjlighet till gränsöverskridande deltagande, möjliggöra sådant deltagande och kontrollera tillgängligheten. Tillsynsmyndighe­ terna bör verkställa de gränsöverskridande reglerna i medlemsstaterna.

(50)Kapacitetsmekanismer bör inte leda till överkompensation, men bör samtidigt säkerställa försörjningstryggheten. I det avseendet bör andra kapacitetsmekanismer än strategiska reserver utformas för att säkerställa att det pris som betalas för tillgänglighet automatiskt rör sig mot noll när den kapacitetsnivå som skulle vara lönsam på energimarknaden i frånvaro av en kapacitetsmekanism förväntas vara tillräcklig för att tillgodose den efterfrågade kapacitetsnivån.

(51)För att stödja medlemsstater och regioner som står inför sociala, industriella och ekonomiska utmaningar på

grund av energiomställningen har kommissionen inrättat ett initiativ för kol- och koldioxidintensiva regioner. I det sammanhanget bör kommissionen bistå medlemsstaterna, inklusive med riktat finansiellt stöd för att möjliggöra en rättvis övergång i dessa regioner, om det är tillgängligt.

(52)Mot bakgrund av skillnaderna mellan nationella energisystem och tekniska begränsningar hos befintliga elnät är det bästa sättet att uppnå framsteg inom marknadsintegreringen ofta på regional nivå. Regionalt samarbete mellan systemansvariga för överföringssystem bör därför stärkas. För att kunna säkerställa ett effektivt samarbete bör ett nytt regelverk föreskriva starkare regional styrning och tillsyn, inklusive genom att stärka Acers beslutsbe­ fogenheter avseende gränsöverskridande frågor. Det är möjligt att ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna behövs i krissituationer för att öka försörjningstryggheten och begränsa snedvridningen av marknaden.

(53)Samordningen mellan systemansvariga för överföringssystem på regional nivå har formaliserats genom obligatoriskt deltagande för systemansvariga för överföringssystem i regionala säkerhetssamordnare. Den regionala samordningen mellan systemansvariga för överföringssystem bör utvecklas ytterligare med en förstärkt institutionell ram genom inrättandet av regionala samordningscentrum. Inrättandet av regionala samordningscentrum bör ta hänsyn till befintliga eller planerade regionala samordningsinitiativ och stödja den alltmer integrerade driften av elsystem i hela unionen, och därmed säkerställa att de fungerar effektivt och säkert. Därför är det nödvändigt att säkerställa att samordningen mellan de systemansvariga för överföringssystem genom regionala samordningscentrum äger rum i hela unionen. Om systemansvariga för överföringssystem i en viss region ännu inte samordnas genom ett befintligt eller planerat regionalt samordningscentrum bör den systemansvarige för överföringssystem i den regionen inrätta eller utse ett regionalt samordningscentrum.

(54)Den geografiska räckvidden för regionala samordningscentrum bör göra det möjligt för dem att bidra effektivt till samordningen av driften hos systemansvariga för överföringssystem inom regioner och leda till förstärkt systemsäkerhet och marknadseffektivitet. Regionala samordningscentrum bör vara så flexibla att de kan utföra sina uppgifter i regionen på det sätt som är bäst lämpat för den typ av enskilda uppgifter som de anförtrotts.

262

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

L 158/62

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(55)Regionala samordningscentrum bör utföra uppgifter där regionaliseringen ger ett mervärde jämfört med uppgifter som utförs på nationell nivå. De regionala samordningscentrumens uppgifter bör omfatta de uppgifter som innehas av regionala säkerhetssamordnare i enlighet med kommissionens förordning (EU) 2017/1485 (12) samt ytterligare uppgifter avseende systemdrift, marknadsdrift och riskberedskap. Realtidsdrift av elsystemet bör inte ingå i de uppgifter som innehas av regionala samordningscentrum.

(56)Genom att utföra sina uppgifter bör de regionala samordningscentrumen bidra till uppnåendet av de klimat- och energipolitiska målen för 2030 och 2050.

(57)Regionala samordningscentrum bör främst verka till förmån för regionens system- och marknadsdrift. Regionala samordningscentrum bör därför för vissa funktioner ha de befogenheter som behövs för att samordna insatser som systemansvariga för överföringssystem i systemdriftsregionen ska genomföra, och för övriga funktioner ha en stärkt rådgivande roll.

(58)De personella, tekniska, fysiska och ekonomiska resurserna för regionala samordningscentrum bör inte gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

(59)Entso för el bör säkerställa att den verksamhet som bedrivs av regionala samordningscentrum samordnas över regionernas gränser.

(60)För att öka effektiviteten i unionens eldistributionsnät och säkerställa ett nära samarbete med systemansvariga för överföringssystem och Entso för el bör en europeisk enhet för unionens systemansvariga för distributionssystem (nedan kallad EU DSO-enheten) inrättas. Arbetsuppgifterna för EU DSO-enheten bör vara väldefinierade och arbetssättet bör säkerställa att enheten är effektiv, transparent och representativ för unionens systemansvariga för distributionssystem. EU DSO-enheten bör ha ett nära samarbete med Entso för el om utarbetandet och genomförandet av nätföreskrifterna, i tillämpliga fall, och bör arbeta med att ge vägledning om bland annat integrering av decentraliserad produktion och energilagring i distributionsnät eller andra områden som rör förvaltningen av distributionsnät. EU DSO-enheten bör även vederbörligen beakta de specifika egenskaperna hos distributionssystem som är anslutna nedströms till elsystem på öar som inte är anslutna till andra elsystem genom sammanlänkningar.

(61)Det krävs ett ökat samarbete och en ökad samordning mellan de systemansvariga för överföringssystem för att utarbeta nätföreskrifter för tillhandahållande och förvaltning av ett effektivt och transparent tillträde till överföringsnäten över gränserna, samt en samordnad och tillräckligt långsiktig planering och sund teknisk utveckling av unionens överföringsnät, inbegripet skapande av sammanlänkningskapacitet, med vederbörlig hänsyn till miljön. Dessa nätföreskrifter bör överensstämma med icke-bindande ramriktlinjer som har utarbetats av Acer. Acer bör ges en roll när det gäller att på grundval av faktiska omständigheter se över utkast till nätföreskrifter, bland annat deras överensstämmelse med ramriktlinjerna, och den bör kunna rekommendera att kommissionen antar dem. Acer bör lämpligen även få utvärdera föreslagna ändringar av nätföreskrifterna och bör kunna rekommendera att kommissionen antar dem. De systemansvariga för överföringssystem bör bedriva verksamheten i sina nät enligt dessa nätföreskrifter.

(62)Erfarenheterna från utarbetandet och antagandet av nätföreskrifter har visat att det är lämpligt att förenkla förfarandet för utarbetandet genom att klargöra att Acer har rätt att granska utkast till elnätföreskrifter innan de läggs fram för kommissionen.

(63)För att säkerställa att den inre marknaden för el fungerar väl bör det införas förfaranden som ger kommissionen möjlighet att anta beslut och riktlinjer om bl.a. tariffsystem och kapacitetstilldelning, och som samtidigt

säkerställer att tillsynsmyndigheterna är delaktiga i denna process, i förekommande fall genom sin sammanslutning på unionsnivå. Tillsynsmyndigheterna har, tillsammans med övriga berörda myndigheter i medlemsstaterna, en viktig uppgift när det gäller att bidra till att den inre marknaden för el fungerar väl.

(12) Kommissionens förordning (EU) 2017/1485 av den 2 augusti 2017 om fastställande av riktlinjer för driften av elöverföringssystem (EUT L 220, 25.8.2017, s. 1).

263

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/63

SV

 

 

 

 

(64)Samtliga marknadsaktörer har ett intresse av det arbete som förväntas av Entso för el. En effektiv samrådsprocess är därför viktig och befintliga strukturer som inrättats för att underlätta och effektivisera processen, bland annat via tillsynsmyndigheterna eller Acer, bör spela en viktig roll.

(65)För att öka transparensen när det gäller hela elöverföringsnätet i unionen bör Entso för el utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en icke-bindande unionsomfattande tioårig nätutvecklingsplan. Denna nätutveck­ lingsplan bör omfatta hållbara elöverföringsnät och nödvändiga regionala sammanlänkningar som behövs ur ett kommersiellt perspektiv eller för försörjningstryggheten.

(66)Investeringar i viktig ny infrastruktur bör prioriteras, samtidigt som man bör se till att den inre marknaden för el fungerar korrekt. För att förstärka de positiva effekterna av undantagna likströmslänkar med avseende på konkurrensen och försörjningstryggheten bör det göras en prövning av marknadens intresse i projektets planeringsfas och bestämmelser för att hantera överbelastning bör antas. När likströmslänkar är dragna över mer än en medlemsstats territorium bör Acer, som en sista åtgärd, behandla ansökan om undantag i syfte att bättre

beakta dess gränsöverskridande följder och underlätta administrationen. Med tanke på den exceptionella riskprofilen för dessa undantagna stora infrastrukturprojekt bör möjlighet ges att tillfälligt undanta företag med leverans- och produktionsintressen från samtliga bestämmelser om åtskillnad för de projekt som berörs. Undantag som beviljas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 (13) fortsätter att gälla fram till det planerade slutdatum som fastställts i beslutet om beviljande av undantag. Havsbaserad elinfrastruktur med dubbla funktioner (så kallade havsbaserade hybridtillgångar) som kombinerar transport av havsbaserad vindkraft till kuster och sammanlänkningar bör också ha rätt till undantag, t.ex. enligt de regler som gäller för nya likströmssammanlänkningar. Vid behov bör regelverket vederbörligen beakta den specifika situationen för dessa tillgångar för att övervinna hinder för ett förverkligande av samhällsrelevanta och kostnadseffektiva havsbaserade hybridtillgångar.

(67)För att öka förtroendet för marknaden måste marknadsaktörerna kunna vara säkra på att företag som missbrukar sin ställning kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner. De behöriga myndigheterna bör ges befogenhet att göra en ändamålsenlig undersökning av påståenden om missbruk av marknadsställning. Det är därför nödvändigt att ge de behöriga myndigheterna tillgång till uppgifter om operativa beslut som fattas av leverantörer På elmarknaden fattas många relevanta beslut av producenterna, som bör hålla information om dessa beslut lätt tillgänglig för de behöriga myndigheterna under en fastställd period. De behöriga myndigheterna bör dessutom regelbundet kontrollera om de systemansvariga för överföringssystem följer reglerna. Små producenter, utan egentlig möjlighet att snedvrida marknaden, bör undantas från det kravet.

(68)Medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna bör åläggas att förse kommissionen med relevant information. Kommissionen bör behandla denna information konfidentiellt. Vid behov bör kommissionen kunna begära in relevant information direkt från de berörda företagen, under förutsättning att de behöriga myndigheterna underrättas.

(69)Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och säkerställa att de genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(70)Medlemsstaterna, energigemenskapens avtalsslutande parter och andra tredjeländer som tillämpar denna förordning eller ingår i synkronområdet för kontinentala Europa bör ha ett nära samarbete om alla frågor som rör utvecklingen av en integrerad elhandelsregion och bör inte vidta åtgärder som äventyrar den fortsatta integreringen av elmarknaderna eller försörjningstryggheten i medlemsstater och avtalsslutande parter.

(71)När förordning (EG) nr 714/2009 antogs fanns endast ett fåtal bestämmelser på unionsnivå om den inre marknaden för el. Sedan dess har unionens inre marknad blivit mer komplex på grund av de genomgripande förändringar som marknaderna genomgår, framför allt har en intermittent produktion av el från förnybara energikällor inletts. Nätföreskrifterna och nätriktlinjerna har därför blivit mycket omfattande och heltäckande och avser såväl tekniska som generella frågor.

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöver­ skridande elhandel (EUT L 176, 15.7.2003, s. 1).

264

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

L 158/64

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(72)I syfte att säkerställa en lägsta harmoniseringsnivå som krävs för en effektivt fungerande marknad bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på icke väsentliga aspekter av vissa särskilda områden som är grundläggande för marknadsintegrering. Dessa akter bör omfatta antagande och ändringar av vissa nätföreskrifter och riktlinjer, om de kompletterar denna förordning, det regionala samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem, ekonomisk kompensation mellan systemansvariga, liksom tillämpning av undantagsbestämmelser för nya sammanlänkningar. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (14). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(73)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (15). Granskningsförfarandet bör användas för antagandet av dessa genomförandeakter.

(74)Eftersom målet för denna förordning, nämligen att upprätta en harmoniserad ram för gränsöverskridande elhandel, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare på grund av sin omfattning och sina verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets­ principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(75)Av konsekvens- och rättssäkerhetsskäl bör ingen bestämmelse i denna förordning förhindra tillämpningen av de undantag som härrör från artikel 66 i direktiv (EU) 2019/944.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Syftet med denna förordning är att

a)lägga grunden för ett effektivt uppnående av målen för energiunionen, och särskilt klimat- och energiramen för 2030, genom att med hjälp av marknadens signaler uppnå ökad effektivitet, en större andel förnybara energikällor, försörjningstrygghet, flexibilitet, hållbarhet, utfasning av fossila bränslen och ökad innovation,

b)fastställa grundläggande principer för välfungerande, integrerade elmarknader, som möjliggör icke-diskriminerande marknadstillträde för alla leverantörer av resurser och för elkunder, ger mer inflytande till konsumenterna, säkerställer konkurrenskraft på den globala marknaden, efterfrågeflexibilitet, energilagring och energieffektivitet, underlättar aggregering av decentraliserad produktion och förbrukning, och möjliggör marknadsintegrering såväl som sektoriell integrering och marknadsbaserad ersättning för el som produceras från förnybara källor,

(14) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

265

Prop. 2021/22:153

Bilaga 2

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/65

SV

 

 

 

 

c)fastställa rättvisa regler för gränsöverskridande elhandel, och därmed stärka konkurrensen på den inre marknaden för el, med beaktande av de nationella och regionala marknadernas särdrag; detta omfattar att det inrättas en kompensa­ tionsmekanism för gränsöverskridande flöden av el, att det införs harmoniserade principer för avgifter för gränsöver­ skridande överföring och tilldelning av tillgänglig kapacitet för sammanlänkningar mellan de nationella överförings­ systemen,

d)underlätta genomförandet av en välfungerande och transparent grossistmarknad och bidra till en hög nivå av elförsörjningstrygghet, samt tillhandahålla mekanismer för att harmonisera reglerna för gränsöverskridande elhandel.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.sammanlänkning: en överföringsledning som passerar eller sträcker sig över en gräns mellan medlemsstater och som kopplar samman medlemsstaternas nationella överföringssystem,

2.tillsynsmyndighet: en tillsynsmyndighet som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med artikel 57.1 i direktiv (EU) 2019/944,

3.gränsöverskridande flöde: ett fysiskt flöde av el i en medlemsstats överföringsnät som uppstår genom påverkan av producentverksamhet, kundverksamhet, eller båda, utanför den medlemsstaten på dess överföringsnät,

4.överbelastning: en situation där alla begäranden från marknadsaktörer om handel mellan nätområden inte kan tillmötesgås därför att de avsevärt skulle påverka de fysiska flödena genom nätelement som inte kan klara dessa flöden,

5.ny sammanlänkning: en sammanlänkning som inte var färdig den 4 augusti 2003,

6.strukturell överbelastning: överbelastning i överföringssystemet som kan definieras på ett entydigt sätt, som är förutsägbar, geografiskt stabil över tiden och ofta återkommer under normala förhållanden i elkraftsystemet,

7.marknadsoperatör: en enhet som tillhandahåller en tjänst med vilken bud för att sälja el matchas med bud för att köpa el,

8.nominerad elmarknadsoperatör: en marknadsoperatör som av den behöriga myndigheten utsetts att utföra arbetsuppgifter i samband med gemensam dagen före- eller intradagskoppling,

9.värde av förlorad last: en uppskattning i euro/MWh av det högsta elpris som kunder är villiga att betala för att undvika strömavbrott,

10.balansering: alla åtgärder och processer, inom alla tidsramar, genom vilka systemansvariga för överföringssystem fortlöpande säkerställer att systemfrekvensen bibehålls inom ett fördefinierat stabilitetsområde och att nödvändiga reserver upprätthålls med hänsyn till den kvalitet som krävs,

11.balansenergi: energi som används av systemansvariga för överföringssystem för att utföra balansering,

12.leverantör av balanstjänst: en marknadsaktör som tillhandahåller balansenergi och/eller balanskapacitet för systemansvariga för överföringssystem,

13.balanskapacitet: en mängd kapacitet som en leverantör av balanstjänster har accepterat att upprätthålla och för vilken leverantören av balanstjänster accepterat att lämna in bud på motsvarande mängd balansenergi till den systemansvarige för överföringssystemet under avtalets löptid,

14.balansansvarig part: en marknadsaktör eller dennes valda företrädare som ansvarar för aktörens obalanser på elmarknaden,

15.avräkningsperiod för obalanser: den tidsenhet som används för beräkning av obalansen hos en balansansvarig part,

266

Prop. 2021/22:153