Års- och koncernredovisning

Proposition 1995/96:10 Denna proposition är uppdelad i flera dokument. Detta dokument innehåller del 1 Lagförslag Allmänna utgångspunkter, kapitel 1-7

Regeringens proposition
1995/96:10

Ars- och koncernredovisning

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 september 1995

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Prop.

1995/96:10

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram förslag till ändringar i redo-
visningslagstiftningen för aktiebolag, vissa handelsbolag, kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag. Flertalet förslag är betingade
av regler i EG:s fjärde, sjunde eller elfte bolagsrättsliga direktiv eller av
de redovisningsdirektiv som finns på bank- och försäkringsområdet.

I propositionen föreslås en ny allmän årsredovisningslag som inne-
håller bestämmelser om årsredovisning, koncernredovisning och delårs-
rapporter. Det föreslås vidare att det införs två särskilda årsredo-
visningslagar för försäkringsföretag resp, för kreditinstitut och värde-
pappersbolag.

De föreslagna nya årsredovisningslagama innehåller bestämmelser om
hur årsredovisning och koncernredovisning skall upprättas. I de före-
slagna lagarna finns bestämmelser om hur balans- och resultaträk-
ningarna skall ställas upp och om hur tillgångar och skulder skall värde-
ras. Lagarna reglerar också vilka ytterligare upplysningar som skall
lämnas i årsredovisningen och koncernredovisningen och ger riktlinjer
för hur en förvaltningsberättelse och en finansieringsanalys skall vara
utformade. Vidare regleras upprättandet av delårsrapporter. Slutligen in-
nehåller den föreslagna lagstiftningen bestämmelser om offentliggörande
av redovisningshandlingar och revisionsberättelser.

Propositionens förslag innebär bl.a. följande nyheter:

- Utöver kravet på att redovisningen skall ske enligt god redovis-
ningssed införs ett krav på att årsredovisning och koncernredovisning
skall ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat.

- Vissa grundläggande redovisningsprinciper lagfästs, bl.a. den s.k.
försiktighetsprincipen.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

- En ny uppställningsform för balansräkningen och två nya uppställ- Prop. 1995/96:10

ningsformer för resultaträkningen införs. Del 1

- Förändringar sker i reglerna för värdering av tillgångar.

- En ny koncerndefinition, som skall tillämpas såväl på redovisnings-
rättens som på bolagsrättens område, införs.

- En bestämmelse införs om att bolagen skall redovisa förekomsten av
avtal om avgångsvederlag eller liknande förmåner.

- Intresseföretagsbegreppet definieras i lag.

- Metoderna för konsolidering av dotterföretag och intresseföretag lag-
regleras.

För kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag innehåller
propositionen vissa särbestämmelser som föranleds av dessa företags
särart. Detta gäller uppställningsformen för balansräkningen och resul-
taträkningen samt vissa särskilda värderingsregler.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Kre-
ditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag skall enligt för-
slaget tillämpa de nya bestämmelserna från och med det räkenskapsår
som inleds den 1 januari 1996 eller senare under år 1996. Övriga
företag som omfattas av den föreslagna lagstiftningen skall börja till-
lämpa bestämmelserna ett år senare.

Innehållsförteckning del 1 Prop. 1995/96:10

Del 1

1 Förslag till riksdagsbeslut........................ 5

2 Lagtext .................................... 6

2.1 Förslag till årsredovisningslag ................ 6

2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen .... 43

2.3 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen..... 61

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103)

om årsredovisning m.m. i vissa företag......... 63

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160)

om utländska filialer m.m................... 69

2.6 Förslag till lag om årsredovisning i kreditinstitut

och värdepappersbolag .................... 73

2.7 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617) ............................ 91

2.8 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen

(1987:618) ............................ 94

2.9 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619) ........................... 104

2.10 Förslag till lag om ändring i föreningsbankslagen

(1987:620) ............................ 108

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse ...................... 113

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag...................... 115

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) om

Sveriges allmänna hypoteksbank ............. 117

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om

kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag............... 118

2.15 Förslag till lag om årsredovisning i försäkringsföretag 121

2.16 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713) ........................... 141

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt

för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings-
rörelse i Sverige ....................... 164

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om

livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonderl66

3	Ärendet och dess beredning ...................	168
4	Allmänna utgångspunkter.....................	169
	4.1 EU och EG-rätten .....................	169
	4.2 EG:s direktiv på redovisningsrättens område . . .	170
	4.3 Den svenska anpassningen................	172
5	Årsredovisningens funktion och innehåll ..........	174	3
	5.1 Redovisningens syften ..................	174

5.2	Nuvarande lagstiftning och annan normgivning . . .	. 176	Prop. 1995/96:10 Del 1
6 Den nya lagstiftningens omfattning och struktur .......		. 180
6.1	Området för förändringar ..................	. 180
6.2	Den nya lagstiftningens formella struktur .......	. 185
6.3	En ramlagstiftning .......................	. 187
6.4	Redovisningen i mindre bolag...............	. 189
6.5	Regeringens och Finansinspektionens föreskriftsrätt	. 191
7 Sambandet mellan redovisning och beskattning........		. 195

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. årsredovisningslag

2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

3. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

4. lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag

5. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

6. lag om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-
bolag

7. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

8. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

9. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)108

10. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)

11. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse

12. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

13. lag om ändring i lagen (1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank

14. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag

15. lag om årsredovisning i försäkringsföretag

16. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

17. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsförelse i Sverige

18. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar
med anknytning till värdepappersfonder

Prop. 1995/96:10

Del 1

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till årsredovisningslag

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs följande1.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag är, om inte annat föreskrivs, tillämplig på

1. aktiebolag,

2. handelsbolag i vilka samtliga obegränsat ansvariga delägare är
aktiebolag,

3. handelsbolag i vilka samtliga obegränsat ansvariga delägare är
aktiebolag eller sådana handelsbolag som avses i 2,

4. handelsbolag som ingår i en koncern där moderbolaget är ett aktie-
bolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 eller 3,

5. handelsbolag som tidigare har omfattats av 2 - 4.

Vid tillämpningen av första stycket 2 och 3 skall med aktiebolag jäm-
ställas

1. utländska företag som avses i avsnitt 1 i bilaga 1, och

2. utländska företag som inte lyder under lagstiftningen i någon stat
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet men som har en rättslig
form som är jämförbar med aktiebolaget eller med de företag som avses
i avsnitt 1 i bilaga 1.

Vid tillämpningen av första stycket 3-5 skall med sådana handels-
bolag som avses i första stycket 2 jämställas utländska företag som avses

1 avsnitt 2 i bilaga 1 under förutsättning att samtliga obegränsat ansvari-
ga delägare är aktiebolag eller sådana utländska företag som

avses i andra stycket.

2 § Lagen är inte tillämplig på bolag som avses i 1 kap. 1 § första
stycket lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller 1 kap. 1 § första stycket lagen (1995:000) om
årsredovisning i försäkringsföretag, om inte annat är särskilt föreskrivet
i dessa lagar.

Bolag som enligt 1 kap. 1 § andra stycket lagen om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag eller 1 kap. 1 § andra stycket lagen
om årsredovisning i försäkringsföretag är skyldiga att upprätta koncern-
redovisning enligt de lagarna är inte skyldiga att upprätta koncern-
redovisning enligt denna lag.

1 Jfr rådets direktiv 78/660/EEG (EGT L 222, 14.8.1978 s. 31), 83/349/EEG
(EGT L 193, 18.7.1983 s. 1) m.fl.

Allmänna definitioner

3 § Med bolag avses aktiebolag och handelsbolag.

Med andelar avses aktier och andra andelar i juridiska personer.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Koncern- och intresseföretagsdefinitioner

4 § Ett bolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotter-
företag, om bolaget

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den
juridiska personen,

2. äger andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med
andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för
samtliga andelar,

3. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller
avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande
ledningsorgan, eller

4. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva
ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett
annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans
med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag
tillsammans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den juri-
diska personen,

2. äger andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med
andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för
samtliga andelar, eller

3. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller
avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande
ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger andelar i en juridisk person och på grund av
avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen,
är även denna dotterföretag till moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.

5 § Om ett bolag äger andelar i en juridisk person som inte är
dotterföretag och utövar ett betydande inflytande över den juridiska
personens driftsmässiga och finansiella styrning samt ägandet utgör ett
led i en varaktig förbindelse mellan bolaget och den juridiska personen,
är den juridiska personen intresseföretag till bolaget.

Innehar ett bolag minst tjugo procent av rösterna för samtliga andelar
i en annan juridisk person, skall det anses ha sådant inflytande över och
sådan förbindelse med denna som avses i första stycket, om inte annat

framgår av omständigheterna. Detsamma gäller om bolagets dotter-
företag eller bolaget tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller
flera dotterföretag tillsammans innehar minst tjugo procent av rösterna
för samtliga andelar i den juridiska personen.

6 § I de fall som avses i 4 § första stycket 1-3 och andra stycket samt
5 § skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget
namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses
tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag eller intresse-
företag beaktas inte de andelar i dotterföretaget eller intresseföretaget
som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma
gäller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för
dotterföretagets eller intresseföretagets eller dess dotterföretags räkning.

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisning

Årsredovisningens delar

1 § Utöver årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall
bolag för varje räkenskapsår upprätta årsredovisning enligt denna lag.

Årsredovisningen skall bestå av

1. balansräkning,

2. resultaträkning,

3. noter, och

4. förvaltningsberättelse.

Om bolaget är ett sådant bolag som avses i 10 kap. 3 § andra stycket
aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall det i årsredo-
visningen även ingå en finansieringsanalys.

Överskådlighet och god redovisningssed

2 § Årsredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i
enlighet med god redovisningssed.

Rättvisande bild

3 § Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som
en helhet och ge en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat.
Om det behövs för att en rättvisande bild skall ges, skall det lämnas
tilläggsupplysningar.

Om avvikelse görs från vad som följer av allmänna råd eller
rekommendationer från normgivande organ, skall upplysning om detta
och om skälen för avvikelsen lämnas i en not.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Andra grundläggande redovisningsprinciper

4 § Vid upprättandet av balansräkningen, resultaträkningen och
noterna skall följande iakttas:

1. Bolaget skall förutsättas fortsätta sin verksamhet.

2. Samma principer för värdering, klassificering och indelning av de
olika posterna och, i förekommande fall, delposterna skall konsekvent
tillämpas från ett räkenskapsår till ett annat.

3. Värderingen av de olika posterna och, i förekommande fall, del-
posterna skall göras med iakttagande av rimlig försiktighet. Detta
innebär särskilt att

a) endast under räkenskapsåret konstaterade intäkter får tas med i
resultaträkningen,

b) hänsyn skall tas till alla förutsebara och möjliga förluster och
ekonomiska förpliktelser som är hänförliga till räkenskapsåret eller
tidigare räkenskapsår, även om dessa förluster eller förpliktelser blir
kända först efter räkenskapsårets utgång men före upprättandet av
årsredovisningen, och att

c) hänsyn skall tas till värdenedgångar oavsett om resultatet för räken-
skapsåret är en vinst eller en förlust.

4. Intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret skall
tas med oavsett tidpunkten för betalningen.

5. De olika beståndsdelar som balansräkningens poster och, i före-
kommande fall, delposter består av skall värderas var för sig.

6. Tillgångar och avsättningar eller skulder får inte kvittas mot var-
andra. Inte heller får intäkter och kostnader kvittas mot varandra.

7. Den ingående balansen för ett räkenskapsår skall stämma överens
med den utgående balansen för det närmast föregående räkenskapsåret.

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med 2 och 3 §§, får
avvikelse göras från vad som föreskrivs i första stycket. I så fall skall
upplysning om skälen för avvikelsen och en bedömning av dess effekt
på bolagets ställning och resultat lämnas i en not.

Språk och form

5 § Årsredovisningen skall avfattas på svenska i vanlig läsbar form.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Viluta

6 § Beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor. Be-
loppen får dessutom anges i annan valuta enligt omräkningskursen på
dagen för räkenskapsårets utgång (balansdagen). I så fall skall
upplysning om omräkningskursen lämnas i en not.

Årsredovisningens undertecknande

7 § I aktiebolag skall årsredovisningen skrivas under av samtliga
styrelseledamöter och av verkställande direktören. Har en avvikande

mening om årsredovisningen antecknats till styrelsens protokoll, skall
yttrandet fogas till redovisningen.

I handelsbolag skall årsredovisningen skrivas under av samtliga obe-
gränsat ansvariga delägare. Har en sådan delägare anmält avvikande
mening om årsredovisningen, skall yttrandet fogas till redovisningen.

Årsredovisningen skall innehålla uppgift om den dag då den under-
tecknades.

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

Balansräkningens innehåll

1 § Balansräkningen skall i sammandrag redovisa bolagets samtliga
tillgångar, avsättningar och skulder samt eget kapital på balansdagen.
Ställda panter och ansvarsförbindelser skall tas upp inom linjen.

Resultaträkningens innehåll

2 § Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa bolagets samtliga
intäkter och kostnader under räkenskapsåret.

Uppställningsformer

3 § Balansräkningen skall upprättas enligt den uppställningsform som
anges i bilaga 2 till denna lag. Resultaträkningen skall upprättas enligt
någon av de uppställningsformer som anges i bilagorna 3 och 4.

Byte av uppställningsform för resultaträkningen får ske endast om det
finns särskilda skäl och är förenligt med 2 kap. 2 och 3 §§. Vid sådant
byte skall upplysning om skälen för bytet lämnas i en not.

4 § Posterna i balansräkningen och resultaträkningen skall tas upp var
för sig i den ordningsföljd som anges för respektive uppställningsform.

I fråga om poster som föregås av arabiska siffror skall de avvikelser
göras som är betingade av rörelsens särskilda inriktning.

Andra poster än de som finns upptagna i uppställningsformerna får tas
upp, om de nya posternas innehåll inte täcks av uppställningsformernas
poster. Posterna får delas in i delposter. Om delar av en post har
tillkommit på ett sådant sätt eller är av sådan storlek att det är av
betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på en rättvisande bild att
de redovisas särskilt, skall de tas upp i delposter. Kompletterande poster
skall ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten.

Poster som föregås av arabiska siffror får slås samman,

1. om de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på
rättvisande bild, eller

2. om sammanslagningen främjar överskådligheten och posterna och,
i förekommande fall, delposterna anges i not.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Jämförelsetal

5 § För varje post eller delpost i balansräkningen, resultaträkningen
och sådana noter som avses i 4 § fjärde stycket 2 skall beloppet av mot-
svarande post för det närmast föregående räkenskapsåret anges.

Om bolaget har ändrat principerna för värdering, klassificering eller
indelning i poster eller delposter, skall posterna för det närmast före-
gående räkenskapsåret räknas om eller ändras på det sätt som behövs
för att de skall kunna jämföras med räkenskapsårets poster på ett
meningsfullt sätt.

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med 2 kap. 2 och
3 §§, får avvikelse från vad som föreskrivs i andra stycket göras. I så
fall skall upplysning om skälen för avvikelsen anges i en not.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Större periodiseringsposter

6 § Större belopp som ingår i posterna Förutbetalda kostnader och
upplupna intäkter och Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter
skall specificeras i balansräkningen eller i en not.

Första stycket gäller inte i fråga om bolag, i vilket

1. antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren i medeltal
uppgått till högst tio, och

2. tillgångarnas nettovärde enligt fastställd balansräkning för det
senaste räkenskapsåret uppgår till högst 24 miljoner kronor.

Resultaträkning i förkortad form

7 § Om det är motiverat av konkurrensskäl och regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer medger det, får posterna 1 - 6 i
bilaga 3 respektive posterna 1-3 och 6 i bilaga 4 slås samman till en
post benämnd bruttovinst eller bruttoförlust. Detta gäller dock inte om
bolaget är ett sådant bolag som avses i 10 kap. 3 § andra stycket
aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3§ första stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

Ett bolag som slår samman poster enligt första stycket skall i en not
upplysa om skälen för detta.

Nettoomsättningen

8 § Nettoomsättningen skall omfatta intäkter från försålda varor och
utförda tjänster som ingår i bolagets normala verksamhet. Avdrag skall
göras för lämnade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är
direkt knuten till omsättningen.

Extraordinära intäkter och kostnader

9 § Intäkter och kostnader i annan verksamhet än bolagets normala
verksamhet skall redovisas som extraordinära intäkter och kostnader.

Extraordinära intäkter och kostnader skall specificeras till storlek och
art i en not.

Andra stycket gäller inte bolag som avses i 6 § andra stycket.

4 kap. Värderingsregler

\äd som är anläggningstillgångar och omsättningstillgångar

1 § Med anläggningstillgång förstås tillgång som är avsedd att stadig-
varande brukas eller innehas i rörelsen. Med omsättningstillgång förstås
annan tillgång.

2 § Utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och liknande
arbeten som är av väsentligt värde för rörelsen under kommande år får
tas upp som immateriell anläggningstillgång. Detsamma gäller utgifter
för koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter och liknande
rättigheter och tillgångar samt ersättning som vid förvärv av rörelse
överstiger det behållna värdet av de tillgångar som förvärvats och de
skulder som övertagits (goodwill).

Utgifter för bolagsbildning, ökning av aktiekapitalet eller bolagets
förvaltning får inte tas upp som tillgång.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar

3 § Anläggningstillgångar skall tas upp till belopp motsvarande
utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning (anskaffningsvärdet),
om inte annat följer av 4 - 6 § eller 12 §.

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång skall räknas in, utöver
inköpspriset, utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet.

I anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång skall räknas in, utöver
sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av till-
gången, en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader.

Ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en
tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet till den del räntan hänför sig
till tillverkningsperioden. Om ränta har räknats in i anskaffningsvärdet,
skall upplysning om detta och det belopp som har räknats in lämnas i en
not.

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en tillgång får räknas in i
anskaffningsvärdet, om de har lagts ned under räkenskapsåret eller
balanserats från tidigare år.

Avskrivning av anläggningstillgångar

4 § Anläggningstillgångar med begränsad ekonomisk livslängd skall
skrivas av systematiskt över denna livslängd.

Den ekonomiska livslängden för en immateriell anläggningstillgång
som avses i 2 § skall anses uppgå till högst fem år, om inte en annan
längre tid med rimlig grad av säkerhet kan fastställas. Om en sådan
längre avskrivningstid tillämpas, skall det i en not lämnas upplysning
om detta. I noten skall i så fall också anges skälen för den längre
avskrivningstiden.

Avskrivningar skall redovisas i resultaträkningen.

Nedskrivning av anläggningstillgångar

5 § Har en anläggningstillgång på balansdagen ett lägre värde än det
värde som följer av 3 § och 4 § första stycket, skall tillgången skrivas
ned till detta lägre värde, om det kan antas att värdenedgången är
bestående.

En finansiell anläggningstillgång får skrivas ned till det lägre värde
som tillgången har på balansdagen även om det inte kan antas att värde-
nedgången är bestående.

En nedskrivning enligt första eller andra stycket skall återföras, om
det inte längre finns skäl för den.

Nedskrivningar och återföringar som avses i första - tredje styckena
skall redovisas i resultaträkningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Uppskrivning av anläggningstillgångar

6 § Ett aktiebolags materiella eller finansiella anläggningstillgångar
som har ett tillförlitligt och bestående värde som väsentligt överstiger
bokfört värde enligt 3 §, 4 § första stycket, 5 § första - tredje styckena
och 12 § får skrivas upp till högst detta värde, om uppskrivningsbe-
loppet används för ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller
nyemission eller för avsättning till en uppskrivningsfond.

I samband med uppskrivningar skall det i en not lämnas upplysning
om hur uppskrivningsbeloppet har behandlats skattemässigt.

Avskrivningar och nedskrivningar av den tillgång som har skrivits
upp skall efter uppskrivningen beräknas med utgångspunkt i det
uppskrivna värdet.

7 § Uppskrivningsfonden får tas i anspråk för

1. ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller nyemission,

2. täckning av förlust enligt fastställd balansräkning när förlusten inte
kan täckas av fritt eget kapital.

Ett beslut att ta uppskrivningsfonden i anspråk för att täcka en förlust
enligt första stycket 2 får fattas endast efter revisorernas hörande. Innan
tre år har förflutit från beslutet får vinstutdelning beslutas endast om
rätten ger tillstånd till det eller om aktiekapitalet har ökats med minst ett

belopp som motsvarar den förlust som har blivit täckt med upp-
skrivningsbelopp. I fråga om rättens tillstånd gäller 6 kap. 6 § tredje -
femte styckena aktiebolagslagen (1975:1385).

8 § Vid avskrivning enligt 4 § eller nedskrivning enligt 5 § eller vid
avyttring eller utrangering av tillgången skall uppskrivningsfonden
minskas i motsvarande utsträckning, dock högst med den del av
uppskrivningsfonden som svarar mot tillgången.

Minskningen av uppskrivningsfonden i fäll som avses i första stycket
får göras enbart genom att

1. fonden tas i anspråk enligt 7 §,

2. den del av uppskrivningsfonden som motsvarar avskrivning eller
nedskrivning överförs till fritt eget kapital, eller

3. den del av uppskrivningsfonden som motsvarar en avyttrad tillgång
överförs till fritt eget kapital.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Värdering av omsättningstillgångar

9 § Omsättningstillgångar skall, om inte annat följer av 10 eller 12 §,
tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på
balansdagen.

Med anskaffningsvärde förstås, om inte annat följer av 11 §,
utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning. Vid bestämmandet
av anskaffningsvärdet tillämpas 3 § andra - fjärde styckena.

Med det verkliga värdet avses försäljningsvärdet efter avdrag för
beräknad försäljningskostnad. Om det finns särskilda skäl, får det
verkliga värdet bestämmas till återanskaffningsvärdet, i förekommande
fall med avdrag för inkurans, eller något annat värde som är förenligt
med 2 kap. 2 och 3 §§.

Med återanskaffningsvärde avses det belopp som motsvarar den utgift
för anskaffandet som bolaget skulle ha haft, om tillgången anskaffats på
balansdagen.

Värdering av pågående arbeten

10 § Pågående arbeten för någon annans räkning får värderas till
belopp som överstiger anskaffningsvärdet, om det finns särskilda skäl
och det står i överensstämmelse med 2 kap. 2 och 3 §§.

\brulagrets anskaffningsvärde

11 § Anskaffningsvärdet för varulager av likartade tillgångar får
beräknas enligt först-in-först-ut-principen, enligt vägda genom-
snittspriser eller enligt någon annan liknande princip. Sist-in-först-ut-
principen får inte tillämpas.

Om det värde som framkommer vid en sådan beräkning väsentligt
avviker från varulagrets verkliga värde på balansdagen, skall skillnads-

beloppet anges i en not med fördelning på de i balansräkningen upp-
tagna posterna. Det verkliga värdet skall därvid beräknas enligt 9 §
tredje stycket första meningen.

Bestämmelsen i andra stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 §
andra stycket.

Redovisning till bestämd mängd och fast värde

12 § Materiella anläggningstillgångar, råvaror och förnödenheter som
omsätts och vilkas sammantagna värde är av underordnad betydelse för
bolaget, får tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, om deras
kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt.

Omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta

13 § Fordringar och skulder i utländsk valuta får omräknas enligt
växelkursen på balansdagen, om detta står i överensstämmelse med
2 kap. 2 och 3 §§.

Egna aktier

14 § Tillgångsposten Egna aktier får inte tas upp till något värde.

Vid värdering av ett moderbolags andelar i ett dotterföretag skall
andelar som dotterföretaget äger i moderbolaget inte anses ha något
värde.

Periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån

15 § Kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter vid upptagande av lån
skall periodiseras, dock längst över tiden till dess skulden förfaller till
betalning. Sådan periodisering behöver dock inte göras om den är utan
betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på rättvisande bild.

Avsättningar

16 § Avsättning skall göras för samtliga förpliktelser som är hänförliga
till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår och som på balansdagen
är säkra eller sannolika till sin förekomst men ovissa till belopp eller till
den tidpunkt då de skall infrias.

Avskrivningar och nedskrivningar får inte redovisas som avsättningar.

17 § Större avsättningar som i balansräkningen har tagits upp under
posten Övriga avsättningar skall specificeras i balansräkningen eller i en
not.

Första stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

5 kap. Tilläggsupplysningar

Tilläggsupplysningarnas placering

1 § Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag skall
årsredovisningen innehålla de upplysningar som anges i 2-24 §§.
Upplysningarna skall lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet
på överskådlighet i 2 kap. 2 §, får upplysningarna i stället lämnas i
balansräkningen eller resultaträkningen.

Lämnas upplysningarna i noter, skall hänvisning göras vid de poster i
balansräkningen eller resultaträkningen till vilka de hänför sig.

Värderings- och omräkningsprinciper

2 § Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar eller skulder
skall anges.

För poster i årsredovisningen som avser tillgångar, avsättningar eller
skulder i utländsk valuta skall anges enligt vilka principer beloppen har
räknats om till svenska kronor.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Anläggningstillgångar

3 § För varje post som tas upp som anläggningstillgång i
balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde
stycket 2 skall uppgift lämnas om

1. tillgångarnas anskaffningsvärde,

2. tillkommande och avgående tillgångar,

3. överföringar,

4. årets avskrivningar enligt 4 kap. 4 §,

5. årets nedskrivningar, med särskild uppgift om nedskrivningar som
har gjorts med stöd av 4 kap. 5 § andra stycket,

6. årets uppskrivningar, med särskild uppgift om uppskrivnings-
beloppets användning och oavskrivet uppskrivningsbelopp,

7. ackumulerade avskrivningar enligt 4 kap. 4 §,

8. ackumulerade nedskrivningar, med särskild uppgift om nedskriv-
ningar som har gjorts med stöd av 4 kap. 5 § andra stycket,

9. ackumulerade uppskrivningar, och

10. korrigeringar av tidigare års avskrivningar enligt 4 kap. 4 §, ned-
skrivningar och uppskrivningar.

Grunderna för avskrivning av anläggningstillgångarnas olika poster
skall anges.

Till den del en tillgång skrivits av eller skrivits ned uteslutande av
skatteskäl skall upplysning lämnas om detta med angivande av avskriv-
ningens eller nedskrivningens storlek.

Uppgifter om taxeringsvärden

4 § För fastigheter som är anläggningstillgångar skall det lämnas
uppgift om taxeringsvärden med fördelning på balansräkningens poster
och på sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2.

Uppskrivningsfond

5 § Om uppskrivningsfondens storlek eller sammansättning har
ändrats under räkenskapsåret, skall uppgift lämnas om

1. fondens storlek vid räkenskapsårets början och slut,

2. belopp som har satts av till fonden under räkenskapsåret, och

3. belopp som har överförts från fonden eller på annat sätt har tagits
i anspråk med uppgift om hur beloppet har använts.

Nettoomsättningens fördelning

6 § Om bolagets rörelsegrenar eller geografiska marknader avviker
betydligt från varandra, skall uppgift lämnas om nettoomsättningens
fördelning på rörelsegrenarna och marknaderna. Bedömningen av om
bolagets rörelsegrenar och marknader avviker betydligt från varandra
skall göras med hänsyn till hur bolaget normalt organiserar försälj-
ningen av varor och tjänster.

Första stycket gäller inte bolag som tillämpar 3 kap. 7 §.
Bestämmelsen om nettoomsättningens fördelning på geografiska mark-
nader gäller inte heller bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

Inköp och försäljning mellan koncernföretag

7 § Moderbolag och dotterföretag skall ange hur stor del av räken-
skapsårets inköp och försäljningar som avser andra koncernföretag.

Uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag

8 § För varje dotterföretag och intresseföretag skall anges

1. namn, organisationsnummer, säte och eget kapital,

2. resultatet för det senaste räkenskapsår för vilket årsbokslut har
upprättats,

3. bolagets kapitalandel i företaget, beräknad med tillämpning av

1 kap. 6 §, och

4. antalet andelar och dessas värde enligt balansräkningen.

Första stycket gäller också i fråga om andra företag vari bolaget självt
eller på det sätt som anges i 1 kap. 6 § innehar en kapitalandel på minst
20 procent.

Ett bolag som är obegränsat ansvarig delägare i ett annat företag skall
ange detta företags namn, organisationsnummer, säte och rättsliga form.

Om bolagets rösträttsandel i sådana företag som avses i första och

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

andra styckena avviker från kapitalandelen, skall även rösträttsandelen
anges.

9 § En uppgift enligt 8 § får utelämnas, om den är av ringa betydelse
med hänsyn till kravet på rättvisande bild i 2 kap. 3 §.

Under förutsättning att tillstånd ges av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer, får uppgift enligt 8 § också utelämnas, om
den har sådan karaktär att den kan vålla allvarlig skada för något av de
i 8 § angivna företagen.

Om en uppgift har utelämnats enligt första eller andra stycket, skall
upplysning lämnas om detta.

Uppgift om eget kapital och resultat får också utelämnas, om

1. bolaget äger andelar som motsvarar mindre än hälften av
dotterföretagets eller intresseföretagets eget kapital och detta företag
inte offentliggör sin balansräkning, eller

2. bolaget är moderbolag och dotterföretaget omfattas av en av
bolaget upprättad koncernredovisning eller av en sådan koncernredo-
visning som avses i 7 kap. 2 § första stycket.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Kortfristiga och långfristiga balansposter

10 § För varje fordringspost i balansräkningen som är upptagen under
Omsättningstillgångar eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde
stycket 2 skall anges den del som förfaller till betalning senare än ett år
efter balansdagen.

För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som avses i
3 kap. 4 § fjärde stycket 2 skall anges den del som förfaller till
betalning senare än ett år efter balansdagen samt den del som förfaller
till betalning senare än fem år efter balansdagen.

Ställda säkerheter

11 § För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som
avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 skall, om säkerhet har ställts,
omfattningen av säkerheterna anges med uppgift om deras art och form.

Om bolaget har ställt säkerhet eller ingått ansvarsförbindelse till
förmån för koncernföretag, skall särskild upplysning lämnas om detta.

Lån till ledande befattningshavare

12 § Om ett bolag har lämnat lån till en styrelseledamot, verkställande
direktör eller en motsvarande befattningshavare i bolaget eller i ett
annat koncernföretag, skall upplysning lämnas om detta. Detsamma
gäller om bolaget har ställt pant eller annan säkerhet eller har ingått
ansvarsförbindelse till förmån för en sådan befattningshavare. Med
styrelseledamöter jämställs suppleanter för dessa och med verkställande
direktör jämställs vice verkställande direktör.

Uppgift skall lämnas om storleken av lämnade lån, huvudsakliga låne-
villkor, räntesatser, under räkenskapsåret återbetalda belopp, arten av
ställda säkerheter och ingångna ansvarsförbindelser samt beloppet av de
lån för vilka säkerhet ställts. Uppgift skall även lämnas om vilken
anknytning till bolaget den har som bolaget har lämnat lån till, ställt
säkerhet för eller ingått ansvarsförbindelse till förmån för.

Andra stycket tillämpas också, om bolaget har lämnat lån till eller
ställt säkerhet till förmån för någon annan med stöd av tillstånd enligt

12 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Konvertibla lån

13 § Om bolaget har utelöpande lån som är konvertibla eller förenade
med optionsrätt till nyteckning, skall för varje lån eller liknande rättig-
het anges utestående lånebelopp samt tid och villkor för utbyte eller för
nyteckning. För varje lån mot vinstandelsbevis skall utestående låne-
belopp och räntebestämmelserna anges.

Aktiebolags eget kapital

14 § Ett aktiebolags eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital
och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital
skall tas upp aktiekapital, överkursfond, uppskrivningsfond och reserv-
fond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria
fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust
för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas
därvid upp som avdragsposter.

Förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning
skall specificeras.

Vid aktiekapitalet skall antalet aktier anges. Består aktiekapitalet av
aktier av olika slag, skall motsvarande uppgift lämnas för varje aktie-
slag. Innehar aktiebolaget egna aktier, skall det nominella beloppet av
dessa anges.

Upplysningar om skatter

15 § Uppgift skall lämnas om skillnaden mellan å ena sidan den
inkomstskatt som har redovisats i resultaträkningen under räkenskaps-
året och tidigare räkenskapsår samt å andra sidan den inkomstskatt som
belöper sig på verksamheten för dessa år. Uppgift behöver dock inte
lämnas om skillnaden är obetydlig.

Första stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

16 § Uppgift skall lämnas om hur den för räkenskapsåret redovisade
inkomstskatten fördelar sig på ordinärt och extraordinärt resultat.

Första stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

Medelantalet anställda under räkenskapsåret

17 § Uppgift skall lämnas om medelantalet under räkenskapsåret
anställda personer med uppgift om fördelningen mellan kvinnor och
män. Om bolaget har anställda i flera länder, skall medelantalet
anställda och fördelningen mellan kvinnor och män i varje land anges.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Löner, andra ersättningar och sociala kostnader

18 § Av räkenskapsårets personalkostnader skall följande belopp anges
särskilt:

1. löner och ersättningar, och

2. sociala kostnader, med särskild uppgift om pensionskostnader.

19 § Det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och andra
ersättningar skall anges för var och en av följande grupper:

1. styrelseledamöter, verkställande direktören och motsvarande befatt-
ningshavare, och

2. anställda som inte omfattas av 1.

Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelseledamöter,
verkställande direktören och motsvarande befattningshavare skall anges
särskilt.

Har bolaget anställda i flera länder, skall uppgifter som anges i första
och andra styckena lämnas särskilt för varje land.

Pensioner och liknande förmåner

20 § Uppgift skall lämnas om det sammanlagda beloppet av kostnader
och förpliktelser som avser pensioner eller liknande förmåner till styrel-
seledamöter, verkställande direktören eller motsvarande befattnings-
havare.

Tidigare styrelse och verkställande direktör

21 § Vad som enligt 19 och 20 §§ gäller för styrelseledamöter och
verkställande direktören gäller även tidigare styrelseledamöter och
tidigare verkställande direktör.

Suppleanter och vice verkställande direktör

22 § Vid tillämpning av 19-21 §§ jämställs med styrelseledamöter
suppleanter för dessa och med verkställande direktören vice verk-
ställande direktör.

Avtal om avgångsvederlag

23 § Om bolaget har träffat avtal om avgångsvederlag eller liknande
förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktören eller andra
personer i bolagets ledning, skall uppgift lämnas om avtalen och om de
väsentligaste villkoren i avtalen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Uppgift om moderföretag

24 § Ett bolag som är dotterbolag skall lämna uppgift om namn,
organisationsnummer och säte för de moderföretag som upprättar
koncernredovisning för den största och minsta koncern som bolaget
ingår i som dotterbolag. Uppgift skall också lämnas om var det går att
få tillgång till utländska moderföretags koncernredovisningar.

6 kap. Förvaltningsberättelse och finansieringsanalys

Förvaltningsberättelse

1 § Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av bolagets verksamhet, ställning och resultat.

Upplysningar skall även lämnas om

1. sådana förhållanden som inte skall redovisas i balansräkningen,
resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av
bolagets ställning och resultat,

2. sådana händelser av väsentlig betydelse för bolaget som har
inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut,

3. bolagets förväntade framtida utveckling,

4. bolagets verksamhet inom forskning och utveckling, och

5. bolagets filialer i utlandet.

Andra stycket 3 och 5 gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra
stycket.

2 § I aktiebolag skall i förvaltningsberättelsen lämnas förslag till
dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust. I aktiebolag som är
moderbolag skall dessutom uppgift lämnas om belopp som enligt
årsredovisningarna för företag inom koncernen skall föras över från fritt
eget kapital i koncernen till bundet eget kapital.

Finansieringsanalys

3 § I finansieringsanalysen skall redovisas bolagets finansiering och
kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

7 kap. Koncernredovisning

Allmänna bestämmelser

Skyldighet att upprätta koncernredovisning

1 § Ett moderbolag skall för varje räkenskapsår upprätta koncern-
redovisning enligt denna lag, om inte annat följer av 2 §.

2 § Ett moderbolag som är dotterbolag behöver inte upprätta koncern-
redovisning, om

1. bolaget och dess samtliga dotterföretag omfattas av en koncern-
redovisning som upprättas av ett annat moderföretag,

2. detta moderföretag lyder under lagstiftningen i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och

3. moderföretagets koncernredovisning har upprättats och reviderats
enligt den lagstiftning som i den staten har tillkommit i enlighet med
Europeiska gemenskapernas direktiv av den 13 juni 1983 om samman-
ställd redovisning (83/349/EEG).

Första stycket gäller även om något dotterföretag av skäl som anges i
4 § andra eller tredje stycket inte omfattas av den upprättade koncern-
redovisningen.

Ett moderbolag som med stöd av första stycket inte självt har
upprättat någon koncernredovisning skall ge in den koncernredovisning
som avses i första stycket jämte koncemrevisionsberättelsen till registre-
ringsmyndigheten enligt bestämmelserna i 8 kap. 3 §. Registrerings-
myndigheten skall på det sätt som anges i 8 kap. 4 § kungöra att hand-
lingarna har getts in. Om handlingarna inte är avfattade på svenska, får
registreringsmyndigheten förelägga moderbolaget att ge in en bestyrkt
översättning till svenska. Sådant föreläggande skall utfärdas om någon
begär det.

Första stycket gäller inte,

1. om delägare som har en kapitalandel i moderbolaget på minst tio
procent senast sex månader före räkenskapsårets utgång hos moder-
bolagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan har krävt att koncern-
redovisning skall upprättas, eller

2. om andelarna i moderbolaget eller skuldebrev som moderbolaget
har utfärdat är inregistrerade på en börs inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

Den som enligt första stycket inte upprättar någon koncernredovisning
skall upplysa om detta i en not till årsredovisningen samt lämna uppgift
om namn, organisationsnummer och säte för det moderföretag som
upprättar den i stycket nämnda koncernredovisningen.

Koncernredovisningens delar

3 § Koncernredovisningen skall bestå av

1. koncernbalansräkning,

2. koncernresultaträkning,

3. noter, och

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

4. förvaltningsberättelse.

Om moderbolaget är ett sådant bolag som avses i 10 kap. 3 § fjärde
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket
lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall det i
koncernredovisningen även ingå en finansieringsanalys.

Dotterföretag som skall omfattas av koncernredovisningen

4 § Koncernredovisningen skall omfatta samtliga dotterföretag, om
inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Ett dotterföretag behöver inte omfattas av koncernredovisningen, om
företaget är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 5 § på rätt-
visande bild. Om flera dotterföretag tillsammans har mer än sådan ringa
betydelse, skall de dock omfattas av koncernredovisningen.

Ett dotterföretag behöver inte heller omfattas av koncernredovis-
ningen, om

1. betydande och varaktiga hinder i väsentlig grad begränsar moder-
bolagets möjligheter att utöva sitt inflytande över dotterföretaget,

2. nödvändig information för att upprätta koncernredovisningen inte
kan fås utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid, eller

3. andelarna i dotterföretaget innehas tillfälligt och uteslutande i avsikt
att säljas vidare.

Ett bolag som tillämpar andra eller tredje stycket skall i en not
upplysa om skälen för detta.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Principer för upprättande av koncernredovisning

Överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild

5 § Koncernredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och
i enlighet med god redovisningssed.

Koncembalansräkningen, koncernresultaträkningen och noterna skall
upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av ställningen och
resultatet för de företag, betraktade som en enhet, som omfattas av kon-
cernredovisningen. Bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket andra
meningen och andra stycket tillämpas också på koncernredovisningen.

Andra grundläggande redovisningsprinciper m.m.

6 § För koncernredovisningen tillämpas följande bestämmelser i 2 kap.:

4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,

5 § om språk och form,

6 § om valuta, och

7 § om undertecknande.

Koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen

I § Koncembalansräkningen och koncemresultaträkningen skall var för
sig utgöra en sammanställning av balansräkningarna respektive resultat-
räkningarna för moderbolaget och de dotterföretag som omfattas av
koncernredovisningen. Sammanställningen skall göras med tillämpning
av 8-12 §§ och 17 - 23 §§. Vid redovisningen av andelar i andra
företag än dotterföretag skall 24 - 29 §§ beaktas. I övrigt tillämpas
3 kap.

Vad som i aktiebolag har avsatts till kapitalandelsfonden enligt 27 §
andra stycket skall redovisas som en särskild post under A IV i koncem-
balansräkningen. Sådant belopp skall anses som bundet eget kapital.

När 3 kap. 6 § andra stycket tillämpas skall vad som där sägs om
antalet anställda och tillgångarnas nettovärde avse koncernen som helhet.

Bestämmelsen i 3 kap. 7 § gäller inte om koncernen är en sådan
koncern som avses i 10 kap. 3 § fjärde stycket aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag.

Minoritetsandelar

8 § Den del av eget kapital och årets resultat i ett dotterföretag som
belöper sig på andelar ägda av någon annan än de koncernföretag som
omfattas av koncernredovisningen skall redovisas som särskilda poster i
koncembalansräkningen och koncemresultaträkningen.

Balansdag

9 § Koncernredovisningen skall hänföra sig till moderbolagets
balansdag.

Om ett dotterföretags balansdag ligger mer än tre månader före moder-
bolagets balansdag, skall dotterföretaget omfattas av koncern-
redovisningen på grundval av en balansräkning som hänför sig till
moderbolagets balansdag och en resultaträkning som avser moder-
bolagets räkenskapsår.

Om ett dotterföretags balansdag ligger högst tre månader före
moderbolagets balansdag, skall upplysning lämnas om sådana händelser
som är viktiga för att bedöma dotterföretagets ställning och resultat och
som har inträffat mellan dotterföretagets och moderbolagets balansdagar.

Värderingsregler

10 § Bestämmelserna i 4 kap. tillämpas även på koncernredovisningen.

II § Moderbolaget skall tillämpa samma principer för värderingen av
tillgångar, avsättningar och skulder i koncernredovisningen som i års-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

redovisningen. Andra värderingsprinciper får användas i koncern-
redovisningen, om det finns särskilda skäl. I sådant fall skall upplysning
om detta lämnas i not med angivande av skälen för avvikelsen.

Har något av de koncernföretag som omfattas av koncernredovis-
ningen tillämpat andra principer för värderingen av tillgångar, avsätt-
ningar och skulder än de som tillämpas i koncembalansräkningen, skall
dessa tillgångar, avsättningar och skulder räknas om enligt sistnämnda
principer.

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med 5 §, får avvikelse
göras från vad som föreskrivs i andra stycket. Sådan avvikelse får även
göras, om en omräkning med hänsyn till kravet på rättvisande bild är av
ringa betydelse. I dessa fall skall upplysning om skälen för avvikelsen
anges i en not.

Elimineringar mellan koncernföretag

12 § Fordringar och skulder mellan koncernföretag, liksom intern-
vinster, skall elimineras i koncembalansräkningen.

Intäkter och kostnader, som hänför sig till transaktioner mellan
koncernföretag, liksom förändring av intemvinst under räkenskapsåret,
skall elimineras i koncemresultaträkningen.

Vad som sägs i första och andra styckena om eliminering av
fordringar och skulder, intäkter och kostnader samt internvinster gäller
inte om beloppen är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 5 § på
rättvisande bild.

Med intemvinst avses antingen en vinst vid överlåtelse av en tillgång
inom koncernen eller den på moderbolaget belöpande andelen av en
sådan vinst, i den utsträckning tillgången inte därefter har överlåtits till
en köpare utanför koncernen eller har förbrukats eller dess värde har
satts ned hos det företag inom koncernen som har förvärvat tillgången.
Upplysning om det internvinstbegrepp som har tillämpats skall lämnas i
en not.

TUläggsupptysningar

Allmänna tilläggsupplysningar

13 § Bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap. 2-7 och 10 -
23 §§ tillämpas även på koncernredovisningen. Tilläggsupplysningarna
skall lämnas på det sätt som anges i 5 kap. 1 § första stycket andra och
tredje meningarna och andra stycket.

Förändringar i koncernens sammansättning

14 § Om sammansättningen av de företag som omfattas av koncern-
redovisningen har ändrats väsentligt under räkenskapsåret, skall sådana
upplysningar lämnas som gör det möjligt att jämföra de på varandra
följande koncernredovisningarna.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag

15 § För varje dotterföretag och intresseföretag skall dess namn,
organisationsnummer och säte anges. Vidare skall anges den kapital-
andel, beräknad med tillämpning av 1 kap. 6 §, som koncernföretag
innehar i företaget.

Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas även i fråga om andra
företag i vilka ett koncernföretag självt eller på det sätt som anges i
1 kap. 6 § innehar en kapitalandel på minst 20 procent. Uppgifter om
dessa företag behöver dock inte lämnas om uppgifterna med hänsyn till
kravet på rättvisande bild är av ringa betydelse.

I koncernredovisningen skall grunden för att ett företag har klassifice-
rats som dotterföretag anges. Denna uppgift far utelämnas, om
moderbolaget innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar
och kapitalandelen i dotterföretaget är lika stor som rösträttsandelen.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
medge att uppgifter inte behöver lämnas enligt 15 § första och andra
styckena, om uppgifterna är av sådant slag att de kan vålla allvarlig
skada för moderbolaget eller för något av de angivna företagen.

Hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen

17 § Sammanställning avseende moderbolag och dotterföretag skall
göras enligt någon av de metoder som anges i 18 - 21 §§, 22 § eller
23 §.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Förvärvsmetoden

18 § I koncembalansräkningen skall det bokförda värdet av moder-
bolagets andelar i ett dotterföretag elimineras genom att avräknas mot
den andel av dotterföretagets eget kapital som belöpte på andelama vid
förvärvet.

19 § Vid förvärv av andelar i ett företag som är eller genom förvärvet
blir dotterföretag skall moderbolaget upprätta en förvärvsanalys för att
fastställa andelamas anskaffningsvärde för koncernen samt anskaff-
ningsvärdet för koncernen av dotterföretagets tillgångar, avsättningar och
skulder.

20 § Om anskaffningsvärdet för koncernen av dotterföretagets till-
gångar, avsättningar eller skulder enligt förvärvsanalysen avviker från
deras bokförda värden i dotterföretagets balansräkning, skall värdena i
koncembalansräkningen justeras med hänsyn till detta. Summan av dessa
justeringar skall avräknas från det skillnadsbelopp som uppkommit vid
avräkningen enligt 18 §.

21 § Om det efter en avräkning enligt 20 § föreligger ett positivt
skillnadsbelopp, skall detta redovisas som goodwill i koncembalansräk-
ningen. Bestämmelserna i 4 kap. 4 och 5 §§ gäller även för sådan
goodwill.

Om det efter en avräkning enligt 20 § föreligger ett negativt skillnads-
belopp som motsvarar en vid förvärvstidpunkten förväntad ogynnsam
resultatutveckling eller förväntade utgifter i dotterföretaget, skall detta
skillnadsbelopp redovisas som en avsättning i koncembalansräkningen.
En sådan avsättning får upplösas och intäktsföras i takt med att
förväntningarna infrias.

Pöolningsmetoden

22 § Det bokförda värdet av moderbolagets andelar i ett dotterföretag
får elimineras i koncembalansräkningen genom avräkning mot den
andel av dotterföretagets eget kapital som belöpte på moderbolagets
andelar i dotterföretaget vid förvärvet utan att 19 - 21 §§ tillämpas, om

1. moderbolagets andelar i dotterföretaget representerar mer än 90
procent av det nominella värdet av samtliga andelar i dotterföretaget,

2. andelama har förvärvats genom att moderbolaget har emitterat an-
delar vilka har lämnats som vederlag för andelarna i dotterföretaget,

3. den kontanta betalningen för de förvärvade andelama inte
överstiger tio procent av de emitterade andelarnas nominella värde, och

4. det i övrigt är förenligt med kravet på god redovisningssed och
kravet i 5 § på rättvisande bild.

Det skillnadsbelopp som uppkommer vid tillämpning av första stycket
skall läggas till eller dras ifrån eget kapital i koncembalansräkningen.

Upplysning om att första stycket har tillämpats skall lämnas i en not.
Där skall också lämnas upplysning om de förändringar i eget kapital
som åtgärden har medfört och om namn, organisationsnummer och säte
för de berörda företagen.

Kapitalandelsmet oden

23 § Om verksamheten i ett dotterföretag skiljer sig så mycket från
övrig verksamhet i koncernen att en tillämpning av vad som föreskrivs
i 18-22 §§ skulle vara oförenlig med kravet i 5 § på rättvisande bild,
skall andelama i dotterföretaget i stället redovisas i koncernbalans-
räkningen och koncemresultaträkningen enligt 25 - 28 §§. Vad som
sägs om intresseföretag skall därvid avse dotterföretag.

Ett bolag som tillämpar första stycket skall i en not upplysa om skälen
för detta.

Om dotterföretagets årsredovisning eller, i förekommande fall,
koncernredovisning inte offentliggörs enligt bestämmelserna i 8 kap.
eller annan författning, skall handlingen ges in till registreringsmyndig-
heten tillsammans med moderbolagets koncernredovisning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Hur andelar i intresseföretag och vissa andra foretag skall räknas in
i koncernredovisningen

Kapitalandelsmet oden

24 § Andelar i intresseföretag skall redovisas i koncembalansräkningen
och koncemresultaträkningen med tillämpning av bestämmelserna i 25 -
28 §§, om inte annat följer av tredje stycket eller 29 §.

Vid tillämpning av första stycket skall bestämmelserna i 11 § om
värdering och 12 § om intemvinsteliminering tillämpas, om det inte
finns särskilda hinder mot detta. Med intemvinst skall därvid avses den
andel i vinst som belöper på moderbolaget vid överlåtelse mellan
intresseföretag och koncernföretag.

Ett intresseföretag behöver inte redovisas enligt första stycket, om

1. företaget har ringa betydelse med hänsyn till kravet i 5 § på rätt-
visande bild, eller

2. förhållandena motsvarar dem som anges i 4 § tredje stycket.

Den som tillämpar tredje stycket skall i en not upplysa om skälen för
detta.

25 § Första gången andelarna i ett intresseföretag redovisas i koncern-
balansräkningen skall moderbolaget först göra en beräkning av deras
värde enligt 4 kap. 3 § första och andra styckena, 5 § första - tredje
styckena och 6 § första stycket.

Skillnaden mellan det värde som följer av första stycket och den
andel av intresseföretagets eget kapital som belöper på andelarna skall
anges särskilt i balansräkningen eller i en not. Skillnadsbeloppet skall
beräknas med utgångspunkt i förhållandena vid förvärvstidpunkten. Om
det finns särskilda skäl, får skillnadsbeloppet beräknas med utgångs-
punkt i förhållandena vid den tidpunkt då kapitalandelsmetoden
tillämpas första gången.

Om det vid en beräkning enligt andra stycket finns ett positivt
skillnadsbelopp, skall det belopp som har räknats fram enligt första
stycket minskas med avskrivningar eller nedskrivningar enligt 4 kap. 4
och 5 §§, beräknade på grundval av det angivna skillnadsbeloppet. Den
del av skillnadsbeloppet som inte kan hänföras till något särskilt slag av
tillgång, avsättning eller skuld skall därvid anses som goodwill.

Det belopp som har räknats fram enligt första stycket skall vidare
justeras med tillägg eller avdrag för den andel av intresseföretagets vinst
eller förlust för räkenskapsåret som belöper på andelarna. Vidare skall
avdrag göras för mottagen utdelning från intresseföretaget. Hänsyn skall
också tas till andra förändringar i intresseföretagets eget kapital.
Andelarna skall i koncembalansräkningen tas upp till det värde som
motsvarar återstående belopp.

26 § När ett intresseföretag är moderföretag i en koncern, avses med
företagets eget kapital i 25 § andra stycket vad som i en av intresse-
företaget upprättad koncernredovisning redovisas som sådan post.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

27 § I efterföljande koncembalansräkningar skall de andelar som avses
i 24 § tas upp till det värde som de är upptagna till i närmast föregående
koncembalansräkning. Detta värde skall justeras med tillämpning av
25 §.

Om andelama vid en tillämpning av 25 § första, tredje och fjärde
styckena tas upp till ett högre värde än i närmast föregående
koncembalansräkning, skall skillnadsbeloppet sättas av till en kapital-
andelsfond.

28 § Vid redovisning enligt 25 - 27 §§ skall den andel av intresse-
företagets vinst eller förlust som belöper på andelarna redovisas som
intäkt eller kostnad i koncemresultaträkningen. Mottagen utdelning från
intresseföretaget far inte redovisas som intäkt.

Klyvningsmetoden

29 § Om ett bolag omfattas av en koncernredovisning och tillsammans
med ett eller flera företag, som inte omfattas av koncernredovisningen,
leder ett annat företag som inte är dotterföretag, far bolagets ägarandel i
det sistnämnda företaget redovisas enligt andra stycket.

I koncembalansräkningen far tas upp en så stor andel av företagets
tillgångar och skulder som belöper på bolagets ägarandel. I koncem-
resultaträkningen får tas upp en så stor andel av företagets intäkter och
kostnader som belöper på bolagets ägarandel. Vid redovisning enligt
detta stycke skall 9 - 12, 14 och 18-21 §§ tillämpas.

Ett bolag som tillämpar denna paragraf skall i en not upplysa om
skälen för detta. Uppgift enligt 5 kap. 17 § skall anges särskilt för varje
företag för vilket ägarandelar redovisas med tillämpning av denna
paragraf.

Förvaltningsberättelse och finansieringsanalys

30 § Förvaltningsberättelse och finansieringsanalys för koncernen skall
upprättas med tillämpning av 6 kap. 1 och 3 §§.

8 kap. Offentliggörande

Registreringsmyndigheten

1 § Med registreringsmyndigheten avses i denna lag Patent- och
registreringsverket.

Årsredovisningens avlämnande till revisorerna

2 § I ett aktiebolag skall årsredovisningen för det förflutna
räkenskapsåret lämnas till revisorerna senast en månad före ordinarie
bolagsstämma. I ett handelsbolag skall årsredovisningen lämnas till
revisorerna senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Ingivande till registreringsmyndigheten

3 § Sedan resultaträkningen och balansräkningen har blivit fastställda,
skall aktiebolag ge in bestyrkta kopior av årsredovisningen och
revisionsberättelsen för det förflutna räkenskapsåret till registrerings-
myndigheten. Handlingarna skall ha kommit in till registrerings-
myndigheten inom en månad från fastställelsebeslutet. På kopian av
årsredovisningen skall en styrelseledamot eller verkställande direktören
teckna bevis om att resultaträkning och balansräkning har fastställts med
uppgift om fastställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift om
bolagsstämmans beslut beträffande bolagets vinst eller förlust.

Även handelsbolag skall ge in bestyrkta kopior av årsredovisningen
och revisionsberättelsen till registreringsmyndigheten. Handlingarna
skall ha kommit in till registreringsmyndigheten inom sex månader från
räkenskapsårets utgång.

Kungörande

4 § När årsredovisning och revisionsberättelse har getts in till regi-
streringsmyndigheten enligt 3 §, skall myndigheten kungöra detta i en
tidning som myndigheten ger ut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om sådant kungörande.

Förseningsavgifter för aktiebolag

5 § Om ett aktiebolag inte ger in bestyrkta kopior av årsredovisning
och revisionsberättelse eller om årsredovisningen saknar sådant bevis
som avses i 3 § första stycket, skall bolaget betala förseningsavgift till
staten enligt 6 §.

Beslut om förseningsavgift fattas av registreringsmyndigheten.

6 § Ett aktiebolag skall betala en förseningsavgift om de handlingar
som anges i 5 § inte har kommit in till registreringsmyndigheten inom
sju månader från räkenskapsårets utgång. Har bolaget inom denna tid
gjort anmälan enligt 9 kap. 5 § fjärde stycket aktiebolagslagen
(1975:1385), skall dock bolaget betala förseningsavgift först om hand-
lingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets
utgång. Avgiften skall uppgå till 10 000 kr för publika aktiebolag och
5 000 kr för privata aktiebolag.

Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två
månader från det att underrättelse avsändes till bolaget om beslut om
förseningsavgift enligt första stycket, skall bolaget betala en ny för-
seningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr för publika
aktiebolag och 5 000 kr för privata aktiebolag.

Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två
månader från det att underrättelse avsändes till bolaget om beslut om
förseningsavgift enligt andra stycket, skall bolaget betala en ny för-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

seningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr för publika
aktiebolag och 10 000 kr för privata aktiebolag.

7 § Har registrering skett av beslut om att bolaget försatts i konkurs
eller trätt i likvidation, får beslut om förseningsavgift inte meddelas.

8 § Har bolaget inom tid som avses i 6 § gett in kopior av de hand-
lingar som anges i 5 § men är kopiorna inte bestyrkta eller har hand-
lingarna på annat sätt någon brist som lätt kan avhjälpas, får
registreringsmyndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om
bolaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men
inte gjort det inom tid som angetts i underrättelsen. En sådan under-
rättelse får sändas med posten till den postadress som bolaget senast har
anmält hos registreringsmyndigheten.

9 § En förseningsavgift skall efterges, om underlåtenheten att ge in
handlingen framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som
bolaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om det
framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om
detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit
i ärendet.

10 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppma-
ning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

11 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har
vunnit laga kraft.

Om ett bolag har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift på grund
av en domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalade försenings-
avgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften
betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om
räntans storlek tillämpas 69 § 2 mom. första stycket uppbördslagen
(1953:272).

Personligt betalningsansvar

12 § Om kopia av årsredovisning och revisionsberättelse för aktiebolag
inte har sänts in enligt 3 § första stycket inom femton månader efter
räkenskapsårets utgång, svarar styrelseledamöterna och verkställande
direktören solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget.

En styrelseledamot eller verkställande direktör går dock fri från
ansvar, om han eller hon visar att underlåtenheten att sända in
årsredovisning och revisionsberättelse inte beror på försummelse av

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

honom eller henne. Ansvar inträder inte för förpliktelser som
uppkommer efter det att handlingarna har kommit in till registrerings-
myndigheten.

Vite

13 § Var och en som i egenskap av ställföreträdare för handelsbolag
eller verkställande direktör eller styrelseledamot i aktiebolag enligt
denna lag eller annan författning är skyldig att ensam eller gemensamt
med någon annan till registreringsmyndigheten ge in redovisnings-
handling eller revisionsberättelse, kan av registreringsmyndigheten före-
läggas vid vite att fullgöra denna skyldighet.

Fråga om utdömande av vite prövas av registreringsmyndigheten.

Publicering av årsredovisningen

14 § Om ett bolag publicerar sin årsredovisning i dess helhet, skall
publiceringen avse årsredovisningen i den form och med den orda-
lydelse som har legat till grund för revisionsberättelsen. Revisions-
berättelsen skall därvid åtfölja årsredovisningen. Om någon revisions-
berättelse inte har lämnats, skall årsredovisningen i stället innehålla
uppgift om detta förhållande och om skälen för det.

15 § Om ett bolag publicerar sin årsredovisning i ofullständigt skick,
skall det av publikationen framgå att den inte är fullständig. Det skall
också anges om den fullständiga årsredovisningen har getts in till
registreringsmyndigheten.

En årsredovisning får, när den publiceras i ofullständigt skick, inte
åtföljas av revisionsberättelsen. Publikationen skall i stället innehålla
revisorns uttalande om att den fullständiga årsredovisningen har
upprättats enligt lag, liksom uppgift om anmärkningar enligt 10 kap.
10 § andra - fjärde styckena aktiebolagslagen (1975:1385) och 4 kap.
10 § andra - fjärde styckena lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m.
i vissa företag. Om revisionsberättelse inte har lämnats, skall detta
förhållande liksom skälen för det anges.

Koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse

16 § Detta kapitel tillämpas också på koncernredovisning och koncern-
revisionsberättelse.

9 kap. Delårsrapport

Skyldighet att lämna delårsrapport

1 § Ett bolag skall minst en gång under ett räkenskapsår som omfattar
mer än tio månader lämna en särskild redovisning (delårsrapport), om

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

bolaget är skyldigt att ha auktoriserad revisor enligt 10 kap. 3 § andra
eller fjärde stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första
eller andra stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag.

Delårsrapporten skall avse bolagets verksamhet från räkenskapsårets
början. Minst en rapport skall omfatta en period av minst hälften och
högst två tredjedelar av räkenskapsåret.

I ett aktiebolag skall delårsrapporten lämnas av styrelsen eller, om
styrelsen bestämmer det, av verkställande direktören.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Tillhandahållande av delårsrapport

2 § En delårsrapport skall hos bolaget hållas tillgänglig för var och en
som vill ta del av den och genast sändas till aktieägare eller bolagsman
som begär det. En bestyrkt kopia av en sådan delårsrapport som avses i

1 § andra stycket andra meningen skall senast två månader efter
rapportperiodens utgång sändas in till registreringsmyndigheten.

Om delårsrapport inte ges in till registreringsmyndigheten i rätt tid,
tillämpas 8 kap. 13 §.

Delårsrapportens innehåll

3 § I en delårsrapport skall det översiktligt redogöras för verk-
samheten och resultatutvecklingen samt för investeringar och föränd-
ringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs
utgång. Vidare skall det lämnas beloppsuppgifter om nettoomsättningen
och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under rapport-
perioden. Om det finns särskilda skäl, får en ungefärlig beloppsuppgift
om resultatet lämnas. Bestämmelserna i 6 kap. 1 § andra stycket 1 och

2 gäller också i fråga om delårsrapport.

Om en koncern är av sådan storlek som anges i 10 kap. 3 § fjärde
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket
lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall moder-
bolaget i delårsrapporten, utöver uppgifter om moderbolaget, lämna
uppgifter för koncernen motsvarande vad som sägs i första stycket.
Uppgifter om nettoomsättning och resultat skall avse beloppen efter
avdrag för interna poster inom koncernen och vara beräknade med
hänsyn tagen till internvinsteliminering.

4 § Om det inte finns särskilda hinder, skall i anslutning till uppgifter
enligt 3 § även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportperiod
under det närmast föregående räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall så långt det är möjligt stämma överens med
dem som har använts i den senast framlagda årsredovisningen eller, i
förekommande fall, koncernredovisningen.

3 Riksdagen 1995196. 1 saml. Nr 10 Del 1

10 kap. Överklagande

1 § En myndighets beslut i ett tillståndsärende enligt 3 kap. 7 § första
stycket, 5 kap. 9 § andra stycket eller 7 kap. 16 § får överklagas till
regeringen.

2 § Ett sådant beslut av registreringsmyndigheten som avses i 8 kap.
6, 9 och 13 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Bilaga 1

Avsnitt 1

1 Belgien:

la société anonyme/de naamloze vennootschap, la société en
commandite par actions/de commanditaire vennootschap op aandelen, la
société de personnes å responsabilité limitée/de personenvennootschap
met beperkte aansprakelijkheid.

1 Danmark:

aktieselskaber, kommanditaktieselskaber, anpartsselskaber.

I Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag.

I Frankrike:

la société anonyme, la société en commandite par actions, la société å
responsabilité limitée.

I Grekland:

T) avdtvvpr] eraipca, t, eroapia ■KepiopiapévqQ evdvvqg, t, erepoppvÖpr)
Karä ptTOxég eraipia.

I Irland:

public companies limited by shares or by guarantee, private companies
limited by shares or by guarantee.

I Island:

almenningshlutafélag.

I Italien:

la societå per azioni, la societå in accomandita per azioni, la societå a
responsabilita limitata.

/ Liechtenstein:

die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, die
Kommanditaktiengesellschaft.

I Luxemburg: Prop. 1995/96:10

la société anonyme, la société en commandite par actions, la société å Del 1
responsabilité limitée. Lagtext

I Nederländerna:

de naamloze vennootschap, de besloten vennootschap met beperkte
aansprakelijkheid.

I Norge:

aksjeselskap.

1 Portugal:

a sociedade anonima de responsabilidade limitada, a sociedade em
comandita por acQöes, a sociedade por quotas de responsabilidade
limitada.

I Spanien:

la sociedad anonima, la sociedad comanditaria por acciones, la sociedad

de responsabilidad limitada;

I Storbritannien:

public companies limited by shares or by guarantee, private companies
limited by shares or by guarantee.

I Tyskland:

die Aktiengesellschaft, die Kommanditgesellschafi auf Aktien, die
Gesellschaft mit beschränkter Haftung.

1 Österrike:

die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.

Avsnitt 2

I Belgien:

la société en nom collectif/de vennootschap onder firma, la société en
commandite simple/de gewone commanditaire vennootschap.

I Danmark:

interessentskaber, kommanditselskaber.

I Finland:

avoin yhtiö, öppet bolag, kommandiittiyhtiö, kommanditbolag.

/ Frankrike:

la société en nom collectif, la société en commandite simple.

I Grekland:

t) op.oppvdp.oq eraipeia, t; ETEpoppvdpoq Eraipeia;

1 Irland:

partnerships, limited partnerships, unlimited companies.

/ Island:
sameignarfélag, samlagsfélag.

/ Italien:

la societå in nome collettivo, la societå in accomandita semplice.

I Liechtenstein:

die offene Handelsgesellschaft, die Kommanditgesellschaft.

I Luxemburg:

la société en nom collectif, la société en commandite simple.

/ Nederländerna:

de vennootschap onder firma, de commanditaire vennootschap.

I Norge:

partrederi, ansvarlig selskap, kommanditselskap.

I Portugal:

sociedade em nome colectivo, sociedade em comandita simples.

I Spanien:
sociedad colectiva, sociedad en comandita simple.

/ Storbritannien:

partnerships, limited partnerships, unlimited companies.

I Tyskland:

die offene Handelsgesellschaft, die Kommanditgesellschaft.

I Österrike:

die offene Handelsgesellschaft, die Kommanditgesellschaft.

Bilaga 2

Uppställningsform för balansräkningen (kontoform)

TILLGÅNGAR

A. Tecknat men ej inbetalt kapital

B. Anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

I. Immateriella anläggningstillgångar

1. Balanserade utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och
liknande arbeten

2. Koncessioner, patent, licenser, varumärken samt liknande
rättigheter

3. Hyresrätter och liknande rättigheter

4. Goodwill

5. Förskott avseende immateriella anläggningstillgångar

II. Materiella anläggningstillgångar

1. Byggnader och mark

2. Maskiner och andra tekniska anläggningar

3. Inventarier, verktyg och installationer

4. Pågående nyanläggningar och förskott avseende materiella
anläggningstillgångar

III. Finansiella anläggningstillgångar

1. Andelar i koncernföretag

2. Fordringar hos koncernföretag

3. Andelar i intresseföretag

4. Fordringar hos intresseföretag

5. Andra långfristiga värdepappersinnehav

6. Lån till delägare eller till personer som vid tillämpning av 12 kap.

7 § första och sjunde styckena aktiebolagslagen (1975:1385) är att
anse som närstående

7. Andra långfristiga fordringar

C. Omsättningstillgångar

I. Varulager m.m.

1. Råvaror och förnödenheter

2. \hror under tillverkning

3. Färdiga varor och handelsvaror

4. Pågående arbete för annans räkning

5. Förskott till leverantörer

II. Fordringar

1. Kundfordringar

2. Fordringar hos koncernföretag

3. Fordringar hos intresseföretag

4. Övriga fordringar

5. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

III. Kortfristiga placeringar

1. Andelar i koncernföretag

2. Egna aktier

3. Övriga kortfristiga placeringar

IV. Kassa och bank

EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR OCH SKULDER

A. Eget kapital, med uppgift om vad som utgör fritt eget kapital och
bundet eget kapital

Aktiebolag:

I. Aktiekapital

II. Överkursfond

III. Uppskrivningsfond

IV. Andra fonder

1. Reservfond

2. Övrigt

V. Balanserad vinst eller förlust

VI. Årets resultat

Handelsbolag:

/. Eget kapital vid räkenskapsårets böljan

II. Insättningar eller uttag under året

III. Årets resultat

IV. Eget kapital vid räkenskapsårets slut

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

B. Obeskattade reserver

C. Avsättningar

1. Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser

2. Avsättningar för skatter

3. Övriga avsättningar

D. Skulder

1. Obligationslån

2. Skulder till kreditinstitut

3. Förskott från kunder (får även redovisas som avdragspost under
\brulager m.m.)

4. Leverantörsskulder

5. Växelskulder

6. Skulder till koncernföretag

7. Skulder till intresseföretag

8. Skatteskulder

9. Övriga skulder

10. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

Poster inom linjen

Ställda säkerheter och ansvarsförbindelser

1. Panter och därmed jämförliga säkerheter som har ställts för egna
skulder och för förpliktelser som redovisas såsom avsättningar,
varje slag för sig

2. Övriga ställda panter och därmed jämförliga säkerheter, varje slag
för sig

3. Ansvarsförbindelser

a. Pensionsförpliktelser som inte har upptagits bland skulderna
eller avsättningarna och som inte heller har täckning i pensions-
stiftelses förmögenhet

b. Övriga ansvarsförbindelser

Bilaga 3

Uppställningsform I för resultaträkning (rapportform med kostnads-
slagsindelning)

1. Nettoomsättning

2. Förändring av varulager

3. Aktiverat arbete för egen räkning

4. Övriga rörelseintäkter

5. Råvaror och förnödenheter

6. Övriga externa kostnader

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

7. Personalkostnader Prop. 1995/96:10

Del 1

8. Avskrivningar och nedskrivningar av materiella och immate- Lagtext
riella anläggningstillgångar

9. Nedskrivningar av omsättningstillgångar utöver normala ned-
skrivningar

10. Övriga rörelsekostnader

11. Intäkter från andelar i koncernföretag

12. Intäkter från andelar i intresseföretag

13. Intäkter från övriga värdepapper och fordringar som är
anläggningstillgångar (med särskild uppgift om intäkter från
koncernföretag)

14. Övriga ränteintäkter och liknande intäkter (med särskild
uppgift om intäkter från koncernföretag)

15. Nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar och
kortfristiga placeringar

16. Räntekostnader och liknande kostnader (med särskild uppgift
om kostnader avseende koncernföretag)

17. Extraordinära intäkter

18. Extraordinära kostnader

19. Bokslutsdispositioner

20. Skatt på årets resultat

21. Övriga skatter

22. Årets resultat

Bilaga 4

Uppställningsform II för resultaträkning
(rapportform med funktionsindelning)

1. Nettoomsättning

2. Kostnad för sålda varor

3. Bruttoresultat

4. Försäljningskostnader

5. Administrationskostnader

6. Övriga rörelseintäkter

7. Övriga rörelsekostnader

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

8. Intäkter från andelar i koncernföretag

9. Intäkter från andelar i intresseföretag

10. Intäkter från övriga värdepapper och fordringar som är
anläggningstillgångar (med särskild uppgift om intäkter från
koncernföretag)

11. Övriga ränteintäkter och liknande intäkter (med särskild
uppgift om intäkter från koncernföretag)

12. Nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar och
kortfristiga placeringar

13. Räntekostnader och liknande kostnader (med särskild uppgift
om kostnader avseende företag)

14. Extraordinära intäkter

15. Extraordinära kostnader

16. Bokslutsdispositioner

17. Skatt på årets resultat

18. Övriga skatter

19. Årets resultat

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Bestämmelserna i 8 kap., 9 kap. 2 § andra stycket och 10 kap. 2 §
skall tillämpas första gången i fråga om offentliggörande av årsredovis-
ning, koncernredovisning, revisionsberättelse och delårsrapport avse-
ende det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

3. I bolag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och 1 kap. 1 §
andra stycket lagen (1995:000) om årsredovisning i försäkringsföretag
skall bestämmelserna i 2 - 6 kap., 9 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3 och
4 §§ samt 10 kap. 1 § tillämpas första gången i fråga om det räken-
skapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

I övriga bolag skall de angivna bestämmelserna samt bestämmelserna
i 7 kap. tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds
närmast efter den 31 december 1996.

4. Förekommer i lag eller arman författning hänvisning till en före-
skrift i 11 kap. aktiebolagslagen som har ersatts genom en bestämmelse
i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

5. Bestämmelsen i 4 kap. 5 § tredje stycket skall inte tillämpas på
nedskrivning som har gjorts före lagens ikraftträdande.

6. Belopp som har avsatts till uppskrivningsfond före lagens ikraft-
trädande får användas även för nödvändiga nedskrivningar på anlägg-
ningstillgångar. Om detta görs skall upplysning om detta lämnas i en
not.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)2

dels att 11 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5 §, 4 kap. 16, 20 och 21 §§, 8 kap. 13 §, 9 kap. 17 §,
10 kap. 3 och 10 §§, 12 kap. 1 - 4 §§, 13 kap. 3, 4 a, 6 a, 9 och 12 §§,
14 kap. 4 §, 15 kap. 1 och 3 §§, 17 kap. 1 §, 18 kap. 4 och 7 §§ samt
19 kap. 2 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 6 §, 2 kap.
12 a § och 4 kap. 13 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Äger ett aktiebolag så många
aktier eller andelar i en svensk
eller utländsk juridisk person att
det har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar,
är aktiebolaget moderbolag och
den juridiska personen dotter-
företag. Äger ett dotterföretag
eller äger ett moderbolag och ett
eller flera dotterföretag till-
sammans eller äger flera dotter-
företag tillsammans aktier eller
andelar i en juridisk person i den
omfattning som angivits nu, är
även sistnämnda juridiska person
dotterföretag till moderbolaget.

Har ett aktiebolag i annat fall på
grund av aktie- eller andels-
innehav eller avtal ensamt ett
bestämmande inflytande över en
juridisk person och en betydande
andel i resultatet av dess verk-
samhet, är aktiebolaget moder-
bolag och den juridiska personen
dotterföretag.

Moderbolag och dotterföretag
utgör tillsammans en koncern.

1 kap.

5 §3

Ett aktiebolag är moderbolag
och en annan juridisk person är
dotterföretag, om aktiebolaget

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i
den juridiska personen och på
grund av avtal med andra del-
ägare i denna forfogar över mer
än hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar,

3. äger aktier eller andelar i
den juridiska personen och har
rätt att utse eller avsätta mer än
hälften av ledamöterna i dess
styrelse eller motsvarande led-
ningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande
inflytande över denna på grund av
avtal med den juridiska personen
eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person
dotterföretag till moderbolaget, om

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

2 Lagen omtryckt 1993:150.

3 Senaste lydelse 1994:802.

ett annat dotterföretag till
moderbolaget eller moderbolaget
tillsammans med ett eller flera
andra dotterföretag eller flera
andra dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund
av avtal med andra delägare i
denna förfogar över mer än
hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften
av ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jäm-
förbara stadgar har rätt att ensamt
utöva ett bestämmande inflytande
över den juridiska personen, är
även denna dotterföretag till
moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag
utgör tillsammans en koncern.

Med koncernföretag avses i
denna lag företag i samma kon-
cern.

6§

I de fall som avses i 5 § första
stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer
någon som handlar i eget namn
men för en annan fysisk eller
juridisk persons räkning anses
tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet
röster i ett dotterföretag beaktas
inte de aktier och andelar i dotter-
företaget som innehas av företaget
självt eller av dess dotterföretag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Detsamma gäller aktier och
andelar som innehas av den som
handlar i eget namn men för
dotterföretagets eller dess dotter-
företags räkning.

2 kap.

72 af

Belopp som bolaget på grund
av aktieteckning har fatt som
betalning för aktierna utöver det
nominella beloppet skall sättas av
till överkursfonden.

4 kap.

Haf

Belopp som bolaget på grund
av aktieteckning har fatt som
betalning för aktierna utöver det
nominella beloppet skall sättas av
till överkursfonden.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

16 §

Fondemission kan ske genom
överföring till aktiekapitalet av
belopp som kan utdelas enligt
12 kap. 2 § första stycket samt av
uppskrivningsfond och reservfond
eller genom uppskrivning av
anläggningstillgångs värde.

Fondemission kan ske genom
överföring till aktiekapitalet av
belopp som kan utdelas enligt
12 kap. 2 § första stycket samt av
uppskrivningsfond, reservfond och
överkursfond eller genom upp-
skrivning av anläggningstillgångs
värde.

Bestämmelserna i 4 § första stycket gäller i tillämpliga delar även i
fråga om förslag till beslut om fondemission.

Beslut om fondemission skall ange på vilket sätt och med vilket belopp
aktiekapitalet ökas, de nya aktiernas aktieslag eller det belopp vartill
aktiernas nominella belopp höjes samt, i förekommande fall förordnande
som avses i 3 a §. I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i
beslutet varvid iakttages att avstämning ej får ske innan beslutet
registrerats. På sådant bolag äger 5 § tredje stycket och 7 § första
stycket motsvarande tillämpning.

Beslutet om fondemission skall utan dröjsmål anmälas för registrering
och får ej verkställas före registreringen.

Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. De nya aktierna skall
genom styrelsens försorg ofördröj ligen upptagas i aktieboken. De medför
rätt till utdelning enligt vad därom bestämts i beslutet om emission.
Beslutet får dock ej innebära att sådan rätt inträder senare än för
räkenskapsåret efter det under vilket registrering skett.

20 §

Emissionsprospekt skall innehålla
balansräkningar avseende utgången
av de tre senaste räkenskapsår, för
vilka årsredovisning och revisions-
berättelse avgivits, resultaträk-
ningar för dessa tre räkenskapsår
samt ett sammandrag av de upp-
gifter som bolaget varit skyldigt
att ta in i förvaltningsberättelserna
för de tre räkenskapsåren. Om
handlingarna inte innehåller
finansieringsanalys som avses i
2 kap. 1 § tredje stycket årsredo-
visningslagen (1995:000), skall de
kompletteras med en sådan analys.
Om bolaget är skyldigt att
upprätta en kapitaltäckningsanalys
enligt 2 kap. 1 § tredje stycket
lagen (1995:000) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag skall handlingarna
också innehålla en sådan.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Bestämmelserna i 11 kap. 2 § Bestämmelserna i 3 kap. 5 §
första stycket andra meningen äger andra stycket och tredje stycket
motsvarande tillämpning på första meningen årsredovisnings-
emissionsprospekt. lagen skall tillämpas på emissions-

prospekt.

Om bolaget är moderbolag, skall bolaget i emissionsprospektet intaga
koncemresultaträkning och koncembalansräkning för de tre senaste
räkenskapsåren. När redovisningshandlingar och andra uppgifter för
koncern intages i prospektet får häremot svarande uppgifter för bolaget
utelämnas i den mån de kan anses sakna väsentlig betydelse för
bedömningen av bolagets aktier. Dock far bolagets resultaträkning och
balansräkning för det senaste räkenskapsåret enligt första stycket ej
utelämnas.

21 §

I emissionsprospektet skall upplysning lämnas om sådana för be-
dömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga för-
hållanden och händelser i övrigt av väsentlig betydelse för bolaget vilka

hänför sig till tiden efter den period
handlingarna.

Framlägges emissionsprospektet
senare än åtta månader efter ut-
gången av det senaste räken-
skapsår, för vilket årsredovisning
och revisionsberättelse avgivits,
skall emissionsprospektet innehålla

som omfattas av de i 20 § angivna

Läggs emissionsprospektet fram
senare än åtta månader efter ut-
gången av det senaste räken-
skapsår, för vilket årsredovisning
och revisionsberättelse avgivits,
skall emissionsprospektet innehålla

uppgifter motsvarande delårsrap-
port enligt 11 kap. 13 och 14 §§.
Dessa uppgifter skall avse tiden
från utgången av nämnda räken-
skapsår till en dag ej tidigare än
tre månader före emissions-
prospektets tillhandahållande.

uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§
årsredovisningslagen (1995:000)
eller, i förekommande fall, 9 kap.
3 § 3 lagen (1995:000) om års-
redovisning z kreditinstitut och
värdepappersbolag. Dessa upp-
gifter skall avse tiden från ut-
gången av nämnda räkenskapsår
till en dag som infaller tidigast tre
månader innan emissionsprospek-
tet läggs fram.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

8 kap.

13 §

Styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget far ej företaga
rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig
fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan

aktieägare.

Ställföreträdare far ej efterkom-
ma föreskrift av bolagsstämman
eller annat bolagsorgan, om före-
skriften icke är gällande därför att
den står i strid mot denna lag eller
bolagsordningen.

Ställföreträdare far inte följa en
föreskrift av bolagsstämman eller
något annat bolagsorgan, om före-
skriften inte gäller därför att den
står i strid med denna lag, till-
lämplig lag om årsredovisning
eller bolagsordningen.

9 kap.4

17 §

Om bolagsstämmobeslut ej till-
kommit i behörig ordning eller
eljest strider mot denna lag eller
bolagsordningen, kan talan mot
bolaget om upphävande eller
ändring av beslutet föras av
aktieägare eller av styrelsen,
styrelseledamot eller verkställande
direktör. Sådan talan kan föras
även av den som styrelsen obe-
hörigen vägrat att införa såsom
aktieägare i aktieboken.

Om bolagsstämmobeslut inte har
tillkommit i behörig ordning eller
på annat sätt strider mot denna
lag, tillämplig lag om årsredovis-
ning eller bolagsordningen, kan
talan mot bolaget om upphävande
eller ändring av beslutet föras av
aktieägare eller av styrelsen,
styrelseledamot eller verkställande
direktör. Sådan talan kan föras

även av den som styrelsen obe-
hörigen vägrat att införa såsom
aktieägare i aktieboken.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väckes
icke talan inom tid som nu sagts är rätten till talan förlorad.

Talan far väckas senare än vad i andra stycket sägs när

Senaste lydelse 1994:1828.

1. beslutet är sådant att det ej lagligen kan fattas ens med alla aktie-
ägares samtycke,

2. samtycke till beslutet kräves av alla eller vissa aktieägare och sådant
samtycke ej givits, eller

3. kallelse till stämman ej skett eller de för bolaget gällande bestäm-
melserna om kallelse väsentligen eftersatts.

Vad som sägs i tredje stycket om tiden för väckande av talan gäller
inte i fall som avses i 14 kap. 30 § första stycket.

Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller
även för de aktieägare som ej instämt talan. Rätten kan ändra bolags-
stämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet
rätteligen borde ha haft. Är bolagsstämmans beslut sådant som enligt
denna lag skall anmälas för registrering och har det upphävts eller
ändrats genom dom som vunnit laga kraft eller har genom beslut under
rättegången förordnats att bolagsstämmans beslut ej far verkställas, skall
rätten underrätta registreringsmyndigheten för registrering.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

10 kap.

3 §

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad
revisor eller godkänd revisor.

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad
revisor om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000
gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i
medeltal överstigit 200, eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade vid en börs eller auk-
toriserad marknadsplats.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om
visst bolag, beträffande vilket de i andra stycket 1 eller 2 angivna
omständigheterna föreligger, förordna att bolaget far utse viss godkänd
revisor i stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högst
fem år.

Vad i andra och tredje styckena
föreskrives gäller även för moder-
bolag i en koncern om nettovärdet
av koncernföretagens tillgångar
enligt fastställda koncernbalans-
räkningar för de två senaste
räkenskapsåren överstiger det
gränsbelopp som anges i andra
stycket eller om antalet anställda
vid koncernföretagen under
nämnda tid i medeltal överstigit
200.

Vad i andra och tredje styckena
föreskrivs gäller även för moder-
bolag i en koncern om

1. nettovärdet av koncernföre-
tagens tillgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i andra
stycket,

2. antalet anställda vid kon-
cernföretagen under den tid som
anges i I i medeltal överstigit 200,
eller

3. moderbolaget inte upprättar
koncernredovisning och netto-
värdet av koncernföretagens
tillgångar, enligt fastställda ba-
lansräkningar för koncernföre-
tagens två senaste räkenskapsår,
på moderbolagets balansdag
överstiger det gränsbelopp som
anges i andra stycket.

I annat bolag än som avses i andra och fjärde styckena skall auktori-
serad revisor utses, om ägare till en tiondel av samtliga aktier begär det
vid bolagsstämma, där revisorsval skall ske.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

10 §5

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till
bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast
två veckor före ordinarie bolagsstämma.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla uttalande, huruvida årsredo-
visningen uppgjorts enligt denna
lag. Har i årsredovisningen icke
lämnats sådana upplysningar som
enligt 11 kap. skall lämnas, skall
revisorerna ange detta och, om det
kan ske, lämna erforderliga upp-
lysningar i sin berättelse.

Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att åtgärd eller försum-
melse, som kan föranleda ersätt-
ningsskyldighet, ligger styrelse-
ledamot eller verkställande direk-
tör till last eller att styrelseledamot
eller verkställande direktör eljest
handlat i strid mot denna lag eller
bolagsordningen skall det an-
märkas i berättelsen. Revisions-
berättelsen skall även innehålla
uttalande angående ansvarsfrihet
för styrelseledamöterna och verk-
ställande direktör. Revisorerna kan
även i övrigt i berättelsen meddela
upplysningar som de önskar bringa
till aktieägarnas kännedom.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen har upprättats i
överensstämmelse med tillämplig
lag om årsredovisning. Har i års-
redovisningen inte lämnats sådana
upplysningar som skall lämnas
enligt tillämplig lag om årsredo-
visning, skall revisorerna ange
detta och, om det kan ske, lämna
behövliga upplysningar i sin be-
rättelse.

Om revisorerna vid sin gransk-
ning har funnit att åtgärd eller för-
summelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger styrel-
seledamot eller verkställande direk-
tör till last eller att styrelseledamot
eller verkställande direktör på
annat sätt handlat i strid med
denna lag, tillämplig lag om års-
redovisning eller bolagsordningen
skall det anmärkas i berättelsen.
Revisionsberättelsen skall även
innehålla uttalande angående an-
svarsfrihet för styrelseledamöterna
och verkställande direktör. Reviso-
rerna kan även i övrigt i berät-
telsen meddela upplysningar som

5 Senaste lydelse 1995:531.

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

de önskar bringa till aktieägarnas
kännedom.

1 revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
bolaget inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),

2. att anmäla sig för registrering enligt 14 kap. 2 § mervärdesskat-
telagen (1994:200),

3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller särskild
deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-3.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att bolaget inte har
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorerna
genast sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida förteckning
enligt 12 kap. 9 § upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt
uttalande angående fastställandet av balansräkningen och resultaträk-
ningen samt angående det i förvaltningsberättelsen fastställda förslaget
till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust.

I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse be-
träffande koncernen. Bestämmelserna i första-tredje och sjätte styckena
äger motsvarande tillämpning.

Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje och femte stycket, skall
revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

12 kap.

1 §

Utbetalning till aktieägarna av
bolagets medel far ske endast en-
ligt bestämmelserna i denna lag
om vinstutdelning, utbetalning vid
nedsättning av aktiekapitalet eller
reservfonden och utskiftning vid
bolagets likvidation.

Utbetalning till aktieägarna av
bolagets medel far ske endast en-
ligt bestämmelserna i denna lag
om vinstutdelning, utbetalning vid
nedsättning av aktiekapitalet, re-
servfonden eller överkursfonden
och utskiftning vid bolagets likvi-
dation.

Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än att
bereda vinst åt aktieägarna, skall bolagsordningen innehålla bestäm-
melse om användning av vinst och behållna tillgångar vid bolagets
likvidation.

Vinstutdelning till aktieägarna far
icke överstiga vad som i fastställd
balansräkning och, i fråga om
moderbolag, i fastställd koncem-
balansräkning för det senaste
räkenskapsåret redovisas som
bolagets eller koncernens netto-

Vinstutdelning till aktieägarna far
inte överstiga vad som i fastställd
balansräkning och, i fråga om
moderbolag som skall upprätta
koncernredovisning, i fastställd
koncembalansräkning för det
senaste räkenskapsåret redovisas

vinst för aret, balanserad vinst och som bolagets eller koncernens
fria fonder med avdrag för nettovinst för året, balanserad vinst

och fria fonder med avdrag för

1. redovisad förlust,

2. belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet
eget kapital eller, i fråga om moderbolag, belopp som av det fria egna
kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna
skall överföras till bundet eget kapital,

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

3. belopp som enligt bolagsord-
ning eljest skall användas för annat
ändamål än utdelning till aktie-
ägarna.

Vinstutdelning far icke ske med
så stort belopp att utdelningen med
hänsyn till bolagets eller kon-
cernens konsilideringsbehov, likvi-
ditet eller ställning i övrigt står i
strid mot god affärssed. Förbud
mot vinstutdelning i visst fall före-
skrives i 6 kap. 5 §.

3. belopp som enligt bolagsord-
ning annars skall användas för
något annat ändamål än utdelning
till aktieägarna.

Vinstutdelning far inte ske med så
stort belopp att utdelningen med
hänsyn till bolagets eller kon-
cernens konsilideringsbehov, likvi-
ditet eller ställning i övrigt står i
strid mot god affärssed. Förbud
mot vinstutdelning i visst fall före-
skrivs i 6 kap. 5 §.

3 §

Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämma. Stämman får endast
i den mån skyldighet därtill föreligger enligt andra stycket eller enligt
bolagsordningen besluta om utdelning av större belopp än styrelsen före-
slagit eller godkänt.

Bolagsstämman skall på yrkande
av ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier besluta utdelning
av åtminstone ett belopp mot-
svarande hälften av vad som
återstår av nettovinsten för året,
sedan avdrag skett för balanserad
förlust, som överstiger fria fonder
och reservfond, och för belopp,
som enligt lag eller bolagsordning
skall avsättas till bundet eget
kapital eller enligt bolagsordning
eljest skall användas för annat
ändamål än utdelning till aktie-
ägarna. Sådant yrkande skall
framställas på ordinarie stämma
innan beslut om användning av
vinsten fattas. Utdelning får ej ske
i strid mot 2 §. Stämman är ej
skyldig att besluta högre utdelning
än fem procent av bolagets egna
kapital.

Bolagsstämman skall på yrkande
av ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier besluta utdelning
av åtminstone ett belopp mot-
svarande hälften av vad som
återstår av nettovinsten för året,
sedan avdrag skett för balanserad
förlust, som överstiger fria fonder,
reservfond och överkursfond, och
för belopp, som enligt lag eller
bolagsordning skall avsättas till
bundet eget kapital eller enligt
bolagsordning annars skall an-
vändas för något annat ändamål än
utdelning till aktieägarna. Ett
sådant yrkande skall framställas på
ordinarie stämma innan beslut om
användning av vinsten fattas.
Utdelning får inte ske i strid med
2 §. Stämman är inte skyldig att
besluta högre utdelning än fem
procent av bolagets egna kapital.

I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i bolagsstämmans
beslut om utdelning till aktieägare. Utdelningen förfaller till betalning på
avstämningsdagen och skall betalas utan dröjsmål. Den som på avstäm-
ningsdagen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 §
skall anses behörig att mottaga utdelningen. Var han vid mottagandet ej
berättigad, äger 4 kap. 3 § tredje stycket motsvarande tillämpning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

4§

Till reservfond skall avsättas belopp som

1. om reservfonden ej uppgår till
tjugo procent av aktiekapitalet,
motsvarar minst tio procent av den
del av nettovinsten för året som ej
går åt för att täcka balanserad
förlust,

2. på grund av aktieteckning
erhållits för aktierna utöver det
nominella beloppet,

3. den för vilken aktie förverkats

erlagt till bolaget,

4. enligt 4 kap. 17 § skall till-
falla bolaget,

5. vid utbyte av fordran enligt
skuldebrev mot aktie, motsvarar
skillnaden mellan fordringsbe-
loppet och aktiens nominella
belopp,

6. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden,

7. enligt beslut av bolagsstäm-
man eljest skall överföras från det
i balansräkningen redovisade fria
egna kapitalet till reservfond.

Vid beräkning av det belopp, so:
avsättas till reservfond, skall nett

1. om reservfonden och över-
kursfonden tillsammans inte upp-
går till tjugo procent av aktiekapi-
talet, motsvarar minst tio procent
av den del av nettovinsten for året
som inte går åt för att täcka balan-
serad förlust,

2. den for vilken aktie förverkats

betalat till bolaget,

3. enligt 4 kap. 17 § skall till-
falla bolaget,

4. vid utbyte av fordran enligt
skuldebrev mot aktie, motsvarar
skillnaden mellan fordringsbe-
loppet och aktiens nominella
belopp,

5. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden,

6. enligt beslut av bolagsstäm-
man eljest skall överföras från det
i balansräkningen redovisade fria
egna kapitalet till reservfond,
enligt första stycket 1 minst skall
insten ökas med vad som kan ha

tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktör eller annan som
tantiem.

Nedsättning av reservfond far Nedsättning av reservfond eller
enligt beslut av bolagsstämman överkursfond far enligt beslut av
endast ske för bolagsstämman endast ske för

1. täckande av sådan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan
täckas av fritt eget kapital,

2. ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission, eller

3. annat ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning av 6 kap.
6 § ger tillstånd till nedsättningen.

13 kap.

Har aktieägare uppsåtligen ge-
nom missbruk av sitt inflytande i
bolaget medverkat till överträdelse
av denna lag eller bolagsord-
ningen, kan rätten, om på grund av
missbrukets långvarighet eller
annan anledning särskilda skäl
därtill föreligger, på talan av ägare
till en tiondel av samtliga aktier
besluta, att bolaget skall träda i
likvidation. Rätten kan dock i
sådant fall på yrkande av bolaget i
stället ålägga bolaget att inom viss
tid inlösa kärandens aktier.
Försummar bolaget att lösa
aktierna inom fastställd tid, skall
rätten på talan av den vars aktier
skolat inlösas besluta, att bolaget
skall träda i likvidation.

3 §

Har aktieägare uppsåtligen ge-
nom missbruk av sitt inflytande i
bolaget medverkat till överträdelse
av denna lag, tillämplig lag om
årsredovisning eller bolagsordning-
en, kan rätten, om på grund av
missbrukets långvarighet eller
annan anledning särskilda skäl
därtill föreligger, på talan av ägare
till en tiondel av samtliga aktier
besluta, att bolaget skall träda i
likvidation. Rätten kan dock i
sådant fall på yrkande av bolaget i
stället ålägga bolaget att inom viss
tid inlösa kärandens aktier. För-
summar bolaget att lösa aktierna
inom fastställd tid, skall rätten på
talan av den vars aktier skolat
inlösas besluta, att bolaget skall
träda i likvidation.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Vid avgörande av frågan om beslut om likvidation eller beslut om
inlösen av aktier skall meddelas, skall särskild hänsyn tagas till de
anställdas och fordringsägarnas intressen. Inlösen enligt första stycket far
dock ej ske, om bolagets eget kapital, beräknat enligt 2 § tredje stycket,
efter inlösen skulle understiga halva aktiekapitalet.

Vid beräkningen av det egna kapitalet skall de aktier som avses skola
inlösas upptagas som tillgång utan värde.

Om aktieägare, sedan talan enligt denna paragraf behörigen väckts, för
sin del återkallar talan, kan övriga aktieägare som deltagit i väckande av
talan fullfölja denna.

4a§6

Registreringsmyndigheten förordnar att bolaget skall träda i likvidation,
om

1. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman
inte inom föreskriven tid fattat beslut om likvidation enligt 19 §,

2. bolaget inte på föreskrivet sätt till registret har anmält sådan be-
hörig styrelse, verkställande direktör eller revisor som skall finnas enligt

denna lag, eller

3. bolaget inte har sänt in års-
redovisning och revisionsberättelse
enligt 11 kap. 3 § inom elva
månader från räkenskapsårets
utgång.

3. bolaget inte har sänt in års-
redovisning och revisionsberättelse
enligt 8 kap. 3 § första stycket års-
redovisningslagen (1995:000)

Senaste lydelse 1994:1826.

inom elva månader från räken-
skapsårets utgång.

Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har
upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten och
avgift som påförts enligt 6 a § har betalats.

Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registreringsmyn-
digheten självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verk-
ställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara
beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

6 a §7

Om registreringsmyndigheten självmant meddelar bolaget ett likvida-
tionsföreläggande enligt 5 a § på den grunden att bolaget inte har an-
mält behörig styrelse, verkställande direktör eller revisor för registre-
ring, skall bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna
i likvidationsärendet.

Bolaget skall förpliktas betala avgift enligt första stycket endast om
registreringsmyndigheten senast sex veckor innan föreläggandet med-
delades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda
postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall ha
innehållit en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en
avgift om bristen inte avhjälps.

Kommer det fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för

tvångslikvidation när föreläggandet enligt 5 a § meddelades, skall

avgiftsbeslutet upphävas.

Bestämmelserna i 11 kap. 18
och 19 §§ tillämpas även i fråga
om avgift enligt första stycket.

Bestämmelserna i 8 kap. 9 och
10 §§ årsredovisningslagen (1995:
000) tillämpas även i fråga om
avgift enligt första stycket.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.

När bolaget trätt i likvidation
skall styrelsen och verkställande
direktör genast avge redovisning
för sin förvaltning av bolagets
angelägenheter under den tid, för
vilken redovisningshandlingar ej
förut framlagts på bolagsstämma.
Redovisningen skall framläggas på
bolagsstämma så snart det kan
ske. Bestämmelserna om årsredo-
visning och revisionsberättelse
äger motsvarande tillämpning.

När bolaget trätt i likvidation
skall styrelsen och verkställande
direktör genast avge redovisning
för sin förvaltning av bolagets
angelägenheter under den tid, för
vilken redovisningshandlingar inte
förut har lagts fram på bolags-
stämma. Redovisningen skall
läggas fram på bolagsstämma så
snart det kan ske. Bestämmelserna
om årsredovisning i tillämplig lag
om årsredovisning samt om revi-
sionsberättelse enligt denna lag
skall tilllämpas.

Senaste lydelse 1994:1826.

Omfattar tiden även föregående räkenskapsår, skall särskild redovis-
ning, i moderbolag omfattande även koncernredovisning, avges för
nämnda år.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

12 §

Likvidatorerna skall för varje
räkenskapsår avge årsredovisning,
som framlägges på ordinarie bo-
lagsstämma för godkännande. I
fråga om stämman och redovis-
ningen äger 9 kap. 5 § andra
stycket 1 och 2 samt 11 kap. 9 §
andra-fjärde styckena, 10 och
11 §§ ej tillämpning.

Likvidatorerna skall för varje
räkenskapsår avge årsredovisning,
som läggs fram på ordinarie bo-
lagsstämma för godkännande. I
fråga om stämman och redovis-
ningen skall 9 kap. 5 § andra
stycket 1 och 2 denna lag samt
5 kap. 17 - 23 §§, 6 kap. 2 § och
bestämmelserna om finansie-
ringsanalys i 2 kap. 1 § tredje
stycket och 6 kap. 3 § årsredovis-
ningslagen (1995:000) inte
tillämpas. I förekommande fall
behöver inte heller bestäm-

melserna i 5 kap. 2 § 3 och 6 kap.
3 § lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag tillämpas.

I balansräkningen upptages det egna kapitalet i en post, varvid aktie-
kapitalet anges inom linjen, i förekommande fall fördelat på olika

aktieslag.

Tillgång får ej upptagas till
högre värde än den beräknas
inbringa efter avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Om tillgång kan
beräknas inbringa väsentligt högre
belopp än det i balansräkningen
upptagna värdet eller om för skuld
och likvidationskostnad kan beräk-

nas åtgå ett belopp som väsentligt
avviker från redovisad skuld, skall
vid tillgångs- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom
linjen.

nas åtgå ett belopp som väsentligt
avviker från redovisad avsättning
eller skuld, skall det beräknade
beloppet anges inom linjen vid
tillgångs-, avsättnings- eller skuld-

posten.

14 kap.

4 §8

Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag
skall upprätta en gemensam, dagtecknad fusionsplan. Planen skall un-

8 Senaste lydelse 1994:802.

dertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen. I planen skall det för
varje bolag anges

1. firma, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt
säte,

2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett
angivet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning
som skall lämnas som fusionsvederlag,

3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet
av fusionsvederlaget,

4. från vilken tid och på vilka villkor de aktier som lämnas såsom
fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma
innehavare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda
rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall
vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor i överlåtande eller övertagande bolag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Till fusionsplanen skall fogas

1. en kopia av bolagens årsbok-
slut och förvaltningsberättelser för
de senaste tre räkenskapsåren samt

2. uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 11 kap. 13 och
14 §§, om fusionsplanen har
upprättats senare än sex månader
efter utgången av det senaste rä-
kenskapsår för vilket årsredovis-
ning och revisionsberättelse har
lämnats. Uppgifterna skall avse
tiden från utgången av nämnda
räkenskapsår till en dag ej tidigare
än tre månader före fusions-
planens upprättande.

1. en kopia av bolagens årsredo-
visningar för de senaste tre räken-
skapsåren samt

2. uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§
årsredovisningslagen (1995:000)
eller, i förekommande fall, 9 kap.
3 § 3 lagen (1995:000) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, om fusions-
planen har upprättats senare än
sex månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket
årsredovisning och revisionsberät-
telse har lämnats. Uppgifterna
skall avse tiden från utgången av
nämnda räkenskapsår till en dag
som infaller tidigast tre månader
innan fusionsplanen upprättas.

15 kap.

1 §

Stiftare, styrelseledamot och
verkställande direktör, som vid
fullgörande av sitt uppdrag uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet skadar
bolaget, skall ersätta skadan.
Detsamma gäller när skadan vållas
aktieägare eller annan genom

överträdelse av denna lag eller överträdelse av denna lag, till- Prop. 1995/96:10
bolagsordningen. lämplig lag om årsredovisning Del 1

eller bolagsordningen. Lagtext

3 §

Aktieägare är skyldig att ersätta
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag eller bolagsordningen uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet
tillfogar bolaget, aktieägare eller
annan. Om det med hänsyn till
faran för fortsatt missbruk och
förhållandena i övrigt är påkallat,
är han även skyldig att inlösa
skadelidande aktieägares aktier.
Lösenbeloppet bestämmes till
belopp som är skäligt med hänsyn
till bolagets ställning och övriga
omständigheter.

Aktieägare är skyldig att ersätta
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, tillämplig lag om årsredovis-
ning eller bolagsordningen uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet
tillfogar bolaget, aktieägare eller
annan. Om det med hänsyn till
faran för fortsatt missbruk och
förhållandena i övrigt är påkallat,
är han även skyldig att inlösa
skadelidande aktieägares aktier.
Lösenbeloppet bestämmes till
belopp som är skäligt med hänsyn
till bolagets ställning och övriga
omständigheter.

17 kap.

1 §9

Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av bolags-
stämman enligt bestämmelserna i 9 kap. om beslut om ändring av

bolagsordningen.

Om stämman hålls senare än sex
månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket
årsredovisning och revisionsbe-
rättelse har avgivits, skall det på
stämman läggas fram uppgifter
motsvarande delårsrapport enligt
11 kap. 13 och 14 §§. Uppgifterna
skall avse tiden från utgången av
nämnda räkenskapsår till en dag ej
tidigare än tre månader före dagen
för bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om

1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår

Om stämman hålls senare än sex
månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket
årsredovisning och revisionsbe-
rättelse har avgivits, skall det på
stämman läggas fram uppgifter
motsvarande delårsrapport enligt
9 kap. 3 och 4 §§ årsredovisnings-
lagen (1995:000) eller, i före-
kommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen
(1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag. Uppgifterna skall avse
tiden från utgången av nämnda rä-
kenskapsår till en dag som infaller
tidigast tre månader före dagen
för bolagsstämman.

till minst 500 000 kr,

Senaste lydelse 1994:1396.

2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket
framgår att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktie-
kapitalet, och

3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 16 kap. 1 § om
publikt aktiebolags firma.

Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen
uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och be-
slutet om övergång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

18 kap.

4 §10

Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är
föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid
avge yttrande eller vidtaga rättelse. Detsamma gäller, om registrerings-
myndigheten finner att beslut som anmäles för registrering eller hand-
ling som bifogas anmälningen ej har tillkommit i behörig ordning eller
till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolags-
ordningen eller har i något viktigare hänseende otydlig eller vilseledan-
de avfattning. Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall
anmälningen avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i
föreläggande. Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för
registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret,
skall registrering vägras, om anledning ej förekommer att ge sökanden
nytt föreläggande.

Bestämmelserna i första stycket utgör ej hinder för registrering av
bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt

9 kap. 17 § andra stycket.

Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bola-
get när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 11 kap. 16 eller 18 §,
13 kap. 6 a eller 18 §, 14 kap.
15 § första stycket, 21 eller 29 §
eller 19 kap. 2 §.

7§
En myndighets beslut i tillstånds-
ärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap.
4 eller 11 §, 10 kap. 2 eller 3 §,
11 kap. 6 § eller 8 § första stycket

Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bola-
get när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 13 kap. 6 a eller 18 §,
14 kap. 15 § första stycket, 21
eller 29 § eller 19 kap. 2 §.

En myndighets beslut i tillstånds-
ärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 4
eller 11 §, 10 kap. 2 eller 3 §
eller 12 kap. 8 § får överklagas
till regeringen.

10 Senaste lydelse 1994:1828.

Senaste lydelse 1995:38.

1 eller 12 kap. 8 § far överklagas

hos regeringen.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första
stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Ett beslut av registreringsmyn-
digheten att avskriva anmälan eller
vägra registrering enligt 4 § första
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol inom två
månader från beslutets dag. Det
samma gäller ett sådant beslut av
registreringsmyndigheten som

avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket,
11 kap. 16 och 18 §§, 13 kap.
18 §, 14 kap. 15 § första stycket,
21 och 29 §§ samt 19 kap. 2 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket,
13 kap. 18 §, 14 kap. 15 § första
stycket, 21 och 29 §§ samt
19 kap. 2 §.

19 kap.

2 §12

Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkställande direk-
tören eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller
annan författning att

1. till myndigheten sända in

behörig redovisningshandling,
revisionsberättelse eller delårs-

rapport,

2. hos myndigheten göra behörig
anmälan för registrering,

3. på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana upp-
gifter som anges i 16 kap. 4 §.

Försuttet vite utdömes av regi-
streringsmyndigheten .

1. hos myndigheten göra behörig
anmälan för registrering,

2. på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana
uppgifter som anges i 16 kap. 4 §.

Föreläggande enligt första
stycket 1 får inte meddelas, om
underlåtenheten att göra anmälan
medför att bolagsstämmans eller
styrelsens beslut förfaller eller
bolaget blir skyldigt att träda i
likvidation.

Fråga om utdömande av vite
prövas av registreringsmyndig-
heten.

Senaste lydelse 1994:1395.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om offentliggörande av årsredovisning, koncernredovisning,
revisionsberättelse och delårsrapport avseende räkenskapsår som har
inletts före den 1 januari 1996 tillämpas äldre bestämmelser.

3. I bolag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag samt i bolag som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket samma lag skall 2 kap. 12 a § och 4 kap. 13 a § tillämpas
första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den
31 december 1995.

I övriga bolag skall de angivna paragraferna tillämpas första gången i
fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december
1996.

4. I bolag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag samt i bolag som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket samma lag skall 11 kap. 1, 2 och 4 - 14 §§ tillämpas intill
utgången av det sista räkenskapsår som inletts före den 1 januari 1996.

I övriga bolag skall de angivna paragraferna tillämpas intill utgången
av det sista räkenskapsår som inletts före den 1 januari 1997.

5. I bolag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag samt i bolag som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket samma lag skall 4 kap. 16, 20 och 21 §§, 8 kap. 13 §,
9 kap. 17 §, 10 kap. 3 och 10 §§, 12 kap. 1 - 4 §§, 13 kap. 3, 9 och
12 §§, 14 kap. 4 §, 15 kap. 1 och 3 §§ samt 17 kap. 1 § tillämpas i sin
äldre lydelse intill utgången av det sista räkenskapsår som inletts före
den 1 januari 1996.

I övriga bolag skall de angivna paragraferna tillämpas i sin äldre
lydelse intill utgången av det sista räkenskapsår som inletts före den 1
januari 1997.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

2.3 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125)

Härigenom föreskrivs i fråga om bokföringslagen (1976:125)
dels att 22 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 11 a och b §§, av
följande lydelse.

11 a §

I aktiebolag och sådana handels-
bolag som omfattas av årsredovis
ningslagen (1995:000) skall års-
bokslutet bestå av balansräkning,
resultaträkning och noter. För
årsbokslutet i sådana bolag gäller,

1 stället för 13 - 20 §§, bestämmel-
serna i 2 kap. 2-4 och 6 §§,
3 kap. 1 - 4, 6,8 och 9 §§ samt 4
och 5 kap. årsredovisningslagen.

H b §

1 företag som omfattas av lagen
(1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag eller lagen (1995:000) om
årsredovisning i försäkringsföretag
skall årsbokslutet bestå av balans-
räkning, resultaträkning och noter.
För årsbokslutet i sådana företag
som omfattas av lagen om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag gäller, i stället
för 13 - 20 §§, bestämmelserna i

2 kap. 2 § samt 3-5 kap. lagen
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag. För års-
bokslutet i företag som omfattas av
lagen om årsredovisning i försäk-
ringsföretag gäller, i stället för 13
- 20 §§, bestämmelserna i 2 kap.

2 § samt 3-5 kap. lagen om års-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

redovisning i försäkringsföretag. I
fråga om båda slagen av företag
gäller dock att hänvisningarna till
3 kap. 5 § årsredovisningslagen
(1995:000) inte skall tillämpas.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

22 §

Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick och på be-
tryggande sätt inom landet under minst tio år från utgången av det
kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Vad nu sagts gäller också avtal
och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa rörelsens eko-
nomiska förhållanden.

Skyldighet att som räkenskapsmaterial bevara material enligt 10 §
första stycket 3 upphör, om registrerade uppgifter på betryggande sätt
föres över till vanlig läsbar form eller till film eller annat material med
registreringar i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda skäl föreligger, far skattemyndigheten för visst fall tillåta,
att räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstöres före utgången av
den i första stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under
betryggande former mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Ko-
piorna skall ordnas så att sökta uppgifter lätt kan återfinnas och läsas
samt bevaras under den tid som återstår av den i första stycket angivna
tiden.

Tillstånd som avses i tredje
stycket medges dock av bank-
inspektionen eller försäkrings-
inspektionen när det gäller rörelse
som står under respektive myn-
dighets tillsyn.

Tillstånd som avses i tredje
stycket medges dock av Finans-
inspektionen när det gäller rörelse
som står under inspektionens
tillsyn.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I bolag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och 1 kap. 1 §
andra stycket lagen (1995:000) om årsredovisning i försäkringsföretag
skall 11 a § tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som
inleds närmast efter den 31 december 1995.

I övriga bolag som omfattas av årsredovisningslagen (1995:000) skall
11 a § tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds
närmast efter den 31 december 1996.

3. Bestämmelserna i 11 b § skall tillämpas första gången i fråga om
det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa föredrag

dels att nuvarande 1 kap. 1 § skall betecknas 1 kap. 1 a §,

dels att 2 kap. 3 §, 4 kap. 1, 3, 10 och 14 §§ samt 5 kap. 2 § skall ha
följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 1 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Bestämmelserna i 1 och 2 kap.,
3 kap. 1 - 10 §§ samt 4 kap. 8 §
andra stycket och 12 § gäller inte
sådana handelsbolag som omfattas
av årsredovisningslagen (1995:
000) eller hypoteksinstitut som
omfattas av lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag. När det gäller
sådana handelsbolag och hypo-
teksinstitut avses vid tillämpningen
av 3 kap. 11 § och 4 kap. med be-
greppen moderföretag, dotter-
företag och koncern vad som i
1 kap. 3 § årsredovisningslagen
anges om moderbolag, dotterföre-
tag och koncern.

2 kap.

3 §

Avskrift av årsredovisningen
skall senast sex månader efter
räkenskapsårets utgång sändas in
till Patent- och registreringsverket,
om tillgångarnas nettovärde i
rörelsen enligt balansräkningar för
de två senaste räkenskapsåren
överstiger ett gränsbelopp som
motsvarar 1 000 gånger det
basbelopp enligt lagen (1962:381)

Kopia av årsredovisningen skall
senast sex månader efter räken-
skapsårets utgång sändas in till
Patent- och registreringsverket,
om

1. tillgångarnas nettovärde enligt
fastställda balansräkningar för de
två senaste räkenskapsåren över-
stiger ett gränsbelopp som mot-
svarar 1 000 gånger det basbelopp

Senaste lydelse 1992:1450

om allmän försäkring som gällde
under den sista månaden av re-
spektive räkenskapsår eller om
antalet anställda i rörelsen under
vart och ett av de två senaste
räkenskapsåren i medeltal har
överstigit 200.

Första stycket gäller även för ett
företag som är moderföretag i en
koncern enligt denna lag, om
nettovärdet av koncernföretagets
tillgångar enligt koncernbalansräk-
ningar för de två senaste
räkenskapsåren överstiger det
gränsbelopp som anges i första
stycket eller om antalet anställda
vid koncernföretagen under vart
och ett av dessa år i medeltal har
överstigit 200.

enligt lagen (1962: 381) om

allmän försäkring som gällde
under den sista månaden av re-
spektive räkenskapsår, eller

2. antalet anställda i rörelsen
under de två senaste räkenskaps-
åren i medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även för
moderföretag i en koncern om

1. nettovärdet av koncernföre-
tagens tillgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i första
stycket,

2. antalet anställda vid kon-
cernföretagen under de två senaste
räkenskapsåren i medeltal över-
stigit 200, eller

3. moderföretaget inte upprättar
koncernredovisning och nettovär-
det av koncernföretagens till-
gångar, enligt fastställda balans-
räkningar för koncernföretagens
två senaste räkenskapsår, på
moderföretagets balansdag över-
stiger det gränsbelopp som anges i
första stycket.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

4 kap.

1 §

I företag som är skyldiga att
upprätta årsredovisning enligt
2 kap. 1 § skall den årsredovis-
ningsskyldige utse en eller flera
revisorer för bestämd tid eller tills
vidare. Den årsredovisnings-
skyldige kan bestämma att annan
än han själv skall utse revisor.

I företag som är skyldiga att
upprätta årsredovisning enligt
2 kap. 1 §, skall den årsredovis-
ningsskyldige utse en eller flera
revisorer för bestämd tid eller tills
vidare. Detsamma gäller i handels-
bolag som är skyldiga att upprätta
årsredovisning enligt årsredo-
visningslagen (1995:000) och
hypoteksinstitut som är skyldiga att
upprätta årsredovisning enligt
lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag. Den årsredovis-
ningsskyldige kan bestämma att
annan än han själv skall utse
revisor.

En eller flera revisorssuppleanter kan utses. Bestämmelserna i denna
lag om revisorer gäller i tillämpliga delar om suppleanter.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

I företag som avses i 2 kap. 3 §
första stycket och i moderföretaget
i en koncern som avses i andra
stycket av nämnda paragraf skall
minst en revisor vara auktoriserad.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer kan i
fråga om foretag som avses i
första stycket forordna att en viss
godkänd revisor far utses i stället
för en auktoriserad revisor. Sådana

i14

Minst en revisor skall vara
auktoriserad revisor om

1. tillgångarnas nettovärde enligt
fastställda balansräkningar för de
två senaste räkenskapsåren över-
stiger ett gränsbelopp som mot-
svarar 1 000 gånger det basbelopp
enligt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring som gällde
under den sista månaden av re-
spektive räkenskapsår, eller

2. antalet anställda i rörelsen
under de två senaste räkenskaps-
åren i medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även för
moderföretag i en koncern om

1. nettovärdet av koncernföre-
tagens tillgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i första
stycket,

2. antalet anställda vid kon-
cernföretagen under de två senaste
räkenskapsåren i medeltal över-
stigit 200, eller

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer kan i
fråga om företag som avses i
första eller andra stycket forordna
att en viss godkänd revisor far
utses i stället for en auktoriserad

beslut är giltiga i högst fem år.

14 Senaste lydelse 1984:946.

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

revisor. Sådana beslut är giltiga i
högst fem år.

I fråga om annat foretag far länsstyrelsen, om det är påkallat av
särskilda omständigheter, besluta att minst en revisor skall vara
auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

Om det finns skäl till det, får länsstyrelsen samtidigt också förordna en
auktoriserad revisor eller en godkänd revisor att med övriga revisorer
delta i revisionen. Uppdragstiden för revisorn skall bestämmas så att
uppdraget upphör när annan behörig revisor har blivit utsedd i
föreskriven ordning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Innan länsstyrelsen meddelar
beslut som avses i tredje eller
fjärde stycket, skall företaget
beredas tillfälle att yttra sig.

Innan länsstyrelsen meddelar
beslut som avses i fjärde eller
femte stycket, skall företaget be-
redas tillfälle att yttra sig.

10 §15

Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den
årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar
for förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv
månader efter räkenskapsårets utgång.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen har uppgjorts enligt
denna lag. Innehåller inte års-
redovisningen sådana upplysningar
som skall lämnas enligt denna lag,
skall revisorn ange detta och
lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen har upprättats enligt
denna lag eller, i förekommande
fall, enligt årsredovisningslagen
(1995:000) eller lagen (1995:000)
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag. Innehåller
inte årsredovisningen sådana
upplysningar som skall lämnas
enligt tillämplig lag om års-
redovisning, skall revisorn ange
detta och lämna behövliga upp-
lysningar i sin berättelse, om det
kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse
som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i
företagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan
även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa
till den årsredovisningsskyldiges kännedom.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorn funnit att
företaget inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra avdrag for preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),

2. att anmäla sig for registrering enligt 14 kap. 2 § mervärdesskat-
telagen (1994:200),

Senaste lydelse 1994:533.

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-3.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att företaget inte
har fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorn
genast sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

I ett moderförtag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje styckena tillämpas.

Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje eller femte stycket, skall
revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

14 §

En revisor som vid fullgörande
av sitt uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållar den årsredo-
visningsskyldige skada skall ersätta
skadan. Detsamma gäller när skada
vållas någon annan genom
överträdelse av denna lag. En
revisor ansvarar även för den
skada som hans medhjälpare vållar
uppsåtligen eller av oaktsamhet.

En revisor som vid fullgörande
av sitt uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållar den årsredo-
visningsskyldige skada skall ersätta
skadan. Detsamma gäller när skada
vållas någon annan genom
överträdelse av denna lag eller, i
förekommande fall, årsredovis-
ningslagen (1995:000) eller lagen
(1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag. En revisor ansvarar även
för den skada som hans med-

hjälpare vållar uppsåtligen eller av
oaktsamhet.

Är ett revisionsbolag revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta
bolag och den för revisionen huvudansvarige.

5 kap.

2 §

Myndighets beslut i tillstånds-
ärenden enligt 2 kap. 5 § 3, 3 kap.
3 § andra stycket eller 4 kap. 2 §
första stycket eller 3 § andra
stycket överklagas hos regeringen
genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag överklagas i övriga fall
hos kammarrätten genom besvär.

Myndighets beslut i tillstånds-
ärenden enligt 2 kap. 5 § 3, 3 kap.
3 § andra stycket eller 4 kap. 2 §
första stycket eller 3 § tredje
stycket får överklagas till rege-
ringen.

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I hypoteksinstitut samt i bolag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket
lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-

bolag skall de nya bestämmelserna tillämpas första gången det räken-
skapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

I övriga företag skall bestämmelserna tillämpas första gången det rä-
kenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1996. I fråga om
offentliggörande av årsredovisning, koncernredovisning och delårsrap-
port skall dock lagen tillämpas i sin nya lydelse redan i fråga om det
räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om
utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:160) om utländska
filialer m.m.16

dels att 13 - 15, 19, 22 och 30 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 5 a och 14 a §§,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a§

Filialens brev, fakturor och
orderblanketter skall innehålla
uppgift om det utländska företagets
rättsliga form och säte, det ut-
ländska register där företaget är
registrerat, företagets nummer i
detta register samt filialens orga-
nisationsnummer enligt lagen
(1974:174) om identitetsbeteckning
för juridiska personer m.fl. och det
svenska register där filialen är
registrerad. Om filialen har trätt i
likvidation, skall också detta an-
ges.

13 §

Verkställande direktören skall varje år till registreringsmyndigheten ge
in en bestyrkt kopia av

1. filialens redovisningshandlingar och revisionsberättelse för det
senaste räkenskapsåret,

2. motsvarande handlingar för företaget i dess helhet, om de gjorts
offentliga i företagets hemland.

Första stycket 1 gäller inte, om
företaget lyder under lagstift-
ningen i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och

1. har en rättslig form som är
jämförbar med aktiebolaget,

2. är ett kreditinstitut eller vär-
depappersbolag av motsvarande
slag som de företag som omfattas
av lagen (1995:000) om års-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Jfr rådets direktiv 89/666/EEG (EGT nr. L395, s. 36).

redovisning i kreditinstitut och Prop. 1995/96:10
värdepappersbolag, eller Del 1

3. är ett försäkringsföretag av Lagtext
motsvarande slag som de företag
som omfattas av lagen (1995:000)
om årsredovisning i försäkrings-
företag.

Handlingarna skall ges in inom
tre månader efter det att det
utländska företagets redovisnings-
handlingar och revisionsberättelse
har lagts fram för företagets
delägare, dock senast sju månader
från det att filialens räkenskapsår
har utgått.

Handlingar som avses i första
stycket skall ges in inom tre må-
nader efter det att det utländska
företagets redovisningshandlingar
och revisionsberättelse har lagts
fram för företagets delägare, dock
senast sju månader från det att
filialens räkenskapsår har utgått.
Handlingarna skall vara upprät-
tade på eller översatta till svenska.

14 §

För filialens bokföring och revision gäller, utöver vad som föreskrivits
i 11-13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av

motsvarande slag.

Skyldighet att upprätta årsredo-
visning gäller inte om företaget
lyder under lagstiftningen i en stat
inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet och

1. har en rättslig form som är
jämförbar med aktiebolaget,

2. är ett kreditinstitut eller vär-
depappersbolag av motsvarande
slag som de företag som omfattas
av lagen (1995:000) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, eller

3. är ett försäkringsföretag av
motsvarande slag som de foretag
som omfattas av lagen (1995:000)
om årsredovisning i försäkrings-
företag.

14 a §

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen far utfärda närmare
föreskrifter om avfattning och
innehåll i den redovisning som
enligt 11 - 14 §§ skall lämnas för
verksamhet i filial till

1. utländskt kreditinstitut eller
värdepappersbolag av motsva-
rande slag som de företag som
omfattas av lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, och

2. utländskt försäkringsföretag av
motsvarande slag som de företag
som omfattas av lagen (1995:000)
om årsredovisning i försäkrings-
företag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

15 §

Den som utsetts till verkställande direktör enligt 8 § skall göra
anmälan om filialen till Patent- och registreringsverket (registrerings-
myndigheten), som for ett filialregister för registreringar enligt denna

lag.

Verkställande direktören skall
också till registreringsmyndigheten
snarast anmäla ändringar i de upp-
gifter som anmälts för registrering.

Näringsverksamheten far påbörjas
skett.

Verkställande direktören skall
också till registreringsmyndigheten
snarast anmäla ändringar i de upp-
gifter som anmälts för registrering.
Anmälan skall även göras, om det
utländska företaget är föremål för
ackord eller liknande förfarande.

när anmälan enligt första stycket har

19 §

Om sådant förhållande som avses

i 18 § 1 eller 2 inträder, skall
verkställande direktören snarast

anmäla detta till registrerings-
myndigheten. Anmälan kan också
göras av annan behörig ställ-
företrädare för det utländska före-
taget.

anmäla detta till registrerings-
myndigheten. Anmälan kan också
göras av annan behörig ställföre-
trädare för det utländska företaget.
Anmälan om likvidation skall inne-
hålla uppgift om namn, person-
nummer och postadress för likvi-
dator och om omfattningen av
dennes behörighet.

I fall som avses i 18 § 3 kan anmälan göras av den vars rätt är
beroende av att det finns någon med behörighet att företräda filialen
och, i fall som avses i 18 § 4, av borgenären.

22 §

Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som förs in i filialregistret. En kungörelse som
avser ändring i ett förhållande som tidigare har förts in i registret skall
endast ange ändringens art.

När redovisningshandlingar som
avses i 13 § första stycket 2 har
kommit in till registreringsmyndig-
heten, skall myndigheten kungöra
detta i en tidning som myndigheten
ger ut.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer för
meddela närmare föreskrifter om
sådan kungörelse.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

30 §

Registreringsmyndigheten får vid vite förelägga verkställande direk-
tören för filial att fullgöra skyldighet att

1. göra anmälan enligt 15 § eller 19 § första stycket,

2. sända in handlingar enligt 2. sända in handlingar enligt

13 § inom där föreskriven tid. 13 § inom där föreskriven tid,

3. lämna uppgift enligt 5 a §.

Fråga om utdömande av viten prövas av registreringsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2.6 Förslag till lag om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs följande1.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag är tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag. Med
kreditinstitut avses bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker, kredit-
marknadsbolag, sådana finansbolag och kreditaktiebolag som driver verk-
samhet med stöd av punkterna 3-5 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag, Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska skeppshypo-
tekskassan. Med värdepappersbolag avses ett svenskt aktiebolag som fått
tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse.

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på
finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar
andelar i dotterföretag som är kreditinstitut eller värdepappersbolag eller
utländska företag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag av-
ses ett företag som är skyldigt att upprätta årsredovisning enligt årsredo-
visningslagen (1995:000) och vars verksamhet uteslutande eller så gott
som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta andelar i
dotterföretag.

Hänvisningarna till årsredovisningslagen

2 § När det i denna lag hänvisas till en bestämmelse i årsredovisnings-
lagen (1995:000) skall bestämmelsen tillämpas utan hinder av att den an-
ges gälla för bolag eller aktiebolag, om inte annat särskilt föreskrivs.
Bestämmelser i årsredovisningslagen som gäller moderbolag och dotter-
bolag skall tillämpas på moderföretag och dotterföretag.

Om bestämmelsen i årsredovisningslagen hänvisar till en annan bestäm-
melse i årsredovisningslagen eller till årsredovisningslagen i dess helhet,
skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat följer av bestämmelserna
i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

’jfr. rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och
sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (bankredovis-
ningsdirektivet) (EGT nr L372, 31.12.1986, s.l, Celex 386L0635).

Definitioner

3 § Med bank avses vid tillämpningen av denna lag bankaktiebolag, spar-
bank och föreningsbank.

Med hypoteksinstitut avses Svenska stadshypotekskassan, Sveriges all-
männa hypoteksbank och Svenska skeppshypotekskassan.

4 § Följande bestämmelser i 1 kap. årsredovisningslagen (1995:000) skall
tillämpas:

3 § andra stycket om definition av andelar,

4 och 5 §§ om koncern- och intresseföretagsdefinitioner, samt

6 § om hänsynstagande till vissa rättigheter hos mellanman m.m.

Normgivningsbemyndigande

5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får meddela närmare föreskrifter om

1. kreditinstituts och värdepappersbolags löpande bokföring, årsbokslut,
årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter, och

2. den koncernredovisning som finansiella holdingföretag skall upprätta
enligt denna lag.

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får föreskriva att denna lags bestämmelser, eller föreskrifter som
meddelats med stöd av denna lag, om koncerner skall gälla för en grupp
av företag, som inte utgör en koncern enligt 4 §, men som har en gemen-
sam eller i huvudsak gemensam ledning.

Räkenskapsår för vissa kreditinstitut

7 § För banker och hypoteksinstitut är kalenderår räkenskapsår om inte
annat följer av 12 § tredje stycket bokföringslagen (1976:125).

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisningen

Årsredovisningens upprättande

1 § Utöver årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall kredit-
institut och värdepappersbolag för vatje räkenskapsår upprätta årsredovis-
ning enligt denna lag.

I kreditinstitut eller värdepappersbolag som enligt 10 kap. 3 § andra
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning i vissa företag m.m. är skyldiga att ha
auktoriserad revisor, skall även en finansieringsanalys ingå i årsredovis-
ningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen
(1994:2004) om kapital täckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag, skall även en kapitaltäckningsanalys ingå i års-
redovisningen.

Årsredovisningen för en central föreningsbank skall innehålla en sam-
manställning av de egna och de anslutna lokala föreningsbankemas
balansräkningar och resultaträkningar.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Följande bestämmelser om årsredovisningens innehåll i 2 kap. års-
redovisningslagen (1995:000) skall tillämpas:

1 § andra stycket om årsredovisningens delar,

2 § om överskådlighet och god redovisningssed,

3 § om rättvisande bild,

4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,

5 § om språk och form,

6 § om valuta, samt

7 § första och tredje stycket om årsredovisningens undertecknande.

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

Uppställningsformer för balans- och resultaträkningarna

1 § Balansräkningen skall upprättas enligt den uppställningsform som
anges i bilaga 1 till denna lag. Resultaträkningen skall upprättas enligt
den uppställningsform som anges i bilaga 2. Hänvisningar i denna lag till
poster gäller poster i dessa uppställningsformer, om inte annat framgår.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om avvikande uppställningsformer för ba-
lansräkningen och resultaträkningen för värdepappersbolag, om avvikel-
serna är nödvändiga med hänsyn till dessa bolags särskilda verksamhets-
inriktning.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmel-
ser om balansräkningen och resultaträkningen i 3 kap. årsredovisningsla-
gen (1995:000) tillämpas:

1 § om balansräkningens innehåll,

2 § om resultaträkningens innehåll,

4 § första, tredje och fjärde styckena om uppställning och sammanslag-
ning av poster m.m.,

5 § om jämförelsetal,

6 § första stycket om specificering av större periodiseringsposter, samt

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

9 § första och andra styckena om extraordinära intäkter och kostnader.

Särskilda regler om sammanslagning av poster och om åtaganden

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 3 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Vad som i 4 § fjärde stycket sägs om sammanslagning av poster som
föregås av arabiska siffror skall gälla poster som föregås av små bokstä-
ver.

2. Inom linjen skall, utöver ställda säkerheter och ansvarsförbindelser,
oåterkalleliga åtaganden som innebär risktagande anges.

4 kap. Värderingsregler

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 2 § skall följande bestämmel-
ser om värderingen i 4 kap. årsredovisningslagen (1995:000) tillämpas:

I och 2 §§ om vad som är anläggningstillgångar och omsättningstill-
gångar,

3 § om anskaffningsvärde för anläggningstillgångar,

4 § om avskrivning av anläggningstillgångar,

5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar,

6-8 §§ om uppskrivning av anläggningstillgångar,

9 § om värdering av omsättningstillgångar,

10 § om värdering av pågående arbeten,

II § första och andra styckena om varulagrets anskaffningsvärde,

12 § om redovisning till bestämd mängd och fest värde,

14 § om egna aktier,

15 § om periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån,

16 § om avsättningar, samt

17 § första stycket om specificering av vissa större avsättningar.

Särskilda regler om uppskrivningar och uppskrivningsfond

2 § De i 1 § angivna bestämmelserna i 4 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. I en bank krävs för uppskrivning av anläggningstillgång enligt 6 §
första stycket Finansinspektionens medgivande.

2. I en sparbank får uppskrivningsbeloppet, vid uppskrivning enligt 6 §
första stycket, tas i anspråk för avsättning till reservfond, och uppskriv-
ningsfonden, i stället för vad som sägs i 7 §, tas i anspråk för avsättning
till reservfond.

3. En bank får inte tillämpa 7 § första stycket 2 om användande av
uppskrivningsfonden för täckande av förlust.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

Vid som är finansiella anläggningstillgångar

3 § Med finansiell anläggningstillgång förstås

1. andelar i intresseföretag och koncernföretag,

2. värdepapper och

3. annan tillgång än tillgång som skall tas upp i posterna Immateriella
anläggningstillgångar (post 9) och Materiella tillgångar (post 10),

allt under förutsättning att tillgångarna är avsedda att stadigvarande inne-
has i den ordinarie verksamheten.

Utgifter för bildande av garantifond i sparbank

4 § Utgifter för bildande av garantifond enligt 5 kap. 1 § sparbankslagen
(1987:619) får inte tas upp som tillgång.

Periodisering av överkurs och underkurs

5 § Om det belopp som erlagts för räntebärande värdepapper eller låne-
fordringar överstiger eller underskrider det belopp som skall erhållas på
föriällodagen (överkurs respektive underkurs), skall mellanskillnaden
periodiseras.

Vid beräkning av anskaffningsvärdet för räntebärande värdepapper och
lånefordringar skall sådan periodisering av över- eller underkurs som av-
ses i första stycket beaktas.

En periodisering enligt första stycket får underlåtas under samma förut-
sättningar som de som anges i 4 kap. 15 § andra meningen årsredovis-
ningslagen (1995:000). Om en periodisering underlåts skall upplysning
om förhållandet lämnas i en not.

Värdering av överlåtbara värdepapper till verkligt värde

6 § Överlåtbara värdepapper som är omsättningstillgångar får värderas
till verkligt värde även när detta värde överstiger anskaffningsvärdet.

7 § Vinst som uppkommer vid tillämpning av 6 § till följd av att det bok-
förda värdet överstiger anskaffningsvärdet skall i balansräkningen sättas
av till en fond för orealiserade vinster.

Om summan av orealiserade vinster vid utgången av ett räkenskapsår
är mindre än vid utgången av det föregående räkenskapsåret, skall fonden
för orealiserade vinster sättas ned i samma mån.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

Värdering av tillgångar och skulder i utländsk valuta

8 § Tillgångar och skulder i utländsk valuta skall omräknas efter växel-
kursen på balansdagen, om de inte genom särskilda åtgärder skyddas mot
eller utgör skydd mot valutakursförändringar.

Materiella och immateriella anläggningstillgångar samt sådana finans-
iella anläggningstillgångar som utgörs av andelar får utan hinder av första
stycket omräknas efter anskaffningskursen vid förvärvet.

5 kap. Tilläggsupplysningar

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag skall års-
redovisningen innehålla de upplysningar som anges i 3-6 §§ nedan. Upp-
lysningarna skall lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på
överskådlighet, får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen eller
resultaträkningen. Vidare skall, med beaktande av vad som föreskrivs i

2 §, följande bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovis-
ningslagen (1995:000) tillämpas:

1 § andra stycket om hänvisningar till noter,

2 § om värderings- och omräkningsprinciper,

3 § om anläggningstillgångar,

4 § om uppgifter om taxeringsvärden,

5 § om uppskrivningsfond,

8 och 9 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

12 § om lån till ledande befattningshavare,

13 § om konvertibla lån,

14 § andra och tredje styckena om förändringar i eget kapital m.m.,

15 § första stycket och 16 § första stycket om upplysningar om skatt,

17 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret,

18 och 19 §§ om löner, andra ersättningar och sociala kostnader,

20 § om pensioner och liknande förmåner,

21 § om tidigare styrelse och verkställande direktör,

22 § om suppleanter och vice verkställande direktör,

23 § om avtal om avgångsvederlag, samt

24 § om uppgift om moderföretag.

Särskilda regler om tilläggsupplysningar

2 § De i 1 § angivna bestämmelserna i 5 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Fråga om tillstånd enligt 9 § andra stycket att utelämna uppgifter om
dotterföretag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

2. Vid tillämpningen av 12 § andra stycket första meningen om lån till
ledande befattningshavare får upplysning om huvudsakliga lånevillkor,
räntesatser samt under räkenskapsåret återbetalda belopp utelämnas.

3. Uppgifter som skall lämnas enligt 19 § första stycket 2 om löner och
ersättningar till anställda, skall även omfatta löner och ersättningar till
delegater i bank.

Upplysningar om tillgångar

3 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om till-
gångar:

1. För överlåtbara värdepapper skall lämnas uppgift om skillnaden
mellan anskaffningsvärde och verkligt värde, varvid särskilt skall anges
den del som avser värdepapper redovisade som omsättningstillgångar.

2. Om det bokförda värdet för räntebärande värdepapper överstiger
eller underskrider det belopp som skall infrias på förfällodagen skall
mellanskillnaden anges. Summan av överstigande belopp skall anges för
sig och summan av underskridande belopp skall anges för sig.

3. Större belopp i posten Övriga tillgångar (post 13) skall specificeras
till sin storlek och art.

4. För varje tillgångspost skall uppdelningen i omsättningstillgångar
och anläggningstillgångar anges.

Upplysningar om skulder och indelning av eget kapital

4 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om
skulder och eget kapital:

1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av
samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp, låne-
valuta, räntesats, förfällodag, omständigheter som kan medföra förtida
återbetalning, efterställningsvillkoren samt förutsättningar och villkor för
betalning på förfellodagen eller för konvertering. Vidare skall sammanfat-
tande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för övriga efter-
ställda skulder.

2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till
sin storlek och art.

3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag
skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital
eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Aktiekapi-
tal, Överkursfond, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för oreali-
serade vinster. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för
sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapså-
ret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som
avdragsposter.

4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust
för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond,

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

Reservfond, Fond för orealiserade vinster samt Garantifond. Benäm-
ningen fond får inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust
för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.

5. I föreningsbank skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och
fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall
tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för oreali-
serade vinster. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var
för sig. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig,
balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret.
Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som av-
dragsposter.

Upplysningar om resultaträkningens poster

5 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om
resultaträkningens poster:

1. Större belopp i posterna Övriga rörelseintäkter (post 8) och Övriga
rörelsekostnader (post 11) skall specificeras till sin storlek och art.

2. Posten Kreditförluster, netto (post 12) skall delas upp i nedskriv-
ningar respektive återföringar av nedskrivningar.

Upplysningar om intresse- och koncernföretag

6 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om in-
tresseföretag och koncernföretag.

1. För var och en av tillgångsposterna Belåningsbara statsskuldför-
bindelser m.m. (post 2), Utlåning till kreditinstitut (post 3), Utlåning till
allmänheten (post 4) och Obligationer och andra räntebärande värde-
papper (post 5) skall uppgift lämnas om de fordringar som avser intresse-
företag och om de fordringar som avser koncernföretag.

2. För var och en av skuldposterna Skulder till kreditinstitut (post 1),
In- och upplåning från allmänheten (post 2), Emitterade värdepapper
m.m. (post 3) och Efterställda skulder (post 7) skall uppgift lämnas om
de skulder som avser intresseföretag och om de skulder som avser
koncernföretag.

3. Uppgift om efterställda tillgångar avseende intresseföretag och
koncernföretag skall lämnas särskilt för vaije tillgångspost.

6 kap. Förvaltningsberättelse, finansieringsanalys och
kapital täckningsanalys

Arsredovisningslagens tillämpning

1 § Följande bestämmelser i 6 kap. årsredovisningslagen (1995:000) skall
tillämpas:

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

1 § första och andra stycket om förvaltningsberättelsens innehåll,

2 § om förslag till dispositioner av vinst eller förlust m.m., samt

3 § om finansieringsanalys.

Särskilda upplysningar i föreningsbanker

2 § En föreningsbank skall i förvaltningsberättelsen även ange

1. väsentliga förändringar i medlemsantalet och summorna av in-
satsbelopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligt 4 kap.
1 och 3 §§ föreningsbankslagen (1987:620),

2. den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför, samt

3. summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och skall lösas in
under de två närmast följande räkenskapsåren.

Kapitaltäckningsanalys

3 § I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och
kapi tal täckningen för kreditrisker och marknadsrisker enligt lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.

Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som
avses i 6 kap. 1 och 2 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall lämna de upp-
gifter som anges i första stycket beträffande gruppen.

7 kap. Koncernredovisning

Koncernredovisningens upprättande

1 § Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana
finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall för
vaije räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte
annat följer av 5 §.

För moderföretag som enligt 10 kap. 3 § fjärde stycket aktiebolagsla-
gen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1980:1103) om års-
redovisning m.m. i vissa företag är skyldiga att ha auktoriserad revisor,
skall även en finansieringsanalys ingå i koncernredovisningen.

För finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket och
omfattas av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar
för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall även en kapitaltäck-
ningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmel-
ser om koncernredovisning i 7 kap. årsredovisningslagen (1995:000)
tillämpas:

3 § första stycket om koncernredovisningens delar,

4 § om dotterföretag som skall omfettas av koncernredovisningen,

5 § om överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild,

7 § första stycket första meningen om allmänna krav på koncem-
balansräkningen och koncemresultaträkningen,

8 § om minoritetsandelar,

9 § om balansdag,

11 § om enhetliga principer för koncernredovisningen och årsredo-
visningen,

12 § om elimineringar mellan koncernföretag,

14 § om förändringar i koncernens sammansättning,

15 och 16 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

17-23 §§ om hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen,
samt

24-29 §§ om hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag skall
räknas in i koncernredovisningen.

Särskilda regler för andelar i dotterföretag i vissa fall

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 7 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Tillämpas 4 § tredje stycket 3 om utelämnande av vissa dotterföretag
för andelar som innehas som ett led i en finansiell stödaktion för en
rekonstruktion eller räddning av ett dotterföretag som är ett kreditinstitut
eller värdepappersbolag, skall moderföretaget

- i en not upplysa om arten av och villkoren för den finansiella stödak-
tionen, samt

- till sin koncernredovisning foga dotterföretagets årsredovisning.

2. Fråga om tillstånd enligt 16 § att utelämna uppgifter om dotter-
företag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

3. Vad som sägs i 23 § första stycket om tillämpningen av kapital -
andelsmetoden gäller inte dotterföretag vars verksamhet har direkt sam-
band med ett kreditinstituts eller värdepappersbolags verksamhet eller av-
ser tjänster knutna till sådan verksamhet.

Allmänna regler för koncernredovisningen

4 § För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med
undantag för hänvisningarna till 2 kap. 1-3 §§ årsredovisningslagen
(1995:000),

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med
det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp som
bundet kapital under Andra fonder (post 12) i koncembalansräkningen,

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för
2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovisningslagen,
samt

5. bestämmelserna om förvaltningsberättelse och finansieringsanalys i
6 kap. 1 §, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovis-
ningslagen.

När koncernredovisning inte behöver upprättas

5 § Ett moderföretag som är dotterföretag behöver inte upprätta koncern-
redovisning om förutsättningarna enligt 7 kap. 2 § första eller andra
styckena årsredovisningslagen (1995:000) föreligger, samt

1. det undantagna företagets åtaganden har garanterats av dess moder-
företag, och

2. detta moderföretag är ett institut i vars verksamhet ingår att från all-
mänheten låna medel och att bevilja krediter för egen räkning.

Moderföretag som med stöd av första stycket inte har upprättat någon
koncernredovisning skall i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. 5 §
denna lag eller 8 kap. 3 § årsredovisningslagen offentliggöra den
koncernredovisning som avses i 7 kap. 2 § första stycket 1 årsredo-
visningslagen samt koncemrevisionsberättelsen. Till registreringsmyndig-
heten ingivna handlingar skall kungöras enligt 8 kap. Registreringsmyn-
digheten får förelägga moderföretaget att ge in en bestyrkt översättning
till svenska av handlingarna. Sådant föreläggande skall utfärdas av regi-
streringsmyndigheten om någon begär det.

Första stycket gäller inte i fäll som anges i 7 kap. 2 § fjärde stycket
års redovi sningsl agen.

Upplysning om förhållande som avses i första stycket 1 skall lämnas
i det undantagna företagets årsredovisning.

6 § Om 5 § första stycket tillämpas, skall i en not till det undantagna
företagets årsredovisning, utöver sådana uppgifter som anges i 7 kap. 2 §
femte stycket årsredovisningslagen (1995:000), sammantaget för det
undantagna företaget och dess dotterföretag även anges:

1. Summan av resultaträkningsposterna Ränteintäkter (post 1), Leasing-
intäkter (post 2), Provisionsintäkter (post 5), Nettoresultat av finansiella
transaktioner (post 7) och Övriga rörelseintäkter (post 8),

2. Årets resultat,

3. Summan av eget kapital, samt

4. Medelantalet anställda under räkenskapsåret.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

8 kap. Offentlighet

Registreringsmyndighet

1 § Finansinspektionen är registreringsmyndighet för banker och hypo-
teksinstitut.

Patent- och registreringsverket är registreringsmyndighet för övriga
företag som omfattas av denna lag. För dessa skall 8 kap. årsredovisnings-
lagen (1995:000) tillämpas i stället för 2-8 §§ nedan.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Bestämmelserna i 8 kap. 14 och 15 §§ årsredovisningslagen
(1995:000) om publicering av årsredovisningen skall tillämpas.

Uppgifter om anmärkningar enligt bankrörelselagen

3 § En årsredovisning som publiceras i ofullständigt skick enligt 8 kap.
15 § årsredovisningslagen (1995:000) skall även innehålla uppgift om an-
märkningar enligt 3 kap. 11 § andra-fjärde styckena bankrörelselagen
(1987:617).

Årsredovisningens avlämnande till revisorerna

4 § Årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret skall lämnas till
revisorerna

1. i en bank senast en månad före ordinarie stämma,

2. i en sparbank senast en månad före ordinarie stämma, dock senast
den 31 mars,

3. i ett hypoteksinstitut senast fyra månader efter räkenskapsårets ut-
gång.

Ingivande till registreringsmyndighet

5 § En bank och ett hypoteksinstitut skall ge in bestyrkta kopior av års-
redovisningen och revisionsberättelsen för det förflutna räkenskapsåret till
registreringsmyndigheten så snart det kan ske efter det att balansräkning-
en och resultaträkningen blivit fastställda. En lokal föreningsbank är dock
skyldig att ge in handlingarna endast om registreringsmyndigheten begär
det.

Hos en lokal föreningsbank skall bestyrkta kopior av årsredovisningen
och revisionsberättelsen hållas tillgängliga för envar senast en månad
efter det att balansräkningen och resultaträkningen blivit fastställda.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

Envar skall ha rätt att på begäran få kopior av handlingarna. Priset på
sådana kopior får inte överstiga administrationskostnaden.

På kopian av årsredovisningen som ges in till registreringsmyndigheten
eller hålls tillgänglig enligt andra stycket skall en styrelseledamot teckna
bevis om att balansräkningen och resultaträkningen har fastställts med
uppgift om fästställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift om
stämmans beslut beträffande bankens eller institutets vinst eller förlust.

Kungörande

6 § När årsredovisning och revisionsberättelse enligt 5 § har getts in till
registreringsmyndigheten, skall myndigheten kungöra detta i en tidning.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om sådan kungörelse.

Vite

7 § Verkställande direktör eller styrelseledamot i en bank eller ett hypo-
teksinstitut som enligt denna lag skall ge in redovisningshandling eller re-
visionsberättelse till Finansinspektionen, kan av inspektionen föreläggas
vid vite att fullgöra denna skyldighet.

Fråga om utdömande av vitet prövas av Finansinspektionen.

Koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse

8 § Detta kapitel tillämpas också på koncernredovisning och koncern-
revisionsberättelse.

9 kap. Delårsrapport

Skyldighet att lämna delårsrapport

1 § Bankaktiebolag, sparbanker, centrala föreningsbanker och hypoteks-
institut skall minst en gång under ett räkenskapsår som omfattar mer än
tio månader avge en särskild redovisning (delårsrapport) enligt denna lag.
Detsamma skall gälla aktiebolag som omfattas av denna lag, om bolaget
är skyldigt att ha auktoriserad revisor enligt 10 kap. 3 § andra eller fjärde
stycket aktiebolagslagen (1975:1385).

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmel-
ser om delårsrapport i 9 kap. årsredovisningslagen (1995:000) tillämpas:

1 § andra och tredje styckena om den period rapporten skall avse
m.m.,

2 § första stycket om tillhandahållande av delårsrapport, samt

3 och 4 §§ om delårsrapportens innehåll.

Särskilda regler om delårsrapportens tillhandahållande och innehåll

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 9 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Utöver vad som följer av 2 § första stycket om tillhandahållande av
delårsrapport skall delårsrapporten i banker och hypoteksinstitut genast
lämnas även till de huvudmän och medlemmar som begär det samt sändas
in till Finansinspektionen så snart det kan ske.

2. Uppgifter för koncern enligt 3 § andra stycket skall alltid lämnas av
ett moderföretag som är bank eller hypoteksinstitut. På motsvarande sätt
skall en central föreningsbank som har anslutna lokala föreningsbanker
lämna uppgifter för gruppen.

3. I delårsrapporten skall, utöver vad som anges i 3 §, uppgifter lämnas
om utvecklingen av inlåningen och utlåningen sedan föregående räken-
skapsårs utgång.

Vite

4 § Bestämmelserna i 8 kap. 7 § om vite gäller även delårsrapport.

10 kap. Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut i frågor om

1. medgivande eller tillstånd enligt 4 kap. 2 § 1, 5 kap. 2 § 1 och
7 kap. 3 § 2,

2. föreläggande enligt 7 kap. 5 § andra stycket, 8 kap. 7 § första
stycket och 9 kap. 4 §, samt

3. utdömande av vite enligt 8 kap. 7 § andra stycket och 9 kap. 4 §,
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

Bilaga 1

Uppställningsform för balansräkning

tillgångar

1. Kassa och tillgodohavanden hos centralbanker

2. Belåningsbara statsskuldförbindelser m.m.

3. Utlåning till kreditinstitut

4. Utlåning till allmänheten

5. Obligationer och andra räntebärande värdepapper

6. Aktier och andelar (som inte ingår i post 7 eller 8)

7. Aktier och andelar i intresseföretag

8. Aktier och andelar i koncernföretag

9. Immateriella anläggningstillgångar

a) Goodwill

b) Andra immateriella anläggningstillgångar

10. Materiella tillgångar

a) Inventarier

b) Leasingobjekt

c) Byggnader och mark

11. Tecknat ej inbetalt kapital

12. Egna aktier

13. Övriga tillgångar

14. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

Summa tillgångar

SKULDER, AVSÄTTNINGAR OCH EGET KAPITAL

1. Skulder till kreditinstitut

2. In- och upplåning från allmänheten

a) Inlåning

b) Upplåning

3. Emitterade värdepapper m.m.

a) Emitterade skuldebrev

b) Övriga

4. Övriga skulder

5. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

6. Avsättningar

a) Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser

b) Avsättningar för skatter

c) Övriga avsättningar

7. Efterställda skulder

8. Obeskattade reserver

9. Aktiekapital / Grundfond / Insatskapital

10. Överkursfond

11. Uppskrivningsfond

12. Andra fonder

a) Reservfond

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

b) Fond för orealiserade vinster

c) Garanti fond

d) Övriga fonder

13. Balanserad vinst eller förlust

14. Årets resultat

Summa skulder, avsättningar och eget kapital

POSTER INOM LINJEN

1. Panter och därmed jämförliga säkerheter ställda för egna skulder
och för såsom avsättningar redovisade förpliktelser, vaije slag för
sig

2. Övriga ställda panter och jämförliga säkerheter, vaije slag för sig

3. Ansvarsförbindelser

a) Accepterade och endosserade växlar

b) Garantier

c) Övriga ansvarsförbindelser

4. Åtaganden

a) Åtaganden till följd av återköpstransaktioner

b) Övriga åtaganden

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

Bilaga 2

Uppställningsform för resultaträkning

1. Ränteintäkter

2. Leasingintäkter

3. Räntekostnader

4. Erhållna utdelningar

5. Provisionsintäkter

6. Provisionskostnader

7. Nettoresultat av finansiella transaktioner

8. Övriga rörelseintäkter

9. Allmänna administrationskostnader

10. Av- och nedskrivningar av materiella och immateriella
anläggningstillgångar

11. Övriga rörelsekostnader

12. Kreditförluster, netto

13. Nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar

14. Återföringar av nedskrivningar av finansiella
anläggningstillgångar

15. Extraordinära intäkter

16. Extraordinära kostnader

17. Bokslutsdispositioner

18. Skatt på årets resultat

19. Övriga skatter

20. Arets resultat

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första
gången för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
i 4 kap. bankrörelselagen (1987:617) som ersatts genom bestämmelse i
denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Bestämmelsen i 4 kap. 5 § tredje stycket årsredovisningslagen
(1995:000) skall inte tillämpas på nedskrivning som har gjorts före lagens
ikraftträdande.

4. Belopp som har avsatts till uppskrivningsfond före lagens ikraft-
trädande får användas for erforderlig nedskrivning av värdet på andra an-
läggningstillgångar eller för nedskrivning av bankens innehav av ford-
ringsbevis som är avsedda för den allmänna marknaden, allt under förut-
sättning att det finns särskilda skäl för en sådan utjämning. I så fäll skall
upplysning om detta lämnas i en not.

(1995:000) inte skall tillämpas samt meddela närmare föreskrifter om Prop. 1995/96:10

vilka jämförande upplysningar som i stället skall lämnas. Del 1

Lagtext - ÅRKL

2.7 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)
dels att 4 kap. skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 11 § samt 5 kap. 1 och 3 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

11 §’

Revisorerna skall för vaije räkenskapsår avge en revisionsberättelse till
stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två
veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till
styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till

dem.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande om huruvida års-
redovisningen har gjorts upp enligt
denna lag. Innehåller inte årsredo-
visningen sådana upplysningar som
skall lämnas enligt 4 kap. skall
revisorerna ange detta och lämna
behövliga upplysningar i sin berätt-
else, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt hand-
lat i strid mot denna lag, bankaktie-
bolagslagen (1987:618), spar-
bankslagen (1987:619) eller för-
eningsbankslagen (1987:620) eller
mot stadgarna, skall det anmärkas
i berättelsen. Revisionsberättelsen
skall även innehålla ett uttalande i
frågan om ansvarsfrihet för styr-
elseledamöterna. Revisorerna kan
även i övrigt i berättelsen anteckna
de upplysningar som de önskar
meddela aktieägarna, huvudmännen
eller medlemmarna.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande om huruvida års-
redovisningen har upprättats i
överensstämmelse med lagen
(0000:00) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag. Innehåller inte årsredo-
visningen sådana upplysningar som
skall lämnas enligt nämnda lag
skall revisorerna ange detta och
lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt
handlat i strid mot denna lag, lagen
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag, bankaktie-
bolagslagen (1987:618), sparbanks-
lagen (1987:619) eller förenings-
bankslagen (1987:620) eller mot
stadgarna, skall det anmärkas i
berättelsen. Revisionsberättelsen
skall även innehålla ett uttalande i
frågan om ansvarsfrihet för styr-
elseledamöterna. Revisorerna kan
även i övrigt i berättelsen anteckna
de upplysningar som de önskar
meddela aktieägarna, huvudmännen
eller medlemmarna.

lenaste lydelse 1992:1613.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
banken inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),

2. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 eller
11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
eller

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall revi-
sorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast-

ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag
till dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts
fram i förvaltningsberättelsen.

I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena
tillämpas.

I en central föreningsbank, till
vilken det finns anslutna lokala
föreningsbanker, skall revisions-
berättelsen innehålla särskilda
uttalanden om gruppen i dess hel-
het på grundval av den i 4 kap. 1 §
femte stycket föreskrivna samman-
ställningen.

I en central föreningsbank, till
vilken det finns anslutna lokala
föreningsbanker, skall revisions-
berättelsen innehålla särskilda
uttalanden om gruppen i dess hel-
het på grundval av den samman-
ställning som föreskrivs i 2 kap.
1 § fjärde stycket lagen om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag.

5 kap.

Om en stiftare, huvudman, styrel-
seledamot eller delegat uppsåtligen
eller av oaktsamhet skadar banken
då han fullgör sitt uppdrag, skall
han ersätta skadan. Detsamma gäl-
ler när skadan vållas en aktieägare,
en medlem eller någon annan gen-
om överträdelse av denna lag,
bankaktiebolagslagen (1987:618),
sparbankslagen (1987:619) eller
föreningsbankslagen (1987:620)
eller bankens stadgar.

Om en stiftare, huvudman, styrel-
seledamot eller delegat uppsåtligen
eller av oaktsamhet skadar banken
då han fullgör sitt uppdrag, skall
han ersätta skadan. Detsamma gäl-
ler när skadan vållas en aktieägare,
en medlem eller någon annan gen-
om överträdelse av denna lag,
lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappers-
bolag, bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619) eller föreningsbanks-
lagen (1987:620) eller bankens
stadgar.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En aktieägare är skyldig att ersätta
den skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, bankaktiebolagslagen
(1987:618) eller bolagsordningen
uppsåtligen eller av grov oaktsam-
het tillfogar bankaktiebolaget, en
aktieägare eller någon annan.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

En medlem i en föreningsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem är skyldig att ersätta den
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, föreningsbankslagen
(1987:620) eller stadgarna upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet
tillfogar föreningsbanken, en med-
lem eller någon annan.

En aktieägare är skyldig att ersätta
den skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, lagen (0000:00) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, bankaktiebolags-
lagen (1987:618) eller bolagsord-
ningen uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet tillfogar bankaktie-
bolaget, en aktieägare eller någon
annan.

En medlem i en föreningsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem är skyldig att ersätta den
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, lagen om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag, föreningsbankslagen
(1987:620) eller stadgarna upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet
tillfogar föreningsbanken, en med-
lem eller någon annan.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

2.8 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs i fråga om bankaktiebolagslagen (1987:618)
dels att 1 kap. 4 och 6 §§, 4 kap. 17, 21 och 22 §§, 7 kap. 16 §,
8 kap. 16 §, 9 kap. 1, 2 och 4 §§, 10 kap. 13 §, 11 kap. 4 § samt
12 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 7 §, 2 kap.
15 a § och 4 kap 14 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4§2

Ett bankaktiebolags aktiekapital skall bestämmas med hänsyn till omfatt-
ningen och beskaffenheten av den planerade rörelsen. Ar aktiekapitalet
fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika belopp.

Bankaktiebolaget skall när rör-
elsen påböijas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för be-
slut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 4 kap. 7 § bank-
rörelselagen (1987:617) finns be-
stämmelser om vad som utgör bun-
det eget kapital.

6
Äger ett bankaktiebolag så många
aktier eller andelar i en svensk
eller utländsk juridisk person att
det har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar,
är bankaktiebolaget moderbolag
och den andra juridiska personen
dotterföretag. Äger ett dotterföre-
tag eller äger ett moderbolag och
ett eller flera dotterföretag
tillsammans eller äger flera
dotterföretag tillsammans så många
aktier eller andelar i en juridisk
person som nyss sagts, är även
sistnämnda juridiska person dotter-
företag till moderbolaget.

Har ett bankaktiebolag i annat
fall på grund av aktie- eller andels-
innehav eller avtal ensamt ett be-
stämmande inflytande över en juri-
disk person och en betydande andel

Bankaktiebolaget skall när rör-
elsen påböijas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för be-
slut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 5 kap 4 § 3 lagen
(0000:00) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag
finns bestämmelser om vad som ut-
gör bundet eget kapital.

Ett bankaktiebolag är moderbolag
och en annan juridisk person är
dotterföretag, om bankaktiebolaget

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar,

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande infly-
tande över denna på grund av av-

2Senaste lydelse 1994:1940

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

i resultatet av dess verksamhet, är tal med den juridiska personen
bankaktiebolaget moderbolag och eller på grund av föreskrift i dess
den juridiska personen dotter- bolagsordning, bolagsavtal eller
företag. därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person
dotterföretag till moderbolaget, om
ett annat dotterföretag till moder-
bolaget eller moderbolaget till-
sammans med ett eller flera andra
dotterföretag eller flera andra
dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed
jämförliga stadgar har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande in-
flytande över den juridiska per-
sonen, är även denna dotterföretag
till moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

I de fall som avses i 6 § första
stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer
någon som handlar i eget namn
men för en annan jysisk eller juri-
disk persons räkning anses till-
komma den personen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

delar som innehas av den som
handlar i eget namn men för dotter-
företagets eller dess dotterföretags
räkning.

2 kap.

15 a §

Belopp som bolaget på grund av
aktieteckning har fått som betal-
ning för aktierna utöver det nomi-
nella beloppet skall sättas av till
överkursfonden.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

4 kap.

14 a §

Belopp som bolaget på grund av
aktieteckning har fått som betal-
ning för aktierna utöver det nomi-
nella beloppet skall sättas av till
överkursfonden.

17 §3

En fondemission kan ske genom att till aktiekapitalet förs över

1. belopp som kan delas ut enligt 9 kap. 2 § första stycket,

2. medel från uppskrivningsfond,

3. medel från reservfond, eller 3. medel från reservfond och

4. belopp varmed värdet av en överkursfond, eller

anläggningstillgång skrivs upp 4. belopp varmed värdet av en
enligt 4 kap. 5 § första stycket anläggningstillgång skrivs upp
bankrörelselagen (1987:617). enligt 4 kap. 1 § lagen (0000:00)

om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag och 4 kap.

6 § årsredovisningslagen
(0000:00).

Bestämmelserna i 5 § första stycket gäller i tillämpliga delar även i
fråga om förslag till beslut om fondemission.

Ett beslut om fondemission skall ange

1. på vilket sätt och med vilket belopp aktiekapitalet skall ökas,

2. de nya aktiernas aktieslag eller det belopp vartill aktiernas nominella
belopp höjs,

3. den rätt till utdelning som tillkommer de nya aktierna, och

4. i förekommande fall förordnande som avses i 4 a §.

I ett avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i emissions-
beslutet, varvid iakttas att avstämning inte får ske innan beslutet har
registrerats. Bestämmelserna i 6 § fjärde stycket och 8 § första stycket
skall tillämpas på avstämningsbolag.

3Senaste lydelse 1990:1297.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beslut om fondemission skall genast anmälas för registrering och får
inte verkställas före registreringen.

Aktiekapitalet är ökat när registreringen har skett. De nya aktierna skall
genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. De medför rätt till
utdelning enligt vad som har bestämts om detta i emissionsbeslutet.
Beslutet får dock inte innebära att en sådan rätt inträder senare än för
räkenskapsåret efter det under vilket registrering har skett.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

21 §

Emissionsprospekt skall innehålla

1. balansräkningar avseende utgången av de tre senaste räkenskapsår
för vilka årsredovisning och revisionsberättelse har avgivits,

2. resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår, samt

3. ett sammandrag av de uppgifter som det har ålegat bolaget att ta in
i förvaltningsberättelserna för de tre räkenskapsåren.

Fyller handlingarna i prospektet
inte de krav som framgår av be-
stämmelserna i 4 kap. 9 § fjärde
stycket bankrörelselagen
(1987:617), skall de fullständigas i
enlighet med dessa bestämmelser.

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § för-
sta stycket andra meningen bank-
rörelselagen skall tillämpas på
emissionsprospekt.

Om handlingarna inte innehåller
kapitaltäckningsanalys som avses
i 6 kap. 3 § lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, skall de komp-
letteras med en sådan analys.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 §
andra stycket och tredje stycket
första meningen ärsredovisnings-
lagen (0000:00) skall tillämpas på
emissionsprospekt.

Till redovisningen för de tre senaste räkenskapsåren enligt första
stycket skall uppgifter lämnas om utvecklingen av in- och utlåning samt
likviditet.

Om bankaktiebolaget är moderbolag, skall bolaget i emissionspro-
spektet ta in koncemresultaträkningama och koncembalansräkningama
för de tre senaste räkenskapsåren. När redovisningshandlingarna och
andra uppgifter för en koncern tas in i prospektet får de uppgifter för
bolaget som svarar mot uppgifter i dessa handlingar utelämnas i den mån
de kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagets
aktier. Dock får bolagets resultaträkning och balansräkning för det
senaste räkenskapsåret enligt första stycket inte utelämnas.

22 §

Upplysning skall lämnas i emissionsprospektet om sådana förhållanden
och händelser som hänför sig till tiden efter den period, som omfattas av
de i 21 § angivna handlingarna, och som är viktiga för bedömningen av
bolagets verksamhetsresultat och ställning eller i övrigt av väsentlig
betydelse för bolaget.

Om emissionsprospektet läggs Om emissionsprospektet läggs
fram senare än åtta månader efter fram senare än åtta månader efter
utgången av det senaste räken- utgången av det senaste räken-

7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skapsår, för vilket årsredovisning
och revisionsberättelse har avgetts,
skall prospektet innehålla uppgifter
motsvarande delårsrapport enligt
4 kap. 13 och 14 §§ bankrörelse-
lagen (1987:617). Dessa uppgifter
skall avse tiden från utgången av
nämnda räkenskapsår till en dag ej
tidigare än tre månader före emis-
sionsprospektets tillhandahållande.

skapsår, för vilket årsredovisning
och revisionsberättelse har avgetts,
skall prospektet innehålla uppgifter
motsvarande delårsrapport enligt
9 kap. 3 och 4 §§ ärsredovisnings-
lagen (1995:000) och 9 kap. 3 § 3
lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värde-
pappersbolag. Dessa uppgifter
skall avse tiden från utgången av
nämnda räkenskapsår till en dag
som infaller tidigast tre månader
innan emissionsprospektet läggs
fram.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

7 kap.

16 §
Styrelsen eller annan ställföreträdare för bankaktiebolaget får inte företa

en rättshandling eller annan åtgärd
fördel åt en aktieägare eller någon
annan aktieägare.

En ställföreträdare får inte följa
sådana föreskrifter av bolags-
stämman eller annat bolagsorgan
som inte är gällande därför att de
står i strid med denna lag, bankrör-
elselagen (1987:617) eller bolags-
ordningen.

som är ägnad att bereda otillbörlig
annan till nackdel för bolaget eller

Om ett beslut av bolagsstämman
inte har kommit till i behörig ord-
ning eller i övrigt strider mot
denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) eller bolagsordningen,
kan talan mot bankaktiebolaget om
att beslutet skall upphävas eller
ändras föras av aktieägare eller av
styrelsen eller styrelseledamot.
Sådan talan kan föras även av den
som styrelsen obehörigen har
vägrat att föra in som aktieägare i
aktieboken.

8 kap.

16 §4

Om ett beslut av bolagsstämman
inte har kommit till i behörig ord-
ning eller i övrigt strider mot
denna lag, bankrörelselagen
(1987:617), lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller bolags-
ordningen, kan talan mot bank-
aktiebolaget om att beslutet skall
upphävas eller ändras föras av
aktieägare eller av styrelsen eller
styrelseledamot. Sådan talan kan
föras även av den som styrelsen
obehörigen har vägrat att föra in
som aktieägare i aktieboken.

4Senaste lydelse 1992:554.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks
inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla
aktieägares samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare och sådant
samtycke inte har getts eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse
som gäller för bolaget har eftersatts i något väsentligt avseende.

En dom varigenom bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras gäller
även för de aktieägare som inte har fört talan. Rätten kan ändra
bolagsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll
beslutet rätteligen borde ha haft. Är bolagsstämmans beslut sådant som
enligt denna lag eller bankrörelselagen skall anmälas för registrering,
skall rätten underrätta Finansinspektionen för registrering, om beslutet
har upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft eller
rätten genom beslut under rättegången har förordnat att bolagsstämmans
beslut inte får verkställas.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

9 kap.

Ett bankaktiebolags medel får beta-
las ut till aktieägarna endast enligt
bestämmelserna i denna lag om
vinstutdelning, utbetalning vid ned-
sättning av aktiekapitalet eller
reservfonden och utskiftning vid
bolagets likvidation.

Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att
bereda vinst åt aktieägarna, skall bolagsordningen innehålla bestämmelser
om hur vinsten och de behållna tillgångarna vid bolagets likvidation skall
användas.

Ett bankaktiebolags medel får beta-
las ut till aktieägarna endast enligt
bestämmelserna i denna lag om
vinstutdelning, utbetalning vid ned-
sättning av aktiekapitalet, reserv-
fonden eller överkursfonden och ut-
skiftning vid bolagets likvidation.

Vinstutdelning till aktieägare får
inte överstiga vad som i den fast-
ställda balansräkningen och, i fråga
om moderbolag, i den fastställda
koncembalansräkningen för det
senaste räkenskapsåret redovisas
som bolagets eller koncernens netto-
vinst för året, balanserad vinst och
fria fonder sedan avdrag gjorts för

Vinstutdelning till aktieägare får
inte överstiga vad som i den fast-
ställda balansräkningen och, i fråga
om moderbolag som skall upprätta
koncernredovisning, i den fast-
ställda koncembalansräkningen för
det senaste räkenskapsåret redo-
visas som bolagets eller koncernens
nettovinst för året, balanserad vinst
och fria fonder sedan avdrag gjorts
för

1. den redovisade förlusten,

2. det belopp som enligt lag eller bolagsordningen skall avsättas till
bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, det belopp som av det

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom
denna skall föras över till det bundna egna kapitalet, och

3. belopp som annars enligt bolagsordningen skall användas för något
annat ändamål än utdelning till aktieägarna.

Vinstutdelning får inte ske med så stort belopp att utdelningen med
hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller
ställning i övrigt står i strid med god affärssed. Förbud mot
vinstutdelning i vissa fall föreskrivs i 6 kap. 5 §.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Till reservfonden skall avsättas be-
lopp, som

1. om reservfonden inte uppgår
till tjugo procent av aktiekapitalet,
motsvarar minst tio procent av den
del av nettovinsten för året som
inte går åt för att täcka balanserad
förlust,

2. på grund av aktieteckning er-
hållits för aktierna utöver det
nominella beloppet,

3. betalats till bolaget av någon
som fått en aktie förverkad,

4. enligt 4 kap. 18 § skall till-
falla bolaget,

5. vid utbyte av en fordran enligt
skuldebrev mot en aktie, motsvarar
skillnaden mellan fordringsbeloppet
och aktiens nominella belopp,

6. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden,

7. enligt beslut av bolags-
stämman i övrigt skall överföras
från det i balansräkningen redo-
visade fria egna kapitalet till
reservfonden.

Till reservfonden skall avsättas
belopp, som

1. om reservfonden och över-
kursfonden tillsammans inte uppgår
till tjugo procent av aktiekapitalet,
motsvarar minst tio procent av den
del av nettovinsten för året som
inte går åt för att täcka balanserad
förlust,

2. betalats till bolaget av någon
som fått en aktie förverkad,

3. enligt 4 kap. 18 § skall till-
falla bolaget,

4. vid utbyte av en fordran enligt
skuldebrev mot en aktie, motsvarar
skillnaden mellan fordringsbeloppet
och aktiens nominella belopp,

5. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden,

6. enligt beslut av bolags-
stämman i övrigt skall överföras
från det i balansräkningen redo-
visade fria egna kapitalet till
reservfonden.

Vid beräkning av det belopp, som enligt första stycket 1 skall avsättas
till reservfonden, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha tillerkänts
styrelseledamot eller annan som tantiem.

Reservfonden får enligt beslut av Reservfonden och överkurs-
bolagsstämman sättas ned endast fonden får enligt beslut av bolags-
stämman sättas ned endast

100

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1. för att täcka sådana förluster enligt den fastställda balansräkningen,
som inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. för fondemission, eller

3. för andra ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning av
6 kap. 6 § ger tillstånd till nedsättningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

10 kap.

13
Likvidatorerna skall för vaije
räkenskapsår avge en årsredo-
visning, som skall läggas fram på
den ordinarie bolagsstämman för
godkännande. I fråga om likvidato-
remas redovisning och dess be-
handling på stämman tillämpas inte
8 kap. 5 § andra stycket 1 och 2
denna lag samt 4 kap. 9 § andra
stycket 3 och tredje-femte styckena,
10 och 11 §§ bankrörelselagen
(1987:617).

Likvidatorerna skall för vaije
räkenskapsår avge en årsredo-
visning, som skall läggas fram på
den ordinarie bolagsstämman för
godkännande. I fråga om likvidato-
remas redovisning och dess be-
handling på stämman tillämpas inte
8 kap. 5 § andra stycket 1 och 2
denna lag. Bestämmelserna i
5 kap. 17-23 §§ och 6 kap. 2 §
årsredovisningslagen (0000:00)
samt 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 §
lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappers-
bolag behöver inte heller tillämpas.

I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post, varvid aktie-
kapitalet anges inom linjen, i förekommande fall fördelat på olika aktie-
slag.

Ingen tillgång får tas upp till ett
högre värde än den beräknas in-
bringa efter avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Om en tillgång
kan beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade skulden, skall vid
tillgångs- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom
linjen.

Ingen tillgång får tas upp till ett
högre värde än den beräknas in-
bringa efter avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Om en tillgång
kan beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade avsättningen eller
skulden, skall vid tillgångs-,
avsättnings- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom
linjen.

101

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

4 §5

Styrelserna för överlåtande bolag och, vid absorption, övertagande bolag
skall upprätta en gemensam, dagtecknad fusionsplan. Planen skall under-
tecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen. I planen skall för vaije
bolag anges

1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrel-
sen skall ha sitt säte,

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett
angivet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning
som skall lämnas som fusionsvederlag,

3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet
av fusionsvederlaget,

4. från vilken tid och på vilka villkor de aktier som lämnas såsom
fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma inne-
havare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättig-
heter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som annars skall vidtas till
förmån för de nämnda innehavarna,

7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor i överlåtande eller övertagande bolag.

Till fusionsplanen skall fogas Till fusionsplanen skall fogas

1. en kopia av bolagens årsbok-
slut och förvaltningsberättelser för
de senaste tre räkenskapsåren samt

2. uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 4 kap. 13 och 14 §§
bankrörelselagen (1987:617), om
fusionsplanen har upprättats senare
än sex månader efter utgången av
det senaste räkenskapsår för vilket
årsredovisning och revisionsberätt-
else har lämnats. Uppgifterna skall
avse tiden från utgången av
nämnda räkenskapsår till en dag
inte tidigare än tre månader före
fusionsplanens upprättande.

1. en kopia av bolagens årsredo-
visningar och förvaltningsberättel-
ser för de senaste tre räkenskaps-
åren samt

2. uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§
årsredovisningslagen (0000:00) och
9 kap. 3 § 3 lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, om fusions-
planen har upprättats senare än sex
månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket års-
redovisning och revisionsberättelse
har lämnats. Uppgifterna skall avse
tiden från utgången av nämnda
räkenskapsår till en dag som in-
faller tidigast tre månader före
dagen för fusionsplanens upprätt-
ande.

5Senaste lydelse 1994:1940.

102

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap.

1 §6

Ett beslut om att ett privat bankaktiebolag skall bli publikt fattas av
bolagsstämman enligt bestämmelserna i 8 kap. om beslut om ändring av

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

bolagsordningen.

(1987:617). Uppgifterna skall avse
tiden från utgången av nämnda
räkenskapsår till en dag inte tidi-
gare än tre månader före dagen för
bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om
bolagets firma inte strider mot före-
skrifterna i 6 kap. 1 och 2 §§

bankrörelselagen om publikt bank-
aktiebolags firma.

Om stämman hålls senare än sex
månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket års-
redovisning och revisionsberättelse
har avgivits, skall det på stämman
läggas fram uppgifter motsvarande
delårsrapport enligt 9 kap. 3 och
4 §§ ärsredovisningslagen
(0000:00) och 9 kap. 3 § 3 lagen
(0000:00) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag. Uppgifterna skall avse tiden
från utgången av nämnda räken-
skapsår till en dag som infaller
tidigast tre månader före dagen för
bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om
bolagets firma inte strider mot före-
skrifterna i 6 kap. 1 och 2 §§
bankrörelselagen (1987:617) om
publikt bankaktiebolags firma.

Ett privat bankaktiebolag skall anses ha blivit publikt när beslutet om
övergång till publikt bankaktiebolag har blivit registrerat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

6Senaste lydelse 1994:1940.

103

2.9 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619)

dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 15 §, 4 kap. 17 § och 6 kap.
11 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 3 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1 kap.

2
Äger en sparbank så många aktier
eller andelar i en svensk juridisk
person att den har mer än hälften
av rösterna för samtliga aktier
eller andelar, är sparbanken
moderföretag och den andra
juridiska personen dotterföretag.
Äger ett dotterföretag eller äger en
sparbank och ett eller flera dotter-
företag tillsammans eller äger flera
dotterföretag tillsammans så många
aktier eller andelar i en juridisk
person som nyss sagts, är även
sistnämnda juridiska person
dotterföretag till sparbanken.

Har en sparbank i annat fall på
grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam ett bestämmande
inflytande över en juridisk person
och en betydande andel i resultatet
av dess verksamhet, är sparbanken
moderföretag och den juridiska
personen dotterföretag.

En sparbank är moderföretag och
en annan juridisk person är dotter-
företag, om sparbanken

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och pä grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar,

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensam utöva ett bestämmande in-
flytande över denna på grund av
avtal med den juridiska personen
eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person
dotterföretag till moderföretaget,
om ett annat dotterföretag till
moderföretaget eller moderföreta-
get tillsammans med ett eller flera
andra dotterföretag eller flera
andra dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, eller

104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed
jämförliga stadgar har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande in-
flytande över den juridiska
personen, är även denna dotter-
företag till moderföretaget.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

I de fall som avses i 2 § första
stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer
någon som handlar i eget namn
men för en annan fysisk eller juri-
disk persons räkning anses till-
komma den personen.

Vid bestämmandet av antalet rös-
ter i ett dotterföretag beaktas inte
de aktier eller andelar i dotter-
företaget som innehas av företaget
självt eller av dess dotterföretag.
Detsamma gäller aktier eller an-
delar som innehas av den som
handlar i eget namn men för dotter-
företagets eller dess dotterföretags
räkning.

2 kap.

2 §*

Stiftarna anger villkoren för sparbankens bildande. När en sparbank bil-
das skall till en grundfond avsättas ett belopp, vars storlek skall bestäm-
mas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den planerade

rörelsen. Grundfonden skall betalas

Sparbanken skall när rörelsen på-
böijas ha fonder som vid tid-
punkten för beslut om oktroj mot-
svarar minst en miljon ecu. I
4 kap. 7 § bankrörelselagen

med pengar.

Sparbanken skall när rörelsen på-
böijas ha fonder som vid tid-
punkten för beslut om oktroj mot-
svarar minst en miljon ecu. I
5 kap. 4 § 4 lagen (0000:00) om

'Senaste lydelse 1992:1614.

105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

(1987:617) finns bestämmelser om årsredovisning i kreditinstitut och
vad som utgör fonder. värdepappersbolag finns bestäm-

melser om vad som utgör fonder.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Styrelsen eller annan ställföre-
trädare for sparbanken får inte
följa sådana föreskrifter av spar-
banksstämman eller annat spar-
banksorgan som inte är gällande
därför att de står i strid med denna
lag, bankrörelselagen (1987:617)
eller reglementet.

3 kap.

15 §

Styrelsen eller annan ställföre-
trädare för sparbanken får inte
följa sådana föreskrifter av spar-
banksstämman eller annat spar-
banksorgan som inte är gällande
därför att de står i strid med denna
lag, bankrörelselagen (1987:617),
lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappers-
bolag eller reglementet.

Om ett beslut av sparbanks-
stämman inte har tillkommit i be-
hörig ordning eller i övrigt strider
mot denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) eller reglementet, kan
talan mot sparbanken om att beslut-
et skall upphävas eller ändras föras
av huvudman, styrelsen eller styrel-
seledamot.

4 kap.

17 §2

Om ett beslut av sparbanks-
stämman inte har tillkommit i be-
hörig ordning eller i övrigt strider
mot denna lag, bankrörelselagen
(1987:617), lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller regle-
mentet, kan talan mot sparbanken
om att beslutet skall upphävas eller
ändras föras av huvudman, styrel-
sen eller styrelseledamot.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks
inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fettas ens med alla huvud-
männens samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa huvudmän och sådant
samtycke inte har getts, eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse

som gäller för sparbanken har eftersatts i något väsentligt avseende.

Rätten kan ändra sparbanksstämmans beslut endast om det kan fest-
ställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är sparbanks-
stämmans beslut sådant som enligt denna lag eller bankrörelselagen skall
anmälas för registrering, skall rätten underrätta Finansinspektionen för
registrering, om beslutet har upphävts eller ändrats genom en dom som
har vunnit laga kraft eller rätten genom beslut under rättegången har för-
ordnat att sparbanksstämmans beslut inte får verkställas.

lenaste lydelse 1992:1614.

106

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Likvidatorerna skall för vaije
räkenskapsår avge en årsredo-
visning, som skall läggas fram på
den ordinarie sparbanksstämman
för godkännande. I fråga om lik-
vidatoremas redovisning och dess
behandling på stämman tillämpas
inte 4 kap. 6 § andra stycket 1 och
2 denna lag samt 4 kap. 9 § andra
stycket 3 och tredje-femte styckena,
10 och 11 §§ bankrörelselagen
(1987:617).

Ingen tillgång får i balans-
räkningen tas upp till ett högre
värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljnings-
kostnaderna. Om en tillgång kan
beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade skulden, skall vid
tillgångs- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom
linjen.

Likvidatorerna skall för varje
räkenskapsår avge en årsredo-
visning, som skall läggas fram på
den ordinarie sparbanksstämman
för godkännande. I fråga om lik-
vidatoremas redovisning och dess
behandling på stämman tillämpas
inte 4 kap. 6 § andra stycket 1 och
2 denna lag. Bestämmelserna i
5 kap. 17-23 §§, 6 kap. 2 § års-
redovisningslagen (0000:00) samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen
(0000:00) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag behöver inte heller tillämpas.

Ingen tillgång får i balans-
räkningen tas upp till ett högre
värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljnings-
kostnaderna. Om en tillgång kan
beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade avsättningen eller
skulden, skall vid tillgångs-,
avsättnings- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom
linjen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

107

2.10 Förslag till lag om ändring i föreningsbankslagen
(1987:620)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs i fråga om föreningsbankslagen (1987:620)

dels att 1 kap. 4 och 8 §§, 4 kap. 1 §, 6 kap. 15 §, 7 kap. 18 § och
9 kap. 13 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 9 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 g1

För en föreningsbanks förpliktelser svarar endast bankens tillgångar, med
undantag av vad som följer av 7 §.

Det åligger vaije medlem att betala insats i föreningsbanken i enlighet

med vad som föreskrivs i stadgarna,
pengar.

En central föreningsbank skall
tillsammans med anslutna lokala
föreningsbanker när den centrala
föreningsbankens rörelse påböijas
ha ett bundet eget kapital som vid
tidpunkten för beslut om oktroj
motsvarar minst fem miljoner ecu.
I 4 kap. 7 § bankrörelselagen
(1987:617) finns bestämmelser om
vad som utgör bundet eget kapital.

Betalningen skall alltid fullgöras i

En central föreningsbank skall
tillsammans med anslutna lokala
föreningsbanker när den centrala
föreningsbankens rörelse påböijas
ha ett bundet eget kapital som vid
tidpunkten för beslut om oktroj
motsvarar minst fem miljoner ecu.
I 5 kap. 4 § 5 lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns bestäm-
melser om vad som utgör bundet
eget kapital.

Äger en föreningsbank så mänga
aktier eller andelar i en svensk
juridisk person att den har mer än
hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar, är förenings-
banken moderförening och den
juridiska personen dotterföretag.
Äger ett dotterföretag eller äger en
moderförening och ett eller flera
dotterföretag tillsammans eller
äger flera dotterföretag tillsam-
mans så många aktier eller andelar
i en juridisk person som nyss har
sagts, är även sistnämnda juridiska
person dotterföretag till moderföre-
ningen.

En föreningsbank är moderföretag
och en annan juridisk person är
dotterföretag, om föreningsbanken

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med. andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar,

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av

'Senaste lydelse 1992:1615.

108

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har en föreningsbank i annat fall
på grund av aktie- eller andelsin-
nehav eller avtal ensam ett bestäm-
mande inflytande över en juridisk
person och en betydande andel i
resultatet av dess verksamhet, är
föreningsbanken moderförening och
den juridiska personen dotterföre-
tag.

Moderförening och dotterföretag
utgör tillsammans en koncern.

ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensam utöva ett bestämmande infly-
tande över denna på grund av av-
tal med den juridiska personen
eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dot-
terföretag till moderföretaget, om
ett annat dotterföretag till moder-
företaget eller moderföretaget till-
sammans med ett eller flera andra
dotterföretag eller flera andra dot-
terföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämför-
liga stadgar har rätt att ensamt
utöva ett bestämmande inflytande
över den juridiska personen, är
även denna dotterföretag till mo-
derföretaget.

Moderföretag och dotterföretag
utgör tillsammans en koncern.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

I de fall som avses i 8 § första
stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer
någon som handlar i eget namn
men för en annan fysisk eller juri-

109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

disk persons räkning anses tillkom-
ma den personen.

Vid bestämmandet av antalet
röster i ett dotterföretag beaktas
inte de aktier eller andelar i dotter-
företaget som innehas av företaget
självt eller av dess dotterföretag.
Detsamma gäller aktier eller an-
delar som innehas av den som
handlar i eget namn men för dot-
terföretagets eller dess dotterföre-
tags räkning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

4 kap.

§2

När en medlem har avgått ur en
föreningsbank har han rätt att sex
månader efter avgången få ut sina
inbetalda medlemsinsatser. Belop-
pet får dock inte överstiga vad som
belöper på honom i förhållande till
övriga medlemmar av förenings-
bankens egna kapital enligt den
balansräkning som hänför sig till
tiden för avgången. Vid beräkning-
en av bankens egna kapital skall
bortses från reservfonden, fonden
för orealiserade vinster, uppskriv-
ningsfonden och förlagsinsatserna.

1
När en medlem har avgått ur en
föreningsbank har han rätt att sex
månader efter avgången få ut sina
inbetalda medlemsinsatser. Belop-
pet får dock inte överstiga vad som
belöper på honom i förhållande till
övriga medlemmar av förenings-
bankens egna kapital enligt den
balansräkning som hänför sig till
tiden för avgången. Vid beräkning-
en av bankens egna kapital skall
bortses från reservfonden, upp-
skrivningsfonden och förlagsinsat-
serna.

Den avgångne har vidare rätt att i samma ordning som övriga medlem-
mar få ut vad som belöper på honom av beslutad vinstutdelning.

Träder föreningsbanken i likvidation inom sex månader från avgången
eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta föreningsbanken i
konkurs, skall den avgångnes rätt att få ut medlemsinsatser bedömas en-
ligt grunderna för reglerna om skifte av föreningsbankens tillgångar.

En medlems rätt enligt första-tredje styckena kan begränsas i stadgarna.
Detta gäller dock inte i sådana fäll som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket
eller 10 kap. 3 § andra stycket eller 8 a § andra stycket.

6 kap.

15 §

Styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningsbanken får inte företa
rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel
åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningsbanken eller
annan medlem.

2Senaste lydelse 1991:1020.

110

Nuvarande lydelse

En ställföreträdare får inte följa
sådana föreskrifter av förenings-
banksstämman eller annat före-
ningsorgan som inte är gällande
därför att de står i strid med denna
lag, bankrörelselagen (1987:617)
eller stadgarna.

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

7 kap.

18
Om ett beslut av föreningsbanks-
stämman inte har kommit till i be-
hörig ordning eller i övrigt strider
mot denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) eller stadgarna, kan
talan mot föreningsbanken om att
beslutet skall upphävas eller ändras
föras av medlem, innehavare av
förlagsandelar, styrelsen eller
styrelseledamot.

§3

Om ett beslut av föreningsbanks-
stämman inte har kommit till i be-
hörig ordning eller i övrigt strider
mot denna lag, bankrörelselagen
(1987:617), lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller stadgarna,
kan talan mot föreningsbanken om
att beslutet skall upphävas eller
ändras föras av medlem, innehava-
re av förlagsandelar, styrelsen eller
styrelseledamot.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks
inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan lättas ens med alla med-
lemmars samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar och sådant
samtycke inte har getts, eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse

som gäller för föreningsbanken har eftersatts i något väsentligt avseende.

En dom varigenom föreningsbanksstämmans beslut upphävs eller änd-
ras gäller även för de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som
inte har fört talan. Rätten kan ändra föreningsbanksstämmans beslut en-
dast om det kan fästställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha
haft. Ar föreningsbanksstämmans beslut sådant som enligt denna lag eller
bankrörelselagen skall anmälas för registrering, skall rätten underrätta
Finansinspektionen för registrering, om beslutet har upphävts eller
ändrats genom en dom som har vunnit laga kraft eller rätten genom be-
slut under rättegången har förordnat att föreningsbanksstämmans beslut
inte får verkställas.

3Senaste lydelse 1992:1058.

111

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

13
Likvidatorerna skall för vaije rä-
kenskapsår avge en årsredovisning,
som skall läggas fram på den ordi-
narie föreningsbanksstämman för
godkännande. I fråga om likvidato-
remas redovisning och dess be-
handling på stämman tillämpas inte
7 kap. 5 § andra stycket 1 och 2
denna lag samt 4 kap. 9 § andra
stycket 3 och tredje-femte styckena
och 10 och 11 §§ bankrörelselagen
(1987:617).

I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post, varvid insatska-
pitalet anges inom linjen och i förekommande fall delas upp på medlems-

insatskapital och förlagsinsatskapital.

Likvidatorerna skall för vaije rä-
kenskapsår avge en årsredovisning,
som skall läggas fram på den ordi-
narie föreningsbanksstämman för
godkännande. I fråga om likvidato-
remas redovisning och dess be-
handling på stämman tillämpas inte
7 kap. 5 § andra stycket 1 och 2
denna lag. Bestämmelserna i 5
kap. 17-23 §§ och 6 kap. 2 § års-
redovisningslagen (0000:00) samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 2 och 3 §§
lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappers-
bolag behöver inte heller tillämpas.

Ingen tillgång får tas upp till ett
högre värde än den beräknas in-
bringa efter avdrag för försäljnings-
kostnaderna. Om en tillgång kan
beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade avsättningen eller
skulden, skall vid tillgångs-, av-
sättnings- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom lin-

jen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

112

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörel se

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 6 kap. 2 § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 S1

Ett värdepappersbolag skall när verksamheten påböijas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 § motsvarar
minst

1. fem miljoner ecu om bolagets verksamhet skall innefatta mottagande
av medel på konto enligt 3 kap. 4 § 4,

2. 730 000 ecu om bolaget skall bedriva verksamhet som avses i 1 kap.
3 § 3 eller 5,

3. 125 000 ecu om inte högre belopp krävs enligt 1 eller 2, och

4. 50 000 ecu om bolaget skall driva enbart verksamhet som avses i
1 kap. 3 § 2 och denna skall avse endast andelar i värdepappersfonder el-
ler sådana utländska fondföretag som avses i 7 a och 7 b §§ lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder.

Finansinspektionen får medge undantag från det högre kapitalkrav som
i 2 föreskrivs för bedrivande av verksamhet enligt 1 kap. 3 § 5, om den
verksamheten bara avser annan medverkan vid emissioner än garanti-

givrnng.

I 11 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385) finns bestämmelser
om vad som utgör bundet eget
kapital.

I 5 kap. 4 § 3 lagen (0000:00)
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag finns be-
stämmelser om vad som utgör bun-
det eget kapital.

Regeringen, eller efter regeringens
bemyndigande, finansinspektionen
får meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett värde-
pappersinstitut skall lämna till in-
spektionen,

2. ett värdepappersinstituts löp-
ande bokföring, årsbokslut och års-
redovisning samt förvaring och in-
ventering av värdehandlingar.

6 kap.

2 §

Regeringen, eller efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett värde-
pappersinstitut skall lämna till in-
spektionen samt

2. förvaring och inventering av
värdehandlingar hos ett värde-
pappersinstitut.

'Senaste lydelse 1994:2015.

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

113

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

114

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 7 §§ samt 5 kap. 2 § lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

4
Ett kreditmarknadsbolag skall när
verksamheten påböijas ha ett
bundet eget kapital som vid tid-
punkten för beslut om tillstånd en-
ligt 1 § motsvarar minst fem miljo-
ner ecu. I 77 kap. 7 § aktiebolags-
lagen (1975:1385) finns bestäm-
melser om vad som utgör bundet
eget kapital.

Ett kreditmarknadsbolag skall när
verksamheten påböijas ha ett
bundet eget kapital som vid tid-
punkten för beslut om tillstånd en-
ligt 1 § motsvarar minst fem miljo-
ner ecu. I 5 kap. 4 § 3 lagen
(0000:00) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag
finns bestämmelser om vad som ut-
gör bundet eget kapital.

Om nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten uppgår
till högst etthundra miljoner kronor, får Finansinspektionen medge att bo-
laget har lägre bundet eget kapital än som anges i första stycket, dock
lägst motsvarande en miljon ecu. 1 nettovärdet skall inte räknas in värdet
av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhet som anges i 1 kap. 3 §
första stycket.

7 §

För kreditmarknadsbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i
allmänhet, om inte annat följer av denna lag.

Den som är revisor i ett kreditmarknadsbolag får inte stå i skuld till
eller ha annan ekonomisk förpliktelse mot bolaget.

Lagen (0000:00) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag är tillämplig på kre-
ditmarknadsbolag.

5 kap.

2 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får
meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar som ett kreditmarknadsbolag skall lämna till

inspektionen,

2. brottsförebyggande åtgärder
hos ett kreditmarknadsbolag,

3. ett kreditmarknadsbolags löp-
ande bokföring, årsbokslut och års-
redovisning samt förvaring och in-
ventering av värdehandlingar, och
om

2. brottsförebyggande åtgärder
hos ett kreditmarknadsbolag, och
om

3. förvaring och inventering av
värdehandlingar hos ett kredit-
marknadsbolag.

115

Nuvarande lydelse

4. avfattningen och innehållet i
den redovisning som enligt bestäm-
melserna i 11-14 §§ lagen

(1992:160) om utländska filialer
m.m. skall lämnas för verksamhet
i filial till utländskt företag som
driver verksamhet enligt denna lag.

Föreskrifter som utfärdas med
stöd av första stycket 4 får avvika
från bokföringslagen om det finns
särskilda skäl. Föreskrifterna skall
utformas så att de främjar en klar
och rättvisande redovisning av
företagets resultat och ställning.

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

116

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) om
Sveriges allmänna hypoteksbank

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

13 §

Om kreditmarknadsbolaget har ett dotterföretag, skall vad som föreskrivs
i 10 § om bankens och kreditmarknadsbolagets gemensamma kapitalkrav
även omfatta dotterföretaget (konsoliderat kapitalkrav), om inte annat

följer av tredje stycket.

Kreditmarknadsbolagskoncemens
kapitalbas och placeringar skall
bestämmas med tillämpning av de
regler som enligt 11 kap. 11 §
aktiebolagslagen (1975:1385)
gäller för upprättande av koncem-
balansräkningen. Även den del av
kapitalbasen som belöper på mino-
ritetsandelar skall ingå. Redovisad
goodwill som belöper på företag
som omfettas av det konsoliderade
kapitalkravet skall räknas av från
primärt kapital. Placeringarna skall
tas upp till de värden som före-
skrivs i 12 § eller, om dotterföreta-
get inte är ett kreditmarknadsbolag,
i annan lag.

Det konsoliderade kapitalkravet omfettar inte försäkringsföretag och
sådana dotterföretag till försäkringsföretag som inte driver någon form av
finansiell verksamhet.

Kreditmarknadsbolagskoncemens
kapitalbas och placeringar skall
bestämmas med tillämpning av de
regler som enligt 7 kap. lagen
(1995:000) om årsredovisning i
kreditinstiut och värdepappersbolag
gäller för upprättande av koncem-
balansräkningen. Även den del av
kapitalbasen som belöper på mino-
ritetsandelar skall ingå. Redovisad
goodwill som belöper på företag
som omfettas av det konsoliderade
kapitalkravet skall räknas av från
primärt kapital. Placeringarna skall
tas upp till de värden som före-
skrivs i 12 § eller, om dotterföreta-
get inte är ett kreditmarknadsbolag,
i annan lag.

117

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:2004) om kapi tal täckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag,

dels att 1 kap. 2 § samt 6 kap. 5, 7 och 8 §§ lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde-
pappersbolag skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 3 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Om ett institut, ett holdingföretag
med finansiell verksamhet eller ett
holdingföretag med blandad verk-
samhet äger så många aktier eller
andelar i en svensk eller utländsk
juridisk person att det har mer än
hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar, är institutet
eller holdingföretaget moderföretag
och den andra juridiska personen
dotterföretag. Om ett dotterföretag
eller flera dotterföretag till-
sammans eller ett moderföretag
och ett eller flera dotterföretag
tillsammans äger så många aktier
eller andelar i en juridisk person
som nyss sagts, är även sistnämnda
juridiska person dotterföretag till
moderföretaget.

Har ett institut, ett holding-
företag med finansiell verksamhet
eller ett holdingföretag med blan-
dad verksamhet i annat fall på
grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensamt ett bestämmande
inflytande över en juridisk person
och en betydande andel i resultatet
av dess verksamhet, är institutet
eller holdingföretaget moderföretag
och den juridiska personen dotter-
företag.

1 kap.

2 §

Ett institut, ett holdingföretag med
finansiell verksamhet eller ett
holdingföretag med blandad verk-
samhet är moderföretag och en
annan juridisk person är dotter-
företag, om institutet eller holding-
företaget

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
föifogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar,

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande in-
flytande över denna på grund av
avtal med den juridiska personen
eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person
dotterföretag till moderföretaget,
om ett annat dotterföretag till
moderföretaget eller moderföre-
taget tillsammans med ett eller
flera andra dotterföretag eller flera
andra dotterföretag tillsammans

118

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
fötfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämför-
liga stadgar har rätt att ensamt
utöva ett bestämmande inflytande
över den juridiska personen, är
även denna dotterföretag till
moderföretaget.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Med
koncernföretag avses i denna lag företag inom samma koncem.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

I de fall som avses i 2 § första
stycket 1-3 och andra stycket samt
1 § 10 skall sådana rättigheter som
tillkommer någon som handlar i
eget namn men för en annan fysisk
eller juridisk persons räkning anses
tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet rös-
ter i ett dotterföretag eller
ägarintresse beaktas inte de aktier
eller andelar i dotterföretaget som
innehas av företaget självt eller av
dess dotterföretag. Detsamma
gäller aktier eller andelar som
innehas av den som handlar i eget
namn men för dotterföretagets eller
ägarintressets eller dess dotter-
företags räkning.

119

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

5 §

För tillämpning av 3 och 4 §§ skall för en finansiell företagsgrupp upp-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

rättas gruppbaserad redovisning.

Gruppbaserad redovisning skall
upprättas med tillämpning av de
regler som gäller för upprättandet
av koncembalansräkning och
koncernresultaträkning enligt
4 kap. 11 § bankrörelselagen

(1987:617), om en bank ingår i
företagsgruppen, och enligt
11 kap. 11 § aktiebolagslagen

(1975:1385) i övriga fall. Vad nu
sagts gäller inte om annat följer av
denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av denna lag.

Gruppbaserad redovisning skall
upprättas med tillämpning av de
regler som gäller för upprättandet
av koncembalansräkning och
koncernresultaträkning enligt
7 kap. lagen (0000:00) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag. Vad nu sagts
gäller inte om annat följer av
denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av denna lag.

7 §

Ett företag som det finns ägar-
intresse i enligt 1 § första stycket 2
skall konsolideras med tillämpning
av klyvningsmetoden enligt 7 kap.
29 § årsredovisningslagen

(1995:000).

Ett företag som det finns ägar-
intresse i enligt 1 § första stycket 2
skall konsolideras enligt en metod
med utgångspunkt i den andel som
institutet eller holdingföretaget med
finansiell verksamhet äger i det
företag i vilket ägarintresset finns
(klyvningsmetod).

8 §

I de fäll som avses i 2 § får Fi-
nansinspektionen medge antingen
att konsolidering sker på det sätt
som anges i 7 § eller med tillämp-
ning av kapitalandelsmetoden en-
ligt 7 kap. 24-28 §§ årsredovis-
ningslagen (1995:000).

I de fäll som avses i 2 § får Fi-
nansinspektionen medge antingen
att konsolidering sker på det sätt
som anges i 7 § eller att redovis-
ningen sker till det boiförda värdet
med hänsyn till innehavs- och
resultatandelen i det företag som
det finns ägarintresse i eller
kapitalbindningar till (kapital-
andelsmetod).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

120

2.15 Förslag till lag om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs följande1.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag
avses sådana försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som
omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713).

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på fi-
nansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar an-
delar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av
motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett företag som
är skyldigt att upprätta årsredovisning enligt årsredovisningslagen
(1995:000) och vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande
består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta andelar i dotterföretag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får medge undantag från denna lag för sådana försäkringsföretag som får
undantas från försäkringsrörelselagen enligt 1 kap. 10 § samma lag.

För sådana företag som medgivits undantag från denna lag skall i stället
sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § andra stycket gälla.

Hänvisningarna till årsredovisningslagen

Om bestämmelsen i årsredovisningslagen hänvisar till en annan bestäm-
melse i årsredovisningslagen eller till årsredovisningslagen i dess helhet,
skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat följer av bestämmelserna
i denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

'jfr. rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och
sammanställd redovisning för försäkringsföretag (försäkringsredovisningsdirektivet)
(EGT nr L374, 31.12.1991, s. 7, Celex 391L0674).

121

Definitioner

3 § Följande bestämmelser i 1 kap. årsredovisningslagen (1995:000) skall
tillämpas:

3 § andra stycket om definition av andelar,

4 och 5 §§ om koncern- och intresseföretagsdefinitioner,
samt

6 § om hänsynstagande till vissa rättigheter hos mellanman m.m.

Normgivningsbemyndigande

4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får meddela närmare föreskrifter om

1. löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning och koncernredovis-
ning i försäkringsföretag som omfattas av denna lag, och

2. den koncernredovisning som finansiella holdingföretag skall upprätta
enligt denna lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om i vilken utsträckning denna lag och före-
skrifter som meddelats med stöd av första stycket skall tillämpas i sådana
företag som helt eller delvis undantagits från lagens tillämpning enligt 1 §
tredje stycket.

5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får föreskriva att denna lags bestämmelser, eller föreskrifter som
meddelas med stöd av denna lag, om koncerner skall gälla för en grupp
av företag, som inte utgör en koncern enligt 3 §, men som har en ge-
mensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Räkenskapsår för försäkringsföretag

6 § För försäkringsföretag är kalenderår räkenskapsår om inte annat
följer av 12 § tredje stycket bokföringslagen (1976:125).

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisningen

Årsredovisningens upprättande

1 § Utöver årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall för-
säkringsföretag för vaije räkenskapsår upprätta årsredovisning enligt
denna lag.

Om rörelsen omfattar flera försäkringsgrenar skall även en resultatana-
lys ingå i årsredovisningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

122

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Följande bestämmelser om årsredovisningens innehåll i 2 kap. års-
redovisningslagen (1995:000) skall tillämpas:

1 § andra stycket om årsredovisningens delar,

2 § om överskådlighet och god redovisningssed,

3 § om rättvisande bild,

4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,

5 § om språk och form,

6 § om valuta, samt

7 § första och tredje stycket om årsredovisningens undertecknande.

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

Uppställningsformer för balans- och resultaträkningarna

1 § Balansräkningen skall upprättas enligt den uppställningsform som an-
ges i bilaga 1 till denna lag. Resultaträkningen skall upprättas enligt den
uppställningsform som anges i bilaga 2. Hänvisningar i denna lag till
bokstäver eller siffror gäller poster i dessa uppställningsformer, om inte
annat framgår.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmel-
ser om balansräkningen och resultaträkningen i 3 kap. årsredovisningsla-
gen (1995:000) tillämpas:

1 § om balansräkningens innehåll,

2 § om resultaträkningens innehåll,

4 § första, tredje och fjärde styckena om uppställning, sammanslagning
av poster m.m.,

5 § om jämförelsetal,

6 § första stycket om specificering av större periodiseringsposter, samt

9 § första och andra styckena om extraordinära intäkter och kostnader.

Särskilda regler om sammanslagning av poster och åtaganden

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 3 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Vad som i 4 § fjärde stycket sägs om sammanslagning av poster som
föregås av arabiska siffror gäller inte för posterna upptagna i schemat for
resultaträkningen i bilaga 2 eller för sådana poster i balansräkningen som
skall tas upp under Återförsäkrares andel av försäkringstekniska avsätt-
ningar eller Försäkringstekniska avsättningar.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

123

2. Inom linjen skall, utöver ställda säkerheter och ansvarsförbindelser,
oåterkalleliga åtaganden som innebär risktagande anges.

Förpliktelse till följd av försäkringsavtal

4 § Förpliktelse som uppkommit till följd av försäkringsavtal behöver inte
tas upp som ansvarsförbindelse eller åtagande.

4 kap. Värderingsregler

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 2 § skall följande bestäm-
melser om värderingen i 4 kap. årsredovisningslagen (1995:000) tilläm-
pas:

2 § om immateriella anläggningstillgångar,

3 § om anskaffningsvärde för anläggningstillgångar,

4 § om avskrivning av anläggningstillgångar,

5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar,

6-8 §§ om uppskrivning av anläggningstillgångar,

9 § om värdering av omsättningstillgångar,

10 § om värdering av pågående arbeten,

11 § första och andra styckena om varulagrets anskaffningsvärde,

12 § om redovisning till bestämd mängd och fast värde,

13 § om omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta,

14 § om egna aktier,

15 § om periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån,

16 § om avsättningar, samt

17 § första stycket om specificering av vissa större avsättningar.

Hur värderingsreglerna skall tillämpas på ett försäkringsföretags
tillgångar

2 § De i 1 § angivna bestämmelserna i 4 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. 2 § tillämpas på immateriella tillgångar (B).

2. 3 § skall tillämpas på samtliga tillgångar, om inte annat följer av
detta kapitel.

3. 4 § skall tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels place-
ringstillgångar (C) - utom när de värderas till verkligt värde enligt 5 § i
detta kapitel - samt dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I)
och övriga tillgångar (G.IV) som stadigvarande skall brukas eller inne-
has.

4. a) 5 § skall tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels place-
ringstillgångar (C) - utom när de värderas till verkligt värde enligt 5 § i

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

124

detta kapitel - samt dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I)
och övriga tillgångar (G. IV) som stadigvarande skall brukas eller
innehas.

b) 5 § andra stycket skall tillämpas endast på placeringar i koncernföre-
tag och intresseföretag (C. II), andra finansiella placeringstillgångar än ak-
tier och andelar (C.III.2-7) samt depåer hos foretag som avgivit återför-
säkring (C. IV) - utom när tillgångarna värderas till verkligt värde enligt
5 § i detta kapitel.

c) Sådana andra finansiella placeringstillgångar som utgörs av aktier
och andelar (C.III.1) skall skrivas ned till det lägre värde som tillgången
har på balansdagen även om det inte kan antas att värdenedgången är
varaktig.

5. a) 6 och 8 §§ skall tillämpas på placeringstillgångar (C) - utom när
de värderas till verkligt värde enligt 5 § i detta kapitel - samt på sådana
tillgångar hänförliga till materiella tillgångar och varulager (G.I) som sta-
digvarande skall innehas eller brukas.

b) Aktier och andelar i koncernföretag och intresseföretag får inte skri-
vas upp till högre värde än vad som medges av Finansinspektionen.

6. Uppskrivningsbelopp enligt 6 § får endast användas

- i skadeförsäkringsaktiebolag för ökning av aktiekapitalet genom fond-
emission,

- i skadeförsäkringsföretag for avsättning till en uppskrivningsfond
(AA.III), samt

- i livförsäkringsföretag för avsättning till en uppskrivningsfond (DD. II)
efter medgivande av Finansinspektionen.

7. 7 § första stycket 2 och andra stycket om användning av uppskriv-
ningsfonden för att täcka förlust får inte tillämpas.

8. 9 § skall tillämpas på dels fordringar (F), dels kassa och bank
(G.II), dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I) och övriga
tillgångar (G. IV) som inte stadigvarande skall brukas eller innehas.

9. 12 § skall tillämpas på materiella tillgångar och varulager (G.I).

Särskilda begränsningsregler för värderingen

3 § Samma värderingsprincip skall tillämpas på alla placeringstillgångar
(C) som ingår i en och samma post som föregås av en arabisk siffra eller
som tas upp under Byggnader och mark (C.I).

Periodisering av överkurs och underkurs

4 § Om det belopp som erlagts för räntebärande värdepapper eller låne-
fordringar överstiger eller underskrider det belopp som skall erhållas på
förfällodagen (överkurs respektive underkurs), skall mellanskillnaden pe-
riodiseras.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

125

Vid beräkning av anskaffningsvärdet för räntebärande värdepapper och
lånefordringar skall sådan periodisering av över- eller underkurs som av-
ses i första stycket beaktas.

En periodisering enligt första stycket får underlåtas under samma förut-
sättningar som de som anges i 4 kap. 15 § andra meningen årsredovis-
ningslagen (1995: (XX)). Om en periodisering underlåts skall upplysning
om förhållandet lämnas i en not.

Värdering av placeringstillgångar till verkligt värde

5 § Placeringstillgångar (C) får, med undantag för aktier och andelar i
koncernföretag och intresseföretag (C.II.l och C.II.3), värderas till verk-
ligt värde enligt 4 kap. 9 § tredje stycket årsredovisningslagen (1995:000)
även när detta värde överstiger anskaffningsvärdet. Placeringstillgångar
för vilka livförsäkringstagaren bär placeringsrisken (D) skall alltid värde-
ras till verkligt värde.

6 § Vinster eller förluster som uppkommer när tillgångar värderas till
verkligt värde enligt 5 § skall redovisas som särskilda poster i resultaträk-
ningen.

Vinst som uppkommer vid tillämpning av 5 § till följd av att det bok-
förda värdet överstiger anskaffningsvärdet skall i balansräkningen sättas
av till en fond för orealiserade vinster.

Upplysningar om en alternativ värdering av placeringstillgångar

7 § Om placeringstillgångar (C) i balansräkningen värderas med utgångs-
punkt i anskaffningsvärdet, skall upplysningar om en värdering till verk-
ligt värde lämnas i en not. Upplysningarna skall lämnas fördelade på de
i balansräkningen enligt bilaga 1 upptagna tillgångsposterna. När place-
ringstillgångar (C eller D) i balansräkningen värderas till verkligt värde
enligt 5 §, skall på samma sätt upplysningar om en värdering med ut-
gångspunkt i anskaffningsvärdet lämnas i en not.

Förutbetalda anskaffningskostnader

8 § Direkta och indirekta anskaffningskostnader som har ett klart sam-
band med tecknande av försäkringsavtal skall tas upp som tillgång, om
de är av väsentligt värde för den bedrivna rörelsen under kommande år.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

126

Redovisning av försäkringstekniska avsättningar

9 § Försäkringstekniska avsättningar (EE) skall tas upp i balansräkningen
med tillämpning av 7 kap. 1 och 2 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).

Såsom Avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker
(EE.l) i skadeförsäkringsrörelse, skall tas upp belopp motsvarande
premiereserven.

Såsom Livförsäkringsavsättning (EE.2) i livförsäkringsrörelse, skall tas
upp belopp motsvarande premiereserven inklusive belopp för tilldelad
återbäring, utom sådan tilldelad återbäring som förfallit till betalning.

5 kap. Tilläggsupplysningar

Årsredovisningslagens tillämpning

2 §, följande bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovis-
ningslagen (1995:000) tillämpas:

1 § andra stycket om hänvisningar till noter,

2 § om värderings- och omräkningsprinciper,

3 § om anläggningstillgångar,

4 § om uppgifter om taxeringsvärden,

5 § om uppskrivningsfond,

7 § om inköp och försäljning mellan koncernföretag,

8 och 9 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

10 § andra stycket om kort- och långfristiga balansposter,

11 § om ställda säkerheter,

12 § om lån till ledande befattningshavare,

13 § om konvertibla lån,

14 § andra och tredje styckena om förändringar i eget kapital m.m.,

15 § första stycket och 16 § första stycket om upplysningar om skatt,

17 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret,

18 och 19 §§ om löner, andra ersättningar och sociala kostnader,

20 § om pensioner och liknande förmåner,

21 § om tidigare styrelse och verkställande direktör,

22 § om suppleanter och vice verkställande direktör,

23 § om avtal om avgångsvederlag, samt

24 § om uppgift om moderföretag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

127

Särskilda regler om tilläggsupplysningar

2 § De i 1 § angivna bestämmelserna i 5 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. a) 3 § första stycket skall tillämpas på dels immateriella tillgångar
(B), dels byggnader och mark (C.I), dels placeringar i koncernföretag
och intresseföretag (C. II).

b) 3 § andra och tredje styckena skall tillämpas på dels immateriella
tillgångar (B), dels placeringstillgångar (C), dels sådana materiella till-
gångar och varulager (G.I) och övriga tillgångar (G.IV) som stadigvaran-
de skall brukas eller innehas.

2. 4 § skall tillämpas på byggnader och mark (C.I).

3. 7 § skall i stället för inköp och försäljning gälla mottagen och av-
given återförsäkring.

4. Fråga om tillstånd enligt 9 § andra stycket att utelämna uppgifter om
dotterföretag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

5. 10 § andra stycket om kort- och långfristiga balansposter skall till-
lämpas endast beträffande de skulder som förfäller till betalning senare
än fem år efter balansdagen.

6. 12 § tredje stycket om lån till ledande befattningshavare skall
tillämpas om företaget lämnat lån till eller ställt säkerhet till förmån för
någon annan med stöd av tillstånd enligt 12 kap. 13 § försäkringsrö-
relselagen (1982:713).

7. Utöver upplysningar enligt 17 § skall även uppgift lämnas om medel-
antalet anställda uppdelat på kontorstjänstemän, fälttjänstemän och övriga
anställda i Sverige. Dessutom skall medelantalet fritidsombud och special-
ombud i Sverige anges var för sig.

8. Uppgift enligt 19 § första stycket 2 om löner och ersättningar till an-
ställda skall delas upp på kontorstjänstemän, fälttjänstemän och övriga an-
ställda i Sverige. Dessutom skall ersättningsbeloppen för fritidsombud
och specialombud i Sverige anges för varje grupp.

Upplysningar om tillgångar

3 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om till-
gångar:

1. Byggnader och mark som används för den egna verksamheten skall
anges.

2. Övriga lån (C.III.5) skall specificeras på belopp för vilka försäk-
ringsbrev utgör huvudsaklig säkerhet och, om resterande belopp är
väsentligt, även i övrigt specificeras till storlek och art.

3. Större belopp i posterna Övriga finansiella placeringstillgångar
(C.III.7) och Övriga tillgångar (G.IV), skall specificeras till storlek och
art.

4. Förutbetalda anskaffningskostnader (H.II) och Återförsäkrares andel
av förutbetalda anskaffningskostnader (JJ.I) skall anges uppdelade på ska-
deförsäkringsrörelse och livförsäkringsrörelse.

Prop. 1995/96:10

Del;

Lagtext - ÅRFL

128

5. Om det bokförda värdet för räntebärande värdepapper överstiger el-
ler underskrider det belopp som skall infrias på förfällodagen, skall
mellanskillnaden anges. Summan av överstigande belopp skall anges för
sig och summan av underskridande belopp skall anges för sig.

Upplysningar om eget kapital och avsättningar

4 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om eget
kapital och skulder:

1. I livförsäkringsföretag skall som bundet eget kapital tas upp
Aktiekapital och Garantikapital.

2. I skadeförsäkringsföretag skall eget kapital delas upp i bundet eget
kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget
kapital skall tas upp Aktiekapital, Garantikapital, Överkursfond, Upp-
skrivningsfond, Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Under fritt
eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller
förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och
förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

3. I livförsäkringsföretag skall Återbäringsmedel anges uppdelat på
Återbäringsfond, Uppskrivningsfond, Fond för orealiserade vinster,
Övriga medel och Årets resultat. Posten Återbäringsmedel och föränd-
ringarna av posten skall specificeras i en not.

4. Om avsättningen för kvardröjande risker i posten Avsättning för ej
intjänade premier och kvardröjande risker (EE. 1) uppgår till väsentligt
belopp, skall beloppet anges.

5. Om avvecklingsresultat uppgår till väsentligt belopp skall det anges
i en not med fördelning på kategori av skada och belopp. Med avveck-
lingsresultat avses skillnaden mellan å ena sidan avsättningen för oregle-
rade skador från föregående år vid räkenskapsårets ingång, efter avdrag
för under räkenskapsåret gjorda utbetalningar av ersättningar för skador
från föregående år, och å andra sidan avsättningen för oreglerade skador
från föregående år vid räkenskapsårets slut.

Upplysningar om resultaträkningens poster

5 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om
resultaträkningens poster:

1. I fråga om skadeförsäkring skall anges

a) premieinkomsten, brutto,

b) premieintäkter, brutto,

c) försäkringsersättningar, brutto,

d) driftskostnader, brutto, samt

e) resultat av avgiven återförsäkring.

Posterna skall fördelas på direkt försäkring och mottagen återförsäkring,
om mottagen återförsäkring utgör tio procent eller mer av premieinkomst,
brutto.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

129

2. Direkt skadeförsäkring skall fördelas enligt följande försäkrings-
klasser

a) olycksfall och sjukdom,

b) motorfordon, ansvar mot tredje man,

c) motorfordon, övriga klasser,

d) sjöfart, luftfart och transport,

e) brand och annan skada på egendom,

f) allmän ansvarighet,

g) kredit och boigen,

h) rättsskydd,

i) assistans, samt

j) övriga försäkringsklasser.

3. I fråga om livförsäkring skall premieinkomsten anges brutto. Om
mottagen återförsäkring utgör tio procent eller mer av denna premiein-
komst skall inkomsten fördelas mellan direkt försäkring och mottagen
återförsäkring.

4. Premieinkomst för direkt livförsäkring skall fördelas enligt följande
indelningsgrunder

a) I premier för individuell försäkring,

II gruppförsäkringspremier,

b) I periodiska premier,

II engångspremier,

c) I premier för ej återbäringsberättigade avtal,

II premier för återbäringsberättigade avtal, samt

III premier för avtal för vilka försäkringstagaren bär placerings-
risken.

5. Uppgift skall lämnas om det sammanlagda beloppet av total premie-
inkomst, brutto, för direkt försäkring som avser försäkringsavtal som
tecknats av företaget i

a) Sverige,

b) andra länder som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet, samt

c) övriga länder.

6. Det totala beloppet för provisioner för direkt försäkring under rä-
kenskapsåret skall anges i en not.

7. Om kapitalavkastning överförs mellan teknisk och icke-teknisk
redovisning i resultaträkningen, skall upplysningar om grunderna för
överföringen lämnas i en not.

Upplysningar om koncern- och intresseföretag

6 § Utöver vad som följer av 1 § skall för var och en av posterna under
Fordringar (F) och Skulder (II) uppgifter lämnas om de belopp som avser
koncernföretag och om de belopp som avser intresseföretag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

130

6 kap. Förvaltningsberättelse och resultatanalys

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Följande bestämmelser i 6 kap. årsredovisningslagen (1995:000) skall
tillämpas:

1 § första och andra stycket om förvaltningsberättelsens innehåll, samt

2 § om förslag till dispositioner av vinst eller förlust m.m.

Särskilda upplysningar i förvaltningsberättelsen

2 § Utöver vad som följer av 1 § skall i förvaltningsberättelsen upplys-
ningar lämnas om

1. skade- respektive livförsäkringsrörelsens tekniska resultat för vart
och ett av de fem senaste räkenskapsåren, och

2. företagets konsolidering med avseende på kapitalstyrka vid utgången
av vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren.

Resultatanalys

3 § I resultatanalysen skall, fördelat på försäkringsgrenar, upplysningar
lämnas om försäkringstekniska avsättningar, återförsäkrares andel av för-
säkringstekniska avsättningar, intäkter, kostnader och rörelseresultat. Liv-
försäkringsföretag skall även lämna upplysningar om återbäringsmedlens
fördelning på försäkringsgrenar.

7 kap. Koncernredovisning

Koncernredovisningens upprättande

1 § Försäkringsföretag som är moderföretag och sådana finansiella hol-
dingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall för vaije räken-
skapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte annat
följer av 2 §.

Arsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmel-
ser om koncernredovisning i 7 kap. årsredovisningslagen (1995:000)
tillämpas:

2 § om när koncernredovisning inte behöver upprättas,

3 § första stycket om koncernredovisningens delar,

4 § om dotterföretag som skall omfattas av koncernredovisningen,

5 § om överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild,

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

131

7 § första stycket första meningen om allmänna krav på koncembalans-
räkningen och koncemresultaträkningen,

8 § om minoritetsandelar,

9 § om balansdag,

11 § om enhetliga principer för koncernredovisningen och årsredovis-
ningen,

12 § om elimineringar mellan koncernföretag,

14 § om förändringar i koncernens sammansättning,

15 och 16 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

17-23 §§ om hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen,
samt

24-29 §§ om hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag skall
räknas in i koncernredovisningen.

Särskilda regler om när koncernredovisning inte behöver upprättas

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 7 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1 a) I stället för vad som sägs i 2 § första stycket 3 skall gälla att
moderföretagets koncernredovisning har upprättats och reviderats enligt
den lagstiftning som i den staten har tillkommit i enlighet med Europeiska
gemenskapernas direktiv av den 19 december 1991 (91/674/EEG).

b) I stället för den hänvisning som i 2 § tredje stycket görs till
bestämmelser om ingivande och kungörande gäller en hänvisning till
8 kap. 5 och 6 §§ denna lag.

2. I stället för den i 9 § föreskrivna tiden gäller en tid om sex
månader.

3. Vad som anges i 11 § första och tredje styckena om att andra värde-
ringsprinciper får användas än i moderföretagets årsredovisning och att
koncernföretagens tillgångar, avsättningar och skulder inte behöver
räknas om, gäller även tillgångar vars värdering påverkar eller bestäm-
mer försäkringstagarnas rättigheter och avsättningar som värderas med
regler specifika för försäkringsrörelse. I sådant fell skall upplysning här-
om lämnas i en not.

4. Fråga om tillstånd enligt 16 § att utelämna uppgifter om dotterföre-
tag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

Allmänna regler för koncernredovisningen

4 § För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med
undantag för hänvisningarna till 2 kap. 1-3 §§ årsredovisningslagen
(1995:000),

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med
det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp i
koncembalansräkningen som bundet eget kapital under Andra fonder

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

132

(AA.IV) i skadeförsäkringsföretag och under Återbäringsmedel (DD) i
livförsäkringsföretag,

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för
2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovisningslagen,
samt

5. bestämmelserna om upplysningarna i förvaltningsberättelsen i 6 kap.
1 och 2 §§, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovis-
ningslagen.

8 Kap. Offentlighet

Registreringsmyndighet

1 § Finansinspektionen är registreringsmyndighet för försäkringsföretag.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Bestämmelserna i 8 kap. 14 och 15 §§ årsredovisningslagen
(1995:000) om publicering av årsredovisningen skall tillämpas.

Uppgifter om anmärkningar enligt försäkringsrörelselagen

3 § En årsredovisning som publiceras i ofullständigt skick enligt 8 kap.
15 § årsredovisningslagen (1995:000) skall även innehålla uppgift om an-
märkningar enligt 10 kap. 11 § andra och tredje styckena försäkrings-
rörelselagen (1982:713).

Årsredovisningens avlämnande till revisorerna

4 § Årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret skall lämnas till re-
visorerna senast en månad före ordinarie bolagsstämma.

Ingivande till registreringsmyndighet

5 § Försäkringsföretag skall ge in bestyrkta kopior av årsredovisningen
och revisionsberättelsen för det förflutna räkenskapsåret till registrerings-
myndigheten så snart det kan ske efter det att resultaträkningen och
balansräkningen blivit fastställda. På kopian av årsredovisningen skall en
styrelseledamot eller verkställande direktören teckna bevis om att balans-
räkningen och resultaträkningen fastställts med uppgift om fåstställelse-
dagen. Beviset skall även innehålla uppgift om stämmans beslut be-
träffende försäkringsföretagets vinst eller förlust.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

133

Kungörande

6 § När årsredovisning och revisionsberättelse enligt 5 § har getts in till
registreringsmyndigheten, skall myndigheten kungöra detta i en tidning.

Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får meddela
närmare föreskrifter om sådan kungörelse.

Vite

7 § Verkställande direktör eller styrelseledamot i ett försäkringsföretag
som enligt denna lag eller annan författning skall ge in redovisnings-
handling eller revisionsberättelse till Finansinspektionen, kan av inspek-
tionen föreläggas vid vite att fullgöra denna skyldighet.

Fråga om utdömande av vitet prövas av Finansinspektionen.

Koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse

8 § Detta kapitel tillämpas också på koncernredovisning och koncemrevi-
sionsberättelse.

9 kap. Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut enligt 1 kap. 1 § tredje stycket får över-
klagas till regeringen.

2 § Finansinspektionens beslut i frågor om

1. medgivande eller tillstånd enligt 4 kap. 2 § 5 och 6, 5 kap. 2 § 4
och 7 kap. 3 § 4,

2. föreläggande enligt 8 kap. 7 § första stycket, samt

3. utdömande av vite enligt 8 kap. 7 § andra stycket,

får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

134

Bilaga 1

Uppställningsform för balansräkning

Tillgångar

A. Tecknat ej inbetalt kapital

B. Immateriella tillgångar

I Goodwill

II Andra immateriella tillgångar

C. Placeringstillgångar

I Byggnader och mark

II Placeringar i koncernföretag och intresseföretag

1. Aktier och andelar i koncernföretag

2. Räntebärande värdepapper emitterade av, och
lån till, koncernföretag

3. Aktier och andelar i intresseföretag

4. Räntebärande värdepapper emitterade av,
och lån till, intresseföretag

III Andra finansiella placeringstillgångar

1. Aktier och andelar

2. Obligationer och andra räntebärande värdepapper

3. Andelar i investeringspooler

4. Lån med säkerhet i fest egendom

5. Övriga lån

6. Utlåning till kreditinstitut

7. Övriga finansiella placeringstillgångar

IV Depåer hos företag som avgivit återförsäkring

D. Placeringstillgångar för vilka livförsäkringstagaren bär placeringsris-
ken

E. Återförsäkrares andel av Försäkringstekniska avsättningar

1. Avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker

2. Livförsäkringsavsättning

3. Avsättning för oreglerade skador

4. Avsättning för återbäring och rabatter

5. Övriga försäkringstekniska avsättningar

6. Avsättning för livförsäkringar för vilka försäkringstagaren bär
placeringsrisken

F. Fordringar

I Fordringar avseende direkt försäkring

II Fordringar avseende återförsäkring

III Övriga fordringar

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

135

G. Andra tillgångar

I Materiella tillgångar och varulager

II Kassa och bank

III Egna aktier

IV Övriga tillgångar

H. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

I Upplupna ränte- och hyresintäkter

II Förutbetalda anskaffningskostnader

III Övriga forutbetalda kostnader och upplupna intäkter

Eget kapital, avsättningar och skulder

AA. Eget kapital

I Aktiekapital eller Garantikapital

II Överkursfond

III Uppskrivningsfond

IV Andra fonder

1. Reservfond

2. Fond för orealiserade vinster

3. Övriga fonder

V Balanserad vinst eller förlust

VI Årets resultat

BB. Obeskattade reserver

CC. Efterställda skulder

DD. Återbäringsmedel

I Återbäringsfond

II Uppskrivningsfond

III Fond för orealiserade vinster

IV Övriga medel

V Arets resultat

EE. Försäkringstekniska avsättningar (före avgiven återförsäkring)

1. Avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker

2. Livförsäkringsavsättning

3. Avsättning för oreglerade skador

4. Avsättning för återbäring och rabatter

5. Utjämningsavsättning

6. Övriga försäkringstekniska avsättningar

FF. Avsättning för livförsäkringar för vilka försäkringstagaren bär
placeringsrisken (före avgiven återförsäkring)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

136

GG. Avsättningar för andra risker och kostnader

1. Avsättningar for pensioner och liknande förpliktelser

2. Avsättningar för skatter

3. Övriga avsättningar

HH. Depåer från återförsäkrare

II. Skulder

I Skulder avseende direkt försäkring

II Skulder avseende återförsäkring

III Obligationslån

IV Skulder till kreditinstitut

V Övriga skulder

JJ. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

I Återförsäkrares andel av Förutbetalda anskaffningskostnader

II Övriga upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

POSTER INOM LINJEN

I Panter och därmed jämförliga säkerheter ställda för egna skulder
och för såsom avsättningar redovisade förpliktelser, vaije slag för
sig

II Övriga ställda panter och jämförliga säkerheter, vaije slag för sig

III Ansvarsförbindelser

1. Garantier

2. Pensionsförpliktelser som ej upptagits bland avsättningar och ej
har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet

3. Övriga ansvarsförbindelser

IV Åtaganden

1. Åtaganden till följd av återköpstransaktioner

2. Övriga åtaganden

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

137

Bilaga 2

Uppställningsform för resultaträkningen

I. TEKNISK REDOVISNING AV SKADEFÖRSÄKRINGSRÖRELSE

1. Premieintäkter (efter avgiven återförsäkring)

a. Premieinkomst (före avgiven återförsäkring)

b. Premier för avgiven återförsäkring (-)

c. Förändring i Avsättning för ej intjänade premier och kvardrö-
jande risker, före avgiven återförsäkring ( + /-)

d. Aterförsäkrares andel av Förändring i avsättning

för ej intjänade premier och kvardröjande risker (-I- /-)

2. Kapitalavkastning överförd från finansrörelsen (III.6)

3. Övriga tekniska intäkter (efter avgiven återförsäkring)

4. Försäkringsersättningar (efter avgiven återförsäkring)

a. Utbetalda försäkringsersättningar

aa) Före avgiven återförsäkring

bb) Aterförsäkrares andel (-)

b. Förändring i Avsättning för oreglerade skador

aa) Före avgiven återförsäkring

bb) Aterförsäkrares andel (-)

5. Förändring i Övriga försäkringstekniska avsättningar (efter
avgiven återförsäkring) ( + /-)

6. Återbäring och rabatter (efter avgiven återförsäkring)

7. Driftskostnader

8. Övriga tekniska kostnader (efter avgiven återförsäkring)

9. Förändring i Utjämningsavsättning

10. Skadeförsäkringsrörelsens tekniska resultat (införs som post III. 1)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

II. TEKNISK REDOVISNING AV LIVFÖRSÄKRINGSRÖRELSE

1. Premieinkomst (efter avgiven återförsäkring)

a. Premieinkomst (före avgiven återförsäkring)

b. Premier för avgiven återförsäkring (-)

2. Kapitalavkastning, intäkter

3. Orealiserade vinster på placeringstillgångar

4. Övriga tekniska intäkter (efter avgiven återförsäkring)

5. Försäkringsersättningar (efter avgiven återförsäkring)

138

a. Utbetalda försäkringsersättningar

aa) Före avgiven återförsäkring

bb) Aterförsäkrares andel (-)

b. Förändring i Avsättning för oreglerade skador

aa) Före avgiven återförsäkring

bb) Aterförsäkrares andel (-)

6. Förändring i andra försäkringstekniska avsättningar

(efter avgiven återförsäkring) ( + /-)

a. Livförsäkringsavsättning

aa) Före avgiven återförsäkring

bb) Aterförsäkrares andel (-)

b. Övriga försäkringstekniska avsättningar (efter avgiven åter-
försäkring)

7. Återbäring och rabatter (efter avgiven återförsäkring)

8. Driftskostnader

9. Kapitalavkastning, kostnader

10. Orealiserade förluster på placeringstillgångar

11. Övriga tekniska kostnader (efter avgiven återförsäkring)

12. Kapitalavkastning överförd till finansrörelsen (införs som post

III.4)

13. Livförsäkringsrörelsens tekniska resultat (införs som post III.2)

III. ICKE-TEKNISK REDOVISNING

1. Skadeförsäkringsrörelsens tekniska resultat (post 1.10)

2. Livförsäkringsrörelsens tekniska resultat (post II. 13)

3a. Kapitalavkastning, intäkter i skadeförsäkringsrörelsen

3b. Orealiserade vinster på placeringstillgångar

4. Kapitalavkastning överförd från livförsäkringsrörelsen (post 11.12)

5a. Kapitalavkastning, kostnader i skadeförsäkringsrörelsen

5b. Orealiserade förluster på placeringstillgångar

6. Kapitalavkastning överförd till skadeförsäkringsrörelsen (post 1.2)

7. Övriga intäkter

8. Övriga kostnader

9. Extraordinära intäkter

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

139

10. Extraordinära kostnader

11. Bokslutsdispositioner

12. Skatt på årets resultat

13. Övriga skatter

14. Årets resultat

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första
gången för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
i 11 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713) som ersatts genom bestäm-
melse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Bestämmelsen i 4 kap. 5 § tredje stycket årsredovisningslagen
(1995:000) skall inte tillämpas på nedskrivning som har gjorts före lagens
ikraftträdande.

4. Belopp som har avsatts till uppskrivningsfond före lagens ikraft-
trädande får användas för erforderlig nedskrivning av värdet på andra
anläggningstillgångar, om det finns särskilda skäl för en sådan utjämning.
I så fall skall upplysning om detta lämnas i not.

5. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får för den första års- eller koncernredovisning som upprättas enligt
denna lag föreskriva att 3 kap. 5 § andra stycket årsredovisningslagen
(1995:000) och 6 kap. 2 § denna lag inte skall tillämpas samt meddela
närmare föreskrifter om vilka jämförande upplysningar som i stället skall
lämnas.

140

2.16 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)

dels att 11 kap. skall upphöra att gälla,

dels att i 1 kap. 8a §, 7 kap. 9 och 17a §§ och 11 kap. 4 och 10 §§
samt i punkt 7 öveigångsbestämmelsema i lagen (1995:779) om ändring
i försäkringsrörelselagen (1982:713) orden "försäkringstekniska skulder"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "försäkringstekniska av-
sättningar" i motsvarande form,

dels att i 7 kap. 25 § ordet "ersättningsreserv" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "avsättning för oreglerade skador" i motsvarande form,

dels att 1 kap. 9 §, 4 kap. 18 och 22 §§, 7 kap. 1, 2, 10 f, 17 a, 22
och 24 §§, 8 kap. 7 och 15 §§, 9 kap. 16 och 20 §§, 10 kap. 4 och
11 §§, 12 kap. 1, 2, 5, 9 och 9 a §§, 13 kap. 1 §, 14 kap. 2, 13 och
18 §§, 16 kap. 1 och 3 §§, 19 kap. 11 samt 21 kap. 2 § skall ha följande
lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 9 b §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

9
Äger ett försäkringsbolag så många
aktier eller andelar i en svensk
eller utländsk juridisk person att
det har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar,
är försäkringsbolaget moderbolag
och den juridiska personen dotter-
företag. Äger ett dotterföretag
aktier eller andelar i en juridisk
person i den omfattning som har
angivits nu, är även den sistnämn-
da juridiska personen dotterföretag
till moderbolaget. Detsamma gäller
om aktierna eller andelarna ägs av
moderbolaget och ett eller flera
dotterföretag tillsammans eller av
flera dotterföretag tillsammans.

Har ett försäkringsbolag i annat
fall på grund av aktie- eller andels-
innehav eller garantiavtal eller
något annat avtal ensamt ett be-
stämmande inflytande över en ju-
ridisk person och en betydande
andel i resultatet av dess verksam-

§‘

Ett försäkringsbolag är moderbolag
och en annan juridisk person är
dotterföretag, om försäkringsbola-
get

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar,

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller

'Senaste lydelse 1991:1767.

141

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

het, är försäkringsbolaget moder- bolagsordning, bolagsavtal eller
bolag och den juridiska personen därmed jämförbara stadgar,
dotterföretag. Vidare är en juridisk person

dotterföretag till moderbolaget, om
ett annat dotterföretag till moder-
bolaget eller moderbolaget till-
sammans med ett eller flera andra
dotterföretag eller flera andra
dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämför-
liga stadgar har rätt att ensamt
utöva ett bestämmande inflytande
över den juridiska personen, är
även denna dotterföretag till mo-
derbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Med koncernföretag avses i
denna lag företag i samma kon-
cern.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Finansinspektionen kan förordna
att denna lags bestämmelser om
koncerner skall tillämpas helt eller
delvis på en grupp av försäkrings-
bolag, som inte utgör en koncern
enligt bestämmelserna i första eller
andra stycket, men som har ge-
mensam eller i huvudsak gemen-
sam administration och företags-
ledning. Bolagen bestämmer själva
vilket bolag som skall vara moder-
bolag. Underlåter bolagen att utse
ett moderbolag, kan finansinspek-

Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får föreskriva att denna lags
bestämmelser, eller föreskrifter
som meddelats med stöd av denna
lag, om koncerner skall gälla helt
eller delvis för en grupp av före-
tag, som inte utgör en koncern
enligt första-tredje styckena, men
som har en gemensam eller i hu-
vudsak gemensam ledning.

142

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tionen utfärda föreskrifter om detta.

1 kap.

9b §

I de fall som avses i 9 § första
stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer
någon som handlar i eget namn
men för en annan fysisk eller juri-
disk persons räkning anses till-
komma den personen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

4 kap.

18 §2

En fondemission kan ske genom att till aktiekapitalet fors över

1. belopp som kan delas ut enligt 12 kap. 2 §,

2. medel från uppskrivningsfonden,

3. medel från reservfonden, eller

4. belopp varmed värdet av en
anläggningstillgång skrivs upp
enligt 11 kap. 5 §.

3. medel från reservfonden och
överkursfonden, eller

4. belopp varmed värdet av en
tillgång skrivs upp enligt 4 kap.
1 § lagen (1995:00) om årsredo-
visning i försäkringsföretag och
4 kap. 6 § årsredovisningslagen
(1995:000).

Bestämmelserna i 7 § första stycket gäller i tillämpliga delar även i
fråga om förslag till beslut om fondemission.

Ett beslut om fondemission skall ange på vilket sätt och med vilket be-
lopp aktiekapitalet skall ökas, de nya aktiernas aktieslag eller det belopp
vartill aktiernas nominella belopp höjs samt, i förekommande fall, förord-
nande som avses i 6 a §. I ett avstämningsbolag skall avstämningsdagen
anges i beslutet varvid iakttas att avstämning inte får ske innan beslutet
har registrerats. Bestämmelserna i 8 § gärde stycket och 9 § första
stycket skall tillämpas på avstämningsbolag.

Beslut om fondemission skall genast anmälas för registrering och får
inte verkställas före registreringen.

lenaste lydelse 1990:1296.

143

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Aktiekapitalet är ökat när registreringen har skett. De nya aktierna skall
genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. De medför rätt till
utdelning enligt vad som har bestämts om detta i emissionsbeslutet. Be-
slutet får dock inte innebära att en sådan rätt inträder senare än för räken-
skapsåret efter det under vilket registrering har skett.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

21 §

Emissionsprospektet skall innehålla

1. balansräkningar avseende utgången av de tre senaste räkenskapsåren,
för vilka årsredovisning och revisionsberättelse har avgivits,

2. resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår samt

3. ett sammandrag av de uppgifter som det har ålegat bolaget att ta in
i förvaltningsberättelserna for de tre räkenskapsåren.

Bestämmelserna i 11 kap 2 §
första stycket andra meningen skall
tillämpas på emissionsprospekt.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 §
andra stycket och tredje stycket
första meningen årsredovisnings-
lagen (1995:000) skall tillämpas på
emissionsprospekt.

Om försäkringsaktiebolag är moderbolag, skall bolaget i emissionspros-
pektet ta in koncemresultaträkningama och koncembalansräkningama för
de tre senaste räkenskapsåren. När redovisningshandlingarna och andra
uppgifter för en koncern tas in i prospektet får de uppgifter för bolaget
som svarar mot uppgifterna i dessa handlingar utelämnas i den mån de
kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagets aktier.
Dock får bolagets resultaträkning och balansräkning för det senaste
räkenskapsåret enligt första stycket inte utelämnas.

Ett försäkringsbolags försäkrings-
tekniska avsättningar skall mot-
svara belopp som erfordras för att
bolaget vid varje tidpunkt skall
kunna uppfylla alla åtaganden som
skäligen kan förväntas uppkomma
med anledning av ingångna för-
säkringsavtal. De försäkringstek-
niska avsättningarna skall mot-
svara bolagets ansvarighet för

1. löpande försäkringar (premiereserv),

2. försäkringsersättningar för
inträffade försäkringsfall (ersätt-
ningsreserv),

7 kap.

I ett försäkringsbolags balansräk-
ning skall som skulder, under
benämningen försäkringstekniska
skulder, tas upp värdet på balans-
dagen av bolagets ansvarighet för

2. inträffade oreglerade försäk-
ringsfall, kostnader som beräknas
uppkomma för regleringen av dessa
samt tilldelad återbäring som för-
fallit till betalning men inte be-

3Senaste lydelse 1993:1304

144

Nuvarande lydelse

3. utgifterna för reglering av in-
träffande försäkringsfall (skadebe-
handlingsreserv),

4. sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning,

5. sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse som inte har för-
fallit till betalning, och

6. avsättningar till utjämnings-
reserv för kreditförsäkring upp till
det belopp för reservens storlek
som anges i 12 kap. 9 a § första
stycket andra meningen.

Sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som har för-
fallit till betalning men inte kunnat
betalas ut skall föras till ersätt-
ningsres erven.

Ansvarar flera försäkringsbolag
solidariskt för en försäkring, skall
i det enskilda bolagets redovisning
av försäkringstekniska skulder
endast beaktas den del av försäk-
ringen som enligt avtal mellan
bolagen belöper på bolaget.

2
Premiereserven för en livförsäk-
ringsrörelse skall beräknas så att
den alltid motsvarar summan av
premiereserverna för vaije försäk-
ring ökad med ett för bolaget ge-

Föreslagen lydelse

talats ut (avsättning för oreglerade
skador),

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

3. sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning,

4. sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse som inte har för-
fallit till betalning, och

5. förlustutjämning för kreditför-
säkring som avses i 12 kap. 9 a §
(utjämningsavsättning) upp till det
belopp för avsättningens storlek
som anges i första stycket andra
meningen nämnda paragraf

Ansvarar flera försäkringsbolag
solidariskt för en försäkring, skall
vid beräkningen av det enskilda
bolagets försäkringstekniska avsätt-
ningar endast beaktas den del av
försäkringen som enligt avtal mel-
lan bolagen belöper på bolaget.

Avsättning för oreglerade skador
skall beräknas särskilt för varje
försäkringsfall. För skadeförsäk-
ringsrörelse får statistiska metoder
användas om de leder till en till-
räcklig avsättning med beaktande
av skadornas art.

Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela närmare före-
skrifter om beräkning av försäk-
ringstekniska avsättningar.

§4

Premiereserven för en livförsäk-
ringsrörelse eller skadfförsäkrings-
rörelse skall beräknas så att den
alltid motsvarar summan av pre-
miereserverna för vaije försäk-

4Senaste lydelse 1995:779.

10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

145

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

mensamt beräknat särskilt tillägg
som anses behövligt för att möta
förluster på grund av att försäk-
ringar upphör i förtid. Annan för-
säkringsmatematiskt vedertagen be-
räkningsmetod får användas, om
premiereserven beräknad enligt så-
dan metod ger i stort sett samma
resultat som om den hade beräk-
nats för vaije försäkring.

Premiereserven för en försäkring
utgör skillnaden mellan det för-
väntade kapitalvärdet av bolagets
framtida utgifter för försäkringen
och det förväntade kapitalvärdet av
de premier bolaget ytterligare kan
ha att uppbära för försäkringen
(prospekti v beräkningsmetod).
Annan försäkringsmatematiskt
vedertagen beräkningsmetod får an-
vändas, om premiereserven be-
räknad enligt en sådan metod inte
blir lägre än om en prospektiv be-
räkningsmetod hade använts eller
om en prospektiv metod inte är möj-
lig att tillämpa för försäkringen.
Beräkningen skall grundas på så-
dana antaganden som sägs i 5 §
första och andra styckena.

ringsavtal och inkludera ett för bo-
laget beräknat tillägg som anses
behövligt för att möta förluster in-
om skadeförsäkringsrörelse på
grund av kvardröjande risker eller
att försäkringar inom livförsäk-
ringsrörelse upphör i förtid. Annan
försäkringsmatematiskt vedertagen
beräkningsmetod för kollektiv be-
räkning av premiereserv får an-
vändas, om premiereserven be-
räknad enligt sådan metod ger i
stort sett samma resultat som om
tillägget hade beräknats för vaije
försäkring.

Premiereserven för ett livförsäk-
ringsavtal utgör skillnaden mellan
det förväntade kapitalvärdet av bo-
lagets framtida utgifter för försäk-
ringsavtalet och det förväntade
kapitalvärdet av de premier bolaget
ytterligare kan ha att uppbära för
försäkringsavtalet (prospektiv be-
räkningsmetod). Annan försäk-
ringsmatematiskt vedertagen beräk-
ningsmetod får användas, om
premiereserven beräknad enligt en
sådan metod inte blir lägre än om
en prospektiv beräkningsmetod
hade använts eller om den metoden
inte är möjlig att tillämpa för för-
säkringsavtalet. Beräkningen skall
grundas på sådana antaganden som

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

sägs i 5 § första och andra stycke-
na.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
skall meddela närmare föreskrifter om beräkning av premiereserv för en
livförsäkringsrörelse. Föreskrifterna skall ange maximiräntesats och vilka
försäkringar som, med hänsyn till sin beskaffenhet, inte skall omfattas av
en sådan föreskrift.

10 f§5

Fordringar på annan än försäkringstagare skall beaktas endast till den del
de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget.

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall värderas enligt
11 kap. med de undantag som an-
ges i tredje och jjärde styckena.

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall värderas enligt
tredje-sjätte styckena. Vid värde-
ringen skall avdrag göras för skul-

5Senaste lydelse 1995:779.

146

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid värderingen skall avdrag göras der som hänför sig till förvärvet av
för skulder som hänför sig till för- tillgången.

värvet av tillgången. Tillgångar som hänförs till pos-

terna C. II. 2 och 4, C. 111 samt C. TV
i uppställningsformen för balans-
räkningen i bilaga 1 till lagen
(1995:000) om årsredovisning i
försäkringsföretag skall värderas
till verkligt värde. Obligationer
eller andra skuldförbindelser som
är avsedda att säkerställa försäk-
rings åtaganden genom att innehas
till förfall eller konvertering får
dock värderas med utgångspunkt i
anskaffningvärdet om de vid tid-
punkten för förfall eller konverte-
ring kan inlösas eller avyttras till
ett värde som är tillfredsställande
med hänsyn till de försäkringsåta-
ganden som säkerställs. Om en
obligation eller annan skuldförbin-
delse värderas med utgångspunkt i
anskaffningsvärdet skall den värde-
ringsmetoden tilllämpas till för-
fallo- eller konverteringstidpunkten.
En obligation eller skuldförbindelse
som värderas med utgångspunkt i
anskaffningsvärdet får inte avyttras
före förfallo- eller konverterings-
tidpunkten. Om detfinns synnerliga
skäl får Finansinspektionen medge
undantag från förbudet att avyttra.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
skall meddela föreskrifter om vilket värde som tillgångar som anges i
10 § första stycket 13 högst får tas upp till.

Tillgångar som inte omfattas av
tredje och fjärde styckena skall
värderas enligt 4 kap. lagen om
årsredovisning för försäkringsföre-
tag.

För sådana aktier i dotterbolag, som med stöd av 10 a § första stycket
1 används för skuldtäckning, får inte högre värde fästställas än det värde
som skulle ha fästställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för
bolagets skulder, om de ägts direkt av försäkringsbolaget. Om försäk-
ringsbolaget inte äger samtliga aktier i dotterbolaget, beaktas endast så
stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

147

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 a §6

Ett försäkringsbolag får enligt de förutsättningar som anges i denna para-
graf förvärva aktier eller andelar i företag som driver någon form av
finansiell verksamhet. Ett försäkringsbolag som är moderbolag till ett
bankbolag får inte vara dotterföretag till något annat företag än ett bank-
bolag.

För förvärv av aktier eller andelar som, tillsammans med försäkrings-
bolagets övriga aktier eller andelar i samma företag, motsvarar ett röste-
tal som överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller
andelar i företaget krävs tillstånd av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen. Om försäkringsbolaget ingår i en
koncern, skall första meningen tillämpas på koncernens samlade innehav.
Vid beräkningen av koncernens innehav skall dock, intill ett innehav mot-
svarande fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar,
bortses från aktier och andelar som innehas av företag i koncernen som
driver någon form av finansiell verksamhet eller av dotterföretag till
sådana företag.

Tillstånd enligt andra stycket får ges endast om värdet av de förvärvade
aktierna eller andelarna - tillsammans med det bokförda värdet av

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

försäkringsbolagets sammanlagda innehav av aktier och andelar som
kräver tillstånd enligt andra stycket samt av vad som skjutits till som

aktiekapital eller i annan form i
överstiger summan av

A. för livförsäkringsbolag

1. eget kapital och garantikapital

2. fyra procent av

- försäkringstekniska skulder,

- återbäringsmedel och

- femtio procent av övervärden i
tillgångar,

B. för skadeförsäkringsbolag

ett annat försäkringsbolag - inte

samt

2. fyra procent av

- försäkringstekniska avsättningar,

- återbäringsmedel och

- femtio procent av övervärden i
tillgångar,

1. eget kapital, garantikapital, regleringsfond för trafikförsäkring och
utjämningsfond,
2. sjuttio procent av

- skatteutjämningsreserv och

- återstående del av uppskovsbe-
loppet enligt lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver
samt

3. fyra procent av

- försäkringstekniska skulder,

- säkerhetsreserv och

- femtio procent av övervärden i
tillgångar.

2. sjuttio procent av

- skatteutjämningsreserv,

- återstående del av uppskovsbe-
loppet enligt lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver
och

- periodiseringsfond samt

3. fyra procent av

- försäkringstekniska avsättningar,

- säkerhetsreserv och

- femtio procent av övervärden i
tillgångar.

6Senaste lydelse 1991:1767.

148

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beräkningen av aktiernas eller
andelarnas värde enligt tredje
stycket skall ske enligt 4 kap. lagen
(1995:000) om årsredovisning i för-
säkringsföretag. Bestämmelserna i
4 kap. 5 § nämnda lag om värde-
ring till verkligt värde skall dock
inte tillämpas. Eget kapital och
återbäringsmedel skall i förekom-
mande fall minskas med fond för
orealiserade vinster.

För tillstånd krävs att förvärvet ingår som ett led i organisationen av
verksamheten.

22 §7

Kapitalbasen för livförsäkringsrörelse får omfatta följande poster:

1. inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,

2. hälften av ännu ej inbetalat aktie- eller garantikapital, om minst
tjugofem procent av kapitalet inbetalats, samt

3. övrigt eget kapital, återbä- 3. övrigt eget kapital och åter-

ringsmedel och obeskattade reser- bäringsmedel med avdrag för fond
ver. för orealiserade vinster samt obe-

skattade reserver.

Finansinspektionen får, i den mån 26 § tredje stycket inte hindrar det,
medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i
kapitalbasen.

24 §8

Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster:

1. inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,

2. hälften av ännu ej inbetalat aktie- eller garantikapital, om minst
tjugofem procent av kapitalet inbetalats,

3. övrigt bundet eller fritt eget 3. övrigt bundet eget kapital med
kapital, obeskattade reserver, samt avdrag för fond för orealiserade

vinster, fritt eget kapital, obeskatta-
de reserver, samt

4. ett belopp som motsvarar fordran på uttaxering enligt 13 kap. 1 §;
beloppet får dock inte överstiga vare sig hälften av skillnaden mellan den
högst tillåtna uttaxeringen och vad som faktiskt har uttaxerats eller halva
kapitalbasen.

Finansinspektionen får medge att också andra poster än som sägs i
första stycket får ingå i kapitalbasen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

7Senaste lydelse 1993:1304 (jfr. 1993:1646).

8Senaste lydelse 1993:1304 (jfr. 1993:1646).

149

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

7 §’

Styrelsen svarar för bolagets oiganisation och för förvaltningen av bola-
gets angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande för-
valtningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.
Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta
åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksam-
het är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan
avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådant fall
skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Styrelsen skall se till att organi-
sationen i fråga om bokföringen
och medelsförvaltningen även
innefattar en tillfredsställande
kontroll. Verkställande direktören
skall sörja för att bolagets bok-
föring fullgörs i överensstämmelse
med denna lag och andra författ-
ningar och att medelsförvaltningen
sköts på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall se till att organi-
sationen i fråga om bokföringen
och medelsförvaltningen även
innefattar en tillfredsställande
kontroll. Verkställande direktören
skall sörja för att bolagets bok-
föring fullgörs i överensstämmelse
med lagen (1995:00) om årsredo-
visning i försäkringsföretag och
andra författningar och att medels-
förvaltningen sköts på ett betrygg-
ande sätt.

Styrelsen skall fastställa sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g § och
se till att de följs. Styrelsen skall fortlöpande pröva om riktlinjerna
behöver ändras.

Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 7 kap. 9 § fjärde stycket
lämnas och att informationsskyldigheten enligt 7 kap. 10 g § andra
stycket fullgörs.

15 §

Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget får inte företa
rättshandlingar eller andra åtgärder som är ägnade att bereda otillbörliga
fördelar åt aktieägare, garanter eller andra till nackdel för bolaget eller

andra aktieägare eller garanter.

En ställföreträdare får inte följa
en föreskrift av bolagsstämman
eller något annat bolagsoigan, om
föreskriften inte är gällande därför
att den står i strid mot denna lag
eller bolagsordningen.

En ställföreträdare får inte följa
en föreskrift av bolagsstämman
eller något annat bolagsorgan, om
föreskriften inte gäller därför att
den står i strid med denna lag,
lagen (1995:00) om årsredovisning
i försäkringsföretag eller bolags-
ordningen.

9Senaste lydelse 1995:779.

150

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

16 §

Beslut om sådan ändring av ett försäkringsaktiebolags bolagsordning att
i fråga om redan utgivna aktier

1. aktieägarnas rätt till bolagets vinst eller övriga tillgångar minskas
genom bestämmelse enligt 12 kap. 1 § andra stycket,

2. rätten att förvärva aktier i bolaget inskränks genom förbehåll enligt
3 kap. 3 §, eller

3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas,

är giltigt, om det biträtts av samtliga vid stämman närvarande aktieägare
företrädande nio tiondelar av aktierna.

Beslut om en sådan ändring av ett försäkringsaktiebolags bolagsordning
som innebär att

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1. det antal aktier, för vilka aktieägare kan rösta på bolagsstämman

begränsas,

2. en ökad andel av nettovinsten
för räkenskapsåret, efter avdrag för
vad som går åt för att täcka balan-
serad förlust, skall hållas inne,
eller

2. en ökad andel av nettovinsten
för räkenskapsåret, efter avdrag för
vad som går åt för att täcka balan-
serad förlust och för avsättning till
fond för orealiserade vinster, skall
hållas inne, eller

3. användningen av bolagets vinst eller bolagets behållna tillgångar vid
dess upplösning regleras på något annat sätt än som avses i första stycket
1 eller detta stycke 2,
är giltigt, om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna
rösterna och nio tiondelar av de på stämman företrädda aktierna.

Beslut om sådan ändring av bolagsordningen som avses i första eller
andra stycket är, utan hinder av vad i dessa stycken sägs, giltigt, om det
biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna
som de på stämman företrädda aktierna, om

1. ändringen endast försämrar viss eller vissa aktiers rätt och samtliga
de vid stämman närvarande ägarna av dessa aktier företrädande nio tion-
delar av alla de aktier som på detta sätt berörs samtycker till ändringen,

eller

2. ändringen endast försämrar ett helt aktieslags rätt och ägarna till
hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de på stämman
företrädda aktierna av detta slag samtycker till ändringen.

20 §10

Om ett bolagsstämmobeslut inte
har tillkommit i behörig ordning
eller i övrigt strider mot denna lag
eller bolagsordningen eller grun-
derna, kan talan mot försäkrings-

Om ett bolagsstämmobeslut inte
har tillkommit i behörig ordning
eller i övrigt strider mot denna lag,
lagen (1995:00) om årsredovisning
i försäkringsföretag, bolagsord-

10Senaste lydelse 1991:1767.

151

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

bolaget om att beslutet skall upp-
hävas eller ändras föras av aktie-
ägare,av delägare eller röstberätti-
gade som inte är delägare eller av
styrelsen, en styrelseledamot eller
verkställande direktören. Mot ett
försäkringsaktiebolag kan en sådan
talan föras även av den som styrel-
sen obehörigen har vägrat att föra
in som aktieägare i aktieboken.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan
inte väcks inom denna tid är rätten till talan förlorad.

ningen eller grunderna, kan talan
mot försäkringsbolaget om att be-
slutet skall upphävas eller ändras
föras av aktieägare, av delägare
eller röstberättigade som inte är
delägare eller av styrelsen, en
styrelseledamot eller verkställande
direktören. Mot ett försäkrings-
aktiebolag kan en sådan talan föras
även av den som styrelsen obehöri-
gen har vägrat att föra in som
aktieägare i aktieboken.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med samtycke
av alla aktieägare respektive av alla delägare eller röstberättigade som
inte är delägare,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare respektive
av alla eller vissa delägare eller röstberättigade som inte är delägare och
sådant samtycke inte har givits, eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de för bolaget gällande be-
stämmelserna om kallelse har väsentligen eftersatts.

Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras, gäller
även för aktieägare, delägare och röstberättigade som inte har instämt
talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan
fästställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Ar bolagsstäm-
mans beslut sådant att det skall anmälas för registrering enligt denna lag
och har det upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft
eller har det genom beslut under rättegången förordnats att bolagsstäm-
mans beslut inte får verkställas, skall rätten underrätta Finansinspektionen
för registrering.

10 kap.

4 §n

Minst en av de revisorer som bolagsstämman utser skall vara auktorise-
rad revisor eller godkänd revisor, om

1. försäkringsbolagets verksamhetsområde omfattar hela riket, eller

2. tillgångarnas bruttovärde (balansomslutningen) enligt fastställda
balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett
gränsbelopp som motsvarar 100 gånger det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av
respektive räkenskapsår.

Minst en av de revisorer som bolagsstämman utser skall vara auktorise-
rad revisor, om balansomslutningen enligt fastställda balansräkningar för

"Senaste lydelse 1995:534

152

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar
1 000 gånger det angivna basbeloppet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga
om bolag som avses i andra stycket förordna att en viss godkänd revisor
får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut är giltiga i

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

högst fem år.

Första-tiedje styckena gäller
även för ett moderbolag i en kon-
cern, om koncernens verksamhets-
område omfattar hela riket eller om
balansomslutningen enligt fastställ-
da koncembalansräkningar för de
två senaste räkenskapsåren över-
stiger det gränsbelopp som anges i
första eller andra stycket.

Vad som i 8 kap. 17 § föreskrivs om registrering av styrelseledamöter
gäller även för de auktoriserade och godkända revisorer som avses i
denna paragraf.

Första-tredje styckena gäller
även för ett moderbolag i en kon-
cern, om

1. koncernens verksamhetsom-
råde omfattar hela riket,

2. balansomslutningen enligt fast-
ställda koncembalansräkningar för
de två senaste räkenskapsåren
överstiger det gränsbelopp som an-
ges i första eller andra stycket,
eller

3. moderbolaget inte upprättar
koncernredovisning och den sam-
manlagda balansomslutningen en-
ligt fastställda balansräkningar för
koncernföretagens två senaste
räkenskapsår på moderbolagets
balansdag överstiger det gräns-
belopp som anges i första eller
andra stycket.

11 §

Revisorerna skall för vaije räkenskapsår avge revisionsberättelse till
bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast
två veckor före den ordinarie bolagsstämman.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen gjorts upp enligt
denna lag. Innehåller inte årsredo-
visningen sådana upplysningar som
skall lämnas enligt 11 kap., skall
revisorerna ange detta och, om det
kan ske, lämna behövliga upplys-
ningar i sin berättelse.

Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot eller verkställande
direktören till last eller att en sty-

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen upprättats i överens-
stämmelse med lagen (1995:00) om
årsredovisning i försäkringsföretag.
Innehåller inte årsredovisningen
sådana upplysningar som skall
lämnas enligt nämnda lag, skall
revisorerna ange detta och, om det
kan ske, lämna behövliga upplys-
ningar i sin berättelse.

153

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

relseledamot eller verkställande
direktören på annat sätt handlat i
strid mot denna lag eller bolags-
ordningen, skall det anmärkas i be-
rättelsen. Revisionsberättelsen skall
även innehålla ett uttalande i fråga
om ansvarsfrihet för styrelseleda-
möterna och verkställande direk-
tören. Revisorerna kan även i
övrigt i berättelsen anteckna de
upplysningar som de önskar med-
dela aktieägarna respektive del-
ägarna, de delegerade och garant-
erna.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fäst-
ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det i förvalt-
ningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande bo-
lagets vinst eller förlust.

I moderbolaget skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse be-
träffande koncernen. Härvid skall första-fjärde styckena tillämpas.

relseledamot eller verkställande
direktören på annat sätt handlat i
strid med denna lag, lagen
(1995:00) om årsredovisning i för-
säkringsföretag eller bolagsord-
ningen, skall det anmärkas i be-
rättelsen. Revisionsberättelsen skall
även innehålla ett uttalande i fråga
om ansvarsfrihet för styrelseleda-
möterna och verkställande direktör-
en. Revisorerna kan även i övrigt
i berättelsen anteckna de upplys-
ningar som de önskar meddela
aktieägarna respektive delägarna,
de delegerade och garanterna.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

12 kap.

Försäkringsbolagets medel får be-
talas ut till aktieägare eller till
garanter endast enligt bestämmels-
erna i denna lag om vinstutdelning,
återbetalning av garantikapital,
utbetalning vid nedsättning av
aktiekapitalet eller reservfonden
och utskiftning vid bolagets lik-
vidation.

Om verksamheten i ett skadeförsäkringsbolag helt eller delvis skall ha
ett annat syfte än att bereda vinst åt aktieägarna, skall bolagsordningen
innehålla bestämmelser om hur vinsten och de behållna tillgångarna vid
bolagets likvidation skall användas.

Försäkringsbolagets medel får be-
talas ut till aktieägare eller till
garanter endast enligt bestämmel-
serna i denna lag om vinstutdel-
ning, återbetalning av garantikapi-
tal, utbetalning vid nedsättning av
aktiekapitalet, reservfonden eller
överkursfonden och utskiftning vid
bolagets likvidation.

Vinstutdelning till aktieägare eller garanter får inte ske i livförsäkrings-

bolag.

I skadeförsäkringsbolag får vinst-
utdelningen inte överstiga vad som
i den fastställda balansräkningen
och, i fråga om moderbolag, i den
fastställda koncembalansräkningen
för det senaste räkenskapsåret
redovisas som bolagets respektive
koncernens skadebolagsgrupps
nettovinst för året, balanserade

I skadeförsäkringsbolag får vinst-
utdelningen inte överstiga vad som
i den fastställda balansräkningen
och, i fråga om moderbolag som
skall upprätta koncernredovisning,
i den fastställda koncembalans-
räkningen for det senaste räken-
skapsåret redovisas som bolagets
respektive koncernens skadebolags-

154

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vinst och fria fonder sedan avdrag grupps nettovinst för året, balanse-
gjorts för rade vinst och fria fonder sedan

avdrag gjorts för

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1. den redovisade förlusten,

2. det belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till
bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, det belopp som av det
fria egna kapitalet i skadebolagsgruppen enligt årsredovisningarna för
företag inom denna skall föras över till det bundna egna kapitalet och

3. det belopp som enligt bolags-
ordningen eljest skall användas för
andra ändamål än vinstutdelning.

Vinstutdelningen får inte ske
med så stort belopp att utdelningen
med hänsyn till bolagets eller
koncernens konsolideringsbehov,
likviditet eller ställning i övrigt står
i strid mot god affärssed. Förbud
mot vinstutdelning i vissa fall före-
skrivs i 6 kap. 5 §.

3. det belopp som enligt bolags-
ordningen på annat sätt skall an-
vändas för något annat ändamål än
vinstutdelning.

Vinstutdelningen får inte ske
med så stort belopp att utdelningen
med hänsyn till bolagets eller
koncernens konsolideringsbehov,
likviditet eller ställning i övrigt står
i strid med god affärssed. Förbud
mot vinstutdelning i vissa fäll före-
skrivs i 6 kap. 5 §.

Bestämmelserna om vinstutdelning i andra stycket skall tillämpas vid
betalning av ränta enligt garantiavtal i ömsesidiga försäkringsbolag.

5
Livförsäkringsbolag skall sätta av
årsvinsten på livförsäkringsrörelsen
till en återbäringsfond i den mån
inte vinsten tas i anspråk för betal-
ning av ränta enligt garantiavtal
eller annat följer av denna lag.
Livförsäkringsbolag får avsätta års-
vinsten på annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse till en åter-
bäringsfond för sådan arman rörel-
se.

Livförsäkringsbolag skall sätta av
årsvinsten på livförsäkringsrörelsen
till en återbäringsfond i den mån
inte vinsten tas i anspråk för be-
talning av ränta enligt garantiavtal
eller annat följer av denna lag eller
lagen (1995:00) om årsredovisning
i försäkringsföretag. Livförsäk-
ringsbolag får avsätta årsvinsten på
annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse till en återbärings-
fond för sådan annan rörelse.

9
Skadeförsäkringsbolag skall inrätta
en reservfond för avsättning av be-
lopp som

1. på grund av aktieteckning er-
hållits för aktierna utöver det no-
minella beloppet,

2. betalats till bolaget av någon
som fått en aktie förverkad,

3. enligt 4 kap. 19 § skall till-
falla bolaget,

4. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden eller

Skadeförsäkringsbolag skall inrätta
en reservfond för avsättning av be-
lopp som

1. betalats till bolaget av någon
som fått en aktie förverkad,

2. enligt 4 kap. 19 § skall till-
fålla bolaget,

3. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden eller

155

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5. enligt beslut av bolagsstäm-
man i övrigt skall överföras från
det i balansräkningen redovisade
fria egna kapitalet till reservfon-
den.

Reservfonden får enligt beslut av
bolagsstämman endast sättas ned

4. enligt beslut av bolagsstäm-
man i övrigt skall överföras från
det i balansräkningen redovisade
fria egna kapitalet till reservfon-
den.

Skadeförsäkringsaktiebolag skall
inrätta en överkursfond för avsätt-
ning av belopp som bolaget på
grund av aktieteckning har fått som
betalning för aktierna utöver det
nominella beloppet.

Reservfonden och överkursfon-
den får enligt beslut av bolags-
stämman endast sättas ned

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1. för att täcka sådana förluster enligt den fastställda balansräkningen,
som inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. i försäkringsaktiebolag för fondemission, eller

3. i försäkringsaktiebolag för andra ändamål, om rätten med mot-
svarande tillämpning av 6 kap. 6 § ger tillstånd till nedsättningen.

Skadeförsäkringsbolag som med-
delar försäkring enligt 2 kap. 3 a §
första stycket klass 14 (kreditför-
säkring) skall inrätta en utjäm-
ningsreserv för förlusttäckning
inom denna försäkringsklass. Av-
sättningar till reserven skall göras
till dess den uppgår till ett belopp
som motsvarar 150 procent av den
högsta årliga premieintäkten för
egen räkning under de fem före-
gående räkenskapsåren. Avsätt-
ningarna skall för vaije räkenskap-
sår motsvara 75 procent av det
tekniska överskottet i kreditför-
säkringsrörelsen. Avsättningarna
får dock inte överstiga tolv procent
av premieintäkten för egen räk-
ning. Återföring av utjämnings-
reserven far göras bara för att
täcka ett tekniskt underskott i
kreditförsäkringsrörelsen.

Första stycket gäller inte bolag vilkas årliga premieinkomst av kredit-
försäkring understiger fyra procent av bolagets totala premieinkomst och
ett belopp motsvarande 2 500 000 ecu.

9a§12

Skadeförsäkringsbolag som med-
delar försäkring enligt 2 kap. 3 a §
första stycket klass 14 (kreditför-
säkring) skall göra en utjämnings-
avsättning för förlusttäckning inom
denna försäkringsklass. Avsätt-
ningar till utjämningsavsättningen
skall göras till dess den uppgår till
ett belopp som motsvarar 150
procent av den högsta årliga pre-
mieintäkten för egen räkning under
de fem föregående räkenskapsåren.
Avsättningarna skall för vaije
räkenskapsår motsvara 75 procent
av det tekniska överskottet i kredit-
försäkringsrörelsen. Avsättningarna
får dock inte överstiga tolv procent
av premieintäkten för egen räk-
ning. Återföring av utjämningsav-
sättningen får göras bara för att
täcka ett tekniskt underskott i
kreditförsäkringsrörelsen.

12Senaste lydelse 1993:1304 (jfr. 1993:1646).

156

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.

1 §13

Om det i ett ömsesidigt försäkringsbolag uppkommer förlust på sådan
försäkringsrörelse som inte avser livförsäkring, sjuk- och olycksfalls-
försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2, av-
gångsbidragsförsäkring eller återförsäkring, skall den del av förlusten
som inte kan täckas genom användning av obeskattade reserver, fritt eget
kapital och reservfonden, med tillägg av högst en tiondel uttaxeras på
dem som varit delägare i bolaget under någon del av det räkenskapsår
under vilket förlusten har uppkommit. Innehåller bolagsordningen
bestämmelser om att delägarnas personliga ansvarighet är begränsad till
ett visst belopp eller om att uttaxeringen i första hand skall ske inom en
bestämd grupp av delägare eller i övrigt på annat sätt än som föreskrivs

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

i denna paragraf, skall uttaxeringen
Täcks inte förlusten genom ut-
taxering på det sätt som föreskrivs
i första stycket, skall den kvarstå-
ende förlusten utjämnas genom
nedsättning av delägarnas andel i
den del av premiereserven som inte
avser sjuk- eller livränta enligt 1
kap. 5 § tredje stycket. Därvid
skall nedsättning också ske av
försäkringsbeloppen liksom av er-
sättningsbelopp som belöper på
delägarna och svarar mot de för-
säkringsfäll som inträffat under det
räkenskapsår då förlusten har upp-
kommit.

ske enligt dessa bestämmelser.

Täcks inte förlusten genom ut-
taxering på det sätt som föreskrivs
i första stycket, skall den kvar-
stående förlusten utjämnas genom
nedsättning av delägarnas andel i
den del av premiereserven som inte
avser sjuk- eller livränta enligt
1 kap. 5 § jjärde stycket. Därvid
skall nedsättning också ske av för-
säkringsbeloppen liksom av ersätt-
ningsbelopp som belöper på del-
ägarna och svarar mot de försäk-
ringsfäll som inträffat under det
räkenskapsår då förlusten har upp-
kommit.

Om det finns garantikapital skall täckande av förlust genom uttaxering
endast gälla det belopp varmed förlusten överstiger garantikapitalet.

14 kap.

2 §14

Det åligger styrelsen i ett försäkringsaktiebolag att ofördröjligen upprätta
en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget
kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. Visar
balansräkningen att så är fallet, skall styrelsen snarast möjligt till bolags-
stämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Godkänns
inte på den ordinarie bolagsstämman under det nästföljande räkenskaps-
året en balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman som ut-
visar att det egna kapitalet uppgår till hälften av det registrerade aktie-
kapitalet, skall styrelsen, om inte bolagsstämman beslutar att bolaget skall
träda i likvidation, hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvidation. En

13Senaste lydelse 1993:1304 (jfr. 1993:1646).

14Senaste lydelse 1991:1767.

157

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sådan ansökan kan även göras av en styrelseledamot, verkställande direk-
tören, en revisor eller av en aktieägare. Anmälan till rätten om samma
förhållanden kan göras av Finansinspektionen.

Om en ansökan eller en anmälan enligt första stycket görs, förordnar
rätten att bolaget skall träda i likvidation, om det inte under ärendets
handläggning i tingsrätten styrks att en balansräkning, som utvisar att bo-
lagets eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet,
har blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämman.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Vid beräkningen av det egna
kapitalets storlek skall inom linjen
en post tilläggas som utvisar den
ökning av tillgångarnas samman-
lagda värde som skulle följa, om
de redovisades till försäljnings-
värdet med avdrag för de förvänta-
de försäljningskostnaderna. Sådana
värdehandlingar som avses i 11
kap. 7 § andra stycket skall dock
värderas enligt de särskilda be-
stämmelserna i nämnda paragraf.
Beträffande sådana anläggningstill-
gångar, som undergår en fortlö-
pande värdeminskning, gäller att de
tas upp till anskaffningsvärdet
minskat med erforderliga avskriv-
ningar och nedskrivningar, om ett
högre värde erhålls genom detta.

Vid beräkningen av det egna
kapitalets storlek skall inom linjen
en post tilläggas som utvisar den
ökning av tillgångarnas samman-
lagda värde som skulle följa, om
de redovisades till försäljnings-
värdet med avdrag för de förvänta-
de försäljningskostnaderna. Be-
träffande sådana tillgångar som
anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen
(1995:00) om årsredovisning i för-
säkringsföretag gäller att de tas
upp till anskaffningsvärdet minskat
med erforderliga avskrivningar och
nedskrivningar, om ett högre värde
erhålls genom detta.

Värdehandlingar som används
för skuldtäckning enligt 7 kap.
10 § första stycket 1-4, 8-10, 14
och 15, får tas upp till högre värde
än vad som följer av lagen
(1995:00) om årsredovisning i för-
säkringsföretag. Detta gäller en-
dast om värdehandlingarna kan av-
yttras till detta högre värde, vid
sådana tidpunkter att tillfredsställ-
ande förutsättningar kan anses
föreligga att infria de försäkrings-
utfästelser som värdehandlingarna
säkerställer.

Andra värdehandlingar än de
som avses i fjärde stycket och som
utgörs av reversfordringar som
förfaller eller kan sägas upp till
betalning av försäkringsbolaget
först efter längre tid än ett är, får,
om det finns särskilda skäl till det,
tas upp över det verkliga värdet,
dock högst till anskaffningsvärdet.

158

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem en-
ligt första stycket, svarar de och andra som med vetskap om denna
underlåtenhet handlar på bolagets vägnar solidariskt för de förpliktelser
som uppkommer för bolaget. En styrelseledamot undgår dock ansvar, om
han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom. Soli-
dariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för bolaget inträder
även for de aktieägare som, när likvidationsplikt föreligger enligt första
stycket tredje meningen, med vetskap om likvidationsplikten deltar i be-
slut att fortsätta bolagets verksamhet. Ansvarighet enligt detta stycke
gäller dock inte för förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan
hänskjutits till rättens prövning eller sedan en balansräkning, som utvisar
att bolagets eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktie-
kapitalet, har blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolags-
stämman.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

13
Likvidatorerna skall för vaije
räkenskapsår avge en årsredovis-
ning, som skall läggas fram på den
ordinarie bolagsstämman för god-
kännande. I fråga om stämman och
redovisningen skall 9 kap. 5 §
andra stycket 1 och 2 samt 11 kap.
11 § tredje-sjunde styckena, 12 och
13 §§ inte tillämpas.

Likvidatorerna skall för vaije
räkenskapsår avge en årsredovis-
ning, som skall läggas fram på den
ordinarie bolagsstämman för god-
kännande. I fråga om stämman och
redovisningen skall 9 kap. 5 §
andra stycket 1 och 2 denna lag
inte tillämpas. Bestämmelserna i
5 kap. 17-23 §§ och 6 kap 2 § års-
redovisningslagen (1995:00) samt
5 kap. 2 § 7-8 och 6 kap. 2 och
3 §§ lagen (1995:00) om årsredo-
visning i försäkringsföretag be-
höver inte heller tillämpas.

I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post. I försäkrings-
aktiebolag tas aktiekapitalet upp inom linjen, i förekommande fåll fördelat

på olika aktieslag.

Tillgångarna får inte tas upp till
ett högre värde än de beräknas in-
bringa efter avdrag för försäljnings-
kostnaderna. Om en tillgång kan
beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det i balansräk-
ningen upptagna värdet eller om
for en skuld och en likvidations-
kostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade skulden, skall vid
tillgångs- eller skuldposten det

Tillgångarna får inte tas upp till
ett högre värde än de beräknas in-
bringa efter avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Om en tillgång
kan beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det i balansräk-
ningen upptagna värdet eller om
för en skuld och en likvidations-
kostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade avsättningen eller
skulden, skall vid tillgångs-, av-
sättnings- eller skuldposten det be-

15Senaste lydelse 1989:1081.

159

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

beräknade beloppet anges inom räknade beloppet anges inom lin-
linjen. jen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Om ett försäkringsbolag har trätt i
likvidation på grund av bolags-
stämmans beslut eller, i fåll som
avses i 2 §, på grund av rättens
beslut, kan stämman sedan revisor-
erna avgivit yttrande besluta att lik-
vidationen skall upphöra och bo-
lagets verksamhet återupptas. Ett
sådant beslut får dock inte fattas,
om det finns anledning till likvida-
tion på grund av denna lag eller
bolagsordningen eller om utskift-
ning har ägt rum. Beträffande
försäkringsaktiebolag gäller dess-
utom att beslut om att återuppta
verksamheten inte får fattas om
bolagets eget kapital beräknat en-
ligt 2 § tredje stycket inte uppgår
till hälften av det registrerade
aktiekapitalet. I ömsesidiga försäk-
ringsbolag får beslut om att åter-
uppta verksamheten inte fattas om
det inte finns full täckning för bo-
lagets förpliktelser.

När ett beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt
väljas.

Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av en
styrelse skall av likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslutet
får inte verkställas förrän registrering har skett.

Om ett likvidationsbeslut som avses i 1-3 §§ blivit upphävt genom laga-
kraftägande dom eller beslut av domstol, skall likvidatorerna genast
anmäla detta för registrering samt kalla till bolagsstämma för val av
styrelse.

När likvidationen har upphört enligt denna paragraf, skall 15 §
tillämpas.

18 §

Om ett försäkringsbolag har trätt i
likvidation på grund av bolags-
stämmans beslut eller, i fäll som
avses i 2 §, på grund av rättens be-
slut, kan stämman sedan revisor-
erna avgivit yttrande besluta att lik-
vidationen skall upphöra och bo-
lagets verksamhet återupptas. Ett
sådant beslut får dock inte fattas,
om det finns anledning till likvida-
tion på grund av denna lag eller
bolagsordningen eller om utskift-
ning har ägt rum. Beträffande
försäkringsaktiebolag gäller dess-
utom att beslut om att återuppta
verksamheten inte får fattas om
bolagets eget kapital beräknat en-
ligt 2 § tredje-femte styckena inte
uppgår till hälften av det registrera-
de aktiekapitalet. I ömsesidiga
försäkringsbolag får beslut om att
återuppta verksamheten inte fattas
om det inte finns full täckning för
bolagets förpliktelser.

16 kap.

1 §

Stiftare, styrelseledamot, verkstäl-
lande direktör och aktuarie, som
vid fullgörandet av sitt uppdrag
uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar försäkringsbolaget, skall
ersätta skadan. Detsamma gäller
när skadan vållas aktieägare, del-
ägare eller annan genom överträ-

Stiftare, styrelseledamot, verkstäl-
lande direktör och aktuarie, som
vid fullgörandet av sitt uppdrag
uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar försäkringsbolaget, skall er-
sätta skadan. Detsamma gäller när
skadan vållas aktieägare, delägare
eller annan genom överträdelse av

160

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

delse av denna lag, bolagsordning-
en eller grunderna.

denna lag, lagen (1995:00) om
årsredovisning iförsäkringsföretag,
bolagsordningen eller grunderna.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

3
Aktieägare, delägare och röstbe-
rättigad, som inte är delägare, är
skyldig att ersätta den skada som
han genom att medverka till över-
trädelse av denna lag, bolagsord-
ningen eller grunderna uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet tillfogar
bolaget, aktieägare eller annan.

Aktieägare, delägare och röstbe-
rättigad, som inte är delägare, är
skyldig att ersätta den skada som
han genom att medverka till över-
trädelse av denna lag, lagen
(1995:00) om årsredovisning i för-
säkringsföretag, bolagsordningen
eller grunderna uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet tillfogar bolaget,
aktieägare eller annan.

Aktieägare i försäkringsaktiebolag är även skyldig att lösa in skade-
lidande aktieägares aktier, om det med hänsyn till fåran för fortsatt miss-
bruk och förhållandena i övrigt är påkallat. Lösenbeloppet bestäms till ett
belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga om-
ständigheter.

19 kap.

11 §16

Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkringsbo-
lagets verksamhet som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rätt-

else om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag,
trafikskadelagen (1975:1410) eller
lagen (1976:357) om motortäv-
lingsförsäkring eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av
dessa lagar eller från bolagsord-
ningen eller grunderna, om sådana
finns,

1. avvikelse skett från denna lag,
lagen (1995:00) om årsredovisning
i försäkringsföretag, trafikskade-
lagen (1975:1410) eller lagen
(1976:357) om motortävlingsför-
säkring eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av dessa lagar
eller från bolagsordningen eller
grunderna, om sådana finns,

2. bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

3. försäkringsbolagets riktlinjer för placering av tillgångar som används
för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i
7 kap. 9 a-10 e §§,

4. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller
inte är placerade enligt 7 kap. 9 a-10 e §§,

5. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning

eller

16Senaste lydelse 1995:779.

11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

161

6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets
verksamhet.

Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen en-
ligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall Finansinspektionen förelägga bolaget eller
dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställ-
ning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om
kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garanti-
beloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livför-
säkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje
stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upp-
rätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande
av kapitalbasen.

Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i ett annat land inom EES
och bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk
myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åtgärder
som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen skall
underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som
vidtas.

Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom
bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt
har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen.

Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda
bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning,

2. bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen
eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,

3. bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns sär-
skilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att
försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen
vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt
åttonde stycket.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas
efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket.

En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget

1. inte längre uppfyller kraven för koncession,

2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har god-
känts enligt tredje stycket, eller

3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksam-
heten.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

162

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 kap.

2 §17

Finansinspektionen kan förelägga verkställande direktören och styrelsele-
damöterna att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

författningar att

7. till Finansinspektionen sända
in behöriga redovisningshandlingar
eller revisionsberättelser,

2. hos inspektionen göra behöri-
ga anmälningar för registrering,
eller

3. på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana upp-
gifter som anges i 17 kap. 5 §.

Föreläggande enligt första styck-
et 2 får inte meddelas, om under-
låtenheten att göra anmälan medför
att bolagsstämmans eller styrelsens
beslut förfaller eller bolaget blir
skyldigt att träda i likvidation.

7. hos inspektionen göra behöri-
ga anmälningar för registrering,
eller

2. på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana upp-
gifter som anges i 17 kap. 5 §.

Föreläggande enligt första styck-
et 7 får inte meddelas, om under-
låtenheten att göra anmälan medför
att bolagsstämmans eller styrelsens
beslut förfaller eller bolaget blir
skyldigt att träda i likvidation.

Finansinspektionen kan förena föreläggande eller förbud enligt denna
lag med vite.

Har inspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläggandet riktas
genast skriftligen underrättas om detta.

Följs inte ett sådant vitesföreläggande som avses i första stycket kan
Finansinspektionen döma ut vitet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

17Senaste lydelse 1995:779

163

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt
för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse
i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:272) om rätt för ut-
ländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige1

dels att i 13 och 28 §§ orden ”försäkringstekniska skulder" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "försäkringstekniska avsättningar" i
motsvarande former,

dels att 10 § skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §2

Det åligger generalagenten att for vaije räkenskapsår enligt formulär,
som fästställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets
verksamhet inom landet.

För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket
innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen en-
ligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång.
För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra
stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna
i 6 § fjärde stycket.

I redogörelsen skall, under be-
teckningen försäkringstekniska
skulder, som skuld tas upp det vid
samma tidpunkt beräknade värdet
av företagets ansvarighet på grund
av

1. löpande försäkringar (premie-
reserv),

2. försäkringsersättningar för in-
träffade försäkringsfall (ersätt-
ningsreserv),

3. utgifterna för reglering av
inträffade försäkringsfall (skade-
behandlingsreserv),

4. sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning och

5. sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse som inte har för-
fallit till betalning.

I redogörelsen skall, under be-
teckningen försäkringstekniska av-
sättningar, som skuld tas upp det
vid samma tidpunkt beräknade vär-
det av företagets ansvarighet för

1. löpande försäkringar (premie-
reserv),

2. inträffade oreglerade försäk-
ringsfall, kostnader som beräknas
uppkomma för regleringen av dessa
samt tilldelad återbäring som för-
fallit till betalning men inte be-
talats ut (avsättning för oréglerade
skador),

3. sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning,

4. sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse som inte har för-
fallit till betalning och

'Lagen omtryckt 1989:1082

Senaste lydelse av lagens rubrik 1982:1083.
lenaste lydelse 1995:781.

164

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. förlustutjämning för kredit-
försäkring som avses i 12 kap.
9 a § (utjämningsavsättning) upp
till det belopp för avsättningens
storlek som anges i första stycket
andra meningen nämnda paragraf

Ansvarar flera försäkringsbolag
solidariskt för en försäkring, skall
vid beräkningen av det enskilda bo-
lagets försäkringstekniska avsätt-
ningar endast beaktas den del av
försäkringen som enligt avtal mel-
lan bolagen belöper på bolaget.

Avsättning för oreglerade skador
skall beräknas särskilt för varje
försäkringsfall. För skadeför-
säkringsrörelse får statistiska
metoder användas om de leder till
en tillräcklig avsättning med be-
aktande av skadornas art.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen får meddela närmare
föreskrifter om beräkning av för-
säkringstekniska avsättningar.

Vid beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 kap.
2 § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

165

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs att 3 och 10 §§ lagen (1989:1079) om livförsäk-
ringar med anknytning till värdepappersfonder1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

3
Om inte något annat föreskrivs i
denna lag, gäller i tillämpliga delar
för försäkringsbolaget bestämmels-
erna i försäkringsrörelselagen
(1982:713).

Föreslagen lydelse

§2

Om inte något annat föreskrivs i
denna lag, gäller i tillämpliga delar
för försäkringsbolaget bestämmels-
erna i försäkringsrörelselagen
(1982:713) och lagen (1995:00) om
årsredovisning iförsäkringsföretag.

10 §3

För ett försäkringsbolag som driver rörelse enligt denna lag gäller inte
vad som föreskrivs för livförsäkringsbolag i försäkringsrörelselagen
(1982:713) i fråga om

1. förbud enligt 4 kap. 1 § mot fondemission,

2. förbud enligt 12 kap. 2 § mot vinstutdelning,

3. skyldighet enligt 12 kap. 5 §
fond och

4. placering av tillgångar enligt

Försäkringsbolagets egna kapital
skall delas upp i bundet eget
kapital och fritt eget kapital eller
ansamlad förlust på det sätt som
föreskrivs i 11 kap. 10 § fjärde
stycket försäkringsrörelselagen.

Försäkringsbolaget får dela ut vir
skrivs för skadeförsäkringsbolag i 1

att avsätta årsvinst till en återbärings-

kap. 10 e §.

Försäkringsaktiebolag skall göra
avsättning till en överkursfond för
belopp som bolaget på grund av
aktieteckning fått som betalning för
aktierna utöver det nominella be-
loppet.

Försäkringsbolagets egna kapital
skall delas upp i bundet eget
kapital och fritt eget kapital eller
ansamlad förlust på det sätt som
föreskrivs i 5 kap. 4 § 2 lagen
(1995:000) om årsredovisning i
försäkringsföretag.

t till aktieägare enligt vad som före-
1 kap. 2 § försäkringsrörelselagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

‘Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1117.
lenaste lydelse 1993:936.

3Senaste lydelse 1995:788.

166

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

167

3 Ärendet och dess beredning

Regeringen bemyndigade i augusti 1991 chefen för Justitiedepartementet
att tillkalla en kommitté med uppgift att göra en översyn av redovisnings-
lagstiftningen (dir. 1991:71). Kommittén antog namnet Redovisnings-
kommittén.

Kommitténs huvuduppgift är att överväga vilka lagändringar och andra
åtgärder som är påkallade för att anpassa lagstiftningen till utvecklingen
på redovisningsområdet. Arbetet skall avse såväl frågor om företagens
löpande bokföring som frågor om upprättande av årsbokslut, årsredo-
visning och koncernredovisning.

I kommitténs uppdrag ingår vidare att behandla en rad övergripande
frågor på redovisningsområdet, bl.a. lagstiftningens struktur, komplette-
rande normgivning samt sambandet mellan redovisning och beskattning.

Kommittén har genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) fått i uppdrag att
föreslå de ändringar i redovisningslagstiftningen som är påkallade med
anledning av den europeiska integrationen och Sveriges närmande till
EG. Detta uppdrag har senare genom ytterligare tilläggsdirektiv
utsträckts till att avse även redovisningslagstiftningen på bank- och
försäkringsområdet. Kommittén har vidare haft i uppdrag att utreda bl.a.
behovet av särskilda redovisningsregler för pensionsersättningar och
avtal om avgångsvederlag.

Våren 1994 avgav kommittén delbetänkandet Års- och koncern-
redovisning enligt EG-direktiv (SOU 1994:17). Betänkandet, som är
uppdelat i två delar, behandlar främst de frågor som har aktualiserats
genom Sveriges närmande till EU och det åtagande som Sverige i
samband därmed har gjort att anpassa de svenska redovisningsreglerna
till vissa EG-direktiv. Del I avser den allmänna redovisningslagstift-
ningen och del II redovisningslagstiftningen för banker och andra finan-
siella institut och för försäkringsföretag. Sammanfattningar av delbe-
tänkandets båda delar finns i bilagorna 1 och 2. Kommitténs lagförslag
finns i bilagorna 3 och 4.

Delbetänkandet har remissbehandlats. I bilaga 5 finns en förteckning
över remissinstanserna. Inom Justitiedepartementet har gjorts en
sammanställning av remissyttrandena över delbetänkandets del I (dnr 94-
734) och inom Finansdepartementet en sammanställning av
remissyttrandena över del II (dnr 94-1205). Sammanställningarna finns
tillgängliga i lagstiftningsärendena.

Regeringen kommer nu att ta upp de frågor som har behandlats i
betänkandet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 maj 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 6.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.

Regeringen kommer att behandla vissa av Lagrådets synpunkter i
avsnitten 4.3, 6.2 och 6.5 samt i avsnitt 17 i del 4. Övriga synpunkter

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

168

från Lagrådet kommer att behandlas i författningskommentaren. Redan
här kan dock sägas att regeringen i allt väsentligt har följt Lagrådets
förslag till ändringar av lagrådsremissens förslag.

I förhållande till lagrådsremissen har även gjorts vissa andra ändringar,
några med materiell innebörd (se främst 4 kap. 8 § och 7 kap. 20 §
årsredovisningslagen samt 11 a och 11 b §§ bokföringslagen) men det
stora flertalet enbart av redaktionell natur.

4 Allmänna utgångspunkter

4.1 EU och EG-rätten

EG är en i huvudsak ekonomisk gemenskap, vars övergripande mål är
att skapa tillväxt, stabilitet och ökat välstånd i medlemsstaterna.
Samarbetet inom EG fick sina första former under 1950-talet. Det har
därefter successivt byggts ut, bl.a. genom det s.k. unionsfördraget
(Maastricht; 1992). Den övergripande helhet som omfattas av
unionsfördraget - i vilket ingår även annat samarbete än det som har
bedrivits inom EG - brukar betecknas Europeiska unionen (EU).

I propositionen används beteckningen EU när medlemsstaternas
samarbete i hela dess vidd diskuteras. För den del av samarbetet som har
överstatliga inslag och som alltjämt förknippas med Europeiska
gemenskaperna används den alltjämt giltiga benämningen EG.

I dag har EU femton medlemsländer, nämligen Tyskland, Frankrike,
Italien, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Storbritannien, Irland,
Danmark, Grekland, Spanien, Portugal, Sverige, Finland och Österrike.
De tre sista länderna blev medlemmar den 1 januari 1995.

Inom EG har utvecklats ett särskilt regelverk, EG-rätten.

Den primära EG-rätten består av de grundläggande gemenskapsför-
dragen.

Den sekundära EG-rätten utgörs av de rättsakter som har utfärdats av
EG:s institutioner på grundval av de grundläggande fördragen. Syftet
med rättsakterna är bl.a. att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning
på områden av betydelse för den gemensamma marknaden.

Direktiven riktar sig till medlemsstaterna och anger ett visst resultat
som skall uppnås inom en bestämd tid men överlåter åt staterna själva
att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Direktiven
är alltså inte direkt tillämpliga i medlemsstaterna. De har inte heller
någon direkt effekt i förhållandet mellan enskilda, dvs. direktivens
bestämmelser grundar inte några rättigheter eller skyldigheter för
enskilda. Om en medlemsstat underlåter att införa direktivets bestäm-
melser i den nationella lagstiftningen, anses emellertid enskilda rätts-
subjekt i vissa fall kunna åberopa direktivens bestämmelser gentemot det
allmänna.

Inom EG har utfärdats nio bolagsrättsliga direktiv. Bland dessa
behandlar tre direktiv redovisningsfrågor för olika slag av företag och

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

169

filialer. I EG-rätten finns också ett bankredovisningsdirektiv och ett
försäkringsredovisningsdirektiv.

Som en följd av Sveriges medlemskap måste en mängd EG-regler
införlivas med svensk lagstiftning. Detta integrationsarbete har inletts
redan tidigare till följd av det avtal som Sverige och andra EFTA-stater
år 1992 träffade med EG och EG:s medlemsstater om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES). Genom EES-avtalet åtog sig
Sverige att i sin rättsordning införliva ett stort antal EG-rättsakter, bl.a.
flera olika direktiv på bolagsrättens och bank- och försäkringslag-
stiftningens område. Medlemskapet i EU innebär samma skyldighet att
införliva EG:s rättsakter med nationell lagstiftning. Ull de rättsakter som
måste införlivas med svensk lagstiftning hör de nämnda direktiven om
redovisning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

4.2 EG:s direktiv på redovisningsrättens område

Såsom tidigare nämnts har EG på bolagsrättens område utfardat tre
direktiv som behandlar redovisningsfrågor. Dessa direktiv har till syfte
att i medlemsstaterna skapa en minsta gemensam skyddsnivå för
delägare, borgenärer och andra som träder i förbindelse med ett företag.

År 1978 tillkom det fjärde bolagsrättsliga direktivet (rådets direktiv av
den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa bolagsformer, 78/660/EEG; i
fortsättningen benämnt ”det fjärde direktivet”) som behandlar skyldig-
heten att upprätta årsbokslut och förvaltningsberättelse i bolag med
begränsat delägaransvar. Direktivet syftar bl.a. till att uppställa lik-
värdiga minimikrav på den ekonomiska information som företagen skall
låta allmänheten ta del av. Det övergripande kravet i direktivet är att
årsbokslutet skall ge en rättvisande bild av bolagets ställning och
resultat. I direktivet föreskrivs ett antal standardiserade uppställ-
ningsformer för balans- och resultaträkningarna liksom enhetliga regler
för värdering och tilläggsinformation.

År 1983 antogs det sjunde bolagsrättsliga direktivet (rådets sjunde
direktiv av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning, 83/349/EEG;
fortsättningsvis kallat ”det sjunde direktivet”). Detta behandlar skyldig-
heten att upprätta en sammanställd redovisning och en sammanställd
förvaltningsberättelse, dvs. i stort sett vad som enligt svensk rätt utgör
en koncernredovisning. Syftet med direktivet är att uppställa krav på
likvärdig information om koncerner så att intressenter lättare kan
bedöma dels koncernens ställning och resultat, dels de ekonomiska
banden mellan koncernbolagen. Direktivet reglerar bl.a. vilka krav som
skall vara uppfyllda för att företag skall tas in i en koncernredovisning,
vilka moderbolag som skall upprätta koncernredovisning samt hur
dotterföretag och intresseföretag skall räknas in i koncernredovisningen.
I övrigt bygger det till stora delar på det fjärde direktivet, framför allt i
frågor om balans- och resultaträkningarnas uppställning och i frågor om
värdering.

Även EG:s elfte bolagsrättsliga direktiv (rådets direktiv av den 21
december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en

medlemsstat av vissa bolagsformer som lyder under lagstiftningen i en
annan stat, 89/666/EG) innehåller bestämmelser om redovisning. Det
ställer krav på att bolag som lyder under en medlemsstats lagstiftning
och öppnar en filial i en annan medlemsstat skall offentliggöra bl.a.
vissa räkenskapshandlingar i den andra staten. Syftet med detta är att ge
tredje man samma skydd oavsett om ett bolag väljer att etablera sig i en
medlemsstat genom ett dotterföretag eller genom en filial.

I de fjärde och sjunde direktiven anges att medlemsstaterna, i avvaktan
på en senare samordning, inte behöver tillämpa föreskrifterna i dessa
direktiv på banker och andra finansiella institut eller på försäkringsbolag.

År 1986 antogs ett direktiv om redovisning för bl.a. banker (rådets
direktiv av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd
redovisning för banker och andra finansiella institut, 86/635/EEG; i
fortsättningen benämnt ”bankredovisningsdirektivet”). Ett motsvarande
direktiv för försäkringsbolagens del antogs år 1991 (rådets direktiv av
den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för
försäkringsbolag, 91/674/EEG; i fortsättningen benämnt ”försäkrings-
redovisningsdirektivet”). Även dessa direktiv är motiverade av hänsynen
till skyddet för företagets intressenter och syftar till att göra
informationen mer lättillgänglig och internationellt mer jämförbar.
Direktiven hänvisar till de fjärde och sjunde direktiven och innehåller
endast sådana avvikelser från dessa direktiv som har bedömts vara
motiverade av de särdrag som utmärker dessa företags verksamheter.

Det s.k. bankfilialdirektivet (rådets direktiv av den 13 februari 1989
om skyldigheter angående offentliggörande av årsredovisningshandlingar
för i en medlemsstat inrättade filialer till kreditinstitut och finansiella
institut med huvudkontor i en annan medlemsstat, 89/117/EEG) inne-
håller bestämmelser för kreditinstitut och finansiella institut motsvarande
dem som finns i det elfte direktivet.

De fjärde och sjunde direktiven har införlivats med nationell
lagstiftning i samtliga de stater som år 1994 var medlemmar i EU.
Graden av införlivande skiljer sig dock mellan de olika staterna. Direk-
tiven på bank- och försäkringsområdena var den 1 januari 1995 införda
i de flesta medlemsländer.

Det finns anledning att utgå från att EG:s redovisningsregler successivt
kommer att genomgå förändringar. Det fjärde direktivet har redan
ändrats några gånger. Den senaste ändringen skedde våren 1994 då EG
beslöt att ändra vissa i direktivet förekommande gränsvärden. Ändringen
far till följd att möjligheterna att undanta mindre företag från direktivets
föreskrifter ökas.

Förekommande utkast till och förslag till förändringar av direktiv
utarbetas inom kommissionen. Även den s.k. kontaktkommittén är av
betydelse för redovisningsdirektivens utveckling. Kontaktkommittén be-
står av representanter för medlemsstaterna och kommissionen. Den har
till uppgift att ge kommissionen råd om tillägg till eller ändringar i
direktiven. Kommittén har också i uppdrag att genom regelbundna
samråd underlätta en enhetlig tillämpning av direktiven.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

171

4.3 Den svenska anpassningen

Nödvändiga anpassningsåtgärder

Föreskrifterna i redovisningsdirektiven är av flera olika slag.

I vissa delar lämnar föreskrifterna medlemsstaterna ett handlingsut-
rymme och ger dem rätt att tillåta, föreskriva eller förbjuda vissa för-
faranden.

I betydande delar är direktiven emellertid tvingande, dvs. medlems-
staterna är skyldiga att tillse att den nationella rättsordningen anpassas
till de normer som direktiven uppställer. Utrymmet för nationella regler
som i sak skiljer sig från EG:s regler är här mycket begränsat och avser
väsentligen endast en möjlighet att i viss utsträckning ställa ytterligare
krav, t.ex. krav på tilläggsinformation.

Den nuvarande svenska redovisningslagstiftningen uppfyller på åtskil-
liga punkter inte de krav som direktiven uppställer. Det kan inte anses
tillräckligt att överlämna till redovisningspraxis att anpassa de svenska
redovisningsnormema till EG:s redovisningsnormer. EG-anpassningen
måste i stället i allt väsentligt ske i författningsform. Omfattande för-
fattningsändringar måste göras.

Kommittén har mot den bakgrunden föreslagit att det stiftas tre nya
lagar om årsredovisning, en årsredovisningslag (i fortsättningen benämnd
”den nya årsredovisningslagen”), en lag om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag (”ÅRKL”) och en lag om årsredo-
visning i försäkringsföretag (”ÄRFL”). De nya lagarna skall enligt
förslaget ersätta de regler om års- och koncernredovisning som i dag
finns i aktiebolagslagen (1975:1385), bankrörelselagen (1987:617) och
försäkringsrörelselagen (1982:713). De skall delvis ersätta även den
reglering som finns i bokföringslagen (1976:125) och lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag (i fortsättningen benämnd ”1980
års årsredovisningslag”). Enligt förslaget skall lagarnas tillämpnings-
område väsentligen vara begränsat till de företagsformer som omfattas
av direktiven, i huvudsak aktiebolag, vissa handelsbolag, kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag.

För dessa företagsformer innebär kommitténs lagförslag en fullständig
yttre omgestaltning av den svenska lagstiftningen om års- och koncern-
redovisning. Förslagen innehåller ett flertal nyheter, t.ex. införandet av
ett krav på att redovisningen skall ge en ”rättvisande bild” av företagets
ställning och resultat, ändrade uppställningsformer för balansräkningen
och resultaträkningen, delvis förändrade värderingsregler, nya koncem-
och intresseföretagsbegrepp samt en lagreglering av metoderna för
konsolidering av dotterföretag.

Såsom kommer att framgå av det följande delar regeringen i huvudsak
kommitténs uppfattning om omfattningen av de nödvändiga för-
ändringarna.

Betydelsen av de sakliga nyheterna bör dock inte överskattas. Den
lagreglering som direktiven framtvingar gäller i många fall detaljfrågor.
I andra fall gäller regleringen frågor som redan i dag löses på det sätt
som direktiven föreskriver men som hittills inte har varit lagreglerade.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

172

Redovisningsrådet, Sveriges Industriförbund m.fl remissinstanser har
hävdat att de redovisningsnormer som direktiven innehåller i flera fall
avviker från modem redovisningspraxis och att anpassningen till direk-
tiven därför innebär ett steg tillbaka i utvecklingen av svensk redo-
visning. Det måste också konstateras att t.ex. det fjärde direktivet, som
utarbetades under 1970-talet, inte helt står i samklang med den
utveckling som därefter har skett inom internationell redovisningspraxis.
Det ligger emellertid i sakens natur att till den del direktiven är
tvingande det inte finns något utrymme för den svenska lagstiftaren att
välja helt andra lösningar än dem som direktiven anvisar. En ytterligare
modernisering av redovisningslagstiftningen måste sålunda ske inom
ramen för EG-rätten.

En särskild fråga är tidpunkten för Sveriges anpassning till direktiven.
Sveriges avtal om anslutning till EU innehåller i fråga om de aktuella
direktiven inga särskilda övergångsbestämmelser. Av avtalet måste
därför anses följa att Sverige snarast möjligt måste sätta i kraft de lagar
och förordningar som fordras för att uppnå överensstämmelse med
direktiven. Regeringen avser att återkomma till frågan om ikraftträdande
i avsnitt 20.

Särskilda problem vid genomförandet

Vid utformningen av de nya svenska reglerna uppkommer särskilda
problem som sammanhänger med svårigheten att tolka direktiven och att
ersätta vissa i direktiven använda begrepp med svenska begrepp.
Direktivens artiklar är inte sällan komplicerade och svårtillgängliga för
en svensk läsare. Ofta är de resultatet av kompromisser och försök att
jämka samman de skilda rättssystem som finns i olika medlemsstater.
Detta synes i flera fall ha påverkat utformningen av föreskrifterna.

Anpassningen till direktiven försvåras dessutom av att direktiven
saknar förarbeten av det slag som förekommer i svensk lagstiftning. De
enda officiella motivuttalanden som finns är de förhållandevis kort-
fattade och allmänt hållna ingresser som vanligen inleder direktiven.
Kontaktkommitténs uttalanden kan på enstaka områden ge viss
vägledning men de måste användas med stor varsamhet. Enligt EG:s
rättsordning är det enbart EG-domstolen som är behörig att göra
auktoritativa uttalanden om innebörden i direktiven.

Dessa förhållanden manar till försiktighet vid genomförandet av direk-
tiven i den nationella rättsordningen. Om det inte går att fastställa
innebörden i direktiven, bör den svenska lagtexten utformas i nära an-
slutning till direktivens formulering. Det finns också skäl att avstå från
sådana förarbetsuttalanden som kan uppfattas som bindande för enskilda,
särskilt om uttalandena går längre än vad som kan anses följa av
direktiven. Lagbestämmelser eller förarbetsuttalanden som ger uttryck
för en särskild svensk uppfattning riskerar nämligen att underkännas av
EG-domstolen och skulle därigenom kunna skapa en vilseledande bild av
det faktiska rättsläget.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

173

Det nu sagda gäller de områden som omfattas av tvingande EG-
föreskrifter. Vid lagregleringen av frågor som inte regleras i EG-rätten
finns givetvis en större valfrihet for den svenske lagstiftaren och ett
större utrymme för auktoritativa förarbetsuttalanden. Detsamma gäller i
de fall då direktiven tillåter den nationella lagstiftaren att på områden,
som i och för sig regleras i EG-rätten, uppställa ytterligare, mera
långtgående krav på hur redovisningen skall vara utformad.

Som Lagrådet har anfört rymmer den redovisningslagstiftning som nu
föreslås en hel del problem av terminologisk art. Dessa gäller inte minst
de särskilda lagarna på bank- och försäkringsområdet. Lagrådet har
beklagat att det inte varit möjligt att gå längre när det gäller
samordningen med annan lagstiftning på området. Lagrådet har uttryckt
en förhoppning om att möjligheter finns att åtgärda en del av problemen
i samband med Redovisningskommitténs fortsatta arbete. Regeringen
kommer att pröva om det är möjligt att i terminologiskt hänseende
ytterligare samordna redovisningslagstiftningen med annan lagstiftning
sedan kommittén har avgett sitt slutbetänkande.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

5 Årsredovisningens funktion och innehåll

5.1 Redovisningens syften

Begreppet redovisning ges ibland en mycket vid innebörd. Beroende i
huvudsak på vem redovisningen riktar sig till brukar man skilja mellan
intern och extern redovisning.

Till den interna redovisningen hör vissa åtgärder inom företaget som
syftar till att underlätta företagsledningens planering och kontroll av
verksamheten. Den interna redovisningen är inte lagreglerad. Den berörs
inte direkt av detta lagstiftningsarbete och behandlas därför inte vidare i
detta sammanhang.

Den externa redovisningen omfattar den löpande bokföringen,
årsbokslutet, års- och koncernredovisningen och företagets delårs-
rapporter. Den löpande bokföringen ligger till grund för informationen i
såväl årsbokslutet som års- och koncernredovisningarna. Årsbokslutet,
som inte är offentligt, sammanfattar de affärshändelser som har ägt rum
under året. Års- och koncernredovisningarna har en liknande utformning
men syftar framför allt till att ge information till företagets intressenter.
För års- och koncernredovisningarna gäller särskilda krav på att
handlingarna skall offentliggöras.

Gemensamt för all extern redovisning är att den har till uppgift att
redovisa företagets ekonomiska utveckling och dess ställning vid vissa
bestämda tidpunkter. Redovisningen kan därmed ge en bild av
avkastningen på investerat kapital i företaget. Korrekt redovisnings-
information underlättar beslut och kan även medverka till att resurser
fördelas mera effektivt mellan olika alternativa användningar.

Redovisningen skall dock inte bara utgöra grundvalen för framtida
ekonomiska beslut. Den skall också ge underlag för en kontroll och
uppföljning av företagens verksamhet och medelsförvaltning. Inom ett

aktiebolag ligger årsredovisningen och dess granskning till grund för
aktieägarnas beslut om ansvarsfrihet för styrelse och verkställande
direktör. Bokföring och annan redovisning är också av största betydelse
vid utredandet av misstankar om ekonomiska oegentligheter, t.ex. skatte-
eller gäldenärsbrott. Även i andra avseenden har redovisningen betydelse
för samhällets möjligheter att kontrollera att företagen uppfyller de krav
som ställs i olika författningar eller instruktioner.

I svensk lagstiftning har redovisningen också en direkt betydelse för
borgenärernas skydd. I den associationsrättsliga lagstiftningen har näm-
ligen möjligheten till vinstutdelning kopplats till den vinst som redovisas
enligt den av bolagsstämman fastställda årsredovisningen (se bl.a. 12
kap. aktiebolagslagen).

Redovisningen har också stor betydelse för beskattningen av närings-
verksamhet. Vid taxeringen sker nämligen bedömningen av intäkter och
kostnader på grundval av innehållet i redovisningen, i den mån inte
särskilda skatteregler fordrar något annat. Sambandet mellan redovisning
och beskattning kommer att behandlas närmare i avsnitt 7.

Bland de företagets intressenter till vilka redovisningen kan sägas rikta
sig kan främst nämnas företagets ägare, kreditgivare, leverantörer,
kunder och anställda. Gemensamt för dem är att de förväntar sig ett visst
ekonomiskt utbyte av sina relationer med företaget. De har därför ett
intresse av att kunna kontrollera och följa upp att deras anspråk inte
åsidosätts. De har också ett intresse av att kunna göra bedömningar av
företagens vilja och förmåga att uppfylla framtida avtal.

Även staten, som i egenskap av beskattningsmyndighet har anspråk på
framtida betalningsströmmar från företagen i form av skatter och
avgifter, har ett intresse av viss information om företagets ställning och
resultat. Sådan information kan också ha betydelse för möjligheterna att
samla offentlig statistik.

Den information som lämnas i den extema redovisningen är i viss
utsträckning standardiserad. Standardiseringen ökar möjligheterna till
jämförelse mellan olika räkenskapsperioder och mellan olika företag.
Olika intressenter kan emellertid ha skilda önskemål när det gäller
utformningen av företagets extema information. Det är självfallet
omöjligt att med standardiserad information tillgodose alla önskemål.
Det är därför nödvändigt att vid utformningen av redovisningsreglerna
väga olika intressen mot varandra. Ett för samtliga intressenter
grundläggande krav är dock att företagens redovisning är användbar som
besluts- och kontrollunderlag. För att redovisningen skall tjäna dessa
syften måste ett antal kvalitativa krav ställas på redovisningen. I
modema framställningar brukar dessa sammanfattas i begreppen
relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet.

Kravet på relevans innebär bl.a. att informationen bör vara utformad
så att den kan ligga till grund för en uppföljning och utvärdering av
upprättade planer och tjäna som underlag för en bedömning av
framtiden. Informationen skall även vara väsentlig, dvs. inriktad på
sådant som det finns anledning att tro är viktigt för intressentens
beslutsfattande.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

175

I kravet på tillförlitlighet ligger att informationen skall beskriva
verkligheten samt vara verifierbar och neutral. Att redovisningen skall be-
skriva verkligheten innebär att ekonomiska transaktioner kan behöva
redovisas efter sitt ekonomiska innehåll och inte enbart efter sin legala
form (”substance over form”). Av kravet på verifierbarhet följer att
oberoende bedömare som använder samma mätmetoder måste kunna nå
samma resultat utifrån samma förutsättningar. Kravet på neutralitet
innebär att redovisningen bör utgå från ett perspektiv som kan tillgodose
olika intressentgruppers behov. För att informationen skall anses
tillförlitlig bör den vidare präglas av försiktighet, dvs. tillgångar och
intäkter far inte övervärderas och skulder och kostnader far inte
undervärderas. Den bör slutligen präglas av fullständighet. Det innebär
att redovisningen skall innehålla alla transaktioner som är nödvändiga
for att informationen inte skall bli missvisande.

Kravet på jämförbarhet innebär att den lämnade informationen måste
kunna jämföras med motsvarande information om företaget avseende
någon annan tidsperiod och med motsvarande information från andra
företag. Kravet innefattar därför ett krav på konsekvens i redovisningen.

Några av dessa principer, t.ex. kraven på jämförbarhet, kommer till
uttryck i EG:s redovisningsdirektiv och de bör därför återspeglas i
lagstiftningen (se bl.a. avsnitt 8.2 och 8.3). Andra principer behandlas
inte i direktiven och regeringen har inte ansett att de bör tas in i den nya
lagstiftningen. Såsom kommittén har uttalat torde emellertid principerna
ändå kunna tjäna till vägledning också i framtiden.

5.2 Nuvarande lagstiftning och annan normgivning

Lagstiftning

Bokföringslagen (1976:125) är den centrala författningen på
redovisningsområdet. Den skall tillämpas av i stort sett alla närings-
idkare oavsett verksamhetens form eller art. Lagen gäller dock inte vissa
särskilda näringsidkare, främst sådana som är bokföringsskyldiga enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141). Vissa av dess bestämmelser be-
höver inte heller tillämpas av enskilda näringsidkare med begränsad
omsättning (se 1 § bokföringslagen).

Bokföringslagen innehåller regler om löpande bokföring, upprättande
av årsbokslut och arkivering av räkenskapsmaterial. Den har karaktär av
ramlag, vars bestämmelser fylls ut genom kompletterande föreskrifter i
andra lagar och, på vissa områden, av myndighetsföreskrifter. Lagens
regler är också avsedda att kompletteras av sådan redovisningspraxis
som innefattas i begreppet god redovisningssed (se 2 §). God
redovisningssed beskrivs i förarbetena till bokföringslagen bl.a. som en
faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets av
bokföringsskyldiga.

Bokföringslagen innehåller inte några bestämmelser om årsredovis-
ning eller koncernredovisning, dvs. sådan redovisning som skall offent-
liggöras genom ingivande till Patent- och registreringsverket eller - i
fråga om banker och försäkringsföretag - Finansinspektionen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

176

Bokföringslagens bestämmelser om årsbokslut skall emellertid - med
vissa undantag - tillämpas när års- eller koncernredovisning upprättas.
Det gäller bl.a. lagens föreskrifter om värdering av tillgångar och
skulder och om balansräkningens och resultaträkningens uppställning och
innehåll.

Redovisningsbestämmelser som kompletterar och, i viss utsträckning,
ersätter bokföringslagens bestämmelser finns i bl.a. aktiebolagslagen,
1980 års årsredovisningslag, lagen (1986:667) om ekonomiska före-
ningar, försäkringsrörelselagen och bankrörelselagen.

Reglerna i 11 kap. aktiebolagslagen innebär bl.a. att alla aktiebolag
skall upprätta årsredovisning och att moderbolag i en koncern skall
upprätta koncernredovisning.

Årsredovisningen skall bestå av en resultaträkning, en balansräkning,
en förvaltningsberättelse och, i vissa fall, en finansieringsanalys. Resultat-
räkningen och balansräkningen skall upprättas enligt bokföringslagens
bestämmelser om resultaträkning respektive balansräkning och med
iakttagande av vissa kompletterande bestämmelser i aktiebolagslagen.
Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa samtliga intäkter och
kostnader i rörelsen under räkenskapsåret och lämna en redovisning för
hur räkenskapsårets resultat har uppkommit (jfr 18 § bokföringslagen).
Balansräkningen skall i sammandrag redovisa rörelsens samtliga till-
gångar och skulder samt eget kapital i rörelsen på balansdagen (jfr 19 §
bokföringslagen). Både resultaträkningen och balansräkningen kan eller,
i vissa fall, skall kompletteras med tilläggsupplysningar. Dessa kan
lämnas i form av noter.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla upplysningar om förhållanden
som är viktiga för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och
ställning och som inte har redovisats i resultat- eller balansräkningen.
Den skall också upplysa om sådana händelser av väsentlig betydelse för
bolaget som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut.

Finansieringsanalys skall upprättas av aktiebolag som är av sådan
storlek att de måste ha auktoriserad revisor. Den skall utvisa företagets
finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

Syftet med koncernredovisningen är att utreda koncernens resultat och
ställning. Koncernredovisningen skall upprättas av moderbolaget i
koncernen och bestå av en koncemresultaträkning och en koncem-
balansräkning. Dessa skall var för sig utgöra ett sammandrag av moder-
bolagets och dotterföretagens resultat- och balansräkningar. I koncem-
resultaträkningen skall intemvinster, dvs. vinster som har uppstått när
koncernföretag har handlat med varandra, räknas bort. Härigenom
kommer koncernredovisningen att klarlägga vad som utgör den reali-
serade, utdelningsbara vinsten respektive den ansamlade förlusten i
koncernen som helhet och vad som utgör koncernens samlade egna
kapital.

1980 års årsredovisningslag har störst betydelse för näringsverksam-
het som bedrivs såsom handelsbolag eller av enskilda näringsidkare. Den
är även tillämplig på hypoteksinstitut. Den omfattar däremot inte
näringsverksamhet som bedrivs i aktiebolag, ekonomiska föreningar eller
stiftelser. Enligt lagen skall den som är bokföringsskyldig enligt

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

177

12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

bokföringslagen upprätta årsredovisning, dels när antalet anställda hos
företaget under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio, dels när
företaget är moderföretag i en koncern och antalet anställda i koncernen
under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio, och dels när
tillgångarnas nettovärde enligt balansräkningen for de två senaste
räkenskapsåren har överstigit 1 000 gånger basbeloppet för den sista
månaden av respektive räkenskapsår. Årsredovisningen skall bestå av en
resultaträkning och en balansräkning och, i vissa fall, en förvaltnings-
berättelse och en finansieringsanalys. Om antalet anställda i en koncern
under räkenskapsåret i medeltal har överstigit tio, skall moderföretaget
avge en koncernredovisning, bestående av koncemresultaträkning och
koncembalansräkning.

I 4 kap. bankrörelselagen finns bestämmelser om att bankaktiebolag,
sparbanker och föreningsbanker (banker) skall upprätta årsredovisning
med resultat- och balansräkningar samt förvaltningsberättelse. Till
förvaltningsberättelsen skall fogas en kapitaltäckningsanalys. Kravet på
kapitaltäckningsanalys sammanhänger med att ett kreditinstitut skall ha
ett på särskilt sätt beräknat kapital (kapitalbas) som skydd mot
kreditrisker och - fr.o.m. år 1996 - marknadsrisker i institutets verk-
samhet. I kapitlet finns även bestämmelser om koncernredovisningen i
banker.

För kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag gäller samma bestäm-
melser som for aktiebolag i allmänhet med de kompletterande
föreskrifter som meddelats av Finansinspektionen.

I 11 kap. försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om årsredovis-
ningen i försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Av
bestämmelserna följer bl.a. att det i ett försäkringsföretags resultat-
räkning skall ingå en resultatanalys med information om intäkter och
kostnader särskilt for varje verksamhetsgren inom rörelsen. Kapitlet
innehåller även bestämmelser om företagens koncernredovisning.

I vissa fall är företag skyldiga att upprätta delårsrapporter. Delårs-
rapportema utgör inte en del av års- eller koncernredovisningen.
Lagstiftningen ställer också krav på att vissa företags räkenskaper skall
granskas av revisorer. Revisorerna skall upprätta en revisionsberättelse
vilken liksom årsredovisningen skall läggas fram på stämma och
offentliggöras. Inte heller revisionsberättelsen utgör någon del av
redovisningen och den behandlas därför inte här.

Kompletterande normgivning

Vid sidan av lagstiftningen förekommer på redovisningsområdet en
betydande kompletterande normgivning. Denna sker delvis genom
statliga myndigheter, delvis genom andra organ.

Bokföringsnämnden har enligt förordningen (1988:1118) med
instruktion for Bokföringsnämnden till uppgift att främja utvecklingen av
god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning.
En av nämndens huvuduppgifter är att närmare konkretisera innebörden
av begreppet god redovisningssed och att utöva inflytande på hur frågor

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

178

om god redovisningssed skall bedömas i olika situationer. Nämndens
ledamöter utses av regeringen. Nämnden kan uttala sig såväl i över-
gripande frågor som i mer avgränsade frågor. I de förra fallen benämns
nämndens avgöranden rekommendationer, i de senare fallen uttalanden.

Nämnden saknar normgivningsmakt i regeringsformens mening. Dess
rekommendationer och uttalanden i redovisningsfrågor har enbart status
av allmänna råd och är därmed inte formellt bindande för de redo-
visningsskyldiga. Givetvis kan rekommendationerna ändå indirekt fa
rättslig betydelse när en domstol eller en förvaltningsmyndighet prövar
om den redovisningsskyldige har upprättat sin redovisning i enlighet
med god redovisningssed.

År 1989 bildades genom en överenskommelse mellan staten, genom
Bokföringsnämnden, samt Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och
Sveriges Industriförbund en stiftelse med ändamål att främja
utvecklandet av god redovisningssed i s.k. publika företag. Med publika
företag avses här större företag som sprider information till ett stort antal
intressenter. Stiftelsen verkar genom det s.k. Redovisningsrådet. I och
med Redovisningsrådets tillkomst har Bokföringsnämnden i princip
kunnat upphöra med att utfärda rekommendationer beträffande publika
företag. Avsikten är att rådets rekommendationer så långt som möjligt
skall anpassas till internationell praxis, i första hand rekommendationer
från International Accounting Standards Committee (IASC), som är en
internationell sammanslutning av revisorsorganisationer. Rådets rekom-
mendationer, som far sin slutliga form först sedan ett utkast till
rekommendation offentliggjorts och remissbehandlats, har fatt stort
genomslag i praxis. De är givetvis inte, lika lite som Bokförings-
nämndens rekommendationer, bindande. Det kan emellertid antas att de
har stor betydelse för vad som skall förstås med ”god redovisningssed”.

Tidigare har även Föreningen Auktoriserade Revisorer och Näringsli-
vets börskommitté utfärdat rekommendationer i redovisningsfrågor.
Dessa organ upphörde emellertid med denna verksamhet i samband med
skapandet av Redovisningsrådet. Vidare har Sveriges Finansanalytikers
Förening givit ut rekommendationer om finansiella nyckeltal, medan
Sveriges Försäkringsförbund har utfärdat rekommendationer om
nyckeltal i skadeförsäkringsbolags årsredovisningar.

Finansinspektionen har enligt förordningen (1992:102) med instruktion
för Finansinspektionen till uppgift att utöva tillsyn över finansiella
marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet. Inspek-
tionen fungerar som normgivare på redovisningsområdet för finansiella
företag. I likhet med Bokföringsnämnden kan Finansinspektionen med-
dela allmänna råd. Dessutom har Finansinspektionen fatt bemyndigande
att meddela bindande föreskrifter. Med stöd av 4 kap. 1 § bank-
rörelselagen och 11 kap. 1 § försäkringsrörelselagen har regeringen
sålunda bemyndigat Finansinspektionen att meddela föreskrifter om
löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning i banker och
försäkringsföretag. Finansinspektionen har också meddelat sådana
föreskrifter i en inte oväsentlig omfattning. Om det finns särskilda skäl,
får föreskrifter av detta slag avvika från vad som föreskrivs i
bokföringslagen. Finansinspektionen far vidare utfärda föreskrifter om

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

179

löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning i bl.a. kredit-
marknadsbolag och värdepappersbolag.

Finansinspektionens roll som normgivare för finansiella företag har
inte förhindrat att kompletterande normgivning från Bokföringsnämnden,
Redovisningsrådet och Föreningen Auktoriserade Revisorer kommit att i
olika hänseenden få betydelse även för de finansiella företagens
redovisning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

6 Den nya lagstiftningens omfattning och
struktur

6.1 Området för förändringar

Regeringens förslag: Nya regler om årsredovisning och koncern-
redovisning införs för aktiebolag och vissa handelsbolag (”företag
i allmänhet”), för banker, hypoteksinstitut och kreditmarknads-
bolag (”kreditinstitut”), för värdepappersbolag samt för försäk-
ringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (”försäkrings-
företag”).

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del Is. 144 och 145 samt del II s. 110).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs
förslag eller har lämnat det utan erinran. Några remissinstanser, såsom
Uppsala universitet, Landsorganisationen, Tjänstemännens Central-
organisation och Sveriges Fastighetsägareförbund har dock ansett det
vara olyckligt att förslaget har begränsats till att gälla sådana redovis-
ningsfrågor som berörs av EG-direktiven. Svenska Revisorsamfundet har
ansett att de föreslagna reglerna även bör kunna tillämpas frivilligt i
andra företagsformer än dem som behandlas i kommitténs förslag.
KOMREV har ansett att lagstiftningen även bör omfatta stiftelser.
Sveriges Köpmannaförbund har menat att det bör övervägas en
differentiering mellan större och mindre företag och har därför ifrågasatt
om de ändrade reglerna bör gälla den vida krets av aktiebolag och
handelsbolag som förslaget omfattar.

Bakgrund:

Företag i allmänhet

Enligt artikel 1.1 i det fjärde direktivet skall direktivet alltid tillämpas på
vissa särskilt uppräknade bolagsformer som finns i de stater som vid
direktivets tillkomst var medlemmar i EG. De uppräknade bolags-
formerna motsvarar vad som i Sverige utgör publika och privata aktie-
bolag. Av EES-avtalet och avtalet om Sveriges anslutning till EU fram-

180

går att även svenska aktiebolag numera tillhör de bolagsformer på vilka
direktivet skall tillämpas.

Direktivet skall också tillämpas på vissa andra uppräknade bolags-
former, vilka motsvarar svenska handelsbolag. En förutsättning för det är
dock att alla obegränsat ansvariga delägare är bolag av det slag som
tidigare har angivits - dvs. aktiebolag - eller bolag som inte lyder under
någon medlemsstats lagstiftning men är jämförbara med aktiebolag. Av
EES-avtalet och Sveriges avtal om anslutning till EU följer att till den
uppräknade gruppen av bolag skall räknas även svenska handelsbolag.

Vidare skall direktivet tillämpas på vissa handelsbolag i vilka
delägarna inte enbart är aktiebolag (eller motsvarande utländsk
bolagsform) utan också handelsbolag (eller motsvarande utländsk
bolagsform). En förutsättning för detta är emellertid att samtliga
obegränsat ansvariga delägare i det sistnämnda bolaget är aktiebolag
eller med aktiebolag jämförbara bolag.

Tillämpningsområdet för koncemredovisningsreglema i det sjunde
direktivet framgår av artikel 4 i detta direktiv. Artikeln innebär att
reglerna måste tillämpas, om moderföretaget är ett aktiebolag eller ett
sådant handelsbolag som avses i artikel 1 i det fjärde direktivet.

De bolagsformer som de fjärde och sjunde direktiven är tillämpliga på
- aktiebolag samt vissa handelsbolag - regleras i svensk rätt i
aktiebolagslagen och lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla
bolag. Den senare lagen saknar dock särskilda redovisningsregler. De
krav på års- och koncernredovisning som svensk rätt i dag uppställer i
fråga om handelsbolag återfinns i stället i 1980 års årsredovisningslag.

Kreditinstitut

Av artikel 2 i bankredovisningsdirektivet framgår vilka företag som
direktivet skall tillämpas på. Det skall tillämpas på sådana företag som i
det första banksamordningsdirektivet (77/780/EEG) benämns kredit-
institut. Kreditinstitut definieras där som ett företag vars verksamhet
består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra
återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning.

Bankredovisningsdirektivet skall gälla även för sådana finansiella
institut som verkar i sådan bolagsform som avses i artikel 1.1 i det
fjärde bolagsrättsliga direktivet, dvs. aktiebolag och vissa handelsbolag.
Det saknas dock i bankredovisningsdirektivet en definition av begreppet
finansiellt institut. I det andra banksamordningsdirektivet (89/646/EEG)
finns visserligen en definition av finansiellt institut. Bankredovisnings-
direktivet hänvisar dock inte dit.

Undantag från direktivets tillämpningsområde föreskrivs för central-
banker och postgiroinstitut. Det görs vidare under vissa förutsättningar
undantag för institut som är underställda en central företagsenhet, om
denna företagsenhet avger en ”sammanställd redovisning” av visst
innehåll.

I avvaktan på en vidare samordning far medlemsländerna för
kreditinstitut som inte utgör aktiebolag eller visst handelsbolag före-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

181

skriva avvikande bestämmelser som är nödvändiga till följd av dess
företagsform. Det ges också en möjlighet att för specialiserade kredit-
institut föreskriva avvikelser som är nödvändiga med hänsyn till den
särskilda verksamhetsinriktningen.

De företagstyper som direktivet angår regleras i dag i ett flertal skilda
lagar.

Bankers verksamhet regleras i bankrörelselagen (1987:617), bankaktie-
bolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) och förenings-
bankslagen (1987:620). Bestämmelser for bankers redovisning finns i 4
kap. bankrörelselagen.

Kreditmarknadsbolagens verksamhet regleras av lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag. Kompletterande bestämmelser for rörelsen finns i
aktiebolagslagen. För redovisningen gäller 11 kap. aktiebolagslagen.

Kreditaktiebolagens och finansbolagens verksamhet reglerades tidigare
i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag och lagen (1988:606) om
finansbolag. Lagarna upphävdes i samband med införande av lagen om
kreditmarknadsbolag. Enligt vissa övergångsbestämmelser kan dock de
äldre foretagstypema finnas kvar under en övergångstid.

Hypoteksinstitutens verksamhet regleras av lagen (1992:1610) om
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, lagen (1994:759) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och lagen (1980:1097) om Sveriges
skeppshypotekskassa. För hypoteksinstitutens redovisning gäller i
frånvaro av andra särskilda regler bestämmelser om års- och koncern-
redovisning i 1980 års årsredovisningslag.

Värdepappersbolagens verksamhet regleras av lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse. För redovisningen gäller 11 kap. aktiebolagslagen.

För samtliga ovan nämnda företagstyper gäller i grunden de be-
stämmelser om löpande bokföring, årsbokslut och arkivering som finns
i bokföringslagen. Dessutom gäller kompletterande föreskrifter och all-
männa råd utgivna av Finansinspektionen (for närvarande främst FFFS
1994:37 och 1994:38).

Försäkringsföretag

Enligt artikel 2 i försäkringsredovisningsdirektivet skall direktivet tilläm-
pas på företag som anges i det första skadeförsäkringsdirektivet
(73/239/EEG). Undantagna är emellertid enligt artikel 3 vissa ömsesidiga
institut. Det är bl.a. vissa mindre, ömsesidiga skadeförsäkringsbolag som
uppfyller vissa villkor samt de ömsesidiga skadeförsäkringsbolag som
har full återförsäkring for sina åtaganden i ett annat ömsesidigt bolag
(s.k. fronting). Vidare undantas enligt artikel 4 vissa namngivna ut-
ländska institut såvida inte deras verksamhet helt eller delvis utgörs av
försäkringsrörelse.

Försäkringsredovisningsdirektivet skall också tillämpas på företag som
anges i det första livforsäkringsdirektivet (79/267/EEG). Det gäller dock
inte sådana försäkringsgivare som meddelar dödsfallsforsäkring, livsfalls-
forsäkring eller försäkring mot förlust (helt eller delvis) av arbete, men
endast till anställda i vissa företag eller grupper av företag eller till

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

182

personer tillhöriga en eller flera yrkessektorer. Undantagna är också dels
s.k. begravningskassor, dels vissa mindre, ömsesidiga livförsäkrings-
bolag.

Försäkringsredovisningsdirektivet skall även tillämpas på företag som
driver återförsäkringsrörelse.

De försäkringsföretag som direktivet angår regleras i dag av
försäkringsrörelselagen (1982:713). Bestämmelser om års- och koncern-
redovisningen finns i 11 kap. denna lag. Dessutom finns kompletterande
föreskrifter och allmänna råd utgivna av Finansinspektionen (främst
FFFS 1991:20).

Skälen för regeringens förslag: Av vad som nyss har redovisats
framgår att föreskrifterna i de fjärde och sjunde direktiven är tillämpliga
på aktiebolag och på vissa handelsbolag.

I fråga om aktiebolag berörs samtliga svenska aktiebolag.

När det gäller handelsbolag måste direktivets föreskrifter tillämpas
endast på sådana handelsbolag där samtliga obegränsat ansvariga
delägare är

(1) svenska aktiebolag,

(2) utländska motsvarigheter till svenska aktiebolag eller

(3) handelsbolag eller utländska motsvarigheter till handelsbolag i
vilka samtliga obegränsat ansvariga delägare är svenska aktiebolag eller
utländska motsvarigheter till aktiebolag.

Det fjärde direktivets bestämmelser är således relevanta för samtliga
bolag som omfattas av aktiebolagslagen. De måste också tillämpas på
vissa - men inte alla - handelsbolag. En del av dessa handelsbolag är i
dag skyldiga att upprätta årsredovisning enligt 1980 års årsredo-
visningslag, medan andra inte behöver upprätta årsredovisning.

Bankredovisningsdirektivet far betydelse för banker, kreditmark-
nadsbolag, kvarvarande finans- och kreditaktiebolag, hypoteksinstitut och
värdepappersbolag. För närvarande finns inte några föreningsbanker.
Direktivet far emellertid betydelse för de bestämmelser om bildande av
föreningsbanker m.m. som fortfarande finns kvar.

Försäkringsredovisningsdirektivet har relevans för sådana företag som
i dag omfattas av bestämmelserna i 11 kap. försäkringsrörelselagen, dvs.
försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag.

Direktiven berör alltså helt eller delvis de i dag befintliga regelsyste-
men i aktiebolagslagen, 1980 års årsredovisningslag, bankrörelselagen
och försäkringsrörelselagen. På dessa områden måste därför den svenska
lagstiftningen anpassas till EG-rätten. En anpassning till direktiven
föranleder också en del följdändringar i andra angränsande lagar.

Kommittén har ifrågasatt om inte den nya lagstiftningen också borde
göras tillämplig på understödsföreningar enligt lagen (1972:262) om
understödsföreningar men har lämnat dessa utanför lagförslaget. Frågan
kräver ytterligare beredning. Regeringen kommer inom en snar framtid
att tillsätta en särskild utredning. I avvaktan på denna utredning finns det
idag i enlighet med 30 § andra stycket lagen (1972:262) om understöds-
föreningar möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyn-
digande, Finansinspektionen att utfärda närmare föreskrifter om under-
stödsförenings löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning samt

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

183

om särskilda skäl föreligger även meddela regler som avviker från
bokföringslagen (1976:125).

Såsom flera remissinstanser har varit inne på hade det i och för sig
varit önskvärt att behandla samtliga frågor rörande redovisning i ett
sammanhang. Sveriges åtagande enligt avtalet om anslutning till EU
medför emellertid att anpassningen till direktiven måste göras utan
ytterligare dröjsmål. Med hänsyn härtill och då kommitténs översyn av
övriga delar av redovisningslagstiftningen ännu inte är avslutad måste
lagstiftningen i detta skede begränsas till de områden som direkt berörs
av direktiven.

Ändringarna bör därför i huvudsak begränsas till reglerna om
årsredovisning och koncernredovisning. Reglerna om löpande bokföring
bör alltså inte ändras nu. I detta skede av lagstiftningsarbetet bör det inte
heller göras någon fullständig översyn av reglerna om årsbokslut. Med
hänsyn till att bestämmelserna om innehållet i årsbokslut och års-
redovisning i dag är i huvudsak desamma är det emellertid naturligt att
företag som har att tillämpa nya bestämmelser om årsredovisning skall
tillämpa motsvarande regler när de upprättar årsbokslut. Till den frågan
återkommer regeringen i avsnitt 19.

Det kan anföras skäl för att de ändringar som anpassningen till
direktiven framtvingar i viss utsträckning bör fa slå i genom även i fråga
om företag som inte direkt omfattas av direktiven. En remissinstans har
ansett att dessa företag i vart fall bör ha möjlighet att frivilligt tillämpa
den nya lagstiftningen. Regeringen anser dock att effekterna härav är
svåra att överblicka och att en sådan ordning måste föregås av ytterligare
överväganden. För sådana överväganden har det inte funnits plats i detta
lagstiftningsarbete. I detta skede av arbetet bör därför ändringarna i
huvudsak begränsas till de företagsformer och de verksamheter som
omfattas av direktiven, dvs. aktiebolag, vissa handelsbolag, kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag. Frågan om ändringar av
redovisningsreglerna för ekonomiska föreningar, stiftelser, enskilda
näringsidkare och övriga handelsbolag bör alltså anstå till senare.

För att så långt möjligt undvika de olägenheter som en partiell
lagstiftning kan orsaka anser regeringen dock att den nya lagstiftningen
i två avseenden bör ges ett något vidare tillämpningsområde än vad
direktiven har. I ett handelsbolag där delägarkretsen förändras kan det
hända att bolaget vid en tidpunkt faller in under direktivens regler och
vid en annan tidpunkt faller utanför. Det är, såsom flera remissinstanser
har varit inne på, knappast lämpligt att ett bolag skall tvingas gå fram
och tillbaka mellan två olika system för års- och koncernredovisning till
följd av förändringar i delägarkretsen. Ett handelsbolag som en gång har
omfattats av den nya lagstiftningen bör därför tillämpa denna även om
det vid en senare tidpunkt inte längre uppfyller förutsättningarna i
direktivet. Vidare bör de nya reglerna av praktiska skäl gälla för alla
handelsbolag som ingår i en koncern, där moderbolaget omfattas av den
nya lagstiftningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

184

6.2 Den nya lagstiftningens formella struktur

Regeringens förslag: Bestämmelser om års- och koncern-
redovisning for aktiebolag och vissa handelsbolag upptas i en ny
årsredovisningslag.

Motsvarande bestämmelser för kreditinstitut, värdepappersbolag
och försäkringsföretag samlas i två nya lagar, en lag om årsredo-
visning i kreditinstitut och värdepappersbolag och en lag om
årsredovisning i försäkringsföretag. De bestämmelser i dessa lagar
som överensstämmer med bestämmelserna i den allmänna lagen
ges formen av hänvisningar till den lagen.

Bestämmelserna om års- och koncernredovisning i aktie-
bolagslagen, bankrörelselagen och försäkringsrörelselagen upphävs.
Vidare begränsas tillämpningsområdet för 1980 års årsredo-
visningslag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 144 och 145).

Remissinstanserna: Kommitténs förslag att redovisningslagstiftningen
skall delas upp på tre nya årsredovisningslagar har i huvudsak tillstyrkts
av flertalet remissinstanser. Bl.a. Finansinspektionen har dock ansett att
årsredovisningslagama för bank- och försäkringsföretag bör vara
fullständiga och inte endast hänvisa till bestämmelser i den generella
årsredovisningslagen. Sveriges försäkringsförbund har uttalat att den
modell som har valts gör lagarna svårhanterliga. Hovrätten över Skåne
och Blekinge har ansett att det finns anledning att överväga att arbeta in
reglerna för bank- och försäkringsföretag i den generella lagen.

Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att en anpassning till
direktiven fordrar förhållandevis stora ändringar i lagstiftningen finns det
inledningsvis anledning att diskutera den framtida lagstiftningens
struktur. Den diskussionen måste ske mot bakgrund av att kommittén
ännu inte har avslutat sitt arbete och kan antas komma att föreslå
ytterligare ändringar. Dessa kan komma att beröra även andra
företagsformer än aktiebolag och handelsbolag.

En möjlighet är att foga in de nödvändiga lagändringarna i den befint-
liga lagstiftningsstrukturen. Den nuvarande ordningen innebär att all-
männa regler för löpande bokföring och årsbokslut har samlats i bok-
föringslagen, medan reglerna för års- och koncernredovisning har tagits
in i andra författningar, vilka dock i betydande utsträckning hänvisar till
bokföringslagen.

Det framstår emellertid inte som ändamålsenligt att bygga vidare på
denna modell. Det skulle bl.a. innebära att regelverket i såväl aktie-
bolagslagen som 1980 års årsredovisningslag måste kompletteras med de
nödvändiga anpassningarna till direktivens regler om t.ex. balans- och
resultaträkningar och om värdering. Det skulle också innebära att man
skulle tvingas ha två olika regelsystem om årsredovisning i 1980 års
årsredovisningslag, ett för de bolag som omfattas av direktiven och ett
för övriga näringsidkare som omfattas av lagen.

185

13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

Ett annat alternativ är att tillskapa en ny lagstiftning men i avvaktan
på att kommittén har slutfört sitt arbete avgränsa denna till de
sakområden som de aktuella direktiven berör, dvs. års- och
koncernredovisning, med sikte på att längre fram, om kommitténs arbete
föranleder det, utvidga lagens eller lagarnas tillämpningsområde till
andra företagsformer. Detta alternativ ger enligt regeringens mening det
mest lättöverskådliga och mest lätthanterliga regelverket. Det innebär
bl.a. att bokföringslagen och 1980 års årsredovisningslag i allt väsentligt
inte behöver ändras och att redovisningsreglerna kan lyftas ut ur aktie-
bolagslagen. En sådan ordning torde också ge en bättre struktur för de
ytterligare förändringar som kommitténs fortsatta arbete föranleder.

Även denna modell har visserligen nackdelar, t.ex. en viss kvarstående
splittring av regelverket. Det finns dock anledning anta att det fortsatta
lagstiftningsarbetet ger goda möjligheter att på sikt komma till rätta med
dessa nackdelar och skapa en mera enhetlig lagstiftning. De förändringar
som anpassningen till direktiven gör nödvändiga bör därför enligt rege-
ringens mening komma till uttryck i en eller flera nya lagar.

I den nya lagstiftningen bör därför ingå en ny lag med generella
bestämmelser om årsredovisning och koncernredovisning. Denna bör äga
tillämpning på aktiebolag och på de handels- och kommanditbolag som
omfattas av de fjärde och sjunde direktiven. Aktiebolagslagens redovis-
ningsregler bör samtidigt upphävas, medan tillämpningsområdet för 1980
års årsredovisningslag bör begränsas.

En särskild fråga är om den nya lagen om årsredovisning och koncern-
redovisning bör reglera även sådan verksamhet som omfattas av bank-
och försäkringsredovisningsdirektiven. Lagrådet har vid sin genomgång
funnit att övervägande skäl finns för detta. Lagrådet har dock förklarat
sig godta lagrådsremissens förslag att den nya redovisningslagstiftningen
delas upp på tre olika lagar.

Regeringen kan instämma i att vissa skäl talar för den ordning som
Lagrådet har förespråkat. I vissa principiella huvuddrag överensstämmer
föreskrifterna i bank- och försäkringsredovisningsdirektiven med vad
som följer av de bolagsrättsliga direktiven. Mot den bakgrunden leder en
uppdelning på flera lagar till att regler måste upprepas på flera ställen
eller till att omfattande hänvisningar måste göras, något som ger upphov
till svårigheter vid tillämpningen av lagarna. Dessa svårigheter skulle i
någon utsträckning kunna undvikas med en gemensam lag.

Ä andra sidan skulle en gemensam lag tyngas av många specialregler
avseende finansiella företag. För det stora flertalet företag - sådana som
inte är underkastade de särskilda regler som gäller på det finansiella
området - skulle en gemensam lag därför blir mera svåröverskådlig. Mot
den bakgrunden bör en gemensam lag inte genomföras utan att
regelsystemen för framför allt de finansiella företagen ses över i syfte att
undanröja sådana specialregler som inte är påkallade av hänsyn till
företagskategoriernas särart. Det har inte funnits utrymme för en sådan
översyn i detta sammanhang.

Regeringen anser därför att övervägande skäl talar för att redovis-
ningen för kreditinstitut och värdepappersbolag och för försäkrings-
företag nu bör regleras i särskilda lagar. Efter en sådan översyn som

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

186

nyss nämnts finns det anledning att på nytt ta upp frågan om
lagstiftningens struktur.

De förslag till redovisningslagar på det finansiella området som kom-
mittén har upprättat innehåller ett stort antal hänvisningar till den nya
allmänna årsredovisningslagen. Några remissinstanser har förordat att det
i dessa lagar i stället tas in mera fullständiga bestämmelser.

Det kan i och for sig hävdas att fullständiga lagar i vissa avseenden
skulle göra det lättare for användarna att tillägna sig de bestämmelser
som gäller for kreditinstitut och försäkringsföretag. Det kan dock ifråga-
sättas om fullständigt utbyggda lagar verkligen skulle bli lättare att
tillämpa. Direktivens omfattning medför nämligen att sådana lagar skulle
bli mycket omfattande och detaljerade.

För tillämpningen på sikt är det lämpligare att de gemensamma
bestämmelserna samlas i en enda lag. En sådan lösning befrämjar bäst
lagförslagens och direktivens grundsyn att finansiella företag inte kan stå
utanför det regelverk som gäller for företag i allmänhet. Genom att
utforma lagarna på det sätt som kommittén har föreslagit kan man också
minska risken for att gemensamma bestämmelser tillämpas och tolkas på
olika sätt. Den struktur som kommittén har förordat kan vidare antas
befrämja en mera enhetlig och sammanhållen utveckling i redovis-
ningspraxis i gemensamma frågor. Den föreslagna ordningen har också
den fördelen att det tydligt framgår vilka enskilda bestämmelser i den
allmänna lagen som skall tillämpas på finansiella företag och vilka av-
vikelser som skall ske.

Det kan för övrigt konstateras att lagstiftningstekniken motsvarar den
ordning som gäller i dag, där bokföringslagen innehåller de grundläg-
gande redovisningsbestämmelsema, medan bankrörelselagen och forsäk-
ringsrörelselagen innehåller enbart de bestämmelser som kompletterar
eller avviker från bokföringslagen.

Regeringen ansluter sig därför till kommitténs förslag.

6.3 En ramlagstiftning

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

Regeringens förslag: Redovisningslagstiftningens karaktär av
ramlagstiftning bibehålls i huvudsak oförändrad.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 146).

Remissinstanserna: Kommitténs uppfattning att de nya årsredovis-
ningslagama bör utformas som ramlagar har inte mött någon erinran
från remissinstanserna. Några remissinstanser har tvärtom hävdat att
kommittén i alltför hög utsträckning avstått från direktivens valmöj-
ligheter och att kommitténs tolkningsuttalanden på ett onödigt sätt
kommer att styra utvecklandet av redovisningspraxis.

Skälen för regeringens förslag: Det är av stor vikt att redovisnings-
reglerna leder till att olika företags rapportering i största möjliga ut-
sträckning blir jämförbar och enhetlig. Lagstiftningen bör därför så långt

187

möjligt vara generell. Det är emellertid knappast möjligt att i en generell
lagstiftning reglera alla de situationer som kan uppkomma. En sådan
detaljreglering skulle dessutom försvåra en successiv anpassning av
redovisningspraxis till de ständigt pågående förändringarna i näringslivet.
Regeringen anser mot den bakgrunden att redovisningslagstiftningen bör
ges karaktär av ramlagstiftning. I denna lagstiftning bör anges vilka
grundläggande principer som skall gälla för redovisningen och vissa
minimikrav på omfattningen av den information som skall lämnas ex-
ternt. Däremot bör detaljbestämmelser så långt möjligt undvikas.

Det är emellertid inte möjligt att helt avstå från detaljföreskrifter.
Detta hänger delvis samman med att den svenske lagstiftaren måste
beakta de krav som EG-direktiven ställer. En lojal anpassning till
direktiven fordrar att vissa normer som i dag inte är lagfasta nu införs i
lagstiftningen. I andra fall kan samhällsintressen göra det påkallat att låta
vissa specifika redovisningsnormer komma till uttryck i lagstiftningen. I
lagstiftningsarbetet måste i varje särskilt fall göras en avvägning mellan
å ena sidan intresset av flexibla redovisningsnormer som kan anpassas
till nya förhållanden och å andra sidan intresset av klara och otvetydiga
regler.

Att lagstiftningens karaktär av ramlagstiftning inte kan bibehållas fullt
ut är särskilt märkbart i fråga om sådana redovisningsfrågor som
behandlas i direktiven men som hittills inte har varit reglerade i lag. En
anpassning till direktiven gör det då nödvändigt att reglera frågorna i
lag, antingen så att en särskild lösning görs obligatorisk eller - om
direktiven tillåter det - så att lagen anvisar ett antal olika godtagbara
lösningar. 1 båda fallen skulle det givetvis strida mot direktiven och mot
lagen ifall någon annan, i direktiven inte omnämnd lösning kom till
användning i det enskilda företagets redovisning.

Ett stort antal frågor av större eller mindre vikt är emellertid inte
reglerade i direktiven och det finns inte heller någon annan anledning
att i lag slå fast hur frågorna skall lösas. I sådana frågor är det naturligt
att lagstiftningen - liksom hittills - enbart anger de allmänna ramarna
för frågornas lösning. Inom dessa ramar bör redovisningspraxis utforma
de normer som bör tillämpas. Liksom hittills kan uttalanden och rekom-
mendationer från auktoritativa organ som Bokföringsnämnden,
Redovisningsrådet och Finansinspektionen härvid komma att fa stor
betydelse. Det ligger dock i sakens natur att praxis måste anpassas till de
övergripande målsättningar som kommer till uttryck i EG-direktiven och
avspeglas i lagstiftningen, främst principen om att redovisningen skall ge
en ”rättvisande bild” av bolagets ställning och resultat (se avsnitt 8.2).

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

188

6.4 Redovisningen i mindre bolag

Regeringens förslag: I huvudsak samma regler bör gälla för större
och mindre bolag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

Kommitténs förslag: Överensstämmer väsentligen med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Företagarnas Riksorganisation har menat att
kommitténs förslag inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser de mindre
företagens behov av regelförenkling och har på den grunden avstyrkt att
förslaget läggs till grund för lagstiftning. Sveriges Köpmannaförbund
och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund har efterlyst en högre grad
av differentiering mellan större och mindre företag. Svenska Revisor-
samfundet har uttalat sig mot en sådan differentiering.

Gällande rätt: Aktiebolagslagens bestämmelser om års- och koncern-
redovisning är i huvudsak desamma för större och mindre bolag. Vissa
mindre skillnader finns dock.

I 1980 års årsredovisningslag är differentieringen avsevärt större.
Såsom har beskrivits i avsnitt 5.2 är det enligt denna lag enbart vissa
något större företag som är skyldiga att upprätta årsredovisning och
enbart moderföretag i vissa något större koncerner som är skyldiga att
upprätta koncernredovisning. Även vissa andra lättnader för mindre och
medelstora företag förekommer.

Direktiven: Samtliga de bolag som omfattas av det fjärde direktivet är
skyldiga att upprätta årsbokslut. Även i övrigt gäller samma regler för
större och mindre företag. På ett flertal punkter medger direktivet
emellertid att det görs undantag för mindre och medelstora företag. De
viktigaste av dessa undantag är de som avser s.k. artikel 11-bolag och
s.k. artikel 27-bolag. Med artikel 11-bolag avses bolag som överskrider
högst ett av tre gränsvärden; balansomslutning 2 500 000 ecu, netto-
omsättning 5 000 000 ecu och antal anställda 50. Artikel 27-bolag
definieras på motsvarande sätt, men de tre gränsvärdena är här;
balansomslutning 10 000 000 ecu, nettoomsättning 20 000 000 ecu och
antal anställda 250. De nuvarande gränsvärdena tillkom våren 1994.
Medlemsstaterna far tillåta att ett artikel 11-bolag upprättar
balansräkning och noter i förkortad form. Sådana bolag far även i övrigt
undantas från skyldigheten att lämna vissa tilläggsupplysningar.
Härutöver far medlemsstaterna tillåta att artikel 27-bolag upprättar en
något sammandragen resultaträkning. Direktivet innehåller även vissa
andra förenklingar för mindre och medelstora bolag.

Skälen för regeringens förslag: Självfallet måste en strävan i
lagstiftningen vara att inte uppställa onödiga hinder för en sund före-
tagsamhet. Regelförenklingar bör alltid övervägas och behovet av regle-
ring vägas mot de kostnader som reglerna medför.

Mot behovet av förenklingar står emellertid den viktiga funktion som
redovisningssystemet fyller för företagens intressenter, främst aktieägare
och borgenärer. Från intressenternas synpunkt är det sålunda av stor vikt
att ett företags förhållanden fortlöpande genomlyses genom upprättande

189

av årsredovisningar. Borgenärssynpunkten har särskild tyngd i fråga om
de företagsformer som omfattas av direktiven och som kännetecknas av
att delägarna inte kan göras personligen ansvariga för bolagets för-
pliktelser. Att det upprättas förhållandevis informativa års- och koncern-
redovisningar är därför av värde för det samlade näringslivet. Dessa
positiva effekter kommer även mindre företag till del.

En öppen och innehållsrik årsredovisning har också positiv betydelse
på andra områden, t.ex. för statistikbearbetning, för skattekontroll och i
brottsbekämpningen.

Det kan i och för sig hävdas att den offentliga redovisningens
betydelse är mera begränsad i fråga om de mindre företagen än i fråga
om större företag. De mindre företagen har kanske endast ett fåtal
delägare, borgenärer och andra intressenter och dessa far ofta tillfälle att
ta del av information om företaget på annat vis än genom års-
redovisningen. Uppenbarligen kan emellertid inte alla intressentgrupper
tillgodoses genom det slag av frivillig information som företaget lämnar
vid sidan av årsredovisningen. Till detta kommer att de mindre
företagens merkostnader för att ställa samman årsredovisningen i
praktiken ofta är begränsade, eftersom antalet uppgifter som måste
redovisas normalt är mindre ju mindre företaget är. Uppgifterna måste
ändå finnas tillgängliga i företagens bokföring och upprättandet av års-
och koncernredovisning är enbart en begränsad del av företagens
sammanlagda redovisningsarbete.

En differentiering av upplysningskraven medför dessutom att möjlig-
heterna att jämföra olika företag försämras.

Ett mera allmänt utnyttjande av direktivets undantagsbestämmelser
skulle innebära en försämring av svensk redovisningsstandard. Det bör
enligt regeringens mening inte komma i fråga.

Självfallet kan det ändå finnas anledning att utnyttja en eller flera av
direktivets undantagsbestämmelser. Varje sådan bestämmelse måste då
övervägas för sig. Till detta återkommer regeringen i avsnitten 9.1.3,
9.2.3 och 12.1.2. Redan här kan dock sägas att Sverige enligt
regeringens mening i viss utsträckning bör utnyttja möjligheten att tillåta
mindre och medelstora företag att upprätta s.k. resultaträkning i
förkortad form samt att mindre företag enligt regeringens mening bör
undantas från vissa krav på tilläggsupplysningar.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

190

6.5 Regeringens och Finansinspektionens föreskriftsrätt

Regeringens förslag: Nuvarande normgivningsbemyndiganden för
regeringen eller Finansinspektionen att meddela redovis-
ningsföreskrifter för finansiella företag överförs i huvudsak till
ÅRKL och ÄRFL. Den nuvarande möjligheten att meddela före-
skrifter som innebär avvikelser från lag upphävs dock.

Ett bemyndigande att meddela föreskrifter om redovisnings-
uppgifter från filialer till utländska kreditinstitut och värde-
pappersbolag samt försäkringsföretag införs i lagen (1992:160) om
utländska filialer m.m.

Regeringen eller Finansinspektionen bemyndigas att meddela
föreskrifter om att en koncern skall anses föreligga i fråga om en
företagsgrupp med gemensam ledning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock föreslagit att bemyndigandet att meddela
från lag avvikande föreskrifter tills vidare skall vara kvar. Kommittén,
som inte föreslagit någon bestämmelse om att filialer till utländska
försäkringsföretag skall befrias från skyldigheten att avge årsredovisning,
har inte heller föreslagit något bemyndigande i fråga om redovis-
ningsuppgifter från sådana filialer. Kommittén har vidare utformat regeln
om att en koncern kan förklaras föreligga vid gemensam ledning såsom
en rätt för Finansinspektionen att utan delegation från regeringen fatta
ett beslut i ett enskilt fall (se betänkandet del I s. 111-117 och del II s.
348-349 och 368).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft någon
erinran mot förslaget. Svenska Försäkringsförbundet, Svenska Bankföre-
ningen och Svenska Fondhandlarföreningen har dock ansett att Finansin-
spektionens dubbelroll som normgivare och tillsynsmyndighet bör und-
vikas. Riksbanken har ansett att det är osäkert om Finansinspektionens
föreskriftsmakt till alla delar står i överensstämmelse med regerings-
formen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har förordat att redo-
visningsreglerna tas in i lag. Hovrätten har ansett att det i vart fall inte
kan komma i fråga för regeringen eller en förvaltningsmyndighet att
meddela från lag avvikande föreskrifter eller utsträcka lagens bestäm-
melser om koncerner. I den sistnämnda frågan har hovrätten dessutom
tillagt att delegation från riksdag till förvaltningsmyndighet får ske
endast genom regeringen. Slutligen har Finansinspektionen ansett att
nuvarande bemyndigande att meddela föreskrifter även skall avse frågor
om arkivering.

Bakgrund: Nuvarande bemyndiganden för regeringen eller, efter
regeringens bemyndiganden, Finansinspektionen att meddela föreskrifter
för redovisningen i kreditinstitut och försäkringsföretag finns i dag
intagna i flera olika lagar.

Enligt 4 kap. 1 § tredje stycket bankrörelselagen får regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen utfärda närmare
föreskrifter om

191

1. bankernas löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning samt

2. avfattningen och innehållet i den redovisning som enligt bestäm-
melserna i 11-14 §§ lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. skall
lämnas för verksamhet i filial till utländsk bankföretag. Sådana före-
skrifter får, enligt paragrafens fjärde stycke avvika från bokföringslagen,
om det finns särskilda skäl. Föreskrifterna skall utformas så att de
främjar en klar och rättvisande redovisning av bankers resultat och
ställning.

I 5 kap. 2 § lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag och 6 kap.
2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse finns motsvarande bemyn-
digande som beträffande banker, med ett tillägg att föreskrifter även får
meddelas om förvaring och inventering av värdehandlingar.

Enligt 11 kap. fjärde stycket försäkringsrörelselagen finns (med undan-
tag för filialers redovisning) motsvarande bemyndiganden som i
bankrörelselagen.

Finansinspektionens bemyndigande att utfärda föreskrifter för
redovisningen på det finansiella området har kommit att utnyttjas i hög
grad. Föreskrifter har utfardats i fråga om såväl årsredovisning som
koncernredovisning. Föreskrifterna omfattar inte bara regler om uppställ-
ningsformer för resultat- och balansräkningarna utan också regler om
värderingar samt regler om tilläggsupplysningar. När det gäller kredit-
institut avser Finansinspektionens föreskrifter även innehållet i delårs-
rapportema.

Enligt 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen får Finansinspektionen för-
ordna att försäkringsrörelselagens bestämmelser om koncerner skall till-
ämpas helt eller delvis på en grupp av försäkringsbolag som inte utgör
en koncern enligt lagens övriga förutsättningar men har gemensam eller
i huvudsak gemensam administration och företagsledning. Bestämmelsen
är utformad såsom en beslutanderätt för Finansinspektionen i enskilda
fall.

Skälen för regeringens förslag:

Finansinspektionens roll som redovisningsnormgivare och
tillsynsmyndighet

Flera remissinstanser har ifrågasatt Finansinspektionens roll som både
redovisningsnormgivare och tillsynsmyndighet för finansiella företag.
Denna fråga får dock bedömas i ljuset av Redovisningskommitténs kom-
mande slutbetänkande. Regeringen är därför inte nu beredd att föreslå
någon ändring i detta avseende

Kan och bör nuvarande normgivningsbemyndiganden behållas?

Som flera remissinstanser har påpekat finns det först anledning att över-
väga om regeringsformen ger utrymme för normgivningsbemyndiganden
på det aktuella området. Frågor om normgivningsbemyndiganden på det
finansiella området har nyligen varit föremål för prövning i ett annat
lagstiftningsärende (se prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

192

1994/95:164). I samband med införandet av nya kapitaltäckningsregler
aktualiserades sålunda olika konstitutionella frågor kring normgiv-
ningsbemyndigandena på det finansiella området, bl.a. med hänsyn tagen
till vad som i frågan hade anförts i Redovisningskommitténs del-
betänkande (se särskilt prop. 1994/95:50 s. 283-288). De bemyndiganden
som var aktuella i samband med införandet av kapitaltäckningsreglema
godtogs av Lagrådet och av riksdagen. De bemyndiganden som är
aktuella i förevarande sammanhang liknar de bemyndiganden som
genomförts inom ramen för kapitaltäckningsreglema.

Riksdagen har dessutom nyligen antagit förslag till nya EG-harmoni-
serade placeringsregler för försäkringsföretag (se prop. 1994/95:184, bet.
1994/95:Nu24, rskr. 1994/95:392, SFS 1995:779). I det lagförslaget
förekommer flera normgivningsbemyndiganden. Även de bemyndigan-
dena har lämnats utan erinran av Lagrådet.

Vid sin granskning av de nu aktuella lagförslagen har Lagrådet -
under hänvisning till att Redovisningskommittén avser att göra en
fullständig översyn av frågan om normgivningsbemyndiganden på
redovisningsområdet - nu inte gått närmare in på denna fråga. Några
principiella invändningar mot bemyndiganden av detta slag har Lagrådet
inte framfört.

Regeringen finner mot denna bakgrund inte anledning att gå ifrån den
bedömning som har gjorts i de tidigare lagstiftningsärendena. Det kan
dock finnas anledning att återkomma till frågan sedan Redovisnings-
kommittén avgett sitt slutbetänkande.

Förändringar av nuvarande normgivningsbemyndiganden

I nuvarande generella normgivningsbemyndigande på redovisningsom-
rådet anges att föreskrifter far meddelas om löpande bokföring,
årsbokslut och årsredovisning. Sakliga och praktiska skäl talar för att
detta bemyndigande tills vidare får bestå genom att i sak oförändrat
flyttas över till ÅRKL och ÄRFL. Det framgår i och för sig inte av lag-
texten att nuvarande bemyndigande avser även föreskrifter om
koncernredovisning och delårsrapporter. Det nära samband som finns
mellan å ena sidan årsredovisningen och å andra sidan koncernredo-
visningen respektive delårsrapportema talar dock för att så är fallet (se
prop. 1981/82:180 s. 90). För att någon oklarhet inte skall råda bör dock
de normgivningsbemyndiganden som överförs till ÅRKL och ÅRFL
preciseras till att avse även frågor om koncernredovisningen och - i
fråga om kreditinstitut och värdepappersbolag - delårsrapporter.
Däremot finns det enligt regeringens mening inte nu anledning att utöka
bemyndigandena på så sätt att föreskrifter även skall kunna meddelas i
frågor som gäller arkivering.

Kommitténs förslag innehåller ett generellt bemyndigande för rege-
ringen eller Finansinspektionen att meddela föreskrifter som avviker från
lag. Enligt regeringens uppfattning kan det sättas i fråga om en sådan
ordning är lämplig. Behovet av avvikande föreskrifter bör vara mindre
enligt den nu föreslagna lagstiftningen än enligt gällande rätt. De

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

193

föreslagna årsredovisningslagama for finansiella företag innehåller
nämligen i förhållande till gällande rätt mera fullständiga redovisnings-
bestämmelser. De nya bestämmelserna som föreslås har också i högre
grad än de nuvarande anpassats till de finansiella företagens särart. Det
generella bemyndigandet att meddela från lag avvikande föreskrifter bör
alltså, som Hovrätten över Skåne och Blekinge har föreslagit, upphävas.
Detsamma bör ske i fråga om bemyndigandet att meddela från bok-
föringslagen avvikande föreskrifter.

Regeringen är däremot inte beredd att föreslå att de nuvarande
bemyndigandena begränsas ytterligare. Som tidigare nämnts har Redo-
visningskommittén aviserat att den i sitt slutbetänkande kommer att
behandla frågor om normgivningen på redovisningsområdet. Det finns
anledning att ta upp frågan på nytt sedan betänkandet har avlämnats.

Som regeringen senare återkommer till bör även intas ett bemyndi-
gande för regeringen eller, efter vidaredelegation, Finansinspektionen att
meddela föreskrifter om avfattningen och innehållet i den redovisning
som skall lämnas av filialer till utländska kreditinstitut. Ett motsvarande
bemyndigande finns i dag i bankrörelselagen. Bemyndigandet bör tas in

1 filiallagen. Enligt regeringen bör - som en direkt följd av att filialer till
vissa utländska försäkringsföretag föreslås undantagna från skyldigheten
att upprätta en årsredovisning för filialens verksamhet - ett liknande
bemyndigande införas i beträffande försäkringsföretags filialer. Något
egentligt nytt bemyndigande på det finansiella området blir det här inte
fråga om.

Föreskriftsrätt angående s.k. oäkta koncerner

Kommittén har föreslagit att det i den nya lagstiftningen även såvitt
avser kreditinstitut, värdepappersbolag och finansiella holdingbolag
införs ett bemyndigande som motsvarar det som i dag finns i 1 kap. 9 §
försäkringsrörelselagen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har ifråga-
satt förslaget.

Regeringen kan delvis ansluta sig till de synpunkter som hovrätten
framfört. Bestämmelsen i den nya lagstiftningen bör därför utformas
som en delegation till regeringen med möjlighet för regeringen att i sin
tur bemyndiga Finansinspektionen att under vissa förutsättningar före-
skriva om en koncern skall anses föreligga.

Med en sådan utformning kommer bestämmelsen att nära överensstäm-
ma med den bestämmelse som nyligen har genomförts beträffande
prövningen av om en s.k. finansiell företagsgrupp föreligger (se 6 kap.

2 § lagen, 1994:2004, om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag). Enligt den lagen kan regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen föreskriva att
en finansiell företagsgrupp föreligger om vissa särskilt uppräknade förut-
sättningar är förhanden, bl.a. gemensam ledning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

194

Vissa följdändringar

Om, såsom regeringen har föreslagit, det generella bemyndigandet för
regeringen att meddela från lag avvikande föreskrifter upphävs, fordras
vissa andra kompletteringar av lagstiftningen.

En första fråga gäller behandlingen av sådana mindre, ömsesidiga
försäkringsföretag som i dag är undantagna från försäkringsrörelselagens
redovisningsbestämmelser och som i stället omfattas av särskilda
redovisningsföreskrifter (se 1 kap. 10 § försäkringsrörelselagen). Enligt
regeringens mening bör sådana mindre, ömsesidiga bolag på liknande
sätt undantas från ÄRFL:s tillämpning. Detta kan enligt regeringen ske
enligt den ordning som finns i 1 kap. 10 § FRL. En bestämmelse bör
alltså införas om att regeringen eller, efter dess bemyndigande,
Finansinspektionen helt eller delvis far undanta de angivna företagen
från ÅRFL:s tillämpning. I den utsträckning företagen har undantagits
från ÅRFL bör andra bestämmelser för årsredovisningen, särskilt
anpassade för de små företagen, kunna tillämpas. De bör i så fall, liksom
i dag, kunna omfattas av särskilda föreskrifter för årsredovisningen som
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndiganden,
Finansinspektionen. I fråga om utformningen av den bestämmelsen har
Lagrådet lämnat vissa synpunkter till vilka regeringen återkommer i
författningskommentaren till 1 kap. 4 § ÅRFL.

En andra fråga gäller undantag från bestämmelserna om balans- och
resultaträkningen med hänsyn till den särskilda verksamhetsinriktningen
i värdepappersbolag. I detta fall kan det med fog antas att ett allmänt
bemyndigande att meddela från lag avvikande föreskrifter har fatt
betydelse. Det bör därför införas ett särskilt normgivningsbemyndigande
som gör det möjligt att meddela särskilda föreskrifter om sådana
uppställningsformer för värdepappersbolag som avviker från de uppställ-
ningsformer som skall tillämpas enligt ÅRKL (se vidare avsnitt 9.3 i del
3).

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

7 Sambandet mellan redovisning och beskattning

Regeringens bedömning: I detta skede av lagstiftningsarbetet bör
det nuvarande sambandet mellan redovisning och beskattning
behållas.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning (se betänkandet del I s. 137).

Remissinstanserna: Bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer har
ansett att EG-anpassningen bör samordnas med behandlingen av frågan
om sambandet mellan redovisning och beskattning. I sakfrågan - om
sambandet mellan redovisning och beskattning på sikt bör bestå - har de
remissinstanser som uttalat sig redovisat skiftande uppfattningar.
Statistiska centralbyrån, Riksskatteverket, Finansbolagens Förening,

195

Svenska Revisorsamfundet och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund
har ansett att kopplingen i allt väsentligt bör bestå. Bokföringsnämnden,
Finansinspektionen och Sveriges Försäkringsförbund har uttalat den
motsatta uppfattningen.

Bakgrund: I Sverige råder ett starkt samband mellan företagens
redovisning och beskattning innebärande att redovisningen utan större
korrigeringar skall kunna ligga till grund för beskattningen. Denna
samordning är grundläggande för företagsbeskattningen. Den skatte-
mässiga inkomstberäkningen sker på grundval av den skattskyldiges
bokföring. För att vissa avdrag skall medges vid taxeringen krävs att
motsvarande avdrag eller avsättning har gjorts i räkenskaperna, t.ex.
avsättning till periodiseringsfond eller avdrag för värdeminskning av
maskiner och inventarier enligt reglerna om räkenskapsenlig avskrivning.
Härigenom tvingas företagen att i årsboksluten och årsredovisningarna
redovisa bokslutsdispositioner och obeskattade reserver. Någon
särredovisning av hur stor del av reserverna som utgör latent skatt sker
inte. Systemet med bokslutsdispositioner och obeskattade reserver saknar
direkt motsvarighet i andra länder.

Skälen för regeringens bedömning: En av fördelarna med det
nuvarande sambandet mellan redovisning och beskattning är att den
förenklar för företagen. Företagen behöver upprätta endast ett bokslut
som sedan med enbart ett fatal justeringar kan läggas till grund för
taxeringen.

Det brukar också sägas att sambandet mellan redovisning och
beskattning uppfyller ett statligt kontrollbehov. Redovisningen anses
böra vara så utformad att den direkt kan läggas till grund för skatte-
kontrollen. Det finns också ett finanspolitiskt motiv för sambandet,
nämligen att de skattekrediter som ges företagen skall vara villkorade av
att vissa medel binds i företagen.

Samtidigt måste emellertid beaktas att redovisningen bör ge en
rättvisande bild av företagets resultat och ställning (jfr artikel 2.3 i det
ljärde direktivet). Intressenter som inte har tillgång till företagsintern
information skall kunna göra en realistisk bedömning av företaget utifrån
de uppgifter som lämnas i extemredovisningen. De kan ha ett behov av
annan information än den som fordras för en skattemässig bedömning.

Det kan också hävdas att kopplingen till beskattningen försämrar
redovisningens kvalitet. Företagen väljer en redovisningsmetod som ger
lägre skatt även om en annan metod vore bättre från andra synpunkter.

Ett annat problem med sambandet mellan redovisning och beskattning
är att förekomsten av obeskattade reserver och bokslutsdispositioner gör
de svenska årsredovisningarna svårbegripliga för utländska läsare. Till
detta kommer att det nuvarande sambandet förmodligen försvårar
anpassningen av svensk redovisningspraxis till den internationella
utvecklingen.

Det finns alltså flera argument som talar för att det nuvarande sam-
bandet inte bör bibehållas, i vart fall inte i sin nuvarande form.
Regeringen anser sig emellertid inte i detta sammanhang ha underlag för
att föreslå några förändringar i detta hänseende. Sådana ändringar förut-
sätter ändringar i den skatterättsliga lagstiftningen. I detta lagstift-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

196

ningsärende har inte funnits utrymme för de omfattande överväganden
som dylika ändringar fordrar. Redovisningskommittén lade emellertid i
maj 1995 fram ett delbetänkande med förslag till vissa ändringar i
skattelagstiftningen. Förslagen syftar till att bereda vägen för en fri-
koppling mellan redovisning och beskattning. De frågor som tas upp i
delbetänkandet bereds för närvarande i Finansdepartementet. Frågan om
det nuvarande sambandet mellan redovisning och beskattning bör
förändras bör anstå till dess att detta beredningsarbete har avslutats.

Redan genom de redovisningslagar som nu föreslås uppstår emellertid
ett behov av vissa följdändringar i de skatterättsliga författningarna.
Kommittén har inte lämnat några förslag till sådana lagändringar och
regeringen är inte beredd att i detta sammanhang ta ställning till vilka
anpassningar som kan behövas. En översyn av dessa frågor pågår
emellertid. Arbetet sker med inriktning på att nödvändiga följdändringar
skall kunna träda i kraft samtidigt med de nya redovisningsbe-
stämmelsema.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

197

gotab 49014, Stockholm 1995

Innehållsförteckning del II

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

8 Allmänna bestämmelser för årsredovisningen...........4

8.1 Årsredovisningens delar....................4

8.2 Överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande

bild ................................6

8.3 Andra grundläggande principer för redovisningen ... 14

9 Balans- och resultaträkningarna ...... 17

9.1 Balansräkningen ....................... 17

9.1.1 Uppställningsform för balansräkningen ..... 17

9.1.2 Balansräkningens utformning och innehåll ... 19

9.1.3 Balansräkning i förkortad form..........23

9.2 Resultaträkningen.......................24

9.2.1 Uppställningsformen för resultaträkningen ... 24

9.2.2 Resultaträkningens utformning och innehåll ... 27

9.2.3 Resultaträkning i förkortad form ......... 30

9.3 Avvikelser från uppställningsformernas postindelning . 33

9.4 Ändring av redovisningsprinciper och uppställnings-
form ............................... 36

9.5 Angivande av jämförelsetal................. 38

9.6 Kvittning............................40

9.7 Redovisning av bokslutsdispositioner, obeskattade

reserver och latent skatt................... 41

10 Värdering av tillgångar ....................... 44

10.1 Anläggningstillgångar ....................44

10.1.1 Begreppet anläggningstillgångar......... 44

10.1.2 Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar . 46

10.1.3 Avskrivning av anläggningstillgångar......49

10.1.4 Nedskrivning av anläggningstillgångar.....53

10.1.5 Uppskrivning av anläggningstillgångar.....55

10.1.6 Uppskrivningstak för fastigheter?........ 66

10.1.7 Fordringar och skulder i utländsk valuta .... 67

10.2 Omsättningstillgångar .................... 68

10.2.1 Huvudprinciperna för värderingen ....... 68

10.2.2. Värdering av omsättningstillgångar över
anskaffningsvärdet ................. 71

10.2.3 Värdering av varulager .............. 77

10.2.4 Periodisering av vissa lånekostnader m.m. . . 80

11 Skulder, avsättningar och inom linjen-poster .......... 82

11.1 Införande av begreppet avsättningar i balans-
räkningen ............................ 82

11.2 Panter och ansvarsförbindelser (poster inom linjen) . . 86

11.3 Särskilt om avtal om avgångsvederlag m.m........ 89

1 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 10. Del II

12 Tilläggsupplysningar......................... 93

12.1 Vissa allmänna tilläggsupplysningar om värderingen . 93

12.2 Tilläggsupplysningarnas placering............. 95

12.3 Tilläggsupplysningar om taxeringsvärden och om

försäljning av anläggningstillgångar ........... 97

12.4 Vissa mindre företags skyldighet att lämna tilläggs-
upplysningar ......................... 98

13 Förvaltningsberättelsen....................... 100

14 Finansieringsanalys......................... 103

15 Redovisning av koncern- och intresseföretag ......... 105

15.1 Koncernbegreppet ..................... 105

15.2 Intresseföretag och ägarintressen ............ 113

15.3 Redovisning av aktier och andelar i koncern- och in-
tresseföretag m.m...................... 118

15.4 Kapitalandelsmetoden och dess användande i årsredo-
visningen ........................... 123

16 Koncernredovisning......................... 127

16.1 Skyldighet att upprätta koncernredovisning...... 127

16.2 Koncernredovisningens utformning och innehåll ... 133

16.3 Dotterföretag som skall omfattas av koncernredo-
visningen ........................... 136

16.4 Eliminering av transaktioner mellan koncern-
företag ............................ 139

16.5 Konsolideringsmetodemas reglering .......... 141

16.6 Konsolidering av dotterföretag.............. 142

16.6.1 Förvärvsmetoden................. 142

16.6.2 Poolningsmetoden ................ 146

16.6.3 Konsolidering av dotterföretag med kapital-
andelsmetoden ................... 148

16.7 Konsolidering av andra företag än dotterföretag . . . 150

16.7.1 Konsolidering av intresseföretag med kapital-
andelsmetoden .................. 150

16.7.2 Klyvningsmetoden................ 154

16.8 Upplysningar om dotter- och intresseföretag m.m. i

koncernredovisningen ................... 155

17 Offentliggörande av års- och koncernredovisningar ..... 158

17.1 Offentliggörande genom ingivande till registrerings-
myndigheten ......................... 158

17.2 Annan publicering..................... 163

18 Delårsrapport ............................ 164

19 Årsbokslut.............................. 166

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

20 Revisionsplikt........................... 167

21 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .......... 169

22 Kostnader m.m............................ 171

23 Författningskommentar....................... 173

23.1 Förslaget till årsredovisningslag............. 173

23.2 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385)......................... 288

23.3 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen

(1976:125).......................... 307

23.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103) om

årsredovisning m.m. i vissa företag........... 310

23.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m.................... 316

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

8 Allmänna bestämmelser för årsredovisningen

8.1 Årsredovisningens delar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Alla bolag som omfattas av den nya
årsredovisningslagen skall upprätta en årsredovisning. Årsredovis-
ningen skall bestå av balansräkning, resultaträkning, noter och
förvaltningsberättelse.

I årsredovisningen för sådana bolag, som skall ha en auktoriserad
revisor, skall det även ingå en finansieringsanalys.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 154 - 156).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs för-
slag eller lämnat det utan erinran.

Gällande rätt: Enligt 11 § bokföringslagen skall den löpande
bokföringen för varje räkenskapsår avslutas med ett årsbokslut. Detta
består av en resultaträkning och en balansräkning. Till dessa kan bilagor
upprättas. Årsbokslutet skall tas in i en årsbok.

I 11 kap. 1 § aktiebolagslagen föreskrivs att aktiebolag för varje
räkenskapsår skall avge en årsredovisning. Årsredovisningen skall bestå
av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse. Vad som
gäller om årsbokslutets innehåll gäller även årsredovisningen. I aktie-
bolagslagen ställs vissa ytterligare krav på årsredovisningens innehåll.
Till resultaträkningen och balansräkningen skall fogas vissa tilläggs-
upplysningar. Dessa upplysningar får lämnas i noter om tydliga hän-
visningar görs vid de poster i balansräkningen till vilka de hänför sig.
Enligt lagens förarbeten utgör dessa noter en integrerad del av resultat-
räkningen och balansräkningen och får därför inte utelämnas vid
avskrift eller tryckning av årsredovisningen (prop. 1975:103 s. 455). I
11 kap. 9 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om vilka upplysningar
som skall lämnas i förvaltningsberättelsen.

Ett aktiebolag som enligt aktiebolagslagen måste ha en auktoriserad
revisor skall till förvaltningsberättelsen foga en finansieringsanalys (se
11 kap. 9 § fjärde stycket).

För företag som skall upprätta årsredovisning enligt 1980 års
årsredovisningslag gäller i huvudsak motsvarande regler. Detta framgår
av 2 kap. i den lagen.

Årsredovisningen skall - till skillnad från årsbokslutet - offentliggöras
genom ingivande till Patent- och registreringsverket.

Direktivet: Det fjärde direktivet innehåller bestämmelser om
”årsbokslut”. Samtliga bolag som omfattas av direktivet måste upprätta
ett årsbokslut. Begreppet årsredovisning används inte i den svenska
översättningen av direktivet. Med ”årsbokslut” avses emellertid en
redovisning som skall offentliggöras. Begreppet får därför snarast anses
motsvara det svenska begreppet ”årsredovisning” men med den skill-
naden att det senare begreppet även omfattar en förvaltningsberättelse.

Enligt artikel 2.1 skall årsbokslutet bestå av balansräkning, resultat-
räkning och noter. Dessa handlingar skall bilda en helhet.

Av artikel 46 följer att de bolag som omfattas av direktivet som
huvudregel även måste upprätta förvaltningsberättelse.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet gör som nämnts ingen
åtskillnad mellan årsbokslut och årsredovisning liknande den som finns
i svensk rätt. Föreskrifterna i direktivet tar emellertid sikte på den
ekonomiska information som bolagen lämnar till aktieägare, bolagsmän
och tredje man. Direktivet reglerar således i huvudsak vad som i svensk
rätt benämns årsredovisning. De svenska reglerna om årsredovisning
måste därför anpassas till direktivet. Enligt regeringens bedömning
ställer direktivet däremot inte några krav på ändring av de svenska
reglerna om årsbokslut. I vilken utsträckning dessa regler i detta
sammanhang ändå bör ändras kommer regeringen att behandla i ett
följande avsnitt (se avsnitt 19).

Enligt direktivet måste årsbokslutet omfatta balansräkning, resultaträk-
ning och noter. Detta överensstämmer i allt väsentligt med gällande rätt
och bör komma till uttryck i den nya lagstiftningen. Det bör tydligare
än i dag framgå av lagtexten att noterna utgör en del av årsredo-
visningen.

Såsom kommer att utvecklas i avsnitt 13 bör det även i den nya
lagstiftningen finnas en generell skyldighet att avge förvaltnings-
berättelse. I gällande rätt ingår förvaltningsberättelsen i årsredovis-
ningen. I direktivet utgör däremot ”årsbokslut” och förvaltnings-
berättelse två separata handlingar. Det kan emellertid inte anses strida
mot direktivet att även i fortsättningen låta förvaltningsberättelsen
utgöra en del av årsredovisningen. Detta har även praktiska fördelar,
eftersom förvaltningsberättelsen skall vara föremål för revisors-
granskning, behandling på bolagsstämma och offentliggörande på
samma sätt som årsredovisningen i övrigt. Årsredovisningen bör därför
även fortsättningsvis omfatta även bolagets förvaltningsberättelse. Av
artikel 2.1 följer att balansräkning, resultaträkning och noter skall
samordnas och utgöra en avgränsad del av den ekonomiska information
som bolaget lämnar och att noterna inte kan avskiljas från resultat-
räkningen och balansräkningen. Det kan mot bakgrund därav ifråga-
sättas om det bör införas ett nytt gemensamt begrepp för dessa
handlingar vid sidan av begreppen årsbokslut och årsredovisning. Enligt
regeringens mening skulle emellertid införandet av ett nytt begrepp inte
vara ägnat att leda till ökad klarhet.

Även om balansräkningen, resultaträkningen och noterna sålunda inte
bör ges någon gemensam beteckning bör det - i överensstämmelse med
direktivet - i den nya lagen slås fast att handlingarna utgör en helhet.
Det krav som lagen bör uppställa på att redovisningen skall ge en
rättvisande bild av bolagets ställning och resultat (se avsnitt 8.2)
kommer härigenom att gälla den bild som dessa handlingar gemensamt
ger. En bestämmelse om att handlingarna utgör en helhet markerar
också att de tilläggsupplysningar som bolag är skyldiga att lämna inte
kan lämnas i andra av bolaget utfärdade handlingar.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Direktivet ställer inte några krav på upprättande av finansierings-
analys. Såsom regeringen senare återkommer till (se avsnitt 14) anser
regeringen att bestämmelser om finansieringsanalys ändå bör tas in i
den nya lagstiftningen. Även finansierieringsanalysen bör utgöra en del
av årsredovisningen.

Årsredovisningen bör sålunda enligt regeringens mening i framtiden
ha samma beståndsdelar som i dag. Informationens fordelning mellan de
olika delarna bör emellertid i vissa avseenden vara en annan än i dag. I
enlighet med direktivet bör sålunda viss information som i dag lämnas i
förvaltningsberättelsen i stället tas in i balansräkningen, resultaträk-
ningen eller noterna. Till detta återkommer regeringen i det följande.

8.2 Överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande
bild

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Årsredovisningen skall upprättas på ett
överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed.

Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall tillsammans
ge en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat. Om det
behövs för att en rättvisande bild skall ges, skall tilläggs-
upplysningar lämnas.

Om avvikelser görs från allmänna råd eller rekommendationer av
normgivande organ, skall detta anmärkas i not. Skälen för
avvikelsen skall anges.

Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. I kommitténs förslag finns dock inte någon bestämmelse om att
årsredovisningen skall upprättas enligt god redovisningssed. En annan
skillnad är att kommittén har föreslagit att, om tillämpningen av lagens
bestämmelser i ett särskilt fall är oförenlig med kravet på rättvisande
bild, skall avsteg från lagen göras. Kommittén har inte heller lämnat
något förslag om att det skall lämnas upplysning om avvikelsen från
allmänna råd och rekommendationer (se betänkandet del I s. 283, 284,
334 och 335).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några
invändningar mot kommitténs förslag. SABO har dock ifrågasatt an-
vändandet av begreppet ”rättvisande bild”. Bokföringsnämnden,
Finansinspektionen och Riksskatteverket har ansett att begreppet är
otillräckligt preciserat och kommer att medföra svårigheter i tillämp-
ningen, bl.a. eftersom det inte framgår hur det skall tillämpas i för-
hållande till begreppet god redovisningssed. Riksbanken har ifrågasatt
om det är meningsfullt att införa ett krav på att bolaget under vissa för-
utsättningar skall avvika från gällande redovisningsbestämmelser. Lunds
Universitet och Sydsvenska Handelskammaren har menat att användan-
det av begreppet god redovisningssed bör behandlas närmare.

Gällande rätt: En allmän princip på redovisningsområdet är att
bokföring och redovisning skall ske enligt god redovisningssed. Detta
kommer till uttryck i framför allt 2 § bokföringslagen, där det
föreskrivs att bokföringsskyldigheten skall fullgöras på ett sätt som
överensstämmer med god redovisningssed. Bestämmelsen skall tillämpas
även vid upprättandet av årsbokslut och därigenom - enligt 11 kap. 1 §
andra stycket aktiebolagslagen och 2 kap. 2 § 1980 års årsredovis-
ningslag - vid upprättande av årsredovisning. Vidare gäller enligt 11
kap. 1 § tredje stycket aktiebolagslagen, 4 kap. 9 § bankrörelselagen
och 11 kap. 11 § försäkringsrörelselagen att förvaltningsberättelse
skall upprättas enligt god redovisningssed. Även vissa värderingsbe-
stämmelser i bokföringslagen hänvisar till begreppet.

I de förarbeten som föregick bokföringslagen och aktiebolagslagen
kommenteras begreppet ”god redovisningssed” på flera ställen. Aktie-
bolagsutredningen föreslog att årsredovisningen skulle upprättas med
iakttagande av ”god redovisningssed”. Därmed avsågs en modernare
och kortare term för det som tidigare uttryckts med orden ”allmänna
bokföringsgrunder och god köpmannased”. Behovet av en allmän
hänvisning till god redovisningssed berodde enligt utredningen dels på
att lagen inte kunde reglera alla frågor och situationer, dels på att
redovisningspraxis efter hand utvecklas (se SOU 1971:15 s. 277).

Även i bokföringsutredningens betänkande Bokföringslag (SOU
1973:57) föreslogs införandet av begreppet ”god redovisningssed” (se s.
94). I propositionen anslöt sig föredragande statsrådet till detta förslag.
Han anförde att ”som utredningen påpekar torde god redovisningssed
kunna beskrivas genom en hänvisning till att det bör röra sig om en
faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets
bokföringsskyldiga. Vad som är god redovisningssed kan ibland behöva
bestämmas branschvis. Stor betydelse för innebörden av begreppet har
givetvis de uttalanden i redovisningsfrågor som görs av den praktiskt
och teoretiskt verksamma expertisen på redovisningsområdet. Närings-
livets börskommitté och Föreningen auktoriserade revisorer har sålunda
genom olika utfärdade rekommendationer fått stort inflytande när det
gäller att tolka begreppet god redovisningssed. Enligt min mening kan
emellertid inte helt överlämnas åt enskilda intressen att närmare
bestämma innebörden av detta begrepp. Det är angeläget att företrädare
för det allmänna - som har stora intressen att bevaka i detta
sammanhang - också får tillfälle att utöva inflytande i frågan. Jag
återkommer senare till att en särskild nämnd för redovisningsfrågor bör
inrättas. Denna kommer att utöva stort inflytande på hur frågor om god
redovisningssed skall bedömas i olika situationer. En annan uppgift för
denna nämnd kan vara att mot bakgrund av den ständiga utvecklingen
på redovisningsområdet anpassa praxis och med hänsyn härtill utforma
vad som är god redovisningssed. På detta sätt kommer företrädare för
det allmänna och löntagarnas organisationer - som bör ingå i nämnden

- att kunna påverka utvecklingen” (prop. 1975:104 s. 148 f.).

I specialmotiveringen till 2 § bokföringslagen anförde föredraganden

- i anslutning till att begreppet ”god redovisningssed” kommenterades -
bl.a.: ”Departementsförslaget är uppbyggt så att det finns ett betydande

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

utrymme for praxis att närmare precisera vad de i lagen angivna kraven
kan innebära för olika redovisningssituatjoner.... Jag vill i detta
sammanhang framhålla att praxis kan ge besked om vad ett allmänt
avfattat krav i lagen kan anses innebära i en praktisk situation.
Undantagsvis kan det också vara en uppgift för praxis att ge direktiv,
utformade efter lagens syfte, i något spörsmål som inte besvaras i
lagen. Däremot kan det inte komma i fråga att en uttrycklig lag-
bestämmelse sätts åt sidan av en mot bestämmelsen stridande praxis.
När det särskilda organet för redovisningsfrågor har inrättats kommer
praxis i stor utsträckning att utvecklas genom anvisningar och
uttalanden från expertorganet” (a. prop. s. 205).

Såsom strax skall utvecklas närmare innehåller EG-rätten ett krav på
att redovisningen skall ge ”en rättvisande bild”. I svensk lagstiftning
finns inte någon direkt motsvarighet till detta. Vissa lagar innehåller
dock bestämmelser om att redovisningen i viss del skall vara
”rättvisande”. Detta gäller t.ex. 4 kap. 1 § bankrörelselagen och 11
kap. 1 § försäkringsrörelselagen. Dessa bestämmelser ger Finans-
inspektionen rätt att utfärda föreskrifter som avviker från bokförings-
lagen. Enligt lagrummen skall föreskrifterna utformas så att de främjar
”en klar och rättvisande redovisning” av de berörda bolagens resultat
och ställning (jfr del IV avsnitt 8.2).

Direktivet: Begreppet ”god redovisningssed” förekommer inte i de
bolagsrättsliga direktiven. I stället ställer det fjärde direktivet vissa
andra allmänna krav på redovisningen.

I artikel 2.2 föreskrivs att årsbokslutet skall upprättas ”på ett
överskådligt sätt”.

I artiklarna 2.3-2.5 finns föreskrifter om ”rättvisande bild”.
Årsbokslutet skall enligt artikel 2.3 ge en rättvisande bild av bolagets
tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat. I artikel 2.4 före-
skrivs att, när tillämpningen av bestämmelserna i direktivet inte räcker
till för att ge en rättvisande bild enligt artikel 2.3, ytterligare upplys-
ningar skall lämnas. Vidare föreskrivs i artikel 2.5:

”Om undantagsvis tillämpningen av en föreskrift i detta direktiv är
oförenlig med den skyldighet som föreligger enligt punkt 3, skall avsteg
göras från den förstnämnda föreskriften så att en rättvisande bild enligt
punkt 3 kan ges. Varje sådant avsteg skall anmärkas i en not med
upplysning om skälen för avsteget och om den inverkan som detta kan
ha på bolagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat.
Medlemsstaterna får bestämma när avsteg kan ske och får föreskriva de
undantagsregler som behövs. ”

Enligt artikel 2.6 får medlemsstaterna tillåta eller kräva att annan in-
formation lämnas i årsbokslutet utöver vad som fordras enligt direktivet.

Innebörden i begreppet ”rättvisande bild” finns inte angiven i direk-
tiven. Eftersom direktiven saknar publicerade förarbeten av det slag
som finns för svensk lagstiftning är det också svårt att bilda sig någon
uppfattning om vad som avsågs vid direktivets tillkomst.

Begreppet är en översättning av det engelska ”true and fair view”, ett
begrepp som var väl etablerat i den anglosachsiska världen när

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

direktivet utarbetades. Det var också först efter Storbritanniens inträde
i EG som kravet på rättvisande bild fördes in i då föreliggande förslag
till det fjärde direktivet. Det kan därför vara av intresse att notera
vilken innebörd begreppet fått i Storbritannien. Det måste dock
samtidigt understrykas att begreppet sedan det numera blivit en del av
EG-rätten inte längre kan tolkas enbart mot bakgrund av brittisk rätt
och praxis.

I Storbritannien synes begreppet ”rättvisande bild” ofta användas för
att tolka eller fylla ut lag och redovisningsrekommendationer. I
särskilda fall kan kravet på rättvisande bild också användas för att
åsidosätta lag eller rekommendationer. Begreppet används vidare för att
ta fram rekommendationer som sätts över detaljer i lagen. Det har sagts
att begreppet speglar ett principiellt synsätt som innebär att redovis-
ningen inte får vara legalistisk och formell utan skall avspegla vad som
verkligen i ekonomisk mening hänt i bolaget (se Thorell, EG:s
redovisningsrätt s 31).

Begreppet hade år 1994 införts i samtliga EU-länder men synes ha
fått olika innebörd på olika håll.

I den danska årsregnskabsloven har begreppet ”retvisende billede” fått
ersätta det tidigare ”god regnskabsskik”. Den danske lagstiftaren synes
inte ha ansett att det förelåg annat än en marginell skillnad mellan de
båda begreppen. Närmast av redaktionella skäl har man valt att använda
begreppet rättvisande bild i årsregnskabsloven, medan kravet på god
redovisningssed har behållits i bogforingsbekendtgarelsen som ett
grundläggande krav för all bokföring.

I Italien används begreppet för att tolka statsmakternas krav, för
utfyllande tolkning eller, i ytterst exceptionella fall, för att avvika från
lagens krav. En liknande användning synes begreppet ha fått i Frankrike
och Spanien.

I Tyskland uppställer lagstiftningen ett krav på ”ein den tatsächlichen
Verhältnissen entsprechendes Bild” (en bild som motsvarar de faktiska
förhållandena) vid sidan av ett krav på ”ordnungsmässiger Buch-
fiihrung”. I tysk rätt förefaller man emellertid presumera att en redo-
visning i enlighet med lagens föreskrifter alltid leder till en rättvisande
bild. För tysk redovisning får begreppet därför främst den betydelsen att
det i det enstaka fallet kan innebära att det måste lämnas tilläggs-
upplysningar i redovisningen. Det är däremot omtvistat om begreppet
kan användas för att tolka eller fylla ut lagregler.

Det finns sålunda en stor spännvidd i uppfattningarna om begreppets
innebörd. Framför allt bör det noteras att begreppet i vissa länder -
särskilt Storbritannien - används för att motivera generella rekom-
mendationer samt avsteg från lag, medan begreppet i Tyskland enbart
ges betydelse för redovisningen i det enskilda fallet.

Om en redovisning i enlighet med direktivets föreskrifter inte ger en
rättvisande bild, kan det få två olika följder. Enligt artikel 2.4 måste
tilläggsupplysningar lämnas. Enligt artikel 2.5 skall direktivets före-
skrifter frångås om tillämpningen av dem undantagsvis är oförenlig med
kravet på rättvisande bild. Enligt kontaktkommittén måste man först
försöka uppnå en rättvisande bild med hjälp av tilläggsupplysningar;
först om det inte går får avsteg från direktivet göras.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Särskilt artikel 2.5 har givit upphov till meningsskiljaktigheten Det är
helt klart att direktivet genom artikel 2.5 ger medlemsstaterna rätt att
föreskriva att det i vissa fall skall göras avsteg från direktivets före-
skrifter. Huruvida det även föreligger en skyldighet för medlemsstaterna
att ge sådana föreskrifter är däremot inte alldeles säkert. Ett par med-
lemsstater - Tyskland och Portugal - torde inte ha ansett att någon
sådan skyldighet föreligger, eftersom man i dessa länder inte har tagit
in någon sådan bestämmelse i sin lagstiftning. Direktivet talar visser-
ligen om att avsteg ”skall” göras. Samtidigt medger direktivet emeller-
tid att medlemsstaterna ”får” bestämma när avsteg skall göras. Det har
hävdats att den sistnämnda bestämmelsen ger medlemsstaterna rätt att
begränsa det område där avsteg från lag får göras.

Som ovan har framhållits finns det också olika uppfattningar om
bestämmelsen om rättvisande bild kan användas för att ge generella
normer eller om den kan tillämpas enbart i det enskilda fallet. Dessa
åsiktsskillnader kommer till uttryck i skiftande tolkningar av föreskriften
i artikel 2.5. I Storbritannien, där kravet på rättvisande bild får sin
största betydelse just genom skyldigheten att i vissa fall avvika från
lagens regler, förekommer det att det görs avsteg från lagen genom
utfärdande av redovisningsrekommendationer. Kontaktkommittén har
diskuterat om detta är förenligt med direktivet. Enligt kontaktkommittén
skall artikel 2.5 tolkas så att avsteg kan göras enbart med hänsyn till
förhållandena i ett enskilt bolag. Artikeln medger, menade man, inte
generella avsteg från lagen för alla företag eller en speciell kategori
företag (bransch) och medlemsstaterna får inte heller införa regler som
avviker från direktivet med motiveringen att dessa behövs för att
uppfylla kravet på rättvisande bild (se The Accounting Harmonization in
the European Communities, s. 2). Kontaktkommitténs uttalande har
ifrågasatts inom doktrinen med hänvisning till bestämmelsen i artikel
2.5 att medlemsstaterna får bestämma när avsteg kan ske och får
föreskriva de undantagsregler som behövs. Mot detta har invänts att den
angivna bestämmelsen enbart kan användas av en medlemsstat för att
begränsa möjligheterna att göra avsteg från lag till vissa särskilda
områden.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Skälen för regeringens förslag:

Överskådlighet

Direktivets föreskrift om överskådlighet är tvingande för medlems-
staterna. Föreskriften avser i och för sig endast balansräkningen,
resultaträkningen och noterna. Ett mera allmänt krav på överskådlighet
är emellertid ägnat att främja tillgängligheten hos redovisningen. I den
nya lagen bör därför införas en bestämmelse om att årsredovisningen
skall upprättas på ett överskådligt sätt. En sådan bestämmelse kommer
att omfatta alla årsredovisningens delar och således även förvaltnings-
berättelsen och finansieringsanalysen.

God redovisningssed och rättvisande bild

Direktivet gör det nödvändigt att i svensk rätt införa bestämmelser om

att redovisningen skall ge en rättvisande bild av bolagets ställning och
resultat.

Såsom har framgått av den tidigare redogörelsen för begreppet
”rättvisande bild” är begreppets innebörd delvis oklar. När begreppet
har införts i de olika medlemsstaternas lagstiftning, har det i resp, land
kommit att färgas av landets redovisningstradition och redovisnings-
praxis. Detta kan emellertid inte tas som intäkt för att varje land har
rätt att ge begreppet den innebörd man anser önskvärd. Tvärtom måste
understrykas att begreppet har införts i EG-rätten för att åstadkomma en
harmonisering av de olika medlemsstaternas redovisningslagstiftning.
Det bör också understrykas att den slutliga tolkningen av begreppet inte
kan göras på nationell nivå utan endast av EG-domstolen. När
begreppet infors i svensk lagstiftning måste utgångspunkten därför vara
att det ges samma innebörd som det kan antas ha i det övriga EU.

Även om innebörden i begreppet är oklar kan dock vissa slutsatser
dras. Enligt regeringens mening bör begreppet sålunda förstås som ett
övriga föreskrifter i direktivet överordnat krav på att balansräkningen,
resultaträkningen och noterna i det enskilda fallet skall innehålla sådan
ekonomisk information att läsaren kan få en så riktig bild som möjligt
av bolagets ekonomiska situation. Ett sådant krav får givetvis betydelse
för utvecklingen av redovisningspraxis och redovisningsrekommen-
dationer. Det torde emellertid inte vara så att begreppet ”rättvisande
bild” är avsett att - såsom i hög grad är fallet med begreppet ”god
redovisningssed” - återspegla rådande praxis och rekommendationer.
Kontaktkommitténs ovan refererade uttalanden rörande tillämpningen av
artikel 2.5 talar tvärtom för att begreppet har sin största betydelse som
instrument för att tolka redovisningsreglerna i det enskilda fallet och för
att korrigera de missvisande resultat som kan uppkomma vid en alltför
formell tillämpning av generella normer.

De skillnader som således föreligger mellan begreppen torde inte
alltid ha någon praktisk betydelse. Det kan sålunda förmodas att
årsredovisningen som regel ger en rättvisande bild när den innehåller
den information som läsaren kan förvänta sig mot bakgrund av sådana
vedertagna normer som återspeglas i god redovisningssed. Det kan
också, som nyss har framhållits, antas att redovisningspraxis kommer
att påverkas av begreppet rättvisande bild.

Likväl torde skillnaderna mellan begreppen vara så betydelsefulla att
det inte utan vidare går att i och med införandet av kravet på rätt-
visande bild utmönstra kravet på iakttagande av god redovisningssed.
”God redovisningssed” kan betecknas som en allmän rättslig standard
grundad framför allt på - utöver lag - förekommande praxis och
rekommendationer. Behovet av en sådan standard torde inte fullt ut
kunna ersättas av kravet på rättvisande bild, eftersom det kravet torde
ha sin tyngdpunkt i redovisningen i det enskilda fallet.

Ett ytterligare skäl till att bibehålla begreppet ”god redovisningssed”
vid sidan av bestämmelserna om rättvisande bild hänger samman med
osäkerheten i innebörden av begreppet ”rättvisande bild”. Eftersom be-
greppet är en del av EG-rätten och i sista hand kan tolkas enbart av EG-
domstolen är det inte möjligt att - såsom några remissinstanser framfört
önskemål om - på nationell nivå ge några närmare anvisningar om hur
begreppet skall förstås. ”God redovisningssed” är däremot etablerat i

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

svensk redovisning och därigenom ägnat att ge mera vägledning för
bolagen.

Det är också önskvärt att lagstiftningen utformas så att den nuvarande
kopplingen mellan å ena sidan lagstiftningen och å andra sidan kvali-
tativt representativ redovisningspraxis och auktoritativa organs rekom-
mendationer kan bibehållas. Ett bibehållande av begreppet ”god redo-
visningssed” ger bättre förutsättningar för detta.

Ett bibehållande av begreppet ”god redovisningssed” ger också bättre
möjligheter att bibehålla en nationell standard i sådana redovisnings-
frågor som inte behandlas i EG-rätten och i frågor som inte har någon
direkt relevans för bolagets resultat och ställning.

Till detta kommer det förhållandet att det torde vara nödvändigt att i
vart fall tills vidare behålla begreppet ”god redovisningssed” på de
områden som inte omfattas av den nya lagstiftningen, t.ex. i fråga om
den löpande bokföringen.

Mot denna bakgrund finner regeringen övervägande skäl tala för att
begreppet god redovisningssed i vart fall tills vidare bör tas in i den nya
lagstiftningen. Direktivet, som ger medlemsstaterna rätt att ställa mera
långtgående krav på information än vad direktivet fordrar (jfr artikel
2.6), kan inte anses uppställa några hinder mot detta.

I den nya lagstiftningen bör därför tas in såväl ett krav på att god
redovisningssed skall iakttas som ett krav på att redovisningen skall ge
en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat. Vad gäller sättet
för att bestämma innebörden i begreppet god redovisningssed föreslår
regeringen inte någon förändring. Praxis och rekommendationer som
ingår i god redovisningssed måste dock givetvis fortlöpande anpassas till
de synsätt som kan komma att utvecklas inom ramen för EG-rätten. All
tillämpning av god redovisningssed - vare sig den kommer till uttryck i
rekommendationer från normgivande organ eller i praxis - måste också
inriktas på att åstadkomma en rättvisande bild.

Tilläggsupplysningar

Bestämmelsen i artikel 2.4 ställer krav på tilläggsupplysningar för det
fall att en redovisning enligt lagens regler inte ger en rättvisande bild av
bolagets ställning och resultat. Bestämmelsen, som är tvingande för med-
lemsstaterna, måste införlivas med svensk rätt. En sådan bestämmelse
medför att den som upprättar redovisningen i första hand skall göra
detta enligt lagens regler och i enlighet med god redovisningssed till
vilken lagen hänvisar. Om redovisningen trots detta inte ger en
rättvisande bild av bolagets ställning och resultat, måste man
komplettera med ytterligare information till dess att en rättvisande bild
uppnås.

Avvikelser från lag eller redovisningsrekommendationer?

Såsom tidigare har nämnts är det inte helt klart om artikel 2.5 är
tvingande i den meningen att medlemsstaterna måste föreskriva att
avsteg från direktivets föreskrifter skall göras om dessa föreskrifter inte
leder till att redovisningen ger en rättvisande bild. Två medlemsstater,

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

som har infort begreppet ”rättvisande bild” i sin nationella rättsordning,
har inte införlivat artikeln. Den bestämmelse i artikeln som ger
medlemsstaterna möjlighet att bestämma när avsteg kan göras och vilka
undantag som behövs talar i alla händelser för att medlemsstaterna inte
är skyldiga att generellt föreskriva att sådana avsteg skall göras. Mot
den bakgrunden torde artikel 2.5 få tolkas så att den ger
medlemsstaterna enbart en möjlighet att föreskriva om avvikelser från
direktivets föreskrifter, generellt eller på begränsade områden.

Frågan blir då om Sverige - såsom kommittén har föreslagit - bör
utnyttja denna möjlighet.

Det finns skäl som talar för kommitténs förslag. Ett sådant är att
flertalet EU-stater har införlivat den aktuella artikeln med sin redovis-
ningslagstiftning. Ett svenskt införlivande ligger väl i linje med en önsk-
värd harmonisering av svensk och utländsk redovisning.

Det måste också beaktas att den nya lagstiftningen till följd av
direktivanpassningen kommer att bli mera omfettande och detaljerad än
den lagstiftning som finns i dag. Flera frågor som hittills har
överlämnats åt redovisningspraxis måste lagregleras. När normsystemet
flyttas över till lagstiftningen, får det med nödvändighet en mindre
flexibel struktur. För att detta inte skall leda till mindre rättvisande
redovisningar kan det finnas ett behov av en ”ventil”, en möjlighet att i
särpräglade fell avvika från lagen.

En bestämmelse av detta slag ger emellertid också upphov till ett antal
frågor. Det finns sålunda anledning att fråga sig vilka materiella
effekter en sådan bestämmelse skulle få, vilka risker för missbruk som
finns och hur sådana missbruk skulle kunna förebyggas. De
konsekvenser som en bestämmelse av detta slag skulle kunna få i fråga
om exempelvis kapitaltäckning, rätt till utdelning och beskattning kan
aktualisera viss följdlagstiftning.

Regeringen har mot denna bakgrund stannat for att för närvarande
inte lägga fram något förslag om rätt eller skyldighet att med hänvisning
till kravet på rättvisande bild göra avsteg från uttryckliga föreskrifter i
lagen. Redovisningskommittén kommer i sitt slutbetänkande att behand-
la bl.a. frågor om normbildning och sanktioner på redovisningsområdet.
Dessa frågor har ett nära samband med frågan om införlivande av före-
skriften i artikel 2.5. Redovisningskommittén bör därför ges i uppdrag
att se över de problem som artikel 2.5 ger upphov till.

Såsom tidigare har angivits anser regeringen att lagen bör innehålla en
bestämmelse om att redovisningen skall upprättas enligt god redovis-
ningssed. Av god redovisningssed följer bl.a. att företagen normalt
måste följa vissa redovisningsnormer som är allmänt accepterade även
om de inte är reglerade i lag. Allmänna råd och rekommendationer från
normgivande organ har härvid en särskilt stor betydelse. Detta aktua-
liserar frågan vad som gäller när sådana generella normer inte kan
förenas med kravet på rättvisande bild.

Det är naturligt att allmänna råd och rekommendationer utformas med
kravet på rättvisande bild som utgångspunkt. Det torde därför endast i
rena undantagsfall inträffa att kravet på en sådan bild inte kan förenas
med vedertagna allmänna råd och rekommendationer. I de fåtal enskilda
fell som den redovisningspraxis och de allmänna råd och rekommen-
dationer som återspeglas i ”god redovisningssed” inte ger en rättvisande

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

redovisning måste emellertid avvikelse ske från dessa normer. Lag-
stiftningen bör alltså vila på principen att bolagen har att göra avsteg
från rekommendationer, allmänna råd och från vedertagen praxis om
dessa generella normer i ett enskilt fell är oförenliga med kravet på
rättvisande bild. Är det fråga om en avvikelse från de normer som
kommer till uttryck i rekommendationer eller allmänna råd från
normgivande organ, bör det dock redovisas öppet. Det bör därför
föreskrivas i lagen att avvikelser från vad som följer av sådana rekom-
mendationer eller allmänna råd skall anmärkas i not tillsammans med
skälen för avvikelsen.

8.3 Andra grundläggande principer för redovisningen

Regeringens förslag: Sex grundläggande redovisningsprinciper
tes in i den nya lagstiftningen:

- Bolaget skall förutsättas fortsätta sin verksamhet.

- Samma principer för värderingen skall tillämpas från ett
räkenskapsår till ett annat.

- Värderingen skall göras med rimlig försiktighet, vilket bl.a.
innebär att endast under räkenskapsåret konstaterade intäkter skall
få tes med och att hänsyn skall tes till alla förutsebara förluster.

- Intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret
skall tes med oavsett tidpunkten för betalningen.

- De olika beståndsdelarna i posterna skall värderas för sig.

- Den ingående balansen för ett räkenskapsår skall stämma
överens med utgående balans för föregående räkenskapsår.

Avvikelser från principerna får göras, om det finns särskilda skäl
och avsteget är förenligt med god redovisningssed och kravet på
att redovisningen skall ge en rättvisande bild.

Om avvikelse görs, skall vissa tilläggsupplysningar lämnas i en
not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock, såvitt avser tredje strecksatsen, använt
begreppet ”realiserade intäkter” (se del I s. 363 - 365).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran. Bokföringsnämnden, Föreningen
Auktoriserade Revisorer och Redovisningsrådet har dock tagit upp
begreppet ”realiserade intäkter” och varnat för att det kan få en alltför
snäv innebörd. En alltför snäv tolkning kan enligt Föreningen
Auktoriserade Revisorer försvåra t.ex. successiv vinstavräkning och
värdering av fordringar och skulder till balansdagens kurs samt hämma
utvecklingen av god redovisningssed. Redovisningsrådet har efterlyst en
annorlunda formulering av principen om att intäkter och kostnader skall
tes med oavsett tidpunkten för betalning. Även några andra remiss-
instanser har lämnat vissa synpunkter på utformningen av principerna.

Gällande rätt: Den svenska lagstiftningen innehåller inga allmänna
principer av det slag som regeringen nu föreslår skall lagfästes.
Likartade principer har emellertid i förarbetena till bokföringslagen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

förklarats ligga till grund för värderingsreglerna i bokföringslagen eller
uttryckligen åberopats i anslutning till enskilda värderingsbestämmelser
eller ansetts följa av god redovisningssed. Bokföringsutredningen
uttalade sålunda att allmänt accepterade konventioner hade beaktats i
förslaget vid avvägningen av reglerna och nämnde särskilt bl.a. att
försiktighet bör iakttas vid värderingen. En följd därav var, enligt
utredningen, att endast realiserade intäkter får tas med. Vidare uttalade
utredningen att sannolika framtida förluster måste beaktas och att
använda värderingsprinciper skall vara konsekventa och beständiga
(SOU 1973:57 s. 192). I propositionen med förslag till bokföringslag
anfördes i specialmotiveringen till 14 § att lagtexten gav uttryck för
grundprincipen att varje enskild tillgång skall värderas för sig (prop.
1975:104 s. 223). I anslutning till begreppet ”god redovisningssed”
uttalades att bokföringsmässiga grunder skulle följas och inte den s.k.
kontantprincipen (a. prop. s. 149).

Direktivet: Av artikel 31.1 i det fjärde direktivet framgår att
medlemsstaterna skall svara för att de poster som redovisas i bokslutet
värderas enligt vissa allmänna principer: Bolaget skall förutsättas
fortsätta sin verksamhet (”fortlevnadsprincipen”). Byte av värderings-
princip får inte ske mellan räkenskapsåren (”principen om
konsekvens”). Värderingen skall ske med iakttagande av rimlig
försiktighet (”försiktighetsprincipen”). Därvid skall särskilt beaktas att
endast per balansdagen konstaterade intäkter tas med, att hänsyn tas till
alla förutsebara risker eller möjliga förluster som har uppkommit under
detta eller tidigare räkenskapsår, även om de blir kända efter balans-
dagen men före upprättandet av balansräkningen, och att hänsyn skall
tas till värdenedgång vare sig räkenskapsårets resultat är en vinst eller
en förlust. Intäkter och kostnader som avser räkenskapsåret skall tas
upp utan hänsyn till tidpunkten för betalningen (”periodiserad
redovisning”). Posternas beståndsdelar skall värderas var för sig (”post
för post-värdering”). Den ingående balansen för varje räkenskapsår
måste stämma överens med närmast föregående räkenskapsårs utgående
balans (”kontinuitetsprincipen”).

Enligt artikel 31.2 kan man undantagsvis acceptera avvikelser från de
angivna grunderna. I så fall skall dock en redogörelse för avvikelsen
lämnas i not med uppgift om skälen för avvikelsen samt en bedömning
av dennas inverkan på tillgångarna, skulderna, den ekonomiska
ställningen och resultatet.

Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av formuleringen av
artikel 31.1 finns det först skäl att fråga sig om artikeln inte enbart ger
uttryck för vissa principer som medlemsstaterna har att beakta vid
utformningen av de särskilda värderingsregler som måste införas till
följd av direktivet. Det skulle i så fall innebära att principerna inte
behöver tas in i lagtext. I artikel 31.2 sägs emellertid att om avvikelse
från principerna undantagsvis sker, vissa upplysningar skall lämnas i
not. Detta talar för att principerna riktar sig direkt till bolagen. Samtliga
stater som år 1994 var medlemmar i EU synes också ha tagit in
principerna i sin lagstiftning.

Till detta kommer att det är en fördel om de grundläggande redovis-
ningsprinciperna framgår av lagen. Principerna får därigenom ett tyd-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

ligare innehåll och en starkare ställning i frågor och situationer som inte
regleras av lagen.

Regeringen delar därför kommitténs bedömning att principerna i
artikel 31.1 bör tas in i den nya lagstiftningen.

Artikel 31.2, som är tvingande för medlemsstaterna, innebär att
lagstiftaren måste ge bolagen möjlighet att ”i undantagsfall” avvika från
de grundläggande redovisningsprinciperna. Regeringen anser därför att
artikeln bör införlivas med svensk lagstiftning genom en bestämmelse
om att avvikelse från de allmänna redovisningsprinciperna får göras om
det finns särskilda skäl. En sådan bestämmelse innebär att det måste
prövas utifrån förhållandena i det enskilda fallet om avvikelse kan
göras.

Däremot ger artikeln, enligt regeringens bedömning, inte utrymme för
lagstiftaren att göra generella avsteg från principerna i artikel 31.1. Det
hindrar givetvis inte att redovisningspraxis så småningom kan komma
att ge viss vägledning för i vilka slag av situationer som det typiskt sett
kan finnas anledning att avvika från principerna.

Det bör understrykas att en bestämmelse om rätt att avvika från
allmänna redovisningsprinciper inte kan åberopas för att avvika från
särskilda i lagen intagna bestämmelser. Något särskilt stadgande om
detta torde enligt regeringens mening inte vara nödvändigt.

Inte heller bör det vara möjligt att med stöd av bestämmelsen göra
sådana avvikelser från de allmänna redovisningsprinciperna som skulle
strida mot god redovisningssed eller stå i strid med kravet på rätt-
visande bild. En förtydligande bestämmelse om detta bör tas in i lagen.

I enlighet med direktivets krav måste bestämmelsen om rätt att avvika
från de allmänna redovisningsprinciperna förenas med en bestämmelse
om att bolagen vid sådana avvikelser skall lämna notupplysningar om
skälen för avvikelsen och en bedömning av dess effekt på bolagets
ställning och resultat.

Några remissinstanser har framfört synpunkter på den närmare
utformningen av vissa av principerna. Det gäller särskilt kommitténs
förslag att lagfästa principen att endast ”realiserade intäkter” får tas
med. Det kan hävdas att utformningen av denna princip är av betydelse
bl.a. för möjligheterna att värdera fordringar och skulder i utländsk
valuta till balansdagskurs och att göra s.k. successiv resultatavräkning
(se nedan avsnitt 10.2.2) och att det därför skulle vara önskvärt att
luckra upp principen. Såsom regeringen återkommer till torde dock de
båda nämnda redovisningsfrågorna kunna ges en sakligt tillfreds-
ställande lösning utan att den aktuella principen behöver frångås. Det
får överlämnas till redovisningspraxis att inom ramen för god
redovisningssed - och mot bakgrund av bl.a. den internationella utveck-
lingen på området - närmare tolka hur principen skall tillämpas i olika
situationer. Regeringen anser därför att kommitténs förslag inte bör
förändras på annat vis än att uttrycket ”realiserade intäkter” byts ut mot
det i den svenska översättningen av direktivet använda ”konstaterade
intäkter”. I övrigt bör kommitténs utformning av de allmänna redovis-
ningsprinciperna godtas.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9 Balans- och resultaträkningarna

9.1 Balansräkningen

9.1.1 Uppställningsform för balansräkningen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Balansräkningen skall ställas upp i
kontoform.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 185 - 187 och 191).

Remissinstanserna: Företagarnas Riksorganisation, Sveriges
Industriförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer och Redovisnings-
rådet har förordat att balansräkningen även får ställas upp i rapport-
form. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran.

Gällande rätt m.m: Balansräkningens uppgift är att i sammandrag
redovisa rörelsens samtliga tillgångar och skulder samt eget kapital på
balansdagen. Balansräkningen ger därmed också information om hur
tillgångarnas, skuldernas och det egna kapitalets storlek och samman-
sättning har förändrats i förhållande till föregående räkenskapsår. En
sådan redovisning skulle i och för sig kunna göras på ett flertal olika
sätt. Såväl i den gällande svenska lagstiftningen som i det fjärde
direktivet har emellertid uppställts vissa scheman för balansräkningens
uppställning. Skälen för det är bl.a. att enhetliga uppställningsformer
ger bättre förutsättningar för jämförelser mellan olika företag. Två
huvudtyper av uppställningsscheman kan urskiljas, kontoformen och
rapportformen. Kontoformen innebär att balansräkningen uppställs i två
spalter. I den ena redovisas tillgångar och i den andra skulder och eget
kapital. Slutsumman i den ena spalten skall överensstämma med slut-
summan i den andra spalten. Denna summa brukar kallas balans-
omslutning. I en balansräkning i rapportform redovisas alla poster i en
spalt, först tillgångar och sedan skulder och, som en restpost, eget
kapital.

De svenska reglerna om balansräkningens uppställning finns i 19 §
bokföringslagen. Paragrafen föreskriver ett uppställningsschema enligt
kontoformen men tillåter en annan uppställningsform, om denna ger en
likvärdig överblick över rörelsens ställning. Det innebär att den svenska
lagstiftningen tillåter även rapportformen. Kontoformen är i dag väl
etablerad i svensk redovisningspraxis och rapportformen används i
praktiken inte.

Bokföringslagens balansräkningsschema innehåller lyra huvudgrupper,
Tillgångar, Skulder och eget kapital, Ställda panter m.m. samt Ansvars-
förbindelser. De lättast realiserbara tillgångarna och de först förfallande
skulderna är placerade först inom respektive grupp. Skulderna delas upp
på långfristiga och kortfristiga.

Direktivet: I artikel 8 i det fjärde direktivet föreskrivs att balans-
räkningen måste ställas upp enligt något av två i direktiven angivna
scheman. Det ena schemat återges i artikel 9 och innebär en
uppställning i kontoform. Det andra schemat finns i artikel 10 och

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

innebär en uppställning i rapportform. Medlemsstaterna får välja mellan
att tillåta båda formerna eller enbart den ena formen.

Båda de scheman som direktivet tillåter innehåller ett stort antal
poster, flera än vad som föreskrivs i svensk rätt.

I artikel 9 är posterna placerade i en i förhållande till bokföringslagen
omvänd likviditetsordning. Det innebär bl.a. att anläggningstillgångar är
placerade före omsättningstillgångar och att de lättast realiserbara till-
gångarna är placerade sist inom respektive grupp. En annan skillnad i
förhållande till bokföringslagen är att någon uppdelning på långfristiga
och kortfristiga skulder inte görs och att eget kapital redovisas före
avsättningar och skulder.

I artikel 10 uppställs tillgångsposterna på samma sätt. Därefter
redovisas först kortfristiga skulder, sedan långfristiga skulder och av-
sättningar och sist eget kapital.

Av EU:s medlemsstater tillåter fem, däribland Danmark och
Storbritannien, båda de uppställningsformer som anges i direktivet.
Övriga medlemsstater som har införlivat direktivet med sin lagstiftning
föreskriver kontoformen. En undersökning som gjordes under år 1989
visade att 68 procent av samtliga undersökta företag använde konto-
formen. Flertalet företag som använde rapportformen fanns i
Storbritannien och Irland (se European Survey of Published Financial
Statements in the Context of the Fourth EC Directive, 1989, s. 20).

Skälen för regeringens förslag: Vid en anpassning till det fjärde
direktivet har Sverige möjlighet att välja att tillåta båda de
uppställningsformer för balansräkningen som direktivet tillåter eller att
tillåta endast en av dem.

Eftersom kontoformen är den allmänt använda uppställningsformen i
svenska företag, är det naturligt att den nya svenska lagstiftningen ger
möjlighet att använda denna uppställningsform även i framtiden. Vad
som däremot kan vara mera tveksamt är om också rapportformen skall
vara tillåten.

Nuvarande lagstiftning lämnar ett visst utrymme för företagen att
använda en annan uppställningsform än kontoformen. Det kan i och för
sig hävdas att det inte har framkommit några påtagliga nackdelar med
denna ordning och att det därför inte finns anledning att helt förbjuda
rapportformen. En annan omständighet som talar i samma riktning är
att rapportformen används av ett förhållandevis stort antal företag i
andra europeiska länder.

Under remissbehandlingen har också påtalats att rapportformen ur
redovisningssynpunkt kan ha vissa fördelar framför kontoformen. Den
uppdelning i kortfristiga och långfristiga skulder i balansräkningen som
rapportformen föreskriver kan, såsom några remissinstanser har varit
inne på, ge en bättre bild av det sysselsatta kapitalet (tillgångar ./.
kortfristiga skulder) inom företaget och kan därmed också förenkla
analysen av företagets resultat och ställning.

Likväl måste konstateras att det praktiska behovet av att kunna
uppställa balansräkningen i rapportform uppenbarligen är mycket litet.
I Sverige används numera endast kontoformen. Även i det övriga
Europa - med undantag för Storbritannien och Irland - är kontoformen
klart dominerande. Flertalet av EU:s medlemsstater tillåter också enbart
denna uppställningsform.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Mot ett tillåtande av rapportformen talar också de nackdelar som är
förenade med att lagstiftningen tillåter mer än en enda uppställ-
ningsform. Om två olika uppställningsformer används, försämras jämför-
barheten mellan olika företag. Dessutom torde skattemyndigheternas, Patent-
och registreringsverkets och Statistiska centralbyråns arbete i viss
utsträckning försvåras.

Regeringen anser därför att övervägande skäl talar för att den nya
lagstiftningen bör föreskriva att balansräkningen alltid skall upprättas i
kontoform.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.1.2 Balansräkningens utformning och innehåll

Regeringens förslag: Balansräkningen skall ha i huvudsak den
utformning som anges i det fjärde direktivet (se bilagan 2 till
förslaget till ny årsredovisningslag).

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s. 191 - 194).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invänd-
ningar mot huvuddragen i det av kommittén föreslagna uppställnings-
schemat. Några instanser har dock framfört synpunkter på enskilda
poster. Ett par instanser har också menat att uppställningen bör
kompletteras med vissa, väsentligen branschspecifika poster.

Gällande rätt: Bokföringslagens balansräkningsschema innehåller
fyra huvudgrupper, nämligen Tillgångar, Skulder och eget kapital,
Ställda panter m.m. samt Ansvarsförbindelser. Varje huvudgrupp
innehåller flera olika poster och delposter. Uppställningen innebär att de
lättast realiserbara tillgångarna och de först förfallande skulderna
placeras först inom respektive grupp. De mindre likvida grupperna
följer sedan successivt. Av schemat följer också att en uppdelning skall
göras på långfristiga och kortfristiga skulder. Slutligen redovisas ställda
panter m.m. samt ansvarsförbindelser inom linjen, dvs. beloppen förs
inte ut i sifferkolumnen och räknas därför inte heller in i balansom-
slutningen.

Direktivet: Uppställningsscheman för balansräkningen finns i artik-
larna 9 (kontoformen) och 10 (rapportformen) i det fjärde direktivet.

I båda de scheman som direktivet tillåter finns ett antal huvud-
rubriker, betecknade med bokstäver. Dessa är vanligen indelade i olika
poster, vars beteckningar föregås av romerska siffror. Dessa poster
innehåller ibland en indelning i mindre poster, vars beteckningar
föregås av arabiska siffror.

Enligt artikel 4.1 måste posterna tas upp i den ordningsföljd som
anges i uppställningsformerna. En mera detaljerad underindelning skall
dock vara tillåten, under förutsättning att uppställningsformen följs.
Medlemsstaterna får själva bestämma om bolagen skall vara skyldiga att
göra sådana specifikationer. Artikel 4, som kommer att behandlas
närmare i avsnitt 9.3, innehåller också vissa föreskrifter om när poster
får slås samman.

Enligt artikel 14 skall bl.a. alla ansvarförbindelser, i den mån de inte
redovisas som skulder, antecknas under balansräkningen eller i noter.

Skälen för regeringens förslag: Direktivets föreskrifter om balans-
räkningens utformning är i huvudsak tvingande. Medlemsstaterna får
avvika från föreskrifterna enbart under vissa i artikel 4 angivna förut-
sättningar. Den nya lagens uppställningsschema för balansräkningen
måste därför i huvudsak överensstämma med vad som föreskrivs i
artikeln 9 angående uppställning i kontoform.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Tillgångssidan

I enlighet med direktivet bör på tillgångssidan upptas rubrikerna
Tecknat men ej inbetalt kapital, Anläggningstillgångar och Omsättnings-
tillgångar. I direktivet finns även en särskild rubrik Kostnader för
bolagsbildning. Eftersom svensk rätt inte tillåter att sådana kostnader tas
upp som tillgångar, finns det inte anledning att i den svenska
lagstiftningen föreskriva någon sådan post.

Anläggningstillgångar bör - i överensstämmelse med direktivet -
delas in i tre poster; (I) Immateriella anläggningstillgångar, (II) Mate-
riella anläggningstillgångar och (III) Finansiella anläggningstillgångar.

Under posten Immateriella anläggningstillgångar bör - såsom
direktivet fordrar - redovisas posterna Balanserade utgifter för
forsknings- och utvecklingsarbeten och liknande arbeten, Koncessioner
m.m., Goodwill samt Förskott avseende immateriella anläggnings-
tillgångar. Regeringen delar dessutom kommitténs uppfattning att
immateriella anläggningstillgångar som har anknytning till fast egen-
dom, t.ex. hyresrätt, eller som är av liknande slag bör redovisas under
en särskild post. Artikel 4.1 lämnar utrymme för detta. Posten bör
benämnas Hyresrätter och liknande rättigheter.

Posten Materiella anläggningstillgångar måste i enlighet med
direktivet innehålla en post för Byggnader och mark. Detta innebär en
skillnad gentemot bokföringslagens schema, där byggnader resp, fast
egendom som inte är maskin eller byggnad redovisas under skilda
poster. Det kan - som en remissinstans har varit inne på - i och för sig
hävdas att bokföringslagens indelning har vissa fördelar. Regeringen har
emellertid inte funnit att det finns tillräckligt starka skäl att på denna
punkt fordra mer än vad direktivet kräver. Det kan visserligen
förekomma fall då en uppdelning av det slag som föreskrivs i
bokföringslagen skulle vara av mycket stort värde. En indelning i del-
poster kommer emellertid - i enlighet med de regler som kommer att
behandlas i avsnitt 9.3 - att vara obligatorisk, om indelningen är nöd-
vändig för att man skall uppnå en rättvisande bild av bolagets resultat
och ställning.

Till skillnad från bokföringslagen fordrar direktivet inte någon sär-
redovisning av skepp. Enligt regeringens mening finns det inte heller
anledning att generellt kräva en sådan särredovisning. Några remiss-
instanser har efterlyst vissa andra branschspecifika poster. Regeringen
anser dock att det inte bör ställas några sådana krav i lagen. Det hindrar
inte - såsom kommer att behandlas i följande avsnitt - att de bolag som

har behov av det likväl kan göra en uppdelning i branschspecifika
delposter.

Under posten Materiella anläggningstillgångar måste också tas upp
posterna Maskiner och andra tekniska anläggningar, Inventarier,
verktyg och installationer samt Pågående nyanläggningar och förskott
avseende materiella anläggningstillgångar.

I fråga om de två första av dessa poster har ett par remissinstanser
menat att det kan uppkomma problem med att avgränsa posterna från
varandra. Detta utgör dock givetvis inte anledning att i lagstiftningen
frångå den postindelning som föreskrivs i direktivet. I vissa fall av
undantagskaraktär kommer det likväl att vara tillåtet att slå samman
posterna. Till detta återkommer regeringen i följande avsnitt.

Beträffande den tredje av posterna har kommittén föreslagit att den
delas upp i två poster. Då direktivet inte fordrar någon sådan indelning
och den dessutom - såsom Redovisningsrådet har påpekat - skulle
kunna innebära vissa gränsdragningsproblem anser regeringen att
kommitténs förslag på denna punkt inte bör följas.

Under Finansiella anläggningstillgångar skall enligt direktivet
redovisas särskilda poster för aktier och andelar i anknutna företag resp,
för fordringar hos anknutna företag. Med anknutna ”företag” avses
väsentligen företag i samma koncern (koncernföretag; jfr artikel 41.1 i
det sjunde direktivet). Balansräkningen bör därför i denna del innehålla
posterna Andelar i koncernföretag resp. Fordringar hos koncernföretag.
Direktivet fordrar också att balansräkningen innehåller särskilda poster
för ”ägarintressen” resp, ”fordringar hos företag hos vilka bolaget har
ägarintressen”. Såsom regeringen avser att närmare behandla i avsnitt

15.2 bör syftet bakom direktivets ägarintressebegrepp i den nu aktuella
svenska lagstiftningen tillgodoses med det intresseföretagsbegrepp som
förekommer i artikel 33 i det sjunde direktivet. I denna del bör därför
den svenska lagen föreskriva att balansräkningen skall innehålla
posterna Andelar i intresseföretag och Fordringar hos intresseföretag.
Härutöver bör - i enlighet med direktivet - tas upp posterna Andra
långfristiga värdepappersinnehav och Andra långfristiga fordringar.

Enligt bokföringslagen skall lån till delägare och denne närstående
personer redovisas under en särskild post bland anläggningstillgångarna.
Även kommittén har ansett att sådana lån bör särredovisas men har
ansett att de alltid bör redovisas bland omsättningstillgångarna. Detta
har ifrågasatts av en remissinstans. Regeringen anser inte att det finns
tillräckliga skäl att på denna punkt frångå bokföringslagens ordning.
Lån till delägare och närstående bör alltså även fortsättningsvis tas upp
under en särskild post bland de finansiella anläggningstillgångarna.

En anpassning till direktivet gör det vidare nödvändigt att dela in de
tillgångar som har upptagits under rubriken Omsättningstillgångar i
fyra poster; (I) Varulager m.m., (II) Fordringar, (III) Kortfristiga
placeringar och (IV) Kassa och bank.

Posten Varulager m.m. bör i enlighet med direktivet innehålla
posterna Råvaror och förnödenheter, Vtror under tillverkning och
Färdiga varor och handelsvaror.

Direktivet fordrar att det under Varulager tas upp även en post
Förskottsbetalningar. Kommittén har ansett att den i stället bör
redovisas under Fordringar, eftersom förskott till leverantörer enligt

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

kommitténs mening inte kan anses utgöra en del av varulagret. Enligt
regeringens mening är det mera förenligt med direktivet att ta upp
posten under Varulager.

Såsom kommer att utvecklas i avsnitt 10.2.2 anser regeringen att
särskilda värderingsregler bör få tillämpas vid s.k. pågående arbeten.
Med hänsyn härtill bör det under Varulager tas upp även en särskild
post Pågående arbete för annans räkning.

Under Fordringar bör - i enlighet med direktivet - tas upp posterna
Kundfordringar, Fordringar hos koncernföretag, Fordringar hos
intresseföretag och Övriga fordringar.

Direktivet tillåter att förutbetalda kostnader och upplupna intäkter
redovisas antingen under en särskild post under Fordringar, dvs. bland
omsättningstillgångarna, eller under en särskild huvudrubrik. Detta slag
av tillgångar skall enligt bokföringslagen redovisas bland omsättnings-
tillgångarna. Det finns inte anledning att i den nya lagen välja något
annat sätt för redovisning. Även Förutbetalda kostnader och upplupna
intäkter bör alltså tas upp som en särskild post under Fordringar.

I enlighet med direktivet bör bland Kortfristiga placeringar redovisas
posterna Andelar i koncernföretag, Egna aktier och Övriga kortfristiga
placeringar. Direktivet tillåter i och för sig att innehav av egna aktier i
stället redovisas under Finansiella anläggningstillgångar. De svenska be-
stämmelserna om förvärv av egna aktier (se 7 kap. 2 § aktiebolags-
lagen) innebär emellertid att bolag kan inneha egna aktier endast under
en kortare tid. Det synes därför lämpligare att alltid redovisa innehav av
egna aktier under Kortfristiga placeringar.

Såsom kommer att behandlas närmare i avsnitt 15.3 anser regeringen
inte att det finns skäl att - såsom kommittén har föreslagit - redovisa
andelar i intresseföretag som en egen post under Kortfristiga
placeringar.

Regeringen har inte funnit skäl till någon ytterligare indelning av
posten Kassa och bank.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Eget kapital, avsättningar och skulder

Balansräkningens passivsida bör innehålla rubrikerna Eget kapital,
Obeskattade reserver, Avsättningar och Skulder. Rubriken Obeskattade
reserver har ingen motsvarighet i direktivet men måste enligt
regeringens mening bibehållas så länge den nuvarande kopplingen
mellan redovisning och beskattning finns kvar. Den frågan kommer att
beröras ytterligare i avsnitt 9.7. De övriga tre rubrikerna finns i
direktivets uppställningsschema. Rubriken Avsättningar, som inte
förekommer i bokföringslagens schema, kommer att behandlas i avsnitt
11.1.

Under Eget kapital skall enligt direktivet redovisas tecknat kapital,
överkurs vid emission, uppskrivningsfond (se avsnitt 10.1.5), kapital-
reserver, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust under
räkenskapsåret. Mot den bakgrunden bör ett aktiebolag under rubriken
Eget kapital redovisa posterna Aktiekapital, Överkursfond,
Uppskrivningsfond, Andra fonder, Balanserad vinst eller förlust samt
Årets resultat, medan ett handelsbolag bör redovisa posterna Eget
kapital vid räkenskapsårets början, Insättningar eller uttag under året,

Årets resultat samt Eget kapital vid räkenskapsårets slut. Denna
indelning ger dock inte någon bild av vad som utgör bundet resp, fritt
eget kapital i bolaget. I vissa sammanhang har uppdelningen i bundet
resp, fritt eget kapital stor betydelse (se t.ex. 12 kap. 2 §
aktiebolagslagen). Enligt regeringens mening bör därför information om
vad som utgör fritt resp, bundet eget kapital ges redan i balans-
räkningen. Informationen bör lämnas i anslutning till rubriken Eget
kapital.

Under Avsättningar bör enligt regeringens mening redovisas posterna
Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser, Avsättningar för
skatter och Övriga avsättningar. Detta överensstämmer med direktivet.

Under Skulder bör redovisas posterna Obligationslån, Skulder till
kreditinstitut. Förskott från kunder, Leverantörsskulder, Växelskulder,
Skulder till koncernföretag, Skulder till intresseföretag. Skatteskulder,
Övriga skulder samt Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter.
Detta överensstämmer väsentligen med direktivet.

Redovisningsrådet har ansett att skulderna bör delas in i räntebärande
och icke räntebärande. Någon sådan uppdelning behöver inte göras
enligt bokföringslagen. Enligt regeringens mening finns det inte
tillräckliga skäl att generellt kräva en indelning av detta slag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Poster inom linjen

Liksom hittills bör panter och ansvarsförbindelser tas upp i balans-
räkningen inom linjen. Till dessa frågor återkommer regeringen i avsnitt
11.2.

9.1.3 Balansräkning i förkortad form

Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om att vissa
företag skall kunna upprätta balansräkning i förkortad form införs
inte.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning (se betänkandet del I s. 200, 202 och 203).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som särskilt har berört
frågan har lämnat kommitténs bedömning utan erinran.

Direktivet: Enligt artikel 11 i det fjärde direktivet får medlems-
staterna tillåta vissa mindre bolag att upprätta balansräkning i förkortad
form. En balansräkning i förkortad form behöver innehålla endast de
poster som i direktivets uppställningsscheman föregås av bokstäver eller
romerska siffror. Företag som upprättar balansräkningen i förkortad
form är emellertid skyldiga att lämna vissa kompletterande uppgifter.
Fordringar och skulder måste sålunda delas upp i sådana som förfaller
till betalning inom ett år och sådana som förfaller till betalning senare.

Skälen för regeringens bedömning: Direktivets bestämmelser om
balansräkning i förkortad form är inte tvingande för medlemsstaterna.

Varje stat kan alltså själv avgöra om man vill införliva bestämmelserna
med den nationella rättsordningen.

Syftet bakom direktivets bestämmelser är att förenkla för företagen.
Frågan är emellertid om ett utnyttjande av undantagsregeln skulle inne-
bära så stora lättnader för företagen. De flesta företag har ett internt
behov av en ytterligare specifikation och har den ofta tillgänglig i
datoriserade system. För dessa företag torde det inte medföra något
beaktansvärt merarbete att ta in uppgifterna i årsredovisningen. Till
detta kommer att företagen redan med tillämpning av de allmänna
bestämmelserna om sammanslagning av poster i många fall kan
underlåta att lämna en specifikation av mindre väsentliga poster. Såsom
kommer att beröras närmare i avsnitt 9.3 får nämligen bolagen enligt
artikel 4 alltid slå samman poster med arabiska siffror, om posterna
med hänsyn till kravet på rättvisande bild har ett obetydligt värde.
Redan denna föreskrift medför att företagens behov av förenklingar i
stor utsträckning tillgodoses.

Givetvis kan det hävdas att även en sammanslagning av poster som
har ett mer än obetydligt värde - och som alltså inte kan slås samman
enligt artikel 4 - skulle innebära en viss arbetsbesparing för företagen.
Beträffande vissa poster uppställer emellertid andra artiklar i direktivet
föreskrifter om att företagen måste lämna upplysningar i not om
delposter som är väsentliga. Det råder visserligen inte föll klarhet om
dessa krav på notupplysningar gäller även i de fall där balansräkning
har upprättats i förkortad form. Mot bakgrund av det allmänna kravet
på att redovisningen skall ge en rättvisande bild finns det emellertid
anledning anta att direktivet inte tillåter att företagen utelämnar
väsentliga upplysningar av de nämnda slagen enbart därför att balans-
räkningen har upprättats i förkortad form. Det bör också framhållas att
många av de poster som artikel 11-bolag kan tillåtas att utelämna
(poster som föregås av arabiska siffror) är av sådant slag att de sällan
eller aldrig förekommer i de minsta företagen.

Det kan med hänsyn härtill antas att användandet av balansräkning i
förkortad form i praktiken oftast inte skulle innebära någon förenkling
för de mindre företagen.

Till detta kommer att en balansräkning i förkortad form ofta har ett
väsentligt lägre informationsvärde än en fullständig balansräkning. Ett
utnyttjande av direktivets bestämmelser om balansräkning i förkortad
form skulle därmed riskera att sänka den svenska redovisnings-
standarden.

Regeringen anser därför att övervägande skäl talar mot att införa
särskilda regler om balansräkning i förkortad form.

9.2 Resultaträkningen

9.2.1 Uppställningsformen för resultaträkningen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: En resultaträkning skall ställas upp i
rapportform med kostnadsslagsindelning eller med fönktionsin-
delning. Uppställning i kontoform tillåts inte.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att resultaträkningen
alltid skall ställas upp i rapportform med funktionsindelning (se
betänkandet s. 187 - 190 och 195 - 197).

Remissinstanserna: Företagarnas Riksorganisation har föreslagit att
resultaträkningen skall få ställas upp såväl i rapportform som i
kontoform och att såväl kostnadsslagsindelning som funktionsindelning
skall få tillämpas. Övriga remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft
någon erinran mot förslaget att endast rapportformen skall vara tillåten.
Flertalet har dock haft invändningar mot förslaget att tillåta endast
rapportform med funktionsindelning. Bl.a. Föreningen Auktoriserade
Revisorer, Svenska Revisorsamfundet, Bokföringsnämnden, Redovis-
ningsrådet och Svenska Kommunförbundet har förordat att såväl kost-
nadsslagsindelning som funktionsindelning skall tillåtas. Riksskatte-
verket har ansett att endast kostnadsslagsindelning bör vara generellt
tillåten och att funktionsindelning skall få förekomma enbart efter
dispens. Några har förordat att frågan utreds ytterligare.

Gällande rätt m.m: En resultaträkning skall ge upplysning om
resultatet under räkenskapsåret - nettovinsten eller förlusten - och in-
formation om hur detta resultat har uppkommit. Resultaträkningen kan,
liksom en balansräkning, ställas upp på olika sätt. Även här kan man
skilja på en kotitoform och en rapportform. Kontoformen innebär att
kostnader och intäkter redovisas för sig i två olika kolumner. I rapport-
formen redovisas intäkter och kostnader i en gemensam kolumn. Rörel-
sens resultat räknas fram etappvis.

De gällande bestämmelserna om resultaträkningen finns i 18 § bok-
föringslagen. Där föreskrivs att resultaträkningen i sammandrag skall
redovisa samtliga intäkter och kostnader i rörelsen samt lämna en med
hänsyn till rörelsens förhållanden tillfredsställande redovisning för hur
räkenskapsårets resultat har uppkommit. Där uppställs också ett schema
för resultaträkningen. Schemat är uppställt i rapportform. Företag med
i medeltal färre än tio anställda får emellertid använda annan upp-
ställningsform. Denna möjlighet infördes eftersom flertalet företag,
framför allt mindre och medelstora, vid tiden för bokföringslagens till-
komst använde kontoformen. I dag förekommer i praktiken inte någon
annan uppställningsform än rapportformen.

Bokföringslagens schema kan i sina huvuddrag beskrivas på följande
sätt. Utgångspunkten är rörelsens intäkter. Intäkterna minskas med
rörelsens kostnader och avskrivningar. Någon uppdelning av kost-
naderna efter kostnadsslag eller funktion är inte nödvändig. Det rörelse-
resultat som återstår efter avskrivningar justeras med hänsyn till
finansiella intäkter och finansiella kostnader. Därefter tillägges extra-
ordinära intäkter och fråndrages extraordinära kostnader. Resultatet
justeras med hänsyn till bokslutsdispositioner. Slutligen fråndrages
företagets skatt. Vad som återstår utgör det redovisade årsresultatet.

Direktivet: Det fjärde direktivet tillåter fyra uppställningsformer för
resultaträkningen, dels rapportform med kostnadsslagsindelning, dels
rapportform med funktionsindelning, dels kontoform med kostnads-
slagsindelning och dels kontoform med funktionsindelning. Uppställ-
ningsformerna anges i artiklarna 23-26 i direktivet. Medlemsstaterna får
enligt artikel 22 välja mellan att tillåta två eller flera av formerna eller
att föreskriva endast en uppställningsform.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

De uppställningsformer i rapportform som direktivet tillåter innehåller
19 respektive 21 rubriker och är därigenom mera detaljerade än bok-
föringslagens schema. I det ena schemat är rörelsens kostnader upp-
delade på de olika funktionerna tillverkning, försäljning och admini-
stration (se artikel 25). Avskrivningar och nedskrivningar av materiella
och immateriella anläggningstillgångar redovisas inte separat utan ingår
i respektive kostnadspost. I det andra schemat skall kostnaderna delas
upp på olika kostnadsslag, t.ex. kostnader för råvaror och
förnödenheter, personalkostnader samt av- och nedskrivningar (se
artikel 23).

Fem av EU:s medlemsstater tillåter samtliga fyra uppställningsformer
för resultaträkningen. Tyskland föreskriver rapportformen men tillåter
såväl kostnadsslagsindelning som funktionsindelning. Frankrike och
Belgien tillåter både rapportformen och kontoformen men endast med
kostnadsslagsindelning. En undersökning av företag inom EU tyder på
att kostnadsslagsindelning och funktionsindelning används av ungefär
lika många företag (se European Survey of Published Financial
Statements in the Context of the Fourth EC Directive, 1989, s. 21).

Skälen för regeringens förslag: Direktivet ger utrymme för nationell
lagstiftning att tillåta sammanlagt fyra olika uppställningsformer. Med-
lemsstaterna kan emellertid välja att tillåta enbart någon eller några av
de uppställningsformer som anges i direktivet.

Även i fråga om resultaträkningen talar starka skäl för att begränsa
antalet uppställningsformer. Med en eller ett fåtal uppställningsformer
förbättras möjligheterna att jämföra olika företag. Även skattekontroll,
statistik m.m. underlättas.

I nuvarande svensk rätt är rapportformen huvudregel. Kontoformen
används i praktiken inte. Även internationellt synes rapportformen vara
den klart dominerande. Rapportformen har också betydande fördelar.
Den ger sålunda en mera lättillgänglig överblick över hur resultatet har
framkommit. Poster som på ett naturligt sätt hör ihop kan redovisas
tillsammans. I kontoformen kan det däremot vara nödvändigt att placera
poster med inbördes samband på olika sidor av räkningen, vilket
försämrar möjligheterna till överblick. En resultaträkning i rapportform
har också i övrigt större informationsvärde, eftersom poster av olika
karaktär skiljs åt och eftersom uppställningsformen innehåller en syste-
matisk framräkning av rörelsens resultat (jfr även prop. 1974:104
s. 174).

Mot denna bakgrund ansluter sig regeringen till kommitténs be-
dömning att endast rapportformen bör tillåtas.

När det gäller frågan om den svenska lagstiftningen bör tillåta båda
eller endast det ena av de två slag av rapportform som direktivet anger
kan följande sägas.

I svensk redovisningspraxis förekommer både kostnadsslagsindelning
och funktionsindelning. Kostnadsslagsindelning synes främst förekomma
i mindre och medelstora företag och torde - såsom bl.a. Riksskatte-
verket har påpekat - i dessa företag vara klart dominerande. I andra
europeiska länder synes de båda formerna vara ungefär lika vanliga.

För mindre och medelstora foretag torde rapportformen med
kostnadsslagsindelning ha vissa fördelar. Majoriteten av dessa företag
använder i dag den kostnadsslagsindelade baskontoplanen (BAS 90), en

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

kontoplan för mindre och medelstora foretag som har utarbetats av bl.a.
Sveriges Industriförbund. Denna baskontoplan kan efter vissa
justeringar ligga till grund vid upprättandet av en kostnadsslagsindelad
resultaträkning. En annan fordel med den kostnadsslagsindelade rapport-
formen är att företagen slipper den många gånger svåra uppgiften att
fördela rörelsekostnadema på de tre olika funktionerna tillverkning,
försäljning och administration. Härtill kommer att man i den kostnads-
slagsindelade resultaträkningen skall redovisa avskrivningar som en
särskild post. De särskilda fördelar som en funktionsindelad resultat-
räkning har torde inte heller vara lika påtagliga i mindre företag. Det
måste också beaktas att en övergång till funktionsindelning kan innebära
inte oväsentliga anpassningsproblem för det stora antal företag som i
dag använder sig av en kostnadsslagsindelad resultaträkning.

Såväl praktiska hänsyn som intresset av att företagens redovisning kan
anpassas till företagets verksamhet talar därför för att den kostnads-
slagsindelade rapportformen bör tillåtas som uppställningsform för
resultaträkningen.

Även en uppställning i rapportform med funktionsindelning har ofta
betydande fördelar. Den ger ofta en mera fyllig information om hur
företagets resultat uppkommit än vad en kostnadsslagsindelad resultat-
räkning gör. Uppdelningen på olika funktioner medför att kostnader
som sammanhänger med en funktion av visst slag redovisas till-
sammans. Detta ger bättre möjligheter att av resultaträkningen utläsa
hur olika funktioner har påverkat företagets resultat. I likhet med
kommittén anser regeringen därför att det är naturligt att tillåta denna
uppställningsform. Riksskatteverket har menat att rapportformen med
funktionsindelning enbart skall vara tillåten efter särskild dispens.
Regeringen delar inte den uppfattningen. Den funktionsindelade
resultaträkningen har nämligen sådana fördelar och är så etablerad i
svensk redovisningspraxis att användandet av uppställningsformen inte
bör begränsas genom ett dispensförfarande.

Mot denna bakgrund har regeringen kommit till uppfattningen att både
den kostnadsslagsindelade och den funktionsindelade rapportformen bör
tillåtas.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.2.2 Resultaträkningens utformning och innehåll

Regeringens förslag: Båda de uppställningsformer för resultat-
räkningen som skall tillåtas skall ha i huvudsak den utformning
som anges i det fjärde direktivet (se bilagorna 3 och 4 till för-
slaget till ny årsredovisningslag).

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering-
ens förslag (se betänkandet del I s. 188 - 190, 196 och 197).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat synpunkter på
enstaka poster i den funktionsindelade resultaträkningen. Ett par remiss-
instanser har även efterlyst vissa branschspecifika poster. En remiss-
instans har ansett att räkningen bör kompletteras med posterna
"koncernbidrag” och ”aktieägartillskott”.

Gällande rätt: Bokföringslagens schema kan i sina huvuddrag
beskrivas på följande sätt.

Utgångspunkten är rörelsens intäkter, fördelade på försäljnings-
summan och övriga rörelseintäker.

Intäkterna minskas med rörelsens kostnader och med avskrivningar.
Kostnaderna behöver inte delas upp efter kostnadsslag eller funktion. I
förarbetena till bokföringslagen framhölls dock att en viss uppdelning
ökar upplysningsvärdet av resultaträkningen (prop. 1975:104 s. 176).

Det rörelseresultat som återstår efter avskrivningar ökas med
finansiella intäkter och minskas med finansiella kostnader. Därefter
tilläggs extraordinära intäkter och fråndras extraordinära kostnader.
Resultatet justeras med hänsyn till bokslutsdispositioner. Till boksluts-
dispositioner hänföres förändringar i lagerreserv, förändringar i
investeringsfonder och liknande fonder samt övriga bokslutsdisposi-
tioner. Slutligen fråndras företagets skatt. Vad som återstår utgör det
redovisade årsresultatet.

Direktivet: De uppställningsformer i rapportform som det fjärde
direktivet tillåter är mera detaljerade än bokföringslagens schema. Vissa
av posterna är gemensamma för båda uppställningsformerna. I det ena
schemat är emellertid rörelsens kostnader uppdelade på de olika funk-
tionerna tillverkning, försäljning och administration (se artikel 25).
Avskrivningar redovisas inte separat utan ingår i respektive kostnads-
post. I det andra schemat skall kostnaderna delas upp på olika kost-
nadsslag, t.ex. kostnader för råvaror och förnödenheter, personal-
kostnader och avskrivningar (se artikel 23). Både den funktionsindelade
och den kostnadsslagsindelade uppställningsformen saknar motsvarighet
till den i svensk redovisning använda posten Bokslutsdispositioner.

Enligt artikel 4.1 måste posterna tas upp i den ordningsföljd som
anges i uppställningsformerna. En mera detaljerad underindelning är
tillåten under förutsättning att uppställningsformen följs. Medlems-
staterna får själva bestämma om bolagen även skall vara skyldiga att
göra sådana specifikationer. Artikel 4 innehåller också vissa föreskrifter
om att poster i vissa fall får slås samman.

Skälen för regeringens förslag: Direktivets scheman för resultaträk-
ningen är i huvudsak tvingande. De får frångås endast under de förut-
sättningar som anges i artikel 4. Den svenska lagstiftningens föreskrifter
om utformningen av och innehållet i en funktionsindelad resultaträkning
i rapportform måste därför i allt väsentligt ansluta till de föreskrifter
som finns i artikeln 25, medan föreskrifterna om utformningen av och
innehållet i den kostnadsslagsindelade resultaträkningen i rapportform i
allt väsentligt måste överensstämma med artikel 23.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Resultaträkning i rapportform med funktionsindelning

En anpassning till direktivet gör det nödvändigt att inleda resultat-
räkningen med posterna Nettoomsättning, Kostnad för sålda varor.
Bruttoresultat, Försäljningskostnader och Administrationskostnader och
Övriga rörelseintäkter. I kommitténs förslag har lagts till en post Övriga
rörelsekostnader, vilken saknar motsvarighet i direktivet. Regeringen
anser detta befogat, eftersom vissa kostnader inte naturligen hör
samman med ett företags primära verksamhet och därför inte låter sig

inpassas i de andra kostnadsposterna. Posten bör tas in omedelbart efter
Övriga rörelseintäkter.

Direktivet fordrar härefter redovisning av ”intäkter från ägarintressen
med särskild uppgift om intäkter från anknutna foretag”. Med hänsyn
härtill bör - såsom kommittén har föreslagit - i resultaträkningen tas
upp posterna Intäkter från andelar i koncernföretag och Intäkter från
andelar i intresseföretag.

Härefter bör - såsom direktivet fordrar - tas upp posterna Intäkter
från övriga värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar.
Övriga ränteintäkter och liknande intäkter, Nedskrivningar av finansiella
anläggningstillgångar och kortfristiga placeringar samt Räntekostnader
och liknande kostnader.

I direktivets schema följer härefter Skatt på resultatet av den normala
verksamheten. Direktivet tillåter dock - enligt artikel 30 - att denna
skatt tillsammans med skatt på extraordinärt resultat redovisas längre
fram i resultaträkningen under en gemensam post. För att en alltför hög
detaljeringsgrad skall undvikas anser regeringen att denna möjlighet bör
utnyttjas. Skattens fördelning på normal verksamhet och extraordinärt
resultat måste dock anmärkas i not.

Direkt efter Räntekostnader och liknande kostnader bör därför tas upp
de i direktivet föreskrivna posterna Extraordinära intäkter och
Extraordinära kostnader.

Direktivet saknar motsvarighet till posten Bokslutsdispositioner.
Såsom kommer att beröras närmare i avsnitt 9.7 anser regeringen att det
tills vidare är nödvändigt att behålla en sådan post. Den bör i resultat-
räkningen tas in omedelbart efter Extraordinära kostnader. Därefter bör
Skatt på årets resultat redovisas. Slutligen bör - i överensstämmelse
med direktivet - redovisas posterna Övriga skatter och Arets resultat.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Resultaträkning i rapportform med kostnadsslagsindelning

Denna resultaträkning bör inledas med posterna Nettoomsättning,
Förändring av varulager, Aktiverat arbete för egen räkning, Övriga
rörelseintäkter. Råvaror och förnödenheter. Övriga externa kostnader,
Personalkostnader, Avskrivningar och nedskrivningar av materiella och
immateriella anläggningstillgångar, Nedskrivningar av omsättningstill-
gångar utöver normala nedskrivningar samt Övriga rörelsekostnader.
Detta överensstämmer i sak med artikel 23 i direktivet.

Med hänsyn till att direktivet fordrar redovisning av ”intäkter från
ägarintressen med särskild uppgift om intäkter från anknutna företag”
bör även denna uppställningsform innehålla posterna Intäkter från
andelar i koncernföretag och Intäkter från andelar i intresseföretag.

Vidare bör - i enlighet med direktivet - redovisas Intäkter från övriga
värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar, Övriga
ränteintäkter och liknande intäkter. Nedskrivningar av finansiella
anläggningstillgångar och kortfristiga placeringar samt Räntekostnader
och liknande kostnader. I de båda första samt det sista fallet bör med
hänsyn till direktivets krav på särredovisning av intäkter från ”anknutna
företag” ställas krav på att intäkter från koncernföretag redovisas
särskilt.

Liksom i den funktionsindelade resultaträkningen bör härefter redo-
visas Extraordinära intäkter, Extraordinära kostnader och Bokslutsdis-
positioner och först därefter Skatt på årets resultat. I enlighet med
direktivet bör schemat avslutas med posterna Övriga skatter samt Årets
resultat.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.2.3 Resultaträkning i förkortad form

Regeringens förslag: Om det är motiverat av konkurrensskäl och
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ger
tillstånd till det, får bolag som använder en funktionsindelad
resultaträkning slå samman bl.a. posterna Nettoomsättning och
Kostnad för sålda varor till en gemensam post. Bolag som
använder en kostnadsslagsindelad resultaträkning får under
motsvarande förutsättningar slå samman bl.a. posterna Nettoom-
sättning och Förändring av varulager till en gemensam post.
Dessa möjligheter att upprätta resultaträkning i förkortad form
skall dock inte stå öppna för bolag som är så stora att de är
skyldiga att ha auktoriserad revisor.

Kommitténs förslag: Överensstämmer, såvitt gäller den funktionsin-
delade resultaträkningen, med regeringens förslag (se betänkandets del
I s. 200, 201, 203 och 204). Kommittén har inte uttalat sig i frågan om
även en kostnadsslagsindelad resultaträkning bör kunna upprättas i
förkortad form.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget
utan erinran. Föreningen Auktoriserade Revisorer har avstyrkt det och
Svenska Revisorsamfundet har förordat en mera restriktiv regel. Bl.a.
har samfundet ansett att de aktuella posterna bör få slås samman endast
efter särskilt tillstånd eller att posterna i vart fall skall få slås samman
enbart om det finns synnerliga skäl. Även Närings- och teknikut-
vecklingsverket har förordat att möjligheterna att slå samman posterna
begränsas. Konkurrensverket har ansett att det bör finnas möjlighet även
for större företag att efter dispens slå samman de aktuella posterna.

Gällande rätt: 18 § bokföringslagen föreskriver att resultaträkningen
skall innehålla uppgift om företagets omsättning. Huvudregeln är att
bruttoomsättningen skall anges. Om det finns synnerliga skäl, får dock
enligt 11 kap. 6 § aktiebolagslagen och 2 kap. 5 § 3 1980 års årsredo-
ningslag regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge
att bruttoomsättningssumman inte anges. Sådana synnerliga skäl torde
främst föreligga i särskilda konkurrenssituationer. Tillståndsärendena är
mycket få. I allmänhet torde det röra sig om små, ofta nyetablerade
foretag med i huvudsak en produkt som är starkt konkurrensutsatt.

Direktivet: Enligt artikel 27 i det fjärde direktivet får medlems-
staterna tillåta att bolag som till storleken understiger vissa gränsvärden
slår samman posterna Nettoomsättning, Kostnad för sålda varor,
Bruttoresultat samt Övriga extema kostnader i en funktionsindelad
resultaträkning till en post, Bruttoresultat. Om sådana bolag ställer upp
resultaträkningen i rapportform med kostnadsslagsindelning, får de slå

samman posterna Nettoomsättning, Förändring av varulager, Arbete för
egen räkning, Övriga rörelseintäkter. Råvaror och förnödenheter samt
Övriga externa kostnader till en post. De bolag som avses i artikel 27 är
sådana som på balansdagen inte överskrider mer än högst ett av tre
gränsvärden; tio miljoner ecu i balansomslutning, 20 miljoner ecu i
nettoomsättning och 250 anställda.

Den möjlighet som artikel 27 lämnar att tillåta resultaträkning i för-
kortad form är inte uttryckligen begränsad till sådana situationer då en
fullständig redovisning skulle vara till skada för företaget. Likväl torde
syftet med artikeln vara att ge bolag möjlighet att inte redovisa upp-
gifter vars offentliggörande skulle leda till konkurrensnackdelar för
bolaget. I den danska årsredovisningslagen har också föreskrivits att en
sammanslagning av de aktuella posterna får ske enbart om det finns skäl
från konkurrenssynpunkt.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet ger ett betydande
utrymme för den svenske lagstiftaren att tillåta mindre och medelstora
företag att upprätta resultaträkning i förkortad form, dvs. underlåta att
redovisa vissa uppgifter om nettoomsättning och kostnader. Sverige är
emellertid inte skyldigt att ge företagen dessa möjligheter.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Bör lagstiftningen ge utrymme för resultaträkning i förkortad form?

Den information som bl.a. uppgifter om nettoomsättningen och kost-
naden för sålda varor ger är som regel av stor betydelse för utomstå-
endes möjligheter att på grundval av resultaträkningen skaffa sig en rätt-
visande bild av företagets resultat. En generell möjlighet för mindre och
medelstora företag att utelämna sådana uppgifter från resultaträkningen
skulle, som bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer varit inne på,
innebära ett steg tillbaka i förhållande till nuvarande redovisningspraxis.
Det kan därför enligt regeringens mening inte komma i fråga att ge alla
bolag som avses i artikel 27 rätt att alltid upprätta resultaträkning i
förkortad form.

En redovisning helt i enlighet med det uppställningsschema som anges
i artikel 25 (rapportform med funktionsindelning) innebär emellertid att
bolagen tvingas redovisa förhållandet mellan nettoomsättningen och
bruttoresultatet, definierat som skillnaden mellan nettoomsättningen och
kostnaden för sålda varor. Även en redovisning enligt det uppställnings-
schema som anges i artikel 23 (rapportform med kostnadsslags-
indelning) ger upplysning om förhållandet mellan nettoomsättningen och
bruttoresultatet. Dessa uppgifter kan vara känsliga från konkurrens-
synpunkt, eftersom de i viktiga delar avslöjar bolagets prissättnings-
politik och vinstmarginaler. Särskilt för nystartade företag eller företag
med endast en eller ett fåtal produkter skulle en öppen redovisning
därför kunna få allvarliga följder.

Enligt regeringens mening talar därför övervägande skäl för att lag-
stiftningen bör ge ett begränsat utrymme för att uppgifter av detta slag
utelämnas. Uppgifterna bör dock inte få utelämnas annat än om det är
befogat av konkurrensskäl.

Vilka bolag bör omfanas av bestämmelserna?

Ett utnyttjande fullt ut av undantagsregeln i artikel 27 skulle medföra att
mer än 99 procent av de svenska bolagen skulle omfattas av regeln.
Enligt regeringens mening kan något större bolag emellertid som regel
inte anses vara så känsliga för konkurrens som mindre bolag. Intresset
av en öppen redovisning är också särskilt stort i större bolag. Med
hänsyn härtill bör möjligheten att använda sig av förkortad resultat-
räkning inte stå öppen för samtliga företag som uppfyller kraven i
artikel 27. Samtidigt måste beaktas att de svenska reglerna inte bör
utformas så restriktivt att det medför konkurrensnackdelar för svenska
företag i internationella förhållanden. Vid den avvägning mellan olika
intressen som härvid måste göras har regeringen, i likhet med
kommittén, stannat för att undantagsregeln i den svenska lagstiftningen
bör anknyta till den gränsdragning som finns i 10 kap. 3 § aktie-
bolagslagen resp. 2 kap. 3 § 1980 års årsredovisningslag. Det innebär
att företag vars nettotillgångar för de två senaste räkenskapsåren har
överstigit 1000 basbelopp eller som under de två senaste räkenskapsåren
har haft i medeltal mer än 200 anställda inte bör ha möjlighet att
utelämna de aktuella posterna från resultaträkningen. Det kan finnas
anledning att längre fram se över om denna gränsdragning har visat sig
vara ändamålsenlig.

En annan remissinstans har ansett att även något större företag skall
ha möjighet att efter särskild dispens utelämna de aktuella posterna.
Mot bakgrund av bl.a. den nuvarande dispensregelns sparsamma
tillämpning torde det emellertid inte finnas något större behov av detta.

Under vilka förutsättningar bör resultaträkningen få upprättas i
förkortad form?

En remissinstans har menat att uppgifter om nettoomsättningen bör få
utelämnas enbart om det finns ”synnerliga skäl”. Samma uppfattning
har framförts i en framställan från bl.a. Upplysningscentralen UC AB
(dnr. 95/3529).

Enligt regeringens uppfattning bör möjligheten att utelämna vissa
poster inte kunna utnyttjas annat än då det finns påtaglig anledning anta
att en öppen redovisning av posterna skulle kunna medföra skada för
bolaget genom att avslöja prissättning, vinstmarginaler och liknande
uppgifter för bolagets konkurrenter. De närmare förutsättningarna för
när uppgifterna kan utelämnas bör emellertid bestämmas i praxis. Lagen
bör därför inte innehålla något annat krav än att det skall finnas
”konkurrensskäl”.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Bör rätten att upprätta resultaträkning i förkortad form vara beroende
av myndighets tillstånd?

En av remissinstanserna har förordat att möjligheten att upprätta för-
kortad resultaträkning kombineras med en tillståndsprövning. Denna
uppfattning kommer också till synes i framställningen från Upplysnings-
centralen m.fl. I framställningen har det framhållits bl.a. att det inte
finns något behov av att utelämna uppgifter om omsättningen annat än i

mycket sällsynta undantagsfall. Det har också hävdats att det finns en
risk för att det stora flertalet foretag framdeles kommer att utelämna
uppgifter om omsättningen, vilket skulle leda till ofullständig informa-
tion och negativa effekter för konkurrensen. Enligt framställningen har
en motsvarande bestämmelse i dansk lagstiftning lett till att nästan
sextio procent av de danska företagen avstår från att redovisa uppgift
om omsättningen.

Ett krav på tillståndsprövning har från kostnads- och effektivitets-
synpunkt vissa nackdelar. De uppgifter som har lämnats om hur den
motsvarande danska regeln tillämpas inger emellertid farhågor för att
möjligheten att upprätta förkortad resultaträkning kan komma att miss-
brukas. Ett system med tillståndspröving ger också bättre garantier för
en enhetlig tillämpning av bestämmelsen. Regeringen föreslår därför att
rätten att slå samman uppgifter om bl.a. nettoomsättning - liksom den
nuvarande möjligheten att utelämna uppgift om bruttoomsättningen -
skall vara beroende av tillstånd från regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.3 Avvikelser från uppställningsformernas postindelning

Regeringens förslag: Den i uppställningsformerna föreskrivna
postindelningen skall, såvitt gäller poster som föregås av arabiska
siffror, ändras om det är betingat av rörelsens särskilda
inriktning.

Andra poster än de som finns upptagna i uppställningsformerna
får läggas till, om deras innehåll inte täcks av de poster som
anges i lagen. Ytterligare uppdelning i delposter skall få göras.
Om en del av en post har tillkommit på ett sådant sätt eller är av
sådan storlek att det är av betydelse med hänsyn till kravet på
rättvisande bild att den redovisas särskilt, skall den alltid redo-
visas som en delpost.

Poster som föregås av arabiska siffor får slås samman, om de
har ett värde som med hänsyn till kravet på rättvisande bild är av
ringa betydelse eller om det främjar överskådligheten. I det senare
fallet skall de sammanslagna posterna specificeras i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock föreslagit att avvikelse från den
föreskrivna postindelningen skall ske även när det är betingat av
företagets omfattning (se betänkandet del I s. 285 och 286).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget
utan erinran. Statistiska centralbyrån har dock framhållit att möjligheten
att slå samman poster försvårar en rationell statistikproduktion.
Föreningen Auktorisgerade Revisorer har ansett att skälen bakom den
föreslagna bestämmelsen om att företagen i vissa fall skall ta in nya
delposter i resultaträkningen och balansräkningen i stället kan tillgodo-
ses genom föreskrifter om att det i not skall lämnas förklaring till större
belopp. Andra remissinstanser har förespråkat ytterligare indelning i
delposter.

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

Gällande rätt: Som ovan har nämnts anger det schema som bok-
föringslagen föreskriver för balansräkningen ett visst antal poster på
vilka tillgångar och skulder måste delas upp. Schemat är utformat för
att i princip kunna användas av samtliga företag. Lagen tillåter dock att
avvikelser görs, om det är betingat av hänsyn till rörelsens art och
omfattning. Kompletterande poster får läggas till men de måste i så fåll
redovisas med en beteckning som tydligt anger vad som ingår i posten
(se 19 § bokföringslagen).

Även det schema som bokföringslagen föreskriver för resultaträk-
ningen innehåller ett antal preciserade poster. Schemat har dock formen
av en ramuppställning och anger inte uttömmande de poster som kan
förekomma. Det är sålunda tillåtet att göra de avvikelser som är
betingade av rörelsens art och omfattning (se 18 § bokföringslagen).
För att resultaträkningen skall stå i överensstämmelse med god redovis-
ningssed kan det ibland vara nödvändigt med en viss precisering av
posterna.

Direktivet: Såsom har framgått av föregående avsnitt innehåller
artiklarna 9 och 10 i det fjärde direktivet vissa bestämda uppställnings-
former för balansräkningen, medan artiklarna 23 och 25 innehåller
uppställningsformer för resultaträkningen i rapportform. Artiklarna
kräver att redovisningen skall delas upp i vissa bestämda poster. Enligt
artikel 4.1 måste posterna tas upp i den ordningsföljd som anges i
uppställningsformerna.

Artikel 4.1 tillåter dock att de balansräkningar som direktivet
föreskriver innehåller en mera detaljerad underindelning av posterna,
förutsatt att uppställningsformen följs. Vidare får enligt artikel 4.2
uppställningsform, nomenklatur och terminologi för sådana poster som
föregås av arabiska siffror anpassas i de fall ett företags särskilda
inriktning kräver det. Poster som anges med arabiska siffror får enligt
artikel 4.3 slås samman när de med hänsyn till kravet på rättvisande
bild har obetydligt värde. De får också slås samman under förutsättning
att sammanslagningen främjar överskådligheten och de sammanslagna
posterna specificeras i noter. Posternas ordningsföljd får dock inte
förändras.

Medlemsstaterna är skyldiga att tillåta avvikelser av de nu angivna
slagen men de får själva bestämma om företagen skall vara skyldiga att
göra sådana avvikelser.

Föreskrifterna i artikel 4 gäller även för uppställningen av resultaträk-
ningen. Intäkter och kostnader måste alltså delas upp på de poster som
anges i artikel 23 respektive 25 och posterna måste redovisas i angiven
ordningsföljd. Medlemsstaterna måste dock tillåta att bolagen gör
sådana avvikelser som anges i artikel 4. De får emellertid själva
bestämma om de vill föreskriva att sådana avvikelser skall göras.

Skälen för regeringens förslag: Även om en enhetlig uppställning
och postindelning förbättrar läsbarheten och jämförbarheten hos redovis-
ningen, kan det i vissa situationer vara befogat att använda en något
annorlunda postindelning. Så kan t.ex. ett företag som bedriver verk-
samhet i en viss bransch ha ett behov av att använda kompletterande
poster. För ett annat företag med begränsad omfattning kan den före-
skrivna postindelningen vara alltför ingående. I båda fållen skulle en
uppställning helt i enlighet med den föreskrivna postindelningen inte

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

tillgodose föreliggande informationsbehov. Detta torde vara bakgrunden
till att direktivet i vissa fåll kräver att avvikelser från den angivna post-
indelningen görs och i andra fäll tillåter sådana avvikelser.

Direktivet kräver sålunda en anpassning av uppställningen för de
poster i balans- och resultaträkningarna som föregås av arabiska siffror.
Posterna skall anpassas i de fall ett bolags särskilda inriktning kräver
det. Föreskriften, som nära överensstämmer med gällande rätt, bör tas
in i den nya lagen. Därigenom blir det möjligt för företag med särskild
inriktning att lägga till de branschspecifika poster som kan vara
nödvändiga, t.ex. omsättningsfåstigheter, skepp m.m.

Kommittén har även föreslagit att avvikelser från den föreskrivna
postindelningen skall göras när det är betingat av rörelsens omfattning.
En motsvarande bestämmelse finns i gällande rätt och torde där
huvudsakligen lämna utrymme för uppdelning av poster som har ett
betydande värde eller sammanslagning av poster som har ett ringa
värde. Kommitténs förslag i denna del torde emellertid stämma mindre
väl överens med direktivet, där utrymmet för detta slag av avvikelser i
stället regleras genom särskilda regler om underindelning och samman-
slagning av poster. Regeringen anser därför att kommitténs förslag i
denna del inte bör genomföras.

De övriga bestämmelser som direktivet innehåller om avvikelse från
den angivna postindelningen är utformade som föreskrifter om vilka
avvikelser som lagstiftningen måste tillåta.

För att svensk rätt skall anpassas till dessa föreskrifter bör det i den
nya lagen tas in bestämmelser om att bolagen vid upprättande av balans-
räkning eller resultaträkning skall ha rätt att lägga till nya poster, såvida
de nya posternas innehåll inte täcks av de poster som anges i lagen.

Direktivet måste också tolkas så att en ytterligare indelning i delposter
skall vara tillåten. Att en sådan underindelning i många fall kan vara av
värde är uppenbart. 1 lagen bör därför tas in en bestämmelse som
tillåter ytterligare indelning i delposter. Av det allmänna kravet på över-
skådlighet (se ovan avsnitt 8.2) följer dock att behovet av en sådan
underindelning i varje särskilt fåll måste vägas mot intresset av att
räkningen blir lättläst och lättöverskådlig.

Av direktivet följer slutligen att poster som föregås av arabiska siffor
skall få slås samman, om de har ett värde som med hänsyn till kravet
på rättvisande bild är av ringa betydelse eller om sammanslagningen
främjar överskådligheten. Även dessa föreskrifter bör föras in i den nya
lagen.

I vissa fall ger direktivet utrymme för den nationelle lagstiftaren att
föreskriva att avsteg från de angivna uppställningsformerna skall göras.

Något skäl att föreskriva att balans- eller resultaträkningens poster
skall slås samman i särskilda situationer finns enligt regeringens mening
inte.

Kommittén har föreslagit en bestämmelse om att delposter alltid skall
anges om de genom sin förekomst eller storlek är av betydelse med
hänsyn till kravet på rättvisande bild. Med denna bestämmelse har
kommittén framför allt velat åstadkomma en anpassning till de
föreskrifter som återfinns i artiklarna 18, 19, 29 och 42 i det fjärde
direktivet. I de angivna artiklarna föreskrivs att större belopp som avser
förutbetalda kostnader och upplupna intäkter respektive upplupna

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

kostnader och förutbetalda intäkter skall förklaras i not, att
extraordinära intäkter och kostnader som inte är av endast ringa
betydelse för bedömningen av resultatet skall specificeras till sitt belopp
och att större avsättningar skall specificeras. Såsom Föreningen
Auktoriserade Revisorer framhållit torde dock dessa föreskrifter ställa
mera långtgående krav på specifikation än vad som följer av kravet på
rättvisande bild. Med hänsyn därtill förordar regeringen att före-
skrifterna införlivas med svensk rätt genom särskilda bestämmelser om
notupplysningar. Detta innebär emellertid inte att behovet av en
bestämmelse av det slag som kommittén har förordat bortfaller. En
sådan bestämmelse ligger tvärtom väl i linje med de principer som har
behandlats i avsnitt 8.2. Regeringen föreslår därför en bestämmelse om
obligatorisk särredovisning av delposter om delar av en post har till-
kommit på ett sådant sätt eller är av sådan storlek att en särredovisning
är av betydelse för att redovisningen skall ge en rättvisande bild av
bolagets resultat och ställning.

Det kan också anföras vissa skäl för att i lagen föreskriva att poster
avseende vissa särskilda slag av tillgångar alltid måste kompletteras
eller delas in i delposter. Regeringen anser emellertid att lagstiftningen
som regel inte bör kräva en mera långtgående indelning i delposter än
vad direktivet föreskriver, eftersom det kan komma att hämma
utvecklingen av redovisningspraxis. Det bör i stället överlämnas till
praxis att avgöra vilken indelning i delposter som kan anses nödvändig.

9.4 Ändring av redovisningsprinciper och
uppställningsform

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Redovisningsprinciper samt uppställningen
av resultaträkningen får ändras från ett år till ett annat endast om
det finns särskilda skäl och en ändring är förenlig med god
redovisningssed och kravet på rättvisande bild.

Skälen för ändringen och upplysningar om dess effekt på
bolagets resultat och ställning skall anges i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommitténs förslag innehåller dock inte någon uttrycklig be-
stämmelse om att ett byte av uppställningsform eller av redovisnings-
principer måste vara förenligt med god redovisningssed och kravet på
rättvisande bild (se betänkandet del I s. 286 - 288).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs
förslag eller lämnat det utan erinran.

Gällande rätt m.m: Svensk lagstiftning innehåller inte några
uttryckliga begränsningar vad gäller möjligheterna att byta redovisnings-
principer eller uppställningsform för balansräkningen och resultat-
räkningen från ett år till ett annat. Att vissa ändringar kan vara tillåtna
framgår motsatsvis av 11 kap. 2 § aktiebolagslagen, som innehåller
bestämmelser om angivande av jämförelsetal i samband med sådana
ändringar. I 11 kap. 8 § 8 aktiebolagslagen anges att en redogörelse
skall lämnas om det har förekommit förändringar i resultat- eller balans-

räkningen beträffande posters gruppering eller som eljest påverkar
jämförbarheten mellan åren.

Eftersom ändringar av detta slag försvårar läsningen av redovisningen
torde det emellertid inte stå i överensstämmelse med god redovisnings-
sed att ändra redovisningsprinciper eller uppställningsform utan att det
finns särskilda skäl för det. Redovisningsrådet har utfärdat en
rekommendation om redovisning av byte av redovisningsprincip (RR 5).
Syftet med rekommendationen är att ge vägledning i de praktiska frågor
i samband med ändringar av principer som lagstiftaren inte har reglerat.
Rekommendationen visar bl.a. hur effekten av byte av redovisnings-
princip bör redovisas.

Direktivet: Artikel 3 i det fjärde direktivet förbjuder, som huvud-
regel, förändringar i balans- och resultaträkningars uppställning från ett
räkenskapsår till ett annat. Endast ”i undantagsfall” får avsteg från
denna huvudregel göras. I så fall skall det redovisas i noterna med en
tillfredsställande motivering. Enligt artikel 31 skall samma värderings-
principer tillämpas från ett räkenskapsår till ett annat. Avvikelse från
denna regel kan undantagsvis accepteras men en redogörelse för
avvikelsen måste då lämnas i not.

Skälen for regeringens förslag: Svensk redovisningspraxis torde i
huvudsak stämma överens med de krav som direktivet uppställer. En
svensk anpassning till artiklarna 3 och 31 förutsätter emellertid att det
även i lagstiftningen tas in bestämmelser som begränsar möjligheterna
att förändra balans- eller resultaträkningens uppställning från ett år till
ett annat eller tillämpa andra slag av redovisningsprinciper. Sådana
begränsningar är naturliga, eftersom möjligheterna att jämföra redo-
visningar för olika räkenskapsår väsentligt skulle försämras om företag
generellt skulle kunna förändra uppställningen mellan olika år genom att
byta från kostnadsslagsindelad till funktionsindelad resultaträkning eller
värdera tillgångar och skulder enligt andra principer än tidigare.

Det kan emellertid förekomma situationer då ett företag har befogad
anledning att förändra uppställningen eller tillämpa nya värderings-
principer. Det kan vara en följd av ny lagstiftning eller ny redovis-
ningspraxis. Det kan också vara en konsekvens av att ett företag blivit
dotterföretag till ett annat företag och måste anpassa sig till de
redovisningsprinciper som detta tillämpar. Lagstiftningen bör därför
lämna ett visst utrymme för ändringar av dessa slag.

Av direktivet följer dock att förändringar i uppställningens utformning
och ändrade redovisningsprinciper kan accepteras endast i undantagsfall.
I den svenska lagstiftningen bör därför tas in en bestämmelse om att
uppställningen för balans- eller resultaträkningen får förändras endast
om det finns särskilda skäl för detta. Lagstiftningen bör också utformas
så att företagen får byta redovisningsprinciper endast när särskilda skäl
talar för det. Vad som utgör särskilda skäl bör överlämnas till redovis-
ningspraxis att avgöra (jfr p. 7 i Redovisningsrådets rekommendation
RR5 Redovisning av byte av redovisningsprincip). Det bör också i lagen
klargöras att uppställningen av resultaträkningen inte får ändras och nya
redovisningsprinciper inte introduceras, om en sådan förändring skulle
stå i strid med kravet på att redovisningen skall ge en rättvisande bild.

Om redovisningsprinciperna ändras, måste enligt direktivet ändringen
redovisas i noterna med en redogörelse för skälen för ändringen och en

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

bedömning av dess effekt för bolagets resultat och ställning. Detta bör
komma till uttryck i lagtexten. Ett motsvarande informationskrav bör
uppställas, om bolaget övergår till en ny uppställningsform eller om
klassificeringen eller indelningen i övrigt ändras.

9.5 Angivande av jämförelsetal

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: För varje post i balans- och
resultaträkningarna skall beloppet av motsvarande post för det
närmast föregående räkenskapsåret anges.

Har principerna för värderingen eller klassificeringen av posterna
ändrats från ett räkenskapsår till ett annat, skall beloppen för det
närmast föregående året räknas om eller ändras på annat sätt, om
detta behövs för att dessa belopp skall kunna jämföras med
räkenskapsårets poster.

Omräkning eller annan justering av föregående års belopp får
underlåtas, om det finns särskilda skäl och det är förenligt med
god redovisningssed och kravet på rättvisande bild. I så fäll skall
skälen anges i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock ansett att omräkning av föregående års
siffror skall få underlåtas om det finns särskilda hinder mot det (se
betänkandet del I s. 286 - 288)

Remissinstanserna: Redovisningsrådet har menat att bestämmelserna
bör anpassas till den rekommendation som rådet har utfärdat på området
(RR 5). Övriga remissinstanser har i huvudsak tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran.

Gällande rätt: Svensk lagstiftning innehåller redan i dag vissa
bestämmelser som syftar till att befrämja möjligheterna till jämförelse
mellan räkenskapsår. Enligt 11 kap. 2 § aktiebolagslagen gäller sålunda
att i årsredovisningen för aktiebolag skall återges resultaträkningen och
balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår. Om posterna
specificeras på ett annat sätt än tidigare, skall uppgifterna från den
tidigare årsredovisningen sammanställas så att de kan jämföras med
posterna i den senare årsredovisningen. Enligt 2 kap. 6 § 1980 års
årsredovisningslag gäller detsamma för bl.a. något större handelsbolag.

Direktivet: I artikel 4.4 i det fjärde direktivet föreskrivs att för varje
balans- och resultaträkningspost motsvarande post från föregående
räkenskapsår skall anges. För att jämförbarhet skall uppnås får med-
lemsstaterna föreskriva att beloppen för närmast föregående räken-
skapsår skall justeras. I vart fell skall bristande jämförbarhet och
eventuella justeringar av beloppen med anledning därav förklaras i
noterna.

Skälen för regeringens förslag: För att en läsare av årsredovisningen
skall kunna följa och bedöma ett företags utveckling över tiden är det av
stor betydelse att de uppgifter som lämnas går att jämföra med
motsvarande uppgifter från tidigare räkenskapsår. Jämförbarheten

mellan olika räkenskapsår förbättras om årsredovisningen innehåller
uppgifter om motsvarande poster för föregående räkenskapsår.

I enlighet med vad direktivet fordrar och i nära överensstämmelse
med gällande rätt bör det i den nya lagstiftningen tas in en bestämmelse
om att det för varje post i redovisningen skall lämnas uppgift om mot-
svarande post för föregående räkenskapsår.

För att säkerställa jämförbarheten mellan olika räkenskapsår är det
naturligt att den svenska lagstiftaren också föreskriver att föregående års
siffror skall räknas om så att siffrorna på ett meningsfullt sätt kan
jämföras med räkenskapsårets siffror. En sådan bestämmelse får
betydelse när värderingsprinciperna eller klassifikationen av posterna
har ändrats. Den överensstämmer väl med vad god redovisningssed
redan i dag normalt får anses kräva (jfr p.10 i Redovisningsrådets
rekommendation, RR 5 Redovisning av byte av redovisningsprincip).

Om man vill uppnå en tillfredsställande jämförbarhet, är det i bland
inte tillräckligt att enbart räkna om beloppen från föregående år. En ny
klassificering av posterna kan kräva att föregående års poster blir
föremål för andra justeringar, t.ex. en indelning som ansluter till den
som görs i den nya årsredovisningen. Att sådana justeringar görs är
naturligt med hänsyn till direktivets utformning och till redovis-
ningspraxis utveckling. Regeringen föreslår därför att ett företag som
byter redovisningsprincip skall vara skyldigt att göra alla de justeringar
som behövs för att föregående års poster skall kunna jämföras med
årets.

Det kan emellertid förekomma fall då det inte rimligen kan krävas att
föregående års siffror räknas om eller på annat sätt justeras. I vissa fall
kan justeringen vara meningslös, t.ex. om det har skett omfattande
omstruktureringar i företagets verksamhet. I andra fall står värdet av
den information som en omräkning skulle ge inte i proportion till kost-
naderna för att göra en sådan omräkning. Det bör därför vara möjligt
att underlåta att göra omräkningar och justeringar inte bara när sådana
är praktiskt omöjliga att göra utan även när det föreligger andra
särskilda skäl. Det får överlämnas till redovisningspraxis att inom
ramen för god redovisningssed närmare avgöra i vilka fell det föreligger
sådana skäl. En omräkning eller justering bör dock kunna underlåtas
endast när redovisningen även utan jämförelsetal ger en rättvisande bild
av företagets resultat och ställning. Detta bör komma till uttryck i
lagen.

Av direktivet följer att bristande jämförbarhet under alla förhållanden
måste kommenteras i redovisningen, i vart fell i noterna. Om någon
omräkning inte görs, bör det därför åligga företaget att ange skälen för
detta i en not.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.6 Kvittning

Regeringens förslag: Kvittning skall inte få ske mellan tillgångar
och avsättningar eller skulder i balansräkningen och inte heller
mellan intäkter och kostnader i resultaträkningen.

Undantag från kvittningsförbudet skall dock kunna göras, om det
finns särskilda skäl och det inte står i strid med god
redovisningssed och kravet på rättvisande bild. Om kvittning sker,
skall upplysning om skälen för detta lämnas i en not.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag men innehåller inte något undantag från kvittningsförbudet (se
betänkandet del I s. 288).

Remissinstanserna: Bokföringsnämnden har menat att det i vissa fall
finns anledning att acceptera någon form av kvittning. Övriga remiss-
instanser har lämnat förslaget utan erinran.

Gällande rätt m.m: En möjlighet att förenkla redovisningen skulle
vara att koppla samman intäkter och kostnader resp, tillgångar och
skulder som är av samma slag och enbart redovisa mellanskillnaden. En
sådan kvittning eller nettoredovisning anses emellertid försvåra en
analys av företagets ställning och resultat.

I svensk lagstiftning förekommer inte några bestämmelser som
förbjuder kvittning. I redovisningspraxis anses emellertid att kvittning
normalt inte får ske.

Direktivet: Inom EG-rätten finns ett uttryckligt förbud mot kvittning
av detta slag. I artikel 7 i det fjärde direktivet föreskrivs nämligen att
kvittning inte får ske mellan tillgångs- och skuldposter eller mellan
intäkts- och kostnadsposter. Rättsläget synes dock inte vara fullt så klart
som direktivet ger intryck av. Kontaktkommittén har sålunda uttalat att
kravet på rättvisande bild kan medföra att endast det slutliga resultatet
av en komplex transaktion, i vilken ingår ett antal transaktioner vars
värde eller resultat var för sig ur ekonomisk synpunkt saknar intresse
för det slutliga resultatet, skall redovisas. Vidare har kontaktkommittén
uttalat att om det finns en rätt enligt lag eller avtal att kvitta fordringar
och skulder mot varandra endast den del som inte täcks genom
kvittningen skall redovisas (se The Accounting Harmonization in the
European Communities, s. 6).

Skälen för regeringens förslag: En anpassning till artikel 7 i det
fjärde direktivet bör enligt regeringens mening ske genom att det i den
nya lagstiftningen tas in ett uttryckligt förbud mot kvittning.

Den aktuella artikeln ger inte något uttryckligt utrymme för att tillåta
kvittning i undantagsfall. Likväl synes det av bl.a. kontaktkommitténs
uttalande framgå att vissa former av kvittning kan vara acceptabla. Det
är också ganska naturligt att kvittning bör accepteras i sådana fell då
den direkt kan bidra till att ge en mera rättvisande bild av bolagets
resultat och ställning eller är nödvändig för att uppnå erforderlig
överskådlighet. Det finns även andra fell där starka skäl talar för att
kvittning, i vart fell undantagsvis, bör vara tillåten. Enligt regeringens
mening talar övervägande skäl för att ge ett visst utrymme för kvittning
i de fell som kontaktkommittén har behandlat och i snarlika fell.

Möjligheten till undantag från kvittningsförbudet bör emellertid ges en
restriktiv utformning. Kvittning bör sålunda få ske enbart i sådana fall
där det kan anses förenligt med god redovisningssed. Det bör vidare
vara uteslutet att kvitta, om kvittningen skulle medföra en mindre
rättvisande bild av bolagets ställning och resultat, t.ex. därför att den
leder till olämpliga och svåranalyserade balanseffekter. Detta bör
komma till uttryck i lagtexten. Slutligen bör lagen innehålla ett krav på
notupplysning om att kvittning har skett.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.7 Redovisning av bokslutsdispositioner, obeskattade
reserver och latent skatt

Regeringens förslag: Liksom hittills skall bokslutsdispositioner
redovisas i resultaträkningen och obeskattade reserver tas upp
under särskilda rubriker i balansräkningen.

I balansräkningen eller i noterna skall lämnas upplysning om
latent skatt.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandets del I, s. 190, 191 och 197-199).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget
utan erinran. Åtskilliga har dock diskuterat den övergripande frågan om
kopplingen mellan redovisning och beskattning. Ett par remissinstanser
har särskilt förordat att systemet med obeskattade reserver och boksluts-
dispositioner avskaffas och ersätts med redovisning av latent skatt.

Gällande rätt m.m: Såsom tidigare har framhållits finns det sedan
länge i svensk rätt ett mycket starkt samband mellan redovisning och
beskattning. Denna tar sig bl.a. uttryck i att skattemässiga avsättningar
och avskrivningar ger rätt till avdrag enbart om de även har gjorts i
räkenskaperna. Enligt den allmänt accepterade uppfattningen innebär det
att avsättningen eller avskrivningen måste påverka det resultat som
redovisas i resultaträkningen såväl till den del som avsättningen eller
avskrivningen motsvarar latent skatt som till den del den motsvarar vad
som utgör eget kapital.

Denna koppling mellan redovisningen och beskattningen kommer i
resultaträkningen till synes i en särskild post Bokslutsdispositioner och
i balansräkningen i en särskild post Obeskattade reserver (jfr 18 och 19
§§ bokföringslagen).

Med bokslutsdispositioner avses olika åtgärder som har vidtagits för
att påverka rörelsens beskattade resultat och som syftar till att sänka
skatteuttaget. Medel avsätts därvid till särskilda reserver med
skattemässigt förmånlig behandling. Eftersom medlen kommer att
beskattas vid den tidpunkt då reserven upplöses, kommer företagets
reella skattekostnad inte till uttryck i resultaträkningen. Den framtida
beskattningen innebär också att posten Obeskattade reserver till en del
motsvaras av framtida skatt.

Systemet med bokslutsdispositioner och obeskattade reserver medför
att det kan finnas en skillnad mellan å ena sidan den skatt som kan
beräknas belöpa sig på resultatet före bokslutsdispositioner ("det

bokforingsmässiga resultatet”) och å andra sidan den skatt som belöper
sig på det resultat som kvarstår efter bokslutsdispositioner (”det
skattemässiga resultatet”). Normalt kostnadsförs inte annat än skatten på
det skattemässiga resultatet. I förlängningen - i samband med att de
obeskattade reserverna upplöses - kan emellertid företaget komma att
bli skyldigt att betala ytterligare skatt. Även andra förhållanden kan leda
till att det uppkommer en skillnad mellan den skatt som företaget
slutligen får betala och den skatt som faktiskt kostnadsförs.

Något krav på att skillnader av detta slag (”latent skatt”) skall
redovisas i års- eller koncernredovisningen finns inte i gällande rätt.
Svenska företag torde vanligen inte heller lämna uppgift om latent skatt
i årsredovisningen. I enlighet med Redovisningsrådets rekommendation
RR01, Koncernredovisning brukar dock latent skatt redovisas i
koncernredovisningen.

Direktivet: I flertalet europeiska länder finns inte samma starka
samband mellan redovisning och beskattning som i Sverige. Det är
därför naturligt att de uppställningsformer för balans- och resultat-
räkningar som föreskrivs i det fjärde direktivet saknar posterna
Obeskattade reserver och Bokslutsdispositioner. I uppställningsformerna
finns inte heller någon särskild post för latent skatt. Däremot innehåller
uppställningsformerna posten Avsättningar för skatter och det torde vara
naturligt att redovisa latent skatt under den posten.

Enligt artikel 43.1.11 skall upplysning lämnas i not om skillnaden
mellan den skatt som har påförts detta och tidigare räkenskapsår och
den skatt som har betalats eller skall betalas för dessa år. Upplysning
behöver dock lämnas enbart om skillnaden är av betydelse för framtida
beskattning. Artikeln tillåter att skillnaden i stället särredovisas med ett
totalbelopp i balansräkningen.

Föreskriften i artikel 43.1.11 kan tolkas på flera olika sätt. Med
påförd skatt torde dock avses den skatt som har kostnadsförts i
resultaträkningen (jfr artikel 34.11 i det sjunde direktivet), medan ”den
skatt som har betalats eller skall betalas” torde syfta på den
inkomstskatt som belöper på resultatet. Artikeln torde därför få tolkas
som ett krav på någon form av upplysning om latent skatt.

Skälen för regeringens förslag: Såsom tidigare har framhållits (se
avsnitt 7) saknas det för närvarande underlag för ett slutligt ställnings-
tagande till frågan om sambandet mellan redovisning och beskattning
bör bestå.

Det är emellertid nödvändigt att i detta sammanhang ta ställning till
om den nuvarande svenska redovisningen av Obeskattade reserver och
Bokslutsdispositioner är förenlig med det fjärde direktivet. Det är också
nödvändigt att ta ställning till om den svenska lagstiftningen redan nu
bör ställa krav på en särskild redovisning av latent skatt.

När det gäller den första frågan kan konstateras att direktivets
uppställningsscheman saknar posterna Obeskattade reserver och
Bokslutsdispositoner. Artikel 4.1 i direktivet tillåter emellertid att nya
poster läggs till såvida deras innehåll inte redan täcks av befintliga
poster. De aktuella posterna är av så speciellt slag och så nära kopplade
till strukturen i svensk skattelagstiftning att det inte kan anses oförenligt
med direktivet att foga dem till direktivets uppställningsscheman.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Med hänsyn härtill och till det mycket nära samband mellan å ena
sidan den övergripande frågan om redovisningens koppling till beskatt-
ningen och å andra sidan frågan om redovisning av obeskattade reserver
och bokslutsdispositioner har regeringen stannat for att posterna
Bokslutsdispositioner och Obeskattade reserver tills vidare bör behållas
i resultaträkningen resp, balansräkningen. Det kan finnas skäl att
ompröva detta ställningstagande efter det att beredningen av kommitténs
delbetänkande om sambandet mellan redovisning och beskattning har
avslutats.

När det gäller den andra frågan kan konstateras att föreskriften i
artikel 43.1.11 måste tolkas så att Sverige under alla förhållanden är
skyldigt att införa en bestämmelse om att latent skatt skall anges i den
mån uppgiften är av betydelse för den framtida beskattningen. Med
”latent skatt” torde här avses skillnaden mellan den inkomstskatt som
faktiskt har kostnadsförts och den skatt som belöper på räkenskapsåret.
Med nuvarande skatteregler utgör en sådan skillnad huvudsakligen en
avspegling av de avsättningar som bolaget gjort till obeskattade
reserver. Det kan mot den bakgrunden hävdas att en redovisning av
obeskattade reserver tillsammans med aktuell skattesats redan ger
information om de viktigaste skattekrediter som ett företag har och
därmed också tillräcklig information om de skattebelopp som företaget
kan komma att få betala i framtiden. Tillräckliga skäl att avvika från
vad som föreskrivs i direktivet finns emellertid inte. I lagstiftningen bör
därför tas in en bestämmelse om att upplysning skall lämnas av ej kost-
nadsförd latent skatt. Kravet på redovisning av latent skatt bör dock inte
gälla latent skatt av obetydlig omfattning. Det bör överlämnas till norm-
givande organ att ange de närmare förutsättningarna för när och hur
denna redovisning skall ske.

Det bör tilläggas att kommande ställningstaganden om sambandet
mellan redovisning och beskattning kan ge anledning att överväga en
annorlunda utformning av reglerna om latent skatt.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10 Värdering av tillgångar

10.1 Anläggningstillgångar

10.1.1 Begreppet anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Med anläggningstillgång skall, liksom
hittills, avses tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller
innehas i rörelsen.

Anläggningstillgångar skall delas in i immateriella, materiella
och finansiella anläggningstillgångar.

Som immateriell anläggningstillgång skall få tas upp goodwill,
utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och liknande
arbeten samt utgifter för koncessioner, patent, licenser, varu-
märken, hyresrätter och liknande rättigheter, om de är av väsent-
ligt värde för rörelsen under kommande år.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 205 - 208).

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Gällande rätt: Med anläggningstillgång förstås, enligt 13 § bok-
föringslagen, tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller inne-
has i rörelsen.

I 17 § finns bestämmelser om vissa anläggningstillgångar. Enligt para-
grafens andra stycke får som anläggningstillgång tas upp utgifter för
teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift, marknads-
undersökningar och liknande, om de är av väsentligt värde för den bok-
föringsskyldiges rörelse under kommande år. Av Bokföringsnämndens
rekommendation Rl, Redovisning av forsknings- och utvecklingskost-
nader, framgår dock att forsknings- och utvecklingskostnader som
huvudregel skall redovisas som kostnader när de uppkommer.

Vidare får enligt 17 § första stycket bokföringslagen s.k. goodwill tas
upp som anläggningstillgång. Med goodwill avses skillnaden mellan
vederlag för en övertagen rörelse och det behållna värdet av de över-
tagna tillgångarna i den mån skillnaden representerar ett affärsvärde.

Direktivet: Begreppet ”Anläggningstillgång” i det fjärde direktivet
har i allt väsentligt samma innebörd som i bokföringslagen. Enligt
artikel 15.2 skall till anläggningstillgångar räknas sådana tillgångar som
är avsedda att stadigvarande brukas i företagets verksamhet. Anlägg-
ningstillgångar delas enligt artiklarna 9 och 10 in i immateriella, mate-
riella och finansiella anläggningstillgångar. Det framgår av dessa
artiklar att koncessioner, patent, licenser, varumärken och liknande
rättigheter som har förvärvats mot vederlag skall anses som anlägg-
ningstillgångar samt att nationell lagstiftning får tillåta att även
forsknings- och utvecklingskostnader redovisas som tillgångar. Till
anläggningstillgångar hänförs också goodwill, som har förvärvats mot
ersättning, samt förskottsbetalningar avseende nu angivna tillgångar.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande definitionen av
anläggningstillgång i 13 § bokföringslagen torde i sak överensstämma
med direktivet. Definitionen bör därför införas i den nya lagstiftningen.

Den nya lagstiftningen bör också bygga på direktivets indelning av
anläggningstillgångarna i immateriella, materiella och finansiella anlägg-
ningstillgångar (se avsnitt 9.1.2). Det skulle kunna hävdas att dessa tre
begrepp borde definieras i lagtexten. I fråga om lagen om årsredo-
visning i kreditinstitut har regeringen sålunda funnit det nödvändigt med
en definition av begreppet finansiell anläggningstillgång. Vad gäller de
företag som skall omfattas av den allmänna årsredovisningslagen
kommer emellertid innebörden av begreppen immateriella, materiella
resp, finansiella anläggningstillgångar att framgå av den indelning som
föreslås för balansräkningen. Det behov av ytterligare gränsdragning
som kan uppkomma bör tillgodoses genom redovisningspraxis och
kompletterande normgivning.

Även bestämmelserna i 17 § bokföringslagen om att vissa utgifter för
forsknings- och utvecklingsarbeten m.m. kan tas upp som anlägg-
ningstillgång låter sig i huvudsak förena med direktivets föreskrifter.
Gällande svensk lagstiftning uppställer visserligen ett särskilt villkor för
att forsknings- och utvecklingskostnader skall kunna tas upp som
anläggningstillgång, nämligen att de är av väsentligt värde för den
bedrivna rörelsen under kommande år. Detta villkor har inte någon
motsvarighet i direktivet. Eftersom direktivet har överlämnat till med-
lemsstaterna att själva avgöra om forsknings- och utvecklingskostnader
över huvud taget skall kunna tas upp som anläggningstillgång, får
Sverige emellertid anses oförhindrat att överföra detta villkor till den
nya lagstiftningen.

För att uppnå en bättre överensstämmelse med direktivet bör de
nuvarande bestämmelserna om vad som kan utgöra immateriell anlägg-
ningstillgång kompletteras. Sålunda bör de nya bestämmelserna också
ange att utgifter för koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyres-
rätter och liknande rättigheter får tas upp som anläggningstillgång.
Detta torde inte innebära någon förändring i förhållande till vad som i
dag utgör god redovisningssed.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10.1.2 Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: En anläggningstillgång skall normalt tas upp
till anskaffningsvärdet.

Med anskaffningsvärdet skall avses utgifterna för tillgångens för-
värv eller tillverkning.

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång skall inräknas
inköpspriset och andra till förvärvet direkt hänförliga utgifter.

Om tillgången har tillverkats inom företaget, skall i anskaffnings-
värdet räknas in såväl direkta tillverkningskostnader som en skälig
andel av indirekta tillverkningskostnader. I anskaffningsvärdet
skall i sådant fall även kunna räknas in ränta på kapital som har
lånats för att finansiera tillverkningen av tillgången.

I anskaffningsvärdet får i vissa fall räknas in även utgifter för
värdehöjande förbättring.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag men innehåller inte någon definition av begreppet anskaffnings-
värde (se betänkandet del I s. 206 - 209 och 225 - 228).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt
förslaget eller lämnat det utan erinran. Svenska Revisorsamfundet har
dock ansett att lagen bör innehålla en definition av begreppet anskaff-
ningsvärde. Några remissinstanser har varit inne på att med anskaff-
ningsvärdet bör avses utgifterna för att bringa tillgången till dess
tillstånd och plats på balansdagen.

Gällande rätt m.m.: En anläggningstillgång skall enligt 15 § bok-
föringslagen tas upp till högst anskaffningsvärdet. Med en tillgångs an-
skaffningsvärde avses enligt 13 § andra stycket utgiften för dess förvärv
eller tillverkning.

I anskaffningsvärdet för en anläggningstillgång får räknas in utgifter
för värdeförhöjande förbättring av tillgången, vilka har lagts ned under
räkenskapsåret eller balanserats från tidigare räkenskapsår.

Enligt FAR:s rekommendation nr 3, Redovisning av materiella an-
läggningstillgångar, avses med anskaffningsvärde de utgifter som före-
taget har haft för att bringa tillgången till dess tillstånd och plats på
balansdagen. Till dessa utgifter hör alla till tillgången hänförliga kost-
nader såsom inköpspris, importavgifter, tull, transport- och hanterings-
kostnader samt kostnader för lagfart, montering m.m. För egentill-
verkade anläggningar och vid montering och provkörning i egen regi
skall i anskaffningsvärdet - förutom direkt material och direkt lön -
räknas in skäligt pålägg för indirekta kostnader hänförliga till tillverk-
ningen. Om anskaffningen sträcker sig över en längre tid får ränta på
investerat belopp under byggnads- eller monteringstiden räknas in.

Det saknas lagregler som direkt tar sikte på värdering av sådana
aktier och andelar som är anläggningstillgångar. Enligt FAR:s rekom-
mendation nr 12, Redovisning av aktier och andelar, bör i anskaffnings-

värdet för aktier och andelar förutom köpeskillingen räknas in courtage,
omsättningsskatt och andra till förvärvet direkt hänförbara utgifter.

Direktivet: Artikel 35.1 i det fjärde direktivet föreskriver, som
huvudregel, att anläggningstillgångar skall värderas till anskaffnings-
eller tillverkningskostnaden. Till anskaffningskostnaden räknas enligt
artikel 35.2 - utöver inköpspriset - även övriga med förvärvet samman-
hängande kostnader. Med tillverkningskostnad avses enligt artikel 35.3
anskaffningskostnaderna för råvaror och förnödenheter samt övriga
kostnader som direkt kan hänföras till produkten. Dessutom får en
skälig andel av kostnader som indirekt kan hänföras till tillverkningen
räknas in i tillverkningskostnaden. I tillverkningskostnaden får slutligen
räknas in ränta på kapital som har lånats för att finansiera produktionen
i den mån räntan hänför sig till produktionsperioden. Om en sådan
räntekostnad räknas in i tillgångens anskaffningsvärde skall detta anges
i not.

De nu angivna föreskrifterna är i huvudsak tvingande. Medlemssta-
terna får dock enligt artikel 33.1 a och b tillåta en på återanskaffnings-
värdet baserad värdering av materiella anläggningstillgångar med
begränsad livslängd eller en värdering enligt andra metoder för att ta
hänsyn till inflationen.

Skälen för regeringens förslag: I likhet med kommittén anser rege-
ringen att det inte finns anledning att utnyttja undantagsföreskriftema i
artikel 33.1 a och b. Värderingen av anläggningstillgångar bör alltså,
liksom hittills, ske på grundval av tillgångarnas anskaffningsvärde.

Direktivets föreskrifter om hur anskaffningsvärdet för anläggningstill-
gångar skall beräknas är tvingande och måste alltså införlivas med
svensk rätt. Det kan konstateras att föreskrifterna i sina väsentliga delar
överensstämmer med vad som redan i dag följer av bokföringslagen och
svenska redovisningsrekommendationer. I den nya lagstiftningen, liksom
i den nu gällande, bör därför värderingen av anläggningstillgångar ta sin
utgångspunkt i utgifterna för att anskaffa eller tillverka tillgången.

Vissa skillnader finns dock mellan svensk rätt och EG-rätten på detta
område. En av dem är av närmast terminologisk natur. Begreppet ”an-
skaffningsvärde” används i svensk rätt såväl när tillgången har tillförts
företaget genom förvärv som när den tillverkats inom företaget. Direkti-
vet skiljer däremot mellan anskaffningskostnader och tillverkningskost-
nader. Skillnaden är utan saklig betydelse. Även i den nya lagstiftningen
bör därför begreppet anskaffningsvärde användas på såväl förvärvs- som
tillverkningssituationema.

En fråga av större praktisk betydelse är hur anskaffningsvärdet skall
beräknas.

Bokföringslagen innehåller en uttrycklig bestämmelse om att med
anskaffningsvärde skall förstås utgiften för tillgångens förvärv eller till-
verkning. Kommittén har inte föreslagit någon sådan bestämmelse men
torde inte ha avsett någon förändring i sak. Begreppet anskaffningsvärde
är emellertid så centralt att det, såsom Svenska Revisorsamfundet har
påpekat, bör regleras i lag. Även i den nya lagen bör därför föreskrivas
att med anskaffningsvärde skall förstås utgifterna för tillgångens förvärv
eller tillverkning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

En sådan definition ger dock inte något besked om hur anskaffnings-
värdet skall beräknas i det enskilda fallet. Frågan finns behandlad såväl
i svenska redovisningsrekommendationer som i direktivet. Metoderna
för beräkningen av anskaffningsvärdet är dock något olika. I rekom-
mendationerna avses med anskaffningsvärde utgifterna för att bringa
tillgången till dess tillstånd och plats på balansdagen. Den metod som
kommer till uttryck i direktivet tar i stället sin utgångspunkt i det lägsta
belopp som anskaffningsvärdet för tillgången får bestämmas till, t.ex.
inköpspris. Anser man att även andra utgifter bör räknas in i anskaff-
ningsvärdet skall dessa adderas till utgångsbeloppet.

En remissinstans har förespråkat den förra metoden med hänvisning
till att den överensstämmer med svensk och internationell redovisnings-
praxis. Kommittén har däremot förordat den senare metoden.

Enligt regeringens uppfattning talar övervägande skäl för att i det
aktuella avseendet ge den nya lagstiftningen samma struktur som den
som återfinns i direktivet och som har införlivats med den nationella
lagstiftningen i t.ex. Danmark. Detta ger bättre förutsättningar att
anknyta till praxis inom EU:s medlemsstater. Den metod som återfinns
i direktivet har också vissa pedagogiska fördelar.

Lagstiftningen bör därför utformas så att den anger det lägsta värde
vartill anskaffningsvärdet skall bestämmas - dvs. utgifterna för tillgång-
ens förvärv eller tillverkning - samt de ytterligare belopp som skall
eller får inräknas i anskaffningsvärdet. För en förvärvad tillgång skall
således inräknas utgifter direkt hänförliga till förvärvet. I enlighet med
innebörden i direktivet bör därvid anges att det i anskaffningsvärdet för
en tillverkad tillgång skall räknas in en skälig andel av indirekta till-
verkningskostnader. Detta överensstämmer också väl med innebörden i
nuvarande svensk redovisningspraxis. Det bör vidare anges att i
anskaffningsvärdet får räknas in ränta på kapital som har lånats för att
finansiera tillverkningen av tillgången till den del räntan hänför sig till
tillverkningsperioden. Detta överensstämmer med direktivet och mot-
svarar dessutom i huvudsak innehållet i svenska redovisningsrekom-
mendationer.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Vad som nu har sagts gäller i första hand materiella anläggningstill-
gångar. Direktivets bestämmelser om hur anskaffningsvärdet skall
beräknas är dock inte begränsade till enbart materiella anläggnings-
tillgångar. Den nya lagens bestämmelser om beräkning av anskaff-
ningsvärde bör därför gälla även vid förvärv av finansiella och
immateriella anläggningstillgångar. I fråga om sådana tillgångar kan det
finnas behov av kompletterande regler som skiljer sig från dem som bör
tillämpas på materiella anläggningstillgångar. Det kan t.ex. finnas skäl
att uppställa särskilda villkor för att utgifterna skall få inräknas i
anskaffningsvärdet. Regeringen är emellertid för närvarande inte beredd
att föreslå några särskilda bestämmelser om detta. Sådana frågor bör
därför i stället avgöras inom ramen för god redovisningssed.

Slutligen bör i den nya lagstiftningen tas upp en bestämmelse om att
utgifter för värdehöjande förbättring får räknas in i anskaffningsvärdet,
om de har lagts ned under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare
räkenskapsår. En sådan bestämmelse finns i dag i bokföringslagen. Den

saknar visserligen direkt motsvarighet i direktivtexten. Kostnader av
detta slag kan emellertid likställas med sådana kostnader ”som direkt
kan hänföras till produkten” och som därför enligt direktivet hör till
anskaffnings- eller tillverkningskostnaden.

10.1.3 Avskrivning av anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Om en anläggningstillgång har begränsad
ekonomisk livslängd, skall den skrivas av systematiskt över denna
livslängd.

För goodwill och andra immateriella anläggningstillgångar skall
den ekonomiska livslängden beräknas till högst fem år, såvida det
inte med rimlig grad av säkerhet går att fastställa en längre
livslängd. Om ett bolag tillämpar en längre avskrivningstid, skall
detta jämte skälen för det anges i en not.

Avskrivningsbelopp skall redovisas i resultaträkningen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag men innehåller ingen uttrycklig bestämmelse om att
avskrivningar skall redovisas i resultaträkningen (se betänkandet del I s.
211-213, 230 och 231).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat kom-
mitténs förslag utan erinringar. Finansinspektionen har dock ansett att
bestämmelsen om avskrivning av goodwill bör preciseras och göras mer
restriktiv. Riksskatteverket, Särskilda distriktet har ifrågasatt om
femårsregeln vid avskrivning av immateriella anläggningstillgångar
behövs. Kooperativa Förbundet har ansett att det bör finnas en längsta
tid för avskrivning av immateriella tillgångar. Även Svenska Revisor-
samfundet har framfört synpunkter på femårsregeln och har anfört att
förslaget ställer väl höga krav på bevisning för att tillgången har längre
livslängd än så.

Gällande rätt m.m.: Syftet med avskrivningar är att fördela en
tillgångs anskaffningsvärde över tillgångens sammanlagda använd-
ningstid.

Enligt 15 § bokföringslagen skall en anläggningstillgång som fortlö-
pande minskar i värde på grund av ålder och nyttjande årligen skrivas
av med ett belopp som minst svarar mot en lämplig avskrivningsplan.
Man kan här tala om avskrivningar enligt plan. Om tillgången uppen-
bart redan är tillräckligt avskriven, behöver någon sådan avskrivning
dock inte ske. Det innebär att någon avskrivning inte är nödvändig, om
företaget under ett tidigare år har gjort större avskrivningar än vad som
kan anses erforderligt med hänsyn till ekonomisk livslängd
(överavskrivningar) och det saknas anledning att anta att den tillämpade
planen skulle vara felaktig.

Avskrivningarna skall påbörjas när anläggningstillgången kan tas i
bruk. Olika avskrivningsmetoder är tänkbara. Det anses att man vid
bestämmandet av den metod som skall användas bör beakta tillgångens

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

tekniska och ekonomiska livslängd samt juridiska eller andra begräns-
ningar i användningstiden.

Bestämmelserna i 15 § omfattar i princip även immateriella anlägg-
ningstillgångar. För ett par särskilda slag av immateriella anläggnings-
tillgångar gäller dock särskilda bestämmelser. Enligt 17 § bok-
föringslagen skall sålunda goodwill skrivas av på högst tio år, medan
utgifter för teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift,
marknadsundersökningar och liknande som huvudregel skall skrivas av
på högst fem år. I fråga om annat än goodwill kan dock en längre
avskrivningstid tillåtas, om det kan anses överensstämma med god redo-
visningssed.

Redovisningsrådet har i sin rekommendation om koncernredovisning
(RR01:91) angivit att avskrivningsperioden för koncemmässig goodwill
inte bör överstiga tio år om inte en längre ekonomisk livslängd är
motiverad. Under vissa förutsättningar får avskrivningsperioden dock
vara längre, men i inget fäll längre än tjugo år. Denna rekommendation
bygger väsentligen på International Accounting Standards Committees
rekommendation IAS 22, Accounting for Business Combinations. I
LASC:s rekommendation anges dock att avskrivningstiden normalt inte
skall överstiga fem år, om inte en annan längre tidsperiod - dock längst
20 år - skäligen kan motiveras.

Frågan om avskrivning av forsknings- och utvecklingskostnader har
berörts i Bokföringsnämndens rekommendation R 1.

Direktivet: Enligt artikel 35.1 b i det fjärde direktivet skall anskaff-
nings- eller tillverkningskostnaden för anläggningstillgångar med
begränsad ekonomisk livslängd minskas genom värdejusteringar i syfte
att systematiskt skriva av tillgången över dess ekonomiska livslängd.
Artikeln behandlar således vad som enligt svensk terminologi utgör
avskrivningar.

Enligt artiklarna 34.1 och 37 skall utgifter för forskning och utveck-
ling och för goodwill skrivas av på högst fem år. En längre avskriv-
ningstid kan i vissa fall få förekomma. Beträffande forsknings- och ut-
vecklingskostnader får sålunda medlemsstaterna enligt artikel 37.1 tillåta
att den femåriga avskrivningstiden i undantagsfall frångås. I fråga om
goodwill får medlemsstaterna enligt artikel 37.2 tillåta att avskrivnings-
tiden utsträcks till den ekonomiska livslängden. Sådan avvikelse och
skälen för denna skall redovisas i not.

Direktivet innehåller inte några särskilda bestämmelser om avskriv-
ning av övriga slag av immateriella anläggningstillgångar.

Skälen for regeringens forslag: De gällande svenska bestämmelserna
om avskrivning av anläggningstillgångar uppvisar väsentliga likheter
med de föreskrifter om avskrivning som finns i direktivet. I några
avseenden måste dock bestämmelserna ändras för att en anpassning till
direktivet skall kunna uppnås. Det gäller såväl den allmänna avskriv-
ningsbestämmelsen som de särskilda bestämmelser som gäller för av-
skrivning av vissa immateriella anläggningstillgångar.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Avskrivning i allmänhet

Direktivet fordrar att anläggningstillgångar med begränsad ekonomisk
livslängd skrivs av systematiskt under denna livslängd. I svensk rätt
föreskrivs i stället att avskrivning skall ske, om tillgången fortlöpande
minskar i värde på grund av ålder och utnyttjande, och att
avskrivningen skall göras ”enligt lämplig avskrivningsplan”. Både
direktivtexten och gällande rätt torde spegla en och samma syn på
avskrivningens funktion, nämligen att fördela anskaffningskostnaden för
en tillgång över dess användningstid i företaget. Övervägande skäl talar
för att den nya lagstiftningen utformas på det sätt som anges i
direktivet. Dels ger detta bättre förutsättningar att anknyta till redovis-
ningspraxis inom EG. Dels får det anses värdefullt att lagstiftningen
anknyter till begreppet ekonomisk livslängd, som är allmänt vedertaget
i redovisningsteorin och som tydligt markerar att behovet av
avskrivningar i första hand skall bedömas utifrån företagsekonomiska -
och inte t.ex. skattemässiga - överväganden.

Den nya lagstiftningen bör, i likhet med bokföringslagen, föreskriva
att avskrivningar redovisas i resultaträkningen.

Avskrivning av immateriella anläggningstillgångar

I fråga om avskrivning av goodwill är direktivets huvudregel - avskriv-
ning under högst fem år - mera restriktiv än den nuvarande svenska
regeln om att avskrivning skall ske under högst tio år. Å andra sidan
tillåter direktivet att avskrivningstiden utsträcks till den ekonomiska
livslängden, vilket kan medföra längre avskrivningstider än vad som
anses möjligt enligt nuvarande svenska redovisningsnormer. I fråga om
avskrivning av forsknings- och utvecklingskostnader överensstämmer
direktivets huvudregel - avskrivning under högst fem år - med regeln i
gällande svensk rätt men tillåter ”i undantagsfall” att avskrivningsperio-
den utsträcks till en längre tid än så.

Den svenska lagstiftaren kan alltså i dessa båda fall välja om direkti-
vets femårsregel bör tillämpas generellt eller om företagen skall ges
möjlighet att utsträcka avskrivningstiden. I det senare fallet är det tänk-
bart - och i fråga om avskrivning av goodwill t.o.m. nödvändigt - att
göra avskrivningstidens längd beroende av tillgångens ekonomiska
livslängd. Det är också möjligt att kombinera en regel om utsträckt av-
skrivningstid med en bestämmelse om en viss längsta avskrivningstid,
t.ex. tio eller tjugo år.

Vid bedömningen av dessa frågor bör - såsom Finansinspektionen har
framhållit - beaktas att värdet av goodwill och av forsknings- och
utvecklingskostnader i vissa fall är osäkert och hastigt kan förändras.
Särskilt i fråga om dessa slag av tillgångar kan därför längre avskriv-
ningstider stå i strid med försiktighetsprincipen. Detta torde också vara
bakgrunden till att EG-direktiven upprätthåller en huvudregel om
avskrivning under högst fem år. Med hänsyn härtill finner regeringen -
i likhet med kommittén - att även den nya svenska lagstiftningen bör ha
direktivets femårsregel som utgångspunkt.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Det finns emellertid knappast något skäl att inte tillåta en längre
avskrivningstid i de fell då det går att bestämma den ekonomiska
livslängden av tillgången till mer än fem år. Tvärtom torde det stå i bäst
överensstämmelse med redovisningens syfte att avskrivningstiden i
sådana fell utsträcks så att den motsvarar den ekonomiska livslängden.
Regeringen anser därför att avskrivningstiden for immateriella anlägg-
ningstillgångar av detta slag bör få vara längre än fem år, om det med
rimlig grad av säkerhet går att fastställa en längre ekonomisk livslängd.

Den regel som regeringen sålunda föreslår innebär att varje utsträck-
ande av avskrivningstiden utöver fem år förutsätter att det kan
festställas att den ekonomiska livslängden är längre än fem år. Med
hänsyn till denna i regeln inbyggda begränsning framstår det inte som
ändamålsenligt att dessutom uppställa en bestämmelse om en yttersta
avskrivningstid. Det kan visserligen invändas att en avskrivningsbestäm-
melse som saknar en sådan maximiregel kan medföra att vissa företag
börjar tillämpa oacceptabelt långa avskrivningstider. Risken för detta
torde dock vara begränsad med hänsyn till den revisorsgranskning som
skall ske och mot bakgrund av de riktlinjer som får antas komma att
utveckla sig i redovisningspraxis. Såsom kommittén har påpekat skulle
införandet av en viss maximitid också kunna leda till att denna
maximitid kom att uppfettas som huvudregel så snart det blivit aktuellt
att avvika från femårsregeln.

När det gäller andra slag av immateriella anläggningstillgångar -
t.ex. koncessioner, patent och varumärken - innehåller direktivet inte
några särskilda avvikande bestämmelser. Lagstiftningen måste därför
utformas så att även dessa anläggningstillgångar skrivs av systematiskt
under hela sin ekonomiska livslängd. Även den nyss föreslagna bestäm-
melsen om avskrivning av goodwill och forsknings- och utvecklings-
kostnader under normalt högst fem år bygger emellertid på denna
princip och torde därför vara väl ägnad att användas även i fråga om
avskrivning av andra slag av immateriella anläggningstillgångar.

En remissinstans har ansett att olika slag av immateriella anläggnings-
tillgångar i dessa sammanhang bör hållas i sär och har därvid under-
strukit att det finns väsentliga skillnader mellan olika slag av sådana till-
gångar. Regeringen delar i och för sig denna uppfettning men anser för
sin del att lagstiftningen så långt möjligt inte bör innehålla några mera
detaljerade bestämmelser. I stället bör det överlämnas till redovis-
ningspraxis att med utgångspunkt i lagstiftningens innehåll ange de
närmare riktlinjerna för redovisningen av olika slag av immateriella
tillgångar. Dessa riktlinjer måste givetvis stå i överensstämmelse med
det allmänna kravet på att redovisningen skall ge en rättvisande bild av
bolagets resultat och ställning.

Om immateriella anläggningstillgångar avskrivs med utgångspunkt i
en ekonomisk livslängd som överstiger fem år, bör - i enlighet med vad
direktivet fordrar - företaget vara skyldigt att anmärka detta i not och
samtidigt ange skälen för att en längre avskrivningstid tillämpas.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10.1.4 Nedskrivning av anläggningstillgångar

Regeringens förslag: En anläggningstillgång som på balansdagen
har ett lägre värde än det värde som följer av en tillämpning av
årsredovisningslagens övriga regler skall skrivas ned till detta
lägre värde, om värdeminskningen kan antas vara bestående.

En finansiell anläggningstillgång får skrivas ned till det lägre
värde som den har på balansdagen, även om det inte kan antas att
värdenedgången är bestående.

Om skälen för nedskrivningen inte längre föreligger, skall gjorda
nedskrivningar återföras (reverseras).

Nedskrivnings- och reverseringsbelopp skall redovisas i
resultaträkningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 212-214 och 231-233).

Remissinstanserna har i allt väsentligt lämnat förslagen utan in-
vändningar. Uppsala universitet har dock anmärkt att kommittén borde
ha använt benämningen ”verkligt värde” för det värde som tillgången
skall eller får skrivas ned till.

Gällande rätt: I 15 § tredje stycket bokföringslagen sägs att om
värdet på en anläggningstillgång varaktigt har gått ned skall ned-
skrivning ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt
god redovisningssed.

Bestämmelsen tar sikte på kraftiga och oförutsedda värdeminskningar.
Nedskrivning kan t.ex. bli aktuellt vid nedläggning av en verksamhet
eller utrangering av en tillgång eller anläggning. Det kan också bli aktu-
ellt om lönsamheten hos en tillgång försämras starkt. Vid smärre värde-
nedgångar kan det däremot ofta vara tillräckligt att korrigera avskriv-
ningsplanen.

Nedskrivning enligt 15 § skall ske enbart om värdeminskningen är
varaktig. Värdeminskningens varaktighet brukar bedömas mot bakgrund
av tillgångens återstående ekonomiska livslängd.

En särskild fråga är hur det nedskrivna värdet påverkas om tillgången
senare skulle stiga i värde. En möjlighet skulle vara att vid en sådan
värdestegring återföra (reversera) nedskrivningen. Av 15 § första
stycket bokföringslagen följer dock att det inte är tillåtet att återföra
gjorda nedskrivningar om tillgångarna har stigit i värde. I stället får
tillgångarna skrivas upp, något som dock förutsätter att värdeuppgången
är varaktig.

I 16 § bokföringslagen finns särskilda bestämmelser som reglerar
nedskrivning av fordringar. Huvudregeln säger att all värdering av ford-
ringar skall ske till det belopp som beräknas inflyta. Det innebär att
värdenedgång alltid skall föranleda nedskrivning. Någon möjlighet att
underlåta nedskrivning med hänvisning till att värdenedgången kan antas
vara endast tillfällig finns inte.

Direktivet: I det fjärde direktivet finns två föreskrifter om när ned-
skrivning av anläggningstillgångar skall eller kan företas.

Enligt artikel 35.1 c bb skall en anläggningstillgång, oavsett om den
har en begränsad ekonomisk livslängd eller inte, skrivas ner till det
lägre värde den har på balansdagen. En förutsättning för en sådan
nedskrivningsplikt är dock att värdenedgången kan förutses bli
bestående.

Föreskriften i artikel 35.1 c bb gäller även finansiella anläggningstill-
gångar. Men härutöver gäller enligt artikel 35.1 c aa att finansiella an-
läggningstillgångar får skrivas ner även om värdenedgången inte är be-
stående. Någon skyldighet att skriva ner värdet av finansiella anlägg-
ningstillgångar när dessa tillfälligt har gått ner i värde finns dock inte
enligt direktivet; företagen får alltså själva avgöra om tillfälliga
värdenedgångar bör avspeglas i redovisningen. Föreskriften i artikel

35.1 c aa torde få betydelse främst for börsnoterade värdepapper som
härigenom kan skrivas ned till senast noterade köpkurs.

Direktivet innehåller också bestämmelser om reversering. I artikel

35.1 cd föreskrivs sålunda att lägre värdesättningar inte får bibehållas
om skälen för dem bortfaller. Denna skyldighet att återföra (reversera)
nedskrivningarna när skälet för nedskrivning har bortfallit syftar till att
förhindra uppkomsten av dolda reserver och därmed också till att ge en
mer rättvisande redovisning. Reverseringsplikten anses omfatta enbart
den del av nedskrivningsbeloppet som inte längre kan motiveras; värdet
torde alltså inte nödvändigtvis behöva återföras till det belopp till vilket
det upptogs före nedskrivningen.

Nedskrivningar och reverseringar skall enligt direktivet komma till
uttryck i resultaträkningen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet skall anläggnings-
tillgångar skrivas ned till det lägre värde de har på balansdagen, om det
kan antas att värdeminskningen är bestående. Föreskriften är tvingande
för medlemsstaterna och bör därför införas i den nya lagstiftningen. En
sådan lagbestämmelse kommer att få i huvudsak samma innebörd som
den nuvarande svenska huvudregeln om nedskrivning, dvs. alla slag av
anläggningstillgångar vars värde varaktigt har minskat så att det under-
stiger det belopp som återstår efter avskrivning skall skrivas ned till det
lägre värdet.

Av direktivet följer också att företag skall ha rätt att skriva ned värdet
på finansiella anläggningstillgångar till det lägre värde de har på
balansdagen även om värdenedgången inte kan antas bli bestående.
Denna föreskrift skiljer sig från gällande svensk rätt så till vida att den
i princip överlämnar till företagen att avgöra om nedskrivning skall ske
när en finansiell anläggningstillgång tillfälligt har sjunkit i värde. Efter-
som föreskriften är tvingande för medlemsstaterna, bör i den nya lag-
stiftningen införas en bestämmelse av innebörd att finansiella anlägg-
ningstillgångar vars värde har gått ned får skrivas ner till detta lägre
värde även om värdenedgången inte är varaktig.

Svensk rätt saknar i stort sett bestämmelser om reversering av gjorda
nedskrivningar och uppfyller därför inte direktivets föreskrifter i detta

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

avseende. I den nya lagstiftningen bör därför införas bestämmelser om
att nedskrivningar under vissa förhållanden skall reverseras.

Bestämmelser om reversering ger upphov till ett antal frågor. Ett
exempel på detta är frågan om tillgången efter reverseringen skall
upptas till det värde som den var upptagen till före nedskrivningen eller
om den skall upptas till sitt verkliga värde. Det kan anföras skäl för att
dessa och liknande frågor bör regleras i lag.

Regeringen anser emellertid att övervägande skäl talar för att den nya
lagen inte bör innehålla någon närmare reglering av de frågor som
gäller reversering. I detta skede bör nämligen inte införas några lag-
regler som förhindrar en ändamålsenlig utveckling av redovisnings-
praxis i överensstämmelse med den som äger rum i andra EU-stater.
Lagen bör innehålla endast en mot direktivet svarande regel om att
reversering skall ske när skälet för nedskrivningen inte längre är för-
handen. Det bör i stället ankomma på redovisningspraxis och på norm-
givande organ på redovisningsområdet att utveckla de ytterligare normer
som i detta avseende behövs för en konsekvent och jämförbar redo-
visning.

I enlighet med direktivets föreskrifter bör det dock i den nya lagstift-
ningen tas in en bestämmelse om att nedskrivningar och reverseringar
av nedskrivningar alltid skall redovisas i resultaträkningen.

10.1.5 Uppskrivning av anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: En materiell eller finansiell
anläggningstillgång som har ett tillförlitligt och bestående värde
väsentligen överstigande bokfört värde skall få skrivas upp till
detta värde. En förutsättning för uppskrivning skall dock vara att
uppskrivningsbeloppet används för ökning av aktiekapitalet eller
för avsättning till en uppskrivningsfond.

Det uppskrivna beloppet och det belopp som har avsatts till upp-
skrivningsfond eller använts för ökning av aktiekapitalet skall inte
intäkts- eller kostnadsföres.

Några bestämmelser som ger möjlighet att kvitta uppskrivning
mot nedskrivning av andra anläggningstillgångar tas inte in i den
nya lagstiftningen.

Uppskrivningsfonden skall när som helst kunna tas i anspråk för
ökning av aktiekapitalet och för täckande av förlust som inte kan
täckas av fritt eget kapital.

Vid avskrivning och nedskrivning av tillgången samt vid
avyttring och utrangering, skall uppskrivningsfonden minskas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i delar med regeringens för-
slag. Kommittén har dock inte uppställt något uttryckligt krav på att till-
gång som uppskrivs skall ha ett tillförlitligt värde. Vidare innebär kom-
mitténs förslag en möjlighet att resultatföre uppskrivningar i resultaträk-
ningen. Kommittén har dessutom föreslagit att uppskrivningsfonden

även skall kunna användas för erforderlig nedskrivning av andra
anläggningstillgångar. Kommittén har inte lämnat något förslag om
nedskrivning av uppskrivna tillgångar utan har i stället föreslagit att
uppskrivningar under vissa förhållanden skall reverseras (se betänkandet
del I s. 215-217 och 234-237).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs
förslag eller lämnat dem utan erinran.

Redovisningsrådet har dock ansett att bestämmelserna bör utformas på
ett annat sätt, bl.a. så att uppskrivning får ske till det verkliga värde
som kan bedömas på ett tillförlitligt sätt. Sveriges Finansanalytikers
Förening har framhållit att en förutsättning för uppskrivning bör vara att
den sker systematiskt.

Bokföringsnämnden har ansett att det i lagen bör klargöras om upp-
skrivningar och avsättningar till uppskrivningsfond skall intäktsföras
resp, kostnadsföres. Riksskatteverket har ansett att den bokförings-
mässiga behandlingen av uppskrivningen framstår som oklar.

Redovisningsrådet har även ansett att möjligheten till kvittning mellan
uppskrivningar och erforderliga nedskrivningar över uppskrivningsfond
bör tas bort. Denna åsikt delas av Uppsala Universitet, Bokförings-
nämnden, Sveriges Aktieägares Riksförbund och Sveriges Finansanalyti-
kers Förening. Även Öhrlings Reveko har riktat invändningar mot för-
slaget på denna punkt. Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges Indu-
striförbund har hävdat en motsatt uppfattning. Sveriges Köpmannaför-
bund och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund har kritiserat kom-
mitténs förslag därför att det berövar handelsbolag möjligheten att göra
uppskrivningar.

Industriförbundet och Föreningen Auktoriserade Revisorer har hävdat
att en uppskrivning bör reduceras med hänsyn till latent skatt.

SABO har menat att bestämmelserna om reversering av uppskriv-
ningar innebär fördyringar för företagen.

Gällande rätt: Om en tillgång stiger i värde, kan det ligga nära till
hands att uppvärdera, skriva upp, den. En uppskrivning kan dock sägas
strida mot grundläggande principer för redovisning, eftersom den
innebär att ännu inte realiserade värdeökningar tas fram och redovisas.
En obegränsad rätt till uppskrivning skulle därför kunna missbrukas.
Likväl är uppskrivning tillåten i de flesta länder. Såväl svensk rätt som
det fjärde direktivet uppställer emellertid vissa förutsättningar för att
uppskrivning skall få ske.

I svensk rätt är sålunda huvudregeln att anläggningstillgångar inte får
skrivas upp. Detta kommer till uttryck i 15 § bokföringslagen, som
föreskriver att en anläggningstillgång inte får tas upp till högre värde än
dess värde i närmast föregående balansräkning. I fjärde stycket samma
paragraf sägs dock att en anläggningstillgång som äger ett bestående
värde väsentligt överstigande det belopp som den är upptagen till i när-
mast föregående balansräkning får upptas till högst detta värde, om upp-
skrivningsbeloppet används till erforderlig nedskrivning av värdet på
andra anläggningstillgångar och särskilda skäl föreligger för en sådan
utjämning. I fråga om fast egendom finns ett särskilt tak för hur högt
tillgången får skrivas upp (om detta se avsnitt 10.1.6).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kravet på bestående värde innebär bl.a. att anläggningstillgångar med
kort återstående livslängd inte kan skrivas upp. Enligt FAR:s rekom-
mendation nr 3, Redovisning av materiella anläggningstillgångar bör
den återstående livslängden vara minst tio år. För att värdet skall anses
vara väsentligt överstigande det dittills bokförda värdet torde, sägs det i
rekommendationen, krävas att tillgångens verkliga värde överstiger det
bokförda med omkring 20 procent.

Den nedskrivning som uppskrivningen kvittas mot måste vara erfor-
derlig, dvs. det måste vara nödvändigt att företa den oberoende av om
den kan kvittas mot en uppskrivning. Uppskrivningsbeloppet får således
inte användas for att nedbringa framtida normala avskrivningar.

Genom kravet på särskilda skäl markeras att kvittningen mellan
uppskrivning och erforderlig nedskrivning får förekomma endast undan-
tagsvis vid oförutsedda, kraftiga förändringar i en anläggningstillgångs
användning och värde.

Eftersom en nedskrivning påverkar företagets resultat kan det hävdas
att den alltid borde komma till uttryck i företagets resultaträkning. När
nedskrivning och uppskrivning företas samtidigt enligt bestämmelsen i
15 § fjärde stycket bokföringslagen, är detta emellertid inte alltid fallet.
I Sverige redovisas i allmänhet en uppskrivning och en samtidigt före-
tagen erforderlig nedskrivning inte som intäkt och kostnad i resultaträk-
ningen. I stället sker en s.k. tyst kvittning och beloppen framgår enbart
av en not till balansräkningen. I en sådan redovisning anges inte heller
alltid vad som har föranlett de förändrade värdena.

För handelsbolag är bestämmelsen i 15 § fjärde stycket bokföringsla-
gen den enda möjligheten till uppskrivning; uppskrivning måste sålunda
alltid förenas med nedskrivning av andra tillgångar. Beträffande aktie-
bolag är möjligheterna att göra uppskrivningar vidare. Enligt 11 kap.
4 § aktiebolagslagen får nämligen uppskrivning ske om uppskriv-
ningsbeloppet används för ökning av aktiekapitalet eller för avsättning
till uppskrivningsfond. En uppskrivningsfond får användas endast till
erforderlig nedskrivning av annan tillgång, till ökning av aktiekapitalet
eller till förlusttäckning. Fonden får däremot inte delas ut till aktie-
ägarna. Bestämmelserna om uppskrivningsfond gör det möjligt att
”använda” det uppskrivna beloppet för nedskrivning under ett senare år.
Inte heller en nedskrivning som sker via uppskrivningsfond kommer till
synes i resultaträkningen.

I 16 § andra stycket bokföringslagen finns en bestämmelse som kan
ses som en möjlighet till uppskrivning av fordringar. Bestämmelsen
föreskriver att en fordran som är anläggningstillgång får tas upp till sitt
beräknade värde även om fordringen såsom osäker eller värdelös har
tagits upp till ett lägre värde eller har utelämnats i närmast föregående
balansräkning.

Gemensamt för alla former av uppskrivning är att följande års av-
skrivningar skall beräknas med utgångspunkt i det uppskrivna värdet
samt att behovet av nedskrivningar skall bedömas med utgångspunkt i
det uppskrivna värdet.

Direktivet: Det fjärde direktivet ger medlemsländerna möjlighet att
tillåta eller t.o.m. fordra att uppskrivning av materiella och finansiella

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

anläggningstillgångar sker. Immateriella anläggningstillgångar kan däre-
mot inte bli föremål för uppskrivning. Direktivet tillåter vidare att aktier
och andelar i dotterföretag och intresseföretag redovisas enligt kapital-
andelsmetoden, vilket kan ses som ett slag av uppskrivning av sådana
tillgångar (se avsnitt 15.4 nedan).

Enligt artikel 33.2 a skall uppskrivningsbeloppet sättas av till en upp-
skrivningsfond. Den skattemässiga behandlingen av det avsatta beloppet
skall anges i balansräkningen eller i en not. Avsättningen till uppskriv-
ningsfonden medför att beloppet inte får delas ut till andels- eller
aktieägare. De företag som gör uppskrivningar skall vidare i en not
öppet redovisa uppskrivningsfondens storlek och förändring.

I artikel 33.2 anges två fall då fonden får eller skall upplösas.

Fonden får när som helst helt eller delvis överföras till eget kapital.
Härmed torde avses aktiekapital eller motsvarande bundet eget kapital.

Vidare skall fonden upplösas eller minskas i den mån det till fonden
överförda beloppet inte längre behövs för att den använda värderings-
metoden skall kunna tillämpas och dess syfte uppnås. I anslutning till
denna föreskrift sägs att medlemsstaterna får besluta om regler för
fondens användning. Härvid gäller emellertid den förutsättningen att
medel från fonden inte får intäktsföras i resultaträkningen om inte
beloppen tidigare har varit kostnadsförda i resultaträkningen eller
motsvarar realiserade intäkter.

Sedan uppskrivning har skett skall, enligt artikel 33.3, värdejuste-
ringar, dvs. av- och nedskrivningar, beräknas utifrån det uppskrivna
värdet.

Skälen för regeringens förslag

Bör uppskrivning vara obligatorisk?

Direktivet ger medlemsstaterna rätt att föreskriva att uppskrivning av
materiella och finansiella anläggningstillgångar skall ske när tillgångarna
har stigit i värde. Det synes dock inte i något EU-land förekomma
några generella krav på att värdeökning skall föranleda uppskrivning. I
vart fall finns det inte anledning att i detta sammanhang införa några
lagregler om obligatorisk uppskrivning.

Bör uppskrivning tillåtas?

Direktivet ger också medlemsstaterna rätt att förbjuda uppskrivning. Så
har skett i Tyskland.

Det kan anföras skäl för att uppskrivning av anläggningstillgångar inte
bör vara tillåten. Ett av dem är att uppskrivning i viss mån strider mot
principen om att redovisningen enbart skall återspegla konstaterade in-
täkter.

Mot detta kan emellertid invändas att, om tillgångarnas värde för-
ändras, det påverkar företagets ställning. Uppskrivning kan därför bidra
till en från analyssynpunkt mer rättvisande bild av företagets ställning i

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

och med att vad som annars hade utgjort dolda reserver redovisas
öppet.

I sammanhanget bör självfallet också beaktas att företagen kan ha ett
legitimt behov av att överföra övervärden för anläggningstillgångar till
eget kapital. Ett företag med stora värden investerade i materiella eller
finansiella anläggningstillgångar bör kunna beakta bestående övervärden
innan aktiekapitalet tas i anspråk för täckande av förlust.

Övervägande skäl talar därför enligt regeringens mening för att också
den nya svenska lagstiftningen bör innehålla regler om att anlägg-
ningstillgångar i vissa fäll får skrivas upp. Möjligheterna till uppskriv-
ning bör dock vara begränsade. Sålunda bör övervärden inte kunna an-
vändas för att hålla erforderliga nedskrivningar utanför årsresultatet.
Reglerna bör också utformas så att uppskrivningsbeloppen inte utan
vidare kan bli föremål för utdelning till delägarna i företaget.

Regeringen återkommer i det följande till hur dessa begränsningar bör
vara utformade. Redan här bör dock framhållas att uppskrivningsreg-
lema bör användas med försiktighet.

Vilka anläggningstillgångar bör få skrivas upp?

Direktivet tillåter att materiella anläggningstillgångar - t.ex. fastigheter,
tekniska anläggningar och inventarier - blir föremål för uppskrivning.
Detta överensstämmer med gällande rätt. Det är mot denna bakgrund
naturligt att den nya svenska lagstiftningen ger möjlighet till
uppskrivning av materiella anläggningstillgångar.

Direktivet medger att även finansiella anläggningstillgångar skrivs
upp. Med finansiella anläggningstillgångar avses här bl.a. aktier och an-
delar i koncern- och intresseföretag, fordringar i sådana företag samt
andra långsiktiga innehav av värdepapper och fordringar. Sådana kan
ofta relateras till någon typ av marknadsvärdering eller till värdering av
underliggande tillgångar. Även i fråga om dessa slag av anläggningstill-
gångar talar därför övervägande skäl för att - i likhet med vad som är
fallet i gällande rätt - uppskrivning bör vara tillåten.

Direktivet tillåter däremot inte att immateriella anläggningstillgångar,
t.ex. balanserade utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten,
goodwill, koncessioner eller patent, skrivs upp. I den nya lagstiftningen
bör därför inte ges något utrymme för uppskrivning av sådana
tillgångar.

Förutsättningarna för uppskrivning

Direktivet innehåller inte några uttryckliga regler om i vilka situationer
uppskrivning får ske men kräver att den nationella lagstiftningen anger
värderingsmetodernas innehåll och hur de skall användas.

I svensk rätt uppställs, som ovan har redovisats, vissa förutsättningar
för att uppskrivning skall få ske, bl.a. att det nya värdet är bestående
och väsentligt överstiger det bokförda.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Redovisningsrådet har förordat att uppskrivningsreglerna ändras så att
det framgår att uppskrivning får ske till det verkliga värdet, att upp-
skrivning får ske enbart om det verkliga värdet kan bedömas på ett till-
förlitligt sätt, att uppskrivningar skall omfatta samtliga tillgångar inom
ett tillgångsslag och att uppskrivning kan göras så snart det finns en
väsentlig skillnad mellan verkligt värde och bokfört värde. Ett införande
av sådana regler i Sverige torde emellertid innebära ett i jämförelse med
bokföringslagen helt nytt sätt att se på uppskrivningsreglerna och ett
krav på att materiella anläggningstillgångar vid varje bokslut skall
värderas till verkligt värde. Regeringen är inte beredd att på nuvarande
stadium föreslå en sådan förändring.

Enligt regeringens mening är det i stället lämpligt att i den nya lag-
stiftningen anknyta till kraven i gällande rätt på att värdeuppgången
skall vara väsentlig och bestående. Uppskrivning bör alltså få ske enbart
om tillgången har ett bestående värde som väsentligt överstiger bokfört
värde. Liksom hittills får det överlämnas till god redovisningssed att
närmare ange innebörden i dessa båda krav.

Bl.a. Redovisningsrådet har varit inne på att uppskrivning bör kunna
ske enbart om tillgången kan konstateras ha ett tillförlitligt värde. Rege-
ringen finner detta vara lämpligt. En sådan bestämmelse klargör att
uppskrivning inte kan komma i fråga annat än när det högre värdet kan
anses säkert och den kommer därigenom att utgöra en spärr mot oför-
siktiga uppskrivningar. De risker som uppskrivningsreglerna är förenade
med kan härigenom minskas.

En remissinstans har ansett att det bör uppställas ytterligare ett krav,
nämligen att uppskrivningarna sker på ett systematiskt sätt. Enligt rege-
ringens mening finns det dock inte tillräckliga skäl att införa ett
uttryckligt sådant krav i lagstiftningen. Frågan om sådana krav bör upp-
ställas får i stället lösas i redovisningspraxis utifrån lagens allmänna
redovisnings- och värderingsprinciper. En strävan bör dock därvid
självfallet vara att - såsom kommittén har uttalat - uppskrivningar är
konsekventa.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Uppskrivning och avsättning till uppskrivningsfond

Bokföringslagens bestämmelser om uppskrivning innehåller inte något
krav på avsättning till uppskrivningsfond. Artikel 33.2 a i direktivet
fordrar däremot att uppskrivningsbeloppet tillförs en uppskrivningsfond.
Direktivets föreskrift är tvingande. I den nya lagstiftningen måste därför
intas en motsvarande bestämmelse. Varken den allmänna uppskrivnings-
bestämmelsen i 15 § fjärde stycket bokföringslagen eller bestämmelsen
om värdering av fordringar i 16 § andra stycket samma lag kan således
i sin nuvarande form överföras till den nya lagstiftningen.

Enligt direktivet får belopp från uppskrivningsfonden inte delas ut,
om inte beloppet utgör en realiserad intäkt. Detta måste förstås så att
uppskrivningsfonden skall vara en del av vad som enligt svensk rätt
utgör bundet eget kapital.

Den svenska lagstiftningen om handelsbolag saknar bestämmelser om
bundet eget kapital. Det finns därför inte heller några möjligheter att
tillskapa bundna fonder i ett handelsbolag. Med hänsyn härtill kan
direktivet inte anses ge något utrymme för uppskrivningar i svenska
handelsbolag. För att möjligheten till uppskrivningar i handelsbolag
skall kunna bibehållas skulle det krävas grundläggande förändringar i
lagstiftningen. Det finns enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl
för detta, särskilt mot bakgrund av uppskrivningsreglerna torde vara av
mer begränsad betydelse för handelsbolag.

I en situation bör uppskrivning kunna komma till stånd utan att någon
avsättning till uppskrivningsfond görs. Syftet med direktivets krav på
avsättning till uppskrivningsfond är att säkerställa att de avsatta medlen
binds i företaget och inte delas ut till ägarna. Det kan därför inte anses
stå i strid med direktivets anda att tillåta att medlen i stället används för
ökning av aktiekapitalet. Även detta innebär nämligen att medlen binds
i bolaget. Direktivets föreskrifter förhindrar för övrigt inte att medel
som har avsatts till uppskrivningsfond omedelbart tas i anspråk för att
öka aktiekapitalet. Mot den bakgrunden anser regeringen att upp-
skrivning också bör få ske, om uppskrivningsbeloppet omedelbart
används för ökning av aktiekapitalet.

Frivillig upplösning av uppskrivningsfonden

Direktivet föreskriver att uppskrivningsfonden när som helst får
överföras till det egna kapitalet. Med eget kapital torde avses
aktiekapitalet. Härutöver fordrar direktivet att uppskrivningsfonden skall
upplösas eller minskas i den mån det till fonden överförda beloppet inte
längre behövs för att den använda värderingsmetoden skall kunna
tillämpas och dess syfte uppnås. Till den sistnämnda bestämmelsen
återkommer regeringen under rubriken Obligatorisk upplösning av
uppskrivningsfonden. I detta sammanhang behandlas enbart frågan om
bolagets rätt att ta fonden i anspråk när det inte finns någon skyldighet
att upplösa fonden.

I enlighet med direktivet och i överensstämmelse med gällande rätt (se
11 kap. 4 § aktiebolagslagen) bör den nya lagstiftningen innehålla en
bestämmelse om att uppskrivningsfonden får användas för ökning av
aktiekapitalet. En sådan ökning av aktiekapitalet genom ianspråktagande
av uppskrivningsfonden bör liksom i dag kunna ske genom fond-
emission eller - vid sådan emission till underkurs som anges i 4 kap. 1
§ fjärde stycket aktiebolagslagen - genom nyemission.

Enligt 11 kap. 4 § aktiebolagslagen får uppskrivningsfonden användas
även för täckande av förlust enligt fastställd balansräkning i fall då
förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital. Syftet bakom direktivets
föreskrifter - att förhindra att medlen delas ut till delägarna till men för
borgenärerna - tillgodoses även med en sådan bestämmelse. Bestämmel-
sen saknar visserligen en direkt motsvarighet i direktivet. Direktivet
tillåter emellertid, som nyss har nämnts, att uppskrivningsfonden
används för ökning av aktiekapitalet. Aktiekapitalet får enligt vad som

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

gäller om nedsättning av aktiekapital användas för täckande av förlust
(se 6 kap. 1 § första stycket punkten 1 och 4 § aktiebolagslagen; jfr
artikel 33 i det andra bolagsrättsliga direktivet, 77/91/EEG). Mot denna
bakgrund anser regeringen att även den nya lagen bör ge möjlighet att
använda uppskrivningsfonden för täckande av förlust. Denna möjlighet
bör emellertid förenas med samma restriktioner som dem som i dag
finns i aktiebolagslagen. Det innebär bl.a. att i ett bolag som har använt
uppskrivningsfonden för täckande av förlust vinstutdelning normalt inte
bör få ske under de följande tre åren.

Kommittén har föreslagit att uppskrivningsfonden skall få användas
även för erforderlig nedskrivning av andra anläggningstillgångar. En
förutsättning för detta skall enligt kommitténs förslag vara att
avsättningen till fonden har redovisats som en kostnad i resultat-
räkningen och att det finns särskilda skäl för en sådan utjämning.
Kommitténs förslag innebär en möjlighet att via uppskrivningsfonden
göra en ”öppen” kvittning av uppskrivningar mot nedskrivningar av
andra tillgångar.

Det är enligt regeringens mening tydligt att, om någon möjlighet till
kvittning mellan uppskrivningar och nedskrivningar över huvud taget
skall kunna bibehållas, denna kvittning inte får vara ”tyst” utan måste
komma till uttryck i resultaträkningen. En ”tyst” kvittning - vid vilken
varken uppskrivning eller nedskrivning kommer till uttryck i
resultaträkningen - uppfyller nämligen inte kravet i artikel 35.1 c cc på
att alla nedskrivningar skall redovisas i resultaträkningen. Dessutom
innebär kvittningen i realiteten att uppskrivningen intäktsförs, trots att
någon intäkt inte kan anses realiserad. Om möjligheten till kvittning inte
hade funnits, skulle resultatet nämligen ha påverkats av nedskrivningen.
Detta medför att kvittningen också kan anses stå i strid med artikel 31.1
c aa som förbjuder intäktsföring av icke konstaterade intäkter.

En ”öppen” kvittning mellan en nedskrivning och belopp från upp-
skrivningsfonden förutsätter att både nedskrivningen och överföringen
från uppskrivningsfonden kommer till uttryck i resultaträkningen.
Direktivet fordrar emellertid enligt artikel 33.2 c att överföringar från
uppskrivningsfonden till resultaträkningen skall få göras enbart om de
överförda beloppen motsvarar realiserade intäkter - såsom kan vara
fallet efter det att den uppskrivna tillgången har försålts - eller har varit
kostnadsförda i resultaträkningen. Kommittén har ansett att direktivets
krav är uppfyllda, om den ursprungliga uppskrivningen har redovisats
som intäkt i resultaträkningen och den samtidiga avsättningen till
uppskrivningsfonden har redovisats som en kostnad.

Ett flertal remissinstanser har kritiserat kommitténs förslag. Flera har
ifrågasatt möjligheten till kvittning, vare sig den sker direkt eller
indirekt via uppskrivningsfond, utifrån principiella utgångspunkter. Så
har t.ex. Redovisningsrådet betecknat möjligheten att kvitta nedskriv-
ningar mot uppskrivningar som en anomali i den svenska lagstiftningen
utan motsvarighet i andra ledande länder på redovisningsområdet. Bok-
föringsnämnden har ifrågasatt kommitténs tolkning av direktivet. Enligt
nämnden ligger det nära till hands att utgå från att avsikten med före-
skriften i artikel 33.2 c är att en intäktsföring av fonden skall få ske

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

enbart om det intäktsförda beloppet svarar mot antingen kostnadsförda
avskrivningar på uppskrivningsbeloppet eller mot intäkter från en
försäljning e.d. av den uppskrivna tillgången. I vad mån avsättningen
har kostnadsförts eller inte skulle däremot sakna betydelse.

Enligt regeringens mening finns det anledning att starkt ifrågasätta om
den möjlighet till kvittning av nedskrivningar och uppskrivningar via
uppskrivningsfond som kommitténs förslag innehåller är lämplig. En
möjlighet att koppla uppskrivningar till nedskrivning kan leda till att det
blir det erforderliga nedskrivningsbeloppet som styr vilken uppskrivning
som görs och att uppskrivningar används för att påverka det redovisade
resultatet och därmed också den utdelningsbara vinsten. Det finns en
risk för detta även om ”kvittningen” mellan nedskrivning och upp-
skrivning sker via en uppskrivningsfond. Kopplingen mellan nedskriv-
ning och uppskrivning stämmer därigenom mindre väl in i en lag-
stiftning som bygger på att redovisningen skall ge en rättvisande bild av
företagets ställning och resultat.

Såsom Redovisningsrådet har påpekat saknar dessutom de svenska
bestämmelserna om kvittning mellan uppskrivningar och nedskrivningar
motsvarighet i andra EU-länder. Såväl för att uppnå en anpassning av
svensk redovisning till EU-praxis som för att underlätta en anpassning
till annan internationell redovisningspraxis bör några bestämmelser som
ger möjlighet till kvittning mellan uppskrivning och nedskrivning - tyst
eller öppen, direkt eller via uppskrivningsfond - inte tas in i den nya
lagstiftningen.

I nu aktuella fall - dvs. vid frivilligt ianspråktagande av fonden - bör
uppskrivningsfonden därför få användas endast för ökning av aktieka-
pitalet och för täckande av förlust som inte kan täckas av fritt eget kapi-
tal.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Behandling av uppskrivnings- och avsättningsbelopp i
resultaträkningen

Kommitténs förslag innebär att uppskrivningsbeloppet och den därmed
sammanhängande avsättningen till uppskrivningsfonden skall kunna tas
upp i resultaträkningen. Detta har ifrågasatts av flera remissinstanser.

En intäktsföring av uppskrivningar måste anses strida mot principen
om att endast konstaterade intäkter får resultatföres (jfr artikel 31 i det
fjärde direktivet). Intäktsföring av uppskrivningar torde normalt inte
heller vara förenligt med vad som i dag utgör god redovisningssed (se
Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 3,
Redovisning av anläggningstillgångar). Mot den bakgrunden anser
regeringen att uppskrivningar inte bör få intäktsföras och - som en följd
därav - att avsättningar till uppskrivningsfonden och användandet av
uppskrivningsbelopp för ökning av aktiekapitalet inte bör kostnadsföres.

En annan fråga är vilken inverkan den gjorda uppskrivningen skall ha
på följande av- och nedskrivningar och hur dessa skall påverka resultat-
räkningen.

Enligt direktivet skall värdejusteringar beräknas på grundval av de
åsatta värdena. Lagstiftningen måste därför utformas så att avskriv-
ningar och nedskrivningar sker med utgångspunkt i det uppskrivna
värdet. Det innebär att uppskrivningar kommer att leda till att de årliga
avskrivningsbeloppen ökar.

Detta torde - såsom kommittén har påpekat - medföra att bolagen
kommer att iaktta en viss återhållsamhet med uppskrivningar, eftersom
uppskrivningarna leder till ökade framtida kostnader för bolaget.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Värdejustering efter uppskrivning

Enligt artikel 33.2 c i det fjärde direktivet skall uppskrivningsfonden
upplösas eller minskas i den mån det till fonden överförda beloppet inte
längre behövs för att den använda värderingsmetoden skall kunna
tillämpas och dess syfte uppnås. Syftet med föreskriften synes vara att
motverka övervärdering. Direktivet återspeglar här en något annorlunda
syn på uppskrivningsfonden än den som finns i hittills gällande svensk
rätt. Uppskrivningsfonden torde sålunda enligt direktivet närmast ha
karaktären av en värderegleringsfond, vilken skall avspegla uppskrivna
värden och minskas i den mån ändamålet med uppskrivningen inte
längre föreligger. Direktivet torde också innebära dels att denna
värdereglering skall ske tillgång för tillgång, dels att värdeminskningar
skall påverka uppskrivningsfonden endast i den utsträckning däri ingår
något belopp som kan hänföras till tillgången.

Hur denna värdereglering skall genomföras ger direktivet inte något
uttryckligt besked om. Kommittén har föreslagit att regleringen skall
ske genom ”reverseringar” av de gjorda uppskrivningarna i de fall då
förutsättningarna för uppskrivningarna inte längre föreligger. I kom-
mitténs förslag skulle reverseringen av uppskrivningen inte komma till
uttryck i resultaträkningen.

I andra EU-länder finns, såvitt har framkommit, inte några motsva-
righeter till den föreslagna regeln om reversering av uppskrivningar.
Enligt dansk rätt sker i stället värdejusteringen som en nedskrivning
med en därtill anknuten justering av uppskrivningsfonden. En sådan
nedskrivning behandlas inte på samma sätt som normala nedskrivningar
utan kan beskrivas som ”en nedskrivning som uttrycker en korrektion
av en uppskrivning” (Hasselager m.fl., Kommentarer til regnskabs-
lovgivningen s. 471). Nedskrivning sker så snart förutsättningarna för
den gjorda uppskrivningen inte längre föreligger.

Enligt regeringens mening går det inte att av direktivets föreskrifter
om justering av uppskrivningsfonden dra några säkra slutsatser om
under vilka förutsättningar den uppskrivna tillgångens värde skall
justeras. En rimlig slutsats är emellertid att en sådan värdejustering
skall ske enligt sedvanliga regler om värdejustering. Justering av
uppskrivna belopp bör alltså ske under samma förutsättningar som
gäller för normala nedskrivningar (eller avskrivningar). En sådan
justering skulle väl i princip kunna betraktas både som en ”reversering”
och som en ”nedskrivning som korrigerar uppskrivning”. Övervägande

skäl talar dock för att man alltid bör betrakta en förändring av detta slag
som en nedskrivning och att man därmed också bör låta den komma till
uttryck i resultaträkningen.

Regeringen föreslår därför inte några särskilda regler om reverse-
ringar av uppskrivningar och inte heller någon särskild nedskrivnings-
regel. En nedskrivning som korrigerar en tidigare gjord uppskrivning
bör i stället ske enligt vanliga nedskrivningsregler, dvs. enligt de
principer som har beskrivits i avsnitt 10.1.4 ovan. I likhet med andra
nedskrivningar bör en nedskrivning av detta slag kostnadsföres i
resultaträkningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Obligatorisk upplösning av uppskrivningsfonden

Om den uppskrivning som justeras avspeglas i uppskrivningsfonden,
torde det vara nödvändigt att justera fonden enligt föreskrifterna i
artikel 33.2 c. Där föreskrivs att fonden skall reduceras ”i den mån det
till fonden överförda beloppet inte längre behövs för att den använda
värderingsmetoden skall kunna tillämpas och dess syfte uppnås”.
Fonden bör mot denna bakgrund minskas med det justerade beloppet.
Minskningen bör dock inte överstiga vad som av uppskrivningsfonden
svarar mot tillgången. Kraven på minskning av uppskrivningsfonden bör
komma till uttryck i den nya lagen.

En särskild fråga är om uppskrivningsfonden skall justeras även vid
nedskrivning som inte har karaktär av justering av uppskrivning eller
vid avskrivning av tillgången. Det synes emellertid inte finnas några
bärande skäl att låta uppskrivningsfonden kvarstå oförändrad sedan
värdet på tillgången har skrivits ned eller skrivits av. Fonden bör alltså
justeras även i dessa fall. Detsamma bör gälla vid försäljning eller
utrangering av den uppskrivna tillgången.

En annan fråga är hur den upplösta delen av uppskrivningsfonden
skall användas. Direktivet ger enligt artikel 33.2 c medlemsstaterna rätt
att besluta om uppskrivningsfondens användning men fordrar att över-
föringar till resultaträkningen får ske endast i den mån de överförda be-
loppen har varit kostnadsförda i resultaträkningen eller motsvarar real-
iserade intäkter. Dessutom får belopp från uppskrivningsfonden inte
delas ut, vare sig direkt eller indirekt, om de inte utgör en realiserad
intäkt.

Direktivet medger att uppskrivningsfonden upplöses över resultaträk-
ningen, dvs. genom intäktsföring, enbart i två situationer.

Den ena av dessa är när ett mot överföringen svarande belopp tidigare
har kostnadsförts. Det skulle därför kunna hävdas att en upplösning av
fonden som svarar mot kostnadsförda avskrivningar och nedskrivningar
borde få intäktsföras i resultaträkningen. Mot detta kan dock invändas
att resultaträkningen skall ge en bild av hur företagets intäkter och
kostnader har förändrat dess ställning mellan två balanstidpunkter. Från
analyssynpunkt är det därför av vikt att resultaträkningen utvisar de
kostnader som företaget har haft för den bedrivna rörelsen under året.
Till dessa hör såväl avskrivningar som nedskrivningar. Avskrivningar

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

och nedskrivningar som speglar företagets kostnader för att använda
bolagets tillgångar bör därför i sin helhet redovisas i resultaträkningen
utan att bolaget därvid får använda de upplösta beloppen från
uppskrivningsfonden för resultatutjämning. Det upplösta beloppet bör
därför i denna situation inte få intäktsföras i resultaträkningen. En mer
rättvisande redovisning uppnås om det från fonden upplösta beloppet i
stället omförs i balansräkningen från bundet till fritt eget kapital.

Vidare får uppskrivningsfonden enligt direktivet upplösas över resul-
taträkningen i den mån den svarar mot ”realiserad vinst”. I lagråds-
remissen föreslog regeringen en bestämmelse av det slaget. En bestäm-
melse om intäktsföring av realiserad vinst torde emellertid ge upphov
till tillämpningssvårigheter, inte minst därför att begreppet ”realiserad
vinst” i direktivet har en oklar innebörd. Med hänsyn härtill bör vid av-
yttring av en uppskriven tillgång uppskrivningsfonden justeras på i
huvudsak samma sätt som i det förra fallet, dvs. den delen av uppskriv-
ningsfonden som hänför sig till tillgången bör upplösas genom omföring
till fritt eget kapital. Det hindrar givetvis inte att intäktsföring även i
framtiden skall ske av sådan ”realiserad vinst” som kommer till uttryck
i skillnaden mellan tillgångens bokförda värde och det belopp till vilken
den har försålts.

Regeringen föreslår sålunda att belopp i uppskrivningsfonden som har
varit kostnadsförda i resultaträkningen eller som motsvarar en avyttrad
tillgång får upplösas genom omföring inom eget kapital. Omföringen
bör inte ske till posten Årets resultat, eftersom det då uppkommer skill-
nader mellan balans- och resultaträkningarnas uppgift om resultat. I
stället bör beloppet föras över till posten Balanserat resultat.

Övrigt

Sveriges Industriförbund har påpekat att ett uppskrivningsbelopp kan
vara behäftat med en latent skatteskuld. Såsom tidigare har nämnts
kommer frågor om latent skatt att behandlas i senare sammanhang.
Regeringen är mot den bakgrunden inte beredd att i detta sammanhang
föreslå några särskilda bestämmelser om redovisning av latent skatt
hänförlig till gjorda uppskrivningar.

10.1.6 Uppskrivningstak för fastigheter?

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens bedömning: Det nuvarande förbudet mot uppskriv-
ning av fastigheter till värde över taxeringsvärdet bör inte över-
föras till den nya lagstiftningen.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.

Remissinstanserna: Patent- och registreringsverket har ifrågasatt om
inte förbudet bör finnas kvar. Övriga remissinstanser har lämnat
kommitténs bedömning utan erinran.

Gällande rätt: I 15 § fjärde stycket bokföringslagen föreskrivs att fast
egendom, som åsätts taxeringsvärde, inte får skrivas upp över taxe-
ringsvärdet.

Skälen för regeringens bedömning: Direktivet innehåller inte några
föreskrifter om till vilken nivå uppskrivning får ske. Inte heller i svensk
rätt finns det någon generell övre gräns för hur högt uppskrivning får
ske. Regeringen ser inte något skäl att införa någon sådan gräns.

Beträffande ett särskilt slag av tillgång, fast egendom, föreskrivs i 15
§ fjärde stycket bokföringslagen att den inte får skrivas upp över
gällande taxeringsvärde. Det kan hävdas att detta står i god överens-
stämmelse med den försiktighetsprincip som bör prägla redovisningen.
I tider av kraftiga fluktuationer på fastighetsmarknaden skulle
bestämmelsen därför kunna vara av visst värde. Särskilt mot bakgrund
av den fastighetskris som Sverige nyligen har genomgått kan det synas
som om regeln har ett visst berättigande.

En begränsningsregel av detta slag står emellertid i mindre god
överens stämmelse med redovisningslagstiftningens grundläggande
syften och direktivets krav på att redovisningen skall ge en rättvisande
bild av företagets ställning och resultat. Även om det kan finnas skäl att
ta hänsyn till taxeringsvärdet och dess förändringar i samband med
uppskrivningar, i vart fåll på så sätt att särskild försiktighet bör iakttas
innan en fastighet skrivs upp över taxeringsvärdet, är det knappast
befogat att låta taxeringsvärdet utgöra en absolut övre gräns för
uppskrivning av fast egendom. Regeringen föreslår därför att regeln om
taxeringsvärde som tak för uppskrivning tas bort. Detta torde inte
innebära några särskilda risker, om uppskrivningsreglerna utformas på
det sätt som regeringen har föreslagit, dvs. om möjligheten till
uppskrivning blir beroende av att tillgången har ett tillförlitligt värde,
att detta värde är bestående och att det väsentligt överstiger det som
tillgången är upptagen till.

10.1.7 Fordringar och skulder i utländsk valuta

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Fordringar och skulder i utländsk valuta får
räknas om enligt växelkursen på balansdagen under förutsättning
att det står i överensstämmelse med god redovisningssed och
kravet på rättvisande bild.

Kommitténs förslag: Kommittén har inte föreslagit någon bestäm-
melse om omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta men
har samtidigt uttalat att värdering till balansdagskurs ändå under vissa
förhållanden torde få förekomma.

Skälen för regeringens förslag: På skäl som kommer att utvecklas
närmare i avsnitt 10.2.2 anser regeringen att det i lagen bör tas in en

uttrycklig bestämmelse om att fordringar och skulder i utländsk valuta
skall kunna räknas om enligt balansdagskurs. De närmare förutsätt-
ningarna för detta bör dock inte regleras i lag utan det bör överlämnas
till redovisningspraxis att utforma ytterligare riktlinjer för när
omräkning enligt balansdagskurs bör kunna komma i fråga.

Om sådan omräkning sker, bör orealiserade kursvinster på långfristiga
fordringar och skulder avsättas till en valutakursreserv. Frågor om
sådan avsättning bör dock tills vidare inte regleras i lag utan liksom
hittills bedömas inom ramen för god redovisningssed (se i övrigt avsnitt
10.2.2).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10.2 Omsättningstillgångar

10.2.1 Huvudprinciperna för värderingen

Regeringens förslag: Omsättningstillgångar, dvs. andra tillgångar
än anläggningstillgångar, skall värderas enligt den s.k. lägsta
värdets princip. Denna princip innebär att tillgången skall tas upp
till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på
balansdagen.

Anskaffningsvärdet skall bestämmas på samma sätt som skall
gälla för anskaffningsvärdet av anläggningstillgångar. Det verkliga
värdet skall bestämmas till nettoförsäljningsvärdet eller, om det
finns särskilda skäl, återanskaffningsvärdet eller annat värde
förenligt med god redovisningssed och kravet på rättvisande bild.

Undervärdering av omsättningstillgångar tillåts inte. Till följd
därav tas några bestämmelser om lagerreserv inte in i den nya
lagstiftningen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 209, 210, 226 och 227).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget
utan erinran. Kooperativa förbundet har dock förordat att vissa möjlig-
heter till undervärdering bibehålls.

Gällande rätt m.m.: Med omsättningstillgångar avses enligt bok-
föringslagen andra tillgångar än anläggningstillgångar. Bokföringslagen
bygger på att omsättningstillgångar skall värderas enligt den s.k. lägsta
värdets princip. Enligt 14 § första stycket bokföringslagen skall sålunda
omsättningstillgång tas upp till högst anskaffningsvärdet. Om det
verkliga värdet är lägre än anskaffningsvärdet, får tillgången inte tas
upp över detta lägre värde.

Med en tillgångs anskaffningsvärde förstås enligt 13 § bokföringslagen
utgiften för dess förvärv eller tillverkning. Enligt förarbetena till bok-
föringslagen får i anskaffningsvärdet för egentillverkade produkter
räknas in direkta tillverkningskostnader och en skälig andel av allmänna
omkostnader. Vidare får det göras tillägg för en skälig andel av

indirekta kostnader i den mån denna andel kan beräknas med någon
grad av tillförlitlighet (se prop. 1975:104 s. 182, 183 och 220 - 223).

I Redovisningsrådets rekommendation RR 2, Redovisning av varu-
lager, behandlas hur anskaffningsvärdet bör beräknas. Där anges att i
anskaffningsvärdet skall ingå alla utgifter som företaget har haft i den
normala verksamheten för att bringa varan till dess tillstånd och plats på
balansdagen. I anskaffningsvärdet för inköpta varor (råvaror, insats-
varor, halv- och helfabrikat) skall inräknas inköpspris, importavgifter,
transport- och annan hanteringskostnad och varje annan till varan direkt
hänförlig kostnad. Avdrag skall göras för rabatter och vissa andra
belopp. Anskaffningsvärdet för egentillverkade hel- och halvfabrikat
skall bestå av anskaffningsvärdet för ingående råmaterial och halv-
fabrikat, andra direkta kostnader som har lagts ned på varan samt
skäligt pålägg för indirekta tillverkningskostnader.

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 12,
Redovisning av aktier och andelar bör i anskaffningsvärdet för aktier
och andelar som är omsättningstillgångar förutom köpeskillingen räknas
in courtage, omsättningsskatt och andra till förvärvet direkt hänförbara
avgifter. Med verkligt värde avses enligt 14 § andra stycket bok-
föringslagen i första hand försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad
försäljningskostnad (nettoförsäljningsvärdet). Om rörelsens förhål-
landen, tillgångens beskaffenhet eller andra omständigheter föranleder
det, kan det verkliga värdet även få bestämmas till återanskaff-
ningsvärdet eller annat värde som är förenligt med god redovisningssed.

Redovisningsrådets och Föreningen Auktoriserade Revisorers ovan
nämnda rekommendationer innehåller vissa normer för värderingen av
omsättningstillgångar.

Det bör noteras att bokföringslagens regler ger möjlighet till under-
värdering av omsättningstillgångar. Upptas varulager till lägre värde än
vad som följer av 14 § första stycket - dvs. till lägre värde än det lägsta
av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet - skall mellanskillnaden
tas upp som lagerreserv (se 14 § tredje stycket bokföringslagen).

Direktivet: Det lägsta värdets princip återspeglas även i direktivet.
Artikel 39 innebär nämligen att omsättningstillgångar skall tas upp till
det lägsta av två värden. Det ena av dessa skulle kunna beskrivas som
anskaffningsvärdet och det andra som det verkliga värdet. Till skillnad
från svensk rätt ger dock direktivet inte möjlighet att ta upp tillgången
till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga
värdet på balansdagen.

Enligt artikel 39.1 skall värdet normalt bestämmas på grundval av
anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna. I artikel 39.2 sägs att an-
skaffnings- och tillverkningskostnaderna för omsättningstillgångar, dvs.
vad som kan beskrivas som anskaffningsvärdet, skall beräknas på
samma sätt som i artiklarna 35.2 och 35.3 anges för anläggnings-
tillgångar. Artikel 35.2 föreskriver att till anskaffningskostnaden skall
räknas inte bara inköpspriset utan även övriga med förvärvet
sammanhängande kostnader. Enligt artikel 35.3 utgörs tillverknings-
kostnaden av anskaffningskostnaderna för råvaror och förnödenheter
samt av de övriga kostnader, som direkt kan hänföras till produkten. Av

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

de kostnader som har uppkommit under tillverkningsperioden men som
endast indirekt kan hänföras till produkten får en skälig andel tillföras
tillverkningskostnaden. Medlemsstaterna får men behöver inte tillåta att
även ränta som har lånats för att finansiera produktionen av tillgången
räknas in i tillverkningskostnaden (jfr artikel 35.4).

Att omsättningstillgångar skall tas upp till det verkliga värdet, om
detta understiger anskaffningsvärdet, får anses följa av föreskriften i
artikel 39.1 b. I föreskriften - där begreppet verkligt värde visserligen
inte används - föreskrivs att omsättningstillgångar skall göras till
föremål för värdejusteringar i syfte att ta upp dem till det lägre
marknadsvärde eller, under särskilda förhållanden, annat lägre värde
som kan åsättas dem på balansdagen. Enligt artikel 39.1 d får
nedsättningen till det lägre värdet inte bibehållas, om skälen för
värdejusteringen har upphört.

Skälen för regeringens förslag: Det lägsta värdets princip, som
kommer till uttryck i 14 § bokföringslagen, får anses stå i överensstäm-
melse med direktivet. Det finns inte tillräckliga skäl att i den nya
lagstiftningen frångå principen. Regeringen anser därför att värderingen
av omsättningstillgångar även framdeles som huvudregel bör utgå från
det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet.

Beräkningen av anskaffningsvärdet bör följa samma regler som beräk-
ningen av anskaffningsvärde för anläggningstillgångar. Detta stämmer
väl överens med nuvarande svensk redovisningspraxis. Det innebär bl.a.
att i anskaffningsvärdet för tillverkad tillgång skall räknas in såväl
direkta tillverkningskostnader som en skälig andel av indirekta tillverk-
ningskostnader. Det innebär också att svensk lagstiftning inte bör
förhindra att företagen i anskaffningsvärdet i vissa fall räknar in även
ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av
tillgången.

När det gäller bestämmandet av det verkliga värdet ger direktivet
möjlighet att använda ”marknadsvärdet” eller, under särskilda
omständigheter, annat värde. Detta stämmer väl överens med gällande
rätt, där utgångspunkten är nettoförsäljningsvärdet men där under
särskilda förhållanden annat värde som är förenligt med god
redovisningssed kan användas. Mot denna bakgrund anser regeringen att
definitionen av verkligt värde i den nya lagstiftningen bör utformas på i
huvudsak samma sätt som i bokföringslagen. Det bör dock särskilt
klargöras att annat värde än nettoförsäljningsvärdet får användas enbart
om det är förenligt med god redovisningssed och kravet på rättvisande
bild.

Gällande rätt innebär att värdet skall tas upp högst till det lägsta av
anskaffningsvärdet och det verkliga värdet. Den möjlighet till undervär-
dering som ligger i detta saknar motsvarighet i direktivet och kan därför
inte tas in i den nya lagstiftningen. Med hänsyn härtill bör den nya
lagen inte innehålla några bestämmelser om lagerreserv.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10.2.2 Värdering av omsättningstillgångar över anskaffnings-
värdet

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: I den nya lagen tas inte in någon
bestämmelse som ger någon generell möjlighet att värdera omsätt-
ningstillgångar över anskaffningsvärdet.

Pågående arbeten för annans räkning skall dock kunna tas upp
över anskaffningsvärdet, om det föreligger särskilda skäl och det
står i överensstämmelse med god redovisningssed och kravet på
rättvisande bild.

Vidare skall fordringar eller skulder i utländsk valuta få räknas
om enligt balansdagens kurs även när detta innebär att tillgången
tas upp till ett värde som är högre än vad som följer av lägsta
värdets princip. En förutsättning för det skall dock vara att det
står i överensstämmelse med god redovisningssed och kravet på
rättvisande bild.

Kommitténs förslag: Kommittén har ansett att någon möjlighet att ta
upp omsättningstillgångar till högre värde än anskaffningsvärdet inte bör
införas i den nya lagstiftningen. Kommittén har dock samtidigt uttalat
att det under speciella förhållanden ändå kommer att vara möjligt att ta
upp omsättningstillgångar till högre värde (se betänkandet del I s. 218 -
222 och 237 - 239).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget
utan erinran. Flera remissinstanser, bl.a. Riksskatteverket, har dock
efterlyst klarlägganden om när värdering över anskaffningsvärdet får
ske. Redovisningsrådet och Svenska Revisorsamfundet har förordat att
rätten att göra s.k. successiv vinstavräkning (successiv resultat-
avräkning) kommer till uttryck i lagtexten. Finansinspektionen har
menat att frågan om värdering av exempelvis fordringar och skulder i
utländsk valuta bör analyseras ytterligare. Redovisningsrådet har ansett
att förslaget i vissa delar, t.ex. i fråga om värdering av fordringar och
skulder i utländsk valuta och värdering av likvida värdepapper samt i
fråga om när pågående projekt kan resultatavräknas, är ett steg tillbaka
i utvecklingen av svensk redovisningspraxis.

Gällande rätt: I gällande rätt finns ett visst utrymme för att ta upp en
tillgång till högre värde än anskaffningsvärdet. Enligt 14 § fjärde styck-
et bokföringslagen får sålunda en omsättningstillgång värderas till
belopp överstigande anskaffningsvärdet, om det föreligger särskilda
omständigheter och det kan anses tillåtet enligt god redovisningssed.

Direktivet: Det fjärde direktivet innehåller inte någon motsvarighet
till 14 § fjärde stycket bokföringslagen. I princip tillåter därför
direktivet inte några avsteg från det lägsta värdets princip (jfr dock
följande avsnitt i fråga om värdering av lager).

Skälen för regeringens förslag:

En generell regel om rätt till värdering över anskaffningsvärdet?

Frågan om värdering av omsättningstillgångar över anskaffningsvärdet
torde vara av särskilt stor betydelse på vissa särskilda områden. Så är
fallet i fråga om likvida värdepapper. Det kan anföras skäl för att
sådana bör värderas till marknadsvärdet. Så är också fallet i fråga om
fordringar och skulder i utländsk valuta, där det av analysskäl och mot
bakgrund av de senaste årens utveckling i redovisningspraxis kan synas
rimligt med värdering till balansdagens kurs. Slutligen kan det av
samma skäl finnas ett behov av att kunna göra en högre värdering i
fråga om s.k. pågående arbeten. Varken den svenska lagtexten eller
direktivet nämner dessa situationer. Bestämmelsen i 14 § fjärde stycket
bokföringslagen anses dock kunna tillämpas vid redovisning av
pågående arbeten och vid värdering av fordringar och skulder i utländsk
valuta.

Frågan om värdering av omsättningstillgångar genom t.ex. mark-
nadsvärdering eller värdering enligt balansdagskurs har under de senaste
åren varit föremål för en omfattande debatt såväl i Sverige som interna-
tionellt.

Redovisningsnormema bygger sedan länge på den s.k. försiktighets-
principen som bl.a. innebär att tillgångar och skulder skall värderas
försiktigt och att intäkter skall kunna redovisas först sedan de har reali-
serats. Försiktighetsprincipen har dock ofta tillämpats så att dolda reser-
ver har uppstått i företagen. Detta har inneburit att redovisningen inte
alltid har gett någon fullständig bild av företagets ekonomiska ställning.
Under senare år har det skett en förskjutning från en mera strikt
tillämpning av försiktighetsprincipen i riktning mot ett ökat inslag av
marknadsvärdering. I praxis har man i ökad utsträckning godtagit
metoder där vad som tidigare ansetts som orealiserade värdeökningar
har kunnat intäktsföras. Denna tendens kommer till uttryck i svensk och
internationell kompletterande normgivning på redovisningsområdet. Den
internationella revisorsammanslutningen IASC (International Accounting
Standards Committee) har i ett flertal fall stött utvecklingen mot
tydligare marknadsvärdering och mot en mindre försiktig vinstavräkning
vid värdeökning.

Mot den bakgrunden finns det anledning att överväga om det är
möjligt och lämpligt att i den nya lagstiftningen ta in bestämmelser som
öppnar möjlighet för sådan värdering.

EG-rätten ger dock inte något generellt utrymme för detta. Det är
därför inte möjligt att i den nya lagen ta in någon generell bestämmelse
motsvarande 14 § fjärde stycket bokföringslagen som ger rätt att under
speciella omständigheter ta upp omsättningstillgångar till högre värde än
det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på balansdagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Marknadsvärdering av värdepapper som är omsättningstillgångar

För värdepapper som är omsättningstillgångar gäller enligt nuvarande

svensk rätt samma värderingsregler som för omsättningstillgångar i öv-
rigt, dvs. de skall värderas enligt lägsta värdets princip. Marknadsvär-
dering är i princip inte tillåten om den innebär att tillgången tas upp
över anskaffningsvärdet.

Även det fjärde direktivet kan sägas innebära att värdepapper skall
värderas enligt det lägsta värdets princip. I bankredovisnings- och
försäkringsredovisningsdirektiven finns däremot vissa möjligheter till
marknadsvärdering av överlåtbara värdepapper resp, placerings-
tillgångar (se vidare del 3 avsnitt 10.2.5 och 10.2.6 och del 4 avsnitt
10.1.7).

De flesta EU-länder tillåter inte marknadsvärdering av värdepapper
för företag i allmänhet. I Danmark är dock en sådan värdering i vissa
fall tillåten. Enligt den danska årsredovisningslagen får värdepapper
som är föremål för offentlig notering värderas till den på balansdagen
senast noterade köpkursen. Värderingsregeln behandlas som en upp-
skrivningsregel och en förutsättning för dess användning är att
uppskrivningsbeloppet binds i företaget genom avsättning till en
uppskrivningsfond. I Storbritannien finns ett förslag till rekommendation
om bl.a. redovisning av marknadsnoterade värdepapper som är omsätt-
ningstillgångar. Enligt detta skall kortfristiga investeringar i
värdepapper, för vilka det finns en aktiv, öppen och tillgänglig marknad
och ett marknadsvärde som noteras offentligt, tas upp till detta mark-
nadsvärde. En ökning av marknadsvärdet skall redovisas som en intäkt
i resultaträkningen. Även i ett av IASC utarbetat förslag till redovisning
av finansiella instrument ges ett ökat utrymme för marknadsvärdering
av värdepapper.

Mot bakgrund av den tendens till ökad marknadsvärdering som finns
i redovisningspraxis kan det synas önskvärt att den nya lagstiftningen
ger visst utrymme för marknadsvärdering av värdepapper som är
omsättningstillgångar. Det kan också, som kommittén har framhållit,
hävdas att marknadsvärdering har fördelar i analyshänseende och är den
värderingsmetod som bäst reflekterar förändringarna i företagets
tillgångar.

Direktivet, som Sverige har åtagit sig att följa, synes emellertid inte
lämna något utrymme för en bestämmelse om marknadsvärdering av
värdepapper. Med hänsyn härtill är regeringen för närvarande inte
beredd att föreslå att det införs någon bestämmelse om att värdepapper
som är omsättningstillgångar skall kunna tas upp till högre värde än vad
som följer av lägsta värdets princip.

Det bör emellertid framhållas att frågan om marknadsvärdering av
värdepapper torde komma att bli föremål för fortsatt uppmärksamhet
såväl inom EU som inom internationell redovisningspraxis. De
ställningstaganden som därvid kan komma att göras av t.ex. kontakt-
kommittén kan ge anledning att längre fram återkomma till frågan.

Successiv resultatavräkning vid pågående arbeten

Det kan oftast vara befogat att redovisa vinsten av ett arbete som ett

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

foretag utför först sedan arbetet har slutförts och intäkter och kostnader
i anledning av arbetet med säkerhet går att fastställa.

Av förarbetena till bokföringslagen ftamgår emellertid att bestämmel-
sen i 14 § fjärde stycket kan tillämpas för s.k. successiv resultatav-
räkning av pågående, ännu inte avslutade arbeten. Där sägs nämligen att
ett företag som tillverkar ett fåtal stora objekt, vars tillverkning kräver
en längre tid, vid värderingen bör kunna ta upp en beräknad andel av
påräknelig vinst. Andelen måste dock beräknas försiktigt och får aldrig
vara högre än vad som svarar mot objektets färdigställandegrad (se
prop. 1974:104 s. 222).

I Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 2, Varu-
lagervärdering, framhålls att värdering av pågående arbeten till högre
värde än anskaffningskostnaden inte bör ske förrän arbetet har nått en
viss färdigställandegrad. Det måste enligt rekommendationen krävas att
intäkter och kostnader kan bedömas tillförlitligt och att det finns ett
utvecklat kalkyl- och redovisningssystem. Om förutsättningarna är upp-
fyllda, får objektet normalt upptas till anskaffningsvärdet jämte så stor
del av beräknad vinst som motsvarar de per balansdagen nedlagda kost-
nadernas andel av beräknade totala kostnaden.

Som tidigare nämnts saknar direktivet motsvarighet till bestämmelsen
i 14 § fjärde stycket bokföringslagen. På grund därav kan det synas som
att direktivet inte lämnar något utrymme för successiv resultatavräkning
i den form som nuvarande lagstiftning tillåter.

Mycket talar emellertid för att EG-rätten inte behöver uppfattas på
detta vis.

Vad man vill åstadkomma genom successiv resultatavräkning av
pågående arbeten är väsentligen en resultatredovisning av ett ännu inte
avslutat arbete. Enligt huvudregeln i gällande rätt anses visserligen, som
tidigare har nämnts, en sådan resultatredovisning normalt inte kunna
göras förrän arbetet har slutförts. EG-rätten torde i huvudsak inta
samma ståndpunkt. Enligt artikel 31.1 c aa i det fjärde direktivet gäller
ju nämligen att värdering skall ske med iakttagande av rimlig
försiktighet och att endast konstaterade intäkter får intäktsföras.

Likväl tillämpas successiv resultatavräkning i en majoritet av EU:s
medlemsländer. I det danska balansräkningsschemat finns en post ”i-
gangvaerende arbejder” och i denna får tas upp ”påregnet fortjeneste”
för ännu inte avslutade arbeten (jfr 48 § årsregnskabsloven). Frågan om
successiv resultatavräkning har också diskuterats inom kontakt-
kommittén. Kontaktkommittén har därvid uttalat att successiv resultat-
avräkning kan tillåtas under förutsättning att den totala kontrakts-
summan är känd, att det är möjligt att beräkna den färdigställda delen
av arbetet på ett tillförlitligt sätt och att arbetet enligt kontraktet har
fortskridit tillräckligt. Vidare måste förluster redovisas så snart de upp-
täcks. Om dessa villkor är uppfyllda är, enligt kontaktkommittén, kravet
på försiktighet enligt artikel 31.1 c tillgodosedda (se The Accounting
Harmonization in the European Communities, 1990, s. 23).

LASC behandlar redovisning av pågående arbeten i en rekommenda-
tion som gäller entreprenader avseende uppförande och tillverkning av
bl.a. broar, fartyg, byggnader och maskinanläggningar (IAS 11). Enligt

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

rekommendationen skall resultatavräkning alltid ske successivt för på-
gående arbeten där resultatet av ett kontrakt kan beräknas på ett
tillförlitligt sätt. Om detta kriterium inte är uppfyllt, skall arbetet intäkts-
redovisas till ett belopp som motsvarar nedlagda kostnader; någon vinst
anses i så fall inte vara realiserad.

Det kan alltså konstateras att man såväl inom EG:s kontaktkommitté
som i internationell redovisningspraxis har ansett att successiv resultat-
avräkning i viss utsträckning är möjlig. Detta synes sammanhänga med
en förändrad syn på när intäkter anses realiserade. Den förändrade
synen innebär bl. a. att fordringar för utfört arbete under vissa förut-
sättningar kan intäktsföras i takt med att arbetet utförs.

Mot denna bakgrund och då regler om successiv resultatavräkning får
anses sakligt motiverade och bidra till en rättvisande bild av bolagets
resultat och ställning, bör sådana regler enligt regeringens mening tas in
i den nya lagstiftningen.

Möjligheten till successiv resultatavräkning bör begränsas till på-
gående arbeten som utförs för annans räkning. I övrigt bör regeln ut-
formas i nära överensstämmelse med den nuvarande 14 § fjärde stycket
bokföringslagen. För att pågående arbeten skall få tas upp till ett värde
som överstiger anskaffningsvärdet bör därför fordras att det föreligger
särskilda skäl och att värderingen står i överensstämmelse med god
redovisningssed och kravet på rättvisande bild. Det bör alltså över-
lämnas till redovisningspraxis och normgivande organ att ange de
närmare förutsättningarna för när en värdering över anskaffningsvärdet
skall få ske.

Det är väsentligt att läsaren av årsredovisningen uppmärksammas på
att successiv resultatavräkning har tillämpats. I lagen bör därför före-
skrivas att upplysning om värderingsmetoden skall lämnas i not.

Balansdagskursvärdering av fordringar och skulder i utländsk valuta

Bokföringslagen saknar uttryckliga värderingsregler för fordringar och
skulder i utländsk valuta. I Sverige värderades länge fordringar i
utländsk valuta enligt den s.k. lägsta värdets princip, medan skulder i
utländsk valuta värderades enligt den s.k. högsta värdets princip. Dessa
principer innebär att orealiserade kursvinster inte redovisas men att
hänsyn tas till orealiserade kursförluster. Praxis har emellertid för-
ändrats och det anses numera möjligt att med stöd av 14 § fjärde stycket
bokföringslagen värdera fordringar och skulder i utländsk valuta enligt
balansdagens kurs. Huvuddelen av börsbolagen redovisar i dag ford-
ringar och skulder i utländsk valuta enligt denna princip (jfr Rundfelt,
Tendenser i börsbolagens årsredovisningar 1994 s. 11).

Bokföringsnämnden har utfärdat en rekommendation som rör denna
fråga, Värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta (BFN R 7).
Rekommendationen innebär i huvudsak att samtliga fordringar och skul-
der i utländsk valuta normalt skall värderas i svenska kronor efter växel-
kursen på balansdagen. Skillnaden mellan anskaffningsvärde och balans-
dagsvärde skall resultatföres. Om en fordran eller skuld därvid värderas

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

över resp, under ursprungligt anskaffningsvärde, uppkommer en orea-
liserad kursvinst. Detta överensstämmer i huvudsak med vad som kan
anses som internationell praxis (se IASC:s rekommendation IAS 21,
The Effects of Changes in Foreign Exchange Rates). Enligt
Bokföringsnämndens rekommendation skall orealiserade kursvinster på
långfristiga fordringar och skulder avsättas till en valutakursreserv.

Innebörden i direktivet är i denna fråga oklar. Det finns inga uttryck-
liga bestämmelser om hur fordringar och skulder i utländsk valuta skall
värderas. Om man ser den aktuella frågan enbart som en värderings-
fråga, ligger det nära till hands att anse att det lägsta värdets princip
skall tillämpas. Med en sådan tolkning skulle en värdering enligt
balansdagens kurs inte vara förenlig med direktivet, om den leder till ett
högre värde än anskaffningsvärdet. Denna tolkning överensstämmer
med den praxis som finns i Tyskland. Där används värdering enligt
balansdagskurs enbart när det leder till lägre värde än en värdering
grundad på anskaffningskostnaden.

En annan tolkning är att det aktuella problemet enbart är en fråga om
omräkning från en valuta till en annan och att det därmed inte regleras
av direktivets värderingsregler. I fråga om omräkning ställer direktivet
inte några andra krav än att det skall anges vilka grunder som har
tillämpats för omräkningen (se artikel 43.1.1). Med denna tolkning
skulle det därför inte finnas något hinder mot att redovisa fordringar
och skulder i utländsk valuta till det belopp som framkommer vid
omräkning enligt balansdagens kurs. Det kan också vara anledningen till
att praxis i flera EU-länder tillåter värdering till balansdagskurs.

Direktivet måste givetvis tolkas mot bakgrund av dess övergripande
krav på att redovisningen skall ge en rättvisande bild av företagets
resultat och ställning. Om de värdeförändringar som är en följd av
valutakursförändringar inte återspeglas i redovisningen av fordringar
och skulder i utländsk valuta, riskerar det att ge en missvisande bild av
företagets ställning. Det finns därför enligt regeringens mening inte
anledning att tolka direktivet så att det förhindrar en med försiktighet
företagen omräkning enligt balansdagens kurs. Detta överensstämmer
uppenbarligen också med den tolkning som har gjorts i flera EU-länder.

Regeringen anser därför att det i den nya lagen bör införas en be-
stämmelse om att fordringar och skulder i utländsk valuta får räknas om
enligt balansdagens kurs. Bestämmelsen bör omfatta såväl långfristiga
som kortfristiga poster. En sådan bestämmelse kan dock komma i kon-
flikt med borgenärsskyddsreglema i aktiebolagslagen, eftersom den får
till följd att även i svenska kronor icke realiserade kursvinster beaktas
vid bestämmandet av bolagets resultat. En bestämmelse om omräkning
enligt balansdagskurs kan också i det enskilda fallet strida mot kravet på
en rättvisande redovisning. Den nya regeln bör med hänsyn härtill ges
en sådan restriktiv utformning att olägenheter av detta slag kan
undvikas. Omräkning enligt balansdagens kurs bör därför, om den leder
till ett annat värde än vad som följer av lägsta värdets resp, högsta
värdets princip, vara tillåten enbart under förutsättning att den står i
överensstämmelse med god redovisningssed och kravet på rättvisande
bild. Redovisningspraxis och normgivande organ ges härigenom

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

möjlighet att närmare precisera förutsättningarna för omräkning enligt
balansdagskurs av fordringar och skulder i utländsk valuta. Liksom
hittills bör det därvid vara möjligt att i redovisningspraxis och rekom-
mendationer ange de ytterligare villkor som bör gälla för sådan
omräkning.

Det är angeläget att kursvinster som uppkommer vid balansdagskurs-
värdering och som ännu inte är realiserade inte kan användas för
vinstutdelning till aktieägare. Regeringen har därför övervägt om det i
lagstiftningen bör inforas bestämmelser om att orealiserade kursvinster
skall omföras till en särskild bunden fond. De företag som gör
omräkning till balansdagskurs torde dock regelmässigt följa
Bokföringsnämndens rekommendation BFN R 7 och avsätta orealiserade
kursvinster på långfristiga skulder och fordringar till en valuta-
kursreserv. Mot denna bakgrund har regeringen funnit att det för
närvarande inte finns skäl att införa lagbestämmelser om särskilda
valutakursfonder. Frågan hänger nära samman med frågan om aktie-
bolagslagens vinstutdelningsregler är ändamålsenligt utformade. Den
frågan kommer att behandlas under den pågående översynen av
aktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10.2.3 Värdering av varulager

Regeringens förslag: Anskaffningsvärdet för varulager av
likartade tillgångar får beräknas enligt den s.k. först-in-först-ut-
metoden (FIFO-metoden), med hjälp av vägda genomsnittspriser
eller enligt annan jämförbar metod. Den s.k. sist-in-först-ut-
metoden (LIFO-metoden) och likartade metoder får däremot inte
tillämpas.

Om det bokförda värdet av varulagret väsentligt avviker från
marknadsvärdet, skall skillnadsbeloppet anges i en not.

En särskild regel införs om att vissa tillgångar, vars kvantitet,
värde och sammansättning inte varierar väsentligt och vars
sammantagna värde är av underordnad betydelse, får tas upp till
en bestämd mängd och ett fast värde.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att varulagrets an-
skaffningsvärde skall få beräknas enligt FIFO-metoden, med hjälp av
vägda genomsnittspriser eller enligt annan jämförbar metod. Kommittén
har uttalat att även LIFO-metoden bör kunna användas i vissa fall (se
betänkandet s. 209, 210, 228 och 229). I övrigt överensstämmer
kommitténs förslag med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt lämnat
förslaget om vilka värderingsmetoder som skall kunna användas utan
erinran. Riksskatteverket har dock ifrågasatt om det är lämpligt att
tillåta LIFO-metoden. Flera remissinstanser har riktat invändningar mot
förslaget om särskild notupplysning.

Gällande rätt m.m.: Vid värderingen av varulager uppkommer vissa
särskilda värderingsproblem som sammanhänger med att varulagret kan
ha en varierande sammansättning. Det kan t.ex. bestå av varor som har
förvärvats vid olika tidpunkter och till olika pris. Det förekommer
därför ett flertal olika metoder för värdering av varulager.

Bokföringslagen innehåller inga särskilda bestämmelser om hur
varulagrets anskaffningsvärde skall beräknas. I Sverige dominerar dock
den s.k. först-in-först-ut-metoden (FIFO). Den innebär att vid bestäm-
mandet av anskaffningsvärdet för varor av samma slag som har anskaf-
fats vid skilda tillfällen de varor som ligger kvar i lager vid räken-
skapsårets utgång anses vara de som har anskaffats sist. Detta får till
följd att lagret värderas till det oftast högre pris som de sist anskaffade
varorna har.

FIFO-metoden förordas i Redovisningsrådets rekommendation RR 2,
Redovisning av varulager. Om det finns praktiska svårigheter att
tillämpa FIFO-metoden, tillåter emellertid rekommendationen att en
beräkning med hjälp av ”vägda genomsnittspriser” används. Denna
metod innebär att man delar in lagret med hänsyn till de olika priser
som skilda partier av lagret har. Sedan väger man samman dessa priser,
varvid priserna viktas med hänsyn till resp, partis storlek i förhållande
till lagrets hela omfång. För varulager i detaljhandelsföretag accepterar
rekommendationen även att anskaffningsvärdet bestäms med utgångs-
punkt i ett på visst sätt reducerat försäljningspris.

FIFO-metoden används även i skattelagstiftningen (se punkten 2 andra
stycket av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen, 1928:370).

Direktivet m.m.: Enligt artikel 40.1 i det fjärde direktivet får med-
lemsstaterna tillåta att anskaffningsvärdet för vissa omsättnings-
tillgångar, nämligen likartade lagertillgångar och andra fungibla till-
gångar, beräknas på grundval av vägda genomsnittspriser eller enligt
FIFO-metoden, LIFO-metoden (”sist-in-först-ut”-metoden) eller någon
annan jämförbar metod.

LIFO-metoden innebär att de varor som ligger kvar i lager vid rä-
kenskapsårets utgång anses vara de som har anskaffats först. Metoden
medför som regel att lagret undervärderas, eftersom de varor som legat
längst ofta hade ett lägre inköpspris då de anskaffades än de varor som
inköpts senare. Vad som avses med ”annan jämförbar metod” preci-
seras inte i artikeln.

I artikel 40.2 föreskrivs att, om det värde som redovisas i balans-
räkningen vid en beräkning enligt artikel 40.1 på balansdagen väsentligt
avviker från ett värde baserat på det senast kända marknadspriset, skill-
nadsbeloppet för varje slag av tillgångar skall redovisas i noterna.

Bland de EU-länder som införlivat direktivet har alla utom Frankrike

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

och Irland infört samtliga i direktivet specificerade beräkningsmetoder.
I Frankrike och Irland är LIFO-metoden förbjuden. Bl.a. Storbritannien
och Danmark accepterar också ”annan jämförbar metod” men utan att
närmare precisera vad som menas med detta.

I internationell praxis synes FIFO-metoden vara den dominerande. I
Storbritannien har det normgivande organet Accounting Standards
Board (ASB) avrått från användandet av LIFO. I IASC:s rekom-

mendation IAS 2 föreskrivs FIFO-metoden eller en beräkning med
vägda genomsnittspriser som huvudalternativ. LIFO-metoden tillåts
dock som alternativ metod.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet får anses innebära att
medlemsstaterna får tillåta enbart en eller flera av de i artikel 40.1 an-
givna värderingsmetoderna; FIFO-metoden, LIFO-metoden, vägd
genomsnittsberäkning eller ”annan jämförbar metod”. Såsom kommittén
har påpekat torde det därför inte vara möjligt att enbart överlåta till den
praktiska tillämpningen att närmare utveckla vilken eller vilka beräk-
ningsmetoder som bör få förekomma, eftersom detta inte skulle
innebära någon sådan begränsning som direktivet föreskriver. Det bör
alltså regleras i lag vilka värderingsmetoder som skall vara tillåtna.

I Sverige dominerar FIFO-metoden. Det är också den metod som
föreskrivs i skattelagstiftningen och som rekommenderas av svenska och
utländska normgivande organ. Det är därför naturligt att metoden tillåts
i den nya årsredovisningslagen.

Beräkning med hjälp av vägda genomsnittspriser kan vara en lämplig
värderingsmetod när varulagret består av identiskt lika eller nästan iden-
tiskt lika produkter. Vid låg inflation eller vid lager med låg om-
sättningshastighet brukar metoden ge ungefär samma resultat som FIFO-
metoden. Såsom ovan har framhållits accepteras metoden i vissa fell i
den rekommendation som Redovisningsrådet har utarbetat. Regeringen
anser mot denna bakgrund att även beräkning genom vägda genom-
snittspriser bör vara tillåten i Sverige.

LIFO-metoden används i praktiken inte i Sverige och kommer inte
heller till uttryck i några svenska redovisningsrekommendationer. Den
torde inte stå i överensstämmelse med vad som i dag utgör god redovis-
ningssed. Under tider av stigande priser leder LIFO-metoden till att
lagret undervärderas och till att en dold reserv uppstår. Med hänsyn till
metodens begränsade praktiska betydelse och då den i vissa fell kan
leda till en mindre rättvisande bild av lagrets värde anser regeringen att
den inte bör vara tillåten. Inte heller med LIFO-metoden nära
överensstämmande värderingsmetoder bör tillåtas.

I enstaka fall kan det finnas godtagbara skäl att använda andra värde-
ringsmetoder än FIFO-metoden och vägd genomsnittsberäkning. Att
enbart tillåta två värderingsmetoder kan också onödigtvis hämma
utvecklingen av redovisningspraxis. Regeringen anser därför att Sverige
bör utnyttja den möjlighet som direktivet ger att tillåta andra
värderingsmetoder som liknar FIFO-metoden och beräkning med hjälp
av vägda genomsnittspriser. Regeringen återkommer i författningskom-
mentaren till frågan om vad som bör rymmas inom begreppet ”andra
liknande metoder”.

Kommittén har föreslagit att, om det sålunda beräknade anskaffnings-
värdet väsentligt avviker från varulagrets verkliga värde på balans-
dagen, skillnadsbeloppet skall anges i not. Förslaget syftar till att upp-
fylla föreskriften i artikel 40.2. Flera remissinstanser har kritiserat den
föreslagna bestämmelsen, bl.a. därför att den synes tvinga företagen att
ge information om vilken handelsvinst som ligger i lagret och därmed
också information om vinstpålägg och marginaler.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Föreskriften i artikel 40.2 är tvingande för medlemsstaterna och måste
därför införas i den svenska lagstiftningen. En vittgående upplysnings-
skyldighet av detta slag är visserligen - såsom har påpekats under
remissbehandlingen - ägnad att inge vissa betänkligheter. Tanken med
föreskriften i artikel 40.2 kan emellertid knappast ha varit att bolagen
skulle vara skyldiga att lämna information om normal handelsvinst som
kan ligga i lagret. Detta skulle kunna vålla bolaget skada utan någon
motsvarande nytta för tredje man. Det är i stället naturligt att ge
föreskriften en snäv tolkning och lägga vikt vid direktivets ord att
upplysningsskyldigheten omfattar enbart ”väsentliga avvikelser”.

Artikel 38 i det fjärde direktivet föreskriver att vissa tillgångar, bl.a.
vissa lagertillgångar, får värderas genom s.k. kollektiv värdering.
Metoden innebär att tillgångarna tas upp till ett fast värde och en
bestämd mängd. Den får tillämpas endast i fråga om tillgångar vars
kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt och endast
under förutsättning att tillgångarnas sammantagna värde är av
underordnad betydelse. Eftersom föreskriften är tvingande för medlems-
staterna, måste metoden tillåtas även i Sverige. Frågan kommer att
behandlas närmare i författningskommentaren till 4 kap. 12 § årsredo-
visningslagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10.2.4 Periodisering av vissa lånekostnader m.m.

Regeringens förslag: Om belopp som har mottagits såsom lån
understiger det belopp som skall återbetalas, skall
skillnadsbeloppet, kapitalrabatten, periodiseras, dock längst över
tiden till dess skulden återbetalas. Detsamma skall gälla direkta
emissionsutgifter i samband med upptagande av lån. Sådan
periodisering fordras dock inte om den skulle vara utan betydelse
med hänsyn till kravet på rättvisande bild.

Kommitténs förslag: Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak
med regeringens förslag men ger inte något utrymme för att underlåta
periodisering (se betänkandet del I s. 296, 373 och 374).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Sveriges Industriförbund har dock ansett att det
inte bör vara obligatoriskt att kostnadsföra kapitalrabatter och
emissionsutgifter genom årliga avskrivningar, eftersom det skulle låsa
utvecklingen av praxis.

Bakgrund: När ett lån upptas eller ett räntebärande papper förvärvas
kan det ske under olika villkor eller för olika syften. Normalt gäller att
låntagaren eller den som förvärvar ett räntebärande papper kan välja
mellan olika alternativ för hur finansieringen skall ske och att parterna
själva kan bestämma villkoren för lånet eller förvärvet. Den som tar
upp lånet kan t.ex. ibland välja mellan att låna i bank eller att emittera
skuldebrev. I det senare fallet kan företaget ha väsentliga utgifter för
emissionen. Vid upptagande av lån kan parterna som ett alternativ till

högre ränta avtala om att erhållet kapitalbelopp skall understiga det be-
lopp som skall återbetalas på förfellodagen. Vidare kan en obligation
eller annat räntebärande värdepapper köpas till ett belopp som
understiger eller överstiger nominellt belopp (underkurs resp, överkurs),
t.ex. därför att räntevillkoren är sämre eller bättre än en jämförbar
marknadsmässig placering. I kommersiella sammanhang förekommer
också att det avtalas om räntevillkor som avviker från normala villkor.
Det förekommer t.ex. att långfristiga lån utan ränta lämnas för förvärv
av anläggningstillgångar. I flera av de nu nämnda fellen aktualiseras
frågor om redovisning av olika belopp, såsom utgifterna för emissionen,
skillnaden mellan nominellt skuldbelopp och mottaget belopp eller annat
skillnadsbelopp. Dessa frågor gäller - förenklat uttryckt - om beloppen
skall fördelas över lånetiden resp, värdepapperets löptid, hur stor andel
av beloppen som skall påverka resultatet varje år och hur dessa för-
hållanden skall redovisas i balansräkningen och resultaträkningen.

I bokföringslagen finns inte någon fullständig reglering av dessa
frågor. I 17 § tredje stycket sägs endast att vid upptagande av lång-
fristiga lån kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter får avskrivas
enligt lämplig avskrivningsplan under tiden till dess skulden förfeller till
betalning, såvida beloppen inte omedelbart redovisas som kostnad.
Bestämmelsen innebär att beloppen får tas upp som tillgång, vilken
sedan skrivs av enligt plan. Med kapitalrabatt avses enligt lagens
förarbeten den situationen att lån upptas till kurs som understiger den
till vilken lånet skall inlösas. Uttrycket emissionsutgifter avser sådana
utgifter som provision till en förmedlande bank eller tryckning av
skuldebrev (se prop. 1975:104 s. 227).

Frågor om överkurs och underkurs berörs i Redovisningsrådets
rekommendation nr 3, Redovisning av fordringar och skulder med
hänsyn till räntevillkor och dold räntekompensation, och i Bokförings-
nämndens uttalande 92:3 om redovisning av nollkupongobligationer.

Direktivet: I artikel 41.1 i det fjärde direktivet behandlas periodise-
ring av underkurs hos låntagaren. Där föreskrivs att om det belopp som
skall återbetalas för en skuld överstiger det mottagna lånebeloppet, mel-
lanskillnaden får tas upp som en tillgång. Denna skall redovisas särskilt
i balansräkningen eller i en not. Enligt artikel 41.2 måste mellan-
skillnaden skrivas av med ett skäligt belopp varje år och den skall vara
helt avskriven senast då skulden återbetalas.

Skälen för regeringens förslag: Det fjärde direktivet fordrar att
medlemsstaterna tillåter att kostnader för kapitalrabatter periodiseras ge-
nom att de tas upp som tillgång vilken därefter blir föremål för avskriv-
ning. Det står därför klart att den nya årsredovisningslagen, såvitt gäller
dessa slag av lånekostnader, måste tillåta kostnadsföring genom periodi-
sering under lånets löptid.

För att uppnå en anpassning till direktivet är det, såsom Industriför-
bundet har påpekat, inte nödvändigt att även kräva kostnadsföring
genom periodisering.

Det finns emellertid god skäl att ändå ställa sådana krav. Såsom
kommittén har konstaterat torde det i dag inte stå i överensstämmelse
med god redovisningssed att inte periodisera väsentliga utgifter av detta

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

6 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 10. Del II

slag (jfr Bokföringsnämndens uttalande U 92:3 och Redovisningsrådets
rekommendation RR3). En periodisering leder som regel till en bättre
redovisning, eftersom kostnaderna då fördelas under den period lånet
löper. I normalfallet används det upplånade beloppet till investeringar
som genererar löpande intäkter. Sammantaget leder därför periodisering
till en mera rättvisande bild av rörelsens resultat.

En regel om obligatorisk periodisering kan dock uppfattas som onö-
digt omständlig, om den även måste tillämpas på småbelopp eller andra
belopp som saknar betydelse för bilden av bolagets ställning och
resultat. Regeringen anser därför att kommitténs förslag visserligen bör
genomföras men att det bör finnas möjlighet att avstå från periodisering
när denna är utan betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild.
Reglerna bör, liksom i dag, omfatta inte enbart kapitalrabatter utan även
direkta emissionsutgifter.

Det kan i och för sig anföras skäl för att i den nya lagstiftningen
införa mera generella krav på periodisering av överkurs och underkurs.
Såsom kommittén har konstaterat torde det som regel inte utgöra god
redovisningssed att avstå från periodisering av överkurs och underkurs.
Det kan också anföras skäl för att införa bestämmelser om periodisering
av kapitalrabatter hos långivaren. Regeringen är emellertid f.n. inte
beredd att föreslå några sådana bestämmelser. Frågor av detta slag bör
därför liksom hittills överlämnas till redovisningspraxis, där de får be-
dömas i enlighet med god redovisningssed och mot bakgrund av kravet
på rättvisande bild.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

11 Skulder, avsättningar och inom linj en-poster

11.1 Införande av begreppet avsättningar i balansräkningen

Regeringens förslag: I balansräkningen införs en ny rubrik med
benämningen avsättningar.

Avsättning skall göras för samtliga förpliktelser som är säkra
eller sannolika till sin existens men ovissa till belopp eller tid-
punkt för infriande.

Avskrivningar och nedskrivningar skall inte få redovisas som
avsättningar.

Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-
slag. Kommitténs förslag innebär dock att avsättningar även skall kunna
göras for vissa framtida utgifter (se betänkandet del I s. 241 - 248).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller har inte haft någon erinran mot det. Ett par remissinstanser har
ansett att begreppet avsättningar inte är ändamålsenligt. Några remissin-
stanser har ansett att gränsdragningen mellan skulder och avsättningar
är oklar, medan andra har framhållit att införandet av begreppet
avsättningar kräver att skattereglerna ändras.

Gällande rätt: I balansräkningsschemat i 19 § bokföringslagen finns
ingen motsvarighet till begreppet avsättning. Så snart det kan bedömas
som sannolikt att en förpliktelse kommer att infrias och beloppets
storlek med rimlig grad av sannolikhet kan festställas skall skuldföring
ske (se uttalande nr 15 av FAR:s redovisningskommitté ang.
eventualförpliktelser).

Direktivet: Det fjärde direktivets uppställningsformer för balans-
räkningen (artiklarna 9 och 10) skiljer mellan skulder och avsättningar.
Begreppet skuld definieras inte i direktivet. Avsättningar beskrivs i arti-
kel 20 enligt följande.

”1. Avsättningar skall ha till syfte att täcka förluster eller skulder som
till sin karaktär är klart bestämda och som på balansdagen är antingen
sannolika eller säkra beträffande sin förekomst, men som är obestämda
i fråga om belopp eller tidpunkten då de uppkommer.

2. Medlemsstaterna får även tillåta att avsättningar görs i avsikt att
täcka sådana kostnader som hör till det aktuella räkenskapsåret eller till
ett tidigare räkenskapsår och som till sin karaktär är klart bestämda
samt på balansdagen är antingen sannolika eller säkra beträffande sin
förekomst, men som är obestämda i fråga om belopp eller tidpunkten då
de uppkommer.

3. Avsättningar får inte användas till att justera tillgångarnas värde.”

Enligt första punkten skall avsättningarna täcka förluster eller skulder
för förpliktelser som är säkra eller sannolika till sin existens men där
osäkerhet föreligger beträffande belopp eller tidpunkt.

Enligt andra punkten får motsvarande avsättningar ske även för vissa
typer av kostnader. Kontaktkommittén har uttalat sig om skillnaden
mellan de båda punkterna (se The Accounting Harmonization in the
European Communities, s. 17). Av uttalandet framgår att den första
(förluster och skulder) behandlar förpliktelser ("obligations”) mot tredje
man, vilket inte är fellet med den andra (kostnader). Kontaktkommittén
har som exempel på kostnader enligt andra punkten nämnt stora och
återkommande underhållskostnader samt stora reparationskostnader.

Avsättningarna skall enligt artikel 9 delas in i Avsättningar för pen-
sioner och liknande förpliktelser, Avsättningar för skatter samt Övriga
avsättningar. Större avsättningar som är upptagna under rubriken
Övriga avsättningar skall enligt artikel 42 specificeras i not. Enligt
artikel 14 skall alla ansvarsförbindelser som inte skall redovisas som
skulder antecknas under balansräkningen eller i not och anvars-
förbindelser för koncernföretag skall anges särskilt. Enligt artikel 43.1.7
skall det totala beloppet för sådana ekonomiska förpliktelser som inte är
upptagna i balansräkningen anges i not, om uppgiften har betydelse för
bedömningen av den ekonomiska ställningen. Därvid skall pensions-
förpliktelser och förpliktelser mot koncernföretag anges särskilt.

Detta innebär sammanfattningsvis att direktivet skiljer mellan tre typer
av framtida ekonomiska förpliktelser, nämligen skulder och avsätt-
ningar, vilka båda skall redovisas i balansräkningen, samt andra ekono-
miska förpliktelser som skall redovisas i balansräkningen inom linjen
eller i not.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 9 i det fjärde direktivet
följer att balansräkningen skall innehålla bl.a. rubriken avsättningar. Så-
som framgår av artikel 20.1 tar föreskriften sikte på förpliktelser som är
säkra eller sannolika till sin förekomst men som innefattar ett osäker-
hetsmoment. Den synes också vara begränsad till förpliktelser i för-
hållandet till tredje man.

Ett par remissinstanser har ifrågasatt ändamålsenligheten i begreppet
avsättningar. Regeringen menar dock för sin del att den ytterligare upp-
delning som införandet av begreppet medför torde innebära att redovis-
ningen i balansräkningen blir mer informativ och rättvisande, eftersom
en uppdelning görs utifrån graden av säkerhet vad gäller beloppet och
tidpunkten för infriandet. Det framgår tydligare att förpliktelser som
återfinns under rubriken avsättningar är mer osäkra till belopp och
förfallodag än förpliktelser som redovisas såsom skulder. Härtill kom-
mer givetvis att artikel 20.1 är tvingande för medlemsstaterna och
därför under alla förhållanden måste införlivas med svensk rätt.

I den nya lagstiftningen bör därför införas en bestämmelse om att
avsättning skall ske för förpliktelser som är säkra eller sannolika till sin
existens men ovissa till belopp eller infriandetidpunkt.

En sådan bestämmelse får till följd att vissa ekonomiska förpliktelser
som idag redovisas som skulder fortsättningsvis måste redovisas som
avsättningar. Uppdelningen av förpliktelserna på skulder och avsätt-
ningar är således i allt väsentligt inte avsedd att utöka antalet förpliktel-
ser som skall tas upp i balansräkningen.

Regeringen har vidare övervägt huruvida Sverige även bör införa
sådana regler om avsättning som anges i artikel 20.2, dvs. avsättningar
som inte gäller åtaganden mot tredje man (kostnader). Direktivet är på
denna punkt inte tvingande.

Enligt vad kontaktkommittén har uttalat kan avsättningar enligt artikel

20.2 ske för stora och återkommande utgifter för reparationer och
underhåll av tillgångar. Riksskatteverket har ansett att avsättning för
närvarande inte är förenligt med god redovisningssed och gällande
skattelagstiftning, varför ett genomförande torde kräva särskilda skatte-
regler.

Enligt regeringens uppfattning är det visserligen inte alldeles klart om
det för närvarande överensstämmer med god redovisningssed att redo-
visa framtida utgifter på balansräkningens passivsida i den omfattning
som kontaktkommittén har beskrivit. Det är emellertid inte något skäl
för att inte införa en bestämmelse om att avsättning skall ske för dylika
kostnader. Avgörande måste vara om en redovisning av detta slag från
allmänna utgångspunkter framstår som lämplig. En avsättning för större
framtida utgifter vilka återkommer med längre tidsintervall, ger
nämligen uttryck för den s.k. matchningsprincipen, eftersom den gör
det möjligt att koppla dessa utgifter till den period under vilken
intäkterna infaller. Den kan också sägas avspegla försiktighetsprincipen.
Om en sådan stor utgift skulle kostnadsföras först när den uppkommer,
kan nämligen resultatet bli missvisande under flera år. Under de år då
någon kostnadsföring inte sker kommer bolaget nämligen att redovisa
ett bättre resultat än vad som är rättvisande medan motsatsen kommer

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

att vara fallet under det år då utgifterna infaller. Särskilt stora problem
torde uppkomma i vissa branscher där det regelbundet med några års
mellanrum måste göras stora reparationer. Vissa sakliga skäl talar alltså
för att tillåta avsättningar av detta slag. Till detta kommer att redovis-
ningsmetoden har införts i alla andra medlemsländer i EU.

Mot detta måste emellertid vägas att föreskriften ger upphov till
betydande gränsdragningsproblem. Dessa problem accentueras givetvis
av att redovisning av detta slag hittills torde ha varit ganska ovanlig i
Sverige. En rätt att göra avsättningar för framtida utgifter kan också få
svårbedömbara konsekvenser för företagsbeskattningen. Under alla
förhållanden torde ett införande av en rätt att göra avsättningar för
framtida utgifter kräva vissa ändringar i skattelagstiftningen.

Mot den bakgrunden är regeringen för närvarande inte beredd att
föreslå att det i svensk lagstiftning införs någon bestämmelse motsvaran-
de artikel 20.2. Innan ett slutligt ställningstagande görs bör de nu
angivna gränsdragningsproblemen jämte behovet av kompletterande
skattelagstiftning övervägas ytterligare. Detta bör ske inom ramen för
Redovisningskommitténs fortsatta arbete.

Enligt gällande rätt (se 19 § bokföringslagen) skall skulderna delas
upp i långfristiga och kortfristiga. Någon sådan indelning finns inte i
artikel 9 i det fjärde direktivet, men i stället fordras att det för varje
skuldpost anges vad som förfaller till betalning inom ett år. Direktivet
fordrar inte någon motsvarande uppdelning eller information i fråga om
avsättningar. Det finns likväl anledning att överväga om det inte borde
införas bestämmelser av detta slag också i fråga om avsättningar. Det
främsta skälet för detta är att en uppdelning av sådant slag skulle kunna
underlätta jämförbarheten och framtagandet av vissa finansiella nyckel-
tal. Regeringen anser dock inte att det finns tillräckliga skäl för att i
lagen föreskriva en sådan uppdelning. Flertalet avsättningar, t.ex. för
pensioner och latenta skatter, torde dock få bedömas som långfristiga.
Ju närmare tidpunkten för infriandet kommer, desto säkrare kan
beloppet fastställas. När det inte längre föreligger osäkerhet om
beloppet och infriandetidpunkten, skall tidigare avsättningar för skatter
eller pensioner i stället redovisas som skulder.

Enligt direktivet får en avsättning inte användas för att justera till-
gångarnas värde. Med värdejustering avses avskrivningar och nedskriv-
ningar. Någon motsvarande regel finns inte i svensk lagstiftning, men
det torde följa av god redovisningssed att värdejusteringar i form av
avskrivning eller nedskrivning skall minska tillgångens värde och inte
får ske i form av avsättningar på balansräkningens passivsida.
Regeringen föreslår att en uttrycklig bestämmelse om detta införs i den
nya årsredovisningslagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

11.2 Panter och ansvarsförbindelser (poster inom linjen)

Regeringens förslag: Ställda panter och därmed jämförliga
säkerheter samt ansvarsförbindelser skall även i fortsättningen
redovisas i balansräkningen inom linjen. Panter och liknande
säkerheter skall delas upp mellan å ena sidan sådana som har
ställts för egna skulder och såsom avsättningar redovisade
förpliktelser och å andra sidan övriga panter och därmed jäm-
förliga säkerheter.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Kommittén har dock inte föreslagit någon uppdelning av ställda panter
(se betänkandets del I s. 241-243 och 245-248).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller inte haft någon erinran mot det. Finansinspektionen har föreslagit
att en uppdelning görs mellan panter och andra säkerheter som har
ställts för egna respektive andras skulder på liknande sätt som i den
föreslagna lagen om årsredovisning för kreditinstitut och värde-
pappersbolag. Inspektionen har också föreslagit att vissa åtaganden,
t.ex. vid handel med derivatinstrument, redovisas i samtliga företag.
Rikspolisstyrelsen har framfört liknande synpunkter.

Gällande rätt m.m.: Enligt 19 § första stycket bokföringslagen skall
ställda panter och ansvarsförbindelser tas upp i balansräkningsschemat
inom linjen. Av schemat framgår att Ställda panter m.m. och Ansvars-
förbindelser skall tas upp som egna rubriker och att även med panter
jämställda säkerheter skall anges under rubriken Ställda panter m.m.

Ställda panter m.m. skall enligt balansräkningsschemat fördelas på

1. Inteckningar i fast egendom, företagsinteckningar och andra inteck-
ningar, och

2. Andra ställda panter och jämförliga säkerheter.

Ansvarsförbindelser skall enligt balansräkningsschemat fördelas på

1. Diskonterade växlar,

2. Borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser, samt

3. Pensionsåtaganden som ej upptagits bland skulderna och ej har
täckning i pensionsstiftelses förmögenhet.

Enligt 11 kap. 7 § sjätte stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 2 § andra
stycket 1980 års årsredovisningslag skall panter och andra säkerheter
liksom ansvarsförbindelser till förmån för dotter- eller moderföretag
anges särskilt i balansräkningen. Bestämmelserna i 1980 års årsredovis-
ningslag gäller endast om företaget ingår i en koncern med minst tio
anställda. Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation
nr 9, Redovisning av ställda panter m.m., bör upplysning även lämnas
i moderföretagets balansräkning, om ett dotterföretag har ställt säkerhet
för moderbolags förpliktelse. Enligt förarbetena till bokföringslagen (se
prop. 1975:104 s. 238) får kapitalvärdet av pensionsåtaganden tas upp
antingen som en skuld i balansräkningen eller som en ansvarsför-
bindelse inom linjen. I praxis är det vanligt att den del av ett 86

pensionsåtagande som är avdragsgill i taxeringen redovisas som en

skuld, medan överskjutande del redovisas som en ansvarsförbindelse
inom linjen.

Direktivet: Enligt artikel 14 i det fjärde direktivet skall alla ansvars-
förbindelser, i den mån de inte redovisas som skulder, antecknas under
balansräkningen eller i noter och därvid delas in efter de olika slag av
sådana förbindelser som den nationella lagstiftningen erkänner, med sär-
skild uppgift om varje ställd säkerhet. Om det förekommer ansvars-
förbindelser för s.k. anknutna företag, dvs. väsentligen koncernföretag,
skall dessa redovisas särskilt.

I artikel 43.1.7 anges vidare att det totala beloppet för sådana ekono-
miska förpliktelser som inte är upptagna i balansräkningen skall anges i
not, om uppgiften har betydelse för bedömningen av den ekonomiska
ställningen, varvid pensionsförpliktelser och förpliktelser mot anknutna
företag skall anges särskilt. Enligt EG:s råd (se The Accounting Harmo-
nization in the European Communities, s. 30 f.) har medlemsstaterna
valfrihet att antingen kräva redovisning av pensionförpliktelser i balans-
räkningen eller att tillåta företagen att välja mellan att redovisa sådana
förpliktelser i balansräkningen eller i not.

Skälen för regeringens förslag: Skyldigheten att lämna uppgifter om
ställda säkerheter och ansvarsförbindelser har flera motiv. Den som
skall lämna krediter till företaget har intresse av att få veta hur stor
andel av tillgångarna som är ställda som säkerhet för skulder och andra
förpliktelser samt vilka ansvarsförbindelser som har lämnats. Utgångs-
punkten bör således vara att alla åtaganden som medför en belastning i
någon form på bolagets tillgångar skall framgå av balansräkningen och
i vart fall redovisas inom linjen eller i noterna.

Artikel 14 i det fjärde direktivet måste uppfattas som en skyldighet att
redovisa inte bara sådana förpliktelser som enligt svensk rätt anses som
ansvarsförbindelser utan också panter och andra ställda säkerheter.
Redovisningen av dessa förpliktelser får göras ”under balansräkningen”.
Direktivet möjliggör således for Sverige att, liksom hittills, kräva att
upplysningar om ställda panter och ansvarsförbindelser redovisas i ba-
lansräkningen inom linjen. Enligt regeringens mening bör denna
reglering behållas.

Enligt direktivet skall ”ansvarsförbindelserna” delas upp enligt reg-
lerna i den nationella rättsordningen. Det innebär bl.a. att panter och
därmed jämförliga säkerheter bör redovisas åtskilt från övriga ansvars-
förbindelser och att varje särskilt slag av säkerhet bör redovisas för sig.

Regeringen har även övervägt om panter och därmed jämförliga
säkerheter som har ställts för egna skulder och såsom avsättningar redo-
visade förpliktelser bör redovisas för sig och övriga ställda panter och
därmed hänförliga säkerheter för sig. Ett system med uppdelning på
säkerheter för egna respektive andras skulder och förpliktelser har, som
Finansinspektionen har framhållit, fördelar ur analyssynpunkt, eftersom
säkerheter som lämnas för egna skulder inte utgör samma belastning för
företaget som säkerheter som har lämnats för annat än egna skulder.
Regeringen delar uppfattningen att en sådan uppdelning har klara
fördelar och att den därför bör tas in i lagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Förutom ansvarsförbindelser förekommer bl.a. olika slag av åtagan-
den som ligger nära mer klara fall av ansvarsförbindelser, men som inte
alltid omfattas av nuvarande bestämmelser om redovisning av poster
inom linjen. Sådana åtaganden kan exempelvis utgöras av förpliktelser
härrörande från återköpstransaktioner, handel i derivatinstrument och
andra finansiella transaktioner. Den information som idag lämnas i detta
avseende torde ofta vara begränsad eller obefintlig. Mycket talar för att
även sådana åtaganden bör redovisas i årsredovisningen. Uppenbarligen
skulle det dock föra för långt att fordra att ett bolag i sin årsredovisning
redovisade alla de slag av åtaganden som kan ha uppkommit i bolagets
verksamhet. Det måste därför göras en närmare avgränsning av vilka
åtaganden som bör redovisas i årsredovisningen. Regeringen saknar
underlag för en sådan avgränsning och anser därför att den frågan bör
anstå till dess att kommittén har avgivit sitt slutbetänkande.

Kommittén har ansett att ett pensionsåtagande som inte har täckning i
en pensionsstiftelses förmögenhet eller i tecknad pensionsförsäkring bör
redovisas som en avsättning och inte, såsom är vanligt i dag, som en
ansvarsförbindelse (eller delvis som en sådan). Kommittén har dock
funnit att den nuvarande möjligheten att redovisa pensionsförpliktelser
inom linjen bör behållas i avvaktan på att frågan om kopplingen mellan
redovisning och beskattning har utretts. Även regeringen anser att
möjligheten bör behållas tills vidare. En sådan redovisning torde, som
kommittén påpekat (se betänkandet del I s. 242, 243 och 247), inte
strida mot direktivet.

Redovisningsrådet och Industriförbundet har påpekat att det numera är
ovanligt med diskontering av växlar och att rubriken Diskonterade
växlar under rubriken Ansvarsförbindelser därför inte bör tas in i den
nya lagstiftningen. Regeringen ansluter sig till den uppfattningen. Om
ett företag skulle använda diskonterade växlar i sådan omfattning att en
separat redovisning av dessa skulle ge en mer rättvisande bild bör före-
taget lägga till en dylik post.

Regeringen föreslår mot den nu angivna bakgrunden att inom linjen-
postema delas upp på följande sätt:

1. Panter och därmed jämförliga säkerheter som har ställts för egna
skulder eller för såsom avsättningar redovisade förpliktelser; varje
slag för sig

2. Övriga ställda panter och därmed jämförliga säkerheter; varje slag
för sig

3. Ansvarsförbindelser

a. Pensionsförpliktelser som inte har upptagits bland skulderna eller
avsättningarna och som inte har täckning i pensionsstiftelses förmö-
genhet

b. Övriga ansvarsförbindelser.

Bland säkerheter och ansvarsförbindelser ställda för annat än egna
skulder utgör säkerheter och ansvarsförbindelser till förmån för kon-
cernföretag en praktiskt betydelsefull grupp. I enlighet med direktivet
bör sådana säkerheter och ansvarsförbindelser specificeras i en not.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

11.3 Särskilt om avtal om avgångsvederlag m.m.

Regeringens förslag: Nuvarande krav på upplysning om ledande
befattningshavares anställningsvillkor m.m. kompletteras med
krav på viss ytterligare information om lämnade lån och ställda
säkerheter och ansvarsförbindelser. Skyldigheten att lämna
uppgifter om lön, ersättningar och pensioner till styrelsen och
verkställande direktören utvidgas till att gälla även tidigare
styrelse och verkställande direktör. Slutligen införs krav på upp-
lysningar om avtal om avgångsvederlag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-
slag. Kommittén har dock inte lämnat något förslag till särskild upplys-
ningsplikt beträffande avtal om avgångsvederlag (se betänkandets del I
s. 248-250).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har ansett att det i och för
sig bör ställas större krav på redovisning av ledande befattningshavares
förmåner men har ansett att detta inte bör ske genom lagstiftning.

Gällande rätt: I gällande rätt finns inte något krav på att löner och
andra ersättningar till ledande befattningshavare skall specificeras i ba-
lans- eller resultaträkningen. Om ett avtal om avgångsvederlag och lik-
nande förmån är att anse som en förpliktelse för bolaget - vilket
vanligen torde vara fallet - skall det tas upp som ansvarsförbindelse
eller skuld. Lagstiftningen kräver dock inte att balans- eller resultat-
räkningen innehåller några uppgifter om vem eller vilka detta skuld-
belopp avser.

Enligt 11 kap. 9 § aktiebolagslagen skall i förvaltningsberättelsen
anges det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersätt-
ningar dels till styrelsen och verkställande direktören, dels till övriga
anställda. Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen och
verkställande direktör skall anges särskilt. Någon uppgift om vad som
av det sammanlagda beloppet belöper på var och en av de enskilda
befattningshavarna behöver inte lämnas.

Enligt 11 kap. 8 § första stycket 4 aktiebolagslagen skall, om lån har
givits eller säkerhet lämnats till bolaget närstående personer med stöd
av tillstånd enligt aktiebolagslagen, uppgift lämnas i balansräkningen om
lånets storlek, arten av ställda säkerheter och beloppet av de lån för
vilka säkerhet ställts. Uppgift skall även lämnas om vilken anknytning
till bolaget den har till vilken lån lämnats eller för vilken säkerhet
ställts.

Direktivet: Enligt artikel 43.1.12 i det fjärde direktivet skall noterna
ange storleken av räkenskapsårets ersättningar till ledamöterna i förvalt-
nings-, lednings- och tillsynsorganen på grund av deras arbetsuppgifter
samt varje avtalad eller på annat sätt uppkommen förpliktelse som avser
pensioner till tidigare ledamöter i dessa organ. Summan för varje sådan
kategori av befattningshavare skall anges. Dessutom skall noterna enligt
artikel 43.1.13 ange storleken av de förskott och krediter som har
beviljats ledamöterna i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganen med

uppgift om räntesatser, huvudsakliga villkor och eventuellt återbetalda
belopp, liksom åtaganden som har ingåtts för ledamöternas räkning i
form av garantier av något slag. Uppgift skall lämnas om summan för
varje sådan kategori av befattningshavare.

Skälen för regeringens förslag: Under senare år har det ifrågasatts
om inte krav borde ställas på företagen att lämna mer detaljerad
information om ledande befattningshavares anställningsförmåner och
förekommande avtal om avgångsvederlag eller motsvarande. Detta
intresse gäller främst sådana företag som riktar sig till en vidare krets
av intressenter för sin kapitalanskaffning, dvs. i först hand de noterade
aktiebolagen men även andra företag vars aktier eller andelar är spridda
hos en vid krets av ägare. Även i fråga om bolag som inte är
marknadsnoterade kan det dock finnas ett intresse av att avtal om
avgångsvederlag eller andra förmåner ges en viss öppen redovisning.
Avtalen kan nämligen innebära vissa särskilda risker för bolaget, inte
minst om de avtalade vederlagen är stora och fördelar sig på en eller ett
fåtal personer. En öppen redovisning har också betydelse för det
allmänna förtroendet för bolagens verksamhet. Mot dessa krav på
öppnare redovisning av olika befattningshavares anställningsvillkor står
integritets- och sekretesshänsyn och även konkurrensskäl.

Regeringen anser för sin del att övervägande skäl talar för att en ökad
information i dessa avseenden bör eftersträvas.

Det finns olika sätt att uppnå en förbättrad information om ledande
befattningshavares anställningsvillkor. Informationen kan givetvis
lämnas frivilligt på företagets eget initiativ. Så har ofta skett. Krav på
informationslämnande kan också uttryckas genom lagstiftning eller
genom rekommendationer från auktoritativa organ.

I lagstiftningen har det hittills uppställts endast tämligen grundläggan-
de informationskrav. Det kan anföras vissa skäl för en sådan begräns-
ning, såsom att en mera fullständig lagreglering på ett område som detta
kan bli otymplig och alltför generell för att leda till relevant infor-
mation. Det kan också vara svårt att genom lagstiftning åstadkomma
den avvägning mellan å ena sidan intresset av öppen information och å
andra sidan de integritetsintressen som här gör sig gällande.

Frågan är emellertid om behovet av information i tillräcklig grad kan
tillgodoses genom frivilliga åtgärder och praxisbildning. Om informa-
tionsgivningen regleras i lagstiftningen torde det få starkare genomslag.

Beträffande en grupp av företag har på sistone utvecklats ett system
för frivillig redovisning av bl.a. avtal om avgångsvederlag. Närings-
livets Börskommitté utfärdade 1993 rekommendationen Information
angående ledande befattningshavares förmåner. Rekommendationen
riktar sig till svenska bolag, som är noterade på börs eller annan aukto-
riserad marknadsplats. I rekommendationen sägs bl.a. att följande
information skall lämnas i årsredovisningen:

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

II. Högsta ledningen
För envar av

- styrelsens ordförande

- annan styrelseledamot till vilken utgår särskild ersättning utöver vad
bolagsstämman beslutat om och som inte uppbär ersättningen till följd
av anställning i bolaget eller annat koncernbolag

- koncernchef

- verkställande direktör

skall uppgift lämnas beträffande:

a) Summan av ersättningar och övriga förmåner, varvid tantiem och
därmed jämställd ersättning uppges särskilt. Pension behöver inte
medräknas i beloppet men uppgift skall lämnas om att en sådan
ersättning erhålles.

Utgår särskild ersättning till befattningshavaren för arbete som faller
inom dennes professionella kompetensområde lämnas uppgift
härom, utan angivande av ersättningens storlek.

b) De väsentligaste villkoren i avtal om framtida pension.

c) De väsentligaste villkoren i avtal om avgångsvederlag.

7//. Andra personer i bolagets ledning

Beträffande andra personer i bolagets ledning än sådana som nämns i
punkt II skall en sammanfattande beskrivning lämnas av de väsentligaste
villkoren i avtal om framtida pension respektive avgångsvederlag.

Rekommendationen har fått ett gott mottagande bland börsföretagen.
Den har tagits in i Stockholms Fondbörs börskontrakt och är därmed
bindande för de bolag som är inregistrerade där. På börsen inregi-
strerade bolag som bryter mot rekommendationen kan drabbas av
påföljder, i sista hand avregistrering från börsen.

Genom rekommendationen har börsbolagens skyldighet att lämna
information om ledande befattningshavares löner, andra ersättningar och
avgångsvederlag utvidgats betydligt. Det finns för närvarande ingenting
som tyder på att graden av den föreskrivna informationsskyldigheten
skulle vara otillräcklig eller att de berörda företagen inte kommer att
rätta sig efter den.

Såsom regeringen tidigare har varit inne på finns det emellertid ett
visst intresse av att också bolag som inte är inregistrerade på börsen
lämnar upplysningar om förekommande avtal om avgångsvederlag eller
liknande förmåner. Vissa bolag som inte omfattas av börsrekom-
mendationen torde också redan i dag lämna sådana upplysningar. Det
finns emellertid inte några garantier för att avtal av detta slag och de
belastningar på bolagets ställning som de kan utgöra kommer till uttryck
i årsredovisningen. Regeringen anser därför att det i den nya lagstift-
ningen bör uppställas krav på att bolaget i balansräkningen eller i en not
till denna redovisar förekomsten av sådana avtal om avgångsvederlag
eller liknande förmåner som har träffats med styrelseledamöter,
verkställande direktör eller andra personer i bolagets ledning. Eftersom
avtalen kan vara av mycket olika slag, bör det också fordras att bolaget
lämnar en beskrivning av de väsentligaste villkoren i avtalen.

I övrigt bör den nya lagstiftningens bestämmelser om redovisning av
löner och andra anställningsförmåner till befattningshavare i bolaget

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

väsentligen motsvara dagens bestämmelser, dock med vissa av det
fjärde direktivet föranledda kompletteringar.

Den nya lagstiftningen bör sålunda fordra att bolaget i årsredovis-
ningen lämnar uppgift om vad som har utgått i löner och andra ersätt-
ningar till vissa befattningshavare i bolaget.

Enligt artikeln 43.1.12 i det fjärde direktivet skall uppgifter av detta
slag lämnas i fråga om ledamöterna i förvaltnings-, lednings- och
tillsynsorganen. Exakt vilka grupper av tjänstemän som avses är oklart.
Formuleringen torde dock beträffande svenska bolag innefatta styrelse
och verkställande direktör i aktiebolag samt motsvarande befatt-
ningshavare i handelsbolag. I den nya svenska lagstiftningen bör skyldig-
heten att lämna uppgifter om lön och annan ersättning därför omfatta
dels styrelseledamöter och verkställande direktör i aktiebolag, dels
sådana befattningshavare i handelsbolag som intar en ställning mot-
svarande styrelse eller verkställande direktör. Såsom kommittén har
föreslagit bör samma bolag vara skyldiga att lämna uppgifter om sådan
lön och annan ersättning som har lämnats till tidigare verkställande
direktör eller styrelseledamot.

En anpassning till artikel 43.1.13 ger anledning att i några andra
avseenden komplettera de i dag gällande reglerna om redovisning av lån
och ansvarsförbindelser. I den nya lagen bör sålunda föreskrivas dels att
uppgift skall lämnas om ansvarsförbindelser som har ingåtts till förmån
för verkställande direktören eller en ledamot i styrelsen, dels att vissa
ytterligare uppgifter skall lämnas om lämnade lån, säkerheter och an-
svarsförbindelser. Eftersom den nya lagen omfattar även vissa handels-
bolag bör upplysningsskyldigheten utvidgas till lån m.m. till ledande
befattningshavare i sådana bolag. Till dessa frågor återkommer rege-
ringen i författningskommentaren till 5 kap. 12 § årsredovisningslagen.

Anpassningen till direktivets artikel 43.1.12 gör det också nödvändigt
att i svensk lagstiftning införa regler om att uppgift skall lämnas om
beloppen av förpliktelser och kostnader som avser pensioner och
liknande förmåner till tidigare styrelse och verkställande direktör (eller
motsvarande). Enligt regeringens mening bör uppgiftsskyldigheten
omfatta även pensioner och liknande förmåner till nuvarande styrelse
och verkställande direktör.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

12 Tilläggsupplysningar

12.1 Vissa allmänna tilläggsupplysningar om värderingen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: I årsredovisningen skall lämnas upp-
lysningar om principerna för värdering av tillgångar, avsättningar
och skulder.

I fråga om tillgångar, avsättningar och skulder i utländsk valuta
skall det anges enligt vilka principer beloppen har räknats om till
svenska kronor.

Uppgift skall även lämnas om grunderna för avskrivning av
anläggningstillgångarnas olika poster.

Upplysningar skall vidare lämnas bl.a. om anläggningstillgångars
anskaffningsvärde, om årets avskrivningar, nedskrivningar och
uppskrivningar, om ackumulerade avskrivningar, nedskrivningar
och uppskrivningar, om korrigeringar av tidigare års avskriv-
ningar, nedskrivningar och uppskrivningar och om de tillgångar
som bolaget har nyanskaffat eller avhänt sig under räkenskapsåret.

Vidare skall upplysningar lämnas om uppskrivningsfondens
storlek och dess förändringar under räkenskapsåret.

Om en tillgång är föremål för avskrivning eller nedskrivning
uteslutande av skatteskäl, skall det lämnas upplysning om detta
tillsammans med uppgift om avskrivningens eller nedskrivningens
storlek.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med rege-
ringens förslag (se betänkandets del I s. 222 - 225, 239, 240 och 296 -
298).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat kom-
mitténs förslag utan erinran.

Gällande rätt: Bokföringslagen ger företagen en inte oväsentlig frihet
att använda olika värderingsmetoder för olika slag av tillgångar. För att
balansräkningen skall ge en tillfredsställande upplysning om företagets
ställning och förändringar i denna är det nödvändigt att anteckna de
huvudprinciper som har använts vid värderingen (se prop. 1975:104 s.
239). Enligt 20 § första stycket 1 bokföringslagen är företagen därför
skyldiga att i redovisningen ange grunderna för värderingen av
tillgångar och skulder. Även sådana ändringar i dessa grunder som
avsevärt påverkat resultatet skall anges.

Vidare skall samtliga aktiebolag och större företag som omfattas av
1980 års årsredovisningslag lämna kompletterande upplysningar om
vissa materiella anläggningstillgångars anskaffningsvärde samt det
sammanlagda beloppet av intill balansdagen företagna av- och nedskriv-
ningar (se 11 kap. 8 § första stycket 6 aktiebolagslagen och 2 kap. 7 §
första stycket 1 1980 års årsredovisningslag). Om sådana tillgångar har
skrivits upp, skall oavskrivet uppskrivningsbelopp anges.

I 20 § första stycket 2 bokföringslagen föreskrivs att upplysningar
skall lämnas om grunderna för avskrivning av olika grupper av anlägg-

ningstillgångar med angivande av betydelsefulla ändringar i dessa grun-
der.

Enligt 20 § första stycket 3 bokföringslagen skall upplysning lämnas
om eventuell uppskrivning som har verkställts för året. Därvid skall
uppskrivningsbeloppet och dess användning anges.

Direktivet: Enligt artikel 43.1.1 i det fjärde direktivet skall tillämpade
värderingsmetoder och använda beräkningsmetoder för av- och ned-
skrivningar anges i not. För poster som är eller som ursprungligen var
redovisade i utländsk valuta skall det också anges enligt vilka grunder
beloppen har räknats om till inhemsk valuta.

Artikel 15.3 a ställer krav på särskilda upplysningar om anläggnings-
tillgångar.

För varje post skall redovisas årets tillkommande och avgående poster
samt överföringar. Med tillkommande poster torde avses under året an-
skaffade tillgångar, såväl sådana som har förvärvats som sådana som
har tillverkats av företaget. Hit hör även värdehöjande förbättrings-
utgifter som har aktiverats. Avgående poster torde omfatta sådana till-
gångar som företaget under året har gjort sig av med genom t.ex.
försäljningar eller utrangering. Med överföringar avses med all sanno-
likhet omklassificeringar av tillgångar, t.ex. omklassificering från
anläggningstillgång till omsättningstillgång eller från ett slag av anlägg-
ningstillgång till ett annat.

För varje post bland anläggningstillgångarna skall också anges ansam-
lade värdejusteringar, dvs. ackumulerade avskrivningar och nedskriv-
ningar, samt sådana korrigeringar av tidigare års värdejusteringar som
har gjorts under räkenskapsåret.

Artikel 33.1 sista stycket innehåller krav på notupplysningar om
uppskrivningar. Av artikel 33.2 a följer att, om uppskrivningsfondens
storlek har förändrats under räkenskapsåret, uppgift skall lämnas om
uppskrivningsfondens storlek vid räkenskapsårets början och slut, om
under året tillförda uppskrivningsbelopp och om belopp som har över-
förts till det egna kapitalet eller på annat sätt under räkenskapsåret har
överförts från uppskrivningsfonden.

Enligt artikel 43.1.10 måste upplysning lämnas om i vilken utsträck-
ning beräkningen av årsresultatet har påverkats av skattemässiga
överväganden. Om en sådan värdering har väsentlig inverkan på den
framtida beskattningen, skall detta anges.

Direktivet fordrar också att s.k. extraordinära värdejusteringar som är
föranledda enbart av skatteskäl skall redovisas i not (se artiklarna 35.1
d och 39.1 e). Dessa föreskrifter saknar uttrycklig motsvarighet i svensk
rätt.

Skälen för regeringens förslag: De föreskrifter som direktivet in-
nehåller om att företagen skall lämna upplysningar om värderingsprin-
ciper m.m. är i huvudsak tvingande för medlemsstaterna, låt vara att
vissa föreskrifter inte behöver göras tillämpliga på s.k. artikel 11-bolag
(se avsnitt 12.1.2). Föreskrifterna måste därför införas i svensk lagstift-
ning.

En anpassning till artikel 43.1.1 gör det således nödvändigt att i den
nya årsredovisningslagen ta in bestämmelser som ålägger företagen att

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

ange dels principerna för värdering av tillgångar, skulder och avsätt-
ningar, dels grunderna för avskrivning av anläggningstillgångar och
betydelsefulla förändringar i dessa grunder och dels de principer enligt
vilka tillgångar, skulder och avsättningar i utländsk valuta har omräk-
nats till svensk valuta. De båda första punkterna överensstämmer
väsentligen med gällande rätt.

I den nya lagstiftningen måste även införas regler som motsvarar
föreskrifterna i artikel 15.3 a. I lagen bör alltså uppställas krav på redo-
visning av anläggningstillgångarnas anskaffningsvärde, under året
gjorda avskrivningar och nedskrivningar samt ackumulerade avskriv-
ningar och nedskrivningar. Detta överensstämmer i huvudsak med
gällande rätt. De nya bestämmelserna bör emellertid inte - såsom
nuvarande lagbestämmelser - avse endast materiella anläggnings-
tillgångar utan också gälla immateriella och finansiella anläggnings-
tillgångar.

Artikel 15.3 a bör vidare föranleda lagbestämmelser om att det för
varje post i balansräkningen som omfattar anläggningstillgångar skall
anges nyanskaffningar under året, tillgångar som företaget har avhänt
sig under året samt överföringar mellan tillgångsslag eller mellan olika
grupper inom samma tillgångsslag.

En anpassning till artiklarna 33.1 och 33.2 a gör det nödvändigt att i
den nya lagen även ta in krav på tilläggsupplysningar om uppskriv-
ningar och om förändringar i uppskrivningsfonden.

I artiklarna 35.1 d och 39.1 e uppställs krav på information angående
extraordinära värdejusteringar som görs enbart av skatteskäl. En anpass-
ning till dessa föreskrifter bör föranleda en lagregel om att i den
utsträckning tillgångar är föremål för av- eller nedskrivning uteslutande
av skatteskäl det skall lämnas upplysning om detta. Med en sådan be-
stämmelse får svensk lagstiftning anses uppfylla även kravet i artikel
43.1.10.

Vissa andra direktivföreskrifter om tilläggsupplysningar har behand-
lats eller kommer att behandlas i annat sammanhang, se t.ex. avsnitt 8.2
(tilläggsupplysningar för att ge en rättvisande bild), avsnitt 9.7 (latent
skatt), avsnitt 10.2.3 (upplysningar om skillnader mellan bokfört och
verkligt varulagervärde), avsnitt 11.2 (upplysningar om ställda säker-
heter) och avsnitt 16.3 (upplysningar om dotter- och intresseföretag
m.m.) samt författningskommentaren till 5 kap.

12.2 Tilläggsupplysningarnas placering

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Om inte annat särskilt föreskrivs, skall
tilläggsupplysningar tas in i noterna. Därvid skall det vid de
poster i balansräkningen eller resultaträkningen till vilka upplys-
ningarna hänför sig göras hänvisningar till noterna. Tilläggs-
upplysningarna får även lämnas i balans- eller resultaträkningen
under förutsättning att det inte står i strid med kravet på över-
skådlighet.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att tilläggsupplys-
ningar som huvudregel skall placeras i balansräkningen eller i resultat-
räkningen men att upplysningarna även får tas in i not.

Remissinstanserna: Finansinspektionen har ifrågasatt den valfrihet
som kommitténs förslag ger bolagen. I övrigt har kommitténs förslag
lämnats utan erinran.

Gällande rätt: Av 20 § bokföringslagen följer att där avsedda tillägg-
upplysningar skall lämnas antingen i balansräkningen eller resultaträk-
ningen eller i noter. Lämnas upplysningarna i noter skall tydliga hänvis-
ningar göras vid de poster i bokslutshandlingarna, till vilka noterna
hänför sig. I huvudsak motsvarande reglering finns i 11 kap. 8 §
aktiebolagslagen och 2 kap. 7 § 1980 års årsredovisningslag.

Direktivet: Det fjärde direktivets krav på tilläggsupplysningar är i
somliga fall utformade så att upplysningarna lämnas i balans- eller
resultaträkningen eller i noter (se t.ex. artikel 15.3). I andra fall sägs
inget annat än att upplysningarna skall lämnas i noter (se t.ex. artikel
43).

Skälen för regeringens förslag: Det förhållandet att vissa upplys-
ningar enligt direktivet skall lämnas i not torde enligt regeringens
mening inte utesluta att upplysningarna i stället lämnas i balans- eller
resultaträkningarna. Såsom Finansinspektionen har påpekat bör emeller-
tid balans- och resultaträkningarna inte belästes med alltför många
uppgifter av varierande karaktär. Det kan leda till att årsredovisningarna
blir mindre lättillgängliga för läsarna och att jämförbarheten mellan
olika bolags årsredovisningar minskar. En ordning där det råder full
valfrihet för bolagen att lämna tilläggsupplysningarna i noterna eller i
balans- resp, resultaträkning torde därmed stå i mindre god överens-
stämmelse med direktivets övergripande krav på överskådlighet.

Mot den bakgrunden finner regeringen lämpligast att tilläggsupplys-
ningar normalt lämnas i noterna. Därvid bör - i överensstämmelse med
vad som gäller i dag - tydliga hänvisningar göras vid de poster i balans-
eller resultaträkningen till vilka noterna hänför sig.

Det kan dock finnas fall där det inte är rimligt att kräva att upplys-
ningen lämnas i not. Det kan t.ex. vara så att antalet tilläggsupplys-
ningar är mycket begränsat och att överskådligheten i redovisningen
därför inte skulle minskas, om upplysningarna lämnades direkt i balans-
eller resultaträkningen. Det kan också vara så att upplysningen har
sådant samband med balans- eller resultaträkningen att det skulle vara
olämpligt att redovisa den skild från denna. Tilläggsupplysningar bör
därför kunna lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen, om det
inte står i strid med kravet på överskådlighet.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

12.3 Tilläggsupplysningar om taxeringsvärden och om för-
säljning av anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om att det i vissa
fall skall lämnas uppgift om fastigheters taxeringsvärde tas in i
den nya lagstiftningen. I den nya lagstiftningen tas däremot inte in
de nuvarande bestämmelserna om att vinster och förluster vid
avyttring av anläggningstillgångar skall specificeras och fördelas
på samma sätt som motsvarande tillgångar i balansräkningen.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att det i årsredovis-
ningen skall lämnas uppgift om taxeringsvärde för fastigheter som är
anläggningstillgångar. Kommittén har också föreslagit att vinster och
förluster vid avyttring av anläggningstillgångar skall specificeras och
fördelas på posterna i balansräkningen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några
erinringar mot kommitténs förslag.

Bokföringsnämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Redovis-
ningsrådet och Sveriges Industriförbund har menat att kravet på upplys-
ning om fastighets taxeringsvärde bör utgå.

Bokföringsnämnden, Redovisningsrådet och Sveriges Industriförbund
har ansett att kravet på specifikation vid avyttring av anläggningstill-
gångar bör utmönstras. Redovisningsrådet har ansett att kravet bör
ersättas av ett allmänt krav på angivande av jämförelsestörande poster.

Gällande rätt: Aktiebolag och vissa större företag som omfattas av
1980 års årsredovisningslag skall för' fastigheter som är anläggnings-
tillgångar ange taxeringsvärde med fördelning på motsvarande poster i
balansräkningen (se 11 kap. 8 § första stycket 7 aktiebolagslagen och 2
kap. 7 § första stycket 2 1980 års årsredovisningslag).

Samtliga företag är enligt 18 § tredje stycket bokföringslagen skyldiga
att i resultaträkningen göra en fördelning av vinster och förluster vid
avyttring av anläggningstillgångar på samma sätt som motsvarande till-
gångar i balansräkningen.

Direktiven: EG-direktiven saknar motsvarighet till de nu angivna
svenska bestämmelserna.

Skälen för regeringens Förslag: Eftersom EG-direktiven inte ställer
några krav vare sig på angivande av taxeringsvärden eller på specifika-
tion och fördelning av vinster och förluster vid avyttring av anlägg-
ningstillgångar, kan den svenske lagstiftaren förutsättningslöst pröva om
sådana krav bör tas in i den nya lagstiftningen.

Kravet på att upplysning skall lämnas om taxeringsvärde är bl.a.
motiverat med hänsyn till att taxeringsvärdet i gällande rätt utgör tak för
uppskrivning. Såsom tidigare har redovisats anser regeringen att det inte
längre finns skäl för att förbjuda uppskrivning över taxeringsvärdet. Det
kan hävdas att taxeringsvärdenas funktion i redovisningen därigenom
har minskat. Fortfarande kommer emellertid upplysningar om taxerings-

7 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 10. Del II

värde att vara av väsentligt intresse för läsarna av redovisningen. Att
sådana upplysningar lämnas torde dessutom innebära en spärr mot oför-
siktiga uppskrivningar av fastigheter. Regeringen anser därför att det
även i den nya lagstiftningen bör ställas krav på upplysning om
taxeringsvärde för sådana enheter som utgör anläggningstillgångar.

Den nuvarande bestämmelsen om särredovisning vid avyttring av
anläggningstillgångar tillkom vid en tid då sådan avyttring var en ovan-
lig företeelse i företagens verksamhet och realisationsvinster och reali-
sationsförluster därför ofta redovisades som extraordinära. Så är inte
längre fallet. Det torde finnas många fall då en särredovisning av detta
slag inte är nödvändig för att den som läser redovisningen skall få en
rättvisande bild av företagets resultat och ställning. Något generellt krav
på sådan särredovisning bör därför enligt regeringens mening inte
längre uppställas. I stället bör det överlämnas till redovisningspraxis att
inom ramen för god redovisningssed avgöra i vilken utsträckning sådan
särredovisning ändå bör göras. Enligt regeringens mening bör frågan
därför inte lagregleras.

12.4 Vissa mindre företags skyldighet att lämna tilläggsupp-
lysningar

Regeringens förslag: Mindre bolag undantas från skyldigheten att
lämna vissa sådana tilläggsupplysningar som inte behöver lämnas
enligt nuvarande lagstiftning.

Kommitténs bedömning: Kommittén har ansett att det tills vidare bör
gälla samma krav på lämnande av tilläggsupplysningar för samtliga
bolag som omfattas av den nya årsredovisningslagen.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har menat att mindre
bolag bör undantas från kraven på lämnande av vissa slag av till-
äggsupplysningar. Även den motsatta uppfattningen har framförts.

Direktivet: Medlemsstaterna får enligt artikel 44 tillåta att s.k. artikel
11-bolag undantas från bl.a. skyldigheten att lämna sådana upplysningar
som avses i artikel 15.3 a och artikel 43.1.10 (se föregående avsnitt).
Sådana bolag får också undantas från skyldigheten att lämna vissa andra
tilläggsupplysningar;

- förekomsten av vinstandelsbevis, konvertibla skuldebrev eller lik-
nande värdepapper,

- det totala beloppet av ekonomiska förpliktelser som inte är upptagna
i balansräkningen (bl.a. pensionsförpliktelser),

- nettoomsättningen, fördelad på rörelsegrenar och geografiska mark-
nader,

- medelantalet anställda,

- latent skatt (se avsnitt 9.7 ovan),

- storleken av ersättningar m.m. till ledamöter i förvaltnings-, led-
nings- och tillsynsorganen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Artikel 11-bolag får även undantas från skyldigheten att göra vissa
specifikationer, framför allt specifikationer av större avsättningar,
väsentliga skillnader mellan varulagrets bokförda och verkliga värde vid
användandet av särskild varulagervärderingsmetod (se avsnitt 10.2.3)
och skattens fördelning på normal verksamhet och extraordinärt resultat.

Skälen för regeringens förslag: Med artikel 11-bolag avses bolag
som underskrider två av tre gränsvärden; 2,5 miljoner ecu i balans-
omslutning, 5 miljoner ecu i nettoomsättning och i medelantal 50 an-
ställda.

Flera av de tilläggsupplysningar som artikel 11-bolag kan tillåtas att
utelämna är sådana som i gällande rätt måste lämnas av samtliga
aktiebolag. Så är t.ex. fallet i fråga om sådana uppgifter som avses i
artikel 15.3 a (förändringar i anläggningstillgångarnas olika poster),
uppgifter om antalet anställda och uppgifter om ersättningar till ledande
befattningshavare. I dessa delar ser regeringen inte något skäl att göra
undantag för mindre bolag.

Däremot finns det större anledning att överväga undantag beträffande
sådana upplysningar som svenska bolag hittills inte har behövt lämna.

Även bland dessa ”nya” tilläggsupplysningar finns det flera, som i det
enskilda fallet kan vara av betydelse för möjligheterna att bedöma
bolagets resultat och ställning. Upplysningarna skulle också kunna vara
betydelsefulla från analys- och statistiksynpunkt.

Å andra sidan kan det hävdas att det administrativa arbetet inom

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

bolagen skulle minska om de medgavs undantag från skyldigheten att
lämna detta slag av tilläggsupplysningar. Det är givetvis angeläget att
bolagen inte belastas med onödiga administrativa bördor. Regeringen
anser därför att övervägande skäl talar för att Sverige i viss utsträckning
bör utnyttja artikel 44-undantagen. Mindre bolag bör således i huvudsak
undantas från skyldigheten att lämna sådana tilläggsupplysningar som
inte erfordras enligt gällande rätt.

De mindre bolagen bör därför inte vara skyldiga att specificera större
periodiseringsposter, större avsättningar eller extraordinära intäkter och
kostnader. De bör inte heller vara skyldiga att lämna uppgift om latent
skatt, skattens fördelning på normalt och extraordinärt resultat, netto-
omsättningens fördelning på geografiska marknader eller skillnader
mellan varulagrets verkliga och bokförda värde.

Avgränsningen av de bolag som bör omfattas av lättnadsregler bör -
liksom i gällande rätt - ske med hänsyn till dels antalet anställda i bola-
get, dels bolagets balansomslutning. Gränsvärdet avseende balansom-
slutning bör ligga i nivå med vad direktivet tillåter. Det gränsvärde som
avser antalet anställda bör däremot sättas väsentligt lägre. Lättnads-
reglema bör sålunda omfatta bolag med högst tio anställda och med en
balansomslutning om högst 24 miljoner. Därigenom kommer en
majoritet av bolagen att omfattas av lättnadsreglema.

Regeringen är för närvarande inte beredd att föreslå att ytterligare
undantag från de särskilda upplysningskraven. Det finns dock anledning
att återkomma till frågan när Redovisningskommittén har avgivit sitt
slutbetänkande. 99

13 Förvaltningsberättelsen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Samtliga bolag som omfattas av den nya
lagstiftningen skall vara skyldiga att upprätta en förvaltnings-
berättelse.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av bolagets verksamhet, ställning och resultat.

Förvaltningsberättelsen skall även innehålla upplysningar om vissa
viktigare förhållanden, bl.a. förhållanden som är viktiga for
bedömningen av bolagets ställning och resultat, händelser som är
av väsentlig betydelse för bolaget samt upplysningar om bolagets
förväntade framtida utveckling. Mindre bolag skall dock inte vara
skyldiga att lämna uppgift om förväntad framtida utveckling.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med
regeringens förslag (se betänkandet del I s. 157, 308, 309 och 382).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Patent- och registreringsverket har dock ifrågasatt
kommitténs förslag att vissa uppgifter som hittills har redovisats i förvalt-
ningsberättelsen i stället skall redovisas i noter. Svenska Revisorsam-
fundet har ansett att kravet på uppgifter om bolagets förväntade framtida
utveckling kan leda till tillämpningssvårigheter. Föreningen Auktorise-
rade Revisorer har framfört en liknande uppfattning. Sveriges Industriför-
bund har ansett att s.k. artikel 11-bolag, dvs. något mindre bolag, bör
undantas från skyldigheten att lämna uppgift om förväntad framtida
utveckling.

Gällande rätt: I årsredovisningen för ett aktiebolag skall det i dag
alltid ingå en förvaltningsberättelse. I förvaltningsberättelsen skall lämnas
upplysning om förhållanden som är viktiga för bedömningen av bolagets
verksamhetsresultat och ställning och som inte har redovisats i balans-
eller resultaträkningarna. Där skall också lämnas uppgift om de händelser
av väsentlig betydelse för bolaget som har inträffat under räkenskapsåret
eller senare. Vidare skall förvaltningsberättelsen innehålla vissa uppgifter
om antalet anställda och om löner och ersättningar. Bland annat skall
lämnas uppgift om medelantalet anställda i hela bolaget, medelantalet
anställda för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda, fördelningen
mellan kvinnor och män, löner och ersättningar till styrelsen och verk-
ställande direktören samt löner och ersättningar till övriga anställda.
Slutligen skall förvaltningsberättelsen också innehålla förslag till disposi-
tioner beträffande bolagets vinst eller förlust (se 11 kap. 9 § aktiebo-
lagslagen).

Någon särskild förvaltningsberättelse behöver inte upprättas för en
koncern, men ett aktiebolag som utgör moderbolag skall i sin förvalt-
ningsberättelse lämna i huvudsak samma uppgifter för koncernen som för
bolaget. I vissa större koncerner skall uppgift om koncernens lagerreserv
lämnas i koncernredovisningen. I dessa fäll skall koncernredovisningen

100

även innehålla en finansieringsanalys (se 11 kap. 11 § aktiebolagslagen).

För handelsbolag finns inte någon generell skyldighet att upprätta
förvaltningsberättelse. En förvaltningsberättelse skall dock upprättas, om
nettovärdet av bolagets tillgångar under de senaste två räkenskapsåren har
överstigit 1 000 basbelopp eller om medelantalet anställda under de
senaste två räkenskapsåren har överstigit 200. Även om dessa förut-
sättningar inte är uppfyllda skall handelsbolaget upprätta förvaltningsbe-
rättelse, om det utgör moderföretag i en koncern och tillgångarna resp,
antalet anställda i koncernen överskrider de angivna gränsvärdena (se 2
kap. 3 § och 8 § första stycket 1980 års årsredovisningslag). Bestämmel-
serna om vad en av ett handelsbolag upprättad förvaltningsberättelse skall
innehålla överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna om förvalt-
ningsberättelse i aktiebolag. En skillnad är dock att förvaltningsberättel-
sen i ett handelsbolag inte behöver innehålla förslag till disposition av
vinst eller förlust (se 2 kap. 8 § andra - fjärde styckena 1980 års års-
redovisningslag).

Direktivet: Artikel 46 i det fjärde direktivet innehåller föreskrifter om
förvaltningsberättelse. Enligt artikeln måste förvaltningsberättelsen inne-
hålla en rättvisande översikt över utvecklingen av bolagets verksamhet
och dess ställning. Förvaltningsberättelsen skall också innehålla upplys-
ningar om viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut,
bolagets förväntade framtida utveckling, verksamhet inom forskning och
utveckling, viss information om förvärv av egna aktier samt uppgift om
filialer till bolaget.

Medlemsstaterna får dock undanta sådana något mindre bolag som
avses i artikel 11 (se ovan avsnitt 6.4) från skyldigheten att upprätta
förvaltningsberättelse.

Skälen för regeringens förslag: Som ovan har framgått lämnar
direktivet ett visst utrymme för att undanta s.k. artikel 11-bolag från
skyldigheten att upprätta förvaltningsberättelse. Ingen av remissinstanser-
na har gjort gällande att Sverige generellt skall utnyttja denna möjlighet.
De önskemål om att så långt som möjligt förenkla för företagen som bl.a.
Företagarnas Riksorganisation har givit uttryck för ger emellertid anled-
ning att likväl pröva frågan.

De upplysningar som skall tas in i förvaltningsberättelsen är som regel
av stor betydelse för att bolagets intressenter skall ha möjlighet att skaffa
sig en fullständig och rättvisande bild av bolagets förhållanden. Särskilt
i aktiebolag, där delägarna inte har något personligt ansvar för bolagets
skulder, finns det därför samma behov som tidigare av att en förvalt-
ningsberättelse upprättas och offentliggörs. Detsamma gäller sådana
större handelsbolag som redan i dag är skyldiga att upprätta förvalt-
ningsberättelse. Den nya lagstiftningen kommer visserligen att omfatta
även ett mindre antal handelsbolag som i dag inte behöver upprätta
förvaltningsberättelse. Det gäller emellertid endast handelsbolag som
direkt eller indirekt ägs av aktiebolag och där skälen för en fullödig
redovisning därför gör sig lika starkt gällande som i ett aktiebolag. Till
detta kommer att i mindre bolag med regelmässigt okomplicerade
förhållanden torde upprättandet av en förvaltningsberättelse inte medföra
något mera betydande arbete. Regeringen är mot denna bakgrund inte

Prop. 1995/96:10

Del n

Företag i allmänhet

101

beredd att nu föreslå att några av de bolag som kommer att omfattas av
den nya lagstiftningen undantas från skyldigheten att upprätta förvalt-
ningsberättelse. En annan sak är att det kan finnas anledning att överväga
om samma krav bör gälla för förvaltningsberättelser i större resp, mindre
bolag.

Den nya lagstiftningens bestämmelser om förvaltningsberättelse bör
utformas i nära anslutning till de bestämmelser om förvaltningsberättel-
sens innehåll som nu finns i aktiebolagslagen. Vissa avvikelser måste
dock göras, eftersom direktivet ställer vissa ytterligare krav på förvalt-
ningsberättelsens innehåll.

I lagstiftningen måste sålunda ställas krav på att förvaltningsberättelsen
skall ge en ”rättvisande översikt” över utvecklingen av bolagets verk-
samhet och ställning, dvs. ett krav motsvarande det krav på ”rättvisande
bild” som måste uppställas i fråga om balansräkningen, resultaträkningen
och noterna. Det är naturligt att tolka direktivet så att denna översikt
även skall omfatta bolagets resultatutveckling. En översikt av detta slag
är av betydande värde även i mindre bolag.

Liksom i dag bör förvaltningsberättelsen innehålla uppgift dels om för-
hållanden som är av betydelse för bedömningen av bolagets verksamhets-
resultat och ställning, i den mån uppgifterna inte har lämnats i balans-
räkningen eller resultaträkningen, dels händelser av väsentlig betydelse
for bolaget som inträffat under eller efter räkenskapsåret. Intresset av att
dessa förhållanden redovisas gör sig gällande även beträffande mindre
bolag.

Förvaltningsberättelsen bör vidare - i enlighet med direktivet -
innehålla upplysning om bolagets förväntade utveckling. Självfallet måste
sådana bedömningar vara av mera allmän natur och grunda sig på den
information som är tillgänglig för bolaget. Såsom några remissinstanser
har påpekat kan det ändå vara vanskligt, inte minst för mindre bolag, att
lämna upplysningar av detta slag. Med hänsyn härtill bör mindre bolag
inte omfattas av skyldigheten att lämna upplysningar om förväntad
framtida utveckling.

I lagstiftningen bör vidare föreskrivas att förvaltningsberättelsen också
skall innehålla upplysningar om bolagets verksamhet inom forskning och
utveckling.

Vidare bör - såsom direktivet fordrar - förvaltningsberättelsen
innehålla uppgift om bolagets filialer. Mindre bolag bör dock undantas
från denna skyldighet.

Det finns inte något som hindrar den svenske lagstiftaren från att fordra
att förvaltningsberättelsen innehåller även annan information än den som
måste finnas där enligt direktivet. Liksom hittills bör därför förvaltnings-
berättelsen för ett aktiebolag innehålla styrelsens förslag till disposition
av årets vinst eller förlust. Det kan emellertid med fog hävdas att
information som utgör kommentarer till eller specifikationer av uppgifter
i balans- eller resultaträkningarna och som därmed på ett naturligt sätt
hör ihop med dessa bör lämnas i noter till dessa handlingar och inte i för-
valtningsberättelsen. En sådan redovisning medför att läsaren av års-
redovisningen omedelbart ser sambandet mellan sifferuppgiften och den
kompletterande informationen och torde på så sätt öka överskådligheten

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

102

och informationsvärdet av årsredovisningen. Av detta skäl bör bl.a.
uppgifter om antalet anställda och uppgifter om utbetalda löner och
ersättningar lämnas i form av noter till balans- och resultaträkningarna
och inte, såsom är fallet i dag, i förvaltningsberättelsen. Detta står också
i bäst överensstämmelse med direktivet.

En remissinstans har särskilt tagit upp frågan om var uppgift om
koncemtillhörighet skall redovisas. Enligt artikel 56.2 i det fjärde direkti-
vet måste en sådan uppgift redovisas i noterna. Det finns enligt regering-
ens mening inte tillräckliga skäl att fordra att samma uppgift också tas in
i förvaltningsberättelsen.

Ett slag av information som det i dag inte finns någon skyldighet att
redovisa i årsredovisningen är sådan som berör olika miljömässiga
aspekter på bolagets verksamhet. Frågan om miljöredovisning har under
de senaste åren fått ökad aktualitet. Det kan hävdas att någon form av
miljöredovisning borde ingå i förvaltningsberättelsen. Regeringen avser
att inom kort återkomma angående denna fråga.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

14 Finansieringsanalys

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om finansie-
ringsanalys överförs i huvudsak oförändrade till den nya
årsredovisningslagen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade Revisorer, Företagarnas
Riksorganisation, Lunds Universitet och Sydsvenska Handelskammaren
har avstyrkt att det i den nya lagstiftningen införs krav på upprättande av
finansieringsanalys. I övrigt har kommitténs förslag lämnats utan erinran.

Gällande rätt m.m.: Vissa större aktiebolag och handelsbolag är enligt
11 kap. 9 § fjärde stycket aktiebolagslagen och 2 kap. 8 § fjärde stycket
1980 års årsredovisningslag skyldiga att foga en finansieringsanalys till
förvaltningsberättelsen. Vidare måste moderbolag i större koncerner
enligt 11 kap. 11 § sjätte stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 7 § sjätte
stycket 1980 års årsredovisningslag foga en finansieringsanalys till
koncernredovisningen. I båda fallen är storlekskriteriema desamma som
i fråga om skyldigheten för bolaget att ha en auktoriserad revisor (jfr 10
kap. 3 § aktiebolagslagen och 2 kap. 3 § 1980 års årsredovisningslag).

I fråga om finansieringsanalysens innehåll och utformning säger lag-
stiftningen endast att finansieringsanalysen skall redovisa bolagets
finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

Närmare riktlinjer för hur finansieringsanalyser bör utformas har
lämnats i Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 10,
Finansieringsanalyser.

Direktiven: Direktiven innehåller inte några bestämmelser om
finansieringsanalys.

103

Skälen för regeringens förslag: En riktig förståelse av ett företags
förhållande kan kräva att uppgifter från olika delar av årsredovisningen
sammanställs på lämpligt sätt. För en utomstående intressent kan det vara
en fördel om en sådan sammanställning sker genom företagets egen
försorg. Detta är bakgrunden till de nu gällande lagreglerna om att det
i större bolag skall upprättas en särskild finansieringsanalys (jfr prop.
1975:103 s. 271).

En remissinstans har menat att den information som i dag lämnas i
finansieringsanalysen i stället bör kunna lämnas i noterna. Enligt rege-
ringens mening torde det emellertid fortforande vara önskvärt att större
bolag gör en särskild sammanställning av uppgifter om finansiering och
kapitalinvesteringar.

En annan sak är om behovet av finansieringsanalyser bör tillgodoses
genom lagstiftning. Några remissinstanser har menat att lagstiftningen
inte bör innehålla något krav på upprättande av finansieringsanalys utan
att det i stället bör överlåtas till normgivande organ att utfärda rekom-
mendationer i ämnet. Regeringen har förståelse för denna synpunkt men
anser att frågan om lagregleringen om finansieringsanalyser kan ut-
mönstras bör anstå till dess att kommittén har avgivit sitt slutbetänkande.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de nuvarande reglerna om
finansieringsanalys överförs till den nya årsredovisningslagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

104

15 Redovisning av koncern- och intresseföretag

15.1 Koncernbegreppet

Regeringens förslag: En ny koncemdefinition infors i aktie-
bolagslagen och den nya årsredovisningslagen. Enligt denna skall
en koncern föreligga i följande fall.

1. Ett bolag innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier
eller andelar i en arman juridisk person.

2. Ett bolag äger aktier eller andelar i en annan juridisk person
och förfogar på grund av avtal med andra delägare i denna över
mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.

3. Ett bolag äger aktier eller andelar i en annan juridisk person
och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i
dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.

4. Ett bolag äger aktier eller andelar i en annan juridisk person
och har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över denna på
grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av före-
skrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara
stadgar.

I dessa situationer utgör bolaget moderbolag och den andra
juridiska personen dotterföretag.

Om ett dotterföretag, eller ett moderbolag och ett eller flera
dotterföretag tillsammans, eller flera dotterföretag tillsammans har
sådana rättigheter som avses i 1 - 3 över en annan juridisk person,
är även denna juridisk person dotterföretag i koncernen.

Om ett dotterföretag har sådana rättigheter som avses i 4 över en
annan juridisk person i vilken det äger aktier eller andelar, skall
även denna juridiska person anses som dotterföretag i koncernen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandets del I s. 159-166 och 168-171).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att
invända mot kommitténs förslag. Bl.a. Finansinspektionen har dock
efterlyst vissa klargöranden. Föreningen Auktoriserade Revisorer har
ansett att ett koncemförhållande inte skall kunna grundas enbart på avtal
mellan bolagen. Sveriges Industriförbund har hävdat att den i dag gällan-
de s.k. sekundärregeln bör behållas. Svenska Revisorsamfundet har ansett
att den skatterättsliga koncemdefinitionen bör anpassas till den civil-
rättsliga.

Gällande rätt:

Allmänt om koncernbegreppet

En koncern utgör en grupp om två eller flera företag, varav ett utgör
moderbolag och de övriga dotterföretag. Det typiska för koncernen är att
moderbolaget har ett bestämmande inflytande över dotterföretagen, oftast

105

genom att moderbolaget förfogar över en betydande andel av rösterna i
dessa.

I lagstiftningen ställs krav på en särskild koncernredovisning. Skälen
för det är bl.a. att det inte går att få en klar bild av koncernens ställning
och resultat enbart av de olika koncernföretagens årsredovisningar. När
det gäller tillgångar som moderbolaget äger genom dotterföretaget
kommer värderingen av tillgångarna i moderbolagets egen balansräkning
att hänföra sig till aktierna i dotterföretaget och inte direkt till dotter-
företagets tillgångar. Vilka reala tillgångar som dotterföretagets aktier
representerar framgår däremot inte av moderbolagets balansräkning. I ett
koncemförhållande finns också möjligheter att genom olika slag av trans-
aktioner mellan koncernföretagen omfördela koncemresultatet efter
gottfinnande utan att denna omfördelning kommer till uttryck i koncern-
företagens årsredovisningar.

I lagstiftningen har också uppställts särskilda regler om vinstutdelning
i koncerner. De allmänna reglerna om balansräkning och de därmed
sammanhängande vinstutdelningsbegränsningarna utgör nämligen inte
något skydd mot att ett koncernföretag delar ut den vinst som redovisas
i dess egna balansräkning utan att därvid ta hänsyn till förlust hos annat
koncernföretag.

En svensk koncemdefinition finns i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen. En
motsvarande koncerndefinition finns intagen i 1 kap. 1 § 1980 års års-
redovisningslag.

Koncerndefinitionen i svensk rätt; huvudregeln

I 1 kap. 5 § första stycket aktiebolagslagen föreskrivs att om ett aktiebo-
lag äger så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk
person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller
andelar, aktiebolaget är moderbolag och den juridiska personen dotter-
företag. Det är alltså, enligt huvudregeln, röstandelens och inte kapital-
andelens storlek som är avgörande för om ett moder-dotter-
bolagsförhållande föreligger. Avsikten med koncemdefinitionen har
nämligen varit att fånga in sådana företagsgrupper som reellt ekonomiskt
är och drivs som ett företag, något som förutsätter att moderbolaget har
ett avgörande inflytande över övriga företag i koncernen.

Av 1 kap. 5 § första stycket andra meningen aktiebolagslagen framgår
att indirekta dotterföretagsförhållanden likställs med direkta sådana. Detta
innebär att om ett moderbolag har ett dotterföretag som i sin tur kon-
trollerar mer än hälften av rösterna i ett annat företag, även det
sistnämnda företaget är dotterföretag till moderbolaget. Detsamma gäller
om moderbolaget tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller
genom flera dotterföretag innehar röstmajoriteten i ett företag.

Koncerndefinitionen i svensk rätt; sekundärregeln

Den s.k. sekundärregeln finns i 1 kap. 5 § andra stycket aktiebolagsla-
gen. Enligt denna föreligger en koncern om ett företag på grund av aktie-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

106

eller andelsinnehav i ett annat företag eller på grund av avtal ensamt har
såväl ett bestämmande inflytande över ett annat företag som en betydande
andel i resultatet av dess verksamhet.

Under denna regel folier den situationen att ett företag har s.k. praktisk
majoritet i ett annat företag. Sådan majoritet kan föreligga om aktierna
eller andelarna är så spridda att det räcker med mindre än halva röstetalet
för att utöva ett dominerande inflytande på stämma med delägarna i
företaget (se SOU 1979:46 s. 32). En sådan praktisk majoritet kan även
föreligga när någon delägare genom indirekt innehav - dvs. innehav
genom mellanhand - av andra andelar kan utöva ett bestämmande
inflytande.

Ett bestämmande inflytande kan också vara förhanden när delägarna i
ett handelsbolag har träffat avtal som innebär att en delägare skall ha
bestämmanderätten över bolaget. Frågan om ett bestämmande inflytande
kan grundas på avtal även i fråga om aktiebolag är omdiskuterad. Som
exempel på avtal som grundar ett bestämmande inflytande har nämnts
avtal om kreditgivning som är utformade så att de ger kreditgivaren rätt
till styrelserepresentation eller exklusivavtal med återförsäljarföretag. Ett
avtal mellan aktieägare om att utöva rösträtten på visst sätt (konsortialav-
tal) torde däremot inte ge upphov till ett koncemförhållande. Ett koncern-
förhållande torde dock kunna föreligga om två företag som äger hälften
vardera i ett tredje företag träffar avtal om att det ena av företagen skall
ha rätt att ge det tredje företaget direktiv om dess skötsel.

För att det bestämmande inflytandet skall kunna ge upphov till ett
koncemförhållande fordras, som nyss sagts, att det är förenat med en
betydande andel i dotterföretagets resultat. Det kan vara fråga om en
direkt andel i vinst eller förlust. Men hit hör också fall där moderbolaget
tar ut en betydande andel av dotterföretagets vinst genom prissättningen
vid vissa affärstransaktioner.

Förhållanden som faller utanför gällande koncernbegrepp

Ett koncemförhållande kan inte grundas enbart på ett avtal mellan två
företag. Det bör härvid framhållas att det enligt svensk rätt inte lär vara
möjligt att träffa avtal med ett aktiebolag som innebär att bolagsorganen
i bolaget avsäger sig inflytandet över det egna bolaget till förmån för
någon utomstående. Såsom har framhållits ovan torde normalt inte heller
ett s.k. konsortialavtal mellan delägare i aktiebolag enligt gällande svensk
rätt ge upphov till ett koncemförhållande. Konsortialavtalet kan visserli-
gen innebära att ett antal delägare förbinder sig att på bolagsstämman
rösta i enlighet med en av delägarnas anvisningar och därigenom i
praktiken ge denne delägare ett mycket stort inflytande i det delägda
bolaget. Avtalet är emellertid inte bindande för det bolag i vilket rösträt-
ten utövas. Möjligen kan ett konsortialavtal tillsammans med andra
omständigheter ge upphov till ett koncemförhållande.

Inte heller anses något koncemförhållande normalt föreligga i fråga om
s.k. 50/50-företag (se prop. 1979/80:143 s. 71 - 74). Med 50/50-företag
avses företag som ägs av två företag till lika delar. I ett sådant företag

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

107

har inte någon av de båda delägarna någon positiv bestämmanderätt över
det delägda företaget utan enbart en möjlighet att utöva vetorätt. Det är
dock inte uteslutet att det även i ett sådant fäll föreligger ett koncem-
förhållande, om de båda delägande företagen träffar ett långfristigt avtal
som ger det ena av dem rätt att t.ex. utse majoriteten av styrelseleda-
möterna i det delägda företaget.

Koncernbegreppets betydelse

Koncemdefinitionen har betydelse framför allt för redovisningsreglerna.
Ett moderbolag måste sålunda enligt 11 kap. 10 § aktiebolagslagen
upprätta en koncernredovisning. Den skall bl.a. innehålla en balans-
räkning och en resultaträkning avseende hela koncernen. Dessutom skall
moderbolaget i sin årsredovisning lämna vissa särskilda uppgifter rörande
dotterföretag (se 11 kap. 6 och 7 §§). Moderbolaget skall vidare i sin
förvaltningsberättelse lämna upplysningar bl.a. om viktiga förhållanden
och händelser av väsentlig betydelse for koncernen.

Det förhållandet att ett aktiebolag utgör moderbolag i en koncern
medför också att en särskild begränsning kommer att gälla i fråga om
rätten till vinstutdelning. Av 12 kap. 2 § första stycket aktiebolagslagen
följer nämligen att moderbolaget inte får dela ut mer än vad som är
utdelningsbar vinst enligt koncembalansräkningen.

Koncemförhållandet medför också begränsningar i dotterföretags
möjligheter att förvärva eller som pant motta aktier i moderbolaget (se
7 kap. 2 § aktiebolagslagen).

Koncemreglerna påverkar dessutom tillämpningsområdet för det s.k.
låneförbudet i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen. Låneförbudet gäller lån till
aktieägare och till vissa andra bolaget närstående men omfattar inte lån
till andra företag inom samma koncern. Undantagsregeln för koncern-
företag innebär en viss lättnad i låneförbudet. I viss utsträckning kan
dock förekomsten av ett koncemförhållande även utvidga tillämpnings-
området för låneförbudet. Kretsen av de personer till vilka lån inte får
lämnas omfattar sålunda också aktieägare, styrelseledamöter eller verk-
ställande direktör i annat bolag inom samma koncern jämte dem närståen-
de fysiska eller juridiska personer.

Slutligen kan nämnas att koncemreglerna får betydelse även på andra
områden, t.ex. för utformningen av emissionsprospekt från moderbolag
(se 4 kap. 20 och 22 §§ aktiebolagslagen), för styrelsens och
verkställande direktörens upplysningsplikt gentemot bolagsstämman (se
9 kap. 12 § aktiebolagslagen), för reglerna om revisorsjäv (se 10 kap. 4
§ aktiebolagslagen) och för reglerna om inlösen av aktier i dotterbolag
(se 14 kap. 31 - 35 §§ aktiebolagslagen).

Utanför aktiebolagsrättens område får koncernbegreppet betydelse
främst i fråga om skyldigheten att avge redovisning (se bl.a. 1980 års
årsredovisningslag).

Direktivet: EG-rätten innehåller inte någon allmän bolagsrättslig
koncemdefinition. I det sjunde direktivet anges emellertid ett antal situa-
tioner då ett företag skall vara skyldigt att upprätta s.k. sammanställd

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

108

redovisning och sammanställt årsbokslut, dvs. vad som i svensk rätt
motsvarar koncernredovisningen. Dessa bestämmelser kan därför sägas
innefatta en koncemdefinition. Det bör dock understrykas att direktivet
inte ger denna koncerndefinition betydelse annat än på redovis-
ningsrättens område.

Enligt artikel 1.1 a skall ett företag upprätta en sammanställd redo-
visning och ett sammanställt årsbokslut om det innehar en majoritet av
rösterna för aktierna eller i andelarna i ett annat företag. Bestämmelsen
förutsätter inte att moderföretaget äger aktierna eller andelarna i fråga.
Den är tillämplig även när moderföretaget innehar aktierna eller
andelarna som pant, dock endast under förutsättning att panträtten är
förenad med rätt att utöva rösträtten.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

I artikel 1.1 b föreskrivs att motsvarande skyldighet att upprätta
sammanställd redovisning och sammanställt årsbokslut föreligger, om
moderföretaget är aktieägare eller delägare i dotterföretaget och samtidigt
har rätt att utse eller entlediga majoriteten av ledamöterna i dotterföreta-
gets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

Enligt artikel 1.1 c är ett bolag skyldigt att upprätta sammanställd
redovisning, om det genom avtal med ett annat företag eller på grund av
en bestämmelse i det andra företagets bolagsordning har rätt att utöva ett
bestämmande inflytande över det företaget. Huvudregeln är i detta fall
att moderföretaget skall vara aktie- eller andelsägare i dotterföretaget.
Medlemsstaterna får emellertid föreskriva att så inte behöver vara fallet.
Föreskriften i artikel 1.1c måste införlivas endast i sådana medlemsstater
där lagstiftningen tillåter avtal av åsyftat slag eller medger att motsvaran-
de resultat uppnås genom bestämmelser i dotterföretagets bolagsordning.

Av artikel 1.1 d bb följer att skyldighet att upprätta sammanställd
redovisning föreligger, om ett företag är aktieägare eller delägare i ett
bolag och genom avtal med andra delägare ensamt förfogar över majori-
teten av röstetalet i bolaget. Föreskriften reglerar sålunda s.k. konsortial-
avtal.

De nu angivna föreskrifterna är tvingande för medlemsstaterna.
Medlemstatema får emellertid kräva att sammanställd redovisning upprät-
tas även i några andra fall.

Ett sådant fall är, enligt artikel 1.1 d aa, när ledningen i ett företag har
utsetts på grund av ett annat företags sätt att utöva sin rösträtt, trots att
det senare företaget inte har stämmomajoritet eller på annat sätt formell
rätt att utse ledningen i det första företaget. Föreskriften behandlar
sålunda vissa fall av s.k. praktisk majoritet.

Direktivet tillåter vidare, enligt artikel 1.2, att medlemsstaterna
föreskriver att företag i vilka ett annat företag har s.k. ägarintresse (se
nedan under avsnitt 15.2) klassificeras som dotterföretag, dels om det
ägande företaget faktiskt utövar ett bestämmande inflytande över det
andra företaget, dels om båda företagen står under det ägande företagets
gemensamma ledning.

Enligt artikel 12 får medlemsstaterna ställa krav på sammanställd
redovisning och sammanställd förvaltningsberättelse även i vissa s.k.
oäkta koncerner.

I artikel 2.1 föreskrivs att vid tillämpningen av artikel 1.1 a, b och d

109

till moderföretagets röster skall läggas sådana röster som tillkommer
någon som handlar i eget namn men för moderföretagets eller något av
dess dotterföretags räkning. Röstinnehavet skall samtidigt, enligt artikel
2.2, reduceras med sådana röster som tillkommer moderföretaget eller
något av dess dotterföretag till följd av aktier eller andelar som innehas
för annans räkning. Detsamma gäller om aktierna innehas som säkerhet
och rösträtten skall utövas enligt mottagna instruktioner eller, om aktier-
na eller andelarna innehas som ett led i en löpande transaktion i en
låneverksamhet, rösträtten utövas i dens intresse som har ställt säker-
heten. Slutligen skall, vid tillämpning av artikel 1.1a och d, aktieägarnas
eller andelsägarnas samlade rösträtt i ett dotterföretag reduceras med den
rösträtt som är förenad med aktier eller andelar som innehas av dotter-
företaget självt eller av ett dotterföretag till detta eller av någon som
handlar i eget namn men på dessa dotterföretags vägnar.

I likhet med vad som är fallet i svensk rätt likställs direkta och indi-
rekta dotterföretagsförhållanden (se artiklarna 2.1 och 3.2).

Skälen för regeringens förslag: De regler om koncernredovisning som
i dag finns i aktiebolagslagen måste anpassas till föreskrifterna i det
sjunde direktivet. Bl.a. måste reglerna bringas i överensstämmelse med
den koncerndefinition som direktivets redovisningsregler bygger på. En
sådan anpassning fordrar i och för sig inte att den allmänna associations-
rättsliga koncemdefinitionen förändras. I Sverige råder emellertid i dag
överensstämmelse mellan det koncernbegrepp som används för redovis-
ningsändamål och det som används inom associationsrätten i övrigt. Av
rättssystematiska och praktiska skäl finns det anledning att bibehålla
denna överensstämmelse. Övervägande skäl talar därför för att det
koncernbegrepp som genom anpassningen till EG:s redovisningsregler
introduceras i den svenska redovisningslagstiftningen införs även på den
allmänna aktiebolagsrättens område.

I den nuvarande lagstiftningen återfinns koncemdefinitionen i aktie-
bolagslagen. Det kan anföras skäl för att den nya koncemdefinitionen bör
komma till uttryck på ett enda ställe i lagstiftningen. Regeringen väljer
dock att föreslå att den nya koncemdefinitionen skall införas i såväl
aktiebolagslagen som i den nya årsredovisningslagen. Det ökar över-
skådligheten och tillgängligheten. Härtill kommer att koncemdefinitionen
i aktiebolagsrättsliga sammanhang får en mera vidsträckt betydelse än i
redovisningssammanhang. I aktiebolagslagen anknyter nämligen åtskilliga
regler som inte avser redovisning till koncernbegreppet. Koncern-
begreppet bör därför definieras såväl i aktiebolagslagen som i redo-
visningslagama.

När det gäller utformningen av koncernbegreppet kan det först
konstateras att aktiebolagslagen i sin nuvarande lydelse utgår från att
moderbolaget måste vara ett svenskt aktiebolag. Bakgrunden till detta är
att det har ansetts att mycket svårlösta problem skulle uppkomma om
aktiebolagslagen skulle tillämpas även på utländska bolag. Denna be-
dömning är fortfarande giltig. Koncernbegreppet i aktiebolagslagen bör
därför omfatta endast de fall där ”moderbolaget” är ett svenskt aktiebo-
lag. Av motsvarande skäl och med hänsyn till tillämpningsområdet för
den nya årsredovisningslagen bör koncernbegreppet i den lagen omfatta

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

110

endast sådana fall där ”moderbolaget” är ett svenskt aktiebolag eller ett
svenskt handelsbolag som omfattas av lagen.

Både direktivet och svensk rätt baseras i huvudsak på det s.k.
ekonomiska synsättet där företagsgruppen ses som en enda ekonomisk
enhet. Det medför att direktivets bestämmelser om när företag skall anses
utgöra en koncern i stor utsträckning överensstämmer med reglerna enligt
gällande rätt. Vissa skillnader finns dock.

Såväl i direktivet som i gällande rätt är det först och främst röst-
majoritet som kan konstituera ett koncemförhållande. En bestämmelse
om detta bör givetvis införas i den nya lagstiftningen.

I den nu gällande huvudregeln beaktas endast rösträtt som är förenad
med äganderätt till aktierna eller andelarna. Det sammanhänger med den
för svensk aktiebolagsrätt grundläggande principen om akties odelbarhet,
vilken medför att äganderätt och rösträtt inte kan skiljas åt. En
pantsättning av svenska aktier medför därför inte att rösträtten övergår
till panthavaren. Enligt direktivet krävs det inte att ”innehavet” av
rösträtten är förenad med äganderätt. Eftersom direktivet på denna punkt
är tvingande för medlemsstaterna bör den nya lagstiftningen utformas i
nära anslutning till direktivet. Regeringen föreslår därför att det nuvaran-
de kravet på att aktierna eller andelarna skall innehas med äganderätt
utmönstras. Denna förändring får visserligen ingen betydelse i förhållan-
det mellan svenska aktiebolag, eftersom rösträtten i sådana bolag även i
fortsättningen kan utövas enbart av aktieägare. Däremot kan det få
betydelse i fråga om innehav i utländska företag i vilka äganderätt och
rösträtt kan skiljas åt genom exempelvis pantsättning av aktien.

För att ett koncemförhållande skall föreligga enligt den nuvarande
sekundärregeln krävs att moderbolaget ensamt har ett bestämmande
inflytande i dotterföretaget på grund av aktie- eller andelsinnehav eller
avtal och dessutom en betydande andel i dotterföretagets resultat. Sekun-
därregeln har visat sig vara svår att tillämpa i praktiken och har därför
använts mycket sällan. Regeln överensstämmer inte heller i alla delar
med direktivet. Regeringen förordar därför att sekundärregeln i sin
nuvarande form upphävs.

En del av de situationer som brukar anses falla in under sekundärregeln
regleras emellertid uttryckligen i direktiven.

Föreskriften i artikel 1.1b innebär sålunda att en juridisk person skall
anses som dotterföretag till ett annat företag, om det senare har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i ledningsorganen samt
äger aktier eller andelar i företaget i fråga. Föreskriften är tvingande och
bör därför tas in i den nya lagstiftningen. Något skäl att - såsom är fallet
i dag - uppställa ett krav på att moderföretaget även skall ha en
betydande andel i dotterföretagets resultat finns knappast.

En annan direktivföreskrift som delvis ryms inom den svenska
sekundärregeln är föreskriften i artikel 1.1 c. Den innebär att ett kon-
cemförhållande kan uppkomma även genom att ett bolag på grund av
avtal med ett annat företag eller bestämmelser i dess bolagsordning har
ett bestämmande inflytande över det sistnämnda företaget. Föreskriften
brukar beskrivas som tvingande men behöver inte tillämpas i sådana
medlemsstater vars lagstiftning inte innehåller föreskrifter om sådana

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

111

avtal och bolagsordningsbestämmelser. Eftersom svensk lagstiftning inte
innehåller bestämmelser av sådant slag, lär Sverige inte vara skyldigt att
införliva föreskriften med sin lagstiftning.

Kommittén har förordat att en bestämmelse motsvarande artikel 1.1c
ändå införs i svensk rätt. Flertalet remissinstanser har inte haft någon
erinran mot detta. Föreningen Auktoriserade Revisorer och Sveriges
Industriförbund har dock avvisat förslaget.

Eftersom avtal och bolagsordningsbestämmelser av det slag som avses
i direktivet inte kan göras gällande i svenska aktiebolag, torde en be-
stämmelse motsvarande artikel 1.1 c i och för sig få ganska begränsad
betydelse för svenskt vidkommande. Sådana avtal och bolagsordningsbe-
stämmelser kan emellertid vara bindande i andra rättsordningar. Det är
därför tänkbart att svenska bolag genom sådana avtal och bestämmelser
kan skaffa sig bestämmande inflytande över utländska företag. Enligt
regeringens mening är det rimligt att koncemreglerna blir tillämpliga på
det förhållande som därvid uppkommer mellan det svenska och det
utländska företaget. En bestämmelse motsvarande artikel 1.1c bör därför
införas i den nya lagstiftningen. En förutsättning för att regeln skall
kunna tillämpas bör dock vara att moderbolaget är aktie- eller andelsäga-
re i det andra företaget. Med en sådan utformning kommer regeln att få
betydelse enbart i fall där det behärskande bolaget har del i det andra
vinst eller förlust. Sveriges Industriförbund har menat att ytterligare en
förutsättning för att ett koncemförhållande skall föreligga i detta fall skall
vara att moderbolaget har en ”betydande andel i resultatet” i det andra
företaget. Regeringen anser inte att det finns tillräckliga skäl för att
komplicera regelsystemet ytterligare på det sättet. Ett aktie- eller an-
delsägande som ger betydande inflytande torde för övrigt som regel vara
förenat med en betydande andel i resultatet.

Artikel 1.1 d aa i direktivet rör s.k. praktisk majoritet. Föreskriften är
inte tvingande. Flertalet länder har valt att inte införa den i sin lagstift-
ning. I gällande svensk rätt kan praktisk majoritet visserligen ge upphov
till ett koncemförhållande enligt sekundärregeln. 1 praktiken har man
dock sällan eller aldrig ansett att det finns en sådan praktisk majoritet att
det enbart på grund därav föreligger ett koncemförhållande (se Rundfelt,
Tendenser i börsbolagens årsredovisningar 1994, s. 141). En regel av
detta slag torde också vara förenad med betydande praktiska olägenheter.
Bl.a. är det först på bolagsstämman året efter räkenskapsåret som det går
att fastställa om ”moderbolaget” har praktisk majoritet. Regeringen anser
därför att den nya lagstiftningen inte bör innehålla någon bestämmelse
motsvarande artikel 1.1 d aa.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

I artikel 1.1 d bb regleras en situation som inte faller in under den
svenska sekundärregeln. Av artikeln följer att ett koncemförhållande
uppkommer om ett företag till följd av avtal med andra aktieägare eller
delägare ensamt förfogar över en majoritet av aktierna eller andelama i
företaget. Den behandlar sålunda s.k. konsortialavtal. Föreskriften är
tvingande för medlemsstaterna och måste därför införlivas med svensk
rätt.

De nu föreslagna reglerna torde täcka de situationer där det är befogat
att tillämpa koncemmässiga regler. Regeringen delar därför kommitténs

112

uppfattning att Sverige inte bör utvidga koncernbegreppet på det sätt som
artiklarna 1.2 och 12 i och för sig medger. En sådan utvidgning skulle
för övrigt innebära betydande avgränsningsproblem i den praktiska
tillämpningen.

Såväl direktivet som gällande rätt likställer i detta sammanhang direkta
och indirekta innehav av aktier eller andra andelar. Regeringen föreslår
därför att bestämmelser med denna innebörd tas in i den nya lag-
stiftningen. Av lagstiftningen bör alltså framgå att till koncernen räknas
inte bara moderbolag och dotterföretag utan även dotterföretags
dotterföretag. Detta bör gälla inte bara när moder-dotterföretagsför-
hållandet grundar sig på röstandel utan även när det grundar sig på andra
förhållanden. Av lagstiftningen bör också framgå att koncernen även
omfattar företag i vilka moderbolaget tillsammans med sina dotterföretag
har röstmajoritet eller motsvarande. Där bör även tas in bestämmelser
som motsvarar dem som finns i artikel 2 och behandlar de fall då aktier
innehas för annans räkning.

Regeringen har inte funnit anledning att föreslå någon förändring
beträffande s.k. 50/50-företag. Enligt regeringens mening bör sådana inte
heller i fortsättningen behandlas som koncernbolag, såvida det inte
föreligger sådana särskilda förhållanden som anges i de nu föreslagna
bestämmelserna.

En remissinstans har menat att det skatterättsliga koncernbegreppet bör
samordnas med det nu aktuella koncernbegreppet. Den nu aktuella EG-
anpassningen av koncernbegreppet ställer emellertid, enligt regeringens
mening, inte några krav på att också det skatterättsliga begreppet ändras.
Regeringen föreslår därför inte någon förändring i denna del.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

15.2 Intresseföretag och ägarintressen

Regeringens förslag: En definition av begreppet intresseföretag
införs i den nya lagen:

Om ett bolag äger aktier eller andelar i en svensk eller utländsk
juridisk person som inte är dotterföretag till bolaget och om bolaget
samtidigt utövar ett betydande inflytande över den juridiska
personens driftsmässiga och finansiella styrning samt ägandet utgör
ett led i en varaktig förbindelse mellan bolaget och den juridiska
personen, skall den juridiska personen anses som intresseföretag till
bolaget.

Ett bolag som innehar minst 20 procent av rösterna för samtliga
aktier eller andelar i en annan juridisk person skall, om annat inte
framgår av omständigheterna, anses ha ett sådant inflytande över
och en sådan förbindelse med den juridiska personen som nyss har
sagts.

Ett intresseföretagsförhållande skall även föreligga, om ett dotter-
företag, eller ett moderföretag tillsammans med ett eller flera
dotterföretag, eller flera dotterföretag tillsammans står i ett sådant
förhållande till en annan juridisk person som har angivits ovan.

113

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I kommitténs förslag har dock inte uppställts något varaktig-
hetskrav (se betänkandets del I s. 167-168, 171-172).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att
invända mot kommitténs förslag. Bokföringsnämnden har dock ifrågasatt
om inte intresseföretagsdefinitionen också bör innehålla ett krav på att
innehavet av aktier eller andelar är varaktigt. Kooperativa Förbundet har
gjort gällande bl.a. att kommitténs definition av intresseföretag är för
vag.

Gällande rätt m.m.: Begreppet intresseföretag saknas i svensk
lagstiftning. 1974 års bolagskommitté diskuterade införandet av ett sådant
begrepp men valde att inte lägga fram något förslag om detta (se SOU
1979:46 s. 93 f.). Kommitténs arbetsdefinition av begreppet innebar att
ett intresseföretag förelåg om ett annat företag, ensamt eller tillsammans
med dotterföretag, ägde minst 20 procent av kapitalet eller rösterna i
företaget och innehavet representerade en varaktig förbindelse mellan
företagen.

Bolagskommitténs definition torde överensstämma ganska väl med
nuvarande redovisningspraxis. I redovisningspraxis torde det dock vara
endast ett innehav av 20 procent av rösterna som ger upphov till ett
intresseföretagsförhållande (jfr Föreningen Auktoriserade Revisorers
utkast till rekommendation Redovisning för andel i intresseföretag, i
vilket det uppställs även vissa andra förutsättningar för att ett intresse-
företagsförhållande skall anses föreligga).

Svensk redovisningslagstiftning saknar också motsvarighet till det
”ägarintresse”-begrepp som finns i det fjärde direktivet (se nedan).
Begreppet ägarintresse förekommer däremot i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag. Där definieras det som ”ett direkt eller indirekt innehav av 20
procent eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag”.

Direktiven: I det fjärde direktivet förekommer begreppet ägarintresse.

I det sjunde direktivet används begreppet intresseföretag. Begreppen har
olika innebörd.

Ägarintressen utgör enligt artikel 17 i det fjärde direktivet ett företags
kapitalandelar i andra företag vilka genom att skapa en varaktig
förbindelse med dessa företag är avsedda att främja den egna verksam-
heten. En kapitalandel skall anses utgöra ett ägarintresse, om den över-
stiger 20 procent eller den lägre procentsats som medlemsstaten före-
skriver. Begreppet kan härigenom anses fokusera på kapitalandelens
storlek liksom på varaktigheten i företagens relation.

Begreppet ”ägarintresse” används i artikel 9 i det fjärde direktivet.
Denna artikel föreskriver att fordringar på resp, skulder till företag i
vilka det redovisande företaget har ägarintressen skall tas upp under
särskilda poster i balansräkningen. Enligt artikel 59 får begreppet också
betydelse för när den s.k. kapitalandelsmetoden får användas i årsredo-
visning för värdering av aktier och andelar i andra företag (se avsnitt
15.4). Enligt artikel 33 i det sjunde direktivet är det också av betydelse
för när kapitalandelsmetoden måste användas i koncernredovisningen.

Med ”intresseföretag” skall enligt artikel 33.1 i det sjunde direktivet
förstås ett företag (A) över vars driftsmässiga och finansiella styrning ett

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

114

annat foretag (B) utövar ett betydande inflytande. Av artikeln framgår att
företaget B skall anses utöva ett betydande inflytande över företaget A,
om det innehar minst 20 procent av röstvärdet för aktierna eller
andelarna i A. Begreppet ”intresseföretag” fokuserar sålunda mindre på
kapitalandelen än på styrningen av och kontrollen över det andra före-
taget.

Vid beräkningen av röstvärdet skall man, på samma sätt som gäller
enligt de i föregående avsnitt angivna reglerna, göra tillägg för röster
som innehas av dotterföretag. Vidare skall man beakta om det finns
röster som är förenade med andelar vilka innehas av någon som upp-
träder som mellanman för annan fysisk eller juridisk person.

Intresseföretagsbegreppet har i direktiven sin största betydelse för
koncernredovisningen. Om det företag som utövar det betydande in-
flytandet (B) har ett ägarintresse i intresseföretaget (A), skall nämligen
innehavet redovisas under en särskild rubrik i koncernredovisningen (se
artikel 33.1) enligt kapitalandelsmetoden (se artikel 33.2 och följande).
Härutöver anknyter bestämmelserna om användande av kapitalandelsme-
toden i årsredovisningen (se artikel 59 i det fjärde direktivet) till defini-
tionen av intresseföretag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Skälen för regeringens förslag:

Vilka begrepp bör införas i den svenska lagstiftningen?

Både begreppet ”ägarintresse” och begreppet ”intresseföretag” syftar till
att fånga in vissa företagsrelationer som särskilt bör uppmärksammas i
redovisningen.

Frågan inställer sig om det är nödvändigt och meningsfullt att införa
båda begreppen i svensk lagstiftning.

Att det fjärde resp, sjunde direktivet innehåller olika begrepp med olika
innebörd torde sammanhänga med att direktiven beslutades med några års
mellanrum. Ett antal EU-länder har båda begreppen i sin lagstiftning,
medan andra, däribland Danmark, har valt att endast använda det ena av
begreppen. Före 1990 använde sig dansk lagstiftning av ett begrepp som
till sin innebörd anknöt till definitionen av ägarintressen. Efter det sjunde
direktivets tillkomst har den danske lagstiftaren i stället infört ett begrepp
(”associerede virksomheder”) som motsvarar begreppet intresseföretag
i det sjunde direktivet. Begreppet ägarintressen (”kapitalinteresser”)
ansågs komplicera räkenskaperna i onödan och har därför i de danska
uppställningsformerna för balansräkningen ersatts av begreppet
associerade virksomheder.

Det äldre av begreppen, ”ägarintresse”, i vilket avgörande vikt läggs
vid kapitalandelen i annat företag, avviker från vad som vid sidan av EG-
direktiven är internationellt vedertaget. I IASC:s rekommendation (IAS
28) används i stället ett mtresseföretagsbegrepp, som ansluter nära till det
sjunde direktivets definition av intresseföretag. Tyngdpunkten ligger på
frågan om inflytande i intresseföretaget.

Det finns mot den nu angivna bakgrunden anledning anta att begreppet
"intresseföretag” uttrycker en senare, mera utvecklad uppfattning om
vilka företagsrelationer som är av intresse för redovisningen. Intresset
har kommit att koncentreras mindre på storleken av kapitalandelen i det

115

andra företaget än på möjligheten att genom andelen utöva kontroll över
det andra företaget.

Mot denna bakgrund är det naturligt att begreppet ”intresseföretag”
införs i den nya lagstiftningen. Däremot framstår det som tveksamt om
det är ändamålsenligt att vid sidan därav införa begreppet ”ägarintres-
sen". Ett särskilt ägarintressebegrepp kan synas komplicera lagstiftningen
i onödan.

Det måste visserligen konstateras att ägarintressebegreppet innehåller
moment som saknas i intresseföretagsbegreppet, nämligen anknytningen
till kapitalandelens storlek samt kravet på varaktighet (”skapa en varaktig
förbindelse med...”). Vad gäller kapitalandelens storlek kan det dock
ifrågasättas om det är lämpligt att i lagstiftningen ta in ett särskilt
begrepp som tar sikte på kapitalandelens - i stället för röstandelens -
storlek. Kapitalandelar som är av den storleken att de vid en tillämpning
av direktivets ägarintressebegrepp måste särredovisas är normalt förenade
med sådan rösträtt att de även kan särredovisas såsom andelar i
intresseföretag. När detta inte är fallet - och det alltså inte finns något
mot kapitalandelen svarande inflytande - finns det knappast anledning att
redovisa kapitalandelen på annat vis än vad som gäller för andra, mindre
ägarandelar. Vad därefter gäller avsaknaden av ett varaktighetskrav i
intresseföretagsbegreppet är denna ägnad att inge större betänkligheter.
Direktivets bestämning av ”ägarintresse” medför nämligen att det i
princip är endast varaktiga innehav som skall särredovisas i balans-
räkningen (artikel 9 i det fjärde direktivet) och redovisas enligt
kapitalandelsmetoden (artikel 33 i det sjunde direktivet). Den i direktivet
avsedda begränsningen kan emellertid åstadkommas genom att den
svenska intresseföretagsdefinitionen förenas med ett krav på varaktighet
i förhållandet mellan ägarföretaget och intresseföretaget.

Regeringen anser således att begreppet ”ägarintressen” inte bör tas in
i den nya lagen. I stället bör begreppet ”intresseföretag” användas för att
urskilja de närstående företag som, utan att vara dotterföretag, är värda
särskild uppmärksamhet i ett annat företags redovisning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Hur bör begreppet intresseföretag definieras?

Det är naturligt att begreppet ”intresseföretag” bestäms med utgångs-
punkt från den definition som finns i artikel 33 i det sjunde direktivet.
Den nya lagstiftningen bör följaktligen ha som utgångspunkt att med
intresseföretag avses ett företag över vilket ett annat företag utövar ett
betydande inflytande. Som nyss har uttalats bör det också fordras att
detta inflytande grundas på ett aktie- eller andelsinnehav som utgör ett
led i en varaktig förbindelse mellan företagen.

Det kan visserligen, som en remissinstans har varit inne på, hävdas att
begreppet ”betydande inflytande” är vagt och oklart. För att uppnå större
klarhet bör det - i enlighet med direktivet - i lagen klargöras att det skall
vara fråga om betydande inflytande över företagets driftsmässiga och
finansiella styrning. Det torde inte vara lämpligt att i lagen ge begreppet
en mera precis innebörd än så. Den frågan får överlämnas till
redovisningspraxis. Även beträffande begreppet ”varaktig förbindelse
mellan företagen” bör den närmare innebörden preciseras i redovisnings-
praxis.

116

Eftersom det kan vara svårt att avgöra om de nu angivna kriterierna är
uppfyllda, bör det - såsom direktivet också kräver - i lagen införas en
presumtionsregel om när ett intresseföretagsförhållande föreligger.
Lagens presumtionsregel bör - i likhet med den presumtionsregel som
finns i direktivens föreskrifter om intresseföretag - anknyta till storleken
på ägarföretagets röstandel i det andra företaget. Härvid bör indirekta
innehav av röster likställas med direkta innehav.

Innebörden i direktivets presumtionsregel är inte helt klar.

Det ligger dock nära till hands att tolka den så att om ett företags
röstandel i ett annat företag understiger 20 procent, frågan om betydande
inflytande föreligger får bedömas helt och hållet med hänsyn till om-
ständigheterna i det särskilda fallet. Någon presumtion i den ena eller
andra riktningen torde inte finnas.

Om det ena företaget har en röstandel i det andra företaget vilken
överstiger 20 procent, torde direktivet få förstås så att man i vart fall har
att utgå från att det finns ett betydande inflytande. Frågan kan emellertid
ställas om det i dessa senare fall över huvud taget finns något utrymme
för att anse att det inte föreligger något betydande inflytande. Direktivets
ordalydelse talar närmast mot detta. Det skulle emellertid vara egendom-
ligt om företag som har mer än 20 procent av rösterna i ett annat företag
alltid skulle anses ha ett betydande inflytande. Det kan ju t.ex. förhålla
sig så att övriga röster i det andra företaget är samlade i en hand så att
en röstandel som överstiger 20 procent saknar faktisk betydelse för
inflytandet i detta företag. I dansk rätt anses att presumtionen går att
motbevisa (se Hasselager m.fl., Kommentarer til regnskabslovgivningen
s. 237). Det finns mot denna bakgrund anledning tolka direktivet så att
antagandet om betydande inflytande faller, om det av omständigheterna
i det enskilda fallet framgår att det faktiskt inte föreligger något sådant
inflytande.

I anslutning till definitionen av intresseföretag bör därför föreskrivas
att om ett företag innehar minst 20 procent av röstandelen i ett annat
företag, ett betydande inflytande och en varaktig förbindelse mellan
företagen skall anses föreligga, såvida annat inte framgår av omständig-
heterna.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

117

15.3 Redovisning av aktier och andelar i koncern- och
intresseföretag m.m.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Ett bolags aktie- och andelsinnehav i
koncernföretag och intresseföretag skall redovisas under särskilda
poster i bolagets balansräkning. Också bolagets fordringar på resp,
skulder till sådana företag skall redovisas under särskilda poster.

I balansräkningen eller noterna skall för varje dotterföretag och
intresseföretag samt för varje annat företag i vilket bolaget innehar
en kapitalandel om minst 20 procent anges dess namn, säte och
egna kapital samt resultatet för det senaste räkenskapsår för vilket
bokslut har upprättats. Därvid skall också lämnas uppgift om
bolagets kapitalandel i företaget. Om bolagets rösträttsandel i
företaget avviker från kapitalandelen, skall även rösträttsandelen
anges.

Ett bolag som är obegränsat ansvarig delägare i ett annat företag
skall ange detta företags namn, organisationsnummer, säte och
rättsliga form.

Uppgifter av de nu angivna slagen får utelämnas från årsredovis-
ningen, om de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på
rättvisande bild. Vidare skall regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer kunna besluta att uppgifterna inte behöver
lämnas, under förutsättning att de är av sådant slag att de kan vålla
allvarlig skada för något av de berörda företagen. Slutligen får
uppgifterna om resultat och eget kapital utelämnas under vissa
särskilda förhållanden, bl.a. om uppgifterna omfattas av en kon-
cernredovisning som det redovisande bolaget har upprättat.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsakliga delar med
regeringens förslag. De särskilda kraven på upplysningar om företag i
vilka bolaget äger aktier och andelar gäller dock i kommitténs förslag
endast dotter- och intresseföretag (se betänkandet del I s. 173 - 177).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Statistiska Centralbyrån och Närings- och
teknikutvecklingsverket har dock förordat att undantagen från skyldig-
heten att lämna upplysningar om dotterföretags och intresseföretags eget
kapital och resultat begränsas. Riksskatteverket har ansett att det inte bör
införas någon möjlighet att få dispens från upplysningsskyldigheten.
Redovisningsrådet och Sveriges Industriförbund har förordat att de
aktuella uppgifterna får utelämnas, om de i stället lämnas i en särskild
rapport som deponeras hos registreringsmyndigheten. Även Föreningen
Auktoriserade Revisorer har varit inne på detta.

Gällande rätt m.m.: Aktier och andelar i dotterföretag skall enligt 11
kap. 5 § första stycket och 7 § första stycket aktiebolagslagen samt 3
kap. 3 § andra stycket och 4 § 1980 års årsredovisningslag tas upp som
särskild tillgångspost i balansräkningen. Om det bland fordringarna ingår
även fordringar hos dotter- eller moderföretag, skall, enligt 11 kap. 7 §
sjätte stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 2 § andra stycket 1980 års
årsredovisningslag, detta anges särskilt i balansräkningen. De nu angivna
bestämmelserna i 1980 års årsredovisningslag gäller dock endast om

118

företaget ingår i en koncern med i medeltal minst tio anställda under
räkenskapsåret.

Ett aktiebolag skall enligt 11 kap. 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen
ta upp aktier och andelar i andra företag och därvid för varje företag
ange dess namn, antalet aktier eller andelar samt aktiernas eller andelar-
nas nominella värde och värde enligt balansräkningen. En sådan specifi-
kation behöver dock inte göras i fråga om företag som inte är dotterföre-
tag, under förutsättning att såväl det nominella värdet som värdet enligt
balansräkningen av aktierna eller andelarna understiger 50.000 kronor
eller fem procent av det ägande bolagets eget kapital.

En liknande specifikation, fäst begränsad till aktier och andelar i
dotterföretag, skall enligt 3 kap. 3 § andra stycket 1980 års årsredovis-
ningslag lämnas av företag som omfattas av den lagen och som är moder-
företag i en koncern med i medeltal minst tio anställda.

För samtliga företag gäller att Patent- och registreringsverket får medge
att aktierna eller andelarna redovisas utan specifikation under
förutsättning att det är påkallat ur allmän och enskild synpunkt (se 11
kap. 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen, 53 § aktiebolagsförordningen,
3 kap. 3 § 1980 års årsredovisningslag och 1 § förordningen, 1981:112,
om prövning av vissa ärenden enligt lagen [1980:1103] om årsredovis-
ning m.m. i vissa företag).

Specifikationskraven i aktiebolagslagen och i 1980 års årsredovis-
ningslag omfattar inte indirekt, via dotterföretag, ägda aktier och andelar.
God redovisningssed kan emellertid kräva att moderföretaget i förvalt-
ningsberättelsen eller koncernredovisningen lämnar upplysningar om
indirekta innehav om dessa är av väsentlig betydelse för koncernens
verksamhet (se Bokföringsnämndens uttalande U 88:5).

Direktiven: Den uppställningsform för balansräkningen som anges i
artikel 9 i det fjärde direktivet fordrar att aktier och andelar i ”anknutna
företag” skall redovisas under särskilda poster. ”Ägarintressen” måste
också särredovisas, dock endast om de klassificerats som anläggningstill-
gångar. Motsvarande krav på särredovisning gäller även fordringar på
resp, skulder till anknutna företag och företag i vilka bolaget har ägarin-
tressen. ”Anknutna företag” motsvarar i allt väsentligt koncernföretag
enligt den koncerndefinition som regeringen föreslår (se artikel 41 i det
sjunde direktivet).

Bestämmelser om specifikation av aktie- och andelsinnehav finns i
artikel 43.1.2 i det fjärde direktivet. Enligt denna artikel skall upplysning
lämnas i not om namn och säte för varje företag i vilka den redovisnings-
skyldige själv eller någon som handlar i eget namn men för den redovis-
ningsskyldiges räkning innehar en kapitalandel som överstiger 20 pro-
cent. Uppgift skall lämnas om ägarföretagets kapitalandel samt om
storleken av eget kapital och årsresultat i det ägda företaget för det
senaste räkenskapsåret. Vidare skall uppgift lämnas om namn, säte och
rättslig form för varje företag i vilket det redovisningsskyldiga bolaget är
obegränsat ansvarig delägare.

Sådana uppgifter som avses i artikel 43.1.2 behöver inte lämnas, om
de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild. Inte
heller behöver det lämnas uppgift om eget kapital och resultat, om det
berörda företaget inte offentliggör sin balansräkning och bolaget, direkt
eller indirekt, äger mindre än 50 procent av företagets eget kapital.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

119

Enligt artikel 45.1 a får medlemsstaterna dessutom tillåta att
uppgifterna utelämnas från årsredovisningen, om de i stället redovisas i
en översikt som deponeras hos registreringsmyndigheten. Medlemsstater-
na får också, enligt artikel 45.1 b, tillåta att uppgifterna utelämnas, om
de är av sådan karaktär att de skulle kunna vålla allvarlig skada for något
av de berörda företagen. Sådant utelämnande får göras beroende av
myndighets tillstånd.

Av artikel 61 a följer att medlemsstaterna får medge att företag som är
moderföretag utelämnar uppgift om dotter- eller intresseföretagets eget
kapital och resultat, om företaget omfattas av en koncernredovisning som
upprättas av moderföretaget eller av ett moderföretag högre upp i kon-
cernen. Vidare får, enligt artikel 61 b, uppgifterna utelämnas, om aktie-
eller andelsinnehavet redovisas enligt kapitalandelsmetoden (se nedan
avsnitt 15.4).

Skälen för regeringens förslag: Det fjärde direktivet innehåller
särskilda föreskrifter om hur aktie- och andelsinnehav samt fordringar
och skulder i framför allt koncern- och intresseföretag skall redovisas i
årsredovisningen. Föreskrifterna, som i flera avseenden skiljer sig från
gällande svensk rätt, är i väsentliga delar tvingande.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Redovisningen i balansräkningen

Vad först gäller redovisningen i balansräkningen kräver direktivet att
aktie- och andelsinnehav i koncernföretag skall redovisas under en
särskild post i balansräkningen. Föreskriften gäller - i motsats till gällan-
de svensk rätt - inte endast aktie- och andelsinnehav i dotterföretag utan
även aktier och andelar i andra företag i samma koncern. Regeringen
föreslår att den nya lagstiftningen utformas i enlighet med direktivet.

Direktivet fordrar även att ”ägarintressen” som utgör anläggnings-
tillgångar redovisas under en särskild post i balansräkningen. Med
ägarintressen avses sådana kapitalandelar i andra företag som genom att
skapa en varaktig förbindelse är avsedda att främja den egna verksam-
heten. Såsom regeringen tidigare har uttalat bör dock begreppet ägarin-
tressen inte införas i lagstiftningen utan ersättas av begreppet intresse-
företag. Kravet på särredovisning i balansräkningen bör därför gälla
aktier och andelar i intresseföretag, dvs. företag över vars driftsmässiga
och finansiella styrning det redovisande bolaget har ett betydande
inflytande grundat på ett aktie- eller andelsinnehav som utgör ett led i en
varaktig förbindelse mellan företagen. Normalt torde detta ge samma
resultat som en särredovisning av ägarintressen.

Att direktivet enbart fordrar särredovisning av sådana ägarintressen
som utgör anläggningstillgångar torde sammanhänga med att ägarintres-
sen per definition skall ha viss varaktighet. Det kan därför hävdas att ett
ägarintresse inte kan utgöra omsättningstillgång. Med den definition som
regeringen föreslår kommer andelar i intresseföretag visserligen att kunna
utgöra omsättningstillgångar men endast under mycket speciella för-
hållanden. Regeringen föreslår därför inte någon särskild post för andelar
i intresseföretag under Omsättningstillgångar. I de fall då det finns behov
av en särredovisning av andelar i intresseföretag under Omsättningstill-
gångar - och en sådan särredovisning är förenlig med god redovisnings-
sed - bör dock en sådan post kunna läggas till.

120

I enlighet med direktivet bör lagen också utformas så att fordringar och
skulder hänförliga till koncern- och intresseföretag tas upp under
särskilda poster i balansräkningen.

Specifikation av aktie- och andelsinnehav i årsredovisningen

Vilka innehav skall specificeras?

De nuvarande reglerna i aktiebolagslagen och i 1980 års årsredovisnings-
lag ställer större krav på specifikation av aktier och andelar än vad
direktivet gör. De kräver sålunda specifikation av nästan samtliga aktier
och andelar, medan direktivet enbart fordrar att det lämnas specificerade
upplysningar i sådana fall då det redovisande företaget har en kapital-
andel på minst 20 procent. Det finns i och för sig inte något som hindrar
att svensk lagstiftning ställer hårdare krav än direktivet gör. Det kan
emellertid hävdas att det ligger ett värde i att specifikationen begränsas
till sådana uppgifter som är väsentliga och av betydelse för kravet på att
redovisningen skall ge en rättvisande bild. Det kan också vara olämpligt
att ha strängare upplysningskrav i Sverige än i andra EU-stater. I likhet
med kommittén anser regeringen därför att kraven på specifikation av
aktie- och andelsinnehav bör begränsas till i huvudsak de innehav som
direktivet avser. Det innebär för det första att det i den nya lagstiftningen
bör föreskrivas att specificerade upplysningar skall lämnas om aktie- och
andelsinnehav i dotterföretag.

Direktivet fordrar också att det lämnas motsvarande upplysningar om
andra företag ifall det redovisande bolagets kapitalandel i det andra
företaget uppgår till 20 procent eller mera. Det innebär att kravet på
specificerade upplysningar väsentligen omfattar vad som enligt direktivet
utgör ägarintressen. I enlighet med regeringens ställningstagande att
begreppet ägarintressen inte bör införas i den svenska lagstiftningen,
anser regeringen att det i den nya lagstiftningen i stället bör finnas ett
krav på specifikation av aktier och andelar i intresseföretag.

Det kan förekomma att det redovisande bolaget innehar kapitalandelar
i andra företag på mer än 20 procent utan att det för den skull är fråga
om dotter- eller intresseföretag. För att uppnå full överensstämmelse med
direktivet bör lagen fordra att det lämnas särskilda upplysningar också
om innehaven i dessa företag.

Regeringen föreslår inte några begränsningar vad gäller möjligheterna
att specificera även andra innehav. Det är tvärtom naturligt att sådana
innehav som har en väsentlig affärsmässig eller strategisk betydelse alltid
specificeras. Den frågan bör emellertid inte lagregleras utan överlämnas
till redovisningspraxis.

Vilken information skall lämnas?

Informationskraven bör utformas i enlighet med de i huvudsak tvingande
föreskrifterna i artikel 43.1.2. Det innebär att bolagen skall vara skyldiga
att i årsredovisningen redovisa följande uppgifter om det andra företaget:
namn och säte, eget kapital och resultat för det senaste räkenskapsåret.

Vidare bör - såsom direktivet också kräver - kapitalandelen i det andra
företaget anges.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

121

Om bolagets röstandel i det andra företaget avviker från dess
kapitalandel, kommer kapitalandelen inte att återspegla det inflytande
som bolaget kan utöva över det andra företaget. Lagen bör därför
innehålla en bestämmelse om skyldighet att redovisa även förekommande
skillnader mellan kapital- och rösträttsandel.

Direktivet ställer - i motsats till gällande rätt - inte något krav på
redovisning av antalet aktier eller andelar och inte heller något krav på
att aktiernas eller andelarnas bokförda värde skall anges. Enligt regering-
ens mening bidrar emellertid dessa uppgifter till en rättvisande bild av
bolagets ställning. Även den nya lagen bör därför ställa krav på sådan
redovisning.

Patent- och registreringsverket och Kooperativa Förbundet har förordat
att årsredovisningen även innehåller uppgift om dotter- och intresseföreta-
gens organisationsnummer. Numera är bolagets organisationsnummer det
säkraste sättet att identifiera en juridisk person. En bestämmelse av det
slag som remissinstanserna har förordat bör därför införas.

Slutligen bör det - i enlighet med direktivet - införas en bestämmelse
om att ett bolag som är obegränsat ansvarig delägare i annat företag,
skall vara skyldigt att ange även namn, organisationsnummer, säte och
rättslig form för detta företag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Undantag från informationskraven

Direktivet öppnar vissa möjligheter att göra undantag från informations-
kraven.

Vissa föreskrifter om undantag från specifikationskraven är tvingande
i så måtto att medlemsstaterna måste införa regler om sådana undantag.
Så är fallet med bestämmelsen i artikel 43.1.2 att uppgifter enligt denna
artikel får utelämnas om de med hänsyn till målsättningen i artikel 2.3
(rättvisande bild) är av ringa betydelse. Så är också fallet med
bestämmelsen i samma artikel om att uppgift om eget kapital och
årsresultat får utelämnas om det berörda företaget inte offentliggör sin
balansräkning och bolaget, direkt eller indirekt, äger mindre än 50
procent av företagets egna kapital. Den svenska lagstiftningen bör
utformas i enlighet härmed.

I andra fall bestämmer medlemsstaterna själva om de vill tillåta
undantag från informationskraven. Så är fallet med bestämmelserna i
artiklarna 45 och 61.

Kommittén har valt att inte utnyttja föreskriften i artikel 45.1 a, enligt
vilken upplysningar inte behöver lämnas i årsredovisningen, om de i
stället ges formen av en översikt som deponeras enligt bestämmelserna
i det första bolagsrättsliga direktivet (för Sveriges vidkommande hos
Patent- och registreringsverket). Ett par remissinstanser har förordat att
en sådan bestämmelse införs. Regeringen delar inte den uppfattningen.
Om specifikationen på detta sätt ”lyftes ut” ur årsredovisningen, skulle
det förändra förutsättningarna för revisorsgranskningen och för andelsä-
garnas ställningstagande till årsredovisningen. Det är tvärtom väsentligt
att specifikationen läggs till grund för revisorsgranskningen och att
andelsägarna har tillgång till den vid sin bedömning av bolagets resultat
och ställning.

Artikel 45.1 b ger medlemsstaterna möjlighet att tillåta att de i artikel

122

43.1.2 angivna uppgifterna utelämnas, om det skulle kunna vålla allvarlig
skada for företaget. Liknande bestämmelser finns i gällande svensk rätt
(se 11 kap. 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen och 3 kap. 3 § andra
stycket 1980 års årsredovisningslag). Även om dessa bestämmelser har
använts endast sällan, torde de ändå fylla ett visst behov. Det kan t.ex.
i det enskilda fallet vara så att en öppen redovisning av aktier och
andelar i intresseföretag skulle leda till konkurrensnackdelar för de
berörda företagen. Regeringen anser därför att det i lagen bör tas in en
bestämmelse som ger bolagen möjlighet att i sådana fall utelämna de
upplysningar som kan vålla skada. För att denna möjlighet inte skall
missbrukas bör emellertid utelämnandet liksom i dag vara beroende av
tillstånd från regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Slutligen ger artikel 61 medlemsstaterna rätt att tillåta att uppgifter om
eget kapital och resultat för företag som bolaget äger del i utelämnas, om
företaget omfattas av en koncernredovisning som det redovisande bolaget
eller dess moderbolag har upprättat eller om det redovisande bolaget i sin
årsredovisning eller i en koncernredovisning har redovisat innehavet av
aktierna eller andelarna enligt kapitalandelsmetoden. Kommittén har
föreslagit att denna möjlighet bör utnyttjas. En remissinstans har
redovisat den motsatta uppfattningen och har hänvisat till att de uppgifter
som i så fåll skulle kunna utelämnas är av stor vikt för att analysera
svenska koncerners verksamhet i utländska dotter- och intresseföretag.

Regeringen anser för sin del att det i dessa fall inte är motiverat att
ställa krav på specifikation. En uppgift om eget kapital och om årets
resultat i sådana dotter- och intresseföretag som omfattas av en koncern-
redovisning framstår normalt som överflödig. I så fall har nämligen
relevanta uppgifter om dotter- eller intresseföretagen redan genom
koncernredovisningen sammanställts med uppgifterna om det redovisande
bolaget. En bestämmelse motsvarande artikel 61 bör därför tas in i den
nya lagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

15.4 Kapitalandelsmetoden och dess användande i årsredo-
visningen

Regeringens bedömning: Det bör för närvarande inte införas
några bestämmelser om användande av den s.k. kapitalandels-
metoden i årsredovisningen.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att kapitalandelsme-
toden skall få användas i årsredovisningen vid redovisning av aktier och
andelar i dotter- och intresseföretag.

Värdering enligt kapitalandelsmetoden skall enligt kommitténs förslag
ske enligt vissa i lagen intagna bestämmelser, som väsentligen innebär att
i bolaget tidigare bokförda värden skall justeras med hänsyn till dels
bolagets andel i dotter- eller intresseföretagets vinst eller förlust dels
mottagen utdelning.

Om en värdering enligt kapitalandelsmetoden leder till att aktierna eller
andelarna tas upp till ett högre värde än i föregående balansräkning, skall
enligt kommitténs förslag mellanskillnaden överföras till en kapital-

123

andelsfond som inte får användas för utdelning till aktieägarna.

Kommittén har vidare föreslagit bl.a. att interna vinster som
uppkommer vid transaktioner mellan å ena sidan det redovisande bolaget
och å andra sidan dotter- eller intresseföretaget om möjligt skall elimine-
ras när kapitalandelsmetoden tillämpas.

Kommitténs försiag innebär vidare att när metoden tillämpas, mottagen
utdelning från dotterföretaget eller intresseföretaget inte skall tas upp som
intäkt. I stället skall den andel av dotterföretagets eller intresseföretagets
vinst eller förlust som belöper på aktierna eller andelarnas efter avdrag
för mottagen utdelning redovisas som intäkt eller kostnad (se betänkandet
del I s. 177-184).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några
invändningar mot kommitténs förslag. Statistiska Centralbyrån har dock
ansett att tillåtandet av kapitalandelsmetoden är till men för statistik-
produktionen och har därför förordat att nuvarande bestämmelser om
redovisning av aktieinnehav bibehålls. Även Bokföringsnämnden har
ansett att kapitalandelsmetoden inte bör få användas i årsredovisningen,
i vart fall inte i fråga om innehav i aktiebolag. Nämnden har anfört bl.a.
att metoden är svår att förena med principen att orealiserade värdeök-
ningar inte får intäktsföras. Nämnden har vidare uttalat att förslaget
under alla förhållanden behöver kompletteras i vissa delar och har bl.a.
pekat på att det inte går att skapa en bunden kapitalandelsfond i ett
handelsbolag. Också Sveriges Finansanalytikers Förening har avstyrkt
förslaget att kapitalandelsmetoden skall få användas i årsredovisningen.
Sveriges Industriförbund har hävdat att de föreslagna bestämmelserna om
kapitalandelsmetoden är alltför detaljerade. Även andra remissinstanser
har haft synpunkter på detaljer i kommitténs förslag.

Bakgrund: Aktier och andelar i dotterföretag och intresseföretag kan
i princip redovisas antingen enligt anskaffhingskostnadsmetoden eller
enligt kapitalandelsmetoden.

Anskaffningskonstnadsmetoden innebär att de aktier och andelar som
bolaget innehar i andra företag värderas på grundval av sina an-
skaffningsvärden. Dessa värden justeras sedan inom ramen för reglerna
om avskrivning, nedskrivning och uppskrivning. Erhållen utdelning
redovisas som intäkt.

Anskaffningskostnadsmetoden ger inte någon direkt bild av ägarföre-
tagets andel i det andra företagets resultat. En sådan redovisning kan
åstadkommas med hjälp av kapitalandelsmetoden. Denna metod bygger
på att det värde av aktier och andelar i intresseföretag som redovisas hos
ägarföretaget ökas respektive minskas i samma mån som intresseföreta-
gets eget kapital ändras. Inledningsvis bokförs aktierna eller andelarna till
anskaffningsvärdet. Om intresseföretaget visar nettovinst under ett år,
ökas i ägarföretagets bokslut för samma år det redovisade värdet för
aktierna eller andelarna med samma belopp och ägarföretaget redovisar
denna ökning som en intäkt. Om intresseföretaget redovisar förlust,
minskar i stället ägarföretagets bokförda värde av aktierna eller andelarna
med andelen av förlusten. Eftersom erhållen utdelning minskar det
bokförda värdet, tas den inte upp som intäkt. Eventuella ökningar av det
bokförda värdet sätts av till en bunden fond.

Gällande rätt m.m: Svensk rätt innehåller inte några bestämmelser om
redovisning av aktier och andelar enligt kapitalandelsmetoden. Metoden

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

124

står emellertid knappast i samklang med gällande lagstiftning. Den
innebär nämligen att anskaffningsvärdet för andelen i intresseföretaget
ökas respektive minskas i samma mån som intresseföretagets eget kapital
ändras och förutsätter därigenom att det bokförda värdet av aktier och
andelar skall kunna höjas och sänkas. En höjning av aktiernas eller
andelamas värde står i strid med värderingsreglerna i 15 § bokföringsla-
gen.

Föreningen Auktoriserade Revisorer har likväl i ett utkast till
rekommendation, Redovisning för andel i intresseföretag, förordat att
metoden kommer till användning i koncernredovisningar för redovisning
av andelar i intresseföretag. I fråga om redovisning i årsredovisningar
förordas däremot anskaffningskostnadsmetoden.

Frågan huruvida aktier och andelar i intresseföretag borde redovisas
enligt kapitalandelsmetoden utreddes av 1974 års bolagskommitté.
Bolagskommittén ansåg att nackdelarna med metoden övervägde för-
delarna. Kommitténs huvudinvändning var att metoden skulle leda till att
det i ägarföretagets redovisning togs med intäktsbelopp som inte kunde
anses realiserade för företaget, eftersom detta inte på egen hand kunde
genomdriva utdelning från intresseföretaget (se SOU 1979:46 s. 105 ff).

Direktivet: Enligt artikel 59.1 i det fjärde direktivet får medlems-
staterna tillåta att ”ägarintressen” (om detta begrepp, se avsnitt 15.2)
redovisas enligt kapitalandelsmetoden i det enskilda bolagets årsredovis-
ning. Innehavet skall i så fall redovisas som delposter till antingen posten
”Aktier eller andelar i anknutna företag” eller posten ”ägarintressen”.

När kapitalandelsmetoden tillämpas första gången skall ägarintresset tas
upp till ett belopp som motsvarar antingen aktiernas eller andelarnas
bokförda värde, dvs. det värde som beräknas enligt värderingsreglerna
i artiklarna 31-42 och som normalt bestäms med utgångspunkt i an-
skaffningsvärdet, eller ägarföretagets andel i intresseföretagets eget
kapital (se artikel 59.2).

I båda fallen skall skillnaden mellan å ena sidan det bokförda värdet av
ägarintresset och å andra sidan ägarintressets andel i det ägda företagets
eget kapital anges särskilt i balansräkningen eller i not. Beräkningen av
denna skillnad skall som huvudregel hänföra sig till den tidpunkt då
metoden tillämpas första gången. Medlemsstaterna får emellertid tillåta
eller kräva att beräkningen i stället hänför sig till förvärvstidpunkten (se
artikel 59.2).

Det värde som ägarintresset är upptaget till skall ökas eller minskas
med ägarföretagets andel i förändringen av intresseföretagets eget kapital
under räkenskapsåret. En minskning skall göras för mottagen utdelning
(se artikel 59.4).

Den andel av resultatet, som kan hänföras till ägarintressen i
intresseföretag vilka redovisas enligt kapitalandelsmetoden skall enligt
artikel 59.6 redovisas under en särskild rubrik i resultaträkningen. Om
resultatandelen överstiger beloppet av erhållna eller förfallna utdelningar,
skall skillnaden tas upp som bunden reserv. Medlemsstaterna får tillåta
eller fordra att resultatandelen tas upp till ett belopp motsvarande erhållna
eller förfallna utdelningar.

Om det är praktiskt möjligt, skall intemvinster som uppkommer vid
transaktioner mellan ägarföretaget och intresseföretaget elimineras. Vid
en sådan eliminering skall de allmänna reglerna om eliminering i det

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

125

sjunde direktivet tillämpas (se artikel 59.7).

Det bör redan här anmärkas att enligt artikel 33 i det sjunde direktivet
i huvudsak motsvarande redovisning skall göras i koncernredovisningen
såvitt gäller aktier och andelar i intresseföretag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Skälen för regeringens bedömning:

Bör kapitalandelsmetoden vara tillåten i årsredovisningen?

Direktivet ger medlemsstaterna rätt att själva avgöra om kapitalandels-
metoden överhuvudtaget bör tillåtas som värderingsmetod i årsredo-
visningen.

I svensk redovisningspraxis används kapitalandelsmetoden i dag enbart
i koncernredovisningen. Att använda metoden även i årsredovisningen
torde i vart fall strida mot god redovisningssed. Ett tillåtande av metoden
skulle alltså för svenskt vidkommande innebära en förändring.

Kapitalandelsmetoden är väl etablerad i internationell redovisnings-
praxis (jfr IAS 28, Accounting for Investments in Associates). Av EU:s
medlemsstater är det dock, såvitt framgår av tillgängliga uppgifter, endast
fyra, däribland Danmark, som har infört bestämmelser motsvarande
artikel 59 och som alltså tillåter att kapitalandelsmetoden används i
årsredovisningen.

Metoden kan, som Statistiska Centralbyrån har påpekat, innebära visst
men för statistikföringen. Möjligheten till jämförelse mellan olika företag
minskar. Metoden är komplicerad och kan i vissa fall komma att försvåra
analysen av årsredovisningen. Mot metoden kan också invändas att den
innebär en intäktsföring av ännu inte konstaterade intäkter.

Det kan emellertid också hävdas att metoden från redovisningssynpunkt
har väsentliga fördelar. Det kan vara en fördel att andelen i dotter- eller
intresseföretagets resultat kommer till direkt uttryck i ägarföretagets
resultaträkning. En annan fördel är att värdet i ägarföretagets balans-
räkning av andelen i det andra företaget följer utvecklingen av det
bakomliggande värdet av kapitalandelen på ett bättre sätt än vid en
redovisning enligt anskaffningskostnadsmetoden.

Ett annat argument för att tillåta värdering enligt kapitalandelsmetoden
i årsredovisningen sammanhänger med att metoden - enligt tvingande
regler i det sjunde direktivet - måste användas i koncernredovisningen
för redovisning av aktier och andelar i intresseföretag. Om ett bolag
upprättar en koncernredovisning, kan det synas vara naturligt och
praktiskt att bolaget tillåts att använda samma metod för redovisningen
av intresseföretag i årsredovisningen som är påbjuden för redovisningen
av samma företag i koncernredovisningen.

Det kan alltså anföras argument både för och emot att tillåta metoden
i årsredovisningen. Kommittén har förutskickat att den avser att i sitt
slutbetänkande ta upp vissa anknytande frågor, bl.a. om hur kapital-
andelsfonden skall få disponeras. Regeringen har mot denna bakgrund
och med hänsyn till att det, såvitt framgår av remissmottagandet, inte
finns något mera påtagligt behov av metoden på bolagsnivå, stannat för
att för närvarande inte lägga fram något förslag om att den skall få
användas i årsredovisningen. Det finns emellertid anledning att åter-
komma till frågan sedan kommittén har avgivit sitt slutbetänkande.

126

16 Koncernredovisning

16.1 Skyldighet att upprätta koncernredovisning

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Moderbolag som omfattas av årsredovis-
ningslagen skall upprätta koncernredovisning.

Är moderbolaget självt dotterbolag, behöver det inte upprätta kon-
cernredovisning, om det omfattas av en koncernredovisning som
upprättas av ett annat företag som lyder under lagstiftningen i en
stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Om
moderbolaget inte självt upprättar koncernredovisning, skall den
koncernredovisning i vilken bolaget och dess dotterföretag ingår
offentliggöras. Koncernredovisning måste dock upprättas även i
dessa fell, om en delägare som innehar mer än tio procent av kapi-
talet kräver detta eller om bolaget är inregistrerat på börs inom
EES.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s. 252-259).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit förslaget.
Riksåklagaren och Riksskatteverket har dock ansett att samtliga moderbo-
lag liksom hittills bör vara skyldiga att upprätta koncernredovisning.
Även Svenska Revisorsamfundet har menat att skyldigheten att upprätta
koncernredovisning inte bör inskränkas. Företagarnas Riksorganisation
har uttalat sig för att mindre företag i möjligaste mån undantas från
kravet på upprättande av koncernredovisning. Sveriges Redovisnings-
konsulters Förbund har menat att det bör prövas om s.k. artikel 27-kon-
cemer bör undantas från skyldigheten att upprätta koncernredovisning.
Kooperativa Förbundet har hävdat att ett genomförande av förslaget
förutsätter att bl.a. reglerna om utdelningsbara medel ändras.

Bakgrund: Såsom tidigare har berörts (se avsnitt 15.1) går det inte att
få en klar bild av en koncerns ställning och resultat enbart på grundval
av de olika koncernföretagens årsredovisningar. I koncemförhållanden
finns det möjligheter att genom olika slag av transaktioner mellan
koncernbolagen fördela koncemresultatet på det sätt man finner lämpligt.
Moderbolaget kan låta förlust uppkomma i ett ett dotterföretags rörelse
för att i stället redovisa vinst i moderbolagets eller annat dotterföretags
rörelse. Årsredovisningarna för de i koncernen ingående företagen måste
därför kompletteras med en koncernredovisning (jfr prop. 1975:103 s.
277).

Det främsta syftet med aktiebolagslagens koncemredovisningsregler är
att fastställa koncernens utdelningsbara medel. Enligt 12 kap. 2 § aktie-
bolagslagen får ett moderbolag inte dela ut mer än vad som är
utdelningsbart för koncernen som helhet enligt den koncembalansräkning
som har festställts. Bestämmelsen förhindrar att ett koncernbolag delar
ut medel till aktieägarna trots att koncernen som helhet saknar fritt eget
kapital.

Av lagstiftningens förarbeten framgår emellertid att syftena med lag-

127

stiftningen är något vidare än så. Om en verksamhet organiseras som en
koncern, skulle detta, om koncemregler saknades, ge möjligheter att
manipulera med koncernföretagens ekonomiska ställning och rörelseresul-
tat. Därigenom skulle bokföringslagens mål, att främja en fullständig,
korrekt och överskådlig ekonomisk redovisning, motverkas (se prop.
1979/80:143 s. 67). Koncernredovisningen kan sålunda sägas syfta till att
ge en samlad ekonomisk bild av de företag som ingår i koncernen och
därmed också ge koncernföretagens intressenter möjlighet att skaffa sig
en bild av koncernen som helhet.

Gällande rätt: Regler om koncernredovisning finns i 11 kap. 10 och
11 §§ aktiebolagslagen och 3 kap. 1980 års årsredovisningslag.

Enligt 11 kap. 10 § aktiebolagslagen är samtliga aktiebolag som är
moderbolag skyldiga att upprätta koncernredovisning. Ett handelsbolag
skall enligt 3 kap. 5 § 1980 års årsredovisningslag upprätta koncernredo-
visning om det är moderbolag i en koncern med minst tio anställda. När
denna gräns bestämdes, tog man hänsyn till bl.a. att upprättande av kon-
cernredovisning innebär besvär för företagarna och kräver en inte obetyd-
lig bokföringsteknisk kunskap (se prop. 1979/80:143 s. 67).

Den svenske lagstiftaren har hittills ansett att ett moderbolag måste
upprätta koncernredovisning även om det självt är dotterbolag i en kon-
cern. Detta sammanhänger med att koncernredovisningen skall fungera
som en spärr mot alltför stora vinstutdelningar (jfr prop. 1975:103 s. 282
ff.).

Enligt svensk rätt finns det ingen skyldighet att upprätta koncernredo-
visning i s.k. oäkta koncerner, dvs. företag som inte står i sådant sam-
band med varandra att de utgör en koncern i lagens mening men ändå
står under gemensam ledning. 1974 års bolagskommitté (SOU 1978:67)
föreslog att koncernredovisning skulle upprättas även för vissa oäkta
koncerner. Som skäl för detta anfördes bl.a. att samma risk för manipula-
tioner med företagens ekonomiska ställning och rörelseresultat förelåg i
dessa fall som i traditionella koncemförhållanden. Bolagskommitténs
förslag genomfördes dock aldrig. Under remissbehandlingen av förslaget
anmärktes bl.a. att det i oäkta koncerner saknas förutsättningar för att
tillämpa gängse regler för upprättande av koncemresultat- och koncem-
balansräkningar (se prop. 1979/80:143 s. 70 f.).

Direktivet: I artikel 4.1 i det sjunde direktivet föreskrivs att en kon-
cernredovisning - eller med direktivets terminologi ”sammanställd redo-
visning” - skall upprättas, om antingen moderföretaget eller ett eller flera
av dotterföretagen är sådant bolag med begränsat ansvar som omfattas av
det fjärde direktivet. Medlemsstaterna får dock enligt artikel 4.2 undanta
sådana koncerner i vilka moderföretaget inte är ett sådant bolag som nyss
har sagts.

Enligt artikel 6 far medlemsstaterna medge undantag från skyldigheten
att upprätta koncernredovisning i ”artikel 27-koncemer”, dvs. koncerner
som till storleken inte överskrider mer än ett av de tre gränsvärden som
anges i artikel 27 i det fjärde direktivet (jfr avsnitt 9.2).

Vidare fordrar direktivet enligt artikel 7 att vissa moderbolag skall
undantas från skyldigheten att upprätta koncernredovisning. För detta
gäller vissa förutsättningar, nämligen att bolaget självt är dotterföretag,

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

128

att dess moderföretag lyder under lagstiftningen i en medlemsstat, att
detta moderföretag antingen äger samtliga aktier eller andelar i bolaget
eller minst 90 procent av aktierna eller andelarna i det och att de åter-
stående ägarna har godkänt undantaget. Vidare krävs enligt artikel 7.2 att
det undantagna bolaget och samtliga dess dotterföretag omfattas av en
koncernredovisning som upprättas av ett moderföretag som lyder under
en medlemsstats lagstiftning och blir föremål för revision i enlighet med
direktivet. Denna koncernredovisning måste offentliggöras tillsammans
med det undantagna bolagets egen årsredovisning. Dessutom måste det
undantagna bolaget i noter till sin årsredovisning lämna upplysningar om
moderföretagets namn och säte samt uppgift om att undantagsbestämmel-
sen har tillämpats.

Artikel 7 behöver inte tillämpas på bolag vars värdepapper noteras
officiellt på en fondbörs i en medlemsstat.

Enligt artikel 8 får vissa moderbolag, som själva är dotterföretag, un-
dantas från skyldigheten att upprätta koncernredovisning även om kravet
i artikel 7 på visst minsta andelsinnehav inte är uppfyllt. För detta
fordras dock att villkoren enligt artikel 7.2 är uppfyllda och att en
minoritet av delägarna inte uttryckligen kräver att koncernredovisning
upprättas. Denna minoritet får bestämmas till högst tio procent i
aktiebolag och till högst tjugo procent i övriga företagsformer.

I artikel 9 sägs att medlemsstaterna får göra undantagen enligt artiklar-
na 7 och 8 beroende av att moderföretaget i den överordnade koncernen
lämnar kompletterande upplysningar och att vissa uppgifter om underkon-
cemen lämnas antingen av det nämnda moderföretaget i noter i koncern-
redovisningen eller i det undantagna bolagets årsredovisning.

Enligt artikel 11 får medlemsstaterna även under vissa särskilda för-
hållanden undanta moderbolag som är dotterföretag till företag som inte
lyder under någon medlemsstats lagstiftning.

Artikel 12 ger medlemsstaterna rätt att kräva att koncernredovisning
upprättas i s.k. oäkta koncerner.

Skälen for regeringens förslag:

Utgångspunkten

Föreskrifterna i artikel 4 i det sjunde direktivet innebär att en koncern-
redovisning, som huvudregel, måste upprättas när moderbolaget är ett
sådant bolag med begränsat ansvar som omfattas av det fjärde direktivet.
Föreskrifterna har, såsom har behandlats i avsnitt 15.1, varit styrande för
regeringens förslag till hur koncernbegreppet bör utformas.

Koncernbegreppet och skyldigheten att upprätta koncernredovisning bör
normalt återspegla varandra. Utgångspunkten bör alltså vara den att alla
bolag som omfattas av den nya lagstiftningen och utgör moderbolag i en
koncern skall vara skyldiga att upprätta koncernredovisning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

129

9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

Undantag för moderbolag i underkoncemer

Kommittén har föreslagit att det i den nya svenska lagstiftningen införs
mot artikel 7 svarande undantag från skyldigheten att upprätta koncern-
redovisning. Förslaget har kritiserats av några remissinstanser, som har
menat att kontroll och uppföljning försvåras, om inte samtliga koncemge-
nerationers redovisning offentliggörs. Föreskrifterna i artikel 7 är emel-
lertid - utom i fråga om börsregistrerade bolag - tvingande. Lagstiftning-
en måste därför utformas så att moderbolag som inte är börsregistrerade
kan avstå från att upprätta koncernredovisning, om de i artikeln angivna
förutsättningarna är uppfyllda. Regeringen ansluter sig därför till kommit-
téns förslag i denna del.

Om man anser att artikel 7 leder till sämre information om koncemför-
hållanden, skulle en sådan brist i och för sig kunna kompenseras genom
att man i lagstiftningen tog in sådana krav på tilläggsinformation som
anges i artikel 9. Regeringen anser emellertid inte att det finns anledning
att i lagen ställa upp några preciserade krav på sådan information. Det
hindrar givetvis inte att sådana krav kan uppställas i redovisningspraxis
och rekommendationer från normgivande organ.

Artikel 8 gör det möjligt att göra undantag även i fråga om vissa mo-
derbolag som inte uppfyller förutsättningarna i artikel 7. Föreskriften i
artikel 8 avser moderbolag, som själva är dotterbolag och vars moderbo-
lag upprättar koncernredovisning enligt lagstiftningen i en EU-stat. En
förutsättning för att koncernredovisning inte skall behöva upprättas i
dessa fall är att en minoritet av viss storlek inte begär att en koncern-
redovisning skall upprättas. Föreskriften hade år 1993 införts av samtliga
dåvarande medlemsstater. Med hänsyn härtill och då värdet av en kon-
cernredovisning i dessa fall är begränsat bör även svensk lagstiftning
göra undantag för dessa fall.

Artikel 11 ger möjlighet att undanta även moderbolag som är dotter-
företag till bolag som lyder under en icke-medlemsstat under förutsätt-
ning att moderföretagets koncernredovisning har upprättats enligt direk-
tivet eller på ett likvärdigt sätt. Det är önskvärt att bolag vars
moderbolag har sitt säte i EES utan att vara medlem i EU i detta
avseende omfattas av samma lättnadsregler som bolag vars moderbolag
har sitt säte inom EU. Artikel 11 bör därför utnyttjas så att den
undantagna kretsen av bolag även omfattar bolag vars moderbolag har sitt
säte inom EES.

För att lagstiftningens struktur skall förenklas bör artiklarna 7, 8 och
11 komma till uttryck i en enda bestämmelse av innebörd att koncern-
redovisning inte behöver upprättas under förutsättning att bolaget omfat-
tas av en koncernredovisning upprättad enligt lagstiftningen i en EES-
stat, att bolaget offentliggör denna koncernredovisning genom att ge in
den till registreringsmyndigheten och att en minoritet av viss storlek inte
begär att bolaget självt skall upprätta en koncernredovisning. Minoriteten
bör - i överensstämmelse med de bestämmelser om minoritetsskydd som
gäller på aktiebolagsrättens område - bestämmas till tio procent.

Enligt direktivet behöver undantaget i artikel 7 inte tillämpas på ”bolag
vilkas värdepapper noteras officiellt på en fondbörs i en medlemsstat”,

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

130

dvs. som är inregistrerade vid en fondbörs inom EU eller - till följd av
EES-avtalet - annan stat inom EES. Nästan alla medlemsländer har
utnyttjat denna möjlighet. Det förhållandet att aktier i sådana bolag är
föremål för allmän handel innebär givetvis att intresset av en koncern-
mässig genomlysning i sådana fall är särskilt stort. Regeringen anser
därför att bolag, vars aktier eller andra värdepapper är inregistrerade på
en börs inom EES, alltid bör vara skyldiga att upprätta koncernredovis-
ning.

I detta sammanhang finns det anledning att kort beröra de konsekvenser
som de nu behandlade undantagsreglerna får för möjligheten till vinstut-
delning. En av koncernredovisningens främsta uppgifter är som ovan har
nämnts att ligga till grund för beräkningen av utdelningsbara medel i kon-
cernen och på så sätt förhindra utdelning av belopp som är för höga i
förhållande till vad som sammanlagt inom koncernen redovisas som fritt
eget kapital. Om ett moderbolag i en underkoncem undantas från skyldig-
heten att upprätta koncernredovisning, kan utdelningsbara medel i bolaget
inte längre bestämmas med utgångspunkt i en för denna koncern
upprättad redovisning. Detta kan synas i viss mån försämra borge-
närernas ställning. I Danmark har man sökt lösa detta genom en
bestämmelse om att utdelningen inte får överstiga vad som är försvarligt
med hänsyn till bolagets och, i moderbolag, koncernens ekonomiska
ställning (se 110 § andra stycket aktieselskabsloven resp. 80 § anpartssel-
skabsloven).

Enbart det förhållandet att vissa moderbolag i framtiden inte behöver
upprätta koncernredovisning utgör dock enligt regeringens mening inte
anledning att göra någon saklig ändring i aktiebolagslagens vinstutdel-
ningsregler. Den utdelningsbegränsning som finns i 12 kap. 2 § första
stycket kommer visserligen inte längre att kunna tillämpas på moderbolag
som inte upprättar koncernredovisning. Det medför att koncernens utdel-
ningskapacitet i stället får bestämmas enbart med ledning av bestämmel-
sen i 12 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen. Där sägs att vinstut-
delning inte får ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till
bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning
i övrigt står i strid mot god affärssed. Utgångspunkten måste därvid vara
att vinstutdelning aldrig får överstiga vad som skulle ha redovisats som
utdelningsbara medel om bolaget hade upprättat koncernredovisning.
Detta får bedömas med hänsyn till tillgängligt material eller, om detta
inte ger tillräckligt underlag för styrelsens och revisorns bedömning, på
en inom bolaget särskilt upprättad sammanställning.

Undantag för små och medelstora koncerner

Direktiven innehåller i flera fall lättnader för mindre och medelstora
företag. Det undantag för ”artikel 27-koncemer” som artikel 6.1 innehål-
ler har i gällande rätt delvis sin motsvarighet i 3 kap. 1 § 1980 års års-
redovisningslag. Där föreskrivs att bestämmelserna om koncernredovis-
ning behöver tillämpas endast om antalet anställda hos koncernen under
räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio. Något motsvarande undan-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

131

tag finns inte för aktiebolag.

År 1993 hade alla dåvarande EU-stater i större eller mindre utsträck-
ning utnyttjat undantaget i artikel 6.1. Det finns därför givetvis anledning
att noga överväga om en sådan undantagsbestämmelse bör finnas även i
Sverige. Önskemål om en sådan bestämmelse har framförts av bl.a. Före-
tagarnas Riksorganisation. Bl.a. intresset av att förenkla för mindre före-
tagare talar också utan tvivel i den riktningen. Även den motsatta upp-
fattningen har dock hävdats under remissbehandlingen. Så har Svenska
Revisorsamfundet framhållit bl.a. att ett avskaffande av kravet på kon-
cernredovisning skulle öka möjligheterna att utnyttja aktiebolagsformen
för att dölja ekonomiska manipulationer.

En tillämpning av de gränser som direktivet anvisar skulle medföra att
en överväldigande majoritet av moderbolagen i Sverige skulle undantas
från kravet på upprättande av koncernredovisning. Detta skulle innebära
en helt oacceptabel försämring av redovisningsstandarden i svenska före-
tag. Om en lättnadsregel skall införas i Sverige, kan det därför komma
i fråga enbart om gränserna läggs avsevärt lägre än de i direktivet
angivna, dvs. så att enbart de minsta företagen kommer att omfattas av
regeln. Det kan i detta sammanhang anmärkas att de gränser som har
inforts i den danska årsredovisningslagen anknyter till de gränser som
anvisas i artikel 11 i det fjärde direktivet (dvs. lättnadsregeln omfattar
enbart ”små” företag) och inte till dem som föreskrivs i artikel 27 (dvs.
”medelstora” företag i EG-terminologin).

Enligt regeringens mening är det emellertid från tredjemanssynpunkt
värdefullt att även förhållandevis små koncerner genomlyses genom upp-
rättande av koncernredovisning. Sveriges Redovisningskonsulters För-
bund har menat att i artikel 27-koncemer borde motsvarande information
kunna lämnas genom att moderbolaget redovisade aktier och andelar i
dotterföretag med hjälp av kapitalandelsmetoden. Det framstår emellertid
som tveksamt om en sådan redovisning skulle kunna ersätta en fullständig
koncernredovisning.

Till detta kommer vad som tidigare har uttalats om koncernredovis-
ningens betydelse som spärr mot alltför stora vinstutdelningar. Det talar
för att möjligheterna att undanta bolag från skyldigheten att upprätta kon-
cernredovisning i vart fåll bör utnyttjas med viss försiktighet. Även de
synpunkter som Svenska Revisorsamfundet har framfört talar i den
riktningen.

Med hänsyn härtill är regeringen for närvarande inte beredd att föreslå
att mindre koncerner undantas från skyldigheten att upprätta
koncernredovisning. Det kan emellertid finnas anledning att återkomma
till frågan sedan Redovisningskommittén har avgivit sitt slutbetänkande.

Oäkta koncerner

Det finns ingenting i direktivet som hindrar att redovisningsskyldigheten
utvidgas till att omfatta vissa andra företagsgrupper som inte utgör kon-
cerner enligt lagens definition (”oäkta koncerner”). Regeringen delar
emellertid kommitténs uppfattning att det inte finns anledning att nu

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

132

införa några sådana regler.

16.2 Koncernredovisningens utformning och innehåll

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Koncernredovisningen skall bestå av
koncembalansräkning, koncemresultaträkning, noter och förvalt-
ningsberättelse. Bolag som är av den storleken att de skall ha
auktoriserad revisor skall i koncernredovisningen även ta in en
finansieringsanalys.

För koncernredovisningen skall gälla samma krav på
överskådlighet, iakttagande av god redovisningssed och rättvisande
bild som för årsredovisningen. Samma grundläggande redovisnings-
principer och samma uppställningsformer skall tillämpas på
koncernredovisningen som på en årsredovisning.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 252 - 254, 309 och 310).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag
eller lämnat det utan erinran.

Bakgrund: En koncernredovisning kan beskrivas som en årsredovis-
ning som avser samtliga de företag som ingår i koncernen och redovisar
dessa som om de utgjorde ett enda företag. Den består, liksom årsredo-
visningen, av en rapport som beskriver ställningen på balansdagen, kon-
cembalansräkningen, och en rapport som beskriver företagsgruppens
resultat under räkenskapsperioden, koncemresultaträkningen. Koncernens
ställning och resultat framräknas normalt genom att man gör ett samman-
drag av de olika koncernföretagens balans- och resultaträkningar. För att
koncernredovisningen skall ge en riktig bild av koncernen måste dock
sammandraget ske på ett särskilt sätt. Detta kommer att beröras närmare
i avsnitten 16.5 - 16.7 nedan. Vidare måste - såsom kommer att beröras
i avsnitt 16.4 - effekterna av transaktioner mellan koncernföretagen
elimineras.

Gällande rätt: En koncernredovisning skall enligt 11 kap. 10 § aktie-
bolagslagen och 3 kap. 5 § 1980 års årsredovisningslag bestå av koncern-
resultaträkning och koncembalansräkning. Dessa skall upprättas med
iakttagande av god redovisningssed och var för sig utgöra ett samman-
drag av moderbolagets och dotterföretagens resultat- och balansräkningar
(se 11 kap. 11 § aktiebolagslagen och 3 kap. 7 § 1980 års årsredo-
visningslag). De regler som gäller för årsredovisningen gäller i väsentliga
delar även för koncernredovisningen.

Båda lagarna fordrar att det lämnas en redogörelse över vilka metoder
och värderingsprinciper som har använts vid upprättandet av koncern-
redovisningen. För aktiebolagens del skall detta ske i förvaltningsberättel-
sen för moderbolaget (se 11 kap. 11 § fjärde stycket) och för bolag som
omfattas av 1980 års årsredovisningslag skall det ske i en bilaga till
koncembalansräkningen (se 3 kap. 7 § fjärde stycket).

Om koncernen är av sådan storlek att moderbolaget måste ha auktorise-

133

rad revisor, skall det till koncernredovisningen fogas en finansierings-
analys (se 11 kap. 11 § sjätte stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 7 §
femte stycket 1980 års årsredovisningslag).

Några bestämmelser om att koncernredovisningen skall innehålla en
förvaltningsberättelse finns inte. Ett aktiebolag som utgör moderbolag
skall emellertid i sin förvaltningsberättelse lämna sådana upplysningar om
koncernen som enligt 11 kap. 9 § första och andra styckena aktiebolags-
lagen skall lämnas om bolaget självt. Ett bolag som enligt 1980 års års-
redovisningslag skall offentliggöra sin årsredovisning skall i den förvalt-
ningsberättelse som därvid skall ingå i årsredovisningen lämna samma
upplysningar om koncernen som det skall lämna om bolaget självt (se 11
kap. 11 § fjärde stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 7 § fjärde stycket
1980 års årsredovisningslag).

Direktivet: Den sammanställda redovisningen - i det följande benämnd
koncernredovisningen - skall enligt artikel 16 bestå av en sammanställd
balansräkning, en sammanställd resultaträkning och noter. Dessa hand-
lingar skall bilda en enhet. Koncernredovisningen skall upprättas på ett
överskådligt sätt samt ge en rättvisande bild av tillgångar, skulder,
ekonomisk ställning och resultat beträffande de företag, betraktade som
en helhet, som omfattas av redovisningen. Om en rättvisande bild inte
kan uppnås enbart genom tillämpningen av föreskrifterna i direktivet,
skall ytterligare upplysningar lämnas. Om tillämpningen av någon av
direktivets föreskrifter skulle vara oförenlig med skyldigheten att visa en
rättvisande bild, skall avsteg göras från föreskriften så att en rättvisande
bild kan ges. Det är således fråga om exakt samma föreskrifter som
återfinns i artikel 2 i det fjärde direktivet (se avsnitt 8.2 ovan).

Enligt artikel 17.1 skall uppställningen av koncernredovisningen följa
de uppställningsformer och andra regler som finns i artiklarna 3 - 10, 13
- 26 och 28 - 30 i det fjärde direktivet. Uppställningen skall dock an-
passas på det sätt som är nödvändigt med hänsyn till de särdrag som
utmärker en koncernredovisning jämfört med ett årsbokslut. Tillgångar
och skulder i de företag som omfattas av koncernredovisningen skall
enligt artikel 18 redovisas i sin helhet i balansräkningen. De skall enligt
artikel 29.1 värderas enligt enhetliga principer och i överensstämmelse
med artiklarna 31-42 och 60 i det fjärde direktivet. Moderbolaget skall
därvid tillämpa samma värderingsbestämmelser som i sitt eget årsbokslut
(se artikel 29.2).

I artikel 36 finns bestämmelser om en särskild koncemförvaltningsbe-
rättelse (”sammanställd förvaltningsberättelse”). Däremot saknar direkti-
vet föreskrifter om finansieringsanalys.

Skälen för regeringens förslag: Direktivets bestämmelser om kon-
cernredovisningens utformning överensstämmer i stor utsträckning med
gällande rätt och praxis i Sverige.

En anpassning till direktivet gör det nödvändigt att i den nya svenska
lagstiftningen föreskriva att det i koncernredovisningen skall ingå en kon-
cembalansräkning och en koncemresultaträkning jämte noter. Detta in-
nebär i förhållande till gällande rätt en starkare betoning av noterna som
en i viss utsträckning självständig del av redovisningen.

Direktivet fordrar också att det upprättas en särskild förvaltningsbe-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

134

rättelse för koncernen. Denna förvaltningsberättelse bör i den nya lag- Prop. 1995/96:10
stiftningen vara en del av koncernredovisningen.

Såsom tidigare har redovisats ställer direktivet inte några krav på upp-
rättande av finansieringsanalys. Regeringen har emellertid inte funnit skäl
att i detta sammanhang ompröva de bestämmelser som finns i gällande
rätt om upprättande av finansieringsanalys för koncerner. I den nya lag-
stiftningen bör därför föreskrivas att det skall ingå en finansieringsanalys
i koncernredovisningen om koncernen är av den storleken att moderbola-
get är skyldigt att ha auktoriserad revisor.

I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 16 bör det på en koncern-
redovisning ställas samma krav på överskådlighet och på ”rättvisande
bild” som på årsredovisningen. Av skäl som har behandlats i avsnitt 8.2
ovan bör det dessutom - i enlighet med gällande rätt - krävas att
koncernredovisningen upprättas i enlighet med god redovisningssed.
Även de krav som artikel 16 ställer på att redovisningen skall kom-
pletteras med tilläggsupplysningar, om det är nödvändigt för att uppnå en
rättvisande bild, bör infogas i den nya lagstiftningen.

Av direktivet följer också att bestämmelserna i artiklarna 3 - 10, 13 -
26 och 28 - 30 i det fjärde direktivet skall tillämpas på koncernredovis-
ningen. Koncembalansräkningen och koncemresultaträkningen skall alltså
ställas upp på samma sätt som en balansräkning resp, en resultaträkning
som ingår i en årsredovisning. Regeringen gör i dessa avseenden inte
några andra bedömningar än vad som har redovisats under avsnitt 9. En
koncembalansräkning bör därför alltid ställas upp i kontoform och inne-
hålla samma poster som en balansräkning i en årsredovisning, medan en
koncemresultaträkning bör ställas upp i rapportform med kostnadsslags-
indelning eller funktionsindelning med samma poster som en resultaträk-
ning i en årsredovisning (jfr avsnitten 9.1, 9.2 och 9.3). Ett par mindre
tillägg i resp, uppställningsschema bör dock göras. Enligt artikel 21 skall
nämligen minoritetsintressen i dotterföretags tillgångar och förpliktelser
redovisas under en särskild post i koncembalansräkningen. Vidare skall
enligt artikel 23 den del av dotterföretagets resultat som belöper på
företag som inte omfattas av koncernredovisningen redovisas under en
särskild post i koncemresultaträkningen. Bestämmelser om sådan sär-
redovisning av minoritetsandelar bör tas in i den nya lagstiftningen.

I enlighet med artikel 29 bör den nya lagstiftningen också utformas så
att det företag som upprättar koncernredovisningen normalt tillämpar
samma värderingsprinciper i denna som i sin egen årsredovisning.

135

16.3 Dotterföretag som skall omfattas av koncernredovis-
ningen

Regeringens förslag: Koncernredovisningen skall som utgångs-
punkt omfatta samtliga dotterföretag.

Ett dotterföretag behöver emellertid inte omfattas av koncern-
redovisningen, om företaget har liten betydelse med hänsyn till
kravet på rättvisande bild.

Ett dotterföretag behöver inte heller omfattas av koncernredo-
visningen, om

1. betydande och varaktiga hinder i väsentlig grad begränsar
moderbolagets möjligheter att utöva inflytande över dotterföretaget,

2. nödvändig information för att upprätta koncernredovisningen
inte kan erhållas utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid, eller

3. andelarna i dotterföretaget innehas tillfälligt och uteslutande i
avsikt att säljas vidare.

Om ett dotterföretag inte omfattas av koncernredovisningen, skall
skälen för detta anges i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 259 - 261 och 263 - 266).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Föreningen Auktoriserade Revisorer har dock riktat
invändningar mot förslaget om att vissa dotterföretag skall undantas från
koncernredovisningen på den grund att innehavet av andelarna endast är
tillfälligt och har varnat för att den bestämmelsen kan missbrukas. Riks-
skatteverket har menat att undantaget beträffande tillfälliga innehav bör
begränsas till innehav under högst ett år.

Bakgrund: Det vanliga är att en koncernredovisning omfattar samtliga
de dotterföretag som ingår i koncernen och att dotterföretagens tillgångar
och förpliktelser därvid räknas in i koncernen enligt de särskilda regler
som gäller om detta. När så sker brukar man säga att dotterföretaget kon-
solideras. Den särskilda koncemmässiga redovisningen kan emellertid
vara förenad med särskilda svårigheter som inte står i proportion till den
betydelse som dotterföretaget har eller en konsolidering skulle få. För att
företagen inte skall drabbas av onödigt besvär kan det därför övervägas
om inte vissa dotterföretag skulle kunna undantas från konsolideringen.

Även om någon konsolidering av ett visst företag inte sker, måste
moderbolagets innehav i företaget beaktas, så till vida att moderbolaget
måste redovisa sina andelar i företagen. De särskilda koncemmässiga
formerna för redovisning kommer emellertid i så fall inte till användning
utan andelarna värderas enligt de principer som gäller för värdering av
aktier och andelar i årsredovisningen.

Gällande rätt m.m.: Enligt gällande rätt skall som huvudregel samt-
liga dotterföretag omfattas av koncernredovisningen. Enligt 11 kap. 11 §
tredje stycket aktiebolagslagen får dock avsteg från huvudregeln göras,
om det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskilda

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

136

skäl är förenat med synnerliga svårigheter att tillämpa regeln fullt ut. I Prop. 1995/96:10
förarbetena till lagen nämns som exempel på fall då ett företag kan ute-
lämnas från koncernredovisningen att det är svårt att få fram menings-
fulla uppgifter från ett utländskt dotterföretag eller att olika värderings-
principer omöjliggör en rättvisande redovisning av koncemförhållandet.
Enbart den omständigheten att dotterföretaget är av ringa betydelse för
koncernen som helhet eller bedriver en från koncernen i övrigt skild
verksamhet utgör emellertid inte grund för att utelämna dotterföretaget
(se prop. 1975:103 s. 284 och 469). I aktiebolagsutredningen, som låg
till grund för lagstiftningen, anfördes dock att det förhållandet att ett
försäkringsbolag ingår i en industrikoncern kan utgöra skäl för att ute-
lämna försäkringsbolaget i koncernredovisningen (se SOU 1971:15 s.

306).

Redovisningsrådet har i sin rekommendation RR 01:91, Koncernredo-
visning, uttalat att koncernredovisningen inte bör omfatta företag som
formellt är dotterföretag men i vilka aktieinnehavet endast är tillfälligt
eller det av särskilda skäl inte går att utöva någon faktisk kontroll. Rådet
har härvid hänvisat till internationell praxis (se bl.a. IASC:s rekommen-
dation IAS 27, Consolidated Financial Statements and Accounting for
Investments in Subsidiaries) och intresset av att koncernredovisningen
inte skall bli missvisande. Sådana dotterföretag skall inte heller behandlas
som intresseföretag, dvs. de skall inte konsolideras med hjälp av kapital-
andelsmetoden (jfr avsnitt 16.7.1).

Av den praxis till vilken Redovisningsrådet har hänvisat framgår,
utöver vad som har angivits i rådets rekommendation, att ett dotterföretag
inte får utelämnas från redovisningen enbart på den grunden att det
bedriver en i förhållande till övriga koncernföretag olikartad verksamhet.

Direktivet: Huvudregeln i sjunde direktivet är - såsom framgår av
artikel 3 - att koncernredovisningen skall omfatta samtliga dotterföretag.

I artikel 13, som är tvingande för medlemsstaterna, föreskrivs vissa
generella undantag från huvudregeln.

Enligt artikel 13.1 behöver koncernredovisningen inte omfatta företag
som endast har ringa betydelse för att koncernredovisningen skall ge en
rättvisande bild av koncernföretagens ställning och resultat. Om flera
sådana företag tillsammans har betydelse för att ge en rättvisande bild av
koncernen, får de dock inte utelämnas.

Enligt artikel 13.3 a aa kan företag vidare utelämnas från koncernredo-
visningen, om det för moderföretaget föreligger väsentliga och varaktiga
hinder som begränsar dess möjligheter att utöva sina rättigheter beträffan-
de dotterföretagets tillgångar eller dess ledning.

Slutligen föreskrivs i artiklarna 13.3 b och 13.3 c att ett dotterföretag
får utelämnas, om den information som behövs för att upprätta en kon-
cernredovisning inte utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid kan er-
hållas eller om andelarna innehas uteslutande i avsikt att säljas vidare.

Härutöver gäller enligt artikel 14.1 att om ett företag som skulle omfat-
tas av koncernredovisningen bedriver så olikartad verksamhet att dess
medtagande i redovisningen skulle vara oförenligt med kravet på rättvi-
sande bild, detta företag skall undantas från koncernredovisningen. Om 137

det undantagna dotterföretaget inte offentliggör någon egen årsredovis-

ning eller koncernredovisning i den medlemsstat där moderföretaget
offentliggör sin koncernredovisning, skall enligt artikel 14.3 dessa hand-
lingar antingen fogas till moderföretagets koncernredovisning eller göras
offentligt tillgängliga på annat sätt.

Skälen för regeringens förslag: Den nya lagstiftningen bör - i enlighet
med artikel 3 - ha som huvudregel att koncernredovisningen skall
omfatta moderbolagets samtliga dotterföretag. Eftersom både artikel 13
och 14 är tvingande för medlemsstaterna, måste dock vissa undantag
göras från denna huvudregel.

För det första måste lagstiftningen - med anledning av föreskriften i
artikel 13.1 - lämna utrymme för att från koncernredovisningen undanta
de dotterföretag som har en endast liten betydelse med hänsyn till kravet
på rättvisande bild. Detta undantag framstår också som rimligt med
hänsyn till det ganska omfattande arbete som det innebär att föra in
dotterföretaget i koncernredovisningen. I vissa situationer, t.ex. när
dotterföretaget är vilande, finns det uppenbarligen inte något intresse av
att kräva en koncemmässig redovisning.

Vidare bör det i den svenska lagstiftningen göras de undantag som
beskrivs i artikel 13.3.

Det första fallet är när det finns betydande och varaktiga hinder för
moderbolaget att utöva inflytande över dotterföretaget, t.ex. krig, lång-
varig politisk oro eller naturkatastrofer. Det är naturligt att dotterföre-
taget inte omfattas av koncernredovisningen i detta fall, eftersom kon-
cernredovisningen inte bör innehålla värden på tillgångar som moderbola-
get svårligen kan förfoga över.

Det andra fallet är när det inte är möjligt att i tid eller till rimlig kost-
nad få fram relevanta siffervärden för dotterföretaget.

Det tredje fallet är när moderbolagets innehav endast är tillfälligt, där-
för att man har för avsikt att sälja andelarna vidare. Ett par remissinstan-
ser har kommenterat detta fall. Riksskatteverket har ansett att gränsen för
tillfälligt innehav bör begränsas till ett år, medan Föreningen Auktorise-
rade Revisorer har menat att dotterföretaget inte bör kunna undantas från
koncernredovisningen, om det tidigare har omfattats av denna. Enligt
regeringens mening bör emellertid den tvingande direktivföreskriften tas
in i lagstiftningen utan någon uttrycklig begränsning. Det får sedan bli
en sak för redovisningspraxis att tolka bestämmelsen närmare. Det kan
dock anmärkas att det med hänsyn till direktivets lydelse knappast torde
kunna komma i fråga att med stöd av undantagsregeln undanta dotter-
företag som tidigare har omfattats av en koncernredovisning.

I de nu nämnda fallen finns det i och för sig inget hinder för bolagen
att låta koncernredovisningen omfatta de aktuella dotterföretagen. I arti-
kel 14 finns däremot ett direkt förbud mot att i ett visst fäll låta ett dot-
terföretag omfattas av koncernredovisningen. Föreskriften, som saknar
motsvarighet i gällande rätt, innebär att koncernredovisningen inte får
omfatta dotterföretag som bedriver från koncernen i övrigt så olikartad
verksamhet att en konsolidering skulle komma i strid med kravet på
rättvisande bild. Kommittén har ansett att denna tvingande föreskrift bör
införlivas genom en bestämmelse om att konsolidering i dessa fall inte
skall ske med den normala metoden, förvärvsmetoden, utan i stället bör

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

138

ske med kapitalandelsmetoden. Regeringen delar denna bedömning.

Frågan kommer att beröras närmare i avsnitt 16.6.3.

16.4 Eliminering av transaktioner mellan koncernföretag

Regeringens förslag: Alla transaktioner mellan koncernföretagen
skall elimineras. Det innebär att internvinster samt fordringar och
skulder mellan koncernföretag skall avräknas i koncembalans-
räkningen och att det i koncemresultaträkningen skall göras avdrag
för förändringar i intemvinst under räkenskapsåret samt för intäkter
och kostnader som är hänförliga till transaktioner mellan koncern-
företag.

Med intemvinst skall härvid förstås antingen hela den vinst som
har uppkommit vid en transaktion mellan företagen eller den på
moderbolaget belöpande andelen av vinsten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med regering-
ens förslag (se betänkandet del I s. 312, 313, 417 och 418). I kommitténs
förslag avses dock med intemvinst enbart den på moderbolaget belöpande
andelen i den vinst som uppkommer vid en transaktion inom koncernen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några
erinringar mot kommitténs förslag. Några remissinstanser, bl.a.
Föreningen Auktoriserade Revisorer, har dock förespråkat att hela
intemvinsten elimineras.

Bakgrund: En koncernredovisning kan, som ovan har anmärkts, be-
tecknas som ett sammandrag av moderbolagets och dotterföretagens års-
redovisningar. Eftersom koncernredovisningen skall ge en bild av kon-
cernens ställning och resultat som en helhet, måste dock alla interna mel-
lanhavanden mellan koncernföretagen räknas bort, dvs. vad som i detta
sammanhang normalt kallas ”elimineras”.

Gällande rätt: Regler om eliminering av interna transaktioner mellan
koncernföretag finns i 11 kap. 11 § andra stycket aktiebolagslagen och
3 kap. 7 § andra stycket 1980 års årsredovisningslag. Där sägs att
koncemresultaträkningen skall utvisa koncernens årsresultat efter avdrag
för redovisad vinstutdelning inom koncernen och avdrag eller tillägg för
ökning eller minskning av intemvinst under räkenskapsåret. Koncem-
balansräkningen skall utvisa beloppet av fritt eget kapital eller ansamlad
förlust i koncernen efter avdrag för intemvinster.

Enligt samma lagrum avses med intemvinst på moderbolaget belöpande
del av vinst vid överlåtelse av tillgång inom koncernen, i den mån inte
överlåtelse av tillgången därefter har skett till köpare utanför koncernen
eller förbrukning av tillgången har ägt mm hos det företag inom kon-
cernen som förvärvat tillgången.

Direktivet: Direktivets bestämmelser om eliminering av koncemintema
poster finns i artikel 26.1. I artikeln föreskrivs att den sammanställda
redovisningen skall ange tillgångar, skulder, ekonomisk ställning och
resultat, som om de ingående företagen utgjorde ett enda företag. Ford-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

139

ringar och skulder mellan företag som omfattas av redovisningen skall
elimineras. Detsamma gäller intäkter och kostnader resp, vinster och för-
luster som hänför sig till transaktioner mellan företagen. Medlemsstaterna
får tillåta att elimineringar av vinster och förluster genomförs i förhållan-
de till den procentsats som moderföretaget innehar av kapitalet i vart och
ett av de dotterföretag som omfattas av redovisningen.

Enligt artikel 26.2 får en medlemsstat tillåta avvikelse från föreskriften
om eliminering av vinster eller förluster, om transaktionen har ägt rum
på normala marknadsvillkor och en eliminering av vinsten eller förlusten
skulle föra med sig oskäliga kostnader.

Enligt artikel 26.3 skall avvikelse från föreskrifterna om eliminering
vara tillåten, om de belopp som det är fråga om är av ringa betydelse i
förhållande till kravet på rättvisande bild.

Skälen for regeringens förslag: Direktivets bestämmelser om elimine-
ring av interna mellanhavanden inom koncerner är i allt väsentligt tving-
ande och måste därför införas i svensk rätt.

Föreskrifterna om eliminering av fordringar och skulder resp, intäkter
och kostnader motsvarar i sak vad som i dag torde utgöra god redovis-
ningssed. Regeringen föreslår att med direktivet överensstämmande
bestämmelser införs i den nya lagstiftningen.

Tanken bakom direktivets föreskrift om eliminering av interna vinster
och förluster är att från koncernredovisningen skall rensas bort vinster
och förluster som har uppkommit när koncernen har ”handlat med sig
själv”. Direktivet ger härvid valfrihet för medlemsstaterna att föreskriva
eliminering av hela vinsten eller förlusten eller att föreskriva att enbart
den del av vinsten eller förlusten som svarar mot moderbolagets andel
skall elimineras. Det senare alternativet överensstämmer med gällande
rätt.

Kommittén har uttalat att det visserligen finns skäl som talar för att
interna vinster och förluster elimineras utan att hänsyn därvid tas till
eventuella minoritetsintressen. Kommittén har emellertid valt att i detta
skede av utredningsarbetet föreslå att nuvarande regler bibehålls.

Enligt regeringens uppfattning talar dock övervägande skäl för att redan
nu ge utrymme för eliminering av hela intemvinsten. Detta skulle
överensstämma med den ordning som gäller i andra stater med högt
utvecklad redovisningsstandard, t.ex. USA, Storbritannien och Tyskland.
Det skulle också stå i överensstämmelse med IASC:s regler. Regeringen
föreslår därför att internt genererade vinster och förluster skall få
elimineras i sin helhet. Med hänsyn till att man i svensk lag och praxis
hittills har tillämpat partiell eliminering av internvinster och då sådan
partiell eliminering i vissa situationer kan vara att föredra finner
regeringen att även denna elimineringsmetod bör tillåtas. I noterna bör
lämnas upplysning om vilken elimineringsmetod som tillämpas.

Den möjlighet som direktivet ger att tillåta avvikelser från bestämmel-
serna om eliminering av intemvinster på den grund att transaktionen har
ägt rum på marknadsmässiga villkor saknar motsvarighet i gällande rätt.
Det har inte framkommit några skäl att utnyttja den möjligheten. Däre-
mot bör det - i enlighet med direktivets tvingande föreskrift - i lagen tas
in en bestämmelse om att eliminering får underlåtas då beloppet i fråga

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

140

är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild.

16.5 Konsolideringsmetodernas reglering

Regeringens förslag: Metoderna för konsolidering av dotterföretag
och intresseföretag lagregleras.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock inte föreslagit någon lagreglering av den
s.k. ”poolingmetoden” (i fortsättningen benämnd poolningsmetoden; se
betänkandet del I s. 261 - 266).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några erin-
ringar mot förslaget. Sveriges Industriförbund har dock menat att regler-
na borde ha fått en mera allmän utformning och har beklagat den detalj-
reglering som förslaget ansetts innebära. Även Redovisningsrådet har
menat att en mindre detaljerad beskrivning av metoderna borde kunna
övervägas.

Bakgrund: I praxis har utvecklats ett antal metoder för hur man skall
räkna in dotterföretagens tillgångar och skulder i koncernredovisningen.
Dessa brukar kallas konsolideringsmetoder. Det har också utvecklats
särskilda metoder för hur andelar i andra företag, främst intresseföretag,
skall redovisas i koncernredovisningen. Även dessa metoder kan, något
förenklat, beskrivas som konsolideringsmetoder. Konsolideringsmetoder-
na har numera i många länder lagts till grund för lagstiftning.

Gällande rätt m.m.: Av 11 kap. 11 § aktiebolagslagen och 3 kap.

7 § 1980 års årsredovisningslag framgår att koncemresultaträkningen och
koncembalansräkningen var för sig skall utgöra ett sammandrag av mo-
derbolagets och dotterföretagens resultaträkningar och balansräkningar
och att sammandraget skall upprättas enligt god redovisningssed. Lagtex-
ten anger dock inte vilken eller vilka konsolideringsmetoder som kan
användas men fordrar att det lämnas upplysning om vilken metod och
vilka värderingsprinciper som har använts. Denna upplysning skall läm-
nas i förvaltningsberättelsen, om moderbolaget är ett aktiebolag, och i en
bilaga till koncembalansräkningen, om moderbolaget är ett handelsbolag.

I Redovisningsrådets rekommendation RR 01:91, Koncernredovisning,
beskrivs ett antal metoder, dels hur de tekniskt skall användas, dels i
vilka situationer de skall utnyttjas. Vidare innehåller FAR:s utkast till
rekommendation angående redovisning av andelar i intresseföretag vissa
beskrivningar av några av metoderna.

Direktivet: Det sjunde direktivet behandlar några konsolideringsmeto-
der som får eller skall införlivas med de nationella lagstiftningarna.

Enligt artikel 19 skall, som huvudregel, aktier och andelar i dotterföre-
tag konsolideras med tillämpning av den s.k. förvärvsmetoden. I artikel
20 anges dock att medlemsstaterna får tillåta eller fordra att den s.k.
poolningsmetoden används, om vissa närmare angivna förutsättningar är
uppfyllda. För intresseföretag föreskrivs i artikel 33 att kapitalandels-
metoden skall användas. Av artikel 32 följer att medlemsstaterna får

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

141

tillåta att s.k. joint ventures, som ofta har karaktär av intresseföretag,
redovisas enligt klyvningsmetoden.

Skälen for regeringens förslag: I gällande rätt är metoderna för
konsolidering av dotter- och intresseföretag inte lagreglerade. Direktivet
innehåller däremot delvis detaljerade regler om hur konsolideringen skall
gå till. De konsolideringsmetoder som förekommer i direktivet används
redan i dag i Sverige och är väl utvecklade i redovisningspraxis.

Eftersom direktivets bestämmelser delvis är tvingande kan den nuvaran-
de svenska ordningen inte behållas utan konsolideringsmetodema måste
nu regleras i lagen. Regeringen kommer i följande avsnitt att närmare
redogöra for hur direktivets bestämmelser bör komma till uttryck i den
svenska lagstiftningen.

Direktivens uppräkning av tillåtna konsolideringsmetoder får anses
uttömmande. Något utrymme för att använda andra konsolideringsmeto-
der kommer därför inte att finnas.

Att i lagtexten ge en fullständig beskrivning av metoderna och deras
användning i olika situationer synes knappast möjligt och inte heller
lämpligt. I stället bör lagen utformas så att den ger möjlighet att i enskil-
da situationer ta sådana särskilda hänsyn som en god redovisning och
intresset av en rättvisande redovisning påkallar. Det är emellertid samti-
digt klart att bestämmelsernas struktur inte far göras alltför allmän, efter-
som detta kan komma att gå ut över jämförbarheten mellan olika redovis-
ningar. Det är också oundvikligt att metoderna ges i vart fall den grad
av detaljering att de motsvarar vad direktivet fordrar.

16.6 Konsolidering av dotterföretag

16.6.1 Förvärvsmetoden

Regeringens förslag: Konsolidering skall som huvudregel ske
enligt den s.k. förvärvsmetoden.

I koncembalansräkningen skall därvid de i dotterföretagen bok-
förda värdena av dotterföretagens tillgångar, avsättningar och
skulder justeras med hänsyn till vad som framkommer om till-
gångarnas, avsättningarnas och skuldernas anskaffningsvärde för
koncernen.

Moderbolagets andelar i dotterföretagens eget kapital skall elimi-
neras genom att värdet av andelarna räknas av mot den andel av
dotterföretagets eget kapital som är hänförlig till andelama. Från
det skillnadsbelopp som därvid framkommer skall man avräkna de
justeringar som har gjorts i fråga om dotterföretagens tillgångar,
avsättningar och skulder.

Det belopp som därefter kvarstår skall behandlas som goodwill
alternativt negativ goodwill.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med
regeringens förslag (se betänkandet del I s. 261 och 263-266)

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

142

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några erin-
ringar mot kommitténs förslag. Flera remissinstanser, bl.a. Bokförings-
nämnden, har dock erinrat om att vissa delar i förslaget skiljer sig från
en modem tillämpning av förvärvsmetoden. Föreningen Auktoriserade
Revisorer m.fl. remissinstanser har menat att metoden bör anpassas till
Redovisningsrådets rekommendation på området.

Bakgrund: Den vanligast förekommande metoden för konsolidering av
dotterföretag är den s.k. förvärvsmetoden. Metoden kan sägas innebära
att moderbolagets förvärv av dotterföretaget ses som en transaktion
genom vilken koncernen förvärvar dotterföretagets tillgångar och övertar
dess skulder. Dotterföretagets tillgångar och skulder tas därför in i den
gemensamma balansräkningen. Samtidigt räknas de i moderbolaget bok-
förda värdena av aktierna eller andelarna i dotterföretaget av mot dotter-
företagets eget kapital. Att vid denna avräkning lägga enbart de värden
som finns bokförda i dotterföretagen till grund för redovisningen skulle
emellertid kunna ge ett oriktigt resultat, eftersom tillgångarna och skul-
derna från koncernens synpunkt kan ha andra värden än dem som kom-
mer till uttryck i dotterföretagets balansräkning. Sådana skillnader måste
beaktas, om förvärvets konsekvenser för koncernen skall kunna beräknas
på ett rättvisande sätt. Vid användandet av förvärvsmetoden försöker man
därför vanligen beräkna det koncernmässiga anskaffningsvärdet av till-
gångarna och skulderna.

Efter avräkningen justeras de bokförda värdena av tillgångar och skul-
der. Återstående skillnad mellan det bokförda värdet av aktierna och an-
delarna och dotterföretagets eget kapital behandlas i koncernredovisning-
en som koncemgoodwill eller negativ koncerngoodwill.

Gällande rätt m.m: Förvärvsmetoden finns inte reglerad i lag.

I Sverige har emellertid en enhetlig praxis utvecklats på grundval av
Redovisningsrådets rekommendation RR 01:91, Koncernredovisning,
punkterna 10-35. Huvuddragen i metoden kan beskrivas på följande
sätt.

I anslutning till förvärvet av aktierna eller andelarna företas en för-
värvsanalys. Vid förvärvsanalysen fastställs dels anskaffningsvärdet för
aktierna, dels marknadsvärdet vid förvärvstidpunkten för de tillgångar
som har förvärvats och de skulder som har övertagits från dotterföretaget
(det koncemmässiga anskaffningsvärdet).

Skillnaden mellan anskaffningsvärdet för dotterföretagsaktiema och
marknadsvärdet på förvärvade tillgångar och övertagna skulder behandlas
som koncemmässig goodwill. Denna goodwill tas upp som en tillgång i
koncembalansräkningen och skrivs av över beräknad ekonomisk livs-
längd. Om skillnadsbeloppet är negativt (negativ goodwill), skrivs icke-
monetära anläggningstillgångar ned proportionellt med skillnadsbeloppet.
Alternativt kan skillnadsbeloppet redovisas som långfristig skuld som
upplöses enligt en vid förvärvet fastlagd plan som återspeglar för-
väntningarna vid förvärvstidpunkten. Negativ goodwill som kvarstår efter
det att icke-monetära anläggningstillgångar har skrivits ned till noll upp-
löses på samma sätt.

Direktivet: Förvärvsmetoden behandlas i artikel 19.1 i det sjunde
direktivet. Där föreskrivs att det bokförda värdet av aktier eller andelar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

143

i företag som omfattas av koncernredovisningen skall elimineras genom
att avräknas mot den andel av dessa företags egna kapital som aktierna
eller andelarna representerar.

Elimineringen skall utföras på grundval av de bokförda värdena vid den
tidpunkt då företaget första gången tas med i koncernredovisningen. En
medlemsstat får dock tillåta eller fordra att elimineringen hänför sig till
värdena vid tidpunkten för förvärvet av aktierna eller andelarna eller, då
fråga är om successiva förvärv, till den tidpunkt då företaget blev dotter-
företag. De differenser som uppkommer vid elimineringen skall i
möjligaste mån öka eller minska värdet av sådana poster i koncembalans-
räkningen vilkas verkliga värden överstiger eller understiger posternas
bokförda värden. Återstående differens med anledning av tillämpningen
av tidigare stycken skall redovisas i den sammanställda balansräkningen
med lämplig beteckning. En positiv differens skall enligt artikel 30 be-
handlas enligt det fjärde direktivets bestämmelser om goodwill. En med-
lemsstat får dock tillåta att den omedelbart och på ett tydligt sätt dras
ifrån ”reserverna”, dvs. det egna kapitalet. En negativ skillnad (”negativ
goodwill”) får enligt artikel 31 föras över till koncemresultaträkningen
endast om differensen motsvarar antingen en vid förvärvstidpunkten
förväntad ogynnsam resultatutveckling i företaget eller förväntade kost-
nader i detta, i den mån förväntningarna förverkligas, eller en realiserad
vinst.

Skälen för regeringens förslag: Föreskrifterna om förvärvsmetoden
i artikel 19 är tvingande. I den nya lagstiftningen måste därför införas be-
stämmelser om förvärvsmetoden och dess användande. Lagstiftningen bör
utformas så att metoden liksom i direktivet utgör den huvudsakliga for-
men för konsolidering av dotterföretag.

Såsom tidigare har framhållits anser regeringen att den beskrivning av
förvärvsmetoden som tas in i lagtexten i stor utsträckning bör överens-
stämma med de formuleringar som direktivet använder. Några remissin-
stanser har kritiserat kommitténs förslag för att det innehåller formule-
ringar som inte helt harmonierar med nuvarande praxis. Lagstiftningen
måste dock utformas inom de ramar som direktivet anger. Inom dessa
ramar bör det emellertid göras vissa anpassningar till den praxis som
sedan några år finns i Sverige, dvs. den som kommer till uttryck i Redo-
visningsrådets rekommendation RR 01:91, Koncernredovisning.

Lagtexten bör därför innehålla endast en beskrivning av metodens hu-
vudmoment. Det bör sålunda föreskrivas att koncernens anskaffnings-
värde för moderbolagets andelar i ett dotterföretags eget kapital skall
elimineras genom att det bokförda värdet av andelarna räknas av mot den
andel av dotterföretagets eget kapital som är hänförlig till andelarna. I
enlighet med svensk redovisningspraxis bör denna avräkning ske på
grundval av förhållandena vid förvärvstidpunkten.

Av direktivet följer att det skillnadsbelopp som framkommer vid
avräkningen så långt möjligt skall användas för att öka eller minska
värdet av sådana poster vars verkliga värde över- eller understiger deras
bokförda värde. Detta bör avspeglas i lagstiftningen. Med ”verkligt
värde” torde här få förstås vad som i svensk praxis (se Redovis-
ningsrådets rekommendation RR 01:91) brukar benämnas koncemmässigt

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

144

anskaffningsvärde. För att få fram de koncemmässiga anskaffnings-
värdena och därmed kunna fastställa tillgångarnas, avsättningarnas och
skuldernas över- och undervärden torde man därför - såsom föreskrivs
i Redovisningsrådets rekommendation Koncernredovisning - vara
tvungen att göra en s.k. förvärvsanalys. Det är en fordel om detta
väsentliga moment i förvärvsmetoden kommer till uttryck i lagen. I
lagstiftningen bör därför tas in ett krav på upprättande av förvärvsanalys.
Med ledning av förvärvsanalysen bör posternas värde sedan justeras.

Sedan den nu nämnda värdejusteringen har gjorts skall enligt artikel

19.1 c återstående skillnadsbelopp tas upp under en särskild post. För att
få fram detta belopp - som även kan vara negativt (jfr artikel 31) - bör
summan av de justeringar som gjorts med hänsyn till föreliggande under-
och övervärden avräknas från det skillnadsbelopp som tidigare har
konstaterats.

Om återstående skillnadsbelopp är ett positivt belopp skall det enligt
artikel 30.1 behandlas som goodwill. För sådan goodwill skall gälla de
regler for aktivering och avskrivning av immateriella anläggnings-
tillgångar som gäller i ett enskilt företag. Det följer av artikel 30.1 och
lagen bör ge uttryck för detta. Enligt artikel 30.2 får medlemsstaterna
tillåta att koncemgoodwill i stället skrivs av omedelbart mot eget kapital.
Denna möjlighet har utnyttjats av nästan samtliga medlemsländer.
Utvecklingen går emellertid mot att inte tillåta sådan direktavskrivning.
Bl.a. mot den bakgrunden anser regeringen att direktavskrivning av
goodwill mot eget kapital inte bör tillåtas.

Det återstående skillnadsbeloppet kan också vara negativt. Sådan s.k.
negativ koncerngoodwill kan uppkomma exempelvis därför att köparen
har förväntat sig en negativ resultatutveckling i dotterföretaget eller på
grund av att tillgångarna i dotterföretaget har undervärderats eller skul-
derna övervärderats. Enligt artikel 31 får negativ koncemgoodwill inte
intäktsföras förrän den ogynnsamma resultatutvecklingen eller de för-
väntade kostnaderna har uppkommit. Intäktsföring får enligt direktivet
även ske om den negativa goodwillen motsvarar en realiserad vinst. Det
torde endast i undantagsfall inträffa att en negativ goodwill motsvarar en
realiserad vinst. Som regel torde i stället en sådan goodwill ha sin för-
klaring i att anskaffningsvärdet för aktierna eller andelarna i dotterföreta-
get har påverkats av förväntade förluster eller en förväntad ogynnsam
resultatutveckling i dotterföretaget under en begränsad tid. Kommittén
har mot denna bakgrund menat att negativ goodwill bör kunna sättas av
till en reserv som sedan upplöses i takt med att den ogynnsamma utveck-
lingen förverkligas eller de förväntade förlusterna eller kostnaderna upp-
kommer. Kommittén har inte ansett att den andra i direktivet omnämnda
möjligheten till intäktsföring av negativ goodwill behöver regleras. Rege-
ringen delar i dessa delar kommitténs bedömningar.

Några remissinstanser, bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer, har
hävdat att kommitténs förslag strider mot svensk och internationell praxis
enligt vilken negativ goodwill i första hand skall föranleda proportionell
nedskrivning av förvärvade icke-monetära anläggningstillgångar. Man har
här hänvisat till Redovisningsrådets ovan nämnda rekommendation. Upp-
sala universitet har tvärtom ansett att det är svårt att teoretiskt motivera

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

145

10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

en proportionell nedskrivning av detta slag och har därför menat att
kommitténs förslag är bra. Regeringen anser för sin del att regelverket
bör ansluta till de föreskrifter om behandlingen av negativ goodwill som
direktivet innehåller. Något förslag om att negativ goodwill skall upplö-
sas genom proportionell nedskrivning av icke-monetära tillgångar läggs
därför inte fram. Frågan huruvida sådan nedskrivning likväl bör få före-
komma bör överlämnas till redovisningspraxis.

16.6.2 Poolningsmetoden

Regeringens förslag: Konsolidering av dotterföretag får ske med
hjälp av den s.k. poolningsmetoden, om vissa i lagen närmare
angivna förutsättningar är uppfyllda och det är förenligt med god
redovisningssed och kravet på rättvisande bild.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att några bestämmelser
om poolningsmetoden inte tas in i den nya lagstiftningen. Kommittén har
dock menat att metoden likväl kan användas i vissa fåll, om det är nöd-
vändigt för att koncernredovisningen skall ge en rättvisande bild (se
betänkandet del I s. 262 och 266).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte uttalat sig i
denna del. Några remissinstanser, däribland Bokföringsnämnden, Före-
ningen Auktoriserade Revisorer och Redovisningsrådet, har menat att
lagen bör lämna utrymme för användandet av poolningsmetoden.

Bakgrund: Ibland kan två eller flera juridiska personer gå samman i
ett gemensamt företag utan att det kan påstås att någon av dem är domi-
nerande. Vid ett sådant samgående uppkommer inte något typiskt kon-
cemförhållande. Det kan därför hävdas att man i denna situation inte bör
använda förvärvsmetoden utan i stället den s.k. poolningsmetoden.

Poolningsmetoden innebär att man i koncembalansräkningen bibehåller
de värden till vilka tillgångar och skulder har upptagits i resp, företags
balansräkning. Någon justering med hänsyn till över- eller undervärden
på olika slag av tillgångar görs således inte och någon goodwill kan
därmed inte heller uppkomma. De inblandade företagens resultat- och
balansräkningar ”poolas” samman.

Gällande rätt: Poolningsmetoden finns inte reglerad i lagstiftningen.

Metoden finns däremot beskriven i Redovisningsrådets rekommendation
RR 01:91, Koncernredovisning, punkterna 38 och 39.

För att poolningsmetoden skall få tillämpas krävs enligt rekommenda-
tionen att inget av företagen kan utpekas som köpare och att inget av dem
har varit dotterföretag till något annat företag under de två åren närmast
före samgåendet. Detta innefattas i ett krav på självständighet. Vidare
fordras att samgåendet äger mm genom en apportemission av aktier i det
formellt förvärvande företaget, varvid vederlaget utgörs av aktier i det
andra företaget, och att den utjämning mellan aktievärdena som kan
krävas i form av kontantbetalning inte överstiger tio procent av de emitte-
rade aktiernas verkliga värde. Minst 90 procent av aktierna i det förvär-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

146

vade företaget skall förvärvas genom en transaktion eller i en serie trans-
aktioner enligt en fastställd plan under en period som inte får överstiga
ett år. Om det företag som emitterar aktier har aktieslag med olika rö-
strätt (eller aktieslag som eljest skiljer sig åt i väsentligt avseende), får
emissionen inte ändra relationen mellan de olika aktieslagen. Som ytterli-
gare en förutsättning gäller att inga avtal som gynnar en aktieägargrupp
eller som möjliggör för en aktieägargrupp att bli uppköpt får finnas eller
planeras vid samgåendet. Det skall alltså finnas en ägarkontinuitet inne-
bärande att de båda aktieägargruppema gemensamt skall utöva inflytande
över den nya företagsgrupperingen. Slutligen gäller att det inte får finnas
planer att inom en tvåårsperiod efter samgåendet avyttra en väsentlig del
av något av de samgående företagen (rörelsekontinuitet).

Direktivet: Poolningsmetoden beskrivs i artikel 20 i det sjunde direkti-
vet. I artikeln anges att en medlemsstat får tillåta eller fordra att det bok-
förda värdet av aktier eller andelar som innehas i ett företag som omfat-
tas av koncernredovisningen elimineras endast genom avräkning mot
motsvarande andel av företagets kapital. Som förutsättningar för detta
gäller dock (a) att de aktier eller andelar som innehas motsvarar minst 90
procent av det nominella beloppet, (b) att dessa 90 procent har uppnåtts
genom en överenskommelse om emission av aktier eller andelar i ett
företag som omfattas av koncernredovisningen och (c) att denna överens-
kommelse inte föreskriver en kontant betalning som överstiger tio procent
av det nominella värdet.

Skälen för regeringens förslag: Föreskrifterna om poolningsmetoden
är inte tvingande. Medlemsstaterna kan därför själva avgöra om de vill
införa metoden eller ej.

Kommittén har ansett att poolningsmetoden inte bör regleras i lag.
Samtidigt har kommittén uttalat att metoden ändå bör kunna användas
eftersom det i vissa fall skulle stå i strid med kravet på rättvisande bild
att tillämpa förvärvsmetoden och avsteg från andra lagbestämmelser i så
fall måste göras. Kommitténs ställningstagande har kritiserats av flera
remissinstanser.

Av utredningen och remissbehandlingen har framgått att poolnings-
metoden kan vara den mest ändamålsenliga formen för redovisning av
vissa särskilda slag av företagssamverkan. Metoden finns beskriven i
internationella rekommendationer och synes komma till användning i
flertalet EU-länder. Ett visst utrymme för att använda metoden även i
Sverige bör därför finnas.

Såsom tidigare uttalats (se avsnitt 8.2) anser regeringen att det för
närvarande inte bör införas någon bestämmelse som ger möjlighet att
avvika från lagbestämmelser för att en rättvisande bild skall uppnås.
Detta medför att poolningsmetoden inte kommer att kunna användas
annat än om den ges uttryckligt lagstöd. Redan detta är ett skäl för att ta
in metoden i den nya lagstiftningen. Det kan tilläggas att även om det
längre fram skulle införas en lagbestämmelse om rätt och skyldighet att
frångå andra lagbestämmelser när det är nödvändigt för att uppnå en
rättvisande bild, en sådan inte torde kunna tillämpas annat än i sällsynta
undantagsfall.

Mot denna bakgrund anser regeringen att lagstiftningen uttryckligen bör

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

147

tillåta att poolningsmetoden används i vissa närmare angivna fall.

I direktivet uppställs vissa förutsättningar för att poolningsmetoden
skall få användas. Dessa förutsättningar, som återfinns i svensk och
internationell praxis, bör tas in i lagtexten. I redovisningspraxis uppställs
även andra förutsättningar för att poolningsmetoden skall få användas.
Enligt regeringens mening bör dessa dock inte lagfästas. I stället bör det
överlämnas till redovisningspraxis att dra upp de närmare riktlinjerna för
poolningsmetodens användning. I lagen bör därför föreskrivas att meto-
den får användas endast om det är förenligt med god redovisningssed och
kravet på rättvisande bild.

16.6.3 Konsolidering av dotterföretag med kapitalandelsmetoden

Regeringens förslag: När verksamheten i ett dotterföretag skiljer
sig så mycket från övrig verksamhet i koncernen att en tillämpning
av förvärvsmetoden skulle vara oförenlig med kravet på rättvisande
bild, skall andelar i dotterföretaget räknas in i koncernen med hjälp
av kapitalandelsmetoden.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 263-265).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund har ansett att kapital-
andelsmetoden bör få användas mera allmänt i s.k. artikel 27-koncemer
för att räkna in andelar i dotterföretag i koncernen. Sveriges Försäkrings-
förbund har menat att metoden bör förtydligas.

Bakgrund: När skilda företag inom en koncern bedriver helt olika
verksamheter, kan en full konsolidering genom förvärvsmetoden av flera
skäl försvåra analysen av koncernredovisningen. Affärsverksamheten kan
vara av så olika slag vad gäller inriktning och omfång att de i koncem-
balansräkningen konsoliderade värdena inte blir rättvisande. Detta kan
exempelvis bli fallet om tillgångar i ett kreditinstitut konsolideras in i en
industrikoncern. Analysen försvåras i ett sådant fall ytterligare av att det
gäller olika redovisningsprinciper för företagen. Det är dessa analys-
problem som är bakgrunden till att man ibland anser att kapitalandelsme-
toden i stället för förvärvsmetoden bör användas i dylika situationer.

Gällande rätt m.m.: Användningen av kapitalandelsmetoden regleras
inte i lagstiftningen.

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers utkast till rekommendation
för redovisning av andel i intresseföretag är dock kapitalandelsmetoden
tillåten som konsolideringsmetod i koncernredovisningen (se avsnitt
15.4).

Direktivet: Kapitalandelsmetoden behandlas i artikel 33 i det sjunde
direktivet. Enligt den artikeln skall metoden användas för redovisning av
intresseföretag (se avsnitt 16.7.1). Däremot innehåller direktivet inga
föreskrifter om användandet av metoden för konsolidering av dotterföre-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

148

tag.

Såsom tidigare har nämnts (se avsnitt 16.3) föreskrivs i artikel 14 att
dotterföretag som driver från koncernen i övrigt väsentligt olikartad verk-
samhet skall utelämnas från koncernredovisningen, om dess medtagande
skulle vara oförenligt med syftet att ge en rättvisande bild av koncernens
ställning och resultat. Av artikel 14.2 framgår att detta undantag inte får
tillämpas endast av det skälet att koncernföretagen bedriver såväl indu-
stri-, handels- som tjänsteverksamhet. Någon närmare vägledning för
tillämpningen av artikel 14.1 ges emellertid inte, vare sig i direktivet
eller i medlemsländernas lagstiftning.

Skälen för regeringens förslag: Föreskriften i artikel 14.1 är
tvingande. Det är därför nödvändigt att utforma den svenska lagstift-
ningen så att förvärvsmetoden inte får användas om den skulle vara
oförenlig med kravet på rättvisande bild. Brister i redovisningen bör
visserligen i första hand tillrättaläggas inom ramen för förvärvsmetoden,
t.ex. genom s.k. segmenterad rapportering kombinerad med tilläggs-
upplysningar (se IAS 27, Consolidated Financial Statements and
Accounting for Investments in Subsidiaries). Går det trots detta inte att
åstadkomma en rättvisande bild, måste emellertid en annan konsoli-
deringsmetod komma till användning.

De skäl som kan anföras mot att konsolidera ett dotterföretag med
tillämpning av förvärvsmetoden gör sig inte i lika hög grad gällande om
dotterföretaget i stället blir föremål för en partiell konsolidering med till-
lämpning av kapitalandelsmetoden. Den metoden innebär att endast an-
delen i dotterföretagets resultat och eget kapital tas med i koncernredovis-
ningen och medför därför inte samma risk för att koncernredovisningen
”snedvrides” som förvärvsmetoden kan göra. Samtidigt ger kapitalandels-
metoden en bättre bild av koncernens ekonomiska ställning och resultat
än en redovisning enligt anskaffningskostnadsmetoden skulle göra.

Mot den bakgrunden bör, såsom kommittén har föreslagit, de dotter-
företag som inte får konsolideras med hjälp av förvärvsmetoden istället
konsolideras med hjälp av kapitalandelsmetoden. Direktivet kan inte
anses uppställa något hinder mot detta.

Metodens utformning kommer att behandlas närmare i avsnitt 16.7.1.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

149

16.1 Konsolidering av andra företag än dotterföretag

16.7.1 Konsolidering av intresseföretag med kapitalandelsmetoden

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Andelar i intresseföretag skall redovisas i
koncernredovisningen med tillämpning av kapitalandelsmetoden.

Sådan redovisning behöver dock inte ske om intresseföretaget är
av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild och
inte heller i vissa andra undantagsfall.

Om andelar i intresseföretag inte redovisas i koncernredovisningen
med tillämpning av kapitalandelsmetoden, skall skälen för detta
anges i en not.

Redovisning enligt kapitalandelsmetoden skall ske enligt vissa i
lagen intagna bestämmelser som väsentligen innebär att tidigare
bokförda värden av aktierna eller andelarna i intresseföretaget
justeras med hänsyn till dels ägarbolagets andel i intresseföretagets
vinst eller förlust, dels mottagen utdelning. Interna vinster skall om
möjligt elimineras.

Mottagen utdelning från intresseföretaget skall inte tas upp som
intäkt i ägarföretaget. I stället skall den andel av intresseföretagets
vinst eller förlust som belöper på aktierna eller andelarna redovisas
som intäkt eller kostnad.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s.178 - 184 och 263)

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har tillstyrkt
kommitténs förslag. Byggentreprenörerna har dock motsatt sig att det
införs tvingande regler om redovisning av intresseföretag i koncernredo-
visningen.

Bakgrund: Vid upprättandet av en koncernredovisning uppkommer
frågan om och hur andelar i intresseföretag skall redovisas. En vanlig
metod för att redovisa andelar i intresseföretag är kapitalandelsmetoden.
Metoden har beskrivits i avsnitt 15.4. Såsom där har redovisats bygger
den på att det hos ägarföretaget redovisade värdet av aktier och andelar
i intresseföretag (eller dotterföretag) ökas resp, minskas i samma mån
som intresseföretagets eget kapital ändras.

Gällande rätt m.m.: Lagstiftningen reglerar inte hur andelar i intresse-
företag skall redovisas i koncernredovisningen. I Föreningen Auktorisera-
de Revisorers utkast till rekommendation Redovisning för andel i intres-
seföretag ges två alternativ för redovisning av dessa innehav; anskaff-
ningskostnadsmetoden med tilläggsupplysningar eller kapitalandelsmeto-
den. Företag som har en internationell läsekrets uppmanas att använda
kapitalandelsmetoden. Börsbolagen använder normalt kapitalandelsmeto-
den för redovisning av intresseföretag (se t.ex. Rundfelt, Tendenser i
börsbolagens årsredovisningar 1992, s. 57).

Direktivet: Av artikel 33 i det sjunde direktivet följer att ägarintressen
i intresseföretag skall redovisas under en särskild post i koncembalans-
räkningen. Denna redovisning skall ske enligt vissa i artikeln särskilt

150

angivna regler, kapitalandelsmetoden. Den i artikeln givna beskrivningen
av metoden överensstämmer väsentligen med de föreskrifter som finns
i artikel 59 i det fjärde direktivet.

När metoden tillämpas första gången skall andelen i intresseföretaget
tas upp till ett belopp som motsvarar antingen aktiernas eller andelarnas
bokförda värde enligt värderingsreglerna i det fjärde direktivet eller
ägarföretagets andel i intresseföretagets eget kapital. Medlemsstaterna
behöver inte tillåta båda redovisningssätten. Vilket redovisningssätt som
än används skall skillnaden mellan å ena sidan det bokförda värdet av
aktierna eller andelarna och å andra sidan andelen i intresseföretagets
eget kapital anges särskilt i balansräkningen eller i not. Beräkningen av
skillnadsbeloppet skall som huvudregel hänföra sig till den tidpunkt då
metoden används för första gången. Medlemsstaterna får emellertid tillåta
eller kräva att beräkningen i stället hänför sig till förvärvstidpunkten (se
artikel 33.2).

Det värde som aktierna eller andelarna i intresseföretaget är upptagna
till skall ökas eller minskas med ägarföretagets andel i förändringen av
intresseföretagets eget kapital under räkenskapsåret. En minskning skall
göras för mottagen utdelning (se artikel 33.4).

Om det uppkommer en positiv skillnad mellan aktiernas eller andelar-
nas värde och ägarföretagets andel i intresseföretagets eget kapital, skall
denna behandlas enligt reglerna i artikel 30. Det innebär bl.a. att den
skall behandlas enligt reglerna om goodwill i det fjärde direktivet (se
artikel 33.5).

Transaktioner mellan ägarföretaget och intresseföretaget skall elimine-
ras enligt de allmänna reglerna om eliminering i direktivet (se artikel
33.7).

Artikeln behöver inte tillämpas om den ägda andelen i intresseföre-
tagets kapital är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande
bild (se artikel 33.9).

Skälen för regeringens förslag:

Användningen av kapitalandelsmetoden

Direktivet, som i denna del är tvingande, gör det nödvändigt att i lagstift-
ningen införa regler om att aktier och andelar i intresseföretag som hu-
vudregel skall redovisas i koncernredovisningen med användning av
kapitalandelsmetoden.

Kapitalandelsmetoden har betydande fördelar och har därför blivit allt
vanligare för redovisningen av intresseföretag i koncernredovisningen.
Som har framhållits i avsnitt 15.4 är det redan i dag i enlighet med
svensk och internationell praxis att använda metoden i koncernredovis-
ningen.

Av direktivet följer dock att redovisning enligt kapitalandelsmetoden
inte behöver ske om intresseföretaget (ägarintresset) är av ringa betydelse
med hänsyn till kravet på rättvisande bild. En bestämmelse om detta bör
därför tas in i lagstiftningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

151

Kommittén har föreslagit att redovisning av intresseföretag enligt
kapitalandelsmetoden inte heller behöver ske i andra situationer som
motsvarar dem då konsolidering av dotterföretag inte behöver ske, dvs.
(1) då betydande eller varaktigt hinder i väsentlig grad begränsar ägarför-
etagets möjligheter att utöva inflytande över intresseföretaget, (2) då
nödvändig information för att upprätta koncernredovisningen inte kan
erhållas utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid och (3) då andelarna
i intresseföretaget innehas tillfälligt och uteslutande i avsikt att säljas vid-
are. Dessa undantag saknar direkt motsvarighet i direktivet. Det är emel-
lertid här fråga om situationer då det över huvud taget kan ifrågasättas
om ett reellt intresseföretagsförhållande - dvs. inflytande över driftsmäs-
sig och finansiell styrning - existerar. Artikel 33 behöver dessutom inte
tillämpas på annat än ”ägarintressen”; dvs. då det finns en varaktig för-
bindelse mellan företagen (se artikel 17 i det fjärde direktivet). Det kan
mot den bakgrunden inte anses strida mot direktivet att göra de undantag
som kommittén har föreslagit. Regeringen ansluter sig därför till
kommitténs förslag.

Om andelar i intresseföretag inte redovisas enligt kapitalandelsmetoden,
bör - såsom sägs i direktivet - skälen för detta anmärkas i not.

Utformningen av kapitalandelsmetoden

Såsom kommittén har uttalat ligger det ett värde i att hålla lagreglerna
om kapitalandelsmetoden så kortfattade som möjligt och i stället överlåta
på den praktiska tillämpningen att med ledning från auktoritativa organ
närmare utveckla och förklara metodens användning. Det är emellertid
nödvändigt att i den nya lagstiftningen ange vissa ramar. Eftersom direk-
tivets föreskrifter om utformningen av kapitalandelsmetoden i huvudsak
är tvingande, bör lagreglerna ansluta till direktivet.

Lagstiftningen bör sålunda utformas så att aktiernas eller andelarnas
värde från början beräknas med utgångspunkt i det värde till vilket de har
bokförts hos moderbolaget, dvs. anskaffningsvärdet justerat med hänsyn
till nedskrivningar och uppskrivningar (/f). Direktivet ger i och för sig
utrymme för lagstiftaren att även tillåta att aktierna eller andelarna redan
från början tas upp till ett värde motsvarande det redovisande bolagets
andel i dotter- eller intresseföretagets eget kapital. Det är emellertid det
förra alternativet som normalt kommer till användning i svensk redovis-
ningspraxis och därför bör väljas i lagstiftningen.

Vid användandet av kapitalandelsmetoden måste också göras en beräk-
ning av skillnaden mellan å ena sidan det ovan angivna ”bokförda
värdet” av aktierna eller andelarna och å andra sidan andelen i intresse-
företagets eget kapital. Beräkningen av skillnadsbeloppet bör normalt
göras med utgångspunkt i förhållandena vid förvärvstidpunkten. Detta
kan emellertid i en del fall innebära praktiska svårigheter, t.ex. därför att
det har gått mycket lång tid sedan förvärvet. Om det finns särskilda skäl
för det, bör beräkningen därför i stället få göras med utgångspunkt i
förhållandena vid den tidpunkt då metoden användes för första gången.

Föreskriften i artikel 33.5 torde få förstås så att, om det finns ett

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

152

positivt skillnadsbelopp, detta skall föranleda vad som kan betecknas som
”avskrivning”. Det framräknade värdet av aktierna eller andelarna (dvs.
A) skall sålunda justeras med ett belopp (B) som motsvarar avskrivningar
av den ”tillgång” som skillnadsbeloppet representerar. Till den del skill-
nadsbeloppet kan hänföras till något särskilt slag av tillgångar skall
minskningen ske på sätt som motsvarar avskrivning av detta tillgångsslag
och annars på sätt som motsvarar avskrivning av goodwill. Även detta
bör komma till uttryck i lagen.

Enligt direktivtexten skall det bokförda värdet justeras med hänsyn till
den andel av förändringen av dotter- eller intresseföretagets eget kapital
som belöper på aktierna eller andelarna. Detta synes vara förenligt med
svensk praxis (jfr Föreningen Auktoriserade Revisorers ovan nämnda
utkast till rekommendation). Förändringar i eget kapital sammanhänger
företrädesvis med uppkommen vinst eller förlust för räkenskapsåret och
med lämnad utdelning. Den nya lagstiftningen bör därför utformas så att
aktiernas eller andelarnas värde justeras med hänsyn till intresseföretagets
vinst eller förlust (C). Därutöver skall, i enlighet med direktivet, värdet
minskas med belopp som har mottagits i utdelning (D). Hänsyn bör också
tas till eventuella andra förändringar i intresseföretagets eget kapital (E).
Vad som därefter återstå

Års- och koncernredovisning

Regeringens proposition1995/96:10

Ars- och koncernredovisning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning del 1 Prop. 1995/96:10

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Lagtext

2.1 Förslag till årsredovisningslag

1 kap. Inledande bestämmelser

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisning

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

4 kap. Värderingsregler

5 kap. Tilläggsupplysningar

6 kap. Förvaltningsberättelse och finansieringsanalys

7 kap. Koncernredovisning

8 kap. Offentliggörande

9 kap. Delårsrapport

10 kap. Överklagande

D. Skulder

2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen(1975:1385)

2 kap.

4 kap.

8 kap.

9 kap.4

10 kap.

12 kap.

14 kap.

15 kap.

17 kap.

18 kap.

19 kap.

2.3 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen(1976:125)

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) omårsredovisning m.m. i vissa företag

1 kap.

5 kap.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) omutländska filialer m.m.

2.6 Förslag till lag om årsredovisning i kreditinstitut ochvärdepappersbolag

1 kap. Inledande bestämmelser

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisningen

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

4 kap. Värderingsregler

5 kap. Tilläggsupplysningar

6 kap. Förvaltningsberättelse, finansieringsanalys ochkapital täckningsanalys

7 kap. Koncernredovisning

9 kap. Delårsrapport

10 kap. Överklagande

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2.7 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen(1987:617)

2.8 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen(1987:618)

2.9 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

2.10 Förslag till lag om ändring i föreningsbankslagen(1987:620)

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) omvärdepappersrörel se

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) omkreditmarknadsbolag

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) omSveriges allmänna hypoteksbank

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) omkapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut ochvärdepappersbolag

2.15 Förslag till lag om årsredovisning i försäkringsföretag

1 kap. Inledande bestämmelser

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisningen

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

4 kap. Värderingsregler

5 kap. Tilläggsupplysningar

6 kap. Förvaltningsberättelse och resultatanalys

7 kap. Koncernredovisning

8 Kap. Offentlighet

9 kap. Överklagande

Bilaga 1

Bilaga 2

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2.16 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen(1982:713)

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rättför utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelsei Sverige

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) omlivförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

3 Ärendet och dess beredning

4 Allmänna utgångspunkter

4.1 EU och EG-rätten

4.2 EG:s direktiv på redovisningsrättens område

4.3 Den svenska anpassningen

5 Årsredovisningens funktion och innehåll

5.1 Redovisningens syften

5.2 Nuvarande lagstiftning och annan normgivning

6 Den nya lagstiftningens omfattning ochstruktur

Regeringens proposition
1995/96:10

2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

2.3 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125)

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om
utländska filialer m.m.

2.6 Förslag till lag om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag

6 kap. Förvaltningsberättelse, finansieringsanalys och
kapital täckningsanalys

2.7 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

2.8 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618)

2.10 Förslag till lag om ändring i föreningsbankslagen
(1987:620)

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörel se

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) om
Sveriges allmänna hypoteksbank

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag

2.16 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt
för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse
i Sverige

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

6 Den nya lagstiftningens omfattning och
struktur

8.2 Överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande
bild

9.4 Ändring av redovisningsprinciper och
uppställningsform

9.7 Redovisning av bokslutsdispositioner, obeskattade
reserver och latent skatt

10.2.2 Värdering av omsättningstillgångar över anskaffnings-
värdet

12.3 Tilläggsupplysningar om taxeringsvärden och om för-
säljning av anläggningstillgångar

12.4 Vissa mindre företags skyldighet att lämna tilläggsupp-
lysningar

15.3 Redovisning av aktier och andelar i koncern- och
intresseföretag m.m.

15.4 Kapitalandelsmetoden och dess användande i årsredo-
visningen

16.3 Dotterföretag som skall omfattas av koncernredovis-
ningen