Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Anpassningar till EU:s nya förordningar om medicinteknik - del 2

Proposition 2020/21:172

Anpassningar till EU:s nya förordningar om medicinteknik - del 2

Regeringens proposition 2020/21:172

Anpassningar till EU:s förordningar om

Prop.

medicinteknik – del 2

2020/21:172

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 april 2021

Stefan Löfven

Ardalan Shekarabi (Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag som syftar till att anpassa svensk rätt till två EU-förordningar på det medicintekniska området:

1.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, och

2.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU.

Förslagen innebär bl.a. att lagen (1993:584) om medicintekniska pro- dukter ska ersättas med en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU-förordningarna om medicintekniska produkter. Den nya lagen inne- håller kompletterande bestämmelser om bland annat kliniska prövningar, prestandastudier, tillsyn, sanktioner och bemyndiganden. För att anpassa EU-förordningarnas bestämmelser om etisk granskning av ansökningar om att få genomföra kliniska prövningar och prestandastudier föreslås även en ny lag med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

Förslagen föreslås träda i kraft den 15 juli 2021 i fråga om medicin- tekniska produkter och den 26 maj 2022 i fråga om medicintekniska pro- dukter för in vitro-diagnostik.

1

Prop. 2020/21:172

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

9

2

Lagtext

............................................................................................

11

 

2.1

Förslag till lag med kompletterande bestämmelser

 

 

 

till EU:s förordning om medicintekniska produkter .........

11

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2021:000) med

kompletterande bestämmelser till EU:s förordning

 

om medicintekniska produkter .........................................

23

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning

om medicintekniska produkter .........................................

24

2.4Förslag till lag med kompletterande bestämmelser

om etisk granskning till EU:s förordning om

 

medicintekniska produkter ...............................................

34

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning

till EU:s förordning om medicintekniska produkter .........

36

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1273) om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso-

och sjukvården m.m. ........................................................

39

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om

biobanker i hälso- och sjukvården m.m............................

40

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om

biobanker i hälso- och sjukvården m.m............................

41

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om

biobanker i hälso- och sjukvården m.m............................

42

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1092) om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av

forskning som avser människor........................................

43

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (2003:460) om

etikprövning av forskning som avser människor..............

44

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (2003:460) om

etikprövning av forskning som avser människor..............

46

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (2003:460) om

etikprövning av forskning som avser människor..............

48

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (2006:496) om

blodsäkerhet .....................................................................

50

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (2006:496) om

blodsäkerhet .....................................................................

53

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1093) om

ändring i offentlighets- och sekretesslagen

 

(2009:400) ........................................................................

54

2.17Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) ................................................

56

2.18Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) ................................................

57

2.19Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) ................................................

59

2.20

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:791) om

Prop. 2020/21:172

 

ackreditering och teknisk kontroll ...................................

62

2.21Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen

(2015:315) .......................................................................

63

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2018:696) om

skatt på vissa nikotinhaltiga produkter ............................

64

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av

humanläkemedel..............................................................

66

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om

 

 

tobak och liknande produkter ..........................................

67

3

Ärendet och dess beredning ...........................................................

68

4

EU-förordningarna .........................................................................

69

 

4.1

Bakgrund .........................................................................

69

 

4.2

Innehåll............................................................................

70

5

Gällande rätt.................................................................................

102

 

5.1

EU-direktiven och svenskt genomförande.....................

102

5.2Allmänna bestämmelser om medicintekniska

 

produkter .......................................................................

102

5.3

Bemyndiganden och Läkemedelsverkets föreskrifter....

104

5.4

Ändringar till följd av EU-förordningarna – del 1........

105

5.5

Hälso- och sjukvårdslagen.............................................

106

5.6

Patientsäkerhetslagen ....................................................

107

5.7Lagen om etikprövning av forskning som avser

 

människor ......................................................................

107

5.8

Reglering av kliniska läkemedelsprövningar.................

109

5.9

Offentlighet och sekretess .............................................

109

6 Ett nytt svenskt regelverk om medicintekniska produkter ...........

111

6.1

En ny lag införs .............................................................

111

6.2

Termer och uttryck ........................................................

113

6.3Produkter avsedda för estetiska och icke-medicinska

 

ändamål .........................................................................

118

7 Anmälda organ och ansvarig myndighet......................................

120

8 Behörig myndighet.......................................................................

125

9 Specifika bemyndiganden och reglering om bevarande av

 

dokumentation..............................................................................

129

9.1

Genetiska tester .............................................................

129

9.2

Specialanpassade produkter...........................................

133

9.3

Angränsande produkter .................................................

133

9.4

Egentillverkade produkter .............................................

135

9.5

Reprocessing av engångsprodukter ...............................

138

9.6

Distansförsäljning..........................................................

145

9.7

Information om implantat..............................................

148

9.8

Språk i dokument och handlingar ..................................

150

9.9

Bevarande av dokumentation ........................................

154

9.10

Utbildning......................................................................

156

3

Prop. 2020/21:172

4

9.11

Unik produktidentifiering (UDI) ....................................

158

9.12

Skyldighet att registrera uppgifter ..................................

162

10 Kliniska prövningar och prestandastudier.....................................

165

10.1Prövningar av en ansökan om klinisk prövning eller

prestandastudie ...............................................................

169

10.2Etikprövningsmyndighetens granskningar av ansökan om att genomföra en klinisk prövning eller

 

en prestandastudie ..........................................................

176

10.3

Väsentlig ändring ...........................................................

186

10.4

Andra beslutsförfaranden ...............................................

188

10.5Möjliga synpunkter från biobanker och

 

Strålsäkerhetsmyndigheten.............................................

196

10.6

Prövare, kontaktperson och ansvaret för sjukvård..........

200

10.7Ledamöter, jävsbestämmelser och vissa

 

förfarandebestämmelser .................................................

203

10.8

Överklagande .................................................................

208

10.9

Underåriga som försökspersoner ....................................

212

10.10

Försökspersoner vars mening inte kan inhämtas ............

215

10.11Ytterligare bestämmelser för underåriga och för

försökspersoner vars mening inte kan inhämtas .............

221

10.12Kliniska prövningar och prestandastudier avseende

 

 

vissa grupper och situationer ..........................................

224

 

10.13

Ersättningssystem vid skador .........................................

227

 

10.14

Krav på andra kliniska prövningar .................................

232

11

Tillsyn inklusive marknadskontroll ..............................................

238

 

11.1

Tillsyn över EU-förordningarna och den nya lagen .......

238

 

11.2

Polismyndigheten eller Kronofogdemyndigheten ..........

249

12

Sekretess och tystnadsplikt ...........................................................

252

12.1Sekretess för uppgifter som ska hanteras i enlighet

 

med MDR- och IVDR-förordningarna ...........................

252

12.2

Sekretess vid kliniska prövningar och

 

 

prestandastudier..............................................................

260

12.3

Tystnadsplikt vid enskild verksamhet ............................

268

13 Följdändringar och tillägg i den nya lagen....................................

272

13.1

Produktsäkerhetslagen....................................................

272

13.2

Bestämmelser om blodsäkerhet ......................................

273

13.3

Läkemedelslagen ............................................................

275

13.4Lagen om tobak och liknande produkter och lagen

 

 

om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter .....................

276

14

Avgifter

.........................................................................................

278

15

Sanktioner .....................................................................................

288

 

15.1

Straffrättsliga sanktioner ................................................

288

 

 

15.1.1

Straffbestämmelse .........................................

288

 

 

15.1.2

Begränsningar av straffansvaret och

 

 

 

 

förverkande....................................................

299

 

15.2

Administrativa sanktioner ..............................................

301

 

 

15.2.1

Förelägganden vid tillsyn ..............................

301

 

 

15.2.2

Sanktionsavgift..............................................

301

 

 

15.2.3

Sanktionsavgiftens storlek ............................

307

Prop. 2020/21:172

 

 

15.2.4

Nedsättning av sanktionsavgift helt eller

 

 

 

 

 

delvis ............................................................

309

 

 

 

15.2.5

Beslutsfattande myndighet ...........................

311

 

 

 

15.2.6

Begränsning av sanktionsavgift ....................

312

 

 

 

15.2.7

Förfarandet vid beslut om sanktionsavgift....

315

 

 

 

15.2.8

Betalning och verkställighet .........................

316

 

16

Ytterligare bemyndiganden ..........................................................

318

 

17

Överklagande ...............................................................................

319

 

18

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................

320

 

 

18.1

Inledning........................................................................

320

 

 

18.2

Ikraftträdande- och upphävandebestämmelser ..............

321

 

 

18.3

Övergångsbestämmelse om utsläppta produkter ...........

325

 

18.4Övergångsbestämmelser om rapportering av

händelser........................................................................

327

18.5Övergångsbestämmelser för intyg utfärdade av

anmälda organ ...............................................................

328

18.6Övergångsbestämmelser för produkt med intyg

utfärdat enligt äldre bestämmelser.................................

330

18.6.1

MDR-förordningen.......................................

330

18.6.2

IVDR-förordningen ......................................

332

18.7Fortsatt tillhandahållande av medicintekniska

 

produkter .......................................................................

334

18.8

Övergångsbestämmelse om registreringskrav ...............

336

18.9Övergångsbestämmelse om säkerhetsövervakning,

kliniska prövningar och prestandastudier .....................

338

18.10Övergångsbestämmelser om dispenser och

angränsande produkter...................................................

341

18.11 Övergångsbestämmelser om produkter som har

 

tillverkats av derivat av vävnader och celler från

 

människa........................................................................

343

18.12Övergångsbestämmelse om att kliniska prövningar

får fortsätta att genomföras............................................

344

18.13Övergångsbestämmelse gällande tillsyn, straff,

 

förverkande, tystnadsplikt och avgifter .........................

345

19 Integritetsaspekter och EU-rättsliga aspekter...............................

347

19.1

Personuppgiftsbehandling .............................................

347

19.2

Andra EU-rättsliga aspekter ..........................................

356

20 Konsekvenser ...............................................................................

359

20.1

Inledning........................................................................

359

20.2

Syftet med förslagen......................................................

359

20.3

Alternativa lösningar .....................................................

359

20.4

Vilka berörs av regleringen?..........................................

359

20.5

Kostnader och andra konsekvenser ...............................

360

 

20.5.1

Remissinstansernas generella synpunkter

 

 

 

på konsekvensanalysen i promemorian ........

360

 

20.5.2

Läkemedelsverket.........................................

361

 

20.5.3

Socialstyrelsen ..............................................

363

5

Prop. 2020/21:172

20.5.4

Inspektionen för vård och omsorg .................

363

 

20.5.5

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket ....

364

 

20.5.6

Etikprövningsmyndigheten............................

364

 

20.5.7

Styrelsen för ackreditering och teknisk

 

 

 

kontroll (Swedac) ..........................................

365

 

20.5.8

Regioner och privata vårdgivare....................

365

 

20.5.9

Den som reprocessar engångsprodukter ........

367

 

20.5.10

Apotek ...........................................................

367

 

20.5.11

Anmälda organ ..............................................

368

 

20.5.12

Importörer......................................................

368

 

20.5.13

Exportörer......................................................

369

 

20.5.14

Distributörer ..................................................

369

 

20.5.15

Tillverkare .....................................................

369

 

20.5.16

Den som bedriver kliniska prövningar

 

 

 

eller prestandastudier.....................................

370

 

20.5.17

Kommuner.....................................................

371

 

20.5.18

Polismyndigheten och

 

 

 

Kronofogdemyndigheten ...............................

371

 

20.5.19

Patienter.........................................................

371

 

20.5.20

Domstolar och rättsväsendet i övrigt .............

372

 

20.5.21

Sveriges medlemskap i Europeiska

 

 

 

unionen ..........................................................

373

 

20.5.22

Särskilt om konsekvenserna för berörda

 

 

 

företag............................................................

373

 

20.5.23

Övriga konsekvenser .....................................

374

21 Författningskommentar.................................................................

374

21.1

Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser

 

 

till EU:s förordning om medicintekniska produkter .......

374

21.2

Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:000) med

 

 

kompletterande bestämmelser till EU:s förordning

 

 

om medicintekniska produkter .......................................

407

21.3

Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:000) med

 

 

kompletterande bestämmelser till EU:s förordning

 

 

om medicintekniska produkter .......................................

409

21.4

Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser

 

 

om etisk granskning till EU:s förordning om

 

 

medicintekniska produkter .............................................

422

21.5

Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:000) med

 

 

kompletterande bestämmelser om etisk granskning

 

 

till EU:s förordning om medicintekniska produkter .......

426

21.6

Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1273) om

 

 

ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso-

 

 

och sjukvården m.m. ......................................................

430

21.7

Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om

 

 

biobanker i hälso- och sjukvården m.m..........................

431

21.8

Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om

 

 

biobanker i hälso- och sjukvården m.m..........................

432

21.9

Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om

 

 

biobanker i hälso- och sjukvården m.m..........................

432

6

 

 

 

21.10Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1092) om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av

forskning som avser människor .....................................

433

21.11Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:460) om

etikprövning av forskning som avser människor ...........

434

21.12Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:460) om

etikprövning av forskning som avser människor ...........

435

21.13Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:460) om

etikprövning av forskning som avser människor ...........

437

21.14Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:496) om

blodsäkerhet...................................................................

438

21.15Förslag till lag om ändring i lagen (2006:496) om

blodsäkerhet...................................................................

440

21.16Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1093) om

ändring i offentlighets- och sekretesslagen

 

(2009:400) .....................................................................

440

21.17Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

443

21.18Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

443

21.19Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

445

21.20Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:791) om

ackreditering och teknisk kontroll .................................

448

21.21Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen

(2015:315) .....................................................................

448

21.22Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:696) om

skatt på vissa nikotinhaltiga produkter ..........................

449

21.23Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska

prövningar av humanläkemedel.....................................

451

21.24Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:2088) om

 

tobak och liknande produkter ........................................

452

Bilaga 1

Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

 

 

2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska

 

 

produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG,

 

 

förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG)

 

 

nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv

 

 

90/385/EEG och 93/42/EEG .........................................

453

Bilaga 2

Rättelse av Europaparlamentets och rådets

 

 

förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om

 

 

medicintekniska produkter, om ändring av direktiv

 

 

2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och

 

 

förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande

 

 

av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG .............

628

Bilaga 3

Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

 

 

2017/746 av den 5 april 2017 om medicintekniska

 

 

produkter för in vitro-diagnostik och om

 

Prop. 2020/21:172

7

Prop. 2020/21:172

upphävande av direktiv 98/79/EG och

 

 

kommissionens beslut 2010/227/EU ..............................

630

Bilaga 4

Rättelse av Europaparlamentets och rådets

 

 

förordning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om

 

 

medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik

 

 

och om upphävande av direktiv 98/79/EG och

 

 

kommissionens beslut 2010/227/EU ..............................

787

Bilaga 5

Sammanfattning av departementspromemorian

 

 

Anpassningar till EU:s förordningar om

 

 

medicinteknik – del 2 (Ds 2019:32) ..............................

788

Bilaga 6

Promemorians författningsförslag ..................................

789

Bilaga 7

Förteckning över remissinstanserna ...............................

862

Bilaga 8

Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

 

 

2020/561 av den 23 april 2020 om ändring av

 

 

förordning (EU) 2017/745 om medicintekniska

 

 

produkter vad gäller tillämpningsdatum för vissa

 

 

bestämmelser ..................................................................

863

Bilaga 9

Lagrådsremissens lagförslag ..........................................

868

Bilaga 10

Lagrådets yttrande ..........................................................

926

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 2021 .......

933

8

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2020/21:172

 

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om medicin- tekniska produkter.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om medicintekniska produkter.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1273) om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1092) om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forsk- ning som avser människor.

11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.

12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.

13.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.

14.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:496) om blodsäkerhet.

15.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:496) om blodsäkerhet.

16.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1093) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

17.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

18.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

19.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

20.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

9

 

Prop. 2020/21:172 21. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i läkemedels- lagen (2015:315).

22.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter.

23.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel.

24.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

10

2

Lagtext

Prop. 2020/21:172

 

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förord- ning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG.

I lagen regleras även frågor som inte omfattas av EU-förordningen.

2 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förord- ning (EU) 2017/745.

Med produkter avses i denna lag, om inte annat anges,

–medicintekniska produkter, och

–tillbehör till medicintekniska produkter.

3 § I fråga om produkter som är avsedda för konsumenter eller som kan antas komma att användas av konsumenter gäller också produktsäkerhets- lagen (2004:451).

2 kap. Kliniska prövningar

Informerat samtycke för försökspersoner vars mening inte kan inhämtas

1 § För en försöksperson som, på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande, inte är beslutskompetent, är en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken, med behörighet att sörja för den enskildes person, den lagligen utsedda ställföreträdare som får ge informerat samtycke till en klinisk prövning på försökspersonens vägnar.

Informerat samtycke för försökspersoner som är underåriga

 

2 § För en försöksperson som är underårig är vårdnadshavarna de lag-

 

ligen utsedda ställföreträdare som får ge informerat samtycke till en klinisk

 

prövning på försökspersonens vägnar. En underårig försöksperson som har

 

fyllt 15 år ska också själv ge sitt informerade samtycke till att delta i den

 

kliniska prövningen, under förutsättning att den underårige inser vad pröv-

 

ningen innebär för honom eller henne. Ett sådant informerat samtycke ska

11

Prop. 2020/21:172 inhämtas i enlighet med vad som regleras om en försöksperson i artikel 63.1 i förordning (EU) 2017/745.

Ersättningsgarantier

3 § Sponsorn för en klinisk prövning är skyldig att genom försäkring eller på annat sätt garantera att försökspersonen får ersättning om sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala sådan. Skadeskyddet eller ersättnings- garantin ska vara förenlig med riskens karaktär och omfattning.

Tillstånd att genomföra en klinisk prövning

4 § Den myndighet som regeringen bestämmer prövar frågor om

1.tillstånd att genomföra en klinisk prövning, och

2.väsentliga ändringar av en sådan prövning.

Bestämmelser om den etiska granskningen av en ansökan eller anmälan av en klinisk prövning finns i lagen (2021:000) med kompletterande be- stämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om medicintekniska produkter.

Bevarande av dokumentation

5 § Den dokumentation som avses i kapitel III avsnitt 3 i bilaga XV till förordning (EU) 2017/745 ska hållas tillgänglig för de behöriga myndig- heterna under den tid som anges i bilagan även om sponsorn, dennes kon- taktperson eller den rättsliga företrädaren försätts i konkurs, går i likvida- tion eller upphör med sin verksamhet. Sponsorn, dennes kontaktperson eller den rättsliga företrädaren ska i sådana fall anmäla till den myndighet som regeringen bestämmer vem som ansvarar för arkiveringen av handlingarna och var de förvaras.

Krav för andra kliniska prövningar

6 § Bestämmelserna om kliniska prövningar i förordning (EU) 2017/745, denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska även gälla för en klinisk prövning som inte genomförs i något av de syften som anges i artikel 62.1 i förordning (EU) 2017/745. För dessa prövningar krävs tillstånd i enlighet med artikel 70.7 b i förordningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven som följer av första stycket.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall besluta om undantag från kraven som följer av första stycket. Ett sådant beslut får förenas med villkor.

3 kap. Tillsyn

1 § Tillsyn över efterlevnaden av förordning (EU) 2017/745, denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

12

2 § En tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen på begäran få de upp- Prop. 2020/21:172 lysningar och handlingar som behövs och få tillträde till områden, lokaler

och andra utrymmen, dock inte bostäder, där produkter hanteras eller där kliniska prövningar utförs. Om det behövs för tillsynen, får myndigheten göra undersökningar och ta prover. För kostnader på grund av undersök- ningar eller för uttagna prover betalas inte ersättning.

3 § En tillsynsmyndighet får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2017/745, denna lag och de föreskrifter som har med- delats med stöd av lagen ska följas. En tillsynsmyndighet får också besluta om förelägganden om tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen enligt 2 § vägras.

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

Hjälp av Polismyndigheten eller Kronofogdemyndigheten

4 § På begäran av en tillsynsmyndighet ska Polismyndigheten lämna den hjälp som behövs när tillsynsmyndigheten vidtar åtgärder eller verkställer beslut som har meddelats med stöd av förordning (EU) 2017/745 eller denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, om

1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2.det annars finns synnerliga skäl.

5 § En tillsynsmyndighet får begära sådan handräckning av Kronofogde- myndigheten som behövs när tillsynsmyndigheten vidtar åtgärder eller verkställer beslut som har meddelats med stöd av förordning (EU) 2017/745 eller denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verk- ställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande.

4 kap. Avgifter

Avgifter för ansökan och anmälan

1 § En avgift ska betalas av den som

1.ansöker i Sverige om att utses till anmält organ eller som ansöker om utvidgning eller andra ändringar beträffande utseendet av ett anmält organ och anmälan till Europeiska kommissionen av sådana ändringar,

2.ansöker om att få genomföra en klinisk prövning,

3.anmäler att en klinisk prövning ska utföras för att ytterligare utvärdera en CE-märkt produkt inom ramen för produktens avsedda ändamål,

4.anmäler väsentliga ändringar av en klinisk prövning, eller

5.ansöker om tillstånd att enligt artikel 59 i förordning (EU) 2017/745 i Sverige släppa ut en specifik produkt på marknaden eller ta den i bruk trots att de förfaranden som avses i artikel 52 i förordningen inte har genomförts.

13

Prop. 2020/21:172 Årsavgift

2 § En årsavgift ska betalas av

1.en sådan ekonomisk aktör som anges i föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket och som registrerar verksamhet i Sverige,

2.en tillverkare av sådana produkter som i fråga om användningen står medicintekniska produkter nära enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 §,

3.en reprocessare av engångsprodukter i Sverige om denna verksamhet inte utförs inom hälso- och sjukvården eller av hälso- och sjukvårds- personal, och

4.ett anmält organ som har utsetts av den ansvariga myndigheten för anmälda organ i Sverige.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka ekonomiska aktörer som ska betala årsavgift enligt första stycket 1.

Avgifter för intyg, yttranden och rådgivning

3 § En avgift ska betalas av

1.en ekonomisk aktör som begär att få ett exportintyg utfärdat av den behöriga myndigheten,

2.en ekonomisk aktör med anledning av provtagning och undersökning av prover i aktörens verksamhet, och

3.ett anmält organ som begär yttranden eller rådgivning av den behöriga myndigheten i Sverige.

Föreskrifter om avgifter

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om storleken på de avgifter som avses i detta kapitel samt om betalning av sådana avgifter.

5 kap. Sanktioner

Ansvar

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut en produkt på marknaden eller tillhandahåller en sådan produkt i Sverige utan att

1.produkten uppfyller de krav och villkor som gäller enligt artikel 5 i förordning (EU) 2017/745, eller

2.de språkkrav uppfylls som gäller enligt föreskrifter som har meddelats av regeringen med stöd av 7 kap. 8 § och som avser den information om en produkt som ska tillhandahållas eller lämnas till användare eller patienter i Sverige.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

2 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller genomför en klinisk prövning

1. utan tillstånd,

14

2.utan att ha lämnat in en ansökan eller anmälan enligt artikel 70.1, 74, 75 eller 82.1 i förordning (EU) 2017/745,

3.i strid med villkor som anges i beslut om tillstånd, beslut avseende etisk granskning i enlighet med artikel 70.7 a eller 74 i förordning (EU) 2017/745 eller i ett yttrande avseende etisk granskning i enlighet med artikel 75 eller 82.1 i samma förordning i det fall den myndighet som prövar frågor enligt 2 kap. 4 § inte har fattat beslut i frågan, eller

4.i strid med ett negativt yttrande avseende etisk granskning i enlighet med artikel 70.7 a, 74, 75 eller 82.1 i förordning (EU) 2017/745 i det fall den myndighet som prövar frågor enligt 2 kap. 4 § inte har fattat beslut i frågan.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

3 § Straff enligt 1 eller 2 § får inte dömas ut för en gärning som omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite, om en ansökan om utdöm- ande av vitet har gjorts. Straff enligt 1 eller 2 § får inte heller dömas ut för en gärning som omfattas av ett beslut om sanktionsavgift.

Förverkande

4 § En produkt som varit föremål för brott enligt denna lag ska förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för produkten får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott ska förklaras för- verkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Sanktionsavgift

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om att en sanktionsavgift får tas ut

1.om en överträdelse har skett av artikel 7 eller 10–16 i förordning (EU) 2017/745,

2.om en klinisk prövning påbörjas eller genomförs utan tillstånd eller utan att en ansökan eller anmälan lämnats in eller i strid med villkor som anges i beslut,

3.om en klinisk prövning påbörjas eller genomförs i strid med ett nega- tivt yttrande avseende den etiska granskningen i enlighet med artikel 70.7 a, 74 eller 75 i förordning (EU) 2017/745 i det fall den myndighet som prövar frågor enligt 2 kap. 4 § inte har fattat beslut i frågan, eller

4.av den som oriktigt har uppgett sig vara ett anmält organ enligt artikel

2.42 i förordning (EU) 2017/745.

6 § Sanktionsavgift får tas ut med ett belopp som bestäms med hänsyn till överträdelsens allvar, betydelsen av den bestämmelse som överträd- elsen avser och omständigheterna i övrigt. Sanktionsavgiften ska bestäm- mas till högst 100 000 000 kronor. För en statlig myndighet, en region eller en kommun ska dock sanktionsavgiften bestämmas till högst 10 000 000 kronor.

7 § Sanktionsavgift får inte tas ut för en överträdelse som omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite, om en ansökan om utdömande av vitet har gjorts.

Prop. 2020/21:172

15

Prop. 2020/21:172

8 § En sanktionsavgift får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om det annars med hänsyn till omständighet- erna skulle vara oskäligt att ta ut avgiften.

9 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska besluta om sank- tionsavgift.

10 § En sanktionsavgift får inte beslutas om den som avgiften ska tas ut av inte har fått tillfälle att yttra sig inom fem år från den dag då överträd- elsen ägde rum.

11 § En sanktionsavgift ska betalas till den myndighet som regeringen bestämmer inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i första styck- et, ska myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestäm- melser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Verkställighet får ske enligt utsökningsbalken.

Sanktionsavgiften ska tillfalla staten.

12 § En sanktionsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

Föreskrifter om sanktionsavgifter

13 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsav- gifter enligt denna lag.

6 kap. Tystnadsplikt och överklagande

1 § Den som har tagit befattning med något ärende enligt förordning (EU) 2017/745 eller denna lag får inte obehörigen röja eller på annat sätt utnyttja vad han eller hon då har fått veta om någons affärs- eller driftför- hållanden.

Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgifts- skyldighet som följer av lag eller förordning.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

2 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdom- stol.

 

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

 

7 kap. Ytterligare bemyndiganden och övriga bestämmelser

 

Föreskrifter om lagens tillämplighet

 

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

 

dela föreskrifter om att krav som följer av eller väsentligen motsvarar

16

kraven enligt förordning (EU) 2017/745 och denna lag ska gälla även för

produkter som inte anges i 1 kap. 2 § men som i fråga om användningen Prop. 2020/21:172 står nära sådana produkter.

Föreskrifter om specialanpassade produkter

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om vilka yrkeskvalifikationer den person som ger skrift- liga anvisningar för utformningen av en specialanpassad produkt ska ha i enlighet med artikel 2.3 i förordning (EU) 2017/745.

Föreskrifter om egentillverkade produkter

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1.de produkter som avses i artikel 5.5 i förordning (EU) 2017/745, och

2.skyldighet för hälso- och sjukvårdsinstitutioner att till den myndighet som regeringen bestämmer lämna ytterligare information om dessa pro- dukter.

Föreskrifter om reprocessing och återanvändning

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1.tillåtelse att reprocessa och återanvända en engångsprodukt i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) 2017/745,

2.under vilka villkor en engångsprodukt får reprocessas, återanvändas och tillhandahållas, och

3.under vilka villkor en engångsprodukt får reprocessas och överföras till ett annat land.

Föreskrifter om blod och blodkomponenter

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om framställning, förvaring och distribution av blod och blodkomponenter avsedda att användas som råvara vid tillverkning av produkter som omfattas av förordning (EU) 2017/745.

Föreskrifter om medicinsk yrkesverksamhet vid distansförsäljning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om den medicinska yrkesverksamhet som ska finnas att tillgå när en produkt mot betalning eller kostnadsfritt används i samband med kommersiell verksamhet för att tillhandahålla en diagnostisk eller terapeutisk tjänst som via informationssamhällets tjänster eller genom andra kommunikationsmedel direkt eller via mellanhänder erbjuds till en fysisk eller juridisk person som är etablerad i Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet.

Med informationssamhällets tjänster i första stycket avses tjänster enligt definitionen i artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande be- träffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informa-

tionssamhällets tjänster.

17

Prop. 2020/21:172

18

Föreskrifter om utbildningar som sakkunniga personer ska ha

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om vilka utbildningar inom juridik, medicin, farmaci, ingenjörsvetenskap eller annan relevant vetenskaplig disciplin som den person som har ansvar för att regelverket följs ska ha i enlighet med artikel 15.1, 15.2 och 15.6 i förordning (EU) 2017/745.

Föreskrifter om det eller de språk som märkning och information ska vara skriven på

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om vilka språk som en produkt ska vara märkt på och vilka språk som information till patienter, bruksanvisningar och säkerhets- meddelanden till marknaden ska vara skrivna på.

Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestäm- mer i enskilda fall besluta om undantag från kraven som följer av före- skrifter som har meddelats med stöd av första stycket. Ett sådant beslut får förenas med villkor.

Föreskrifter om informationskrav i fråga om implantat

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om att hälso- och sjukvårdsinstitutioner och hälso- och sjukvårdspersonal ska lämna information enligt artikel 18 i förordning (EU) 2017/745 och på vilka sätt den informationen ska lämnas.

Föreskrifter om krav på att lagra och förvara UDI

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att

1.hälso- och sjukvårdsinstitutioner ska lagra och förvara den unika produktidentifieringen (UDI) även för produkter som inte är implantat i klass III och som har levererats till dem, och

2.hälso- och sjukvårdspersonal ska lagra och förvara UDI för produkter som har levererats till dem.

Föreskrifter om registrering av uppgifter

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.skyldighet för ekonomiska aktörer som tillhandahåller eller bedriver verksamhet med produkter i Sverige, inklusive med sådana produkter som anges i föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 §, att lämna uppgifter om sin verksamhet och sin produkt hos en myndighet för registrering, och

2.skyldighet för den som reprocessar eller återanvänder engångspro- dukter i Sverige att registrera uppgifter hos en myndighet om sin verksam- het och sin produkt.

Föreskrifter om kliniska prövningar

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den behörighet som

1. krävs för att hålla det samtal med försökspersonen som anges i artikel Prop. 2020/21:172 63.2 c i förordning (EU) 2017/745,

2.en person ska ha för att tillhandahålla den aktuella sjukvården under de förhållanden som gäller för kliniska prövningar i enlighet med artikel 62.4 j i förordning (EU) 2017/745, och

3.en person ska ha för att få vara prövare.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.att en sponsor som inte är etablerad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte behöver ha en rättslig företrädare utan i stället får utse minst en kontaktperson i enlighet med artikel 62.2 i förordning (EU) 2017/745, och

2.försäkringar eller andra garantier som avses i 2 kap. 3 §.

Föreskrifter om användning av produkter i hälso- och sjukvården och i andra verksamheter

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om användning av produkter i verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), tandvårdslagen (1985:125) och patientsäkerhetslagen (2010:659).

Föreskrifter om anmälda organ

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de intyg eller rapporter som får åberopas till stöd för en ansökan om att utses till anmält organ.

Ytterligare föreskrifter

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör förordning (EU) 2017/745 och denna lag och som behövs för att skydda människors hälsa och säkerhet.

Tillhandahållande av dokumentation

17 § Den dokumentation som avses i kapitel III avsnitt 7 i bilaga IX till förordning (EU) 2017/745 ska hållas tillgänglig för de behöriga myndigheter som utsetts enligt förordningen under den tid som anges i bilagan även om tillverkaren eller dennes auktoriserade representant försätts i konkurs, går i likvidation eller upphör med sin verksamhet. Tillverkaren eller dennes auktoriserade representant ska i sådana fall anmäla till den myndighet som regeringen bestämmer vem som ansvarar för arkiveringen av handlingarna och var de förvaras.

1.Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

2.Genom lagen upphävs lagen (1993:584) om medicintekniska produkter.

19

Prop. 2020/21:172

3. Den upphävda lagen ska dock fortsätta att gälla för medicintekniska

 

produkter för in vitro-diagnostik fram till den 26 maj 2022, om inte annat

 

följer av punkt 4–6, 8, 9, 11–16 eller 19.

 

4. Den upphävda lagen gäller fortfarande för

 

a) medicintekniska produkter som inte är medicintekniska produkter för

 

in vitro-diagnostik och som har släppts ut på marknaden eller har tagits i

 

bruk före den 26 maj 2021, med undantag för de produkter som omfattas

 

av punkt 7 och 10, och de produkter som har släppts ut på marknaden

 

såsom förenliga med förordning (EU) 2017/745, och

 

b) medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som har släppts ut

 

på marknaden eller har tagits i bruk före den 26 maj 2022, med undantag

 

för de produkter som omfattas av punkt 8 och 11, och de produkter som

 

har släppts ut på marknaden såsom förenliga med Europaparlamentets och

 

rådets förordning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om medicintekniska

 

produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG

 

och kommissionens beslut 2010/227/EU.

 

5. Ett intyg som ett anmält organ har utfärdat före den 25 maj 2017 ska

 

fortsätta att gälla under den tid som är angiven i intyget.

 

Med undantag av första stycket blir ett intyg som avser en medicintekn-

 

isk produkt som inte är en medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik

 

och som har utfärdats i enlighet med bilaga 4 till rådets direktiv

 

90/385/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas

 

lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation eller

 

bilaga 4 till rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicin-

 

tekniska produkter ogiltigt senast den 27 maj 2022. Ett intyg som avser en

 

medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik och som har utfärdats enligt

 

bilaga VI till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27

 

oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik blir

 

ogiltigt senast den 27 maj 2024.

 

6. Ett intyg som ett anmält organ har utfärdat från och med den 25 maj

 

2017 ska förbli giltigt fram till och med utgången av den period som anges

 

i intyget. Ett intyg som avser en medicinteknisk produkt för in vitro-

 

diagnostik blir dock ogiltigt senast den 27 maj 2024. Ett intyg som avser

 

en medicinteknisk produkt som inte är en medicinteknisk produkt för in

 

vitro-diagnostik blir ogiltigt högst fem år från intygets utfärdande, dock

 

senast den 27 maj 2024.

 

7. En medicinteknisk produkt som inte är en medicinteknisk produkt för

 

in vitro-diagnostik får släppas ut på marknaden eller tas i bruk från och

 

med den 26 maj 2021 till och med den 26 maj 2024 om

 

a) ett intyg om överensstämmelse har utfärdats för den produkten enligt

 

den upphävda lagen och det intyget är giltigt i enlighet med punkt 5 eller

 

6, eller

 

b) produkten är klassificerad i klass I i enlighet med den upphävda lagen

 

och en försäkran om överensstämmelse har upprättats före den 26 maj

 

2021 och det för produkten vid förfarandet för bedömning av överensstäm-

 

melse krävs medverkan av ett anmält organ enligt förordning (EU)

 

2017/745.

 

Första stycket gäller endast om produkten från och med den 26 maj 2021

 

fortsätter att uppfylla kraven i den upphävda lagen, och under förutsättning

 

att det inte har gjorts några väsentliga ändringar i produktens konstruktion

20

och avsedda ändamål. Kraven i förordning (EU) 2017/745 och i denna lag

i fråga om övervakning av produkter som släppts ut på marknaden, mark- nadskontroll, säkerhetsövervakning, registrering av ekonomiska aktörer och registrering av produkter ska dock tillämpas i stället för de motsvar- ande kraven i den upphävda lagen.

8.En medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik med ett intyg om överensstämmelse som utfärdats enligt den upphävda lagen och som är giltigt i enlighet med punkt 5 eller 6 får endast släppas ut på marknaden eller tas i bruk under förutsättning att den, från och med den 26 maj 2022, fortsätter att uppfylla kraven i den upphävda lagen, och under förutsättning att det inte har gjorts några väsentliga ändringar i produktens konstruktion och avsedda ändamål. Kraven i förordning (EU) 2017/746 och i denna lag

ifråga om övervakning av produkter som släppts ut på marknaden, mark- nadskontroll, säkerhetsövervakning, registrering av ekonomiska aktörer och registrering av produkter ska dock tillämpas i stället för de motsvar- ande kraven i den upphävda lagen.

9.För produkter som släpps ut på marknaden eller tas i bruk med stöd av punkt 7 eller 8 ska det anmälda organ som utfärdat ett intyg som avses

ipunkt 5 eller 6 fortsätta att ansvara för lämplig övervakning med avse- ende på samtliga tillämpliga krav för produkterna. Bestämmelserna om tillsyn över anmälda organ i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll ska fortsätta att gälla.

10.En medicinteknisk produkt som inte är en medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik får fortsätta att tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk till och med den 26 maj 2025 om

a) den lagligen har släppts ut på marknaden före den 26 maj 2021,

b) den har släppts ut på marknaden från och med den 26 maj 2021 och det för produkten har utfärdats ett intyg som avses i punkt 5 eller 6, eller

c) den är klassificerad i klass I i enlighet med den upphävda lagen och en försäkran om överensstämmelse har upprättats före den 26 maj 2021 och det för produkten vid förfarandet för bedömning av överensstämmelse krävs medverkan av ett anmält organ enligt förordning (EU) 2017/745.

Den upphävda lagen ska gälla för dessa produkter.

11.En medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik får fortsätta att tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk till och med den 27 maj 2025 om

a) den lagligen har släppts ut på marknaden före den 26 maj 2022, eller b) den har släppts ut på marknaden från och med den 26 maj 2022 och

det för produkten har utfärdats ett intyg som avses i punkt 5 eller 6. Den upphävda lagen ska gälla för dessa produkter.

12.Med undantag av produkter som avses i punkt 4 ska bestämmelserna

iden upphävda lagen angående registrering av produkter och ekonomiska aktörer samt anmälan av intyg fortsätta att gälla fram till den dag som inträffar tjugofyra månader efter det att meddelandet om funktionaliteten av den europeiska databasen för medicintekniska produkter (Eudamed) offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 34.3 i förordning (EU) 2017/745.

13.Med undantag av produkter som avses i punkt 4 ska bestämmelserna

iden upphävda lagen om tillverkarnas skyldigheter i fråga om säkerhets- övervakning och om att tillhandahålla dokumentation i fråga om kliniska prövningar och prestandastudier fortsätta att gälla fram till den dag som inträffar sex månader efter det att meddelandet om Eudameds funktionali-

Prop. 2020/21:172

21

Prop. 2020/21:172 tet har offentliggjorts. För medicintekniska produkter för in vitro- diagnostik gäller detta endast om meddelandet om Eudameds funk- tionalitet offentliggörs efter den 26 november 2021.

14.Bestämmelsen i 4 § den upphävda lagen ska fortsätta att gälla fram till den 26 maj 2022 vad gäller möjligheten att meddela föreskrifter om att den lagen ska gälla även för produkter som i fråga om användningen står nära medicintekniska produkter.

15.En medicinteknisk produkt som inte är en medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik och som i enlighet med ett tillstånd som har meddelats med stöd av bestämmelsen i 4 § den upphävda lagen om att den lagen helt eller delvis inte ska gälla för produkten har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk före den 26 maj 2021 får fortsätta att tillhandahållas så länge som det tillståndet gäller. Detsamma gäller för en medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik som har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk före den 26 maj 2022.

16.Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om rapportering av händelser när det gäller produkter som har släppts ut på marknaden i enlighet med den upphävda lagen.

17.En medicinteknisk produkt som inte är en medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik och som är tillverkad av derivat av vävnader eller celler från människa och där derivaten är icke-viabla eller har gjorts icke- viabla och som har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk före den 26 maj 2021 får även i fortsättningen släppas ut på marknaden eller tas i bruk.

18.En klinisk prövning som har inletts före den 26 maj 2021 får fortsätta att genomföras enligt den upphävda lagen. Från och med den 26 maj 2021 ska dock allvarliga negativa händelser och produktfel rapporteras i enlighet med förordning (EU) 2017/745.

19.Bestämmelserna om tillsyn, straff, förverkande, tystnadsplikt och avgifter i den upphävda lagen ska fortsätta att gälla i de avseenden och så länge som bestämmelser i den lagen ska tillämpas.

22

2. hälso- och sjukvårdspersonal och inrättningar som använder en produkt som omfattas av bilaga XVI till förordning (EU) 2017/745 ska lagra och förvara UDI för pro- dukter som har levererats till dem.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2021:000) Prop. 2020/21:172 med kompletterande bestämmelser till EU:s

förordning om medicintekniska produkter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § och 7 kap. 10 och 14 §§ lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt avsnitt 2.1Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) 2017/745.

Med produkter avses i denna lag, om inte annat anges,

– medicintekniska produkter, och

– medicintekniska produkter,

– tillbehör till medicintekniska

– tillbehör till medicintekniska

produkter.

produkter, och

 

– produkter som anges i bilaga

 

XVI till förordning (EU) 2017/745.

7 kap.

10 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att

1.hälso- och sjukvårdsinstitutioner ska lagra och förvara den unika pro- duktidentifieringen (UDI) även för produkter som inte är implantat i klass III och som har levererats till dem, och

2. hälso- och sjukvårdspersonal ska lagra och förvara UDI för produkter som har levererats till dem.

 

 

 

14 §

 

 

 

Regeringen

eller

den myndighet

Regeringen

eller

den myndighet

som

regeringen

bestämmer får

som

regeringen

bestämmer får

meddela föreskrifter om använd-

meddela föreskrifter om använd-

ning av produkter i verksamhet som

ning av produkter i verksamhet som

omfattas av hälso- och sjukvårds-

omfattas av hälso- och sjukvårds-

lagen

(2017:30),

tandvårdslagen

lagen

(2017:30),

tandvårdslagen

(1985:125)

och

patientsäkerhets-

(1985:125),

patientsäkerhetslagen

lagen (2010:659).

 

 

(2010:659)

och lagen (2021:000)

 

 

 

 

 

om estetiska kirurgiska ingrepp och

 

 

 

 

 

estetiska injektionsbehandlingar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

23

Prop. 2020/21:172 2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (2021:000)

 

med kompletterande bestämmelser till EU:s

 

förordning om medicintekniska produkter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter

dels att rubriken till lagen samt 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1–5 §§, 3 kap. 1–5 §§, 4 kap. 1 §, 5 kap. 1, 2 och 5 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1, 3, 5, 7, 12, 13, 16 och 17 §§, rubriken till 2 kap. och rubrikerna närmast före 2 kap. 4 § och 7 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 7 kap. 5 a §, och närmast före

7 kap. 5 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Lydelse enligt avsnitt 2.1

Föreslagen lydelse

 

Lag med kompletterande

Lag med kompletterande

bestämmelser till EU:s

bestämmelser till EU:s

förordning om

förordningar om

medicintekniska produkter

medicintekniska produkter

1 kap.

 

 

1 §

 

 

Denna lag kompletterar Europa-

Denna lag kompletterar

parlamentets och rådets förordning

1. Europaparlamentets och rådets

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

förordning (EU) 2017/745 av den

om medicintekniska produkter, om

5 april 2017

om

medicintekniska

ändring av direktiv 2001/83/EG,

produkter, om ändring av direktiv

förordning (EG) nr 178/2002 och

2001/83/EG,

förordning (EG) nr

förordning (EG) nr 1223/2009 och

178/2002 och förordning (EG) nr

om upphävande av rådets direktiv

1223/2009 och om upphävande av

90/385/EEG och 93/42/EEG.

rådets direktiv 90/385/EEG och

 

93/42/EEG, och

 

 

2. Europaparlamentets och råd-

 

ets förordning (EU) 2017/746 av

 

den 5 april 2017 om medicintek-

 

niska produkter för in vitro-diagno-

 

stik och om upphävande av direktiv

 

98/79/EG

och

kommissionens

 

beslut 2010/227/EU.

I lagen regleras även frågor som

I lagen regleras även frågor som

inte omfattas av EU-förordningen.

inte omfattas av EU-förordningar-

 

na.

 

 

24

Lydelse enligt avsnitt 2.2

Föreslagen lydelse

2 §1

 

 

Termer och uttryck i denna lag har

Termer och uttryck i denna lag har

samma betydelse som i förordning

samma betydelse som i förordning

(EU) 2017/745.

(EU) 2017/745

och förordning

 

(EU) 2017/746.

 

Med produkter avses i denna lag, om inte annat anges,

 

– medicintekniska produkter,

– medicintekniska produkter,

– tillbehör till medicintekniska

– tillbehör

till

medicintekniska

produkter, och

produkter,

 

 

 

– medicintekniska produkter för

 

in vitro-diagnostik,

 

– tillbehör

till

medicintekniska

 

produkter för in vitro-diagnostik,

 

och

 

 

– produkter som anges i bilaga

– produkter som anges i bilaga

XVI till förordning (EU) 2017/745.

XVI till förordning (EU) 2017/745.

Lydelse enligt avsnitt 2.1

Föreslagen lydelse

2 kap. Kliniska prövningar

2 kap. Kliniska prövningar

 

och prestandastudier

1 §

Prop. 2020/21:172

För en försöksperson som, på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande, inte är beslutskompetent, är en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken, med behörighet att sörja för den enskildes person, den lagligen utsedda ställföreträd- are som får ge informerat samtycke till en klinisk prövning på försöks- personens vägnar.

2 §

För en försöksperson som är under- årig är vårdnadshavarna de lagligen utsedda ställföreträdare som får ge informerat samtycke till en klinisk prövning på försökspersonens vägnar. En underårig försöksperson som har fyllt 15 år ska också själv

För en försöksperson som, på grund av sjukdom, psykisk störning, för- svagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande, inte är beslutskompetent, är en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken, med behörighet att sörja för den enskildes person, den lagligen utsedda ställföreträd- are som får ge informerat samtycke till en klinisk prövning eller en pre- standastudie på försökspersonens vägnar.

För en försöksperson som är under- årig är vårdnadshavarna de lagligen utsedda ställföreträdare som får ge informerat samtycke till en klinisk prövning eller en prestandastudie på försökspersonens vägnar. En underårig försöksperson som har

1Senaste lydelse 2021:000.

25

Prop. 2020/21:172 ge sitt informerade samtycke till att delta i den kliniska prövningen, under förutsättning att den under- årige inser vad prövningen innebär för honom eller henne. Ett sådant informerat samtycke ska inhämtas i enlighet med vad som regleras om en försöksperson i artikel 63.1 i för- ordning (EU) 2017/745.

fyllt 15 år ska också själv ge sitt informerade samtycke till att delta i den kliniska prövningen eller pre- standastudien, under förutsättning att den underårige inser vad pröv- ningen eller studien innebär för honom eller henne. Ett sådant in- formerat samtycke ska inhämtas i enlighet med vad som regleras om en försöksperson i artikel 63.1 i för- ordning (EU) 2017/745 och artikel 59.1 i förordning (EU) 2017/746.

 

 

 

3 §

 

 

 

Sponsorn för en klinisk prövning är

Sponsorn för en klinisk prövning

 

skyldig att genom försäkring eller

eller en prestandastudie är skyldig

 

på annat sätt garantera att försöks-

att genom försäkring eller på annat

 

personen får ersättning om spons-

sätt garantera att försökspersonen

 

orn eller prövaren blir skyldig att

får ersättning om sponsorn eller

 

betala sådan. Skadeskyddet eller er-

prövaren blir skyldig att betala

 

sättningsgarantin ska vara förenlig

sådan. Skadeskyddet eller ersätt-

 

med riskens karaktär och omfatt-

ningsgarantin ska vara förenlig med

 

ning.

 

 

riskens karaktär och omfattning.

 

Tillstånd att genomföra en

 

Tillstånd att genomföra en

 

 

klinisk prövning

 

klinisk prövning eller en

 

 

 

 

 

prestandastudie

 

 

 

 

 

4 §

 

 

 

Den myndighet som regeringen bestämmer prövar frågor om

 

 

1. tillstånd att genomföra en klin-

1. tillstånd att genomföra en klin-

 

isk prövning, och

 

isk prövning eller en prestanda-

 

 

 

 

studie, och

 

 

 

2. väsentliga

ändringar

av en

2. väsentliga

ändringar

av en

 

sådan prövning.

 

 

sådan prövning eller studie.

 

 

Bestämmelser

om den

etiska

Bestämmelser

om den

etiska

 

granskningen av en ansökan eller

granskningen av en ansökan eller

 

anmälan av en klinisk prövning

anmälan av en klinisk prövning

 

finns i lagen (2021:000) med kom-

eller en prestandastudie finns i lag-

 

pletterande bestämmelser om etisk

en (2021:000) med kompletterande

 

granskning till EU:s förordning om

bestämmelser om etisk granskning

 

medicintekniska produkter.

 

till EU:s förordningar om medicin-

 

 

 

 

tekniska produkter.

 

 

 

 

5 §

 

 

 

Den dokumentation som avses i

Den dokumentation som avses i

 

kapitel III avsnitt 3 i bilaga XV till

kapitel III avsnitt 3 i bilaga XV till

 

förordning (EU) 2017/745 ska håll-

förordning (EU) 2017/745 och i

26

as tillgänglig för de behöriga mynd-

kapitel II avsnitt 3 i bilaga XIV till

 

 

 

 

 

 

igheterna under den tid som anges i bilagan även om sponsorn, dennes kontaktperson eller den rättsliga företrädaren försätts i konkurs, går i likvidation eller upphör med sin verksamhet. Sponsorn, dennes kon- taktperson eller den rättsliga före- trädaren ska i sådana fall anmäla till den myndighet som regeringen be- stämmer vem som ansvarar för arkiveringen av handlingarna och var de förvaras.

förordning (EU) 2017/746 ska håll- Prop. 2020/21:172 as tillgänglig för de behöriga mynd-

igheterna under den tid som anges i bilagorna även om sponsorn, dennes kontaktperson eller den rättsliga företrädaren försätts i kon- kurs, går i likvidation eller upphör med sin verksamhet. Sponsorn, dennes kontaktperson eller den rättsliga företrädaren ska i sådana fall anmäla till den myndighet som regeringen bestämmer vem som an- svarar för arkiveringen av handling- arna och var de förvaras.

3 kap.

1 §

 

 

Tillsyn över efterlevnaden av för-

Tillsyn över efterlevnaden av för-

ordning (EU) 2017/745, denna lag

ordning (EU) 2017/745, förordning

och de föreskrifter som har meddel-

(EU) 2017/746, denna lag och de

ats med stöd av lagen utövas av den

föreskrifter som har meddelats med

eller de myndigheter som regering-

stöd av lagen utövas av den eller de

en bestämmer.

myndigheter

som

regeringen

 

bestämmer.

 

 

 

 

 

2 §

En tillsynsmyndighet har rätt att för

En tillsynsmyndighet har rätt att för

tillsynen på begäran få de upplys-

tillsynen på begäran få de upplys-

ningar och handlingar som behövs

ningar och handlingar som behövs

och få tillträde till områden, lokaler

och få tillträde till områden, lokaler

och andra utrymmen, dock inte bo-

och andra utrymmen, dock inte bo-

städer, där produkter hanteras eller

städer, där produkter hanteras eller

där kliniska prövningar utförs. Om

där kliniska prövningar eller pre-

det behövs för tillsynen, får

standastudier utförs. Om det be-

myndigheten göra

undersökningar

hövs för tillsynen, får myndigheten

och ta prover. För kostnader på

göra undersökningar och ta prover.

grund av undersökningar eller för

För kostnader på grund av under-

uttagna

prover

betalas

inte

sökningar eller för uttagna prover

ersättning.

 

 

 

betalas inte ersättning.

 

3 §

En tillsynsmyndighet får besluta de

En tillsynsmyndighet får besluta de

förelägganden som behövs för att

förelägganden som behövs för att

förordning

(EU) 2017/745, denna

förordning (EU) 2017/745, förord-

lag och de föreskrifter som har

ning (EU) 2017/746, denna lag och

meddelats med stöd av lagen ska

de föreskrifter som har meddelats

följas. En

tillsynsmyndighet får

med stöd av lagen ska följas. En till-

också besluta om förelägganden om

synsmyndighet får också besluta

 

 

om förelägganden om tillträde till

27

Prop. 2020/21:172 tillträde

till områden, lokaler

och

områden, lokaler och andra utrym-

andra utrymmen enligt 2 § vägras.

men enligt 2 § vägras.

 

 

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

 

 

 

 

 

4 §

 

 

 

 

På begäran av en tillsynsmyndighet

På begäran av en tillsynsmyndighet

ska Polismyndigheten lämna

den

ska Polismyndigheten

lämna

den

hjälp som behövs när tillsynsmyn-

hjälp som behövs när tillsynsmyn-

digheten

vidtar åtgärder

eller

digheten

vidtar

åtgärder

eller

verkställer beslut som har med-

verkställer

beslut

som

har

delats med stöd av förordning (EU)

meddelats med stöd av förordning

2017/745 eller denna lag eller de

(EU) 2017/745,

förordning

(EU)

föreskrifter som har meddelats med

2017/746 eller denna lag eller de

stöd av lagen, om

 

föreskrifter som har meddelats med

 

 

 

stöd av lagen, om

 

 

 

1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2.det annars finns synnerliga skäl.

 

 

5 §

 

 

 

 

En tillsynsmyndighet får

begära

En tillsynsmyndighet får

begära

handräckning av

Kronofogde-

handräckning

av

Kronofogde-

myndigheten som behövs när till-

myndigheten som behövs när till-

synsmyndigheten

vidtar

åtgärder

synsmyndigheten

vidtar

åtgärder

eller verkställer beslut som har

eller verkställer beslut som har

meddelats med stöd av förordning

meddelats med stöd av förordning

(EU) 2017/745 eller denna lag eller

(EU) 2017/745,

förordning (EU)

de föreskrifter som har meddelats

2017/746 eller denna lag eller de

med stöd av lagen.

 

 

föreskrifter som har meddelats med

 

 

 

stöd av lagen.

 

 

 

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verk- ställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande.

4 kap.

1 §

En avgift ska betalas av den som

1.ansöker i Sverige om att utses till anmält organ eller som ansöker om utvidgning eller andra ändringar beträffande utseendet av ett anmält organ och anmälan till Europeiska kommissionen av sådana ändringar,

2. ansöker om att få genomföra

2. ansöker om att få genomföra

en klinisk prövning,

en klinisk prövning eller en pre-

 

standastudie,

3. anmäler att en klinisk prövning

3. anmäler att en klinisk prövning

ska utföras för att ytterligare

eller en prestandastudie ska utföras

utvärdera en CE-märkt produkt

för att ytterligare utvärdera en CE-

inom ramen för produktens avsedda

märkt produkt inom ramen för pro-

ändamål,

duktens avsedda ändamål,

28

4.anmäler väsentliga ändringar av en klinisk prövning, eller

5.ansöker om tillstånd att enligt artikel 59 i förordning (EU) 2017/745 i Sverige släppa ut en specifik produkt på marknaden eller ta den i bruk trots att de förfaranden som avses i artikel 52 i förordning- en inte har genomförts.

4.anmäler väsentliga ändringar Prop. 2020/21:172 av en klinisk prövning eller en pre-

standastudie, eller

5.ansöker om tillstånd att enligt

artikel 59 i förordning (EU) 2017/745 eller artikel 54 i förord- ning (EU) 2017/746 i Sverige släppa ut en specifik produkt på marknaden eller ta den i bruk trots att de förfaranden som avses i artikel 52 i förordning (EU) 2017/745 respektive artikel 48 i för- ordning (EU) 2017/746 inte har genomförts.

5 kap.

1 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut en produkt på marknaden eller tillhandahåller en

sådan produkt i Sverige utan att

 

1. produkten uppfyller de krav

1. produkten uppfyller de krav

och villkor som gäller enligt artikel

och villkor som gäller enligt artikel

5 i förordning (EU) 2017/745, eller

5 i förordning (EU) 2017/745 eller

 

artikel 5 i förordning (EU)

 

2017/746, eller

2.de språkkrav uppfylls som gäller enligt föreskrifter som har meddelats av regeringen med stöd av 7 kap. 8 § och som avser den information om en produkt som ska tillhandahållas eller lämnas till användare eller patienter i Sverige.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

2 §

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller genomför en klinisk prövning

1.utan tillstånd,

2.utan att ha lämnat in en ansökan eller anmälan enligt artikel 70.1, 74, 75 eller 82.1 i förordning (EU) 2017/745,

3.i strid med villkor som anges i beslut om tillstånd, beslut avseende etisk granskning i enlighet med artikel 70.7 a eller 74 i förordning (EU) 2017/745 eller i ett yttrande avseende etisk granskning i

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller genomför en klinisk prövning eller en prestandastudie

2.utan att ha lämnat in en ansökan eller anmälan enligt artikel 70.1, 74, 75 eller 82.1 i förordning (EU) 2017/745 eller artikel 66.1, 70 eller 71 i förordning (EU) 2017/746,

3.i strid med villkor som anges i beslut om tillstånd, beslut avseende etisk granskning i enlighet med artikel 70.7 a eller 74 i förordning (EU) 2017/745 eller artikel 66.7 a

eller 70 i förordning (EU)

29

Prop. 2020/21:172 enlighet med artikel 75 eller 82.1 i

2017/746, eller i ett yttrande avse-

samma förordning i det fall den

ende etisk granskning i enlighet

myndighet som prövar frågor enligt

med artikel 75 eller 82.1 i förord-

2 kap. 4 § inte har fattat beslut i

ning (EU) 2017/745 eller artikel 71

frågan, eller

i förordning (EU) 2017/746 i det

 

fall den myndighet som prövar

 

frågor enligt 2 kap.

4 § inte har

 

fattat beslut i frågan, eller

 

4. i strid med ett negativt yttrande

4. i strid med ett negativt yttrande

avseende etisk granskning i enlig-

avseende etisk granskning i enlig-

het med artikel 70.7 a, 74, 75 eller

het med artikel 70.7 a, 74, 75 eller

82.1 i förordning (EU) 2017/745 i

82.1 i förordning (EU) 2017/745

det fall den myndighet som prövar

eller artikel 66.7 a, 70 eller 71 i för-

frågor enligt 2 kap. 4 § inte har

ordning (EU) 2017/746 i det fall

fattat beslut i frågan.

den myndighet som prövar frågor

 

enligt 2 kap. 4 §

inte har

fattat

 

beslut i frågan.

 

 

 

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

 

 

 

5 §

 

 

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om att en sanktionsavgift får tas ut

 

 

 

1. om en överträdelse har skett av

1. om en överträdelse har skett av

artikel 7 eller 10–16 i förordning

artikel 7 eller 10–16 i förordning

(EU) 2017/745,

(EU) 2017/745 eller artikel 7 eller

 

10–16 i förordning (EU) 2017/746,

2. om en klinisk prövning på-

2. om en klinisk prövning eller en

börjas eller genomförs utan tillstånd

prestandastudie

påbörjas

eller

eller utan att en ansökan eller an-

genomförs utan tillstånd eller utan

mälan lämnats in eller i strid med

att en ansökan eller anmälan

villkor som anges i beslut,

lämnats in eller i strid med villkor

 

som anges i beslut,

 

 

 

3. om en klinisk prövning på-

3. om en klinisk prövning eller

börjas eller genomförs i strid med

prestandastudie

påbörjas

eller

ett negativt yttrande avseende den

genomförs i strid med ett negativt

etiska granskningen i enlighet med

yttrande avseende

den

etiska

artikel 70.7 a, 74 eller 75 i förord-

granskningen i enlighet med artikel

ning (EU) 2017/745 i det fall den

70.7 a, 74 eller 75 i förordning (EU)

myndighet som prövar frågor enligt

2017/745 eller artikel 66.7 a, 70

2 kap. 4 § inte har fattat beslut i

eller 71 i förordning (EU) 2017/746

frågan, eller

i det fall den myndighet som prövar

 

frågor enligt 2 kap.

4 § inte har

 

fattat beslut i frågan, eller

 

4. av den som oriktigt har uppgett

4. av den som oriktigt har uppgett

sig vara ett anmält organ enligt

sig vara ett anmält organ enligt

artikel 2.42 i förordning (EU)

artikel 2.42 i förordning (EU)

2017/745.

2017/745 eller artikel 2.34 i för-

 

ordning (EU) 2017/746.

 

30

6 kap.

 

Prop. 2020/21:172

1 §

 

 

Den som har tagit befattning med

Den som har tagit befattning med

något ärende enligt förordning (EU)

något ärende enligt förordning (EU)

2017/745 eller denna lag får inte

2017/745,

förordning

(EU)

obehörigen röja eller på annat sätt

2017/746 eller denna lag får inte

utnyttja vad han eller hon då har fått

obehörigen röja eller på annat sätt

veta om någons affärs- eller

utnyttja vad han eller hon då har fått

driftförhållanden.

veta om någons affärs- eller drift-

 

förhållanden.

 

 

Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgifts- skyldighet som följer av lag eller förordning.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

7 kap.

 

1 §

 

 

 

Regeringen eller

den myndighet

Regeringen eller

den myndighet

som regeringen

bestämmer får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela föreskrifter om att krav

meddela föreskrifter om att krav

som följer av eller väsentligen

som följer av eller väsentligen

motsvarar kraven enligt förordning

motsvarar kraven enligt förordning

(EU) 2017/745 och denna lag ska

(EU)

2017/745,

förordning

(EU)

gälla även för produkter som inte

2017/746 och denna lag ska gälla

anges i 1 kap. 2 § men som i fråga

även för produkter som inte anges i

om användningen står nära sådana

1 kap.

2 § men

som i fråga om

produkter.

 

användningen står nära sådana pro-

 

 

dukter.

 

 

3 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om

 

1. de produkter som avses i

1. de produkter som avses i

artikel 5.5 i förordning (EU)

artikel 5.5 i förordning (EU)

2017/745, och

2017/745 och artikel 5.5 i förord-

 

ning (EU) 2017/746, och

2.skyldighet för hälso- och sjukvårdsinstitutioner att till den myndighet som regeringen bestämmer lämna ytterligare information om dessa pro- dukter.

5 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om framställ- ning, förvaring och distribution av blod och blodkomponenter avsedda att användas som råvara vid till- verkning av produkter som om-

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om framställ- ning, förvaring och distribution av blod och blodkomponenter avsedda att användas som råvara vid till- verkning av produkter som om-

31

Prop. 2020/21:172 fattas

av

förordning

(EU)

fattas av förordning (EU) 2017/745

2017/745.

 

 

 

 

eller förordning (EU) 2017/746.

 

 

 

 

 

 

 

Föreskrifter om information och

 

 

 

 

 

 

rådgivning om genetiska tester

 

 

 

 

 

 

 

5 a §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Regeringen eller

den

myndighet

 

 

 

 

 

 

som

regeringen

 

bestämmer

får

 

 

 

 

 

 

meddela föreskrifter om den in-

 

 

 

 

 

 

formation som ska ges till patienten

 

 

 

 

 

 

och om den tillgång till rådgivning

 

 

 

 

 

 

som ska finnas i fråga om ett

 

 

 

 

 

 

genetiskt test enligt artikel 4 i för-

 

 

 

 

 

 

ordning (EU) 2017/746.

 

 

 

 

 

 

 

7 §

 

 

 

 

 

 

Regeringen eller

 

den myndighet

Regeringen eller

den

myndighet

som

regeringen

 

bestämmer får

som

regeringen

 

bestämmer

får

meddela föreskrifter om vilka ut-

meddela föreskrifter om vilka ut-

bildningar inom

juridik, medicin,

bildningar inom

juridik, medicin,

farmaci, ingenjörsvetenskap

eller

farmaci,

ingenjörsvetenskap eller

annan

relevant

vetenskaplig

annan

 

relevant

vetenskaplig

disciplin som den person som har

disciplin som den person som har

ansvar för att regelverket följs ska

ansvar för att regelverket följs ska

ha i enlighet med artikel 15.1, 15.2

ha i enlighet med artikel 15.1, 15.2

och 15.6 i förordning (EU)

och 15.6 i förordning (EU)

2017/745.

 

 

 

 

2017/745 och artikel 15.1, 15.2 och

 

 

 

 

 

 

15.6 i förordning (EU) 2017/746.

Föreskrifter om kliniska

 

Föreskrifter om kliniska

 

prövningar

 

 

 

 

prövningar och prestandastudier

 

 

 

 

 

12 §

 

 

 

 

 

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om den behörighet som

 

 

 

 

 

 

 

1. krävs för att hålla det samtal

1. krävs för att hålla det samtal

med försökspersonen som anges i

med försökspersonen som anges i

artikel

63.2 c

i

förordning

(EU)

artikel 63.2 c i

förordning (EU)

2017/745,

 

 

 

 

2017/745

och

artikel

59.2 c

i

 

 

 

 

 

 

förordning (EU) 2017/746,

 

2. en person ska ha för att till-

2. en person ska ha för att till-

handahålla den aktuella sjukvården

handahålla den aktuella sjukvården

under de förhållanden som gäller

under de förhållanden som gäller

för kliniska prövningar i enlighet

för kliniska prövningar i enlighet

med artikel 62.4 j i förordning (EU)

med artikel 62.4 j i förordning (EU)

2017/745, och

 

 

 

 

2017/745

eller prestandastudier i

 

 

 

 

 

 

enlighet

med

artikel

58.5 j

i

 

 

 

 

 

 

förordning (EU) 2017/746, och

 

32

3. en person ska ha för att få vara prövare.

13 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om

 

1. att en sponsor som inte är

1. att en sponsor som inte är

etablerad inom Europeiska eko-

etablerad inom Europeiska eko-

nomiska samarbetsområdet inte be-

nomiska samarbetsområdet inte be-

höver ha en rättslig företrädare utan

höver ha en rättslig företrädare utan

i stället får utse minst en kontakt-

i stället får utse minst en kontakt-

person i enlighet med artikel 62.2 i

person i enlighet med artikel 62.2 i

förordning (EU) 2017/745, och

förordning (EU) 2017/745 eller

 

artikel 58.4 i förordning (EU)

 

2017/746, och

2.försäkringar eller andra garantier som avses i 2 kap. 3 §.

16 §

Prop. 2020/21:172

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör förordning (EU) 2017/745 och denna lag och som behövs för att skydda människors hälsa och säkerhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör förordning (EU)

2017/745, förordning (EU) 2017/746 och denna lag och som behövs för att skydda människors hälsa och säkerhet.

 

 

 

 

17 §

 

Den dokumentation som avses i

Den dokumentation som avses i

kapitel III avsnitt 7 i bilaga IX till

kapitel III avsnitt 7 i bilaga IX till

förordning

(EU)

2017/745 ska

förordning (EU) 2017/745 och

hållas tillgänglig för de behöriga

kapitel III avsnitt 6 i bilaga IX till

myndigheter

som

utsetts

enligt

förordning 2017/746 ska hållas till-

förordningen under den tid som

gänglig för de behöriga myndighet-

anges i bilagan även om tillverkar-

er som utsetts enligt respektive för-

en eller dennes auktoriserade repre-

ordningar under den tid som anges

sentant försätts i konkurs, går i lik-

i bilagorna även om tillverkaren

vidation eller upphör med sin verk-

eller dennes auktoriserade repre-

samhet. Tillverkaren eller

dennes

sentant försätts i konkurs, går i lik-

auktoriserade representant

ska i

vidation eller upphör med sin verk-

sådana fall anmäla till den myndig-

samhet. Tillverkaren eller

dennes

het som regeringen bestämmer vem

auktoriserade representant

ska i

som ansvarar för arkiveringen av

sådana fall anmäla till den myndig-

handlingarna och var de förvaras.

het som regeringen bestämmer vem

 

 

 

 

 

som ansvarar för arkiveringen av

 

 

 

 

 

handlingarna och var de förvaras.

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 26 maj 2022.

33

Prop. 2020/21:172 2.4

Förslag till lag med kompletterande

 

bestämmelser om etisk granskning till EU:s

 

förordning om medicintekniska produkter

34

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, i denna lag kallad EU-förordningen.

Enligt artikel 62.3 i EU-förordningen ska vissa kliniska prövningar vara föremål för vetenskaplig och etisk granskning. Lagen innehåller bestäm- melser om den etiska granskningen av ansökningar och anmälningar för att få genomföra en klinisk prövning.

2 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU- förordningen.

Kompletterande bestämmelser om tillstånd att genomföra en klinisk prövning finns i lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter.

3 § Den etiska granskningen ska utföras av Etikprövningsmyndigheten.

Etisk granskning av en ansökan om tillstånd till en klinisk prövning eller av en anmälan om väsentlig ändring

4 § Resultatet av en etisk granskning enligt artiklarna 62.4 b, 75.3 b och

78.10i EU-förordningen ska redovisas i ett yttrande som beslutas av Etik- prövningsmyndigheten och lämnas till Läkemedelsverket.

Yttrandet ska innehålla en bedömning av om en ansökan om tillstånd eller en anmälan om väsentlig ändring ska beviljas, beviljas på vissa vill- kor eller avslås.

Om en ansökan eller anmälan avser användning av biologiskt material från försökspersoner, ska Etikprövningsmyndigheten i sitt yttrande föreslå vilka krav som ska gälla i fråga om information och samtycke för användning av materialet.

Etisk granskning i vissa fall av en ansökan eller en anmälan om en klinisk prövning

5 § Resultatet av en etisk granskning av en ansökan enligt artikel 70.7 a i EU-förordningen ska redovisas i ett beslut. Beslutet ska meddelas senast 40 dagar efter utgången av det valideringsdatum som avses i artikel 70.5 i EU-förordningen.

Resultatet av en etisk granskning av en anmälan enligt artikel 74.1 i EU- förordningen ska också redovisas i ett beslut.

Beslut enligt denna paragraf ska fattas av Etikprövningsmyndigheten och ställas till sponsorn med kopia till Läkemedelsverket. Beslutet ska

innehålla en bedömning av om den kliniska prövningen utifrån den etiska Prop. 2020/21:172 granskningen får genomföras eller påbörjas, om den får genomföras eller

påbörjas på vissa villkor eller om den inte får genomföras eller påbörjas.

Utgångspunkter för etisk granskning och beslutsförhet m.m.

6 § Vad som anges i 7–11 §§ lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor ska ligga till grund för bedömningen vid granskning enligt 4 och 5 §§.

Vid en etisk granskning av en ansökan om tillstånd att genomföra en klinisk prövning eller en anmälan av en klinisk prövning ska 25–28 §§ lagen om etikprövning av forskning som avser människor tillämpas.

Överklagande

7 § Etikprövningsmyndighetens beslut enligt 5 § får överklagas till Överklagandenämnden för etikprövning. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Beslut av Överklagandenämnden för etikprövning får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

35

Prop. 2020/21:172 2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (2021:000)

 

med kompletterande bestämmelser om etisk

 

granskning till EU:s förordning om

 

medicintekniska produkter

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2021:000) med kompletter- ande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om medicin- tekniska produkter samt 1, 2 och 4–6 §§ och rubrikerna närmast före 4 och 5 §§ ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt avsnitt 2.4

Föreslagen lydelse

 

Lag med kompletterande

Lag med kompletterande

 

bestämmelser om etisk

bestämmelser om etisk

 

granskning till EU:s

granskning till EU:s

 

förordning om

 

förordningar om

 

medicintekniska produkter

medicintekniska produkter

 

 

1 §

 

 

 

 

Denna lag kompletterar Europa-

Denna lag kompletterar

 

parlamentets och rådets förordning

1. Europaparlamentets och rådets

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

förordning (EU) 2017/745 av den 5

om medicintekniska produkter, om

april

2017

om

medicintekniska

ändring av

direktiv 2001/83/EG,

produkter, om ändring av direktiv

förordning (EG) nr 178/2002 och

2001/83/EG,

förordning (EG)

nr

förordning (EG) nr 1223/2009 och

178/2002 och förordning (EG) nr

om upphävande av rådets direktiv

1223/2009 och om upphävande av

90/385/EEG

och

93/42/EEG, i

rådets

direktiv

90/385/EEG

och

denna lag kallad EU-förordningen.

93/42/EEG, och

 

 

 

 

 

2. Europaparlamentets och råd-

 

 

 

ets förordning (EU) 2017/746 av

 

 

 

den 5 april 2017 om medicintek-

 

 

 

niska produkter för in vitro-diagno-

 

 

 

stik och om upphävande av direktiv

 

 

 

98/79/EG och kommissionens be-

 

 

 

slut 2010/227/EU.

 

Enligt artikel 62.3 i EU-förord-

Enligt artikel 62.3 i förordning

ningen ska vissa kliniska prövning-

(EU) 2017/745 och artikel 58.3 i

ar vara föremål för vetenskaplig

förordning (EU) 2017/746 ska vissa

och etisk granskning. Lagen inne-

kliniska prövningar och vissa pre-

håller bestämmelser om den etiska

standastudier

vara föremål

för

granskningen av

ansökningar och

vetenskaplig och etisk granskning.

anmälningar för att få genomföra en

Lagen innehåller bestämmelser om

klinisk prövning.

 

den etiska granskningen av ansök-

 

 

 

ningar och anmälningar för att få

 

 

 

genomföra en klinisk prövning eller

 

 

 

en prestandastudie.

 

36

 

2 §

Prop. 2020/21:172

Termer och uttryck i denna lag har

Termer och uttryck i denna lag har

samma betydelse som i EU-förord-

samma betydelse som i förordning

ningen.

 

(EU) 2017/745

och förordning

 

 

(EU) 2017/746.

 

Kompletterande

bestämmelser

Kompletterande

bestämmelser

om tillstånd att genomföra en

om tillstånd att genomföra en

klinisk prövning finns i lagen

klinisk prövning eller en prestanda-

(2021:000) med

kompletterande

studie finns i lagen (2021:000) med

bestämmelser till EU:s förordning

kompletterande bestämmelser till

om medicintekniska produkter.

EU:s förordningar om medicintek-

 

 

niska produkter.

 

Etisk granskning av en ansökan om tillstånd till en klinisk prövning eller av en anmälan om väsentlig ändring

Etisk granskning av en ansökan om tillstånd till en klinisk prövning eller en prestandastudie eller av en anmälan om väsentlig ändring

4 §

Resultatet av en etisk granskning

Resultatet av en etisk granskning

enligt artiklarna 62.4 b, 75.3 b och

enligt artiklarna 62.4 b, 75.3 b och

78.10i EU-förordningen ska redo- 78.10 i förordning (EU) 2017/745

visas i ett yttrande som beslutas av

och artiklarna 58.5 b, 71.3 b och

Etikprövningsmyndigheten

och

74.10 i förordning (EU) 2017/746

lämnas till Läkemedelsverket.

 

ska redovisas i ett yttrande som

 

 

beslutas av Etikprövningsmyndig-

 

 

heten och lämnas till Läkemedels-

 

 

verket.

Yttrandet ska innehålla en be-

Yttrandet ska innehålla en be-

dömning av om en ansökan om till-

dömning av om en ansökan om

stånd eller en anmälan om väsentlig

tillstånd eller anmälan om väsentlig

ändring av en klinisk prövning ska

ändring av en klinisk prövning eller

beviljas, beviljas på vissa villkor

en prestandastudie ska beviljas, be-

eller avslås.

 

viljas på vissa villkor eller avslås.

Om en ansökan avser användning av biologiskt material från försöks- personer, ska Etikprövningsmyndigheten i sitt yttrande föreslå vilka krav som ska gälla i fråga om information och samtycke för användning av materialet.

37

Vid etisk granskning av en ansök- an om tillstånd att genomföra en klinisk prövning eller en prestanda- studie eller en anmälan av en klin- isk prövning eller en prestanda- studie ska 25–28 §§ lagen om etik- prövning av forskning som avser människor tillämpas.

Prop. 2020/21:172 Etisk granskning i vissa fall av en ansökan eller en anmälan av en klinisk prövning

Etisk granskning i vissa fall av en ansökan eller en anmälan om en klinisk prövning eller en prestandastudie

5 §

Resultatet av en etisk granskning av en ansökan enligt artikel 70.7 a i EU-förordningen ska redovisas i ett beslut. Beslutet ska meddelas senast 40 dagar efter utgången av det valideringsdatum som avses i artikel 70.5 i EU-förordningen.

Resultatet av en etisk granskning av en anmälan enligt artikel 74.1 i

EU-förordningen ska också redovisas i ett beslut.

Beslut enligt denna paragraf ska fattas av Etikprövningsmyndighet- en och ställas till sponsorn med kopia till Läkemedelsverket. Be- slutet ska innehålla en bedömning av om den kliniska prövningen uti- från den etiska granskningen får genomföras eller påbörjas, om den får genomföras eller påbörjas på vissa villkor eller om den inte får genomföras eller påbörjas.

Resultatet av en etisk granskning av en ansökan enligt artikel 70.7 a i förordning (EU) 2017/745 eller artikel 66.7 a i förordning (EU) 2017/746 ska redovisas i ett beslut. Beslutet ska meddelas senast 40 dagar efter utgången av det valider- ingsdatum som avses i artikel 70.5 i förordning (EU) 2017/745 eller artikel 66.5 i förordning (EU) 2017/746.

Resultatet av en etisk granskning av en anmälan enligt artikel 74.1 i förordning (EU) 2017/745 eller artikel 70.1 i förordning (EU) 2017/746 ska också redovisas i ett beslut.

Beslut enligt denna paragraf ska fattas av Etikprövningsmyndighet- en och ställas till sponsorn med kopia till Läkemedelsverket. Be- slutet ska innehålla en bedömning av om den kliniska prövningen eller prestandastudien utifrån den etiska granskningen får genomföras eller påbörjas, om den får genomföras eller påbörjas på vissa villkor eller om den inte får genomföras eller påbörjas.

6 §

Vad som anges i 7–11 §§ lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor ska ligga till grund för bedömningen vid granskning enligt 4 och 5 §§.

Vid etisk granskning av en ansök- an om tillstånd att genomföra en klinisk prövning eller en anmälan av en klinisk prövning ska 25– 28 §§ lagen om etikprövning av forskning som avser människor tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 26 maj 2022.

38

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1273) om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och rubriken närmast före 1 kap. 5 § i lydelsen enligt lagen (2018:1273) om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. ska utgå.

Prop. 2020/21:172

39

Prop. 2020/21:172 2.7

Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297)

 

om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. ska införas en ny paragraf, 1 kap. 5 §, och närmast före 1 kap. 5 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Tystnadsplikt i vissa fall 5 §

Den som är eller har varit anställd eller uppdragstagare vid en bio- bank som inrättats i enskild verk- samhet får inte obehörigen röja eller utnyttja uppgifter i en ansökan eller anmälan om klinisk prövning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintek- niska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning

(EG) nr 1223/2009 och om upphäv- ande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG.

Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgifts- skyldighet som följer av lag eller förordning.

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

40

2.8

Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297)

Prop. 2020/21:172

 

om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

 

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § lagen (2002:297) om biobanker i

 

hälso- och sjukvården m.m. ska ha följande lydelse.

 

Lydelse enligt avsnitt 2.7

Föreslagen lydelse

 

 

1 kap.

 

 

5 §1

 

Den som är eller har varit anställd

Den som är eller har varit anställd

 

eller uppdragstagare vid en biobank

eller uppdragstagare vid en biobank

 

som inrättats i enskild verksamhet

som inrättats i enskild verksamhet

 

får inte obehörigen röja eller ut-

får inte obehörigen röja eller ut-

 

nyttja uppgifter i en ansökan eller

nyttja uppgifter i

 

anmälan om klinisk prövning enligt

1. en ansökan om tillstånd till en

 

Europaparlamentets och rådets för-

klinisk läkemedelsprövning, eller

 

ordning

(EU) 2017/745 av den

2. en ansökan eller anmälan om

 

5 april

2017 om medicintekniska

klinisk prövning enligt Europa-

 

produkter, om ändring av direktiv

parlamentets och rådets förordning

 

2001/83/EG, förordning (EG) nr

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

 

178/2002 och förordning (EG) nr

om medicintekniska produkter, om

 

1223/2009 och om upphävande av

ändring av direktiv 2001/83/EG,

 

rådets

direktiv 90/385/EEG och

förordning (EG) nr 178/2002 och

 

93/42/EEG.

förordning (EG) nr 1223/2009 och

 

 

 

om upphävande av rådets direktiv

 

 

 

90/385/EEG och 93/42/EEG.

 

Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyld- ighet som följer av lag eller förordning.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 2021:000.

41

Prop. 2020/21:172 2.9

Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297)

 

om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § lagen (2002:297) om biobanker i

hälso- och sjukvården m.m. ska ha följande lydelse.

 

Lydelse enligt avsnitt 2.8

Föreslagen lydelse

 

 

1 kap.

 

 

5 §1

 

Den som är eller har varit anställd eller uppdragstagare vid en biobank som

inrättats i enskild verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja upp-

gifter i

 

 

 

1. en ansökan om tillstånd till en

1. en ansökan om tillstånd till en

klinisk läkemedelsprövning, eller

klinisk läkemedelsprövning,

2. en ansökan eller anmälan om

2. en ansökan eller anmälan om

klinisk prövning enligt Europa-

klinisk prövning enligt Europa-

parlamentets och rådets förordning

parlamentets och rådets förordning

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

om medicintekniska produkter, om

om medicintekniska produkter, om

ändring

av direktiv 2001/83/EG,

ändring av direktiv

2001/83/EG,

förordning (EG) nr 178/2002 och

förordning (EG) nr 178/2002 och

förordning (EG) nr 1223/2009 och

förordning (EG) nr 1223/2009 och

om upphävande av rådets direktiv

om upphävande av rådets direktiv

90/385/EEG och 93/42/EEG.

90/385/EEG och 93/42/EEG, eller

 

 

3. en ansökan eller anmälan om

 

 

en prestandastudie enligt Europa-

 

 

parlamentets och rådets förordning

 

 

(EU) 2017/746 av den 5 april 2017

 

 

om medicintekniska

produkter för

 

 

in vitro-diagnostik och om upphäv-

 

 

ande av direktiv 98/79/EG och

 

 

kommissionens

beslut

 

 

2010/227/EU.

 

Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan upp- giftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

Denna lag träder i kraft den 26 maj 2022.

42

1 Senaste lydelse 2021:000.

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1092) om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor

Härigenom föreskrivs att 24 och 25 §§ i lydelsen enligt lagen (2018:1092) om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor ska utgå.

Prop. 2020/21:172

43

Prop. 2020/21:172 2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:460)

 

om etikprövning av forskning som avser

 

människor

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor ska införas tre nya paragrafer, 4 a, 24 a och 25 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

4 a §

 

 

 

Lagen ska inte tillämpas på kliniska

 

prövningar

enligt

Europa-

 

parlamentets och rådets förordning

 

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

 

om medicintekniska produkter, om

 

ändring av

direktiv

2001/83/EG,

 

förordning (EG) nr 178/2002 och

 

förordning (EG) nr 1223/2009 och

 

om upphävande av rådets direktiv

 

90/385/EEG och 93/42/EEG.

 

Lagen ska dock tillämpas på

 

sådana studier för klinisk uppfölj-

 

ning efter utsläppandet på mark-

 

naden som inte kräver anmälan

 

enligt artikel 74 i förordning (EU)

 

2017/745 om en sådan studie i

 

övrigt omfattas av lagens tillämp-

 

ningsområde.

 

 

Bestämmelser om etisk gransk-

 

ning av sådana prövningar som

 

avses i första stycket finns i lagen

 

(2021:000)

med kompletterande

 

bestämmelser om etisk granskning

till EU:s förordning om medicin- tekniska produkter.

24 a §

Etikprövningsmyndigheten ska ock- så lämna sådana yttranden som anges i 4 § lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förord- ning om medicintekniska produkter och fatta sådana beslut som anges i 5 § samma lag.

 

25 a §

 

Vid de avdelningar som utför etisk

44

granskning enligt lagen (2021:000)

 

med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s för- ordning om medicintekniska pro- dukter ska minst en av de ledamöter som företräder allmänna intressen representera en eller flera patient- organisationer.

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

Prop. 2020/21:172

45

Prop. 2020/21:172 2.12

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:460)

 

om etikprövning av forskning som avser

 

människor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor

dels att 24 a § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 b och 25 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

4 b §

 

 

Lagen ska inte tillämpas på kliniska

 

prövningar

av humanläkemedel.

 

Bestämmelser om etisk granskning

 

av sådana prövningar finns i lagen

 

(2018:1091)

med kompletterande

 

bestämmelser om etisk granskning

 

till EU:s förordning om kliniska

 

prövningar av humanläkemedel.

Lydelse enligt avsnitt 2.11

Föreslagen lydelse

24 a §1

Etikprövningsmyndigheten ska Etikprövningsmyndigheten ska också lämna sådana yttranden som också lämna

anges i 4 § lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förord- ning om medicintekniska produkter och fatta sådana beslut som anges i 5 § samma lag.

– sådana yttranden som anges i

3 § lagen (2018:1091) med kom- pletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläke- medel, och

– sådana yttranden som anges i

4 § lagen (2021:000) med kom- pletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om medicintekniska produkter och fatta sådana beslut som anges i 5 § samma lag.

46

1 Senaste lydelse 2021:000.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2020/21:172

 

25 b §

 

 

 

Vid de avdelningar som utför etisk

 

granskning

enligt

lagen

 

(2018:1091)

med kompletterande

bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel ska minst en av de ledamöter som före- träder allmänna intressen repre- sentera en eller flera patient- organisationer.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

47

Prop. 2020/21:172 2.13

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:460)

 

om etikprövning av forskning som avser

 

människor

Härigenom föreskrivs att 4 a, 24 a och 25 a §§ lagen (2003:460) om etik- prövning av forskning som avser människor ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt avsnitt 2.11

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

4 a §1

 

 

 

 

 

 

Lagen ska inte tillämpas på kliniska

Lagen ska inte tillämpas på

 

prövningar

enligt

Europa-

1. kliniska

 

prövningar

enligt

parlamentets och rådets förordning

Europaparlamentets och rådets för-

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

ordning

(EU)

2017/745

av

den

om medicintekniska produkter, om

5 april

2017

om

medicintekniska

ändring av

direktiv

2001/83/EG,

produkter, om ändring av direktiv

förordning (EG) nr 178/2002 och

2001/83/EG,

förordning

(EG)

nr

förordning (EG) nr 1223/2009 och

178/2002 och förordning (EG) nr

om upphävande av rådets direktiv

1223/2009 och om upphävande av

90/385/EEG och 93/42/EEG.

rådets

direktiv

90/385/EEG

och

 

 

 

93/42/EEG, eller

 

 

 

 

 

 

2. prestandastudier

enligt

 

 

 

Europaparlamentets och

rådets

 

 

 

förordning (EU) 2017/746 av den

 

 

 

5 april

2017

om

medicintekniska

 

 

 

produkter för in vitro-diagnostik

 

 

 

och om upphävande av direktiv

 

 

 

98/79/EG och

kommissionens

 

 

 

beslut 2010/227/EU.

 

 

Lagen ska dock tillämpas på

Lagen ska dock tillämpas på

sådana studier för klinisk uppfölj-

sådana studier för klinisk uppfölj-

ning efter utsläppandet på mark-

ning efter utsläppandet på mark-

naden som inte kräver anmälan en-

naden som inte kräver anmälan en-

ligt artikel 74 i förordning (EU)

ligt artikel 74 i förordning (EU)

2017/745 om en sådan studie i

2017/745 och sådana prestanda-

övrigt omfattas av lagens tillämp-

studier avseende CE-märkta pro-

ningsområde.

 

dukter som inte kräver anmälan

 

 

 

enligt artikel 70 i förordning (EU)

 

 

 

2017/746, om dessa studier i övrigt

 

 

 

omfattas av lagens tillämpnings-

 

 

 

område.

 

 

 

 

 

Bestämmelser om etisk gransk-

Bestämmelser om etisk gransk-

ning av sådana prövningar som

ning av sådana prövningar och

avses i första stycket finns i lagen

studier som avses i första stycket

(2021:000)

med kompletterande

finns i lagen (2021:000) med kom-

bestämmelser om etisk granskning

pletterande bestämmelser om etisk

48

1 Senaste lydelse 2021:000.

till EU:s förordning om medicin-

granskning till EU:s förordningar Prop. 2020/21:172

tekniska produkter.

om medicintekniska produkter.

Lydelse enligt avsnitt 2.12

Föreslagen lydelse

24 a §2

Etikprövningsmyndigheten ska också lämna

–sådana yttranden som anges i 3 § lagen (2018:1091) med kom- pletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel, och

– sådana yttranden som anges i

– sådana yttranden som anges i

4 § lagen (2021:000) med kom-

4 § lagen (2021:000) med kom-

pletterande bestämmelser om etisk

pletterande bestämmelser om etisk

granskning till EU:s förordning om

granskning till EU:s förordningar

medicintekniska

produkter och

om medicintekniska produkter och

fatta sådana beslut som anges i 5 §

fatta sådana beslut som anges i 5 §

samma lag.

 

 

samma lag.

Lydelse enligt avsnitt 2.11

Föreslagen lydelse

 

 

25 a §3

Vid de avdelningar som utför etisk

Vid de avdelningar som utför etisk

granskning enligt lagen (2021:000)

granskning enligt lagen (2021:000)

med kompletterande bestämmelser

med kompletterande bestämmelser

om etisk granskning till EU:s

om etisk granskning till EU:s

förordning om

medicintekniska

förordningar om medicintekniska

produkter ska minst en av de

produkter ska minst en av de

ledamöter som företräder allmänna

ledamöter som företräder allmänna

intressen representera en eller flera

intressen representera en eller flera

patientorganisationer.

patientorganisationer.

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 26 maj 2022.

2

Senaste lydelse 2021:000.

49

3

Senaste lydelse 2021:000.

Denna lag innehåller bestämmelser som syftar till att skydda människ- ors hälsa när blod och blodkompon- enter från människor hanteras för att användas vid transfusion eller tillverkning av läkemedel eller pro- dukter som omfattas av Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG.

Prop. 2020/21:172 2.14

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:496)

 

om blodsäkerhet

 

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4 och 22 §§ lagen (2006:496) om

blodsäkerhet ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag innehåller bestämmelser som syftar till att skydda människ- ors hälsa när blod och blodkompon- enter från människor hanteras för att användas vid transfusion eller tillverkning av läkemedel eller medicintekniska produkter.

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

2 §

 

I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.

 

Allvarlig avvikande

Händelse i samband med insamling,

 

händelse

kontroll, framställning, förvaring och dis-

 

 

tribution av blod och blodkomponenter

 

 

som kan leda till döden, vara invalidiser-

 

 

ande, medföra betydande funktionsned-

 

 

sättning, medföra behov av sjukhusvård,

 

 

förlänga sjukhusvård eller förlänga det

 

 

sjukliga tillståndet.

 

Blodcentral

Inrättning där fysisk eller juridisk person

 

 

bedriver blodverksamhet.

 

Blodkomponenter

Erytrocyter (röda blodkroppar), leuko-

 

 

cyter (vita blodkroppar), trombocyter

 

 

(blodplättar) och blodplasma.

 

Blodstamcell

Multipotent stamcell som kan bilda alla

 

 

typer av blodceller.

50

1 Senaste lydelse 2007:1130.

 

Prop. 2020/21:172

Blodverksamhet

Insamling och kontroll av blod och blod-

 

komponenter avsedda att användas vid

 

transfusion, tillverkning

av

läkemedel

 

eller medicintekniska produkter, eller

 

framställning, förvaring

och

distribution

 

av blod och blodkomponenter avsedda att

 

användas vid transfusion.

 

 

Föreslagen lydelse

2 §2

I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.

Allvarlig avvikande

Händelse i samband med insamling,

händelse

kontroll, framställning,

förvaring

och

 

distribution av blod och blodkomponenter

 

som kan leda till döden, vara invalidiser-

 

ande, medföra betydande funktionsned-

 

sättning, medföra behov av sjukhusvård,

 

förlänga sjukhusvård eller förlänga det

 

sjukliga tillståndet.

 

 

 

Blodcentral

Inrättning där fysisk eller juridisk person

 

bedriver blodverksamhet.

 

 

 

Blodkomponenter

Erytrocyter (röda blodkroppar), leuko-

 

cyter

(vita

blodkroppar),

trombocyter

 

(blodplättar) och blodplasma.

 

 

Blodstamcell

Multipotent stamcell som kan bilda alla

 

typer av blodceller.

 

 

 

Blodverksamhet

Insamling och kontroll av blod och blod-

 

komponenter avsedda att användas vid

 

transfusion,

tillverkning

av

läkemedel

 

eller produkter som omfattas av förord-

 

ning (EU) 2017/745 eller framställning,

 

förvaring och distribution av blod och

 

blodkomponenter avsedda att användas

 

vid transfusion.

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

4 §3

 

 

 

 

Vid framställning, förvaring

och

Vid

framställning,

förvaring

och

distribution av blod och blodkom-

distribution av blod och blodkom-

2Senaste lydelse 2007:1130.

3 Senaste lydelse 2015:321.

51

Prop. 2020/21:172 ponenter som är avsedda att an- vändas som råvara vid tillverkning av läkemedel eller medicintekniska produkter gäller i stället lagen (1993:584) om medicintekniska produkter respektive läkemedels- lagen (2015:315).

ponenter som är avsedda att an- vändas som råvara vid tillverkning av läkemedel eller produkter som omfattas av förordning (EU) 2017/745 gäller i stället läke- medelslagen (2015:315) respektive förordning (EU) 2017/745 och lag- en (2021:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter.

 

 

22 §4

 

Den som tillhör eller har tillhört

Den som tillhör eller har tillhört

personal inom

enskilt bedriven

personal

inom enskilt bedriven

blodverksamhet som rör insamling

blodverksamhet som rör insamling

och kontroll av blod och blodkom-

och kontroll av blod och blodkom-

ponenter avsedda att användas vid

ponenter avsedda att användas vid

tillverkning av

läkemedel

eller

tillverkning av läkemedel eller pro-

medicintekniska produkter får inte

dukter som omfattas av förordning

obehörigen röja vad han eller hon i

(EU) 2017/745 får inte obehörigen

verksamheten har fått veta om en

röja vad han eller hon i verksamhet-

enskild givares hälsotillstånd

eller

en har fått veta om en enskild giv-

andra personliga förhållanden. Som

ares hälsotillstånd eller andra per-

obehörigt röjande anses inte att

sonliga förhållanden. Som obehör-

någon fullgör sådan uppgifts-

igt röjande anses inte att någon full-

skyldighet som följer av lag eller

gör sådan

uppgiftsskyldighet som

förordning.

 

 

följer av lag eller förordning.

För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

52

4 Senaste lydelse 2009:516.

Vid framställning, förvaring och distribution av blod och blodkom- ponenter som är avsedda att an- vändas som råvara vid tillverkning av läkemedel eller produkter som omfattas av förordning (EU) 2017/745 gäller i stället läke- medelslagen (2015:315) respektive förordning (EU) 2017/745 och lag- en (2021:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förord- ningar om medicintekniska pro- dukter.

2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:496)

Prop. 2020/21:172

 

om blodsäkerhet

 

 

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2006:496) om blodsäkerhet ska ha

 

följande lydelse.

 

 

Lydelse enligt avsnitt 2.14

Föreslagen lydelse

 

4 §1

Vid framställning, förvaring och distribution av blod och blodkom- ponenter som är avsedda att an- vändas som råvara vid tillverkning av läkemedel eller produkter som omfattas av förordning (EU) 2017/745 gäller i stället läke- medelslagen (2015:315) respektive förordning (EU) 2017/745 och lag- en (2021:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter.

Denna lag träder i kraft den 26 maj 2022.

1 Senaste lydelse 2021:000.

53

Prop. 2020/21:172 2.16

Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1093)

 

om ändring i offentlighets- och sekretesslagen

 

(2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

dels att 24 kap. 3 och 3 a §§ lagen i stället för lydelsen enligt lagen (2018:1093) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,

dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (2018:1093) om ändring i

den lagen ska ha följande lydelse.

 

Lydelse enligt SFS 2018:1093

Föreslagen lydelse

24 kap.

 

3 §

 

 

 

Sekretess gäller i verksamhet som

Sekretess gäller i verksamhet

 

består i etikprövning och tillsyn

1. som består i etikprövning och

enligt lagen (2003:460) om etik-

tillsyn enligt lagen (2003:460) om

prövning av forskning som avser

etikprövning

av

forskning

som

människor och i verksamhet enligt

avser människor, och

 

lagen (2018:1091) med kompletter-

2. enligt lagen (2021:000) med

ande bestämmelser om etisk

kompletterande bestämmelser

om

granskning till EU:s förordning om

etisk granskning till EU:s förord-

kliniska prövningar av humanläke-

ning om medicintekniska produkt-

medel

er.

 

 

 

 

Sekretess

enligt

första stycket

 

gäller

 

 

 

1.för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men, och

2.för uppgift om en enskilds ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

 

Sekretessen gäller inte beslut i

Sekretessen för uppgift i ett be-

 

andra ärenden än sådana som av-

slut i ett ärende som avser ett yttr-

 

ser ett yttrande om etisk granskning

ande om etisk granskning enligt 4 §

 

av en ansökan om tillstånd att ut-

lagen med kompletterande bestäm-

 

föra klinisk läkemedelsprövning.

melser om etisk granskning till

 

Sekretessen för uppgifter i ett beslut

EU:s förordning om medicintek-

 

om sådant yttrande upphör att gälla

niska produkter upphör att gälla

 

när Läkemedelsverket fattat beslut

1. när

Läkemedelsverket fattat

 

i fråga om tillstånd till klinisk läke-

beslut i frågan, eller

 

medelsprövning enligt 7 kap. 6 §

2. vid den tidpunkt som anges i

 

läkemedelslagen (2015:315), eller

artikel 75.3 eller 75.4 i förordning

 

tillstånd till sådan prövning ska

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

 

anses beviljat enligt artikel 8.6,

om medicintekniska produkter, om

 

14.11, 19.4, 20.8 eller 23.6 i

ändring

av direktiv 2001/83/EG,

 

Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 178/2002 och

 

förordning (EU) nr 536/2014 av

förordning (EG) nr 1223/2009 och

 

den 16 april 2014 om kliniska pröv-

om upphävande av rådets direktiv

54

ningar av humanläkemedel och om

90/385/EEG och 93/42/EEG i det

upphävande av direktiv 2001/20/EG.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen enligt första stycket 1 i högst sjuttio år och enligt första stycket 2 i högst tjugo år.

fall som Läkemedelsverket inte har Prop. 2020/21:172 fattat något beslut i ett ärende om

väsentlig ändring enligt artikel 75 i förordning (EU) 2017/745.

Sekretessen gäller inte beslut i andra ärenden än de som avses i tredje stycket.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen enligt andra stycket 1 i högst sjuttio år och enligt andra stycket 2 i högst tjugo år.

 

3 a §

 

 

Får en myndighet en uppgift som är

Får en myndighet en uppgift som är

sekretessreglerad i 3 § första styck-

sekretessreglerad i 3 § första och

et från Etikprövningsmyndigheten

andra styckena från Etikprövnings-

för att bistå i den etiska granskning-

myndigheten för att bistå i den

en av en ansökan om tillstånd att

etiska granskningen av en ansökan

utföra klinisk läkemedelsprövning,

eller en anmälan om att genomföra

blir

sekretessbestämmelsen

en klinisk prövning, blir sekretess-

tillämplig på uppgiften även hos

bestämmelsen

tillämplig

den mottagande myndigheten.

uppgiften även hos den mottagande

 

 

myndigheten.

 

 

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

55

Prop. 2020/21:172 2.17

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

 

sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 30 kap. 25 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 kap.

25 c §

Sekretessen enligt 23 § hindrar inte att en uppgift lämnas ut till en bio- bank som inrättats i enskild verk- samhet i enlighet med vad som före- skrivs i förordningen (2021:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicin- tekniska produkter.

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

56

2.18

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

Prop. 2020/21:172

 

sekretesslagen (2009:400)

 

Härigenom föreskrivs att 24 kap. 3 och 3 a §§ offentlighets- och sekretess-

 

lagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

 

Lydelse enligt avsnitt 2.16

Föreslagen lydelse

 

 

 

24 kap.

 

 

 

3 §1

 

Sekretess gäller i verksamhet

1.som består i etikprövning och tillsyn enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor, och

2.enligt lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förord- ning om medicintekniska produkt- er.

Sekretess gäller i verksamhet

1.som består i etikprövning och tillsyn enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor,

2.enligt lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förord- ning om kliniska prövningar av humanläkemedel, och

3.enligt lagen (2021:000) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förord- ning om medicintekniska produkt- er.

Sekretess enligt första stycket gäller

1.för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men, och

2.för uppgift om en enskilds ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

Sekretessen för uppgift i ett beslut i ett ärende som avser ett yttrande om etisk granskning av ansökan om tillstånd att utföra klinisk läke- medelsprövning upphör att gälla

1.när Läkemedelsverket fattat beslut i fråga om tillstånd till klin-

isk

läkemedelsprövning enligt

7 kap.

7 §

läkemedelslagen

(2015:315), eller

 

2.när tillstånd till sådan pröv- ning ska anses beviljat enligt artikel 8.6, 14.11, 19.4, 20.8 eller

23.6i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av human-

1 Senaste lydelse 2021:000.

57

Prop. 2020/21:172

58

läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG.

Sekretessen för uppgift i ett beslut i ett ärende som avser ett yttrande om etisk granskning enligt 4 § lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om medicintekniska produkter upphör att gälla

1.när Läkemedelsverket fattat beslut i frågan, eller

2.vid den tidpunkt som anges i artikel 75.3 eller 75.4 i förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG i det fall som Läkemedelsverket inte har fattat något beslut i ett ärende om väsentlig ändring enligt artikel 75 i förordning (EU) 2017/745.

Sekretessen gäller inte beslut i

Sekretessen gäller inte beslut i

andra ärenden än de som avses i

andra ärenden än de som avses i

tredje stycket.

tredje och fjärde styckena.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen enligt andra stycket

1 i högst sjuttio år och enligt andra stycket 2 i högst tjugo år.

3 a §2

Får en myndighet en uppgift som är

Får en myndighet en uppgift som är

sekretessreglerad i 3 § första och

sekretessreglerad i 3 § första och

andra styckena från Etikprövnings-

andra styckena från Etikprövnings-

myndigheten för att bistå i den et-

myndigheten för att bistå i den et-

iska granskningen av en ansökan

iska granskningen av en ansökan

eller en anmälan om att genomföra

eller en anmälan om att genomföra

en klinisk prövning, blir sekretess-

en klinisk prövning eller en ansök-

bestämmelsen tillämplig på upp-

an om tillstånd att utföra en klinisk

giften även hos den mottagande

läkemedelsprövning, blir sekretess-

myndigheten.

bestämmelsen tillämplig på upp-

 

 

giften även hos den mottagande

 

 

myndigheten.

 

 

 

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2Senaste lydelse 2021:000.

2.19

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

Prop. 2020/21:172

 

sekretesslagen (2009:400)

 

Härigenom föreskrivs att 24 kap. 3 och 3 a §§ och 30 kap. 25 c § offent-

 

lighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

 

Lydelse enligt avsnitt 2.18

Föreslagen lydelse

 

 

 

24 kap.

 

 

 

3 §1

 

Sekretess gäller i verksamhet

1.som består i etikprövning och tillsyn enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor,

2.enligt lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av human- läkemedel, och

3. enligt lagen (2021:000)

med

3. enligt lagen (2021:000)

med

kompletterande bestämmelser

om

kompletterande bestämmelser

om

etisk granskning till EU:s förord-

etisk granskning till EU:s förord-

ning om medicintekniska produkt-

ningar om medicintekniska pro-

er, och

 

dukter.

 

Sekretess enligt första stycket gäller

 

 

1.för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men, och

2.för uppgift om en enskilds ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

Sekretessen för uppgift i ett beslut i ett ärende som avser ett yttrande om etisk granskning av ansökan om tillstånd att utföra klinisk läkemedels- prövning upphör att gälla

1.när Läkemedelsverket fattat beslut i fråga om tillstånd till klinisk läke- medelsprövning enligt 7 kap. 7 § läkemedelslagen (2015:315), eller

2.när tillstånd till sådan prövning ska anses beviljat enligt artikel 8.6, 14.11, 19.4, 20.8 eller 23.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av human- läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG.

Sekretessen för uppgift i ett be-

Sekretessen för uppgift i ett be-

slut i ett ärende som avser ett yttr-

slut i ett ärende som avser ett yttr-

ande om etisk granskning enligt 4 §

ande om etisk granskning enligt 4 §

lagen med kompletterande bestäm-

lagen med kompletterande bestäm-

melser om etisk granskning till

melser om etisk granskning till

EU:s förordning om medicintekn-

EU:s förordningar om medicin-

iska produkter upphör att gälla

tekniska produkter upphör att gälla

1. när Läkemedelsverket fattat

1. när Läkemedelsverket fattat

beslut i frågan, eller

beslut i frågan,

2. vid den tidpunkt som anges i

2. vid den tidpunkt som anges i

artikel 75.3 eller 75.4 i förordning

artikel 75.3 eller 75.4 i förordning

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

1 Senaste lydelse 2021:000.

59

Prop. 2020/21:172

60

om medicintekniska produkter, om

om medicintekniska produkter, om

ändring av direktiv 2001/83/EG,

ändring av direktiv

2001/83/EG,

förordning (EG) nr 178/2002 och

förordning (EG) nr 178/2002 och

förordning (EG) nr 1223/2009 och

förordning (EG) nr 1223/2009 och

om upphävande av rådets direktiv

om upphävande av rådets direktiv

90/385/EEG och 93/42/EEG i det

90/385/EEG och 93/42/EEG i det

fall som Läkemedelsverket inte har

fall som Läkemedelsverket inte har

fattat något beslut i ett ärende om

fattat något beslut i ett ärende om

väsentlig ändring enligt artikel 75 i

väsentlig ändring enligt artikel 75 i

förordning (EU) 2017/745.

förordning (EU) 2017/745, eller

 

3. vid den tidpunkt som anges i

 

artikel 71.3 eller 71.4 i förordning

 

(EU) 2017/746 av den 5 april 2017

 

om medicintekniska produkter för

 

in vitro-diagnostik och om upphäv-

 

ande av direktiv 98/79/EG och

 

kommissionens

beslut

 

2010/227/EU i det fall som Läke-

medelsverket inte har fattat något beslut i ett ärende om väsentlig ändring enligt artikel 71 i förord- ning (EU) 2017/746.

Sekretessen gäller inte beslut i andra ärenden än de som avses i tredje och fjärde styckena.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen enligt andra stycket 1

i högst sjuttio år och enligt andra stycket 2 i högst tjugo år.

 

3 a §2

 

 

 

Får en myndighet en uppgift som är

Får en myndighet en uppgift som är

sekretessreglerad i 3 § första och

sekretessreglerad i 3 § första och

andra styckena från Etikprövnings-

andra styckena från Etikprövnings-

myndigheten för att bistå i den et-

myndigheten för att bistå i den

iska granskningen av en ansökan

etiska granskningen av en ansökan

eller en anmälan om att genomföra

eller en anmälan om att genomföra

en klinisk prövning eller en

en klinisk prövning eller en pre-

ansökan om tillstånd att utföra en

standastudie, eller en ansökan om

klinisk läkemedelsprövning, blir

tillstånd att utföra en klinisk läke-

sekretessbestämmelsen tillämplig

medelsprövning, blir

sekretessbe-

på uppgiften även hos den mottag-

stämmelsen tillämplig på uppgiften

ande myndigheten.

även

hos

den

mottagande

 

myndigheten.

 

 

2Senaste lydelse 2021:000.

Lydelse enligt avsnitt 2.17Föreslagen lydelseProp. 2020/21:172

30 kap.

 

 

 

25 c §3

 

 

Sekretessen enligt 23 § hindrar inte

Sekretessen enligt 23 § hindrar inte

att en uppgift lämnas ut till en bio-

att en uppgift lämnas ut till en bio-

bank som inrättats i enskild verk-

bank som inrättats i enskild verk-

samhet i enlighet med vad som

samhet i enlighet med vad som

föreskrivs

i

förordningen

föreskrivs

i

förordningen

(2021:000)

med

kompletterande

(2021:000)

med

kompletterande

bestämmelser till EU:s förordning

bestämmelser till EU:s förordning-

om medicintekniska produkter.

ar om medicintekniska produkter.

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 26 maj 2022.

3 Senaste lydelse 2021:000.

61

Prop. 2020/21:172 2.20

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:791)

 

om ackreditering och teknisk kontroll

Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

9 a §1

Bestämmelserna i 7–9 §§ gäller inte

Bestämmelserna i 7–9 §§ gäller inte

organ för bedömning av överens-

organ för bedömning av överens-

stämmelse som utses och anmäls

stämmelse som utses och anmäls

enligt Europaparlamentets och råd-

enligt Europaparlamentets och råd-

ets förordning (EU) 2017/745 av

ets förordning (EU) 2017/745 av

den 5 april 2017 om medicintekn-

den 5 april 2017 om medicintekn-

iska produkter, om ändring av

iska produkter, om ändring av

direktiv 2001/83/EG,

förordning

direktiv 2001/83/EG, förordning

(EG) nr 178/2002 och förordning

(EG) nr 178/2002 och förordning

(EG) nr 1223/2009 och om upphäv-

(EG) nr 1223/2009 och om upphäv-

ande av rådets direktiv 90/385/EEG

ande av rådets direktiv 90/385/EEG

och 93/42/EEG och Europaparla-

och 93/42/EEG och Europaparla-

mentets och rådets förordning (EU)

mentets och rådets förordning (EU)

2017/746 av den 5 april 2017 om

2017/746 av den 5 april 2017 om

medicintekniska produkter för in

medicintekniska produkter för in

vitro-diagnostik och om upphävan-

vitro-diagnostik och om upphävan-

de av direktiv 98/79/EG och komm-

de av direktiv 98/79/EG och komm-

issionens beslut 2010/227/EU.

issionens beslut 2010/227/EU. Be-

 

 

stämmelser om dessa organ och

 

 

myndigheter med ansvar för an-

 

 

mälda organ finns i stället i dessa

 

 

EU-förordningar.

Bestämmelser om ansvarig myn-

 

dighet för att utse och anmäla org-

 

an enligt Europaparlamentets och

 

rådets förordning (EU)

2017/745

 

och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 finns i lagen (1993:584) om medicintekn- iska produkter.

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

62

1 Senaste lydelse 2017:931.

2.21

Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen

Prop. 2020/21:172

 

(2015:315)

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § läkemedelslagen (2015:315) ska ha

följande lydelse.

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

4 kap.

 

 

 

 

 

3 §

 

 

Om ett läkemedel som omfattas av

Om ett läkemedel som omfattas av

sjukhusundantag

innehåller

en

sjukhusundantag

innehåller

en

medicinteknisk produkt enligt 2 §

sådan produkt som avses i Europa-

lagen

(1993:584)

om

parlamentets och rådets förordning

medicintekniska

produkter,

ska

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

denna produkt uppfylla de väs-

om medicintekniska produkter, om

entliga krav som avses i föreskrifter

ändring av direktiv 2001/83/EG,

som har meddelats med stöd av 6 §

förordning (EG) nr 178/2002 och

samma lag.

 

 

förordning (EG) nr 1223/2009 och

 

 

 

 

om upphävande av rådets direktiv

 

 

 

 

90/385/EEG och

93/42/EEG,

ska

produkten uppfylla de allmänna krav på säkerhet och prestanda som avses i artikel 5.2 i den förordningen.

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

63

Prop. 2020/21:172 2.22

Förslag till lag om ändring i lagen (2018:696)

 

om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter

Härigenom föreskrivs att 2 och 5 §§ lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag avses med

–e-vätskor: vätskor som innehåller nikotin,

–högkoncentrerade e-vätskor: e-vätskor med en koncentration nikotin som uppgår till minst 15 men inte överstiger 20 milligram per milliliter vätska,

–andra nikotinhaltiga produkter: nikotinhaltiga produkter för användning i mun eller näsa, med undantag för e-vätskor och produkter som innehåller tobak och som är hänförliga till kapitel 24 i den lydelse av Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan som gällde den 1 januari 2017,

–yrkesmässig aktivitet: sådan aktivitet som utförs av

1.en juridisk person, eller

2.en enskild person om den avser varor som inte är avsedda för den enskildes eller dennes familjs personliga bruk,

– EU-land: områden som tillhör Europeiska unionens punktskatte- område,

– tredjeland: länder och områden utanför Europeiska unionens punkt- skatteområde,

– distansförsäljning: försäljning där varorna transporteras till Sverige från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räk- ning och köpet inte är yrkesmässigt för köparen,

 

– förordning (EG) nr 1272/2008:

 

– förordning (EG) nr 1272/2008:

 

Europaparlamentets och rådets för-

Europaparlamentets och rådets för-

 

ordning (EG) nr 1272/2008 av den

ordning (EG) nr 1272/2008 av den

 

16 december 2008 om klassificer-

16 december 2008 om klassificer-

 

ing, märkning och förpackning av

ing, märkning och förpackning av

 

ämnen och blandningar, ändring

ämnen och

blandningar,

ändring

 

och upphävande av direktiven

och upphävande av

direktiven

 

67/548/EEG och 1999/45/EG samt

67/548/EEG och 1999/45/EG samt

 

ändring av förordning (EG) nr

ändring av förordning (EG) nr

 

1907/2006 i den lydelse som gällde

1907/2006 i den lydelse som gällde

 

den 1 januari 2020.

den 1 januari 2020,

 

 

 

 

 

– förordning

(EU)

2017/745:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Europaparlamentets

och

rådets

 

 

förordning (EU) 2017/745 av den

 

 

5 april 2017 om medicintekniska

 

 

produkter, om ändring av direktiv

 

 

2001/83/EG,

förordning

(EG) nr

64

1 Senaste lydelse 2020:1018.

 

 

 

 

 

 

178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/561.

Med import avses i denna lag införsel av skattepliktig vara till Sverige från tredjeland under förutsättning att varan inte omfattas av sådant suspensivt tullförfarande eller suspensivt tullarrangemang som avses i artikel 4.6 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG. Med import avses även att varan frisläpps från ett sådant förfarande eller arrangemang.

Med tullskuld och unionsvara avses i denna lag detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen.

5§2

Skatt enligt 3 och 4 §§ tas inte ut för

1.produkter som är klassificerade som narkotika enligt narkotikastraff- lagen (1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

2. läkemedel som uppfyller krav-

2. läkemedel som uppfyller krav-

en för att få säljas enligt 5 kap. 1 §

en för att få säljas enligt 5 kap. 1 §

läkemedelslagen

(2015:315) eller

läkemedelslagen

(2015:315)

eller

medicintekniska produkter som får

medicintekniska

produkter

och

släppas ut på marknaden eller tas i

andra produkter som får släppas ut

bruk i Sverige

enligt 9 § lagen

på marknaden eller tas i bruk i

(1993:584) om

medicintekniska

Sverige enligt

förordning

(EU)

produkter,

 

2017/745,

 

 

3.produkter som är skattepliktiga enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, eller

4.produkter som vid klassificering och märkning enligt förordning (EG) nr 1272/2008 tillhör faroklassen akut toxicitet i farokategorierna 1, 2 eller 3, med undantag för högkoncentrerade e-vätskor.

1.Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2Senaste lydelse 2020:1018.

Prop. 2020/21:172

65

Prop. 2020/21:172 2.23

Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1091)

 

med kompletterande bestämmelser om etisk

 

granskning till EU:s förordning om kliniska

 

prövningar av humanläkemedel

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2018:1091) med kompletterande be- stämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska pröv- ningar av humanläkemedel ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2018:1091

Föreslagen lydelse

4 §

 

Vid etisk granskning av en ansökan

Vid etisk granskning av en ansökan

om tillstånd att utföra klinisk läke-

om tillstånd att utföra klinisk läke-

medelsprövning ska 25 och 26 §§,

medelsprövning ska 25–28 §§

27 § första och andra styckena och

lagen (2003:460) om etikprövning

28 § lagen (2003:460) om etikpröv-

av forskning som avser människor

ning av forskning som avser

tillämpas.

människor tillämpas.

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

66

2.24

Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) Prop. 2020/21:172

 

om tobak och liknande produkter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Lagen ska inte tillämpas på produkter som är klassificerade som narkotika enligt narkotikastrafflagen (1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt

lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

 

I fråga om elektroniska cigaretter

I fråga om elektroniska cigaretter

och påfyllningsbehållare ska lagen

och påfyllningsbehållare ska lagen

inte tillämpas på läkemedel eller

inte tillämpas på läkemedel som

medicintekniska

produkter som

omfattas

av

läkemedelslagen

omfattas

av

läkemedelslagen

(2015:315) eller på medicin-

(2015:315) eller lagen (1993:584)

tekniska produkter och andra pro-

om medicintekniska produkter.

dukter som omfattas av Europa-

 

 

 

parlamentets och rådets förordning

 

 

 

(EU) 2017/745 av den 5 april 2017

 

 

 

om medicintekniska produkter, om

 

 

 

ändring av

direktiv 2001/83/EG,

 

 

 

förordning (EG) nr 178/2002 och

förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG.

I fråga om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare gäller även produktsäkerhetslagen (2004:451).

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021.

67

Prop. 2020/21:172 3

Ärendet och dess beredning

Den 5 april 2017 beslutades Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG. Samma datum beslutades även Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 om medicintekniska produkter för in vitro- diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU. Förordningarna jämte rättelser finns i bilagorna 1–4.

Iden här propositionen görs hänvisningarna till EU-förordningarna utifrån deras engelska förkortningar, dvs. förordning (EU) 2017/745 förkortas med MDR-förordningen (Medical Devices Regulation) och förordning (EU) 2017/746 med IVDR-förordningen (In Vitro Diagnostic Regulation).

Förordningarna ska börja tillämpas tre respektive fem år efter ikraftträd- andet. De trädde i kraft 20 dagar efter publicering i EUT, dvs. den 25 maj 2017. Vissa delar av förordningarna som rör bland annat anmälda organ och ansvarig myndighet för anmälda organ ska dock börja tillämpas redan sex månader efter ikraftträdandet.

Regeringen lämnade i juni 2017 en proposition till riksdagen (Anpass- ningar till EU:s nya förordningar om medicinteknik – del 1, prop. 2016/17:197) avseende de delar av EU-förordningarna som skulle börja tillämpas efter sex månader. Propositionen innehöll främst förslag avse- ende anmälda organ och ansvarig myndighet för anmälda organ.

Inom Socialdepartementet har det utarbetats en departementspro- memoria, Anpassningar till EU:s förordningar om medicintekniska pro- dukter (Ds 2019:32). I departementspromemorian föreslås de lag- och för- ordningsändringar som bedöms nödvändiga för att anpassa svensk rätt till EU-förordningarna. En sammanfattning av departementspromemorian och dess författningsförslag finns i bilaga 5 och 6. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Socialdepartementet (S2016/003366). Efter remissbehandlingen har Läke- medelsverket getts tillfälle att under hand yttra sig över de reviderade för- slag om avgifter som finns i 4 kap. 1 § 1 och 2 § första stycket 1 och andra stycket föreslagna lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s för- ordningar om medicintekniska produkter. Läkemedelsverket har inte haft några synpunkter på förslagen. Förslagen behandlas i avsnitt 2.1 och 14. Därutöver har Etikprövningsmyndigheten getts tillfälle att under hand yttra sig över en ändring om delegationsmöjligheter i 4 § lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel. Myndighet- en har tillstyrkt förslaget. Förslaget behandlas i avsnitt 2.23 och 10.7.

Förslagen i 4 kap. 1 § 1 och 2 § första stycket 1 och andra stycket i den föreslagna lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter och 4 § lagen (2018:1091) med komplett- erande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel som lämnas i denna proposition överens- stämmer med de förslag som har beretts under hand.

68

Den 23 april 2020 beslutades Europaparlamentets och rådets förordning Prop. 2020/21:172 (EU) 2020/561 om ändring av förordning (EU) 2017/745 om medicintek-

niska produkter vad gäller tillämpningsdatum för vissa bestämmelser. För- ordningen finns i bilaga 8. Genom den förordningen flyttades den dag som MDR-förordningen ska börja tillämpas fram. I stället för den 26 maj 2020 ska MDR-förordningen börja tillämpas den 26 maj 2021. Detta ledde till att övergångsbestämmelser i lagen (1993:584) om medicintekniska pro- dukter och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll behövde ändras. Dessa ändringar behandlas i propositionen Ändrade över- gångsbestämmelser när det gäller medicintekniska produkter (prop. 2019/20:161). IVDR-förordningen ska börja tillämpas den 26 maj 2022.

I denna proposition behandlas promemorians lagförslag. Det är förslag till anpassningar till EU-förordningarna som ska börja tillämpas 2021 respektive 2022.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 25 februari 2021 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6.2, 10.2, 10.4, 10.10, 15.1.1, 15.1.2, 15.2.3, 15.2.4, 15.2.6, 15.2.8 och 18.13 och i författningskom- mentaren. Regeringen har delvis följt Lagrådets synpunkter.

I förhållande till lagrådsremissen föreslås det i propositionen ett senare ikraftträdandedatum i fråga om lagförslagen i avsnitt 2.1, 2.4, 2.7, 2.11, 2.14, 2.16, 2.17, 2.20–2.22 och 2.24. Ändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över de förslagen.

I förhållande till förslagen i lagrådsremissen har därutöver vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4EU-förordningarna

4.1Bakgrund

Bakgrunden till att ett nytt regelverk tagits fram på EU-nivå är att tillämp- ningen av EU-direktiven om medicintekniska produkter inte varit enhetlig. Det har funnits utrymme för olika tolkningar i medlemsstaterna. En utlös- ande faktor till att översynen inleddes var också att bröstimplantat i Frank- rike, de s.k. PIP (Poly Implant Prothèse) hade visat sig innebära säkerhets- risker. Som en följd av detta omfattar MDR-förordningen nu även pro- dukter som enligt tillverkaren är avsedda för estetiska eller andra icke- medicinska ändamål (se vidare nedan).

Syftet med det nya regelverket är vidare att anpassa lagstiftningen till de tekniska och vetenskapliga framsteg som har gjorts och att skapa enklare och tydligare regler som ska främja innovation och gränsöverskridande handel och garantera patientsäkerheten. Bestämmelser som ska underlätta spårbarhet har också införts. Genom att reglerna nu framgår av EU-förord-

69

Prop. 2020/21:172 ningar i stället för EU-direktiv gynnas också en mer enhetlig tillämpning eftersom EU-förordningarna är direkt tillämpliga som nationell rätt.

EU-förordningarna är särskilt inriktade på krav för bedömning av över- ensstämmelse före utsläppande på marknaden, tillsyn efter utsläppande på marknaden och spårbarhet för medicintekniska produkter och medicin- tekniska produkter för in vitro-diagnostik genom hela leveranskedjan.

Till skillnad från EU-regelverket om läkemedel, till exempel Europa- parlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, där produkterna godkänns av myndigheter innan de släpps ut på marknaden, så bygger regelverket för medicintekniska produkter på att myndigheterna kontroll- erar och utövar tillsyn över produkterna efter det att dessa har släppts ut på marknaden. Tillverkarna ansvarar i stället för att de släpper ut säkra produkter på marknaden.

Som följer av EU-förordningarnas rubriker så upphäver MDR-förord- ningen rådets direktiv 90/385/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation och rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter, medan IVDR-förordningen upphäver Europa- parlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik, även om EU-direktiven genom övergångsbestämmelser ska fortsätta att tillämpas under viss tid. Tre EU-rättsakter blir alltså två. Skälet till att det blev två EU-förordningar i stället för en var att de medicintekniska produkterna för in vitro-diagnos- tik ansågs så pass specifika att det krävdes en särskild EU-förordning för dessa även om förordningarna till stor del speglar varandra.

Exempel på medicintekniska produkter som omfattas av MDR-förord- ningen är kompresser, kontaktlinsprodukter, sprutor, kanyler, infusions- aggregat och pumpar för läkemedelstillförsel. När det gäller medicin- tekniska produkter för in vitro-diagnostik så kan det nämnas att in vitro är latin och betyder ”i glas”. Termen syftar på att biologiskt material studeras utanför sin normala biologiska kontext och förr i tiden användes bland annat provrör och petriskålar vid sådana studier. In vitro-diagnostik innebär således diagnostik utanför kroppen och exempel på produkter som omfattas av IVDR-förordningen är analysutrustning, provrör och olika tester avsedda att upptäcka medicinska tillstånd eller sjukdomar.

4.2Innehåll

Redovisningen nedan av innehållet i EU-förordningarna är endast översiktlig och alltså inte uttömmande.

Kapitel I Tillämpningsområde och definitioner

Syfte och tillämpningsområde (artikel 1 i MDR- förordningen och artikel 1 i IVDR-förordningen)

MDR- och IVDR-förordningarna innehåller bestämmelser om utsläppan- de på marknaden, tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande av

70

medicintekniska produkter respektive medicintekniska produkter för in Prop. 2020/21:172 vitro-diagnostik.

Utvidgning av tillämpningsområdet till produkter utan medicinskt ändamål (artikel 1.2 i MDR-förordningen)

Vissa produktgrupper utan medicinskt ändamål omfattas också av MDR- förordningen. Av artikel 1.2 i MDR-förordningen framgår att denna för- ordning ska tillämpas på de grupper av produkter utan avsett medicinskt ändamål som förtecknas i bilaga XVI från och med att gemensamma specifikationer antagits och börjat tillämpas. Någon motsvarande bilaga finns inte i IVDR-förordningen.

De grupper av produkter som nämns i bilagan till MDR-förordningen är kontaktlinser och artiklar avsedda att föras in i människokroppen genom ett kirurgiskt invasivt ingrepp, för modifiering av anatomin eller fixering av kroppsdelar med undantag av tatueringsartiklar och piercingprodukter. Andra produkter är substanser, kombinationer av substanser eller artiklar avsedda att användas för att fylla ut huden i ansiktet eller övrig hud eller slemhinnor och utrustning avsedd att användas för att reducera, avlägsna eller förstöra fettvävnad såsom utrustning för fettsugning. I bilagan upptas även utrustning som avger högintensiv elektromagnetisk strålning (t.ex. infrarött ljus, synligt ljus och ultraviolett strålning) avsedd för användning på människokroppen, inklusive koherenta och icke-koherenta källor, monokromatiskt och brett spektrum, såsom lasrar och IPL-utrustning för hudförbättring samt tatuerings- eller hårborttagning eller annan hud- behandling samt utrustning avsedd för stimulering av hjärnan genom elektrisk ström eller magnetiska eller elektromagnetiska fält som tränger igenom kraniet och ändrar neuronal aktivitet i hjärnan.

Produkter som både har ett avsett medicinskt ändamål och ett icke- medicinskt ändamål ska uppfylla både de krav som gäller för produkter med ett avsett medicinskt ändamål och de krav som gäller för produkter utan ett avsett medicinskt ändamål.

Kommissionen ges vidare mandat att anta delegerade akter för att kunna ändra i förteckningen i bilaga XVI genom att lägga till ytterligare produkt- grupper med hänsyn till folkhälsoaspekter.

MDR-förordningens bestämmelser ska börja tillämpas på de grupper av produkter som anges i bilaga XVI sex månader efter det att kommissionen beslutat genomförandeakter om gemensamma specifikationer med krav på säkerhet och prestanda, teknisk dokumentation och klinisk utvärdering och uppföljning. Dessa genomförandeakter har ännu inte beslutats.

Undantag från tillämpningsområdet (artikel 1.6 i MDR- förordningen och artikel 1.3 i IVDR-förordningen)

MDR-förordningen ska inte tillämpas på medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. MDR-förordningen ska heller inte tillämpas på läke- medel eller läkemedel för avancerad terapi. Andra undantag är till exempel blod från människa, kosmetiska produkter, transplantat, vävnader eller celler från djur eller derivat, dock inte sådana som är icke-viabla, samt transplantat, vävnader eller celler från människa eller derivat därav som

omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den

71

Prop. 2020/21:172 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. MDR-förordningen ska inte heller tillämpas på livsmedel som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.

IVDR-förordningen ska inte tillämpas på artiklar för allmän användning i laboratorium eller artiklar som endast är avsedda för forskningsändamål, om tillverkarens avsikt inte är att dessa artiklar på grund av sina egenskap- er ska användas för diagnostisk undersökning in vitro. IVDR-förordningen ska inte heller tillämpas på invasiva artiklar för provtagning eller artiklar som kommer i direkt kontakt med människokroppen med syftet att ta ett prov, internationellt certifierade referensmaterial eller material som används i program för extern kvalitetsbedömning.

IVDR-förordningen ska (på motsvarande sätt som MDR-förordningen) inte tillämpas på medicintekniska produkter som omfattas av MDR- förordningen.

Lex specialis om elektromagnetisk kompabilitet (artikel 1.11 i MDR- förordningen och artikel 1.5 i IVDR-förordningen)

Både MDR- och IVDR-förordningen utgör sådan specifik unionslagstift- ning som avses i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlems- staternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet. EU-förordning- arna utgör således en speciallagstiftning i förhållande till direktivet om elektromagnetisk kompabilitet. Det innebär att om de väsentliga krav som anges i bilaga I till direktiv 2014/30/EU helt eller delvis anges annorlunda eller mer specificerat i MDR-förordningen eller IVDR-förordningen så gäller bestämmelserna i den EU-förordningen i stället för direktivet.

Krav på att även uppfylla bestämmelser i maskindirektivet

Produkter som även är maskiner enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG ska när risk enligt det direktivet finns, även uppfylla de grundläggande hälso- och säkerhetskrav som fastställs i bilaga 1 till det direktivet när kraven i direktivet är mer specifika än de allmänna krav på säkerhet och prestanda som fastställs i kapitel II i bilaga I till MDR-förord- ningen eller IVDR-förordningen.

Euratom

EU-förordningarna ska inte påverka tillämpningen av rådets direktiv 2013/59/Euratom av den 5 december 2013 om fastställande av grundlägg- ande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning, och om upphävande av direktiven 89/618/Euratom, 90/641/Euratom, 96/29/Euratom, 97/43/Euratom och 2003/122/Euratom.

72

Medlemsstaternas rätt att organisera sin hälso- och sjukvård (artikel Prop. 2020/21:172

1.15 i MDR-förordningen och artikel 1.9 i IVDR-förordningen)

EU-förordningarna ska inte påverka nationell rätt i fråga om organisation, tillhandahållande eller finansiering av hälso- och sjukvård, såsom kravet att vissa produkter endast får tillhandahållas efter förskrivning, kravet att bara viss hälso- och sjukvårdspersonal eller vissa hälso- och sjukvårds- institutioner får lämna ut eller använda vissa produkter eller att deras an- vändning måste åtföljas av specifik yrkesmässig rådgivning. De områden som nämns i artikeln är endast exempel, jämför också vad som redan framgår av artikel 168.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Grundlagsundantag

Ingenting i EU-förordningarna ska begränsa tryckfriheten eller yttrande- friheten i medierna såtillvida som dessa friheter är garanterade i unionen och medlemsstaterna, särskilt enligt artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Bestämmelsen har införts på förslag av Sverige och återfinns i artikel 1.16 i MDR-förordningen och i artikel 1.10 i IVDR-förordningen.

Definitioner (artikel 2 i MDR-förordningen och artikel 2 i IVDR- förordningen)

Listan på definitioner är lång och återfinns i artiklarna 2.1–2.71 i MDR- förordningen och artiklarna 2.1–2.74 i IVDR-förordningen. Nedan redo- visas några av de mest centrala definitionerna.

Medicinteknisk produkt (artikel 2.1 i MDR-förordningen)

Definitionen av en medicinteknisk produkt har ändrats. De termer som är nya i definitionen av en medicinteknisk produkt är kursiverade nedan. Med en medicinteknisk produkt avses följande:

”instrument, apparat, anordning, programvara, implantat, reagens, material eller annan artikel som enligt tillverkaren är avsedd att, antingen separat eller i kombination, användas på människor för ett eller flera av följande medicinska ändamål, nämligen

—diagnos, profylax, övervakning, prediktion, prognos, behandling eller lindring av sjukdom,

—diagnos, övervakning, behandling, lindring av eller kompensation för en skada eller funktionsnedsättning,

—undersökning, ersättning eller ändring av anatomin eller av en fysiolog- isk eller patologisk process eller ett fysiologiskt eller patologiskt tillstånd,

—tillhandahållande av information genom undersökning in vitro av prover från människokroppen, inklusive donationer av organ, blod och vävnad,

och som inte uppnår sin huvudsakliga, avsedda verkan i eller på människokroppen med hjälp av farmakologiska, immunologiska eller metaboliska medel, men som kan understödjas i sin funktion av sådana medel.

Följande artiklar ska också anses vara medicintekniska produkter:

—Produkter avsedda för befruktningskontroll eller fertilitetsstöd.

73

 

Prop. 2020/21:172 —Artiklar särskilt avsedda för rengöring, desinficering eller sterilisering av de produkter som avses i artikel 1.4 och sådana som avses i första stycket detta led.”

Grupper av produkter utan avsett medicinskt ändamål (bilaga XVI)

I bilaga XVI till MDR-förordningen anges de grupper av produkter utan avsett medicinskt ändamål som ändå omfattas av regelverket. Produktgrupperna kan bli fler om kommissionen beslutar så genom delegerade akter men är i dag följande:

• Kontaktlinser

• Produkter för modifiering av anatomin (ej tatuerings- och piercing- produkter)

• Produkter för att fylla ut hud eller slemhinnor

• Utrustning för att avlägsna eller förstöra fettvävnad

• Utrustning som avger högintensiv elektromagnetisk strålning för hudbehandling

 

• Utrustning avsedd för stimulering av hjärnan

 

Medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik

 

Som anges i avsnitt 4.1 så betyder det latinska begreppet in vitro ”i glas”

 

och vad som avsågs med uttrycket var studier av biologiskt material i

 

provrör eller petriskålar. En medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik

 

är enligt artikel 2.2 i IVDR-förordningen en medicinteknisk produkt som

 

är en reagens, en reagerande artikel, en kalibrator, ett kontrollmaterial, en

 

uppsättning (ett kit), ett instrument, en apparat, en utrustning, en program-

 

vara eller ett system, som används separat eller i kombination, och som av

 

tillverkaren är avsedd att användas in vitro vid undersökning av prover

 

från människokroppen, inklusive donerat blod och donerad vävnad, enbart

 

eller huvudsakligen för att ge information om ett eller flera alternativ som

 

anges i den bestämmelsen. Bland de alternativ som nämns finns

 

exempelvis information om ett patologiskt tillstånd eller information om

 

medfödda fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar. Provbehållare

 

ska också anses vara medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik.

 

Exempel på produkter som omfattas av IVDR-förordningen är således

 

analysutrustning, provrör och olika tester avsedda att upptäcka medicinska

 

tillstånd eller sjukdomar.

 

Tillbehör (artikel 2.2 i MDR-förordningen och artikel 2.4 i IVDR-

 

förordningen)

 

Med tillbehör till en medicinteknisk produkt enligt artikel 2.2 i MDR-för-

 

ordningen avses en artikel som i sig inte är en medicinteknisk produkt men

 

som enligt tillverkaren är avsedd att användas tillsammans med en eller

 

flera bestämda medicintekniska produkter för att särskilt möjliggöra an-

 

vändningen av den eller de medicintekniska produkterna för dess eller

 

deras avsedda ändamål eller särskilt och direkt underlätta den eller de med-

 

icintekniska produkternas medicinska funktionalitet utifrån deras avsedda

 

ändamål.

74

Motsvarande definition finns i artikel 2.4 i IVDR-förordningen.

Specialanpassad produkt (artikel 2.3 i MDR-förordningen)Prop. 2020/21:172

En specialanpassad produkt är en produkt som tillverkats efter skriftlig an- visning från en person som genom sina yrkeskvalifikationer är behörig enligt nationell rätt och som på sitt ansvar ger speciella konstruktionsegen- skaper åt produkten som är avsedd att användas endast för en viss patient och uteslutande för dennes individuella förhållanden och behov. Exempel på specialanpassade produkter kan vara tandtekniska produkter (såsom till exempel bettskenor), proteser eller andra hjälpmedel vid funktions- nedsättning (till exempel ståskal).

Massproducerade produkter som behöver anpassas till yrkesmässiga an- vändares krav och produkter som massproducerats industriellt efter skrift- lig anvisning från en behörig person kan inte vara specialanpassade produkter enligt MDR-förordningen.

Aktiv produkt (artikel 2.4 i MDR-förordningen)

En aktiv produkt är en produkt som för sin funktion är beroende av en annan energikälla än den som alstras direkt av människokroppen i detta syfte eller av jordens dragningskraft och som fungerar genom att ändra energitätheten eller genom energiomvandling. Programvara ska också anses vara en aktiv produkt.

Implantat (artikel 2.5 i MDR-förordningen)

Ett implantat är en produkt som är avsedd att helt föras in i människo- kroppen eller ersätta en epitelial yta eller ögats yta genom klinisk interven- tion och är avsedd att stanna i kroppen efter ingreppet. Även produkter som helt eller delvis absorberas i kroppen omfattas liksom produkter som är avsedda att delvis föras in i människokroppen genom klinisk interven- tion och stanna kvar där i minst 30 dagar efter ingreppet.

Engångsprodukt (artikel 2.8 i MDR-förordningen och artikel 2.9 i

IVDR-förordningen)

En engångsprodukt är vad det låter som, dvs. en produkt som är avsedd att användas för en enda procedur. Engångsprodukter som omfattas av MDR- förordningen måste dessutom vara avsedda att användas för en person.

Förfalskad produkt (artikel 2.9 i MDR-förordningen och artikel 2.10 i IVDR-förordningen)

En förfalskad produkt är en produkt med oriktig beteckning i fråga om identitet och/eller ursprung och/eller intyg för CE-märkning eller handl- ingar som rör förfarandena för CE-märkning. Denna definition omfattar inte oavsiktlig bristande överensstämmelse och påverkar inte kränkningar av immaterialrättigheter.

En motsvarande definition finns på läkemedelsområdet (se 2 kap. 1 § läkemedelslagen [2015:315], prop. 2014/15:91 s. 111 och prop. 2012/13:40 avsnitt 6.1).

75

Prop. 2020/21:172 Unik produktidentifiering (UDI) (artikel 2.15 i MDR-förordningen och artikel 2.15 i IVDR-förordningen)

Unik produktidentifiering (UDI) är en serie numeriska eller alfanumeriska tecken som skapats enligt internationellt erkända standarder för identifier- ing och kodning av produkter och som möjliggör entydig identifiering av specifika produkter på marknaden.

UDI ska finnas på alla medicintekniska produkter och medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik utom på specialanpassade produkter, prövningsprodukter och produkter avsedda för prestandastudier. Detta framgår av artikel 27 i MDR-förordningen och artikel 24 i IVDR-för- ordningen. UDI-märkning syftar till att möjliggöra identifiering och

 

underlätta spårbarhet av medicintekniska produkter.

 

Tillverkare (artikel 2.30 i MDR-förordningen och artikel 2.23 i

 

IVDR-förordningen)

 

Med tillverkare avses en fysisk eller juridisk person som tillverkar eller

 

helrenoverar en produkt eller låter konstruera, tillverka eller helrenovera

 

en produkt och saluför denna produkt, i eget namn eller under eget

 

varumärke.

 

Helrenovering (artikel 2.31 i MDR-förordningen och artikel 2.24 i

 

IVDR-förordningen)

 

Med helrenovering avses när en produkt redan släppts ut på marknaden

 

eller tagits i bruk och helt byggs om, eller att en ny produkt tillverkas av

 

begagnade produkter, så att den uppfyller kraven i MDR-förordningen

 

respektive IVDR-förordningen, kombinerat med att den renoverade

 

produkten ges en ny livslängd.

 

Auktoriserad representant (artikel 2.32 i MDR-förordningen och

 

artikel 2.25 i IVDR-förordningen)

 

Med en auktoriserad representant avses en fysisk eller juridisk person som

 

är etablerad inom unionen och har fått en skriftlig fullmakt från tillverkar-

 

en, som är belägen utanför unionen, att i tillverkarens ställe utföra sär-

 

skilda uppgifter som följer av dennes skyldigheter enligt MDR- eller

 

IVDR-förordningen.

 

Importör (artikel 2.33 i MDR-förordningen och artikel 2.26 i IVDR-

 

förordningen)

 

Med importör avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom

 

unionen och släpper ut en produkt från ett tredjeland på unionsmarknaden.

 

Att importörer nu regleras är nytt i förhållande till EU-direktiven.

 

Distributör (artikel 2.34 i MDR-förordningen och artikel 2.27 i

 

IVDR-förordningen)

 

Med en distributör avses en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan,

 

utöver tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en produkt på

 

marknaden, fram till ibruktagandet.

76

Att distributörer nu regleras är nytt i förhållande till EU-direktiven.

Hälso- och sjukvårdsinstitution (artikel 2.36 i MDR-förordningen

Prop. 2020/21:172

och artikel 2.29 i IVDR-förordningen)

 

Med hälso- och sjukvårdsinstitution avses enligt EU-förordningarna en

 

organisation vars primära syfte är att ge vård eller behandling till patienter

 

eller att främja folkhälsan. Av skäl 30 i ingressen till MDR-förordningen

 

och skäl 29 i ingressen till IVDR-förordningen framgår att begreppet

 

hälso- och sjukvårdsinstitution inte omfattar inrättningar som i första hand

 

har som syfte att främja hälsofrågor eller en hälsosam livsstil, såsom gym,

 

span, friskvårds- och träningsanläggningar.

 

Vårdgivare är exempel på en organisation i Sverige som ger vård och

 

behandlar patienter.

 

Reprocessing (artikel 2.39 i MDR-förordningen)

 

Med reprocessing avses de åtgärder som vidtas för att en begagnad produkt

 

ska vara säker att återanvända, till exempel rengöring, desinfektion,

 

sterilisering och relaterade åtgärder samt provning och återställande av den

 

begagnade produktens tekniska och funktionella säkerhet.

 

Definitionen regleras bara i MDR-förordningen och inte i IVDR-förord-

 

ningen.

 

Reprocessing är inte reglerat i Sverige i dag.

 

Anmält organ (artikel 2.42 i MDR-förordningen och artikel 2.34 i

 

IVDR-förordningen)

 

Med anmält organ avses organ som utför tredjepartsbedömning av över-

 

ensstämmelse, bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll.

 

Tillverkare måste i fråga om vissa produkter (högriskprodukter) vända sig

 

till ett anmält organ innan produkten kan släppas ut på marknaden.

 

I Sverige finns det i dag två anmälda organ på det medicintekniska

 

området, RISE Research Institutes of Sweden AB och Intertek Semko AB.

 

CE-märkning (artikel 2.43 i MDR-förordningen och artikel 2.35 i

 

IVDR-förordningen)

 

CE-märkning är en märkning genom vilken en tillverkare visar att en pro-

 

dukt överensstämmer med de tillämpliga kraven i förordningen och annan

 

tillämplig harmoniserad unionslagstiftning som föreskriver CE-märkning.

 

CE-märkning är alltså en form av kvalitetsstämpel.

 

Klinisk utvärdering (artikel 2.44 i MDR-förordningen) och klinisk

 

prövning (artikel 2.45 i MDR-förordningen)

 

Klinisk utvärdering är en systematisk och planerad process för att kontinu-

 

erligt generera, samla in, bedöma och analysera kliniska data avseende en

 

produkt för att verifiera produktens säkerhet och prestanda, inklusive

 

klinisk nytta, när den används på det sätt som tillverkaren avsett.

 

Klinisk prövning är en systematisk undersökning som involverar en eller

 

flera försökspersoner för att bedöma en produkts säkerhet eller prestanda.

 

Kliniska prövningar används ofta för att generera de kliniska data som

 

behövs för den kliniska utvärderingen av produkten.

 

 

77

Prop. 2020/21:172 På IVD-området används uttrycken prestandautvärdering och prestanda- studier i stället för uttrycken klinisk utvärdering och klinisk prövning.

Ändring av vissa definitioner (artikel 3 i MDR-förordningen)

Kommissionen får anta delegerade akter för att ändra definitionen av nano- material och tillhörande definitioner till följd av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och med beaktande av de definitioner som fastställts på unionsnivå och på internationell nivå.

Artiklars rättsliga status (artikel 4 i MDR-förordningen och artikel 3 i IVDR-förordningen)

Kommissionen ska på vissa villkor fastställa att en produkt är en medicin- teknisk produkt, en medicinteknisk produkt för in vitro-diagnostik eller ett tillbehör till någon av dessa produkter. Det kan ske på begäran av en med- lemsstat eller på kommissionens initiativ, efter att ha hört samordnings- gruppen för medicintekniska produkter. Produkternas rättsliga status fastställs i genomförandeakter.

Kapitel II Tillhandahållande på marknaden och ibruktagande av produkter, de ekonomiska aktörernas skyldigheter, reprocessing, CE-märkning och fri rörlighet

Utsläppande på marknaden (artikel 5 i MDR-förordningen och artikel 5 i IVDR-förordningen)

Produkter får bara släppas ut på marknaden eller tas i bruk om de uppfyller kraven i respektive förordning.

Enligt artikel 5 i MDR-förordningen och artikel 5 i IVDR-förordningen så finns undantag för produkter som endast tillverkas och används inom hälso- och sjukvårdsinstitutioner som är etablerade i unionen. Dessa pro- dukter släpps inte ut på marknaden. Egentillverkade produkter behöver uppfylla kraven i bilaga I men inte andra krav i EU-förordningarna för att få tillverkas och användas inom hälso- och sjukvårdsinstitutioner under förutsättning att de uppfyller vissa villkor som specificeras närmare i artikel 5.5. Som exempel kan nämnas att produkterna inte får överföras till en annan juridisk enhet och att tillverkning och användning sker inom ramen för lämpliga kvalitetsledningssystem.

Det finns också en fakultativ möjlighet för medlemsstaterna att kräva att hälso- och sjukvårdsinstitutionerna lämnar över ytterligare relevant in- formation om produkter som tillverkats och använts inom deras territorium. Medlemsstaterna behåller också rätten att begränsa tillverkning och användning av specifika sådana produkttyper.

Artikel 5.5 i MDR-förordningen och artikel 5.5. i IVDR-förordningen är inte tillämpliga om det är fråga om produkter som tillverkas i industriell skala.

78

Distansförsäljning (artikel 6 i MDR-förordningen och artikel 6 i

Prop. 2020/21:172

IVDR-förordningen)

 

Även produkter (medicintekniska produkter, tillbehör till medicintekniska

 

produkter och de produkter som förtecknas i bilaga XVI) som erbjuds via

 

informationssamhällets tjänster till en fysisk eller juridisk person som är

 

etablerad i unionen ska uppfylla kraven i respektive förordning. Vidare

 

anges det i artikel 6.2 i MDR-förordningen och artikel 6.2 i IVDR-förord-

 

ningen att kraven i förordningarna ska uppfyllas av sådana produkter som

 

inte släpps ut på marknaden men som antingen mot betalning eller kost-

 

nadsfritt används i samband med kommersiell verksamhet för att tillhanda-

 

hålla en diagnostisk eller terapeutisk tjänst som via informationssamhäll-

 

ets tjänster enligt definitionen i artikel 1.1 b i direktiv (EU) 2015/1535 eller

 

genom andra kommunikationsmedel direkt eller via mellanhänder erbjuds

 

till en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen.

 

Exempel på produkter som omfattas av artikel 6.1 i MDR-förordningen

 

är blodtrycksmätare, febertermometrar och förband. Egentligen kan det

 

röra sig om vilka produkter som helst som kan säljas på distans. I fråga om

 

artikel 6.2 i MDR-förordningen är det svårare att hitta aktuella exempel

 

men bestämmelsen torde kunna aktualiseras i fråga om tillhandahållande

 

av vissa programvaror (som bearbetar information på distans).

 

Exempel enligt artikel 6.1 i IVDR-förordningen kan vara produkter för

 

självtestning enligt definitionen i artikel 2.5 i IVDR-förordningen (blod-

 

socker, graviditet, klamydia m.m.) samt andra medicintekniska produkter

 

för in vitro-diagnostik som kan säljas på distans. Exempel på produkter

 

enligt artikel 6.2 i IVDR-förordningen kan vara hemtester där användaren

 

tar ett prov som sedan skickas in för analys (även sådana test finns för till

 

exempel klamydia).

 

En medlemsstat får av folkhälsoskäl kräva att den som tillhandahåller

 

informationssamhällets tjänster upphör med sin verksamhet.

 

Påståenden (artikel 7 i MDR-förordningen och artikel 7 i IVDR-

 

förordningen)

 

EU-förordningen innehåller specifika marknadsföringsregler. Det är för-

 

bjudet att genom märkningen, bruksanvisningen eller vid tillhandahålland-

 

et, ibruktagandet eller marknadsföringen vilseleda användare eller patient-

 

en vad gäller produktens avsedda ändamål, säkerhet och prestanda på de

 

sätt som räknas upp i artikeln 7 a–7 d.

 

Användning av harmoniserade standarder (artikel 8 i MDR-

 

förordningen och artikel 8 i IVDR-förordningen) och gemensamma

 

specifikationer (artikel 9 i MDR-förordningen och artikel 9 i IVDR-

 

förordningen)

 

Standarder har sedan länge haft hög valör inom det medicintekniska regel-

 

verket. Enligt artikel 8 i MDR-förordningen och artikel 8 i IVDR-förord-

 

ningen presumeras produkter som överensstämmer med tillämpliga har-

 

moniserade standarder överensstämma med kraven i EU-förordningarna.

 

Samma sak gäller gemensamma specifikationer som antas genom

 

genomförandeakter, dvs. överensstämmer produkten med specifika-

 

tionerna presumeras den överensstämma med EU-förordningarna.

79

 

Prop. 2020/21:172

80

Ekonomiska aktörer

En väsentlig förändring har införts i och med att inte bara tillverkare om- fattas av den medicintekniska EU-lagstiftningen utan även andra ekonomiska aktörer, såsom distributörer och importörer.

Tillverkarnas allmänna skyldigheter (artikel 10 i MDR-förordningen och artikel 10 i IVDR-förordningen)

Tillverkarna ska säkerställa att produkterna konstruerats och tillverkats i enlighet med kraven i MDR-förordningen eller IVDR-förordningen.

Tillverkarna är bland annat skyldiga att ha ett riskhanteringssystem och fullgöra sina skyldigheter inom det nya spårbarhetssystemet UDI (unik produktidentifiering).

En nyhet är att en tillverkare inom sin organisation måste ha en person med ansvar för att regelverket följs. En sådan person, med särskild sak- kunskap på området medicintekniska produkter, ska bland annat ansvara för att produkternas överensstämmelse på lämpligt sätt kontrollerats uti- från kvalitetsledningssystem innan en produkt släpps ut på marknaden etc.

Tillverkarna ska vidare på begäran av en behörig myndighet, på ett av unionens officiella språk som fastställs av den berörda medlemsstaten, ge myndigheten all information och dokumentation som är nödvändig för att visa produktens överensstämmelse med kraven.

Tillverkare som anser eller har skäl att tro att en produkt som de har på marknaden inte är förenlig med respektive förordning ska omedelbart vid- ta korrigerande åtgärder, dra tillbaka eller återkalla produkten. De ska ock- så underrätta distributörerna av produkten och i förekommande fall den auktoriserade representanten och importörerna.

Om tillverkaren låter en annan fysisk eller juridisk person konstruera eller tillverka deras produkter, ska den information som ska lämnas i det elektroniska systemet för registrering i Eudamed (för identifiering av till- verkare) också innehålla information om denna persons identitet. Det sist- nämnda kravet är nytt och en av de många bestämmelser i regelverket som syftar till att förbättra spårbarheten hos produkterna.

Rätt till ersättning (artikel i 10.16 i MDR-förordningen och artikel i 10.15 i IVDR-förordningen)

Fysiska eller juridiska personer får begära ersättning för skador som orsak- ats av en defekt produkt i enlighet med tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse. Det medicintekniska regelverket reglerar alltså inte frågan om rätt till ersättning specifikt utan hänvisar här till annan lagstiftning.

Den auktoriserade representanten (artikel 11 i MDR-förordningen och artikel 11 i IVDR-förordningen)

Om tillverkaren av en produkt inte är etablerad i en medlemsstat, får pro- dukten endast släppas ut på unionsmarknaden om tillverkaren utser en auktoriserad representant i unionen.

Den auktoriserade representanten utses genom en fullmakt från tillverk- aren. Fullmakten ska reglera en minimilista på skyldigheter för re- presentanten. Som exempel kan nämnas att den auktoriserade re-

presentanten på begäran av en myndighet och på ett officiellt unionsspråk Prop. 2020/21:172 som fastställts av den berörda myndigheten ska ge all information och

dokumentation som behövs för att visa på att produkten överensstämmer med kraven.

Byte av auktoriserad representant (artikel 12 i MDR-förordningen och artikel 12 i IVDR-förordningen)

Närmare bestämmelser för byte av auktoriserad representant ska tydligt anges i ett avtal mellan tillverkaren och den avgående och tillträdande representanten. EU-förordningarna ställer krav på innehållet i avtalet.

Importörens allmänna skyldigheter (artikel 13 i MDR-förordningen och artikel 13 i IVDR-förordningen)

Importörerna får endast släppa ut sådana produkter på marknaden som uppfyller kraven i respektive EU-förordning. Importörerna måste bland annat kontrollera att produkten är CE-märkt och att EU-försäkran om överensstämmelse har upprättats avseende produkten samt att en tillverk- are har identifierats och att en auktoriserad representant har utsetts av tillverkaren. Produkten måste också i förekommande fall ha tilldelats en UDI av tillverkaren.

Om en importör bedömer att en produkt inte är förenlig med kraven i någon av EU-förordningarna, ska importören inte släppa ut den på mark- naden. Importören ska också informera tillverkaren och den auktoriserade representanten. Om importören bedömer att produkten utgör en allvarlig risk eller är en förfalskad produkt, ska importören också informera den behöriga myndigheten i den medlemsstat där importören är etablerad.

Ytterligare krav på importören framgår av artikel 13 i MDR- och IVDR- förordningarna.

Distributörernas allmänna skyldigheter (artikel 14 i MDR- förordningen och artikel 14 i IVDR-förordningen)

En viktig nyhet i EU-förordningarna är att distribution av medicintekniska produkter nu regleras. Definitionen av en distributör är som framgår ovan relativt vid. När distributörerna tillhandahåller en produkt på marknaden, ska de iaktta vederbörlig omsorg i förhållande till de tillämpliga kraven. Distributörerna ska även innan de tillhandahåller produkter på marknaden kontrollera bland annat att produkten är CE-märkt och att EU-försäkran om överensstämmelse har upprättats för produkten.

I likhet med tillverkarna ska en distributör som bedömer att en produkt inte överensstämmer med kraven i respektive förordning inte tillhanda- hålla produkten.

Ytterligare krav på distributören framgår av artikel 14 i MDR- och IVDR-förordningarna. Det kan också noteras att medlemsstaterna får be- hålla eller införa nationella bestämmelser om registrering av distributörer (se artikel 30 i MDR-förordningen och artikel 27 i IVDR-förordningen).

81

Prop. 2020/21:172 Person med ansvar för att regelverket efterlevs (artikel 15 i MDR- förordningen och artikel 15 i IVDR-förordningen)

Tillverkarna ska i sin organisation ha tillgång till minst en person med nödvändiga sakkunskap på området som är styrkt av examensbevis och diplom eller genom viss yrkeserfarenhet. Något lägre krav ställs på små och medelstora företag där det räcker att ha personen ”till sitt förfogande”.

Fall där tillverkarens skyldigheter ska gälla för importörer, distributörer eller andra personer (artikel 16 i MDR-förordningen och artikel 16 i IVDR-förordningen)

Distributörer, importörer eller andra fysiska eller juridiska personer ska ta på sig tillverkarens skyldigheter, om de tillhandahåller en produkt på marknaden i eget namn, firmanamn eller varumärke eller på något sätt ändrar det avsedda ändamålet med en produkt som redan har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk. Undantag gäller dock för personer som inte är tillverkare men som för en enskild patient anpassar en produkt som redan finns på marknaden så länge som dess avsedda ändamål inte ändras.

Detaljer kring vad som är en ändring framgår närmare av artikel 16 i respektive EU-förordning.

Reprocessing av engångsprodukter (artikel 17 i MDR-förordningen)

Reprocessing och återanvändning av engångsprodukter regleras bara i MDR-förordningen och är alltså inte möjlig för medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. Det är bara sådana engångsprodukter som släppts ut på marknaden enligt MDR-förordningen eller före den 26 maj 2021 enligt direktiv 93/42/EEG som omfattas.

Medlemsstaterna får välja om de vill tillåta reprocessing. Om medlems- staterna väljer att tillåta reprocessing, så får detta endast ske i enlighet med nationell rätt och artikel 17. Den som ägnar sig åt reprocessing blir till exempel en tillverkare och måste också uppfylla krav på tillverkare. Medlemsstaterna kan välja att införa undantag för engångsprodukter som återanvänds inom en hälso- och sjukvårdsinstitution (se vidare skäl 38).

För att säkerställa reprocessingens kvalitet har kommissionen fastställt de krav som ska gälla vid reprocessing inom hälso- och sjukvårdsinstitu- tioner eller på begäran av dessa. Dessa krav regleras i genomförandeför- ordning (EU) 2020/1207 av den 19 augusti 2020 om tillämpningsföre- skrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 vad gäller gemensamma specifikationer för reprocessing av engångsprodukter. Efterlevnaden av de gemensamma specifikationerna ska intygas av ett anmält organ.

Implantatkort och information som ska lämnas till patienter med implantat (artikel 18 i MDR-förordningen)

Tillverkaren av ett implantat ska tillhandahålla viss information tillsam- mans med produkten som bland annat gör det möjligt att identifiera pro- dukten, inbegripet bland annat produktnamn, serienummer och UDI, tillverkarens namn, adress och webbplats.

82

Tillverkaren ska även tillhandahålla alla varningar, försiktighetsåtgärder Prop. 2020/21:172 eller andra åtgärder som patienten eller hälso- och sjukvårdspersonalen ska

vidta, information om produktens livslängd etc.

Informationen på implantatkortet ska ges på det eller de språk som med- lemsstaten fastställt.

Medlemsstaterna ska vidare kräva att hälso- och sjukvårdsinstitutioner ger informationen på ett sätt som gör den snabbt tillgänglig för de patienter i vilka produkten har implanterats, tillsammans med implantatkortet som ska omfatta uppgifter om identitet.

Följande implantat är undantagna från kraven: suturer, agraffer, tand- fyllningar, tandställningar, tandkronor, skruvar, kilar, plattor, trådar för- utom suturer, stift, clips och anslutningsdon. Kommissionen får anta delegerade akter för att ändra listan.

EU-försäkran om överensstämmelse (artikel 19 i MDR-förordningen och artikel 17 i IVDR-förordningen)

IEU-försäkran om överensstämmelse ska det enligt MDR-förordningen respektive IVDR-förordningen anges att kraven i respektive förordning har uppfyllts med avseende på den produkt som omfattas. Tillverkaren ska regelbundet uppdatera EU-försäkran om överensstämmelse.

Genom att upprätta EU-försäkran om överensstämmelse tar tillverkaren på sig ansvaret för att produkten uppfyller kraven i respektive förordning och i all annan tillämplig unionslagstiftning.

Kommissionen får anta delegerade akter i enlighet med artikel 115 i MDR-förordningen respektive artikel 108 i IVDR-förordningen för att ändra de uppgifter som EU-försäkran om överenstämmelse minst måste innehålla enligt bilaga IV till MDR-förordningen respektive bilaga IV till IVDR-förordningen.

CE-märkning om överensstämmelse (artikel 20 i MDR-förordningen och artikel 18 i IVDR-förordningen)

Produkter, förutom specialanpassade produkter, prövningsprodukter eller produkter avsedda för prestandastudier, som anses överensstämma med kraven i denna förordning, ska enligt artikel 20 i MDR-förordningen och artikel 18 i IVDR-förordningen vara försedda med CE-märkning om överensstämmelse enligt bilaga V till respektive EU-förordning.

CE-märkningen ska vara synlig, läsbar och ”outplånlig”. Om produkten omfattas av annan unionslagstiftning som även den innehåller krav på CE- märkning, ska det framgå av CE-märkningen att produkterna också uppfyller kraven i den andra lagstiftningen.

Produkter för särskilda ändamål (artikel 21 i MDR-förordningen och artikel 19 i IVDR-förordningen)

Medlemsstaterna får inte skapa hinder för prövningsprodukter eller specialanpassade produkter och produkter som är avsedda för prestanda- studier som uppfyller kraven i EU-förordningarna. Det krävs inte heller någon CE-märkning för dessa produkter förutom i fråga om kliniska pröv- ningar och prestandastudier av redan CE-märkta produkter.

83

Prop. 2020/21:172 Specialanpassade produkter ska åtföljas av en förklaring (se avsnitt 1 i bilaga XIII) som ska göras tillgänglig för patienten eller användaren.

Medlemsstaterna får kräva att tillverkaren av en specialanpassad pro- dukt lämnar en förteckning till den behöriga myndigheten över de special- anpassade produkter som har tillhandahållits inom deras territorium.

Medlemsstaterna får inte heller skapa hinder för att produkter som inte lever upp till EU-förordningarna visas vid branschmässor, utställningar, visningar eller liknande, om en synlig märkning tydligt anger att produkt- erna endast är avsedda för presentation eller visning och inte får tillhanda- hållas förrän de uppfyller kraven i respektive förordning.

Delar och komponenter (artikel 23 i MDR-förordningen och artikel 20 i IVDR-förordningen)

En fysisk eller juridisk person som tillhandahåller en artikel som är avsedd att ersätta en identisk eller liknande integrerad del eller komponent i en produkt som är defekt eller utsliten för att produkten ska fungera igen, ska säkerställa att artikeln inte inverkar negativt på produktens säkerhet och prestanda. Belägg för detta ska hållas tillgängliga för medlemsstaternas behöriga myndigheter.

Fri rörlighet (artikel 24 i MDR-förordningen och artikel 21 i IVDR- förordningen)

Om inget annat föreskrivs i respektive EU-förordning, får medlems- staterna inte vägra, förbjuda eller begränsa tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande på sitt territorium av produkter som uppfyller kraven i respektive EU-förordning.

Kapitel III Produkternas identifiering och spårbarhet, registrering av produkter och ekonomiska aktörer, sammanfattning av säkerhet och klinisk prestanda samt Europeiska databasen för medicintekniska produkter

EU-förordningarna innehåller många bestämmelser som syftar till att förbättra spårbarheten och transparensen. Europeiska databasen för medicintekniska produkter ska enligt artikel 33 i MDR-förordningen och artikel 30 i IVDR-förordningen innehålla uppgifter om

–produkter

–UDI-databas,

–ekonomiska aktörer,

–utsedda anmälda organ,

–intyg utfärdade av anmälda organ,

–klinisk prövning och utvärdering av prestanda,

–system för säkerhetsövervakning av produkter utsläppta på marknaden, och

–marknadskontroll.

84

Identifiering inom leveranskedjan (artikel 25 i MDR-förordningen

Prop. 2020/21:172

och artikel 22 i IVDR-förordningen)

 

Distributörerna och importörerna ska samarbeta med tillverkare eller

 

auktoriserade representanter i syfte att uppnå en lämplig spårbarhetsnivå

 

för produkterna. EU-förordningarna ställer upp höga krav på spårbarhet

 

och kräver att de ekonomiska aktörerna ska kunna identifiera alla ekonom-

 

iska aktörer som de direkt har levererat en produkt till och alla ekonomiska

 

aktörer som direkt har levererat en produkt till dem. De ska även kunna

 

identifiera alla hälso- och sjukvårdsinstitutioner eller all hälso- och sjuk-

 

vårdspersonal som de direkt har levererat en produkt till.

 

System för unik produktidentifiering (artikel 27 i MDR-

 

förordningen och artikel 24 i IVDR-förordningen)

 

Systemet för unik produktidentifiering, det s.k. UDI-systemet, ska möjlig-

 

göra identifiering av produkter och främja deras spårbarhet. UDI är en

 

form av märkning.

 

Innan en produkt på vilken UDI-systemet är tillämpligt släpps ut på

 

marknaden är tillverkaren skyldig att tilldela produkten och, i förekom-

 

mande fall, alla högre förpackningsnivåer en UDI. Denna UDI måste ha

 

skapats i enlighet med reglerna för den eller de utfärdande enheter som

 

kommissionen utsett för att driva ett system för tilldelning av UDI. Kom-

 

missionen har utsett fyra enheter som ska driva ett system för tilldelning

 

av UDI i enlighet med MDR-förordningen och en enhet i enlighet med

 

IVDR-förordningen. Detta skedde genom kommissionens genomförande-

 

beslut (EU) 2019/939 av den 6 juni 2019 om utseende av utfärdande en-

 

heter som ska driva ett system för tilldelning av unika produktidentifier-

 

ingar (UDI) inom området för medicintekniska produkter.

 

Tillverkarna får bara använda sådana standarder för produktkodning

 

som tillhandahålls av de utfärdande enheter som kommissionen utsett.

 

UDI ska också användas vid rapportering av allvarliga tillbud och

 

korrigerande säkerhetsåtgärder på marknaden enligt artikel 87 i MDR-

 

förordningen och artikel 82 i IVDR-förordningen.

 

Tillverkarna är skyldiga att hålla en uppdaterad förteckning över alla

 

tilldelade UDI.

 

De ekonomiska aktörerna ska, företrädesvis på elektronisk väg, lagra

 

och förvara UDI för de produkter som de har levererat eller som har lever-

 

erats till dem, om produkterna tillhör implantat i klass III (artikel 27.8 i

 

MDR-förordningen och artikel 24.8 i IVDR-förordningen) eller andra pro-

 

dukter som kommissionen bestämmer närmare genom genomförande-

 

akter.

 

Hälso- och sjukvårdsinstitutioner ska lagra och förvara UDI för de pro-

 

dukter som de har levererat eller som har levererats till dem, om produkt-

 

erna tillhör implantat i klass III. I övrigt ska medlemsstaterna uppmuntra,

 

och får ålägga, hälso- och sjukvårdsinstitutioner och hälso- och sjukvårds-

 

personal att lagra och förvara UDI för de produkter som har levererats till

 

dem (artikel 27.9 i MDR-förordningen och artikel 24.9 i IVDR-

 

förordningen).

 

 

85

Prop. 2020/21:172 UDI-databas (artikel 28 i MDR-förordningen och artikel 25 i IVDR- förordningen)

Kommissionen ska efter att ha hört samordningsgruppen för medicintekn- iska produkter upprätta och förvalta en UDI-databas för att validera, samla in, behandla och för allmänheten göra tillgänglig den information som av- ses i del B i bilaga VI till MDR-förordningen och del B i bilaga VI till IVDR-förordningen.

Registrering av produkter (artikel 29 i MDR-förordningen och artikel 26 i IVDR-förordningen)

Innan tillverkaren släpper ut en produkt på marknaden, med undantag av specialanpassade produkter, ska tillverkaren tilldela produkten en grund- läggande UDI-DI enligt del C i bilaga VI. Med grundläggande UDI-DI menas den primära identifieraren för en produktmodell. Det är den viktig- aste faktorn för registren i UDI-databasen, och ska anges i intyg och EU- försäkringar om överensstämmelse.

Elektroniskt system för registrering av ekonomiska aktörer (artikel 30 i MDR-förordningen och artikel 27 i IVDR-förordningen)

Kommissionen ska efter att ha hört samordningsgruppen för medicin- tekniska produkter upprätta och förvalta ett elektroniskt system för att skapa Eudamed-registreringsnummer (SRN) och samla in information som är nödvändig och proportionell för att identifiera tillverkaren och i tillämpliga fall den auktoriserade representanten och importören.

Registrering av tillverkare, auktoriserade representanter och importörer (artikel 31 i MDR-förordningen och artikel 28 i IVDR- förordningen)

Innan en produkt släpps ut på marknaden ska tillverkare, auktoriserade representanter och importörer föra in den information som anges närmare i bilaga VI till respektive artikel i det elektroniska system som nämns ovan.

När den behöriga myndigheten har kontrollerat de uppgifter som förts in

idet elektroniska systemet (Eudamed) ska den få ett Eudamed-registrer- ingsnummer (SRN) från det elektroniska systemet och tilldela tillverkaren, den auktoriserade representanten eller importören detta.

Tillverkaren ska använda Eudamed-registreringsnumret (SRN) vid an- sökan om bedömning av överensstämmelse hos ett anmält organ.

Uppgifterna ska hållas uppdaterade av aktören. Senast ett år efter regist- rering av informationen och därefter vartannat år ska aktören bekräfta upp- gifterna. Den behöriga myndigheten ska kontrollera bekräftade uppgifter.

Den behöriga myndigheten får använda uppgifterna för att ta ut en avgift av tillverkaren, den auktoriserade representanten eller importören.

Sammanfattning av säkerhet och klinisk prestanda (artikel 32 i

MDR-förordningen och artikel 29 i IVDR-förordningen)

I fråga om implantat och produkter i klass III, med undantag för special- anpassade produkter eller prövningsprodukter, ska tillverkaren göra en

86

sammanfattning av säkerhet och klinisk prestanda enligt artikel 32.1 i Prop. 2020/21:172 MDR-förordningen.

I fråga om produkter i klasserna C och D, utom produkter avsedda för prestandastudier, ska tillverkaren göra en sammanfattning av säkerhet och prestanda enligt artikel 29.1 i IVDR-förordningen.

Sammanfattning av säkerhet och klinisk prestanda i fråga om MDR-för- ordningen samt säkerhet och prestanda i fråga om IVDR-förordningen ska göras tillgänglig för allmänheten via Eudamed.

Kommissionen får enligt det rådgivande förfarandet anta genomförande- akter om vilken form de uppgifter som ska ingå i sammanfattningen av säkerhet och prestanda ska ha och hur de ska presenteras.

Eudamed (artiklarna 33 och 34 i MDR-förordningen och artikel 30 i IVDR-förordningen)

Kommissionen ska efter att ha hört samordningsgruppen för medicintek- niska produkter upprätta, underhålla och förvalta Europeiska databasen för medicintekniska produkter (Eudamed) för att bland annat allmänheten ska kunna få adekvat information om produkter som har släppts ut på mark- naden. I Eudamed ingår en rad elektroniska system bland annat för regist- rering av produkter, UDI-databasen som nämns ovan, registrering av aktörer, det elektroniska systemet för anmälda organ och intyg (se vidare artikel 33.2 i MDR-förordningen), registrering av kliniska prövningar/pre- standastudier, registrering av säkerhetsövervakning och för övervakning av produkter som släpps ut på marknaden.

Medlemsstaterna, de anmälda organen, de ekonomiska aktörerna och sponsorerna ska lägga in data i Eudamed.

Kommissionen ska, efter att ha hört samordningsgruppen för medicin- tekniska produkter och när den har kontrollerat att Eudamed fungerar fullt ut och uppfyller de funktionsspecifikationer som utarbetats enligt artikel 34.1, offentliggöra ett meddelande om detta i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) enligt artikel 34.3.

Anmälda organ och myndigheter med ansvar för anmälda organ (artikel 35 i MDR-förordningen och artikel 31 i IVDR-förordningen)

I korthet kan sägas att anmälda organ är företag som måste anlitas av till- verkare i fråga om vissa produkter för tredjepartskontroll av konstruktion och deras produktion. Läkemedelsverket är den ansvariga myndigheten för anmälda organ enligt MDR- och IVDR-förordningarna, i Sverige. Reger- ingen har i propositionen Anpassningar till EU:s nya förordningar om medicinteknik – del 1 (prop. 2016/17:197) lämnat förslag avseende an- mälda organ som trädde i kraft den 26 november 2017. Vissa krav på an- mälda organ som avser databasen Eudamed ska börja tillämpas den dag som kommissionen meddelat att Eudamed fungerar enligt artikel 34.3 i MDR-förordningen.

87

Prop. 2020/21:172 Klassificering (artikel 51 i MDR-förordningen och artikel 47 i IVDR- förordningen)

Medicintekniska produkter ska delas in i klasserna I, IIa, IIb och III, bero- ende på produkternas avsedda ändamål och egenskaper (se bilaga VIII till MDR-förordningen).

Medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik ska delas in i klass- erna A, B, C och D på motsvarande sätt (se bilaga VIII till IVDR- förordningen).

Tvister om klassificering ska hänskjutas för beslut till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillverkaren har sitt säte. Kommis- sionen får anta genomförandeakter på området.

Bedömning av överensstämmelse (artikel 52 i MDR-förordningen och artikel 48 i IVDR-förordningen)

Innan tillverkarna släpper ut en produkt på marknaden ska de göra en be- dömning av överensstämmelse avseende denna produkt i enlighet med bilagorna IX–XI. Samma sak gäller för ibruktagande av en produkt som inte släppts ut på marknaden än.

För tillverkare av produkter i högre riskklasser gäller krav på att anlita ett anmält organ.

Nya grupper av produkter där det krävs ett anmält organ är till exempel produkter som enligt tillverkaren är avsedda för estetiska eller andra icke- medicinska ändamål och som anges i bilaga XVI. Andra produkter vars tillverkare behöver ha ett anmält organ med i CE-märkningen är bland annat programvara i högre riskklasser, produkter som består av substanser eller kombinationer av substanser som absorberas av eller sprids lokalt i människokroppen eller nanomaterial, specialanpassade implantat i klass

IIIsamt kirurgiska flergångsinstrument i klass I, till exempel skalpeller. De nya EU-förordningarna ställer alltså krav på att fler produkter måste passera anmälda organ.

Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser och förfaranden för att säkerställa att de anmälda organen tillämpar förfaranden för bedömning av överensstämmelse på ett enhetligt sätt bland annat i fråga om frekvens och urval för stickprov.

Anmälda organs medverkan i förfaranden för bedömning av överensstämmelse (artikel 53 i MDR-förordningen och artikel 49 i IVDR-förordningen)

Tillverkaren får välja vilket anmält organ som denne vill anlita men det krävs att det anmälda organet har flera anmälda organ för samma produkt.

 

Anmälda organ och deras personal ska utföra arbetet med största möjliga

 

yrkesintegritet, ha nödvändig teknisk och vetenskaplig kompetens och stå

 

fria från påtryckning och incitament, i synnerhet ekonomiska, som kan

 

påverka deras omdöme.

 

Förfarandet för samråd vid klinisk utvärdering av vissa produkter i

 

klass III och klass IIb (artikel 54 i MDR-förordningen)

 

Utöver de vanliga kraven på bedömning av överenstämmelse för anmälda

88

organ ska ett anmält organ tillämpa förfarandet för samråd vid klinisk ut-

värdering enligt avsnitt 5.1 i bilaga IX eller enligt avsnitt 6 i bilaga X, Prop. 2020/21:172 beroende på vad som är tillämpligt för till exempel implantat i klass III,

och vissa aktiva produkter i klass IIb.

Det anmälda organet ska underrätta myndigheten med ansvar för an- mälda organ och kommissionen elektroniskt om förfarandet för samråd vid klinisk utvärdering enligt avsnitt 5.1 i bilaga IX eller enligt avsnitt 6 i bilaga X ska tillämpas.

Kommissionen ska upprätta en årlig översikt över produkter som varit föremål för förfarandet och lägga fram denna för Europaparlamentet, rådet och samordningsgruppen för medicintekniska produkter.

Kommissionen ska senast den 27 maj 2025 utarbeta en rapport om hur denna artikel fungerar och lägga fram den för Europaparlamentet och rådet. På grundval av denna rapport ska kommissionen vid behov lämna förslag till ändringar av förordningen.

Mekanism för granskning av bedömningar av överenstämmelse av vissa produkter (artikel 55 i MDR-förordningen och artikel 50 i IVDR-förordningen)

Ett anmält organ ska underrätta den behöriga myndigheten om intyg som det har beviljat för produkter i klass D (dvs. högre riskprodukter inom in vitro-diagnostik) och vissa produkter i klass III och produkter i klass IIb. Om det anmälda organet och de konsulterade experterna/expertpanelerna skulle ha olika uppfattning, ska en fullständig motivering inkluderas.

Behöriga myndigheter och, i förekommande fall, kommissionen får på grundval av rimliga tvivel tillämpa ytterligare förfaranden och åtgärder.

Samordningsgruppen för medicintekniska produkter, och om så är tillämpligt, kommissionen, får på grundval av rimliga tvivel begära vetenskaplig rådgivning från expertpanelerna om säkerheten och prestandan för vilken produkt som helst.

Intyg om överensstämmelse (artikel 56 i MDR-förordningen och artikel 51 i IVDR-förordningen)

De intyg som de anmälda organen utfärdar i enlighet med bilagorna IX, X och XI ska vara avfattade på ett av unionens officiella språk som bestämts av den medlemsstat där det anmälda organet är etablerat eller på ett annat av unionens officiella språk som det anmälda organet godtar. Intygen gäller under den tid som anges och högst i fem år. Anmälda organ får införa begränsningar i intygen.

Om ett anmält organ konstaterar att kraven inte längre uppfylls av till- verkaren, ska organet med beaktande av proportionalitetsprincipen till- fälligt eller slutgiltigt återkalla det utfärdade intyget eller begränsa det. Denna information ska vara tillgänglig för allmänheten.

Kommissionen får anta delegerade akter för att mot bakgrund av de tekniska framstegen ändra de uppgifter som intygen minst måste innehålla enligt bilaga XII.

89

Prop. 2020/21:172 Elektroniskt system för anmälda organ och för intyg om överensstämmelse (artikel 57 i MDR-förordningen och artikel 52 i IVDR-förordningen)

Kommissionen ska, efter att ha hört samordningsgruppen för medicintek- niska produkter, upprätta och förvalta ett elektroniskt system för att samla in och behandla information om t.ex. anmälningar för bedömning av överensstämmelse, intyg och återkallade eller vägrade intyg.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen och när så är lämpligt anmälda organ, och allmänheten i de fall det föreskrivs i förord- ningarna, ska ha tillgång till informationen i det elektroniska systemet.

Frivilligt byte av anmält organ (artikel 58 i MDR-förordningen och artikel 53 i IVDR-förordningen)

Om en tillverkare avslutar sitt avtal med ett anmält organ och sluter avtal med ett annat anmält organ, ska de närmare bestämmelserna för bytet av anmält organ tydligt anges i ett avtal mellan tillverkaren, det tillträdande anmälda organet och där så är möjligt det avgående anmälda organet. EU- förordningarna ställer också ytterligare detaljerade krav på vilka uppgifter avtalet minst måste uppfylla.

Samma dag som intygen blir ogiltiga ska det avgående anmälda organet återkalla intygen.

Undantag från förfarandena för bedömning av överenstämmelse (artikel 59 i MDR-förordningen och artikel 54 i IVDR-förordningen)

Genom undantag får en behörig myndighet på en vederbörlig motiverad begäran tillåta att en specifik produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk inom den berörda medlemsstatens territorium om användningen av produkten är befogad av skäl som rör folkhälsan eller patienters säkerhet eller hälsa.

Medlemsstaten ska underrätta kommissionen och de andra medlems- staterna om den här typen av beslut.

Kommissionen får om det finns vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet för att skydda människors hälsa och säkerhet anta genomförandeakter med omedelbar verkan.

Exportintyg (artikel 60 i MDR-förordningen och artikel 55 i IVDR- förordningen)

Vid export ska den medlemsstat där tillverkaren eller den auktoriserade representanten har sitt säte utfärda ett exportintyg på tillverkarens eller den auktoriserade representantens begäran.

Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa en mall för exportintyg.

90

Kapitel VI Klinisk utvärdering och kliniska prövningar (MDR-förordningen) och kapitel VI Klinisk evidens, prestandautvärdering och prestandastudier (IVDR- förordningen)

Belägg för att en produkt uppfyller de allmänna kraven på säkerhet och prestanda ska alltid inbegripa en klinisk utvärdering eller prestandautvärd- ering (se artikel 5.3 i MDR-förordningen och artikel 5.3 i IVDR- förordningen). Kravet på tillverkaren att göra en klinisk utvärdering gäller för alla produkter, även de som förtecknas i bilaga XVI (jfr artikel 1.2 i MDR-förordningen).

Krav på klinisk prövning/prestandastudie gäller först då det saknas klin- iska data från relevant vetenskaplig litteratur, tillgängliga kliniska pröv- ningar och i förekommande fall tillgängliga alternativa behandlingsalter- nativ. När det gäller implantat och produkter i klass III gäller dock att en klinisk prövning som huvudregel ska genomföras. Det anges närmare i artiklarna 61.4–61.6 i MDR-förordningen och artikel 56.4 i IVDR-förord- ningen när kliniska prövningar respektive prestandastudier inte ska genomföras.

Det kan noteras att kommissionen enligt artikel 61.8 i MDR-förordning- en får anta delegerade akter avseende listan på produkter som undantas från kravet på klinisk prövning. I fråga om in vitro-diagnostik har kom- missionen ett större mandat och får anta genomförandeakter för att säker- ställa en enhetlig tillämpning av bilaga XIII (se artikel 56.7 i IVDR-för- ordningen).

För att säkerställa en hög säkerhets- och prestandanivå på medicin- tekniska produkter för in vitro-diagnostik bör det med hjälp av klinisk evidens styrkas att de allmänna krav på säkerhet och prestanda som fast- ställs i IVDR-förordningen är uppfyllda. Som en allmän regel bör klinisk evidens komma från prestandastudier som genomförs under ansvar av en sponsor. I kapitel VI i IVDR-förordningen finns bestämmelser om klinisk evidens, prestandautvärdering och prestandastudier.

Allmänna krav för kliniska prövningar och prestandastudier (artikel 62 i MDR-förordningen och artikel 57 i IVDR-förordningen)

De allmänna kraven på kliniska prövningar regleras i artikel 62 i MDR- förordningen och de allmänna kraven på prestandastudier i artikel 57 i IVDR-förordningen.

En sponsor för en klinisk prövning eller en prestandastudie som inte är etablerad i unionen ska säkerställa att den har en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen som sin rättsliga företrädare.

Både kliniska prövningar och prestandastudier ska utformas och genom- föras på ett sådant sätt att försökspersonernas rättigheter, säkerhet och värdighet och välbefinnande skyddas och väger tyngre än alla andra intressen och på ett sådant sätt att de kliniska data som genereras är veten- skapligt giltiga, tillförlitliga och robusta (punkt 3 i respektive artikel).

De allmänna kraven på kliniska prövningar innehåller fler bestämmelser än de allmänna kraven på prestandastudier. Till exempel finns det en lång lista på vilka villkor som måste vara uppfyllda för att en klinisk prövning ska få utföras (artikel 62.4). I artikel 58 i IVDR-förordningen finns det

Prop. 2020/21:172

91

Prop. 2020/21:172 dock ytterligare krav för vissa medicintekniska produkter för in vitro- diagnostik, till exempel där kirurgiskt invasiv provtagning görs enbart för prestandastudien (artikel 58.1).

Av artikel 62.5 i MDR-förordningen och artikel 58.6 i IVDR-förord- ningen framgår att försökspersonen, eller om försökspersonen inte kan ge ett informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträd- are, när som helst utan negativa följder och utan att behöva motivera sitt beslut får avsluta deltagandet i en klinisk prövning eller prestandastudie genom att återkalla sitt informerade samtycke.

Prövaren ska vara en person som utövar ett yrke som i den berörda medlemsstaten gör personen kvalificerad att inneha rollen som prövare mot bakgrund av att han eller hon har nödvändig vetenskaplig bakgrund och erfarenhet av patientvård eller, enligt IVDR-förordningen, av labora- toriemedicin. Annan personal som deltar i genomförandet av en klinisk prövning/prestandastudie ska ha lämpliga kvalifikationer (artikel 62.6 i MDR-förordningen och artikel 58.7 i IVDR-förordningen).

De anläggningar där den kliniska prövningen eller prestandastudien genomförs ska också vara lämpliga för sitt ändamål och ska likna anlägg- ningar där produkten är avsedd att användas (se artikel 62.7 i MDR-förord- ningen och artikel 58.8 i IVDR-förordningen).

Ett samtycke till en klinisk prövning eller en prestandastudie ska vara informerat och skriftligt (artikel 63 i MDR-förordningen och artikel 59 i IVDR-förordningen).

EU-förordningarna påverkar inte tillämpningen av nationell rätt enligt vilken det för en underårig som har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma den information han eller hon får krävs att personen själv ger sitt samtycke för att kunna delta i en klinisk prövning eller prestandastudie.

Kliniska prövningar eller prestandastudier på försökspersoner som inte är beslutskompetenta får endast genomföras om vissa villkor är uppfyllda (artikel 64 i MDR-förordningen och artikel 60 i IVDR-förordningen). Som exempel på sådana villkor kan nämnas att deras lagligen utsedda ställföre- trädare har gett sitt informerade samtycke. I fråga om underåriga måste också vissa villkor vara uppfyllda (se vidare artikel 65 i MDR-förordning- en och artikel 61 i IVDR-förordningen). Kliniska prövningar på gravida eller ammande kvinnor är andra områden som begränsas genom EU-för- ordningarna (artikel 66 i MDR-förordningen och artikel 62 i IVDR-för- ordningen).

EU-förordningarna ger också utrymme för att utföra kliniska prövningar och prestandastudier i nödsituationer på vissa villkor (artikel 68 i MDR- förordningen och artikel 64 i IVDR-förordningen).

Skadestånd (artikel 69 i MDR-förordningen och artikel 65 i IVDR- förordningen)

Medlemsstaterna ska se till att det finns ersättningssystem för de skador som drabbat en försöksperson.

92

Ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie (artikel 70 i

Prop. 2020/21:172

MDR-förordningen och artikel 66 i IVDR-förordningen)

 

En sponsor för en klinisk prövning eller en prestandastudie ska lämna en

 

ansökan samt den dokumentation som krävs till den eller de medlemsstater

 

där prövningen eller prestandastudien ska genomföras (den s.k. berörda

 

medlemsstaten). Ansökan ska lämnas in via ett elektroniskt system (som

 

avses i artikel 73 i MDR-förordningen och artikel 69 i IVDR-förord-

 

ningen).

 

Medlemsstaternas bedömning (artikel 71 i MDR-förordningen och

 

artikel 67 i IVDR-förordningen)

 

Medlemsstaterna ska säkerställa att de personer som validerar och

 

bedömer ansökan eller fattar beslut om den är oberoende. Medlemsstaterna

 

ska också säkerställa att bedömningen görs gemensamt av ett rimligt antal

 

personer som tillsammans har de kvalifikationer och den erfarenhet som

 

krävs. Om ansökan avslås i enlighet med EU-förordningarna, ska

 

medlemsstaterna erbjuda ett överklagandeförfarande för ett beslut.

 

Genomförande av en klinisk prövning eller prestandastudie (artikel

 

72 i MDR-förordningen och artikel 68 i IVDR-förordningen)

 

Sponsorn och prövaren ska säkerställa att den kliniska prövningen eller

 

prestandastudien genomförs i enlighet med en godkänd klinisk pröv-

 

ningsplan respektive godkänd klinisk prestandastudieplan.

 

Medlemsstaterna ska på lämplig nivå göra inspektioner för att kon-

 

trollera att planen följs.

 

Kliniska prövningar och prestandastudier avseende CE-märkta

 

produkter (artikel 74 i MDR-förordningen och artikel 70 i IVDR-

 

förordningen)

 

Det krävs en anmälan i det elektroniska systemet (som avses i artikel 73 i

 

MDR-förordningen och artikel 69 i IVDR-förordningen) om en redan CE-

 

märkt produkt ska utvärderas ytterligare och försökspersonerna utsätts för

 

ytterligare förfaranden än dem som skulle ha genomförts vid normal an-

 

vändning av produkten, om dessa ytterligare förfaranden är invasiva eller

 

ansträngande.

 

Samordnat bedömningsförfarande (artikel 78 i MDR-förordningen

 

och artikel 74 i IVDR-förordningen)

 

Sponsorn för en prövning eller studie som ska genomföras i mer än en

 

medlemsstat får lämna in en enda ansökan som när den tagits emot över-

 

sänds elektroniskt till samtliga medlemsstater där prövningen eller studien

 

ska genomföras.

 

Kommissionen får genom genomförandeakter ytterligare specificera de

 

förfaranden och tidsramar för samordnade bedömningar som ska gälla.

 

Förfarandet för samordnad bedömning är fram till och med den 25 maj

 

2027 enligt MDR-förordningen och 27 maj 2029 enligt IVDR-förordning-

 

en frivilligt att tillämpa för de medlemsstater där den kliniska prövningen

 

eller prestandastudien ska göras. Efter den 26 maj 2027 enligt MDR-

93

 

Prop. 2020/21:172 förordningen och den 27 maj 2029 enligt IVDR-förordningen ska alla medlemsstater vara skyldiga att tillämpa det förfarandet.

94

Registrering och rapportering av negativa händelser som inträffar under kliniska prövningar eller prestandastudier (artikel 80 i MDR- förordningen och artikel 76 i IVDR-förordningen)

EU-förordningarna ställer krav på att en rad uppgifter registreras och rap- porteras av sponsorerna. Sponsorerna ska till exempel registrera när olika problem uppstått. De problem som avses kan vara negativa händelser som konstaterats som avgörande för utvärderingen av resultaten och produkt- fel. Allvarliga händelser ska rapporteras till medlemsstaterna (se vidare artikel 80 i MDR-förordningen och artikel 76 i IVDR-förordningen).

Genomförandeakter (artikel 81 i MDR-förordningen och artikel 77 i IVDR-förordningen)

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa de närmare bestämmelser och förfaranden som krävs i fråga om enhetliga elektroniska formulär för ansökan om kliniska prövningar och prestandastudier, be- dömning av dessa, funktionssätt för det elektroniska systemet, enhetliga elektroniska formulär för anmälan av studier efter utsläppande på mark- naden, informationsutbyte mellan medlemsstaterna, elektroniska formulär för rapportering av allvarliga negativa händelser och produktfel, tidsfrister för rapportering av allvarliga negativa händelser och produktfel samt enhetlig tillämpning av kraven för klinisk evidens eller kliniska data som behövs.

Krav för andra kliniska prövningar (artikel 82 i MDR-förordningen)

I artikel 82.1 i MDR-förordningen anges det att de kliniska prövningar som inte genomförs i något av de syften som förtecknas i artikel 62.1 ska följa bestämmelserna i artikel 62.2, 62.3, 62.4 b, c, d, f, h och l och 62.6. Av detta framgår att nu aktuella prövningar ska genomgå vetenskaplig och etisk granskning och får genomföras endast om den etiska granskningen inte resulterat i ett negativt yttrande (artikel 62.3 och 62.4 b).

För att skydda försökspersonerna ytterligare får medlemsstaterna fast- ställa ytterligare krav på sådana prövningar.

Kap. VII Övervakning av produkter som släppts ut på marknaden, säkerhetsövervakning och marknadskontroll

Tillverkarens system för övervakning och plan för övervakning

Tillverkare ska för varje produkt planera och ha ett system för övervakning av produkter som släppts ut på marknaden, som en del av tillverkarens kvalitetsledningssystem (artikel 83 i MDR-förordningen och artikel 78 i IVDR-förordningen).

Om övervakningen visar att det behövs förebyggande och/eller korrig- erande åtgärder, ska tillverkaren vidta sådana och även informera de be- höriga myndigheterna och i tillämpliga fall de anmälda organen. Allvarliga

tillbud och korrigerande säkerhetsåtgärder rapporteras enligt artikel 87 i Prop. 2020/21:172 MDR-förordningen och artikel 82 i IVDR-förordningen (säkerhets-

övervakning).

Tillverkaren ska också ha en plan för övervakning av produkter som släppts ut på marknaden i enlighet med bilaga III till respektive EU-förord- ning (artikel 84 i MDR-förordningen och artikel 79 i IVDR-förordningen).

Tillverkare av produkter i klass I och klasserna A och B ska utarbeta en rapport om övervakning av produkter som släppts ut på marknaden i enlig- het med artikel 85 i MDR-förordningen och artikel 80 i IVDR-förordning- en.

Tillverkare av medicintekniska produkter i klasserna IIa, IIb och III och tillverkare av medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik i klasserna C och D ska också utarbeta periodiska säkerhetsrapporter i enlighet med artikel 86 i MDR-förordningen och artikel 81 i IVDR-förordningen. Dessa typer av rapporter brukar förkortas PSUR.

Iartikel 88 i MDR-förordningen och artikel 83 i IVDR-förordningen finns även krav på att tillverkarna ska utföra s.k. trendrapportering.

Tillverkarna ska vidare efter rapportering av ett allvarligt tillbud analys- era tillbudet och vid behov vidta korrigerande säkerhetsåtgärder enligt artikel 89 i MDR-förordningen och artikel 84 i IVDR-förordningen.

De behöriga myndigheterna ska utvärdera tillverkarens åtgärder. De behöriga myndigheterna ska även aktivt delta i ett förfarande som ska sam- ordna deras bedömningar i vissa fall (artikel 89.9 i MDR-förordningen och artikel 84.9 i IVDR-förordningen). Kommissionen kommer dock att ge administrativt stöd till de behöriga myndigheterna då de utför sina uppgifter.

Genomförandeakter (artikel 91 i MDR-förordningen och artikel 86 i IVDR-förordningen)

Kommissionen får genom genomförandeakter och efter att ha hört sam- ordningsgruppen för medicintekniska produkter anta närmare bestäm- melser och förfaranden för att genomföra artiklarna 85–90 och 92 i MDR- förordningen och artiklarna 80–85 och 87 i IVDR-förordningen bland annat i fråga om klassificering av allvarliga tillbud och korrigerande säker- hetsåtgärder, standardblanketter för rapportering, tidsfrister för rapporter- ing av korrigerande säkerhetsåtgärder, enhetliga formulär för informa- tionsutbyte mellan behöriga myndigheter och förfaranden för att utse en samordnande behörig myndighet.

Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det s.k. granskningsför- farandet som innebär att medlemsstaterna har visst inflytande i processen.

Elektroniskt system för säkerhetsövervakning – en del av Eudamed (artikel 92 i MDR-förordningen och artikel 87 i IVDR-förordningen)

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna upprätta och för- valta ett elektroniskt system för att samla in och behandla tillverkarnas rapporter om allvarliga tillbud och korrigerande säkerhetsåtgärder på marknaden, regelbundna summeringsrapporter, trendrapporter, periodiska säkerhetsrapporter och säkerhetsmeddelanden till marknaden samt den

information som ska utbytas mellan medlemsstaternas behöriga

95

Prop. 2020/21:172

96

myndigheter och mellan dem och kommissionen. Det elektroniska systemet ska innehålla relevanta länkar till UDI-databasen. Det elektroniska systemet benämns Eudamed, se artiklarna 33 och 34 i MDR- förordningen och artikel 30 i IVDR-förordningen.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen ska få tillgång till den information som nämns ovan. De anmälda organen ska också få tillgång till informationen i fråga om produkter de utfärdat intyg för. Kommissionen ska dessutom se till att hälso- och sjukvårdspersonal och allmänheten har tillgång till det elektroniska systemet i ”lämplig omfattning”.

Marknadskontroll (artiklarna 93–100 i MDR-förordningen och artiklarna 88–95 i IVDR-förordningen)

Bestämmelserna om marknadskontroll ställer en rad krav på de behöriga myndigheterna. Myndigheterna ska göra lämpliga kontroller av produkters egenskaper i fråga om överensstämmelse med EU-förordningarna och av deras prestanda samt utarbeta årliga kontrollplaner.

Medlemsstaterna ska se över sin kontrollverksamhet och bedöma hur den fungerar. Denna översyn och dessa bedömningar ska genomföras minst vart fjärde år och resultatet ska meddelas de övriga medlemsstaterna och kommissionen. Varje medlemsstat ska hålla en sammanfattning av resultaten tillgänglig för allmänheten via det elektroniska system som avses i artikel 100 i MDR-förordningen, respektive artikel 88 i IVDR- förordningen.

Om en behörig myndighet på grundval av information som erhållits genom säkerhetsövervakning eller marknadskontroll eller annan informa- tion har skäl att anta att en produkt kan utgöra en oacceptabel risk eller på annat sätt inte uppfyller kraven i EU-förordningarna, ska den göra en ut- värdering av den berörda produkten. De ekonomiska aktörerna ska sam- arbeta med de behöriga myndigheterna. Om de behöriga myndigheterna konstaterar att något av rekvisiten i nyss nämnda artiklar är uppfyllda, ska de utan dröjsmål kräva att de berörda ekonomiska aktörerna vidtar korrig- erande åtgärder. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål, via det elektroniska systemet för marknadskontroll i Eudamed, underrätta kommissionen, de andra medlemsstaterna och det anmälda organet som utfärdat intyg.

Om den ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom en rimlig tid som tydligt angetts av behörig myndighet, ska de behöriga myndigheterna vidta alla lämpliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av produkten på sin nationella marknad, dra tillbaka produkten från den marknaden eller återkalla den.

Om varken någon medlemsstat eller kommissionen inom två månader efter en underrättelse i Eudamed rest invändningar mot åtgärderna i fråga, ska dessa åtgärder anses vara berättigade. I så fall ska alla andra medlemsstater vidta motsvarande åtgärder för produkten på sina marknader.

Om en annan medlemsstat eller kommissionen reser invändningar inom tvåmånadersfristen, ska kommissionen efter att ha hört de berörda behöriga myndigheterna och vid behov de berörda ekonomiska aktörerna utvärdera den nationella åtgärden. Beroende på vad den kommer fram till

får kommissionen genom genomförandeakter besluta om den nationella åtgärden är berättigad eller inte.

Om kommissionen anser att åtgärden inte är berättigad, ska den berörda medlemsstaten upphäva åtgärden.

Om den behöriga myndigheten blivit informerad från en annan med- lemsstat via Eudamed om en produkt som kan utgöra en oacceptabel risk, har den behöriga myndigheten två månader på sig att resa invändningar mot vidtagna korrigerande åtgärder. Om den behöriga myndigheten inte rest invändningar, anses det vara ett passivt accepterande av den andra medlemsstatens korrigerande åtgärder. I detta fall ska behörig myndighet säkerställa att motsvarande begränsande åtgärder eller förbud, inklusive tillbakadragande, återkallelse eller begränsning av tillgängligheten för produkten på deras nationella marknad, utan dröjsmål vidtas avseende den berörda produkten.

Om en medlemsstat eller kommissionen anser att den hälso- och säkerhetsrisk som en produkt utgör inte kan åtgärdas på ett till- fredsställande sätt, får kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ genom genomförandeakter vidta nödvändiga åtgärder för att skydda hälsa och säkerhet.

EU-förordningarna innehåller också bestämmelser om behörig mynd- ighets möjlighet att vidta åtgärder vid annan bristande överensstämmelse.

Om en medlemsstat anser att tillhandahållandet på marknaden eller ibruktagandet av en produkt eller en specifik produktkategori eller produktgrupp bör förbjudas, begränsas eller förenas med särskilda krav, eller att produkten, produktkategorin eller produktgruppen bör dras tillbaka från marknaden eller återkallas för att skydda patienternas, användarnas eller andra människors hälsa eller säkerhet eller med hänsyn till andra folkhälsoaspekter, får den medlemsstaten vidta alla nödvändiga och berättigade åtgärder (artikel 98 i MDR-förordningen och artikel 93 i IVDR-förordningen). Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen och alla de andra medlemsstaterna samt ange skälen för sitt beslut via det elektroniska systemet.

Kommissionen får genom genomförandeakter besluta om de nationella åtgärderna är berättigade eller inte. Om kommissionen inte fattar något beslut inom sex månader från underrättelsen, ska de nationella åtgärderna anses vara berättigade.

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna upprätta och för- valta ett elektroniskt system (som en del i Eudamed) för att samla in och behandla information om resultat av kontrollverksamhet, slutgiltiga in- spektionsrapporter, information om produkter som utgör en oacceptabel risk för hälsa och säkerhet, produkter med bristande överensstämmelse, information om förebyggande hälsoskyddsåtgärder och sammanfattningar av resultaten av översyn och bedömning av marknadskontrollen (artikel 100 i MDR-förordningen och artikel 95 i IVDR-förordningen).

Den information som utbyts mellan medlemsstaterna ska inte offentlig- göras om detta kan skada marknadskontrollen och samarbetet mellan medlemsstaterna.

Prop. 2020/21:172

97

Prop. 2020/21:172 Bestämmelser om anmälda organ, språkkrav och samarbete som redan har börjat tillämpats

För båda förordningarna gäller att för de avsnitt i respektive förordning som handlar om utseende och anmälan av samt tillsyn över anmälda organ samt språkkrav kopplade till dessa, skulle reglerna börja tillämpas redan sex månader efter ikraftträdandet, dvs. den 26 november 2017. Detsamma gäller bestämmelserna om att medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter och om inrättandet av samordningsgruppen för medicintekniska produkter. Bestämmelserna om samarbete mellan med- lemsstaterna och visst informationsutbyte började också tillämpas 12 månader efter ikraftträdandet av förordningarna, dvs. den 26 maj 2018.

Regeringen lämnade i juni 2017 förslag till anpassningar i dessa delar (se prop. 2016/17:197) och förslagen har trätt i kraft i svensk rätt.

Övergångsbestämmelser för anmälda organ

För att underlätta övergången till EU-förordningarna för alla berörda aktörer innehåller förordningarna övergångsbestämmelser i förhållande till direktiven. I övergångsbestämmelserna regleras giltigheten av intyg, överensstämmelsebedömningar samt utseende och anmälningsförfarandet för organ för bedömning av överensstämmelse. När det gäller anmälda organ följer det av övergångsbestämmelserna till MDR-förordningen att det under en tidsperiod på två och ett halvt år (fyra och ett halvt år för IVDR-förordningen) kommer att vara möjligt för organ för bedömning av överensstämmelse att ansöka om att bli utsedda enligt såväl direktiven som EU-förordningarna. Av övergångsbestämmelserna följer vidare att redan utsedda organ enligt direktiven inte behöver utses på nytt enligt EU-för- ordningarna under en övergångsperiod. Efter det att MDR-förordningen respektive IVDR-förordningen ska börja tillämpas i sin helhet ska dock varje offentliggörande av en anmälan av ett anmält organ i enlighet med direktiven vara ogiltigt.

Produktregister och databanker (artikel 108 i MDR-förordningen och artikel 101 i IVDR-förordningen)

Kommissionen och medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att främja upprättandet av register och databanker för specifika produkttyper och fastställa gemensamma principer för insamling av jämförbara uppgift- er.

Kapitel IX Konfidentialitet, dataskydd, finansiering och sanktioner

Konfidentialitet (artikel 109 i MDR-förordningen och artikel 102 i

IVDR-förordningen)

Om inget annat föreskrivs i respektive förordning och utan att det påverkar gällande nationella bestämmelser och praxis i medlemsstaterna när det gäller konfidentialitet, dvs. sekretess, ska alla parter som berörs av tillämp- ningen av förordningen respektera konfidentialiteten när det gäller den in-

formation och de data som de får när de fullgör sina uppgifter för att

98

skydda bland annat personuppgifter, affärshemligheter och företags- Prop. 2020/21:172 hemligheter.

Dataskydd (artikel 110 i MDR-förordningen och artikel 103 i IVDR- förordningen)

Båda EU-förordningarna innehåller upplysningsbestämmelser om att Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av person- uppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter är tillämpligt vid be- handling av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna. Det direktivet har ersatts med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på be- handling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

Uttag av avgifter (artikel 111 i MDR-förordningen och artikel 104 i IVDR-förordningen)

EU-förordningarna påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att ta ut avgifter, förutsatt att storleken på avgifterna fastställs på ett öppet sätt och i enlighet med principen om full kostnadstäckning.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och de andra medlems- staterna senast tre månader innan strukturen för och storleken på avgifterna ska antas. Information om strukturen för och storleken på avgifterna ska göras allmänt tillgänglig på begäran.

Finansiering av verksamhet som rör utseende och övervakning av anmälda organ (artikel 112 i MDR-förordningen och artikel 105 i IVDR-förordningen)

Kostnaderna för verksamhet som hör samman med gemensam bedömning ska bäras av kommissionen. Kommissionen ska genom genomförandeakt- er fastställa omfattningen och strukturen för ersättningsgilla kostnader och andra nödvändiga genomförandebestämmelser.

Sanktioner (artikel 113 i MDR-förordningen och artikel 106 i IVDR- förordningen)

Medlemsstaterna ska anmäla bestämmelser om sanktioner till kommis- sionen senast den 25 februari 2021 enligt MDR-förordningen och senast den 25 februari 2022 enligt IVDR-förordningen och utan dröjsmål anmäla alla senare ändringar som påverkar dem.

Kapitel X Slutbestämmelser

I slutbestämmelserna anges att kommissionen ska biträdas av en kommitté för medicintekniska produkter. Regeringskansliet utser en ledamot och en suppleant till kommittén. Kommittén beslutar enligt förfaranden som anges närmare i artikel 4 eller 5 i den s.k. kommittologiförordningen (182/2011/EG). Vilket förfarande som ska tillämpas beror på fråga och

99

Prop. 2020/21:172

100

artikel som reglerar frågan i EU-förordningarna. Det första mötet i kommittén hölls i november 2017.

Kommissionen får enligt flera bestämmelser i EU-förordningarna anta delegerade akter. Vad som är en delegerad akt anges i artikel 290 i för- draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Där fram- går till exempel att det ska vara fråga om ”icke-väsentliga delar av lagstift- ningsakten”. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. De mer exakta villkoren för kommissionen att anta delegerade akter i anslutning till olika artiklar i EU-förordningarna anges

iartikel 115 i MDR-förordningen och artikel 108 i IVDR-förordningen. Det framgår också av artikel 116 i MDR-förordningen och artikel 109 i IVDR-förordningen att kommissionen ska anta en separat delegerad akt för varje befogenhet som delegeras till den.

MDR-förordningen ändrar punkt 12 i avsnitt 3.2 i bilaga I till direktiv 2001/83/EG om humanläkemedel. Den nya skrivningen innebär i korthet att ansökan om försäljningstillstånd för läkemedel som innehåller artiklar som utgör medicintekniska produkter ska innehålla uppgifter som visar att artikeln uppfyller allmänna krav på säkerhet och prestanda enligt MDR- förordningen. Om ansökan saknar nämnda uppgifter, kan det krävas ett yttrande från ett anmält organ.

Upphävande- och övergångsbestämmelser (artiklarna 120 och 122 i MDR-förordningen och artiklarna 110 och 112 i IVDR- förordningen).

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/561 av den 23 april 2020 om ändring av förordning (EU) 2017/745 om medicin- tekniska produkter vad gäller tillämpningsdatum för vissa bestämmelser så har tillämpningen av vissa bestämmelser i MDR-förordningen senare- lagts från den 26 maj 2020 till den 26 maj 2021.

Direktiven ska upphöra att gälla den 26 maj 2021 enligt MDR-förord- ningen och den 26 maj 2022 enligt IVDR-förordningen (se artikel 122 i MDR-förordningen och artikel 112 i IVDR-förordningen). För att ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora företag, anmälda organ, medlemsstaterna och kommissionen ska kunna anpassa sig till de ändring- ar som införs genom förordningarna och för att säkerställa att förordning- arna tillämpas korrekt finns det också övergångsbestämmelser.

Från och med den 26 maj 2021 ska varje offentliggörande av en anmälan av ett anmält organ i enlighet med direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG vara ogiltigt. Från och med den 26 maj 2022 ska varje offentliggörande av en anmälan av ett anmält organ enligt direktiv 98/79/EG vara ogiltigt. Dessa bestämmelser innebär att organ inte längre kan utses som anmälda organ i enlighet med direktiven.

Iartikel 5 i MDR-förordningen respektive artikel 5 i IVDR-förordningen finns krav som gäller för att få släppa ut en produkt på marknaden enligt EU-förordningarna. Med avvikelse från dessa artiklar får en produkt med ett giltigt intyg som utfärdats i enlighet med EU-direktiven släppas ut på marknaden eller tas i bruk endast om den, från och med att respektive EU-

förordning ska börja tillämpas, fortsätter att uppfylla kraven i tillämpligt Prop. 2020/21:172 EU-direktiv under förutsättning att det inte har gjorts några väsentliga

ändringar i produktens konstruktion och avsedda ändamål. Däremot ska kraven i EU-förordningarna vad gäller övervakning av produkter som släppts ut på marknaden, marknadskontroll, säkerhetsövervakning, regi- strering av ekonomiska aktörer och produkter tillämpas i stället för mot- svarande krav i EU-direktiven. Det anmälda organ som utfärdade nämnda intyg enligt EU-direktiven ska fortsätta att ansvara för lämplig övervak- ning av samtliga tillämpliga krav för de produkter för vilka de utfärdat intyget. Detta ska dock inte påverka tillämpningen av kapitel IV i respek- tive EU-förordning (krav på anmälda organ) och i situationer där en an- mälan av ett anmält organ är ogiltig enligt artikel 120.1 i MDR-förord- ningen respektive artikel 110.1 i IVDR-förordningen.

Produkter som lagligen släppts ut på marknaden enligt direktiven före den 26 maj 2021 (enligt MDR-förordningen) och före den 26 maj 2022 (IVDR-förordningen) och produkter som släppts ut på marknaden från och med den 26 maj 2021 respektive efter den 26 maj 2022 med intyg enligt EU-direktiven får fortsätta att tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk till och med den 26 maj 2025 respektive den 27 maj 2025.

Det finns också möjlighet att släppa ut produkter på marknaden som inte är förenliga med EU-direktiven men som är förenliga med EU-förordning- arna före tillämpningsdatum för respektive EU-förordning (se artikel

120.5i MDR-förordningen respektive artikel 110.5 i IVDR-förordningen). Organ för bedömning av överenstämmelse får också utses och anmälas före den 26 maj 2021 enligt MDR-förordningarna och före den 26 maj 2022 enligt IVDR-förordningen.

Tillstånd som medlemsstaternas behöriga myndigheter beviljat i fråga om artikel 11.13 i direktiv 93/42/EEG (dispens) och motsvarande artiklar i direktiv 90/385/EEG och 98/79/EG ska ha den giltighet som finns i till- ståndet.

Ytterligare övergångsbestämmelser finns.

Ikraftträdande- och tillämpningsdatum (artikel 123 i MDR- förordningen och artikel 113 i IVDR-förordningen)

EU-förordningarna trädde i kraft den 26 maj 2017. MDR-förordningen ska börja tillämpas den 26 maj 2021 och IVDR-förordningen den 26 maj 2022 med följande undantag.

Artiklarna 35–50 i MDR-förordningen och artiklarna 31–46 i IVDR-för- ordningen om anmälda organ började tillämpas den 26 november 2017. De anmälda organens skyldigheter gäller dock bara för de anmälda organ som lämnat in en ansökan enligt de nya EU-förordningarna.

Bestämmelserna om utseende av behöriga myndigheter och samord- ningsgruppen för medicintekniska produkter började också tillämpas den 26 november 2017.

Av artikel 123.3 d i MDR-förordningen framgår att för det fall Eudamed inte fungerar fullt ut den 26 maj 2021 så ska skyldigheterna och kraven med avseende på Eudamed tillämpas från och med den dag som motsvarar sex månader efter det att meddelandet om att databasen fungerar fullt ut har offentliggjorts. Fram till dess får direktivens bestämmelser om till

101

Prop. 2020/21:172 exempel registrering gälla. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 113.3 f i IVDR-förordningen.

Bilagor

Båda EU-förordningarna innehåller omfattande och detaljerade bilagor med krav på produkter och olika aktörer. MDR-förordningen innehåller

17bilagor och IVDR-förordningen 15 bilagor, dvs. betydligt fler än i EU- direktiven. Som exempel kan nämnas att bilaga XVI till MDR-förordning- en innehåller en helt ny förteckning över grupper av produkter som om- fattas av bestämmelserna i MDR-förordningen trots att de inte har ett medicinskt ändamål. Sista bilagan i båda förordningarna innehåller en jämförelsetabell över hur bestämmelserna i MDR- och IVDR-förordning- arna förhåller sig till EU-direktiven.

Flera av bilagorna kommer att kompletteras av genomförandeakter och delegerade akter. Vägledningar utarbetas även av kommissionen och medlemsstaterna.

5Gällande rätt

5.1EU-direktiven och svenskt genomförande

Europiska unionens regelverk på det medicintekniska området bygger på tre direktiv, rådets direktiv 90/385/EEG om tillnärmning av medlemsstat- ernas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation, rådets direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter och rådets direktiv 98/79/EG om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik.

Direktiven är genomförda i svensk rätt genom lagen (1993:584) om medicintekniska produkter och förordningen (1993:876) om medicin- tekniska produkter samt Läkemedelsverkets föreskrifter. Lagen är tillämp- lig på medicintekniska produkter, aktiva medicintekniska produkter för implantation och medicintekniska produkter för in-vitro-diagnostik. Lagen består till stor del av bemyndiganden, och merparten av den svenska regleringen av EU-regelverket finns i Läkemedelsverkets föreskrifter om medicintekniska produkter. Häribland kan nämnas LVFS 2001:5 som genomför direktiv 90/385/EEG, LVFS 2003:11 som genomför direktiv 93/42/EEG och LVFS 2001:7 som genomför direktiv 98/79/EG.

5.2 Allmänna bestämmelser om medicintekniska produkter

 

Lagen om medicintekniska produkter innehåller allmänna bestämmelser

 

om medicintekniska produkter. I fråga om medicintekniska produkter som

 

är avsedda för konsumenter eller som kan antas komma att användas av

 

konsumenter gäller också produktsäkerhetslagen (2004:451).

 

Med en medicinteknisk produkt avses enligt 2 § lagen om medicin-

102

tekniska produkter en produkt som enligt tillverkarens uppgift ska använd-

 

as, separat eller i kombination med annat, för att hos människor påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra en sjukdom, påvisa övervaka, behandla, lindra eller kompensera en skada eller en funktionsnedsättning, undersöka, ändra eller ersätta anatomin eller en fysiologisk process eller kontrollera befruktning. Om produkten uppnår sin huvudsakliga avsedda verkan med hjälp av farmakologiska, immunologiska eller metaboliska medel, är den dock inte en medicinteknisk produkt.

Detta har i svensk rätt tolkats som att produkten ska ha ett ”medicinskt syfte”.

En medicinteknisk produkt ska vara lämplig för sin användning, vilket anges i 5 § lagen om medicintekniska produkter. Enligt 6 § får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter bland annat om de väsentliga krav som ställs på produkterna, om kontrollformer och förfaranden för att visa överensstämmelse med föreskrivna krav och om krav på märkning av produkterna. En medicinteknisk produkt får enligt 9 § släppas ut på marknaden eller tas i bruk i Sverige endast om den upp- fyller de krav och villkor som gäller enligt 5 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 6 §.

För att visa att en medicinteknisk produkt uppfyller de väsentliga kraven görs en klinisk utvärdering eller utvärdering av prestanda. Enligt 8 § lagen om medicintekniska produkter får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om

1.vilka medicintekniska produkter som ska genomgå en klinisk pröv- ning eller utvärdering av prestanda,

2.att tillverkaren eller tillverkarens ombud i Sverige ska anmäla dessa produkter till en myndighet för klinisk prövning eller utvärdering av prestanda,

3.skyldighet att avvakta viss tid med att inleda en klinisk prövning eller utvärdering av prestanda, och

4.hur en klinisk prövning eller utvärdering av prestanda ska genom- föras.

Av 11–14 §§ framgår att tillsynen över efterlevnaden av lagen samt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. En tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs och få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där medicintekniska produkter hanteras. Om det behövs för tillsynen får myndigheten göra undersökningar och ta prover. För kostnader på grund av undersökningar eller för uttagna prover lämnas inte ersättning. En till- synsmyndighet får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i denna paragraf. Därutöver får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas. Dessa förelägganden och förbud får förenas med vite.

Enligt 15 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att betala avgift som täcker kostnader för myndighetens åtgärder med anledning av en anmälan om klinisk prövning samt i samband med registrering, prov- tagning och undersökning av prover som gäller i hans eller hennes verk- samhet. Avgifter får tas ut av näringsidkare vars produkter kontrollen gäller. Därutöver får avgifter tas ut av anmälda organ eller den som an-

Prop. 2020/21:172

103

Prop. 2020/21:172 söker om att utses till anmält organ av den myndighet som utsetts att an- svara för anmälda organ (se avsnitt 14).

104

I 16 § finns en bestämmelse om tystnadsplikt för den som har tagit be- fattning med ett ärende enligt lagen. Denna person får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fått veta om någons affärs- eller drift- förhållanden. Tystnadsplikten omfattar dock inte sådan information som avser att identifiera tillverkaren, tillverkarens ombud i Sverige och de pro- dukter som släpps ut på marknaden. Tystnadsplikten omfattar inte heller sådan information som tillverkaren, tillverkarens ombud i Sverige eller en distributör sänt till en användare om åtgärder som vidtagits eller slutsatser som dragits efter en olycka eller ett tillbud med en medicinteknisk produkt, och för uppgifter som lämnas enligt vissa föreskrifter. I paragrafen anges också att i det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Av 17 och 18 §§ framgår att den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut en medicinteknisk produkt på marknaden eller använder en sådan produkt i Sverige utan att produkten uppfyller de krav och villkor som gäller enligt 5 § eller enligt föreskrifter som beslutats av regeringen med stöd av 6 § döms till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som rör kliniska prövningar eller utvärdering av prestanda. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Den som överträder ett vitesföreläggande eller vitesförbud får inte heller dömas till ansvar enligt 17 § för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. En medicinteknisk produkt som varit föremål för brott enligt lagen eller värdet av produkten kan förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vinningen av brottet.

Ett beslut i ett enskilt fall enligt lagen om medicintekniska produkter eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får över- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Beslut enligt lagen gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

5.3Bemyndiganden och Läkemedelsverkets föreskrifter

Det framgår av 6 § lagen om medicintekniska produkter att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav och villkor som rör medicintekniska produkter, bland annat om indelning i produktklasser eller produktgrupper.

Enligt 4 § förordningen om medicintekniska produkter ska Läkemedels- verket i den utsträckning det behövs meddela sådana föreskrifter om krav och villkor som anges i 6 § lagen om medicintekniska produkter.

I 7 § lagen om medicintekniska produkter anges att den myndighet som regeringen bestämmer ska avgöra till vilken produktklass en medicin- teknisk produkt ska föras om det uppstår en tvist som rör tillämpningen av klassificeringsreglerna mellan en tillverkare och ett anmält organ.

Det framgår av 5 § förordningen om medicintekniska produkter att om Läkemedelsverket med stöd av 4 § förordningen om medicintekniska

produkter meddelat föreskrifter om indelning av medicintekniska Prop. 2020/21:172 produkter i produktklasser, ska verket ha den uppgift som anges i 7 § lagen

om medicintekniska produkter.

Enligt 3, 4 och 6 §§ förordningen om medicintekniska produkter får Läkemedelsverket meddela föreskrifter om vad som avses med en medicinteknisk produkt enligt 2 § lagen om medicintekniska produkter, om indelning av medicintekniska produkter i produktklasser och om klin- isk prövning och utvärdering av prestanda. Enligt 10 § lagen om medicin- tekniska produkter jämfört med 10 § förordningen om medicintekniska produkter får Läkemedelsverket meddela föreskrifter om uppgifts- skyldighet. Uppgiftsskyldigheten enligt 10 § lagen om medicintekniska produkter avser även en skyldighet för anmälda organ att lämna uppgifter till en myndighet om certifikat som utfärdats, ändrats, kompletterats, till- fälligt eller slutgiltigt återkallats eller vägrats.

Läkemedelsverket har med stöd av bemyndigandena meddelat före- skrifter (LVFS 2003:11) om medicintekniska produkter, föreskrifter (LVFS 2001:5) om aktiva medicintekniska produkter för implantation, föreskrifter (LVFS 2001:7) om medicintekniska produkter för in vitro- diagnostik och föreskrifter (LVFS 2014:7) om tillämpning av lagen om medicintekniska produkter på nationella medicinska informationssystem.

5.4Ändringar till följd av EU-förordningarna – del 1

I samband med den första översynen av Europaparlamentets och rådets EU-förordningar på det medicintekniska området gjordes vissa ändringar som började tillämpas redan den 26 november 2017 (se prop. 2016/17:197).

Ändringarna i den första översynen (del 1) bestod i huvudsak i att ansvaret för anmälda organ flyttades från en myndighet till en annan och följdändringar. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) ska inte längre utse och anmäla organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med förfarandet som anges i 7–9 §§ lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Regeringen bestämmer, enligt en ny

9 a § lagen om medicintekniska produkter, vilken myndighet som ansvarar för anmälda organ enligt MDR- och IVDR-förordningarna.

Den ansvariga myndigheten anges också på förordningsnivå. Av 1 a § förordningen (2020:57) med instruktion för Läkemedelsverket framgår att Läkemedelsverket är ansvarig myndighet för anmälda organ.

En nyhet med den första översynen var också att Sverige anpassade sig till övriga EU-länder på så sätt att anmälda organ inte längre behöver utses genom ackreditering. Däremot är det fortfarande möjligt att använda sig av ackreditering för det fall företagen så önskar. Av en ny bestämmelse i

9 b § lagen om medicintekniska produkter framgår att ett organ som ansöker om att utses till anmält organ hos Läkemedelsverket får åberopa ett ackrediteringsintyg som utfärdats enligt 5 § lagen om ackreditering och teknisk kontroll.

För att Läkemedelsverket ska ha kostnadstäckning för sina nya uppgifter

har regeringen också enligt ett nytt bemyndigande i 15 § tredje stycket lag-

105

Prop. 2020/21:172 en om medicintekniska produkter meddelat föreskrifter om avgifterna för anmälda organ. Av förordningen (2017:932) om avgifter för anmälda organ för medicintekniska produkter framgår till exempel att ansöknings- avgiften för ett organ som vill ansöka om att utses till anmält organ enligt de nya EU-förordningarna är 930 000 kronor och att årsavgiften (grund- avgiften) för tillsyn är 750 000 kronor.

I 16 § lagen om medicintekniska produkter infördes också en upplys- ningsbestämmelse om att det finns bestämmelser i EU-förordningarna om tystnadsplikt för anmälda organ.

De nya bestämmelserna trädde i kraft den 26 november 2017. Över- gångsbestämmelser infördes också om att äldre föreskrifter fortfarande gäller för de organ för bedömning av överenstämmelse som väljer att utses enligt direktiven, fram till dess att de nya EU-förordningarna ska börja tillämpas, dvs. 2021 respektive 2022.

5.5Hälso- och sjukvårdslagen

En av de grundläggande författningarna inom hälso- och sjukvården är hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL.

Av 2 kap. 1 § HSL framgår att med hälso- och sjukvård avses i den lagen åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter och att ta hand om avlidna. Enligt förarbetena till HSL innefattas i begreppet hälso- och sjukvård även åtgärder med anledning av kroppsfel och barnsbörd trots att de inte uttryckligen nämns i lagen. Detsamma gäller åtgärder i samband med abort och sterilisering (prop. 1981/82:97 s. 111).

I HSL finns bestämmelser om regionernas och kommunernas planering och organisering av hälso- och sjukvård, personal, forskning, samverkan etc. Regionerna och kommunerna ansvarar för att invånarna erbjuds god offentligt finansierad hälso- och sjukvård i enlighet med kraven i HSL. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Regionen ska organisera hälso- och sjukvårdsverksamheten så att vården kan ges nära befolkningen. Om det är motiverat av kvalitets- eller effektivitetsskäl, får vården koncentrer- as geografiskt.

Lagen gäller för samtliga vårdgivare samt regioner och kommuner som huvudmän. Med vårdgivare avses enligt 3 § HSL statliga myndigheter, regioner, kommuner, andra juridiska personer eller enskilda näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet.

Enligt 5 kap. 1 § HSL ska hälso- och sjukvården bland annat bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta krav innebär i korthet att det ska säkerställas att den som söker vård och behandling blir väl om- händertagen och behandlad av kompetent personal som har de kunskaper som behövs. I kravet på god vård ligger bland annat att vården ska utföras i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet (prop. 1981/82:97 s. 23).

I HSL ges bestämmelser för ledning och kvalitetssäkring av hälso- och sjukvården. Det ska finnas en verksamhetschef, som är ansvarig för

106

verksamheten. Det framkommer vidare att kvaliteten i verksamheten Prop. 2020/21:172 systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. All hälso- och sjuk-

vård ska ha den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att kunna ge patienterna god vård.

5.6Patientsäkerhetslagen

En annan grundläggande författning på hälso- och sjukvårdsområdet är patientsäkerhetslagen (2010:659), förkortad PSL, som syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården och därmed jämförlig verksamhet. Patientsäkerhet innebär enligt 1 kap. 6 § PSL skydd mot vårdskada.

Med hälso- och sjukvård avses enligt PSL verksamhet som omfattas av HSL, tandvårdslagen (1985:125), lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar, lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar, lagen (2019:1297) om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter samt verk- samhet inom detaljhandel med läkemedel enligt lagen (2009:366) om handel med läkemedel. Definitionen av vad som är hälso- och sjukvård är alltså något vidare i PSL än i HSL. Definitionen omfattar inte bara verk- samhet för medicinska ändamål utan till exempel också omskärelse av kulturella skäl som omfattas av lagen om omskärelse av pojkar.

I PSL ges regler om skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. Med hälso- och sjukvårdspersonal avses enligt 1 kap. 4 § PSL bland annat den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården, personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverk- ar i hälso- och sjukvård av patienter och den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare.

Av 6 kap. 1 § PSL följer att hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet samt ge patienten sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter. En arbets- uppgift får delegeras till en annan endast när det är förenligt med kravet på en god och säker vård (6 kap. 2 resp. 3 §§ PSL).

Bestämmelserna om att vårdgivarna har en skyldighet att bland annat bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete återfinns i 3 kap. PSL. Vårdgivaren ska planera, leda och kontrollera verksamheten så att kravet på god vård enligt HSL upprätthålls.

I 7 kap. 1 § PSL anges att hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

5.7Lagen om etikprövning av forskning som avser människor

Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen) innehåller bestämmelser om etikprövning av forsk- ning som avser människor och biologiskt material från människor och om

samtycke till sådan forskning. Syftet med lagen är att skydda den enskilda

107

Prop. 2020/21:172 människan och respekten för människovärdet vid forskning. I etikpröv- ningslagen definieras forskning fr.o.m. den 1 januari 2020 som ”veten-

 

skapligt experimentellt eller teoretiskt arbete eller vetenskapliga studier

 

genom observation, om arbetet eller studierna görs för att inhämta in ny

 

kunskap, och utvecklingsarbete på vetenskaplig grund, dock inte sådant

 

arbete eller sådana studier som utförs endast inom ramen för högskole-

 

utbildning på grundnivå eller på avancerad nivå” (2 §), se prop.

 

2018/19:165, bet. 2019/20:UbU4, rskr. 2019/20:55.

 

Lagen tillämpas bland annat på forskning som innebär ett fysiskt ingrepp

 

på en forskningsperson, utförs enligt en metod som syftar till att påverka

 

forskningspersonen fysiskt eller psykiskt, eller som innebär en uppenbar

 

risk att skada forskningspersonen fysiskt eller psykiskt. Lagen tillämpas

 

på forskning som ska utföras i Sverige och den forskning som lagen

 

omfattar ska ha godkänts vid en etikprövning innan den får utföras. Ett

 

godkännande får förenas med villkor. Även om forskningen godkänts vid

 

en etikprövning får forskningen inte utföras, om den strider mot någon

 

annan författning. Lagen anger allmänna utgångspunkter för etikprövning-

 

en (7–11 §§). Där framgår att forskning endast får godkännas om den kan

 

utföras med respekt för människovärdet. Mänskliga rättigheter och grund-

 

läggande friheter ska alltid beaktas vid etikprövningen samtidigt som hän-

 

syn ska tas till intresset av att ny kunskap kan utvecklas genom forskning.

 

Vidare ska människors välfärd ges företräde framför samhällets och veten-

 

skapens behov. Forskning får godkännas bara om de risker som den kan

 

medföra för forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga integritet

 

uppvägs av dess vetenskapliga värde. Forskning får däremot inte god-

 

kännas, om det förväntade resultatet kan uppnås på ett annat sätt som inne-

 

bär mindre risker för forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga

 

integritet. Vidare får forskning bara godkännas om den ska utföras av eller

 

under överinseende av en forskare som har den vetenskapliga kompetens

 

som behövs. Etikprövningslagen innehåller också bestämmelser om in-

 

formation och samtycke bland annat vid forskning som avser fysiskt in-

 

grepp på en forskningsperson och forskning som bedrivs enligt en metod

 

som syftar till fysisk eller psykisk påverkan av en forskningsperson. Om

 

det i någon annan författning finns särskilda föreskrifter om information

 

och samtycke vid sådan forskning, ska emellertid de föreskrifterna gälla i

 

stället för bestämmelserna i etikprövningslagen. Forskning får godkännas

 

bara om det kan förutsättas att tillämpliga bestämmelser om information

 

och samtycke kommer att följas. Ansökan om etikprövning av forskning

 

ska göras av forskningshuvudmannen. Med forskningshuvudman avses i

 

lagen en statlig myndighet eller en fysisk eller juridisk person i vars verk-

 

samhet forskningen utförs. I etikprövningslagen anges också hur etikpröv-

 

ningen ska organiseras. Ansökningarna prövas av Etikprövningsmyndig-

 

heten. Myndigheten är indelad i avdelningar. En avdelning ska bestå av en

 

ordförande, som är eller har varit ordinarie domare, tio ledamöter med

 

vetenskaplig kompetens och fem ledamöter som företräder allmänna

 

intressen. Om en avdelning är oenig om utgången av etikprövningen, kan

 

den i vissa situationer överlämna ärendet till nästa instans för avgörande.

 

Avdelningens beslut i ett ärende om etikprövning får överklagas av forsk-

 

ningshuvudmannen, om avdelningen har avgjort ärendet och beslutet har

 

gått huvudmannen emot. Överklagande eller överlämnande ska ske till

108

Överklagandenämnden för etikprövning. Den nämnden består av en ord-

förande, som är eller har varit ordinarie domare, fyra ledamöter med veten- Prop. 2020/21:172 skaplig kompetens och två ledamöter som företräder allmänna intressen.

Alla ledamöterna ska utses av regeringen. Nämndens beslut i ett ärende om etikprövning får inte överklagas.

Överklagandenämnden för etikprövning har fr.o.m. den 1 januari 2020 tillsyn över att lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och villkor som har meddelats i samband med godkännande vid etikprövning följs.

5.8Reglering av kliniska läkemedelsprövningar

I dag gäller att forskning som består i klinisk läkemedelsprövning på män- niskor måste ha såväl tillstånd från Läkemedelverket som godkännande av Etikprövningsmyndigheten för att få utföras. Etikprövningsmyndigheten tillämpar då etikprövningslagen (se ovan). För sådan forskning kommer ett nytt regelverk att börja gälla, bland annat Europaparlamentets och råd- ets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska pröv- ningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG, se vidare prop. 2017/18:193, bet. 2017/18:UbU26, rskr. 2017/18:332 och prop. 2017/18:196 bet. 2017/18:SoU29, rskr. 2017/18:417. Enligt det nya EU-regelverket ska en sponsor för en klinisk läkemedelsprövning lämna in ansökan till en särskild webbportal på EU-nivå. Enligt lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel ska Etik- prövningsmyndigheten göra en etisk granskning av en sådan ansökan och redovisa resultatet i ett yttrande till Läkemedelsverket, som fattar beslut om tillstånd enligt läkemedelslagen.

Läkemedelsverket ska både i dag och under det nya regelverket, enligt läkemedelslagen, utöva tillsyn över kliniska läkemedelsprövningar. När det nya regelverket träder i kraft kommer etikprövningslagen inte att tillämpas på klinisk läkemedelsprövning och Överklagandenämnden för etikprövning kommer då inte att utöva tillsyn över sådan forskning. EU- förordningen om kliniska läkemedelsprövningar, lagen med kompletteran- de bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel och ändringarna i läkemedelslagen ska börja tillämpas efter det att webbportalen och en vidhängande databas är fullt funktionsdugliga. Det är för närvarande inte känt när det blir.

5.9Offentlighet och sekretess

Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten och massmedierna ska ha insyn i statens och kommunernas verksamhet. Denna princip kommer till uttryck i grundlag, bland annat genom bestämmelserna i 2 kap. tryck- frihetsförordningen, förkortad TF, om envars rätt att ta del av allmänna handlingar. Enligt 2 kap. 2 § första stycket TF får rätten att ta del av allmänna handlingar begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till vissa angivna intressen, till exempel skyddet för enskilds personliga och

ekonomiska förhållanden, myndighets verksamhet för inspektion, kontroll

109

Prop. 2020/21:172 eller annan tillsyn eller rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation. En sådan begränsning ska enligt 2 kap. 2 § andra stycket TF

 

anges i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det i visst fall är lämplig-

 

are, i en annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar. Efter bemyndigande

 

i en sådan bestämmelse får regeringen genom förordning meddela närmare

 

föreskrifter om bestämmelsens tillämplighet. Den särskilda lagen är

 

offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, och

 

regeringen har meddelat föreskrifter om bestämmelsernas tillämplighet i

 

offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), förkortad OSF.

 

Det som stadgas i TF om att en begränsning i offentlighetsprincipen

 

måste anges i en särskild lag, numera OSL, gäller även om begränsningen

 

har sitt ursprung i en internationell överenskommelse. En sekretessbestäm-

 

melse i ett internationellt avtal eller en EU-rättsakt måste således motsvar-

 

as av en tillämplig bestämmelse eller hänvisning i OSL för att kraven i TF

 

ska vara uppfyllda. OSL innehåller flera sekretessbestämmelser till skydd

 

för uppgifter som svenska myndigheter får med anledning av samarbetet

 

inom EU.

 

Av 15 kap. 1 a § OSL framgår att sekretess gäller för uppgift som en

 

myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-

 

rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en

 

annan stat eller med en mellanfolklig organisation. Enligt bestämmelsen

 

gäller sekretess om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det inter-

 

nationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om

 

uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller för uppgift som en myndighet

 

har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet

 

med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal. För uppgift i en allmän

 

handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.

 

Om det finns särskilda skäl, får dock regeringen meddela föreskrifter om

 

att sekretessen ska gälla under längre tid.

 

Enligt 17 kap. 1 § OSL gäller sekretess för uppgift om planläggning eller

 

andra förberedelser för sådan inspektion, revision eller annan granskning

 

som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med gransknings-

 

verksamheten motverkas om uppgiften röjs.

 

I ärenden om etikprövning av forskning så framgår det av 24 kap. 3 §

 

OSL att sekretess gäller i verksamhet som består i etikprövning och tillsyn

 

enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser

 

människor för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte

 

står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstå-

 

ende till denne lider men. Sekretess gäller även för uppgift om en enskilds

 

ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada

 

om uppgiften röjs. Sekretessen gäller emellertid inte beslut i ärende.

 

Sekretess gäller enligt 30 kap. 23 § OSL, i den utsträckning regeringen

 

meddelar föreskrifter om det, i en statlig myndighets verksamhet som

 

består i bland annat utredning, tillståndsgivning eller tillsyn med avseende

 

på produktion, handel eller näringslivet i övrigt för uppgift om en enskilds

 

affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada

 

om uppgiften röjs. Detsamma gäller för uppgift om andra ekonomiska eller

 

personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller

 

liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens

 

verksamhet. Det sistnämnda skyddet är emellertid starkare i och med att

110

det här inte uppställs något skaderekvisit. I stället råder absolut sekretess.

Regeringen har i 9 § OSF och punkt 33 i dess bilaga föreskrivit att upp- Prop. 2020/21:172 gifter inom ramen för verksamhet som består i utredning, tillståndsgivning

och tillsyn enligt lagen (1993:584) om medicintekniska produkter kan bli föremål för sekretess. Enligt punkt 33 gäller dock inte sekretess för en- skilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat vid tillsyn över produktsäkerheten hos varor som är avsedda för kon- sumenter eller kan antas komma att användas av konsumenter, om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör risk för skada på person har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut. Sekretess gäller inte heller för uppgifter i tillsynsverksamhet vad gäller anmälda organ om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att de bör lämnas ut.

6Ett nytt svenskt regelverk om medicintekniska produkter

6.1En ny lag införs

Regeringens förslag: Lagen om medicintekniska produkter upphävs och en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter införs.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte yttrat sig särskilt.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) finner att det föreslagna regel- verket är betydligt mera omfattande än det gamla och anför att regelverket för medicintekniska produkter redan i dag är omfattande och delvis svår- överskådligt, och att det är olyckligt om detta förstärks ytterligare.

Skälen för regeringens förslag

Den huvudsakliga regleringen av svensk rätt i fråga om medicintekniska produkter finns i dag i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter och framför allt i de föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. Lagen och föreskrifterna är ett genomförande av de EU-direktiv som finns på området: rådets direktiv 90/385/EEG om tillnärmning av medlemsstat- ernas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation, rådets direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter och rådets direk- tiv 98/79/EG om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. Dessa EU-direktiv kommer att upphävas och ersättas med MDR- och IVDR-för- ordningarna. Därmed kommer de flesta av bestämmelserna i den svenska lagstiftningen att finnas i MDR- och IVDR-förordningarna. Frågor om övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 18.

EU-förordningar är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Detta framgår av artikel 288 andra stycket i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt. Bestämmelserna i MDR- och IVDR-

111

Prop. 2020/21:172 förordningarna kommer således att bli direkt tillämpliga i Sverige. EU- förordningarna ska därför tillämpas direkt av domstolar och myndigheter

 

i medlemsstaterna som gällande rätt och kan åberopas av enskilda.

 

En EU-förordning får inte införlivas i eller transformeras till nationell

 

rätt. Den får inte införlivas i nationell normgivning eftersom det kan skapa

 

tvivel om reglernas ursprung och effekt. Det går därför inte att överföra

 

EU-förordningarnas bestämmelser till svensk rätt så att den materiella rätt-

 

en framgår av den inhemska svenska lagstiftningen. Existensen av en EU-

 

förordning inom ett visst område markerar i regel att medlemsstaterna ska

 

undvika egen lagstiftning inom området med hänsyn till principen om

 

unionsrättens företräde och spärrverkan. Det innebär att nu gällande

 

bestämmelser om medicintekniska produkter och medicintekniska

 

produkter för in vitro-diagnostik ska upphävas i de delar där bestämmelser

 

i stället kommer att finnas i EU-förordningarna. Den sammanhållna lag-

 

stiftningen om medicintekniska produkter och medicintekniska produkter

 

för in vitro-diagnostik finns i stället i MDR- och IVDR-förordningarna.

 

Emellertid kan det behövas kompletterande nationella bestämmelser till

 

EU-förordningar. EU-förordningar kan innehålla bestämmelser av

 

direktivliknande karaktär som innebär en uppmaning till medlemsstaterna

 

att anta nationella bestämmelser i vissa frågor. En EU-förordning hindrar

 

inte att en medlemsstat inför regler av verkställande karaktär, bland annat

 

för att bestämmelserna ska fungera i verkligheten. Exempelvis kan det be-

 

hövas nationella regler om vilken myndighet som ska meddela tillstånd

 

enligt förordningens bestämmelser. Medlemsstaterna är vidare skyldiga att

 

se till att det finns bestämmelser som gör att en EU-förordning kan tillämp-

 

as i praktiken och få effektivt genomslag. I detta syfte kan det till exempel

 

behöva införas administrativa och processuella regler. Därutöver ska det

 

finnas sanktioner vid överträdelse av EU-förordningens bestämmelser, till

 

exempel bestämmelser om straff eller administrativa sanktioner.

 

Som framgår av denna proposition behövs det kompletterande bestäm-

 

melser till MDR- och IVDR-förordningarna. EU-förordningarna och an-

 

passningarna till dessa innebär ett nytt regelverk med omfattande nya be-

 

stämmelser. Bestämmelserna bör lämpligen samlas i en ny lag med

 

kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska

 

produkter. I den nya lagen bör det införas en upplysning om att lagen är

 

ett komplement till de båda EU-förordningarna.

 

SKR finner att det föreslagna regelverket är betydligt mera omfattande

 

än det gamla. Även om SKR har förståelse för förslagen så anser organ-

 

isationen att det nya regelverket är så omfattande att det riskerar att mot-

 

verka den enhetlighet i regleringen av medicintekniska produkter som EU-

 

förordningarna ursprungligen syftade till. SKR anför vidare att regelverket

 

för medicintekniska produkter redan i dag är omfattande och delvis svår-

 

överskådligt, och att det är olyckligt om detta förstärks ytterligare.

 

Regeringen har förståelse för SKR:s synpunkt men finner inte möjlighet

 

att göra annat än att införa de regler som behövs i svensk rätt för att anpassa

 

lagstiftningen till EU-förordningarna.

 

Som framgår av avsnitt 3 så kommer EU-förordningarna att börja

 

tillämpas vid två olika tillfällen, den 26 maj 2021 och 26 maj 2022. Där-

 

utöver innehåller båda förordningarna flera övergångsbestämmelser. I

 

denna proposition behandlas lagförslag så som dessa kommer att gälla när

112

de båda EU-förordningarna är fullt ut tillämpliga.

Hänvisningsteknik

Prop. 2020/21:172

Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynam-

 

iska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i

 

en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen

 

avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

 

För att säkerställa att ändringar i EU-förordningarna får omedelbart

 

genomslag vid tillämpningen bör hänvisningarna till EU-förordningarna i

 

den nya lagen vara dynamiska och avse den vid varje tidpunkt gällande

 

lydelsen av EU-förordningarna. Hänvisningarna kommer därmed att om-

 

fatta även ändringar i dessa EU-förordningar. En dynamisk hänvisning

 

utesluter inte att den nationella lagstiftningen kan komma att behöva

 

ändras om förordningens innehåll ändras. När det gäller undantag från

 

skatt på vissa nikotinhaltiga produkter bör dock hänvisningen vara statisk,

 

jämför avsnitt 13.4. Skälen för detta anges i det avsnittet. Hänvisning avser

 

i detta fall MDR-förordningen i viss angiven lydelse. En följd av denna

 

hänvisningsteknik är att den nationella författningen, i detta fall lagen

 

(2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, normalt behöver

 

ändras varje gång EU-bestämmelserna ändras.

 

6.2

Termer och uttryck

 

 

 

Regeringens förslag: Termer och uttryck i den nya lagen med kom-

 

pletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska

 

produkter ska ha samma betydelse som i EU-förordningarna. Därutöver

 

ska uttrycket produkter definieras i lagen. Uttrycket ska omfatta

 

medicintekniska produkter, tillbehör till medicintekniska produkter och

 

produkter som förtecknas i bilaga XVI till MDR-förordningen samt

 

medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och tillbehör till

 

medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Läkemedels-

 

verket påpekar att det inte endast är användningen som avgör om en pro-

 

dukt ska anses vara en medicinteknisk produkt utan en medicinteknisk pro-

 

dukt är en produkt som enligt tillverkaren är avsedd för medicinska ända-

 

mål. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) avråder bestämt från att an-

 

vända begreppet hälso- och sjukvårdinstitutioner i svensk rätt och Region

 

Uppsala anser att det begreppet behöver definieras. Region Kalmar anser

 

att definitionen av distributör är ganska bred vilket kan leda till orimlig-

 

heter. Enligt regionen bör en distributör vara den organisation som lever-

 

erar produkter till verksamheter utanför den egna regionens verksamhet.

 

Liknande synpunkter framför även SKR. Även andra regioner, bland annat

 

Region Gävleborg och Region Västmanland, lyfter frågan om vilka enhet-

 

er som kan anses vara distributörer inom hälso- och sjukvården.

 

Västra Götalandsregionen anför att det i förordningarna finns tolknings-

 

utrymme och att regionen snarast behöver nationellt styrande dokument

 

som tydliggör kring olika processer som exempelvis egentillverkning,

 

specialanpassning, spårbarhet, reprocessing av engångsmaterial och vilka

113

Prop. 2020/21:172 ekonomiska aktörsroller som regionen kommer att få inom bland annat våra verksamheter som förser patienter med hjälpmedel. Region Stock- holm anser att regelverket för personlig hälsoutrustning i form av till exempel sensorer behöver förtydligas ytterligare och att även denna typ av

 

teknik bör CE-märkas.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Som anges i avsnitt 3 så görs hänvisningarna till EU-förordningarna uti-

 

från deras engelska förkortningar, dvs. förordning (EU) 2017/745 för-

 

kortas med MDR-förordningen (Medical Devices Regulation) och förord-

 

ning (EU) 2017/746 med IVDR-förordningen (In Vitro Diagnostic

 

Regulation). I lagtexten hänvisas det emellertid till förordning (EU)

 

2017/745 respektive förordning (EU) 2017/746. Lagrådet anger att ett sätt

 

att göra lagtexten läsvänligare är att även i lagtexten använda förkortning-

 

arna MDR-förordningen och IVDR-förordningen. Regeringen noterar att

 

det finns lagar i vilka EU-förordningar benämns med informella namn,

 

exempelvis lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s

 

dataskyddsförordning och lagen (2019:59) med kompletterande

 

bestämmelser till EU:s geoblockeringsförordning. I de nu aktuella lagarna

 

skulle EU-förordningarna benämnas med förkortningar av sina engelska

 

namn. Regeringen bedömer dock att dessa förkortningar inte bör anges i

 

lagtexten utan att EU-förordningarnas kortform i stället ska användas där.

 

Det är mest brukligt och det som rekommenderas i SB PM (2014:3)

 

Redaktionella och språkliga frågor i EU-arbetet.

 

Många av de termer och uttryck som används i EU-förordningarna de-

 

finieras i artikel 2 i MDR-förordningen och artikel 2 i IVDR-förordningen.

 

Termer och uttryck som används i den nya kompletterande lagen bör

 

därför ha samma betydelse som i EU-förordningarna.

 

Produkter

 

Av artikel 1.4 i MDR-förordningen framgår att med uttrycket produkter

 

avses i den förordningen medicintekniska produkter, tillbehör till medicin-

 

tekniska produkter och de produkter som förtecknas i bilaga XVI.

 

Begreppet medicintekniska produkter är definierat i artikel 2.1 i MDR-

 

förordningen. Enligt den definitionen är en medicinteknisk produkt en pro-

 

dukt som enligt tillverkaren är avsedd att användas på människor för de

 

mediciniska ändamål som uppställs i bestämmelsen. Därutöver omfattar

 

begreppet vissa produkter som kontrollerar befruktning eller är avsedda

 

för rengöring, desinficering och sterilisering av medicintekniska

 

produkter.

 

Enligt artikel 1.2 i MDR-förordningen ska förordningsbestämmelserna

 

också omfatta de grupper av produkter som förtecknas i bilaga XVI. Dessa

 

produkter är sådana som enligt tillverkaren är avsedda för estetiska eller

 

andra icke-medicinska ändamål. De produkter som tas upp i bilaga XVI

 

till MDR-förordningen är sådana som liknar medicintekniska produkter i

 

fråga om funktion och riskprofil och därför bör omfattas av MDR-förord-

 

ningens bestämmelser. Några exempel på de produkter som är upptagna i

 

bilagan och som kommer att omfattas av förordningen är kontaktlinser för

 

estetisk användning, olika implantat, exempelvis bröstimplantat, medel för

114

att fylla ut huden i ansiktet eller övrig hud eller slemhinnor, utrustning för

fettsugning, lasrar för hudförbättring, lasrar för tatuerings- eller hårbort- tagning samt utrustning för elektromagnetisk hjärnstimulering. Dessa pro- dukter är således inte medicintekniska produkter enligt definitionerna i MDR- och IVDR-förordningarna men ska ändå omfattas av bestämmel- serna i MDR-förordningen.

För att få samma tillämpningsområde i den kompletterande svenska lag- en bör uttrycket produkter definieras i lagen. Enligt definitionen ska pro- dukter omfatta medicintekniska produkter, tillbehör till medicintekniska produkter och produkter som förtecknas i bilaga XVI till MDR-förord- ningen.

I artikel 1.2 i IVDR-förordningen framgår det att med produkter avses i den EU-förordningen både medicintekniska produkter för in vitro- diagnostik och tillbehör till sådana produkter. Definitioner på dessa pro- dukter och tillbehör finns i artikel 2.2 och 2.4 i IVDR-förordningen. Även dessa produkter och tillbehör ska omfattas av uttrycket produkter i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

Distributörer

I detta avsnitt kan frågan om begreppet distributör lyftas. Av artikel 2.34 i MDR-förordningen och artikel 2.27 i IVDR-förordningen framgår att med distributör avses en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en produkt på marknad- en, fram till ibruktagandet. Region Kalmar anser att definitionen av distri- butör är ganska bred vilket kan leda till orimligheter. Även SKR anser att definitionen är för vid och efterlyser förtydliganden. Både regionen och SKR anger att en medicinteknisk avdelning som har låneapparater till exempel skulle kunna bli en distributör med nuvarande skrivning om en patient lånar eller får en utrustning förskriven vilken ska användas i patientens hem. Det naturliga synsättet borde enligt remissinstanserna vara att en patients hem anses vara en förlängning av vårdgivarens egen verk- samhet. Inte heller bör ett centrallager eller hjälpmedelsverksamhet som ingår i en regions verksamhet betraktas som distributörer så länge lever- anser sker till verksamheter inom den egna regionen eller till patienter som regionen ansvarar för. Enligt regionen och SKR bör en distributör vara den organisation som levererar produkter till verksamheter utanför den egna regionens verksamhet. Även andra regioner, bland annat Region Gävle- borg och Region Västmanland, lyfter frågan om vilka enheter som kan anses vara distributörer inom hälso- och sjukvården. Vem som är att be- döma som distributör är en tillämpning av EU-förordningarna och det lämnas till de aktörer som ska tillämpa EU-förordningar att göra den be- dömningen. Regeringen kommer dock att följa frågan.

Hälso- och sjukvårdsinstitution

Ivissa bestämmelser i MDR-förordningen och IVDR-förordningen an- vänds uttrycket hälso- och sjukvårdsinstitution. Uttrycket aktualiseras i denna proposition i fråga om egentillverkade produkter (artikel 5.5 i MDR-förordningen och artikel 5.5 i IVDR-förordningen), reprocessing (artikel 17.3 i MDR-förordningen), information om implantat till en

Prop. 2020/21:172

115

Prop. 2020/21:172 patient (artikel 18 i MDR-förordningen) och lagring och förvaring av UDI

 

(artikel 27.9 i MDR-förordningen och artikel 24.9 i IVDR-förordningen).

 

”Hälso- och sjukvårdsinstitution” definieras i artikel 2.36 i MDR-

 

förordningen och i artikel 2.29 i IVDR-förordningen som en organisation

 

vars primära syfte är att ge vård eller behandling till patienter eller att

 

främja folkhälsan. En viss vägledning till uttryckets räckvidd ges i skäl 30

 

i ingressen till MDR-förordningen och skäl 29 i ingressen till IVDR-

 

förordningen, där det anges att bland hälso- och sjukvårdsinstitutioner

 

ingår sjukhus och institutioner men även laboratorier och folkhälso-

 

institutioner som stöder hälso- och sjukvårdssystemet eller tillgodoser

 

patientbehov men som inte direkt behandlar eller vårdar patienter. Av

 

skälen framgår vidare att uttrycket hälso- och sjukvårdsinstitution inte om-

 

fattar inrättningar som i första hand har som syfte att främja hälsofrågor

 

eller en hälsosam livsstil, såsom gym, span, friskvårds- och tränings-

 

anläggningar.

 

I svensk rätt används inte uttrycket hälso- och sjukvårdsinstitution. I

 

stället används andra termer och uttryck såsom hälso- och sjukvård, vård-

 

givare, hälso- och sjukvårdsverksamhet, vårdinrättningar och sjukhus

 

m.fl., jämför bland annat i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och

 

patientsäkerhetslagen (2010:659). Genom EU-förordningarna tillkommer

 

således uttrycket hälso- och sjukvårdsinstitution.

 

SKR avråder från att benämningen hälso- och sjukvårdsinstitution

 

används i svenska författningar. För att undvika otydlighet föreslår SKR

 

att den etablerade termen vårdgivare i stället används och vid behov

 

förtydligas i de få fall en viss reglering avser någon ytterligare organisation

 

än vårdgivare. Sista meningen i definitionen pekar enligt SKR på att det

 

är ett begrepp motsvarande vårdgivare som avses med hälso- och sjuk-

 

vårdsinstitution. Region Uppsala anser att begreppet som är nytt inom

 

svensk sjukvård behöver definieras.

 

EU-förordningarna gäller i Sverige som lag. För att de kompletterande

 

bestämmelserna till EU-förordningarna ska få samma omfattning som EU-

 

förordningarnas bestämmelser bedöms det lämpligt att samma begrepp

 

används i den nya lagen EU-rätten ska tolkas av de tillämpande aktörerna

 

och det är således tillämpande myndigheter, domstolar och andra aktörer

 

som får tolka vad som avses med en hälso- och sjukvårdsinstitution.

 

Det finns dock vissa termer och uttryck i den svenska lagstiftningen som

 

kan anses innefattas i uttrycket hälso- och sjukvårdsinstitution. Ett sådant

 

exempel är hälso- och sjukvård. Av 2 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen

 

framgår att med hälso- och sjukvård avses i den lagen åtgärder för att

 

medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. En

 

liknande definition finns om tandvård i 1 § tandvårdslagen (1985:125).

 

Enligt den bestämmelsen avses med tandvård i den lagen åtgärder för att

 

förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan. I

 

patientsäkerhetslagen innebär hälso- och sjukvård verksamhet som bland

 

annat omfattas av hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen och verksam-

 

het inom detaljhandel med läkemedel enligt lagen (2009:366) om handel

 

med läkemedel. Verksamhet som bedriver hälso- och sjukvård bör därför

 

ingå i begreppet hälso- och sjukvårdsinstitutioner.

 

En annan term som ofta förekommer i svensk rätt är vårdgivare. Med

 

vårdgivare avses i hälso- och sjukvårdslagen en statlig myndighet, region,

116

kommun, annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver

hälso- och sjukvårdsverksamhet. En liknande definition finns i patient- Prop. 2020/21:172 säkerhetslagen.

Hälso- och sjukvård bedöms innefatta verksamhet som har som primärt syfte att ge vård eller behandling till patienter eller att främja hälsan. Vidare bedöms en vårdgivares verksamhet bedrivas inom en organisation vars primära syfte är att ge vård eller behandling till patienter eller att främja hälsan. Hälso- och sjukvård och vårdgivare bör därför anses falla inom uttrycket hälso- och sjukvårdsinstitutioner.

Det finns dock verksamheter som man kan diskutera om de kan omfattas av begreppet hälso- och sjukvårdsinstitutioner. Ett sådant exempel är fot- vård för att förebygga och behandla förändringar i hud och naglar på fötter- na hos personer med sjukdomar som till exempel diabetes eller ledgångs- reumatism. Behandlingen kan ges på remiss, och patienten får välja någon av de mottagningar som berörd region har avtal med. I många fall drivs dessa verksamheter av exempelvis medicinska fotterapeuter. Dessa är inte vårdgivare utan står i stället under tillsyn av kommunen. Till grund för denna tillsyn ligger bland annat miljöbalken, förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll och Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2006:4) om yrkesmässig hygienisk verksamhet. Som ovan nämns får frågan om vilka verksamheter som ingår i uttrycket hälso- och sjuk- vårdsinstitutioner lämnas till tillämpande myndigheter, domstolar och andra tillämpande aktörer att tolka.

Styrande dokument

Som Västra Götalandsregionen anför så finns det tolkningsutrymme gäll- ande vissa begrepp och processer i förordningarna. Regionen tar upp exempel som egentillverkning, specialanpassning, spårbarhet, reprocess- ing av engångsmaterial och vilka ekonomiska aktörsroller som regionen kommer att få inom bland annat verksamheter som förser patienter med hjälpmedel. Regionen bedömer att det snarast behövs nationellt styrande dokument som tydliggör dessa och andra processer och frågor. Tolkning av EU-förordningar görs av tillämpande aktörer, bland annat regioner, men ytterst kommer en fråga om tolkning att avgöras i domstol. Tolkning av EU-förordningen kommer även till stor del att göras av de myndigheter som utsetts till behöriga myndigheter och tillsynsmyndigheter. Hur dessa myndigheter bedömer frågor kommer att utkristalliseras med tiden och det är dessa myndigheter som bedömer om de avser att publicera vägledningar och förklaringar. Region Stockholm anser att regelverket för personlig hälsoutrustning i form av till exempel sensorer behöver förtydligas ytter- ligare och att även denna typ av teknik bör CE-märkas. I detta avseende kan nämnas att i den omfattning utrustningen är att bedöma som en pro- dukt enligt MDR- eller IVDR- förordningen så kommer dessa att omfattas av EU-regleringarna. Hur annan utrustning ska klassificeras och vilka krav som ska uppställas på dessa produkter kan inte behandlas i detta lagstift- ningsarbete som är fokuserat på att anpassa svensk rätt till EU- förordningarna.

117

Prop. 2020/21:172

6.3

Produkter avsedda för estetiska och icke-

 

 

medicinska ändamål

 

 

 

Regeringens bedömning: Regleringen om de produkter som omfattas

 

av MDR- och IVDR-förordningarna ska vara anpassad till förslagen i

 

propositionen Lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injek-

 

tionsbehandlingar.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens bedömning. I

 

promemorians förslag hänvisades det dock till departementspromemorian

 

Stärkt skydd för den enskilde vid estetiska behandlingar (Ds 2019:20).

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Svensk Fören-

 

ing för Estetisk Plastikkirurgi anser att ingen av de produkter som räknas

 

upp i bilagan, utom möjligen tatuering och hårborttagning, kan användas

 

som ”produkter utan avsett medicinskt syfte”. Enligt föreningen är varje

 

procedur där huden genomborras medicinsk.

 

Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelserna i MDR-förord-

 

ningen omfattar även de produkter som anges i bilaga XVI till den EU-

 

förordningen. Detta under förutsättning att produkterna enligt tillverkaren

 

inte är avsedda för medicinskt ändamål, utan för estetiska eller andra icke-

 

medicinska ändamål. Bland de produkter som omfattas av bilaga XVI till

 

MDR-förordningen finns kontaktlinser för estetisk användning, olika im-

 

plantat, exempelvis bröstimplantat, medel för att fylla ut huden i ansiktet

 

eller övrig hud eller slemhinnor, utrustning för fettsugning, lasrar för hud-

 

förbättring, lasrar för tatuerings- eller hårborttagning samt utrustning för

 

elektromagnetisk hjärnstimulering. Vissa av produkterna används vid

 

kirurgiska behandlingar, exempelvis bröstförstoring och fettsugning.

 

Andra produkter injiceras, exempelvis injektioner med s.k. filler som är ett

 

utfyllande ämne som sprutas in i vävnaden för att påverka form och

 

hudkontur.

 

 

Svensk Förening för Estetisk Plastikkirurgi anser att ingen av de pro-

 

dukter som räknas upp i bilagan, utom möjligen produkter för tatuering

 

och hårborttagning, kan användas som ”produkter utan avsett medicinskt

 

syfte”. Föreningen anför att varje procedur där huden är genomborrad är

 

medicinsk, annars är det en kriminell handling som orsakar kroppsskada,

 

och man ska kunna dömas till fängelse för det. Regeringen noterar att

 

MDR-förordningen främst är en produktlagstiftning som säkerställer att

 

de produkter som omfattas av förordningen håller en hög hälso- och säker-

 

hetsnivå. Genom att även ta med vissa av de produkter som används vid

 

estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar så

 

kommer även dessa produkter att omfattas av den höga hälsoskyddsnivån

 

som gäller för medicintekniska produkter. När det kommer till använd-

 

ningen av dessa produkter tillämpas andra regelverk. I det avseendet kan

 

följande nämnas.

 

Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) innehåller bestämmelser om hur

 

hälso- och sjukvårdsverksamheten ska organiseras och bedrivas. Uttrycket

 

hälso- och sjukvård definieras i den lagen som åtgärder för att medicinskt

 

förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. En liknande defini-

118

tion finns om tandvård i 1 § tandvårdslagen (1985:125). Enligt den be-

stämmelsen avses med tandvård i den lagen åtgärder för att förebygga, ut- reda och behandla sjukdomar och skador i munhålan. En behandling som inte görs för att medicinskt förebygga, utreda eller behandla sjukdomar eller skador omfattas således inte av hälso- och sjukvårdslagen eller tand- vårdslagen. Patientsäkerhetslagen (2010:659) som har till syfte att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård och därmed jämförlig verk- samhet, har en något vidare definition av hälso- och sjukvård. Med hälso- och sjukvård avses i den lagen sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen, lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar, lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar, lagen (2019:1297) om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter samt verk- samhet inom detaljhandel med läkemedel enligt lagen (2009:366) om handel med läkemedel. Estetiska och icke-medicinska behandlingar som kan utföras med sådana produkter som anges i bilaga XVI till MDR-för- ordningen omfattas inte av patientsäkerhetslagen.

Om produkter som anges i bilaga XVI används för medicinska syften, så faller behandlingen inom uttrycket hälso- och sjukvård och behandling- en omfattas av hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen. Om produkterna används utan medicinskt syfte, så omfattas de inte av dessa lagar. I detta sammanhang kan det nämnas att hälso- och sjukvården och hälso- och sjukvårdspersonal kan använda produkter som anges i bilaga XVI i medicinskt syfte men också utan sådant syfte. Ett exempel på detta är bröstimplantat. Dessa implantat kan användas för rekonstruktion av bröst efter en bröstcancerbehandling eller för ett rent estetiskt syfte.

Den 3 december 2020 beslutade regeringen om propositionen Lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar (prop. 2020/21:57). I den propositionen föreslås en ny lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. Det övergripande målet med den föreslagna lagen är att stärka skyddet för individens liv och hälsa.

Uttrycken estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehand- lingar är enligt den propositionens förslag sådana behandlingar som görs för att förändra eller bevara utseendet på en människa. Behandlingar som utgör hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen, dvs. när det är åtgärder som görs för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjuk- domar och skador, faller utanför den föreslagna lagens tillämpnings- område. Även kirurgiska ingrepp och injektionsbehandlingar som utgör tandvård enligt tandvårdslagen eller som annars görs i syfte att förändra eller bevara utseendet i munhålan faller utanför tillämpningsområdet för den föreslagna lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar.

Den föreslagna lagen omfattar endast yrkesmässig verksamhet och inne- håller bestämmelser om vilka krav som ska gälla för den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen. Bland annat ska vissa bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen tillämpas. Kraven syftar till att upprätthålla hög

patientsäkerhet. Patientskadelagen (1996:799), patientdatalagen (2008:355) och patientsäkerhetslagen görs tillämpliga på verksamhet som omfattas av den föreslagna lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar.

Vidare ska det i den föreslagna lagen regleras vem som får utföra esteti- ska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. Endast den som är legitimerad läkare eller legitimerad tandläkare med adekvat

Prop. 2020/21:172

119

Prop. 2020/21:172 specialistkompetens ska få utföra estetiska kirurgiska ingrepp och endast den som har legitimation som läkare, tandläkare eller sjuksköterska får ut- föra estetiska injektionsbehandlingar. Regeringen ska dock enligt förslag- en i propositionen få meddela föreskrifter om att även annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal får utföra vissa estetiska behandlingar som omfattas av lagen samt under vilka förutsättningar det får göras. Den som utför en behandling utan att uppfylla föreskrivna kompetenskrav kan dömas till fängelse i högst sex månader.

Enligt förslagen i propositionen ska Inspektionen för vård och omsorg (IVO) vara ansvarig tillsynsmyndighet för de verksamheter som omfattas av lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehand- lingar. Enligt propositionen ska den nya lagstiftningen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar träda i kraft den 1 juli 2021.

MDR-förordningen reglerar flera av de produkter som används vid estet- iska ingrepp, men förordningen reglerar inte användningen av dessa pro- dukter. Förslagen i propositionen Lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar syftar till att reglera sådana behandlingar. I artikel 18 finns dock bestämmelser som innebär vissa åligganden för hälso- och sjukvården och dess personal. I den artikeln finns bestämmelser om att information ska lämnas om ett implantat till den som fått implant- atet inopererat i sin kropp, jämför avsnitt 9.7. Vidare finns det bestämmel- ser i EU-förordningarna om spårbarhet genom lagring och förvaring av en produkts unika produktidentifiering (UDI). Denna fråga behandlas i avsnitt 9.11.

7Anmälda organ och ansvarig myndighet

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de intyg eller rapporter som får åberopas till stöd för en ansökan om att utses till anmält organ.

I lagen om ackreditering och teknisk kontroll ska det införas en upplysning om att bestämmelser om anmälda organ och myndighet med ansvar för anmälda organ finns i MDR- och IVDR-förordningarna.

Regeringens bedömning: Läkemedelsverket bör även fortsättnings- vis vara myndighet med ansvar för anmälda organ enligt MDR- och IVDR-förordningarna.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Flera remiss- instanser, bland annat E-hälsomyndigheten, Region Skåne och Karolinska Institutet, ser en risk med att det finns få godkända anmälda organ inom EU. Karolinska Institutet föreslår att Läkemedelsverket ska få ansvar för att antalet anmälda organ etableras i tillräcklig utsträckning. E-hälsomynd-

igheten bedömer att bristen på anmälda organ är en risk som både kan

120

hämma den internationella och nationella utvecklingen av medicin- Prop. 2020/21:172 tekniska produkter och att det även utgör en möjlig risk gällande nationell

informations- och cybersäkerhet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Anmälda organ är oberoende organisationer som ska bistå och övervaka tillverkarnas arbete med att kontrollera och säkerställa att de produkter som släpps ut på marknaden uppfyller gällande regler. Det är vidare mynd- igheter med ansvar för anmälda organ som ska bedöma och utse anmälda organ.

Iartiklarna 35–50 i MDR-förordningen och artiklarna 31–46 i IVDR- förordningen finns bestämmelser om anmälda organ. Många av dessa be- stämmelser finns redan till stor del i kommissionens genomförandeförord- ning (EU) nr 920/2013 av den 24 september 2013 om utseende och över- vakning av anmälda organ i enlighet med rådets direktiv 90/385/EEG om aktiva medicintekniska produkter för implantation och rådets direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter som reglerar anmälda organ.

Bestämmelserna om anmälda organ i MDR-förordningen respektive IVDR-förordningen började tillämpas redan den 26 november 2017. De bestämmelser som då behövde anpassas till svensk rätt redovisas i propositionen Anpassningar till EU:s nya förordningar om medicinteknik

–del 1 (prop. 2016/17:197). I det lagstiftningsarbetet infördes två bestäm- melser, 9 a och 9 b §§, i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter. Dessa bestämmelser behandlas nedan.

Myndighet med ansvar för anmälda organ

Av artikel 35 i MDR-förordningen och artikel 31 i IVDR-förordningen framgår att en medlemsstat som tänker utse ett organ för bedömning av överensstämmelse till anmält organ eller har utsett ett anmält organ för att utföra bedömningar av överensstämmelse enligt förordningen, ska utse en myndighet som har det ansvaret. Denna myndighet kallas enligt förord- ningarna för myndighet med ansvar för anmälda organ. I de efterföljande artiklarna finns flera uppgifter som denna myndighet ska fullgöra. Genom propositionen Anpassningar till EU:s nya förordningar om medicinteknik

–del 1 (prop. 2016/17:197) infördes bestämmelsen 9 a § lagen om medicintekniska produkter. Enligt den bestämmelsen är det regeringen som beslutar vilken myndighet som ansvarar för anmälda organ enligt MDR- och IVDR-förordningarna. I förarbetena konstateras det att den an- svariga myndigheten ska utse och bedöma ärenden om anmälda organ och att dessa ärenden avgörs med bindande beslut. Således får myndigheten befogenhet att bestämma över vissa förhållanden för anmälda organ. I för- arbetena noteras att en sådan befogenhet ska grunda sig på bestämmelse i författning eller på ett konkret beslut av regering eller riksdag. Mot bakgrund av detta gjordes bedömningen att det i lag skulle anges att det var regeringen som utser nämnda myndighet. Av 1 a § förordningen (2007:1205) med instruktion för Läkemedelsverket framgår att Läke- medelsverket är ansvarig myndighet för anmälda organ enligt MDR- och IVDR-förordningarna. Det kan nämnas att det är Styrelsen för ackredit- ering och teknisk kontroll (Swedac) som utsett anmälda organ enligt

direktiven.

121

Prop. 2020/21:172 I detta lagstiftningsarbete är avsikten att lagen om medicintekniska pro- dukter ska upphävas och att de bestämmelser som ska fortsätta att vara giltiga ska överföras till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. Som framgår av titeln till den nya lagen så ska den lagen vara ett komplement till EU-för- ordningarna. De flesta materiella bestämmelser kommer således att finnas i EU-förordningarna. Att medlemsstater ska utse en myndighet med ansvar för anmälda organ, för det fall medlemsstaten avser att utse anmälda organ, framgår av artikel 35 i MDR-förordningen och artikel 31 i IVDR-förord- ningen. I MDR- och IVDR-förordningarna finns bestämmelser om dessa myndigheters arbetssätt, exempelvis att de ska inrättas, organiseras och drivas på ett sådant sätt att objektiviteten och opartiskheten i deras verk- samhet värnas och intressekonflikter med organen för bedömning av över- ensstämmelse undviks och att dessa myndigheter ska ha ett tillräckligt antal anställda med lämplig kompetens till förfogande (artikel 35.2 och

122

35.6i MDR-förordningen och artikel 31.2 och 31.6 i IVDR-förordningen). Därutöver finns bestämmelser om myndighetens bedömning av ansök- ningar, om förfarande för att utse anmälda organ, övervakning av anmälda organ och granskning av anmälda organs bedömningar. Det finns således detaljerade bestämmelser om dessa myndigheters organisation och verk- samhet i både MDR- och IVDR-förordningarna. Det som behövs är att Sverige utser en myndighet med ansvar för anmälda organ. Läkemedels- verket bör även fortsättningsvis vara den myndighet med ansvar för anmälda organ som anges i artikel 35 i MDR-förordningen och artikel 31 i IVDR-förordningen. Regeringen avser att meddela föreskrifter om detta i förordning med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Bestämmelsen i 9 a § första stycket behöver inte föras över till den nya lagen med komplett- erande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

I 9 a § andra stycket lagen om medicintekniska produkter finns en upp- lysningsbestämmelse om att den myndighet som har utsetts till den mynd- ighet som ansvarar för anmälda organ ska fullgöra de uppgifter som följer av MDR- och IVDR-förordningarna. Med tanke på att den nya lagen kom- pletterar EU-förordningarna bedöms denna upplysningsbestämmelse inte behöva överföras till den nya lagen.

Möjlighet att åberopa ackrediteringsintyg

Ett organ som vill bli utsett till anmält organ får ansöka om detta hos den myndighet med ansvar för anmälda organ som en medlemsstat utsett. Ansökan om att utses till ett anmält organ ska innehålla dokumentation som styrker att kraven i bilaga VII till MDR-förordningen är uppfyllda. Av artikel 38.2 i MDR-förordningen framgår det att när det gäller de organisatoriska och allmänna krav och de krav på kvalitetsledning som anges i avsnitten 1 och 2 i bilaga VII till MDR-förordningen så är det möjligt att använda sig av ackreditering till stöd för ansökan i denna del. I avsnitt 1 i bilaga VII regleras organisatoriska och allmänna krav som till exempel att ett anmält organ ska vara inrättat enligt nationell lagstiftning och ska vara oberoende och opartiskt. I avsnitt 2 anges kvalitetslednings- krav som ska uppfyllas av anmälda organ, till exempel krav på viss doku- mentation. I fråga om den här typen av krav får ett giltigt ackrediterings-

intyg och motsvarande utvärderingsrapport utfärdad av ett nationellt Prop. 2020/21:172 ackrediteringsorgan i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 lämnas

in och intyget ska beaktas under bedömningen av ansökan om att få bli utsett till ett anmält organ. Motsvarande bestämmelser finns för medicin- tekniska produkter för vitro-diagnostik (artikel 34.2 och avsnitten 1 och 2 i bilaga VII till IVDR-förordningen). Det kan nämnas att i Sverige är det Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) som beslutar i fråga om nämnda ackreditering och som beviljar den genom att utfärda ackrediteringsintyget, jämför 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Bestämmelserna i MDR- och IVDR-förordningarna anpassades till svensk rätt genom införandet av 9 b § lagen om medicintekniska produkt- er. Enligt den bestämmelsen får ett organ som ansöker om att få bli ett anmält organ åberopa ett ackrediteringsintyg som utfärdats enligt 5 § lagen om ackreditering och teknisk kontroll. Bestämmelsen infördes i lagen om medicintekniska produkter för att det skulle bli tydligt för de anmälda organen och tillämparen i övrigt att ackrediteringsmöjligheten fanns kvar i denna begränsade del.

När EU-förordningarna om medicintekniska produkter börjar tillämpas kommer huvuddelen av de materiella bestämmelserna att finnas i dessa förordningar och endast kompletterande bestämmelser kommer att finnas i den nya lagen eller i annan lagstiftning. Det bedöms som lämpligt att den närmare regleringen om vilka intyg som kan åberopas av den som ansöker om att bli ett anmält organ införs i förordning, i stället för lag. Det föreslås därför att det i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de intyg eller rapporter som får åberopas till stöd för en ansökan om att utses till anmält organ.

Avgifter och tystnadsplikt

Genom propositionen Anpassningar till EU:s nya förordningar om medicinteknik – del 1 (prop. 2016/17:197) gjordes även ändringar i be- stämmelser om tystnadsplikt och avgifter. Bestämmelser om tystnadsplikt och avgifter behandlas i avsnitt 12.3 och 14.

Ytterligare krav på anmälda organ

Av skäl 55 i ingressen till MDR-förordningen och skäl 51 i ingressen till IVDR-förordningen framgår det att medlemsstaterna får, särskilt med tanke på sitt ansvar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjuk- vård, fastställa ytterligare krav på anmälda organ som utsetts för bedöm- ning av överensstämmelse av produkter och som är etablerade på deras territorium, när det gäller frågor som inte regleras av förordningarna. Sådana ytterligare fastställda krav bör inte påverka tillämpningen av mer specifik övergripande unionslagstiftning om anmälda organ och likabe- handling av anmälda organ. I dagsläget har inte Läkemedelsverket eller någon annan myndighet framfört att det finns något sådant behov. Någon sådan reglering föreslås därför inte i denna proposition.

123

Prop. 2020/21:172

124

Följdändring

I 9 a § andra stycket lagen om ackreditering och teknisk kontroll anges det att bestämmelser om ansvarig myndighet för att utse och anmäla organ enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 finns i lagen om medicintekniska produkter. Eftersom lagen om medicintekniska produkter ska upphävas ska hänvisningen till den lagen tas bort. I stället ska det anges att bestämmelser om anmälda organ och myndighet med ansvar för anmälda organ finns i MDR- och IVDR-förordningarna.

Risker

Flera remissinstanser, bland annat E-hälsomyndigheten, Region Skåne och Karolinska Institutet, ser en risk med att det finns få godkända anmälda organ inom EU och när remissinstanserna skrev sina yttrande fanns inte heller något godkänt anmält organ inom Sverige. Karolinska Institutet föreslår att Läkemedelsverket får ansvar för att antalet anmälda organ etableras i tillräcklig utsträckning. Region Skåne ser en risk att den be- gränsade kapaciteten hos anmälda organ inom EU kan leda till att produkt- er inte kan certifieras enligt MDR-förordningen i tid. Därmed ser regionen en risk för en bristande tillgång på medicintekniska produkter alternativt att en monopolsituation uppstår när tillverkare ska börja tillämpa bestäm- melserna i MDR-förordningen. E-hälsomyndigheten bedömer att bristen på anmälda organ är en risk som både kan hämma den internationella och nationella utvecklingen av medicintekniska produkter och att det även utgör en möjlig risk gällande nationell informations- och cybersäkerhet. När det gäller vårdinformationssystemen som utgör en kritisk infrastruktur för landets hälso- och sjukvård anser E-hälsomyndigheten att säkerhets- risken är särskilt påtaglig då de anmälda organen ska kontrollera och analysera de eventuella brister som finns i dessa system. Dessutom krävs att när vårdinformationssystem ska ansluta mot nationella läkemedels- listan hos E-hälsomyndigheten, vilket är senast juni 2022, behöver de vara godkända enligt MDR-förordningen. Förhållandet att det finns få certifi- erade anmälda organ i Europa, och ännu inget i Sverige, som kan godkänna medicintekniska produkter enligt det nya regelverket bedömer E-hälso- myndigheten vara en kritisk faktor. Regeringen noterar att den brist på anmälda organ som E-hälsomyndigheter pekar på till stor del har berott på Storbritanniens utträde ur EU. Utvecklingen har varit gynnsam, och det finns för närvarande runt 20 anmälda organ för MDR-förordningen inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) men utanför Storbritannien. Av dessa är svenska Intertek Medical Notified Body AB ett sådant anmält organ. För IVDR-förordningen finns för närvarande runt fem anmälda organ, ingen av dessa finns i Sverige. Regeringen fortsätter att följa utvecklingen och ser gärna att fler anmälda organ är placerade i Sverige.

8

Behörig myndighet

Prop. 2020/21:172

 

Regeringens bedömning: Läkemedelsverket bör även fortsättningsvis vara behörig myndighet enligt MDR- och IVDR-förordningarna med undantag för de områden där Inspektionen för vård och omsorg (IVO) är behörig myndighet.

IVO bör vara behörig myndighet för egentillverkade produkter enligt artikel 5.5 i MDR-förordningen och artikel 5.5 i IVDR-förordningen, för sådan genetisk information, rådgivning och sådant informerat sam- tycke som avses i artikel 4 i IVDR-förordningen och för att information om implantat lämnas. IVO bör också vara behörig myndighet för de krav på lagring och förvaring av den unika produktidentifieringen (UDI) som uppställs på hälso- och sjukvården och hälso- och sjukvårdspersonal.

Läkemedelsverket bör även fortsättningsvis vara den behöriga mynd- igheten för mänskliga vävnader och celler som avses i kapitel II avsnitt 5.3.1 a i bilaga IX till MDR-förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian föreslås det att IVO ska vara behörig myndighet för sådana implantatkort och sådan information som avses i artikel 18.2 i MDR-förordningen.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Läkemedels- verket påpekar att IVO inte är behörig myndighet för implantatkort, vilket Läkemedelsverket anser ligger under Läkemedelsverkets bemyndigande. Enligt Läkemedelsverket har IVO tillsyn över vårdens överlämnande av informationen (inklusive implantatkortet). Region Skåne finner att hälso- och sjukvårdsgivare kan tvingas hantera anvisningar m.m. från två olika myndigheter, Läkemedelsverket och IVO. Regionen noterar att dessa myndigheter har delvis olika inriktning och innebörd och regionen pekar på att det är viktigt att det säkerställs att berörda myndigheter samverkar för att möjliggöra en effektiv hantering för hälso- och sjukvården.

Skälen för regeringens bedömning

Iflera bestämmelser i EU-förordningarna anges att behörig myndighet ska få information, handlingar, samarbeta med aktörer och vidta åtgärder såsom att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av en produkt, dra tillbaka en produkt eller återkalla den (jfr exempelvis artiklarna 6, 10–11, 13–14, 16 i MDR- och IVDR-förordningarna och artikel 25.2 i MDR- förordningen). I andra bestämmelser anges att viss information ska hållas tillgänglig för medlemsstaternas behöriga myndigheter, exempelvis EU- försäkran och belägg för att en artikel som ska ersätta en originaldel inte inverkar negativt på produktens säkerhet eller prestanda. Det kan nämnas att EU-försäkran om överensstämmelse är ett intyg om att de grund- läggande hälso- och säkerhetskraven är uppfyllda.

Enligt artikel 101 i MDR-förordningen och artikel 96 i IVDR-förord- ningen ska medlemsstaterna utse en eller flera behöriga myndigheter som

ska ansvara för genomförandet av förordningarna. Medlemsstaterna ska se

125

 

Prop. 2020/21:172 till att deras myndigheter har de befogenheter, de resurser, den utrustning och de kunskaper som krävs för att myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter enligt förordningarna på rätt sätt. Medlemsstaterna ska anmäla de behöriga myndigheternas namn och kontaktuppgifter till kommission- en, som ska offentliggöra en förteckning över behöriga myndigheter.

126

I propositionen Anpassningar till EU:s nya förordningar om medicintek- nik – del 1 (prop. 2016/17:197) gjordes bedömningen att eftersom Läke- medelsverket var behörig myndighet för medicintekniska produkter enligt EU-direktiven så var det naturligt att Läkemedelsverket fortsatte att ha denna roll även enligt EU-förordningarna om medicintekniska produkter. Regeringen anser att Läkemedelsverket även fortsättningsvis bör vara behörig myndighet enligt MDR- och IVDR-förordningarna.

Av 28 § förordningen (2020:57) med instruktion för Läkemedelsverket och 3 b § förordningen (2013:176) med instruktion för IVO framgår i vilken utsträckning Läkemedelsverket och IVO är behöriga myndigheter för medicintekniska produkter enligt MDR- och IVDR-förordningarna. I promemorian bedömdes det att IVO även fortsättningsvis bör vara behörig myndighet när det gäller egentillverkade produkter, information om genetiska tester och att information om implantat lämnas till personer som fått dessa inopererade i sig. Därutöver föreslogs det att IVO skulle vara behörig myndighet gällande lagring och förvaring av UDI i vissa fall. I dessa fall bör Läkemedelsverket inte vara behörig myndighet. Regeringens bedömning är att Läkemedelsverket ska vara behörig myndighet utom i de fall där IVO pekas ut som behörig myndighet. I vilken omfattning som IVO kommer att vara behörig myndighet kommer att bedömas närmare när förordningarna utarbetas, men för att förstå hur svensk rätt ska anpassas till EU-förordningarna så anges det dock nedan inom vilka områden som IVO i nuläget bedöms utses som behörig myndighet.

Region Skåne anser att det finns en risk när hälso- och sjukvårdsgivare får anvisningar m.m. från två olika myndigheter med delvis olika inriktning och innebörd. Regionen finner att det är viktigt att det säkerställs att berörda myndigheter samverkar för att möjliggöra en effektiv hantering för hälso- och sjukvården. Regeringen bedömer att vilken myndighet som är behörig myndighet inom ett visst område kommer att bli tydligt reglerat i svensk rätt. Att myndigheterna ska samverka framgår av 8 § förvaltnings- lagen (2017:900) där det anges att en myndighet inom sitt verksamhets- område ska samverka med andra myndigheter. Ytterligare förtydligande bedöms inte behövas.

Egentillverkade produkter

I artikel 5.5 i MDR-förordningen respektive artikel 5.5 i IVDR-förord- ningen finns bestämmelser om egentillverkade produkter. Dessa är pro- dukter som tillverkas och används inom hälso- och sjukvårdsinstitutioner. Bakgrunden till bestämmelserna är att hälso- och sjukvårdsinstitutioner ska ha möjlighet att tillverka, förändra och använda produkter internt för att, i icke-industriell skala, tillgodose målpatientgruppers särskilda behov som inte kan tillgodoses på lämplig prestandanivå genom en likvärdig pro- dukt som är tillgänglig på marknaden. Därför undantas de egentillverkade produkterna från bestämmelserna i förordningarna i de fall dessa tillverkas och används endast inom hälso- och sjukvårdsinstitutioner. Dock ska de

relevanta allmänna kraven på säkerhet och prestanda i bilaga I till MDR- Prop. 2020/21:172 förordningen och i bilaga I till IVDR-förordningen tillämpas på dessa

produkter.

I fråga om uttrycket hälso- och sjukvårdsinstitutioner så anges det i skäl

30i MDR-förordningen och skäl 29 i IVDR-förordningen att bland dessa institutioner ingår sjukhus och institutioner såsom laboratorier och folk- hälsoinstitutioner som stöder hälso- och sjukvårdssystemet eller tillgodo- ser patientbehov men som inte direkt behandlar eller vårdar patienter. Av nämnda skäl anges även att uttrycket hälso- och sjukvårdsinstitution inte omfattar inrättningar som i första hand har som syfte att främja hälsofrågor eller en hälsosam livsstil, såsom gym, span, friskvårds- och tränings- anläggningar. Det undantag som gäller för hälso- och sjukvårds- institutioner gäller följaktligen inte för de senare nämnda inrättningarna.

Med anledning av propositionen Anpassningar till EU:s nya förordning- ar om medicinteknik – del 1 (prop. 2016/17:197) utsågs IVO till behörig myndighet för egentillverkade produkter. I likhet med promemorians slut- sats så finner regeringen att det saknas anledning att i detta lagstiftnings- arbete göra en annan bedömning.

Frågor om möjlighet att meddela föreskrifter över dessa produkter behandlas i avsnitt 9.4.

Genetisk information

När genetiska tester används inom hälso- och sjukvården för diagnostik, förbättring av behandlingar och prediktiv eller prenatal testning, ska med- lemsstaterna säkerställa att den person som testas eller, i tillämpliga fall, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, får relevant informa- tion om det genetiska testets art, betydelse och konsekvenser, enligt vad som är lämpligt. Detta framgår av artikel 4 i IVDR-förordningen.

IVO har i förordningen (2013:176) med instruktion för IVO utsetts till

 

behörig myndighet för genetisk information, rådgivning och sådant

 

informerat samtycke som avses i artikel 4 i IVDR-förordningen. IVO bör

 

även fortsättningsvis vara behörig myndighet inom detta område.

 

Frågor om möjligheten att meddela föreskrifter när det gäller artikel 4 i

 

IVDR-förordningen behandlas i avsnitt 9.1.

 

Implantatkort och information om implantat till patienter

 

Den information om ett implantat som en tillverkare ska tillhandahålla

 

framgår av artikel 18.1 i MDR-förordningen. Den information som ska

 

lämnas är bland annat information som gör det möjligt att identifiera pro-

 

dukten, information om varningar och försiktighetsåtgärder och informa-

 

tion om hur produkten ska användas. Viss information ska även tillhanda-

 

hållas på ett implantatkort som tillverkaren ska tillhandahålla tillsammans

 

med produkten.

 

Av artikel 18.1 i MDR-förordningen framgår även att informationen om

 

implantatet ska vara snabbt tillgänglig för den patient som fått implantat

 

inopererat i sig och den ska ges på det eller de språk som den berörda

 

medlemsstaten har fastställt. Informationen ska vidare vara skriven på ett

 

sätt som lätt kan förstås av en lekman och ska vid behov uppdateras.

 

Enligt artikel 18.2 i MDR-förordningen ska medlemsstaterna kräva att

 

hälso- och sjukvårdsinstitutionerna ger den information som anges i artikel

127

 

Prop. 2020/21:172

128

18.1tillsammans med implantatkortet till en patient som fått ett implantat inopererat i sig. IVO har i förordningen med instruktion för IVO utsetts till behörig myndighet för sådana implantatkort och sådan information som avses i artikel 18.2. I promemorian föreslogs det att IVO även fort- sättningsvis bör vara behörig myndighet i dessa avseenden. Läkemedels- verket har i sitt remissvar angett att Läkemedelsverket är behörig myndig- het när det gäller implantatkort och att IVO har tillsyn över vårdens över- lämnande av informationen (inklusive implantatkortet) i samband med implantation. Regeringen håller med om vad Läkemedelsverket anför och anser att IVO bör vara behörig myndighet i fråga om att information om ett implantat lämnas till den person som fått ett implantat inopererat i sig.

Frågor om informationskrav och språkkrav på den information som ska lämnas behandlas i avsnitt 9.7 och 9.8.

Behörig myndighet när det gäller lagring och förvaring av UDI inom hälso- och sjukvården

IMDR- och IVDR-förordningarna införs ett system med unik produkt- identifiering (UDI). Alla produkter ska märkas med UDI. Undantagna från detta krav är specialanpassade produkter, egentillverkade produkter, pröv- ningsprodukter och produkter avsedda för prestandastudier. Som anges i avsnitt 9.11 är syftet med denna spårbarhet att öka effektiviteten avseende säkerhetsrelaterade åtgärder för produkter som släppts ut på marknaden.

I artikel 27.9 i MDR-förordningen anges att hälso- och sjukvårdsinstitu- tioner ska lagra och förvara UDI för de produkter som tillhör implantat i klass III och som de har levererat eller som har levererats till dem. I avsnitt 9.11 ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om att hälso- och sjukvårdsinstitutioner ska lagra och förvara UDI även för andra produkter än implantat i klass III och som har levererats till dem. Ett ytterligare bemyndigande föreslås också i det avsnittet och det bemyndigandet ger rätt att meddela föreskrifter om att hälso- och sjukvårdspersonal ska lagra och förvara UDI. I samma avsnitt behandlas även frågan om lagring och förvaring av UDI för produkter som är avsedda för estetiska eller andra icke-medicinska ändamål och som anges i bilaga XVI till MDR-förordningen.

IVO är den myndighet som har tillsynsansvar över hälso- och sjukvård- en och dess personal. Detta framgår av 7 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:657). För de åtgärder som vidtas inom hälso- och sjukvården eller av hälso- och sjukvårdspersonal bör IVO vara behörig myndighet. IVO bör därmed vara behörig myndighet för de krav på lagring och förvaring av UDI som uppställs på hälso- och sjukvården och hälso- och sjukvårdspersonal.

Behörig myndighet för mänskliga vävnader och celler

I artikel 1.10 i MDR-förordningen anges att en produkt som när den släpps ut på marknaden eller tas i bruk innehåller icke-viabla vävnader eller celler från människa eller derivat därav, ska bedömas och godkännas i enlighet med MDR-förordningen. Detta under förutsättning att de icke-viabla vävnaderna eller cellerna eller derivatet är en integrerad del i produkten och att dessa har en verkan som understöder produktens verkan. För dessa vävnader och celler som ingår i produkten eller som används till derivat

som ingår i produkten ska bestämmelserna om donation, tillvaratagande Prop. 2020/21:172 och kontroll i direktiv 2004/23/EG om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, kon-

servering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler tillämpas. I de fall en produkt innehåller vävnader, celler eller derivat därav som har en huvudsaklig verkan och inte understöder produktens verkan, och om artikeln inte omfattas av förordning (EG) nr 1394/2007, ska artikeln dock omfattas av direktiv 2004/23/EG. I sådant fall ska de relevanta allmänna kraven på säkerhet och prestanda i bilaga I till MDR- förordningen tillämpas när det gäller produktens säkerhet och prestanda.

Innan en produkt släpps ut på marknaden ska tillverkaren enligt artikel

52i MDR-förordningen göra en bedömning av överensstämmelse avse- ende produkten i enlighet med de tillämpliga förfarandena för bedömning av överensstämmelse som anges i bilagorna IX–XI till MDR-förordningen (”bedömning av överensstämmelse” innebär enkelt uttryckt en prövning av att specificerade krav avseende en produkt är uppfyllda). Av kapitel II avsnitt 5.3.1 a i bilaga IX till MDR-förordningen framgår att för de pro- dukter som innehåller icke-viabla vävnader eller celler från människa eller derivat därav som har en verkan som understöder produktens verkan, ska ett vetenskapligt yttrande utfärdas av en av de behöriga myndigheter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med direktiv 2004/23/EG (behörig myndighet för mänskliga vävnader och celler) om aspekter som rör dona- tion, tillvaratagande och kontroll av vävnader eller celler från människa eller derivat därav.

Av artikel 89.6 i MDR-förordningen framgår det att den behöriga mynd- igheten för mänskliga vävnader och celler ska underrättas om ett allvarligt tillbud eller en korrigerande säkerhetsåtgärd på marknaden som kan hän- föras till derivat av vävnader eller celler från människa som använts vid tillverkning av produkten och om det rör sig om produkter som omfattas av MDR-förordningen i enlighet med artikel 1.10.

Läkemedelsverket har i 3 a § förordningen (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler utsetts till den behöriga myndighet för mänskliga vävnader och celler som avses i kapitel II avsnitt 5.3.1 a i bilaga IX till MDR-förordningen. Ytterligare regleringar behövs inte med anledning av kapitel II avsnitt 5.3.1 a i bilaga IX till MDR-förordningen och artikel 89.6 i MDR-förordningen.

9Specifika bemyndiganden och reglering om bevarande av dokumentation

9.1Genetiska tester

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om den information som ska ges till patienten och om den tillgång till rådgivning som ska finnas i fråga om ett genetiskt test enligt artikel 4 i IVDR-förordningen.

129

Prop. 2020/21:172 Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Statens medicinsk-etiska råd (Smer) och Lunds universitet föreslår att kraven på information om genetiska tester även ska omfatta sådana genetiska själv- tester som används utanför hälso- och sjukvården och som ger information om anlag för ett medicinskt tillstånd eller en sjukdom. Lunds universitet anser även att det finns anledning att se över behovet av ytterligare regler- ingar gällande genetiska tester som görs såväl inom som utanför hälso- och sjukvården, exempelvis när det gäller tester på barn. Smer anför även att regleringen när det gäller den information som ska ges till patienten och om den tillgång till rådgivning som ska finnas i fråga om ett genetiskt test länge har varit bristfällig. Liknande synpunkt framför även Sveriges Kom- muner och Regioner (SKR). Sahlgrenska Universitetssjukhuset anser att begreppet genetisk ”vägledning” är att föredra framför ”rådgivning” efter- som det begreppet ligger i linje med den internationella benämningen ”counseling”.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 4 i IVDR-förordningen anges det att när genetiska tester används på personer inom hälso- och sjukvård- en för diagnostik, förbättring av behandlingar och prediktiv eller prenatal testning, ska medlemsstaterna säkerställa att den person som testas eller, i tillämpliga fall, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, får relevant information om det genetiska testets art, betydelse och konsek- venser, enligt vad som är lämpligt. I dessa fall ska medlemsstaterna säker- ställa att det finns lämplig tillgång till rådgivning vid användning av genet- iska tester som ger information om genetiska anlag för medicinska tillstånd eller sjukdomar som allmänt anses obehandlingsbara enligt rådande veten- skap och teknik. Enligt bestämmelsen krävs det inte tillgång till rådgivning i de fall där diagnosen av ett medicinskt tillstånd och en sjukdom, som det redan är känt att den person som testas har, bekräftas genom ett genetiskt test eller i fall där en produkt för behandlingsvägledande diagnostik används. Sahlgrenska Universitetssjukhuset anser att begreppet genetisk ”vägledning” är att föredra före ”rådgivning” eftersom det är mer i linje med den internationella benämningen ”counseling”. Regeringen finner att en terminologi som professionen använder är att föredra men eftersom ordet ”counseling” har översatts till ”rådgivning” i EU-förordningen så kommer det senare ordet att användas även i svensk lagstiftning.

Av artikel 4.4 följer att medlemsstaterna ges möjlighet att anta eller bi- behålla åtgärder på nationell nivå som ger patienten ett mer omfattande skydd, är mer specifika eller avser informerat samtycke.

Den hälso- och sjukvård som avses i artikel 4 är den som definieras i artikel 3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridan- de hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvård definieras i den artikeln som hälso- och sjukvårdstjänster som hälso- och sjukvårdspersonal tillhanda- håller patienter i syfte att bedöma, bibehålla eller återställa deras hälsotill- stånd, inbegripet förskrivning, utlämning och tillhandahållande av läke- medel och medicinska hjälpmedel. I nu avsett sammanhang är den hälso- och sjukvård som avses i artikel 4 densamma som hälso- och sjukvård en- ligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Av 2 kap. 1 § samma lag framgår

130

att med hälso- och sjukvård avses åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador.

Bestämmelser om genetiska undersökningar, fosterdiagnostik, genetisk fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik finns i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. Socialstyrelsen har, med stöd av 2 § förordningen (2006:358) om genetisk integritet m.m., meddelat i före- skrifter (SOSFS 2012:20) om fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik. I dessa föreskrifter finns närmare bestämmelser om den information som ska ges till den kvinna eller det par som väntar barn.

I 3 kap. patientlagen (2014:821) finns även allmänna bestämmelser om information som en patient ska få. För gentester som inte rör foster- diagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik är det enbart bestäm- melserna i patientlagen som i dagsläget blir aktuella. Bestämmelserna i 3 kap. patientlagen är generellt formulerade och den som ansvarar för vården är skyldig att ha de processer och rutiner som krävs för att patienten ska få den information som är relevant utifrån det enskilda fallet. I proposi- tionen Patientlag (prop. 2013/14:106) anges att i informationsskyldigheten enligt 3 kap. 1 § 1 får bland annat anses ligga att informera om resultatet av undersökningar, provtagningar och dylikt. Av förarbetena framgår det vidare att det är av stor vikt att patienten får information även om vad som händer när han eller hon har lämnat hälso- och sjukvårdsinrättningen. Patienten ska därför enligt 3 kap. 1 § 7 informeras om eftervård, dvs. upp- följande behandling, exempelvis läkemedelsbehandling, diet eller reha- bilitering. Informationen bör ges så snart som möjligt, men senast då patienten lämnar vårdinrättningen. Enligt förarbetena är paragrafen inte avsedd att tolkas uttömmande. Om patienten behöver ytterligare informa- tion måste sådan naturligtvis ges. Förarbetena uppmärksammar dock att det, å andra sidan, inte alla gånger är aktuellt att informera enligt samtliga punkter i paragrafen. Informationen ska således anpassas efter vad som är relevant i det enskilda fallet (prop. 2013/14:106 s. 114).

Information behövs för att patienten ska kunna utöva sitt självbestäm- mande och ta ställning till om han eller hon vill acceptera den vård som erbjuds, men det underlättar också för patienten att känna ökad kontroll över sin tillvaro genom att undanröja eller minska ovisshet och möjliggöra planering. Möjligheten till information är av avgörande betydelse för patientens möjlighet att utöva självbestämmande och vara delaktig i vård- en och bör därför genomsyra hela hälso- och sjukvården (prop. 2013/14:106 s. 47). Det krav på information som anges i artikel 4 i IVDR- förordningen kan således anses reglerat i nuvarande lagstiftning.

Det kan dock uppstå behov av att meddela föreskrifter med anledning av artikel 4 i IVDR-förordningen, och det föreslås därför att det införs ett bemyndigande om att regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer ska få meddela föreskrifter om den information som ska ges till patienten och om den tillgång till rådgivning som ska finnas i fråga om ett genetiskt test i enlighet med artikel 4. Frågan är i vilken författning detta bemyndigande bör införas.

Begreppet genetiska tester är inte definierat i IVDR-förordningen. I lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. används uttrycket genetisk undersökning. Det uttrycket är definierat i 1 kap. 5 § den lagen som en undersökning inom hälso- och sjukvården eller medicinsk forskning som syftar till att ge upplysning om en människas arvsmassa genom molekylär-

Prop. 2020/21:172

131

Prop. 2020/21:172 genetisk, mikrobiologisk, immunologisk, biokemisk, cytogenetisk eller därmed jämförlig analysmetod eller genom inhämtande av upplysningar om hans eller hennes biologiska släktingar. I det uttrycket bedöms genetiska tester kunna ingå.

Det föreslås dock att det föreslagna bemyndigandet införs i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter, eftersom den nya lagen är just kompletterande till IVDR-förordningen. Ytterligare ändringar i lag bedöms inte behövas med anledning av artikel 4 i IVDR-förordningen.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset bedömer att det även bör finnas vägledning vid testning av tillstånd som redan bedöms diagnostiserade men som bekräftas med genetiskt test såsom till exempel ärftlig cancer eller Huntingtons sjukdom. I likhet med universitetssjukhusets bedömning så anser regeringen att sådan vägledning bör kunna hanteras i nationella bestämmelser såsom myndighetsföreskrifter. Sådana myndighetsföre- skrifter kan meddelas med stöd av 8 kap. 8 § lagen om genetisk integritet

m.m.och 2 § förordningen om genetisk integritet m.m. Smer och Lunds universitet föreslår att kraven på information om genetiska tester även ska omfatta sådana genetiska självtester som ger information om anlag för ett medicinskt tillstånd eller en sjukdom. Smer anför vidare att rådet har publicerat en rapport Smer kommenterar 2019:1 DNA-testning av barn utanför hälso- och sjukvården. I kommentaren framhöll rådet bland annat att det finns behov av reglering när det gäller genetiska självtester, framför allt bör det vara ett krav på att genetiska analyser åtföljs av ändamålsenlig information samt erbjudande om professionell genetisk vägledning. Lunds universitet pekar även på att bestämmelserna i artikel 4 i IVDR-förord- ningen är minimibestämmelser som innebär att medlemsstaterna får anta nationella bestämmelser som ger personer ett mer omfattande skydd. Enligt universitetet kan avsaknaden av reglering av tester utanför hälso- och sjukvården medföra risker för personer som genomgår testningen, samt kraftigt begränsa barns rättigheter. Universitet anser även att det finns behov av att införa bestämmelser om att sådana hälsorelaterade tester inom hälso- och sjukvården som kan avstås inte ska utföra på barn tills det att barnet kan ge ett giltigt samtycke. Enligt regeringens mening är dock fråg- or om att reglera genetiska tester, utöver vad artikel 4 i IVDR-förordningen kräver, av en sådan karaktär att det krävs ytterligare utredning av frågan. Någon sådan utredning har inte kunnat göras inom det nu aktuella lagstift- ningsarbetet.

Smer framför att det är angeläget att det meddelas föreskrifter om den information som ska ges till patienten och om den tillgång till rådgivning som ska finnas i fråga om ett genetiskt test i enlighet med artikel 4 IVDR- förordningen. Smer anser att regleringen på detta område länge har varit bristfällig. Liknande synpunkter framför även SKR. Detta är enligt regeringen en fråga som inte kan behandlas i detta lagstiftningsärende.

Frågan om behörig myndighet behandlas i avsnitt 8.

132

9.2

Specialanpassade produkter

Prop. 2020/21:172

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka yrkeskvalifikationer den person som ger skriftliga anvisningar för utformningen av en specialanpassad produkt ska ha i enlighet med artikel 2.3 i MDR- förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Sverige Kom- muner och Regioner (SKR) stöder förslaget att Läkemedelsverket ska ges bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter om specialanpassade produkter, eftersom anpassningen både kan göras hos tillverkarna och hos vårdgivarna. Förbundet anser dock att frågan om yrkeskvalifikationer för behörigheten att ge skriftliga anvisningar för tillverkning av special- anpassade produkter borde kunna fastslås direkt i en förordning i stället för att regleras i en kompletterande föreskrift.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 2.3 i MDR-förordningen framgår att en specialanpassad produkt är en produkt som tillverkats efter skriftlig anvisning från en person som genom sina yrkeskvalifikationer är behörig enligt nationell rätt och som på sitt ansvar ger speciella konstruk- tionsegenskaper åt produkten som är avsedd att användas endast för en viss patient och uteslutande för dennes individuella förhållanden och behov.

I svensk rätt bör det således anges vilka yrkeskvalifikationer som den personen ska ha för att vara behörig att ge skriftliga anvisningar för till- verkning av en specialanpassad produkt. Ett bemyndigande bör införas i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter. Om föreskrifter om yrkeskvalifikationer ska finnas i förordning såsom SKR föreslår eller i myndighetsföreskrift är en bedömning som får göras när förordningen utformas.

9.3Angränsande produkter

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att krav som följer av eller väsentligen motsvarar kraven enligt MDR-förordningen, IVDR-förord- ningen eller lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förord- ningar om medicintekniska produkter även ska gälla för sådana pro- dukter som inte omfattas av EU-förordningarna men som i fråga om användningen står nära medicintekniska produkter.

133

Prop. 2020/21:172 Regeringens bedömning: Bemyndigandet i lagen om medicintekni- ska produkter om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att lagen om medicintekniska produkter helt eller delvis inte ska gälla i fråga om vissa produkter bör inte överföras till den nya lagen.

134

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) efterlyser ett förtydligande om Läke- medelsverkets föreskrifter om nationella medicinska informationssystem (NMI) ska finnas kvar även efter det att MDR- och IVDR- förordningen börjar tillämpas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 2 § lagen (1993:584) om medicintekniska produkter anges en definition av medicintekniska produkter. Enligt bestämmelsens första stycke är en medicinteknisk pro- dukt en produkt som enligt tillverkarens uppgift ska användas, separat eller i kombination med annat, för att hos människor

1.påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra en sjukdom,

2.påvisa, övervaka, behandla, lindra eller kompensera en skada eller en funktionsnedsättning,

3.undersöka, ändra eller ersätta anatomin eller en fysiologisk process,

eller

4.kontrollera befruktning.

Av 3 § framgår att lagen även gäller tillbehör till en medicinteknisk produkt.

Enligt 4 § lagen om medicintekniska produkter får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att lagen ska gälla även andra produkter än de medicintekniska produkter som anges i 2 eller 3 §. Detta bemyndigande gäller för produkter som i fråga om användning står nära medicintekniska produkter. Det kan exempelvis vara en produkt som används i hälso- och sjukvården eller annars i något av de syften som anges i 2 §, men som inte tillverkats i denna avsikt och därför faller utanför de- finitionen. Läkemedelsverket har med stöd av bland annat 2 § förordning- en (1993:876) om medicintekniska produkter meddelat föreskrifter om att s.k. nationella medicinska informationssystem (NMI) ska omfattas av lagen om medicintekniska produkter.

Liknande bemyndiganden som det i 4 § lagen om medicintekniska pro- dukter bedöms behövas även efter det att MDR- och IVDR-förordningarna börjar tillämpas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer föreslås därför få meddela föreskrifter om att krav som följer av be- stämmelser i MDR-förordningen, IVDR-förordningen eller lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter även ska gälla sådana produkter som inte omfattas av förord- ningarna men som i fråga om användningen står nära medicintekniska pro- dukter. Det nya bemyndigandet ska även omfatta möjligheten att före- skriva om vissa modifierade krav, som väsentligen motsvarar de krav som finns i MDR- och IVDR-förordningarna. Denna möjlighet att modifiera krav behövs eftersom det inte är fråga om just medicintekniska produkter.

Bemyndigandet bör därför även ge möjlighet att meddela föreskrifter om Prop. 2020/21:172 krav som väsentligen motsvarar kraven i EU-förordningarna eller i den

nya kompletterande lagen. SKR efterlyser ett förtydligande om Läke- medelsverkets föreskrifter om nationella medicinska informationssystem (NMI) ska finnas kvar även efter det att MDR- och IVDR- förordningarna börjar tillämpas. Regeringens avsikt är att föreskrifter även fortsättnings- vis ska få meddelas om angränsande produkter såsom NMI. Med stöd av punkt 16 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekn- iska produkter kommer bemyndigandet om angränsande produkter i 4 § lagen om medicintekniska produkter att fortsätta att gälla fram till den 26 maj 2022.

Föreskrifter med stöd av ovan nämnda bemyndiganden måste naturligt- vis utformas med beaktande av EU-rätten. Detta gäller såväl för regeringen som på myndighetsnivå. Behov av övergångsbestämmelser med anledning av detta bemyndigande behandlas i avsnitt 18.10.

I 4 § lagen om medicintekniska produkter finns ytterligare ett bemyn- digande som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även får meddela föreskrifter om att lagen om medicintekniska produkter helt eller delvis inte ska gälla i fråga om vissa produkter. När den bestämmelsen infördes var tanken att regeringen eller myndigheten skulle kunna utesluta en produkt som i och för sig är en medicinteknisk produkt men som bör kontrolleras enbart enligt annan lagstiftning, till exempel lagstiftningen om kemiska produkter, strålskydds- eller läke- medelslagstiftningen (jfr prop. 1992/93:175 s. 46 f.). Sedan dess har EU- rätten utvecklats och nämnda produkter är numera reglerade i EU-rätten.

Bemyndigandet kunde dock användas för att ge dispens i enlighet med artikel 9.9 i direktiv 90/385/EEG, artikel 11.13 i direktiv 93/42/EEG och artikel 9.12 i direktiv 98/79/EG. Av dessa artiklar framgår att behöriga myndigheter får, på begäran, tillåta att enskilda produkter släpps ut på marknaden och tas i bruk på den berörda medlemsstatens territorium trots att föreskrivna förfaranden inte utförts, om användningen av produkten skyddar människors hälsa. Dessa direktivsbestämmelser om dispens- möjlighet överförs nu till artikel 59 i MDR-förordningen och artikel 54 i IVDR-förordningen. Dessa bestämmelser är direkt tillämpbara i Sverige. Bemyndigandet i 4 § lagen om medicintekniska produkter om att regering- en eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att lagen om medicintekniska produkter helt eller delvis inte ska gälla i fråga om vissa produkter bedöms därför inte längre behövas och ska därför inte överföras till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. Övergångsbestäm- melser med anledning av detta bemyndigande behandlas i avsnitt 18.4.

9.4Egentillverkade produkter

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om

1.de produkter som avses i artikel 5.5 i MDR-förordningen och artikel 5.5 i IVDR-förordningen, och

135

Prop. 2020/21:172 2. skyldighet för hälso- och sjukvårdsinstitutioner att till den myndig- het som regeringen bestämmer lämna ytterligare relevant information om dessa produkter.

136

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) efterlyser en närmare beskrivning av begreppet egentillverkning och av var gränsen för en produkt ska dras. Folkhälsomyndigheten önskar ett förtydligande om vilka begränsningar av tillverkning och användning av specifika produkttyper som medlemsstater tillåts införa enligt artikel 5.5 andra stycket i MDR-förordningen och artikel 5.5 andra stycket i IVDR-förordningen. Myndigheten önskar även ett förtydligande om vilken ytterligare relevant information som avses i det föreslagna bemyndigandet och då gärna med exempel på denna in- formation. Region Jämtland Härjedalen och Region Västerbotten föreslår att ett bemyndigande införs i lagen när det gäller de utbildningar eller yrkeskvalifikationer som personer ska ha vid tillverkning av egen- tillverkade produkter.

Skälen för regeringens förslag: Produkter som endast tillverkas och används inom hälso- och sjukvårdsinstitutioner, s.k. egentillverkade pro- dukter, omfattas inte av samma krav som övriga medicintekniska pro- dukter. Av artikel 5.5 i MDR-förordningen och artikel 5.5 i IVDR-förord- ningen framgår att de relevanta allmänna kraven på säkerhet och prestanda som anges i bilaga I till MDR-förordningen och bilaga I till IVDR-förord- ningen ska gälla dessa produkter, men att övriga bestämmelser i dessa EU- förordningar inte ska tillämpas. Som exempel kan nämnas att dessa pro- dukter inte behöver CE-märkas.

För att en produkt ska kunna omfattas av detta undantag uppställs flera villkor i artikel 5.5 i MDR-förordningen och artikel 5.5 i IVDR-förord- ningen. Ett av dessa villkor är att produkterna inte får överföras till en annan juridisk enhet. Ett annat villkor är att tillverkning och användning av produkterna ska ske inom ramen för lämpliga kvalitetsledningssystem. Enligt bestämmelserna ska hälso- och sjukvårdsinstitutionen även motiv- era i sin dokumentation att den avsedda patientgruppens särskilda behov inte kan tillgodoses eller inte kan tillgodoses på motsvarande prestanda- nivå genom en likvärdig produkt som redan finns på marknaden.

Som angavs i promemorian så saknas det anledning att tro att hälso- och sjukvårdsinstitutioner skulle tillverka och använda sådana produkter som enligt tillverkaren är avsedda att användas för estetiska ändamål eller andra icke-medicinska ändamål och som omfattas av bilaga XVI till MDR-för- ordningen. Om produkter tillverkas och används vid hälso- och sjukvårds- institutioner förutsätts det att det görs för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador och att det inte görs utanför tandvårds- eller hälso- och sjukvårdsändamålen. Undantagen som regleras i artikel 5.5 i MDR-förordningen och artikel 5.-5 i IVDR-förordningen gäller endast under vissa speciella omständigheter inom hälso- och sjukvårds- institutioner. För användarnas säkerhet bör detta undantag inte utvidgas till att även avse tillverkning och användning av sådana produkter som anges i bilaga XVI. När det gäller egentillverkade produkter görs därmed

bedömningen att de inte kommer omfatta sådana produkter som omfattas av bilaga XVI. Begreppet hälso- och sjukvårdsinstitutioner behandlas även i avsnitt 6.2.

Med stöd av 6 § lagen (1993:584) om medicintekniska produkter har Socialstyrelsen i 4 § förordningen (1993:876) om medicintekniska pro- dukter bemyndigats att meddela föreskrifter om de medicintekniska pro- dukter som tillverkas inom hälso- och sjukvården samt tandvården och som endast ska användas i den egna verksamheten. Socialstyrelsen har med stöd av detta bemyndigande meddelat föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. Lagen och förordningen kommer att upphöra och ersättas med den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter och en ny förordning med kompletterande be- stämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. Det kommer även fortsättningsvis att finnas ett behov av ytterligare och närm- are regleringar av dessa produkter som regleras i artikel 5.5 i MDR-för- ordningen och artikel 5.5 i IVDR-förordningen. Det föreslås därför att ett bemyndigande införs i den nya lagen om att regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om dessa produkt- er.

SKR efterlyser en närmare beskrivning av begreppet egentillverkning och av var gränsen för en produkt ska dras. En fråga som SKR ställer är om kombinationen av CE-märkta produkter är att anse som en ny produkt, och i så fall, hur många produkter måste kombineras ihop för att det ska bli en ny produkt? SKR anser även att förtydligande behövs avseende det villkor som uppställs om att egentillverkade produkter ska vara avsedda för en patientgrupps särskilda behov som inte kan tillgodoses genom en likvärdig produkt som redan finns på marknaden. Eftersom bestämmelser- na om egentillverkade produkter finns i EU-förordningarna bedömer regeringen att den inte har möjlighet att ytterligare reglera vad begreppet avser eller i förarbeten ytterligare precisera begreppen. Det är i stället tillämpande företag, myndigheter, domstolar och, i yttersta fall, EU-dom- stolen som får tolka begreppen och bestämmelserna i EU-förordningarna.

Enligt EU-förordningarna behåller medlemsstaterna rätten att begränsa tillverkning och användning av specifika produkttyper (se artikel 5.5 andra stycket i MDR-förordningen respektive artikel 5.5 andra stycket i IVDR- förordningen). Sådana begränsningar kan föreskrivas med stöd av det bemyndigandet. Folkhälsomyndigheten önskar ett förtydligande om vad som avses med dessa begränsningar. Regeringen finner att det av EU-be- stämmelserna framgår att det är tillverkning och användning av vissa pro- dukttyper som kan begränsas. Ytterligare förklaringar ges inte i EU-för- ordningarna. En begränsning skulle exempelvis kunna föreskrivas utifrån de risker som är kopplade till en produkttyp.

Region Jämtland Härjedalen och Region Västerbotten föreslår att ett be- myndigande införs när det gäller de utbildningar eller yrkeskvalifikationer som personer ska ha vid tillverkning av egentillverkade produkter. Region- erna gör därvid en jämförelse med de bemyndiganden som föreslås om de utbildningar som sakkunniga personer ska ha vid tillverkning av medicin- tekniska produkter och vilka yrkeskvalifikationer den person ska ha som ger skriftliga anvisningar för utformningen av en specialanpassad produkt (jfr avsnitt 9.2 och 9.10). Regeringen noterar att tillverkning och använd-

Prop. 2020/21:172

137

Prop. 2020/21:172 ning av egentillverkade produkter enligt EU-förordningarna ska ske inom ramen för lämpliga kvalitetsledningssystem och att hälso- och sjukvårds- institutionerna ska upprätta dokumentation om tillverkningsanläggning, tillverkningsprocess etc. Det har i dagsläget inte framkommit behov att ytterligare reglera frågan. Om sådana föreskrifter kommer att behövas kan dessa meddelas med stöd av bemyndigandet om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om egen- tillverkade produkter.

Av artikel 5.5 andra stycket andra meningen i respektive EU-förordning framgår också att medlemsstaterna får kräva att hälso- och sjukvårdsinsti- tutionerna lämnar över ytterligare relevant information utöver den som anges i förordningarna om sådana produkter som har tillverkats och an- vänts inom deras territorium till den behöriga myndigheten. Eftersom det inte kan uteslutas att det behövs sådana föreskrifter föreslås det även att ett bemyndigande införs i den nya lagen som gör det möjligt att meddela föreskrifter om skyldighet för hälso- och sjukvårdsinstitutioner att till den myndighet som regeringen bestämmer lämna ytterligare information om dessa produkter. Folkhälsomyndigheten önskar ett förtydligande om vad som avses med ytterligare relevant information och då gärna med exempel på denna information. Regeringen finner att EU-förordningarna ger utrym- me för att begära in ytterligare information. Vilken information som kan komma att avses kan exempelvis vara närmare detaljer om den egentill- verkade produkten och inom vilket område egentillverkning sker.

Frågor om behörig myndighet i fråga om egentillverkade produkter behandlas i avsnitt 8.

 

9.5

Reprocessing av engångsprodukter

 

 

 

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer ska få meddela föreskrifter om

 

1. tillåtelse att reprocessa och återanvända en engångsprodukt i enlig-

 

het med artikel 17 i MDR-förordningen,

 

2. under vilka villkor en engångsprodukt får reprocessas, återan-

 

vändas och tillhandahållas, och

 

3. under vilka villkor en engångsprodukt får reprocessas och över-

 

föras till ett annat land.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Regionerna

 

Jämtland Härjedalen, Västerbotten och Östergötland anser att reprocess-

 

ing kan tillåtas med tanke på det förbättrade regelverk som MDR-förord-

 

ningen innebär. Regionerna Jämtland Härjedalen, Gävleborg, Värmland,

 

Västerbotten, Västmanland och Örebro pekar på att hälso- och sjukvården

 

kommer att få ökade kostnader om reprocessing och återanvändning av

 

engångsprodukter inte tillåts. Även Sveriges Tandläkarförbund anser att

 

reprocessing bör vara tillåten och pekar på att detta är fördelaktigt både ur

 

miljösynpunkt och i ekonomiskt hänseende. Region Uppsala bedömer att

138

frågan om reprocessing ska tillåtas måste snabbutredas och om det är

 

 

möjligt bör det snarast införas övergångsbestämmelser eller möjlighet att Prop. 2020/21:172 ansöka om dispens till dess att en ny lag kan införas. Även Inspektionen

för vård och omsorg (IVO) anser att det behövs övergångsbestämmelser tills det är klart vad som ska gälla i Sverige framöver. Liknande synpunkter framför också Region Östergötland och Region Västerbotten.

Region Kalmar, Swedish Medtech och Svensk förening för vårdhygien anser inte att reprocessing bör tillåtas i Sverige. Swedish Medtech avstyrk- er promemorians förslag om att regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer ska ges bemyndigande att meddela föreskrifter om bland annat tillåtelse att reprocessa och återanvända engångsprodukter. Ett sådant beslut ska enligt remissinstansen i stället fattas av riksdagen. Svensk Förening för Vårdhygien anser att om det trots allt kommer att tillåtas bör tillstånd endast ges för en eller flera specifika produkter för en specifik hälso- och sjukvårdsinrättning.

Om reprocessing skulle tillåtas bör den myndighet som ges bemyndig- andet att meddela föreskrifter enligt Socialstyrelsen vara densamma som den som meddelar föreskrifter för egentillverkade produkter enligt artikel

5.5i MDR-förordningen. Detsamma förespråkar Swedish Medtech. Några regioner, bland annat Region Gävleborg och Region Värmland,

önskar ett förtydligande kring vad som avses med helrenovering, rekondi- tionering och reprocessing av flergångsprodukter. Apotekarsocieteten önskar en översyn av användningen av begreppet ”reprocessing” i MDR- förordningen och i svensk lagstiftning och föreslår att det begreppet i stället ersätts med ”upparbetning”.

Skälen för regeringens förslag

 

Bestämmelsen om reprocessing i MDR-förordningen

 

Av artikel 17 i MDR-förordningen framgår det att medlemsstaterna får

 

tillåta att en begagnad engångsprodukt får återanvändas. De åtgärder som

 

man vidtar för att den begagnade produkten återigen ska vara säker att an-

 

vändas kallas för reprocessing, jämför definitionen i artikel 2.39 i MDR-

 

förordningen. Dessa åtgärder kan vara till exempel rengöring, desinfek-

 

tion, sterilisering och relaterade åtgärder samt provning och återställande

 

av den begagnade produktens tekniska och funktionella säkerhet. Någon

 

motsvarande bestämmelse finns inte i IVDR-förordningen.

 

Av artikel 17.1 framgår att reprocessing och återanvändning av engångs-

 

produkter endast får ske om det är tillåtet enligt nationell rätt, och med

 

iakttagande av de krav som fastställs i MDR-förordningen. Av artikel 17.2

 

framgår det att den som reprocessar en engångsprodukt ska anses vara

 

tillverkare av den reprocessade produkten och ska ta på sig de skyldigheter

 

som en tillverkare har enligt MDR-förordningen.

 

I viss mån får medlemsstaterna meddela föreskrifter om reprocessing

 

och återanvändning av engångsprodukter. I artikel 17.3 ges medlemsstat-

 

erna en möjlighet att besluta om undantag från kraven i de fall en engångs-

 

produkt reprocessas och används inom en hälso- och sjukvårdsinstitution.

 

I dessa fall behöver inte alla bestämmelserna i MDR-förordningen om till-

 

verkarens skyldigheter tillämpas. Det uppställs dock flera krav som måste

 

vara säkerställda. Bland annat ska den reprocessade produktens säkerhet

 

och prestanda motsvara säkerheten och prestandan hos den ursprungliga

 

produkten och vissa av kraven för egentillverkade produkter i artikel 5.5

139

Prop. 2020/21:172 ska vara uppfyllda. Dessutom ska reprocessingen utföras i överensstäm- melse med gemensamma specifikationer om bland annat riskhantering och kvalitetsledningssystem. Medlemsstaterna ska också uppmuntra och får besluta om att hälso- och sjukvårdsinstitutioner ska tillhandahålla informa- tion till patienter om användningen av reprocessade produkter inom hälso- och sjukvårdsinstitutionen och, när så är lämpligt, annan relevant informa- tion om den reprocessade produkten som patienter behandlas med. Av arti- kel 17.4 framgår att medlemsstaterna också får föreskriva att de regler som gäller för hälso- och sjukvårdsinstitutionerna även ska gälla för externa reprocessare. I dessa fall ska en engångsprodukt reprocessas av en extern reprocessare på begäran av en hälso- och sjukvårdsinstitution, förutsatt att den reprocessade engångsprodukten i sin helhet återlämnas till denna hälso- och sjukvårdsinstitution.

140

Det kan även nämnas att det i artikel 17.8 stadgas att namnet på och adressen till den som reprocessar en produkt enligt 17.2 och övrig relevant information som avses i avsnitt 23 i bilaga I ska anges på märkningen och i förekommande fall i den reprocessade produktens bruksanvisning. I dessa fall får namnet på och adressen till tillverkaren av den ursprungliga engångsprodukten inte längre anges på märkningen, men ska däremot finnas i bruksanvisningen för den reprocessade produkten.

Slutligen framgår det av artikel 17.9 att en medlemsstat som tillåter re- processing av engångsprodukter får behålla eller införa nationella bestäm- melser som är striktare än dem som har fastställts i MDR-förordningen och som begränsar eller förbjuder ”a) reprocessing av engångsprodukter och överföring av engångsprodukter till en annan medlemsstat eller till ett tredjeland för reprocessing och b) tillhandhållande eller återanvändning av reprocessade engångsprodukter”. Sådana bestämmelser ska också anmälas till Europeiska kommissionen.

För att säkerställa reprocessingens kvalitet har kommissionen fastställt de krav som ska gälla vid reprocessing inom hälso- och sjukvårdsinstitu- tioner eller på begäran av dessa. Dessa krav regleras i genomförande- förordning (EU) 2020/1207 av den 19 augusti 2020 om tillämpningsföre- skrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 vad gäller gemensamma specifikationer för reprocessing av engångsprodukter.

Det har inte funnits någon EU-reglering om reprocessing tidigare utan medlemsstaterna har själva fått reglera frågan. Någon reglering om repro- cessing av engångsprodukter finns inte i svensk rätt.

I dagsläget har Tyskland, Nederländerna och Portugal uppgett att de avser att tillåta reprocessing av engångsprodukter.

Regleringen i Sverige och tillåtligheten av reprocessing

I dagsläget hanterar fler regioner medicintekniska produkter på ett sätt som kan anses vara reprocessing och återanvändning av engångsprodukter enligt MDR-förordningen. Av artikel 17 följer att om hanteringen inte tillåts i svensk rätt så kommer den att vara förbjuden. Om det inte blir en tillåten hantering så måste de regioner som reprocessar och återanvänder engångsprodukter upphöra med den verksamheten. Regionerna kommer därmed att behöva köpa in nya produkter, vilket medför kostnader. Reprocessing och återanvändning kan således innebära besparingar inom hälso- och sjukvården som inte behöver köpa in nya produkter.

Möjligheten till reprocessing och att återanvända engångsprodukter kan även ge fördelar bland annat för miljön eftersom begagnade produkter inte behöver slängas utan i stället kan användas igen. Det skulle dock kunna finnas risker för patientsäkerheten när en produkt som tillverkats för att användas en gång ska användas igen. En annan fråga är vem som blir an- svarig för eventuella brister. Region Jämtland Härjedalen, Region Väster- botten och Region Östergötland anser att reprocessing kan tillåtas med tanke på det förbättrade regelverk som MDR-förordningen innebär. Regionerna Jämtland Härjedalen, Gävleborg, Värmland, Västerbotten, Västmanland och Örebro pekar även på att om reprocessing inte tillåts så kommer det att få ytterligare ekonomiska konsekvenser genom kraftigt ökade kostnader för förbrukningsmaterial. Även Sveriges Tandläkarför- bund anser att reprocessing bör vara tillåten och pekar på att detta är för- delaktigt både ur miljösynpunkt och i ekonomiskt hänseende.

Swedish Medtech anser å sin sida att reprocessing inte bör tillåtas i Sverige. Swedish Medtech anser generellt att engångsprodukter endast bör användas en gång. Vidare anser Swedish Medtech att om, trots alla starka argument emot, engångsprodukter ändå ska tillåtas att användas inne i vissa patienter måste denna process utredas av Statens medicinsk-etiska råd (Smer) och de patienter som utsätts för detta måste informeras i enlig- het med patientlagen och ge sitt skriftliga medgivande. Inte heller Region Kalmar och Svensk Förening för Vårdhygien anser att reprocessing av medicintekniska engångsprodukter ska tillåtas. Det viktigaste argumentet emot reprocessing är enligt Region Kalmar att patientsäkerheten inte kan säkerställas då den som reprocessar inte har all nödvändig information om produkten som t.ex. materialval, eventuellt smörjmedel, lämplig steriliser- ingsmetod, materialets egenskaper efter reprocessing osv. Det är också sannolikt enligt Region Kalmar att besparingen inte blir så stor då en originaltillverkares intäktsförlust täcks på annat sätt. En omfattande reprocessing kan också enligt regionen leda till urvalsbegränsningar då det inte längre blir lönsamt för en tillverkare att sälja sina produkter i Sverige. Även Svensk Förening för Vårdhygien pekar på risken för patientsäker- heten om hälso- och sjukvårdsinrättningar skulle ges möjlighet att repro- cessa medicintekniska engångsprodukter. Enligt föreningen finns inte de ekonomiska och kompetensmässiga resurser inom hälso- och sjukvården som krävs för att bygga upp de kontrollsystem som behövs för reprocess- ing av engångsprodukter. En eventuell kostnadsminskning genom att en engångsprodukt används vid flera tillfällen kommer enligt föreningens mening att raderas ut genom en kostnadsökning för processer, kontroller, dokumentation och avgifter. Om det trots allt skulle tillåtas, anser Svensk Förening för Vårdhygien att tillstånd endast ska ges för en eller flera speci- fika produkter för en specifik hälso- och sjukvårdsinrättning.

Inom detta lagstiftningsärende finns inte möjlighet att utreda frågan om reprocessing och återanvändning i den omfattning som krävs. I december 2019 lämnade regeringen ett uppdrag åt Socialstyrelsen att i samråd med IVO och Läkemedelsverket utreda om det – ur ett patientsäkerhetsper- spektiv – finns förutsättningar att tillåta att medicintekniska engångspro- dukter reprocessas och återanvänds i Sverige (S2019/05187). Uppdraget redovisades i december 2020 i Socialstyrelsens rapport Förutsättningar för att reprocessa och återanvända medicintekniska engångsprodukter i Sverige. Socialstyrelsens huvudsakliga slutsats är att det finns förutsätt-

Prop. 2020/21:172

141

Prop. 2020/21:172 ningar för att på ett patientsäkert sätt reprocessa och återanvända medicin- tekniska engångsprodukter i Sverige. Denna slutsats baseras främst på myndighetens omfattande analys av tillgänglig evidens om reprocessing, som visar att reprocessing enligt ett validerat protokoll kan anses patient- säkert och inte medför någon högre risk för patientsäkerheten jämfört med en förstaanvändning av produkter från en medicinteknisk tillverkare. Enligt rapporten bedöms det att reprocessing gör att hälso- och sjukvården blir mer resilient i vardagen och får bättre beredskap att klara ett krisläge. Socialstyrelsen bedömer att även artiklarna 17.3 och 17.4 i MDR-förord- ningen bör kunna tillämpas. Vidare föreslår Socialstyrelsen att extern re- processing av medicintekniska engångsprodukter till ett annat EU-land ska tillåtas men att överföring av engångsprodukter för reprocessing till ett tredje land ska förbjudas i dagsläget (jfr artikel 17.9 a). Myndigheten före- slår inga förbud eller begränsningar när det gäller att tillhandahålla eller återanvända vissa reprocessade produkttyper (jfr artikel 17.9 b), utan det kommer att visa sig i den bedömning inklusive riskanalys som den som vill reprocessa och återanvända en produkt är skyldig att göra, enligt artikel 17.3 i MDR och de gemensamma specifikationerna. Socialstyrelsens rapport har remitterats och den behandlas nu inom Regeringskansliet. Regeringen kan mot bakgrund av Socialstyrelsen rapport konstatera att det kan finnas ett behov av att tillåta reprocessing trots de argument som framförts häremot.

142

Ska reprocessing regleras i lag eller i en föreskrift av lägre valör?

I promemorian föreslås det att regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer ska ges bemyndigande att meddela föreskrifter om bland annat tillåtelse att reprocessa och återanvända engångsprodukter. Swedish Medtech avstyrker detta förslag. I likhet med vad som anges i prome- morian så finner Swedish Medtech att frågan om reprocessing och återan- vändning av engångsprodukter är mycket teknisk och också kräver expert- kunskap. I promemorian dras därför slutsatsen att reprocessing och åter- användning bör tillåtas genom föreskrifter som har meddelats av reger- ingen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Swedish Medtech framhåller att tillåtelse till reprocessing aktualiserar svåra etiska frågeställ- ningar som bland annat omfattar frågor om hur fördelningen av nytillverkade och begagnade medicintekniska produkter ska ske mellan patienter, samt hur patienter ska informeras om och samtycka till att be- gagnade produkter används på eller i dem. Swedish Medtech anser att frågan huruvida reprocessing bör tillåtas i Sverige är av sådan karaktär att den ska avgöras av riksdagen, och inte delegeras till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen delar promemorians bedömning att frågan om reprocessing och återanvändning av engångsprodukter är mycket teknisk och kräver expertkunskap.

Regeringen bedömer att frågan om att tillåta reprocessing och återan- vändning och under vilka villkor som sådan hantering i så fall ska tillåtas till sin karaktär är en fråga som regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer bör kunna meddela föreskrifter om.

Det föreslås därför att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om

1. tillåtelse att reprocessa och återanvända en engångsprodukt i enlighet Prop. 2020/21:172 med artikel 17 i förordning (EU) 2017/745,

2.under vilka villkor engångsprodukter får reprocessas, återanvändas och tillhandahållas, och

3.under vilka villkor engångsprodukter får reprocessas och överföras till ett annat land.

Med stöd av bemyndigandet i punkt 2 kan regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilka villkor som ska gälla för en hälso- och sjukvårdsinstitution som utför reprocessing och återanvänder engångsprodukter inom institutionen, samt vilka villkor som ska gälla för en extern reprocessare som utför reprocessing på begäran av en hälso- och sjukvårdsinstitution. Bemyndigandet gör det även möjligt att meddela föreskrifter om tillhandahållande eller återanvändning av reprocessade engångsprodukter.

Ska bemyndigandet införas nu?

I promemorian anges det att bemyndigandet endast bör föreslås om repro- cessing ska bli tillåtet i Sverige och att syftet med att lämna ett förslag på bemyndigande i promemorian var att remittera ett underlag till remiss- instanserna för att få in synpunkter och beslutsunderlag. Regeringen finner emellertid att bemyndigandet bör införas redan nu.

Som ovan anges är frågan om reprocessing av en mycket teknisk natur

 

som till stor del kräver expertkunskap. Även om den utredning som Social-

 

styrelsen gjort inte leder till att reprocessing tillåts i Sverige, så kan frågan

 

om reprocessing åter komma att aktualiseras i framtiden. I detta samman-

 

hang kan covid-19-pandemin nämnas. Denna pandemi har visat att behov

 

av medicintekniska produkter kan uppstå snabbt och oförutsägbart. Det är

 

inte uteslutet att andra situationer kan uppstå, om än inte av samma dimen-

 

sion och allvar som nämnda pandemi, som gör att snabba beslut behöver

 

tas för att tillgodose behovet av medicintekniska produkter. I samman-

 

hanget kan det även nämnas att det finns andra produkter som undantas

 

från EU-förordningarnas krav. Ett exempel på ett sådant undantag är

 

möjligheten för hälso- och sjukvårdsinstitutioner att även fortsättningsvis

 

och under vissa förhållanden tillverka medicintekniska produkter, s.k.

 

egentillverkade produkter (se avsnitt 9.4). Det finns också utrymme i EU-

 

förordningarna att tillverka specialanpassade produkter (se avsnitt 9.2).

 

Om reprocessing och återanvändning ska bli tillåtet så får det tillåtas

 

genom bestämmelser i förordning eller myndighetsföreskrift med stöd av

 

bemyndigandet.

 

Kraven på reprocessare

 

Om reprocessing kommer att tillåtas anser Swedish Medtech, såsom ovan

 

nämns, att kraven som ställs på aktörer som reprocessar ska vara desamma

 

som de som ställs på tillverkare. Remissinstansen framför även ytterligare

 

krav som bör uppställas vid reprocessing, bland annat att produkterna som

 

återanvänds bör vara tydligt märkta enligt samma krav som för tillverkare

 

med en tilläggsmärkning som anger att de är resteriliserade, att berörda

 

myndigheter upprättar register över de aktörer som reprocessar och att

 

tillsyn genomförs av myndigheter som har befogenhet och resurser för att

 

utfärda sanktioner för denna verksamhet.

143

 

Prop. 2020/21:172 Regeringen noterar att enligt artikel 17.2 i MDR-förordningen så ska den som reprocessar en engångsprodukt vara tillverkare av den reprocess- ade produkten och ta på sig tillverkarens skyldigheter enligt MDR-förord- ningen. Av artikel 17.3 framgår det att medlemsstaterna får meddela undantag från kraven i artikel 17.2 för de engångsprodukter som re- processas och används inom en hälso- och sjukvårdsinstitution. Dock anges det att flera krav i MDR-förordningen ska vara säkerställda. Medlemsstaterna ska också uppmuntra, och får ålägga, hälso- och sjuk- vårdsinstitutioner att tillhandahålla information till patienter om använd- ningen av reprocessade produkter inom hälso- och sjukvårdsinstitutionen och, när så är lämpligt, annan relevant information om den reprocessade produkt som patienter behandlas med. De undantag som ges för hälso- och sjukvårdsinstitutioner får även omfatta de reprocessare som på begäran av en hälso- och sjukvårdsinstitution utför reprocessing. Dessutom får en medlemsstat enligt artikel 17.9 behålla eller införa nationella bestämmels- er som är striktare än dem som har fastställts i MDR-förordningen och som begränsar eller förbjuder bland annat tillhandahållande eller återanvänd- ning av reprocessade engångsprodukter. Därutöver har kommissionen i genomförandeakt (EU) 2020/1207 antagit de krav som ska ställas vid reprocessing som utförs inom en hälso- och sjukvårdsinstitution eller på begäran av en sådan institution.

144

Regeringen finner att vilka krav som ska ställas utöver de krav som upp- ställs i artikel 17 i MDR-förordningen är frågor som kommer att beaktas i de föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet för det fall re- processing kommer att tillåtas.

Ytterligare frågor om reprocessing

IVO efterlyser en tillfällig bestämmelse som innebär att reprocessing och återanvändning av engångsprodukter tillåts i avvaktan på att frågan utreds och det är klart vad som ska gälla i Sverige framöver. Inspektionen finner att ett förbud kommer att få stora konsekvenser för hälso- och sjukvården och i förlängningen också för patientsäkerheten. Enligt IVO är det viktigt med förutsägbarhet för hälso- och sjukvården för att kunna ställa om både medicinskt och monetärt. Även Region Östergötland och Region Väster- botten förespråkar att nationell dispens ges för reprocessing fram till dess att frågan om reprocessing ska tillåtas i Sverige är utredd. Region Uppsala anser att konsekvensen av ett förbud blir att dyra engångsprodukter kommer att belasta den redan belastade svenska sjukvården och dess an- strängda budgetar. Det kommer även enligt regionen att innebära en högre miljöbelastning. Region Uppsala anser att frågan måste snabbutredas och att det, om det är möjligt, snarast bör införas övergångsbestämmelser eller möjlighet att ansöka om dispens till dess att en ny lag kan införas.

Regeringen finner inte att MDR-förordningen gör det möjligt att tillåta reprocessing genom att meddela undantag, övergångsregler eller dispens- er. Om reprocessing ska tillåtas behöver en reglering om detta införas med stöd av bemyndigandet i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. En sådan reglering kan införas efter det att frågan har beretts på sedvanligt vis.

Socialstyrelsen anför i sitt remissyttrande att vissa av kraven för egen- tillverkade produkter i artikel 5.5 i MDR-förordningen gäller även för

engångsprodukter som reprocessas. Socialstyrelsen är därför av den upp- Prop. 2020/21:172 fattningen att det för enhetlighetens skull bör vara samma myndighet som,

om reprocessing av engångsprodukter tillåts, får bemyndigande att med- dela föreskrifter om både reprocessing och egentillverkning. Detsamma föreslår Swedish Medtech. Regeringen kommer att titta närmare på denna fråga om reprocessing och återanvändning kommer att tillåtas.

Apotekarsocieteten önskar en översyn av användningen av begreppet ”reprocessing” i både MDR-förordningen och i svensk lagstiftning och föreslår att det ersätts med ordet ”upparbetning”. Regeringen finner att det inte är önskvärt att introducera försvenskade engelska uttryck i lagstift- ningen, men bedömer att det aktuella begreppet reprocessing är vedertaget för de aktörer som träffas av bestämmelsen i artikel 17 i MDR-förord- ningen.

Några regioner, bland annat Region Gävleborg och Region Värmland, ser ett behov av en tydligare definition av reprocessing och återanvänd- ning. Remissinstanserna anser även att det är angeläget att det tas fram ett förtydligande kring vad som avses med helrenovering, rekonditionering och reprocessing av flergångsprodukter. Detta aktualiseras enligt remiss- instanserna om hälso- och sjukvården tar reservdelar från en produkt som avvecklas för att användas på en annan produkt. Om ett sådant förfarande inte är tillåtet, kommer det att ge konsekvenser för hälso- och sjukvården i form av ökade kostnader och även en miljöpåverkan då funktionsdugliga reservdelar på en produkt kastas helt i onödan. Regeringen noterar att reprocessing och helrenovering definieras i artikel 2.31 och 2.39 i MDR- förordningen och att helrenovering är definierat i artikel 2.24 i IVDR- förordningen. Däremot är begreppet rekonditionering inte definierat i EU- förordningarna. Det lämnas till berörda myndigheter och aktörer att tolka EU-förordningarna vid tillämpningen. Ytterst är det EU-domstolen som tolkar EU:s förordningar och ser till att de tillämpas på samma sätt i alla EU-länder.

Frågor om registrering av uppgifter och avgifter behandlas i avsnitt 9.12 och 14.

9.6Distansförsäljning

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om den medicinska yrkesverk- samhet som ska finnas att tillgå när en produkt mot betalning eller kost- nadsfritt används i samband med kommersiell verksamhet för att till- handahålla en diagnostisk eller terapeutisk tjänst. Bemyndigandet ska omfatta sådana tjänster som ska erbjudas till en fysisk eller juridisk person som är etablerad i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Tjänsterna kan i dessa fall erbjudas direkt eller via mellanhänder till den fysiska eller juridiska personen.

Bemyndigandet ska avse sådana tjänster som erbjuds via informa- tionssamhällets tjänster enligt definitionen i artikel 1.1 b i direktiv (EU) 2015/1535 eller genom andra kommunikationsmedel.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

145

 

Prop. 2020/21:172

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Sveriges

 

Kommuner och Regioner (SKR) finner att det kan finnas en risk för

 

praktiska problem med tillämpningen av kraven på medicinsk yrkesverk-

 

samhet, främst för diagnostiska tjänster på distans. Apotekarsocieteten

 

utvecklar vilket regelverk som tillämpas på tjänst respektive produkt och

 

påpekar att exempel på sådana produkter som omfattas av artikel 6.2 i

 

MDR-förordningen och artikel 6.2 i IVDR-förordningen även kan vara

 

olika programvaror för tolkning av medicinska bilder och andra

 

programvaror som är diagnostiska beslutsstöd.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 6.1 i MDR-förordningen

 

och artikel 6.1 i IVDR-förordningen ska kraven i förordningarna även upp-

 

fyllas när en produkt säljs på distans, dvs. för den produkt som erbjuds via

 

informationssamhällets tjänster enligt definitionen i artikel 1.1 b i direktiv

 

(EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande

 

beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informa-

 

tionssamhällets tjänster.

 

Av artikel 6.2 i MDR-förordningen och artikel 6.2 i IVDR-förordningen

 

framgår att kraven i förordningarna också ska uppfyllas för de produkter

 

som inte släpps ut på marknaden men som används i samband med kom-

 

mersiell verksamhet för att tillhandahålla en diagnostisk eller terapeutisk

 

tjänst på distans till personer i unionen. Exempel på sådana produkter är

 

analysutrustning för prover, men, såsom Apotekarsocieteten påpekar i sitt

 

remissvar, det kan även vara olika programvaror för tolkning av medicin-

 

ska bilder och andra programvaror som är diagnostiska beslutsstöd.

 

Av artikel 6.2 i MDR-förordningen respektive artikel 6.2 i IVDR-för-

 

ordningen följer även att medlemsstaterna i nationell rätt får reglera ut-

 

övande av medicinsk yrkesverksamhet, i de fall en produkt antingen mot

 

betalning eller kostnadsfritt utan att släppas ut på marknaden används i

 

samband med kommersiell verksamhet för att tillhandahålla en

 

diagnostisk eller terapeutisk tjänst som via informationssamhällets tjänster

 

enligt definitionen i artikel 1.1 b i direktiv (EU) 2015/1535 eller genom

 

andra kommunikationsmedel direkt eller via mellanhänder erbjuds till en

 

fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen. Av artikel 1.1 b i

 

nämnda direktiv framgår att med tjänst avses alla informationssamhällets

 

tjänster, det vill säga tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning på

 

distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänste-

 

mottagare.

 

Apotekarsocieteten utvecklar i sitt remissvar vilket regelverk som

 

tillämpas på tjänst respektive produkt. Utifrån det remissvaret kan det

 

generellt sett anföras att en diagnostisk eller terapeutisk tjänst som till-

 

handahålls via internet är en tjänst som regleras av den svenska hälso- och

 

sjukvårdslagstiftningen, medan en produkt eller programvara som används

 

för att möjliggöra den tjänsten kan vara en medicinteknisk produkt, om

 

den motsvarar EU-förordningarnas kriterier, och den regleras då av dessa

 

förordningar.

 

Regler om begränsningar i rätten för andra än hälso- och sjukvårds-

 

personal att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder finns i 5 kap. 1 §

 

patientsäkerhetslagen (2010:659). Av den bestämmelsen framgår att andra

 

än hälso- och sjukvårdspersonal inte får yrkesmässigt undersöka någons

146

hälsotillstånd eller behandla någon annan för sjukdom eller därmed

jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva någon av följande åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte:

1.behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddslagen (2004:168) är anmälningspliktiga sjukdomar,

2.behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning,

3.undersöka eller behandla någon annan under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under hypnos,

4.behandla någon annan med radiologiska metoder,

5.utan personlig undersökning av den som sökt honom eller henne, lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling,

6.undersöka eller behandla barn under åtta år, eller

7.prova ut kontaktlinser.

De begränsningar som anges i 5 kap. 1 § patientsäkerhetslagen gäller även om en diagnostisk eller terapeutisk tjänst tillhandahålls på distans.

Möjligheten att reglera utövandet av den medicinska yrkesverksamheten ytterligare bör ges genom ett bemyndigande i den nya lagen med komplett- erande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkt- er. Det bör av detta framgå att regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer ska få meddela föreskrifter om den medicinska yrkes- verksamhet som ska finnas att tillgå när en produkt mot betalning eller kostnadsfritt används i samband med kommersiell verksamhet för att till- handahålla en diagnostisk eller terapeutisk tjänst som via informations- samhällets tjänster eller genom andra kommunikationsmedel direkt eller via mellanhänder erbjuds till en fysisk eller juridisk person som är etab- lerad i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Av artikel 6.4 i MDR-förordningen respektive artikel 6.4 i IVDR-för- ordningen framgår att en medlemsstat av folkhälsoskäl får kräva att en till- handahållare av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i artikel 1.1 b i direktiv (EU) 2015/1535 ska upphöra med sin verksamhet. Det som bör avses med den bestämmelsen är att en tillhandahållare av informationssamhällets tjänster inte ska erbjuda produkter eller tjänster enligt artiklarna 6.1 och 6.2 i MDR-förordningen och artiklarna 6.1 och

6.2i IVDR-förordningen. Bestämmelsen reglerar således under vilka för- utsättningar som en medlemsstat får agera mot en tillhandahållare av in- formationssamhällets tjänster. Den myndighet som utses att utöva tillsyn kan förbjuda tillhandahållandet i de fall den som tillhandahåller tjänsten är etablerad i Sverige.

Enligt SKR finns det en risk för praktiska problem med tillämpningen av kraven på medicinsk yrkesverksamhet, främst för diagnostiska tjänster på distans. SKR pekar på att hälso- och sjukvårdspersonalen enligt 6 kap. patientsäkerlagen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vidare ska en patient ges sakkunnig och om- sorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten och patienten ska visas omtanke och respekt. SKR anför att i detta ligger bland annat att patienter inte bör erbjudas vilka tester som helst, till exempel tester för sjukdomar där det inte finns någon bot. SKR bedömer att diagnostiska tjänster som erbjuds helt utanför hälso- och sjukvårdens regelverk innebär risker för användarna och för samhället. SKR befarar

Prop. 2020/21:172

147

Prop. 2020/21:172 också att det kan bli mycket svårt och administrativt tungt att stoppa olämplig försäljning genom distansförsäljning i ett enskilt medlemsland, när väl produkten eller tjänsten en gång fått marknadstillträde.

Idetta lagstiftningsarbete är syftet att anpassa svensk rätt till EU-förord- ningarna. Om distansförsäljning kommer att innebära risker för användare och för samhället, kommer regeringen att återkomma i frågan. Ytterligare bestämmelser med anledning av artikel 6 i MDR-förordningen och artikel 6 i IVDR-förordningen bedöms inte behövas.

 

9.7

Information om implantat

 

 

 

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer ska få meddela föreskrifter om att hälso- och sjukvårdsinsti-

 

tutioner och hälso- och sjukvårdspersonal ska lämna information om

 

implantat enligt artikel 18 i MDR-förordningen och på vilket sätt den

 

informationen ska lämnas.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Sveriges

 

Kommuner och Regioner (SKR) delar utredningens uppfattning att

 

information om implantat är viktig, men tillstyrker inte förslaget om spår-

 

barhet. SKR anser att alla implantat och den information som ges till

 

patienter om implantaten enligt artikel 18 MDR-förordningen bör kunna

 

spåras genom patientjournalen.

 

Skälen för regeringens förslag: I artikel 18 i MDR-förordningen införs

 

en bestämmelse som inte funnits i direktiven. Enligt bestämmelsen ska

 

tillverkaren av ett implantat tillsammans med produkten även tillhanda-

 

hålla viss information om implantatet. Den information som ska till-

 

handahållas är information som gör det möjligt att identifiera produkten,

 

information om varningar och försiktighetsåtgärder och information om

 

hur produkten ska användas. Viss information ska även tillhandahållas på

 

ett implantatkort som tillverkaren ska tillhandahålla tillsammans med

 

produkten.

 

 

Av bestämmelsen framgår det även att informationen om implantatet ska

 

var snabbt tillgänglig till den patient som fått implantatet inopererat i sig

 

och informationen ska ges på det eller de språk som den berörda medlems-

 

staten har fastställt. Informationen ska vidare vara skriven på ett sätt som

 

lätt kan förstås av en lekman och ska vid behov uppdateras. Frågor om

 

språkkrav på den information som ska lämnas behandlas i avsnitt 9.8.

 

Enligt artikel 18.2 i MDR-förordningen ska medlemsstaterna kräva att

 

hälso- och sjukvårdsinstitutionerna ger den information som anges i artikel

 

18.1 till en patient som fått ett implantat, tillsammans med implantatkortet.

 

Av artikel 18.3 framgår det att dessa bestämmelser om implantat inte

 

gäller för suturer, agraffer, tandfyllningar, tandställningar, tandkronor,

 

skruvar, kilar, plattor, trådar förutom suturer, stift, clips och anslutnings-

 

don. Kommissionen har även möjlighet att lägga till ytterligare typer av

 

implantat eller ta bort implantat från uppräkningen av de implantat som

148

inte ska omfattas av kraven i artikel 18.

 

 

De flesta implantat som omfattas av kraven i artikel 18 används i medicinska syften inom den allmänna hälso- och sjukvården, men det finns även implantat som används vid estetiska behandlingar som inte har ett medicinskt syfte. Exempel på implantat som kan användas vid estetiska behandlingar och som omfattas av bestämmelserna i MDR-förordningen är bröstimplantat men även fillers kan anses vara implantat.

Artikel 18 använder ord som ”patienter” och det kan diskuteras om den som får ett implantat vid ett skönhetsingrepp som saknar medicinskt ända- mål är att anse som patient. Det står dock klart att produkter som används för rent estetiska ändamål och som anges i bilaga XVI till MDR-förord- ningen också ska omfattas av bestämmelser i MDR-förordningen (se avsnitt 6.3). Således ska alla personer som får ett implantat inopererat i sig få information om implantatet.

Informationskraven i artikel 18 omfattar implantat som används både inom hälso- och sjukvården och vid rent estetiska behandlingar.

Det finns i dag ingen lagstiftning som reglerar vem som får utföra estet- iska behandlingar. Som anges i avsnitt 6.3 så beslutade regeringen den 3 december 2020 propositionen Lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar (prop. 2020/21:57). I den propositionen lämnas förslag till en ny lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. Enligt den lagen kommer endast legitimerade läkare eller legitimerade tandläkare med adekvat specialistkompetens att få utföra estetiska kirurgiska ingrepp. Vad gäller estetiska injektionsbe- handlingar kommer sådana enligt förslaget endast att få utföras av den som har legitimation som läkare, tandläkare eller sjuksköterska. Regeringen ska dock få meddela föreskrifter om att även annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ska få utföra vissa estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. Huruvida hälso- och sjukvårdspersonal som utför estetiska behandlingar alltid verkar inom en hälso- och sjuk- vårdsinstitution kan inte utredas i detta lagstiftningsärende. I svensk rätt bör det införas ett bemyndigande om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att hälso- och sjukvårdsinstitutioner och hälso- och sjukvårdspersonal ska lämna information enligt artikel 18 i MDR-förordningen och hur den informa- tionen ska lämnas. Därmed kommer information om implantat att behöva ges både vid behandlingar inom hälso- och sjukvården och vid sådana estetiska behandlingar som inte har ett medicinskt ändamål.

SKR delar utredningens uppfattning att information om implantat är viktig, men tillstyrker inte förslaget om spårbarhet. SKR anser att alla implantat och den information som ges till patienter om implantaten enligt artikel 18 i MDR-förordningen ska kunna spåras genom patientjournalen. Detta bör enligt SKR kunna regleras genom att befintliga regelverk ut- vecklas. SKR föreslår att patientdatalagen kompletteras så att uppgifter om implantat blir en obligatorisk uppgift i journalen samt att uppgifter om im- plantat får lämnas ut till Läkemedelsverket när det behövs av patientsäker- hetsskäl. Regeringen finner att syftet med artikel 18 i MDR är att patienter ska få information om implantatet och att hälso- och sjukvårdspersonal ska ge tillverkarens information om implantatet till berörd patient. Spårbarhet- en är inte reglerad i denna bestämmelse utan produkternas spårbarhet från tillverkare till hälso- och sjukvårdsinstitutioner och hälso- och sjukvårds- personal regleras i främst i artiklarna 25 och 27 i MDR-förordningen och

Prop. 2020/21:172

149

Prop. 2020/21:172 artiklarna 22 och 24 i IVDR-förordningen. Spårbarhet till patienter regleras inte i MDR- eller IVDR-förordningarna utan i nationell rätt. Det kan nämnas att det i 5 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:40) om journalföring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården anges att vårdgivaren ska säkerställa att en patientjournal, i förekommande fall, ska innehålla uppgifter om bland annat de medicintekniska produkter som har förskrivits till, utlämnats till eller tillförts en patient på ett sådant sätt att de kan spåras. I detta lagstiftningsarbete som endast avser att anpassa svensk rätt till EU- förordningarna kommer regleringen om spårbarhet till patient inte att tas upp ytterligare.

 

9.8

Språk i dokument och handlingar

 

 

 

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka språk som en produkt

 

ska vara märkt på och vilka språk som information till patienter och

 

användare, bruksanvisningar och säkerhetsmeddelanden till marknaden

 

ska vara skrivna på. Om det finns särskilda skäl, ska den myndighet

 

som regeringen bestämmer i enskilda fall få besluta om undantag från

 

de språkkrav som meddelats genom föreskrifter. Beslutet ska få förenas

 

med villkor.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

förslag. I promemorian föreslås inte att den myndighet som regeringen be-

 

stämmer ska få meddela föreskrifter om vilka språk som en produkt ska

 

vara märkt på och vilka språk som information till patienter och använd-

 

are, bruksanvisningar och säkerhetsmeddelanden till marknaden ska vara

 

skrivna på. I promemorian föreslås det inte att en myndighets beslut i

 

enskilda fall endast får fattas om det finns särskilda skäl.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Sveriges

 

Kommuner och Regioner (SKR) avstyrker dock förslaget och anser att det

 

i den nya lagen ska fastställas att svenska ska användas när en produkt

 

tillhandahålls användare eller patienter i Sverige. SKR delar dock

 

promemorians förslag om att undantag från språkkravet bör kunna

 

meddelas i enskilda fall.

 

SKR och Region Kalmar anför att om anvisningar om produktens

 

användning visas på produktens displayer ska den vara på svenska. Även

 

andra regioner, bland annat Region Gävleborg och Region Värmland,

 

anser att användargränssnittet ska skrivas på svenska för att säkerställa

 

förståelsen och användningen inom hälso- och sjukvården av information-

 

en och användargränssnittet på en produkt.

 

Swedish Medtech anser i stället att den information som avses i artiklar-

 

na 18.1, 89.8 och avsnitt 23 i bilaga I till MDR-förordningen bör kunna

 

anges på engelska i de fall användarna av produkten utgörs av legitimerad

 

personal inom slutenvården. Dessutom bedömer Swedish Medtech att

 

Läkemedelsverket bör få större befogenheter att godkänna engelska i

150

dokument och handlingar och inte enbart i enskilda fall. Institutet för språk

 

 

och fornminnen bedömer att förslaget inte innebär undantag från Prop. 2020/21:172 språklagens kärnområde där regeln om svenska är tvingande, eftersom

möjligheten att använda engelska enbart föreslås gälla i kommunikationen mellan tillverkare och behörig myndighet i Sverige.

Skälen för regeringens förslag

Information till användare och patienter

I vissa bestämmelser i EU-förordningarna anges det att användarna eller patienterna ska få information om produkterna. Exempelvis ska tillverkar- na, enligt artikel 10.11 i MDR-förordningen, säkerställa att produkten åt- följs av den information som anges i avsnitt 23 i bilaga I på ett eller flera av unionens officiella språk, som fastställs av den medlemsstat där pro- dukten tillhandahålls användaren eller patienten. En liknande bestämmelse finns i artikel 10.10 i IVDR-förordningen med hänvisning till avsnitt 20 i bilaga I till IVDR-förordningen.

Enligt artikel 18 i MDR-förordningen ska patienter med implantat få tydlig och lättillgänglig information som gör det möjligt att identifiera im- plantatet och annan relevant information om produkten. Information ska också lämnas om bland annat nödvändiga varningar om hälsorisker och de försiktighetsåtgärder som bör vidtas, till exempel upplysningar om huruvida implantatet är kompatibelt med vissa produkter för diagnostik eller skannrar som används vid säkerhetskontroller. Informationen till patienten ska ges på det eller de språk som medlemsstaten har fastställt.

Av artikel 89.8 i MDR-förordningen framgår att tillverkaren ska se till att information om en korrigerande säkerhetsåtgärd på marknaden som vidtagits lämnas till användarna av den berörda produkten genom ett säkerhetsmeddelande till marknaden. Säkerhetsmeddelandet till mark- naden ska skrivas på ett eller flera officiella unionsspråk, vilka ska anges av den medlemsstat där den korrigerande säkerhetsåtgärden på marknaden vidtas. I säkerhetsmeddelandet ska det bland annat anges skälen till den korrigerande säkerhetsåtgärden på marknaden med hänvisning till funk- tionsfel hos produkten och de risker som kan uppstå för patienter, använd- are eller andra människor samt klart och tydligt anges alla de åtgärder som användarna ska vidta. Liknande bestämmelser finns i artikel 84.8 i IVDR- förordningen.

Anpassningar av svensk rätt

Medlemsstaterna ska således fastställa på vilket språk som information om produkterna ska ges. Av språklagen (2009:600) framgår det att svenska är huvudspråket i Sverige. Det bör även noteras att det i 10 § den lagen anges att språket i förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgift- er i offentlig verksamhet är svenska. Innebörden av den bestämmelsen är att de offentliga organen ska arbeta på svenska, skriftligt såväl som munt- ligt. Grundregeln är således att svenska är förvaltningsspråket och ska an- vändas i myndigheters centrala verksamhetsområde, det s.k. kärnområdet. Kärnområdet omfattar sådana allmänna handlingar som är särskilt viktiga inom den offentliga verksamheten, till exempel beslut, domar, protokoll, föreskrifter och verksamhetsberättelser. Sådana dokument ska alltid vara

skrivna på svenska. Detta är viktigt, inte bara för svenska språkets utveck-

151

Prop. 2020/21:172 ling utan också för demokratin, eftersom det möjliggör insyn för den

 

enskilda medborgaren.

 

Om undantag ska göras inom kärnområdet av 10 §, krävs det stöd i lag

 

eller förordning (jfr 3 § samma lag). Det är således riksdagen eller reger-

 

ingen som kan anta bestämmelser som avviker från språklagens kärn-

 

område. Även utanför kärnområdet är huvudregeln för myndigheters

 

språkanvändning fortfarande svenska språket, men undantag kan alltså

 

göras.

 

I promemorian föreslogs det att regeringen ska få meddela föreskrifter

 

om vilka språk som en produkt ska vara märkt med samt vilka språk som

 

informationen till patienter och användare, bruksanvisningar och säker-

 

hetsmeddelanden till marknaden ska vara skrivna på.

 

SKR anser att svenska ska användas när en produkt tillhandahålls

 

användare eller patienter i Sverige, men att undantag från språkkravet bör

 

kunna meddelas i enskilda fall. SKR pekar på att språkkravet är viktigt

 

både för vårdgivarna som arbetsgivare och för patienterna ur ett patient-

 

säkerhetsperspektiv. Några regioner, bland annat Region Gävleborg och

 

Region Värmland, tar upp frågan om det språk som ska användas i an-

 

vändargränssnittet av en produkt. Enligt regionerna bör denna information

 

vara skriven på svenska för att säkerställa förståelsen och användningen

 

inom hälso- och sjukvården av informationen och användargränssnittet på

 

en produkt. Liknande synpunkter har även SKR och Region Kalmar. Dessa

 

remissinstanser pekar på att det är vanligt att medicintekniska utrustningar

 

har mer eller mindre avancerade skärmar där information om produktens

 

användning kan finnas. SKR och Region Kalmar anser att det bör vara

 

tydligt att om texten på skärmen kan anses vara en del av bruksanvisning-

 

en, dvs. ger information om hur produkten ska användas, ska den vara

 

skriven på svenska. Det har enligt remissinstanserna förekommit tillbud

 

då information på skärmar missförståtts för att den har varit på ett annat

 

språk än svenska.

 

Swedish Medtech anför å sin sida att den information som avses i artik-

 

larna 18.1, 89.8 och avsnitt 23 i bilaga I till MDR-förordningen bör kunna

 

anges på engelska i de fall användarna av produkten utgörs av legitimerad

 

personal inom slutenvården. Swedish Medtech pekar på att det i dagens

 

ofta högspecialiserade vård finns flera områden där antalet specialister är

 

relativt litet och deras utbildning är på en hög internationell nivå med kurs-

 

litteratur på engelska. Dessutom är den information de tillgodogör sig från

 

en internationell arena, där det engelska språket dominerar. Engelska är

 

därför enligt Swedish Medtech det mest lämpliga språket ur ett användar-

 

perspektiv. Som exempel på områden där engelska är lämpligast som

 

språk nämner Swedish Medtech bilddiagnostik som datortomografi och

 

undersökningar med magnetkamera, där all utbildningslitteratur och doku-

 

mentation är på engelska. I sådana fall kan det enligt organisationen utgöra

 

en risk för patientsäkerheten om inte engelska används även i manual och

 

text på bildskärm. Ofta saknas dessutom godkända översättningar av

 

termer och begrepp till svenska. Enligt Swedish Medtech är detta applicer-

 

bart på flera andra områden såsom kardiologi och hjärtlungmaskiner, och

 

fler områden utöver dessa finns.

 

Med tanke på det som Swedish Medtech anför så framgår det att det

 

finns behov av att information även ska kunna ges på till exempel

152

engelska. Regeringen föreslår därför att det införs ett bemyndigande om

att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka språk som en produkt ska vara märkt på och vilka språk som information till patienter, bruksanvisningar och säkerhetsmeddelanden till marknaden ska vara skrivna på. När föreskrifter ska beslutas ska det göras med den utgångspunkt som EU-förordningarna har, dvs. en hög hälsoskyddsnivå för patienter och användare. Bemyndigandet avser produkter, dvs. medicintekniska produkter, tillbehör till medicintekniska produkter och produkter som förtecknas i bilaga XVI till MDR-förordningen samt medicintekniska produkter för in vitro-dia- gnostik och tillbehör till medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. Av avsnitt 23 i bilaga I till MDR-förordningen och i avsnitt 20 i bilaga I till IVDR-förordningen framgår att vissa märkningskrav avser special- anpassade produkter, prövningsprodukter och produkter avsedda för prestandastudier. Således omfattar bemyndigandet även dessa produkter.

I avsnitt 9.3 och 9.4 föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om angränsande produkter och egentillverkade produkter. Med stöd av dessa bemyndiganden kan det föreskrivas språkkrav när det gäller information till patienter och användare.

SKR anser emellertid att språkkraven ska fastställas direkt i lag. Enligt regeringen framgår det redan av språklagen att svenska är huvudspråket i Sverige. Regeringen anser att det i stället är lämpligt att i förordning ange vilken dokumentation som ska vara skriven på svenska eller på ett annat språk.

Institutet för språk och fornminnen bedömer att förslaget inte innebär undantag från språklagens kärnområde där regeln om svenska är tvingande, eftersom möjligheten att använda engelska enbart föreslås gälla i kommunikationen mellan tillverkare och behörig myndighet i Sverige. Regeringen noterar dock att bemyndigandet gör det möjligt för regeringen att meddela föreskrifter att information från tillverkare till patienter och användare ska kunna ges på ett annat språk än svenska. Den information som avses omfattas dock inte av språklagens kärnområde. Såsom Institutet för språk och fornminnen anför så kommer övrig dokumentation som myndigheten upprättar i dessa ärenden, och som ligger inom språklagens kärnområde, även i fortsättningen att upprättas på svenska i enlighet med språklagens bestämmelser.

Möjlighet att ge information på andra språk än svenska

Enligt regeringens mening kan det finnas anledning, precis som Swedish Medtech framför, att ge Läkemedelsverket större befogenheter att godkänna engelska i dokument och handlingar. Enligt vad Swedish Medtech anför så kan det finnas produkter vars information lämpligast bör ges på annat språk än svenska. Regeringen föreslår därför att även den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka språk som en produkt ska vara märkt med och vilka språk som information till patienter och användare, bruksanvisningar och säkerhets- meddelanden till marknaden ska vara skrivna på. Ett sådant bemyndigande kan behövas speciellt med tanke på den snabba utvecklingen av medicin- tekniska produkter.

Prop. 2020/21:172

153

Prop. 2020/21:172 Det kan även finns anledning att i enskilda fall göra undantag från ett krav på att märkning och information till patienter och användare, bruks- anvisningar och säkerhetsmeddelanden till marknaden ska vara skrivna på ett visst språk. SKR är positivt till promemorians förslag om att sådana undantag från språkkravet bör kunna meddelas i enskilda fall. Ett undantag bör enligt SKR förenas med villkor om när, var och hur länge en sådan produkt får användas samt vad som ska hända med produkten när undantaget löper ut.

Regeringen anser därför att en myndighet i enskilda fall bör få besluta om undantag från de språkkrav som regeringen föreskrivit om enligt ovan nämnda bemyndigande. I enlighet med vad SKR framför bör även ett sådant beslut få förenas med villkor. Därtill anser regeringen att sådana beslut om undantag endast bör bli aktuella i begränsade fall och när det finns särskilda skäl, det vill säga i fall då användningen av produkten är befogad av skäl som rör folkhälsa eller patienters säkerhet eller hälsa. Ett möjligt exempel kan vara en användarinstruktion för en viss prövnings- produkt.

De undantag som myndigheten kan komma att meddela i föreskrifter eller fatta beslut om rör information om produkter till patienter och användare. Det är således inte föreskrifter eller beslut som avser språk- lagens kärnområde. Därför kan en myndighet meddela dessa föreskrifter och beslut. Utgångspunkten när överväganden görs om huruvida ett annat språk än svenska ska få användas är densamma som den som anges i EU- förordningarna, dvs. att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för patienter och användare. Därtill ska språklagens bestämmelser beaktas om att svenska är huvudspråket i Sverige.

9.9Bevarande av dokumentation

Regeringens förslag: Den dokumentation som avses i kapitel III av- snitt 7 i bilaga IX till MDR-förordningen och i kapitel III avsnitt 6 i bilaga IX till IVDR-förordningen ska hållas tillgänglig för de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med respektive förordning under den tid som anges i bilagorna även om tillverkaren eller dennes auktori- serade representant försätts i konkurs, går i likvidation eller upphör med sin verksamhet. Tillverkaren eller dennes auktoriserade representant ska i sådana fall anmäla till den myndighet som regeringen bestämmer vem som ansvarar för arkiveringen av handlingarna och var de förvaras.

Den dokumentation som avses i kapitel III avsnitt 3 i bilaga XV till MDR-förordningen och i kapitel II avsnitt 3 i bilaga XIV till IVDR- förordningen ska hållas tillgänglig för de behöriga myndigheterna och under den tid som anges i bilagorna till respektive förordning även om sponsorn, dennes kontaktperson eller den rättsliga företrädaren försätts i konkurs, går i likvidation eller upphör med sin verksamhet. Sponsorn, dennes kontaktperson eller den rättsliga företrädaren ska anmäla till den myndighet som regeringen bestämmer vem som ansvarar för arkiveringen av handlingarna och var de förvaras.

154

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) välkomnar förslaget och framför även att det vore önskvärt med ett gemensamt EU-register för uppgifter om var dokumentation från bolag som gått i konkurs förvaras.

Skälen för regeringens förslag: I EU-förordningarna finns flera be- stämmelser om att dokumentation ska hållas tillgänglig för behöriga myndigheter. Av artikel 10.8 i MDR-förordningen framgår det att tillverk- arna ska hålla den tekniska dokumentationen, EU-försäkran om överens- stämmelse och i förekommande fall en kopia av relevant intyg tillgängliga för de behöriga myndigheterna i minst tio år efter det att den sista produkt som omfattas av EU-försäkran om överensstämmelse har släppts ut på marknaden. När det gäller implantat ska denna period vara minst 15 år efter det att den sista produkten har släppts ut på marknaden. I det fall en tillverkare har sitt säte utanför unionen ska det vara säkerställt att den auk- toriserade representanten ständigt har tillgång till nödvändig dokumenta- tion. Liknande bestämmelser finns i artikel 10.7 i IVDR-förordningen.

I kapitel III avsnitt 8 i bilaga IX till MDR-förordningen anges det att varje medlemsstat ska kräva att den dokumentation som avses i avsnitt 7 i bilagan ska hållas tillgänglig för de behöriga myndigheterna under den tid som anges i det avsnittet för den händelse att en tillverkare, eller tillverk- arens auktoriserade representant, som är etablerad på medlemsstatens territorium går i konkurs eller upphör med verksamheten innan den angiv- na tiden har löpt ut. Av avsnitt 7 i bilaga IX framgår det att tillverkaren eller, om tillverkaren inte har något säte i en medlemsstat, dennes auktoris- erade representant ska hålla vissa handlingar tillgängliga för de behöriga myndigheterna under minst tio år, och för implantat minst 15 år, efter att den sista produkten har släppts ut på marknaden. De handlingar som ska hållas tillgängliga är följande:

–EU-försäkran om överensstämmelse.

–Dokumentationen om tillverkarens kvalitetsledningssystem, och om de förfaranden som upprättats för övervakning, verifiering, validering och kontroll av produkternas utformning.

–Information om de ändringar av kvalitetssystemet som anmält organ har underrättats om.

–Den dokumentation som ingick i ansökan om bedömning av den tekniska dokumentationen till det anmälda organet.

–Beslut och rapporter från det anmälda organet (bilaga IX).

Liknande bestämmelser finns i kapitel III avsnitt 6 och 7 i bilaga IX till IVDR-förordningen.

Även i kapitel III avsnitt 3 i bilaga XV till MDR-förordningen och i kapitel II avsnitt 3 i bilaga XIV till IVDR-förordningen finns bestämmel- ser om bevarande av dokumentation. I dessa fall gäller dokumentationen kliniska prövningar och prestandastudier. Enligt dessa bestämmelser ska dokumentationen sparas i minst tio år efter det att den kliniska prövningen eller prestandastudien avslutades eller, i de fall produkten sedan släpps ut på marknaden, i minst tio år efter det att den sista produkten har släppts ut på marknaden. När det gäller implantat ska den tiden i stället vara minst 15 år. I bestämmelserna anges även att varje medlemsstat ska kräva att dokumentationen ska hållas tillgänglig för de behöriga myndigheterna under den angivna tiden för den händelse att sponsorn, dennes

Prop. 2020/21:172

155

Prop. 2020/21:172 kontaktperson eller den rättsliga företrädaren enligt artikel 62.2 i MDR- förordningen respektive artikel 58.4 i IVDR-förordningen som är etabler- ad på medlemsstatens territorium, går i konkurs eller upphör med sin verksamhet innan den angivna tiden har löpt ut.

Som anges i kapitel III avsnitt 8 i bilaga IX till MDR-förordningen, kapi- tel III avsnitt 3 i bilaga XV till MDR-förordningen, kapitel III avsnitt 7 i bilaga IX till IVDR-förordningen och kapitel II avsnitt 3 i bilaga XIV till IVDR-förordningen ska varje medlemsstat kräva att dokumentationen hålls tillgänglig för behöriga myndigheter under angiven tid. Dessa krav bör regleras i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. I den lagen ska det införas bestämmelser om att dokumentation ska hållas tillgänglig om tillverkaren, tillverkarens auktoriserade representant, sponsorn, sponsorns kontakt- person eller rättsliga företrädare går i konkurs eller upphör med sin verk- samhet. Skyldigheten bör även gälla för det fall berörd aktör har gått i likvidation.

Dokumentationen ska hållas tillgänglig för de behöriga myndigheterna. Dessa är de myndigheter som har utsetts av respektive medlemsstat enligt artikel 101 i MDR-förordningen respektive artikel 96 i IVDR-förordning- en. Dessa myndigheter utses av regeringen med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

I lagen bör det även anges att för de fall en berörd aktör försätts i kon- kurs, går i likvidation eller upphör med sin verksamhet ska den berörda aktören göra en anmälan till en myndighet som regeringen bestämmer. I den anmälan ska det framgå vem som ansvarar för arkiveringen av hand- lingarna och var de förvaras.

SKR anför att många tillverkare sannolikt befinner sig utanför Sverige, och att det därför kan vara svårt för svenska användare att få tillgång till dokumentation som bevaras utanför Sveriges gränser. SKR anser därför att det vore önskvärt med ett gemensamt EU-register för uppgifter om var dokumentation från bolag som gått i konkurs förvaras. Regeringen finner att om ett sådant förslag bör utvecklas ska det ske inom EU-samarbetet. Regeringen ser dock att nu aktuella bestämmelser innebär att behöriga myndigheter ska få tillgång till dokumentationen. Om en person eller ett företag önskar få tillgång till samma dokumentation, kan en sådan begäran göras till den behöriga myndigheten i berört medlemsland som får pröva frågan om dokumentationen kan lämnas ut alternativt ange var doku- mentationen finns tillgänglig.

9.10Utbildning

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka utbildningar inom juridik, medicin, farmaci, ingenjörsvetenskap eller annan relevant vetenskaplig disciplin som den person som har ansvar för att regel- verket följs ska ha och som är den person som en tillverkare ska ha tillgång till enligt MDR- och IVDR-förordningarna.

156

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Swedish Medtech och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) önskar att samordning sker med övriga medlemsstater i EU när föreskrifter om relevant utbildning utformas för att det ska finnas en harmoniserad nivå för såväl utbildning som kompetens för personen som ska axla denna roll. Några regioner, bland annat Region Gävleborg och Region Värmland, anser att det finns behov av ett förtydligande att utbildningskrav gäller även för specialanpassade produkter (jfr avsnitt 9.2).

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.1 i MDR-förordning- en och artikel 15.1 i IVDR-förordningen ska en tillverkare ha tillgång till minst en person i sin organisation som har erforderlig sakkunskap på området för medicintekniska produkter och som ansvarar för att regelverk- et efterlevs. Den erforderliga sakkunskapen kan styrkas bland annat genom examensbevis, certifikat eller annat behörighetsbevis efter fullbordad hög- skoleutbildning eller annan utbildning som den berörda medlemsstaten bedömt som likvärdigt inom juridik, medicin, farmaci, ingenjörsvetenskap eller någon annan relevant vetenskaplig disciplin och minst ett års yrkes- erfarenhet av regleringsfrågor eller kvalitetsledningssystem på området för medicintekniska produkter. Av artikel 15.2 i MDR-förordningen och 15.2 i IVDR-förordningen framgår att mikroföretag och små företag inte ska behöva ha en person med ansvar för att se till att regelverket efterlevs i sin organisation. Dessa företag ska dock permanent och fortlöpande ha en sådan person till sitt förfogande. Enligt artikel 15.6 i MDR-förordningen och 15.6 i IVDR-förordningen ska även den auktoriserade representanten ha minst en person med ansvar för att regelverket följs till sitt förfogande.

I Sverige bör föreskrifter om utbildning meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ett bemyndigande bör införas i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka utbildningar inom juridik, medicin, farmaci, ingenjörsvetenskap eller annan relevant vetenskaplig disciplin som den person som har ansvar för att regelverket följs ska ha i enlighet med artiklarna 15.1, 15.2 och 15.6 i MDR-förord- ningen och artiklarna 15.1, 15.2 och 15.6 i IVDR-förordningen.

Swedish Medtech och SKR anser att det är olyckligt att utbildningskrav- en enligt MDR-förordningen ska fastställas på nationell nivå, då olika krav i de olika medlemsstaterna kan påverka produkternas kvalitet och resultera i snedvriden konkurrens mellan länderna. Remissinstanserna anser att utbildningskraven behöver samordnas inom EU. Swedish Medtech ser därför att utsedd myndighet bör samordna sitt arbete med att utforma före- skrifter om relevant utbildning med övriga medlemsstater för att få en harmoniserad nivå för såväl utbildning som kompetens för personen som ska axla denna roll. Regeringen håller med om att det är viktigt att andra länders krav beaktas och att nämnda avvägningar och eventuella sam- arbeten bör ske innan föreskrifter beslutas. Vidare bör även lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer beaktas vid utformand- et av föreskrifterna och därvid ingår skyldigheter för myndigheter att genomföra ett inremarknadstest och göra en proportionalitetsprövning i enlighet med bestämmelser i förordningen (2020:757) om proportiona- litetsprövning vid nya eller ändrade krav på yrkeskvalifikationer. Några

Prop. 2020/21:172

157

Prop. 2020/21:172 regioner, bland annat Region Gävleborg och Region Värmland, anser att det bör förtydligas att utbildningskraven även gäller för specialanpassade produkter. I detta avseende noterar regeringen att artikel 15.1 sista stycket

iMDR-förordningen och artikel 15.1 sista stycket i IVDR-förordningen inte togs upp i promemorian. I dessa artiklar anges det att tillverkare av specialanpassade produkter kan styrka den erforderliga sakkunskapen som avses i artikel 15.1 första stycket genom att visa att de har minst två års yrkeserfarenhet inom ett relevant tillverkningsområde. Detta gäller om medlemsstater inte har infört andra nationella bestämmelser om yrkeskvalifikationer. Artikel 15 i MDR-förordningen och artikel 15 i IVDR-förordningen omfattar således även specialanpassade produkter. Regeringen finner att med stöd av ovan nämnda bemyndigande kan före- skrifter även meddelas om utbildnings- och yrkeserfarenhetskrav i fråga om specialanpassade produkter.

 

9.11

Unik produktidentifiering (UDI)

 

 

 

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer ska få meddela föreskrifter om att hälso- och sjukvårds-

 

institutioner ska lagra och förvara den unika produktidentifieringen

 

(UDI) även för andra produkter än implantat i klass III som har

 

levererats till dem. Regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer ska även få meddela föreskrifter om att hälso- och

 

sjukvårdspersonal och inrättningar som använder en produkt som

 

omfattas av bilaga XVI till MDR-förordningen ska lagra och förvara

 

UDI för produkter som har levererats till dem.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Sveriges

 

Kommuner och Regioner (SKR) anser att UDI är viktig och att UDI bör

 

antecknas i patientjournalen i samband med att produkten används. I stället

 

för att Socialstyrelsen och Läkemedelverket bemyndigas meddela sär-

 

skilda föreskrifter om detta anser SKR att detta krav bör föras in i patient-

 

datalagen. SKR bedömer vidare att UDI-systemet i övrigt på sikt kan kom-

 

ma att integreras med andra autentiseringssystem som redan finns hos

 

vårdgivarna, men att detta bör vara frivilligt. Region Kalmar anser att all

 

annan lagring av UDI än den som regleras i EU-förordningarna bör vara

 

frivillig och utföras efter varje enskild vårdgivares behov och förutsätt-

 

ningar. Vidare anför Region Kalmar att registreringen av UDI bör ske vid

 

användningen av implantatet och inte vid leverans till vårdgivaren.

 

Produktens UDI bör då dokumenteras i patientjournalen.

 

Region Västernorrland framhåller vikten av att systemen för patientdata

 

som regionerna nyttjar ändras så att uppgifter om spårbarhet ska kunna

 

hanteras rationellt. Konkret måste till exempel UDI-koder bli sökbara i

 

journalsystemen. Regionen bedömer att detta kan innebära en utmaning

 

utifrån kostnader och ta tid för varje region att uppnå. Liknande synpunkter

 

framför även Region Uppsala. Region Västernorrland anser även att en

158

samordnad hantering för att stödja systemen för patientdata bör ske för att

 

 

minimera resurser och att även samråd mellan berörda myndigheter behövs när det gäller avvikelsehantering och händelseanalyser. Region Jämtland Härjedalen och Region Västerbotten föreslår att en myndighet utses för att genomföra en nationell samverkan med vårdens företrädare för att införa rutiner och riktlinjer för logistikhantering och spårbarhet till patient där UDI ska användas. Även Region Östergötland pekar på behov av nationell samverkan mellan vårdgivare för att effektivisera införandet av UDI och det föreslås även att kraven på spårbarhet trappas upp på flera års sikt och att berörd myndighet samverkar med vårdgivarna för att gemensamt uppnå effektmålet om full spårbarhet. Swedish Medtech bedömer att även E-hälsomyndigheten bör ges i uppdrag att förmedla tillgång till en produktdatabas för att nyttan med UDI ska kunna realiseras.

Skälen för regeringens förslag: För att på ett effektivt sätt kunna spåra medicintekniska produkter införs ett system med unik produktidentifiering (UDI). Alla produkter, även modulsammansatta produkter och vårdset, ska märkas med UDI. Detta spårbarhetssystem förväntas öka effektiviteten av- seende säkerhetsrelaterade åtgärder för produkter som släppts ut på mark- naden. Bestämmelsen omfattar dock inte specialanpassade produkter, prövningsprodukter och produkter avsedda för prestandastudier.

Enligt artikel 27.7 i MDR-förordningen och artikel 24.7 i IVDR-förord- ningen ska tillverkaren ha en uppdaterad förteckning över alla tilldelade UDI. Av artikel 27.8 i MDR-förordningen och artikel 24.8 i IVDR-förord- ningen framgår att de ekonomiska aktörerna ska, företrädesvis på elektron- isk väg, lagra och förvara UDI för de produkter som de har levererat eller som har levererats till dem. Detta gäller implantat i den högsta riskklassen (klass III) och de produkter som kommissionen kan komma att fastställa i genomförandeakter.

I artikel 123.3 f i MDR-förordningen framgår det att kravet på att pro- dukter ska vara märkta med UDI införs stegvis beroende på riskklass. Enligt MDR-förordningen ska krav på UDI-märkning införas den 26 maj 2021 för klass III och implantat. Den 26 maj 2023 införs krav på UDI- märkning för klass IIa och II b och den 26 maj 2025 införs krav på UDI- märkning för klass I. För medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik införs krav på UDI-märkning för produkter i klass D den 26 maj 2023, för produkter i klass B och C den 26 maj 2025 och för produkter i klass A den 26 maj 2027.

Skyldigheten att lagra och förvara UDI gäller även hälso- och sjuk- vårdsinstitutioner för de produkter som tillhör implantat i klass III (artikel

27.9i MDR-förordningen). För andra produkter än implantat i klass III ska medlemsstaterna uppmuntra, och får ålägga, hälso- och sjukvårdsinstitu- tioner att, företrädesvis på elektronisk väg, lagra och förvara UDI för de produkter som har levererats till dem.

Medlemsstaterna ska även uppmuntra, och får ålägga, hälso- och sjuk- vårdspersonal att företrädesvis på elektronisk väg lagra och förvara UDI för alla de produkter som har levererats till dem, dvs. både de produkter som är implantat i klass III och andra medicintekniska produkter.

Med UDI-systemet ser man framför sig en förbättrad rapportering av tillbud, riktade korrigerande säkerhetsåtgärder på marknaden och bättre övervakning från de behöriga myndigheternas sida. UDI-systemet för- väntas också bidra till att minska medicinska fel och bekämpa produktför- falskning. Därtill kan UDI-systemet komma att förbättra policyer för inköp

Prop. 2020/21:172

159

Prop. 2020/21:172 och avfallsbortskaffande samt lagerhantering hos hälso- och sjukvårds- institutioner och andra ekonomiska aktörer. UDI-systemet bör, om

 

möjligt, vara kompatibelt med andra autentiseringssystem som redan är i

 

bruk i dessa miljöer.

 

Det kan finnas stora fördelar med att ålägga hälso- och sjukvårdsinstitu-

 

tioner och personal att lagra och förvara UDI. Som anges så ska medlems-

 

staterna uppmuntra hälso- och sjukvårdsinstitutioner och deras personal att

 

lagra UDI. Frågan om huruvida det ska införas ett krav på att UDI ska

 

lagras och förvaras reser dock vissa frågor. De frågor som uppstår är bl.a.

 

vilka produkter som detta krav bör omfatta och om kravet ska omfatta alla

 

hälso- och sjukvårdsinrättningar eller endast sådana av en viss storlek eller

 

med en viss verksamhet. Vidare bör det beaktas att ett sådant krav

 

kommer, i vart fall till en början, att innebära en kostnad för regionerna.

 

Det saknas utrymme för att i detta lagstiftningsarbete göra en utredning av

 

om det bör ställas ytterligare krav på lagring och förvaring av UDI inom

 

hälso- och sjukvårdsinstitutioner och för hälso- och sjukvårdspersonal.

 

Om sådana krav ska ställas, kan de regleras i förordning eller i myndig-

 

hetsföreskrifter med stöd av ett bemyndigande i lag. Det föreslås därför att

 

ett bemyndigande ska införas i den nya lagen med kompletterande bestäm-

 

melser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter som ger

 

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att

 

meddela föreskrifter om sådana krav. Det kan även finns behov av att

 

ålägga inrättningar och andra aktörer som använder produkter som

 

omfattas av bilaga XVI till MDR-förordningen att lagra och förvara UDI

 

för produkter som har levererats till dem. Det bör därför även införas ett

 

bemyndigande avseende den situationen.

 

Region Kalmar anser vidare att registreringen ska ske vid användning

 

av implantatet och inte vid leverans till vårdgivaren. Det bör således i

 

stället ställas ett krav på att produktens UDI dokumenteras i berörd

 

patients patientjournal. Även SKR anser att UDI bör antecknas i patient-

 

journalen i samband med att produkten används eftersom UDI är en viktig

 

uppgift, särskilt för implantat i klass III, för att möjliggöra spårbarhet. I

 

stället för att Socialstyrelsen och Läkemedelsverket bemyndigas meddela

 

särskilda föreskrifter om UDI anser SKR att kravet på att lagra UDI bör

 

föras in i patientdatalagen.

 

Regeringen noterar att det i artikel 27.8 och 27.9 i MDR-förordningen

 

anges att de ekonomiska aktörerna och hälso- och sjukvårdsinstitutionerna

 

ska lagra och förvara UDI för de produkter som de levererat eller som har

 

levererats till dem. Dessa bestämmelser gäller som lag i Sverige och går

 

inte att frångå. Därutöver kan det i andra svenska bestämmelser anges vad

 

som ska antecknas i en patientjournal. Som det anges i avsnitt 9.7 så ska

 

vårdgivaren säkerställa att en patientjournal, i förekommande fall, ska

 

innehålla uppgifter om bland annat de medicintekniska produkter som har

 

förskrivits till, utlämnats till eller tillförts en patient på ett sådant sätt att

 

de kan spåras. Detta föreskrivs i 5 kap. 5 § Socialstyrelsen föreskrifter och

 

allmänna råd (HSLF-FS 2016:40) om journalföring och behandling av

 

personuppgifter i hälso- och sjukvården.

 

Region Kalmar anser att kravet att lagra UDI på medicintekniska

 

produkter endast bör omfatta implantat i klass III och att all annan lagring

 

av UDI än gällande implantat i klass III bör vara frivillig och utföras efter

160

varje enskild vårdgivares behov och förutsättningar. Regionen bedömer att

om UDI för produkter utöver implantat klass III ska dokumenteras för levererade produkter kommer det att leda till stora kostnader för vårdgiv- arna samtidigt som spårbarheten ökar obetydligt. Sveriges Tandläkarför- bund tror inte att ytterligare regleringar kring spårbarheten kommer att innebära en ekonomisk vinst för regionerna.

Som noteras ovan så föreslås det att ett bemyndigande införs som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att lagra och förvara UDI även för andra pro- dukter än implantat i klass III. När sådana föreskrifter utarbetas kommer aspekter som patientsäkerhet, behov och kostnader att beaktas. Det kan även nämnas att innan ett krav om att lagra och förvara UDI införs i en förordning eller en myndighetsföreskrift måste regeringen eller myndig- heten utreda om föreskrifterna innebär förändringar av bland annat befog- enheter eller skyldigheter för kommuner och regioner samt göra en beräk- ning av de kostnader och intäkter som följer av förändringarna, jämför 8 § förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. För- slagen ska också skickas ut till berörda aktörer för att de ska kunna lämna synpunkter på förslagen. Genom detta förfarande kommer eventuella föreskrifter att vara noga belysta även ur kostnadssynpunkt.

SKR anför att UDI-systemet i övrigt på sikt kan komma att integreras med andra autentiseringssystem som redan finns hos vårdgivarna, och SKR anser att detta bör vara frivilligt. Region Jämtland Härjedalen och Region Västerbotten bedömer att det är hög tid att planera för systemstöd för UDI i berörda system för patientjournal och logistikhantering för medicintekniska produkter. För att på ett kostnadseffektivt sätt införa rutiner och riktlinjer för logistikhantering och spårbarhet till patient där UDI ska användas är det enligt remissinstanserna viktigt att berörda myndigheter samverkar nationellt med vårdens företrädare. Regionerna föreslår att ansvarig myndighet utses för detta. Också Region Väster- norrland framhåller vikten av att systemen för patientdata som regionerna nyttjar behöver ändras så att dessa uppgifter kan hanteras rationellt när det gäller spårbarheten. Det innebär enligt regionen att exempelvis UDI måste bli sökbara i journalsystemen. Regionen bedömer att detta kan innebära utmaningar utifrån kostnader och ta tid för varje region att uppnå. Liknande synpunkter framför även Region Uppsala. Region Väster- norrland pekar även på att en samordnad hantering för att stödja detta bör ske för att minimera resurser, och regionen anser att även samråd mellan berörda myndigheter behövs när det gäller avvikelsehantering och händelseanalyser. För att uppnå spårbarhet i vården krävs det enligt Swedish Medtech dels tillgång till en produktdatabas för hälso- och sjuk- vården, dels att processer för spårbarhet upprättas i vården. Produktdatabas och spårbarhetsprocesser är beroende av varandra för att fungera – pro- duktdatan används för att skapa spårbarhet. Swedish Medtech anser att E- hälsomyndigheten bör ges i uppdrag att förmedla tillgång till en produkt- databas. Även Region Östergötland finner att den praktiska hanteringen av UDI kommer att kräva stora omställningar för många vårdgivare i och med krav på lagerhantering, hårdvara och mjukvara för maskininläsning samt mjukvaruintegrationer mot befintliga patientjournalsystem och liknande. Regionen ser gärna att det införs med nationell samverkan mellan vårdgivare för att effektivisera våra resurser. Regionen föreslår även att kraven på spårbarhet trappas upp på flera års sikt och att berörd

Prop. 2020/21:172

161

Prop. 2020/21:172 myndighet samverkar med vårdgivarna för att gemensamt uppnå effektmålet om full spårbarhet.

Regeringen håller med remissinstanserna om att det är viktigt att tillse att det finns funktionella, effektiva och samordnade datasystem inom hälso- och sjukvården. Att det finns effektiva och säkra system för spårbar- het inom hälso- och sjukvården är av största vikt för svensk hälso- och sjukvård. Regeringen kommer att följa frågan och bistå utvecklingen i den mån det bedöms nödvändigt.

 

9.12

Skyldighet att registrera uppgifter

 

 

 

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för ekonomiska

 

aktörer som tillhandahåller eller bedriver verksamhet med produkter i

 

Sverige att registrera uppgifter hos en myndighet om sin verksamhet

 

och sina produkter.

 

Bemyndigandet ska även omfatta möjligheten att meddela föreskrift-

 

er om ekonomiska aktörers registreringsskyldighet när det gäller sådana

 

produkter som inte omfattas av EU-förordningarna om medicintekniska

 

produkter men som i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den

 

myndighet som regeringen bestämmer bedömts stå nära medicintekni-

 

ska produkter i fråga om användning.

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska även

 

få meddela föreskrifter om skyldighet för den som reprocessar eller

 

återanvänder engångsprodukter i Sverige att registrera uppgifter hos en

 

myndighet om sin verksamhet och sina produkter.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Behov av registrering

 

EU-förordningarna innehåller flera bestämmelser om att tillverkare och

 

andra ekonomiska aktörer ska registrera uppgifter i databasen Eudamed.

 

Medlemsstaterna kan då inte föreskriva egna krav om registrering av

 

uppgifter på dessa områden. Det finns dock vissa aktörer och produkter

 

som inte är föremål för registreringskrav i EU-förordningarna. I stället får

 

medlemsstaterna vidta nationella åtgärder.

 

Enligt artikel 21.2 andra stycket i MDR-förordningen får medlemsstat-

 

erna kräva att tillverkaren av en specialanpassad produkt ska lämna en för-

 

teckning till den behöriga myndigheten över de specialanpassade pro-

 

dukter som har tillhandahållits inom deras territorium. En specialanpassad

 

produkt är en medicinteknisk produkt som tillverkats efter skriftlig

 

anvisning från en person som genom sina yrkeskvalifikationer är behörig

 

enligt nationell rätt och som på sitt ansvar ger speciella konstruktionsegen-

 

skaper åt produkten. Denna produkt ska dessutom vara avsedd att

162

användas endast för en viss patient och uteslutande för dennes individuella

 

 

förhållanden och behov, som till exempel en bettskena. För att myndighet- erna ska kunna utöva en fullgod tillsyn av specialanpassade produkter behöver de information om tillverkaren, vilket område (kategori) man utför specialanpassning inom och dennes produkter.

Av artikel 30.2 i MDR-förordningen och 27.2 i IVDR-förordningen framgår vidare att medlemsstaterna får behålla eller införa nationella bestämmelser om registrering av distributörer av produkter som har till- handahållits på deras territorium. Något register över distributörer av pro- dukter finns inte för närvarande i Sverige. Bestämmelser om distributörers skyldigheter har för övrigt inte reglerats i EU-direktiven utan det är en nyhet i EU-förordningarna. Ett register över distributörer kan behövas för att myndigheterna ska kunna säkerställa en god tillsyn.

Enligt artikel 16.1 i MDR-förordningen och artikel 16.1 i IVDR-förord- ningen ska distributörer, importörer eller andra fysiska eller juridiska personer ta på sig tillverkarens skyldigheter, om de

a)tillhandahåller en produkt på marknaden i sitt eget namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke,

b)ändrar det avsedda ändamålet med en produkt som redan har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk,

c)ändrar en produkt som redan släppts ut på marknaden eller tagits i bruk på ett sådant sätt att det kan påverka överensstämmelsen med de tillämpliga kraven.

Vidare framgår det av artikel 16.4 i MDR-förordningen och artikel 16.4

iIVDR-förordningen att de distributörer eller importörer som märker om eller paketerar om en produkt i enlighet med artikel 16.2 a och b i respektive förordning ska underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de tänker tillhandahålla produkten om avsikten att tillhandahålla den. Om den behöriga myndigheten begär det, ska distributören eller importören även överlämna ett intyg som utfärdats av ett anmält organ. Det anmälda organet ska vara utsett för den produkttyp som är föremål för sådana aktiviteter som anges i artikel 16.2 a och b. För att behörig myndighet ska kunna utöva tillsyn över dessa aktörer, måste ett register över dessa aktörer, tillverkare och produkter samt intyget som hör till produkten registreras i nationellt register.

På samma sätt som det kan finnas ett behov av uppgifter om distri- butörer, importörer och tillverkare av specialanpassade produkter kan det också finnas behov av uppgifter om tillverkare och andra ekonomiska aktörer av sådana produkter som inte omfattas av EU-förordningarna men som i fråga om sin användning står medicintekniska produkter nära. I avsnitt 9.3 föreslås det att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka dessa produkter är och vilka bestämmelser om medicintekniska produkter som ska gälla för dessa. I avsnitt 9.3 kallas dessa produkter för angränsande produkter. Några krav på registrering av tillverkare eller andra ekonomiska aktörer, av spe- cialanpassade produkter eller angränsande produkter finns alltså inte i EU- förordningarna. Medlemsstaterna får då vidta egna åtgärder så länge som de kan motivera dem. I det här fallet handlar det om möjligheten att kunna säkerställa en god folkhälsa genom tillsyn av aktörerna. Eftersom de behöriga myndigheterna inte kan få uppgifter om aktörerna på något annat sätt bedöms möjligheten att föreskriva om registreringsskyldighet vara nödvändig.

Prop. 2020/21:172

163

Prop. 2020/21:172 Det bör vara upp till den behöriga myndigheten att avgöra i vilken utsträckning uppgifter och register behövs för myndighetens tillsyn.

Nytt bemyndigande om skyldighet att registrera uppgifter

I dag finns en bestämmelse i 10 § lagen om medicintekniska produkter som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer att meddela föreskrifter om skyldighet för tillverkare av medicintek- niska produkter eller en tillverkares ombud i Sverige att lämna uppgifter till en myndighet om sin verksamhet och sina produkter.

Det föreslås nu att det införs ett nytt bemyndigande i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU-förordningarna om medicintekniska produkter. Enligt det bemyndigandet ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om skyldighet för ekonomiska aktörer som tillhandahåller eller bedriver verksamhet med produkter i Sverige att registrera uppgifter hos en myndighet om sin verksamhet och sina produkter. Av bemyndigandet ska det framgå att sådan registreringsskyldighet även får omfatta s.k. angränsande produkter.

Med ekonomiska aktörer som tillhandahåller eller bedriver verksamhet med produkter i Sverige avses tillverkare, auktoriserade representanter, importörer, distributörer eller sådana personer som avses i artikel 22.1 och

22.3i MDR-förordningen. Bemyndigandet ska tolkas i ljuset av EU- förordningarna och därmed inte användas för att ställa krav på registrering av aktörer som redan regleras i EU-förordningarna, exempelvis distributörer eller tillverkare av specialanpassade produkter.

Det finns många olika medicintekniska produkter och andra produkter som omfattas av bestämmelser i MDR- och IVDR-förordningarna. Av bemyndigandet ska det framgå att berörd aktör även ska lämna uppgifter om sin verksamhet och sina produkter.

Register över verksamhet som avser reprocessing av engångsprodukter

I avsnitt 9.5 föreslås det att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att tillåta att engångsprodukter reprocessas och återanvänds. Om sådan verksamhet tillåts, bör den vara föremål för tillsyn och för att möjliggöra den tillsynen bör den som utövar denna verksamhet anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten.

För att möjliggöra myndigheternas tillsyn om reprocessing och åter- användning tillåts bör den som reprocessar och återanvänder en engångs- produkt registrera sin verksamhet. Ett bemyndigande bör därför införas i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för den som reprocessar eller återanvänder engångsprodukter i Sverige att registrera uppgifter hos en myndighet om sin verksamhet och sina produkter.

164

10

Kliniska prövningar och prestandastudier Prop. 2020/21:172

Syftet med MDR- och IVDR-förordningarna är att säkerställa att den inre marknaden för medicintekniska produkter fungerar smidigt, med utgångs- punkt i en hög hälsoskyddsnivå för patienter och användare. För att undan- röja vanliga betänkligheter när det gäller medicintekniska produkters säkerhet ställs det i förordningarna också höga kvalitets- och säkerhetskrav på sådana produkter. Bland annat ställs det krav på att de data som generer- as vid kliniska prövningar och prestandastudier ska vara tillförlitliga och robusta och att säkerheten skyddas för de försökspersoner som deltar i en klinisk prövning eller prestandastudie. Bestämmelserna om klinisk pröv- ning regleras i huvudsak i kapitel VI i MDR-förordningen. I IVDR-förord- ningen finns bestämmelser om prestandastudier i huvudsak i kapitel VI.

Klinisk utvärdering och klinisk prövning

I artikel 2.44 i MDR-förordningen definieras klinisk utvärdering. Enligt den definitionen så är en klinisk utvärdering en systematisk och planerad process för att kontinuerligt generera, samla in, bedöma och analysera kliniska data avseende en produkt för att verifiera produktens säkerhet och prestanda, inklusive klinisk nytta, när den används på det sätt som tillverk- aren avsett. En klinisk prövning är, enligt artikel 2.45 i MDR-förordning- en, en systematisk undersökning som involverar en eller flera försöks- personer för att bedöma en produkts säkerhet eller prestanda.

I MDR-förordningen framgår att en tillverkare ska göra en klinisk ut- värdering innan en medicinteknisk produkt sätts på marknaden. En pro- dukt ska genomgå en klinisk prövning om det inte finns tillräckliga klin- iska data från relevant vetenskaplig litteratur, tillgängliga kliniska pröv- ningar och i förekommande fall tillgängliga alternativa behandlingsalter- nativ (artikel 61.3 i MDR-förordningen). För implantat och produkter i klass III är huvudregeln att kliniska prövningar ska genomföras, dock med vissa undantag (artikel 61.4–61.6 i MDR-förordningen). I artikel 61.8 i MDR-förordningen ges kommissionen möjlighet att genom delegerade akter inte bara lägga till utan även stryka produkter från förteckningen i artikel 61.6 b om att undanta produkter från kravet på kliniska prövningar.

Av artikel 62 i MDR-förordningen framgår att en klinisk prövning ska utföras för att fastställa och kontrollera att en produkt konstrueras, tillverk- as och förpackas på ett sådant sätt att den under normala användningsför- hållanden är lämplig för angivet ändamål och uppnår de avsedda prestanda som anges av dess tillverkare. De angivna ändamålen ska i dessa fall vara medicinska ändamål, nämligen

–diagnos, profylax, övervakning, prediktion, prognos, behandling eller lindring av sjukdom,

–diagnos, övervakning, behandling, lindring av eller kompensation för en skada eller funktionsnedsättning,

–undersökning, ersättning eller ändring av anatomin eller av en fysio- logisk eller patologisk process eller ett fysiologiskt eller patologiskt tillstånd,

–tillhandahållande av information genom undersökning in vitro av prover från människokroppen, inklusive donationer av organ, blod och

vävnad.

165

Prop. 2020/21:172

166

Därutöver får produkten inte uppnå sin huvudsakliga, avsedda verkan i eller på människokroppen med hjälp av farmakologiska, immunologiska eller metaboliska medel, men produkten kan understödjas i sin funktion av sådana medel.

En klinisk prövning kan även göras för att fastställa och kontrollera att en produkt har de kliniska fördelar som dess tillverkare angett (artikel

62.1b). En tredje anledning till att göra en klinisk prövning är för att fast- ställa och kontrollera produktens kliniska säkerhet och dokumentera oönskade bieffekter under en produkts normala användningsförhållanden och bedöma om de risker som dessa innebär är acceptabla när de vägs mot de fördelar som ska uppnås med produkten (artikel 62.1 c).

Bestämmelserna om kliniska prövningar i MDR-förordningen ska även tillämpas på de produkter som förtecknas i bilaga XVI (jfr artikel 1.2 i MDR-förordningen). Dessa produkter är sådana som enligt tillverkaren är avsedda för estetiska eller andra icke-medicinska ändamål, men liknar medicintekniska produkter i fråga om funktion och riskprofil och omfattas av MDR-förordningen. En klinisk prövning av dessa produkter kan göras för att se om produkten uppfyller de ändamål som anges i artikel 62.1 b och c. Av artikel 61.9 MDR-förordningen framgår vidare att när det gäller produkter som anges i bilaga XVI så ska kravet på att visa klinisk nytta förstås som ett krav på att visa produktens prestanda i stället.

Prestandastudie och prestandautvärdering

Med klinisk prestanda avses enligt artikel 2.41 i IVDR-förordningen en produkts förmåga att ge resultat som korrelerar med ett visst kliniskt fysio- logiskt eller patologiskt tillstånd eller en fysiologisk eller patologisk pro- cess för målgruppen och de avsedda användarna. Med prestandastudie avses enligt artikel 2.42 i IVDR-förordningen en studie som genomförs för att fastställa eller bekräfta en produkts analytiska eller kliniska prestanda. Av artikel 2.47 framgår att en försöksperson är en person som deltar i en prestandastudie och vars prover genomgår undersökningar in-vitro med en produkt avsedd för prestandastudie eller en produkt som används för kontrolländamål. En prestandautvärdering är, enligt artikel 2.44 i IVDR- förordningen, en utvärdering och analys av data för att fastställa eller verifiera den vetenskapliga giltigheten, den analytiska och i före- kommande fall kliniska prestandan hos en produkt. För att säkerställa en hög säkerhets- och prestandanivå på medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik bör det med hjälp av klinisk evidens styrkas att de allmänna krav på säkerhet och prestanda som fastställs i IVDR- förordningen är uppfyllda. Krav på prestandastudier gäller först då det inte är vederbörligen motiverat att förlita sig på andra källor till uppgifter om kliniska prestanda (artikel 56.4 i IVDR-förordningen). I kapitel VI i IVDR-förordningen finns bestämmelser om klinisk evidens, prestanda- utvärdering och prestandastudier.

Behov av anpassningar av svensk rätt

I artikel 61 i MDR-förordningen uppställs när och hur en klinisk utvärder- ing ska ske. Motsvarande bestämmelse för när och hur prestandautvärder- ing ska ske finns i artikel 56 i IVDR-förordningen. Dessa bestämmelser behöver inte kompletterande bestämmelser i svensk rätt.

Bestämmelserna om kliniska prövningar och prestandastudier, som så- Prop. 2020/21:172 ledes involverar försökspersoner, kräver emellertid anpassningar av

svensk rätt för att EU-förordningarna ska kunna tillämpas i Sverige. Bland de frågor som behöver regleras är beslutsprocessen i Sverige för hur en ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie även ska bedömas ur ett etiskt perspektiv. Andra frågor som behöver regleras är vem som ska vara ställföreträdare för underåriga respektive beslutsoförmögna vuxna.

Bestämmelserna om tillståndsförfarandet för klinisk prövning i MDR- förordningen och prestandastudier i IVDR-förordningen överensstämmer i stort med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG. Ändrade bestämmelser med anledning av den förordningen finns i propositionen Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läke- medelsprövningar (prop. 2017/18:196) och propositionen Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:193). Förordning (EU) 536/2014 ska börja tillämpas sex månader efter det att kommissionen offentliggjort ett meddelande om att en EU-portal och en EU-databas bedömts vara fullt funktionsdugliga, jämför artikel 99 i förordning (EU) nr 536/2014. Så har ännu inte skett. Arbete pågår fortfarande med att bygga upp EU-portalen och EU-databasen.

Tillståndsförfarandet enligt MDR- och IVDR-förordningarna

Av artikel 62.4 a i MDR-förordningen framgår att en klinisk prövning endast får genomföras om den har godkänts av den medlemsstat där den kliniska prövningen ska genomföras. En liknande bestämmelse finns i artikel 58.5 a i IVDR-förordningen och avser sådana prestandastudier som anges i artikel 58.1 i den förordningen. Det bör nämnas att det sannolikt finns ett stort antal prestandastudier som faller utanför regleringen i artikel 58.1.

Av artikel 62.3 i MDR-förordningen framgår att kliniska prövningar ska vara föremål för både vetenskaplig och etisk granskning. Den etiska granskningen ska genomföras av en etikkommitté i enlighet med nationell rätt. Medlemsstaterna ska säkerställa att förfarandena för etikkommittéer- nas granskning är förenliga med de förfaranden som anges i MDR-förord- ningen för bedömningen av ansökningar om godkännande av en klinisk prövning. Vidare anges det i artikel 62.4 b i MDR-förordningen att en klinisk prövning endast får genomföras om en etikkommitté inte har avgett ett negativt yttrande avseende den kliniska prövningen. Liknande bestämmelser gällande prestandastudier finns i artiklarna 58.3 och 58.5 b i IVDR-förordningen.

Av skäl 65 i ingressen till MDR-förordningen och av skäl 67 i ingressen till IVDR-förordningen framgår att det är den medlemsstat där en klinisk prövning respektive prestandastudie genomförs som får fastställa vilken myndighet som lämpligen bör delta i bedömningen av en ansökan om att få genomföra kliniska prövningar eller prestandastudier. Av dessa skäl och av artikel 62.3 i MDR-förordningen och artikel 58.3 i IVDR-förordningen framgår även att det är medlemsstaten som får organisera etikkommittéers

167

Prop. 2020/21:172 medverkan vid bedömningen av dessa ansökningar inom de tidsfrister som anges i respektive förordning.

Samordnat bedömningsförfarande enligt MDR- och IVDR- förordningarna

Iartikel 78 i MDR-förordningen och artikel 74 i IVDR-förordningen finns bestämmelser om ett samordnat bedömningsförfarande för kliniska pröv- ningar respektive prestandastudier. Genom detta förfarande så krävs det endast en enda ansökan av sponsorn för att ansöka om att genomföra en prövning eller studie i flera medlemsstater. Ansökan ska lämnas in via det elektroniska systemet i artikel 73 i MDR-förordningen respektive artikel 69 i IVDR-förordningen och samtliga berörda medlemsstater får samordna sin beslutsprocess i enlighet med artikel 78 i MDR-förordningen och artikel 74 i IVDR-förordningen.

Efter det att medlemsstaterna har bedömt ansökan ska varje medlems- stat, via det elektroniska systemet, underrätta sponsorn om den kliniska prövningen eller prestandastudien har beviljats tillstånd, om den har be- viljats tillstånd på vissa villkor eller om ansökan om tillstånd har avslagits. Underrättelsen ska ske genom ett enda beslut från respektive medlemsstat. Därmed kan inte Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten meddela var sitt beslut, som de gör i dag, utan det svenska beslutsför- farandet måste anpassas.

Fram till och med den 25 maj 2027 (ändrat genom rättelse i Europeiska unionens officiella tidning L 117 av den 5 maj 2019) är det frivilligt för medlemsstaterna att delta i den samordnade bedömningen gällande kliniska prövningar. Efter denna period är alla medlemsstater skyldiga att delta i den samordnade bedömningen. Detsamma gäller för prestanda- studier, men där är deltagandet frivilligt fram till och med den 25 maj 2029.

Närmare om det samordnade bedömningsförfarandet

Sedan ansökan lämnats in beslutar de berörda medlemsstaterna vilken stat som ska vara den samordnande medlemsstaten. Denna medlemsstat ska därefter samordna bedömningen av ansökan. Den samordnande medlems- staten ska, med beaktande av överväganden som berörda medlemsstater gett in, bedöma om den kliniska prövningen eller prestandastudien om- fattas av någon av EU-förordningarna och om ansökan är fullständig.

Under ledning av den samordnande medlemsstaten ska de berörda med- lemsstaterna därefter samordna sin bedömning av ansökan. Viss doku- mentation ska dock bedömas separat av varje berörd medlemsstat. Det gäller bland annat dokumentationen om informerat samtycke och ersätt- ningsgarantin för försökspersonerna.

Om den samordnande medlemsstatens slutsats är att prövningen eller studien inte är godtagbar, så gäller den slutsatsen i alla berörda medlems- stater. Om den samordnande medlemsstaten i stället finner att ansökan är godtagbar eller godtagbar under förutsättning att särskilda villkor uppfylls, så ska den slutsatsen betraktas som samtliga berörda medlemsstaters slutsats. En berörd medlemsstat kan endast invända mot den samordnande medlemsstatens slutsats gällande de delar som är föremål för samordnad bedömning på någon av följande grunder:

168

a) Om den anser att deltagande i den kliniska prövningen eller pre- Prop. 2020/21:172 standastudien skulle leda till att en försöksperson får sämre behandling än

den personen skulle fått om man följt normal klinisk praxis i den berörda medlemsstaten,

b)vid överträdelse av nationell rätt, och

c)överväganden avseende försökspersonernas säkerhet och tillför- litligheten och robustheten hos data som lämnats i samband med det samordnade bedömningsförfarandet.

En berörd medlemsstat ska avslå en ansökan om tillstånd om medlems- staten anser att de aspekter som bedöms separat av varje berörd medlems- stat inte är uppfyllda, eller om en etikkommitté har avgett ett negativt yttr- ande avseende den kliniska prövningen eller prestandastudien. Ett avslags- beslut ska kunna överklagas. I artikel 78 i MDR-förordningen respektive artikel 74 i IVDR-förordningen anges också inom vilka tidsramar varje bedömning ska ske och med hur många dagar som fristerna kan utökas.

Krav på tillstånd enligt MDR- och IVDR-förordningarna

Närmare reglering om hur en ansökan om klinisk prövning respektive pre- standastudie ska prövas finns i artikel 70 i MDR-förordningen respektive

66i IVDR-förordningen. Ansökan om klinisk prövning respektive pre- standastudie ska lämnas in via det elektroniska system som anges i artikel

73i MDR-förordningen respektive artikel 69 i IVDR-förordningen. All relevant kommunikation ska därefter ske via det elektroniska systemet. Berörda medlemsstater ska senast tio dagar efter det att de fått ansökan meddela sponsorn om ansökan omfattas av relevant EU-förordning och om ansökan är fullständig. Sponsorn kan på begäran komplettera ansökan. Bedömningen om att den kliniska prövningen eller prestandastudien om- fattas av EU-förordningarna och att ansökan är fullständig kallas valider- ing. Den dag som sponsorn underrättas om detta beslut kallas för valider- ingsdatum. Om sponsorn inte underrättas är valideringsdatumet den dag som behörig myndighet skulle ha underrättat sponsorn om sitt ställnings- tagande (jfr artikel 70.5 i MDR-förordningen och artikel 66.5 i IVDR-för- ordningen).

Av artikel 70.7 b i MDR-förordningen och artikel 66.7 b i IVDR-förord- ningen framgår att prövningar och prestandastudier får påbörjas efter det att den berörda medlemsstaten har godkänt ansökan. Detta förutsätter att etikkommittén inte avgett ett negativt yttrande. Ett godkännande ska ges inom 45 dagar efter det att ansökan bedömts omfattas av EU-förordningen och vara fullständig, dvs. inom 45 dagar efter utgången av validerings- datumet.

10.1Prövningar av en ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie

Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer ska

 

pröva frågor om tillstånd att genomföra en klinisk prövning eller pre-

 

standastudie.

 

Regeringens bedömning: Läkemedelsverket bör i förordning utses

 

till den myndighet som ska pröva frågor om tillstånd att genomföra en

169

Prop. 2020/21:172 klinisk prövning eller prestandastudie. Vidare bör det i förordning anges att Läkemedelsverket ska skicka ansökan och anmälan om klin- iska prövningar eller prestandastudier till Etikprövningsmyndigheten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Vetenskapsråd- et anser att ett så enhetligt system som möjligt bör användas för Etikpröv- ningsmyndighetens yttrande och man bör därmed se över den möjlighet som ges i bilaga XV till MDR-förordningen om att sökanden lämnar in yttrandet från etikprövningskommittén. Karolinska Institutet ser positivt på att ett samordnat bedömningsförfarande införs där det endast krävs en ansökan av sponsor för att ansöka om att genomföra en prövning eller en studie i flera medlemsstater. Karolinska Institutet pekar på att det är av stor vikt att ansökningssystemet är på plats och att berörda myndigheter hinner anpassa sig till det nya systemet innan detta beslutsförfarande träder i kraft. Integritetsskyddsmyndigheten (IMY), som tidigare hette Datainspektion- en, noterar att en ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie där behandlingen av personuppgifter inte uppfyller kraven i EU:s dataskydds- förordning kan avslås. Hur en sådan bedömning av dataskyddet ska ske i praktiken anges dock inte i promemorian och IMY anser att en sådan ordning kan få konsekvenser som varken är avsedda eller önskvärda.

Region Kalmar anser att begreppet ”prestandastudier” inte ska användas eftersom det är onödigt och ingår i den kliniska prövningen. Vidare önskar Region Kalmar att begreppen klinisk prövning, klinisk utvärdering och prestandastudier endast används när en produkts egenskaper och nytta ska dokumenteras innan den CE-märks eller vid förändrad CE-märkning. Frågor om tillstånd för kliniska prövningar eller prestandastudier bör en- ligt Sverige Kommuner och Regioner (SKR) begränsas till att bara gälla när syftet är att produkterna ska CE-märkas enligt EU-förordningarna. Karolinska Institutet anger att det föredrar att ordet ”forskningsperson” används i den svensk lagstiftningen i stället för begreppet ”försöksperson” som används i EU-förordningarna.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Dagens reglering

För att genomföra en klinisk prövning i Sverige i dag krävs det att en an- mälan har gjorts till Läkemedelsverket och att prövningen har godkänts av Etikprövningsmyndigheten i de fall som det krävs. Av 8 § lagen (1993:584) om medicintekniska produkter och 10 § Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2003:11) om medicintekniska produkter framgår det att det i dag krävs att tillverkaren eller dennes auktoriserade representant anmäler den kliniska prövningen till Läkemedelsverket. Tillverkaren får påbörja den kliniska prövningen 60 dagar efter anmälan till Läkemedels- verket om inte Läkemedelsverket före dessa 60 dagar har beslutat att pröv- ningen inte får utföras med hänsyn till folkhälsan och den allmänna ord- ningen. Läkemedelsverket får dock ge en tillverkare tillstånd att påbörja

en klinisk prövning innan tidsfristen om 60 dagar har löpt ut, om den etik-

170

prövningsnämnd som berörs har granskat och tillstyrkt den aktuella pröv- Prop. 2020/21:172 ningsplanen. Det är numera Etikprövningsmyndigheten som utför denna

granskning. Myndigheten gör denna granskning i de fall en prövning eller studie innebär ett fysiskt ingrepp på en forskningsperson eller utförs enligt en metod som syftar till att påverka forskningspersonen fysiskt eller psyk- iskt eller som innebär en uppenbar risk att skada forskningspersonen fysiskt eller psykiskt. Detta framgår av 6 § lagen (2003:460) om etikpröv- ning av forskning som avser människor (etikprövningslagen).

Yttrande och beslut

Som anges i det inledande avsnittet ska kliniska prövningar och prestanda- studier vara föremål för både en vetenskaplig och en etisk granskning. Det är den medlemsstat där en klinisk prövning respektive prestandastudie genomförs som ska fastställa vilken myndighet som lämpligen bör delta i bedömningen av en ansökan om att få genomföra kliniska prövningar eller prestandastudier. Vidare får varje medlemsstat organisera sina etikkom- mittéers medverkan vid bedömningen av dessa ansökningar och se till att deras medverkan görs inom de tidsfrister som anges i respektive förord- ning. I Sverige bör det även fortsättningsvis vara Läkemedelsverket som utför den vetenskapliga granskningen av en ansökan och Etikprövnings- myndigheten som utför den etiska granskningen.

Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovations- länder. För att Sverige ska vara ett attraktivt land för nu aktuella prövning- ar och studier är det önskvärt att Sverige deltar i detta samordnade bedöm- ningsförfarande så snart det går. Därför bör svensk rätt anpassas till nämnda beslutsförfaranden. För samtliga tillståndsförfaranden som be- handlas i detta avsnitt blir en utgångspunkt därmed att slutsatserna av den vetenskapliga och den etiska granskningen ska meddelas i ett enda beslut. Ett liknande förfarande finns för kliniska läkemedelsprövningar när EU- förordningen om dessa prövningar börjar tillämpas.

Sverige behöver således en effektiv samordning mellan berörda mynd- igheter för att den nationella beslutsprocessen ska vara effektiv och upp- fylla kraven på det internationellt samordnade beslutsförfarandet. Reger- ingen har därför gett Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten i uppdrag att gemensamt ta fram strukturer och samarbetsformer för att säkerställa att beslut om tillstånd till kliniska prövningar och prestanda- studier ska kunna fattas i enlighet med de förfaranden som anges i EU- förordningarna (S2016/03981).

För att anpassa svensk rätt till EU-förordningarna, och då speciellt till dessa förordningars bestämmelser om samordnade beslutsförfaranden, bör Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten inte fatta var sitt eget beslut gällande kliniska prövningar eller prestandastudier. I Sverige bör en ansökan om att genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie enligt EU-förordningarna beslutas av Läkemedelsverket. Läkemedelsverket är en central förvaltningsmyndighet för kontroll och tillsyn av medicintekni- ska produkter. Myndigheten har bland annat som uppgift att bedöma och genomföra tillsyn över kliniska prövningar och prestandastudier, och myndigheten har även utfärdat föreskrifter på området. Genom att Läke- medelsverket utses till att meddela tillstånd till kliniska prövningar och

prestandastudier anpassas beslutsprocessen i Sverige till det samordnade

171

Prop. 2020/21:172 förfarande som anges i artikel 78 i MDR-förordningen och artikel 74 i IVDR-förordningen. Den vetenskapliga granskningen ska således utföras

 

av Läkemedelsverket, som också fattar beslut i ärendet, och den etiska

 

granskningen bör utföras av Etikprövningsmyndigheten. Beslutsförfar-

 

andet gällande kliniska prövningar och prestandastudier bör vara att Etik-

 

prövningsmyndigheten lämnar ett yttrande över den etiska granskningen

 

till Läkemedelsverket. Detta yttrande ska därefter ligga till grund för Läke-

 

medelsverkets beslut. Regleringar när det gäller den etiska granskningen

 

behandlas i avsnitt 10.2–10.4.

 

EU-förordningarna innehåller flera bestämmelser om handläggningen

 

av dessa ärenden. Det är ofta korta tidsfrister inom vilka kompletterande

 

uppgifter får begäras in, validering ska ske och beslut ska fattas. Sam-

 

arbetet mellan myndigheterna måste därför fungera effektivt och smidigt.

 

Vetenskapsrådet anser att ett så enhetligt system som möjligt bör an-

 

vändas för Etikprövningsmyndighetens yttrande och rådet föreslår därför

 

att man ser över den möjlighet som ges i punkt 4.2, kapitel II i bilaga XV

 

till MDR-förordningen. Regeringen noterar att en liknande bestämmelse

 

finns i punkt 4.2, kapitel I i bilaga XIV till IVDR-förordningen. I dessa

 

bestämmelser anges det att om det krävs enligt nationell rätt så ska en

 

kopia av den eller de berörda etikkommittéernas yttrande eller yttranden

 

bifogas ansökan. Regeringen förstår bestämmelsen som att sponsorn måste

 

ansöka om etisk granskning innan denne lämnar in ansökan enligt EU-

 

förordningarna. En sådan ordning skulle kunna innebära en särlösning för

 

svenska prövningar och studier i förhållande till andra länder. Det skulle

 

även innebära mer byråkrati och en längre handläggningstid för sponsorn

 

än om en ansökan prövas samtidigt av de bägge myndigheterna. Detta vore

 

negativt för sponsorn men även för Sverige som skulle framstå som ett

 

mindre attraktivt land att ansöka om att genomföra prövningar och studier

 

i. En sådan ordning bedöms därför inte bra för Sveriges konkurrenskraft.

 

Regeringen föreslår därför inte en sådan ordning.

 

En annan ordning enligt punkt 4.2, kapitel II i bilaga XV till MDR-för-

 

ordningen är att en kopia av etikkommitténs eller etikkommittéernas ytt-

 

rande eller yttranden lämnas in så snart detta eller dessa finns tillgängliga.

 

Regeringen bedömer att även en sådan ordning måste vara anpassad till

 

vad som anges i artikel 62.3 i MDR-förordningen och artikel 58.3 i IVDR-

 

förordningen, dvs. att etikkommittéernas granskning ska vara förenlig med

 

de förfaranden som anges i EU-förordningarna. Samma tidsfrister måste

 

således hållas. I detta fall kan det vara så att sponsorn får ansöka separat

 

om etisk granskning till Etikprövningsmyndigheten, men ansökan måste

 

vara förenlig med EU-förordningarna och Etikprövningsmyndigheten

 

måste hålla tidsfristerna. Även detta beslutsförfarande framstår som mer

 

byråkratiskt för sponsorn och bör innebära att Sverige inte kommer att ses

 

som ett attraktivt land att utföra den nämnda forskningen i. Regeringen

 

anser att inte heller denna ordning ska råda.

 

Det beslutsförfarande som ska gälla i Sverige är att sponsorn lämnar in

 

en ansökan i enlighet med EU-förordningarna och att Läkemedelsverket

 

och Etikprövningsmyndigheten granskar ansökan utifrån sina respektive

 

sakområden. Etikprövningsmyndighetens skickar ett yttrande till Läke-

 

medelsverket och Läkemedelsverket fattar beslut om tillstånd. Detta

 

beslutsförfarande ska gälla i Sverige från det att den nya lagen med kom-

172

pletterande bestämmelser till EU:s förordningarna om medicintekniska

produkter börjar tillämpas. Med andra ord ska detta beslutsförfarande användas även om andra länder inte valt att delta i det samordnade förfar- andet enligt artikel 78 i MDR-förordningen och artikel 74 i IVDR-förord- ningen. Beslutsförfarandet ska även tillämpas i ärenden som avser sådana kliniska prövningar och prestandastudier som endast ska genomföras i Sverige. Detta förfarande kommer att underlätta för forskare som endast behöver göra en ansökan som leder till ett samordnat beslut. Karolinska Institutet ser positivt på ett samordnat bedömningsförfarande där det endast krävs en ansökan av sponsorn för att ansöka om att genomföra en prövning eller en studie i flera medlemsstater. Karolinska Institutet pekar på att det är av stor vikt att ansökningssystemet är på plats och att berörda myndigheter hinner anpassa sig till det nya systemet innan bestäm- melserna träder i kraft. Karolinska Institutet pekar även på att det är av vikt att det finns ett effektivt samarbete mellan myndigheterna i Sverige så att de administrativa processerna och rutinerna i Sverige blir så effektiva som möjligt och att granskningen kan ske med hög kvalitet. För att säkerställa den administrativa processen och rutinerna kring beslut om kliniska pröv- ningar och prestandastudier har regeringen gett Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten ett regeringsuppdrag om att ta fram strukturer och samarbetsformer så att beslut om tillstånd till kliniska prövningar och prestandastudier ska kunna fattas i enlighet med vad som anges i EU-för- ordningarna (S2016/03981). Regeringsuppdraget är pågående. Det kan även nämnas att samma beslutsförfarande finns vid bedömning av en ansökan om tillstånd att genomföra kliniska läkemedelsprövningar enligt förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG. Den EU-förordningen har dock inte börjat tillämpas ännu. Som nämnts i avsnitt

5.8kommer den EU-förordningen att börja tillämpas sex månader efter det att kommissionen offentliggjort ett meddelande om att en EU-portal och en EU-databas bedömts vara fullt funktionsdugliga. Så har ännu inte skett.

Reglering i svensk rätt av tillståndsgivningen

I den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska det anges att frågor om tillstånd att genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie enligt MDR- och IVDR-förordningarna ska prövas av den myndighet som regeringen be- stämmer. I förordning bör Läkemedelsverket pekas ut som denna myndig- het. Beslut om tillstånd fattas i enlighet med artiklarna 62.4 a och 78.11 i MDR-förordningen och artiklarna 58.5 a och 74.11 i IVDR-förordningen.

Region Kalmar anser att begreppet ”prestandastudier” inte ska användas i den svenska lagstiftningen eftersom det begreppet ingår i begreppet ”klinisk prövning”. Som Region Kalmar även framhåller i sitt remissvar så är prestandastudier ett begrepp som tidigare endast avsåg produkter för in vitro-diagnostik (IVD-produkter). Så är det även enligt EU-förordning- arna, jämför artikel 2.42 i IVDR-förordningen. Eftersom nu aktuella lag- förslag avser att anpassa svensk rätt även till IVDR-förordningen behöver begreppet ”prestandastudie” användas i svensk lagstiftning.

Region Kalmar önskar även att begreppen klinisk prövning, klinisk utvärdering och prestandastudier endast används när en produkts egen- skaper och nytta ska dokumenteras innan den CE-märks eller vid föränd-

Prop. 2020/21:172

173

Prop. 2020/21:172 rad CE-märkning. Även SKR anser att frågor om tillstånd för kliniska prövningar eller prestandastudier bör begränsas till att bara gälla när syftet är att produkterna ska CE-märkas enligt EU-förordningarna och enligt SKR bör detta tydliggöras i regelverket. SKR anför vidare att hälso- och sjukvården av tradition utför egna prestandastudier på medicintekniska produkter som ett led i kvalitetssäkringen av den egna verksamheten. Syftet med dessa studier är inte att CE-märka produkterna, utan att utveckla verksamhetens metoder och därmed säkra kvaliteten. SKR anser att det är viktigt att denna verksamhet inte påverkas.

174

Regeringen noterar att begreppen klinisk prövning, klinisk utvärdering och prestandastudier samtliga är definierade i EU-förordningarna och i vad mån kliniska prövningar och prestandastudier ska genomföras regleras i EU-förordningarna. Som anges i avsnitt 6.1 så är EU-förordningar direkt tillämpliga i alla medlemsstater och de ska därför tillämpas direkt av dom- stolar och myndigheter i medlemsstaterna som gällande rätt och kan åbe- ropas av enskilda. Svensk lagstiftning måste förhålla sig till de regler som finns i EU-förordningarna och kan inte införa andra bestämmelser än de som EU-förordningarna tillåter. Om en klinisk prövning eller prestanda- studie måste genomföras är en fråga om tillämpning av EU-förordningar- nas bestämmelser, och det lämnas till tillämpande aktörer att bedöma detta i aktuella fall.

Karolinska Institutet noterar att begreppet ”försöksperson” används i EU-förordningarna för en person som deltar i klinisk prövning eller pre- standastudie och att detta begrepp även används i den föreslagna lagstift- ningen. Karolinska Institutet pekar på att begreppet ”forskningsperson” är det begrepp som används i etikprövningslagen och Karolinska Institutet anser att det begreppet är att föredra. Benämningen ”försöksperson” är de- finierat i artikel 2.50 i MDR-förordningen och artikel 2.47 i IVDR-förord- ningen. Regeringen finner att mot bakgrund av att EU-förordningarna genomgående använder begreppet ”försöksperson” så bör detta begrepp användas i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter för att underlätta förståelsen.

Frågan om hur Etikprövningsmyndigheten ska få tillgång till en ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie är ännu inte avgjord. Myndig- heten kan komma att få ansökan genom direktåtkomst till databasen Euda- med. Om Etikprövningsmyndigheten inte får direktåtkomst till Eudamed, så får Läkemedelsverket i stället skicka ansökan till Etikprövningsmyndig- heten för den etiska granskningen. För det fall Etikprövningsmyndigheten inte får direktåtkomst måste det regleras att ansökan ska skickas till Etik- prövningsmyndigheten. Detta kan ske i förordning. En sådan bestämmelse får sekretessbrytande verkan, jämför avsnitt 12.2. Frågan om Etikpröv- ningsmyndighetens etiska granskning av ansökningar om kliniska pröv- ningar och prestandastudier behandlas i avsnitt 10.2–10.4.

Kraven i EU:s dataskyddsförordning

Enligt artikel 62.4 h i MDR-förordningen respektive artikel 58.5 h i IVDR-förordningen ska en försökspersons rätt till skydd av de uppgifter som rör honom eller henne i enlighet med personuppgiftsdirektivet säker- ställas. Direktiv 95/46/EG (dataskyddsdirektivet) ersattes den 25 maj 2018 av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för

fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här kallad EU:s dataskyddsför- ordning. Den förordningen är direkt tillämplig och kompletteras i Sverige av lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s data- skyddsförordning (dataskyddslagen). Av artikel 94.2 i EU:s dataskydds- förordning framgår att hänvisningar till dataskyddsdirektivet ska anses som hänvisningar till EU:s dataskyddsförordning. Därmed kommer hän- visningen till direktiv 95/46/EG i EU-förordningarna om medicintekniska produkter att vara en hänvisning till EU:s dataskyddsförordning.

Utöver villkoren i artikel 62.4 h i MDR-förordningen respektive artikel

58.5h i IVDR-förordningen så anges det i punkt 3.8 i bilaga XV till MDR- förordningen och punkt 3 i bilaga IV till IVDR-förordningen att uppgifter om datahantering ska finnas med i ansökan om att få genomföra en klinisk prövning eller en prestandastudie.

Av EU-förordningarna följer det att om de uppgifter om personuppgifts- behandling som ska lämnas in i en ansökan om klinisk prövning eller pre- standastudie inte uppfyller kraven kan ansökan avslås med stöd av 62.4 h i MDR-förordningen respektive artikel 58.5 h i IVDR-förordningen.

I Sverige är Integritetsskyddsmyndigheten (IMY), som tidigare hette Datainspektionen, den myndighet som har tillsynsansvaret för personuppgiftsbehandling. IMY har noterat att en ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie där behandlingen av personuppgifter inte uppfyller kraven i EU:s dataskyddsförordning kan avslås enligt EU- förordningarna. Inspektionen konstaterar att hur en sådan bedömning av dataskyddet ska ske i praktiken dock inte anges i promemorian. IMY anser att en sådan ordning kan få konsekvenser som varken är avsedda eller önskvärda. En fråga som myndigheten ställer är om en godkänd ansökan om klinisk prövning skulle kunna uppfattas som ett godkännande även av personuppgiftsbehandlingen.

Som anges ovan ska viss information om datahanteringen finnas med i ansökan. Om detta inte finns med kan ansökan avslås. Om informationen bedöms vara bristfällig kan kompletterande uppgifter krävas in och ett eventuellt godkännande av studien kan ges med villkor. Att en ansökan kan avslås om aktuell information saknas eller är bristfällig framgår av EU-förordningarna.

Med tanke på IMY:s arbetsuppgifter skulle inspektionen kunna vara med i bedömningen av ansökningar om kliniska prövningar och prestanda- studier och därvid bedöma om den avsedda personuppgiftshanteringen är lagenlig. I ett sådant förfarande skulle Läkemedelsverket kunna skicka an- sökningarna både till Etikprövningsmyndigheten och till IMY för yttrande. Därmed skulle IMY delta i godkännandeprocessen. Detta skulle emellertid innebära att IMY måste anpassa sin prövning till de korta tidsfrister som gäller enligt EU-förordningarna. Ett sådan beslutsförfarande med samord- ning även med IMY har inte föreslagits i promemorian. I dagsläget be- dömer regeringen inte att det är lämpligt att föreslå att även IMY rutin- mässigt ska delta i granskningen av ansökningar om kliniska prövningar eller prestandastudier. Det kan noteras att om det finns tid så kan Läke- medelsverket eller Etikprövningsmyndigheten be IMY om yttrande över en ansökan med stöd av 8 § förvaltningslagen (2017:900). I de situation- erna bör dock gällande sekretessbestämmelser beaktas.

Prop. 2020/21:172

175

Prop. 2020/21:172 Ett godkännande att genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie innebär att en sådan prövning eller studie får genomföras enligt EU-förord- ningarna. Därutöver finns det även annan lagstiftning som ska vara upp- fylld, bland annat regleringar om personuppgiftsbehandling. Ett tillstånd att genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie kan således inte ses som ett godkännande av personuppgiftsbehandlingen enligt reglerna i EU:s dataskyddsförordning.

Regeringen bedömer att även om Läkemedelsverket har tillsyn över kliniska prövningar och prestandastudier så begränsar inte det IMY:s tillsyn över personuppgiftsbehandlingen i dessa verksamheter. Trots ett godkännande av en ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie så kan IMY förbjuda eller kräva ändringar av personuppgiftsbehandlingen med stöd av dataskyddslagstiftningen. För det fall IMY vid sin tillsyn finner att personuppgiftsbehandlingen vid en prövning eller studie inte uppfyller kraven i personuppgiftslagstiftningen kan myndigheten vidta de åtgärder som framgår av dataskyddslagstiftningen. Om IMY informerar Läkemedelsverket om sina slutsatser så kan Läkemedelsverket i sin tillsynsverksamhet återkalla tillståndet att bedriva den aktuella prövningen eller studien eftersom den inte uppfyller kraven i artikel 62.4 h i MDR- förordningen respektive artikel 58.5 h i IVDR-förordningen. Regeringen förutsätter att myndigheterna vid behov samverkar i frågor om personupp- giftsbehandling i samband med genomförande av kliniska prövningar och prestandastudier.

 

10.2

Etikprövningsmyndighetens granskningar av

 

 

ansökan om att genomföra en klinisk prövning

 

 

eller en prestandastudie

 

 

 

Regeringens förslag: En ny lag med kompletterande bestämmelser om

 

etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter

 

ska införas. I den lagen ska det anges att den etiska granskningen av

 

ansökningar om att genomföra en klinisk prövning eller en prestanda-

 

studie ska utföras av Etikprövningsmyndigheten. Vidare ska det framgå

 

att resultatet av den etiska granskningen ska redovisas i ett yttrande som

 

ska beslutas av Etikprövningsmyndigheten och lämnas till Läkemedels-

 

verket. Yttrandet ska innehålla en bedömning av om en ansökan om

 

tillstånd att genomföra klinisk prövning eller prestandastudie ska be-

 

viljas, beviljas på vissa villkor eller avslås. Vid den etiska granskningen

 

ska vad som i 7–11 §§ lagen om etikprövning av forskning som avser

 

människor (etikprövningslagen) anges om utgångspunkter för etikpröv-

 

ning av forskning ligga till grund för bedömningen.

 

I den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förord-

 

ningar om medicintekniska produkter ska det anges att bestämmelser

 

om den etiska granskningen av en ansökan eller anmälan om en klinisk

 

prövning eller en prestandastudie finns i den nya lagen med komplett-

 

erande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om

 

medicintekniska produkter.

 

Följdändringar ska göras i etikprövningslagen. Det ska framgå att den

176

lagen inte ska tillämpas vid etisk granskning av kliniska prövningar,

prestandastudier eller kliniska läkemedelsprövningar utan att bestäm- melser om etisk granskning i stället finns i den nya lagen med komplett- erande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter samt lagen med kompletterande bestäm- melser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. I promemorians förslag till 2 kap. 4 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter anges det att det av artiklarna 62.4 b, 70.7 och 78.10 i MDR-förordningen och artiklarna 58.5 b, 66.7 och 74.10 i IVDR-förordningen följer att en klinisk prövning eller en prestandastudie får genomföras eller påbörjas endast om Etikprövningsmyndigheten vid sin etiska granskning enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förord- ningar om medicintekniska produkter inte har avgett något negativt yttrande avseende den kliniska prövningen eller prestandastudien. Av promemorians förslag till lagtext följer även att om Etikprövnings- myndigheten efter sin granskning har avgett ett yttrande med villkor för prövningens eller studiens genomförande, ska villkoren beaktas vid tillståndsgivningen.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna är positiva till pro- memorians förslag eller har inte lämnat några synpunkter på promemori- ans förslag. Kammarrätten i Stockholm anser att frågan om den föreslagna beslutsordningen om att en ansökan om tillstånd till klinisk prövning på människor ska avslås om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande till beslutande myndighet är förenlig med bestämmelsen i 12 kap. 2 § regeringsformen (RF) bör analyseras grundligt. Läkemedelsverket anger att myndigheten tolkar bestämmelserna i EU-förordningarna som att Läke- medelsverket får fatta beslut om att en prövning eller prestandastudie får påbörjas om Etikprövningsmyndigheten inte avgett något yttrande alls inom de i förordningarna eller lagen angivna tidsfristerna. För det fall Läkemedelsverkets tolkning inte är korrekt eller ett annat förfarande ska tillämpas bör det förhållandet regleras tydligare enligt Läkemedelsverkets mening. Etikprövningsmyndigheten noterar att det i promemorian anges att en prövning eller studie får påbörjas oavsett om Etikprövningsmyndig- heten hunnit lämna något yttrande eller inte, dvs. även i de fall då någon etisk granskning inte skett. Etikprövningsmyndigheten finner att detta är principiellt oförenligt med forskningsetiska principer om att säkerställa ett fullgott skydd för forskningspersonerna och respekten för människovärdet i forskningen. Mot denna bakgrund önskar myndigheten att det i det fort- satta lagstiftningsarbetet klargörs att sådana ansökningar om tillstånd till klinisk prövning eller prestandastudie som ska etikgranskas enligt artikl- arna 62.4 b och 78.10 i MDR-förordningen respektive enligt artiklarna

58.5b och 74.10 i IVDR-förordningen inte får påbörjas innan den etiska granskningen har skett, oavsett om detta kan ske inom den reglerade hand- läggningsfristen eller inte. Umeå universitet föreslår att det av lagtexten ska framgå att prövningar eller studier inte får genomföras ”om man inte har ett godkännande från Etikprövningsmyndigheten avseende den klin- iska prövningen eller prestandastudien.”

Prop. 2020/21:172

177

Prop. 2020/21:172

Lunds universitet noterar att lagen (2003:460) om etikprövning av forsk-

 

ning som avser människor (etikprövningslagen) inte längre ska tillämpas

 

på kliniska prövningar av medicintekniska produkter. Universitetet saknar

 

en analys av vilka konsekvenser denna ändring får.

 

Karolinska Institutet noterar att begreppet ”försöksperson” används i

 

EU-förordningarna men anser att begreppet ”forskningsperson” är att före-

 

dra. Några regioner, däribland Region Gävleborg och Region Örebro, yttr-

 

ar en oro över att de ökade kraven på ledtider vid granskningar av ansök-

 

ningar om läkemedelsprövningar och prövningar av medicintekniska pro-

 

dukter kan leda till undanträngningseffekter avseende de övriga ärenden

 

som hanteras av Etikprövningsmyndigheten. Regionerna lyfter också fram

 

behovet av att Etikprövningsmyndigheten har ett elektroniskt ärende-

 

hanteringssystem för att samarbetet med Läkemedelsverket ska fungera

 

fullt ut.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Etikprövningslagen och en ny lag om den etiska granskningen

 

Enligt förslagen i avsnitt 10.1 så ska den etiska granskningen av en ansök-

 

an om att genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie utföras av

 

Etikprövningsmyndigheten, medan Läkemedelsverket utför den veten-

 

skapliga granskningen av ansökan. Vidare anges det att Etikprövnings-

 

myndigheten ska lämna ett yttrande över den etiska granskningen till

 

Läkemedelsverket. Detta yttrande ska därefter ligga till grund för Läke-

 

medelsverkets beslut. Ett liknande förfarande finns för kliniska läke-

 

medelsprövningar. Detta beslutsförfarande ska gälla i Sverige från det att

 

den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU-förordningarna

 

om medicintekniska produkter börjar tillämpas.

 

För kliniska läkemedelsprövningar är den etiska granskningen reglerad

 

i lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk gransk-

 

ning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel.

 

Liknande bestämmelser kommer att behövas för den etiska granskningen

 

av kliniska prövningar och prestandastudier. Det vore en fördel att samla

 

alla bestämmelserna i lagen från 2018, men eftersom MDR- och IVDR-

 

förordningarna kan komma att tillämpas före den lagen är det inte möjligt

 

att föra in ändringar avseende medicintekniska produkter i den. Det före-

 

slås därför att en ny lag införs med kompletterande bestämmelser om etisk

 

granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. I den

 

nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s

 

förordningar om medicintekniska produkter bör det anges att den lagen

 

kompletterar MDR- och IVDR-förordningarna. Det bör även anges att den

 

etiska granskningen ska utföras av Etikprövningsmyndigheten. Det ska

 

även anges i lagen att yttrandet ska innehålla en bedömning av om en an-

 

sökan om tillstånd att utföra en klinisk prövning eller prestandastudie ska

 

beviljas, beviljas på vissa villkor eller avslås.

 

I dagsläget etikprövas ansökningar om kliniska prövningar och pre-

 

standastudier med stöd av etikprövningslagen. När den etiska granskning-

 

en nu ska regleras genom EU-förordningarna och en kompletterande lag

 

till dessa EU-förordningar gällande den etiska granskningen bör det i etik-

 

prövningslagen anges att den lagen inte ska tillämpas på forskning som

178

avser medicintekniska produkter eller medicintekniska produkter för in

vitro-diagnostik. Eftersom en liknande reglering finns i fråga om etisk Prop. 2020/21:172 granskning av ansökningar om kliniska läkemedelsprövningar bör det

även framgå att etikprövningslagen inte heller ska tillämpas på forskning som består i kliniska läkemedelsprövningar. Etikprövningslagen ska dock tillämpas på vissa kliniska prövningar och prestandastudier avseende CE- märkta produkter enligt artikel 74 i MDR-förordningen och 70 i IVDR- förordningen. Artikel 74 i MDR-förordningen och artikel 70 i IVDR-för- ordningen behandlas utförligare i avsnitt 10.4.

Beslut av Läkemedelsverket

Som anges ovan ska Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten granska ansökan utifrån sina respektive sakområden. Etikprövningsmynd- igheten skickar ett yttrande till Läkemedelsverket och Läkemedelsverket fattar beslut om tillstånd. Detta beslutsförfarande ska gälla för ansökningar om att påbörja kliniska prövningar eller prestandastudier enligt artikel

70.7b i MDR-förordningen eller artikel 66.7 b i IVDR-förordningen. När det gäller granskning av ansökningar om att påbörja prövningar och

studier för produkter med lägre risk, anmälningar om att påbörja studier för klinisk prövning och prestandastudier av CE-märkta produkter och an- mälan om att genomföra en väsentlig ändring av en prövning eller studie i enlighet med artiklarna 70.7 a, 74.1 och 75 i MDR-förordningen och artiklarna 66.7 a, 70.1 och 71 i IVDR-förordningen så innebär dessa be- stämmelser till viss del särregleringar när det gäller beslutsförfarandet. Dessa artiklar behandlas i avsnitt 10.3–10.4.

Etikprövningsmyndigheten ska avge ett yttrande som ska innehålla en bedömning av om en ansökan om tillstånd att genomföra en klinisk pröv- ning eller prestandastudie ska beviljas, beviljas på vissa villkor eller av- slås. Av artiklarna 62.4 b, 70.7 och 78.10 i MDR-förordningen och artiklarna 58.5 b, 66.7 och 74.10 i IVDR-förordningen framgår det att ett villkor för att få genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie är att en etikkommitté inte har avgett ett negativt yttrande. I promemorians och lagrådsremissens förslag till lagtext föreslås att det i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter anges att det av artiklarna 62.4 b, 70.7 och 78.10 i MDR- förordningen och artiklarna 58.5 b, 66.7 och 74.10 i IVDR-förordningen följer att en klinisk prövning eller en prestandastudie får genomföras eller påbörjas endast om Etikprövningsmyndigheten vid sin etiska granskning enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk gransk- ning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter inte har avgett något negativt yttrande avseende den kliniska prövningen eller prestanda- studien. I promemorians och lagrådsremissens förslag till lagtext föreslås det även att om Etikprövningsmyndigheten efter sin granskning har avgett ett yttrande med villkor för prövningens eller studiens genomförande, ska villkoren beaktas vid tillståndsgivningen. En liknande bestämmelse finns i 7 kap. 7 § lagen (2018:1272) om ändring i läkemedelslagen (2015:315), som träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagrådet anser emellertid att den i lagrådsremissen föreslagna bestämmelsen synes syfta till att klargöra att det är Etikprövningsmyndigheten som gör den relevanta granskningen, men att bestämmelsen närmast ger intryck av att reglera

tillåtligheten av kliniska prövningar. Behovet av bestämmelsen i den

179

Prop. 2020/21:172 nuvarande utformningen kan därför ifrågasättas enligt Lagrådet, som bedömer att det i bestämmelsen i huvudsak återges vad som följer av

 

MDR-förordningen. Lagrådet finner även att bestämmelsen motsatsvis

 

förmedlar intrycket bl.a. av att en klinisk prövning eller en prestandastudie

 

får genomföras om Etikprövningsmyndigheten har avgett ett positivt

 

yttrande. Motsvarande problem bedömer Lagrådet inte uppstår beträffande

 

den likartade bestämmelsen i lagen (2018:1272) om ändring i läkemedels-

 

lagen (2015:315), som i stället för att ange att en prövning i vissa fall inte

 

får genomföras anger att tillstånd i vissa fall inte får meddelas enligt de

 

relevanta förordningsbestämmelserna. Mot denna bakgrund föreslår

 

Lagrådet att bestämmelsen antingen byts ut mot en bestämmelse som

 

anger att det är Etikprövningsmyndigheten som gör de relevanta prövning-

 

arna enligt EU-förordningen eller omformuleras så att oriktiga motsatsslut

 

förebyggs. Regeringen håller med om det Lagrådet anför. Regeringen kon-

 

staterar att det i den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk

 

granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter anges att

 

den lagen innehåller bestämmelser om den etiska granskningen av ansök-

 

ningar och anmälningar för att få genomföra kliniska prövningar och pre-

 

standastudier enligt EU-förordningarna. I den lagen utses även Etikpröv-

 

ningsmyndigheten att utföra den etiska granskningen. Regeringen bedöm-

 

er att det är tillräckligt att det i den nya lagen med kompletterande

 

bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter anges

 

att bestämmelser om den etiska granskningen av en ansökan eller anmälan

 

av en klinisk prövning eller en prestandastudie finns i lagen med

 

kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar

 

om medicintekniska produkter.

 

Umeå universitet föreslår att lagtexten inte ska ange att prövningar eller

 

studier inte får genomföras om Etikprövningsmyndigheten ”har avgett ett

 

negativt yttrande avseende den kliniska prövningen eller prestandastudi-

 

en”. Universitet bedömer att det vore tydligare med en lydelse om att en

 

prövning eller studie inte får genomföras ”om man inte har ett godkännan-

 

de från Etikprövningsmyndigheten avseende den kliniska prövningen eller

 

prestandastudien”. Regeringen noterar att denna fråga inte längre är aktuell

 

med tanke på att en sådan bestämmelse inte ska införas. Frågan om betyd-

 

elsen av ett negativt yttrande behandlas ytterligare i avsnittet nedan under

 

rubriken Närmare om betydelsen av att en etikkommitté inte har avgett ett

 

negativt yttrande.

 

Kammarrätten i Stockholm anser att frågan om huruvida beslutsordning-

 

en är förenlig med bestämmelsen i 12 kap. 2 § RF bör analyseras grundligt.

 

Det gäller i de fall en ansökan om tillstånd till klinisk prövning på männ-

 

iskor ska avslås om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande till

 

beslutande myndighet. Kammarrätten har tagit upp denna fråga i det tidig-

 

are lagstiftningsärendet om kliniska läkemedelsprövningar (Ds 2016:11).

 

Kammarrätten bedömde då att frågan behövde analyseras grundligt i det

 

fortsatta lagstiftningsarbetet. Kammarrätten noterar att frågan kvarstår.

 

Av 12 kap. 2 § RF följer att ingen myndighet får bestämma hur en för-

 

valtningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör

 

myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör

 

tillämpningen av lag. Bestämmelserna om godkännande i MDR- och

 

IVDR-förordningarna liknar dem som finns i EU-förordningen om

180

kliniska läkemedelsprövningar. Kliniska läkemedelsprövningar får inte

påbörjas om en etikkommitté avgett ett negativt yttrande. För att anpassa Prop. 2020/21:172 svensk rätt till EU-förordningarna om medicinteknik föreslås ett liknande

förfaringssätt, dvs. Läkemedelsverket ska fatta beslut om tillstånd och Etikprövningsmyndigheten ska inkomma med yttrande till Läkemedelsverket.

Ipropositionen Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar anförde regeringen att det av bestämmelser

iden EU-förordningen följer att Läkemedelsverket inte får bevilja tillstånd om Etikprövningsmyndigheten yttrat sig negativt (prop. 2017/18:196 s. 59). Detsamma gäller i nu aktuella fall. Av bestämmelser i EU-förordning- arna om medicintekniska produkter framgår att en klinisk prövning eller prestandastudie får genomföras om en etikkommitté inte har avgett ett negativt yttrande. Läkemedelsverket får således inte bevilja tillstånd om Etikprövningsmyndigheten har yttrat sig negativt.

Ilikhet med vad regeringen anförde i propositionen Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar får Etikprövningsmyndighetens yttrande anses ha prejudiciell verkan, och EU-förordningarnas bestämmelser anses inte stå i konflikt med bestäm- melsen i 12 kap. 2 § RF. Därutöver har regeringen svårt att se att Läke- medelsverket kan frångå en expertmyndighets utlåtande i anledning av den etiska granskningen. Detta gäller även eventuella villkor vid ett positivt yttrande från Etikprövningsmyndigheten. Samtidigt ska det beaktas att Etikprövningsmyndigheten ska göra en etisk granskning av en ansökan eller en anmälan. Om Etikprövningsmyndigheten yttrar sig över aspekter som inte rör etik får Läkemedelsverket beakta dessa synpunkter vid ut- arbetande av sitt beslut, men dessa delar av yttrandet kan dock inte anses omfattas av bestämmelsen i EU-förordningen. Liknande bedömningar gjordes i propositionen Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:196 s. 59).

Närmare om betydelsen av att en etikkommitté inte har avgett ett negativt yttrande

Läkemedelsverket påpekar att mot bakgrund av EU-förordningarnas formuleringar om att ”en etikkommitté inte har avgett ett negativt ytt- rande” är det Läkemedelsverkets tolkning att Läkemedelsverket får fatta beslut enligt artikel 70.7 b i MDR-förordningen respektive artikel 66.7 b i IVDR-förordningen om att en prövning eller prestandastudie får påbörjas om Etikprövningsmyndigheten inte avgett något yttrande alls inom den i förordningarna eller lagen angivna tidsfristen. Det är även Läkemedels- verkets tolkning att en prövning eller prestandastudie som inte behöver tillstånd från Läkemedelsverket (dvs. prövningar som faller under artikel

70.7a eller 74.1 i MDR-förordningen och prestandastudier som faller under artikel 66.7 a eller 70.1 i IVDR-förordningen) får påbörjas om Etik- prövningsmyndigheten inte avgett något yttrande alls inom de tidsfrister som anges i EU-förordningarna eller nationell lag (se avsnitt 10.4). Det- samma gäller genomförande av väsentliga ändringar i förhållande till tids- fristerna i artikel 75 i MDR-förordningen och artikel 71 i IVDR-förord- ningen (se avsnitt 10.3). Läkemedelsverket anför vidare att om Läke- medelsverkets tolkning inte är korrekt eller ett annat förfarande ska

181

Prop. 2020/21:172 tillämpas om Etikprövningsmyndigheten inte avger något yttrande inom

 

tidsfristerna behöver detta förhållande regleras tydligare.

 

Etikprövningsmyndigheten anför å sin sida att de aktuella EU-

 

förordningarna anvisar olika procedurer och tidsfrister för prövningen av

 

olika produkter. Myndigheten noterar att det i promemorian uttalas att

 

väsentliga ändringar får genomföras samt att prövningar och studier för

 

produkter med lägre risk och studier för klinisk uppföljning eller pre-

 

standastudier efter utsläppandet på marknaden får påbörjas så snart

 

respektive tidsfrist löpt ut. Detta gäller oavsett om Etikprövningsmyndig-

 

heten hunnit lämna något yttrande eller inte, dvs. även i de fall då någon

 

etisk granskning inte skett. Etikprövningsmyndigheten finner att detta är

 

principiellt oförenligt med forskningsetiska principer om att säkerställa ett

 

fullgott skydd för forskningspersonerna och respekten för människovärdet

 

i forskningen. Mot denna bakgrund önskar myndigheten att det i det fort-

 

satta lagstiftningsarbetet klargörs att sådana ansökningar om tillstånd till

 

klinisk prövning eller prestandastudie som ska etikgranskas enligt artikl-

 

arna 62.4 b, 75.3 b och 78.10 i MDR-förordningen respektive enligt

 

artiklarna 58.5 b, 71.3 b och 74.10 i IVDR-förordningen inte får påbörjas

 

innan den etiska granskningen har skett, oavsett om detta kan ske inom

 

den reglerade handläggningsfristen eller inte.

 

Den svenska lagstiftaren har inte möjlighet att tolka hur EU-bestäm-

 

melser ska tillämpas. Det får i stället göras av tillämpande aktörer och

 

ytterst av domstol. Regeringen noterar dock att det i berörda bestämmelser

 

anges att prövningar eller studier får påbörjas inom vissa tidsfrister om en

 

etikprövningskommitté inte avgett ett negativt yttrande. Vidare anges det

 

i artikel 62.3 i MDR-förordningen och 58.3 i IVDR-förordningen att med-

 

lemsstaterna ska säkerställa att förfarandena för etikkommittéernas

 

granskning är förenliga med de förfaranden som anges i denna förordning

 

för bedömningen av ansökningar om godkännande av en klinisk prövning.

 

Dessutom kan det noteras att det av artikel 78.11 i MDR-förordningen och

 

artikel 74.11 i IVDR-förordningen framgår att i det samordnade förfarande

 

ska varje berörd medlemsstat underrätta sponsorn om prövningen eller

 

studien beviljats tillstånd, beviljats tillstånd på vissa villkor eller om

 

ansökan har avslagits. Denna underrättelse ska ges genom ett enda beslut.

 

Ett koordinerat beslutsförfarande som omfattar både etisk och vetenskap-

 

lig granskning ska således göras inom de tidsfrister som anges i EU-

 

förordningarna.

 

Som Etikprövningsmyndigheten noterar vore det orimligt att prövningar

 

och studier påbörjas utan att Etikprövningsmyndigheten avgett yttrande.

 

Samtidigt ser regeringen inte att det finns någon möjlighet att i nationell

 

rätt ange att prövningar eller studier inte får påbörjas eller genomföras

 

innan en etisk granskning skett eller innan ett yttrande om etisk granskning

 

lämnats från behörig myndighet. En sådan lagstiftning bedöms strida mot

 

EU-rättens spärrverkan, dvs. att medlemsstaterna inte får meddela bestäm-

 

melser inom ett område som regleras av EU-rätten.

 

Etikprövningsmyndigheten anför även att en ordning där forskning

 

skulle kunna påbörjas innan den etiska granskningen skett innebär en

 

ordning som ställer stora krav på att den nationella reglering som beslutas

 

verkligen är tydlig och ger förutsättningar för prövare och myndigheter att

 

ha kontroll på att samtliga ärenden verkligen kommer under prövning så

182

snart det är möjligt. I det fortsatta lagstiftningsarbetet behöver det därför

enligt myndigheten noga utvärderas om den föreslagna ordningen verkligen lever upp till detta.

För att säkerställa den administrativa processen och rutinerna så har regeringen gett Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten ett regeringsuppdrag för att ta fram strukturer och samarbetsformer för att säkerställa att beslutsfattande som rör beslut om tillstånd till kliniska pröv- ningar och prestandastudier ska kunna ske i enlighet med vad som anges i EU-förordningarna (S2016/03981). Regeringsuppdraget är pågående. I detta sammanhang bör det beaktas att Sveriges vill vara ett attraktivt forsk- ningsland och det är viktigt att beslut om tillstånd kan fattas inom de tider som gäller för alla EU-länder och att dessa beslut samtidigt uppfyller de höga krav på vetenskaplig och etisk granskning som behövs för att forsk- ningen ska vara säker. De aktuella lagförslagen i denna proposition har till syfte att säkerställa att etisk granskning kan göras inom de tidsfrister som anges i EU-förordningarna.

Som anges i avsnittet under rubriken Beslut av Läkemedelsverket, ska det i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förord- ningar om medicintekniska produkter anges att det av artiklarna 62.4 b,

70.7och 78.10 i MDR-förordningen och artiklarna 58.5 b, 66.7 och 74.10 i IVDR-förordningen följer att en klinisk prövning eller en prestandastudie får genomföras eller påbörjas endast om Etikprövningsmyndigheten vid sin etiska granskning enligt den nya lagen med kompletterande bestäm- melser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter inte har avgett något negativt yttrande avseende den kliniska prövningen eller prestandastudien. Samma formulering finns i artikel 75.3 i MDR-förordningen och artikel 71.3 i IVDR-förordningen om väsentliga ändringar av en klinisk prövning eller prestandastudie (se avsnitt 10.3). Det är av största vikt att Etikprövningsmyndigheten avger ett yttrande inom den tid som ges i EU-förordningarna och den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

Regeringen bedömer att den föreslagna beslutsprocessen bör innebära att det ges tid och möjlighet att meddela beslut inom de tidsfrister som anges i EU-förordningarna. Regeringen kommer att följa situationen och se om beslutsprocesserna följer den nationella regleringen eller om ansök- ningar om väsentliga ändringar i stället påbörjas utan sådant beslut men med stöd av bestämmelserna i EU-förordningarna.

Tyst godkännande

Som nämns ovan finns det ett liknande beslutssystem i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (förordning [EU] 2014/536). I den förordningen anges det att begreppet tyst godkännande infördes redan i det direktiv som föregick EU-förordningen och att det begreppet bibehölls i EU-förordningen för att säkerställa att tidsfristerna för beslut hålls. I EU- förordningen anges även att för det fall en medlemsstat inte har meddelat sponsorn sitt beslut inom angivna frister så ska slutsatsen i den del av ansökan som är gemensam för alla berörda medlemsstater betraktas som den berörda medlemsstatens beslut om ansökan om tillstånd för den kliniska prövningen, dvs. om en ansökan godkänts eller godkänts med villkor av den samordnande medlemsstaten så blir ansökan godkänd även

Prop. 2020/21:172

183

Prop. 2020/21:172 för en medlemsstat som inte meddelat ett eget beslut om prövningen. Be- greppet tyst godkännande används inte i EU-förordningarna om medicin- tekniska produkter och bestämmelserna om godkännande är till viss del annorlunda utformade. Hur dessa bestämmelser i EU-förordningarna om medicintekniska produkter ska tolkas lämnas som ovan nämns till tillämp- ande aktörer men regeringen framhåller att Sverige ska hålla tidsfristerna så att all forskning är etiskt prövad och godkänd innan den påbörjas eller en ändring genomförs.

Försöksperson eller forskningsperson

Som anges i avsnitt 10.1 så har Karolinska Institutet noterat att begreppet ”försöksperson” används i EU-förordningarna medan begreppet ”forsk- ningsperson” är det begrepp som används i etikprövningslagen. Karolin- ska Institutet anser att det senare begreppet är att föredra. Benämningen ”försöksperson” är definierat i artikel 2.50 i MDR-förordningen och artikel

2.47i IVDR-förordningen. Enligt dessa definitioner är en försöksperson en person som deltar i en klinisk prövning eller en person som deltar i en prestandastudie och vars prover genomgår undersökningar in-vitro med en produkt avsedd för prestandastudie eller en produkt som används för kontrolländamål. Med forskningsperson avses enligt 2 § etikprövningslag- en ”en levande människa som forskningen avser”. Regeringen finner att ordet forskningsperson så som det definieras i etikprövningslagen är vidare och även innefattar ordet försöksperson så som det definieras i EU- förordningarna. Regeringen finner mot bakgrund av att EU-förordningar- na genomgående använder begreppet ”försöksperson” att detta begrepp bör användas i den svenska lagstiftningen som kompletterar dessa EU-för- ordningar. Det bör bli enklare att förstå lagstiftningen om samma begrepp används. En liknande bedömning gjordes när det gäller etisk granskning av kliniska läkemedelsprövningar, jämför propositionen Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läke- medelsprövningar (prop. 2017/18:193 s. 33 f.).

Etikprövningsmyndighetens ärendehantering

Några regioner, däribland Region Gävleborg och Region Örebro, yttrar en oro över att de ökade kraven på ledtider vid granskningar av ansökningar om läkemedelsprövningar och prövningar av medicintekniska produkter kan leda till undanträngningseffekter avseende de övriga ärenden som hanteras av Etikprövningsmyndigheten. Regeringen instämmer i att det är viktigt att någon sådan effekt inte uppstår och kommer att följa denna fråga noga.

Samma regioner lyfter också fram att Etikprövningsmyndigheten saknar ett elektroniskt ärendehanteringssystem, vilket de bedömer kunna försvåra ett samarbete med Läkemedelsverket. Regionerna pekar på att avsaknaden av ett sådant ärendehanteringssystem redan innebär en försvårad samverk- an mellan Etikprövningsmyndigheten och regioner. Regeringen har noter- at att Etikprövningsmyndigheten för närvarande håller på att upphandla ett nytt ärendehanteringssystem. Regeringen följer även denna fråga.

184

Grunder för den etiska bedömningen

I den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska det även framgå att vad som anges i 7–11 §§ etikprövningslagen ska ligga till grund för bedömningen. De utgångspunkter för etikprövningen som anges i dessa bestämmelser är för det första att forskning får godkännas endast om den kan utföras med respekt för människovärdet, och att mänskliga rättigheter och grundläggande friheter alltid ska beaktas vid etikprövningen samtidigt som hänsyn ska tas till intresset av att ny kunskap kan utvecklas genom forskning. Vidare ska människors välfärd ges företräde framför samhällets och vetenskapens behov. Forskning får godkännas bara om de risker som den kan medföra för forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga integritet uppvägs av dess vetenskapliga värde. Forskning får däremot inte godkännas, om det förväntade resultatet kan uppnås på ett annat sätt som innebär mindre risker för forskningspersoners hälsa, säkerhet och person- liga integritet. Vidare får forskning bara godkännas om den ska utföras av eller under överinseende av en forskare som har den vetenskapliga kom- petens som behövs. Dessa utgångspunkter är etiska principer som även ligger till grund vid etisk granskning av kliniska läkemedelsprövningar (jfr

3§ lagen [2018:1091] med kompletterande bestämmelser om etisk gransk- ning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel).

Lunds universitet noterar att etikprövningslagen inte längre ska tillämp- as på kliniska prövningar av medicintekniska produkter eller av human- läkemedel. Universitetet saknar dock en analys av vilka konsekvenser denna ändring får. Bland annat pekar universitetet på att formuleringarna i EU-förordningarna om beslutsoförmögnas möjlighet att vägra delta i en klinisk prövning eller prestandastudie kan tolkas som att ett visst tvång är tillåtet. Vidare pekar universitet på att den straffskärpning som införts i etikprövningslagen inte återspeglas i promemorian förslag.

I likhet med vad som gäller enligt etikprövningslagen så kommer Etik- prövningsmyndigheten enligt den nya lagen med kompletterande bestäm- melser om etisk granskning till EU-förordningarna om medicintekniska produkter att granska ansökningarna och bestämmelserna i 7–11 §§ etik- prövningslagen ska ligga till grund för bedömningen vid den gransk- ningen. Vid den etiska granskningen ska Etikprövningsmyndigheten även tillämpa vissa av etikprövningslagens förfaranderegler. Dessa behandlas i avsnitt 10.7.

I etikprövningslagen finns även bestämmelser om inhämtande av in- formerat samtycke för att en person ska få delta i en prövning. Dock är dessa bestämmelser om informerat samtycke inte tillämpliga om det i en annan författning finns särskilda föreskrifter om information och samtycke vid forskning (13 §). Sådana särskilda föreskrifter finns i EU-förordning- arna och ska därmed tillämpas. Frågan om beslutsoförmögna personers möjlighet att vägra delta i en prövning eller studie behandlas i avsnitt

10.10.I etikprövningslagen finns även straffbestämmelser. I avsnitt 15 föreslås straff med samma straffskala som den i etikprövningslagen.

Sammanfattningsvis så kan bestämmelserna i EU-förordningarna inne- bära nyheter när det gäller tillståndsprövning och möjligen avvikelser när det gäller inhämtande av informerat samtycke. Detta är dock inget som kan ändras genom svensk lagstiftning. I nu föreslagen svensk rätt kommer

Prop. 2020/21:172

185

Prop. 2020/21:172 de huvudsakliga bestämmelserna i etikprövningslagen att beaktas vid klin- iska prövningar och prestandastudier.

10.3Väsentlig ändring

Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer ska pröva frågor om väsentliga ändringar av en klinisk prövning eller en prestandastudie.

Regeringens bedömning: Läkemedelsverket bör i förordning utses till den myndighet som ska pröva frågor om väsentliga ändringar av en klinisk prövning eller en prestandastudie.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I promemorians förslag till lagtext anges att det av artikel

75.3i MDR-förordningen och artikel 71.3 i IVDR-förordningen följer att en väsentlig ändring inte får genomföras om Etikprövningsmyndigheten vid sin etiska granskning enligt den nya lagen med kompletterande be- stämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekn- iska produkter har avgett något negativt yttrande avseende den kliniska prövningen eller prestandastudien. Av promemorians förslag till lagtext följer även att om Etikprövningsmyndigheten efter sin granskning har avgett ett yttrande med villkor, ska villkoren beaktas vid tillståndsgiv- ningen.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Läkemedels- verket anger att myndigheten tolkar bestämmelserna i EU-förordningarna som att en väsentlig ändring av en klinisk prövning eller prestandastudie får påbörjas om Etikprövningsmyndigheten inte avgett något yttrande inom de tidsfrister som anges i EU-förordningarna eller nationell lag. För det fall Läkemedelsverkets tolkning inte är korrekt eller ett annat förfaran- de ska tillämpas bör det förhållandet regleras tydligare enligt Läkemedels- verkets mening. Etikprövningsmyndigheten anför att möjligheten att på- börja en prövning eller studie med en väsentlig ändring även i de fall då någon etisk granskning inte skett är principiellt oförenligt med forsknings- etiska principer om att säkerställa ett fullgott skydd för försökspersonerna och respekten för människovärdet i forskningen. En sådan ordning ställer stora krav på att den nationella regleringen verkligen är tydlig och ger för- utsättningar för prövare och myndigheter att ha kontroll på att samtliga ärenden verkligen kommer under prövning så snart det är möjligt. I det fortsatta lagstiftningsarbetet behöver det därför enligt myndigheten noga utvärderas om den föreslagna ordningen verkligen lever upp till detta.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 75 i MDR- förordningen och artikel 71 i IVDR-förordningen regleras de fall då en sponsor vill införa ändringar i en klinisk prövning eller prestandastudie och dessa ändringar sannolikt kommer att väsentligt påverka försöks- personernas säkerhet, hälsa eller rättigheter eller tillförlitligheten eller robustheten hos de kliniska data som genereras vid prövningen eller studien. I dessa fall ska sponsorn underrätta den eller de medlemsstater där

186

prövningen eller studien utförs eller ska utföras. Sponsorn ska bland annat berätta om skälen till ändringarna och om ändringarnas art.

Berörda medlemsstater ska bedöma de väsentliga ändringarna. Sponsorn får genomföra ändringarna tidigast 38 dagar efter sin anmälan, om inte berörd medlemsstat har underrättat sponsorn om sitt avslag på de grunder som anges i artikel 71.4 i MDR-förordningen eller artikel 67.4 i IVDR- förordningen eller med hänsyn till folkhälsan, försökspersonernas och användarnas säkerhet eller hälsa eller den allmänna ordningen. Av artikel

75.3i MDR-förordningen och artikel 71.3 i IVDR-förordningen framgår det att sponsorn inte heller får genomföra ändringarna om etikkommittén i den berörda medlemsstaten har avgett ett negativt yttrande avseende den väsentliga ändringen. Det krävs således inte ett beslut för att få genomföra en väsentlig ändring, men väl avsaknad av avslag från berörd myndighet och etikkommittén i den berörda medlemsstaten. Efter 38 dagar utan besked kan således den väsentliga ändringen införas i prövningen eller studien.

Det är av stor vikt att beslutsprocessen inte avviker i olika frågor utan att den är likadan för så många frågor som möjligt. Detta bör också vara en fördel för sponsorn. För sponsorn borde det även vara en fördel att ha ett skriftligt beslut på att den väsentliga ändringen är godtagbar, i stället för att endast hänvisa till att man inte fått något avslagsbeslut i frågan. Det föreslås därför att Etikprövningsmyndigheten ska lämna ett yttrande om sin etiska granskning till Läkemedelsverket och att Läkemedelsverket där- efter ska fatta beslut i frågor om väsentlig ändring av en klinisk prövning eller en prestandastudie. Detta förfarande innebär även att ett beslut kan meddelas innan de stipulerade 38 dagarna är till ända. Även detta är en fördel för sponsorn. Läkemedelsverket kan å andra sidan fatta beslut om att avslå en anmälan om väsentlig ändring efter sin granskning av anmälan eller på grund av att Etikprövningsmyndigheten har avgett ett negativt yttrande. Genom nämnda förfarande anpassas svensk rätt till artikel 75 i MDR-förordningen och artikel 71 i IVDR-förordningen. I den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekn- iska produkter ska det anges att den myndighet som regeringen bestämmer ska pröva frågor om anmälan om väsentliga ändringar av en klinisk pröv- ning eller en prestandastudie.

Ovan nämnda beslutsförfarande är emellertid ett nationellt förfarande för att tydliggöra beslutsfattandet. I de fall Läkemedelsverket eller Etik- prövningsmyndigheten inte meddelar beslut inom angivna tidsperioder så gäller fortfarande artikel 75 i MDR-förordningen och artikel 71 i IVDR- förordningen. Det innebär att om myndigheterna inte meddelar beslut inom angiven tid så är den väsentliga ändringen godtagbar.

Läkemedelsverket påpekar att mot bakgrund av EU-förordningarnas formuleringar om att ”en etikkommitté inte har avgett ett negativt ytt- rande” är det Läkemedelsverkets tolkning att en väsentlig ändring av en klinisk prövning eller prestandastudie får genomföras om Etikprövnings- myndigheten inte avgett ett yttrande inom de tidsfrister som anges i artikel 75 i MDR-förordningen och artikel 71 i IVDR-förordningen. Läkemedels- verket anför vidare att om Läkemedelsverkets tolkning inte är korrekt eller ett annat förfarande ska tillämpas om Etikprövningsmyndigheten inte avger något yttrande inom tidsfristerna behöver detta förhållande regleras tydligare. Etikprövningsmyndigheten anför att möjligheten att påbörja en

Prop. 2020/21:172

187

Prop. 2020/21:172 prövning eller en studie trots att Etikprövningsmyndigheten inte hunnit lämna något yttrande, dvs. även i de fall då någon etisk granskning inte skett, är principiellt oförenlig med forskningsetiska principer om att säker- ställa ett fullgott skydd för forskningspersonerna och respekten för männ- iskovärdet i forskningen. Frågan behandlas i avsnitt 10.2 under rubriken Närmare om betydelsen av att en etikkommitté inte har avgett ett negativt yttrande.

I promemorians och lagrådsremissens förslag till lagtext förslås det att det i en bestämmelse i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningarna om medicintekniska produkter ska anges att det av artikel 75.3 i MDR-förordningen och artikel 71.3 i IVDR-förordningen följer att en väsentlig ändring inte får genomföras om Etikprövningsmynd- igheten vid sin etiska granskning enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekn- iska produkter har avgett ett negativt yttrande. Som anges i avsnitt 10.2 så föreslås det att en bestämmelse i stället ska införas i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter i vilken det anges att bestämmelser om den etiska granskningen av en ansökan eller anmälan av en klinisk prövning eller en prestanda- studie finns i lagen med kompletterande bestämmelser om etisk gransk- ning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. Den bestämmelsen omfattar även anmälan om väsentliga ändringar enligt artikel 75 i MDR-förordningen och artikel 71 i IVDR-förordningen.

10.4Andra beslutsförfaranden

188

Regeringens förslag: I den nya lagen med kompletterande bestäm- melser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska det framgå att resultatet av den etiska granskningen av en ansökan enligt artikel 70.7 a i MDR-förordningen och artikel 66.7 a i IVDR-förordningen eller en anmälan enligt artikel 74.1 i MDR-förord- ningen och artikel 70.1 i IVDR-förordningen ska redovisas i ett beslut som ska fattas av Etikprövningsmyndigheten och ställas till sponsorn med kopia till Läkemedelsverket. Beslutet ska innehålla en bedömning av om den kliniska prövningen eller prestandastudien utifrån den etiska granskningen får genomföras eller påbörjas, om den får genomföras eller påbörjas på vissa villkor eller om den inte får genomföras eller påbörjas.

Vidare ska det anges att beslut i fråga om en klinisk prövning eller prestandastudie i enlighet med artikel 70.7 a i MDR-förordningen och artikel 66.7 a i IVDR-förordningen ska meddelas senast 40 dagar efter valideringsdatumet.

I lagen om etikprövning av forskning som avser människor (etikpröv- ningslagen) ska det framgå att den lagen ska tillämpas på sådana klin- iska prövningar och prestandastudier avseende CE-märkta produkter som inte kräver anmälan enligt artikel 74 i MDR-förordningen eller artikel 70 i IVDR-förordningen. Detta gäller dock under förutsättning att dessa studier i övrigt omfattas av etikprövningslagens tillämpnings- område.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorians förslag anges det att resultatet av den etiska pröv- ningen ska redovisas i ett yttrande som beslutas av Etikprövningsmyndig- heten. Vidare anges det inte att Etikprövningsmyndighetens beslut ska innehålla en bedömning av om den kliniska prövningen utifrån den etiska granskningen får genomföras eller påbörjas, om den får genomföras eller påbörjas på vissa villkor eller om den inte får genomföras eller påbörjas.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Göteborgs universitet anger att de olika beslutstider som Etikprövningsmyndigheten har för olika studier kan orsaka oklarheter. En liknande synpunkt framför även Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Vidare anser universitet att man kan anta att avsaknad av beslut efter 40 dagar är detsamma som ett god- kännande från Etikprövningsmyndigheten.

Etikprövningsmyndigheten önskar att det klargörs att ansökningar om kliniska prövningar eller prestandastudier som ska etikgranskas inte får påbörjas innan den etiska granskningen har skett, oavsett om detta kan ske inom den reglerade handläggningsfristen eller inte.

Som anges i avsnitt 10.2 så anser Region Kalmar att begreppen klinisk prövning, klinisk utvärdering och prestandastudier endast ska användas när en produkts egenskaper och nytta ska dokumenteras innan den CE- märks eller vid förändrad CE-märkning. Även Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) anser att frågor om tillstånd för kliniska prövningar eller prestandastudier bör begränsas till att bara gälla när syftet är att pro- dukterna ska CE-märkas enligt EU-förordningarna.

Skälen för regeringens förslag

Påbörjan av prövningar och studier för produkter med lägre risk

En klinisk prövning för medicintekniska produkter som är av lägre risk- klasser (klass I och icke-invasiva produkter i klass IIa och IIb) får påbörjas efter valideringsdatumet för ansökan (jfr artikel 70.7 a i MDR-förordning- en). Detsamma gäller för prestandastudier i de fall kirurgisk invasiv prov- tagning görs enbart för en prestandastudie där insamling av prover inte utgör en större klinisk risk för försökspersonen (jfr artikel 66.7 a i IVDR- förordningen). Valideringen innebär att behörig myndighet gör en bedöm- ning av om prövningen eller studien omfattas av EU-förordningarna och att ansökan är fullständig. Enligt bestämmelserna krävs det således inte att en behörig myndighet har genomfört en vetenskaplig granskning av ansök- an. Detta beslutsförfarande kallas ibland för ett förenklat förfarande.

Enligt bestämmelserna i MDR-förordningen och i IVDR-förordningen krävs det att en etikkommitté inte har avgett ett negativt yttrande avseende den kliniska prövningen eller prestandastudien. Det innebär att dessa pröv- ningar och studier får påbörjas sedan ansökan validerats och en etisk granskning inte resulterat i ett negativt yttrande. Göteborgs universitet anför att man kan anta att avsaknad av beslut från Etikprövningsmyndig- hetens inom tidsfristerna är detsamma som ett godkännande från Etikpröv- ningsmyndigheten. Regeringen finner dock att avsaknaden av godkännan- de inte kan sägas vara ett godkännande av Etikprövningsmyndigheten utan

Prop. 2020/21:172

189

Prop. 2020/21:172 endast att den myndigheten inte avgett ett negativt yttrande, varvid pröv-

 

ningen eller studien får påbörjas om inga andra hinder finns.

 

Som anges i avsnitt 10.2 så pekar Etikprövningsmyndigheten på att det

 

finns principiella invändningar mot att ett överskridande av handlägg-

 

ningsfristerna ska innebära att en studie eller prövning får genomföras utan

 

etikgranskning. Etikprövningsmyndigheten finner att detta är principiellt

 

oförenligt med forskningsetiska principer om att säkerställa ett fullgott

 

skydd för forskningspersonerna och respekten för människovärdet i forsk-

 

ningen. Denna fråga tas upp i avsnitt 10.2 under rubriken Närmare om

 

betydelsen av att en etikkommitté inte har avgett ett negativt yttrande. Vad

 

som kan noteras är att förslagen i denna proposition har till syfte att säker-

 

ställa att etisk granskning görs inom de tidsfrister som anges i EU-förord-

 

ningarna. Som anges i avsnitt 10.2 så har regeringen gett Läkemedels-

 

verket och Etikprövningsmyndigheten i uppdrag att ta fram strukturer och

 

samarbetsformer för att säkerställa att beslutsfattandet som rör beslut om

 

tillstånd till kliniska prövningar och prestandastudier ska kunna fattas i

 

enlighet med vad som anges i EU-förordningarna (S2016/03981).

 

Regeringsuppdraget är pågående.

 

Det skulle vara en stor fördel om beslutsprocesserna i MDR- och IVDR-

 

förordningarna inte avviker beroende på vilka beslut som ska fattas utan

 

att beslutsförfarandet är detsamma för så många frågor som möjligt.

 

I frågan om nu aktuellt beslutsförfarande får man tänka på att beslut en-

 

ligt artikel 70.7 a i MDR-förordningen och artikel 66.7 a i IVDR-förord-

 

ningen även ska fattas i det samordnade förfarande som anges i artikel 78

 

i MDR-förordningen och artikel 74 i IVDR-förordningen. Därmed ska den

 

vetenskapliga granskningen bestå av valideringen och det beslutet ska ges

 

inom de tidsfrister som förordningarna anger för sådana valideringsbeslut.

 

Det innebär att om kompletterande frågor inte ställs så ska beslut om valid-

 

ering ges efter tio dagar (artikel 70.1 i MDR-förordningen och artikel 66.1

 

i IVDR-förordningen).

 

Etikprövningsmyndigheten anger att för prövningen av nya grundansök-

 

ningar finns bara ett förfarande och det är prövning av avdelning vid

 

beslutssammanträde. För att klara av en etisk granskning på tio dagar

 

skulle det enligt Etikprövningsmyndigheten behöva ske en genomgripande

 

förändring av organisation och prövning. Regeringen noterar att EU-för-

 

ordningarnas bestämmelser i vissa avseenden innebär nya förfaranden och

 

att svensk rätt och svenska myndigheter måste anpassas till dessa förfar-

 

anden. I nu aktuella fall gäller granskningarna ansökningar om prövningar

 

och studier för produkter av lägre risk och ett förenklat beslutsförfarande

 

ska genomföras. Det måste dock ges utrymme för att de etiska granskning-

 

arna tar längre tid än tio dagar.

 

Här görs bedömningen att när det gäller beslutsförfarandena i artikel

 

70.7 a i MDR-förordningen och artikel 66.7 a i IVDR-förordningen så får

 

Läkemedelsverket fatta sitt valideringsbeslut inom den tidsram som anges

 

i respektive EU-förordning, och Etikprövningsmyndigheten får fatta ett

 

eget beslut efter den etiska granskningen. Frågan om den etiska gransk-

 

ningen behandlas i det efterföljande avsnittet.

 

En farhåga när det gäller detta förfarande skulle kunna vara att det blir

 

otydligt för sponsorer och kanske även för Läkemedelsverket och Etik-

 

prövningsmyndigheten inom vilken beslutsprocess som ansökan be-

190

handlas. En sådan osäkerhet bör kunna undvikas med tanke på att ansökan

ska skickas till Läkemedelsverket som därefter får kontakta Etikpröv- ningsmyndigheten för att denna myndighet ska utföra den etiska gransk- ningen. Vid dessa kontakter kommer det att vara klart vilken beslutspro- cess som gäller.

Den etiska granskningen av prövningar och studier för produkter med lägre risk

Enligt artikel 70.7 a i MDR-förordningen och artikel 66.7 a i IVDR-för- ordningen får prövningen eller studien inte påbörjas om den etiska gransk- ningen resulterar i ett negativt yttrande. Därmed skulle det kunna räcka med att Etikprövningsmyndigheten meddelar beslut när myndigheten finner att prövningen eller studien inte får genomföras eller endast får genomföras med villkor. Om Etikprövningsmyndigheten endast ska med- dela beslut i de fall dessa är negativa, får sökanden inget beslut i de fall granskningen leder till en positiv bedömning. Sökanden kan i dessa fall även få vänta på besked till dess tidsperioden för beslut passerat. För att underlätta för sökanden föreslås det därför att Etikprövningsmyndigheten ska fatta beslut oavsett vilken slutsats myndigheten kommer fram till.

Som nämns ovan torde en etisk granskning av en ansökan om prövningar och studier för produkter med lägre risk ta längre tid än tio dagar, både för granskningen och med tanke på att ansökan kan behöva kompletteras. I artikel 70.7 a i MDR-förordningen och artikel 66.7 a i IVDR-förordningen ges medlemsstaterna möjlighet att i sin nationella rätt ge en längre tidsram för beslutsförfarande innan prövningen eller studien får påbörjas. Med tanke på det samordnade förfarandet bedöms denna möjlighet att utvidga tidsramen inte innebära att tidpunkten för att validera en ansökan kan senareläggas i den nationella rätten. I stället görs bedömningen att medlemsstaterna getts möjlighet att säkerställa att den etiska granskningen är slutförd innan prövningen eller studien får påbörjas. En sådan förläng- ning måste dock vara proportionerlig och inte strida mot förordningarnas syfte att skapa en förenklad väg och en kortare tidsram för kliniska pröv- ningar och prestandastudier för produkter med låg risk.

Som anges i avsnittet ovan ska Läkemedelsverket validera ansökan. Ett sådant beslut om validering ska meddelas inom tio dagar efter det att be- hörig myndighet har fått ansökan. Om myndigheten inte anser att pröv- ningen eller studien omfattas av EU-förordningarna eller anser att ansökan inte är fullständig, så får sponsorn tio till tjugo dagar på sig att lämna syn- punkter och komplettera sin ansökan. Behörig myndighet har därefter fem dagar på sig att meddela sponsorn om sin slutsats, dvs. om prövningen eller studien omfattas av EU-förordningarna och om ansökan är komplett. Behörig myndighet får förlänga nämnda tidsfrister med ytterligare fem dagar. Således kan ett beslut om validering ske senast 40 dagar efter det att ansökan kom in och kompletteringar gjorts. Den etiska granskningen bör ske skyndsamt, men i svensk rätt bör det anges att den etiska gransk- ningen får ta 40 dagar vilket är den längre tidsfrist som gäller vid valider- ingen av ansökan. En etisk granskning för produkter i enlighet med artikel

70.7a i MDR-förordningen och artikel 66.7 a i IVDR-förordningen bör därför slutföras senast 40 dagar efter valideringsdatumet. Detta är en kort- are tidsperiod än den tidsram som anges i artikel 70.7 b i MDR-förordning- en och artikel 66.7 b i IVDR-förordningen och som avser produkter i de

Prop. 2020/21:172

191

Prop. 2020/21:172

192

högre riskklasserna. En tidsperiod på 40 dagar för etikgranskningen får därför anses förenlig med artikel 70.7 a i MDR-förordningen och artikel

66.7a i IVDR-förordningen. Tidsrymden får anses vara proportionerlig och inte strida mot förordningarnas syfte.

Regeringen håller med Göteborgs universitet och Sahlgrenska Univers- itetssjukhuset om att de olika beslutstider som Etikprövningsmyndigheten har för olika studier kan orsaka oklarheter. Utifrån EU-förordningarnas bestämmelser ser regeringen dock ingen möjlighet att reglera att samma tidsfrist ska gälla för de olika prövningsområdena.

Förlängning av tidsfrist

Etikprövningsmyndigheten anger även att enligt nuvarande ordning börjar handläggningsfristen löpa när en ansökan är validerad. Om den första prövningen visar att sökanden behöver komplettera ansökan så ”stoppas klockan” tills kompletteringen har getts in. Granskningen får alltså enligt Etikprövningsmyndigheten ta lika lång tid oavsett om en komplettering sker eller inte. Regeringen framhåller att i detta lagstiftningsarbete så an- passas svensk rätt till EU-förordningarna om medicintekniska produkter. Medlemsstaterna ska säkerställa att förfarandena för etikkommittéernas granskning är förenliga med de förfaranden som anges i EU-förordning- arna.

Regeringen noterar att enligt artikel 70.6 i MDR-förordningen och artikel 66.6 i IVDR-förordningen anges det att under den period då ansökan bedöms får medlemsstaten begära ytterligare information från sponsorn och att den tidsfrist som fastställs i artikel 70.7 b i MDR-förord- ningen respektive artikel 66.7 b i IVDR-förordningen ska tillfälligt upp- höra att löpa från och med den dag då den första begäran lämnades och fram till dess att de kompletterande upplysningarna har mottagits. Den tidsfrist som anges i artikel 70.7 b i MDR-förordningen respektive artikel

66.7b i IVDR-förordningen är de 45 dagar som börjar löpa efter valider- ingsdatumet. En liknande bestämmelse finns inte för beslut enligt 70.7 a i MDR-förordningen respektive artikel 66.7 a i IVDR-förordningen. I detta sammanhang måste bestämmelserna om det samordnade bedömningsför- farandet i artikel 78 i MDR-förordningen och i artikel 74 i IVDR-förord- ningen beaktas. I artikel 78.11 respektive artikel 74.11 anges det att varje berörd medlemsstats ska underrätta sponsorn om sin slutsats genom ett enda beslut. Således behöver den vetenskapliga granskningen och den etiska granskningen göras parallellt under en enhetlig tidsperiod. Med be- aktande av detta finner regeringen att det inte finns utrymme att i nationell rätt ange att tidsfristen för beslut får förlängas i avvaktan på en komplett- ering av en ansökan.

Reglering om beslut gällande prövningar och studier med lägre risk

För prövningar och studier för produkter med lägre risk enligt artikel

70.7a i MDR-förordningen och artikel 66.7 a i IVDR-förordningen krävs således två beslut: ett valideringsbeslut av Läkemedelsverket i enlighet med nämnda artiklar i MDR-förordningen och i IVDR-förordningen och ett beslut av Etikprövningsmyndigheten.

Som anges i avsnitt 10.1 så ska det i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter införas

en bestämmelse om att frågor om tillstånd att genomföra en klinisk pröv- ning eller prestandastudie enligt MDR- och IVDR-förordningarna ska prövas av den myndighet som regeringen utser. I det avsnittet bedöms det även att Läkemedelsverket bör i förordning utses att vara den myndigheten som prövar dessa tillståndsfrågor. Att en prövning eller studie får påbörjas efter valideringsbeslut av den utsedda myndigheten framgår av artikel

70.7a i MDR-förordningen och artikel 66.7 a i IVDR-förordningen. Detta förhållande behöver inte särskilt anges i svensk lag utan omfattas av den föreslagna bestämmelsen om att den myndighet som regeringen bestäm- mer ska pröva frågor om tillstånd att genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie.

I promemorian och i lagrådsremissen föreslås en bestämmelse i den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter som anger att resultatet av en etisk granskning av en ansökan enligt artikel 70.7 a i MDR-förordningen eller artikel 66.7 a i IVDR-förordningen ska redovisas i ett yttrande som ska beslutas av Etikprövningsmyndigheten och ställas till sponsorn med kopia till Läkemedelsverket. Lagrådet anför att Etikprövningsmyndig- hetens yttrande i dessa ärenden inte är ett ”delbeslut” utan ett slutligt beslut som kan överklagas och anser att denna innebörd på ett tydligare sätt bör framgå av lagtextens ordalydelse. Enligt Lagrådet bör formuleringen av paragrafen bli föremål för ytterligare överväganden i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Regeringen instämmer i Lagrådets synpunkt om att lagtexten bör förtydligas. Bestämmelsen bör ändras så att den anger att resultatet av den etiska granskningen ska redovisas i ett beslut, i stället för i ett yttrande, och att beslutet ska ställas till sponsorn med kopia till Läkemedelsverket. Etikprövningsmyndighetens beslut i dessa fall är således ett slutligt beslut som inte ska ingå som underlag i Läkemedels- verkets prövning. För att det ska vara tydligt bör det av lagtexten även framgå att Etikprövningsmyndighetens beslut ska innehålla en bedömning av om den kliniska prövningen eller prestandastudien utifrån den etiska granskningen får genomföras eller påbörjas, om den får genomföras eller påbörjas på vissa villkor eller om den inte får genomföras eller påbörjas. Frågan om överklagande av detta beslut behandlas i avsnitt 10.8.

I avsnitt 10.2 föreslås att det i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska framgå att bestämmelser om den etiska granskningen av en ansökan eller anmälan av en klinisk prövning eller en prestandastudie finns i lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. Den bestämmelsen omfattar även kliniska prövningar och prestandastudier för produkter med lägre risk.

I den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska det även anges att ett beslut av Etikprövningsmyndigheten i fråga om en klinisk prövning eller prestandastudie i enlighet med artikel 70.7 a i MDR-förordningen eller artikel 66.7 a i IVDR-förordningen ska meddelas senast 40 dagar efter valideringsdatumet.

Prop. 2020/21:172

193

Prop. 2020/21:172

194

Studier för klinisk uppföljning eller prestandastudier efter utsläppandet på marknaden

Artikel 74 i MDR-förordningen reglerar beslutsförfarandet för kliniska prövningar som ska utföras för att ytterligare utvärdera en produkt som redan är CE-märkt och prövningen avser produktens avsedda ändamål. En sådan prövning kallas i MDR-förordningen för studie för klinisk uppfölj- ning efter utsläppandet på marknaden. I de fall en sådan prövning innebär att försökspersonerna utsätts för ytterligare förfaranden än dem som skulle ha genomförts vid normal användning av produkten, och dessa ytterligare förfaranden är invasiva eller ansträngande, ska sponsorn senast 30 dagar innan prövningen påbörjas anmäla prövningen till de berörda medlems- staterna. De förfaranden som kan vara aktuella är exempelvis ytterligare operativa ingrepp, provtagningar, röntgenundersökningar, mätningar och extra besök på kliniken.

Anmälan ska innehålla den dokumentation som avses i kapitel II i bilaga XV. Artiklarna 62.4 b–k och m, 75, 76, 77, 80.5 och 80.6 samt de relevanta bestämmelserna i bilaga XV ska tillämpas på studier för klinisk uppfölj- ning efter utsläppande på marknaden. Detta innebär bland annat att det inte krävs ett godkännande av berörd medlemsstat i enlighet med artikel 62.4 a men väl att en etikkommitté i medlemsstaten inte ska ha avgett ett negativt yttrande till prövningen.

Liknande bestämmelser finns för prestandastudier i artikel 70 i IVDR- förordningen. Dessa prestandastudier kallas för studie för prestandaupp- följning av produkter som släppts ut på marknaden. Inte heller i dessa fall behövs tillstånd men väl en anmälan senast 30 dagar innan studien på- börjas och att en etikkommitté inte ska ha avgett ett negativt yttrande till studien.

Region Kalmar anger att begreppet klinisk prövning har breddats till att även avse CE-märkta produkter. Regionen anser att begreppen klinisk prövning, klinisk utvärdering och prestandastudier endast ska användas när en produkts egenskaper och nytta ska dokumenteras innan den CE- märks eller vid förändrad CE-märkning. Även SKR anser att frågor om tillstånd för kliniska prövningar eller prestandastudier bör begränsas till att bara gälla när syftet är att produkterna ska CE-märkas enligt EU-förord- ningarna. Regeringen noterar att regleringarna är införda i EU-förordning- arna och det är bestämmelser som inte kan ändras i nationell rätt. Vidare kan det noteras att detta är regleringar som bland annat Region Gävleborg och Region Värmland ser positivt på.

Det kan nämnas att i de fall en klinisk prövning eller prestandastudie ska utföras för att utvärdera en produkt som redan är CE-märkt men där pröv- ningen eller studien inte avser produktens avsedda ändamål så ska artikel

74.1i MDR-förordningen eller artikel 70.1 i IVDR-förordningen inte tillämpas utan istället ska EU-förordningarnas bestämmelser om kliniska prövningar och prestandastudier tillämpas. Detta framgår av artikel 74.2 i MDR-förordningen och artikel 70.2 i IVDR-förordningen.

Beslutsförfarandet

För att genomföra studier för klinisk uppföljning eller prestandastudier efter utsläppandet på marknaden enligt artikel 74.1 i MDR-förordningen och artikel 70.1 i IVDR-förordningen behövs det inget tillstånd från be-

hörig myndighet men väl en anmälan. Av dessa artiklar framgår det att prövningen eller studien inte får genomföras om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande. Som konstaterats i avsnitt 10.3 bör det vara en fördel för sponsorn att ha ett skriftligt beslut på att studien är etiskt god- tagbar, i stället för att endast hänvisa till att man inte fått något avslags- beslut i frågan.

I nu aktuella fall där det inte krävs att Läkemedelsverket meddelar beslut bör Etikprövningsmyndigheten fatta ett eget beslut och underrätta spons- orn om beslutet med kopia till Läkemedelsverket. När en anmälan kommer in är det viktigt att det är tydligt vilket beslutsförfarande som ska användas. En anmälan skickas alltid in till Läkemedelsverket som därefter får kon- takta Etikprövningsmyndigheten för att denna myndighet ska utföra den etiska granskningen. Vid dessa kontakter kommer det att bli klart vilken beslutsprocess som gäller.

Reglering i svensk rätt

I fråga om den etiska granskningen ska det i den nya lagen med komplett- erande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter anges att resultatet av den etiska granskningen enligt artikel 74.1 i MDR-förordningen och artikel 70.1 i IVDR-förord- ningen ska redovisas i ett beslut som fattas av Etikprövningsmyndigheten och ställs till sponsorn med kopia till Läkemedelsverket. Etikprövnings- myndighetens beslut i dessa fall är ett slutligt beslut som inte ska ingå som underlag i Läkemedelsverkets prövning. I likhet med vad som anges under rubriken Reglering om beslut gällande prövningar och studier med lägre risk bör detta förhållande framgå av lagtexten. Vidare bör det av lagtexten även framgå att Etikprövningsmyndighetens beslut ska innehålla en bedömning av om den kliniska prövningen eller prestandastudien utifrån den etiska granskningen får genomföras eller påbörjas, om den får genom- föras eller påbörjas på vissa villkor eller om den inte får genomföras eller påbörjas.

En anmälan om att genomföra ovan nämnda studier ska lämnas in senast 30 dagar innan studien påbörjas. Det innebär att om Etikprövnings- myndigheten inte fattat ett avslagsbeslut inom denna tidsrymd får pröv- ningen eller studien genomföras. Detta regleras i artikel 74.1 i MDR-för- ordningen och artikel 70.1 i IVDR-förordningen och bör inte anges i nationell lagstiftning.

Om en klinisk prövning eller prestandastudie avseende CE-märkta pro- dukter innebär att försökspersonerna utsätts för ytterligare förfaranden som inte är att anse som invasiva eller ansträngande, så omfattas inte pröv- ningen eller studien av artikel 74.1 i MDR-förordningen och artikel 70.1 i IVDR-förordningen. Prövningarna eller studierna kan i dessa fall ändå om- fattas av etikprövningslagens tillämpningsområde. Detta förhållande ska framgå av etikprövningslagen. I den lagen ska det anges att etikprövnings- lagen ska tillämpas på de prövningar och studier av CE-märkta produkter som inte kräver anmälan enligt artikel 74 i MDR-förordningen eller artikel

71i IVDR-förordningen om de i övrigt omfattas av lagens tillämpnings- område.

I den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning- ar om medicintekniska produkter ska det framgå att bestämmelser om den

Prop. 2020/21:172

195

Prop. 2020/21:172 etiska granskningen av en ansökan eller anmälan av en klinisk prövning eller en prestandastudie finns i lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter (jfr avsnitt 10.2). Den bestämmelsen omfattar även den etiska granskning- en av sådana kliniska prövningar och prestandastudie som ska anmälas en- ligt artikel 74 i MDR-förordningen och artikel 71 i IVDR-förordningen.

Frågan om överklagande behandlas i avsnitt 10.8.

 

10.5

Möjliga synpunkter från biobanker och

 

 

Strålsäkerhetsmyndigheten

 

 

 

Regeringens bedömning: Det krävs inga tillägg i lag om ett förfarande

 

för att hämta in ett yttrande från biobanker över en ansökan om tillstånd

 

till en klinisk prövning eller en prestandastudie

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens bedömning. I

 

promemorian föreslås det att Läkemedelsverket ska skicka ansökan om

 

tillstånd om klinisk prövning eller prestandastudie till berörd biobank för

 

yttrande. Biobankens yttrande ska skickas till Läkemedelsverket och till

 

Etikprövningsmyndigheten. Detta föreslås regleras i förordning.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Linköpings uni-

 

versitet anser att man bör utreda i vilka frågor som berörd biobank re-

 

spektive Etikprövningsmyndigheten har befogenhet att uppställa tvingan-

 

de krav på sökanden i form av kompletteringar i ansökningsförfarandet.

 

Biobank Sverige betonar behovet av ett elektroniskt ärendehanterings-

 

system för att genomföra granskningar och kommunicera yttranden. Enligt

 

Biobank Sverige behöver biobanker, Etikprövningsmyndigheten och

 

Läkemedelsverket var för sig ett ärendehanteringssystem och en kom-

 

munikationslösning mellan systemen. Även vissa regioner, bland annat

 

Region Gävleborg och Region Värmland, ser frågan om en integrering

 

mellan EU-portalens nationella ärendehanteringssystem och ett ärende-

 

hanteringssystem för biobanksansökningar som angelägen för att

 

underlätta Läkemedelsverkets myndighetsutövning och samverkan med

 

regionernas biobanksverksamhet.

 

Strålsäkerhetsmyndigheten anser att det bör övervägas om inte både

 

Läkemedelverket och Etikprövningsmyndigheten vid behov ska ha

 

möjlighet att inhämta yttrande från Strålsäkerhetsmyndigheten avseende

 

strålskyddsfrågor vid myndigheternas bedömning av kliniska prövningar

 

och prestandastudier för verksamhet både med joniserande och med icke-

 

joniserande strålning. Göteborgs universitet anser att det är oklart om Etik-

 

prövningsmyndigheten ska eller kan inhämta remisser från andra myndig-

 

heter vid etikansökningar.

 

Skälen för regeringens bedömning

 

Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer

 

och en ledande kunskapsnation, där bland annat högkvalitativ forskning

196

leder till samhällets utveckling och välfärd. Att det bedrivs kliniska pröv-

 

 

ningar och prestandastudier i Sverige är en viktig del av detta mål och Prop. 2020/21:172 Sverige ska vara ett attraktivt land för sådana prövningar.

Det är således av vikt att det finns ett effektivt samarbete mellan myndig- heterna i Sverige så att de administrativa processerna och rutinerna i Sverige blir så effektiva som möjligt och att granskningen kan ske med hög kvalitet.

I kliniska prövningar och prestandastudier kan vävnadsprover behöva hanteras. Dessa vävnadsprover kan omfattas av lagen (2002:297) om bio- banker i hälso- och sjukvården m.m. (biobankslagen). Vävnadsprover kan hämtas från befintliga provsamlingar i biobanker, men det kan också vara aktuellt att samla in nya prover, i dessa fall behöver man inrätta en prov- samling antingen i en befintlig biobank eller i en helt nyinrättad biobank.

För att underlätta för sponsorerna vore det en fördel om biobanker gavs möjlighet att yttra sig över en ansökan innan tillstånd beslutas. Därmed kan biobankerna hjälpa till i tillståndsförfarandet så att ansökningen och tillståndet anpassas även till biobankernas verksamhet och regleringar. En liknande administrativ process har föreslagits när det gäller ansökningar om kliniska läkemedelsprövningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel (jfr prop. 2017/18:196 Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar).

I kliniska prövningar och prestandastudier kan det också förekomma joniserande strålning, såsom röntgen, och icke-joniserande strålning, såsom laser och intensivt pulserande ljus (IPL).

Nedan behandlas hur frågor om biobanker och strålning kan införlivas i beslutsprocessen.

Biobanker

Som nämns ovan kan kliniska prövningar och prestandastudier innefatta hantering av vävnadsprover som finns i en biobank. I andra fall kan en biobank behöva inrättas för att möjliggöra prövningen eller studien. För att få inrätta en biobank för forskningsändamål eller använda en biobank för ett nytt ändamål ska ändamålet ha godkänts av Etikprövningsmyndig- heten eller Överklagandenämnden för etikprövning (2 kap. 3 § och 3 kap.

5 § biobankslagen). MDR- och IVDR-förordningarna innehåller inga regler om att en ansökan om tillstånd till en klinisk prövning eller en pre- standastudie ska överensstämma med tillämpliga regler för insamling, lagring och framtida användning av biologiska prover från försöksperson- en. För att möjliggöra en effektiv administration i Sverige vore det ändå bra om berörda biobanker kan delta i beslutsprocessen. Deras granskning av en ansökan kan göra att ansökan tidigt i processen kan anpassas till de regler som gäller för biobanker. Biobank Sverige stöder denna bedömning och anger att det är av yttersta vikt för att biobanker ska kunna säkerställa en heltäckande bedömning av ansökan för att minska risken för ändrings- ansökningar och fördröjningar av kliniska prövningar och prestanda- studier.

För närvarande pågår, som nämns i avsnitt 10.2 och 10.4, ett regerings- uppdrag inom vilket Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten ska utveckla möjliga samarbetsformer och strukturer bl.a. för att inhämta

yttrande från berörda biobanker. I det uppdraget medverkar även regionala

197

Prop. 2020/21:172 biobankscentra. När sådana strukturer är utvecklade kan bestämmelser införas i förordning om att Läkemedelsverket ska skicka ansökan om klinisk prövning för yttrande till en biobank och att biobankens yttrande ska skickas till Läkemedelsverket eller Etikprövningsmyndigheten. En sådan bestämmelse får sekretessbrytande effekt (se avsnitt 12.2).

198

Linköpings universitet anser att det bör utredas i vilka frågor som en berörd biobank respektive Etikprövningsmyndigheten har befogenhet att uppställa tvingande krav på sökanden i form av kompletteringar i ansök- ningsförfarandet. Regeringen finner att en biobank bör lämna de synpunkt- er som biobanken anser behövas för att biologiskt material ska kunna hant- eras enligt gällande lagstiftning. Avsikten med att även biobanker ska lämna yttrande är att sponsorn på ett tidigt stadium ska få kännedom om eventuella behov av att ändra ansökan för att möjliggöra en hantering av biologiskt material i en biobank. Vidare framgår det av avsnitt 10.2 att Etikprövningsmyndigheten ska granska ansökningar utifrån de aspekter som anges i 7–11 §§ etikprövningslagen. Etikprövningsmyndigheten kan avge ett negativt yttrande om myndigheten inte bedömer att prövningen eller studien bör få genomföras. Varken Etikprövningsmyndigheten eller den berörda biobanken kan uppställa tvingande krav på sökanden att kom- plettera ansökan. Om Etikprövningsmyndigheten efter sin granskning har avgett ett yttrande med villkor för prövningens eller studiens genom- förande, ska dessa villkor beaktas vid Läkemedelsverkets tillståndsgivning (jfr avsnitt 10.2).

Biobank Sverige betonar att en lösning i fråga om elektroniska ärende- hanteringssystem är nödvändig för att kunna genomföra granskningar och kommunicera yttranden. Enligt Biobank Sverige behöver biobanker, Etik- prövningsmyndigheten och Läkemedelsverket var för sig ett ärende- hanteringssystem och en kommunikationslösning mellan systemen. Några regioner, bland annat Region Gävleborg och Region Värmland, ser frågan om en integrering mellan EU-portalens nationella ärendehanteringssystem och ett ärendehanteringssystem för biobanksansökningar som angelägen för att underlätta Läkemedelsverkets myndighetsutövning och samverkan med regionernas biobanksverksamhet. Enligt remissinstanserna bör frågan snarast lösas på nationell nivå. Som anges i avsnitt 10.2 så håller Etikpröv- ningsmyndigheten på att införa ett nytt ärendehanteringssystem. Även EU- portalen för medicintekniska produkter och läkemedelsprövningar är under utveckling. Regeringen kommer att följa frågan.

Strålskydd

Strålskydd är till för att skydda människors hälsa och miljön mot skadlig verkan av strålning. I begreppet strålskydd ingår dosgränser, berättigande och optimering. Av 3 kap. 3 § strålskyddsförordningen (2018:506) framgår att i ärenden om etikprövning av medicinsk, biomedicinsk eller odontologisk forskning som innebär exponering med joniserande strålning ska Etikprövningsmyndigheten fastställa dosrestriktioner för forsk- ningspersoner som inte förväntas få någon direkt medicinsk fördel av exponeringen. Av bestämmelsen framgår även att Strålsäker- hetsmyndigheten ska biträda Etikprövningsmyndigheten och föreslå sådana dosrestriktioner. Sedan den 1 januari 2021 ska dock Strålsäkerhetsmyndigheten inte längre bistå Etikprövningsmyndigheten

med detta utan Etikprövningsmyndigheten kommer själv att ha den kompetensen. Kliniska prövningar och prestandastudier är verksamheter som ingår i ”medicinsk, biomedicinsk eller odontologisk forskning” i den bestämmelsen. Genom dessa bestämmelser kommer således strålskyddet att beaktas vid tillståndsgivningen avseende kliniska prövningar och prestandastudier gällande joniserande stålning.

Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer att det även kan förekomma verk- samhet med icke-joniserande strålning i vissa av de kliniska prövningar och prestandastudier som kan bli aktuella. Lasrar, intensivt pulserande ljus (IPL), infrarött ljus, synligt ljus, ultraviolett strålning och magnetiska eller elektromagnetiska fält är alla exempel på icke-joniserande strålning.

Bestämmelsen i strålskyddsförordningen är begränsad till joniserande strålning och dosrestriktioner. Därmed kan den föreslagna regleringen uppfylla kraven i rådets direktiv 2013/59/Euratom (strålskyddsdirektivet) avseende fastställda dosrestriktioner vid medicinsk exponering i forsk- ning, eftersom strålskyddsdirektivet är begränsat till fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning.

Emellertid kan vissa av de produkter som anges i bilaga XVI till MDR- förordningen och även andra produkter som omfattas av EU-förordning- arna innebära icke-joniserande strålning. Strålsäkerhetsmyndigheten anser att det bör övervägas om inte både Läkemedelsverket och Etikprövnings- myndigheten vid behov ska ha möjlighet att inhämta yttrande från Strål- säkerhetsmyndigheten avseende strålskyddsfrågor vid myndigheternas bedömning av kliniska prövningar och prestandastudier för verksamhet både med joniserande och med icke-joniserande strålning.

Regeringen håller med Strålsäkerhetsmyndigheten om att yttranden även ska kunna inhämtas avseende icke-joniserande strålning. Läke- medelsverket och Etikprövningsmyndigheten kan begära ett yttrande från Strålsäkerhetsmyndigheten gällande såväl joniserande- som icke- joniserande strålning med stöd av 26 § förvaltningslagen (2017:900). Av den bestämmelsen framgår det att en myndighet inom ramen för sitt utredningsansvar kan begära ett yttrande från en annan myndighet eller från någon enskild. Vidare framgår av 8 § samma lag att en myndighet inom sitt verksamhetsområde ska samverka med andra myndigheter. Det innebär att Etikprövningsmyndigheten och Läkemedelsverket vid sin prövning av en ansökan kan begära in synpunkter från Strålsäkerhets- myndigheten.

I avsnitt 12.2 föreslås det att en sekretessbestämmelse införs så att sekretess blir tillämplig även vid den myndighet som får en sekretess- reglerad uppgift från Etikprövningsmyndigheten för att bistå i den etiska granskningen av en klinisk prövning eller en prestandastudie. Någon liknande reglering finns inte för uppgifter som kommer från Läkemedels- verket. Det saknas nödvändigt underlag för att reglera sekretessen vid en sådan inhämtning av yttrande från Läkemedelsverket. Om myndigheterna begär yttrande i nu aktuella fall, bör de beakta de gällande sekretessbe- stämmelserna och de sekretessbestämmelser som föreslås i avsnitt 12.2. Regeringen kommer att följa frågan och vid behov göra tillägg i lagstift- ningen.

Göteborgs universitet anser att det är oklart om Etikprövningsmyndig- hetens ska eller kan inhämta remisser från andra myndigheter vid etikan-

Prop. 2020/21:172

199

Prop. 2020/21:172 sökningar. Regeringen bedömer att det finns en möjlighet för Läkemedels- verket och Etikprövningsmyndigheten att inhämta yttranden från Strål- säkerhetsmyndigheten eller annan myndighet om det bedöms lämpligt. Ett sådant yttrande kan efterfrågas med stöd av 26 § förvaltningslagen men utlämnande myndighet bör i dessa fall beakta gällande sekretessbestäm- melser innan sådant yttrande begärs. Sådana yttranden kan underlätta för sponsorerna och minska risken för att godkända ansökningar behöver ändras i ett senare skede.

10.6Prövare, kontaktperson och ansvaret för sjukvård

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om den behörighet som

1.krävs av den som ska hålla samtal med försökspersonen om den kliniska prövningen eller prestandastudien,

2.en person ska ha för att tillhandahålla den aktuella sjukvården under de förhållanden som gäller för kliniska prövningar eller pre- standastudier i enlighet med artikel 62.4 j i MDR-förordningen och artikel 58.5 j i IVDR-förordningen,

3.en person ska ha för att få vara prövare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska även få meddela föreskrifter om att en sponsor som inte är etablerad i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) inte behöver ha en rättslig företrädare utan i stället ska utse minst en kontaktperson i enlig- het med artikel 62.2 i MDR-förordningen eller artikel 58.4 i IVDR-för- ordningen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte något bemyndigandet som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att en sponsor som inte är etablerad i EES inte behöver ha en rättslig företrädare utan i stället ska utse minst en kontaktperson i enlighet med artikel 62.2 i MDR-förordningen eller artikel 58.4 i IVDR-förordningen.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till promemorians förslag eller har inte lämnat synpunkter. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) anser inte att frågan om de kvalifikationer som krävs för att ta ansvar för en försökspersons sjukvård och de pröv- ningar eller studier som denne ingår i behöver regleras ytterligare utan att regleringen i patientsäkerhetslagen (2010:659) och i Läkemedelsverkets föreskrifter är tillräckliga. Läkemedelsverket föreslår att myndigheten även ska kunna meddela föreskrifter om ett undantag från kravet att en sponsor som inte är etablerad i EES ska ha en rättslig företrädare.

200

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2020/21:172

Ansvar för försökspersonens sjukvård

Enligt artikel 62.4 j i MDR-förordningen får en ansökan om att genomföra en klinisk prövning godkännas endast om ansvaret för den sjukvård som tillhandahålls försökspersonerna åligger en läkare med lämpliga kvalifikationer eller, i förekommande fall, en kvalificerad tandläkare eller annan person som enligt nationell rätt har behörighet att tillhandahålla den aktuella sjukvården under de förhållanden som gäller för kliniska pröv- ningar. En liknande bestämmelse finns om prestandastudier i artikel 58.5 j i IVDR-förordningen men med den skillnaden att i den bestämmelsen anges inte tandläkare bland dem som kan bära nämnda ansvar.

Vilken yrkesgrupp som kan anses ha de kvalifikationer som krävs för att ta ansvar för en försökspersons sjukvård kan variera beroende på vilka prövningar eller studier som utförs. Exempelvis kan audionomer och fotvårdsspecialister vara ansvariga för viss sjukvård. I promemorian bedömdes det mest lämpligt att införa ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i denna fråga och avsikten var att bemyndiga Läkemedelsverket att meddela sådana myndighetsföreskrifter.

SKR anser inte att frågan om de kvalifikationer som krävs för att ta ansvar för en försökspersons sjukvård och de prövningar eller studier som denne ingår i behöver regleras ytterligare utan att regleringen i patient- säkerhetslagen och i Läkemedelsverkets föreskrifter är tillräckliga. SKR pekar på att det av 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen framgår att hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav och vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt. SKR noterar att enligt 6 kap. 2 § patientsäker- hetslagen bär den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter, vilket innebär att personalen arbetar inom ramen för sin legitimation som tydliggör vilka kvalifikationer personalen besitter. Slutligen pekar SKR på att det därutöver finns bestämmelser i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2003:11) om medicintekniska produkter om att prövningar ska utföras under ledning av läkare eller annan behörig person.

Som framgår av artikel 62.4 j i MDR-förordningen och artikel 58.5 j i IVDR-förordningen kan den ansvariga personen vara läkare eller tandläkare med lämplig kvalifikation. Enligt artiklarna kan även en annan person få ansvaret för den aktuella sjukvården om nationell rätt ger den personen behörigheten att tillhandahålla den. De myndighetsföreskrifter som finns på området är meddelade med stöd av lagen (1993:584) om medicintekniska produkter, en lag som ska upphöra när EU-förordning- arna träder i kraft. Regeringen bedömer det som mest lämpligt att det ska framgå av förordning eller myndighetsföreskrifter vilka kvalifikationer den person ska ha som ansvarar för en försökspersons sjukvård. Ett be- myndigande ska därför införas i den nya lagen med kompletterande be- stämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

201

Prop. 2020/21:172

202

Kontaktperson

Av artikel 62.2 första stycket i MDR-förordningen framgår att en sponsor för en klinisk prövning som inte är etablerad i unionen ska säkerställa att den har en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen som sin rättsliga företrädare. Denna rättsliga företrädare ska säkerställa att sponsorns skyldigheter enligt MDR-förordningen fullgörs och vara mottagare för all kommunikation med sponsorn som föreskrivs i förordningen. All kommunikation med denna rättsliga företrädare ska anses vara kommunikation med sponsorn. Av bestämmelsens andra stycke framgår det dock att medlemsstaterna får välja att inte tillämpa första stycket på kliniska prövningar som ska genomföras enbart på deras territorium, eller på deras territorium och ett tredjelands territorium, förutsatt att de säkerställer att sponsorn för den kliniska prövningen har minst en kontaktperson på deras territorium, som ska vara mottagare för all kommunikation med sponsorn som föreskrivs i förordningen. En liknande bestämmelse finns i artikel 58.4 i IVDR-förordningen och rör prestandastudier. Vidare kan det nämnas att MDR- och IVDR-förordning- arna ska tillämpas inom Europiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Det innebär att EU-förordningarna även är tillämpliga i Island, Lichten- stein och Norge.

Det kan finnas behov av att tillåta att en sponsor i stället för en rättslig företrädare utser en eller flera kontaktpersoner i Sverige. Ett beslut om undantag borde kunna tas i varje enskilt fall och Läkemedelsverket bör vara den myndighet som i förordning bemyndigas att i enskilda fall besluta att en sponsor som inte är etablerad inom EES inte behöver utse en rättslig företrädare utan i stället kan utse minst en kontaktperson i enlighet med artikel 62.2 i MDR-förordningen eller artikel 58.4 i IVDR-förordningen. Ett sådant bemyndigande kan meddelas med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Enligt Läkemedelsverkets bedömning innebär ett sådant bemyndigande en bra möjlighet att inte i onödan lägga administrativa och legala bördor på utförare av kliniska prövningar i de fall där mervärdet av en rättslig företrädare i unionen är ytterst begränsat eller helt saknas. Myndigheten finner dock att det i framtiden kan uppkomma behov där det av resurs- mässiga skäl skulle kunna vara mer effektivt för myndigheten att hantera denna typ av beslut genom en föreskrift där ett mer generellt undantag från kravet på rättslig företrädare kan ges under vissa förutsättningar. Reger- ingen delar Läkemedelsverkets syn och föreslår därför ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från kravet att en sponsor ska ha en rättslig före- trädare i unionen.

Prövare

Av artikel 62.6 i MDR-förordningen framgår att prövaren ska vara en person som utövar ett yrke som i den berörda medlemsstaten gör personen kvalificerad att inneha rollen som prövare mot bakgrund av att han eller hon har erforderlig vetenskaplig bakgrund och erfarenhet av patientvård. Annan personal som deltar i genomförandet av en klinisk prövning ska ha lämpliga kvalifikationer för utförandet av sina uppgifter, i form av utbildning eller erfarenhet inom det medicinska området i fråga och inom

klinisk forskningsmetodik. En liknande bestämmelse finns i artikel 58.7 i Prop. 2020/21:172 IVDR-förordningen. Även i denna fråga bedöms det lämpligast att införa

ett bemyndigande i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka yrkesutbildningar, kvalifikationer och erfarenheter i övrigt som personen ska ha för att få vara prövare.

I artikel 63.2 c i MDR-förordningen anges att den information som ges till försökspersonen eller, om försökspersonen inte kan ge informerat sam- tycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, i syfte att inhämta informerat samtycke, bland annat ska tillhandahållas under ett samtal med en medlem av prövningsgruppen som har lämpliga kvalifikationer i enlighet med nationell rätt. En liknande bestämmelse finns i artikel 59.2 c i IVDR-förordningen. Detta bör regleras i förordning eller i myndighetsföreskrifter. Det bör därför införas ett bemyndigande i den nya lagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den behörighet som krävs för att hålla dessa samtal med försökspersonen.

10.7Ledamöter, jävsbestämmelser och vissa förfarandebestämmelser

Regeringens förslag: I den nya lagen med kompletterande bestäm- melser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska det framgå att bestämmelserna om Etikprövnings- myndighetens avdelningar, beslutsförhet och möjlighet att hämta in yttrande från andra myndigheter (remiss) i lagen om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen) ska tillämpas vid den etiska granskningen.

I lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel ska ett tillägg göras så att det vid en etisk granskning av en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning ska vara möjligt att en avdelning inom Etikprövningsmyndigheten får lämna över till ordföranden eller någon annan ledamot att efter prövning i sak avgöra ett visst ärende som är sådant att tidigare vägledande avgöranden kan tillämpas eller som annars är av sådant slag att det inte behöver avgöras av avdelningen.

I etikprövningslagen ska det anges att Etikprövningsmyndigheten har till uppgift att lämna sådana yttranden som anges i den nya lagen. Vidare ska det framgå att minst en av de ledamöter som företräder all- männa intressen ska representera en eller flera patientorganisationer vid de avdelningar inom Etikprövningsmyndigheten som utför etisk granskning av kliniska prövningar eller prestandastudier.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. I promemorian föreslås ingen ändring i lagen (2018:1091) med kom-

203

Prop. 2020/21:172 pletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Göteborgs uni- versitet finner att det är oklart om Etikprövningsmyndigheten ska eller kan inhämta remisser från andra myndigheter vid etikansökningar.

Etikprövningsmyndigheten noterar att en grundläggande förutsättning för att myndigheten ska klara de snäva tidsfristerna som sätts upp i de aktu- ella EU-förordningarna är att myndigheten får tillämpa delegationsmöjlig- heten i 27 § tredje stycket lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen). Även Läkemedelsverket be- dömer att det kommer att vara nödvändigt att en avdelning regelmässigt delegerar uppgifter till ordföranden eller en föredragande enligt 27 § etik- prövningslagen.

Skälen för regeringens förslag

Jävsbestämmelser

Av artikel 71.1 i MDR-förordningen och artikel 67.1 i IVDR-förordningen framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att de personer som validerar och bedömer ansökan eller fattar beslut om den inte berörs av intresse- konflikter och att de är oberoende av sponsorn, de prövare som deltar och de fysiska eller juridiska personer som finansierar den kliniska prövningen samt fria från varje annan otillbörlig påverkan.

Samtliga ovan nämnda aspekter bedöms omfattas av jävsbestämmelsen i 16 § förvaltningslagen (2017:900). Den bestämmelsen är ett uttryck för den objektivitetsprincip som är grundlagsfäst och som innebär att myndig- heterna ska iaktta saklighet och opartiskhet och beakta allas likhet inför lagen. Vidare kan nämnas att det för arbetstagare finns förbud mot förtro- endeskadliga bisysslor m.m. i 7–7 c §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning. Bestämmelserna i artikel 71.1 i MDR-förordningen och artikel

67.1i IVDR-förordningen är således säkerställda i svensk rätt. Tillägg i lag med anledning av artikel 71.1 i MDR-förordningen och artikel 67.1 i IVDR-förordningen bedöms därför inte behövas.

Sammansättning och beslutsförhet

Av artikel 71.2 i MDR-förordningen och artikel 67.2 i IVDR-förordningen framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att bedömningen görs gemen- samt av ett rimligt antal personer som tillsammans har de kvalifikationer och den erfarenhet som krävs.

För Läkemedelsverkets del bör myndigheten avgöra antalet personer som bör bedöma en ansökan och deras kompetens och erfarenheter.

Etikprövningsmyndighetens sammansättning och beslutsförhet är regl- erad i 25–28 §§ etikprövningslagen. Av 25 § den lagen framgår att Etik- prövningsmyndigheten ska vara uppdelad i verksamhetsregioner som ska ha en eller flera avdelningar. Varje avdelning ska bestå av en ordförande och femton övriga ledamöter. Av de övriga ledamöterna ska tio ha veten- skaplig kompetens och fem företräda allmänna intressen.

Enligt MDR- och IVDR-förordningarna ska den etiska granskningen

utföras av etikkommittéer. Enligt artikel 2.56 i MDR-förordningen är en

204

sådan kommitté ett oberoende organ i en medlemsstat som har befogenhet Prop. 2020/21:172 att avge yttranden i samband med tillämpningen av EU-förordningen, med

beaktande av synpunkter från lekmän, i synnerhet patienter eller patient- organisationer. Samma definition finns i artikel 2.59 i IVDR-förordningen.

För att se till att lekmän, i synnerhet patienter eller patientorganisationer, ges möjlighet att ge synpunkter i enlighet med definitionerna av etikkom- mitté föreslås det att det i etikprövningslagen ska införas en bestämmelse om att minst en av de ledamöter som företräder allmänna intressen vid de avdelningar som utför etisk granskning av en klinisk prövning eller en pre- standastudie ska representera en eller flera patientorganisationer. Detsamma bör gälla minst en av ersättarna. En liknande situation uppstod vid anpassningen av svensk rätt till EU-förordningen om klinisk läke- medelsprövning. I det anpassningsarbetet gjordes en ändring i 25 § etik- prövningslagen, se proposition Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:193 s. 15 f och 64 f.). Av den ändringen framgår även att minst en av de ledamöter som företräder allmänna intressen vid de avdelningar som utför etisk granskning enligt lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska pröv- ningar av humanläkemedel ska representera en eller flera patientorganisa- tioner. Ändringen i 25 § etikprövningslagen ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer, och det kommer att ske den dag som EU-förord- ningen om kliniska läkemedelsprövningar ska börja tillämpas i medlems- staterna. En liknande bestämmelse om att minst en av ledamöterna ska representera en eller flera patientorganisationer bör även införas gällande etiska granskningar av kliniska prövningar och prestandastudier. Frågan om behovet av ikraftträdande- och övergångsbestämmelser när det gäller

25 § och andra bestämmelser i etikprövningslagen behandlas i författ- ningskommentaren.

Ytterligare om beslutsförhetsregler vid etisk granskning

Av 26 § etikprövningslagen framgår att en avdelning inom Etikprövnings- myndigheten är beslutsför när ordföranden och minst åtta övriga ledamöter är närvarande. Vidare anges det att utöver ordföranden ska minst fem leda- möter ha vetenskaplig kompetens och minst två företräda allmänna intress- en. Ledamöter med vetenskaplig kompetens ska alltid vara i flertal, när ett ärende avgörs. Även denna bestämmelse bör tillämpas vid Etikprövnings- myndighetens etiska granskning av en ansökan eller anmälan.

Enligt 27 § första stycket är en avdelning inom Etikprövningsmyndig- heten beslutsför med ordföranden ensam vid förberedande åtgärd, rättelse av skrivfel och liknande, annat beslut som inte innebär något slutligt avgörande av ett ärende och prövning av fråga om avvisning eller avskriv- ning av ärende. Enligt andra stycket får ordföranden lämna över dessa upp- gifter till en föredragande vid avdelningen. Även dessa bestämmelser ska tillämpas vid Etikprövningsmyndighetens etiska granskning av en ansökan eller anmälan. Frågan om delegationsmöjligheten enligt 27 § tredje stycket behandlas nedan. Slutligen anges det i 28 § att i de fall Etikprövnings- myndigheten finner att forskningen ger upphov till etiska frågor av ny och principiell karaktär, bör myndigheten inhämta yttranden från Vetenskaps-

rådet och andra berörda myndigheter. Även denna möjlighet att skicka en

205

Prop. 2020/21:172 fråga på remiss bör kunna tillämpas vid den etiska granskningen av an- mälan och ansökningar om att genomföra kliniska prövningar eller pre- standastudier. Göteborgs universitet finner att det är oklart om Etikpröv- ningsmyndigheten ska eller kan inhämta remisser från andra myndigheter vid etikansökningar. Regeringen noterar att med stöd av 28 § kommer Etikprövningsmyndigheten att kunna inhämta yttrande från Vetenskaps- rådet och andra berörda myndigheter. En farhåga är emellertid att Etik- prövningsmyndigheten inte hinner att få yttranden från andra myndigheter innan tidsfristerna för beslut är till ända. Regeringen kommer att följa hur handläggningen av ansökningar fungerar.

206

Ytterligare möjligheter till delegation

Av 27 § tredje stycket etikprövningslagen ges ytterligare en delegations- möjlighet. Enligt tredje stycket får en avdelning lämna över till ordförand- en eller någon annan ledamot att efter prövning i sak avgöra ett visst ärende eller ärenden som är sådana att tidigare vägledande avgöranden kan tillämpas eller som annars är av sådant slag att de inte behöver avgöras av avdelningen. I promemorian föreslås att även denna möjlighet till delega- tion ska få tillämpas vid den etiska granskningen av kliniska prövningar eller prestandastudier. Etikprövningsmyndigheten anger att en grundlägg- ande förutsättning för att myndigheten ska klara de snäva tidsfrister som sätts upp i de aktuella EU-förordningarna är den föreslagna möjligheten att tillämpa regleringen i 27 § tredje stycket etikprövningslagen om delegation. Även Läkemedelsverket tar upp Etikprövningsmyndighetens möjligheter att delegera beslutsfattande enligt 27 § etikprövningslagen. Läkemedelsverket påpekar att handläggningsprocessen där myndigheterna ska samspela är komplex, och för att tidsfristerna i såväl förordningarna som förslaget till nationell lagstiftning ska kunna hållas, kommer det att vara nödvändigt att avdelningen regelmässigt lämnar över uppgifter till ordförande eller föredragande i enlighet med 27 § den lagen för att myndigheten ska kunna hantera kompletterande information eller upp- daterade ansökningshandlingar. Läkemedelsverkets bedömning är att för- ordningarnas krav på att minst en lekman ska delta i den etiska gransk- ningen är uppfyllt om Etikprövningsmyndighetens initiala prövning av en ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie görs av en avdelning som är beslutsför i enlighet med 26 § etikprövningslagen.

I denna fråga bör även anpassningarna av svensk rätt till förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphäv- ande av direktiv 2001/20/EG tas upp. I propositionen Kompletterande be- stämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läke- medelsprövningar (prop. 2017/18:193) gjordes bedömningen att 27 § tredje stycket inte skulle tillämpas vid den etiska granskningen av en an- sökan om att genomföra en klinisk läkemedelsprövning som dåvarande regionala etikprövningsnämnderna (nu Etikprövningsmyndigheten) skulle utföra. Även i den EU-förordningen finns en bestämmelse om att när ett yttrande lämnas av en etikkommitté ska synpunkter beaktas från lekmän, i synnerhet patienter eller patientorganisationer (artikel 2.2.11). Vidare finns det en bestämmelse i den EU-förordningen som anger att minst en lekman ska delta i bedömningen av en ansökan om att få genomföra en klinisk läkemedelsprövning (artikel 9.3). I propositionen bedömde reger-

ingen att bestämmelsen i 27 § tredje stycket inte kunde tillämpas eftersom den EU-förordningen kräver att när ett yttrande lämnas av en etikkommitté ska synpunkter beaktas från lekmän, i synnerhet patienter eller patient- organisationer (prop. 2017/18:193 s. 36).

Regeringen noterar att det av skäl 18 i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar framgår bland annat följande. Den berörda medlemsstaten bör tillåtas att fastställa vilket eller vilka organ som lämp- ligen bör delta i bedömningen av en ansökan om att få genomföra kliniska prövningar samt organisera etikkommitténs medverkan inom de tidsfrister för tillståndet för den kliniska prövningen som anges i förordningen. Dessa beslut rör den interna organisationen inom varje enskild medlemsstat. När medlemsstaterna fastställer det eller de lämpliga organen bör de se till att lekmän, särskilt patienter eller patientorganisationer, bereds möjlighet att delta.

Det kan även noteras att den 30 augusti 2019 publicerade Läkemedels- verket och Etikprövningsmyndigheten i samverkan med Biobank Sverige en rapport om ändring av uppdrag om nytt tillståndsförfarande om kliniska prövningar av humanläkemedel och medicintekniska produkter (Läke- medelsverket dnr 4.3.1-2019-042666). I den rapporten anges det att Etik- prövningsmyndigheten använder möjligheten att delegera frågor i ett relativt stort antal fall vid prövningen av grundansökningar. Berörd avdel- ning gör då en vägledande bedömning vid ett sammanträde och delegerar till ordförande och vetenskaplig sekreterare att fatta beslut i ärendet efter att ansökan kompletterats i vissa punkter. Möjligheten till delegation används även generellt avseende ändringsansökningar.

Regeringen gör bedömningen att möjligheten att delegera frågor till ord- föranden eller annan ledamot av effektivitetsskäl skulle vara lämplig när EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar ska tillämpas. EU- förordningens krav på att minst en lekman måste delta i bedömningen av en ansökan och att en etikkommitté ska ha befogenhet att avge yttranden med beaktande av synpunkter från lekmän, i synnerhet patienter eller patientorganisationer, bör rimligen inte innebära att en lekman måste delta i varje moment i handläggningen av ärendet. En möjlighet till delegation enligt 27 § tredje stycket bedöms därför vara förenlig med kraven i EU- förordningen.

Mot bakgrund av ovanstående föreslås här att bestämmelsen i 27 § tredje stycket etikprövningslagen om att en avdelning får lämna över till ordför- anden eller någon annan ledamot att efter prövning i sak avgöra ett visst ärende eller ärenden som är sådana att tidigare vägledande avgöranden kan tillämpas eller som annars är av sådant slag att de inte behöver avgöras av avdelningen ska kunna tillämpas vid etisk granskning av kliniska läke- medelsprövningar. En ändring med det innehållet ska införas i lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel. Samma möjlighet till delegation ska även ges vid den etiska granskningen av kliniska prövningar och prestandastudier.

En möjlighet till delegation innebär inte att ordföranden eller någon an- nan ledamot ensam kan avgöra varje moment i hela ärendet, vilket skulle strida mot EU-förordningens krav. Det blir upp till Etikprövningsmyndig- heten att, med beaktande av EU-förordningens bestämmelser, avgöra i vilka fall möjligheten till delegation kan utnyttjas. Förslaget om ändring

Prop. 2020/21:172

207

Prop. 2020/21:172 med anledning av kliniska läkemedelsprövningar har beretts under hand med Etikprövningsmyndigheten som tillstyrkt förslaget. Förslaget som lämnas i denna proposition överensstämmer med det förslag som har beretts under hand.

Ändring i etikprövningslagen

I 24 § etikprövningslagen anges det att Etikprövningsmyndigheten ska pröva ansökningar om etikprövning av forskning som forskningshuvud- mannen har lämnat in. I den lagen bör det även framgå att Etikprövnings- myndigheten ska lämna ett yttrande och i vissa fall fatta ett slutligt beslut om etisk granskning av ansökningar och anmälningar i enlighet med 4 och 5 §§ den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk gransk- ning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter (se avsnitt 10.2– 10.4).

 

10.8

Överklagande

 

 

 

Regeringens förslag: Beslut om tillstånd till att genomföra en klinisk

 

prövning eller en prestandastudie ska få överklagas till allmän

 

förvaltningsdomstol.

 

Etikprövningsmyndighetens beslut om yttrande över en etisk gransk-

 

ning av en ansökan enligt artikel 70.7 a i MDR-förordningen och artikel

 

66.7 a i IVDR-förordningen eller en anmälan enligt artikel 74.1 i MDR-

 

förordningen och artikel 70.1 i IVDR-förordningen ska få överklagas

 

till Överklagandenämnden för etikprövning. Andra beslut som Etik-

 

prövningsmyndigheten meddelar ska inte få överklagas. Beslut av

 

Överklagandenämnden för etikprövning ska inte få överklagas.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för-

 

slag. I promemorian föreslås att Etikprövningsmyndighetens beslut får

 

överklagas om den myndigheten har avgjort ärendet och beslutet har gått

 

sponsorn emot. I promemorians förslag anges inte att andra beslut som

 

Etikprövningsmyndigheten meddelar inte ska få överklagas eller att ett

 

beslut av Överklagandenämnden för etikprövning inte heller får över-

 

klagas.

 

 

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över pro-

 

memorians förslag.

 

Skälen för regeringens förslag

 

För att genomföra en klinisk prövning i Sverige i dag krävs det att en an-

 

mälan har gjorts till Läkemedelsverket och att prövningen har godkänts av

 

Etikprövningsmyndigheten i de fall som det krävs. Om Läkemedelsverket

 

inte ger tillstånd till prövningen eller om ansökan inte godkänns av Etik-

 

prövningsmyndigheten får respektive myndighetsbeslut överklagas. Läke-

 

medelsverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol enligt

 

19 § lagen (1993:584) om medicintekniska produkter. Etikprövnings-

 

myndighetens beslut får i stället överklagas till Överklagandenämnden för

208

etikprövning av forskningshuvudmannen enligt 36 § lagen (2003:460) om

 

 

etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen). Prop. 2020/21:172 Beslut av Överklagandenämnden i ärenden om etikprövning får enligt 37 § etikprövningslagen inte överklagas.

Överklagande av beslut om tillstånd när det gäller kliniska läkemedelsprövningar

Möjligheten att överklaga Etikprövningsmyndighetens beslut finns för de beslut som myndigheten fattar i fråga om etikprövning av forskning som avser människor. Dock kommer det att finnas ett undantag för kliniska läkemedelsprövningar när Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläke- medel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG börjar tillämpas. När den EU-förordningen börjar tillämpas så kommer Etikprövningsmyndig- heten att göra en etisk granskning av en ansökan om att genomföra en klin- isk läkemedelsprövning och därefter lämna ett yttrande till Läkemedels- verket. Av 5 § lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel framgår det att Etikprövningsmyndighetens yttrande inte får överklagas, se propositionen Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:193 s. 37 och 64). Läkemedelsverket, som gör en vetenskaplig granskning av ansökan, fattar därefter ett slutligt beslut om huruvida ansökan ska godkännas eller inte. Etikprövningsmyndighetens yttrande ingår därmed i Läkemedelsverkets beslutsunderlag. Läkemedelsverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Nedan behandlas överklagandemöjligheten för beslut om tillstånd i enlighet med artikel 70.7 b i MDR-förordningen och artikel 66.7 b i IVDR-förordningen och tillstånd att genomföra en väsentlig ändring i enlighet med artikel 75 i MDR-förordningen och artikel 71 i IVDR-förord- ningen. Därefter kommer överklagandemöjligheten för granskningar i enlighet med artiklarna 70.7 a och 74.1 i MDR-förordningen och artiklarna 66.7 a och 70.1 i IVDR-förordningen att tas upp.

Överklagande av beslut om tillstånd när det gäller kliniska prövningar och prestandastudier

För ansökningar som ska granskas i enlighet med artikel 70.7 b i MDR- förordningen eller artikel 66.7 b i IVDR-förordningen och för anmälningar om väsentlig ändring i enlighet med artikel 75 i MDR-förordningen och artikel 71 i IVDR-förordningen är beslutsprocessen densamma för kliniska prövningar eller prestandastudier som den för kliniska läkemedelspröv- ningar. Det innebär att Etikprövningsmyndigheten ska yttra sig över en ansökan om att genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie. Yttrandet ska skickas till Läkemedelsverket och ligga till grund för det beslut som Läkemedelsverket fattar om huruvida prövningen eller studien tillåts, tillåts på vissa villkor eller om ansökan avslås.

Medlemsstaten ska enligt artiklarna 70.3 och 78.10 i MDR-förordningen och artiklarna 66.3 och 74.10 i IVDR-förordningen erbjuda ett överklag- andeförfarande för avslagsbeslut. Ett sådant avslagsbeslut kan komma att innehålla frågor som för närvarande prövas av olika överklagande-

instanser.

209

Prop. 2020/21:172

210

Överklagande ska ske till allmän förvaltningsdomstol i fråga om tillståndsbeslut

Huvudregeln enligt 40 § förvaltningslagen (2017:900) är att beslut över- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Denna huvudregel följs när det gäller Läkemedelsverkets beslut. Under vissa särskilda förutsättningar kan det dock finnas anledning att låta beslut överklagas till en s.k. domstols- liknande nämnd i stället för till allmän förvaltningsdomstol till exempel av effektivitetsskäl eller för att ett ärende förutsätter en särskild sammansätt- ning i överklagandeinstansen. Sådana speciella skäl ansågs föreligga gällande överprövningen av Etikprövningsmyndighetens beslut. I proposi- tionen Etikprövning av forskning (prop. 2002/03:50) motiveras denna ordning med att ärenden om etikprövning av forskning bland annat skulle komma att innefatta en prövning av forskningens vetenskapliga bärkraft, vilket förutsätter en särskild sammansättning i överklagandeinstansen. I propositionen anförs vidare att förutom juridisk kompetens och ledamöter med vetenskaplig kompetens inom olika områden, behövs ledamöter som företräder det allmännas intresse. Den prövning som respektive ärende förutsätter skulle komma att innefatta avvägningar och lämplighetsöver- väganden från olika utgångspunkter. De etiska bedömningar som skulle bli nödvändiga skulle vidare komma att vara en påtagligt integrerad del av den vetenskapliga bedömningen som skulle göras i varje ärende. De fråge- ställningar som en överprövningsinstans skulle komma att ställas inför och de ställningstaganden som den skulle komma att göra anses således bygga på sådana överväganden som kan sägas ligga vid sidan av den form för tvistlösning och bevisvärdering som domstolarna erbjuder (s. 160). När svensk rätt anpassades till EU-förordningen om kliniska läkemedelspröv- ningar gjordes bedömningen att Läkemedelsverkets beslut skulle över- klagas till allmän förvaltningsdomstol och att bedömningen av Överklag- andenämnden för etikprövning kunde inkorporeras i den överklagande- processen genom att domstolen får inhämta ett yttrande från Överklag- andenämnden om den etiska granskningen är aktuell i det överklagade målet. Genom detta förfarande säkerställs att den fortsatta prövningen sker utifrån de processrättsliga aspekter som råder inom den allmänna förvalt- ningsrätten inklusive dess möjligheter att överklaga beslut. Genom dom- stolsprocessen tillförsäkras den beredningsprocess som gäller för dessa mål när det gäller beredning och möjligheten att ta upp bevisning genom bland annat att höra de vittnen och sakkunniga som kan behövas vid pröv- ningen av ett överklagat beslut om tillstånd till klinisk läkemedelspröv- ning.

Enligt uppgifter från Läkemedelsverket så kommer det in cirka 20–30 anmälningar per år om kliniska prövningar av medicintekniska produkter. Under den senaste femårsperioden har Läkemedelsverket fattat sju avslagsbeslut: ett beslut år 2014, tre beslut år 2017 och tre beslut under 2019 (fram till juni 2019). Det rör sig inte heller om något större antal ansökningar om godkännande enligt etikprövningslagen.

En överprövning i Överklagandenämnden för etikprövning torde emellertid innebära ett snabbare förfarande än ett överklagande till en allmän förvaltningsdomstol. Det hänger naturligtvis samman med att nämnden enbart handlägger en viss typ av ärenden. En snabb handlägg- ning är till stor fördel för sponsorn och i förlängningen därmed också för

Sverige som prövningsland. Effektivitetsvinsterna som ett snabbt besluts- Prop. 2020/21:172 förfarande ger talar således för att överklaganden bör prövas av Överklag-

andenämnden för etikprövning. Även om nämndens handläggning kan vara snabbare så bedöms den allmänna förvaltningsdomstolens process och möjlighet att överklaga målet till ytterligare instans vara av sådan vikt att handläggningstiden i sig inte utgör tillräckligt skäl för att nämnden ska vara överprövningsinstans i nu aktuella ärenden.

Mot denna bakgrund föreslås det att det beslut som Läkemedelsverket fattar med anledning av en ansökan om klinisk prövning eller prestanda- studie ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Därmed kommer beslutsprocessen att vara densamma som för kliniska läkemedels- prövningar

En allmän förvaltningsdomstol kan med stöd av 8 § förvaltningsprocess- lagen hämta in ett yttrande från Överklagandenämnden för etikprövning. Det ger förvaltningsrätten underlag för den etiska granskningen från en annan instans än Etikprövningsmyndigheten, som lämnade sitt yttrande till Läkemedelsverket. I artikel 78.10 i MDR-förordningen och i artikel 74.10

iIVDR-förordningen anges att medlemsstaterna ska tillhandahålla ett överklagandeförfarande för ett avslagsbeslut. I ett överklagat mål får för- valtningsrätten bedöma målet efter gängse regler inklusive principen om domstolens fria bevisvärdering.

Det kan även nämnas att det genom EU-förordningarnas samordnade bedömningsförfarande för kliniska prövningar och prestandastudier i artikel 78 i MDR-förordningen och artikel 74 i IVDR-förordningen ges möjlighet för sponsorn att ansöka om godkännande till prövningar och studier i flera länder samtidigt och att ett avslag i Sverige därmed kan resultera i att sponsorn inte överklagar beslutet utan i stället fullföljer pröv- ningarna och studierna i de övriga länderna. Vidare kan ett beslut om av- slag leda till att sponsorn väljer att lämna in en ny reviderad ansökan i stället för att överklaga avslagsbeslutet.

Överklagande av Läkemedelsverkets beslut

Artiklarna 62, 70, 71 och 78 i MDR-förordningen och artiklarna 57, 58, 66, 67 och 74 i IVDR-förordningen innehåller de bestämmelser som be- slutande myndighet ska beakta vid godkännandet av en ansökan om att genomföra en klinisk prövning respektive prestandastudie. Det är medlemsstaten som ska fastställa vilken myndighet som lämpligen bör delta i bedömningen av en ansökan och organisera etikkommittéers med- verkan så att beslut kan fattas inom de tidsfrister som anges i förordning- arna. Av artiklarna 70, 71 och 78 i MDR-förordningen och artiklarna 66, 67 och 74 i IVDR-förordningen framgår att berörd medlemsstat ska erbjuda respektive tillhandahålla ett överklagandeförfarande för ett beslut om avslag. Beslut om avslag kommer att meddelas med stöd av bestäm- melser i MDR- och IVDR-förordningarna. Att beslut meddelade med stöd av EU-förordningarna får överklagas följer av allmänna förvaltningsrätts- liga principer och förvaltningslagens bestämmelser om överklagande och behöver inte anges särskilt i den nya lagen med kompletterande bestäm- melser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter (jfr prop. 2010/11:65 s. 84 och 114).

211

Prop. 2020/21:172 Överklagande av Etikprövningsmyndighetens beslut i vissa fall

I avsnitt 10.4 föreslås det att Etikprövningsmyndigheten ska fatta ett slut- ligt beslut efter sin etiska granskning. Vad som avses är att Etikprövnings- myndighetens yttrande ska skickas till sponsorn och yttrandet kommer inte att ingå i underlaget till Läkemedelsverkets tillståndsbeslut. Detta förfar- ande ska gälla vid granskning av en anmälan att påbörja en klinisk pröv- ning eller prestandastudie för produkter med lägre risk i enlighet med artikel 70.7 a i MDR-förordningen eller artikel 66.7 a i IVDR-förordning- en. Det ska även gälla i fråga om anmälningar av studier för klinisk upp- följning eller prestandastudier efter det att produkten har släppts ut på marknaden i enlighet med artikel 74.1 i MDR-förordningen och artikel

70.1i IVDR-förordningen. Av artiklarna 70.3, 71.4 och 78.10 i MDR-för- ordningen och artiklarna 66.3, 67.4 och 74.10 i IVDR-förordningen fram- går att det ska vara möjligt att överklaga ett avslagsbeslut. Etikprövnings- myndighetens beslut enligt artiklarna 70.7 a och 74.1 i MDR-förordningen och artiklarna 66.7 a och 70 i IVDR-förordningen bör kunna överklagas och det överklagandet bör ske till Överklagandenämnden för etikprövning. Därmed sker överklagandet till den myndighet som är överinstans enligt etikprövningslagen. En överklagandebestämmelse med det innehållet bör införas i den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. I 37 § etikprövningslagen finns ett förbud mot att överklaga ett beslut som Över- klagandenämnden för etikprövning fattat i ett ärende om etikprövning. En liknande bestämmelse bör införas i den nya lagen med kompletterande be- stämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om medicintekniska produkter. Överklagandenämndens beslut ska således inte kunna över- klagas.

I promemorian föreslogs det att Etikprövningsmyndighetens beslut skulle få överklagas i ärenden som den myndigheten har avgjort och om beslutet har gått sponsorn emot. En liknande bestämmelse finns i 36 § etik- prövningslagen. Bestämmelsen i etikprövningslagen är utformad utifrån möjligheten för Etikprövningsmyndigheten att i enlighet med 29 § den lagen överlämna ett ärende till Överklagandenämnden för etikprövning. I förarbetena ansågs det att ett sådant beslut inte skulle kunna överklagas, eftersom den regionala nämnden (numera Etikprövningsmyndigheten) inte kunde anses ha avgjort ärendet, se propositionen Etikprövning av forskning (prop. 2002/03:50 avsnitt 17.1 och författningskommentaren s. 206). I nu aktuell lagstiftning finns det ingen möjlighet för Etikprövnings- myndigheten att överlämna ett ärende till Överklagandenämnden för etikprövning. Därmed bör det inte, såsom det föreslogs i promemorian, anges att överklagande får ske i ärenden som den myndigheten har avgjort och om beslutet har gått sponsorn emot.

 

10.9

Underåriga som försökspersoner

 

 

 

Regeringens förslag: För en försöksperson som är underårig ska vård-

 

nadshavarna vara de lagligen utsedda ställföreträdarna som får ge in-

 

formerat samtycke till en klinisk prövning eller prestandastudie på för-

212

sökspersonens vägnar. En underårig försöksperson som har fyllt 15 år

 

 

ska också själv kunna ge sitt informerade samtycke till att delta i den kliniska prövningen eller prestandastudien, under förutsättning att den underårige inser vad prövningen innebär för honom eller henne. Ett sådant informerat samtycke ska inhämtas i enlighet med vad som regleras om en försöksperson i artikel 63.1 i MDR-förordningen respektive artikel 59.1 i IVDR-förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tillstyrker förslaget att vårdnadshavare ska vara de lagligen utsedda ställföreträdarna för en underårig person. Samtidigt ser SKR det som en risk att barn vars vårdnadshavare inte sam- arbetar och som har olika uppfattningar utestängs från möjligheterna att delta i kliniska prövningar eller prestandastudier.

Skälen för regeringens förslag

Informerat samtycke

För att delta i en klinisk prövning eller prestandastudie ska försökspersoner få den information som behövs för att försökspersonerna ska förstå den kliniska prövningens eller prestandastudiens karaktär, mål, nytta, möjliga konsekvenser, risker och olägenheter. Informationen ska också innehålla uppgifter om försökspersonens rättigheter och garantier avseende skyddet av honom eller henne, särskilt försökspersonens rätt att vägra att delta och rätten att när som helst avsluta sitt deltagande i den kliniska prövningen eller prestandastudien utan negativa följder och utan att behöva motivera sitt beslut. Ytterligare bestämmelser om den information som ska ges och det sätt som informationen ska ges på framgår av artikel 63 i MDR-för- ordningen och artikel 59 i IVDR-förordningen.

Om försökspersonen är underårig, ska det informerade samtycket lämnas av den underåriges lagligen utsedda ställföreträdare. Detta framgår av artikel 65 a i MDR-förordningen och artikel 61.1 a i IVDR- förordningen. I svensk rätt innebär det att för en underårig, dvs. för en person under 18 år, är det dennes vårdnadshavare som kan lämna ett informerat samtycke. Om barnet står under vårdnad av två vårdnadshavare, bestämmer de tillsammans (6 kap. 13 § föräldrabalken). Båda vårdnadshavarna ska då samtycka till den underåriges deltagande i den kliniska prövningen. Att vårdnadshavarna är de lagligen utsedda ställ- företrädarna för en underårig bör anges i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

SKR pekar på att kravet att båda vårdnadshavares samtycke behövs kan innebära en risk att barn vars vårdnadshavare inte samarbetar och som har olika uppfattningar utestängs från möjligheterna att från delta i kliniska prövningar eller prestandastudier. Regeringen finner att nu aktuellt lag- stiftningsärende avser att anpassa svensk rätt till EU-förordningarna om medicintekniska produkter och att den problematik som SKR belyser inte kan tas upp i detta lagstiftningsärende.

Det kan nämnas att vid inhämtande av informerat samtycke rörande en underårigs deltagande i en klinisk prövning eller prestandastudie anges det

Prop. 2020/21:172

213

Prop. 2020/21:172 i artikel 65 h i MDR-förordningen och artikel 61.1 h i IVDR-förordningen att den underårige ska delta i den processen på ett sätt som är anpassat till hans eller hennes ålder och mentala mognad. I artikel 65 b i MDR-förord- ningen och artikel 61.1 b i IVDR-förordningen anges att prövarna, eller medlemmar i prövningsgruppen som är utbildade för eller har erfarenhet av att arbeta med barn ska ge den underårige information om prövningen eller studien på ett sätt som anpassats till dennes ålder och mentala mognad.

214

Samtycke från underåriga som är femton år eller äldre

Som ovan anges föreslås det att det av lag ska framgå att det är vård- nadshavarna som ska lämna sitt samtycke till prövningen eller studien när en försöksperson är underårig. Av artikel 63.7 i MDR-förordningen och artikel 59.7 i IVDR-förordningen framgår att EU-förordningen inte påverkar tillämpningen av nationell rätt enligt vilken det krävs att den underårige, utöver den lagligen utsedda ställföreträdaren, ger sitt samtycke till deltagandet. Den underårige ska då ha förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma den information som den underårige får om den kliniska prövningen eller prestandastudien. En liknande bestämmelse finns i artikel 29.8 i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

Enligt 18 § lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen) ska samtycke till deltagande i forskning för underåriga som inte har fyllt femton år alltid lämnas av vårdnadshav- arna. Forskningen får dock inte utföras om den underårige inser vad forsk- ningen innebär för hans eller hennes del och motsätter sig att den utförs. Om forskningspersonen har fyllt 15 år ska han eller hon själv lämna sam- tycke, under förutsättning att han eller hon inser vad forskningen innebär för hans eller hennes del. I den situationen krävs alltså inte något samtycke från vårdnadshavarna utan den underårige avgör själv om han eller hon vill delta i forskningen. Om forskarens bedömning är att den underårige inte inser vad forskningen innebär och därför inte kan samtycka, ska forskaren vända sig till vårdnadshavarna för att fråga om samtycke.

Enligt artikel 63.7 i MDR-förordningen och artikel 59.7 i IVDR-förord- ningen kan nationell rätt kräva att en underårig själv ska samtycka till del- tagande i den kliniska prövningen eller prestandastudien. Av bestämmel- sen framgår att även den lagligen utsedda ställföreträdaren i dessa fall ska ge sitt informerade samtycke. I detta avseende skiljer sig den möjlighet EU-förordningarna ger att reglera underårigas samtycke från etikpröv- ningslagens bestämmelser, eftersom det i etikprövningslagen inte krävs att vårdnadshavarna ska lämna ett samtycke om den som fyllt femton år sam- tycker till deltagande.

Vid införandet i etikprövningslagen av självbestämmanderätten för en person som fyllt femton år ansågs bestämmelsen utgöra en rimlig avväg- ning mellan barnets och vårdnadshavarnas bestämmanderätt och förslaget ansågs ligga i linje med vad som anges i FN:s konvention om barnets rättigheter och Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och bio- medicin (prop. 2002/03:50 s. 137). Ur ett barnrättsperspektiv, med utgångspunkt i barnets bästa, och utifrån mänskliga rättigheter bör en person som fyllt femton år och som har förmåga att inse vad forskningen innebär för hans eller hennes del själv lämna sitt samtycke till att delta i en

klinisk prövning eller prestandastudie, även om barnets vårdnadshavare Prop. 2020/21:172 också ska lämna samtycke i enlighet med EU-förordningarnas bestäm-

melser. Det föreslås därför att en bestämmelse med detta innehåll införs i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. I likhet med bedömningen vid införandet av samtyckesbestämmelsen i etikprövningslagen får den nu aktuella be- stämmelsen anses vara förenlig med FN:s konvention om barnets rättig- heter och Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och bio- medicin. En liknade bedömning gjordes i propositionen Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:196 s. 93 f.).

I bestämmelsen bör det även anges att den underåriges samtycke ska inhämtas i enlighet med vad som anges om informerat samtycke i artikel

63.1i MDR-förordningen respektive artikel 59.1 i IVDR-förordningen. I detta sammanhang kan nämnas att det i artikel 65 i i MDR-förordningen och artikel 61.1 i i IVDR-förordningen anges att om en försöksperson under loppet av en prövning eller studie blir myndig ska dennas inform- erade samtycke inhämtas innan försökspersonen kan fortsätta sitt deltag- ande i prövningen eller studien. För det fall en underårig har lämnat sitt samtycke till att delta i prövningen eller studien enligt ovan föreslagna bestämmelse torde ett nytt samtycke inte behöva inhämtas när personen blivit myndig utan tidigare samtycke fortsätter att gälla.

10.10Försökspersoner vars mening inte kan inhämtas

Regeringens förslag: För en försöksperson som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande för- hållande inte är beslutskompetent, är en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, med behörighet att sörja för den enskildes person, den lagligen utsedda ställföreträdaren som får ge informerat samtycke till en klinisk prövning eller prestandastudie på försökspersonens vägnar.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Statens

 

medicinsk-etiska råd (Smer) och Lunds universitet finner att det av EU-

 

förordningarnas bestämmelser framstår som att en beslutsoförmögen för-

 

söksperson, för att kunna vägra att delta i en klinisk prövning eller pre-

 

standastudie, måste ha en viss förmåga att förstå den information som

 

lämnats. Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är dock var och en gent-

 

emot det allmänna skyddad mot bland annat påtvingat kroppsligt ingrepp

 

om det inte finns stöd i lag. Smer och Lunds universitet anser att det bör

 

klargöras i den svenska regleringen att formuleringarna i EU-förordning-

 

arna inte avser att tillåta någon form av tvång när det gäller besluts-

 

oförmögna försökspersoner.

 

Flera remissinstanser, bland annat Läkemedelsverket, Smer, Lunds uni-

 

versitet, Region Gävleborg, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Sveriges

 

Kommuner och Regioner (SKR) och Apotekarsocieteten pekar på att den

 

nuvarande lagstiftningen kring utseende av god man eller förvaltare enligt

215

 

Prop. 2020/21:172

216

föräldrabalken fortsatt utgör ett praktiskt problem för att kunna genomföra kliniska prövningar i fråga om beslutsoförmögna försökspersoner och remissinstanserna finner det därför angeläget att denna fråga får en lösning så att forskning kan ske på nya behandlingsalternativ och komma patienter till godo.

Skälen för regeringens förslag

För vuxna försökspersoner som inte är beslutskompetenta ska det inform- erade samtycket till att personen får ingå i den kliniska prövningen eller prestandastudien lämnas av den lagligen utsedda ställföreträdaren (jfr artiklarna 2.55, 62.4 och 64 a i MDR-förordningen och artiklarna 2.58,

58.5och 60.1 a i IVDR-förordningen). Med icke beslutskompetenta personer avses i detta sammanhang personer som saknar förmåga att fatta beslut i fråga om att delta i en klinisk prövning eller en prestandastudie.

För de personer som är beslutsoförmögna till följd av ett plötsligt livs- hotande eller annat plötsligt allvarligt medicinskt tillstånd finns en sär- reglering i artikel 68 i MDR-förordningen och i artikel 64 i IVDR-förord- ningen. Dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 10.12.

När det gäller informerat samtycke kan artikel 63.5 i MDR-förordningen och 59.5 i IVDR-förordningen noteras. Enligt dessa bestämmelser ska det kontrolleras att försökspersonen har förstått informationen under den intervju där information om prövningen respektive studien lämnas. Den slutsatsen kan dras att en person som inte kan tillgodogöra sig informa- tionen om prövningen eller studien inte heller kan samtycka till att delta i den, om inte personen har en lagligen utsedd ställföreträdare som kan lämna samtycke eller om förutsättningarna för kliniska prövningar eller prestandastudier i nödsituationer enligt artikel 68 i MDR-förordningen eller artikel 64 i IVDR-förordningen är tillämpliga.

Vid kliniska läkemedelsprövningar ska samtycke för en person som inte är beslutskompetent på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande inhämtas från en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken. Detta framgår av 7 kap. 2 § andra stycket och 3 § tredje stycket läkemedelslagen (2015:315). När EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar börjar tillämpas kommer detta i stället att framgå av en ny lydelse av 7 kap. 3 § läkemedelslagen (se propositionen Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar [prop. 2017/18:196] s. 95 f. och 179 f.). Vid forskning som prövas enligt etikprövningslagen ska samråd ske med de närmaste anhöriga till en forskningsperson som inte kan lämna samtycke på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande. Enligt den lagen ska samråd dessutom ske med god man eller förvaltare enligt 11 kap. föräldra- balken, om frågan ingår i dennes uppdrag.

När det gäller bestämmelserna om inhämtande av samtycke för en per- son som inte är beslutsförmögen i läkemedelslagen förutsågs det i förarbet- ena att det skulle vara tillräckligt att en god man utsågs (prop. 2003/04:32 s. 44 och 75). Vidare konstaterade regeringen i den propositionen att om det inte finns någon god man eller förvaltare förordnad med beslutanderätt i fråga om huvudmannens personliga angelägenheter måste anmälan om behov av förordnande göras av den ansvarige prövaren hos överförmynd-

aren, som gör ansökan till rätten. I förarbetena angavs dock att det saknades klara bestämmelser i svensk rätt om behörigheten i hälso- och sjukvårdssammanhang för legala ställföreträdare för personer som på grund av sjukdom, psykisk störning eller liknande förhållande inte själva förmår ge samtycke till åtgärder eller forskning. Den föreslagna bestäm- melsen i 7 kap. 3 § tredje stycket läkemedelslagen fick därmed anses vara av provisorisk karaktär i avvaktan på resultatet av en utredning om förmyndare, gode män och förvaltare (prop. 2003/04:32 s. 41 f.). Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare presenterade sitt betänkande 2004 (SOU 2004:112). Betänkandet har emellertid inte lett till ändrad lagstiftning i den nu avsedda situationen.

I september 2015 presenterades ett betänkande med förslag till en reglering avseende vuxna som, på grund av att de helt eller delvis inte kan fatta egna beslut, saknar möjlighet att fullt ut vara delaktiga eller på annat sätt utöva sitt självbestämmande i situationer då detta förutsätts inom bland annat hälso- och sjukvård och forskning (SOU 2015:80). I betänkandet lämnas lagförslag om hur en företrädare ska utses för en vuxen forsknings- person som behöver en företrädare vid ställningstagande i en fråga om samtycke. Betänkandet har inte lett till lagändring. I avsaknad av annan reglering av ställföreträdarskap i svensk rätt bör det införas en bestäm- melse i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förord- ningar om medicintekniska produkter om att för en försöksperson som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande inte är beslutskompetent, är en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken, med behörighet att sörja för den enskildes person, den lagligen utsedda ställföreträdaren som får ge informerat samtycke till en klinisk prövning eller prestandastudie på försökspersonens vägnar. Bestämmelsen utformas enligt Lagrådets för- slag och får således en annan utformning än i lagrådsremissens förslag. Ingen ändring i sak är dock avsedd. Bestämmelsen motsvarar vad som ska gälla enligt den bestämmelse som ska träda i kraft när EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar börjar tillämpas (se den nya lydelsen av 7 kap. 3 § läkemedelslagen enligt propositionen Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar [prop. 2017/18:196]).

Smer har i sitt remissyttrande uppmanat regeringen att ta nödvändiga beslut för att komma vidare i frågan om ställföreträdarskap, när nu ytter- ligare provisoriska bestämmelser föreslås införas. Även Lunds universitet pekar på det stora behovet av en svensk sammanhållen och enhetlig reglering på områden som rör beslutsoförmögnas skydd och rättigheter i det svenska samhället, inklusive inom svensk hälso- och sjukvård. Läke- medelsverket anger att den nuvarande lagstiftningen kring utseende av god man eller förvaltare enligt föräldrabalken är ett praktiskt problem för att kunna genomföra kliniska prövningar i fråga om beslutsoförmögna för- sökspersoner och myndigheten finner det därför angeläget att denna fråga får en lösning så att forskning kan ske på nya behandlingsalternativ och komma patienter till godo. Liknande synpunkt framför även flera remiss- instanser, bland annat Region Gävleborg, SKR, LIF och Apotekar- societeten.

I likhet med vad som angavs i förarbetena till bestämmelserna i läke- medelslagen om kliniska läkemedelsprövningar på beslutsoförmögna får

Prop. 2020/21:172

217

Prop. 2020/21:172

218

den nu föreslagna regleringen anses vara provisorisk i väntan på en mer ändamålsenlig reglering.

Samtyckesbestämmelserna enligt etikprövningslagen

Som ovan nämns så finns det bestämmelser i etikprövningslagen om när forskning får ske i de fall forskningspersonen inte kan lämna samtycke på grund av att sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande hos forskningspersonen hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. Av 13 § etikprövningslagen framgår att i de fall det i en annan författning finns särskilda föreskrifter om information och samtycke vid forskning ska de föreskrifterna gälla i stället för bestämmels- erna i etikprövningslagen. De särskilda bestämmelserna om information och samtycke i EU-förordningarna och den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter har så- ledes företräde framför bestämmelserna om information och samtycke i etikprövningslagen. Därtill föreslås det att etisk granskning av kliniska prövningar av medicintekniska produkter och prestandastudier ska regleras i den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

Skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp

Enligt artikel 64.1 i MDR-förordningen respektive artikel 60.1 i IVDR- förordningen anges att prövaren ska respektera uttryckliga önskemål från en försöksperson som inte är beslutskompetent, men som har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma den information som avses i artikel 63.2 i MDR-förordningen respektive artikel 59.2 i IVDR-förordningen, att vägra att delta i eller när som helst avsluta sitt eget deltagande i den kliniska prövningen eller prestandastudien. Smer noterar att det framstår som att en beslutsoförmögen försöksperson, för att kunna vägra att delta i en klinisk prövning eller prestandastudie, måste ha en viss förmåga att förstå den information som lämnats. I artikel 63.2 i MDR-förordningen respektive artikel 59.2 i IVDR-förordningen anges emellertid att informationen ska ges till försökspersonens lagligen utsedda ställföreträdare om försöksper- sonen inte kan ge ett informerat samtycke. Smer anför att för det fall en person bedöms vara beslutsoförmögen bedöms således denna information för svår för den beslutsoförmögna försökspersonen att förstå. Försöksper- sonen riskerar således enligt Smer att hamna i ett moment 22 om personen inte vill delta i den kliniska prövningen alternativt prestandastudien. Enligt

22§ etikprövningslagen gäller att forskning inte får genomföras om en be- slutsoförmögen forskningsperson i någon form ger uttryck för att inte vilja delta. Smer konstaterar att etikprövningslagen inte ger något utrymme för att inkludera en beslutsoförmögen person i forskning om han eller hon på något sätt ger uttryck för att motsätta sig det. Skrivningarna i de nya EU- förordningarna om medicinteknik är mer oklara. Även Lunds universitet finner att bestämmelserna i EU-förordningarna kan tolkas som att det är tillåtet med viss form av tvång när det gäller beslutsoförmögna försöks- personer. Universitetet anger att det verkar som att en beslutsoförmögen person i en sådan situation där information givits måste ha en viss förmåga att uppfatta denna information för att kunna hävda sin rätt att inte delta i en klinisk prövning. Både Smer och Lunds universitet pekar på att enligt

svensk grundlag, 2 kap. 6 § RF, är var och en gentemot det allmänna skyddad mot bland annat påtvingat kroppsligt ingrepp om det inte finns stöd i lag. Smer och Lunds universitet anser att det vore bra om det klar- gjordes i den svenska regleringen att formuleringarna i EU-förordningarna inte avser att tillåta någon form av tvång när det gäller beslutsoförmögna försökspersoner. Ett sådant tillägg skulle se till att tillämpningen av för- ordningarna inte blir otydlig i detta avseende.

I fråga om EU-förordningarnas bestämmelser kan det noteras att det i skäl 64 i ingressen till MDR-förordningen och i skäl 66 i ingressen till IVDR-förordningen anges att förordningsbestämmelserna bör vara i linje med den senaste versionen av Världsläkarorganisationens (World Medical Association) Helsingforsdeklaration om etiska principer för medicinsk forskning som utförs på människor. I punkt 28 och 29 i Helsingforsde- klarationen anges det att om en person kan ge uttryck för sin inställning till deltagande i forskning, måste läkaren, utöver den rättsligt behörige ställföreträdarens samtycke, även begära hans eller hennes medgivande. Hans eller hennes inställning ska respekteras. EU-bestämmelserna är således väldigt lika de som finns i Helsingforsdeklarationen. Enligt Helsingforsdeklarationen ska en beslutsoförmögen person kunna ge uttryck för sin inställning medan i EU-förordningarna så ska en besluts- oförmögen person även ha förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma den information som getts om prövningen eller studien.

En annan konvention som det ofta hänvisas till är Europarådets konven- tion om mänskliga rättigheter och biomedicin (Convention for the Protec- tion of Human Rights and Dignity of the Human Being with regard to the Application of Biology and Medicine: Convention on Human Rights and Biomedicine). Enligt artikel 17.1 i den konventionen gäller att forskning på en person som saknar beslutsförmåga får bedrivas endast om vissa villkor är uppfyllda. Ett av dessa villkor är att försökspersonen inte har några invändningar. När etikprövningslagen utformades så ansågs det att de särskilda villkoren i lagen skulle ansluta till de krav som ställs i Europa- rådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. I etikpröv- ningslagen anges det därför att forskningen aldrig får utföras om en beslutsoförmögen forskningsperson på något sätt ger uttryck för att inte vilja delta i forskningen.

Enligt 2 kap. 6 § första stycket RF är var och en gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Skyddet mot påtvingat kropps- ligt ingrepp omfattar en rad åtgärder mot en persons kropp. I förarbetena uttalas att uttrycket kroppsligt ingrepp främst avser våld mot människo- kroppen. Dessutom hänförs hit läkarundersökningar, smärre ingrepp som vaccinering och blodprovstagning samt liknande företeelser som brukar betecknas med ordet kroppsbesiktning (prop. 1975/76:209 s. 147). Begreppet påtvingat har inte närmare definierats i förarbetena till RF, men en slutsats som kan dras är att åtgärder som görs mot någons vilja är på- tvingade och att åtgärder som görs efter frivilligt medgivande från den en- skilde inte är påtvingade.

Att genomföra en forskningsåtgärd som innefattar ett kroppsligt ingrepp på en beslutsoförmögen person som inte vill vara med i forskningen eller vara med om ingreppet, även om denne inte kan ta ställning till att delta i forskningen, torde betraktas som ett sådant påtvingat kroppsligt ingrepp som är i strid med 2 kap. 6 § RF.

Prop. 2020/21:172

219

Prop. 2020/21:172 Skyddet i 2 kap. 6 § RF kan dock begränsas men för det krävs det enligt 2 kap. 20 § RF att begränsningen sker genom lag. En EU-förordning är att anse som en lag i Sverige och således skulle artikel 63.2 i MDR-förord- ningen respektive artikel 59.2 i IVDR-förordningen kunna ses som en begränsning av skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp i 2 kap. 6 § RF.

220

Enligt regeringens mening kan emellertid förordningen inte anses med- ge något sådant. Av förordningen följer att prövaren ska respektera ut- tryckliga önskemål från en försöksperson som inte är beslutskompetent men som har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma information om prövningen och studien att vägra att delta i eller när som helst avsluta sitt eget deltagande i den kliniska prövningen eller prestandastudien. Det om- fattar beslutsoförmögna som har en förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma informationen om prövningen eller studien. Därutöver ska prövare förhålla sig till grundlagen och förbudet mot påtvingat kroppsligt ingrepp. En försöksperson som inte vill delta eller som vill avsluta sitt del- tagande kan göra det även om denne saknar förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma informationen om prövningen eller studien. Detta överens- stämmer även med etikprövningslagens bestämmelser om att forskningen aldrig får utföras om den beslutsoförmögna forskningspersonen på något sätt ger uttryck för att inte vilja delta i forskningen. Bedömningen ligger även i linje med Helsingforsdeklarationens bestämmelser. Någon ytterlig- are reglering bedöms inte behöva införas.

Informerat samtycke till behandling av personuppgifter

En fråga som uppstår är vilken verkan en ställföreträdares samtycke får på dataskyddet för den behandling av personuppgifter som blir aktuell vid kliniska prövningar och prestandastudier.

EU-förordningarna innehåller de krav på informerat samtycke som krävs för att en person ska få delta i en studie som syftar till att undersöka om en medicinteknisk produkt eller en produkt som anges i bilaga XVI till MDR-förordningen är säker eller effektiv. Samtycke till att delta i en klin- isk prövning eller prestandastudie regleras i MDR- och IVDR-förordning- arna, medan regler om under vilka omständigheter försökspersoners per- sonuppgifter får behandlas regleras i den lagstiftning om dataskydd som gäller för den aktuella prövningen eller studien. Om de uppgifter om per- sonuppgiftsbehandling som ska lämnas in i en ansökan om klinisk pröv- ning eller prestandastudie inte uppfyller kraven kan ansökan avslås med stöd av artikel 62.4 h i MDR-förordningen respektive artikel 58.5 h i IVDR-förordningen. Därutöver är det den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsombudet som ansvarar för att personuppgiftsbehandlingen sker enligt gällande rätt.

I avsnitt 10.2 föreslås det att en ansökan och anmälan om klinisk pröv- ning och prestandastudie ska granskas utifrån ett etiskt perspektiv och genom 6 § i förslaget till en ny lag med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska vad som anges i 7–11 §§ etikprövningslagen ligga till grund för den etiska bedömning av en ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie som ska göras av Etikprövningsmyndigheten. Den etiska granskningen av forskning som består i kliniska prövningar eller prestandastudier kommer därmed att vila på samma etiska överväganden som ska göras vid etik-

prövning. Etisk granskning är en sådan i svensk rätt fastställd lämplig och Prop. 2020/21:172 särskild åtgärd som krävs enligt EU:s dataskyddsförordning för

behandling av känsliga personuppgifter för forskningsändamål inom ramen för klinisk prövning och prestandastudier, jämför propositionen Be- handling av personuppgifter för forskningsändamål (prop. 2017/18:298 s.

84 f.). Frågan om dataskydd vid kliniska prövningar och prestandastudier behandlas ytterligare i avsnitt 19.1.

10.11Ytterligare bestämmelser för underåriga och för försökspersoner vars mening inte kan inhämtas

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något förbud mot att genomföra prestandastudier på underåriga eller personer som är be- slutsoförmögna i de fall dessa studier kan antas medföra viss nytta för den population som den berörda försökspersonen representerar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians bedömning. Sveriges

 

Kommuner och Regioner (SKR) stöder bedömningen att det för prövning-

 

ar enligt IVDR-förordningen inte ska införas något förbud mot att genom-

 

föra prestandastudier på underåriga eller personer som är beslutsoför-

 

mögna när dessa studier kan antas medföra nytta för den population som

 

den berörda försökspersonen representerar. SKR anser att en liknande

 

reglering skulle gälla för prövningar enligt MDR-förordningen.

 

Skälen för regeringens bedömning

 

Förutom de allmänna förutsättningarna i artikel 57 och 58 i IVDR-förord-

 

ningen för att utföra prestandastudier, uppställer EU-förordningen ytter-

 

ligare villkor som måste vara uppfyllda för att prestandastudier ska få

 

utföras på en underårig eller på en person som saknar beslutsförmåga. I

 

artiklarna 60 och 61 i IVDR-förordningen anges de villkor, utöver de som

 

anges i artikel 58.5 som ska vara uppfyllda innan en prestandastudie kan

 

utföras på en person som är underårig eller inte är beslutskompetent. Med

 

icke beslutskompetenta personer avses i detta sammanhang personer som

 

saknar förmåga att fatta beslut i fråga om att delta i en prestandastudie.

 

Förutom att den lagligen utsedda ställföreträdaren ska ha gett sitt in-

 

formerade samtycke ska underåriga försökspersoner och försökspersoner

 

som inte är beslutskompetenta ha fått information om prestandastudien på

 

ett sätt som är anpassat till deras förmåga att förstå den. Prövaren ska

 

respektera uttryckliga önskemål från en försöksperson som inte är besluts-

 

kompetent men som har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma in-

 

formationen om prestandastudien om att vägra att delta eller när som helst

 

avsluta sitt deltagande i studien. I detta sammanhang kan det nämnas att

 

enligt artikel 60.2 i IVDR-förordningen ska en försöksperson som är

 

beslutsoförmögen i möjligaste mån delta i förfarandet för inhämtande av

 

informerat samtycke. Vidare anges det i artiklarna 60.1 d och 61.1 d i

221

 

Prop. 2020/21:172 IVDR-förordningen att inga incitament eller ekonomiska förmåner får ges till försökspersoner eller deras lagligen utsedda ställföreträdare, med undantag för ersättning för utgifter och inkomstförluster med direkt koppl- ing till deltagandet i prestandastudien. Enligt artikel 60.1 e i IVDR-förord- ningen ska prestandastudien vara avgörande för försökspersoner som inte är beslutskompetenta och data av motsvarande giltighet ska inte kunna erhållas i prestandastudier på personer som har förmåga att ge sitt inform- erade samtycke eller genom andra forskningsmetoder. Vidare anger artikel

60.1f i IVDR-förordningen att studien ska ha ett direkt samband med ett medicinskt tillstånd som försökspersonen lider av. Liknande bestämmelser finns för underåriga i artikel 61.1 e och f i IVDR-förordningen. Därutöver ska det enligt artikel 60.1 g i IVDR-förordningen finnas vetenskapliga skäl att anta att deltagande i prestandastudien antingen medför en direkt nytta som uppväger riskerna och bördorna för försökspersonen som inte är beslutskompetent, eller viss nytta för den population som den berörda försökspersonen som inte är beslutskompetent representerar samtidigt som prestandastudien enbart kommer att innebära minimala risker och bördor för den berörda försökspersonen som inte är beslutskompetent jämfört med standardbehandlingen av det tillstånd som han eller hon lider av. En liknande bestämmelse för underåriga finns i artikel 61.1 g.

Enligt artiklarna 60.3 och 61.2 i IVDR-förordningen har medlemsstater- na möjlighet att förbjuda prestandastudier på underåriga eller försöksper- soner som inte är beslutskompetenta i de fall det inte finns vetenskapliga skäl att anta att deltagande i prestandastudien kommer att medföra en direkt nytta som uppväger riskerna och bördorna för försökspersonen.

Behov av forskning på underåriga personer och personer som inte har beslutskompetens

Bestämmelserna om prestandastudier på försökspersoner som inte är beslutskompetenta och på underåriga motsvarar bestämmelserna om kliniska läkemedelsprövningar på samma grupper enligt EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar. I EU-förordningen om kliniska läke- medelsprövningar gavs medlemsstaterna möjlighet att införa ett förbud mot att genomföra kliniska läkemedelsprövningar med försökspersoner som är beslutsoförmögna i de fall dessa prövningar kan antas medföra viss nytta för den population som den berörda försökspersonen representerar.

Ipropositionen Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:196) gör regeringen be- dömningen att det inte bör införas något sådant förbud. I propositionen hänvisas till ingressen till direktiv 2001/20/EG om kliniska prövningar av humanläkemedel, som framhåller att det finns ett behov av kliniska läke- medelsprövningar som gäller barn för att förbättra den behandling som finns tillgänglig för dem. Det anförs att barn utgör en sårbar befolknings- grupp som skiljer sig utvecklingsmässigt, fysiologiskt och psykologiskt från vuxna, vilket gör att ålders- och utvecklingsrelaterad forskning är till stor nytta för dem. Läkemedel, inklusive vaccin, för barn måste prövas vetenskapligt innan de kommer till allmän användning. Detta kan endast uppnås genom att man ser till att läkemedel som sannolikt kommer att få ett betydande kliniskt värde för barn undersöks fullständigt.

222

I propositionen bedöms också att gruppen äldre och dementa mycket väl bör kunna jämföras med underåriga i detta avseende, med utgångspunkt i det man i dag känner till om dessa personers förmåga att omsätta läke- medel i kroppen (till exempel hur snabbt substanser bryts ner). Åldrandet leder till förändringar i såväl läkemedelsomsättningen som effekterna av läkemedel på kroppen. Dessa förändringar medför att många läkemedel har en annorlunda och ofta kraftigare verkan hos äldre jämfört med yngre personer. Dessutom är många läkemedel inte utprovade på äldre personer i kliniska läkemedelsprövningar när man tar fram nya läkemedel, vilket medför att den rekommenderade doseringen baseras på yngre människor och därför kan vara olämplig för den äldre människan. Till exempel har vissa antipsykotiska läkemedel, s.k. neuroleptika, visats öka risken för stroke hos äldre med demens. Äldre dementa personer är en grupp som kommer att öka de kommande decennierna och det kommer därför att behövas många fler studier på läkemedelsbehandling av äldre och en ökad kunskap om hur demenssjuka reagerar på läkemedel. Det bedöms alltså finnas ett stort intresse av att läkemedel utvecklas för dessa grupper.

Nyttan med att utveckla särskilda medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik för grupperna underåriga och personer med till exempel demenssjukdom har inte framhållits på samma sätt som nyttan med läke- medel för dessa grupper, men det kan inte uteslutas att det kan finnas behov av sådana produkter. Prestandastudier för dessa ändamål innebär vanligen inte några omfattande ingrepp eller större risker för försöks- personerna.

På motsvarande sätt som för kliniska läkemedelsprövningar i proposi- tionen Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läke- medelsprövningar (prop. 2017/18:196) görs här bedömningen att pre- standastudierna av medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik är kringgärdade av ett regelverk som i stort motsvarar den svenska etikpröv- ningslagen och som ger försökspersonerna ett fullgott skydd. De villkor som uppställs i EU-förordningen är liknande de som uppställs i den sven- ska etikprövningslagen, som gäller för annan forskning på människor. Enligt EU-förordningen får forskningen utföras bara om den kan förväntas ge en kunskap som inte är möjlig att få genom forskning med samtycke. Dessutom krävs att forskningen kan förväntas leda till direkt nytta för forskningspersonen. I undantagsfall får forskning utföras även om kravet på direkt nytta för forskningspersonen inte kan uppfyllas.

Enligt etikprövningslagen gäller detta endast om forskningen genomförs med syftet att bidra till ett resultat som kan vara till nytta för forsknings- personen eller någon annan som lider av samma eller liknande sjukdom eller störning. Forskningen får dessutom bara innebära en obetydlig risk för skada och ett obetydligt obehag för forskningspersonen (21 §). I IVDR- förordningen anges att sådan forskning endast får göras om studien har ett direkt samband med det medicinska tillstånd som försökspersonen lider av och studien innebär enbart minimala risker och bördor för den berörda för- sökspersonen som inte är beslutskompetent eller underårig jämfört med standardbehandlingen av det tillstånd som han eller hon lider av. Utöver de nämnda bestämmelserna uppställer etikprövningslagen ett antal krav för att forskning ska kunna godkännas, bland annat får forskningen god- kännas bara om den kan utföras med respekt för människovärdet och om de risker som den kan medföra för forskningspersoners hälsa, säkerhet och

Prop. 2020/21:172

223

Prop. 2020/21:172 personliga integritet uppvägs av dess vetenskapliga värde (7 och 9 §§ etik- prövningslagen). Forskningen får inte utföras om det förväntade resultatet kan uppnås på ett annat sätt som innebär mindre risker för forsknings- personers hälsa, säkerhet och personliga integritet (10 § etikprövnings- lagen). Vid etikprövningen ska människors välfärd ges företräde framför samhällets och vetenskapens behov (8 § etikprövningslagen). I denna pro- position föreslås att dessa bestämmelser ska beaktas vid den etiska gransk- ningen av en ansökan om prestandastudie.

Det kan här, som ovan påpekats, anmärkas att det redan i dag gäller enligt 21 § etikprövningslagen att forskning får utföras i undantagsfall även om kravet på direkt nytta för forskningspersonen inte kan uppfyllas. Det gäller om forskningen genomförs med syftet att bidra till ett resultat som kan vara till nytta för forskningspersonen eller någon annan som lider av samma eller liknande sjukdom eller störning. I dessa fall får forskning- en endast innebära en obetydlig risk för skada eller ett obetydligt obehag för forskningspersonen. Med beaktande av att biomedicinkonventionen och etikprövningslagen har liknande bestämmelser, görs bedömningen att EU-förordningens krav är tillräckliga för att skydda försökspersonerna. Mot bakgrund av detta, och för att möjliggöra angelägen forskning bör det inte införas något sådant förbud som artikel 60.3 och 61.2 i IVDR- förordningen ger möjlighet till.

I MDR-förordningen finns inget motsvarande villkor om att det ska finnas vetenskapliga skäl att anta att deltagande i den kliniska prövningen medför viss nytta för den population som den berörda icke beslutskom- petenta personen eller den underåriga representerar. SKR anser att en sådan bestämmelse vore att föredra framför ett informerat samtycke utan bäring

ien försökspersons egen vilja. Regeringen finner att det i MDR-förord- ningen inte lämnas utrymme för medlemsstater att reglera frågan. Som det är nu finns det i MDR-förordningen endast möjligheter att genomföra klin- iska prövningar om det finns vetenskapliga skäl att anta att deltagande i den kliniska prövningen medför direkt nytta som uppväger riskerna och bördorna för en försöksperson som inte är beslutskompetent eller som är underårig.

 

10.12

Kliniska prövningar och prestandastudier

 

 

avseende vissa grupper och situationer

 

 

 

Regeringens bedömning: Ytterligare skyddsåtgärder för vissa grupper

 

eller situationer vid en klinisk prövning eller prestandastudie bör inte

 

införas.

 

 

 

 

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-

 

ning.

 

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Statens

 

medicinsk-etiska råd (Smer) pekar på att avsaknaden av en reglering av

 

legala ställföreträdare inom forskning riskerar att skapa problem då vuxna

 

personer som drabbas av plötsligt livshotande tillstånd ofta saknar god

224

man eller förvaltare. Liknande synpunkter framför även regionerna Gävle-

borg, Värmland, Västmanland och Örebro samt Läkemedelsindustri- Prop. 2020/21:172 föreningen (LIF) och Swedish Medtech.

Skälen för regeringens bedömning

Gravida och ammande kvinnor

Iartiklarna 66 i MDR-förordningen och 62 i IVDR-förordningen anges vissa ytterligare villkor som, utöver de som anges i artikel 62.4 i MDR- förordningen respektive artikel 58.5 i IVDR-förordningen, ska vara upp- fyllda för att man ska få utföra en klinisk prövning eller en prestandastudie på gravida eller ammande kvinnor. Enligt bestämmelserna får en prövning eller studie med dessa kvinnor genomföras endast om den kliniska pröv- ningen eller prestandastudien kan medföra en direkt nytta för den berörda gravida eller ammande kvinnan eller hennes embryo, foster eller barn efter födseln som uppväger riskerna och bördorna. Dessutom ska särskild om- sorg ägnas åt att förhindra all negativ påverkan på barnets hälsa vid forsk- ning som utförs på ammande kvinnor. Slutligen får inga incitament eller ekonomiska förmåner ges till försökspersonen, med undantag för ersätt- ning för utgifter och inkomstförluster med direkt koppling till deltagandet i den kliniska prövningen eller prestandastudien. Gällande prestanda- studier får dock studier under vissa förutsättningar utföras även om studien inte medför direkt nytta för den berörda kvinnan eller ammande kvinnan eller hennes embryo, foster eller barn efter födelsen. Liknande reglering finns inte i svensk rätt och bestämmelsen föranleder därmed ingen ändring i lag.

Frihetsberövade personer m.fl.

Iartikel 67 i MDR-förordningen och artikel 63 i IVDR-förordningen anges att medlemsstaterna får upprätthålla ytterligare åtgärder för personer som gör obligatorisk militärtjänst, frihetsberövade personer eller personer som på grund av ett rättsligt beslut inte får delta i kliniska prövningar eller pre- standastudier. Detta gäller även för personer som är bosatta i vård- och omsorgsboenden. Någon sådan bestämmelse gällande kliniska prövningar och prestandastudier finns inte i svensk lag.

När det kommer till kliniska läkemedelsprövningar så ansågs det vid läkemedelslagens tillkomst att vissa grupper av personer inte alls borde komma i fråga som deltagare i kliniska läkemedelsprövningar i de fall dessa prövningar inte hade samband med sjukdomsbehandling. Det in- fördes därför en bestämmelse om att en prövning utan samband med sjuk- domsbehandling inte får företas på bland annat den som får vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (se prop. 1991/92:107, s. 97). Denna bestämmelse finns i 7 kap. 5 § läkemedelslagen (2015:315) och den kommer att, i nu angivna del, överföras till 7 kap. 4 § samma lag när EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar börjar tillämpas i svensk rätt (jfr SFS 2018:1272).

Frågan är om ett förbud som det i läkemedelslagen även bör införas för kliniska prövningar av medicintekniska produkter och prestandastudier.

Det kan te sig rimligt att anse, i likhet med vad som anges om kliniska läkemedelsprövningar, att personer som får vård enligt lagen om psykiat-

225

Prop. 2020/21:172 risk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård endast får komma i fråga som försökspersoner om prövningen eller studien har samband med sjukdomsbehandling. Å andra sidan är de prövningsprodukter som kan komma att prövas av vitt skilda karaktär, och täcker många olika sorters produkter, från exempelvis bettskenor till pacemakers. I detta lagstift- ningsarbete som avser att anpassa svensk rätt till EU-förordningarna finns inte utrymme att närmare utreda fördelarna och nackdelarna med ett för- bud likt det i läkemedelslagen. Något förslag om att personer som får vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård inte får delta i en klinisk prövning eller i en prestandastudie lämnas således inte i denna proposition.

226

Kliniska prövningar och prestandastudier i nödsituationer

I artikel 68 i MDR-förordningen införs en bestämmelse om när klinisk prövning kan utföras på en person i nödsituation. En liknande bestämmelse om prestandastudier finns i artikel 64 i IVDR-förordningen. Bestämmels- erna blir tillämpliga om en person drabbas av ett plötsligt livshotande eller annat plötsligt allvarligt medicinskt tillstånd och behöver omedelbar medicinsk vård. I ett sådant fall kan situationen vara sådan att det inte är möjligt att inhämta ett informerat samtycke innan behandling behöver påbörjas. I MDR- och IVDR-förordningarna uppställs stränga regler för när en sådan prövning eller prestandastudie kan ske.

I svensk rätt förekommer ingen bestämmelse med detta innehåll gällan- de kliniska prövningar av medicintekniska produkter eller prestandastudi- er. En liknande bestämmelse finns dock i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar. Den EU-förordningen har emellertid inte börjat tillämpas än.

I artikel 68.1 e i MDR-förordningen anges det att den kliniska prövning- en ska ha ett direkt samband med försökspersonens medicinska tillstånd som gör det omöjligt att inom behandlingsfönstret på förhand inhämta informerat samtycke från försökspersonen eller från hans eller hennes lag- ligen utsedda ställföreträdare eller att tillhandahålla information på för- hand och den kliniska prövningen är av sådan karaktär att den enbart kan genomföras i nödsituationer. I de fall frågan är om en försöksperson ska fortsätta att delta i den kliniska prövningen framgår det av artikel 68.2 a att när det gäller försökspersoner som inte är beslutskompetenta samt underåriga ska prövaren utan oskäligt dröjsmål inhämta informerat sam- tycke från hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, och den information som avses i artikel 63.2 ska så fort som möjligt ges till försöks- personen och hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare. I artikel 68.2 b anges att när det gäller andra försökspersoner ska det informerade samtycket inhämtas utan oskäligt dröjsmål från försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, beroende på vilket som är snabbast, och den information som avses i artikel 63.2 ska ges så fort som möjligt till försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställ- företrädare, beroende på vilket som är tillämpligt. Vidare anges det att om det informerade samtycket har inhämtats från den lagligen utsedda ställ- företrädaren, ska ett informerat samtycke för att fortsätta deltagandet i den kliniska prövningen inhämtas från försökspersonen så fort han eller hon förmår ge sitt informerade samtycke. Bestämmelsen i artikel 64 i IVDR-

förordningen har samma innehåll som den i artikel 68 i MDR-förord- Prop. 2020/21:172 ningen.

I avsnitt 10.10 föreslås det att en bestämmelse ska införas i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintek- niska produkter vari det anges att för en försöksperson som inte är besluts- kompetent på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande, är en god man eller förvaltare enligt

11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken med behörighet att sörja för den en- skildes person den lagligen utsedda ställföreträdaren som har befogenhet att lämna informerat samtycke till en klinisk prövning eller prestanda- studie på försökspersonens vägnar. Denna bestämmelse omfattar även situationer i artikel 68 i MDR-förordningen och artikel 64 i IVDR-förord- ningen. I artikel 68.2 b i MDR-förordningen respektive artikel 64.2 b i IVDR-förordningen anges visserligen ”andra försökspersoner” än försöks- personer som inte är beslutskompetenta eller underåriga. De försöks- personer som avses får anses vara personer som tillfälligt befinner sig i en situation som gör att de inte är beslutskompetenta på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande. Artikel 68 i MDR-förordningen och artikel 64 i IVDR-förord- ningen är tillämpliga även i dessa fall och så även den ovan föreslagna bestämmelsen avseende lagligen utsedd ställföreträdare i lagen med kom- pletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska pro- dukter.

Smer påpekar att avsaknaden av en reglering av legala ställföreträdare inom forskning riskerar att skapa problem då vuxna personer som drabbas av plötsligt livshotande tillstånd ofta saknar god man eller förvaltare. Det finns således en risk för att denna grupp även fortsättningsvis kommer att utestängas från möjlighet till bättre behandling och framsteg i forskningen. Detta är enligt Smer ytterligare en anledning för regeringen att återuppta beredningen av frågan om legala ställföreträdare. Liknande synpunkter framför även regionerna Gävleborg, Värmland, Västmanland och Örebro samt LIF och Swedish Medtech. Som nämns i avsnitt 10.10 får den nu föreslagna regleringen anses vara provisorisk i väntan på en mer ändamåls- enlig reglering.

10.13Ersättningssystem vid skador

Regeringens bedömning: Sverige har ett fungerande ersättnings- system för skador till följd av deltagande i kliniska prövningar eller pre- standastudier.

Regeringens förslag: I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska det införas ett krav på att en sponsor för en klinisk prövning eller prestandastudie ska genom försäkring eller på annat sätt garantera att försökspersonen får ersättning för den händelse sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala sådan. Skadeskyddet eller ersättningsgarantin ska i dessa fall vara förenlig med riskens karaktär och omfattning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om

försäkringar eller andra garantier.

227

Prop. 2020/21:172

228

Promemorians bedömning och förslag överensstämmer med regeringens bedömning och förslag.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians bedömning och förslag. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) stöder förslaget att den kom- pletterande förordningen ska innehålla krav på att en sponsor eller prövare för en klinisk prövning eller prestandastudie ska ha en försäkring som garanterar att försökspersonen får ersättning om sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala en sådan. SKR ser dock att det finns risker för för- sökspersonen med utredningens förslag att skadeskyddet ska vara förenligt med riskens karaktär och omfattning. Förslaget kan innebära att de belopp sponsorn eller prövaren behöver betala skulle kunna bli lägre än den ersätt- ning som skulle kunna fastställas i en dom. SKR pekar även på att det för försökspersonernas del är viktigt att kunna ansöka om eventuell ersättning genom etablerade administrativa rutiner i det egna landet, på det egna språket. Försökspersonen ska inte behöva hänvisas till ett rättsligt förfar- ande i annat EU-land, eller i värsta fall råka ut för att det inte är möjligt att få någon ersättning.

Swedish Medtech anser att kravet på försäkring bör begränsas så att det endast gäller studier som görs enligt artikel 61 i MDR-förordningen, dvs. före CE-märkning och innan en EU-försäkran om överensstämmelse har kunnat signerats. För en klinisk prövning av en medicinteknisk produkt som redan är CE-märkt och som är definierad som en icke-interventions- studie och som måste genomföras enligt MDR-förordningen (s.k. post market clinical followup study, PMCF) anser Swedish Medtech att patientskadeförsäkringen ska täcka patienten och att tillverkaren inte ska behöva teckna ytterligare försäkring.

Skälen för regeringens bedömning och förslag

För närvarande finns inga direktivsbestämmelser om att kliniska prövning- ar endast får genomföras om det finns bevis på försäkringsskydd eller ersättningsgaranti för försökspersonerna. Enligt Läkemedelsverkets före- skrifter ska den som vill utföra kliniska prövningar eller prestandastudier i anmälan även ge in uppgifter om försäkringsskydd för försökspersonerna (punkten 2.2 i bilaga 8 till Läkemedelsverkets föreskrifter [LVFS 2003:11] om medicintekniska produkter). I artikel 69 i MDR-förordningen och artikel 65 i IVDR-förordningen anges att medlemsstaterna ska se till att det finns ersättningssystem för de skador som drabbat en försöksperson till följd av deltagande i en klinisk prövning eller prestandastudie på medlems- statens territorium. Ersättningssystem ska vara i form av en försäkring, en garanti eller ett liknande arrangemang som har motsvarande syfte och är lämpligt med tanke på riskens art och omfattning. Av bestämmelsen framgår även att sponsorn och prövaren ska använda ersättningssystemet i den form som är tillämplig i den medlemsstat där den kliniska prövningen eller prestandastudien genomförs. Det kan även nämnas att en försöksperson ska få information om det tillämpliga ersättningsystemet innan han eller hon samtycker till att delta i prövningen (jfr artikel 63.2 d

iMDR-förordningen respektive artikel 59.2 d i IVDR-förordningen). Vidare anges det i kapitel II avsnitt 4.3 i bilaga XV till MDR-förordningen

och i kapitel I avsnitt 4.3 i bilaga XIV till IVDR-förordningen att en an-

Prop. 2020/21:172

sökan att genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie ska inne-

 

hålla ett bevis på försäkringsskydd eller skadeersättningsgaranti för

 

försökspersonerna vid skada, enligt artikel 69 i MDR-förordningen eller

 

artikel 65 i IVDR-förordningen och motsvarande nationell rätt.

 

Skadeståndslagen

 

Enligt skadeståndslagen (1972:207) ska den som uppsåtligen eller av

 

vårdslöshet vållar personskada ersätta skadan. Den som har arbetstagare i

 

sin tjänst ska ersätta personskada som arbetstagaren vållar genom fel eller

 

försummelse i tjänsten. Staten eller en kommun ska ersätta personskada,

 

som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verk-

 

samhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. Skadestånd till

 

den som har tillfogats personskada omfattar ersättning för bland annat

 

sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, inkomstför-

 

lust samt fysiskt och psykiskt lidande. Har personskada lett till döden, ska

 

ersättning betalas för bland annat begravningskostnad och förlust av

 

underhåll. Skadeståndslagen kan tillämpas vid skador i samband med

 

kliniska prövningar. För att få ersättning enligt skadeståndslagen måste

 

man kunna visa att det finns ett orsakssamband mellan skadan och den

 

företeelse som man påstår har orsakat den. Man ska även visa att skadan

 

inte är en känd eller förväntad följd av produkten i fråga, och att den som

 

orsakat skadan har gjort det med uppsåt eller genom vårdslöshet. Slutligen

 

ska man visa vilken skada man lidit.

 

Produktansvarslagen

 

Produktansvarslagen (1992:18) omfattar skador som en produkt har

 

orsakat på grund av en säkerhetsbrist. Lagen är ett genomförande i svensk

 

rätt av ett EU-direktiv om produktansvar. Produktansvarslagen bygger på

 

principen om strikt ansvar, vilket innebär att skadeståndsskyldighet inte

 

förutsätter att skadan orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet.

 

Medicintekniska produkter och produkter upptagna i bilaga XVI till MDR-

 

förordningen omfattas av produktansvarslagen. Emellertid omfattas inte

 

utvecklingsskador av denna lag och därmed är kliniska prövningar och

 

prestandastudier undantagna från produktansvarslagens tillämpning.

 

Patientskadelagen

 

I patientskadelagen (1996:799) finns bestämmelser om rätt till patient-

 

skadeersättning och om skyldighet för vårdgivare att ha en försäkring som

 

täcker sådan ersättning (patientförsäkring). Patientskadeersättning lämnas

 

för personskador, såväl fysiska som psykiska, som drabbar en patient i

 

samband med hälso- och sjukvård i Sverige. Med patient jämställs den som

 

frivilligt deltar som försöksperson i medicinsk forskning. När det gäller

 

medicintekniska produkter så lämnas patientskadeersättning för person-

 

skada på patient om skadan är orsakad av fel på en medicinteknisk produkt

 

eller sjukvårdsutrustning som använts vid undersökning, vård, behandling

 

eller liknande åtgärd eller felaktig hantering av produkten eller utrustning-

 

en. Patientskadeersättning lämnas om det finns en övervägande sannolik-

 

het att skadan är orsakad på detta sätt. En patient som skadas inom hälso-

 

och sjukvården behöver inte bevisa att någon bland personalen gjort sig

229

Prop. 2020/21:172 skyldig till fel eller försummelse för att ersättning ska kunna lämnas. Alla vårdgivare är skyldiga att ha en patientförsäkring som täcker ersättning för skador som omfattas av patientskadelagen. Med vårdgivare avses statlig myndighet, region eller kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, regionen eller kommunen har ansvar för (offentlig verksam- het) samt enskild som bedriver hälso- och sjukvård (privat vårdgivare). Patientskadeersättning utges av försäkringsgivaren, dvs. det försäkrings- bolag där försäkringen är tecknad. Saknas patientförsäkring svarar de försäkringsgivare som ingår i patientförsäkringsföreningen solidariskt för den ersättning som skulle lämnats om patientförsäkring hade funnits. Även när patientskadeersättning kan lämnas enligt patientskadelagen har den skadelidande möjligheten att i stället vända sig till domstol och kräva skadestånd enligt skadeståndslagen.

230

Slutsats

I Sverige kan en person som skadas vid en klinisk prövning eller pre- standastudie få ersättning enligt skadeståndslagen eller patientskadelagen. Det bedöms att Sverige har ett fungerande ersättningssystem för skador till följd av deltagande i kliniska prövningar och prestandastudier. Sponsorn bör vara skyldig att genom försäkring eller på annat sätt garantera försöks- personens rätt till ersättning om sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala sådan ersättning. Denna skyldighet för sponsorn är en grundläggan- de förutsättning för att en ansökan att genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie ska godkännas. Detta krav bör därför anges i lag. Möjlig- heter att föreskriva om mer detaljerade krav i fråga om kravet på försäkring eller andra garantier bör ges i ett bemyndigande i lag till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Liknande bedömningar har gjorts när det gäller kliniska läkemedels- prövningar i propositionen Anpassningar av svensk rätt till EU-förord- ningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:196 s. 130 f. och 180).

SKR ser att det finns risker för försökspersonen med utredningens för- slag att skadeskyddet ska vara förenligt med riskens karaktär och omfatt- ning. Förslaget kan innebära att de belopp sponsorn eller prövaren behöver betala skulle kunna bli lägre är den ersättning som skulle kunna fastställas i en dom. Regeringen anser inte att en mer detaljrik bestämmelse krävs och finner att den myndighet som ger tillstånd till prövningen eller studien får bedöma om sponsorn har garantier för en rimlig ersättningsnivå beroende på prövning eller prestandastudie.

Swedish Medtech anser att kravet på försäkring bör begränsas så att det endast gäller studier som görs enligt artikel 61 i MDR-förordningen, dvs. före CE-märkning och innan en EU-försäkran om överensstämmelse har kunnat signeras. Dessa studier görs för att täcka den kunskapslucka som finns avseende säkerhet och prestanda och som bara kan inhämtas via en klinisk prövning av medicinteknik. Därmed utsätts de patienter som ingår i en sådan studie för en viss förhöjd risk. För en klinisk prövning av medicinteknik som redan är CE-märkt och som är definierad som en icke- interventionsstudie (ISO 14155: final draft 2020) och som måste genom- föras enligt MDR-förordningen (s.k. post market clinical followup study, PMCF) anser Swedish Medtech att patientskadeförsäkringen ska täcka

patienten och att tillverkaren inte ska behöva teckna ytterligare försäkring. Prop. 2020/21:172 Regeringen finner att i de fall en ansökan om klinisk prövning avseende

CE-märkta produkter (på engelska PMCF) enligt artikel 74 i MDR- förordningen omfattas av patientskadelagen så kan sökanden hänvisa till den lagen. Därmed visar sökanden att denne på annat sätt garanterar att försökspersonen får ersättning för den händelse sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala sådan.

Ersättning för skador i andra länder

SKR pekar på att det för försökspersonernas del är viktigt att kunna ansöka om eventuell ersättning genom etablerade administrativa rutiner i det egna landet, på det egna språket. Försökspersonen ska inte behöva hänvisas till ett rättsligt förfarande i annat EU-land, eller i värsta fall råka ut för att det inte är möjligt att få någon ersättning. SKR anser därför att informationen till försökspersoner måste vara tydlig inför en prövning eller studie, så att det är möjligt att väga in och bedöma möjligheten att få ersättning vid be- hov. Det bör därför enligt SKR också framgå av underlaget vid en ansökan om att genomföra en klinisk prövning eller prestandastudie vilken in- formation tilltänkta försökspersoner ska få om möjligheterna till ersätt- ning.

Av artikel 63.2 d i MDR-förordningen och artikel 59.2 d i IVDR-förord- ningen framgår det att den information som ska lämnas till försöksperson- en, eller i tillämpliga fall dennes ställföreträdare, ska inbegripa informa- tion om de tillämpliga ersättningssystemen för skador som avses i artikel

69 respektive artikel 65 i EU-förordningarna. Enligt punkt 4.3, kapitel II i bilaga XV till MDR-förordningen och punkt 4.3, kapitel I i bilaga XIV till IVDR-förordningen ska bevis på försäkringsskydd eller skadeersättnings- garanti lämnas in vid ansökan om tillstånd till klinisk prövning och pre- standastudie. Ansökan ska även innehålla de handlingar som ska användas för att inhämta informerat samtycke, däribland patientinformationsblad (jfr punkt 4.4, kapitel II i bilaga XV till MDR-förordningen och punkt 4.4, kapitel I i bilaga XIV till IVDR-förordningen).

Ansökan ska prövas av det land där prövningen eller studien ska utföras. Den som ansöker om tillstånd att genomföra en klinisk prövning eller pre- standastudie i Sverige ska således lämna in information om de tillämpliga ersättningssystem som finns för prövningen i Sverige samt ange den information som ska lämnas till försökspersonen om de tillämpliga ersätt- ningssystemen.

Om en sådan information saknas är ansökan inte fullständig och berörd medlemsstat kan därmed avslå ansökan (artikel 70.3 i MDR-förordningen och 66.3 i IVDR-förordningen). Ersättning för skada i samband med en klinisk prövning eller prestandastudie som genomförs i Sverige ska utgå från svenska regler och inte utifrån den lagstiftning som finns i det land som exempelvis sponsorn har sin hemvist i. Om en person önskar delta i en klinisk prövning eller prestandastudie i ett annat land inom EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ska det landet, i enlighet med bestämmelserna i EU-förordningarna, ha ett ersättningssystem för skador. Vidare ska information om de tillämpliga ersättningssystemen för skador i det landet lämnas för att en person ska kunna ta ställning till om

han eller hon vill delta i prövningen.

231

Prop. 2020/21:172 10.14 Krav på andra kliniska prövningar

Regeringens förslag: Bestämmelserna om kliniska prövningar i MDR- förordningen, den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter och föreskrifter med- delade i anslutning till den lagen ska även gälla för en klinisk prövning som inte genomförs i något av de syften som anges i artikel 62.1 i MDR- förordningen. Den kliniska prövningen får påbörjas efter det att tillstånd meddelats i enlighet med artikel 70.7 b i MDR-förordningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från kraven i MDR-förordningen, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen när det gäller dessa prövningar. Den myndighet som regeringen bestämmer ska i enskilda fall få besluta om undantag från sådana krav. Beslut ska få förenas med villkor.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag.

Genom att införa nationella krav ser Region Östergötland och Linköp- ings universitet en risk i att svensk rätt kommer i obalans med de i övriga Europa och att detta skulle medföra att Sverige inte kommer kunna erbjuda konkurrensmässiga förhållanden för vare sig startup-företag eller forsk- ning i stort. Regionen rekommenderar att behörig myndighet lättar på kraven när så är lämpligt utifrån säkerheten för forskningspersoner och att dokumentationskravet lättas för akademiska studier. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) stöder förslagen men anser att det är viktigt att kraven endast ska gälla aktiviteter hos tillverkare och leverantörer. Bestämmel- serna får inte enligt SKR:s mening hindra vårdgivarnas utvärdering av medicintekniska produkter och metoder inom ramen för kvalitets- utveckling och kvalitetssäkring av sin verksamhet. Göteborgs universitet undrar om prövningar som undantas från kraven i MDR-förordningen i enlighet med artikel 82 i MDR-förordningen ändå kommer att omfattas av etikprövningslagens bestämmelser. Liknande synpunkt framför även Sahl- grenska Universitetssjukhuset. Swedish Medtech anser att det är bra att prövningar som inte utförs i de syften som anges i artikel 62.1 endast behöver ansöka om etiskt godkännande och inte godkännas av både Läke- medelsverket och Etikprövningsmyndighetens. Därutöver anser Swedish Medtech att krav på registrering i Eudamed bör omfatta även de kliniska prövningar som inte kräver tillstånd från andra än Etikprövningsmyndig- heten. Umeå universitet tar upp frågan om gränsdragningen mellan egen- tillverkade produkter i artikel 5.5 i MDR-förordningen och artikel 5.5 i IVDR-förordningen och studier med egentillverkad medicinteknisk utrust- ning i samband med klinisk forskning med medicinska frågeställningar.

Skälen för regeringens förslag

I artikel 82.1 i MDR-förordningen anges det att de kliniska prövningar som

inte genomförs i något av de syften som förtecknas i artikel 62.1 ska följa

232

bestämmelserna i artiklarna 62.2, 62.3, 62.4 b, c, d, f, h och l samt 62.6. Prop. 2020/21:172 Av artikel 82.1 följer att nu aktuella prövningar ska genomgå vetenskaplig

och etisk granskning och får genomföras endast om den etiska granskning- en inte resulterat i ett negativt yttrande (artiklarna 62.3 och 62.4 b). Där- emot behöver inte prövningen godkännas av Läkemedelsverket (jfr artikel

62.4a). Bland de ytterligare krav som inte behöver uppfyllas i dessa situa- tioner kan följande nämnas.

– Artikel 62.4 e: Den förväntade nyttan för försökspersonerna eller för folkhälsan rättfärdigar de förutsebara riskerna och olägenheterna, och det övervakas ständigt att detta villkor uppfylls.

– Artikel 62.4 i: Den kliniska prövningen har utformats för att medföra minsta möjliga smärta, obehag, rädsla och andra förutsebara risker för för- sökspersonerna, och både risknivån och graden av lidande har särskilt de- finierats i den kliniska prövningsplanen och övervakas ständigt.

– Artikel 62.4 j: Ansvaret för den sjukvård som tillhandahålls försöks- personerna åligger en läkare med lämpliga kvalifikationer eller, i förekom- mande fall, en kvalificerad tandläkare eller annan person som enligt nationell rätt har behörighet att tillhandahålla den aktuella sjukvården under de förhållanden som gäller för kliniska prövningar.

– Artikel 62.4 k: Ingen otillbörlig påverkan, inklusive ekonomisk sådan, får utövas gentemot försökspersonen eller, i förekommande fall, dennes lagligen utsedda ställföreträdare avseende deltagande i den kliniska pröv- ningen.

Därutöver behöver inte heller kravet om att försökspersonen, eller om försökspersonen inte kan ge ett informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, får när som helst utan negativa följder och utan att behöva motivera sitt beslut avsluta deltagandet i en klinisk prövning genom att återkalla sitt informerade samtycke (artikel 62.5 i MDR-förordningen) beaktas. Inte heller kravet i artikel 62.7 i MDR-för- ordningen om att de anläggningar där den kliniska prövningen genomförs ska vara lämpliga för den kliniska prövningen och ska likna anläggningar där produkten är avsedd att användas behöver beaktas i nu aktuella prövningar.

Vilka prövningar kan det gälla?

Det kan finnas prövningar som görs utan att syftena är de som anges i artikel 62.1. Det är således prövningar som inte syftar till att fastställa och kontrollera att en produkt konstrueras, tillverkas och förpackas på ett sådant sätt att den under normala användningsförhållanden är lämplig för ett eller flera av de specifika ändamål som anges i artikel 2.1 och uppnår de avsedda prestanda som anges av dess tillverkare. Det är inte heller pröv- ningar för att fastställa och kontrollera att en produkt har de kliniska för- delar som dess tillverkare angett eller för att fastställa och kontrollera pro- duktens kliniska säkerhet och dokumentera oönskade bieffekter under en produkts normala användningsförhållanden och bedöma om de risker som dessa innebär är acceptabla när de vägs mot de fördelar som ska uppnås med produkten.

Artikel 82 i MDR-förordningen kan komma att omfatta flera situationer. Här följer exempel på de situationer som kan komma att omfattas av denna

artikel.

233

Prop. 2020/21:172 Det kan handla om en studie med en tidig prototyp, där man vet att det inte är den produkten som ska CE-märkas och släppas på marknaden, men man gör studier på människa för att komma vidare med produktutveck- lingen. Därmed är produkten inte färdigutvecklad och de säkerhetslösning- ar och riskminimeringar man förväntar sig hos en färdig produkt är möjlig- en inte på plats.

234

Ett annat exempel är studier som testar en kombination av produkter (till exempel internationella forskningskonsortier med universitet, startup- bolag, stora företag som bidrar med olika komponenter) som tillsammans bildar ett system där ingen tydlig tillverkare med ansvar för helheten finns.

Det kan röra sig om studier där en produkt som inte är CE-märkt används för forskningsändamål i sammanhang där man egentligen inte studerar den medicintekniska produktens funktioner, prestanda och säkerhet utan den används för att till exempel underlätta administrering av läkemedel eller mätning av vissa parametrar. Det kan även vara aktuellt med CE-märkta medicintekniska produkter som används utanför avsedd användning på detta sätt.

Studier kan göras av någon annan än tillverkaren, där produkten ännu inte är CE-märkt eller där produkten är CE-märkt men används utanför avsedd användning, och syftet är något annat än att samla in data för be- dömning om överensstämmelse. Dessa typer av studier kan förekomma både med och utan tillverkarens medverkan.

Det kan vara frågan om studier med vissa specialanpassade produkter för att jämföra om de är bättre eller sämre än andra alternativ. Det kan även vara studier med konsumentprodukter som används för ett medicinskt syfte fastän produkten inte saluförs som en medicinteknisk produkt eller är avsedd av tillverkaren som en medicinteknisk produkt. Ett exempel skulle kunna vara om man prövar att använda vanlig kontorstejp för att försluta operationssår.

Ytterligare exempel är studier som görs i forskningssyfte utan att det är tänkt att leda till en kommersiell produkt samt prövningar med egentill- verkade produkter.

Ytterligare bestämmelser i nationell rätt

För att skydda försökspersonernas rättigheter, säkerhet, värdighet och väl- befinnande samt den vetenskapliga och etiska integriteten hos kliniska prövningar som inte genomförs i något av de syften som förtecknas i artikel 62.1, ska varje medlemsstat, enligt artikel 82.2 i MDR-förordning- en, fastställa eventuella ytterligare krav på sådana prövningar som är lämpliga för den berörda medlemsstaten. I många av de exempel som anges ovan kan riskerna för försökspersonerna vara lika stora eller kanske större än i studier som görs i de syften som anges i artikel 62.1.

De krav som uppställs i artikel 82.1 är inte så rigorösa som de som gäller kliniska prövningar i övrigt. Kraven i artikel 82.1 kan mer ses som mini- mikrav. Umeå universitet anser att flera av de krav som inte behöver upp- fyllas enligt artikel 82.1 är viktiga patientsäkerhets- och forskningsetiska krav. För att skydda försökspersonernas rättigheter, säkerhet, värdighet och välbefinnande bedömer regeringen att det i den nya lagen med kom- pletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska pro- dukter bör anges att bestämmelserna om kliniska prövningar i MDR-för-

ordningen, nämnda lag och föreskrifter meddelade i anslutning till nämnda lag även ska gälla för en klinisk prövning som inte genomförs i något av de syften som förtecknas i artikel 62.1 i MDR-förordningen. Det innebär att en ansökan ska göras även gällande dessa prövningar och den ansökan ska vara föremål för en vetenskaplig och en etisk granskning enligt den beslutsprocess som anges i MDR-förordningen, den nya lagen och före- skrifter meddelande i anslutning till den lagen. Linköpings universitet väl- komnar förtydligandet i lagstiftningen då det länge har funnits en diskus- sion om vilka studier som ska kräva tillstånd från Läkemedelsverket och vilka krav som då ska ställas på den dokumentation som ska ingå i en an- sökan om klinisk prövning. Enligt universitet har det upplevts som otydligt både för forskaren och för de stödfunktioner som ska ge vägledning på området. Linköpings universitet och Region Östergötland ser en risk med regleringen och ställer frågan om svensk rätt kan kommer i obalans med övriga Europa som skulle medföra att Sverige inte kommer att kunna erbjuda konkurrensmässiga förhållanden för vare sig startup-företag eller forskning i stort. Remissinstanserna rekommenderar att kraven lättas när så är lämpligt utifrån säkerheten för forskningspersoner och att doku- mentationskravet lättas för akademiska studier. Regeringen håller med remissinstanserna i vad de anför. Undantag får beslutas efter en avvägning av konkurrensförhållanden, forskning och företagens behov. Men som remissinstanserna också påpekar så är säkerheten för forskningspersoner överordnad och beslut om undantag från krav får tas när så är motiverat ur risksynpunkt och i ljuset av patientsäkerhet och människors värde. Enligt artikel 70.7 i MDR-förordningen får vissa prövningar påbörjas efter det att ansökan validerats (artikel 70.7 a) och i andra fall efter det att tillstånd meddelats (artikel 70.7 b). I bägge fallen får prövningen inte påbörjas om den etiska granskningen resulterat i ett negativt yttrande. Nu aktuella pröv- ningar bör endast få påbörjas efter det att tillstånd meddelats. Det innebär att Läkemedelsverket får meddela beslut och att Etikprövningsmyndighet- en lämnar ett yttrande om den etiska granskningen till Läkemedelsverket.

Möjlighet till undantag

Det kan dock finnas prövningar som inte behöver uppfylla alla de krav som uppställs i EU-förordningen och nationell rätt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om att kraven i EU-förordningen, den nya lagen och i föreskrifter meddelade i anslutning till den lagen inte ska gälla vissa prövningar. Att regeringen eller myndigheten inte får undanta kraven i artiklarna 62.2, 62.3, 62.4 b, c, d, f, h och l samt 62.6 i MDR-förordningen framgår av artikel 82.1 och behöver inte ytterligare preciseras i bemyndigandet. Detta innebär bland annat att prövningar endast får genomföras om den etiska granskningen inte resulterat i ett negativt yttrande (artikel 62.4 b). Kravet på att Läke- medelsverket ska godkänna prövningen finns inte uppräknat i artikel 82.1 och det kravet kan därför undantas i förordning eller i myndighetsföre- skrifter (jfr artikel 62.4 a). Den myndighet som regeringen bestämmer bör även i enskilda fall få besluta om undantag från krav som anges i EU- förordningen eller i nationell rätt. Ett sådant beslut ska få förenas med villkor. Vilken myndighet som kommer att utses till den myndighet som

Prop. 2020/21:172

235

Prop. 2020/21:172 får meddela föreskrifter och i enskilda fall fatta beslut om undantag från nämnda krav kommer att beslutas i förordning.

Göteborgs universitet undrar om prövningar som undantas från kraven i MDR-förordningen i enlighet med artikel 82 i MDR-förordningen ändå kommer att omfattas av etikprövningslagens bestämmelser. Liknande syn- punkt framför även Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Sverige har valt att inkludera samtliga krav i MDR-förordningen på dessa prövningar som omfattas av artikel 82, inklusive Läkemedelsverkets tillstånd. Om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver att Läkemedelverkets tillstånd inte krävs, så ändrar det inte vad som anges i artikel 82.1, dvs. att prövning inte får ske om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande avseende prövningen. Etikprövningsmyndighetens ska således granska alla prövningar som omfattas av artikel 82. Etikpröv- ningsmyndighetens granskning kommer att baseras på lagen med kom- pletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om medicintekniska produkter, se avsnitt under rubriken Handläggningen när endast Etikprövningsmyndigheten ska granska ansökan.

Swedish Medtech anser att det är bra att prövningar som inte omfattas av

62.1endast behöver ansöka om etiskt godkännande och inte godkännas av både Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten, samt att man tar hänsyn till alla de olika typer av studier och tester som kan vara relevanta för olika medicintekniska produkter och deras olika användningsområden. I detta sammanhang noterar dock regeringen att huvudregeln kommer att innebära att en klinisk prövning som omfattas av artikel 82 ska ha tillstånd av Läkemedelsverket och att Etikprövningsmyndigheten ska granska prövningen, men att föreskrifter om exempelvis undantag från Läke- medelsverkets godkännande ska kunna meddelas.

Handläggningen när endast Etikprövningsmyndigheten ska granska ansökan

I de fall som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om undantag från krav på tillstånd från Läkemedelsverket är det endast Etikprövningsmyndigheten som kommer att pröva ansökan. Frågan är då om ansökan ska skickas till Etikprövningsmyndigheten eller till Läkemedelsverket. Regeringen finner att det är en fördel att ansökan lämnas in till Läkemedelsverket även om den myndigheten inte kommer att meddela tillstånd. Fördelen med att Läkemedelsverket tar emot ansökan är att myndigheten kan se om ansökan verkligen avser en prövning som undantas från kraven om tillstånd från Läkemedelsverket. Det blir även lättare för sökanden att det inte finns olika mottagande myndigheter utan att ansökningar om prövningar och studier om medicintekniska produkter alltid ges in till Läkemedelsverket. I samband med ansökan betalar sökan- de ansökningsavgift till Läkemedelsverket med stöd av det förslag som lämnas i avsnitt 14.

Läkemedelsverket skickar därefter ansökan till Etikprövningsmyndig- heten för dess etiska granskning. Ansökan kan skickas till Etikprövnings- myndigheten med stöd av en bestämmelse i förordning. En sådan bestäm- melse får sekretessbrytande effekt, se avsnitt 12.2.

Som anges i avsnitt 10.2–10.4 så föreslås det att det i den nya lagen med

kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar

236

om medicintekniska produkter ska anges att resultatet av en etisk gransk- Prop. 2020/21:172 ning enligt artiklarna 62.4 b, 75.3 b och 78.10 i EU-förordningen ska redo-

visas i ett yttrande som beslutas av Etikprövningsmyndigheten och lämnas till Läkemedelsverket. Etisk granskning ska således utföras av Etikpröv- ningsmyndigheten enligt den föreslagna lagen.

Att Läkemedelsverket får Etikprövningsmyndighetens yttrande även i de fall som Läkemedelsverket inte behöver godkänna prövningen kan vara av godo så att den myndigheten kan följa utvecklingen på området. Därtill kan Läkemedelsverket rapportera in Etikprövningsmyndighetens beslut i Eudamed. Detta leder till att uppgifter om samtliga kliniska prövningar och prestandastudier kommer att finnas upptagna i Eudamed. Att alla klin- iska prövningar och prestandastudier, även sådana som inte kräver tillstånd från andra än Etikprövningsmyndigheten, ska registreras i Eudamed är något som Swedish Medtech anser vara en fördel och ligga i alla berörda parters intresse. Enligt Swedish Medtech ökar en sådan transparens möjligheten för tillverkaren att hålla sig bättre informerad om prövningar och studier som initieras med de egna produkterna. Därmed underlättas eftermarknadskontroll och övervakning av nytta/riskförhållandet, samt in- hämtandet av eventuella nya relevanta kliniska data, för studier som till- verkaren inte är involverad i som sponsor eller på annat sätt stöder eller är informerad om. Regeringen noterar emellertid att Eudamed håller på att byggas upp och att dess innehåll således inte är helt bestämt. Regeringen kommer därför att fortsätta att följa frågan.

Ytterligare synpunkter om kraven på kliniska prövningar enligt artikel 82

SKR anser det viktigt att kraven endast ska gälla aktiviteter hos tillverkare och leverantörer och anför att bestämmelserna inte får hindra vårdgivarnas utvärdering av medicintekniska produkter och metoder inom ramen för kvalitetsutveckling och kvalitetssäkring av sin verksamhet. Regeringen noterar att det av artikel 61 i MDR-förordningen och artikel 56 i IVDR- förordningen framgår under vilka förutsättningar som kliniska prövningar och prestandastudier ska göras vid en klinisk utvärdering eller prestanda- utvärdering. Huruvida de utvärderingar som SKR pekar på kommer att omfattas av bestämmelserna om kliniska prövningar eller prestandastudier

iEU-förordningarna eller av föreslagen nationell bestämmelse lämnas åt tillämpande myndigheter att bedöma. I de fall en klinisk prövning bedöms omfatta artikel 82 kan undantag från kraven i MDR-förordningen, den nya lagen och föreskrifter meddelade med stöd av den lagen, meddelas eller beslutas med stöd av det ovan föreslagna bemyndigandet.

Umeå universitet tar upp frågan om gränsdragningen mellan egentill- verkade produkter i artikel 5.5 i MDR-förordningen och artikel 5.5 i IVDR-förordningen och studier med egentillverkad medicinteknisk utrust- ning i samband med klinisk forskning med medicinska frågeställningar. Enligt regeringen är detta en fråga om tillämpningen av EU-förordningar- nas bestämmelser och frågan lämnas till tillämpande aktörer att bedöma.

237

Prop. 2020/21:172 11

Tillsyn inklusive marknadskontroll

238

11.1Tillsyn över EU-förordningarna och den nya lagen

Regeringens förslag: Tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningar- na, den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förord- ningar om medicintekniska produkter samt de föreskrifter som med- delas med stöd av lagen ska utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

En tillsynsmyndighet ska ha rätt att för tillsynen på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs och få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där produkter hanteras eller där kliniska prövningar eller prestandastudier utförs. Om det behövs för tillsynen, ska myndigheten få göra undersökningar och ta prover. För kostnader på grund av undersökningar eller för uttagna prov ska det inte betalas ersättning.

En tillsynsmyndighet ska få besluta de förelägganden som behövs för att MDR- och IVDR-förordningarna, den nya kompletterande lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen ska följas. Tillsynsmyndigheten ska också få besluta om föreläggande om tillträde vägras. Ett beslut om föreläggande ska få förenas med vite.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorians förslag anges det också att tillsynsmyndigheten ska få besluta om föreläggande om myndigheten vägras hjälp.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Läkemedels- verket har en synpunkt på lagtextens utformning. Myndigheten anser att det i lagtexten bör anges att tillsynsmyndigheten både får besluta om före- lägganden och förbud.

E-hälsomyndigheten efterlyser förtydligande avseende tillsynsansvaret mellan Läkemedelsverket, Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) och Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) för medicintekniska pro- dukter som innehåller eller består av programvara eller it-system. E-hälso- myndigheten ser även ett behov av informationsutbyte mellan myndighet- erna gällande incidenter för vissa produktkategorier och vägledning kring hur incidentrapporteringen för sådana produkter ska gå till. Region Stock- holm anser att ansvarsfördelningen mellan Läkemedelsverket, Inspektion- en för vård och omsorg (IVO) samt Socialstyrelsen vad gäller ansvar och befogenheter inom området medicintekniska komponenter av avancerade terapier behöver tydliggöras ytterligare. Enligt Region Stockholms mening bör Läkemedelsverket vara ansvarig tillsynsmyndighet för dessa områden och över verksamheter där kirurgiska ingrepp och injektions- behandlingar i estetiskt syfte utförs. Däremot tillstyrker Region Stockholm att IVO är ansvarig tillsynsmyndighet för anmälningar om negativa händ- elser inom det medicintekniska området. Sveriges Kommuner och Region- er (SKR) är tveksamt till om kommuners arbete med tillsyn över miljö- farlig verksamhet bör utökas med information om implantat. Denna tvek-

samhet gäller enligt SKR trots förslaget i departementspromemorian

Prop. 2020/21:172

Stärkt skydd för den enskilde vid estetiska behandlingar (Ds 2019:20) där

 

sådana uppgifter föreslås ingå och där tillsynsansvaret föreslås övergå till

 

IVO.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Berörda tillsynsmyndigheter och nuvarande ansvarsfördelning

 

Läkemedelsverket utövar tillsyn över medicintekniska produkter och deras

 

tillverkare och är den myndighet som får utfärda föreskrifter om medicin-

 

tekniska produkter. Läkemedelsverket tar emot och hanterar rapporter om

 

negativa händelser och tillbud med CE-märkta medicintekniska produkter

 

från hälso- och sjukvården samt från tillverkare och från allmänheten.

 

Läkemedelsverket är också marknadskontrollmyndighet för medicin-

 

tekniska produkter.

 

IVO utövar tillsyn över hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens an-

 

vändning av medicintekniska produkter och egentillverkning av medicin-

 

tekniska produkter. IVO hanterar anmälningar om negativa händelser och

 

tillbud med egentillverkade medicintekniska produkter och tar även emot

 

rapporter om negativa händelser och tillbud med CE-märkta medicintekn-

 

iska produkter. IVO är marknadskontrollmyndighet för egentillverkade

 

medicintekniska produkter.

 

Socialstyrelsen är den myndighet som får utfärda föreskrifter för hälso-

 

och sjukvård, bland annat om användning av medicintekniska produkter i

 

hälso- och sjukvården.

 

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har tillsyn över all verksamhet med

 

strålning i den svenska vården. SSM utfärdar föreskrifter om strålsäkerhet,

 

prövar tillståndsansökningar och följer upp så att de som bedriver sjukvård

 

och tandvård följer de regler som gäller. SSM är marknadskontrollmynd-

 

ighet för tekniska anordningar och ämnen som alstrar strålning.

 

E-hälsomyndigheten noterar att antalet medicintekniska produkter som

 

innehåller eller består av programvaror eller it-system ökar. Dessa pro-

 

dukter behöver uppfylla flera olika regelverk med olika syften och per-

 

spektiv och tillsynsansvaret faller därför på flera olika myndigheter. Detta

 

gäller exempelvis när ett informationssystem som uppfyller definitionen

 

av medicinteknisk produkt inte har utvecklats med tillräckligt skydd i

 

designen av produkten för att förhindra att obehöriga får tillgång till data.

 

Bristande skydd kan enligt E-hälsomyndigheten leda till risker avseende

 

patientsäkerhet, personuppgiftshantering och säkerhetsskydd. E-hälso-

 

myndigheten ser därför ett behov av en reglerad samverkan, informations-

 

utbyte och vägledning mellan Läkemedelsverket, MSB och IMY, för

 

medicintekniska produkter som innehåller eller består av programvaror

 

eller it-system. Det kan här nämnas att IMY hette Datainspektionen före

 

den 1 januari 2021. E-hälsomyndigheten bedömer att samverkan mellan

 

myndigheterna behövs för att kunna vägleda berörda företag och organisa-

 

tioner om vad som ska rapporteras som en incident till de olika myndig-

 

heterna. E-hälsomyndigheten anser även att vägledning för en sådan

 

incidentrapportering behöver beakta säkerhets- och krypteringsbehov vid

 

överföring och tillgängliggörandet av incidentrapporterna så att en incid-

 

ent kopplad till cybersäkerhet inte resulterar i ökad risk vid spridning av

 

information. Regeringen noterar att dessa frågor inte kan tas upp i detta

239

Prop. 2020/21:172 lagstiftningsarbete. Regeringen kommer att följa utvecklingen i dessa fråg- or och om reglering behövs så kommer det att föreslås i ett separat lagstift- ningsarbete.

240

Bestämmelser i EU-förordningarna

I MDR-förordningen finns bestämmelser som ger behörig myndighet rätt att begära att tillverkare, den auktoriserade representanten, importören och distributören ska ge myndigheten all information och dokumentation som är nödvändig för att visa produktens överensstämmelse med kraven, jäm- för exempelvis artiklarna 10–11, 13–14 och 16. Den behöriga myndighet- en får även begära att tillverkaren, importören och distributören utan kost- nad ger myndigheten provexemplar av produkten eller tillgång till pro- dukten. Dessa aktörer ska även på en behörig myndighets begäran sam- arbeta med denna om de korrigerande åtgärder som vidtagits för att undan- röja eller, om det inte är möjligt, minska riskerna med de produkter som de har släppt ut på marknaden eller tagit i bruk.

Av artikel 10.14 i MDR-förordningen framgår att om tillverkaren inte samarbetar eller om den information och dokumentation som lämnats är ofullständig eller felaktig, får den behöriga myndigheten, i syfte att säker- ställa skydd av folkhälsan och patientsäkerheten, vidta alla lämpliga åt- gärder för att förbjuda, begränsa eller förena med särskilda krav tillhanda- hållandet av produkten på sin nationella marknad, dra tillbaka produkten från den marknaden eller återkalla den till dess att tillverkaren samarbetar eller lämnar fullständig och korrekt information.

I artikel 76 i MDR-förordningen anges de korrigerande åtgärder som medlemsstaten får vidta om en klinisk prövning inte motsvarar de krav som uppställs i förordningen. Bland de korrigerande åtgärder som får vid- tas är återkallelse av tillståndet för den kliniska prövningen och beslut att tillfälligt avbryta eller avsluta den kliniska prövningen.

Tillverkare ska, enligt artikel 86, även skriva periodiska säkerhets- rapporter för produkter. För produkter i klass IIb och III ska dessa rapport- er uppdateras årligen och lämnas till behörig myndighet om den begär det. För klass IIa ska uppdatering göras vid behov och minst vartannat år. Till- verkaren ska anmäla allvarliga tillbud och korrigerande säkerhetsåtgärder på marknaden till behörig myndighet. När behörig myndighet får vetskap om ett allvarligt tillbud av hälso- och sjukvårdspersonal, användare eller patienter ska den vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den be- rörda produktens tillverkare utan dröjsmål underrättas om det misstänkta allvarliga tillbudet.

Därtill ska tillverkarna, enligt artikel 89, samarbeta med behöriga mynd- igheter vid analysen av de allvarliga tillbud som inträffat och de korriger- ande säkerhetsåtgärder som tillverkaren har vidtagit, planerat eller ålagts att utföra. Gällande kliniska prövningar är det sponsorn som är ansvarig för att registrera och rapportera negativa händelser som inträffat med på- följande korrigerande åtgärder och de korrigerande säkerhetsåtgärder på marknaden som vidtagits. På begäran av medlemsstaten där den kliniska prövningen utförs ska sponsorn tillhandahålla information om dessa händelser.

Liknande bestämmelser finns i IVDR-förordningen för medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och prestandastudier.

Anpassning av svensk rätt

Av 11 § lagen (1993:584) om medicintekniska produkter framgår det att tillsynen över efterlevnaden av lagen samt de föreskrifter som har meddel- ats med stöd av lagen utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Denna bestämmelse bör föras över till den nya lagen med kompletteringar till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. Bestämmelsen bör dock kompletteras med att tillsynen även ska omfatta efterlevnaden av EU-förordningarna.

Vidare anges det i 12 § lagen om medicintekniska produkter att en tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs och få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där medicintekniska produkter hanteras. Om det behövs för tillsynen får myndigheten göra undersökningar och ta prover. För kostnader på grund av undersökningar eller för uttagna prov lämnas inte ersättning. En tillsynsmyndighet får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra åtgärderna. Av 13 § framgår att en tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska efterlevas. Vidare får tillsynsmyndigheter enligt 14 § förena en begäran, ett föreläggande och förbud med vite. Det betyder att den ansvarige aktören kan tvingas att betala ett penningbelopp (vite) om en begäran, ett föreläggande eller ett förbud inte följs.

I de fall det i EU-förordningarna regleras att en behörig myndighet får begära information och handlingar, tillgång till lokaler eller att berörd aktör vidtar åtgärder ska detta grundas på relevant bestämmelse i EU-för- ordning och nationella bestämmelser kommer inte att tillämpas. Det- samma gäller de korrigerande åtgärder som en medlemsstat får vidta enligt artikel 76 i MDR-förordningen eller artikel 72 i IVDR-förordningen. För att den tillsyn och de åtgärder som anges i EU-förordningarna ska bli verk- ningsfulla bör emellertid tillsynsbestämmelserna i 11–14 §§ lagen om medicintekniska produkter även omfatta tillsyn av EU-förordningarna och föras över till den nya lagen. Således får en tillsynsmyndighet befogenhet att vidta de åtgärder som i dag anges i 11–14 §§ lagen om medicintekniska produkter och därmed även förena förelägganden med vite. Ett beslut om föreläggande kan innebära krav på att adressaten ska vidta en viss åtgärd (påbud) eller avstå från att vidta en viss åtgärd (förbud). Frågan om möjlighet till hjälp av Polismyndigheten eller Kronofogdemyndigheten behandlas i avsnitt 11.2.

Läkemedelsverket anser att det i författningstexten bör anges att tillsyns- myndigheten får besluta om både förelägganden och förbud. Detta för att få tydlighet och att lagtexten ska överensstämma med lydelsen i nuvarande

13§ lagen om medicintekniska produkter. En sådan skrivning ligger också i linje med den motsvarande bestämmelsen i 14 kap. 3 § läkemedelslagen (2015:315). Regering bedömer dock att ordet förelägga innebär att adress- aten ska vidta en viss åtgärd (påbud) eller avstå från att vidta en viss åtgärd (förbud). Det är därför konsekvent att i lagtexten endast ange att tillsyns- myndigheten får besluta om förelägganden.

I viss utsträckning får tillsynsbestämmelserna i lagen karaktären av dele- gation, eftersom det i ett flertal bestämmelser i EU-förordningen är regler- at hur den berörda medlemsstaten ska agera. Det får dock anses vara en

Prop. 2020/21:172

241

Prop. 2020/21:172

242

godtagbar lösning att även reglera tillsynsansvaret i den nya lagen för att tillsynsmyndigheten därmed ska få tillgång till verkningsfulla åtgärder. Samma bedömning gjordes vid anpassning av svensk rätt till förordning (EG) nr 726/2004 (prop. 2005/06:70 s. 155) och anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:197 s. 138).

Av 11 § förordningen (1993:876) om medicintekniska produkter fram- går att Läkemedelsverket utövar tillsyn över att lagen om medicintekniska produkter och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. I fråga om de produkter som tillverkas inom hälso- och sjukvården samt tandvården och som endast ska användas i den egna verksamheten (egentillverkade produkter) utövas tillsynen emellertid av IVO.

I promemorian föreslogs det att Läkemedelsverket ska ha tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningarna, den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Läkemedels- verkets tillsyn ska dock begränsas i den mån som tillsynsansvar ges till IVO.

Region Stockholm anser att ansvarsfördelningen mellan Läkemedels- verket, IVO och Socialstyrelsen vad gäller ansvar och befogenheter inom området medicintekniska komponenter av avancerade terapier behöver tydliggöras ytterligare. Region Stockholm anser att Läkemedelsverket ska vara ansvarig tillsynsmyndighet för EU-förordningarna. Genom att samla ansvaret hos en myndighet minskas risken enligt regionen för att olika myndigheter gör skilda bedömningar. Region Stockholm tillstyrker dock förslaget om att IVO är ansvarig tillsynsmyndighet för anmälningar om negativa händelser inom det medicintekniska området. Regeringen kom- mer i förordning att bestämma vilka myndigheter som ska utöva tillsyn. Även om flera tillsynsmyndigheter utses så kommer deras ansvar vara fast- ställt och avgränsat till olika områden och utifrån deras kompetens. I de fall flera myndigheter utses till tillsynsmyndigheter i olika områden så ska de samverka med varandra för att säkerställa enhetliga bedömningar. Sådan samverkan görs med stöd av 8 § förvaltningslagen (2017:900).

Tillsyn över externa reprocessare

Som framgår av avsnitt 9.5 så kan det komma att införas bestämmelser i svensk rätt som innebär att reprocessing och återanvändning av engångs- produkter ska vara tillåten. Om sådan hantering tillåts, kommer regeringen att i förordning utse tillsynsmyndigheter för denna verksamhet.

Tillsyn över kliniska prövningar och prestandastudier

I dag har Läkemedelsverket tillsyn över kliniska prövningar och pre- standastudier. Överklagandenämnden för etikprövning har från och med den 1 januari 2020 tillsyn över att etikprövningslagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och villkor som har meddelats i samband med godkännande vid etikprövning följs. Den etiska granskningen kom- mer att regleras i den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter (jfr avsnitt 10.2–10.4). Beslutsprocessen för att få tillstånd att genomföra klin- iska prövningar och prestandastudier kommer att ändras när EU-förord-

ningarna börjar tillämpas. Ansökningar om att få genomföra en prövning Prop. 2020/21:172 och studie ska granskas ur ett etiskt perspektiv av Etikprövningsmyndig-

heten. I huvuddelen av dessa ansökningar ska Etikprövningsmyndigheten lämna ett yttrande om slutsatsen av den etiska bedömningen till Läke- medelsverket. Läkemedelsverket fattar i dessa fall ett slutligt beslut för vilket Etikprövningsmyndighetens yttrande ligger till grund. I vissa fall fattar Etikprövningsmyndigheten ett självständigt beslut om att en pröv- ning eller studie är etiskt godtagbar.

Tillsyn ska även i fortsättningen utövas över kliniska prövningar och prestandastudier. Läkemedelsverket bör vara den myndighet som utövar tillsyn över EU-förordningarnas efterlevnad. Eftersom etikprövningslagen inte kommer att tillämpas på kliniska prövningar och prestandastudier så kommer Överklagandenämnden för etikprövnings tillsynsansvar inte att omfatta kliniska prövningar och prestandastudier. Av 26 § förvaltnings- lagen framgår att en myndighet inom ramen för sitt utredningsansvar kan begära ett yttrande från en annan myndighet eller från någon enskild. Vidare framgår av 8 § samma lag att en myndighet inom sitt verksamhets- område ska samverka med andra myndigheter. Det innebär att Läke- medelsverket kan begära in synpunkter från till exempel Etikprövnings- myndigheten eller Överklagandenämnden för etikprövning om en etisk fråga som uppstått inom ramen för tillsynen behöver utredas. Frågan om tillsyn av etiska frågor i kliniska prövningar och prestandastudier bör dock analyseras noggrannare.

Tillsyn över bestämmelser om unik produktidentifiering (UDI) och information om implantat vid estetiska behandlingar

Estetiska behandlingar omfattar flera olika typer av ingrepp och injektion- er. Bland de kirurgiska behandlingarna kan nämnas operativa lyft av mage, bål, armar, panna och ögonbryn samt ansikts- och halslyft. Kirurgiska ingrepp på öron, näsa och bröst är ytterligare exempel, liksom fettsugning och insättningar av implantat. Bland de icke-kirurgiska behandlingarna kan nämnas fillers, laserbehandlingar, kemiska peelingbehandlingar m.m. EU-förordningarna reglera flera av de produkter som används vid dessa ingrepp, men förordningarna reglerar inte användningen av dessa produkt- er. Emellertid bör det regleras vilken myndighet som ska ha tillsyn över att en person som får ett implantat inopererat i sig får information om im- plantatet i enlighet med artikel 18 i MDR-förordningen (jfr avsnitt 9.7) och att den unika produktidentifieringen (UDI) gällande implantat i klass III lagras och förvaras i enlighet med MDR-förordningen (jfr avsnitt 9.11). Förutom implantat kan fillers komma att klassificeras som implantat i klass III. I dagsläget kan estetiska behandlingar exempelvis med filler ske inom verksamhet som inte är att anse som hälso- och sjukvård och behandlingarna kan utföras av personal som inte har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården. Det innebär att i dagsläget kan fillers hanteras i verksamheter som inte omfattas av det tillsynsansvar som IVO har, eftersom inspektionens tillsynsansvar omfattar just hälso- och sjukvården och dess personal, jämför 7 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Lagändringar om estetiska behandlingar bland annat med filler har föreslagits i propositionen Lag om estetiska kirurgiska ingrepp

243

Prop. 2020/21:172 och estetiska injektionsbehandlingar (prop. 2020/21:57). Innebörden av dessa ändringar behandlas nedan.

Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd innehåller kompletterande bestämmelser till miljöbalkens kapitel om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Av 38 § den förordningen framgår en anmälningsskyldighet för bland annat verksamhet där allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling som innebär risk för blod- smitta genom användning av skalpeller, akupunkturnålar, piercingsverk- tyg eller andra liknande skärande eller stickande verktyg. Anmälan ska göras till den kommun där verksamheten ska bedrivas.

Kommuner har ett generellt tillsynsansvar för lokaler för allmänna ända- mål och att de brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer m.m., jfr 9 kap. 3 och 9 §§ och 26 kap. 3 § miljöbalken. I 45 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges att kommunen vid sin tillsyn bland annat ska prioritera lokaler som allmän- heten har tillgång till, däribland lokaler för vård och där yrkesmässig hygienisk behandling erbjuds.

Som nämns i avsnitt 6.3 så har en ny lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar föreslagits i en proposition som be- slutades av regeringen den 3 december 2020. Förslagen i den pro- positionen innebär bland annat att behandlingar med fillers kommer att omfattas av den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. Sådana behandlingar kommer enligt förslaget i departementspromemorian Stärkt skydd för den enskilde vid estetiska be- handlingar (Ds 2019:20) inte längre vara anmälningspliktiga enligt förord- ningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Enligt förslagen i pro- positionen kommer IVO vara tillsynsmyndighet för de verksamheter som omfattas av den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. Kommunens tillsynsansvar över lokaler där all- mänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling föreslås samtidigt begränsas så att den inte avser verksamheter som endast omfattas av den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektions- behandlingar. Ändringarna och den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar föreslås träda i kraft den 1 juli 2021.

I departementspromemorian Anpassningar till EU:s förordningar om medicinteknik – del 2 (Ds 2019:32) gjordes bedömningen att dessa be- stämmelser är tillräckliga i och med förslagen i den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar och att ytterligare bestämmelser med anledning av den kommunala tillsynen inte behövdes. SKR är dock tveksamt till om kommuners arbete med tillsyn över miljö- farlig verksamhet bör utökas med information om implantat. Denna tvek- samhet gäller enligt SKR trots förslaget om en ny lag om estetiska kirurg- iska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar där sådana uppgifter föreslås ingå och där tillsynsansvaret föreslås övergå till IVO. Regeringen bedömer dock att regleringarna i den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar innebär en tillsyn av IVO som i sin omfattning är tillräcklig, men regeringen kommer att följa utvecklingen.

244

När en medlemsstat ska vidta lämpliga korrigerande åtgärder

Enligt artikel 31 i MDR-förordningen och artikel 28 i IVDR-förordningen ska tillverkare, auktoriserade representanter och importörer föra in den information om aktören som är specificerad i bilaga VI del A avsnitt 1 i det elektroniska systemet (Eudamed). När aktören är validerad av behörig myndighet rapporteras detta till Eudamed som skapar ett Eudamed- registreringsnummer (SRN) som är unikt för varje aktör. Senast ett år efter registreringen av informationen och därefter vartannat år ska den ekonom- iska aktören bekräfta att uppgifterna är korrekta. Om ingen bekräftelse har lämnats inom sex månader från dessa tidsfrister, får en medlemsstat vidta lämpliga korrigerande åtgärder på sitt territorium fram till dess att den ekonomiska aktören fullgör den skyldigheten. Det är således en medlems- stat och inte behörig myndighet som enligt bestämmelserna får vidta korrigerande åtgärder.

I tillsynsbestämmelserna i den nya lagen med kompletterande bestäm- melser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska det fram- gå att tillsynen över att bestämmelserna i EU-förordningarna, nämnda lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen ska utövas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den myndighet som utses till tillsynsmyndighet kan därvid vidta lämpliga åtgärder för att se till att de ekonomiska aktörerna uppfyller sina skyldigheter. Det innebär att om en ekonomisk aktör inte bekräftar uppgifterna i enlighet med bestämmelsen i artikel 31.5 i MDR-förordningen eller artikel 28.5 i IVDR-förordningen så kan tillsynsmyndigheten förelägga den ekonomiska aktören att, eventuellt vid vite, bekräfta uppgifterna. Att förelägganden som meddelas med stöd av MDR- och IVDR-förordningarna kan förenas med vite föreslås framgå av en bestämmelse i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter (se avsnittet ovan under rubriken Anpassning av svensk rätt). Ytterligare bestämmelser i lag utöver ovan nämnda tillsynsbestämmelser behöver inte införas.

Anmälda organ

Av artikel 44 i MDR-förordningen och artikel 40 i IVDR-förordningen framgår att den nationella myndigheten med ansvar för anmälda organ fortlöpande ska övervaka de anmälda organen på sitt territorium för att säkerställa att de uppfyller kraven i bilaga VII. Enligt EU-förordningarna ska alltså myndigheten med ansvar för anmälda organ också vara tillsynsmyndighet. I tillsyns- och övervakningsuppgiften ingår enligt artiklarna 44.4 i MDR-förordningen och 40.4 i IVDR-förordningen att minst en gång om året bedöma om varje anmält organ under myndighetens ansvar fortfarande uppfyller kraven i bilaga VII. Tre år efter att ett anmält organ har anmälts och återigen vart fjärde år därefter ska en fullständig ny bedömning för att fastställa om det anmälda organet fortfarande uppfyller kraven i bilaga VII göras av myndigheten med ansvar för anmälda organ (artikel 44.10 i MDR-förordningen och artikel 40.10 i IVDR-förordning- en). Kommissionen får också meddela delegerade akter för att ändra frekvensen för fullständiga nya sådana bedömningar.

I de fall företag har ackrediterats av Styrelsen för ackreditering och tekn- isk kontroll (Swedac) och valt att åberopa ackrediteringsintyg utfärdade av Swedac, ansvarar Swedac för tillsynen av ackrediteringsintyget. Detta är

Prop. 2020/21:172

245

Prop. 2020/21:172 också ett krav enligt artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. Enligt denna artikel ska nationella ackrediteringsorgan utöva tillsyn över de organ för bedömning av överens- stämmelse som de har utfärdat ackrediteringsintyg för.

246

I frågan om tillsyn över anmälda organ görs det samma bedömning i denna proposition som gjordes i propositionen Anpassningar till EU:s nya förordningar om medicintekniska produkter – del 1 (prop. 2016/17:197). Det innebär att Swedac utövar tillsyn över de anmälda organ som ackredit- erats av Swedac och att den ansvariga myndigheten för anmälda organ ut- övar tillsyn över de anmälda organ som utsetts i enlighet med MDR- och IVDR-förordningarna. Som anges i avsnitt 7 föreslås det att Läkemedels- verket även fortsättningsvis är ansvarig myndighet för anmälda organ.

Marknadskontroll

I artiklarna 93–100 i MDR-förordningen och 88–95 i IVDR-förordningen finns bestämmelser om marknadskontroll. Marknadskontroll kan ses som en form av tillsyn. Marknadskontrollen är inriktad på att granska de pro- dukter som släppts ut på marknaden för att se om dessa uppfyller gällande krav. Genom marknadskontrollen kontrollerar behörig myndighet att de produkter som släpps ut på marknaden överensstämmer med unionslag- stiftningen och att produkterna inte utgör ett hot mot hälsa, säkerheten eller andra aspekter av skyddet av allmänintresse (jfr artiklarna 2.61 och 93.1 i MDR-förordningen och artiklarna 2.64 och 88.1 i IVDR-förordningen).

Av skäl 26 i ingressen till MDR-förordningen och skäl 24 i ingressen till IVDR-förordningen framgår att de produkter som omfattas av förordning- arna även omfattas av de bestämmelser om marknadskontroll i unionen och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med salu- föring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. I svensk rätt finns kompletterande bestämmelser till den EU-förordningen i förordningen (2014:1039) om marknadskontroll av varor och annan när- liggande tillsyn. I den förordningen finns en förteckning över marknads- kontrollmyndigheter som ingår i Marknadskontrollrådet. Bland dessa marknadskontrollmyndigheter finns Läkemedelsverket. Av skäl 27 i ingressen till MDR-förordningen och skäl 25 i ingressen till IVDR-förord- ningen anges det dock att för att de relevanta aktörerna lättare ska förstå de krav som fastställs i MDR- och IVDR-förordningarna och därmed följa dem i större utsträckning anges det i MDR- och IVDR-förordningarna vilka allmänna skyldigheter som de olika ekonomiska aktörerna har vid saluföring av produkter.

Bestämmelserna om marknadskontroll i förordning (EU) nr 765/2008 upphävs i samband med att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkt- er och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 blir fullt tillämpligt den 16 juli 2021. Bestämmelser om marknadskontroll kommer således att finnas i den nya EU-förordningen, EU:s marknadskontrollförordning. Emellertid ska EU:s

marknadskontrollförordning inte tillämpas i den mån det finns särskilda bestämmelser med samma syfte i harmoniserad unionslagstiftning som på ett mer specifikt sätt reglerar särskilda aspekter av marknadskontroll och tillsyn (artikel 2.1). Sådana bestämmelser som mer specifikt reglerar sär- skilda aspekter av marknadskontroll och tillsyn får anses finnas i MDR- och IVDR-förordningarna. Dessa bestämmelser i MDR- och IVDR-för- ordningarna gäller således framför EU:s marknadskontrollförordning. För- slag till anpassningar av svensk rätt till EU:s marknadskontrollförordning har lämnats i betänkandet Enhetlig och effektiv marknadskontroll (SOU 2020:49). Eventuella lagändringar som den EU-förordningen föranleder kommer att behandlas i det lagstiftningsarbetet.

När det kommer till marknadskontrollsbestämmelserna i EU-förord- ningarna om medicintekniska produkter så är det inte endast tillverkare och auktoriserade representanter som kan kontaktas av behöriga myndig- heter, såsom var fallet i EU-direktiven, utan även distributörer och importörer kan kontaktas av de behöriga myndigheterna.

Behöriga myndigheter ska göra lämpliga kontroller av produkterna. Dessa kontroller görs genom granskning av dokument, fysiska kontroller och laboratoriekontroller.

Behöriga myndigheter ska under vissa förutsättningar vidta åtgärder med stöd av bestämmelserna i artiklarna 93–98 i MDR-förordningen och artiklarna 88–93 i IVDR-förordningen. Dessa åtgärder består i att kräva dokumentation och information, att kräva att utan kostnad få provexemplar eller tillgång till produkten och att göra anmälda och, om det behövs, oan- mälda inspektioner av lokaler (artikel 93.3 i MDR-förordningen och artikel 88.3 i IVDR-förordningen).

De berörda myndigheterna får begära att ekonomiska aktörer vidtar korrigerande åtgärder eller drar tillbaka en produkt från marknaden. Myndigheterna får även begära att ekonomiska aktörer begränsar till- handahållandet av produkten på marknaden, förenar tillhandahållandet av produkten med vissa krav eller återkallar produkten. Behöriga myndigheter får även beslagta, förstöra eller på annat sätt göra produkter obrukbara om produkten utgör en oacceptabel risk eller är förfalskad. Myndigheterna får även vidta dessa åtgärder för att skydda folkhälsan.

I Sverige har Läkemedelsverket utsetts till den behöriga myndigheten som ansvarar för genomförandet av bestämmelserna i MDR- och IVDR- förordningarna. Detta anges i 1 a § förordningen (2007:1205) med instruk- tion för Läkemedelsverket. Läkemedelsverket är således den myndighet som ska vidta de åtgärder som anges i artiklarna 93–98 i MDR-förordning- en respektive 88–93 IVDR-förordningen och myndigheten ska då åberopa relevant artikel i sitt beslut. Som anges i avsnittet ovan under rubriken Anpassning av svensk rätt får den myndighet som regeringen utser till tillsynsmyndighet även besluta om föreläggande med vite. Sådana beslut kan tillsynsmyndigheten fatta med stöd av tillsynsreglerna i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekn- iska produkter. Tillsynsbestämmelserna gör det därmed möjligt att besluta om administrativa sanktioner som är effektiva, proportionella och avskräckande (jfr artikel 113 i MDR-förordningen, artikel 106 i IVDR- förordningen och avsnitt 15).

Prop. 2020/21:172

247

Prop. 2020/21:172

248

Samarbete med Tullverket

Marknadskontroll omfattar även kontroll av produkter som förs in till Sverige från tredjeländer. I Sverige är det Tullverket som utför kontroller av varor som förs in i och ut ur landet. Tullverket har således en viktig roll i marknadskontrollarbetet även om myndigheten inte utför marknads- kontroll i egentlig mening eftersom myndigheten inte har de specifika kun- skaper som krävs för att på ett säkert sätt kunna avgöra om produktsäker- hetskraven är uppfyllda. Tullverket har emellertid ett gott samarbete med respektive marknadskontrollmyndighet.

Av artikel 93.10 i MDR-förordningen och artikel 88.10 i IVDR-förord- ningen framgår det att om mer än en myndighet ansvarar för marknads- kontroll och yttre gränskontroll i en medlemsstat, ska dessa myndigheter samarbeta med varandra genom att sinsemellan dela med sig av informa- tion som är relevant för deras roll och uppgifter. Som anges i avsnittet ovan under rubriken Marknadskontroll så framgår det av skäl 26 i ingressen till MDR-förordningen och skäl 24 i ingressen till IVDR-förordningen att de bestämmelser om marknadskontroll i unionen och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden som fastställs i förordning (EU) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter ska tillämpas på de produkter som omfattas av MDR- och IVDR-förordningarna. Samarbetet mellan myndigheter som ansvarar för marknadskontroll och yttre gränskontroll regleras i bestäm- melserna i förordning (EG) nr 765/2008 och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/98/EG. Därtill finns kompletterande bestämmelser i förordningen om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn och i tullför- ordningen (2016:287). Ytterligare bestämmelser med anledning av artikel

93.10i MDR-förordningen och artikel 88.10 i IVDR-förordningen be- döms inte behövas. Eventuella bestämmelser kan dock komma att införas vid anpassningen av svensk rätt till EU:s marknadskontrollförordning. De anpassningarna kommer att göras i ett separat lagstiftningsarbete.

Åtgärder som ska vidtas av en medlemsstat med anledning av marknads- kontroll

I artiklarna 95.6, 95.7 och 96–98 i MDR-förordningen och artiklarna 90.6,

90.7och 91–93 i IVDR-förordningen anges åtgärder som medlemsstaterna kan vidta. I dessa bestämmelser är det således medlemsstaterna, och inte behöriga myndigheter, som pekas ut att vidta åtgärderna. Bland de åtgärder som ska vidtas är att informera kommissionen och de andra medlemsstat- erna om relevanta kompletterande uppgifter som de har tillgång till med avseende på den berörda produktens bristande överensstämmelse med kraven och om eventuella åtgärder som de vidtagit rörande produkten. Ett annat exempel är att en berörd medlemsstat under vissa villkor ska vidta lämpliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda tillhandahållandet av pro- dukten på marknaden eller säkerställa att den återkallas eller dras tillbaka från marknaden. Medlemsstaten ska också underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om dessa åtgärder.

Regeringen bör ge relevant myndighet i uppgift att vidta de åtgärder som Prop. 2020/21:172 en medlemsstat kan vidta enligt artiklarna 95.6, 95.7 och 96–98 i MDR-

förordningen och artiklarna 90.6, 90.7 och 91–93 i IVDR-förordningen. Den myndigheten bör även vara mottagare för den information som den Europeiska kommissionen ska vidarebefordra till eller göra tillgänglig för medlemsstater enligt ovan nämnda artiklar. Regeringen kan utse relevant myndighet i förordning med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

God administrativ praxis

Av artikel 99 i MDR-förordningen och artikel 94 i IVDR-förordningen framgår det att behöriga myndigheter ska ange vilka bestämmelser i MDR- förordningen respektive IVDR-förordningen som åtgärderna grundas på. Om en åtgärd riktar sig till en specifik ekonomisk aktör ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta den berörda ekonomiska aktören om den åtgärden, och ska samtidigt informera den ekonomiska aktören om vilka rättsmedel som står till förfogande enligt den berörda medlemsstat- ens lagstiftning eller administrativa praxis och vilka tidsfrister som gäller för sådana rättsmedel. Om åtgärderna är allmänt tillämpliga, ska de offent- liggöras på lämpligt sätt. Med undantag för de fall då det krävs omedelbara åtgärder vid oacceptabel risk för människors hälsa eller säkerhet, ska den berörda ekonomiska aktören innan några åtgärder antas ges tillfälle att lägga fram sina synpunkter för den behöriga myndigheten inom en lämplig tidsfrist som anges tydligt. Om åtgärder vidtagits utan att den ekonomiska aktören har fått möjlighet att lägga fram sina synpunkter ska denne ges möjlighet att göra detta så snart som möjligt, och den vidtagna åtgärden ska ses över omedelbart därefter. Alla åtgärder som antagits ska omedel- bart upphävas eller ändras när den ekonomiska aktören har kunnat visa att den vidtagit effektiva korrigerande åtgärder och att produkten uppfyller kraven i denna förordning.

De behöriga myndigheterna ska via det elektroniska systemet underrätta det berörda anmälda organet och myndigheten med ansvar för det anmälda organet om den vidtagna åtgärden.

Det kan nämnas att beslut som fattas av en tillsynsmyndighet eller marknadskontrollmyndighet och åtgärder som vidtas av dessa myndig- heter omfattas av förvaltningslagen. Denna lag uppfyller de åtaganden som anges i artikel 99 i MDR-förordningen och artikel 94 i IVDR-förordning- en. Bland annat anges det i 32–33 §§ förvaltningslagen att beslut ska vara motiverade och att parten så snart som möjligt ska underrättas om beslutet och om eventuella möjligheter att överklaga det. Några ytterligare bestäm- melser i lag eller förordning bedöms inte behövas för att anpassa svensk rätt till dessa artiklar.

11.2

Polismyndigheten eller

 

 

Kronofogdemyndigheten

 

 

 

Regeringens förslag: Polismyndigheten ska på begäran av en tillsyns-

 

myndighet lämna den hjälp som behövs när tillsynsmyndigheten vidtar

 

åtgärder eller verkställer beslut som har meddelats med stöd av EU-

 

förordningarna, den nya lagen med kompletterande bestämmelser till

249

Prop. 2020/21:172 EU-förordningarna och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, om

250

1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen behöver tillgripas, eller

2.det annars finns synnerliga skäl.

En tillsynsmyndighet ska även få begära handräckning av Krono- fogdemyndigheten för att genomföra åtgärderna eller verkställa beslut- en. Vid handräckning ska bestämmelserna i utsökningsbalken om verk- ställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhys- ning eller avlägsnande gälla.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag kan biträde lämnas för åtgärder och beslut som meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Vidare anges det inte i promemorians förslag att utsök- ningsbalkens regler för handräckning ska gälla och i vilken omfattning de bestämmelserna ska tillämpas.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Kronofogde- myndigheten anser att det i lagen ska framgå vilka bestämmelser som ska gälla vid handräckning och att det bör övervägas om grundavgift ska få tas ut även när handräckning sker utan en exekutionstitel.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 12 § lagen om medicintekniska produkter har en tillsynsmyndighet rätt att få handräckning av Krono- fogdemyndigheten för att genomföra åtgärder som behövs för att få upp- lysningar och handlingar samt tillgång till områden, lokaler och andra utrymmen.

Frågan är om denna bestämmelse bör överföras till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. Det noteras att en majoritet av de marknadskontrollmyndighet- er som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknads- kontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av för- ordning (EEG) nr 339/93 har rätt till biträde av Polismyndigheten i sin kontrollverksamhet. Några myndigheter får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för detta ändamål.

När det finns risk för hot eller handgripligheter i samband med utövandet av kontrollen bör det vara möjligt att begära biträde av Polismyndigheten. Biträde bör dock endast kunna begäras i sådana situationer där det finns ett verkligt behov av Polismyndighetens särskilda befogenheter att använda våld. Det finns därför anledning att närmare ange förutsättning- arna för en sådan begäran på det sätt som i dag förekommer i ett flertal lagstiftningar, t.ex. i 3 § lagen (2018:125) med kompletterande bestäm- melser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning. Enligt dessa bestämmelser får hjälp begäras av Polismyndigheten endast om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas eller om det annars finns synnerliga skäl. En marknadskontrollmyndighet kan t.ex. begära hjälp av Polismyndigheten

om den ekonomiska aktören vägrar tillträde till lokalerna. Det kan vara fråga om synnerliga skäl om det finns en överhängande risk för att pro- dukter eller handlingar kommer att förstöras och det inte finns möjlighet att avvakta tills verkställigheten löses på annat sätt. Om det finns behov av att avlägsna fysiska hinder för att kunna genomföra en kontroll, kan det vara mer ändamålsenligt att myndigheterna – i stället för att begära hjälp av Polismyndigheten – har möjlighet att begära handräckning av Krono- fogdemyndigheten. Eftersom behovet av biträde alltså kan variera bör myndigheterna ha möjlighet att vända sig antingen till Polismyndigheten eller till Kronofogdemyndigheten beroende på omständigheterna i det en- skilda fallet. Bestämmelsen bör även omfatta en möjlighet att ansöka om biträde av Kronofogdemyndigheten i enlighet med resonemanget ovan. Biträde kan lämnas om det behövs när myndigheten vidtar åtgärder eller verkställer beslut enligt EU-förordningarna, den nya lagen med komplett- erande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. I promemorian föreslogs det att biträde kunde lämnas vid åtgärder och beslut som med- delats enligt den nya lagen eller de EU-bestämmelser som den lagen kom- pletterar. I jämförelse med lagförslaget i promemorian ska lagbestämmels- en utformas så att biträde kan ges i samma omfattning som det tillsynsan- svar tillsynsmyndigheten har, dvs. även gällande åtgärder och beslut som har meddelats med stöd av de föreskrifter som har meddelats med stöd av den nya lagen.

När det gäller utformningen av bestämmelsen om Kronofogdemyndig- hetens biträde så efterlyser Kronofogdemyndigheten ett förtydligande om vilka bestämmelser om handräckning som ska tillämpas. Regeringen anser att det i bestämmelsen bör framgå att vid handräckning ska bestämmelser- na i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande gälla. Bestämmelsen utformas i enlighet med handräckningsbestämmelsen i 2 kap. 2 § lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om åter- användning.

Kronofogdemyndigheten påpekar att det bör övervägas om grundavgift ska få tas ut även när handräckning sker utan att det finns en exekutions- titel. Myndigheten anser att den bör få täckning för kostnaden som är för- knippad med handläggningen av målet. Enligt förslaget ska tillsyns- myndigheten få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Det innebär att det inte är fråga om verkställighet av ett beslut om handräck- ning och verkställigheten grundar sig då inte på en exekutionstitel. Krono- fogdemyndigheten har i sådana fall inget stöd att påföra grundavgift i ärendet (5–6 §§ förordningen [1992:1094] om avgifter vid Kronofogde- myndigheten). Handräckning på begäran av en tillsynsmyndighet bedöms endast komma att ske i sällsynta undantagsfall. Det bedöms därmed inte nödvändigt att i dagsläget införa avgifter för de aktuella ärendena.

Prop. 2020/21:172

251

Prop. 2020/21:172 12

Sekretess och tystnadsplikt

252

12.1Sekretess för uppgifter som ska hanteras i enlighet med MDR- och IVDR-förordningarna

Regeringens bedömning: Med undantag av vad som anges i avsnitt

12.2.och 12.3 så krävs det inga lagändringar för den sekretess som ska gälla för uppgifter som hanteras i enlighet med MDR-och IVDR- förordningarna.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över promemorians bedömning.

Skälen för regeringens bedömning

IMDR- och IVDR-förordningarna regleras den information, de uppgifter och de data som ska skickas mellan de ekonomiska aktörerna, de behöriga myndigheterna, medlemsstaterna och kommissionen. I vissa fall, exempel- vis gällande egentillverkade produkter i artikel 5.5 i MDR-förordningen och artikel 5.5 i IVDR-förordningen ska uppgifter lämnas av hälso- och sjukvårdsinstitutioner. I många fall ska informationen lämnas genom de elektroniska system som EU-databasen för medicintekniska produkter ska innehålla (artikel 33 i MDR-förordningen och artikel 30 i IVDR-förord- ningen). Denna databas kallas för Eudamed och det är sju elektroniska system som ska ingå i den databasen. Dessa elektroniska system är följande:

a)Det elektroniska system för registrering av produkter som avses i artikel 29.4 i MDR-förordningen och artikel 26 i IVDR-förordningen.

b)Den UDI-databas som avses i artikel 28 i MDR-förordningen och artikel 25 i IVDR-förordningen.

c)Det elektroniska system för registrering av ekonomiska aktörer som avses i artikel 30 i MDR-förordningen och artikel 27 i IVDR-förordning- en.

d)Det elektroniska system för anmälda organ och intyg som avses i artikel 57 i MDR-förordningen och artikel 52 i IVDR-förordningen.

e)Det elektroniska system för kliniska prövningar och prestandastudier som avses i artikel 73 i MDR-förordningen respektive artikel 69 i IVDR- förordningen.

f)Det elektroniska systemet för säkerhetsövervakning och för övervakning av produkter som släppts ut på marknaden som avses i artikel 92 i MDR-förordningen och artikel 87 i IVDR-förordningen.

g)Det elektroniska system för marknadskontroll som avses i artikel 100 i MDR-förordningen och artikel 95 i IVDR-förordningen.

EU-förordningarnas bestämmelser om att hålla vissa uppgifter hemliga

Artikel 109 i MDR-förordningen och artikel 102 i IVDR-förordningen innehåller bestämmelser om sekretess. Av artikel 109.1 i MDR-förord-

ningen och artikel 102.1 i IVDR-förordningen framgår att de parter som Prop. 2020/21:172 berörs av tillämpningen av EU-förordningarna ska respektera konfiden-

tialitet när det gäller den information och de uppgifter som de får när de fullgör sina uppgifter och som avser

a)personuppgifter i enlighet med direktiv 95/46/EG,

b)fysiska eller juridiska personers affärshemligheter och företagshem- ligheter, inklusive immateriella rättigheter, om det inte föreligger ett all- mänintresse av att uppgifterna utlämnas, och

c)ett effektivt genomförande av MDR-förordningen respektive IVDR- förordningen, särskilt med avseende på inspektioner, utredningar eller revisioner.

Direktiv 95/46/EG (dataskyddsdirektivet) ersattes den 25 maj 2018 av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphäv- ande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan be- nämnd EU:s dataskyddsförordning. Av artikel 94.2 i EU:s data-skyddsför- ordning framgår att hänvisningar till dataskyddsdirektivet ska anses som hänvisningar till EU:s nya dataskyddsförordning. Därmed kommer hän- visningen till direktiv 95/46/EG i EU-förordningarna om medicintekniska produkter att vara en hänvisning till EU:s nya dataskyddsförordning.

I artikel 109.2 i MDR-förordningen och artikel 102.2 i IVDR-förord- ningen framgår det att, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 109.1

iMDR-förordningen respektive artikel 102.1 i IVDR-förordningen, ska sådan information som på konfidentiell basis utbyts mellan behöriga myndigheter och mellan behöriga myndigheter och kommissionen inte lämnas ut utan föregående överenskommelse med den myndighet som lämnade informationen.

Av artikel 109.3 i MDR-förordningen och artikel 102.3 i IVDR-förord- ningen framgår att sekretessbestämmelserna inte påverkar kommission- ens, medlemsstaternas och de anmälda organens rättigheter och skyldig- heter när det gäller att utbyta information och utfärda varningar och inte heller de berörda personernas straffrättsliga skyldighet att lämna informa- tion. Därtill får kommissionen och medlemsstaterna i enlighet med artikel 109.4 i MDR-förordningen och artikel 102.4 i IVDR-förordningen utbyta konfidentiell information med de tillsynsmyndigheter i tredjeländer med vilka de har slutit bilaterala eller multilaterala avtal om konfidentialitet.

Bestämmelserna om konfidentialitet i artikel 109 i MDR-förordningen och artikel 102 i IVDR-förordningen gäller i den omfattning inget annat anges i förordningarna eller i nationell rätt rörande sekretess. Eftersom det finns särskilda bestämmelser om sekretess för kliniska prövningar och pre- standastudier i artikel 73.3 i MDR-förordningen och artikel 69.3 i IVDR- förordningen så gäller inte artikel 109 i MDR-förordningen och artikel 102

iIVDR-förordningen på dessa områden. Den sekretess som gäller enligt artikel 73.3 i MDR-förordningen och artikel 69.3 i IVDR-förordningen be- handlas nedan i avsnitt 12.2.

Ytterligare en bestämmelse om konfidentialitet

Enligt artikel 44.12 i MDR-förordningen och artikel 40.12 i IVDR-förord-

ningen ska en medlemsstat minst en gång om året lämna en rapport till

253

Prop. 2020/21:172 kommissionen och samordningsgruppen för medicintekniska produkter om sin övervakning och bedömning på plats av anmälda organ och, i tillämpliga fall, dotterbolag och underleverantörer. Rapporten ska inne- hålla närmare uppgifter om resultatet av denna verksamhet och ska be- handlas konfidentiellt av samordningsgruppen för medicintekniska pro- dukter och kommissionen, men ska innehålla en sammanfattning som ska göras allmänt tillgänglig. Sammanfattningen av rapporten ska läggas in i det elektroniska system som avses i artikel 57 i MDR-förordningen och artikel 52 i IVDR-förordningen.

Sekretess för uppgifter i EU-databasen

Direktåtkomst och allmän handling

Läkemedelsverket kommer att få tillgång genom direktåtkomst till de upp- gifter som finns i Eudamed. Uppgifter i utländska databaser som en svensk myndighet har direktåtkomst till utgör allmänna handlingar hos myndigheten, om uppgifterna ingår i en s.k. färdig elektronisk handling eller om de kan sammanställas med rutinbetonade åtgärder och utan an- vändning av förbjudna sökbegrepp (jfr prop. 2011/12:157 s. 8). Därmed kan uppgifter i Eudamed anses inkomna till och förvarade hos Läke- medelsverket i tryckfrihetsförordningens mening och ska på begäran lämnas ut om någon sekretessbestämmelse inte är tillämplig. Det bör dock nämnas att det i 2 kap. 14 § tryckfrihetsförordningen finns undantag från vad som är en allmän handling. Ett av dessa undantag är den s.k. biblio- teksregeln. Biblioteksregeln syftar till att undanta en viss kategori av handlingar från de hos myndigheten förvarade allmänna handlingarna, nämligen sådana som ska anses ingå i myndighetens bibliotek. Med ett bibliotek avses en samling handlingar som är organiserade på ett sådant sätt att samlingen enligt vanligt språkbruk är att betrakta som ett bibliotek (prop. 1975/76:160 s. 179 f.). Även upptagningar i form av databaser omfattas av biblioteksregeln. Kravet är att myndigheten använder upptagningen på samma sätt som man använder litteratur i ett bibliotek, dvs. för att söka information (se RÅ 1986 not. 290). Det är möjligt att uppgifter som kommer att finnas i Eudamed kan komma att omfattas av biblioteksregeln och därmed inte anses utgöra allmänna handlingar.

I de fall uppgifterna i databasen är att anse som allmänna handlingar kan följande anföras. De uppgifter som enligt EU-förordningarna ska omfattas av konfidentialitet ska inte lämnas ut av svenska myndigheter. Således bör sådana uppgifter i allmänna handlingar omfattas av sekretess. Även om en EU-förordning är direkt tillämplig i Sverige ska en sekretessbestämmelse i en EU-rättsakt motsvaras av en tillämplig bestämmelse eller hänvisning

ioffentlighets- och sekretesslagen (2009:400, förkortad OSL). Detta med beaktande av att det i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen anges att en begränsning av offentlighetsprincipen ska anges i särskild lag eller, om det

ivissa fall är lämpligare, i en annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar. Därmed uppstår fråga om svensk rätt behöver anpassas till vad som anges

iartikel 109 i MDR-förordningen och artikel 102 i IVDR-förordningen.

Sekretess för uppgifter vid Läkemedelsverkets utredning, tillståndsgivning och tillsyn

254

Enligt artikel 109.1 b och c i MDR-förordningen och artikel 102.1 b och c i IVDR-förordningen ska uppgifter kunna hållas hemliga för att skydda information som rör affärs- och företagshemligheter och för att säkerställa ett effektivt genomförande av respektive förordning, särskilt med avse- ende på inspektioner, utredningar eller revisioner.

Sekretess gäller enligt 30 kap. 23 § OSL, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i en statlig myndighets verksamhet som består i bland annat utredning, tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på produktion, handel eller näringslivet i övrigt för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Detsamma gäller för uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Det sistnämnda skyddet är emellertid starkare i och med att det här inte uppställs något skaderekvisit. I stället råder absolut sekretess. Att sekretess även kan gälla för den som trätt i affärsförbindelse eller likn- ande förbindelse har ansetts behövas eftersom verksamhet av det slag som avses i paragrafen kan ge en myndighet kännedom också om andra för- hållanden hos tredje man än sådana som kan betecknas som affärs- eller driftförhållanden m.m. Som exempel kan Läkemedelsverkets tillsynsverk- samhet enligt läkemedels- och narkotikaförfattningarna tänkas medföra kännedom om mycket ömtåliga personliga förhållanden rörande personer som står i kontakt med den som inspekteras (jfr Offentlighets- och sekretesslagen – En kommentar, Lenberg m.fl.). Som nämnts gäller sekretessen enligt 30 kap. 23 § OSL endast i den utsträckning som regeringen föreskrivit det. Regeringen har i 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641, förkortad OSF), och punkt 33 i dess bilaga föreskrivit att uppgifter inom ramen för statliga myndigheters verk- samhet som består i utredning, tillståndsgivning och tillsyn enligt lagen (1993:584) om medicintekniska produkter kan bli föremål för sekretess. Enligt punkt 33 gäller dock inte sekretess för enskilds affärs- eller driftför- hållanden, uppfinningar eller forskningsresultat vid tillsyn över produkt- säkerheten hos varor som är avsedda för konsumenter eller kan antas komma att användas av konsumenter, om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör risk för skada på person har sådan vikt att uppgift- en bör lämnas ut. Sekretessen gäller inte heller för uppgifter i tillsynsverk- samheten vad gäller anmälda organ som avses i 9 a § första stycket lagen om medicintekniska produkter om intresset av allmän kännedom om för- hållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att de bör lämnas ut. Sekretessen gäller inte heller för uppgifter som ska offentliggöras enligt 2 kap. 18 § läkemedelsförordningen (2015:458).

Regler om medicintekniska produkter finns i lagen om medicintekniska produkter och sekretess finns därmed i ärenden som rör utredning, till- ståndsgivning och tillsyn enligt den lagen.

När regleringen i MDR-förordningen ska börja tillämpas bör bestäm- melserna i OSF ses över så att uppgifter vid Läkemedelsverkets utredning, tillståndsgivning och tillsyn kan omfattas av sekretess i den omfattning som anges i EU-förordningarna. Enligt artikel 109.1 b i MDR-förordning- en och artikel 102.1 b i IVDR-förordningen ska sekretess om information som rör affärs- och företagshemligheter inte gälla om det finns ett allmänt

Prop. 2020/21:172

255

Prop. 2020/21:172 intresse av att lämna ut uppgifterna. Dessa begränsningar får beaktas när bestämmelserna i OSF ses över.

Sekretess vid revision eller annan granskning

Av artikel 109.1 c i MDR-förordningen och artikel 102.1 c i IVDR-förord- ningen framgår att uppgifter ska kunna hållas hemliga vid revision. I 17 kap. 1 § OSL anges att sekretess gäller för uppgift om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspektion, revision eller annan gransk- ning som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med gransk- ningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs. Bestämmelsen syftar till att skydda uppgifter om planläggning eller annan förberedelse för gransk- ning av olika slag såsom exempelvis uppgifter som rör de personer eller myndigheter som ska bli föremål för granskning, tiden för granskningen och granskningsplaner. Bestämmelsen har i praxis inte ansetts generellt tillämplig på allt material i ett granskningsärende utan endast på uppgifter som angår förberedelser inför en förestående granskning (Kammarrätten i Stockholm, dom den 24 maj 2000, mål nr 2303–2000). Denna bestäm- melse motsvarar således endast till vissa delar den sekretess som krävs enligt artikel 109 i MDR-förordningen och artikel 102 i IVDR- förordningen.

Sekretess för övriga uppgifter i databasen

Som ovan nämns anges det i artikel 109.1 c i MDR-förordningen och artikel 102.1 c i IVDR-förordningen att uppgifter ska vara konfidentiella för ett effektivt genomförande av respektive förordning, särskilt med avse- ende på inspektioner, utredningar eller revisioner. Uppgifter med anled- ning av inspektioner, utredningar och revisioner framkommer under till- ståndsprövningar, tillsyn och marknadskontroller och bör i stora delar innehålla affärshemligheter som kan sekretessbeläggas enligt 30 kap. 23 § OSL. Emellertid kan den aktuella kommunikationen även omfatta information om myndigheters beredningsunderlag, tidsplaner m.m. Därtill kan det komma att finnas uppgifter i Eudamed om utredningar och tillsyn av produkter som inte ska tillhandahållas i Sverige.

Arbete pågår om databasens utformning. För det fall Läkemedelsverket kan komma att få direkttillgång även till ovan nämnda uppgifter kan dessa uppgifter, beroende på deras karaktär, komma att anses vara undantagna från vad som är en allmän handling i enlighet med den s.k. biblioteksregeln i 2 kap. 14 § tryckfrihetsförordningen. Som ovan anförs syftar denna regel till att undanta en viss kategori av handlingar från de hos myndigheten förvarade allmänna handlingarna, nämligen sådana som ska anses ingå i myndighetens bibliotek. Med ett bibliotek avses en samling handlingar som är organiserade på ett sådant sätt att samlingen enligt vanligt språkbruk är att betrakta som ett bibliotek (prop. 1975/76:160 s. 179 f.). Om denna regel inte kan anses tillämpbar på en viss handling kan den handlingen anses vara en allmän handling.

Sekretess kan i vissa delar gälla enligt 17 kap. 1 § OSL men bedöms inte omfatta alla uppgifter som ska vara konfidentiella enligt MDR- och IVDR- förordningarna.

256

Enligt 15 kap. 1 a § OSL gäller sekretess för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs. Vidare gäller motsvar- ande sekretess för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att över- lämna den till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt.

Sekretessregleringen enligt 15 kap. 1 a § OSL kan t.ex. omfatta kon- fidentiella uppgifter mellan medlemsstaterna vid utarbetandet av utred- ningsrapporter och uppgifter om produkter som berör andra länder än Sverige men som Läkemedelsverket kommer att få tillgång till genom Eudamed. Regeringen bedömer att 15 kap. 1 a § OSL kan tillämpas när det gäller de uppgifter som ska hållas hemliga enligt artikel 109 i MDR- förordningen och artikel 102 i IVDR-förordningen, men som inte omfattas av 17 kap. 1 § eller 30 kap. 23 § OSL.

Ytterligare om utbyte av information mellan medlemsstater och kommissionen

Av artikel 109.2 i MDR-förordningen och artikel 102.2 i IVDR-förord- ningen framgår att information som utbyts på konfidentiell basis mellan behöriga myndigheter och mellan behöriga myndigheter och kommission- en inte ska lämnas ut utan föregående överenskommelse med den mynd- ighet som lämnade informationen. Dessa begränsningar för att lämna ut uppgifter ska dock inte påverka tillämpningen av bestämmelserna om kon- fidentialitet i artikel 109.1 i MDR-förordningen och artikel 102.1 i IVDR- förordningen.

Artikel 109.2 i MDR-förordningen och artikel 102.2 i IVDR-förordning- en innebär att i det fall en medlemsstat avser att lämna ut konfidentiella uppgifter som den fått från en annan medlemsstat så ska den första med- lemsstaten fråga den andra medlemsstaten om informationen får lämnas ut.

I OSL finns sekretessbestämmelser där hänsyn tas till viljan hos den som lämnat uppgifterna, exempelvis 17 kap. 7 och 7 a §§ och 29 kap. 13 § OSL. Detta talar för att en liknande bestämmelse bör införas i OSL även gällande artikel 109.2 i MDR-förordningen och artikel 102.2 i IVDR-för- ordningen.

Bestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL tillkom efter det att ovan nämnda bestämmelser beslutats. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att svenska myndigheter kan uppfylla internationella förpliktelser om sekretess och tystnadsplikt, i den utsträckning detta krävs för att Sverige ska kunna delta i det internationella samarbetet. Av propositionen Sekretess i det internationella samarbetet (prop. 2012/13:192) framgår bland annat att vid bedömningen om Sveriges möjligheter att delta i det internationella samarbetet försämras om uppgiften röjs, så kan en svensk myndighet skyndsamt ta kontakt med den utlämnande myndigheten för att utreda förhållandena i det enskilda fallet. Gäller sekretess för uppgifterna hos den utländska myndigheten eller det mellanstatliga organet är utgångs- punkten typiskt sett att skaderekvisitet är uppfyllt, dvs. att det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i internationella samarbeten som avses i rätts- akten försämras om uppgiften röjs.

Prop. 2020/21:172

257

Prop. 2020/21:172 Det bedöms att kraven på en föregående avstämning innan uppgifter lämnas ut kan beaktas inom ramen för en tillämpning av 15 kap. 1 a § OSL. Ytterligare bestämmelser bedöms inte behövas avseende artikel 109.2 i MDR-förordningen och artikel 102.2 i IVDR-förordningen.

258

Sekretess för uppgifter i rapport om anmälda organ

Som anges ovan framgår det av artikel 44.12 i MDR-förordningen och artikel 40.12 i IVDR-förordningen att den årliga rapporten om övervak- ning och bedömning på plats av anmälda organ ska behandlas kon- fidentiellt av samordningsgruppen för medicintekniska produkter och kommissionen. Emellertid ska sammanfattningen av rapporten göras all- mänt tillgänglig och läggas in i det elektroniska system som avses i artikel 57 i MDR-förordningen respektive artikel 52 i IVDR-förordningen.

I de fall Läkemedelsverket har upprättat nämnda rapport eller får del av andra medlemsstaters rapport bör ovan angivna konfidentialitet omfattas av sekretess enligt OSL. Uppgifterna i dessa rapporter kan omfattas av sekretess med stöd av 15 kap. 1 a §, 17 kap. 1 § och 30 kap. 23 § OSL. Ytterligare bestämmelser bedöms inte behövas.

Sekretessgenombrott

Uppgiftslämnande till utländsk myndighet eller mellanstatlig organisation

Sekretessen i 30 kap. 23 § OSL, 9 § OSF och punkt 33 i bilagan till OSF kommer inte att hindra Läkemedelsverket att lämna ut uppgifter via Euda- med i enlighet med bestämmelserna i MDR- och IVDR-förordningarna. Detta till följd av regleringen i 8 kap. 3 § OSL vari det anges att sekretess- belagda uppgifter får röjas för en utländsk myndighet eller en mellanstatlig organisation om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. Med lag likställs EU-förordningar (se prop. 1998/99:18 s. 41 och 75 samt prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283). Några ändringar i OSL bedöms därmed inte behövas för att behörig myndighet ska få lämna ut uppgifter via Eudamed i enlighet med bestämmelser i EU-förordning- arna. Gällande sekretessen i 15 kap. 1 a § OSL gäller den endast om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs. Detta skaderekvisit är inte uppfyllt i de fall Läkemedelsverket lämnar uppgifter till andra utländ- ska myndigheter och kommissionen genom Eudamed i enlighet med vad som anges i bestämmelser i MDR- och IVDR-förordningarna. Sekretessbestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL hindrar således inte ett sådant utlämnande.

I fråga om sekretess med stöd av 17 kap. 1 § OSL så gäller den om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgift- en röjs. Detta skaderekvisit uppfylls inte om myndigheter överför informa- tion i enlighet med bestämmelser i MDR- eller IVDR-förordningen. Sekretess enligt 17 kap. 1 § OSL hindrar inte heller utlämnande av upp- gifter enligt dessa EU-förordningar.

I detta sammanhang ska artikel 109.2 i MDR-förordningen och artikel 102.2 i IVDR-förordningen uppmärksammas. Av dessa bestämmelser framgår att sådan information som på konfidentiell basis utbyts mellan be-

höriga myndigheter och mellan behöriga myndigheter och kommissionen inte lämnas ut utan föregående överenskommelse med den myndighet som lämnade informationen. Av artikel 109.3 i MDR-förordningen och artikel

102.3i IVDR-förordningen framgår att bestämmelserna om kon- fidentialitet i artikel 109.1 i MDR-förordningen och artikel 102.1 i IVDR- förordningen inte påverkar kommissionens, medlemsstaternas och de an- mälda organens rättigheter och skyldigheter när det gäller att utbyta information och utfärda varningar och inte heller de berörda personernas straffrättsliga skyldighet att lämna information. Bestämmelserna i artikel

109.2och 109.3 i MDR-förordningen och artikel 102.2 och 102.3 i IVDR- förordningen får beaktas vid en sekretessprövning enligt 15 kap. 1 a § och 30 kap. 23 § OSL.

Konfidentiell information till tredjeland

Av artikel 109.4 i MDR-förordningen och artikel 102.4 i IVDR-förord- ningen framgår att kommissionen och medlemsstaterna får utbyta kon- fidentiell information med de tillsynsmyndigheter i tredjeländer med vilka de har slutit bilaterala eller multilaterala avtal om konfidentialitet. De upp- gifter som kan behöva lämnas ut är sådana uppgifter som är att anse som affärshemligheter och som kan sekretessbeläggas enligt 30 kap. 23 § OSL. Möjligheten att utbyta konfidentiell information framgår av EU-förord- ningarna. Som nämns ovan framgår det av 8 kap. 3 § OSL att uppgifter som omfattas av sekretess får röjas för en utländsk myndighet eller en mellanstatlig organisation om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. Med lag likställs EU-förordningar. Således får uppgifter som omfattas av sekretess överlämnas i enlighet med artikel

109.4i MDR-förordningen och artikel 102.4 i IVDR-förordningen. Ytterligare regleringar i lag eller förordning krävs inte.

Sekretesstiden

Iartiklarna 109 i MDR-förordningen och artikel 102 i IVDR-förordningen anges ingen sekretesstid. Enligt 30 kap. 23 § OSL gäller däremot sekretessen i högst tjugo år för de uppgifter som en statlig myndighet får tillgång till under sin utredning, tillståndsgivning och tillsyn gällande en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forsknings- resultat samt om tredje man. För uppgifter enligt 15 kap. 1 a § OSL gäller sekretessen i högst 40 år. När det gäller sekretess enligt den sistnämnda bestämmelsen får dock regeringen, om det finns särskilda skäl, meddela föreskrifter om att sekretessen ska gälla under längre tid än 40 år. Ett sådant skäl kan vara att en bestämmelse om sekretess i en EU-rättsakt saknar begränsning i fråga om sekretesstid (prop. 2012/13:192 s. 36 och 45). Som anges i förarbetena till OSL ska sekretess endast omfatta upp- gifter där det verkligen medför en skaderisk att röja uppgiften. Denna risk minskar normalt med tiden. I OSL har gränsen för sekretess gällande ekonomiska intressen i huvudsak satts till tjugo år (prop. 1979/80:2 Del A s. 86). Däremot är sekretesstiden på fyrtio år i 15 kap. 1 a § OSL, lika lång som den som gäller enligt bland annat 15 kap. 1 § OSL (utrikessekretess). Det har inte framkommit att dessa sekretesstider anses vara för korta. En ändring av den sekretesstid som anges i 15 kap. 1 a § föreslås därför inte. En liknande bedömning gjordes i propositionen Anpassningar av svensk

Prop. 2020/21:172

259

Prop. 2020/21:172 rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:196 s. 154).

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Sekretess innebär både tystnadsplikt och handlingssekretess (3 kap. 1 § OSL). Den tystnadsplikt som följer av en sekretessbestämmelse inskränker inte rätten enligt 1 kap. 7 § tryckfrihetsgrundlagen (TF) och 1 kap. 10 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) att meddela och offentliggöra uppgifter, om inte annat anges i TF, YGL eller OSL. Rätten att meddela och offent- liggöra uppgifter har dock aldrig företräde framför handlingssekretessen. Den tystnadsplikt som följer av 30 kap. 23 § OSL inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än affärs- och driftförhållanden för den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Den tystnadsplikt som följer av sekretessbestämmelserna i 15 kap. 1 a § och 17 kap. 1 § OSL inskränker inte rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Det saknas skäl att göra någon annan bedömning i frågan om rätten att meddela och offentliggöra uppgifter än den som gäller.

 

12.2

Sekretess vid kliniska prövningar och

 

 

prestandastudier

 

 

 

Regeringens förslag: I verksamhet som består i etisk granskning av en

 

ansökan om tillstånd eller en anmälan om att utföra klinisk prövning

 

eller prestandastudie ska sekretess gälla för uppgift om en enskilds

 

personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas

 

utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. I sådan

 

verksamhet ska sekretess också gälla för uppgift om en enskilds

 

ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada

 

om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling ska sekretessen

 

gälla i högst sjuttio år för uppgift om en enskilds personliga

 

förhållanden och i högst tjugo år för uppgift om en enskilds ekonomiska

 

förhållanden.

 

En sekretessbrytande bestämmelse ska införas för att en ansökan eller

 

anmälan om att genomföra en klinisk prövning eller en prestandastudie

 

ska kunna skickas till biobanker som inrättats i enskild verksamhet.

 

Sekretess ska även gälla för beslut i ärenden som avser yttrande om

 

etisk granskning av en ansökan om klinisk prövning eller prestanda-

 

studie. Sekretessen för uppgifter i ett sådant yttrande ska dock upphöra

 

att gälla när Läkemedelsverket fattat beslut i fråga om tillstånd till en

 

klinisk prövning eller prestandastudie. Om Läkemedelsverket inte fattar

 

beslut i ett ärende om väsentlig ändring av en klinisk prövning eller

 

prestandastudie upphör sekretessen för Etikprövningsmyndighetens be-

 

slut om yttrande vid den tidpunkt som anges i artikel 75.3 och 75.4 i

 

MDR-förordningen respektive artikel 71.3 och 71.4 i IVDR-

 

förordningen.

 

Om en myndighet får en sekretessreglerad uppgift från Etikpröv-

260

ningsmyndigheten för att bistå i den etiska granskningen av en klinisk

prövning eller en prestandastudie, ska sekretessbestämmelsen bli tillämplig på uppgiften även hos den mottagande myndigheten.

Regeringens bedömning: Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter bör inte inskränkas.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag och bedömning. TU Medier i Sverige har ingen invändning mot förslagen, men anser att det bör tydliggöras att vissa sekretessbestämmelser för Etikprövnings- myndigheten inte behöver införas för det fall myndigheten får direktåt- komst till EU-portalen. TU Medier i Sverige finner även att sekretess- bestämmelserna är synnerligen svårtillgängliga. Journalistförbundet anser att de tidsfrister som anges i artikel 75.3 och 75.4 i MDR-förordningen kan skrivas ut i bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Detta skulle enligt förbundet öka förståelsen för bestämmelsens innebörd.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Två av de elektroniska system som ska ingå i Eudamed är de elektroniska systemen för kliniska prövningar respektive prestandastudier. Av artikel

73.1i MDR-förordningen och artikel 69.1 i IVDR-förordningen framgår att dessa elektroniska system ska användas för att skapa identifierings- nummer för kliniska prövningar och prestandastudier, för användning som portal för inlämning av alla ansökningar och anmälningar om kliniska prövningar och prestandastudier och för all annan inlämning av data eller behandling av data i dessa sammanhang. De elektroniska systemen ska också användas för utbyte av information om kliniska prövningar och pre- standastudier i enlighet med förordningarna mellan medlemsstater och mellan dem och kommissionen. Vidare ska viss information bland annat om att en prövning eller studie avslutas, avbryts tillfälligt eller avslutas i förtid också lämnas in via dessa system. De elektroniska systemen ska också användas för rapportering om allvarliga negativa händelser, produktfel och relaterade uppdateringar.

Av artikel 73.3 i MDR-förordningen och artikel 69.3 i IVDR- förordningen framgår att den information som omfattas av det utbyte av information om kliniska prövningar och prestandastudier som sker mellan medlemsstater och mellan dessa och kommissionen (artikel 73.1 c i MDR- förordningen och artikel 69.1 c i IVDR-förordningen) endast ska vara tillgänglig för medlemsstaterna och kommissionen. Övrig information ska däremot vara tillgänglig för allmänheten. Den informationen ska dock vara konfidentiell om det finns skäl för det enligt någon av följande tre grunder:

a) skydd av personuppgifter i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001, b) skydd av uppgifter som rör affärshemligheter, särskilt i prövarhandboken, i synnerhet genom att hänsyn tas till statusen för bedömningen av produktens överensstämmelse, om det inte föreligger ett

övervägande allmänintresse av att uppgifterna lämnas ut, eller

Prop. 2020/21:172

261

Prop. 2020/21:172

262

c)säkerställande av att den eller de berörda medlemsstaterna effektivt kan övervaka genomförandet av den kliniska prövningen respektive prestandastudien.

Därutöver anges det i artikel 73.4 i MDR-förordningen och artikel 69.4

iIVDR-förordningen att inga personuppgifter rörande försökspersonerna får offentliggöras.

Sekretess för uppgifter vid Läkemedelsverkets utredning, tillståndsgivning och tillsyn

I likhet med vad som anges i avsnitt 12.1 så kan uppgifter vid Läkemedels- verket omfattas av sekretess vad gäller utredning, tillståndsgivning och tillsyn. Denna sekretess finns reglerad i 30 kap. 23 § OSL, 9 § OSF och punkt 33 i bilagan till OSF. Sekretessen omfattar utredning, tillståndsgiv- ning eller tillsyn med avseende på produktion, handel eller näringslivet i övrigt för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller även för uppgifter om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Den sistnämnda sekretessen är absolut.

Det kan tänkas att det finns fler uppgifter såsom information om andra myndigheters beredningsunderlag, tidplaner m.m. som enligt artikel 73.3 c

iMDR-förordningen respektive artikel 69.3 c i IVDR-förordningen ska omfattas av konfidentialitet för att säkerställa att den eller de berörda medlemsstaterna effektivt kan övervaka genomförandet av den kliniska prövningen eller prestandastudien. I likhet med bedömningen i avsnitt 12.1 kan dessa uppgifter omfattas av sekretess med stöd av 15 kap. 1 a § och 17 kap. 1 § OSL.

Sekretess hos Etikprövningsmyndigheten

Läkemedelsverket kommer att få tillgång till de uppgifter som ska finnas i Eudamed genom direktåtkomst. Det är dock ännu inte avgjort om Etik- prövningsmyndigheten kommer att få direktåtkomst till uppgifterna i EU- databasen.

Om Etikprövningsmyndigheten får direktåtkomst kommer 15 kap. 1 a § OSL att vara tillämplig på samtliga uppgifter som myndigheten får via databasen och som enligt EU-förordningarna inte ska vara offentliga. Om Etikprövningsmyndigheten inte får direktåtkomst till uppgifterna i EU- databasen utan myndigheten får dessa uppgifter av Läkemedelsverket i stället kan inte 15 kap. 1 a § OSL tillämpas, eftersom sekretess enligt den bestämmelsen endast omfattar uppgifter som tagits emot från, eller inhämtats i syfte att lämnas till, ett utländskt organ.

I 24 kap. 3 § OSL finns det en sekretessbestämmelse för etikprövning. Enligt den bestämmelsen gäller sekretessen i verksamhet som består i etik- prövning och tillsyn enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Sekretessen omfattar uppgift om en enskilds person- liga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men, och om uppgift om en enskilds ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretessen om en enskilds personliga för-

hållanden gäller i högst sjuttio år och i övrigt gäller sekretessen i högst tjugo år.

Efter förslag i propositionen Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:193) har det gjorts ett tillägg i 24 kap. 3 § första stycket OSL. Genom det tillägget framgår det att sekretess, på motsvarande sätt som gäller i verksamhet som består i etikprövning, också gäller för verksamhet som består i etisk granskning av en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning enligt lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel. Bestämmelsen med det tillägget kommer att träda i kraft när den EU-förordningen börjar tillämpas (jfr SFS 2018:1093).

I avsnitt 10.1–10.4 föreslås det att i likhet med anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar ska Etikpröv- ningsmyndigheten granska ansökningar och anmälningar om kliniska prövningar och prestandastudier utifrån ett etiskt perspektiv. Etikpröv- ningsmyndigheten ska därefter lämna ett yttrande med sina slutsatser till Läkemedelsverket som fattar det slutliga beslutet för Sveriges räkning.

Samma sekretessbestämmelser behövs för den etiska granskningen av kliniska prövningar och prestandastudier som för den granskning som gäller kliniska läkemedelsprövningar. Bestämmelsen i 24 kap. 3 § OSL bör därför ändras så att det framgår. Som TU Medier i Sverige noterar behöver denna sekretessbestämmelse inte införas om Etikprövnings- myndigheten får direktåtkomst till EU-portalen. Som ovan anges kommer

15kap. 1 a § OSL då att vara tillämplig på uppgifterna. Regeringen noterar dock att det i ett följande avsnitt med rubriken Överföring av sekretess framgår att om Etikprövningsmyndigheten vill inhämta yttrande från andra myndigheter så behöver sekretessen överföras. Detta är inte möjligt med stöd av 15 kap. 1 a § OSL men kan ske med stöd av 24 kap. 3 § OSL. Regeringen bedömer därför att tilläggen i 24 kap. 3 § OSL behöver införas även om Etikprövningsmyndigheten får direktåtkomst till EU-portalen.

Enligt 24 kap. 3 § andra stycket OSL gäller sekretessen inte beslut i ärenden. När EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar börjar tillämpas så kommer det av bestämmelsen att framgå att sekretessen för uppgifter i ett yttrande om etisk granskning av en ansökan om tillstånd att utföra klinisk läkemedelsprövning upphör först efter det att Läkemedels- verket fattat beslut i fråga om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning eller när tillstånd till sådan prövning ska anses beviljat enligt bestämmelser i EU-förordningen om klinisk läkemedelsprövning.

Även när det gäller kliniska prövningar och prestandastudier kommer Etikprövningsmyndigheten att besluta att lämna ett yttrande till Läke- medelsverket. I promemorian angavs det att uppgifterna i ansökan eller anmälan skulle bli offentliga först efter det att Läkemedelsverket fattat beslut i ärendet. Detta har uppmärksammats av Swedish Medtech. Rätte- ligen är det uppgifterna i Etikprövningsmyndighetens yttrande som ska offentliggöras först efter det att Läkemedelsverket har fattat beslut om den kliniska prövningen eller prestandastudien. Uppgifterna i ansökan om- fattas fortfarande av sekretess. När det gäller anmälningar om väsentliga ändringar enligt artikel 75 i MDR-förordningen och artikel 71 i IVDR- förordningen så föreslås det i avsnitt 10.3 att Läkemedelsverket ska fatta

Prop. 2020/21:172

263

Prop. 2020/21:172 ett beslut om att ändringen är godtagbar. När det beslutet tas ska Etikpröv- ningsmyndighetens etiska granskning beaktas. Om ett sådant beslut inte fattas så gäller EU-förordningarnas regler. Det innebär att en väsentlig ändring är godtagbar om anmälan inte har avslagits och en etikkommitté inte har avgett ett negativt yttrande.

264

Det föreslås att det av bestämmelsen i 24 kap. 3 § andra stycket OSL ska framgå att sekretess ska gälla beslut som avser yttrande om etisk gransk- ning av en ansökan eller anmälan om klinisk prövning eller prestanda- studie. Sekretessen för uppgifter i ett sådant beslut ska dock upphöra att gälla när Läkemedelsverket fattat beslut i fråga om tillstånd till den kliniska prövningen eller prestandastudien enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter. Ett scenario är dock att Etikprövningsmyndigheten har avgett ett yttrande över en ansökan om väsentlig ändring men att Läkemedels- verket inte meddelar beslut. I ett sådant fall ska sekretessen för Etikpröv- ningsmyndighetens yttrande upphöra när tiden som anges i artikel 75.3 och

75.4i MDR-förordningen eller artikel 71.3 och 71.4 i IVDR-förordningen har gått ut. Ett annat scenario är att Etikprövningsmyndigheten inte har beslutat om yttrande gällande en anmälan om väsentlig ändring. I det fallet finns det inget beslut och följaktligen finns det inga uppgifter som kan omfattas av sekretess.

Journalistförbundet anser att de tidsfrister som anges i artikel 75.3 och

75.4i MDR-förordningen bör skrivas ut i OSL så att tidpunkten för när sekretessen upphör framgår direkt av lagtexten. Detta skulle enligt för- bundet öka förståelsen för bestämmelsens innebörd. I likhet med vad Journalistförbundet även anför i sitt remissyttrande så ska lagregler vara utformade så att de i största möjliga mån kan förstås av alla medborgare. Inte minst när det gäller rätten att ta del av allmänna handlingar är det viktigt att det är tydligt vilka sekretessbestämmelser som gäller. De tids- frister som anges i artikel 75.3 och 75.4 i MDR-förordningen och artikel

71.3och 71.4 i IVDR-förordningen är beroende på om tillstånd meddelats, Etikprövningsmyndigheten inte har avgett ett negativt yttrande och om berörd medlemsstat har förlängt tidsfristen. Att skriva in alla förutsätt- ningar för när tidsfristerna är till ända skulle göra sekretessbestämmelsen än längre och enligt regeringens mening än svårare att förstå. Därför kommer hänvisningar att ske till EU-förordningarnas bestämmelser.

De beslut Etikprövningsmyndigheten meddelar med hänvisning till artiklarna 70.7 a och 74.1 i MDR-förordningen eller artiklarna 66.7 a och

70.1i IVDR-förordningen är slutliga och därmed omfattas besluten inte av sekretess.

Överföring av sekretess

I 28 § etikprövningslagen anges att om Etikprövningsmyndigheten finner att forskningen ger upphov till etiska frågor av ny och principiell karaktär, bör myndigheten inhämta yttranden från Vetenskapsrådet och andra be- rörda myndigheter. Om Etikprövningsmyndigheten skulle finna att forsk- ningen ger upphov till etiska frågor av ny och principiell karaktär kan således uppgifter i en ansökan behöva lämnas vidare till en annan myndig- het. Enligt förslag i avsnitt 10.7 ska denna bestämmelse även tillämpas vid etiska granskningar av kliniska prövningar och prestandastudier.

Enligt 15 kap. 1 a § OSL gäller sekretess för uppgifter som en myndig- Prop. 2020/21:172 het har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt

eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal. Om Etikprövningsmyndigheten får tillgång till de uppgifter som finns i EU- databasen genom direktåtkomst bör sekretessbestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL inte hindra att myndigheten lämnar uppgifter till en annan myndighet för synpunkter, då ett utlämnande av uppgifter inte kan anses försämra det internationella samarbetet, under förutsättning att uppgifterna är skyddade även hos mottagaren (jfr prop. 2012/13:192 s. 37). En bedömning av om uppgifterna omfattas av sekretess enligt 15 kap 1 a § ska dock göras i varje enskilt fall.

Sekretess enligt 15 kap. 1 a § OSL följer dock inte med en uppgift när

 

den lämnas vidare till en annan myndighet. För att sekretess ska kunna

 

gälla för en uppgift hos en mottagande myndighet krävs att det finns en

 

bestämmelse om sekretess som är direkt tillämplig på uppgiften, s.k.

 

primär sekretess, eller att det finns en bestämmelse om överföring av

 

sekretess. För exempelvis Vetenskapsrådet finns i dag inte någon primär

 

sekretessbestämmelse för de uppgifter som ska finnas i en ansökan.

 

Med anledning av EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar

 

infördes en bestämmelse om överföring av sekretess i 24 kap. 3 a § OSL.

 

Den bestämmelsen innebär att om en myndighet får en uppgift som är

 

sekretessreglerad enligt 24 kap. 3 § första stycket OSL för att bistå i den

 

etiska granskningen av en klinisk läkemedelsprövning, blir

 

sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos den mottagande

 

myndigheten. Denna bestämmelse bör utökas till att även avse bistånd vid

 

etiska granskningar av kliniska prövningar och prestandastudier.

 

Sekretessgenombrott

 

Uppgiftslämnande till utländsk myndighet eller mellanstatlig

 

organisation

 

Som anförs i avsnitt 12.1 hindrar inte sekretessen i punkt 33 i bilagan till

 

OSF att Läkemedelsverket lämnar ut uppgifter via Eudamed i enlighet med

 

bestämmelserna i MDR- och IVDR-förordningarna. Detta följer av

 

regleringen i 8 kap. 3 § OSL vari det anges att sekretessbelagda uppgifter

 

får röjas för en utländsk myndighet eller en mellanstatlig organisation om

 

utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning.

 

Med lag likställs EU-förordningar (se prop. 1998/99:18 s. 41 och 75 samt

 

prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283). Några ändringar i OSL bedöms där-

 

med inte behövas för att behörig myndighet ska få lämna ut uppgifter via

 

Eudamed i enlighet med bestämmelser i EU-förordningen.

 

Gällande sekretessen i 15 kap. 1 a § OSL gäller den endast om det kan

 

antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som

 

avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs. Detta skaderekvisit är inte

 

uppfyllt i de fall Läkemedelsverket lämnar uppgifter till andra utländska

 

myndigheter och kommissionen genom Eudamed i enlighet med vad som

265

 

Prop. 2020/21:172 anges i bestämmelser i MDR- och IVDR-förordningarna. Sekretess- bestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL hindrar således inte ett sådant utlämnande.

Uppgiftslämnande till Etikprövningsmyndigheten och

Strålsäkerhetsmyndigheten

I avsnitt 10.1 görs bedömningen att Läkemedelsverket ska med stöd av bestämmelser i förordning kunna skicka en ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie till Etikprövningsmyndigheten för det fall denna myndighet inte får egen direktåtkomst till EU-databasen. Enligt 10 kap.

28§ OSL hindrar sekretess inte att en uppgift lämnas till en annan myndig- het om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Bestämmel- serna i förordning får därmed sekretessbrytande effekt för att Läkemedels- verket ska kunna skicka uppgifter till Etikprövningsmyndigheten.

Sekretess kommer enligt den föreslagna 24 kap. 3 § OSL att gälla för uppgifterna hos Etikprövningsmyndigheten. Som anges i avsnitt 10.5 kan Etikprövningsmyndigheten be Strålsäkerhetsmyndigheten om yttrande i ett ärende med stöd av 26 § förvaltningslagen (2017:900). Sekretessen gäller som huvudregel både mot enskilda och mot andra myndigheter samt mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. Mot denna bakgrund föreslås att en ny bestämmelse förs in i OSL, som innebär att om en myndighet får en uppgift som är sekretessreglerad enligt 24 kap. 3 § första stycket OSL för att bistå i den etiska granskningen av en klinisk prövning eller pre- standastudie, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos den mottagande myndigheten. Med den föreslagna ändringen bedöms de krav på sekretess som ställs i MDR- och IVDR-förordningarna vara upp- fyllda för verksamhet som består i etisk granskning av ansökningar om kliniska prövningar och prestandastudier också om Etikprövningsmyndig- heten behöver inhämta ett yttrande. En liknande bestämmelse föreslogs i propositionen Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU- förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (prop. 2017/18:193 s.

55f.).

Som framgår ovan är sekretessbestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL inte absolut, utan gäller endast om ett utlämnande av uppgiften skulle riskera att försämra det samarbete som regleras av EU-akten i fråga. Att Läke- medelsverket lämnar ut uppgifter för att få synpunkter eller yttranden av berörda aktörer innebär inte att det internationella samarbetet försämras.

15kap. 1 a § OSL bedöms därmed inte hindra ett sådant utlämnande.

Uppgiftslämnande till biobanker från Läkemedelsverket

I avsnitt 10.5 föreslås det att det att Läkemedelsverket med stöd av bestämmelser i förordning ska kunna skicka en ansökan om klinisk pröv- ning eller prestandastudie till berörd biobank för yttrande. Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet om uppgifts- skyldigheten följer av lag eller förordning. Detta framgår av bestämmelsen i 10 kap. 28 § OSL. En bestämmelse i förordning får därmed sekretess- brytande effekt så att Läkemedelsverket kan skicka uppgifter till den berörda biobanken.

266

De flesta biobanker är del av en region och omfattas därmed av bestäm- Prop. 2020/21:172 melserna i OSL. Emellertid finns det ett flertal biobanker som inrättats i

enskild verksamhet. För att Läkemedelsverket ska kunna skicka uppgifter till dessa biobanker krävs en sekretessbrytande bestämmelse. En sådan bestämmelse bör därför införas i 30 kap. OSL. Som nämns ovan hindrar inte sekretessbestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL att Läkemedelsverket lämnar ut uppgifter för att få synpunkter av berörda aktörer eftersom det inte innebär att det internationella samarbetet försämras.

Uppgiftslämnande till Läkemedelsverket

Som anges i avsnitt 10.5 görs det en bedömning om att berörd biobank ska kunna skicka sitt yttrande över en ansökan om klinisk prövning eller prestandastudie till Läkemedelsverket eller Etikprövningsmyndigheten. Denna uppgiftsskyldighet bedöms kunna införas i förordning. Som ovan anges följer det av 10 kap. 28 § OSL att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Med stöd av en sådan förordningsbestämmelse som det redogörs för i avsnitt 10.5 kan de biobanker som är del av en region, lämna ett yttrande till Läkemedelsverket eller Etikprövningsmyndigheten trots sekretess. Vad som gäller för biobanker som inrättats i enskild verksamhet behandlas i avsnittet 12.3 om tystnadsplikt vid enskild verksamhet. I den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska det framgå att Etikpröv- ningsmyndigheten ska lämna ett yttrande till Läkemedelsverket, se avsnitt

10.2.Denna bestämmelse får en sekretessbrytande effekt och ett ut- lämnande är därmed möjligt.

Sekretesstid

Iartiklarna 73 i MDR-förordningen och 69 i IVDR-förordningen anges ingen sekretesstid. Som anges i avsnitt 12.1 så gäller sekretessen enligt 30 kap. 23 § OSL i högst tjugo år för de uppgifter som en statlig myndighet får tillgång till under sin utredning, tillståndsgivning och tillsyn gällande en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forsknings- resultat samt om tredje man. Det är samma sekretesstid som finns för uppgifter om en enskilds ekonomiska förhållanden i verksamhet som avser etikprövning i 24 kap. 3 § OSL. För uppgifter om en enskilds personliga förhållanden i sådan verksamhet är sekretesstiden i stället 70 år. För upp- gifter enligt 15 kap. 1 a § OSL gäller sekretessen i högst 40 år. I fråga om sekretess enligt den sistnämnda bestämmelsen får dock regeringen, om det finns särskilda skäl, meddela föreskrifter om att sekretessen ska gälla under längre tid än 40 år. Ett sådant skäl kan vara att en bestämmelse om sekretess i en EU-rättsakt saknar begränsning i fråga om sekretesstid (prop. 2012/13:192 s. 36 och 45). Som anges i förarbetena till OSL ska sekretess endast omfatta uppgifter där det verkligen medför en skaderisk att röja uppgiften. Denna risk minskar normalt med tiden. I OSL har gräns- en för sekretess gällande ekonomiska intressen i huvudsak satts till tjugo år (prop. 1979/80:2 Del A s. 86). Däremot är sekretesstiden på 40 år i 15 kap. 1 a § OSL lika lång som den som gäller enligt bland annat 15 kap. 1 § OSL (utrikessekretess). Det har inte framkommit att dessa

267

Prop. 2020/21:172 sekretesstider anses vara för korta. En ändring av den sekretesstid som anges i ovan nämnda bestämmelser föreslås därför inte.

Sekretess för försökspersoners personuppgifter

Iartiklarna 73.4 i MDR-förordningen och 69.4 i IVDR-förordningen anges att inga personuppgifter rörande försökspersoner får offentliggöras. I den mån sådana uppgifter finns i databasen gällande kliniska prövningar och prestandastudier kan de sekretessbeläggas med stöd av 15 kap. 1 a § OSL. Om uppgifter om försökspersoner inkommer till Läkemedelsverket från en annan myndighet eller enskild kan dessa uppgifter skyddas av sekretess med stöd av det ovan föreslagna tillägget i punkt 33 i bilagan till OSF. Vid etikprövning kan dessa personuppgifter även skyddas med stöd av 24 kap. 3 § OSL. Strålsäkerhetsmyndigheten kommer inte att ta del av försöks- personers personuppgifter. Utöver dessa bestämmelser kan personuppgift- er om försökspersoner sekretessbeläggas med stöd av t.ex. 21 kap. 1 §, 25 kap. 1 § eller 30 kap. 23 § första stycket 2 OSL. Vilka av ovanstående sekretessbestämmelser som kan tillämpas beror på vilka uppgifterna är och i vilket sammanhang de förekommer. I de fall flera sekretessbestämmelser kan tillämpas får bedömningen om vilken bestämmelse som har företräde göras enligt sekretessrättsliga regler. Frågan om vilken eller vilka sekretessbestämmelser som är tillämpliga i de olika sammanhangen lämnas till behörig myndighet och, i förekommande fall, domstol att bedöma.

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Som nämns i avsnitt 12.1 så innebär sekretess både tystnadsplikt och handlingssekretess (3 kap. 1 § OSL). Den tystnadsplikt som följer av en sekretessbestämmelse inskränker inte rätten enligt 1 kap. 7 § tryckfrihets- grundlagen, förkortad TF, och 1 kap. 10 § yttrandefrihetsgrundlagen, för- kortad YGL, att meddela och offentliggöra uppgifter, om inte annat anges i TF, YGL eller OSL. Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter har dock aldrig företräde framför handlingssekretessen. Den tystnadsplikt som följer av 30 kap. 23 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra upp- gifter, när det är fråga om uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än affärs- och driftförhållanden för den som trätt i affärs- förbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndig- hetens verksamhet. Den tystnadsplikt som följer av sekretessbestämmels- erna i 15 kap. 1 a § och 24 kap. 3 § OSL inskränker inte rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Det saknas skäl att göra någon annan bedöm- ning i frågan om den tystnadsplikt som kommer att följa av de tillägg i 24 kap. 3 § OSL som föreslås i denna proposition.

 

12.3

Tystnadsplikt vid enskild verksamhet

 

 

 

Regeringens förslag: En bestämmelse om tystnadsplikt ska införas

 

som innebär att den som har tagit befattning med något ärende enligt

 

EU-förordningarna eller den nya lagen med kompletterande bestäm-

 

melser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter inte obe-

268

hörigen ska få röja eller på något annat sätt utnyttja vad han eller hon

då har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. Av bestäm- melsen ska det även framgå att som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förord- ning.

I lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. ska bestämmelsen om tystnadsplikt vid en biobank som inrättats i enskild verksamhet utvidgas till att även avse uppgifter om ansökan och anmälan om kliniska prövningar och prestandastudier.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag har en annan språklig utformning.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över förslagen i promemorian.

Skälen för regeringens förslag

Tystnadsplikt i ärenden om medicintekniska produkter

I det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, förkortad OSL) men för verksamhet i enskild regi gäller bestämmelser om tystnadsplikt. I 16 § lagen (1993:854) om medicin- tekniska produkter finns en bestämmelse om tystnadsplikt för den som tagit befattning med ett ärende enligt den lagen. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1992/93:175. s. 53) anförs att det vid bedömning av medicintekniska produkters överensstämmelse med föreskrivna krav och i samband med tillsyn kommer att inhämtas känsliga uppgifter om affärsförhållanden. I förarbetena drogs slutsatsen att i den verksamheten måste personer med fullgod teknisk och annan kompetens utnyttjas och oftast torde anlitade personer få sådan anknytning till tillsynsmyndigheten att sekretesslagen blir tillämplig. Enligt förarbetena kan det dock inte uteslutas att i verksamheten måste delta personer som inte har en sådan anknytning. Det ansågs därför behövligt med en särskild bestämmelse om tystnadsplikt för sådana fall. Samma slutsats dras i detta lagstiftnings- arbete. Eftersom lagen om medicintekniska produkter föreslås upphävas bör nämnda bestämmelse överföras till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

I den nya bestämmelsen om tystnadsplikt ska det även framgå att det inte anses som obehörigt röjande att någon fullgör sådan uppgiftsskyldig- het som följer av lag eller förordning. En liknande reglering finns i patientsäkerhetslagen (2010:659).

Tystnadsplikt för anmälda organ

I 16 § andra stycket lagen om medicintekniska produkter finns även en upplysningsbestämmelse om tystnadsplikt för anmälda organ. Dessa organ drivs i enskild verksamhet och omfattas därför inte av OSL. Av 16 § andra stycket framgår att bestämmelser om tystnadsplikt som gäller för anmälda organ finns i avsnitt 1.3 i bilaga VII till MDR-förordningen och avsnitt 1.3

ibilaga VII till IVDR-förordningen. Av dessa bestämmelser i MDR- och IVDR-förordningarna framgår att det anmälda organet ska ha infört doku- menterade förfaranden som ska säkerställa att dess personal, kommittéer, dotterbolag, underleverantörer, andra associerade organ eller personal vid

Prop. 2020/21:172

269

Prop. 2020/21:172 externa organ respekterar konfidentialitet i fråga om den information som organet får kännedom om i samband med aktiviteter avseende bedömning av överensstämmelse. Ett undantag från denna konfidentialitet ges och det är när informationen måste lämnas ut enligt lag. Vidare anges det att personalen vid ett anmält organ ska iaktta tystnadsplikt vid utförandet av sina uppgifter enligt bestämmelser i MDR-förordningen respektive IVDR- förordningen eller enligt bestämmelser i nationell rätt. Denna kon- fidentialitet gäller dock inte gentemot myndigheterna med ansvar för an- mälda organ, behöriga myndigheter för medicintekniska produkter i med- lemsstaterna och kommissionen. I bestämmelserna anges även att ägande- rättigheter ska skyddas. Det anmälda organet ska, enligt bestämmelserna, ha infört dokumenterade förfaranden i fråga om de krav som avses i detta avsnitt.

270

Bestämmelserna i MDR- och IVDR-förordningarna om tystnadsplikt för anmälda organ har redan börjat tillämpas. EU-förordningarnas bestäm- melser om konfidentialitet är direkt tillämpliga för inrättningar i enskild verksamhet. Upplysningsbestämmelsen om tystnadsplikt för enskilda organ infördes för att undvika risken att det skulle bli otydligt för de anmälda organen vad som gäller (se prop. 2016/17:197 s. 35 f.).

IEU-förordningarna finns ytterligare bestämmelser om konfidentialitet. Som framgår av avsnitt 12.1 så innehåller även artiklarna 109 i MDR-för- ordningen och 102 i IVDR-förordningen bestämmelser om kon- fidentialitet. Av dessa bestämmelser framgår att de parter som berörs av tillämpningen av EU-förordningarna ska respektera konfidentialitet när det gäller den information och de uppgifter som de får när de fullgör vissa uppgifter. Med tanke på att det finns flera bestämmelser om kon- fidentialitet i EU-förordningarna och att den nya lagen innehåller just kom- pletterande bestämmelser till EU-förordningarna görs bedömningen att det inte behövs en upplysningsbestämmelse om att dessa förordningar inne- håller bestämmelser om konfidentialitet. Bestämmelsen i 16 § andra styck- et behöver därför inte föras över till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

I 16 § tredje stycket framgår att tystnadsplikten inte ska omfatta sådan information som avser att identifiera tillverkaren, tillverkarens ombud i Sverige och de produkter som släpps ut på marknaden. Tystnadsplikten ska inte heller omfatta information som tillverkaren, tillverkarens ombud

iSverige eller en distributör sänt till en användare om åtgärder som vid- tagits eller slutsatser som dragits efter en olycka eller ett tillbud med en medicinteknisk produkt. Därtill ska tystnadsplikten inte omfatta informa- tion som lämnas enligt föreskrifter meddelade med stöd av 10 § 2 lagen om medicintekniska produkter. Dessa undantag är ett genomförande av artikel 15 i direktiv 90/385/EEG och artikel 20 i direktiv 93/42/EG. Dessa artiklar är nu ersatta av bland annat bestämmelsen om konfidentialitet i artikel 109 i MDR-förordningen. Bestämmelsen i 16 § tredje stycket be- höver således inte heller överföras till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

Tystnadsplikt vid biobank som inrättats i enskild verksamhet

I avsnitt 10.5 föreslås det att Läkemedelsverket ska kunna skicka en ansökan om tillstånd eller anmälan om klinisk prövning eller prestanda-

studie till berörd biobank för yttrande. Biobankens yttrande ska därefter kunna skicka sitt yttrande till Läkemedelsverket och till Etikprövnings- myndigheten. Detta förfarande föreslås regleras i förordning. Som framgår av avsnitt 12.2 får detta förslag sekretessbrytande effekt.

Även om många biobanker drivs i offentlig regi så finns det även biobanker som inrättats i enskild verksamhet. Dessa omfattas inte av OSL. Det innebär att om Läkemedelsverket skickar en ansökan eller anmälan om klinisk prövning eller prestandastudie för yttrande till en biobank som inrättats i enskild verksamhet är reglerna i OSL inte tillämpliga. För att ge uppgifterna motsvarande skydd krävs bestämmelser om tystnadsplikt. Enskilda biobanker omfattas av den tystnadsplikt som anges i 6 kap. 14 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Enligt den bestämmelsen får den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte obehörigen röja eller utnyttja sådana uppgifter om en viss varas tillverkning eller innehåll, som han eller hon har fått kännedom om i verksamheten och som har lämnats dit för att användas som upplysning om eller underlag för behandling eller annan liknande åtgärd. Bestämmelsen infördes med tanke på personal vid Giftinforma- tionscentralen. Det är emellertid osäkert om uppgifter i en ansökan eller anmälan om klinisk prövning eller prestandastudie kan anses vara en upp- lysning eller underlag för behandling eller annan liknande åtgärd.

I 1 kap. 5 § lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. har det införts en ny bestämmelse om att den som är eller har varit anställd eller uppdragstagare vid en biobank som inrättats i enskild verksamhet inte får obehörigen röja eller utnyttja uppgifter i en ansökan om tillstånd till en klinisk läkemedelsprövning (SFS 2018:1273). I likhet med bestämmelsen om tystnadsplikt i patientsäkerhetslagen ska obehörigt röjande inte anses vara att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Bestämmelsen kommer att träda i kraft när förordning (EU) 536/2014 om kliniska läkemedelsprövningar ska börja tillämpas. Bestäm- melsen om tystnadsplikt i lagen om biobanker bör ändras så att den även omfattar ansökningar och anmälningar om kliniska prövningar och pre- standastudier. Ändringen i bestämmelsen innebär även att det är möjligt för en biobank som inrättats i enskild verksamhet att yttra sig till Läke- medelsverket eller Etikprövningsmyndigheten i enlighet med bestäm- melser i förordning om att avge yttrande.

Prop. 2020/21:172

271

Prop. 2020/21:172

 

 

 

13

Följdändringar och tillägg i den nya

 

 

lagen

 

13.1

Produktsäkerhetslagen

 

 

 

Regeringens förslag: I fråga om produkter som omfattas av den nya

 

lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om

 

medicintekniska produkter och som är avsedda för konsumenter eller

 

som kan antas komma att användas av konsumenter gäller också

 

produktsäkerhetslagen.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens

 

förslag. I promemorians förslag anges det att om inget annat följer av

 

MDR-förordningen, IVDR-förordningen eller den nya lagen med kom-

 

pletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska pro-

 

dukter så gäller produktsäkerhetslagen för medicintekniska produkter och

 

medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som är avsedda för kon-

 

sumenter eller som kan antas komma att användas av konsumenter.

 

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till

 

eller har inte lämnat synpunkter på promemorians förslag. Enligt Läke-

 

medelsverket kan det övervägas att i författningstexten även införa en hän-

 

visning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av

 

den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkt-

 

er och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr

 

765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EU:s marknadskontrollförordning).

 

Skälen för regeringens förslag: I 1 § lagen (1993:584) om medicin-

 

tekniska produkter anges att lagen innehåller allmänna bestämmelser om

 

medicintekniska produkter och att det för vissa sådana produkter även

 

finns bestämmelser i annan lagstiftning. Vidare framgår det av bestäm-

 

melsen att i fråga om medicintekniska produkter som är avsedda för kon-

 

sumenter eller som kan antas komma att användas av konsumenter gäller

 

också produktsäkerhetslagen (2004:451).

 

Frågan är om denna bestämmelse ska överföras till den nya lagen med

 

kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska

 

produkter.

 

 

Flera av de produkter som omfattas av MDR-förordningen är produkter

 

som säljs till konsumenter, exempelvis automatiska blodtrycksmätare,

 

plåster, förband, nässpray, ögondroppar, kondomer, inkontinensskydd och

 

hjälpmedel såsom kryckor och rullatorer. Vidare omfattar bestämmelserna

 

i MDR-förordningen även de produkter som anges i bilaga XVI till MDR-

 

förordningen. Som nämnts i avsnitt 6.3 så är det exempelvis kontaktlinser

 

för estetisk användning, olika implantat, exempelvis bröstimplantat, medel

 

för att fylla ut huden i ansiktet eller övrig hud eller slemhinnor, utrustning

 

för fettsugning, lasrar för hudförbättring, lasrar för tatuerings- eller hår-

 

borttagning samt utrustning för elektromagnetisk hjärnstimulering. I vissa

 

fall kommer dessa produkter att användas av konsumenter.

 

Produktsäkerhetslagen är ett genomförande i svensk rätt av Europaparla-

272

mentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om all-

 

 

män produktsäkerhet. Av 4 § produktsäkerhetslagen framgår det att den Prop. 2020/21:172 lagens bestämmelser om säkerhetskrav, presumtion för uppfyllande av säkerhetskraven och bedömningskriterier inte ska tillämpas på varor när

det gäller risker som omfattas av särskilda säkerhetskrav i någon annan författning eller i en EU-förordning. Vidare anges det att pro- duktsäkerhetslagens övriga bestämmelser inte heller ska tillämpas på var- or, om det i någon annan författning som genomför ett EU-direktiv eller i en EU-förordning finns bestämmelser som reglerar samma fråga och som har samma syfte. I MDR- och IVDR-förordningarna finns det bestämmels- er om säkerhetskrav, presumtion för uppfyllande av säkerhetskraven och bedömningskriterier. Vidare är syftet med EU-förordningarna att säker- ställa en hög hälsoskyddsnivå för dessa produkter. Förordningarna har således samma syfte som produktsäkerhetslagen. Således har EU-förord- ningarnas bestämmelser företräde framför produktsäkerhetslagens. Produktsäkerhetslagen (och det bakomliggande EU-direktivet) är en säkerhetsventil och är alltid tillämplig, när det rör konsumentprodukter, på eventuella risker som inte täcks av säkerhetskraven i speciallagstiftning. I den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska det därför införas en liknande bestäm- melse som den som finns i 1 § lagen om medicintekniska produkter. Av bestämmelsen ska det framgå att i fråga om produkter som är avsedda för konsumenter eller som kan antas komma att användas av konsumenter gäller också produktsäkerhetslagen. En liknande bestämmelse finns i

3 kap. 7 § läkemedelslagen (2015:315). Begreppet produkter är definierat i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter som medicintekniska produkter, tillbehör till medicintekniska produkter och produkter som förtecknas i bilaga XVI till MDR-förordningen samt medicintekniska produkter för in vitro- diagnostik och tillbehör till medicintekniska produkter för in vitro- diagnostik, jämför avsnitt 6.2.

Läkemedelsverket anser att det bör övervägas att det, förutom en hänvis- ning till produktsäkerhetslagen, ska finnas en hänvisning till EU:s mark- nadskontrollförordning i föreslagna 1 kap. 3 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

Förslag till anpassningar av svensk rätt till EU:s marknadskontroll- förordning har lämnats i betänkandet Enhetlig och effektiv marknads- kontroll (SOU 2020:49). Eventuella lagändringar som den EU-förordning- en föranleder får behandlas i det lagstiftningsarbetet.

13.2Bestämmelser om blodsäkerhet

Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om blodsäkerhet ska också tillämpas vid insamling och kontroll av blod och blodkomponent- er avsedda att användas vid tillverkning av produkter som omfattas av MDR-förordningen. Den tystnadsplikt som gäller för personal vid en- skilt bedriven blodverksamhet ska även omfatta uppgifter om insamling och kontroll av blod och blodkomponenter avsedda att användas vid tillverkning av dessa produkter.

273

Prop. 2020/21:172 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska även få meddela föreskrifter om framställning, förvaring och distribution av blod och blodkomponenter avsedda att användas som råvara vid till- verkning av produkter som omfattas av MDR- eller IVDR- förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. I promemorian föreslås det att bemyndigandet att meddela före- skrifter om framställning, förvaring och distribution av blod och blod- komponenter ska avse de fall då blod och blodkomponenter är avsedda att användas som råvara vid tillverkning av medicintekniska produkter.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över promemorians lagförslag.

Skälen för regeringens förslag

Lagen om blodsäkerhet

Lagen (2006:496) om blodsäkerhet är tillämplig på blodverksamhet vid blodcentraler. Lagen syftar till att skydda människors hälsa när blod och blodkomponenter från människor hanteras för att användas vid transfusion eller tillverkning av läkemedel eller medicintekniska produkter (1 §). Lag- en är tillämplig vid insamling och kontroll av blod och blodkomponenter som är avsedda att användas som råvara vid tillverkning av medicintek- niska produkter (2 och 3 §§). När det gäller den efterföljande hanteringen av blod och blodkomponenter, dvs. vid framställning, förvaring och distri- bution av blod och blodkomponenter avsedda att använda vid tillverkning av medicintekniska produkter gäller i stället lagen (1993:584) om medicin- tekniska produkter (4 §).

Lagen är ett genomförande i svensk rätt av Europaparlamentets och råd- ets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, för- varing och distribution av humanblod och blodkomponenter. Detta direktiv ska gälla även sedan MDR-förordningen börjat tillämpas (jfr skäl 14 i ingressen till MDR-förordningen). Det innebär att insamling och kon- troll av blod och blodkomponenter även fortsättningsvis ska omfattas av de bestämmelser som anges i direktiv 2002/98/EG och av lagen om blod- säkerhet.

Som nämns i avsnitt 6.3 så omfattar bestämmelserna i MDR-förord- ningen även vissa produkter som enligt tillverkaren är avsedda för estet- iska eller andra icke-medicinska ändamål, men som liknar medicintek- niska produkter i fråga om funktion och riskprofil. Dessa grupper av pro- dukter finns förtecknade i bilaga XVI till MDR-förordningen.

De krav som ställs i blodsäkerhetslagen är till för att skydda givare och mottagare. Samma skydd bör uppställas i de fall blod eller blodkom- ponenter ska användas vid tillverkning av medicintekniska produkter som vid tillverkning av produkter som omfattas av bilaga XVI till MDR-för- ordningen. Detta förhållande ska framgå av bestämmelserna i lagen om blodsäkerhet.

Enligt 22 § lagen om blodsäkerhet omfattas den som tillhör eller har

tillhört personal inom enskilt bedriven blodverksamhet av tystnadsplikt

274

när det rör insamling och kontroll av blod och blodkomponenter avsedda Prop. 2020/21:172 att användas vid tillverkning av medicintekniska produkter. Denna

tystnadsplikt bör även omfatta de produkter som anges i bilaga XVI till MDR-förordningen.

Bemyndigandet om blodsäkerhet och medicintekniska produkter

I 6 § 6 lagen (1993:584) om medicintekniska produkter anges att regering- en, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela före- skrifter om framställning, förvaring och distribution av blod och blodkom- ponenter avsedda att användas som råvara vid tillverkning av medicin- tekniska produkter. I promemorian föreslås det att det bemyndigandet ska överföras till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

Bemyndigandet bör överföras till den nya lagen men det bör preciseras så att det framgår att det bemyndigandet avser framställning, förvaring och distribution av blod och blodkomponenter avsedda att användas som rå- vara vid tillverkning av produkter som omfattas av MDR-förordningen. Därmed kommer bemyndigandet även att omfatta de produkter som anges i bilaga XVI till MDR-förordningen.

13.3Läkemedelslagen

Regeringens förslag: Om ett läkemedel som omfattas av sjukhus- undantag innehåller en produkt som omfattas av MDR-förordningen så ska den produkten uppfylla de allmänna krav på säkerhet och prestanda som avses i artikel 5.2 i MDR-förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över

promemorians lagförslag.

Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 3 § läkemedelslagen (2015:315) finns en bestämmelse om de läkemedel som omfattas av

sjukhusundantag och som har en medicinteknisk produkt som en

 

integrerad del av läkemedlet. Om ett sådant läkemedel innehåller en

 

medicinteknisk produkt enligt 2 § lagen (1993:584) om medicintekniska

 

produkter, ska denna produkt uppfylla de väsentliga krav som avses i före-

 

skrifter som har meddelats med stöd av 6 § samma lag. Bestämmelsen är

 

ett genomförande i svensk rätt i fråga om bestämmelsen om sjukhusundan-

 

tag i artikel 3.7 andra stycket i direktiv 2001/83/EG om upprättande av

 

gemenskapsregler för humanläkemedel och bestämmelsen är även anpass-

 

ad till kraven i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

 

nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi

 

och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004.

 

I artikel 6 i förordning (EG) nr 1394/2007 anges att en medicinteknisk

 

produkt eller en aktiv medicinteknisk produkt för implantation som ingår

 

i ett läkemedel för avancerad terapi ska uppfylla de väsentliga kraven i

 

bilaga 1 till direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter respektive

 

bilaga 1 till direktiv 90/385/EEG om aktiva medicintekniska produkter för

 

implantation.

275

Prop. 2020/21:172 I propositionen Vissa ändringar i läkemedelslagen (prop. 2010/11:44) anfördes att läkemedel som omfattas av bestämmelsen om sjukhusundan- tag inte bör omfattas av förordning (EG) nr 1394/2007, samtidigt som det är viktigt att se till att tillämpliga unionsbestämmelser om bland annat kvalitet inte undergrävs. I förarbetena konstaterades att de krav som upp- ställs i artikel 6 i förordning (EG) nr 1394/2007 avser kvalitet och således bör upprätthållas även för läkemedel som omfattas av bestämmelsen om sjukhusundantag. Vidare noterades det att direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter och direktiv 90/385/EEG om aktiva medicin- tekniska produkter för implantation genomfördes i svensk rätt genom lag- en (1993:584) om medicintekniska produkter. Därmed föreslogs ett tillägg i läkemedelslagen om att när ett läkemedel som omfattas av bestämmelsen om sjukhusundantag innehåller en medicinteknisk produkt ska denna pro- dukt uppfylla de väsentliga krav som anges i föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigande i 6 § lagen om medicintekniska produkter.

Ovan nämnda direktiv upphör att gälla när MDR- och IVDR-förordning- arna börjar tillämpas. När det gäller övergångsbestämmelser så behandlas dessa i avsnitt 18.

Av artikel 122 i MDR-förordningen framgår att hänvisningar till de upp- hävda direktiven ska betraktas som hänvisningar till MDR-förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XVII till MDR- förordningen.

Enligt artikel 3 i direktiv 93/42/EEG och artikel 3 i direktiv 90/385/EEG ska medicintekniska produkter uppfylla de väsentliga krav som fastställs i bilaga I till respektive direktiv. Dessa artiklar ersätts med artikel 5.2 i MDR-förordningen.

I MDR-förordningen anges inte ”väsentliga krav” utan i stället anges det att produkterna ska uppfylla allmänna krav på säkerhet och prestanda, jäm- för artikel 5.2 i MDR-förordningen. Bestämmelserna i MDR-förordningen och därmed även artikel 5.2 omfattar även vissa grupper av produkter som enligt tillverkare endast har estetiska eller icke-medicinska ändamål (se avsnitt 6.3). Dessa grupper av produkter finns förtecknade i bilaga XVI till MDR-förordningen. Det förefaller inte troligt att dessa produkter kommer att användas som en integrerad del av ett läkemedel som omfattas av sjuk- husundantag men det kan inte uteslutas.

Bestämmelsen i 4 kap. 3 § läkemedelslagen ska således ändras. Av be- stämmelsen ska det framgå att en produkt som omfattas av MDR-förord- ningen ska uppfylla de allmänna krav på säkerhet och prestanda som avses i artikel 5.2 i MDR-förordningen i de fall den produkten ska vara en integrerad del av ett läkemedel som omfattas av sjukhusundantag.

 

13.4

Lagen om tobak och liknande produkter och

 

 

lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga

 

 

produkter

 

 

 

Regeringens förslag: Lagen om tobak och liknande produkter ska inte

 

tillämpas på medicintekniska produkter och andra produkter som

 

omfattas

av MDR-förordningen i de fall sådana produkter finns i

276

elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.

Undantaget från skatt för e-vätskor och andra nikotinhaltiga produkter i lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter ska ändras så att sådan skatt inte ska tas ut på medicintekniska produkter och andra produkter som får släppas ut på marknaden eller tas i bruk i Sverige enligt MDR-förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorians förslag anges det att lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter inte ska tillämpas på medicintekniska produkter och andra produkter som omfattas av MDR-förordningen.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över promemorians lagförslag.

Skälen för regeringens förslag

Den 3 april 2014 antog Europaparlamentet och Europeiska rådet direktiv 2014/40/EU om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ- ningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG, nedan kallat tobaksproduktdirektivet. Förutom regler om tobaksprodukter inne- håller direktivet även regler om elektroniska cigaretter, nedan kallade e- cigaretter, och påfyllningsbehållare. Direktivets regler omfattar dock inte produkter som avses i rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter.

Tobaksproduktdirektivet genomfördes i svensk rätt genom ändringar i tobakslagen (1993:581) och genom lagen (2017:425) om elektroniska cigarretter och påfyllningsbehållare. Dessa två lagar har nu ersatts av lagen om tobak och liknande produkter. Bestämmelserna i lagen om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare fördes över i sak oförändrade till den nya lagen. Av 1 kap. 4 § den nya lagen framgår att i fråga om elektroniska cigarretter och påfyllningsbehållare ska lagen inte tillämpas på medicin- tekniska produkter som omfattas av lagen (1993:584) om medicintekniska produkter.

Enligt lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter ska skatt betalas till staten för e-vätskor och andra nikotinhaltiga produkter. Emellertid framgår det av 5 § 2 den lagen att skatt inte ska tas ut för medicintekniska produkter som får släppas ut på marknaden eller tas i bruk i Sverige enligt 9 § lagen (1993:584) om medicintekniska produkter.

Som angetts ovan så är tobaksproduktdirektivet inte tillämpligt på pro- dukter som avses i direktiv 93/42/EEG. Folkhälsa är det huvudsakliga skälet till regleringen i tobaksproduktdirektivet och därmed bestämmels- erna i lagen om tobak och liknande produkter som är del av genomförandet av tobaksproduktdirektivet. När direktiv 93/42/EEG ersätts med MDR- förordningen bör det framgå att denna lag inte heller omfattar de produkter som enligt MDR-förordningen får släppas ut på marknaden eller tas i bruk i Sverige. Detsamma gäller lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter.

Som nämns i avsnitt 6.3 omfattar bestämmelserna i MDR-förordningen även vissa produkter som enligt tillverkaren är avsedda för estetiska eller andra icke-medicinska ändamål men som liknar medicintekniska pro- dukter i fråga om funktion och riskprofil. De produkter som också kommer

Prop. 2020/21:172

277

Prop. 2020/21:172 att omfattas av MDR-förordningen framgår av bilaga XVI till den förord- ningen. Bland de grupper av produkter som därmed kommer att omfattas av förordningen är kontaktlinser för estetisk användning, olika implantat, exempelvis bröstimplantat, medel för att fylla ut huden i ansiktet eller övrig hud eller slemhinnor, utrustning för fettsugning, lasrar för hudåter- vinning, lasrar för tatuerings- eller hårborttagning samt utrustning för elektromagnetisk hjärnstimulering. Anledningen till att produkterna i bilaga XVI omfattas av bestämmelserna i MDR-förordningen är att dessa produkter liknar medicintekniska produkter i fråga om funktion och risk- profil. Genom att lägga till dessa produkter kommer det att säkerställas att även dessa produkter uppfylle