En effektivare arbetsmarknadsutbildning - del 2
Departementsserien 2000:38
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 123 |
6Från kartläggning av behov till genomförande av arbetsmarknadsutbildning
6.1Inledning
År 1986 övergavs systemet med ett delat huvudmannaskap mellan AMS och Skolöverstyrelsen (SÖ) för arbetsmarknadsutbildningen till förmån för en köp/säljar-modell. Huvudorsaken till förän-dringen var att det delade ansvaret skapade administrativa trög-heter och utbildningar som inte alltid var anpassade till arbets-marknadens behov. Samtidigt med övergången till den nya modellen bildades AmuGruppen, en statlig uppdragsmyndighet med ansvar för de så kallade AMU-centra, vilka erbjöd statligt finansierad yrkesutbildning för de arbetslösa. AmuGruppen blev en stor statlig aktör på utbildningsmarknaden, men AMV fick frihet att upphandla utbildningar från andra aktörer. AMV skulle dock betraktas som en prioriterad kund som skulle få köpa utbildningar till självkostnadspris. År 1993 blev myndigheten ett statlig bolag, AmuGruppen AB. Den 15 mars år 2000 bytte Amu-Gruppen namn till Lernia.
AmuGruppens roll som leverantör av upphandlad arbetsmarknadsutbildning har förändrats i takt med att alltfler aktörer har etablerat sig på utbildningsmarknaden. År 1992 hade AmuGrup-pen 42 procent av deltagarna. År 1999 var andelen 22 procent. AmuGruppen svarar dock fortfarande för många kostnads-krävande utbildningarna inom industriteknik, byggnadsindustri och transport. Dessa utbildningar kräver omfattande och konti-nuerliga investeringar i realkapital - i synnerhet om utbildningarna skall anpassas till de krav som ställs i en högproduktiv industri.
Innan år 1994 var AMV befriat från att upphandla enligt reg-lerna i upphandlingsförordningen (SFS 1986:366). Den viktigaste anledningen var att arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa ställde höga krav på flexibilitet i termer av innehåll, inriktning och omfattning.
| 124 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
Detta kunde ibland kräva mycket snabba beslut i direkt samråd med välkända anordnare. Även om AMV kunde gå utanför upphandlingsförordningen skulle verket agera i förord-ningens anda, det vill säga upphandlingen skulle präglas av objektivitet, konkurrens och affärsmässighet. Sedan år 1994 gäller lagen om offentlig upphandling, LOU (SFS 1992:1528) också vid upphandling av arbetsmarknadsutbildning.
6.2Bedömning av utbildningsbehov
”Det vore en Gudi behaglig gärning om det kunde bli en upprensning i alla dessa organ som samordnar”
Regeringen har i regleringsbreven till AMV under senare år betonat arbetsmarknadsutbildningens tillväxtpolitiska roll (se kapitel 5). I takt med att sysselsättningen ökat har arbetsmarknads-utbildningen blivit den aktiva arbetsmarknadspolitikens främsta instrument för att tillgodose marknadens behov av yrkesutbildad arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildningarna ska därför vara kvali-ficerade och anpassade till de formella krav som ställs på arbets-marknaden. Kraven på de upphandlade yrkesutbildningarna är således mycket höga.
Arbetsmarknadsutbildningarna skall även uppfylla det fördelningspolitiska målet. Idag finns det många arbetssökande med en svag bakgrund som inte kan tillgodogöra sig de kvalificerade utbildningarna. För dem föregås de yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningarna ofta av vissa förberedande utbild-ningar. Detta kan innebära att det ibland ställs andra krav på de upphandlade utbildningarna än de som ställs för att nå det tillväxtpolitiska målet. Istället för att satsa på förberedande utbildningar inom arbetsmarknadspolitiken kan man förstärka individernas möjligheter att delta i yrkesinriktade utbildningar som inte kräver goda förkunskaper. Ambitionsnivån i arbetsmarknadsutbildningen blir då något lägre men målsättningen att nå full sysselsättning förstärks.
Arbetsmarknaden är mycket dynamisk och det är svårt att förutse förändringar i efterfrågan på arbetskraft (se kapitel 2). Inom yrkesområden som påverkas främst av demografiska föränd-ringar är det förhållandevis enkelt att förutse efterfrågan på arbets-kraft och utbildningsbehov både på kort sikt och lång sikt. Inom andra yrkesområden är det avsevärt svårare att göra träffsäkra bedömningar, i synnerhet på längre sikt än ett år. Ett grund-problem är att arbetsgivare
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 125 |
själva ofta inte kan formulera sina kompetensbehov. Det beror på att företagen dels har korta pro-duktionskedjor som ställer krav på diversifierad kompetens, dels faktiskt inte kan förutsäga exakt vilken kompetens de behöver det närmaste året.
Erfarenheterna av det nationella IT-programmet (SwIT, se kap 8) och arbetsgruppens besök hos flera företag visar att det är svårt att definiera vilken yrkeskompetens som behövs även när det finns omedelbara rekryteringsbehov. ”En datakunnig person som funge-rar i grupp” ger inte tillräckligt underlag för att skapa en träffsäker utbildning. I allmänhet tar processen att planera, upphandla, rekrytera och genomföra utbildningar flera månader. Inte sällan kan det vara fråga om tider på ett år eller längre innan den kompetens som ett företag efterfrågar finns tillgänglig. Erfaren-heterna visar också att företagen inte alltid vet vilken datakompetens de verkligen behöver. Projektledaren i SwIT-projektet har därför ofta hjälpt företagen att formulera behoven.
Många mindre företag inom exempelvis tillverkningsindustrin har orderböcker som endast sträcker sig några veckor framåt. För sådana företag kan efterfrågan på arbetskraft förändras i såväl positiv riktning som negativ inom loppet av någon månad. Under sådana omständigheter är det i princip omöjligt att avgöra om och hur många personer som behöver rekryteras inom de närmaste sex eller tolv månaderna. En länsarbetsnämnd uttrycker att ”företagen vill att rätt kompetens står stand-by för att rycka in när behov uppstår”. Inom tjänste- och servicesektorn, som har många arbets-marknadsutbildningar, är det i allt högre grad en kombination av yrkeskunskaper och personliga egenskaper som avgör om personer skall få arbete. Inom serviceyrken är det i allmänhet svårt att exakt definiera en kravprofil som kan överföras till en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Dessa förhållanden ökar komplexiteten i såväl planering som upphandling av yrkesinriktad arbetsmark-nadsutbildning.
Även i de fall då företagen exakt vet vilken kompetens de behöver är det inte säkert att de kan anställa efter en utbildning. Anledningen är att det kan förflyta lång tid från det att en arbetsgivare kontaktades tills dess en person är klar med sin utbildning. Under tiden kan företagens efterfrågebehov ha för-svunnit eller andra behov ha uppstått som inte stämmer överens med det behov som låg till grund för utbildningen. Sammantaget visar detta att det finns många naturliga mekanismer på en arbetsmarknad som är ytterst svåra att förutse.
| 126 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
Länsarbetsnämndernas arbetsmarknadsprognoser
Länsarbetsnämndernas prognoser utgör det viktigaste underlaget för identifiering av utbildningsbehov och upphandling av yrkes-inriktad arbetsmarknadsutbildning. Prognoserna genomförs varje höst och vår och innehåller en beskrivning av utvecklingen av den regionala arbetsmarknaden på ett till två års sikt. AMS utformar riktlinjerna för arbetet som består av en allmän bedömning och specialgranskning av särskilt aktuella problem. Våren 2000 betonar AMS att de vill se en fördjupad diskussion av förändringar inom den privata tjänstesektorn. Länen skall också särskilt undersöka rekryterings- och flaskhalsproblem samt diskutera vilka åtgärder som vidtagits för att motverka problemen. Vidare skall de beskriva anledningarna till företagens svårigheter att rekrytera arbetskraft.
Prognoserna tas fram med hjälp av data från länens arbetsförmedlingar och särskilda enkäter till samtliga företag med mer än 100 anställda som verkar i regionen (Västra Götaland utgår från företag med mer än 200). Data innefattar även kommuner och landsting. Där finns också data från ett urval av privata arbetsgivare med mer än fem anställda. Svaren på frågorna för det privata näringslivet samlas in genom telefonintervjuer och personliga besök medan svaren för den offentliga sektorn samlas in med postenkäter. Sammanlagt tillfrågas cirka 9 000 arbetsgivare.
Enkäterna innehåller en mängd olika frågor med många olika svarsalternativ. Kommuner och landsting ombeds i enkäten be-döma personalbehoven ett år framåt samt vilka verksamhets-områden (barnomsorg, kommunikation, utbildning, hälso- och sjukvård etc) som kommer att beröras av förändringar. Vidare skall de ange om det totalt sett finns övertalighet av personal inom verksamheten, men inte uppdelat på verksamhetsområden.
Intervjuformuläret till privata företag innehåller avsevärt fler frågor än till de kommunala sektorerna. Frågorna gäller bland annat beskrivningar av marknadsutveckling, kapacitetsutnyttjande, sysselsättningsutveckling med mera ett år tillbaka, samt bedöm-ningar av den förväntade utvecklingen den närmaste tvåårs-perioden. Näringslivet ombeds fördela sysselsättningsförändringar i ersättnings- och nyrekryteringar, dels under de senaste 12 månaderna, dels för de kommande 6 och 12 månaderna. Företagen skall även ange inom vilka yrken de avser att rekrytera personal, hur många personer de skall rekrytera och vilka kompetenskrav de ställer på de som ska rekryteras.
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 127 |
Företag som anger att de har haft brist på arbetskraft de senaste 6 månaderna får svara på ett antal följdfrågor i syfte att utröna anledningen till bristsituationen. Bland annat ställs frågor om de har haft problem att rekrytera utbildad eller yrkeserfaren arbetskraft. Vidare undersöks hur företaget löste rekryterings-problemet och om bristsituationen medförde produktionsbortfall eller kostnadsökningar. Till exempel ska företaget ange om de sänkte sin krav, köpte tjänster från annat företag och om de fick tacka nej till uppdrag eller utnyttja övertid på grund av bristsituationen.
Även arbetsförmedlingarnas bedömningar har betydelse för prognoserna. Förmedlingarna skall bland annat bedöma utvecklin-gen ett år framåt för maximalt 170 yrken samt på en sexgradig skala ange om det råder överskottsutbud av arbetskraft eller om det finns flaskhalsar. Förmedlingarnas svar vägs sedan ihop till en länsbedömning där det framgår om efterfrågan kommer att stiga eller falla det närmaste året för de olika yrkena. Bedömningarna ger länen underlag för att identifiera bristyrken och flaskhalsar, det vill säga yrken som kännetecknas av överskottsefterfrågan på arbetskraft. Ett bristyrke innebär att arbetsgivaren har svårt att hitta arbetskraft, men där AMS bedömer att det inte påverkar möjligheterna för företaget att växa. Flaskhals definieras som en situation där bristen på arbetskraft hämmar företagets expansions-möjligheter.
Prognoserna bygger även på informella data som arbetsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna samlar in genom löpande kontakter med arbetsgivare, fackliga företrädare och branschrepresentanter inom ramen för olika nätverk. Flera av arbetsmarknadens parter finns representerade i arbetsförmedlingsnämnderna och de regionala kompetensråden. Parternas roll är att bidra med sina kunskaper om utbildningsbehoven på lokal och regional nivå. Även olika statliga och kommunala myndigheter på lokal och regional nivå bistår med information om utbildnings-behov.
Regionala och lokala organ för samverkan
Statskontoret diskuterar i bilaga 3 olika former för styrning och samverkan som har prövats under senare år. AMS föreskriver att LAN ska grunda beslut om upphandling av arbetsmarknads-utbildning på en sammanvägning av efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft, de
| 128 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
arbetssökandes utbildningsbehov och tillskottet av yrkesutbildade från det reguljära utbildningsväsendet. Läns-styrelsen har tidigare bistått med kunskap om utbildningsbehov i länen. I länsstyrelseförordningen från 1990 nämns till exempel utbildning som ett särskilt område för myndighetens verksamhet. Enligt Statskontoret tycks dock länsstyrelserna idag inte bedriva någon verksamhet av betydelse för arbetsmarknadsutbildning. Länsstyrelserna tycks inte heller arbeta aktivt med att försöka få tillstånd en samordning av satsningar på arbetsmarknadsutbildning och annan arbetsmarknadsinriktad utbildning.1 Statskontoret anser att ”de insatser som trots allt förekommer i denna riktning torde ske inom det mångfacetterade informella nätverk där länsstyrelsen ingår liksom också via de formella samordningsmekanismer som finns genom landshövdingens ordförandeskap i LAN samt länsstyrelsens medverkan i partnerskap och regionala kompetensråd m.fl.”
Under 1990-talet har förvaltningspolitiken gått ut på att skapa ett bredare och mer aktivt deltagande från olika aktörer i syfte att skapa tillväxt och samordna de offentliga insatserna på ett mer effektivt sätt (se bilaga 3). Kompetensförsörjningen är liksom tidigare en central målvariabel. Regionala tillväxtavtal är läns-anknutna och utarbetas av regionala partnerskap. Vidare har regionala kompetensråd bildats för att ge förslag på långsiktiga utbildnings- och kompetensinsatser utifrån de behov som finns på arbetsmarknaden. Kompetensrådens verksamhet regleras inte av någon lag, förordning eller instruktion och de saknar formella befogenheter. I budgetpropositionen för år 2000 fick de regionala kompetensråden i uppgift att kartlägga förekomsten av regionala flaskhalsar på arbetsmarknaden. De regionala kompetensråden antas på sikt bli en viktig informationskälla för planering av yrkesutbildning. AMS har också slagit fast att kontakter med det regionala kompetensrådet är en förutsättning för att en länsarbetsnämnd skall få del av de ekonomiska resurserna för försöksverksamheten med bristyrkesutbildning.
1 I bilaga 3 använder Statskontoret arbetsmarknadsinriktad utbildning som samlingsbegrepp för arbetsmarknadsutbildning, yrkesutbildning inom komvux/Kunskapslyftet, Kvalificerad yrkesutbildning samt SwIT.
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 129 |
Tydligare rollfördelning krävs
De regionala och lokala samverkansorganen kan vara ett bra forum för diskussioner om arbetsmarknadens rekryterings- och utbildningsbehov. Det är dock svårt att idag se vad de olika regionala samordningsorganen verkligen kan åstadkomma i termer av kartläggningar av dess behov. Statskontoret skriver i sin rapport att det inte går att dra några slutsatser om de nya samverkansorganens roll för styrning av arbetsmarknadsinriktade utbildningar. Det huvudsakliga skälet är att verksamheterna ännu inte har funnit sina former. Statskontoret argumenterar att statsmakten bör förtydliga rollfördelningen mellan de regionala partnerskapen för tillväxt och de regionala kompetensråden. Detta skulle kunna effektivisera styrning av resurser för arbetsmarknadsinriktad utbildning. En idé som lyfts fram är att kompetensråden skulle kunna fungera som permanenta arbetsutskott till partnerskapen, men eftersom representationen är likartad i båda nätverken anser arbetsgruppen att det finnas skäl att överväga en sammanslagning.
Statskontoret anser vidare att arbetsförmedlingsnämnden i en kommun inte är lämplig att fatta beslut om arbetsmarknads-inriktad utbildning. Anledningen är arbetskraften riskerar att låsas in i kommunerna samtidigt som det är svårt att upprätthålla arbetsmarknadspolitikens nationella karaktär. Det finns en in-byggd konflikt mellan arbetsmarknadspolitikens nationella mål och kommunens målsättning att bevara skattebasen. Av de resultat som presenteras i Lundin (1999) framgår att denna målkonflikt påverkar diskussionerna i arbetsförmedlingsnämnderna, vilket i sin tur kan förklara varför AF/LAN känner att det är svårt att för-ankra utbildningsbehoven på lokal nivå. Statskontorets upp-fattning är att nämnderna skall ha en rådgivande roll.
| 130 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
6.3Upphandling av utbildning
”LOU ses mera som en handboja än som ett verktyg - se det tvärtom”
Volymsatsningar på arbetsmarknadsutbildning och utbildningssatsningar inom ramen för Kunskapslyftet innebar en efterfrågechock på marknaden för utbildning. Den kraftiga efterfrågeökningen medförde i sin tur en nyetablering av utbildningsföretag. Idag finns det inom vissa yrkesområden en mängd olika utbildnings-anordnare som erbjuder liknande utbildningar. I somliga län har länsarbetsnämnderna således stora möjligheter att genom effektiv upphandling hitta kostnadseffektiva utbildningar av hög kvalitet. De lokala utbildningsmarknaderna ser olika ut, vilket också innebär regionala skillnader i avtal som sluts mellan den upphandlande enheten (LAN/AF) och utbildningsanordnare. I detta avsnitt skall vi försöka belysa några viktiga aspekter på upphandling och kontrakt för genomförande av arbetsmarknads-utbildning.
Lagen om offentlig upphandling
Sedan år 1994 måste all upphandling av arbetsmarknadsutbildning följa de juridiska förutsättningar som gäller enligt lagen om offentlig upphandling (LOU). I lagen slås fast att upphandlingen skall göras affärsmässigt och med utnyttjande av de kon-kurrensmöjligheter som finns samt att anbud och anbudsgivare skall behandlas utan ovidkommande hänsyn. En upphandlande enhet som inte följer reglerna kan genom länsrätt/tingsrätt bli skyldig att åtgärda fel, göra om upphandlingen eller dömas till skadestånd.2 Risken för åtal innebär att AF/LAN genomgående mycket noggrant följer lagtexten. Nämnden för offentlig upp-handling (NOU) har till uppgift att utöva tillsyn över all offentlig upphandling. Nämnden ger även råd i frågor som rör upp-handlingen.
Enligt LOU finns det fem former för upphandling: Öppen, selektiv, förhandlad, förenklad och direktupphandling. När det gäller arbetsmarknadsutbildning regleras förfarandet i 6 kap LOU. Upphand-
2 Idag pågår flera rättsliga processer.
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 131 |
ling skall göras genom förenklad upphandling. Med beaktande av affärsmässighet och likabehandling skall den upp-handlande enheten inbjuda ett antal leverantörer att lämna anbud. Alla leverantörer har rätt att delta. Anbuden skall vara skriftliga. Den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera av anbudsgivarna. Om värdet av upphandlingen överstiger det så kallade tröskelvärdet (1 223 000 SEK exklusive moms i april 2000) skall meddelande om detta sändas till EU inom 48 dagar efter det att upphandlingen avslutats, det vill säga efter det att ett avtal skrivits under. Direktupphandling innebär upphandling utan infordrande av skriftligt anbud. Direktupphandling får dock användas om upphandlingens värde är lågt eller om det finns synnerliga skäl. Med synnerliga skäl avses brådska orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte heller beror på den upphandlade enheten. NOU har rekommenderat en gräns på högst två basbelopp för direktupphandling av tjänster (cirka 73 000 kronor i 2000 års priser), vilket också är den gräns som AMS fastställt för arbetsmarknadsutbildning.
I de fall när en statlig institution köper produkter eller tjänster som ligger inom en annan statlig myndighets normala verksam-hetsområde omfattas upphandlingen inte av LOU. Det innebär till exempel att AMV utan föregående upphandlingsförfarande kan vända sig till en statlig utbildningsinstitution för att köpa platser inom den utbildning som bedrivs på institutionen eller ge den i uppdrag att utveckla en särskild utbildning.
| 132 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
Förfrågningsunderlaget är centralt
”Som man frågar får man svar..”
Förfrågningsunderlaget är en central komponent i all upphandling. LOU ger endast allmänna riktlinjer för hur underlaget skall utformas. AMS har utarbetat riktlinjer som ger LAN/AF stöd för utformningen av förfrågningsunderlaget. Dokumenten finns tillgängliga via AMS intranätsystem. Alla upphandlande enheter som utnyttjar AMS internetbaserade service får således samma stöd.3 Av dokumenten framgår att LOU:s krav på affärsmässighet skall styra upphandlingen, vilket innebär att förfrågnings-underlaget skall vara komplett och innehålla alla fakta som behövs för att anbudsgivaren skall kunna lämna ett väl genomarbetat anbud. AMS riktlinjer är genomgående mycket detaljerade och innehåller en noggrann förteckning över vad som skall ingå. Där framgår även att anbudstiden bör vara 3-4 veckor.
I AMS riktlinjer för förfrågningsunderlag betonas att det skall framgå att den upphandlande enheten väljer det anbud som är mest ekonomiskt fördelaktigt med hänsyn till de kriterier som anges i underlaget. Det innebär att kvalitetsbedömningar vägs in samt att lägsta pris inte är helt avgörande. Sådant som inte efterfrågas får inte beaktas vid val av anbud. Vidare framgår att kursort inte bör anges om upptagningsområdet är stort. Däremot kan allmänna kommunikationer till kursort finnas med i bedömningen av det mest fördelaktiga anbudet. Inkomna anbud skall enligt lagen öppnas av minst två förrättningsmän.
AMS allmänna rekommendationer ligger till grund för de förfrågningsunderlag som utformas i länen. Den regionala variationen är stor men bilden som arbetsgruppen har fått är att underlagen genomgående är mycket detaljerade. Det gäller kraven på såväl innehållet i den upphandlade utbildningen som på utbildningsanordnaren. Förfrågningsunderlagen innehåller även en kravspecifikation som anger utbildningens innehåll och målsättning. I allmänhet gäller att den som erbjuder bäst pris och kvalitet som
3 Många länsarbetsnämnder har också lagt ut detaljerad information på internet om utformning av förfrågningsunderlag.
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 133 |
överensstämmer med kravspecifikationen får uppdraget. Naturligtvis under förutsättning att anbudsgivaren uppfyller allmänna regler om skatter, registrering med mera. I juridisk mening skall alla anordnare värderas enligt samma kriterier och i förhållande till de krav som anges i förfrågningsunderlaget och kravspecifikationen.
De krav som ställs på en anordnare beror av olika faktorer såsom utbildningsinriktning, deltagarnas bakgrund, utbildningsort med mera. Det finns även andra krav som utbildningsanordnare måste uppfylla. I tabell 6.1 ges en kortfattad beskrivning av innehåll i ett förfrågningsunderlag om drygt 20 sidor som arbets-gruppen har tagit del av. Underlaget liknar många andra och ger en god bild av krav som en anordnare kan behöva uppfylla för att få ett utbildningsuppdrag.
Tabell 6.1 Sammanfattning av innehåll i ett förfrågningsunderlag vid upphandling av arbetsmarknadsutbildning.
| 1. KRAV PÅ ANBUDETS | KOMMENTAR |
| INNEHÅLL | |
| - Pris | Enligt särskilt utformad mall |
| - Utbildningsplan med mätbara | Utbildningsinnehåll i punktform samt metoder för |
| mål | att kontrollera att mål uppnås för varje kursavsnitt |
| - Läromedel | Titelnamn på programvara. Ange läromedel som |
| elever får behålla, arbeta individuellt med under | |
| utbildning, använda som referenslitteratur. | |
| - Lärare för respektive | Namn, utbildningsavsnitt, meriter och referenser. |
| utbildningsavsnitt | Ange lärartäthet. |
| - Projektledare/huvudlärare | Bifoga CV, inte äldre än ett år. CV ska innehålla |
| utbildning, arbetslivserfarenhet, anställningar, | |
| beskrivning av liknande uppdrag, personupp-gifter | |
| samt referenser. |
| 134 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
Tabell 6.1 fortsättning
2. KRAV PÅ UTBILDNINGENS INNEHÅLL
| - Jämställd arbetsmarknad | Utbildning skall fungera lika bra för kvinnor som |
| män | |
| - Miljöhänsyn | AF verkar för miljöhänsyn |
| - Dataundervisning | Datakunskaper varierar bland deltagare, ange |
| lösning. | |
| - Första kursveckan | Diskutera mål, syfte, praktiska frågor, specifikt om |
| lokalen, gruppsamverkan, schema, studie-besök, | |
| ordningsregler under utbildning, normer för | |
| internetanvändning, etiska regler mm. | |
| - Kvalitetssäkring | Anordnaren skall säkerställa kvalitet genom: |
| kvalitetsmätningarna, samråda med AF, säker-ställa | |
| 3. ANNAT | att lärare finns tillgängliga om någon blir sjuk |
| - Lokaler | Skall följa arbetsmiljölagen. Medhavd mat ska kunna |
| värmas och ätas i fikarum. Skall kunna nås med | |
| allmänna kommunikationer. Särskilda krav: | |
| handikapputrustad, hörslinga, klimatanläggning, | |
| grupprum, vilrum och larm | |
| - Utrustning | Skall vara relevant för utbildning. I detta fall särskilt |
| specificerat: datorer, skrivare, kopiator, telefon, | |
| skyddsutrustning, bärbara datorer, overhead, fax, | |
| mobiltelefon. | |
| - Slutrapport | Inom en månad efter utbildning skall AF/LAN ha |
| en rapport som beskriver måluppfyllelse, arbetssätt, | |
| deltagarnas studieresultat, reflektioner över kursen | |
| och samarbetet med LAN/AF. |
PRÖVNING AV ANBUD (Alla komponenter viktas ofta efter betydelse numera)
(a)Uppläggning av utbildning
(b)Möjlighet till individuell uppläggning av utbildning
(c)Lärarkompetens, lärartäthet
(d)Utbildningsanordnarens erfarenhet av utbildning av vuxna för arbetslivet och förmåga att utarbeta lokala kompetensprofiler för de yrkesområden som berörs av anbudsinfodran
(e)Utbildningsanordnarens kompetens i övrigt
(f)Utbildningsort, utbildningslokaler och tillgång till den utrustning som krävs för utbildningen
(g)Pris och kvalitetssäkringsprogram
(h)Flexibilitet
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 135 |
Av sammanställningen i tabell 6.1 framgår att LAN/AF ställer mycket tydliga krav på en potentiell anordnare. Det framgår också att kraven ibland är mycket detaljerade som för exempelvis lärarnas bakgrund, läromedel, utrustning och lokaler. Anordnare skall även uppfylla grundläggande krav om miljö och jämställdhet. Miljökraven kan hamna i strid med EG-rättsliga principer om de fokuserar på annat än utförandet av utbildningen och den leve-rerade utbildningstjänsten (Hentze och Sylvén 1998). Även eventuella krav på leverantörer att ha en jämställdhetsplan kan vara i strid med de EG-rättsliga principerna.
Värderingen av anbuden
I slutet av tabell 6.1 anges faktorer som i det här fallet används vid värdering av olika anbudsgivare. AMS betonar i sin utbildning av upphandlare att det tydligt ska framgå hur prövningen av anbuden kommer att göras. Det finns olika exempel på hur denna värdering går till. Det kan till exempel ske genom att faktorerna delas in i tre grupper, såsom mycket stor vikt, stor vikt och av vikt. I kravspecifikationen indelas kraven i så kallade ”skall-krav” och ”bör-krav”. ”Skall-krav” är villkor som anbudsgivare måste uppfylla. Den som inte uppfyller ett ”skall-krav” är aldrig aktuell för ett uppdrag, vilket innebär att många ”skall-krav” i ett förfrågnings-underlag kan medföra att anbud med en alternativ intressant lösning inte kan antas.
I förfrågningsunderlaget måste det framgå hur ”bör-kraven” kommer att värderas. Ska de till exempel värderas var för sig, i förhållande till varandra eller till priset? Leverantörerna måste enkelt kunna bedöma konsekvenserna av att välja olika lösningar. Utbildningsföretag med spännande lösningar måste ges utrymme att utvecklas. Alltför många krav, i synnerhet ”skall-krav”, hämmar dessa möjligheter.
AMS har utformat värderingsmetoder till stöd för värderingen av anbuden och betygssättning av anbudsgivare. Betygssättningen ligger till grund för vilken anbudsgivare som slutligen får uppdraget att anordna utbildningen. Arbetsgruppen har detta till trots under länsbesöken fått information från olika utbildnings-anordnare att värderingsnycklar inte alltid framgår av underlagen samt att det ibland är svårt att få information om vilka faktorer som väger tyngst. Miljöaspekter jämfört med utbildningsinnehåll är ett exempel som har nämnts.
| 136 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
6.4Avtal om genomförande av utbildning
Avtalet är den andra centrala komponenten i upphandlingen. Precis som i alla juridiska överenskommelser kan kontrakten utformas på olika sätt.4 LOU nämner endast ramavtal som ingås mellan en upphandlande enhet och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa samtliga villkor för avrop som görs under en viss period. Vid arbetsmarknadsutbildning kan det innebära ett kontrakt där anordnaren har åtagit sig att tillhandahålla en bestämd mängd utbildningsplatser till ett fast pris. LAN/AF gör sedan avrop (tillsätter utbildningsplatser) från avtalet när de behöver utnyttja utbildningsplatserna. I juridisk mening kan av-ropen formuleras på olika sätt. Ett kan vara att AF/LAN betalar endast för de platser som utnyttjas, ett annat är att AF/LAN förbinder sig att avropa till exempel 50 procent.5 I allmänhet gäller att flexbilitetsgraden påverkar priset.
Ett ramavtal sägs vara tomt när AF/LAN kan utnyttja platser när de själva vill och det är fullt om de flesta platserna kommer att tas i anspråk under perioden. De upphandlande enheterna har under årens lopp utvecklat olika avtalstyper och kontraktsformer. Med länsstrategiska utbildningar avses sådana som har ett övergripande länsintresse och som återkommer årligen. För dessa utbildningar är det fortfarande vanligast att avtala om 100 procent fasta platser. Ett problem är att det inte alltid är möjligt att utnyttja alla platser som omfattas av avtalet. Kostnaden per utnyttjad plats behöver för den skull inte bli högre än kostnaden i ett avtal där det finns en blandning av fasta och rörliga platser som utnyttjas vid behov. Flexibilitet kostar normalt extra eftersom utbildningsanordnare behöver ha en viss kapacitet i beredskap. Det innebär exempelvis att avtal som inte har några fasta platser, utan där alla platser är rörliga, kan bli relativt dyra per plats om endast ett fåtal platser utnyttjas. AMS har aktivt verkat för att sprida goda exempel och utforma standardformulär för att underlätta upprättande av juridiskt och ekonomiskt effektiva kontrakt.
4I juridisk mening är det upp till de avtalande parterna att besluta om innehåll och regler för verkställighet av kontrakt. Lagtexten anger de juridiska gränserna. Olika kontraktsformer för arbetsmarknadsutbildningen är således ett resultat av att olika upphandlade enheter har fattat olika beslut.
5Dessa avtal kallas också avropsavtal inom AMV.
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 137 |
Det finns många begrepp som används inom AMV för att spegla olika villkor i avtalen. Basavtal och huvudavtal är ettåriga kontrakt, oftast där utbildningsplatserna har successiva antagningar.6 Arbetsgruppens intryck är att begreppen används lite olika i olika län och detta skapar en onödig förvirring om vad det är som avses. Det är enklare att tala endast om ”avtal” samt att avtalen har olika leveransvillkor vad avser tid, priser, m.m. Ramavtal är då ett specialfall med möjlighet till successiva avrop av platser.
Avtalen kan innehålla en optionsklausul som innebär att det är möjligt att utan ett nytt upphandlingsförfarande köpa ytterligare platser under de villkor som angivits i avtalet med utbild-ningsanordnaren. En option måste dock anges redan i förfråg-ningsunderlaget och det skall framgå hur optionen skall utlösas och vilka villkor som skall gälla. Ofta är det lämpligt att be leve-rantörerna ge förslag på en prisjusteringsklausul. AMS rekommen-dationer är att optioner bör användas restriktivt, eftersom detta påverkar affärsmässigheten vid en ny upphandling.
Många avtal innehåller en klausul om att LAN har rätt att kräva återbetalning från utbildningsanordnaren om den kvalitets-uppföljning som görs understiger en viss poäng. Kvalitetsupp-följningen görs som en enkät till deltagarna under utbildningen och avser deras subjektiva bedömningar på en skala från 0 till 3 av förhållanden i utbildningen (se kapitel 7). Arbetsgruppen har sett flera avtal med klausuler om att utbildningsanordnaren förbinder sig att återbetala eller att LAN har rätt att kräva tillbaka upp till 20 procent av erhållen betalning om kvalitetsuppföljningen under-stiger poängen 2,0. Vårt intryck är att det är ovanligt att denna klausul löses ut, vilket i sin tur påverkar marknadens värdering av LAN:s affärsmässighet. Avtalen skall inte innehålla bestämmelser som sällan eller aldrig utnyttjas.
Antagning av deltagare
Former för antagning av elever påverkar också utformningen av ett kontrakt. Gruppintag innebär att ett bestämt antal deltagare börjar och slutar en kurs vid samma tidpunkt. Detta är den vanligaste antagningsformen och används när det finns ett tydligt utbildningsbehov och en
6 Basvtalen avser oftast industritekniska utbildningar samt restaurang- och storhushållutbildningar.
| 138 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
tillräckligt stor grupp potentiella deltagare. En person som väljer att avbryta kursen kan inte ersättas med en annan person om kursen har pågått så länge att den nya deltagaren inte hinner hämta in de förlorade kunskaperna. I den bemärkelsen är antagningsformen restriktiv, eftersom den begränsar möjligheterna att ersätta avhoppare med nya deltagare och därmed att uppnå fullt kapacitetsutnyttjande.
Successiva antagningar innebär att den upphandlande enheten köper ett visst antal årsplatser hos en utbildningsanordnare. Antalet personer som utnyttjar en plats beror av hur länge olika individer deltar i kursen. Får AF information om när en person slutar i tillräckligt god tid kan en ledig plats tillsättas med en ny deltagare. Kurslängden varierar i detta fall med individernas möjligheter att tillgodogöra sig en utbildning.
Enstaka platser är den tredje antagningsformen och innebär att AF (eller ibland LAN) upphandlar enstaka utbildningsplatser för enskilda individer. Till exempel är det vanligt att en förmedling köper en plats på en kurs som har upphandlats av en annan AF eller LAN. Det skall framgå redan i förfrågningsunderlaget vilka, utöver den upphandlande enheten, som får utnyttja avtalet. Arbetsmarknadsutbildning som upphandlad enstaka plats skall dock beviljas endast om det finns särskilda skäl (SFS 1987:1784). Enligt AMS föreligger särskilda skäl om den sökande har en mycket utsatt situation på arbetsmarknaden, om utbildnings-behovet inte går att tillgodose med upphandlade kurser eller reguljär utbildning, om en mer skräddarsydd utbildning utgör nödvändigt komplement till den sökandes tidigare utbildning och erfarenhet samt om utbildning är en del av starten av näringsverksamhet.
Enstaka platser är i regel den antagningsform som används när utbildning skall bedrivas i företag. I det fallet är AMS rekommendationer att LAN skall vara uppmärksam på utbildningens kvalitet och risken att utbildningen kan betraktas som ett produktionsstöd. Rekommendationerna är också att undersöka möjligheterna att upphandla en tjänst (genom till exempel en etablerad utbildningsanordnare) som svarar för uppläggning och uppföljning av utbildning.
Förhandling kan ske
Förenklad upphandling ger rätt att förhandla med en eller flera anbudsgivare. Arbetsgruppen kan konstatera att denna möjlighet knappast utnyttjas. Detta beror förmodligen på en osäkerhet om vad det är möjligt att förhandla om enligt lagen. Förhandlingar kan avse alla avtalsvillkor inklusive pris och mindre ändringar och anpassningar av
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 139 |
förfrågningsunderlaget, men får inte innebära ändringar i de grundläggande kraven i förfrågningsunderlaget (Hentze och Sylvén 1998). Förhandlingar kräver särskilt kvalifi-cerad personal och tar ofta längre tid än den traditionella upphandlingen. Det finns också en risk för särbehandling av anbudsgivare. Dessa problem talar för att förhandlingar endast skall genomföras i särskilda fall. Samtidigt tyder erfarenheterna av SwIT på att förhandlingarna kan medföra vissa prisjusteringar.
6.5Organisation av upphandling
Arbetsmarknadsutbildning ställer höga krav på flexibilitet och anpassning till arbetsmarknadens behov av särskild yrkes-kompetens på både kort och lång sikt. Behoven identifieras lättast genom kontakter med företagen som verkar på den lokala arbetsmarknaden. Detta sker först på arbetsförmedlingarna och därför var det naturligt att ansvaret för upphandlingen hamnade hos förmedlingen. LAN:s roll blev då främst samordning och rådgivning. Den länsövergripande strategiska funktionen att se till hela länets behov av yrkesutbildningar kom att skjutas i bak-grunden.7
LOU har medfört juridiska och specifika krav på upphand-lingen. Det behövs personer som har särskild kompetens i frågor som rör hanteringen av tekniska och juridiska krav på för-frågningsunderlag, avtalsskrivning och andra administrativa regler. Inte minst måste alla möjligheter tillvaratas att inom lagens ram skapa yrkesinriktade utbildningar som leder till arbete.
Det finns åtminstone tre olika administrativa strukturer för upphandlingen. En modell innebär att all upphandling sköts av LAN. En andra modell är att låta ett särskilt kontor hantera all upphandling och andra frågor som rör arbetsmarknadsutbildning. Af-Utbildning i Skåne och Stockholm är exempel på en sådan struktur. En tredje variant är att en eller två personer som är knutna till en eller flera AF hanterar upphandlingen inom olika delar av länet.
Några risker med en långtgående decentralisering av upphandlingen är dels att det kan skapa inlåsningseffekter genom att deltagarna får utbildning som är användbar endast på en begränsad lokal arbetsmarknad, dels medföra att ovidkommande hänsyn tas till
7 En mer ingående redovisning av detta ges i AMS (1995b).
| 140 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
lokalt förankrade utbildningsanordnare. Om flera kontor köper samma kurser kan det medföra ökade kostnader för arbetsmarknadsutbildningen. Kostnaderna ökar ytterligare om det är svårt att rekrytera elever till upphandlade kvalificerade yrkesinriktade kurser. För många utbildningar kan till och med ett län vara en för liten enhet. Detta understryker vikten av god sam-verkan mellan såväl kommuner som län för en kostnadseffektiv upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Arbetsgruppen kan notera att det har skett en omsvängning från en decentraliserad syn på upphandling till ett mer länsövergripande perspektiv. Arbets-förmedlingarna kan numera antingen köpa enstaka platser hos en utbildningsanordnare eller avropa platser inom ett ramavtal som upphandlats av länsarbetsnämnden.
Enstaka platser
Åren 1998 och 1999 uppgick andelen enstaka platser till i genomsnitt 12 respektive 9 procent av alla upphandlade platser. AMS betonar i sina riktlinjer att en behovsinventering bör göras för att pröva om det finns skäl att göra en samlad upphandling för hela länet. I något län genomför LAN återkommande stickprov för att undersöka behov av enstaka platser vid kontoren. Identifieras ett behov skickar LAN e-post till andra kontor för undersöka om det finns tillräckligt stort underlag för att upphandla en hel kurs. I ett annat län skickar LAN ut en förfrågan via e-post när en förmedlingen har meddelat behov av enstaka platser. Platserna följs upp via AMS:s ekonomisystem vilket innebär att de rapporteras med viss eftersläpning. För närvarande krävs det omfattande bearbetningar för att få fram användbar information om de enstaka platserna med avseende på volym och inriktning. AMS håller på att utveckla rutinerna för rapportering och bearbetningar av data från ekonomisystemet.
För vissa kvalificerade eller smala utbildningar kan rekryteringsbasen i länet vara för liten. Trots det är det ovanligt med systematisk samverkan på ett nationellt plan.8 AMS anslår kurser på nätet men det är svårt att avgöra hur ofta som denna information faktiskt utnyttjas på lokal nivå. Trögheterna kan till viss del förklaras av resurstilldelningssystemet som innebär att ekonomiska medel fördelas direkt till länen. För ett enskilt län är därför utrymmet begränsat att utnyttja platser i andra län. Utnyttjande av platser i andra län kan medföra ökade utgifter för resor, bostad med mera.
8 Länsarbetsnämnder i norra Sverige har projekt för samverkan över länsgränserna. Det finns också ett nationellt perspektiv på vissa utbildningar för arbetshandikappade personer.
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 141 |
6.6Rekrytering av deltagare
”Vi har upphandlat en kvalificerad utbildning - svårigheten är att hitta personer som kan klara den.”
Antalet personer som är registrerade på en arbetsförmedling utgör basen för rekrytering till arbetsmarknadsutbildningen. Från denna grupp identifierar förmedlare vilka som är aktuella för olika åtgärder inklusive arbetsmarknadsutbildning. Den första gallringen sker med hjälp av de formella reglerna (se kapitel 5). Därefter genomförs flera bedömningar av en individs förmåga att tillgodogöra sig en yrkesinriktad utbildning.
Aktuella sökande registreras i arbetsförmedlingens operativa handläggarsystem (AIS). I registret finns information om bland annat de sökandes utbildningsbakgrund, yrkeserfarenhet, uppgifter om körkort och licenser som tillsammans är viktiga faktorer vid bedömning av individuella utbildningsbehov. Vidare finns det en handlingsplan för dem som har varit inskrivna en längre tid, som innehåller information om de åtgärder som krävs för att få individen i arbete.9 För att arbetsmarknadsutbildningen skall vara effektiv krävs god överensstämmelse mellan de kurser som upp-handlas och de deltagare som finns tillgängliga för utbildningarna. Eftersom kännedomen om de sökande finns på AF och utbildningarna köps av LAN måste kvaliteten på registerdata och handlingsplaner vara hög. Annars är det svårt för personalen som är ansvarig för urvalen att hitta rätt utbildningar för olika individer.
De som är aktuella för utbildning måste förutom de formella kraven även uppfylla vissa grundläggande krav angående moti-vation och inställning. Personer som inte är motiverade kan påverka en hel grupp av elever, vilket i sin tur kan påverka alla deltagarnas studieresultat och sysselsättningsmöjligheter. Kostna-derna för felaktig rekrytering kan således bli mycket höga. Därför är det viktigt att försöka identifiera en individs inställning till en arbetsmarknadsutbildning.
9 Arbetslösa personer som riskerar att bli eller är långtidsarbetslösa skall ha en handlingsplan med hög kvalitet, enligt ett av AMV:s verksamhetsmål. Kvalitén är dock inte alltid tillräckligt hög.
| 142 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
Utbildningsinsatser kan spela en stor roll för ambitionen att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Arbetsgruppen konstaterar att detta mål är också eftersträvas vid förmedlingarnas urval av deltagare. Det verkar dock svårt att med några centrala direktiv styra hur urvalet skall ske utan detta sker i det lokala arbetet. Vägledningsarbetet kan bli avgörande för om personer väljer en utbildning till ett för könet otraditionellt yrke. Detta arbete kan ta lång tid inklusive processen för den sökande att förankra beslutet hos sina närstående.
Det finns flera intressanta lokala projekt i syfte att påverka män och kvinnor att välja otraditionella yrkesutbildningar, såsom fler män till lärarutbildningar eller fler kvinnor till tekniska och industriella utbildningar. Exempelvis har LAN i Norrbotten prövat att genomföra nätverksteknikerutbildningar med enbart kvinnliga deltagare.
Det finns således inte något enhetligt system för urval på arbetsförmedlingarna utan det skiftar beroende på utbildningens innehåll och arbetsgivarens krav. Det kan dock konstateras att intresset för att använda bra urvalsinstrument har ökat genom att AMV har fått andra krav vad gäller resultatuppföljning. Förutom kunskapstester används intervjuer för att få fram personliga egenskaper som är svåra att mäta såsom social kompetens, initiativförmåga och förmåga att arbeta i grupp.
Under senare år har det blivit allt vanligare att använda intervjuer och olika förmågetest som rekryteringsinstrument.10 AF/LAN upphandlar test i samband med utbildningen. Vidare finns det flera exempel där utbildningsanordnare eller företag genomför särskilda intervjuer av dem som skall delta i utbildningen. Till exempel har en utbildningsanordnare genomfört förkunskapstest och på basis av detta delat upp potentiella deltagare i fyra delgrupper; en som de kan acceptera direkt, en som de kan acceptera efter en förberedande utbildning som de själva anordnar, en annan som de kan acceptera efter att det att de har genomgått en utbildning hos en annan anordnare och slutligen en grupp som de inte har förmåga att utbilda. Fördelen med denna ansats är att AF får information som kan användas för att hitta rätt åtgärd för dem som inte kan delta i just denna utbildning.
10 Arbetsgruppen har vid sina besök hos länsarbetsnämnderna fått belagt att samtliga använder test vid rekrytering av deltagare till vissa utbildningar.
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 143 |
Ett annat exempel är hämtat från arbetsförmedlingen i Sala som under hösten år 1998 genomförde så kallade yrkestester. Projektet bestod av en systematisk kartläggning av en grupp sökandes yrkeskompetens i relation till de krav som företagen angav i de vakanser som fanns på förmedlingen. Utbildningsanordnare genomförde test av sammanlagt 93 personer med sex olika yrkestillhörigheter; verkstadsmekaniker, chaufförer, maskin-förare, köks-, restaurang- och ekonomibiträden, försäljare och kontorspersonal.
Ytterligare ett exempel är hämtat från en utbildning kallad ”konstruktörer till raffinaderi och petrokemi”. Utbildningen kom till stånd efter det att företaget garanterat anställning efter avklarad utbildning. Processen från rekrytering till utbildning genomfördes enligt följande:
1.Fastställande av målgrupp. Gymnasieutbildade inom N- eller T- programmen eller motsvarande kunskaper enligt företagets kravspecifikation
2.Ansökan/urval/anställningsintervju
3.Test av kunskaper samt praktik på företaget
4.Antagning till utbildning
5.Utbildning som genomförs av en utbildningsanordnare
6.Utbildning på företaget
Vidare har SCB, på uppdrag av arbetsgruppen, intervjuat personal på arbetsförmedlingar i syfte att få en bild av förmedlarnas upp-fattning om de mål som styrt utbildningen under 1990-talet (målen beskrivs i kapitel 5). Ett syfte var att se om målförändringarna har påverkat rekryteringen av deltagare till arbetsmarknadsutbild-ningen. SCB har genomfört djupintervjuer av förmedlare i olika delar av landet samt utnyttjat en så kallad fokusgrupp, som i princip innebär gruppsamtal kring fastlagda frågor under ledning av utbildad personal. Av
| 144 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
intervjuerna framgår att förmedlarna genomgående ställer sig bakom 70- procentmålet. De anser att det är bra med ett tydligt resultatkrav. Vidare framgår det att det före-kommer både test och förkunskapskrav för många yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar. Kraven har successivt ökat sedan de stora volymsatsningarna i början på 1990- talet. Vidare hävdar förmedlarna att de har blivit noggrannare med företags-kontakterna. De anser att det är viktig att ta reda på vilken typ av kompetens som arbetsgivarna söker. Nedan presenteras några citat hämtade från undersökningen:
à”I urvalen till utbildningarna måste vi bli lite tuffare. Måste kanske säga nej, du platsar inte här.”
à”Hårdare krav leder till att om man inte tror att personen klarar utbildningen och det inte leder till jobb, kan man inte bevilja utbildningen.”
à”….man tittar mer noggrant vad den här personen har för möjligheter att klara sig, att klara kursen. Man vågar inte chansa så mycket som tidigare.”
à”I grunden tycker vi att 70 procent - minst 70 procent - ska gå ut i jobb efter utbildning. Självklart.”
à”Man tittar på kvalitet i den utbildning man kör igång, att det ska leda till jobb. Inte bara som förut till att få en åtgärd, kanske för att få en ny period i a- kassan.”
à”Tidigare har det varit utifrån våra direktiv att vi ska sätta folk i utbildning och fylla platserna. Resultatet blir att det kommer in en del som egentligen inte platsar.”
à”Man hade någon dröm om att bli florist så var det inte så svårt att få en 10 veckors kurs bekostad. Den möjligheten finns inte idag om det inte står en blomsterhandlare och säger att jag anställer dig efter de här 10 veckorna.”
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 145 |
6.7Genomförande av arbetsmarknadsutbildning
Pedagogiska frågor
Utformning och genomförande av en arbetsmarknadsutbildning beror av många olika faktorer. Yrkesinriktning, deltagarnas kun-skaper, lärarnas pedagogiska förmåga, tillgången till praktik är exempel på några faktorer. Genomförandet regleras oftast i utbildningsavtalet, men AF/LAN kan även låta erfarna utbild-ningsanordnare avgöra genomförandet med utgångspunkt från särskilda utbildningsmål. Bra pedagogiska metoder kan vara avgörande för att förmå studiesvaga personer att fullfölja och klara av en yrkesutbildning. Kunskapslyftskommittén (SOU 1998:51) sammanfattar ett vuxenpedagogiskt förhållningssätt i följande punkter:
§Undervisningen utgår från deltagarnas tidigare kunskaper, erfarenheter och värderingar samt ger dem möjligheter att bearbeta dessa tillsammans med nya kunskaper.
§Undervisningen bygger på upplevda problem i verkligheten, skapar sammanhang och helheter och ger deltagarna en ökad förståelse för omvärlden.
§Deltagarna får inflytande över undervisningens innehåll och uppläggning, varigenom de också kan ta ansvar för sin inlärning och sitt kunskapssökande.
§Deltagarna får möjlighet att utbyta erfarenheter, diskutera åsikter och tillsammans lösa problem.
§Undervisningen medverkar till att förbättra deltagarnas självförtroende och bidrar till deras personliga och sociala utveckling.
I flera forskningsrapporter och undersökningar har man kartlagt vilka hinder vuxna upplever för att delta i utbildning. Ekonomi, tillgängligheten och bristande självförtroende är de tre viktigaste hindren. Vuxna förknippar ofta utbildning med teoretisk utbild-ning och beroende på tidigare misslyckanden och brister i grund-läggande kunskaper anser de att de inte kan klara av den. Denna inställning är särskilt vanlig bland män med kort utbildning och vuxna som kommit
| 146 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
upp i medelåldern. Många av dessa vuxna anser att utbildning hör ungdomsåren till och inte vuxenåren.
Ett annat hinder är att man inte inser meningsfullheten i att skaffa sig en ny yrkesutbildning när man redan har en yrkesutbildning och ett yrke som man är stolt över. Det finns inga garantier för att en ny yrkesutbildning leder till arbete, som gör att man kan stanna kvar på orten där man är bunden av hem och familj. Många arbetslösa vuxna uttrycker också en farhåga för att utbildningen skulle upplevas som stressig och jobbig och inkräkta på familjeliv och fritid.
Det gäller därför att motivera de tänkbara deltagarna i arbetsmarknadsutbildning och få dem att inse värdet i att skaffa sig en ny utbildning. Det gäller att bygga upp ett självförtroende hos de tänkbara deltagarna, exempelvis genom att grundligt analysera och validera de kunskaper och färdigheter som de skaffat sig tidigare. De arbetslösa måste också själva involveras i processen att analysera förutsättningar, behov och intressen. De utbildnings-alternativ som diskuteras bör ha en klar målinriktning och vara överblickbara och helst kunna nås via delmål. Vidare måste brister i grundläggande kunskaper kunna repareras parallellt med en tydlig yrkesinriktad utbildning. De presumtiva deltagarna måste inse meningsfullheten i att skaffa sig en ny utbildning, det vill säga att den leder till arbete.
Vägledning, motivation viktigt
Deltagarna måste också få hjälp med att komma över den höga tröskel som det ofta innebär att påbörja en ny utbildning - särskilt om man har varit arbetslös länge och är till åren kommen. Det kan ske genom en grundlig vägledning och en omfattande introduktion där deltagarna kan få känna sig för. Redan i motivations- och rekryteringsfasen måste deltagarna garanteras arbetsformer och en uppläggning, som är anpassad till varje individs förutsättningar och behov. Avgörande för motivationen är också att de presumtiva deltagarna kan garanteras en trygg ekonomi under utbildningen och att utbildningen finns tillgänglig nära hemorten eller på distans och går att kombinera med den presumtive deltagarens övriga åtaganden.
Alla erfarenheter visar att vuxna med god utbildning lätt inser utbildningens betydelse. Det är därför relativt lätt att rekrytera vuxna med god utbildning till fortsatta studier. Däremot är det betydligt
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 147 |
svårare att motivera kortutbildade och studieovana vuxna att engagera sig i utbildning. Åtskilliga internationella och svenska undersökningar, har kartlagt vilka krav kortutbildade och studieovana vuxna ställer på en utbildning för att den skall upplevas som meningsfull och för att de skall våga och vilja engagera sig.
Många kortutbildade vuxna saknar självförtroende och tilltro till den egna förmågan att klara studier. De är rädda för fortsatta misslyckanden och inser inte alltid heller värdet med fortsatta studier. Det gäller därför inledningsvis att anknyta till deras tidigare erfarenheter och kunskaper, värdera dessa och bygga upp självförtroendet genom en mjukstart och en lång introduktion. De måste också få möjlighet att reparera brister i sina grundläggande färdigheter. Det är vidare angeläget att planeringen av utbildningen sker tillsammans med deltagarna och så långt som möjligt anpassas till varje individs förutsättningar och behov. Det är viktigt att utbildningen kan genomförs i moduler och att läraren tillsammans med deltagaren sätter upp tydliga och uppnåbara delmål för inlärningen. Men den studerande måste också kunna se en helhet och ett sammanhang och utbildningen måste vara överskådlig.
Den utbildningsform, som har visat sig fungera bäst för kortutbildade, studieovana vuxna är när allmänna ämnen kombineras med yrkesutbildning utan att helt integreras. Det är också värdefullt om utbildningen kan kombineras med praktik, där de inhämtade kunskaperna och färdigheterna praktiskt kan användas i arbetslivet.
Kortutbildade och studieovana vuxna, som sätter sig i en utbildningssituation, hamnar ofta i passivitet och ett beroendeförhållande till läraren. Det är därför viktigt att fokus flyttas från undervisning till lärande där deltagarna själva är aktiva och tar ansvar för sitt lärande i samspel med andra och med läraren som handledare och stöd.
Flexibel uppläggning av utbildningen
Arbetsmarknadsutbildningen organiseras vanligen som en heltidsutbildning på dagtid. För många studieovana vuxna kan detta vara ett alltför stort steg att ta från en sysslolöshet till en heltidsutbildning. Många vuxna föredrar i stället flexibilitet i fråga om utbildningens
| 148 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
uppläggning. Man vill studera i sin egen takt, gärna på deltid i form av kortare moduler, som kan varvas med praktik eller arbete. Utbildningsmöjligheter måste också kunna erbjudas på kvällar och helger och i form av distansutbildning för att man skall slippa långa resor.
För framtiden erbjuder IT stora utbildningsmöjligheter, både i form av flexibelt lärande och distansutbildning. På många håll är emellertid ännu inte varken den tekniska eller den pedagogiska kompetensen tillräckligt väl utvecklad. Kortutbildade vuxna utan datorvana behöver också åtminstone initialt mycket individuellt stöd för att klara en datorbaserad utbildning. Det är dessutom nödvändigt att tillgodose behovet av social och personlig utvec-kling, vilket kräver olika former av gruppsammandragningar.
Sammantaget innebär detta en stor utmaning för den framtida arbetsmarknadsutbildningen. Det gäller att skapa bättre samarbetsformer mellan utbildningsanordnare och näringsliv, företag och arbetsplatser så att en del av utbildningen kan arbetsplatsförläggas. Detta har prövats med stor framgång i försöksverksamheten med Kvalificerad yrkesutbildning.
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 149 |
Viktigt med kontakter under utbildningen
AF/LAN har kontakt med eleverna under studietiden men omfattning tycks variera mellan länen. Genomgående tycks principen vara att en tjänsteman besöker deltagarna i samband med att kvalitetsenkäten11 som genomförs några veckor in på kursen. Syftet med besöket är att undersöka hur undervisningen fungerar och korrigera sådant som inte fungerar. Det är dock sällan som förmedlare i allmänhet besöker ”sina” anvisade deltagare, vilket vad arbetsgruppen förstår förklaras av tidsbrist.
Arbetsgruppen har fått omvittnat att besöken är viktiga för många av eleverna, i synnerhet för dem som har dåligt självförtroende. Detta gäller inte minst lågutbildade medelålders arbetslösa kvinnor, enligt de uppgifter arbetsgruppen fått från utbildare och arbetsförmedlare. Förmedlarens personliga stöd är i många fall studiesvaga personers enda stöd och om detta ges i början av utbildningen så kan det bli avgörande för ett positivt studieresultat.
Utbildningsanordnare har i vissa fall egna rutiner för att följa upp deltagare under kurserna. AmuGruppen genomför till exempel månadsvisa så kallade temperaturmätningar under pågående utbildningar. I SwIT har deltagarna haft tillgång till internet, vilket innebär att de ansvariga för verksamheten har kunnat genomföra löpande veckovisa uppföljningar av varje utbildning. De ansvariga för SwIT har också haft möjligheter att när som helst ställa frågor till deltagarna och därigenom kunnat få information om problem och brister i undervisningen. Andra seriösa anordnare har sannolikt liknande rutiner.
Arbetsplatskontakter under kurstiden ger genomgående mycket goda utfall. Det är därför viktig att på olika sätt förstärka kontakterna mellan elever och arbetsgivarna. Olika platsför-medlande insatser i samband med kursslut är naturligtvis viktiga. Ännu viktigare är kontakter under utbildningen. Förmedlare får inte anvisa personer till utbildningar och sedan ta nästa kontakt när kursen avslutats och deltagaren anmäler sig som arbetssökande. AMS konstaterar i en skrivelse (1999c) att jobbsökaraktiviteter eller riktade platsförmedlingsinsatser alltid ska organiseras för kursdeltagare i samband med yrkesinriktad arbetsmarknads-utbildning. I några län har
11 Kvalitetsenkäten diskuteras ytterligare i kapitel 7.
| 150 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
jobbsökaraktiviteterna formen av jobb-klubbar. Vissa utbildningsanordnare har lagt in jobbsökarmetoder som ett reguljärt inslag i undervisningen. Syftet är att eleverna skall lära sig att själva ta kontakt med arbetsgivare.
AMS bearbetning av HÄNDEL-data för perioden januari - april år 1999 visar dock att platsförmedlingsaktiviteterna i samband med kursslut inte är omfattande. Endast cirka 7 procent av deltagarna i genomsnitt för riket hade fått en anvisning om arbete under den sista månaden av utbildningen. Cirka 13 procent hade fått anvisning under första månaden efter kursslut. Motsvarande undersökning två år tidigare visade på ännu lägre andelar. Anvisning sker dock inte för dem som redan har ett arbete. Arbetsgruppen vill betona vikten av att förmedlare arbetar aktivt med deltagarna framför allt strax innan kursslut. Jobbsökar-aktiviteter kan lämpligen ingå i utbildningen.
Certifiering av kunskaper
Arbetsmarknadsutbildningens kvalitet kan ges olika innebörd beroende på om man ser till individens, arbetsgivarens eller samhällets perspektiv. Även om arbete står i fokus för arbets-marknadsutbildning kan dess kvalitet värderas utifrån den kompetens deltagaren uppnår genom utbildningen. Formella kompetensbevis kan ses som ett mått på utbildningskvalitet och kan därmed ha ett värde i form av marknadsföring och vara av betydelse för individens möjligheter att få arbete. Arbetsgruppen har försökt få en bild av den kvalitetssäkring av yrkesfärdigheter som ges i samband med arbetsmarknadsutbildning. Det visar sig att bilden är mycket splittrad. Deltagare i arbetsmarknadsutbildning får oftast inte betyg eller poäng efter en avslutad utbildning. Istället beskrivs kunskaperna främst genom särskilt utformade utbildningsbevis från varje enskild utbildningsanordnare eller yrkesbevis enligt branschkrav. En enhetlig norm skulle sannolikt underlätta marknadens bedömning av de kunskaper som personer erhåller i en arbetsmarknadsutbildning.
Idag ställs inom olika områden på arbetsmarknaden både formella och informella krav på yrkesfärdigheter. Inom vissa branscher ställs formella krav på yrkesfärdigheter via lagar, förordningar och föreskrifter. Sjuksköterskor är ett exempel på yrken som ställer sådana krav. I andra fall där kompetens-bekräftelser är en förutsättning för att
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 151 |
vara verksam inom ett yrke utges certifikat av ackrediterade certifieringsorgan såsom för till exempel svetsare. Certifiering avser en granskning av att individens kunskaper i förhållande till stipulerade normer. Inom de områden där informella krav ställs på yrkesfärdigheter utges ofta kompetensbekräftelser, i form av certifikat eller yrkesbevis, av branschorganisationer eller yrkesnämnder. Detta gäller till exempel inom städ- och rengöringsbranschen. Det förekommer också att certifiering av yrkesfärdigheter utfärdas av enskilda företag. Ett sådant område är IT-branschen, där det under 1990-talet har vuxit fram krav på att de anställda skall vara certifierade inom yrkesområdet. Certifieringen innebär att personerna genom-går särskilda test framtagna av företag som är verksamma i branschen.12
Utvecklingen inom IT-området visar att arbetsmarknaden kan lösa behoven av att verifiera kunskaper från utbildningar som inte har vedertagna betygssystem eller särskilda yrkesbevis. I allmänhet är det svårt att identifiera och fastställa de kunskaper en person måste behärska för att kunna ett särskilt yrke. Samtidigt omvärderas ständigt kunskapen som krävs för att utföra olika arbetsuppgifter. På en dynamisk arbetsmarknad är det således ytterst svårt att på central nivå utfärda certifikat för yrkes-kunskaper. En risk med ett statligt system för certifiering av yrkes-färdigheter erhållna i arbetsmarknadsutbildning är att systemet blir stelt och att utbildningarna inte anpassas efter arbetsmarknadens behov i tillräcklig utsträckning.
”Kvalitetskedjan”
Figur 6.1 har arbetsgruppen fått av LAN i Norrbotten. Den är ett sätt att illustrera de olika leden i hela processen. Det är många länkar i kedjan och rätt information och hantering skall ske i hela kedjans längd för att det skall bli utbildningar som motsvarar den aktuella efterfrågan på arbetsmarknaden.
12 I mindre utsträckning förekommer också så kallade leverantörsoberoende certifikat. Dessa innebär att ett företag utfärdar certifikat och kräver att personer skall ha det för att arbete med deras produkter. Microsoft är ett företag som utfärdar sådana certifikat.
| 152 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
Figur 6.1 ”Kvalitetskedjan”
Källa: Länsarbetsnämnden i Norrbotten
6.8Pröva att ge utbildningsanordnaren ökade ekonomiska incitament
Försök korta tid och avstånd
Diskussionen i tidigare avsnitt visar att det är en mängd olika etapper på vägen från det att ett kompetensbehov identifierats till dess att en träffsäker utbildning resulterar i anställningar av dem som utbildats. Alla länkar i kedjan skall hålla. Ambitionen bör därför vara att försöka korta avståndet i tid och att stimulera alla aktörer så att de har intresse av att utbildningar kommer till stånd som är anpassade till den aktuella efterfrågan. Ett sätt att göra detta kan enligt arbetsgruppens mening
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 153 |
vara att ge utbildnings-anordnaren tydliga incitament att producera utbildningar som efterfrågas och att etablera och förstärka kontakterna med arbets-givarna inom yrkesområdet.
Ekonomiska incitament
Ekonomiska incitament är en central drivkraft på en marknad och utgör ett effektivt instrument att styra och påverka en verksamhet (se bilaga 3). Genom att knyta utbildningsanordnarnas ersättning för genomförd utbildning till utfall efter utbildning skulle det således vara möjligt att etablera en mer marknadsanpassad styrning av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Ett sådant styrsystem kan utformas på olika sätt. En möjlighet är att som i Storbritannien, Australien och USA låta ersättningen delvis vara beroende av hur stor andel av deltagarna som får arbete efter utbildningen (se kapitel 10). En annan ansats är att ge anordnarna en säker kostnadstäckning kombinerad med en bonusdel som faller ut vid goda utfall. En tredje möjlighet är att utveckla ett system där ersättning eller bonus utgår för deltagare som når särskilda individuella utbildnings- eller rehabiliteringsmål. Ersättningen kan också relateras till rekrytering, vilket kan ge anordnarna inci-tament att bygga upp kompetens att arbete med personer som har en mycket svag förankring på arbetsmarknaden.
Bonus
Med utgångspunkt från 70-procentmålet kan ett system utformas med en bonus som betalas ut för resultat som ligger över den nivån. Resultat under nivån kan medföra ett avdrag. Skalan för tillägg och avdrag kan bero av utbildningsinriktning och deltagarnas bakgrund. Avdragen kan också vara relativt lägre än tilläggen. Vad gäller en garanterad intäkt oavsett utfall, där en bonus faller ut först vid ett högt utfall, är en nackdel att bonusen sannolikt måste vara hög för att anordnarna skall ha incitament att nå bonusgränsen. Med utgångspunkt från individuella kunskaps-mål kan ersättningen falla ut när personer når sina individuella mål. Fördelen i det här fallet är att anordnare har incitament att jobba med individer med svag ställning på arbetsmarknaden samtidigt som det inte missgynnar små utbildningsföretag. De individuella kunskapsmålen kan läggas fast i en upphandlad kart-läggningskurs.
En fördel med ett utfallsbaserat system är att anordnarna får incitament att utforma utbildningar som överensstämmer med de krav som ställs på arbetsmarknaden. En annan fördel är att anordnare
| 154 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
kommer att etablera arbetsgivarekontakter som ökar möjligheterna för bra praktik, såsom värdföretagen inom SwIT, vilket i sin tur ökar möjligheterna för ett arbete. Den senaste undersökningen av SwIT visar att drygt 70 procent av deltagarna som hade ett värdföretag från början också hade ett arbete efter utbildningen. Ytterligare en fördel är att utbildningsanordnare kommer att vara angelägna att få till stånd flexibla utbildnings-kontrakt för att bibehålla möjligheterna att anpassa utbild-ningsinnehållet till förändrade krav på arbetsmarknaden.
Ett resultatbaserat ersättningssystem skall ses som en möjlighet att sätta press på utbildningsanordnare och öka antalet aktörer som bedömer behoven på arbetsmarknaden. AF/LAN får ytterligare en aktör att kommunicera med och en centraliserad upphandlingsfunktion garanterar att de lokala kontakterna inte påverkar utfallet av upphandlingen. Detaljerna för ett mer marknadsanpassat betalningssystem kan inte utvecklas inom ramen för denna arbetsgrupp. Parallellt med vår arbetsgrupp har AMS tillsatt en egen arbetsgrupp som arbetar med frågeställningar kring resultatbaserade kontrakt.
Några problem
Systemet med prestationsbaserade utfall har funnits länge i både USA13 och Storbritannien. Problemen som finns där kommer sannolikt att dyka upp även i ett svenskt system. Ett av problemen kan vara att en anordnare vill påverka urvalet av deltagare och välja dem som bedöms ha bäst förutsättningar att få arbete. Införandet av 70-procentmålet har emellertid medfört att vi redan idag har en urvalsprocess där anordnarna väljer vilka av en grupp som skall få gå utbildningen.
I USA finns tendenser till så kallad ”creaming”, vilket innebär att anordnarna väljer ut de bästa sökandena.14 Å andra sidan är det främst för grupper som levt i mångårigt socialbidragsberoende som det resultatbaserade utfallssystemet har använts. I Storbritannien är det inte tillåtet för privata företag som arbetar på uppdrag att sortera bort sökande - såvida de inte är uppenbart olämpliga. Istället kan företaget ta upp en diskussion med arbetsförmedlingen om ytterligare ersättning för vissa oväntade extrainsatser. Det förekommer också att den offentliga förmedlingen går in med en extra förberedande insats. En tänkbar lösning är att förmedlingen i förfrågningsunderlaget anger vilken grupp som är aktuell för programmet och därefter får olika
13Amerikansk arbetsmarknadsutbildning -”Performance Incentives” (Rapport W3/00 från arbetsmarknadsrådet i Washington)
14Av diskussionen i kapitel 10 framgår dock att det har visat sig vara mycket svårt att finna resultat som styrker denna uppfattning.
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 155 |
anordnare ange kostnaderna för att nå det särskilda målet för gruppen. Detta är i linje med tanken att uthyrningsföretagen skall få resurser att arbeta med personer med utländsk bakgrund och långtidsarbetslösa.
Ett andra problem som har lyfts fram är att förmedlingen kontrakterar bort tjänsten att förmedla arbete. Antalet företagskontakter som förmedlingen har kan minska. Det finns många olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och förmedlingen ger olika former av service som inte är förknippande med arbets-marknadsutbildning. Samtidigt har förmedlingen under mycket lång tid haft tillgång till en liten andel av alla vakanser som finns tillgängliga på en arbetsmarknaden. AMS egna undersökningar visar till exempel att endast en tredjedel av alla lediga platser anmäldes till en förmedling år 1999. Vidare kan företag numera bestämma vilken grad av exponering de vill att en ledig plats skall ha när den anmäls till en förmedling. Den tekniska utvecklingen med internetbaserade jobbdatabaser har också öppnat för nya möjligheter att sprida information om lediga platser.
En tredje svårighet är att arbetsförmedlingen får svårigheter att kontrollera om en person som deltar i arbetsmarknads-utbildning står till arbetsmarknadens förfogande. Det är redan idag svårt att kontrollera om arbetssökande är tillgängliga på arbets-marknaden. Problemet kan lösas genom att anordnare enligt kontrakt skall rapportera till förmedlingen om en person avböjer ett erbjudande om arbete.
Ett fjärde problem gäller uppföljning av utfallet efter utbildning. Detta problem innehåller en mängd olika över-väganden såsom när utfallet skall mätas och vad som skall ingå i utfallsmåttet. Problemet gäller även uppföljning av de mål som läggs fast av regeringen (se kapitel 7). AMV bör genomföra en omfattande översyn av nuvarande uppföljningssystem i syfte att förstärka kvaliteten i registerdata.
En femte svårighet är att ett utfallsbaserat ersättningssystem kan gynna stora utbildningsföretag framför små. Skälet är att endast stora företag har möjlighet att kartlägga marknadens behov (bilaga 3). Å andra sidan måste ett litet utbildningsföretag bygga på en affärsidé som har betydelse för arbetsmarknaden annars skulle det inte existera och framförallt ska det inte anlitas av AMV.
| 156 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
Några fördelar
Utbildningsmarknaden expanderar när statsmakten genomför stora utbildningssatsningar. Ökad konkurrens ger ökad kvalitet men när volymerna snabbt pressas upp ökar möjligheterna för oseriösa anordnare att ta sig in på marknaden. En viktig fördel med ett resultatbaserat ersättningssystem är att det premierar seriösa anordnare med god kännedom om arbetsmarknadens utbildningsbehov.
En andra fördel är att utbildningsanordnarna kommer att lägga ned mer tid på att bedöma utbildningsbehoven på arbets-marknaden. Anordnarna får incitament att skapa marknads-anpassade yrkesinriktade utbildningar av hög kvalitet. Det vill säga både AMV och anordnarna kommer att arbeta med kartläggningar av arbetsmarknadens kompetensbehov.
En tredje fördel är att arbetet med prioriterade grupper kan breddas och intensifieras. Genom att ge en hög bonus för rekry-tering skapas ett gynnsamt klimat för att utveckla arbetsformer som ökar möjligheterna för prioriterade grupper att komma ut på arbetsmarknaden. Får anordnare dessutom en bonus relaterad till ett kunskapsmål (eller individuellt framgångsmål) kan incitamen-ten förstärkas ytterligare. Ett flexibelt bonussystem kan således skapa utrymme för nya och innovativa lösningar.
En fjärde fördel är att arbetsförmedlingen får relativt sett mer tid att ägna åt personer som deltar i andra åtgärder eller endast söker arbete. Förmedlingen kan också fördjupa och intensifiera kontakterna med arbetsgivarna, vilket på sikt kan förbättra match-ning mellan de arbetslösa och företagens lediga platser. Förmed-lingsfunktionen kan således förstärkas genom det nya systemet.
Arbetsgruppen kan konstatera att det finns ett starkt intresse från både stora och små utbildningsanordnare att arbeta enligt en modell där graden av måluppfyllelse påverkar ersättning. Utbildningsanordnarna anser att det stimulerar företaget att tänka marknadsmässigt och endast bedriva utbildningar som ger jobb.
Det finns flera frågor som noga bör övervägas i samband med införandet av ett utfallsbaserat ersättningssystem. Frågorna har olika dignitet samtidigt som vissa är aktuella endast i samband med en särskild form av ersättningssystem. Nedan lyfter vi fram några principfrågor.
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 157 |
• Utfallsmått idag
Införandet av 70-procentmålet har medfört att många potentiella deltagare får genomgå olika test före en utbildning. I många fall upphandlas test i samband med utbildningen. Fördelen med detta är att endast motiverade elever deltar, vilket är ett grundläggande krav för en dyr yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Idag gäller att 70 procent av de som har deltagit i en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning skall ha ett arbete eller delta i vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder 90 dagar efter utbildningen. Måttet avser inte endast reguljär sysselsättning.
• Utfallsmått i allmänhet.
Ett utfallsmått är en målformulering och bör innehålla endast tänkbara positiva utfall. När det gäller yrkesinriktad arbetsmark-nadsutbildning är det huvudsakliga målet reguljärt arbete. Ett delmål kan vara en utbildning på högskolenivå eller en längre kvalificerad yrkesutbildning som inte finansieras med utbildnings-bidrag. Utfallsmålet kan således vara xx procent som har ett regul-järt arbete eller som har påbörjat en längre kvalificerad utbildning med studiemedel.
Är arbete det primära utfallsmåttet måste varaktighet, omfattning och anställningsform fastställas. Alla former av reguljär sysselsättning bör ingå. Mäts utfallet exempelvis 90 dagar efter kursslut bör personer som har haft ett arbete som varat i ett minsta antal dagar under perioden 1-90 ingå. Avtalet om utbildningen kan innehålla en viss minsta tid och omfattning av arbetet. I Stor-britannien används bland annat minst 30 dagar arbete under en 13-veckorsperiod närmast efter kursslut samt en arbetstid om minst 16 timmar per vecka.
• Alternativa mål och utfall
En utbildning skall höja individens kunskapsnivå och den nya kunskapen skall leda till ett arbete. En diversifierad bonus som är avhängig av kunskaps- eller yrkesmål kan därför vara mer rele-vanta än arbete efter programmet. Här finns det flera möjligheter. En är att förmedlare utformar individuella kunskapsmål som skall nås inom en viss tid. Bonusen faller ut när de individuella målen nås. En annan möjlighet är att relatera bonusen till andelen av deltagarna som når yrkeskompetensen på den stipulerade kurstiden. Det är också möjligt att utforma etappmål.
| 158 Från kartläggning av behov... | Ds 2000:38 |
• Utfallsmåttets integritet
Ett utfallsmått skall vara neutralt i den bemärkelsen att det inte skall kunna påverkas med arbetsmarknadspolitiska medel eller manipulering av data. Om utfallsmåttet är arbete bör det ha en minsta varaktighet. Det skall inte gå att anställa en person endast över ett visst mättillfälle eller på det företag som genomför utbildningen under ett par dagar för att erhålla bonusen. Ett sådant beteende förutsätter dock att kostnaderna att anställa under en kort tid är avsevärt lägre än bonusen.
• Utfallets nivå
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv ska 100 procent av deltagarna ha arbete efter en utbildning. Det finns flera faktorer som gör att det är svårt att nå 100 procent. Personer kan till exempel välja att inte fullfölja en utbildning, de regionala förutsättningarna varierar, branscher ligger i olika konjunkturfaser etc. Nivån kan fastställas på basis av personer som har fullföljt exklusive de som har fullföljt men som av olika skäl inte vill ta ett reguljärt arbete. Nivån kan dessutom bero av deltagarnas bakgrund och situationen på den lokala arbetsmarknaden. Arbetsgruppens uppfattning är att hög rörlighet är en förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad och därför bör de regionala förutsättningarna få ett relativt litet genomslag i bedömningen av utfallets nivå.
• Tidpunkt för mätning
Mättidpunkt beror av bland annat vilket utfallsmått som utnyttjas. Utfall varierar över tiden. I termer av utfallsbaserad ersättning måste anordnarna och upphandlarna av utbildning komma överens om en mättidpunkt eller om flera mättidpunkter.
Sammanfattningsvis visar detta att det finns en del frågor som måste lösas för att hitta ett effektivt utfallsbaserat ersättnings-system. Att det går är uppenbart från de erfarenheterna av utfallsbaserade system i bland annat Australien, Storbritannien och USA. Ett resultatbaserat betalningssystem passar sannolikt främst gruppavtal där en utbildning
| Ds 2000:38 | Från kartläggning av behov... 159 |
köps upp efter det att AF/LAN har konstaterat behov av ett visst antal platser. Arbetsgruppen anser att det är viktigt att AMV arbetar mer aktivt och tar tillvara de möjligheter som ges inom ramen för ett mer marknadsanpassat arbetssätt.
| 160 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
7Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av deltagare och utfall efter programmet
7.1Data
AMS har flera databaser som används för att följa verksamheten och löpande bedöma hur det går för personer som har deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. (databaserna beskrivs i appendix 7A). Alla data över personer som söker arbete genom arbets-förmedlingarna och deltar i åtgärderna samlas in av personal på de lokala förmedlingskontoren. Dessa data ingår i de databaser inom AMS som innehåller information om de arbetssökandes bakgrund, erfarenheter av arbetsmarknadspolitiken och utfall efter en åtgärd. Innehållet i databaserna påverkar även fördelningen av ekonomis-ka resurser till länsarbetsnämnderna.
Detta kapitel utnyttjar flera av AMS datakällor för att beskriva arbetsmarknadsutbildningens innehåll och inriktning samt deltagarnas sysselsättningssituation efter utbildningen. AMS sekvensfiler ger en fullständig bild av alla som har deltagit någon månad under ett år. AMS händelsedatabas, den så kallade HÄN-DEL, utnyttjas för att undersöka utfallet efter arbetsmarknads-utbildning på kort och lång sikt. Databasen är longitudinell vilket innebär att personer kan följas från den tidpunkt de registreras på förmedlingen till den tidpunkt de lämnar förmedlingen eller i AMS-terminologi avregistreras.
HÄNDEL är en viktig databas som numera ligger till grund för många uppföljningar och utvärderingar av deltagare i olika arbetsmarknadspolitiska program Ett problem med att använda HÄNDEL
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 161
är att vissa individuella egenskaper inte löpande upp-dateras. En viktig variabel är individernas utbildningsbakgrund som registreras i samband med inskrivning på förmedlingen. Upp-dateras variabeln inte löpande innebär det att utbildningsdata i HÄNDEL i genomsnitt underskattar individernas verkliga utbildningsnivå.
Ett allmänt problem med de olika individbaserade databaserna är att det inte finns några publicerade kvalitetsundersökningar av de variabler som ingår i databaserna. Det finns till exempel ingen dokumentation över omfattningen av felkodningar eller kvaliteten i tidsnoteringar. Mätfel är inte unikt för AMS-registerdata utan förekommer i alla databaser. Eftersom mätfel kan leda till missbedömningar av åtgärdernas effekter är det viktigt att kontinuer-ligt kvalitetsgranska innehållet i en databas. Dessa granskningar bör dokumenteras och finnas tillgängliga för externa användare av databasen.1
En annan viktig aspekt på AMS registerdata är att de ligger till grund för fördelning av ekonomiska medel till länen. AMS fördelningsnycklar beror av faktorer som antalet nyanmälda lediga platser, antal sökande (utländska medborgare räknas två gånger), antal sökande i olika åtgärder med mera. Innehållet i databasen påverkas också av förändringar av de arbetsmarknadspolitiska målsättningarna. Ett exempel är införandet av 70-procentmålet som medförde att somliga yrkesinriktade utbildningar kodades om till icke yrkesinriktade i vissa län. Även om förändringen kan ha varit motiverad får det konsekvenser för bedömningar av resultaten i tidigare utvärderingar och utvärderingar som kommer att genomföras. Ett skäl till det är att vissa kurser som i tidigare utvärderingar var kodade som yrkesinriktade idag är icke-yrkesinriktade. Resultat i utvärderingar baserade på dagens data kan således inte jämföras med resultat baserade på data från perioder före år 1999, under förutsättning att det inte går att återskapa det tidigare systemet.
1 Motsatsen är SCB som har flera goda exempel på kvalitetsuppföljningar. SCB har även mycket bra dokumentation över hur data samlas in, innehållet i databaser och definition av variabler. En extern användare når dessutom oftast uppgifterna via SCB:s hemsida.
| 162 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Det är också viktigt att påpeka att AMS individdatabaser består av information om personer som är registrerade på en förmedling. Det vill säga det finns inga data på personer som är arbetslösa och söker arbete via andra kanaler än de offentliga arbetsförmedlingarna. Vidare anmäls endast cirka en tredjedel av alla vakanser till en förmedling.
Många av de problem som nämns ovan är allmänna i den bemärkelsen att de förekommer i alla former av registerdata som samlas in på liknande sätt. De data som administreras av AMS är minst lika bra som annan statistik. Anledningen till att vi lyfter fram några tänkbara problem är att de kan påverka tolkningen av vissa utfall som presenteras i följande avsnitt.
Sökandekategori och avaktualiseringsorsak är två centrala variabler i AMS databaser. Med dessa går det att identifiera individernas arbetsmarknadsstatus, det vill säga om de deltar i åt-gärder, är arbetslösa, arbetar, är i reguljär utbildning eller av någon annan anledning har lämnat AMS register. Individer som är inskrivna på en förmedling är alltid registrerade i en sökande-kategori. När individer avaktualiseras från registret görs en note-ring om avaktualiseringsorsak som kan vara till exempel arbete, utbildning eller annan orsak. Appendix 7B innehåller en detaljerad beskrivning av sökandekategorier och avaktualiseringsorsaker fördelade på det sätt som de utnyttjas i detta avsnitt.
7.2Deltagarnas bakgrund
Siffrorna som presenteras i detta avsnitt har om inget annat anges tagits fram med hjälp av bearbetningar av AMS månadsstatistik som finns tillgänglig i UVAS eller via AMS sekvensfiler (se appendix 7A). Beskrivningen fokuserar på utvecklingen sedan år 1992. Siffrorna i tabellerna avser genomgående antalet kvarstående i arbetsmarknadsutbildning beräknat som genomsnitt över året. Antalet kvarstående avser antalet registrerade personer i respektive sökandekategori den sista dagen i varje månad. Detta är en traditionell utgångspunkt för beskrivningar av omfattningen av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 163
Tabell 7.1 redovisar andelen personer som har deltagit i en arbetsmarknadsutbildning perioden 1992-1999 fördelat på män, kvinnor, arbetshandikappade och utomnordiska medborgare.2 Tabellen presenterar även andelen arbetslösa personer i respektive grupp som andel av alla arbetslösa. Det framgår att det är ungefär lika stor andel män och kvinnor som deltar i arbetsmarknads-utbildning. Något fler män deltog i början av perioden, vilket till viss del förklaras av lågkonjunkturen som först drabbade industrin där en stor andel av de anställda är män. Andelen deltagare som är arbetshandikappade har legat på en nivå runt 15 procent under hela perioden. Andelen utomnordiska medborgare har pendlat mellan 18 och 24 procent.
Tabell 7.1 Antal deltagare med olika bakgrund i förhållande till alla deltagare i arbetsmarknadsutbildning och andel av alla arbetslösa (%), 1992-1999
| ÅR | MÄN | KVINNOR | ARBETS- | UTOM- | ||||
| HANDI- | NORDISKA | |||||||
| KAPPADE | MEDBORGARE | |||||||
| Autb | Arbetsl | Autb | Arbetsl | Autb | Arbetsl | Autb | Arbetsl | |
| 1992 | 56 | 60 | 44 | 40 | 15 | 9 | 18 | 9 |
| 1993 | 57 | 59 | 43 | 41 | 16 | 9 | 18 | 9 |
| 1994 | 58 | 57 | 42 | 43 | 14 | 9 | 19 | 9 |
| 1995 | 54 | 55 | 46 | 45 | 13 | 9 | 23 | 10 |
| 1996 | 51 | 54 | 49 | 46 | 15 | 10 | 24 | 11 |
| 1997 | 51 | 54 | 49 | 46 | 16 | 10 | 22 | 11 |
| 1998 | 53 | 55 | 47 | 45 | 15 | 10 | 18 | 11 |
| 1999 | 50 | 55 | 50 | 45 | 15 | 11 | 17 | 10 |
Källa: AMS sekvensfiler. Autb och Arbetsl avser arbetsmarknadsutbildning respektive arbetslöshet.
Ett sätt att bedöma om olika grupper är väl representerade i en åtgärd är att undersöka om andelen i åtgärden ligger i nivå med andelen i arbetslöshet. Med det som utgångspunkt ser vi att arbetshandikappade och utomnordiska medborgare utgör en större andel av deltagarna i arbetsmarknadsutbildning än av de arbetslösa. Dessa grupper har
2 Arai, Regnér och Schröder (1999) visar att medborgarskap inte säger något om integrationsprocesser i ett samhälle och därför inte ska användas som policyparameter i synnerhet inte i arbetsmarknadspolitiska sammanhang. Personer med utländskt medborgarskap domineras av nyanlända invandrare som per definition ofta inte kan ta ett arbete.
| 164 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
sannolikt en svagare ställning på arbetsmarknaden än den genomsnittliga svenska mannen och kvinnan som inte är arbetshandikappad. Med det som utgångspunkt är det möjligt att andelen med en svag ställning på arbetsmarknaden ska vara betydligt högre än andelen i arbetslöshet. Detta gäller i synnerhet om vi tror att arbetsmarknadsutbildning verkligen ökar deltagarnas möjligheter att få arbete jämfört med att vara arbetslös eller delta i andra åtgärder.
Arbetsmarknadsutbildning domineras av personer i åldrarna 25-34 (tabell 7.2). Den näst största gruppen utgörs av personer i åldrarna 35- 44. Denna rangordning har gällt hela perioden. Andelen personer yngre än 25 år uppgick till 30 procent år 1992. Sedan dess har andelen minskat vilket förklaras av introduktionen av en ny ungdomsåtgärd våren 1992. Även införandet (den 1 juli år 1993) av en lånedel i utbildningsbidraget för dem som ej fyllt 25 år kan ha påverkat ungdomarna att välja bort arbetsmarknads-utbildning.3 En förklaring som har förts fram är att många unga arbetslösa levde på små marginaler och därför inte hade möjlighet att bära kostnaderna för sin yrkesutbildning. Sambandet är dock oklart eftersom det kan tolkas som att ungdomsgruppen behövde ekonomisk kompensation för att delta i en utbildningsform som vid denna tidpunkt inte hade en hög status på arbetsmarknaden. Lånedelen togs bort den 1 januari år 1995.
3 Systemet med lånedel gällde även för personer äldre 25 år som deltog i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Se kapitel 5.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 165
Tabell 7.2 Deltagare i arbetsmarknadsutbildning fördelat över åldersgrupper (%), 1992-1999
| ÅLDERSGRUPPER | |||||
| ÅR | -24 | 25-34 | 35-44 | 45-54 | 55- |
| 1992 | 30 | 38 | 21 | 9 | 1 |
| 1993 | 22 | 41 | 24 | 11 | 1 |
| 1994 | 15 | 42 | 26 | 14 | 2 |
| 1995 | 21 | 39 | 25 | 13 | 2 |
| 1996 | 19 | 39 | 27 | 13 | 2 |
| 1997 | 20 | 37 | 27 | 14 | 2 |
| 1998 | 22 | 35 | 26 | 15 | 2 |
| 1999 | 17 | 35 | 28 | 17 | 4 |
| Källa: | AMS sekvensfiler. | ||||
Andelen deltagare med endast grundskoleutbildning har minskat från 41 procent år 1992 till 23 procent år 1999 (tabell 7.3). En förklaring till det kan vara att en stor andel av den lågutbildade arbetskraften har gått i pension. En annan förklaring kan vara att kraven för att delta i arbetsmarknadsutbildning har ökat under 1990-talet. En tredje förklaring kan vara att de personer som är inskrivna på förmedlingen år 1999 i genomsnitt hade en bättre utbildningsbakgrund än de som var inskrivna år 1992.
År 1999 hade drygt 60 procent någon form av gymnasieutbildning och nästan 15 procent någon form av högskole-utbildning. Den sistnämnda gruppen innehåller personer med olika utbildningsinriktningar, olika långa utbildningar och personer med en högre utbildning från andra länder. Felkodningar innebär att gruppen även kan innehålla personer som inte har högskoleutbildning. Eftersom det inte finns någon publicerad kvalitetsgranskning av utbildningsvariabeln kan vi inte heller bedöma storleksordningen på problemet med felkodningar. Mätfel i en utbildningsvariabel kan få stora konsekvenser i samband med tekniska analyser av datamaterialet. Eftersom AMS data ofta används för att studera utvecklingen på arbetsmarknaden skulle det vara värdefullt att undersöka omfattningen av mätfel i utbildningsvariabeln och andra centrala variabler i AMS databaser.
| 166 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Tabell 7.3 Deltagare i arbetsmarknadsutbildning fördelat över utbildningsbakgrund (%), 1992-1999
| ÅR | GRUND- | GYMNASIE | GYMNASIE | HÖGSKO- | HÖGSKO- |
| SKOLA | < 3 år | 3 år | LA < 3 år | LA 3 år | |
| 1992 | 41 | 35 | 16 | 3 | 5 |
| 1993 | 38 | 36 | 17 | 3 | 6 |
| 1994 | 32 | 38 | 19 | 3 | 7 |
| 1995 | 30 | 37 | 22 | 4 | 8 |
| 1996 | 29 | 37 | 23 | 4 | 8 |
| 1997 | 26 | 35 | 26 | 4 | 9 |
| 1998 | 23 | 33 | 31 | 4 | 9 |
| 1999 | 23 | 33 | 30 | 4 | 9 |
| Källa: | AMS sekvensfiler. | ||||
Urvalen som studeras med HÄNDEL
Vi har valt att genomföra särskilda kartläggningar av alla deltagare som lämnade en arbetsmarknadsutbildning under det andra kvartalet åren 1992-1999. Dessa grupper utgör representativa urval av personer som deltar i en utbildning under andra delar av året. Alla utvärderingsstudier analyserar urval av deltagare men urvalen är i allmänhet avsevärt mindre än de som studeras i denna rapport.
HÄNDEL är som tidigare nämnts en longitudinell databas vilket innebär att personer kan följas från den tidpunkt de registreras på förmedling till den tidpunkt de avregistreras. Databasen startar sommaren år 1991. I samband med att nya databaser konstrueras uppkommer alltid en mängd övergångs-problem som gör att data för det första året skall tolkas med viss försiktighet.
Kartläggningar med hjälp av longitudinell data kräver en mängd olika beslut före bearbetningarna genomförs. Exempel på frågor är: vilka individer skall uppföljning baseras på? från vilken tidpunkt och hur länge skall individerna följas? och hur skall avbrott och omregistreringar hanteras? Inom ramen för arbetet i denna arbetsgrupp går det inte att följa alla deltagare över tiden eller värdera konsekvenserna av alla beslut. Därför koncentreras kartläggningen på de som lämnade en utbildning det 2:a kvartalet åren 1992-1999. Deltagarnas bakgrund och erfarenheter före en utbildning beskrivs i tabellerna 7.4a och 7.4b.
En jämförelse av siffrorna i tabell 7.4a med dem i tabellerna 7.1 och 7.2 visar att det inte finns några signifikanta skillnader mellan dem som lämnade en utbildning det andra kvartalet och dem som var kvarstående i en utbildning i slutet av en månad. De små skillnader som finns beror på urvalskonstruktion samt att vi har uteslutit personer
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 167
med uppenbara felaktiga markeringar på tidsvariabler. Drygt 1 procent av urvalen anges ha lämnat en utbildning vid en tidpunkt som ligger före tidpunkten för inskrivning i en utbildning (se appendix 7A). Dessa individer har tagits bort från datamaterialet.
Tabell 7.4a Beskrivning av deltagare som lämnade en arbetsmarknadsutbildning 2:a kvartalet åren 1992-1999 (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | ||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | ||||||||
| 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | |
| 1a. grundskola | 32 | 30 | 27 | 25 | 25 | 25 | 23 | 23 |
| 1b. gymnasie <3 år | 43 | 42 | 42 | 41 | 40 | 39 | 34 | 34 |
| 1c. gymnasie 3 år | 17 | 19 | 20 | 22 | 22 | 24 | 30 | 30 |
| 1d. högskola <3 år | 3 | 3 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 |
| 1e. högskola 3 år | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 9 | 9 | 9 |
| 2a. < 25 år | 31 | 22 | 13 | 20 | 15 | 15 | 19 | 16 |
| 2b. 25-34 år | 36 | 40 | 41 | 36 | 39 | 38 | 35 | 34 |
| 2c. 35-44 år | 21 | 23 | 27 | 25 | 27 | 28 | 26 | 27 |
| 2d. 45-54 år | 11 | 12 | 17 | 15 | 16 | 16 | 16 | 18 |
| 2e. > 54 år | 2 | 2 | 3 | 3 | 3 | 2 | 3 | 5 |
| 3. kvinnor | 45 | 44 | 43 | 47 | 52 | 51 | 48 | 49 |
| 4. män | 55 | 56 | 57 | 53 | 48 | 49 | 52 | 51 |
| 4a. ingen erfarenhet i | 20 | 20 | 16 | 19 | 19 | 21 | 23 | 23 |
| sökt yrke | ||||||||
| 4b. kort erfarenhet | 39 | 36 | 31 | 34 | 35 | 35 | 36 | 35 |
| 4c. lång erfarenhet | 41 | 44 | 53 | 47 | 46 | 44 | 40 | 41 |
| 5a. formell utbild- | 67 | 68 | 69 | 67 | 68 | 67 | 66 | 65 |
| ning i sökt yrke | ||||||||
| 5b. ej formell | 33 | 32 | 31 | 33 | 32 | 33 | 34 | 35 |
| utbildning | ||||||||
| 6. nordisk medb | 87 | 86 | 86 | 85 | 82 | 82 | 83 | 86 |
| 7. utomnordisk | 13 | 14 | 14 | 15 | 18 | 18 | 17 | 14 |
| 8. ej handikapp | 84 | 83 | 86 | 86 | 84 | 82 | 84 | 86 |
| 9. handikapp | 16 | 17 | 14 | 14 | 16 | 18 | 16 | 14 |
Källa: HÄNDEL.
Det finns en del skillnader mellan personer som har deltagit vid olika tidpunkter under 1990-talet (tabell 7.4a). Jämför vi till exempel deltagare år 1995 med deltagare år 1999 ser vi för det första att andelen deltagare med treårig gymnasieutbildning eller mer har ökat från 22 procent till 30 procent. För det andra har andelen personer med ingen erfarenhet i
| 168 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
sökt yrke ökat något. Vidare har andelen ungdomar minskat något sedan år 1995. Notera att det är små skillnader i andelen arbetshandikappade, utom-nordiska medborgare och deltagare med formell utbildning i sökt yrke.
Tabell 7.4b ger ny och intressant information om deltagarnas tidigare erfarenheter av åtgärder och förmedlingsservice. Den första variabeln visar hur länge deltagarna har varit inskrivna på en förmedling eller arbetsmarknadsinstitut (AMI) innan de började en arbetsmarknadsutbildning. De andra variablerna visar hur många gånger en person har varit inskriven på AF/AMI före en utbild-ning och hur många sökandekategorier som deltagarna har varit registrerade i. Ett inskrivningstillfälle bryts genom att en individ avaktualiseras. Statistiken skall tolkas med stor försiktighet efter-som HÄNDEL per definition innebär att de tidiga urvalen inte kan innehålla personer med långa tider. Vi väljer att redovisa siffrorna eftersom de visar en typ av bearbetning som kan genomföras med longitudinella data.
Data över dem som deltog det andra kvartalet år 1999 visar att en stor andel av deltagarna har varit inskrivna på förmedlingen under en lång tid. Dessutom har många deltagare varit inskrivna vid flera tillfällen och sannolikt deltagit i andra åtgärder före arbetsmarknadsutbildning. Siffror indikerar att många personer som deltog år 1999 hade en lång erfarenhet av förmedlingens service och sannolikt en svag ställning på arbetsmarknaden.
| Ds 2000:38 | Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | 169 |
Tabell 7.4b Beskrivning av deltagare som lämnade en arbetsmarknadsutbildning 2:a kvartalet åren 1992-1999 (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | ||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | ||||||||
| 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | |
| Inskrivningstid på Af/Ami före senaste arbetsmarknadsutbildning | ||||||||
| 0-1 månad | 9 | 5 | 4 | 5 | 4 | 4 | 5 | 6 |
| 1-3 månader | 21 | 12 | 8 | 10 | 10 | 9 | 10 | 12 |
| 3-6 månader | 24 | 16 | 12 | 13 | 13 | 12 | 13 | 14 |
| 6-12 månader | 26 | 28 | 22 | 19 | 20 | 18 | 17 | 18 |
| 1-3 år | 18 | 37 | 47 | 40 | 35 | 37 | 32 | 27 |
| 3-5 år | 1 | 2 | 6 | 13 | 15 | 14 | 12 | 12 |
| 5-10 år | 0 | 0 | 0 | 1 | 3 | 6 | 9 | 10 |
| >10 år | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Antal inskrivningstillfällen på Af/Ami | ||||||||
| 1 tillfälle | 84 | 68 | 54 | 41 | 35 | 31 | 25 | 21 |
| 2 tillfällen | 14 | 24 | 28 | 29 | 27 | 26 | 24 | 23 |
| 3-5 tillfällen | 2 | 8 | 17 | 28 | 33 | 37 | 40 | 42 |
| 6-9 tillfällen | 0 | 0 | 1 | 2 | 4 | 6 | 10 | 13 |
| >9 tillfällen | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 |
| Antal sökandekategorier på Af/Ami | ||||||||
| 1 period | 11 | 2 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| 2 perioder | 43 | 20 | 12 | 8 | 5 | 4 | 3 | 2 |
| 3-5 perioder | 42 | 58 | 41 | 28 | 22 | 16 | 14 | 14 |
| 6-9 perioder | 3 | 19 | 37 | 38 | 32 | 27 | 22 | 18 |
| 10-20 perioder | 0 | 1 | 10 | 26 | 39 | 49 | 51 | 50 |
| >20 perioder | 0 | 0 | 0 | 0 | 1 | 4 | 10 | 16 |
Källa: HÄNDEL. Intervallen är inte överlappande utan skiljer sig åt med en dag. Vi anger månader och år för att underlätta läsning av tabellen. OBS att HÄNDEL per definition i de tidiga urvalen inte kan innehålla personer med långa tider eller många tillfällen.
En arbetsmarknadsutbildning varade i genomsnitt i 144 dagar eller nästan 5 månader år 1999 (se även avsnitt 7.4). Utbildningstiden har ökat något jämfört med de närmast föregående åren. För kvinnor varade utbildningen i 145 dagar och för män i 143 dagar i genomsnitt år 1999. De närmast föregående åren har män haft något längre tider än kvinnor. Av figur 7.1 framgår att en stor andel av deltagarna hade både kortare och längre kurstid. Det framgår också att en stor andel av de förberedande utbildningarna var 60 dagar eller kortare. I genomsnitt var de förberedande utbildningarna 122 dagar för kvinnor och 107 dagar för män för dem som slutade det andra kvartalet 1999. Även de yrkesinriktade kurserna var korta. Nästan 60 procent av urvalet hade
| 170 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
kurstider som var 150 dagar eller kortare. Drygt 10 procent av dem som deltog i förberedande kurser hade kurstider som var längre än 270 dagar. Fördelningar varierar inte särskilt mycket mellan kön eller de olika urvalen av deltagare.
Figur 7.1 Genomsnittlig tid i den senaste arbetsmarknads-utbildningen för dem som lämnade utbildningen det andra kvartalet år 1999 (%)
Procent
20,0
16,0
12,0
8,0
| 4,0 | ||||||||||||
| 0,0 | 31-60 | 61-90 | 91-120 | 121-150 | 151-180 | 181-210 | 210-240 | 241-270 | 271-300 | 301-330 | 331-360 | > 360 |
| 0-30 | ||||||||||||
| Dagar |
Yrkesinriktad Förberedande
Källa: HÄNDEL.
Figur 7.2 redovisar ytterligare intressant statistik som kan tas fram med HÄNDEL. Figuren innehåller information om hur många arbetsmarknadsutbildningar deltagarna som lämnade en arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet år 1999 sammanlagt har genomgått. Kurvan som benämns fördelning visar den procen-tuella fördelningen av deltagarna över antal utbildningar. Kurvan som benämns kumulativ fördelning visar hur stor del av hela urvalet som har deltagit i ett visst antal utbildningar. Det framgår att cirka 37 procent av personerna har deltagit endast i en utbildning, 67 procent har deltagit i 1-2 utbildningar och 82 procent i tre utbildningar eller färre. Fördelningskurvan visar att 10 procent av deltagarna har deltagit i tre utbildningar, fem procent i fem utbildningar och två procent i sex utbildningar. Återkommande deltagande är inte unikt för detta urval utan före-kommer i ungefär lika hög omfattning i andra urval. Flera utvär-deringsstudier visar att återkommande deltagande i arbetsmark-nadspolitiska åtgärder är vanligt, vilket tyder på ett rundgångs-problem, det vill säga att personer cirkulerar planlöst mellan olika åtgärder. Detta är en tolkning av
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 171
siffrorna som presenteras i figur 7.2. I termer av arbetsmarknadsutbildning är det dock svårt att skilja hypotesen om rundgång från den att personer deltar i en planerad sekvens av utbildningar.
Figur 7.2 Andelen deltagare av dem som lämnade en utbildning det andra kvartalet år 1999 fördelat över sammanlagt antal gånger i en arbetsmarknadsutbildning (%)
| 100 | ||||||||||||||
| 80 | ||||||||||||||
| Procent | 60 | |||||||||||||
| 40 | ||||||||||||||
| 20 | ||||||||||||||
| 0 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||||||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | ||||||
| Antal utbildningar | ||||||||||||||
| Kumulativ fördelning | Fördelning | ||
Källa: HÄNDEL.
Av figur 7.3 framgår att många deltagare har både kortare och längre erfarenhet av arbetsmarknadsutbildning. Vi ser till exempel att 42 procent av dem som slutade en arbetsmarknadsutbildning det andra kvartalet år 1999 hade en sammanlagd kortare kurstid än sex månader.4 Samtidigt hade 28 procent av urvalet en sammanlagd kurstid som översteg 12 månader. Vi vill betona att detta syftar på deltagarnas sammanlagda erfarenhet av arbetsmarknadsutbildning. Återigen detta kan tolkas både som ett problem med rundgång och som individuellt planerade utbildningssekvenser. Siffrorna kan också tolkas som att många deltagare har en svag ställning på arbetsmarknaden och därför
4 Intervallen är inte överlappande utan skiljer sig åt med en dag. Vi anger månader och år för att underlätta läsningen av figuren.
| 172 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
ofta deltar i arbetsmarknadsutbild-ning, vilket resulterar i långa sammanlagda utbildningstider. Det är också möjligt att personer som deltar i många utbildningar är en grupp som i allmänhet inte är särskilt motiverad för utbildning och kanske bör erbjudas en alternativ åtgärd.
Figur 7.3 Andel deltagare av dem som lämnade en utbildning det andra kvartalet år 1999 fördelat över sammanlagd tid i arbetsmarknadsutbildningen (%)
| 30 | |||||||||
| 25 | |||||||||
| Procent | 20 | ||||||||
| 15 | |||||||||
| 10 | |||||||||
| 5 | |||||||||
| 0 | månader | >3 år | |||||||
| 0-1 månad | 1-3 månader | 3-6 månader | 6-12 | 1-1,5 år | 1,5-2 år | 2-3 år | |||
| Källa: HÄNDEL. | |||||||||
Figur 7.4 visar hur länge personer som lämnade en arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet år 1999 har varit inskriven på en förmedling innan de började den första arbetsmarknadsutbild-ningen.5 Ungefär 63 procent av urvalet var inskrivna på en förmed-ling i sex månader eller mer före utbildningen. Detta kan tyda på att förmedlarna är noggranna vid urvalet av deltagare till en utbild-ning. Rekryteringen till en arbetsmarknadsutbildning bör i genom-snitt sträckas ut över tiden. Platsförmedlingsinsatser eller andra insatser kan ha prövats först och samtidigt måste förmedlare få tid att kartlägga de potentiella deltagarnas motivation och intresse. Långa inskrivningsperioder kan också tyda på att deltagarna i genomsnitt har en svag förankring på arbetsmarknaden.
5 ibid.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 173
Figur 7.4 Andelen deltagare av dem som lämnade en utbildning det andra kvartalet år 1999 fördelat över inskrivningstid till första arbetsmarknadsutbildningen.
| 30 | |||||||||||
| 25 | |||||||||||
| Procent | 20 | ||||||||||
| 15 | |||||||||||
| 10 | |||||||||||
| 5 | |||||||||||
| 0 | månader | månader | månader | 1-3 år | 3-5 år | 5-10 år | >10 år | ||||
| -1 månad | 1-3 | 3-6 | 6-12 | ||||||||
| 0 | |||||||||||
| Källa: HÄNDEL | |||||||||||
7.3Kurstyper och utbildningsanordnare
Arbetsmarknadsutbildning består av utbildningar som upphandlas (köps) av privata och offentliga utbildningsanordnare och utbild-ningar som ej upphandlas. De kurser som inte upphandlas omfattar utbildningar i det reguljära utbildningsväsendet inom komvux, folkhögskola och högskola. Ej upphandlad utbildning innebär att en person går en utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet och samtidigt får utbildningsbidrag. Även den upphandlade utbildningen kan bedrivas i det reguljära utbildnings-väsendet.
År 1992 deltog 22 procent av deltagarna i en arbetsmarknadsutbildning som inte var upphandlad (tabell 7.5). Andelen föll till 12 procent år 1994. Minskningen sammanfaller med perioden då individer fick låna till en del av utbildningsbidraget (se kapitel 5). Lånedelen
| 174 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
försvann år 1995 och åren därefter noteras återigen andelar runt 20 procent. År 1999 deltog 13 procent av deltagarna i arbetsmarknadsutbildning som var ej upphandlad. Nivån är densamma som den under åren med lånefinansiering.
Tabell 7.5 Deltagare fördelade över upphandlad och ej upphandlad arbetsmarknadsutbildning (%), 1992-1999
| År | UPPHANDLAD (KÖPT) | EJ UPPHANDLAD |
| 1992 | 78 | 22 |
| 1993 | 76 | 24 |
| 1994 | 88 | 12 |
| 1995 | 87 | 13 |
| 1996 | 82 | 18 |
| 1997 | 78 | 22 |
| 1998 | 84 | 16 |
| 1999 | 87 | 13 |
| Källa: | AMS sekvensfiler. |
Före Kunskapslyftet var inriktningen på de utbildningar som gavs inom det reguljära utbildningsväsendet främst av förberedande allmänteoretisk karaktär, det vill säga utbildning i basämnen såsom matematik och naturkunskap. Kunskapslyftet har tagit över de flesta av dessa kurser. Av dem som under andra kvartalet år 1999 lämnade en förberedande utbildning hade cirka 25 procent gått en utbildning i det reguljära utbildningsväsendet som inte var upphandlad. De vanligaste yrkesinriktade utbildningarna i det reguljära utbildningsväsendet är vård-, pedagogik-, kultur- och teknikutbildningar. År 1999 fanns åtta procent av deltagarna i yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar i det reguljära utbild-ningsväsendet.
Den upphandlade utbildningen har alltid varit den domi-nerande formen av arbetsmarknadsutbildning. År 1999 deltog 87 procent av deltagarna i någon form av upphandlad utbildning. Dessa utbildningar köps av utbildningsanordnare i offentlig och privat sektor. Den statligt ägda AmuGruppen (Lernia) har histo-riskt sett varit en stor anordnare av arbetsmarknadsutbildning. År 1992 deltog drygt 40 procent av deltagarna i arbetsmarknadsutbild-ning hos AmuGruppen (tabell 7.6).
Under 1990-talet har det givits goda möjligheter för nya utbildningsföretag att etablera sig på utbildningsmarknaden. Satsningarna på arbetsmarknadsutbildning och Kunskapslyftet innebar en snabb och omfattande efterfrågan på nya utbildnings-platser. Samtidigt fungerar lagen om offentlig upphandling (LOU) som garant för att upphandling av utbildning sker på marknads-mässiga villkor, vilket
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 175
innebär att många företag ofta har möjlighet konkurrera om utbildningsuppdragen. Sannolikt är det lättare att etablera sig på utbildningsmarknaden år 1999 än det var före år 1994, då LOU tillkom. Åtminstone verkar siffrorna över arbetsmarknadsutbildning peka i den riktningen. Andelen delta-gare i upphandlad utbildning i privata företag har ökat från 15 procent år 1992 till 55 procent år 1999 (tabell 7.6). Samtidigt har andelen deltagare hos AmuGruppen minskat från 42 procent till 22.
Tabell 7.6 Deltagare fördelade över utbildningsanordnare (%), 1992- 1999
| ÅR | AMU- | HÖG- | KOM- | GYM- | PRIVA- | FOLK- |
| GRUP- | SKO- | VUX | NASIE | TA FÖ- | BILD- | |
| PEN | LAN | RETAG | NINGEN | |||
| 1992 | 42 | 2 | 25 | 9 | 15 | 7 |
| 1993 | 40 | 1 | 26 | 8 | 17 | 9 |
| 1994 | 38 | 1 | 17 | 5 | 31 | 9 |
| 1995 | 36 | 1 | 16 | 4 | 35 | 9 |
| 1996 | 34 | 1 | 18 | 3 | 35 | 9 |
| 1997 | 27 | 1 | 17 | 2 | 43 | 9 |
| 1998 | 23 | 1 | 10 | 2 | 56 | 8 |
| 1999 | 22 | 2 | 10 | 2 | 55 | 8 |
Källa: AMS sekvensfiler. AmuGruppen bytte namn till Lernia den 15 mars år 2000.
Den utbildning som ges av AmuGruppen och privata utbildningsföretag är upphandlad utbildning. Det förekommer också att länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar upphandlar kurser som anordnas av det reguljära utbildningsväsendet. Majoriteten av deltagarna som år 1999 gick arbetsmarknadsutbildningar på högskola, gymnasium eller folkhögskola deltog i upphandlade utbildningar. Däremot var utbildningar som anordnades av komvux främst reguljär utbildning som ej var upphandlad.
I föregående avsnitt nämns förekomsten av mätfel i tids-variabler och individernas utbildningsnivå. Bilaga 2 ger exempel på en annan typ av mätfel som kan dyka upp i registerdata. Enligt uppgifter från HÄNDEL över dem som lämnade en arbetsmark-nadsutbildning vid en högskola det 2:a kvartalet år 1999 var drygt en tredjedel av arbetsmarknadsutbildningen vid högskolor och universitet ej upphandlad utbildning. Enligt bilagan innehåller denna siffra bland annat folkhögskoleutbildningar som är gymnasieutbildning och många
| 176 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
upphandlade utbildningar som inte är regul-jära. Efter korrigering av kodningsfel uppgår de icke upphandlade utbildningarna till cirka 6 procent av all högskoleförlagd arbets-marknadsutbildning. Den tillgängliga statistiken innebär således en kraftig överskattning av andelen personer som deltar i ej upphand-lad arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå. Den här typen av fel kan korrigeras inom ramen för ett kontinuerligt kvalitetsarbete.
7.4Yrkesinriktade och förberedande utbildningar
Arbetsmarknadsutbildningar delas in i yrkesinriktade utbildningar som direkt skall leda till ett arbete och förberedande utbildningar. De yrkesinriktade utbildningarna är i nivå med gymnasiala eller eftergymnasiala utbildningar och i vissa fall även med högskolan. Yrkesinriktade grundutbildningar förekommer främst inom vissa verkstads- och restaurangutbildningar. I allmänhet förutsätts att de arbetssökande redan har en grundutbildning eller erfarenhet från ett yrke. Personer som vill lära sig ett yrke från grunden är i allmänhet hänvisade till det reguljära utbildningsväsendet. Det finns förkunskapskrav för de flesta yrkesutbildningar. Den innehållsmässiga flexibiliteten och fokus på arbetsmarknadens behov skiljer yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar från utbildningar i det reguljära utbildningsväsendet.
Förberedande utbildningar
Det huvudsakliga syftet med de förberedande utbildningarna är att ge deltagarna kunskap i allmänteoretiska ämnen som krävs för att tillgodogöra sig en yrkesinriktad utbildning. De förberedande kurserna ger även arbetssökande som har kort eller föråldrad utbildning en möjlighet att prova teoretiska studier. De förbere-dande utbildningarna kan också omfatta så kallade ”peppnings-kurser” som skall motivera personer att studera, yrkessvenska för invandrare, kurser som syftar till att introducera män och kvinnor i nya yrken, kurser för dyslektiker med flera. Förberedande arbetsmarknadsutbildningar är således av mycket skiftande karak-tär. Kurserna har dock det gemensamt att de riktar sig till personer som har förhållandevis svag position på arbetsmarknaden. Den genomsnittliga tiden i förberedande arbetsmarknadsutbildning uppgick till fyra månader år 1999. Den yrkesinriktade utbildnin-gen varade i genomsnitt i fem månader.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 177
Det förekommer att de förberedande utbildningarna delas in i fem olika grupper; direkt yrkesförberedande, orienterande utbild-ningar, yrkesinriktad svenska, lokala förberedande utbildningar och teoretisk utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Konkreta exempel på utbildningar är praktisk yrkessvenska för invandrare, yrkestester, yrkesprövning, preparandkurser för lång-tidsinskrivna, ECDL-körkort (grundläggande datakunskaper), kurser för dyslektiker, teknikspåret (utbildning för att göra kvin-nor mer intresserade av teknik), industriell grundutbildning för arbetshandikappade. Invandrare som har varit inskrivna på för-medlingen i en sammanhängande period av två år och funktions-hindrade har rätt gå en grundskole- och gymnasieutbildning som en arbetsmarknadsutbildning.
En minoritet går vidare till yrkesinriktad utbildning
Bearbetningar av registerdata i Händel visar att en mycket liten andel av dem som avslutat en förberedande utbildning fortsätter till en yrkesinriktad. Vi har i tabell 7.7 valt att visa utfallet efter 180 dagar eftersom andelen i utbildning normalt är högst då. De som inte är i utbildning kan vara i arbete, vara arbetslösa, i en åtgärd med mera. Uppföljningen av dem som slutade en utbildning det andra kvartalet sker således under fjärde kvartalet respektive år i tabellen.
Tabell 7.7 Antal som avslutat förberedande arbetsmarknads-utbildning 2:a kvartalet 1992-1999 samt status efter 180 dagar (%)
| STATUS EFTER 180 DGR | |||||
| I utbildning | |||||
| - därav i a- | |||||
| utbildning | |||||
| - därav | - därav | ||||
| förberedande | yrkesinriktad | ||||
| Totalt | |||||
| ÅR | antal | Andel | Andel | Andel | Andel |
| 1992 | 21 324 | 33 | 28 | 19 | 9 |
| 1993 | 18 595 | 29 | 16 | 11 | 5 |
| 1994 | 17 710 | 26 | 17 | 10 | 6 |
| 1995 | 17 739 | 24 | 16 | 10 | 6 |
| 1996 | 16 777 | 27 | 18 | 13 | 5 |
| 1997 | 15 909 | 34 | 14 | 10 | 4 |
| 1998 | 12 540 | 29 | 18 | 14 | 5 |
| 1999 | 17 498 | 24 | 12 | 8 | 4 |
Källa: HÄNDEL
| 178 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Som framgår var det perioden 1992-1999 mellan 24 och 33 procent som fortsatte i någon form av utbildning. Kvinnor är mer benägna än män att fortsätta i utbildning, deras andel har legat 7-10 procentenheter över männens. Minst hälften av samtliga personer i utbildning deltog i en ny arbetsmarknadsutbildning, övriga per-soner studerade i det reguljära utbildningsväsendet. Att personer går till reguljär utbildning kan ses som ett positivt resultat. Kvinnor går i större utsträckning vidare till en reguljär utbildning. Endast mellan 4 och 6 procent av samtliga som avslutat en förberedande utbildning fortsatte till en yrkesinriktad utbildning. Ett enda år, 1992, var andelen uppe i 9 procent. Av samtliga som deltog i en ny arbetsmarknadsutbildning var det ungefär två tredje-delar, några år en lite större andel, som gick en ny förberedande utbildning.
En fördelning på kvinnor och män för dem som slutade andra kvartalet 1999 visar att det var 26 procent av kvinnorna och 20 procent av männen som fortsatte i någon form av vidare utbild-ning. 13 procent av kvinnorna och 8 procent av männen gick till reguljär utbildning, övriga deltog alltså i en ny arbetsmarknads-utbildning, något fler i en ny förberedande än i en yrkesinriktad. Det är ett genomgående mönster att kvinnor i större grad än män går vidare till reguljär utbildning efter en arbetsmarknadsutbild-ning.
Andelarna i tabell 7.7 är ett tvärsnitt och ger därmed en viss underskattning av den andel av samtliga deltagare som förr eller senare deltar i en yrkesinriktad utbildning. Några har påbörjat en kurs direkt efter den förberedande och blivit klara före den 180:e dagen. Andelen i yrkesinriktad utbildning efter 90 dagar var dock endast 3,4 procent av samtliga som avslutade en förberedande utbildning under det andra kvartalet 1999. Andra kan av olika skäl dröja med att börja en yrkesinriktad utbildning till efter den 180:e dagen. Det kan bland annat bero på att rätt yrkesinriktad utbild-ning inte funnits tillgänglig som beräknat. Detta pekar i sin tur på vikten av handlingsplaner av hög kvalitet. Underskattningen kan inte vara så stor att den förrycker slutsatsen att en minoritet av dem som avslutat en förberedande utbildning går vidare till yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning är den dominerade utbildningsformen inom arbetsmarknadsutbildningen (tabell 7.8). Andelen av alla deltagare i arbetsmarknadsutbildning har dock minskat från 70 procent år 1992 till 63 procent år 1999. Minsk-ningen av yrkesinriktad utbildning motsvaras av en ökning av andelen deltagare i
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 179
förberedande utbildning. Det finns flera tänk-bara förklaringar till denna utveckling. En kan vara att volym-kraven medförde att resurserna koncentrerades på billigare utbild-ningsinriktningar, såsom förberedande utbildningar med teoretiska inslag. En andra förklaring kan vara att somliga datautbildningar fördes över till åtgärden datortek som infördes år 1995. En tredje förklaring kan vara att de som är arbetslösa år 1999 är i större behov av förberedande utbildningar än de som var arbetslösa år 1992. Kunskapslyftet får genomslag på arbetsmarknadsutbildning år 1998, vilket sannolikt förklarar den låga andelen i förberedande utbildning det året.
Vi ser att kvinnor hela perioden 1992-1999 haft färre deltagare i de yrkesinriktade utbildningarna. Skillnaden var dock liten under 1999. I de förberedande utbildningarna är det från och med 1995 som fler kvinnor än män deltagit.
Tabell 7.8 Deltagare fördelade över yrkesinriktad och förbere-dande arbetsmarknadsutbildning (%), 1992-1999.
| YRKESINRIKTAD | FÖRBEREDANDE | ||||||
| ÅR | Totalt | Kv | Män | Totalt | Kv | Män | |
| 1992 | 70 | 29 | 41 | 30 | 15 | 15 | |
| 1993 | 69 | 27 | 42 | 31 | 15 | 15 | |
| 1994 | 72 | 28 | 44 | 28 | 14 | 14 | |
| 1995 | 69 | 29 | 40 | 31 | 17 | 14 | |
| 1996 | 64 | 29 | 36 | 36 | 20 | 15 | |
| 1997 | 61 | 26 | 35 | 39 | 22 | 17 | |
| 1998 | 67 | 29 | 38 | 33 | 18 | 15 | |
| 1999 | 63 | 30 | 32 | 37 | 20 | 17 | |
Källa: AMS sekvensfiler. Avser det genomsnittliga antalet kvarstående deltagare under respektive år.
Det finns signaler om att 70-procentmålet som infördes år 1999 kan ha påverkat statistiken över förberedande utbildningar som inte berörs av målet (se kapitel 5). Anledningen är att län införde kodningsrutiner som innebar att vissa yrkesinriktade utbildningar med tveksam yrkesförankring kodades om till förberedande. Omfattningen på omkodningen är dock oklar men enligt AMS har några län systematiskt kodat om vissa yrkesinriktade utbildningar till förberedande.
I föregående avsnitt konstaterades att arbetsmarknadsutbildningen kan vara antingen upphandlad (köpt) eller ej upphandlad. Inom ramen för dessa kurstyper kan en person delta i yrkesinriktad respektive förberedande arbetsmarknadsutbildning. För att få en
| 180 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
överblick över utbildningsinriktning och kurstyp har vi beräknat andelen deltagare i olika kombinationer av utbild-ningar för år 1999. Dessa beräkningar redovisas i tabell 7.9. I slutet av tabellen redovisas andelen upphandlad respektive ej upphandlad (utbildning i det reguljära utbildningsväsendet), vilka är identiska med siffrorna som redovisas i tabell 7.5. Rad 1 visar att 93 procent av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen var upp-handlad. Endast 7 procent av den yrkesinriktade utbildningen var förlagd i det reguljära utbildningsväsendet. Exempel på utbild-ningar inom den sistnämnda gruppen kan vara vårdkurser och eftergymnasiala specialkurser inom till exempel ekonomi. Det framgår också att 67 procent av den upphandlade utbildningen avsåg yrkesinriktad utbildning, vilket i sin tur innebär att 33 procent av den upphandlade utbildningen avsåg förberedande kurser. Av de förberedande kurserna var 23 procent ej upp-handlade, det vill säga inom det reguljära utbildningsväsendet. Vi ser också att 13 procent av all arbetsmarknadsutbildning var förlagd i det reguljära utbildningsväsendet.
Tabell 7.9 Fördelning av deltagare över kurstyp och inriktning (%) 1999
| UPPHAN- EJ UPPHAND- TO- | |||
| DLAD | LAD | TALT | |
| YRKESINRIKTAD | |||
| 1. Andel av yrkesinriktad utbildning som är | 93 | 7 | 100 |
| upphandlad respektive ej upphandlad | |||
| 2. Andel av upphandlad respektive ej upp- | 67 | 34 | 63 |
| handlad utbildning som är yrkesinriktad | |||
| FÖRBEREDANDE | |||
| 3. Andel av förberedande utbildning som är | 77 | 23 | 100 |
| upphandlad respektive ej upphandlad | |||
| 4. Andel av upphandlad respektive ej upp- | 33 | 66 | 37 |
| handlad utbildning som är förberedande | |||
| 87 | 13 | ||
| Källa: AMS sekvensfiler. | |||
Januari år 1997 övergick AMS till ett nytt system för att koda yrken och därmed yrkesutbildningar. Den tidigare indelningen, NYK (nordisk yrkesklassificering) ersattes av AMSYK som är en för Arbetsmarknadsverket anpassad version av SSYK (svensk standard för yrkesklassificering). NYK byggde på yrkeskategorier medan AMSYK utgår från den utbildningsnivå som normalt krävs inom ett yrke. För att
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 181
jämföra kursinnehåll över tiden måste månadsstatistiken före år 1997 kodas i enlighet med den nya klassificeringen. AMS har inte konverterat dessa uppgifter vilket gör det svårt att beskriva utvecklingen av arbetsmarknadsutbild-ningens yrkesinriktning med utgångspunkt från månadsstatistiken. Med hjälp av särskilda konverteringsfiler har det dock varit möjligt att på ett tillfredsställande sätt översätta gamla NYK-koder till AMSYK-koder. Problemet gäller endast AMS sekvensfiler och påverkar främst fördelning mellan teknik/ingenjörsarbete och teknologi/datavetenskap.
Precis som i många andra variabler som berör kodning av yrkesgrupper finns det mätfel i variabeln för yrkesinriktning hos AMS. Mätfelen tenderar att öka med detaljeringsgrad. Till exempel är det relativt enklare i en kodningssituation att ange bransch än yrkesinriktning och position i ett företag. Analyser på branschnivå innehåller därför oftast färre mätfel än analyser på yrkesnivå.6 Trots dessa problem redovisas kursinriktningar i detta avsnitt på en något mer detaljerad nivå än vad som är brukligt. Anledningen är att yrkesutbildningarna är mycket heterogena med avseende på inriktning och beskrivningar baserade på en alltför aggregerad nivå riskerar att bli schablonmässig. Eftersom volymerna under 1990-talet har varit mycket höga och siffrorna redovisas på riksnivå bör det inte innebära problem att dela in utbildningar i de kursinriktningar som redovisas i tabell 7.9a.
6 Variabeln för kursinriktning är ytterligare en variabel som AMS bör kvalitetsgranska.
| 182 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Tabell 7.9a Deltagare fördelat över yrkesinriktning (%), 1992-1999
| YRKESINRIKTNING | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 |
| Teknologi/datavetenskap | 2 | 1 | 3 | 4 | 4 | 6 | 7 | 8 |
| Teknik/ingenjörsarbete | 10 | 11 | 13 | 14 | 9 | 9 | 11 | 9 |
| Kultur/samhällsvetenskap | 4 | 5 | 5 | 5 | 5 | 6 | 6 | 5 |
| Ekonomi/media | 8 | 9 | 9 | 9 | 6 | 7 | 6 | 6 |
| Pedagogik | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | 2 | 3 |
| Kontorsarbete | 8 | 8 | 8 | 7 | 7 | 7 | 11 | 11 |
| Kundservicearbete | 2 | 1 | 2 | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 |
| Restaurang/service | 5 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 5 | 5 |
| Försäljning detaljhandel | 2 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 | 5 |
| Hälso- och sjukvård, omsorg | 16 | 13 | 9 | 9 | 9 | 8 | 7 | 14 |
| Bygg- och anläggningsarbete | 5 | 5 | 6 | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 |
| Hantverksarbete tillverkning | 18 | 17 | 15 | 17 | 18 | 16 | 13 | 11 |
| Maskinoperatörsarbete | 10 | 13 | 14 | 15 | 17 | 15 | 14 | 10 |
| Transport | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 | 3 |
| Lokalvård/biträde | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 |
| Övrigt | 6 | 5 | 3 | 3 | 6 | 6 | 6 | 3 |
| SUMMA | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 |
| Källa: AMS sekvensfiler. |
Fyra yrkesområden har minst 10 procent av deltagarna år 1999. Dessa är kontorsarbete, hälso- och sjukvård och omsorg, till-verkning och maskinoperatörsarbete. Inom hälso- och sjukvård samt omsorg finns 14 procent av deltagarna medan de andra yrkes-områdena omfattar omkring 10 procent av deltagarna. I övrigt fördelar sig deltagarna relativt jämnt över olika yrkesområden. För att få en bild av innehållet i utbildningarna följer en kortfattad beskrivning av yrkesinriktningarna och några exempel på typiska kurser inom varje yrkesområde.
Tabell 7.9b innehåller information om deltagarnas bakgrund i olika yrkesinriktningar. Det framgår att män och kvinnor fortfarande väljer yrkesområden mycket traditionellt. Män är klart överrepresenterade inom yrkesområdena teknologi, teknik, bygg- och anläggning, tillverkning, maskinoperatörsarbete och transport. Kvinnor dominerar inom yrkesområdena kultur, pedagogik, kontorsarbete, kundservicearbete, försäljning, lokalvård, hälso-sjukvård och omsorg. Det är möjligt att dessa utbildningsval formades redan under individernas grund- och gymnasieutbild-ning. En långsiktig förändring av mäns och kvinnors utbildningsyrkesval kan endast åstadkommas genom ett målmedvetet arbete i det traditionella utbildningsväsendet. Arbetsmarknadsverket måste dock aktivt verkar för att arbetslösa personer tidigt får informa-tion om möjligheterna inom alla
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 183
utbildningsområden. Praktik inom icke-traditionellt områden kan vara en väg att öppna upp för nya yrkesval senare i livet. Antalet kvinnor och deras andel i respektive yrkesutbildning redovisas i tabell 7.9d.
Tabell 7.9b Deltagarnas bakgrund fördelat över yrkesinriktning. Deltagarna slutade en arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet år 1999 (%)
| YRKESINRIKTNING | Kvin- Män | Utom | Ar- | Kurslängd | Grund | Gy- | |||
| nor | nor- | bets- | genomsnitt | skola | mna- | ||||
| diska | han- | (dagar) | sie | ||||||
| med- | di- | ||||||||
| bor- | kap- | ||||||||
| gare | pade | ||||||||
| Kv | Män | ||||||||
| Teknologi/dataveten-skap | 38 | 62 | 8 | 9 | 188 | 207 | 8 | 66 | |
| Teknik/ingenjörsarbete | 33 | 67 | 7 | 12 | 148 | 170 | 12 | 68 | |
| Kultur/samhällsveten- | 58 | 42 | 7 | 11 | 141 | 138 | 8 | 48 | |
| skap | |||||||||
| Ekonomi/media | 54 | 46 | 6 | 11 | 153 | 131 | 12 | 63 | |
| Pedagogik | 56 | 44 | 16 | 10 | 194 | 191 | 5 | 46 | |
| Kontorsarbete | 69 | 31 | 7 | 12 | 124 | 98 | 16 | 67 | |
| Kundservicearbete | 84 | 16 | 6 | 7 | 130 | 142 | 13 | 79 | |
| Restaurang/service | 58 | 42 | 16 | 9 | 163 | 137 | 24 | 72 | |
| Försäljning detaljhandel | 74 | 26 | 10 | 5 | 146 | 143 | 19 | 66 | |
| Hälso- och sjukvård, | 82 | 18 | 15 | 8 | 175 | 153 | 19 | 70 | |
| omsorg | |||||||||
| Bygg- och anläggnings- | 6 | 94 | 4 | 8 | 169 | 109 | 18 | 80 | |
| arbete | |||||||||
| Hantverksarbete | 16 | 84 | 11 | 10 | 175 | 155 | 22 | 73 | |
| tillverkning | |||||||||
| Maskinoperatörsarbete | 27 | 73 | 17 | 8 | 167 | 168 | 24 | 70 | |
| Transport | 6 | 94 | 14 | 8 | 74 | 65 | 32 | 64 | |
| Lokalvård/biträde | 60 | 40 | 25 | 11 | 119 | 138 | 36 | 59 | |
| Övrigt | 52 | 48 | 12 | 12 | 158 | 145 | 20 | 66 | |
| GENOMSNITT | 45 | 55 | 11 | 9 | 149 | 141 | 18 | 66 | |
| Källa: HÄNDEL. | |||||||||
Teknologi och datavetenskap
Yrkesutbildningar inom detta område motsvarar utbildningar som riktas mot yrken som ofta kräver någon form av högskolestudier. Deltagarna erhåller naturligtvis inte fullvärdig högskolekompetens, utan deltar i utbildningsmoment som finns i en utbildning som ingår i en vanlig högskoleutbildning. Exempel på utbildningar är
| 184 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
programmeringskurser i Java, C++ och SQL, UNIX system, samt utbildningar med inriktning på maskinteknik. År 1999 var 38 procent av deltagarna kvinnor och åtta procent utomnordiska medborgare, vilket är lägre en genomsnittet för alla yrkesområden. Nio procent av deltagarna var arbetshandikappade vilket är i nivå med genomsnittet (tabell 7.9b).
Av tabell 7.9d framgår att antalet kvinnliga deltagare har ökat under 1990-talet. Andra kvartalet 1992 avslutade 280 kvinnor en arbetsmarknadsutbildning inom yrkesområdet. År 1999 uppgick antalet till nästan 500. Detta är ett av två yrkesområden som antalet kvinnliga deltagare har ökat.
Utbildningstiderna är förhållandevis långa och för dem som slutade en utbildning år 1999 uppgick kurslängden till drygt sex månader, i genomsnitt lite längre för män än för kvinnor. Utbildningarna är genomgående avancerade och förkunskapskraven är ofta höga. Därför är det för närvarande svårt för länsarbets-nämnderna att hitta arbetssökande som uppfyller kraven för att börja en utbildning. År 1999 deltog 8 procent av deltagarna i en arbetsmarknadsutbildning inom detta yrkesområde. Andelen yngre deltagare är något lägre än genomsnittet för all yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (tabell 7.9c).
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 185
Tabell 7.9c Deltagarnas ålder fördelat över yrkesinriktning (%), 1999
| YRKESINRIKTNING | -24 | 25-34 | 35-44 | 45-54 | 55- |
| Teknologi/datavetenskap | 14 | 40 | 28 | 13 | 4 |
| Teknik/ingenjörsarbete | 14 | 39 | 27 | 15 | 5 |
| Kultur/samhällsvetenskap | 9 | 35 | 30 | 19 | 7 |
| Ekonomi/media | 16 | 34 | 27 | 19 | 5 |
| Pedagogik | 12 | 32 | 33 | 20 | 4 |
| Kontorsarbete | 12 | 29 | 27 | 24 | 8 |
| Kundservicearbete | 27 | 36 | 19 | 13 | 5 |
| Restaurang/service | 25 | 38 | 23 | 12 | 1 |
| Försäljning detaljhandel | 13 | 33 | 25 | 18 | 11 |
| Hälso- och sjukvård, omsorg | 13 | 33 | 31 | 19 | 4 |
| Bygg- och anläggningsarbete | 19 | 33 | 23 | 19 | 5 |
| Hantverksarbete tillverkning | 21 | 37 | 26 | 14 | 2 |
| Maskinoperatörsarbete | 20 | 38 | 26 | 14 | 3 |
| Transport | 18 | 35 | 29 | 15 | 3 |
| Lokalvård/biträde | 21 | 36 | 27 | 13 | 3 |
| Övrigt | 17 | 34 | 26 | 17 | 6 |
| GENOMSNITT | 17 | 35 | 27 | 17 | 5 |
| Källa: AMS sekvensfiler. |
Teknik och ingenjörsarbete
Utbildningar inom detta yrkesområde är kvalificerade och kurs-längden är för männen ca 30 dagar längre än för yrkesutbildningar i genomsnitt. Exempel på utbildningar är nätverksteknik, programmerare/utvecklare, utbildningar med inriktning på elektronik-, maskin- och byggteknik där män dominerar. Kvinnor går i genomsnitt kortare tid, en förklaring kan vara att de i högre grad deltar i mer administrativt än tekniskt inriktade utbildningar inom området, såsom PC-samordnare. Datautbildningarna leder ofta fram till ett certifikat. Även inom detta utbildningsområde är kurstiderna längre än för den genomsnittliga yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. År 1999 var 33 procent av del-tagarna kvinnor och sju procent utomnordiska medborgare, vilket var lägre än genomsnittet för alla utbildningar. Även andelen yngre deltagare var något lägre än genomsnittet medan andelen arbetshandikappade var något högre. År 1999 deltog 8 procent av deltagarna i utbildningar inom detta yrkesområde. Antalet kvin-nliga deltagare har minskat kraftigt under 1990-talet (tabell 7.9d). Andra kvartalen åren 1992 och 1995 avslutade 1913 respektive 4248 kvinnor en arbetsmarknadsutbildning inom området. Detta kan jämföras med endast 610 år 1999. (Nedgången efter 1995 beror delvis på att datorteken kom 1 juli 1995 för ungdomar och från 1 juli 1996 för övriga och att en del
| 186 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
administrativa datautbildningar inte längre kom att kodas inom yrkesområdet. Vidare kan svårigheter att rätt konvertera uppgifter från NYK till AMSYK överdriva antalet deltagare år 1995.)
Kultur och samhällsvetenskap
Yrkesområdet rymmer många olika utbildningar men domineras av utbildningar på högskolenivå inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna. Exempel på utbildningar är skulptör-, informatör- och multimediautbildningar. Det före-kommer även utbildningar för språkvetare, översättare och tolkar. Den genomsnittliga utbildningstiden var ungefär densamma för kvinnor och män, ca 140 dagar.
Arbetsmarknaden för individer verksamma inom olika kulturyrken är begränsad, vilket innebär att dessa arbetssökande är väl representerade på arbetsförmedlingarna. Andelen deltagare har legat på en nivå runt 5 procent under hela 1990-talet. Individer som deltar i kulturutbildningar har en längre oavbruten inskriv-ningshistoria på arbetsförmedlingen än andra yrkesgrupper. År 1999 var 58 procent av deltagarna kvinnor och nästan hälften av deltagarna hade någon form av akademisk utbildning, vilket är högre en genomsnitt för all utbildning. Sju procent av deltagarna var utomnordiska medborgare, vilket är lägre än genomsnittet för alla utbildningarna. Andelen arbetshandikappade är något högre än genomsnittet (tabell 7.9b). Antalet kvinnliga deltagare som avslutade utbildning andra kvartalet 1997 uppgick till 911och 663 år 1999 (tabell 7.9d).
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 187
Tabell 7.9d Antal kvinnor som lämnade yrkesinriktade utbild-ningar andra kvartalet 1992-1999 samt kvinnors andel av deltagare i respektive utbildning.
| YRKESINRIKTNING | 1992 | 1995 | 1997 | 1999 | ||||
| Antal | % | Antal | % | Antal | % | Antal | % | |
| Teknologi/datavetenskap | 280 | 35 | 907 | 47 | 458 | 47 | 499 | 38 |
| Teknik/ingenjörsarbete | 1913 | 34 | 4248 | 49 | 697 | 42 | 610 | 33 |
| Kultur/samhällsvetenskap | 1036 | 57 | 1268 | 58 | 911 | 67 | 663 | 58 |
| Ekonomi/media | 1081 | 49 | 1456 | 47 | 867 | 58 | 763 | 54 |
| Pedagogik | 353 | 60 | 237 | 50 | 311 | 57 | 220 | 56 |
| Kontorsarbete | 3666 | 70 | 2941 | 64 | 1276 | 67 | 2007 | 69 |
| Kundservicearbete | 539 | 81 | 559 | 75 | 287 | 80 | 463 | 84 |
| Restaurang/service | 938 | 59 | 988 | 55 | 586 | 58 | 619 | 58 |
| Försäljning detaljhandel | 550 | 72 | 579 | 75 | 337 | 71 | 709 | 74 |
| Hälso- och sjukvård, omsorg | 5204 | 83 | 1889 | 80 | 1078 | 79 | 1533 | 82 |
| Bygg- och anläggningsarbete | 74 | 2 | 96 | 4 | 67 | 7 | 57 | 6 |
| Hantverksarbete tillverkning | 725 | 14 | 1656 | 29 | 532 | 19 | 414 | 16 |
| Maskinoperatörsarbete | 501 | 16 | 862 | 23 | 537 | 25 | 532 | 27 |
| Transport | 133 | 6 | 92 | 6 | 60 | 6 | 114 | 6 |
| Lokalvård/biträde | 404 | 59 | 420 | 60 | 325 | 62 | 358 | 60 |
| Övrigt | 1491 | 42 | 950 | 43 | 851 | 53 | 543 | 52 |
| SUMMA | 18888 | 43 | 19148 | 44 | 9180 | 45 | 10104 | 45 |
| Källa: AMS HÄNDEL | ||||||||
Ekonomi och media
Detta yrkesområde innehåller precis som tidigare yrkesområden kurser av skiftande karaktär. De dominerande arbetsmarknads-utbildningarna är inriktade på yrken med ekonomisk anknytning. De vanligaste yrkesområdena är företagsförsäljare, administration och ekonomisk redovisning. De vanligaste mediautbildningarna är inriktade på olika former av grafisk design. Den genomsnittliga utbildningstiden var längre för kvinnor än för män. År 1999 var 54 procent av deltagarna kvinnor och 11 procent arbetshandikappade, vilket ligger över genomsnittet för samtliga utbildningar. Däremot var andelen utomnordiska medborgare lägre (tabell 7.9b). Antalet kvinnliga deltagare som slutade det andra kvartalet minskade från 1081 år 1992 till 663 år 1999.
Pedagogik
Arbetsmarknadsutbildningar för läraryrket har alltid omfattat en liten volym. Normalt sett är arbetssökande som vill utbilda sig inom pedagogiska yrken hänvisade till de reguljära högskole-utbildningarna.
| 188 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Lärarbristen i slutet på 1990-talet har medfört att AMS i samarbete med lärarorganisationerna har satsat på att öka utbudet av behöriga lärare. Målgrupperna är utomnordiska arbetssökande med lärarutbildning från hemlandet, olika akademi-kergrupper som behöver pedagogisk och praktisk utbildning och etablerade lärare som vill läsa in ytterligare ett ämne.
Utbildningarna omfattar i regel två terminer vilket innebär att de pedagogiska arbetsmarknadsutbildningarna tillhör de längsta av alla yrkesinriktade utbildningar. Den genomsnittliga kurslängden var ungefär densamma för kvinnor och män, drygt 190 dagar. Deltagarnas formella utbildningsnivå är högre än den är för deltagare i övriga yrkesutbildningar. Andelen kvinnor har varit mellan 50 och 60 procent. Andelen utomnordiska medborgare uppgick 16 procent år 1999, vilket var över genomsnittet för samtliga yrkesinriktade utbildningar. Andelen arbetshandikappade uppgick till 10 procent vilket var i nivå med andra utbildningar (tabell 7.9b).
Kontorsarbete
Andelen deltagare i kontorsutbildningar har legat på en stabil nivå runt 7-8 procent under stora delar av 1990-talet. Inom yrkesområdet ges bland annat kontorsinriktade kurser inom data och redovisning. I denna kategori ingår även vissa utbildningar inom lagerhantering. Den genomsnittliga utbildningstiden är näst transportutbildningar den kortaste för både kvinnor och män. Av deltagarna har ca två tredjedelar varit kvinnor. Arbetshandi-kappades andel översteg genomsnittet för samtliga yrkesinriktade utbildningar. Andelen utomnordiska medborgare var dock lägre än genomsnittet (tabell 7.9b).
Kundservicearbete
Yrkesområdet innehåller utbildningar inriktade på yrken som resebyråtjänsteman, turistvärd och receptionist. Utbildningsinriktningarna har alltid haft få deltagare och under 1990-talet har andelen pendlat mellan en och två procent. Merparten av deltagarna är kvinnor, som minst 75 procent av de redovisade åren. År 1999 var sex procent av deltagarna utomnordiska med-borgare och sju procent arbetshandikappade, vilket är lägre än genomsnittet för samtliga yrkesinriktade utbildningar. Den genomsnittliga kurstiden var något längre för män. Andelen yngre deltagare är avsevärt högre än genomsnittet för all yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (tabell 7.9c).
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 189
Restaurang och service
Yrkesutbildningar inom restaurang och service vänder sig till bland annat yrken som kock, kallskänka, servitör och hovmästare. Andelen deltagare har varierat mellan fem och sex procent under 1990-talet. Kvinnors kurstid var längre än mäns. Av deltagarna har 55-60 procent varit kvinnor (tabell 7.9d). 16 procent var 1999 utomnordiska medborgare vilket var betydligt högre än genom-snittet för all yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Andelen yngre deltagare var också avsevärt högre än genomsnittet (tabell 7.9c). Andelen arbetshandikappade var i nivå med genomsnittet för all yrkesinriktad utbildning.
Försäljningsarbete inom detaljhandel
Arbetsmarknadsutbildningarna inom detta yrkesområde är främst inriktade mot yrken som demonstratör och butiksförsäljare inom fackhandeln och dagligvaruhandeln. Den genomsnittliga utbildningstiden var ungefär densamma för kvinnor och män, ungefär motsvarande genomsnittet för alla yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar. Av deltagarna har ca tre fjärdedelar varit kvinnor vilket är avsevärt högre än genomsnittet för alla yrkesinriktade utbildningar. Andelen utomnordiska medborgare är i nivå med genomsnittet medan andelen arbetshandikappade är avsevärt lägre än genomsnittet, fem procent jämfört med 10 procent. År 1999 deltog 5 procent av alla deltagare i en arbetsmarknadsutbildning inom yrkesområdet.
Hälso- och sjukvård, omsorg
Arbetsmarknadsutbildningar med inriktning på olika vårdyrken bedrivs i huvudsak på vårdgymnasier och riktas framförallt till vårdpersonal med låg formell utbildning som är arbetslösa eller deltidsarbetslösa. Målsättningen för vårdbiträden är att erhålla undersköterskekompetens. Sjuksköterskor som vill utbilda sig ytterligare är främst hänvisade till reguljära högskolestudier.
Andelen deltagare uppgick till 14 procent år 1999, vilket gjorde utbildningsområdet till det största av alla yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar. Efterfrågan på vårdpersonal är allt-jämt stor men antalet lämpliga deltagare anses vara begränsad. En förklaring till det är att många personer med erfarenhet från vårdområdet studerar i Kunskapslyftet.
| 190 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
År 1999 gick en fjärdedel av deltagarna i det reguljära utbildningsväsendet, vilket är en ovanligt stor andel i förhållande till övriga yrkesutbildningar. Vårdutbildningar sträcker sig ofta över två terminer och blir därmed förhållandevis långa, något längre för kvinnor än för män. Andelen kvinnor har legat kring 80 procent för de redovisade åren (tabell 7.9d) År 1999 var 15 procent utomnordiska medborgare. Dessa siffror är högre än genomsnittet för all yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Andelen arbets-handikappade var något lägre än genomsnittet (tabell 7.9b).
Bygg- och anläggningsarbete
De upphandlade byggutbildningarna är inriktade på fortbildning av arbetslösa personer med erfarenhet av byggnadsområdet. Det kan röra sig om kompletterande utbildningar för lärlingar som närmar sig nivån för yrkesbevis samt kompletterande teoretisk och praktisk utbildning för byggnadsarbetare med lång erfarenhet av branschen. På senare år har det även introducerats utbildningar där personer får dubbel kompetens, till exempel byggnadsträarbetare får en utbildning och yrkesbevis inom betong- eller muraryrket. Personer utan formell utbildning och erfarenhet inom byggnads-området kan inte med arbetsmarknadsutbildning omskolas till byggnadsyrket.
Kurserna inom yrkesområdet är främst inriktade mot de så kallade BÖTM-yrkena (träarbetare, betongarbetare och murare). Byggnadshantverkare såsom elektriker, VVS-montörer och golv-läggare återfinns inte i lika hög grad inom utbildningsområdet. Yrkesområdet är säsongskänsligt och utbildningarna bedrivs därför i huvudsak under vinterhalvåret.
Mycket få kvinnor deltar men de har en väsentligt längre kurs-tid än männen. För de redovisade åren har antalet inte överstigit 100 personer som slutat det andra kvartalet (tabell 7.9d) År 1999 var sex procent av deltagarna kvinnor och fyra procent utom-nordiska medborgare. Detta var avsevärt lägre än genomsnittet för alla yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 191
Hantverksarbete inom tillverkning
Utbildningarna inom detta yrkesområde riktar sig mot traditio-nella yrken som svetsare och styr- och reglermekaniker. Yrkesområdet har varit det största under 1990-talet med undantag för 1998 och 1999. Andelen deltagare har minskat från 18 procent år 1992 till 11 procent år 1999. Behovet av arbetskraft inom dessa yrkesområden är relativt högt men länsarbetsnämnderna anser att det är svårt att hitta arbetssökande som kan tillgodogöra sig utbildningarna.
År 1999 var den genomsnittliga utbildningstiden 175 dagar för kvinnor och 155 dagar för män, vilket var längre än genomsnittet för alla yrkesinriktade utbildningar. Spridningen i utbildningstid är stor där till exempel en licensutbildning inom svetsyrket kan omfatta någon enstaka dag medan en styr- och reglerutbildningar-na ofta överstiger ett år. Av alla deltagare år 1999 var 16 procent kvinnor, 10 procent arbetshandikappade och 11 procent utomnor-diska medborgare (tabell 7.9b). Andelen yngre deltagare är högre än genomsnittet för all yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (tabell 7.9c).
Maskinoperatörsarbete
Dessa utbildningar riktar sig främst till personer som skall arbeta som CNC-operatör inom framförallt verkstadsindustrin, men även i trävaruindustrin. Andelen deltagare har under 1990-talet uppgått till som mest 17 procent år 1996. Andelen har minskat till 10 procent år 1999. Ett skäl till minskning av andelen deltagare är att länsarbetsnämnderna anser att det inte finns tillräckligt kvalificera-de arbetssökande som kan tillgodogöra sig utbildningarna.
Maskinoperatörsutbildningarna liknar i hög grad svetsutbildningarna med avseende på utbildningstider och deltagare. Den genomsnittliga kurslängden var längre än genomsnittet och den-samma för kvinnor och män. Åtta procent av deltagarna hade längre utbildningstid än ett år. Andelen kvinnor har successivt ökat under 1990-talet och uppgick till 27 procent 1999 (tabell 7.9d). Samma år var 8 procent arbetshandikappade. Andelen utomnor-diska medborgare uppgick till 17 procent vilket är högt jämfört med genomsnittet för all yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (tabell 7.9b). Andelen yngre deltagare ligger också över genom-snittet (tabell 7.9c).
| 192 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Transport
Utbildningarna inom yrkesområdet ger deltagarna yrkesbevis, licens, intyg eller utökat körkort för olika fordon. Vanliga utbildningar avser busskörkort, körkort för tungt släp för redan etablerade lastbilschaufförer, truckförarbevis, grävmaskin- och hjullastarutbildning samt ADR-intyg (kunskap i transport av farligt gods). Utbildningarna bedrivs precis som utbildningarna i byggnadsyrken i huvudsak under vinterhalvåret. Under sommar-månaderna är behovet av arbetskraft stort och många arbets-sökande får tillfälligt arbete. Fluktuationerna i efterfrågan på arbetskraft medför att arbetssökanden inom yrkesområdet har återkommande inskrivningsperioder på arbetsförmedlingen. Under 1990-talet har andelen deltagare pendlat mellan två och tre procent.
Utbildningstiden inom transport är de kortaste av alla yrkesinriktade utbildningar. Andelen kvinnor har samtliga redovisade år varit sex procent kvinnor, vilket är avsevärt lägre än genomsnittet för all yrkesinriktad utbildning. Åtta procent var år 1999 arbetshandikappade och 14 procent utomnordiska medbor-gare (tabell 7.9b). Andelen utomnordiska medborgare är högre än den är för genomsnittet av all yrkesinriktad arbetsmarknads-utbildning.
Lokalvård och biträde
Sedan år 1996 har andelen deltagare omfattat 2 procent av alla deltagare i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Inom yrkesområdet finns utbildningar till lokalvårdare, köks- och restaurangbiträden. Numera ställs det höga krav på kunskaper i hantering av bland annat kemiska rengöringsmedel. Den genomsnittliga utbildningstiden var kortare än genomsnittstiden för all yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Andelarna kvinnor och utomnordiska medborgare uppgick till 60 procent respektive 25 procent, vilka är avsevärt högre än genomsnitt för alla yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (tabell 7.9b). Andelen arbetshandikappade var i nivå med genomsnittet. Andelen kvinnor har varit ca 60 procent under 1990-talet.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 193
Övriga yrkesutbildningar
Inom denna grupp återfinns exempelvis starta-eget-utbildningar för arbetslösa personer som avser att starta egen förvärvsverksamhet. I utbildningarna ingår bland annat företagsekonomi och marknadsföring. Till övriga yrkesutbildningar räknas också utbildningar inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel samt utbildningar där yrkesinriktning ej angivits. Utbildningar inom gruppen är således av mycket skiftande karaktär. Av deltagarna var 52 procent kvinnor, 12 procent arbetshandikappade och 12 procent utom-nordiska medborgare, som är i nivå med genomsnittet för all yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (tabell 7.9b).
| 194 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
7.5Utfall efter utbildning - enkäter
AMS har sedan år 1979 årligen genomfört enkätundersökningar främst i syfte att kartlägga syselsättningssituationen för personer som avslutat en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet respektive år. Urvalet omfattar 6 000 personer och intervjuerna genomförs sex månader efter utbildningen. Frågorna berör bland annat utfall efter utbildning, utbildningens betydelse för nuvarande arbete och deltagarnas uppfattning om programmet.
Konjunkturläget påverkar alla individers möjligheter att få arbete. I en högkonjunktur är det alltid enklare för en arbetslös person att få arbete än det är i en lågkonjunktur. Naturligtvis gäller det även för personer som har deltagit i arbetsmarknads-utbildning och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av figur 7.5 nedan framgår att andelen i arbete, som AMS kallar placeringsgrad, samvarierar med antalet nyanmälda lediga platser på förmedlingen (som kan ses som en indikator på kon-junkturläget). I enkäten anges tydligt vad som avses med arbete, till exempel betonas att arbete inte syftar på ”AMS jobb”. Detta förstärker siffrornas trovärdighet. Utfallet i figuren mäts sex månader efter utbildningen. Naturligtvis påverkas nivån av valet av mättidpunkt. Utfallet kan vara såväl högre som lägre både på kortare och längre sikt.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 195
Figur 7.5 Andel i arbete sex månader efter fullföljd yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning samt antal nyanmälda lediga platser, 1979- 1999
| 900000 | 100 | |||||||||||
| 750000 | 90 | |||||||||||
| 80 | ||||||||||||
| Antal platser | 600000 | 70 | ||||||||||
| 60 | Procent | |||||||||||
| 450000 | 50 | |||||||||||
| 300000 | 40 | |||||||||||
| 30 | ||||||||||||
| 150000 | 20 | |||||||||||
| 10 | ||||||||||||
| 0 | 0 | |||||||||||
| 1979 | 1981 | 1983 | 1985 | 1987 | 1989 | 1991 | 1993 | 1995 | 1997 | 1999 | ||
| Nyanmälda platser | Placeringsgrad | 70%-linje | ||||||||||
Anm. Arbete innehåller tillsvidareanställning, tidsbegränsad anställning, fortsatt anställning hos samma arbetsgivare, deltidsarbete, vikariat och egen företagare. Källa: AMS uppföljningar med enkät till deltagare sex månader efter avslutad utbildning.
Figur 7.5 visar det självklara, nämligen att möjligheterna på arbetsmarknaden är bättre i en högkonjunktur än i en lågkonjunktur. Figuren visar också endast under högkonjunkturåren i slutet på 1980-talet har enkätdata givit resultatet att 70 procent har ett arbete efter en utbildning. I det perspektivet är den nya målsättningen att 70 procent av deltagarna i en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning skall ha ett arbete 90 dagar efter en utbildning mycket ambitiös.
En effektiv arbetsmarknadsutbildning skall ge personer som deltar i programmet större möjligheter att få arbete än personer som är arbetslösa och inte deltar i programmet oavsett konjunkturläge. Skall arbetsmarknadsutbildning dessutom vara en bättre åtgärd än andra skall den ge deltagarna större möjligheter att få arbete än deltagare i andra åtgärder oavsett konjunkturläge.7 Ett sett att spegla denna
7 Olika åtgärder kan ha olika mål och målgrupper vilket i allmänhet försvårar den här typen av jämförelser. Skillnader kan dock tolkas som en tydlig signal om att djupare utvärderingsstudier är nödvändiga.
| 196 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
problematik är att jämföra personer som har deltagit i olika åtgärder. I tabell 7.10a redovisas statistik hämtad från AMS årsrapport över utfall 30-180 dagar efter en åtgärd. Av tabellen framgår att andelen i arbete efter en åtgärd inte är högst bland personer som har gått en arbetsmarknadsutbildning.
Tabell 7.10a Andel i arbete eller andra åtgärder efter avslutad åtgärd år 1998. (%)
| ÅTGÄRDER | 30 DAGAR | 90 DAGAR | 180 DAGAR |
| Arbetsmarknadsutbildn, inkl | 21,2 | 28,8 | 33,2 |
| förberedande | |||
| Arbetslivsutveckling | 15,4 | 19,8 | 22,5 |
| Ami-åtgärd | 23,9 | 23,9 | 25,4 |
| Anställningsstöd | 53,4 | 61,6 | 62,2 |
| Arbetsplatsintroduktion | 35,0 | 39,0 | 40,0 |
| Datortek/Aktivitetscenter | 15,1 | 22,8 | 26,5 |
| Kommunala ungdomsprogram | 38,0 | 35,5 | n.a |
| Projektarbete | 13,5 | 23,2 | 23,5 |
| Resursarbete | 45,7 | 51,3 | 55,9 |
| Utvecklingsgaranti för ungdomar | 33,5 | 31,8 | 35,3 |
NOT: Siffrorna avser tillsvidareanställning, tidsbegränsad utbildning tillfällig timanställning, fortsatt anställning samma arbetsgivare, tillfälligt arbete, deltidsarbetslöshet, samhall, ombytessökande, lönebidrag, offentligt skyddat arbete, rekryteringsstöd och anställningsstöd. Förberedande utbildningar ingår i arbetsmarknadsutbildning. Källa: AMS (1999).
Utfallsmåttet i tabell 7.10a innehåller sysselsättning med vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Om detta utfallsmått skulle användas i en utvärdering skulle det inte vara möjligt att avgöra om utfallet beror av arbetsmarknadsutbildning eller av politiska faktorer. Samtidigt är det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv viktigast att veta hur stor andel som får ett reguljärt arbete, det vill säga som lämnar beroendet av arbetsmarknadspolitiska medel. Av siffrorna i tabell 7.10b framgår att andelen i arbete 90 dagar efter en arbetsmarknadsutbildning inte är mycket högre än utfallet efter andra åtgärder. På kort sikt är det faktiskt flera åtgärder som uppvisar högre utfall än arbetsmarknadsutbildningen.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 197
Tabell 7.10b Andel i arbete 90 dagar efter avslutad åtgärd. (%)
| ÅTGÄRD | 1994/95 | 1995/96 | 1997 | 1998 |
| Arbetsmarknadsutbildn, inkl | 16,1 | 12,8 | 15,0 | 20,9 |
| förberedande | ||||
| Arbetslivsutveckling | 15,5 | 9,3 | 10,4 | 13,1 |
| Ami-åtgärd | 5,9 | 4,1 | 4,6 | 5,2 |
| Anställningsstöd | 45,3 | |||
| Arbetsplatsintroduktion | 20,3 | 22,0 | 25,3 | |
| Datortek/Aktivitetscenter | 17,1 | 14 | 16,1 | |
| Kommunala ungdomsprogram | 20,6 | 23,7 | 29,6 | |
| Projektarbete | 15,2 | |||
| Resursarbete | 25,8 | |||
| Utvecklingsgaranti för ungdomar | 25,0 |
NOT: Arbete omfattar tillsvidareanställning, tidsbegränsad anställning, tillfällig anställning, fortsatt anställning hos samma arbetsgivare och tillfälligt arbete. Källa: AMS (1999).
Även siffrorna i tabell 7.10b kan tolkas endast som en signal om utbildningens betydelse för möjligheterna att få arbete. Anled-ningen är att det inte går att utesluta att det är individernas egenskaper snarare än åtgärden som har givit upphov till resul-taten. Å andra sidan, om siffrorna sätts i relation till utgifterna för åtgärderna ger siffrorna tillräckligt mycket information för att föreslå fördjupade utvärderingar av arbetsmarknadsutbildningen. I det perspektivet vore det intressant att undersöka om den relativa resursfördelningen mellan olika åtgärder verkligen är samhälls-ekonomiskt effektiv.
7.6Utfall efter utbildning - HÄNDEL
”Innan 70-procentmålet var det som en höjdhoppstävling utan ribba - det räckte att hamna på mattan i nedslaget. Nu måste vi fundera över hopptekniken...”
Vi skall nu övergå till att med hjälp av HÄNDEL undersöka urvalen av personer som lämnade en arbetsmarknadsutbildning det andra kvartalet åren 1992-1999. (deltagarnas bakgrund beskrivs i avsnitt 7.2). Datamaterialet innehåller inte personer som har gjort uppehåll i en arbetsmarknadsutbildning utan endast personer som har fullföljt eller avbrutit en arbetsmarknadsutbildning.8 Vi inkluderar personer som har avbrutit en utbildning, eftersom det inte går att utesluta att en person
8 Resultaten påverkas inte särskilt mycket om personer som inte har fullföljt exkluderas från analyserna.
| 198 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
som avbryter en utbildning för ett arbete har fått jobbet tack vare utbildningen. Avbrytare ingår i de flesta forskningsutvärderingar av åtgärdens effekter. Personer med negativa tider, det vill säga som har registrerats i en arbetsmarknadsutbildning men som av olika anledningar sannolikt aldrig börjat, ingår inte i datamaterialet (se appendix 7A).
Data från HÄNDEL tillåter många intressanta kartläggningar. En spännande undersökning är att jämföra utfall på kort och lång sikt. Senare i detta avsnitt presenteras utfall mer än tre år efter utbildningen, vilket aldrig har gjorts tidigare. Sammantaget har vi dock studerat utfallet vid följande tidpunkter efter en arbetsmark-nadsutbildning:
0 dagar (direkt efter avslutad arbetsmarknadsutbildning)
90 dagar (3 månader efter avslutad arbetsmarknadsutbildning)
180 dagar (6 månader efter avslutad arbetsmarknadsutbildning)
360 dagar (1 år efter avslutad arbetsmarknadsutbildning)
1 080 dagar (3 år efter avslutad arbetsmarknadsutbildning)
1 800 dagar (5 år efter avslutad arbetsmarknadsutbildning)
Vi har delat in arbetsmarknadsstatus i fem olika kategorier som i sin tur beskriver utfallet efter en utbildning. Kategorierna som beskrivs i detalj i appendix 7B är kortfattat följande:
Arbete. Avaktualisering på grund av arbete, deltidsarbetslöshet, anställningar med begränsad varaktighet, ombytessökande med lönesubventionerad anställning. Samtliga kategorier räknas som sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna.
Arbetslös. Utan arbete och inskrivna på AF eller AMI.
Program. Deltar i arbetsmarknadspolitiska program. Vi betraktar start av näringsverksamhet, beredskapsarbete och utbildnings-vikariat som program trots att de räknas som sysselsatta i AKU.
Utbildning. Reguljär utbildning, ny arbetsmarknadsutbildning eller SwIT.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 199
Övrigt. Personer som har lämnat arbetskraften av kända skäl (föräldraledighet, pension, värnplikt med mera) eller okända skäl (ej avhörd). Hit räknas även personer som definieras som ”övriga inskrivna” på AF. Personer i denna grupp är på väg in eller ut från arbetsmarknaden. Gruppen övrigt har det gemensamt att inga personer uppbär arbetslöshetsersättning.
Innan vi tittar närmare på urvalen med hjälp av registerdata skall vi jämföra utfallet i sexmånadersundersökningen med några särskilt konstruerade utfall i HÄNDEL. Anledningen till det är att vi vill undersöka om mätmetoderna ger olika resultat. Figur 7.6 nedan visar utvecklingen av andelen i arbete (och i vissa åtgärder) efter en arbetsmarknadsutbildning perioden 1992-1999. Siffrorna för AMS enkät är definierade på samma sätt som i figur 7.5. HÄNDEL 90 är identisk med den definition som används genomgående i detta avsnitt och som skall användas av AMS för att följa upp 70-procentmålet. HÄNDEL 180 är ett något bredare mått och innehåller övergångar till ytterligare några arbets-marknadspolitiska åtgärder som i vissa avseende kan ses som sysselsättning. Detta mått används endast i figur 7.6 och tas med för att ytterligare belysa skillnaderna mellan olika mått. Dessutom mäts det utvidgade utfallsmåttet 180 dagar efter utbildning medan de andra utfallen mätts 90 dagar efter utbildning.
| 200 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Figur 7.6 Andel i arbete och i vissa arbetsmarknadspolitiska åtgär-der efter avslutad yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, 1992-1999
| 80 | ||||||||
| 70 | ||||||||
| 60 | ||||||||
| Procent | 50 | |||||||
| 40 | ||||||||
| 30 | ||||||||
| 20 | ||||||||
| 10 | ||||||||
| 0 | ||||||||
| 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | |
| AMS enkät | HÄNDEL 180 dagar | HÄNDEL 90 dagar | ||||||
Anm: HÄNDEL 90 innehåller tillsvidareanställning, tidsbegränsad anställning, fortsatt anställning hos samma arbetsgivare, Samhall, deltidsarbetslös, tillfällig timanställning, tillfälligt arbete, ombytessökande Samhall, ombytessökande, lönebidrag, offentligt skyddat arbete, rekryteringsstöd, anställningsstöd, allmänt anställningsstöd och förstärkt anställningsstöd. HÄNDEL 180 innehåller även starta- eget-bidrag, beredskapsarbete och utbildningsvikariat.
Det framgår att nivån på andelen som erhållit arbete efter utbildningen i enkätundersökningarna ligger över de siffror som erhålls med registerdata. Vidare tycks skillnaderna mellan registerdata och enkätdata har ökat något över tiden. Skillnader mellan registerdata och enkätdata är lägre om det registerbaserade utfallet mäts med ett utvidgat HÄNDEL mått och 180 dagar efter utbildningen. Det finns flera förklaringar till skillnaderna mellan enkätdata och registerdata (se appendix 7A för djupare diskussion). En uppenbar förklaring är att AF inte får information om att personen har fått ett arbete eller att personer är registrerade som arbetslösa trots att de fått arbete. En annan uppenbar förklaring är att individer svarar fel i enkäten. Till exempel kan personer som är arbetslösa vid intervjutidpunkten men som börjar ett arbete inom en snar framtid ange att de har arbete. Vidare kan personer som arbetar mycket sporadiskt ange att de har arbete trots att de är arbetslösa vid intervjutillfället. En utgångspunkt kan vara att enkätdata ger en liten överskattning av det sanna utfallet medan registerdata ger en liten underskattning.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 201
Siffrorna i figur 7.6 belyser även problematiken med formu-lering av kvantitativa mål med arbetsmarknadsutbildning och ekonomiskpolitiska åtgärder i allmänhet. Ett centralt problem är vilka data som skall användas för att följa ett mål, enkätdata ger andra resultat än registerdata. Ett annat problem är vad som skall räknas in i det utfallsmått som används för att bedöma målet med politiken. Ett tredje problem rör tidpunkt för mätning av mål-uppfyllelsen. Samtliga problem bör noggrant belysas innan man inför ett kvantitativt utfallsmål. Ansvaret för det vilar naturligtvis på dem som utformar målen med politiken.
Vi skall nu gå över till att undersöka utfallet efter en arbetsmarknadsutbildning för dem som avslutade en utbildning andra kvartalet åren 1992-1999. Utfallsgranskningen inriktas först på 90 dagar efter utbildning. Innehållet i utfallsmåttet redovisas i appendix 7B. I tabell 7.11 nedan redovisas utfallen efter en utbildning för olika grupper av deltagare. Låt oss börja med att jämföra utfallet mellan urvalen som slutade en utbildning åren 1994 och 1999. Utfallen är avsevärt högre år 1999 än 1994 för samtliga individer med samma bakgrund. För många grupper är utfallen nästan två gånger högre år 1999 än år 1994. Det gäller till exempel gymnasieutbildade, personer yngre än 25 år, personer som inte har någon erfarenhet i sökt yrke och utomnordiska medborgare. Detta kan vara en konsekvens av konjunkturläget snarare än utbildningen. Resultaten kan tolkas som att i ett starkt konjunkturläge ökar möjligheterna för alla personer oavsett bakgrund att få ett arbete.
| 202 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Tabell 7.11 Andel i arbete 3 månader efter arbetsmarknadsutbild-ning, inkl förberedande, fördelat på individernas bakgrund. (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | ||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | ||||||||
| 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | |
| 1a. grundskola | 20 | 13 | 19 | 18 | 16 | 16 | 25 | 29 |
| 1b. gymnasie <3 år | 23 | 18 | 26 | 27 | 25 | 26 | 35 | 38 |
| 1c. gymnasie 3 år | 24 | 17 | 25 | 25 | 23 | 26 | 36 | 40 |
| 1d. högskola <3 år | 23 | 18 | 24 | 22 | 20 | 22 | 29 | 31 |
| 1e. högskola 3 år | 20 | 17 | 20 | 18 | 17 | 19 | 25 | 29 |
| 2a. <25 år | 24 | 18 | 27 | 26 | 27 | 30 | 41 | 47 |
| 2b. 25-34 år | 20 | 15 | 25 | 24 | 22 | 23 | 33 | 37 |
| 2c. 35-44 år | 21 | 16 | 23 | 22 | 19 | 20 | 27 | 32 |
| 2d. 45-54 år | 23 | 16 | 21 | 20 | 19 | 20 | 27 | 31 |
| 2e. >54 år | 22 | 13 | 17 | 16 | 17 | 19 | 29 | 27 |
| 3. kvinnor | 23 | 17 | 21 | 21 | 21 | 21 | 30 | 36 |
| 4. män | 21 | 15 | 25 | 26 | 22 | 24 | 34 | 35 |
| 4a. ingen erfarenhet i | 17 | 12 | 17 | 18 | 16 | 18 | 27 | 34 |
| sökt yrke | ||||||||
| 4b. kort erfarenhet | 21 | 14 | 21 | 21 | 21 | 23 | 34 | 39 |
| 4c. lång erfarenhet | 26 | 20 | 28 | 28 | 25 | 27 | 35 | 36 |
| 5a. formell utbild- | 23 | 17 | 26 | 26 | 24 | 26 | 35 | 39 |
| ning i sökt yrke | ||||||||
| 5b. ej formell | 20 | 14 | 20 | 20 | 18 | 18 | 29 | 32 |
| utbildning | ||||||||
| 6. nordisk medb | 24 | 17 | 26 | 25 | 24 | 25 | 34 | 37 |
| 7. utomnordisk | 12 | 7 | 11 | 10 | 11 | 13 | 20 | 26 |
| 8. ej handikapp | 24 | 17 | 25 | 25 | 24 | 25 | 35 | 38 |
| 9. handikapp | 13 | 10 | 14 | 13 | 10 | 11 | 17 | 19 |
Källa: HÄNDEL. Personerna avslutade utbildningen det andra kvartalet respek-tive år.
Utfallen inom varje urval fördelar sig på samma sätt oavsett vilket urval som studeras. Av siffrorna i tabell 7.11 framgår att andelen i arbete efter en utbildning är lägst bland utomnordiska medborgare, handikappade och personer äldre än 54 år. Det kan vara värt att notera att andelen i arbete genomgående är lika hög för personer med endast grundskoleutbildning som personer med längre högskoleutbildning såsom den är kodad av personal på AF.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 203
Sett över de redovisade åren finns det ingen systematisk skillnad mellan kvinnors och mäns andel i arbete. År 1999 var det 36 procent av kvinnorna som hade arbete och 35 procent av männen 3 månader efter avslutad utbildning. Av AMS årsrapporter för de arbetsmarknadspolitiska programmen samt av bearbetningar som arbetsgruppen gjort framgår dock att kvinnor-na har en större andel deltidsarbete och tillfälliga timanställningar än männen. Av dem som avslutade en arbetsmarknadsutbildning det andra kvartalet 1999 så gällde detta 20 procent av kvinnorna och 8 procent av männen 3 månader efter utbildningen. Å andra sidan hade män tidsbegränsad anställning och tillfälligt arbete i större grad, 13 procent mot 8 procent för kvinnorna. 9 procent av männen och 5 procent av kvinnorna hade tillsvidareanställning.
I tabell 7.12 presenteras utfall fördelat över grupper med olika erfarenhet av förmedlingens verksamhet. Precis som tidigare noteras bättre utfall för personer som lämnade en arbetsmarknads-utbildning i slutet av 1990-talet än i början. Vidare fördelas utfallen på liknande sätt inom olika grupper av deltagare. Skillnaderna är störst med avseende på inskrivningstid. Andelen i arbete efter utbildning är avsevärt lägre för grupper som har inskrivningstider på mer än tre år. Detta tyder på att inskrivningstid korrelerar med faktorer (t.ex. individernas sociala kompetens, arbetsgivarnas inställning) som påverkar individernas möjligheter att få ett arbete.
| 204 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Tabell 7.12 Andel i arbete 3 månader efter arbetsmarknads-utbildning, inkl förberedande, fördelat på inskrivningstid, inskriv-ningstillfällen och antal sökandekategorier. (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | ||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | ||||||||
| 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | |
| Inskrivningstid före aktuell arbetsmarknadsutbildning | ||||||||
| 0-1 månad | 32 | 24 | 27 | 26 | 25 | 27 | 36 | 41 |
| 1-3 månader | 27 | 21 | 28 | 26 | 26 | 28 | 39 | 41 |
| 3-6 månader | 22 | 19 | 29 | 27 | 26 | 28 | 38 | 41 |
| 6-12 månader | 19 | 15 | 25 | 23 | 21 | 25 | 33 | 36 |
| 1-3 år | 16 | 13 | 22 | 22 | 20 | 21 | 30 | 35 |
| 3-5 år | 18 | 11 | 17 | 20 | 18 | 19 | 27 | 31 |
| 5-10 år | 29 | 14 | 23 | 16 | 16 | 16 | 24 | 25 |
| >10 år | ~ | ~ | ~ | ~ | ~ | ~ | 14 | 20 |
| Antal inskrivningstillfällen | ||||||||
| 1 tillfälle | 22 | 16 | 22 | 21 | 18 | 20 | 29 | 33 |
| 2 tillfällen | 21 | 17 | 24 | 24 | 22 | 22 | 31 | 36 |
| 3-5 tillfällen | 19 | 17 | 27 | 26 | 24 | 25 | 33 | 36 |
| 6-9 tillfällen | ~ | 20 | 26 | 24 | 26 | 25 | 36 | 37 |
| >9 tillfällen | ~ | ~ | ~ | 30 | 28 | 32 | 40 | 43 |
| Antal sökandekategoriperioder | ||||||||
| 1 period | 26 | 21 | 26 | 40 | 30 | 24 | 55 | 36 |
| 2 perioder | 23 | 18 | 25 | 21 | 22 | 27 | 33 | 40 |
| 3-5 perioder | 20 | 15 | 24 | 22 | 20 | 23 | 32 | 39 |
| 6-9 perioder | 21 | 15 | 23 | 23 | 21 | 23 | 34 | 39 |
| 10-20 perioder | ~ | 16 | 25 | 24 | 22 | 22 | 31 | 34 |
| >20 perioder | ~ | ~ | ~ | 30 | 29 | 25 | 32 | 33 |
Anm. I fält där värde saknas är antalet observationer färre än 30 personer. Källa: HÄNDEL. Personerna lämnade utbildningen det andra kvartalet respektive år. OBS
att HÄNDEL per definition i de tidiga urvalen inte kan innehålla personer med långa tider eller många tillfällen.
Utfallen varierar mellan personer med olika många inskrivningstillfällen eller sökandekategoriperioder (tabell 7.12). Förvånande nog är andelen i arbete något lägre för personer med flera än färre inskrivningstillfällen. En inskrivningsperiod bryts genom att individen avaktualiseras, det vill säga personer med många inskrivningstillfällen kan ha säsongsarbeten. Dessa personer kan därför ha en närmare koppling till arbetsmarknaden än personer med långa inskrivningstider. För antal sökandekategoriperioder gäller att personer med många kategorier har lägre utfall än personer med färre. Åtgärdsplaceringar ingår i denna variabel och det är möjligt att personer med många
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 205
kategorier har en svag ställning på arbetsmarknaden som i sin tur påverkar jobbmöjlig-heterna. Sammanfattningsvis visar siffrorna i tabell 7.12 att utfall efter en arbetsmarknadsutbildning varierar med individernas erfarenhet av förmedlingens service och andra åtgärder.
I tabell 7.13a-b redovisas utfall för olika kursinriktningar.
Tabell 7.13a Andel i arbete 3 månader efter arbetsmarknadsutbildning (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | ||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | ||||||||
| YRKESINRIKTNING | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 |
| Teknologi/datavetenskap | 18 | 12 | 22 | 21 | 21 | 22 | 27 | 35 |
| Teknik/ingenjörsarbete | 22 | 16 | 22 | 21 | 21 | 24 | 30 | 33 |
| Kultur/samhällsvetenskap | 23 | 20 | 24 | 24 | 21 | 23 | 28 | 31 |
| Ekonomi/media | 25 | 21 | 27 | 24 | 22 | 23 | 30 | 36 |
| Pedagogik | 16 | 17 | 20 | 28 | 17 | 27 | 38 | 35 |
| Kontorsarbete | 22 | 17 | 21 | 21 | 20 | 23 | 32 | 41 |
| Kundservicearbete | 31 | 30 | 34 | 31 | 40 | 40 | 46 | 59 |
| Restaurang/service | 35 | 24 | 31 | 31 | 34 | 30 | 43 | 50 |
| Försäljning detaljhandel | 34 | 25 | 29 | 30 | 35 | 36 | 43 | 60 |
| Hälsosjukvård, omsorg | 32 | 28 | 32 | 33 | 35 | 40 | 51 | 55 |
| Bygg- och anläggningsarbete | 29 | 20 | 32 | 37 | 36 | 43 | 52 | 51 |
| Hantverksarbete tillverkning | 23 | 16 | 29 | 30 | 26 | 31 | 42 | 43 |
| Maskinoperatörsarbete | 20 | 14 | 32 | 34 | 22 | 29 | 45 | 50 |
| Transport | 37 | 29 | 41 | 50 | 47 | 47 | 54 | 60 |
| Lokalvård/biträde | 22 | 16 | 21 | 22 | 25 | 24 | 37 | 47 |
| Övriga yrkesutbildningar | 27 | 20 | 30 | 26 | 22 | 21 | 29 | 26 |
| Alla yrkesutbildningar | 26 | 19 | 28 | 28 | 26 | 29 | 38 | 44 |
| Förberedande | 14 | 10 | 13 | 13 | 13 | 15 | 21 | 24 |
| Alla utbildningar | 22 | 16 | 24 | 23 | 21 | 23 | 32 | 36 |
Källa: HÄNDEL. Personerna avslutade utbildningen det andra kvartalet respek-tive år.
Det finns många intressanta mönster i dessa siffror. Ett är att transportutbildningar har givit det högsta utfallet alla år utom år 1993. Ett annat är att samma yrkesinriktningar tenderar att ligga högt alla år. Det gäller till exempel hälso- och sjukvård, kundservicearbete och bygg- och anläggningsarbeten. Vidare är det intressant att se att utfallen är höga för många kurser med relativt kort utbildningstid. Tittar vi
| 206 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
närmare på till exempel deltagare år 1999 ser vi att utfallen är höga för inriktningarna lokalvård/ biträde, transport och kundservicearbete. Utfallen för dessa kurser är dessutom avsevärt högre än för de som ofta ställer relativt höga förkunskapskrav såsom kurserna inom teknologi/datavetenskap och teknik/ingenjörsarbete.
Tabell 7.13b Andel i arbete efter 3 månader fördelat på yrkesinriktning och kön (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | |||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | |||||||
| 1993 | 1996 | 1999 | |||||
| YRKESINRIKTNING | Kv | Män | Kv | Män | Kv | Män | |
| Teknologi/datavetenskap | 13 | 11 | 23 | 20 | 35 | 36 | |
| Teknik/ingenjörsarbete | 16 | 15 | 21 | 22 | 34 | 32 | |
| Kultur/samhällsvetenskap | 21 | 17 | 22 | 21 | 31 | 31 | |
| Ekonomi/media | 22 | 20 | 22 | 21 | 38 | 34 | |
| Pedagogik | 17 | 16 | 17 | 17 | 37 | 33 | |
| Kontorsarbete | 18 | 13 | 21 | 17 | 45 | 33 | |
| Kundservicearbete | 32 | 26 | 42 | 35 | 59 | 55 | |
| Restaurang/service | 25 | 22 | 33 | 35 | 52 | 47 | |
| Försäljning detaljhandel | 22 | 30 | 37 | 29 | 62 | 56 | |
| Hälso- och sjukvård/omsorg | 29 | 23 | 37 | 28 | 57 | 44 | |
| Bygg- och anläggningsarbete | 16 | 20 | 23 | 36 | 28 | 52 | |
| Hantverksarbete tillverkning | 15 | 17 | 21 | 28 | 37 | 44 | |
| Maskinoperatörsarbete | 14 | 14 | 23 | 22 | 51 | 49 | |
| Transport | 11 | 30 | 37 | 47 | 65 | 60 | |
| Lokalvård/biträde | 18 | 13 | 27 | 21 | 47 | 47 | |
| Övrigt | 18 | 22 | 21 | 23 | 24 | 27 | |
| Alla yrkesutbildningar | 21 | 18 | 25 | 26 | 45 | 44 | |
| Förberedande | 10 | 9 | 14 | 12 | 25 | 23 | |
| Alla utbildningar | 17 | 15 | 21 | 22 | 36 | 35 | |
| Källa: HÄNDEL | |||||||
Tabell 7.13b visar utfallet tre månader efter en arbetsmarknadsutbildning för kvinnor och män. I botten av tabellen redovisas genomsnittet för all förberedande och yrkesinriktad utbildning och det framgår att det inte är några större skillnader i utfall mellan kvinnor
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 207
och män. Däremot finns en tendens att den grupp som är överrepresenterad i ett yrke också tycks ha arbete i större utsträckning inom detta yrke än den andra gruppen. Detta gäller till exempel för kvinnor inom kontorsarbete samt inom vård- och omsorg och för män inom bygg- och anläggningsarbete. Det gäller dock inte inom maskinoperatörsarbete, teknologi/datavetenskap, teknik/ingenjörsarbete. Inom dessa mansdominerade utbildnings-områden är andelen i arbete tre månader efter utbildning ungefär lika hög för kvinnor och män.
Längre sikt
Utfallet efter en arbetsmarknadsutbildning kan vara högre på lång sikt än på kort sikt. Ett skäl till det är att det kan ta tid för deltagarna att hitta arbeten som överensstämmer med deras kompetens och krav. Ett annat är att efterfrågans inverkan på sysselsättningschanserna neutraliseras på längre sikt. Fördelen med HÄNDEL är att det går att följa deltagarna på riktigt lång sikt. I tabell 7.14 presenteras utfall ett till fem år efter en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Det är ovanligt med uppföljningar som täcker en så lång period efter utbildningen. Den längsta perioden i utvärderingsforskningen är hittills tre år.
Tabell 7.14 Andel i arbete efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | ||||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | ||||||||||
| 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | |||
| UTBILDNINGSÅRET | ||||||||||
| 0 dagar | 19 | 12 | 15 | 15 | 14 | 16 | 25 | 29 | ||
| 90 dagar | 26 | 19 | 28 | 28 | 26 | 29 | 38 | 44 | ||
| 180 dagar | 26 | 22 | 32 | 29 | 27 | 32 | 41 | 49 | ||
| 1 ÅR EFTER | UTBILDNINGEN | |||||||||
| 28 | 31 | 40 | 35 | 32 | 41 | 46 | ||||
| 3 ÅR EFTER UTBILDNINGEN | ||||||||||
| 43 | 47 | 47 | 46 | 48 | ||||||
| 5 ÅR EFTER UTBILDNINGEN | ||||||||||
| 47 | 52 | 55 | ||||||||
Källa: AMS HÄNDEL. Personerna lämnade utbildningen det andra kvartalet respektive år.
| 208 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Utfallen efter en arbetsmarknadsutbildning ökar snabbt från tidpunkten direkt efter utbildningen till 90 dagar därefter (tabell 7.14). Däremot sker det inte några större förändringar mellan 90 och 180 dagar. Det gäller samtliga grupper av deltagare. Ett annat intressant resultat är att andelen i arbete 0-180 dagar efter en utbildning är ungefär lika höga för deltagare som slutade åren 1992-1997. Vidare framgår det att ungefär hälften av alla deltagare hade ett arbete tre till fem år efter utbildningen. Naturligtvis kan en avsevärt större andel ha haft ett arbete inom loppet av dessa fyra år. Siffrorna i tidigare avsnitt visar till exempel att mellan 30 och 40 procent av deltagarna har haft 3- 5 inskrivningstillfällen, vilket indikerar att många har haft arbete i den mellanliggande perioden. En tolkning av de långsiktiga utfallen kan vara att de visar hur stor andel som får en mer permanent förankring på arbetsmarknaden efter en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
Utfallen blir naturligtvis lägre om vi exkluderar personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder efter utbildning. För dem som slutade en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning år 1994 uppgår andelen i reguljärt arbete till 32 procent ett år efter utbild-ningen och 48 procent fem år efter utbildningen. Detta ska jäm-föras med 40 procent respektive 55 procent om åtgärderna inklu-deras. Skillnaderna uppgår således till åtta respektive sju procent-enheter.
Av tabell 7.15a framgår att andelen utomnordiska deltagare som har arbete tre till fem år efter en yrkesinriktad utbildning är avsevärt lägre än den är för andra grupper. Efter fem år varierar andelen av de utomnordiska deltagarna i arbete mellan 33-41 procent beroende av urval, vilket kan jämföras med 48-56 procent för nordiska medborgare. Andelarna var 39-43 procent för arbetshandikappade. Det framgår också att utfallet genomgående är något högre för män än för kvinnor både tre år och fem år efter utbildning. Skillnaderna mellan män och kvinnor är ungefär lika stora tre och fem år efter utbildningen. Två förklaringar till skillnaderna kan vara att kvinnor är mer benägna att studera samt genomgående tar ett större familjeansvar än män.
Av dem som slutat en yrkesinriktad utbildning 1994 hade 50 procent av kvinnorna och 58 procent av männen arbete fem år senare. Bearbetningar av HÄNDEL visar att 19 procent av kvinnorna och 31 procent av männen hade en tillsvidare-anställning. Summan av deltid och tillfällig timanställning var högre för kvinnorna än för männen, 14 respektive 4 procent. Andelen med tidsbegränsad anställning var ungefär lika stor för båda könen, 5-6 procent. Detsamma gällde tillfälligt arbete, en procentenhet för båda könen. I övrigt var det fråga om anställning i Samhall, lönebidragsanställningar med mera.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 209
Tabell 7.15a Andel i arbete tre och fem år efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | ||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | ||||||||
| 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1992 | 1993 | 1994 | |
| 3 ÅR EFTER | 5 ÅR EFTER UT- | |||||||
| UTBILDNINGEN | BILDNINGEN | |||||||
| Nordiskt medborgarskap | 44 | 48 | 48 | 47 | 49 | 48 | 53 | 56 |
| Utomnordiskt | 28 | 30 | 34 | 36 | 43 | 33 | 36 | 41 |
| medborgarskap | ||||||||
| Arbetshandikapp | 35 | 36 | 35 | 35 | 36 | 39 | 42 | 43 |
| Ej arbetshandikapp | 44 | 48 | 49 | 48 | 50 | 48 | 54 | 56 |
| Kvinnor | 42 | 43 | 44 | 43 | 47 | 45 | 47 | 50 |
| Män | 44 | 49 | 50 | 48 | 49 | 48 | 55 | 58 |
Källa: AMS HÄNDEL. Personerna lämnade utbildningen det andra kvartalet respektive år.
Tabell 7.15b redovisar utfallen på kort och lång sikt fördelade över olika yrkesinriktningar. Ett slående resultat är att utfallen på tre till fem års sikt är mycket lika för många yrkesinriktningar. Till exempel är utfallen efter utbildningar inom restaurang/service, försäljning och kontorsarbete ungefär lika höga som kurser inom teknik och teknologi. Spridningen mellan de högsta och lägsta utfallen är nästan lika hög för olika deltagargrupper. För dem som slutade år 1992 är spridningen 18 procentenheter och för dem slutade år 1996 är spridningen 19 procentenheter. För samtliga grupper ger också samma utbildningar de högsta och lägsta resultaten, nämligen transport och lokalvård/biträde.
| 210 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Tabell 7.15b Andel i arbete tre och fem år efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | |||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | |||||||||
| 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1992 | 1993 | 1994 | ||
| 3 ÅR EFTER | 5 ÅR EFTER UT- | ||||||||
| UTBILDNINGEN | BILDNINGEN | ||||||||
| Teknologi/datavetenskap | 43 | 48 | 47 | 44 | 48 | 50 | 54 | 54 | |
| Teknik/ingenjörsarbete | 43 | 47 | 46 | 42 | 44 | 48 | 54 | 54 | |
| Kultur/samhällsvetenskap | 45 | 45 | 46 | 44 | 45 | 48 | 49 | 54 | |
| Ekonomi/media | 41 | 47 | 47 | 46 | 48 | 46 | 51 | 54 | |
| Pedagogik | 32 | 39 | 41 | 51 | 51 | 41 | 47 | 49 | |
| Kontorsarbete | 43 | 45 | 44 | 41 | 44 | 46 | 51 | 53 | |
| Kundservicearbete | 45 | 51 | 42 | 48 | 53 | 50 | 53 | 49 | |
| Restaurang/service | 39 | 41 | 44 | 46 | 48 | 43 | 46 | 50 | |
| Försäljning detaljhandel | 44 | 43 | 45 | 46 | 49 | 46 | 45 | 50 | |
| Hälso- och sjukvård, omsorg | 45 | 47 | 49 | 51 | 54 | 48 | 51 | 53 | |
| Bygg- och anläggningsarbete | 40 | 45 | 48 | 49 | 55 | 44 | 54 | 61 | |
| Hantverksarbete tillverkning | 44 | 51 | 52 | 48 | 48 | 48 | 56 | 59 | |
| Maskinoperatörsarbete | 44 | 50 | 53 | 51 | 48 | 46 | 54 | 58 | |
| Transport | 50 | 56 | 53 | 57 | 60 | 53 | 58 | 61 | |
| Lokalvård/biträde | 32 | 31 | 31 | 32 | 41 | 37 | 32 | 38 | |
Källa: HÄNDEL. Personerna lämnade utbildningen det andra kvartalet respek-tive år.
Alternativa utfall
Personer som inte är i arbete eller i arbetsmarknadspolitiskt subventionerad sysselsättning efter en utbildning har lämnat arbetskraften, är arbetslösa, deltar i en utbildning eller en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I tabell 7.16a redovisas andelen deltagare som är arbetslösa vid olika tidpunkter efter utbildningen. Arbetslösheten är hög direkt efter utbildningen och faller snabbt under utbildningsåret. Den höga arbetslösheten direkt efter utbildningen kan vara ett tecken på att många deltagare väljer att söka arbete först efter arbetsmarknadsutbildning. Arbetslösheten faller långsamt åren efter utbildningsåret.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 211
Tabell 7.16a Andel i arbetslöshet vid olika tidpunkter efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | ||||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | ||||||||||
| 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | |||
| UTBILDNINGSÅRET | ||||||||||
| 0 dagar | 65 | 78 | 77 | 77 | 76 | 72 | 65 | 61 | ||
| 90 dagar | 48 | 58 | 52 | 53 | 50 | 43 | 37 | 36 | ||
| 180 dagar | 35 | 40 | 37 | 38 | 36 | 27 | 23 | 25 | ||
| 1 ÅR EFTER | UTBILDNINGEN | |||||||||
| 34 | 29 | 31 | 31 | 30 | 22 | 20 | ||||
| 3 ÅR EFTER UTBILDNINGEN | ||||||||||
| 23 | 20 | 21 | 17 | 15 | ||||||
| 5 ÅR EFTER UTBILDNINGEN | ||||||||||
| 18 | 13 | 12 | ||||||||
Källa: HÄNDEL. Personerna lämnade utbildningen det andra kvartalet respek-tive år.
Tabell 7.16b Andel i arbetslöshet vid olika tidpunkter efter yrkesinriktad utbildning fördelat på kön. (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | ||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | ||||||
| 1993 | 1996 | 1999 | ||||
| UTBILDNINGSÅRET | Kv | Män | Kv | Män | Kv | Män |
| 0 dagar | 76 | 79 | 77 | 75 | 58 | 64 |
| 90 dagar | 54 | 61 | 50 | 50 | 32 | 39 |
| 180 dagar | 35 | 44 | 32 | 39 | 21 | 29 |
| 1 ÅR EFTER UTBILDNING | 26 | 32 | 27 | 33 | ||
| 3 ÅR EFTER UTBILDNING | ||||||
| 19 | 21 | 13 | 18 | |||
| 5 ÅR EFTER UTBILDNING | ||||||
| 11 | 14 | |||||
Källa: HÄNDEL. Personerna lämnade utbildningen det andra kvartalet respek-tive år.
Arbetslösheten tenderar att vara lite högre för män än för kvinnor både direkt efter en yrkesinriktad utbildning och ett till fem år efter, vilket framgår av tabell 7.16b. En förklaring är att en större andel av kvinnorna lämnat arbetskraften för att studera. Andra kvartalet 1999, tre år efter utbildning var 18 procent av männen och 13 procent av kvinnorna arbetslösa. Det förbättrade konjunk-turläget avspeglas
| 212 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
tydligt i den sänkta arbetslösheten år 1999 viss tid efter utbildning. Det kan också spegla det faktum att individer-na har sökt arbete som de kan acceptera först några år efter utbild-ningen.
Tabell 7.16c Andel i utbildning eller i ett arbetsmarknadspolitiskt program vid olika tidpunkter efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | ||||||||||||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | ||||||||||||||||||
| 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | |||||||||||
| UTBILDNINGSÅRET | ||||||||||||||||||
| 0 dagar | 1 (1) | 0 | (2) | 0 | (3) | 0 (3) | 0 (5) | 0 (6) | 1 (5) | 1 (4) | ||||||||
| 90 dagar | 11 | (4) | 9 | (6) | 7 | (7) | 6 (8) | 7 (11) | 10 (12) | 10 | (8) | 8 (5) | ||||||
| 180 dagar | 18 | (11) | 15 | (13) | 13 | (11) | 12 | (14) | 12 | (16) | 16 (16) | 16 | (11) | 11 (6) | ||||
| 1 ÅR EFTER | UTBILDNINGEN | |||||||||||||||||
| 11 | (14) | 15 | (13) | 10 | (10) | 10 | (15) | 10 | (16) | 14 (11) | 13 | (9) | ||||||
| 3 ÅR EFTER UTBILDNINGEN | ||||||||||||||||||
| 11 | (8) | 9 | (10) | 7 | (11) | 12 | (9) | 13 | (7) | |||||||||
| 5 ÅR EFTER UTBILDNINGEN | ||||||||||||||||||
| 8 (8) | 10 | (7) | 10 | (6) | ||||||||||||||
Källa: HÄNDEL. Andel i annat arbetsmarknadspolitisk program är inom parentes. Programmen som avses är start av näringsverksamhet, beredskaps-arbete, arbetslivsutveckling, utbildningsvikariat, arbetspraktik, arbetsplats-introduktion, offentligt tillfälligt arbete, projektarbete, resursarbete, ungdoms-praktik, akademikerpraktik, ungdomsintroduktion, datortek, kommunalt pro-gram för ungdomar, utvecklingsgaranti för 20-24, arbetsmarknadsinstitut och SIUS-program. Utbildning avser utbildning i det reguljära utbildningsväsendet, arbetsmarknadsutbildning och IT-satsningen (SwIT).
I tabell 7.16c redovisas andelen deltagare som har gått vidare till en utbildning (reguljär utbildning, ny arbetsmarknadsutbildning eller SwIT) eller deltar i andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Andelen i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är inom parentes. Som väntat ökar andelen som går vidare till en utbildning eller till andra åtgärder. Mönstret är detsamma för alla grupper av deltagare. Andelarna stiger snabbt och når högsta nivån 180 dagar efter utbildningen. Därefter faller andelarna långsamt. Siffrorna visar att på lång sikt går ungefär 10 procent av deltagarna vidare till ytterligare utbildning.
Tabell 7.16.d framgår att en större andel av kvinnorna än män-nen går vidare till utbildning efter en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Det gäller främst reguljär utbildning och i viss mån en ny arbetsmarknadsutbildning. Bilden är densamma för olika tidpunkter
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 213
efter utbildningen. När det gäller andelen som befinner sig i annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd än arbetsmark-nadsutbildning så är det ungefär samma fördelning mellan kvinnor och män.
Tabell 7.16 d Andel i utbildning eller i ett arbetsmarknadspolitiskt program vid olika tidpunkter efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Fördelat på kön. (%)
| ÅR DELTAGARNA LÄMNADE | |||||||||||
| ARBETSMARKNADSUTBILDNING | |||||||||||
| 1993 | 1996 | 1999 | |||||||||
| UTBILDNINGSÅRET | Kv | Män | Kv | Män | Kv | Män | |||||
| 0 dagar | 0 (2) | 0 | (2) | 0 (5) | 0 | (6) | 1 (3) | 1 (4) | |||
| 90 dagar | 11 | (6) | 8 | (7) | 9 (11) | 6 | (12) | 10 (5) | 7 (5) | ||
| 180 dagar | 17 | (13) | 13 (13) | 15 | (17) | 10 (16) | 14 (6) | 9 (6) | |||
| 1 ÅR EFTER UTBILDNING | |||||||||||
| 15 | (12) | 14 (14) | 12 | (16) | 9 | (17) | |||||
| 3 ÅR EFTER UTBILDNING | |||||||||||
| 10 | (10) | 8 | (10) | 16 | (7) | 11 (7) | |||||
| 5 ÅR EFTER UTBILDNING | |||||||||||
| 13 | (7) | 9 | (6) | ||||||||
Källa: HÄNDEL. Andel i annat arbetsmarknadspolitisk program är inom parentes. Programmen som avses är start av näringsverksamhet, beredskaps-arbete, arbetslivsutveckling, utbildningsvikariat, arbetspraktik, arbetsplats-introduktion, offentligt tillfälligt arbete, projektarbete, resursarbete, ungdoms-praktik, akademikerpraktik, ungdomsintroduktion, datortek, kommunalt pro-gram för ungdomar, utvecklingsgaranti för 20-24, arbetsmarknadsinstitut och SIUS-program. Utbildning avser utbildning i det reguljära utbildningsväsendet, arbetsmarknadsutbildning och IT-satsningen (SwIT).
Återanställning
Kurser inom hälso-, sjukvård, vård- och omsorg är de vanligaste yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningarna. De flesta som har fullföljt en kurs inom dessa yrkesområden har fått arbete i kom-muner eller landsting. Arbetsmarknadsutbildning som riktar sig mot denna sektor tycks således vara av hög kvalitet och en viktig rekryteringsbas för arbetsgivare inom den kommunala sektorn. Trots att kurserna ger ett positivt utfall reser resultaten en fråga om ansvarsfördelningen mellan kommunerna, landstingen och staten för vårdpersonalens vidareutbildning. Kurser inom vård-området har utgjort en stor andel av arbetsmarknadsutbild-ningarna under hela 1990-talet. Statsmakten har således tagit på sig ett stort ansvar för utbildning av arbetskraft inom hälso- och sjukvårdssektorn.
| 214 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Arbetsmarknadsutbildning kan bidra till att avlasta arbets-givare en del av kostnaden för viss personalutbildning. Det finns flera tänkbara situationer. En är om arbetsgivarna i en struktur-omvandling säger upp personer som är tillfälligt anställda (timmar, deltid, projekt med mera) men ger dem en längre anställning efter att de har genomgått en arbetsmarknadsutbildning. En annan situation är om arbetsgivare i en strukturomvandling säger upp personer som är anställda på en låg nivå i organisationen men anställer dem på en högre nivå efter en arbetsmarknadsutbildning.
Det är svårt att belägga om företag och organisationer använder arbetsmarknadsutbildningen för att ge personer den kompetens som krävs för fortsatt anställning. Ett sätt att börja nysta i problemet är att studera hur vanligt det är att personer efter en period av arbetslöshet går tillbaks till samma arbetsgivare. Vi har utnyttjat två olika datamaterial för att undersöka återanställ-ningsfrekvenser efter en arbetsmarknadsutbildning. Det första materialet har konstruerats genom samkörningar av arbetskrafts-undersökningarna (AKU), SCB:s longitudinella databas LOUISE och HÄNDEL. Datamaterialet täcker perioden 1993-1996. Det andra materialet är hämtat från AMS enkätundersökning av personer som lämnade en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning någon gång under det andra kvartalet år 1998. Personerna intervjuades i november år 1998.
Vi börjar med att granska det första datamaterialet. I tabell 7.17 redovisas andelen deltagare i arbetsmarknadsutbildning som har återanställts hos den arbetsgivare som de hade före utbildnin-gen (och en period av arbetslöshet). Vi ser att mer än en tredjedel av deltagarna återanställs hos tidigare arbetsgivare efter en arbetsmarknadsutbildning. Vidare framgår det att andelen återanställ-ning år 1993 är högst bland personer som har deltagit i en utbild-ning inom vård och omsorg och lägst inom personliga tjänster. År 1996 uppgick andelen återanställda till 58,5 procent inom vård och omsorg jämfört med 25,9 procent inom byggverksamhet. Vi vill dock betona att återanställningsandelarna genomgående är högre för personer som har varit registrerade som arbetslösa men inte deltagit i en arbetsmarknadsutbildning (60 procent inom vård och omsorg och 50 procent inom byggverksamhet).
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 215
Tabell 7.17 Andel deltagare i arbetsmarknadsutbildning, inkl förberedande, som har återanställts hos tidigare arbetsgivare 1990-1996
(%)
| NÄRINGSGREN | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | |
| 1. Jordbruk, skogsbruk, fiske | 35,5 | 51,1 | 53,6 | 38,1 | |
| 2. | Tillverkning, mineral och energiproduktion | 40,3 | 25,9 | 17,1 | 27,9 |
| 3. | Byggverksamhet | 42,9 | 32,3 | 37,4 | 25,9 |
| 4. | Handel och kommunikation | 37,0 | 30,5 | 31,0 | 36,2 |
| 5. | Finansiell verksamhet och företagstjänster | 35,5 | 28,3 | 27,3 | 27,9 |
| 6. | Utbildning och forskning | 31,6 | 32,8 | 35,9 | 38,4 |
| 7. | Vård och omsorg | 55,9 | 51,8 | 49,9 | 58,5 |
| 8. | Personliga och kulturella tjänster | 27,0 | 35,2 | 33,4 | 33,7 |
| 9. | Offentlig förvaltning | 42,5 | 29,3 | 46,6 | 47,5 |
| Genomsnitt | 40,9 | 35,0 | 33,7 | 38,6 | |
Källa: bearbetningar av HÄNDEL, AKU och LOUISE genomförda av AMS forskningssektion.
AMS enkätundersökning, det andra materialet, ger ytterligare en bild av förekomsten av återanställningar. Undersökningen avser personer som har lämnat en arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet år 1998. Av de som hade ett arbete vid intervjutillfället svarade 31 procent att de tidigare hade arbetat hos samma arbets-givare. Cirka 30 procent av de som hade ett arbete svarade att de visste att de skulle erhålla anställningen redan innan de började arbetsmarknadsutbildningen. Drygt 50 procent av de som hade kommun eller landsting som arbetsgivare svarade att de hade arbetat hos samma arbetsgivare före utbildningen.9 Vidare angav 66 procent av de som arbetade som undersköterskor att de tidigare hade arbetat hos samma arbetsgivare. Detta kan jämföras med de närmast största yrkesgrupperna nätverkstekniker 27 procent, svetsare 37 procent och CNC-operatörer 21 procent.
9 Även andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder är omfattande i kommun och landsting (se kapitel 2).
| 216 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
7.7Bidrar arbetsmarknadsutbildningen till att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden?
AMV har av regering och riksdag fått i uppdrag att verka för jämställdhet på arbetsmarknaden. De arbetsmarknadspolitiska programmen skall användas så att de medverkar till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens möjlighe-ter att med hjälp av de olika programmen styra arbetssökande till otraditionella yrkesval varierar, men arbetsmarknadsutbildning bedöms av förmedlingarna ha de största styrmöjligheterna (se exempelvis RRV 1997). Därutöver gör AMV särskilda insatser inom ramen för den så kallade brytverksamheten. Inom denna har AMV bland annat arbetat med frågor och projekt som gäller att få fler män till lärarutbildningarna, fler män till Kunskapslyftet/komvux, fler kvinnor till data och teknik samt hur man i vägledningen skall arbeta med ett könsperspektiv. En mängd olika projekt och andra initiativ tas i det lokala arbetet på förmedlingarna för att förmå arbetssökande att välja mer otraditionellt. Arbetsgruppens intryck är att jämställdhetsmålet hålls levande i det dagliga arbetet på förmedlingarna men att det finns hinder bland annat i attityder hos såväl arbetssökande som hos arbetsgivare. Kravet på att snabbt tillsätta lediga platser kan i praktiken försvåra ett mer långsiktigt arbete med att förändra attityder. Arbetsgruppen vill betona vikten av att arbetsmarknadsutbildningens möjligheter utnyttjas för att bidra till en jämnare könsfördelning på arbetsmarknaden.
Med en jämn könsfördelning menas att båda könen skall vara representerat med minst 40 procent av deltagarna. Det gäller för arbetsmarknadsutbildningen som helhet. Män har haft ett lite stör-re antal av deltagarna i yrkesinriktade utbildningar medan kvin-norna från och med 1995 har haft ett större antal deltagare i de förberedande utbildningarna. Ser vi på olika yrkesinriktningar blir bilden en annan. Den traditionella könsmässiga fördelningen mel-lan olika yrken avspeglar sig alltjämt i fördelningen av kvinnor och män på kurser med olika yrkesinriktning. Kvinnor dominerar bland deltagare i kurser inriktade mot vård, lärararbete, kontorsarbete, kundservicearbete samt försäljningsarbete inom detaljhandeln. Män dominerar bland deltagarna inom teknik och datavetenskap, inom kurser inriktade mot tekniker
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 217
och ingenjörsyrken, bygg- och anläggningsarbete, tillverkningsarbete samt transport- och maskinförararbete.
I tabell 7.18 görs en jämförelse mellan andelen sysselsatta kvin-nor och män i olika yrken/utbildningsinriktningar enligt AKU och de andelar som kvinnor och män har inom de olika yrkes-inriktade arbetsmarknadsutbildningarna 1999. Vi har använt ande-larna för dem som avslutade utbildningar andra kvartalet enligt HÄNDEL, vars indelning i yrkesområden är lättare att jämföra med AKU:s än om vi skulle utgå från AMS sekvensfiler som visar genomsnittligt antal kvarstående per år. Ändå kan det vara svårt att göra en exakt indelning, vissa skillnader finns förtecknade i not till tabellen, men de påverkar inte jämförelsen i avgörande grad. Vi kan också konstatera att skillnaderna mellan de båda registrens andelar i yrkesinriktad utbildning inte överstiger 3 procentenheter för de högsta procenttalen i tabellen.
För att verka utjämnande på den könsuppdelade arbetsmarknaden skall det kön som har den lägre andelen av de sysselsatta inom ett yrkesområde ha en större andel av deltagarna i motsva-rande yrkesinriktad utbildning. Så är också fallet för flera av ut-bildningarna. Detta gäller för teknologi/datavetenskap, teknik/ ingenjörsarbete samt hantverksarbete/tillverkning där kvinnornas andel i utbildningarna är väsentligt högre än deras andel av de sysselsatta. I kapitel 8 redovisas erfarenheter av det nationella IT-programmet som visar att kvinnor haft liknande andelar i dess utbildningar. Bygg- och anläggningsarbete skulle kunna inräknas men det är fråga om mycket få deltagare som är kvinnor.
Ser vi till yrkesområden där män har färre sysselsatta än kvin-nor så är det framför allt inom pedagogiska yrken samt för yrken inom restaurang och service som utbildningarna verkar utjäm-nande. I någon mån gäller detta också inom lokalvård.
Å andra sidan verkar det som om vissa utbildningar verkar konserverande på könsfördelningen. Det gäller kvinnodominerade områden som kontorsarbete, kundservicearbete, försäljningsarbete inom detaljhandel och inte minst vårdområdet. För mansdomi-nerade områden gäller motsvarande inom bygg- och anläggnings-arbete och transportarbete.
| 218 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Tabell 7.18 Jämförelse mellan deltagare som lämnade en arbetsmarknadsutbildning 2:a kvartalet 1999 och sysselsatta i årsmedeltal 1999 fördelade efter utbildningsinriktning respektive yrke samt kön.
(%)
| UTBILDNINGSINRIKTNING/ | A-utb | Sysselsatta | ||
| YRKE | Kv | Män | Kv | Män |
| Teknologi/datavetenskap | 38 | 62 | 24 | 76 |
| Teknik/ingenjörsarbete | 34 | 66 | 16 | 84 |
| Kultur/samhällvetenskap | 59 | 41 | 52 | 48 |
| Ekonomi/media | 54 | 46 | 45 | 55 |
| Pedagogik | 56 | 44 | 71 | 29 |
| Kontorsarbete | 69 | 31 | 68 | 32 |
| Kundservicearbete | 84 | 16 | 86 | 14 |
| Restaurang/service | 58 | 42 | 76 | 24 |
| Försäljning detaljhandel | 75 | 25 | 63 | 37 |
| Hälso- och sjukvård/omsorg | 81 | 19 | 83 | 17 |
| Bygg- och anläggningsarbete | 5 | 95 | 3 | 97 |
| Hantverksarbete tillverkning | 17 | 83 | 10 | 90 |
| Maskinoperatörsarbete | 27 | 73 | 25 | 75 |
| Transport | 6 | 94 | 6 | 94 |
| Lokalvård/biträde | 60 | 40 | 67 | 33 |
| Totalt | 45 | 55 | 48 | 52 |
Anm. Det finns vissa skillnader mellan definitionerna på utbildningsinrikt-ningar och yrken. I utb.inriktningen kultur/samhällsvetenskap ingår specialister inom biologi, jord- och skogsbruk som ej ingår i yrkesdef. I utb.inriktningen ekonomi/media ingår lant- och skogsmästare, biomedicinska analytiker, som ej ingår i yrkesdef. I utb.inriktningen restaurang/service ingår ej skötare, vårdare, tandsköterskor, som ingår i yrkesdef, utan dessa ingår i utb.inriktningen hälsosjukvård/omsorg. De grupper som skiljer är ej omfattande och påverkar inte jämförelsen nämnvärt. Källa: SCB (AKU) och HÄNDEL
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 219
Påståendena om att vissa utbildningar verkar utjämnande respektive konserverande på yrkesstrukturen kan naturligtvis nyanseras. Tabellen ger ingen information om könsfördelningen på olika nivåer inom respektive yrkesområde eller på vilken nivå deltagare anställs efter utbildningen. Vidare består de redovisade områdena av aggregat av en mängd olika yrken som borde jämföras var för sig innan säkra slutsatser dras om arbetsmarknads-utbildningens bidrag till en jämnare könsfördelning. Antalet personer som genomgår en yrkesinriktad arbetsmarknads-utbildning är mycket marginellt i relation till antalet sysselsatta personer. Jämförelsen i tabell 7.18 kan dock tjäna som en indikation på om arbetsmarknadsutbildningen verkar i rätt riktning.
Kvinnor bryter in på vissa områden
En jämförelse av åren 1992 och 1995 visar att andelen kvinnor ökade markant inom några mansdominerade utbildningsområden, vilket framgår av tabell 7.9d. Till exempel ökade andelen kvinnor inom teknologi/datavetenskap, teknik/ingenjörsarbete och hant-verksarbete med drygt 10 procentenheter. Kraftiga ökningar no-teras även inom maskinoperatörsarbete. Även om det finns en ten-dens till ökad andel kvinnor i bygg- och anläggningsarbete så är antalet litet. Andelen kvinnor har fortsatt att öka i synnerhet inom maskinoperatörsarbete där den uppgår till 27 procent år 1999 jämfört med 16 procent år 1992. För de tekniska utbildningar verkar dock kvinnornas andelar ha sjunkit mot slutet av 1990-talet, även om en del av förklaringen till det stora antalet deltagare i teknik/ingenjörsarbete år 1995 kan bero på att vissa administrativa datautbildningar kom att kodas så. Det verkar som om kvinnor är mer benägna att välja otraditionellt än män. En förklaring till det kan vara att kvinnor tjänar relativt sett mer än män på att byta yrkesområde.
Andel i arbete
Det finns ingen systematisk skillnad mellan mäns och kvinnors andel i arbete efter utbildning om man ser samtliga utbildningar sammanslagna. Det finns dock ett mönster att det kön som är överrepresenterat i ett yrke också tycks ha arbete i större utsträckning inom detta yrke än det andra könet. Undantagna från detta mönster är utbildningar för maskinoperatörsarbete, tek-nologi/datavetenskap, teknik/ingenjörsarbete. Andelen i arbete tre månader efter utbildning är i dessa yrken ungefär lika hög för kvinnor och män.
| 220 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Kvinnor fick i högre grad deltidsarbete och tillfälliga timanställningar medan män oftare fick tillsvidareanställningar och tidsbegränsade anställningar. Arbetsgruppens beräkningar visar att skillnaderna kvarstod 1999 fem år efter en avslutad utbildning 1994, utom vad gäller tidsbegränsad anställning. Eftersom ett likartat mönster återfinns på arbetsmarknaden i stort så kan inte dessa skillnader hänföras till att personerna genomgått en arbetsmarknadsutbildning. Snarare bör utbildningen ha motverkat dessa skillnader.
Ett mönster som kan skönjas redan 6 månader efter arbetsmarknadsutbildning och sedan blir tydligare upp till fem år efter är att kvinnorna lämnar arbetskraften för studier eller av andra skäl i större omfattning än vad männen gör. Det bidrar till att den relativa arbetslösheten är något lägre för kvinnor än för män viss tid efter arbetsmarknadsutbildning.
Tillgång till utbildning
Fler kvinnor än män är deltidsarbetslösa. Eftersom arbetsmarknadsutbildningarna i allmänhet går på dagtid och förutsätter heltidsstudier så kommer många arbetslösa kvinnor inte ifråga för arbetsmarknadsutbildning. Möjligheter till en flexibel förläggning i tid och rum av utbildningarna skall utnyttjas för att underlätta för fler att delta.
Män tycks i ..”större utsträckning ställa krav på yrkes-utbildning medan kvinnor oftare accepterar mer allmänt inriktade kurser.”… ”Som motiv för agerandet har främst anförts att kvin-nor jämfört med män har sämre självförtroende och självkänsla och att deltagandet i de allmänt inriktade utbildningarna bidrar till att stärka självförtroendet.” (Ur RRV 1997) Arbetsgruppen har vid sina besök på förmedlingar fått bekräftat vikten av att de pedagogiska metoderna anpassas till olika deltagares bakgrund. Det är också viktigt att förmedlingen håller en god kontakt under kursens inledning med dem som har dåligt självförtroende.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 221
7.8Kostnader för olika utbildningar
Pris per kursdeltagarvecka är ett mått på den kostnad som LAN betalar vid köp av arbetsmarknadsutbildning. Utöver denna kostnad skall deltagaren ha utbildningsbidrag. En utbildning behöver inte vara dyr för att priset per kursdeltagarvecka är högt. Kostnaden beror också längden på kursen. I tabell 7.19 redovisas priset enligt den indelning som AMS gör i sina årsrapporter. Den innehåller färre yrkesområden än den indelning av yrkesinriktade utbildningar som vi använt i de tidigare tabellerna.
Tabell 7.19 Pris per kursdeltagarvecka. Löpande priser.
| BUDGETÅR | |||
| UTBILDNINGSINRIKTNING | 1997 | 1998 | 1999 |
| Teknik/data (inkl teknik/ingenjörsarb) | 2 170 | 1 900 | 2 460 |
| Samhällsvetenskap(inkl kultur, ekonomi, | 1 620 | 1 890 | 2 120 |
| media, pedagogik) | |||
| Vård/omsorg | 910 | 1 040 | 1 070 |
| Administration (kontorsarb, | 1 250 | 1 620 | 1 240 |
| kundservicearb) | |||
| Handel (försäljning detaljhandel) | 1 650 | 1 720 | 2 050 |
| Bygg (inkl anläggningsarb) | 2 300 | 2 400 | 2 460 |
| Tillverkning (inkl hantverksarb, | 2 300 | 2 200 | 2 425 |
| maskinoperatörsarb) | |||
| Service (inkl restaurang, lokalvård/biträde) | 2 220 | 2 630 | 2 620 |
| Transport | 1 630 | 2 110 | 1 975 |
| Förberedande utbildning | 1 060 | 1 100 | 1 015 |
| Övrigt | 780 | 875 | 1 355 |
| TOTALT | 1 629 | 1 920 | 2 140 |
| Källa: AMS Apra 2000:1 | |||
Det högsta priset per vecka har serviceutbildning där ca 60 procent av deltagarna är kvinnor. Restaurangutbildningen som ingår har en genomsnittlig kurstid för kvinnor på 163 dagar, vilket är över genomsnittet för alla utbildningar (se tabell 7.9b och 7.19). Därnäst i pris kommer teknik/data/ingenjörsutbildningar där cirka två tredjedelar är män och byggutbildningar med nästan enbart män. De förstnämnda utbildningarna tillhör de som pågår längst medan byggutbildningar är under genomsnittet i kurslängd. Utbildningar i tillverkningsyrkena domineras av män och är något längre än den genomsnittliga kurstiden.
| 222 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
De lägsta priserna per vecka av de yrkes-inriktade utbildningarna har de kvinnodominerade yrkesområdena vård och administration. Vårdutbildningarna är längre än genomsnittet, medan de administrativa är kortare än genomsnittet.
Sett som helhet kan man konstatera att män i genomsnitt deltar i utbildningar som kostar mer totalt sett än kvinnors utbildningar i genomsnitt. Om vi förutsätter att kostnaderna för varje utbildning för sig kan motiveras utifrån de krav som finns på arbetsmarknaden för att deltagarna ska bli anställningsbara så är det ingen lösning på något rättviseproblem att försöka utjämna kostnaderna mellan olika yrkesutbildningar. Istället bör kvinnor och män välja utbildningar mer otraditionellt.
7.9Förmedlarnas syn på arbetsmarknadsutbildning
Förmedlarna avgör vilken arbetsmarknadspolitisk åtgärd en arbetslös person skall anvisas till. Valet mellan att anvisa till en utbildning eller en annan åtgärd beror på förmedlarens uppfattning om den enskilde individens förmåga att tillgodogöra sig olika åtgärder. En dyr yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning skall erbjudas till de arbetslösa som är mest motiverade att delta och som inte kan få ett arbete utan utbildningen. I en situation med begränsad tillgång på alternativa åtgärder och många sökande är det svårt för förmedlare att noggrant bedöma varje sökande. Risken är då stor att arbetsmarknadsutbildning inte hanteras som ett kvalificerat program som skall höja deltagarens kompetens. Den här typen av problem kan ha funnits under perioden med volymmål för arbetsmarknadsutbildningen (se kapitel 5).
Det finns få kvalitativa studier om förmedlarnas inställning och uppfattning om arbetsmarknadsutbildningen. SCB:s djupinter-vjuer - på uppdrag av vårt projekt - av förmedlare i olika delar av landet ger en bild av några förmedlares syn på arbets-marknadsutbildningen och dess mål under 1990-talet. Förmedlarna tror att arbetsgivare har en skeptisk inställning till arbets-marknadsutbildning. En av de intervjuade förmedlarna uttryckte det så här: ”det är många företag som rynkar på näsan åt AMS-utbildningar, det tycker jag att man hör”. Vidare anser förmedlarna att denna syn på arbetsmarknadsutbildning har uppstått på grund av den ensidiga satsningen på arbetsmarknadsutbildning och volymmålet. En förmedlare argumenterar med utgångspunkt från perioden före år 1999 att ”en massa sökande har tidigare fått utbildning - till ingen nytta. För
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 223
vissa visste vi på förhand att utbildningen inte kommer att ge den sökande ökade chanser att komma ut på arbetsmarknaden.”
Förmedlarna har överlag en positiv syn på 70-procentmålet. De anser att det nya målet gör det möjligt för förmedlingen ”att återvinna företagens förtroende”. Däremot är de tveksamma till sättet att mäta målet. Fokus på en viss tidpunkt anser de ger en för snäv bild av utfallet samtidigt som de anser att det finns andra positiva utfall än arbete. En förmedlare betonar att en konsekvens av det nya målet kan bli att registren hålls mer aktuella än tidigare.
Samtliga förmedlare anser att arbetsmarknadsutbildning är ett bra program när förmedlingen får arbeta med att utforma utbildningar riktade mot en tydlig efterfrågan på arbetsmarknaden. De anser också att det är viktigt att arbetsgivarna är med tidigt i planeringen av utbildningen samt att det bör finnas en inbyggd arbetsplatsförlagd del i utbildningen. Med avseende på deltagarna betonar de att även om det går att anvisa personer till arbetsmarknadsutbildningen så är det individens motivation som slutligen fäller avgörandet. En förmedlare uttrycker ”det är individen själv som måste ta ställning till om det är något man vill gå in i - det får aldrig heta att det var AF som ville att jag skulle gå den här utbildningen.”
7.10Deltagarnas uppfattning om arbetsmarknadsutbildning
Förutom AMS egna uppföljningar finns det få kartläggningar av deltagarnas uppfattning om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i allmänhet och arbetsmarknadsutbildning i synnerhet. Inom ramen för ett pågående projekt om arbetslösas sökbeteende har forskare i Danmark, Finland, Norge och Sverige jämfört deltagares inställning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder i de olika länderna (Nordiska Ministerråd 1999). Undersökningen omfattar cirka 2 000 personer från varje land och individerna intervjuades under våren år 1998. Se Regnér och Wadensjö (1999) för en beskrivning av den svenska enkätundersökningen.
Undersökningen innehåller två frågor om åtgärdernas effekter. Den ena lyder, ”tror du att dina möjligheter att få ett reguljärt arbete har ökat genom att du har deltagit i en arbetsmark-nadspolitisk åtgärd” och den andra ”tror du att arbetsmarknads-politiska åtgärder ökar deltagarnas möjligheter att få ett reguljärt arbete i största allmänhet”. En person bedömer således både sin egen och andras möjligheter att få
| 224 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
arbete med arbetsmarknads-politiska åtgärder. Resultaten varierar kraftigt mellan länderna men genomgående gäller att andelen nöjda deltagare är högst i Norge och lägst i Sverige. I Norge anger 69 procent att de tror att möjligheterna att få ett arbete har ökat med åtgärden. I Sverige uppgår andelen till 46 procent. Motsvarande andelar i Danmark och Finland är 58 respektive 60 procent. Skillnaderna mellan länderna är något större när det gäller individernas uppfattning om åtgärdernas effekter i allmänhet. I alla länder utom Sverige anser majoriteten av deltagarna att en arbetsmarknadspolitisk åtgärd ökar deltagarnas möjligheter att få arbete.
I undersökningen betonas att det är svårt att avgöra varför individer har så olika uppfattning i de nordiska länderna. En tänkbara förklaring som lyfts fram är de svenska volymsats-ningarna på 1990- talet. Liknande satsningar finns till exempel inte i Norge. Å andra sidan är bedömningen relativt positiv i Finland som hade en expansion av arbetsmarknadspolitiken motsvarande den i Sverige. En annan förklaring som lyfts fram är att effek-tiviteten i åtgärdsplaceringen i Sverige kan vara relativt sämre, det vill säga förmedlare i Sverige placerar personer i fel åtgärder rela-tivt oftare än förmedlare i de andra länderna. Ytterligare en för-klaring är att deltagare i Sverige i genomsnitt är mindre moti-verade att delta i programmet än individerna i de andra länderna.
AMS har sedan slutet av 1970-talet genomfört sexmånaderuppföljningar av personer som slutade yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under det andra kvartalet. Frågornas formu-lering och svarsalternativ skiljer sig åt mellan undersökningar, men en fråga som återkommer avser deltagarnas uppfattning om utbild-ningen som helhet. Frågan kan ses som en individuell kvalitativ bedömning av utbildningen. Den översta raden i tabell 7.20 visar andelen deltagare som är mycket nöjda med utbildningen. Andelen ligger kring 35 procent alla år. Det är dock svårt att bedöma innebörden av den positiva uppfattningen. Elever kan till exempel uttrycka missnöje för att lärarna ställde för hårda krav. Den typen av rapportering behöver inte vara omfattande, men visar att det alltid finns ett mått av osäkerhet i självrapporterad uppfattning. Samtliga år ligger andelen som är helt eller något missnöjd runt 8 procent.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 225
Tabell 7.20 Deltagarnas bedömning av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. (%)
| FRÅGA | 2:a | 2:a | 2:a | 2:a |
| kvartalet | kvartalet | kvartalet | kvartalet | |
| år 1991 | år 1994 | år 1996 | år 1998 | |
| Vad anser du om utbildning som | 35 | 36 | 34 | |
| helhet? Mycket nöjd | 37 | |||
| Vilken nytta anser du att du har i | ||||
| ditt arbete av Din arbetsmark- | ||||
| nadsutbildning? Helt nödvändig | 16 | |||
| Utbildningen och det jag lärde mig | ||||
| då var helt avgörande för att få de | ||||
| arbete jag har nu. Instämmer helt | 35 | |||
| Utbildningen vara helt avgörande | ||||
| för att få det arbete jag har nu. Ja, | ||||
| absolut | 31 | |||
| Anser du att utbildningen var helt | ||||
| avgörande för att du skulle få de | ||||
| arbete du har nu? Ja, absolut. |
Källa: AMS sexmånader uppföljningar av personer som har slutat en yrkes-inriktad utbildning.
Tabell 7.20 innehåller också svarsfördelningar över frågor om betydelsen av arbetsmarknadsutbildning för det arbete som deltagarna fick efter programmet. I samtliga fall har vi angivit det mest positiva svarsalternativet. Frågorna och svarsalternativen för de tre sista urvalen liknar varandra och det framgår att drygt en tredjedel av de som slutade en utbildningen åren 1996 och 1998 anser att utbildningen var helt avgörande för att få jobbet. Andelen var avsevärt lägre år 1994. Ungefär 50 procent av deltagarna samtliga år säger att utbildningen inte hade någon betydelse för att de skulle få jobbet. Även dessa resultat är svårtolkade. En anledning är att många personer kan ha fått ett jobb på grund av utbildningen trots att de själva anser att den inte hade någon betydelse. Samtidigt kan många som anger att de har fått jobbet på grund av utbildningen övertolka betydelsen av programmet. En försiktig tolkning av siffrorna är att arbetsmarknadsutbildning i termer av sysselsättning har varit av stor betydelse för jobbet men endast för en liten andel av deltagarna
AMS åtgärdsundersökning år 1998 av dem som slutade en arbetsmarknadspolitisk åtgärd det fjärde kvartalet år 1996 innehåller också information om deltagarnas uppfattning om arbetsmarknadsutbildning (Harkman, Johansson och Okeke 1999). Deltagarna får bedöma i vilken utsträckning som åtgärden påverkade chansen att få
| 226 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
ett reguljärt arbete. Det intressanta med denna undersökning är att det är möjligt att jämföra uppfattningen bland deltagare i olika åtgärder.
Deltagarna i arbetsmarknadsutbildning anger i större utsträc-kning än deltagare i andra åtgärder att programmet ökade deras chanser att få ett arbete. Av deltagarna i arbetsmarknadsutbildning ansåg 57 procent att programmet ökade sysselsättningsmöj-ligheterna. Detta kan jämföras med 54 procent av deltagarna i rekryteringsstöd, 44 procent i arbetsplatsintroduktion, 39 procent i utbildningsvikariat, 27 procent i beredskapsarbete och 26 procent i datortek. Det är intressant att se att deltagarna i utbildning genomgående är mer positiva än deltagare i andra åtgärder. Samtidigt är det något förvånande att andelarna är så mycket lägre bland personer som deltog i subventionerad sysselsättning.
Även när det gäller andelen som anser att åtgärden har haft betydelse för nuvarande sysselsättning är deltagarna i arbetsmarknadsutbildning mest positiva. 44 procent anser att utbildningen har haft stor betydelse för det nuvarande jobbet. Det kan jämföras med 40 procent av deltagarna i arbetsplatsintroduktion, 37 procent i rekryteringsstöd, 23 procent i utbildningsvikariat, 26 procent i beredskapsarbete och 9 procent i datortek. Det finns inga nekande eller vet ej alternativ, vilket är underligt ur ett objektivt uppföljningsperspektiv.
Individernas uppfattning om deltagande i en åtgärd kan endast ses som en indikator på tillståndet i åtgärden och som ett komple-ment till utvärderingar av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Anledningen är att det inte går att bortse från att individerna syftar på andra faktorer än åtgärden när de gör sin bedömning. De främsta indikatorerna på kvalitet är de kunskaper individerna har fått genom utbildningen och arbetsgivarnas benägenhet att anställa personer som har deltagit i ett program.
Länsarbetsnämndens kvalitetsenkäter
Länsarbetsnämnderna genomför löpande uppföljningar av elevernas uppfattning om den upphandlade arbetsmarknadsutbild-ningen. Dessa publiceras inte utan rapporteras till AMS som i sin tur gör en sammanställning som delas ut till länen. Sammanställningen innehåller information om elevernas värdering av utbildningens innehåll med avseende på kunskap, litteratur med mera. Eleverna bedömer även utbildningsmiljön, arbetsförmed-lingens roll samt lärarnas kunskaper och attityder. Läns-arbetsnämnder använder enkäterna i kontakterna med de lokala utbildningsanordnarna, bland annat för att kunna rätta
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 227
till brister i utbildningen. Arbetsgruppen har erfarit att det finns en viss kritik mot enkäterna, varför de inte används konsekvent.
I enkäterna får deltagarna göra bedömningar på en skala från noll till tre där den högsta siffran anger det bästa resultatet. Genomsnittsresultatet för år 1999 ligger över två för kursrelaterade faktorer men under två för faktorer som berör AF:s och AMI:s ansvar och roll. Hanteringen av enkäterna skiljer sig väsentligt åt mellan länen. Detta märks dels i antalet uppföljningar som varierar mellan 6 och 135, dels i antalet utdelade enkäter som varierar mellan 63 och 1 666. Det är inte i de folktätaste länen som man genomför flest uppföljningar och delar ut flest enkäter.
Personal på arbetsförmedlingen eller länsarbetsnämnden delar ut enkäter till eleverna i samband med besök under pågående kurs. Personalen övervakar ofta deltagaren under tiden som de besvarar enkäterna och vi vet att det förekommer att personalen ställer egna följdfrågor när de får oklara svar. Individerna kan således i vissa fall förknippas med en enkät, vilket i sin tur påverkar deras benägenhet att uttrycka en åsikt som avviker från gruppens. Naturligtvis är detta inte en norm för hanteringen av enkäterna men om det finns en liten risk att problemet kan uppstå bör man alltid se över rutinerna för insamlandet av individbaserade uppgifter.
Det är viktigt att kontinuerligt följa upp deltagarnas uppfat-tning om arbetsmarknadsutbildning. För att uppföljningarna skall vara värdefulla krävs ständiga omarbetning av de frågor som ställts till deltagarna. De frågor som presenteras i tabell 7.20 har ändrats mellan intervjutillfällen men frågornas värderande innehåll har inte korrigerats. En fråga skall vara så neutral som möjligt för att undvika styrning i någon riktning. Effektiv uppföljning med enkäter kräver ett ständigt arbete med frågeformuleringar och värdering av de svar som erhålls på frågorna. Eftersom AMS statistik har stor spridning är det angeläget att lägga ned mycket resurser på kvalitetsbedömningar även på de enkätbaserade uppföljningarna.
Träffsäkerhet
Sexmånaderuppföljningarna används också för att identifiera om deltagarna har fått arbete inom det yrkesområde som utbildningen syftade till, det vill säga fastställa om utbildningen är träffsäker. Denna form av kartläggning har pågått sedan slutet av 1970-talet, vilket innebär att det går att få en god uppfattning om hur utbildningens träffsäkerhet har varierat över tiden.
| 228 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
Måttet baseras på de individer som har fått arbete och deras bedömning av om de arbetar i samma yrke som arbetsmarknadsutbildningen syftade till. Individen väljer oftast mellan tre svarsalternativ, inom, nära och annat yrke. De två första alter-nativen betraktas allmänt som ett mått på utbildningens träff-säkerhet. I figur 7.7 redovisas tidsserien över andelen deltagare som har arbete och anger att de arbetar i eller nära utbildningsyrket. Det framgår att träffsäkerheten har varit nästan lika hög i två decennier. År 1979 uppgick andelen deltagare med ett arbete i eller nära utbildningsområdet till 77 procent. År 1999 var andelen 75 procent. Perioden 1992-1996 varierade andelarna mellan 71 och 73 procent, vilka också är de lägsta som någonsin har noterats. Trots det måste siffrorna omkring 70 procent betraktas om mycket goda utfall.
I vissa undersökningar går det att skilja mellan personer som anger i utbildningsyrket respektive nära. Eftersom andelen totalt sett har varit förhållandevis stabil under två decennier bör det inte finnas några signifikanta skillnader mellan olika år med avseende på rapportering av i respektive nära yrket. Därför kan vi granska ett urval för att få en uppfattning om hur många som anser att de arbetar nära yrkesområdet.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 229
Figur 7.7 Andel av dem som fullföljt en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och arbetar i eller nära det yrkesområde som utbildningen syftade till.
Procent
100
80
60
40
20
0
| 1979 | 1981 | 1983 | 1985 | 1987 | 1989 | 1991 | 1993 | 1995 | 1997 | 1999 |
I eller nära yrkesområdet
Källa: AMS sexmånaders enkätundersökningar
Av dem som slutade en yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet år 1998 hade ungefär 50 procent arbete inom utbildningsyrket 6 månader senare, medan cirka 25 procent hade arbete nära yrket. Från och med 1993 finns redovisat hur kvinnor och män uppfattat träffsäkerheten. Andelarna är ungefär lika höga för män och kvinnor. De var som högst år 1997, med 76 procent för kvinnor och 78 procent för män. Lägst träffsäkerhet var det för kvinnor år 1996 med 67 procent medan män detta år hade 74 procent. Åren 1993 och 1994 hade kvinnor en något högre träffsäkerhet än män. Däremot varierar utfallen mellan yrkes-områden. Administration låg lägst år 1998 med 66 procent medan vård låg högst med 82 procent. Vård har genomgående visat hög träffsäkerhet. Den höga andelen beror sannolikt på att vårdområdet består av tydliga yrken, vilket gör det förhållandevis enkelt att formulera utbildningar med relevant utbildnings-innehåll. Administrativa yrken är avsevärt mer diversifierade. Därför framstår andelen trots allt som hög. Vi vill betona att en deltagare både kan övervärdera och undervärdera arbetsmarknads-utbildningens betydelse. Det är intressant att se att så stor andel av dem som har fullföljt en
| 230 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
utbildning också har erhållit ett arbete som överensstämmer med utbildningens innehåll. Frågan är hur det skall tolkas. En tolkning är att resultaten visar att om alla deltagarna bara fullföljer utbildningen och får arbete är chansen mycket hög att de får arbete inom utbildningsområdet. Detta skulle i sin tur innebära att utbildningens innehåll i genomsnitt inte kan vara förklaringen till att andelen i arbete efter en utbildning har varit låg under 1990-talet. Utfallen måste således bero av andra faktorer. En kan vara låg efterfrågan på den typ av arbetskraft som har deltagit i en arbetsmarknadsutbildning. En annan är att deltagarna som inte har fullföljt arbetsmarknads-utbildningen saknar viktig kunskap som gör att arbetsgivarna inte vill anställa dem. En tredje förklaring är att personer som fullföljer eller inte fullföljer en arbetsmarknadsutbildning i genomsnitt inte har de individuella egenskaper som krävs för ett arbete.
Måttet på träffsäkerhet varierar inte mycket över tiden, vilket kan vara ett tecken på att måttet kanske inte belyser frågan om utbildningens träffsäkerhet. I stället kan det enligt arbetsgruppens mening vara värdefullt att fundera på hur undersökningar skall utformas för att mäta om utbildningen stämmer överens med de krav som ställs på arbetsmarknaden. En viktig första fråga är vad som avses med träffsäker utbildning. Är det en utbildning som ger den kunskap som efterfrågas på arbetsmarknaden i allmänhet eller är det en vars innehåll överensstämmer med individens nuvarande arbete? Är det en utbildning som ger ett arbete där utbildningens kunskaper är ett absolut krav eller är det en som ökar möjlig-heterna att få arbete jämfört med att vara arbetslös? Yrkes-kunskaper som inte passar perfekt för dagens arbetsmarknaden kan mycket väl vara värdefulla på morgondagens arbetsmarknad. I det perspektivet är det viktigt att först undersöka utbildningens förmåga att ge arbete i förhållande till andra åtgärder. Därefter kan det vara intressant att kartlägga om utbildningen leder till ett annat yrke och kanske ett bättre arbete än de som erhålls efter andra åtgärder. En effektiv arbetsmarknadsutbildning bör vara bättre i alla avseenden.
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 231
7.11Arbetsgivarnas uppfattning om arbetsmarknadsutbildning
”Vi anställer inte utbildningar eller examina, vi anställer personer”
Resultat som har presenterats i flera utvärderingsstudier tyder på att personer som har deltagit i en arbetsmarknadsutbildning inte lyckas bättre än arbetslösa personer som inte har deltagit (se bilaga 1). Det är därför intressant att försöka utröna arbetsgivarnas uppfattning om arbetsmarknadsutbildning och inställning till de som har deltagit in en utbildning.
Det finns ingen renodlad studie av arbetsgivarnas inställning till arbetsmarknadsutbildning och de som har deltagit i pro-grammet. Däremot finns det flera undersökningar som innehåller frågor om utbildningen. AMS (1998) undersöker arbetsgivarnas bedömning av arbetsförmedlingen och inställning till de arbetssökande. I undersökningen ställs arbetsgivarna inför bland annat en hypotetisk anställningssituation där de skall välja mellan en person som har gått en arbetsmarknadsutbildning och en som inte har gjort det. Personerna antas i övrigt vara helt identiska. Resultaten visar att drygt 30 procent av arbetsgivarna anger att de skulle anställa personen som har gått en arbetsmarknadsutbildning. Drygt 40 procent av företagen anger att de inte vet vem utav dem de skulle anställa och 20 procent anger att de inte kan besvara frågan.
Agell och Lundborg (1999) ställer 157 arbetsgivare i tillverkningsindustrin inför problemet att bedöma olika personers produktivitet. Frågan lyder (vår översättning): ”Antag att två personer konkurrerar om samma jobb. Genom intervjuer och bedömning av deras utbildningsbakgrund och tidigare arbetslivs-erfarenhet fastställer Ni att båda är kvalificerade för jobbet. En av dem har dock deltagit i en arbetsmarknadsutbildning under en längre period. Anser Ni att den personen är mindre produktiv?” Cirka 14 procent av de tillfrågade anser att de som har deltagit i en arbetsmarknadsutbildning är mindre produktiva än andra. Motsvarande andelar för långtidsarbetslösa och deltagare i beredskapsarbete är 27 procent respektive 21 procent.
Konsultföretaget CEPRO har på uppdrag av SAF nyligen intervjuat företag om deras inställning till och uppfattning om arbetsmarknadsutbildning. Av denna undersökning framgår att företag som har haft nära samarbete med arbetsförmedlingen och fått utforma
| 232 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
utbildningen genomgående har en positiv uppfattning om programmet. Det gäller även företag som har medverkat i utbildningar med praktikinslag. Det framgår också att de vill att AF undersöker de potentiella deltagarnas förkunskaper och motivation innan de påbörjar en utbildning. Vidare påpekar företagen att en bra och träffsäker utbildning endast räcker halvvägs. Personerna måste också ha fallenhet för jobbet och passa in i ett arbetslag. Personlighet och attityd anges som minst lika viktigt vid en rekrytering. Företagen betonar att arbetsmarknadsutbildningen bör vara begränsad till kortare yrkes-inriktade utbildningar samt att längre utbildningar lämpligast hanteras av det reguljära utbildningsväsendet.
Dessa studier ger en intressant och mycket blandad bild av arbetsgivarnas uppfattning om arbetsmarknadsutbildning. Tyvärr går det inte att avgöra om det är företagens uppfattning eller erfarenhet av arbetsmarknadsutbildning som speglas i svaren. En mycket liten andel av alla anställningar på en arbetsmarknad tillsätts med en person som har gått en arbetsmarknadsutbildning. Därför avser sannolikt en stor del av svaren intervjupersonens egen uppfattning om utbildningen. En mer trovärdig bedömning av arbetsgivarnas inställning erhålls om man endast studerar företag som har erfarenhet av personer som har deltagit i en arbetsmarknadsutbildning.
Industriförbundet har bistått arbetsgruppen med kartläggning av småföretagarnas inställning och uppfattning om arbetsmarknadsutbildningen. Undersökningen täcker 80 företag med 5-199 anställda. Av svaren framgår att 44 procent av företagen under de senaste två åren hade anställt en person som gått en arbetsmarknadsutbildning. Över 70 procent anger dock att de sällan eller aldrig rekryterar personer från en arbetsmarknadsutbildning. Vidare anger endast 7 procent av de som har anställt en person som har gått en arbetsmarknadsutbildning att kunskaperna i utbildningen avgjorde anställningsbeslutet. Detta indikerar att det kanske inte är arbetsmarknadsutbildning som leder till jobbet utan andra individuella egenskaper.
Arbetsgruppen har följt upp Industriförbundets kartläggning med ytterligare frågor till företag som angav att de har respektive inte har anställt en person som deltagit i en arbets-marknadsutbildning. Majoriteten av de som har anställt en person med arbetsmarknadsutbildning anger att de fick information om utbildningsinnehåll genom
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 233
att individen praktiserade på företaget. Ett annat intressant resultat är att nästan alla företag angav att de kan tänka sig att delta i arbetsmarknadsutbildning (bistå med praktikplats med mera) om företaget får ersättning för en del av kostnaderna. Mer än hälften av småföretagen som inte hade anställt en person från arbetsmarknadsutbildning anger att de har erfarenheter av personer som har gått en utbildning.
Sammanfattningsvis lyfter arbetsgivarna fram tre faktorer som har betydelse för arbetsmarknadsutbildningen. För det första tycks individuella egenskaper ha större betydelse för anställningsbeslutet än arbetsmarknadsutbildning. För det andra anser arbetsgivarna att praktik är en bra åtgärd för att prova om en person är anställnings-bar. För det tredje är de intresserade att delta i arbetsmarknads-utbildning om de får ersättning för kostnaderna.
7.12Utvärderingsforskning och uppföljning
Bilaga 1 diskuterar utvärderingsforskning och uppföljningar av arbetsmarknadsutbildning som har genomförts under 1990-talet. Bilagan pekar på många principiella problem med utvärdering och visar att resultaten från utvärderingarna skall tolkas med stor försiktighet. Problemen är av metodmässig karaktär och bottnar i svårigheterna att ta hänsyn till andra faktorer än arbetsmarknads-utbildning som kan tänkas påverka ett utfallsmått (t.ex. sysselsättning). En effekt innebär att det finns ett entydigt samband mellan deltagande i en utbildning och sysselsättning efter pro-grammet. Sambandet mäts genom att jämföra chanserna att få arbete för personer som har deltagit i programmet med chanserna för personer som inte har deltagit. Problemet med jämförelsen är att grupperna skiljer sig åt med avseende på faktorer som utvärderaren kan observera (utbildning, arbetslivserfarenhet med mera) och inte observera (ambition, förmåga med mera). Först när man har tagit hänsyn till att grupperna är olika kan skillnader i utfallsmått betraktas som programmets effekt.
Det finns två typer av utvärderingsmetoder, den experi-mentella ansatsen och den icke-experimentella ansatsen. Den först-nämnda metoden utvärderar ett program genom att slumpmässigt dela upp
| 234 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
potentiella deltagarna i en grupp som deltar i utbildning och en kontrollgrupp som inte deltar. Effektskattningar från ett korrekt genomfört experiment betraktas i utvärderingslitteraturen i allmänhet som programmets sanna effekt. Ett experiment medför att effekterna enkelt kan beräknas genom att jämföra till exempel andelen deltagare som har fått arbete med motsvarande andel för kontrollgruppen. Det finns inga experimentella utvärderingar av arbetsmarknadsutbildning i Sverige. Däremot har sådana utvär-deringar genomförts i bland annat i Norge, Danmark och USA.
Den andra ansatsen är den vanligaste utvärderingsmetoden och den innebär att man jämför deltagare med en jämförelsegrupp av personer som inte deltar i programmet. Grupperna skiljer sig med avseende på individuella egenskaper som ansatsen tar hänsyn till med hjälp av olika statistiska metoder. Problemen med denna ansats är att olika statistiska metoder ofta ger olika resultat samt att det är mycket svårt att välja mellan olika metoder, vilket har lett till att många utvärderingsforskare dragit slutsatsen att det inte går att bedöma ett programs effekt med statistiska metoder.
De svenska utvärderingarna av arbetsmarknadsutbildning har genomförts med hjälp av statistiska metoder. Av bilaga 1 framgår att de flesta utvärderingar inte finner någon entydig positiv effekt av arbetsmarknadsutbildning. I stället dominerar resultat som visar att det på kort sikt går bättre för personer som inte deltar i utbildning. På två till tre års sikt tycks det inte finns några skillnader mellan deltagare och icke-deltagare. Bilagan betonar dock att metodosäkerheten är stor samt att det behövs experimentell utvärdering för att göra trovärdiga bedömningar av utbildningens effekter. Men beslut om förändringar av arbetsmark-nadsutbildningens inriktning kan inte invänta experimentella forskningsresultat utan måste baseras på de resultat som finns tillgängliga idag. En försiktig slutsats av den svenska utvärderingsforskningen och AMS egna uppföljningar är att arbetsmarknadsutbildningen under 1990-talet inte alltid har hanterats som ett program för uppgradering av deltagarnas yrkeskompetens. Detta verkar i sin tur ha slagit igenom på arbetsgivarnas uppfattning om arbetsmarknadsutbildning.
De siffror över andelen i arbete efter en utbildning som har presenterats i tidigare avsnitt speglar inte utbildningens effekt utan endast dess utfall. Frekvenserna kan ses som löpande indikatorer och
Ds 2000:38 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... 235
sätts de i relation till andra åtgärder får vi en uppfattning om hur utbildningens resultat förhåller sig till resultaten för andra åtgärder. Om utbildningen ger ett lägre utfall kan det vara en signal om att något inte fungerar. Det krävs dock avancerade analyser för att fastställa om det är individens egenskaper eller programmets utformning och innehåll som ger upphov till resultaten.
Möjligheterna för personer att få arbete varierar med konjunkturläget. Detta gäller för såväl personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som personer som inte deltar i åtgärderna. En effektiv arbetsmarknadsutbildning ska ge bättre utfall än andra åtgärder oavsett konjunkturläge. AMS egna uppföljningar visar dock att det genomgående är små skillnader mellan olika åtgärder med avseende på andel i arbete efter en åtgärd (AMS 1999). Arbetsmarknadsutbildning är en dyr åtgärd det är därför angeläget att externa utvärderare undersöker under vilka förhållanden och för vilka arbetslösa som arbetsmarknads-utbildningen är den mest kostnadseffektiva åtgärden.
Resultaten i utvärderingarna och uppföljningarna visar att det finns brister i arbetsmarknadsutbildningen. Det framgår inte i vilka avseenden som utbildningen brister eller omfattningen på problemen. Däremot lyfter forskare och utredare fram flera tänkbara förklaringar. En är att utbildningen kan ha använts till att upparbeta rätten till en ny period av arbetslöshetsersättning. En annan är att personer deltar i arbetsmarknadsutbildning för att få utbildningsbidrag som för vissa grupper kunde vara högre än dagpenningen. Båda problemen kan ha medfört att personer väljer att delta i en utbildning trots att de inte är intresserade eller motiverade av att delta. I allmänhet finns det en risk att höga utbildningsbidrag leder till att individer väljer olönsamma utbild-ningar framför sådana som ger en avkastning på arbetsmarknaden (Björklund 1999).
Det finns också diskussioner om utbildningssatsningarna i början av 1990-talet. Somliga forskare argumenterar att utbildningssatsningarna hade en negativ inverkan på kvaliteten som i sin tur påverkade deltagarnas möjligheter att få arbete. Höga volymer får flera konsekvenser för utbildningens kvalitet. För det första är det på kort sikt alltid mycket svårt att rekrytera bra lärare, utveckla utbildningsplaner samt investera i utrustning och lokaler. Dessa naturliga
| 236 Arbetsmarknadsutbildning under 1990-talet. En beskrivning av... | Ds 2000:38 |
begränsningar innebär att det är svårt att snabbt expandera en utbildningsform utan att delvis göra avkall på utbildningens kvalitet. För det andra kan höga volymer påverka möjligheterna för förmedlarna att identifiera personer som inte är motiverade för utbildning. Omotiverade elever påverkar såväl lärarnas möjligheter att undervisa som de motiverade elevernas möjligheter att studera. Mycket tyder på att satsningarna på 1990-talet fick konsekvenser för både utbildningens innehåll och rekrytering till de yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningarna.
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 237 |
Appendix 7A1
1 AMV:s indata- och eftersystem
1.1Inledning
Syftet med denna bilaga är att ge en bild av hur data i arbetsmarknadsverkets statistik- och uppföljningssystem genereras från de operativa registreringssystemen, samt att få insyn i hur felkällor i dessa system uppkommer. En annan aspekt som berörs är uppföljningsmetoder av resultat. Diskussionen koncentreras till de system som berör uppföljning av individer och lediga platser. De operativa registreringssystemen benämns hädanefter som indatasystem och statistik- och uppföljningssystemen som efter-system. Ekonomisystemen berörs endast översiktligt då rapporten som helhet fokuserar på deltagarna snarare än kostnaderna.
Beskrivningen utgår från ett flödesschema (se figur) som illustrerar hur indatasystemen förser eftersystemen med data. Det bör redan här betonas att figuren är starkt förenklad. Det finns en mängd flöden, framförallt mellan olika indatasystem, som ej är illustrerade i figuren. Det finns även flera externa indatasystem som förser AMV:s indatasystem med data. Anledningen till den förenklade bilden är att förtydliga bilden av vägen till datalagring. Administrativ information mellan olika indatasystem berörs endast i de centrala fallen och i den mån de påverkar eftersystemen ur uppföljningssynpunkt.
Syftet med den lodrät streckade linjen i figur A mellan system som berör individer/platser och ekonomi är att förtydliga pro-
1 Appendix 7A är skrivet av Jonas Ericson från Arbetsmarknadsstyrelsen som också har ingått i arbetsgruppen.
Figur A
Indatasystem
Eftersystem
AMV:s interna indata- och eftersystem
Ekonomi- och utbetalningssystem
| Prosit | Åtgärd |
| A- | Riks- | ||||||||||||||||||
| koncern | åtgärd | ||||||||||||||||||
| Presto | STEP |
Registrerings/statistiksystem -
individer och platser
| AF-90/ | AIS-Å | ||||||||||||||||
| AIS-F | |||||||||||||||||
| HÄNDEL | AIS- | |||
| Statistik | ||||
| Preso | Program | |||
| Prepl | databas | |||
Sekvens-
filer UVAS
AUTB
LEDA
Externa system
Uppgifter från RFV, CSN, OAS och Försäkringskassan
AKSTAT
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 239 |
blemet med avsaknaden av koppling mellan individ och kostnad. AMV har fortfarande svårt att på individnivå presentera vilka kostnader som olika arbetsmarknadspolitiska insatser för med sig. Införandet av det nya indatasystemet AIS bidrar på sikt till att lösa detta problem.
Diskussionen är uppbyggd att först behandla indatasystemen, för att sedan beskriva det mest centrala eftersystemet, HÄNDEL. Därefter kommer vi in på de mer generella eftersystemen, främst månadsstatistiken. Avslutningsvis berörs ekonomisystemen kort samt några ord om det planerade Datalagret.
1.2Indatasystem
AF-90
AF-90 var från införandet 1991 och fram till februari år 2000 arbetsförmedlingarnas och arbetsmarknadsinstitutens indatasystem för registreringar av såväl arbetssökande, arbetsgivare som lediga platser (vakanser). Syftet med AF-90 var främst att skapa ett verktyg för matchning av sökande och lediga platser på arbets-förmedlingarna. Handläggarna på kontoren kunde via sökfunk-tioner snabbt erhålla information om sökande, arbetsgivare och vakanser som uppfyllde de villkor som handläggaren ställt i sin fråga till indatasystemet. Sökfunktionerna gjorde det även möjligt för handläggarna att i AF-90s kursregister leta efter tillgängliga arbetsmarknadsutbildningar runt om i landet.
AF-90 har via HÄNDEL utgjort den ursprungliga källan till detaljerad statistik om arbetssökande och vakanser under 1990-talet och har därigenom kompletterat den officiella arbetslöshets-statistiken från SCB. Ambitionen var aldrig att AF-90 skulle fungera som ett officiellt statistiksystem. Under en längre tid fanns visserligen en begränsad statistikfunktion i systemet, men syftet med denna var inte att bilda någon officiell statistik utan snarare att betrakta som information för internt bruk. Handläggarna hade naturligtvis möjlighet att via sökfunktionerna själva bygga upp egen statistik, men även i detta fall användes dessa möjligheter i första hand för att följa upp handläggarnas eller kontorets egna insatser.
| 240 Appendix 7A | Ds 2000:38 |
AIS Å
AIS-Å togs gradvis i drift under sommaren 1999 och ersätter i första hand det så kallade blankettsystemet (saknas i figur A) som under några år fungerade som komplement till AF-90. Systemet ersätter också den uppföljningssida i AF-90 som existerade i sam-band med att individer lämnade arbetsmarknadsutbildning. AIS-Å är ett indatasystem för ärendehandläggning av olika arbets-marknadspolitiska program och andra aktiviteter, exempelvis flytt-stöd. Systemet innehåller fullständiga grund- och beslutsuppgifter om anordnare till program. På sikt kommer förändringar av status eller sökandekategori automatiskt överföras till AIS-F. AIS-Å levererar även uppgifter om programbeslut externt till a-kassorna och RFV. I framtiden skall även databasen AIS- Statistik förses med uppgifter från AIS-Å.
Med införandet av AIS-Å har möjligheterna att erhålla detaljerad information om deltagandet i olika arbetsmarknads-politiska program utökats i såväl operativsom statistisk synvinkel. Det fanns i det gamla operativa systemet, AF-90, exempelvis inte någon möjlighet för arbetsförmedlingspersonalen att söka efter personer som gick arbetsmarknadsutbildning med en viss yrkesinriktning. På sikt ger det även möjligheter att erhålla statistik om exempelvis vilka typer av arbetsgivare som är anordnare av praktikprogram eller vilka näringsgrenar som är vanliga bland personer som har startat egen näringsverksamhet.
AIS-F
AIS-F togs i drift hösten 1999 och är ett nytt verktyg med modernt gränssnitt som kan betraktas som en starkt uppdaterad version av AF- 90. Från och med mars år 2000 sker alla registreringar av sökande-, platser- och arbetsgivaruppgifter i AIS-F. Sedan nedsläckningen av AF- 90 är AIS-F det indatasystem som varje dygn förser HÄNDEL med uppgifter. (HÄNDEL skickar i viss utsträckning tillbaka information till AIS-F. För att underlätta handläggarnas operativa arbete uppdateras varje vecka uppgifter om långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna.) AIS-F skickar även dagligen information om avanmälan till a-kassorna.
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 241 |
Under år 2000 planeras genomförandet av en smidigare kopp-ling mellan AIS-Å och AIS-F vilket underlättar arbetsförmedlingspersonalens operativa arbete. Därmed får man ett näst intill enhetligt operativt indatasystem som innehåller uppgifter om såväl sökande, vakanser, anordnare och åtgärder.
Alla uppgifter är dock inte sökbara och därmed inte statistikgenererande. På de blanketter (sidor) som redovisar enskilda arbetssökande, arbetsgivare eller lediga platser återfinns skriftlig information, exempelvis daganteckningar, där motiveringar till beslut redovisas. Denna information är inte sökbar eftersom den innehåller längre redogörelser i textform. De uppgifter som är sökbara är olika koder, åldersintervall och i viss mån även namn. Den information som genererar statistik till HÄNDEL är av naturliga skäl baserat på numerära uppgifter (exempelvis koder och datum) och i vissa fall även enstaka bokstäver som exempelvis M eller K, beroende på den sökandes kön.
Att AIS-F inte är ett statistiksystem illustreras relativt väl av att resultatet av en sökning kan ge olika sökresultat om man upprepar samma fråga med en minuts intervall. Eftersom systemet är operativt och normalt tusentals handläggare samtidigt arbetar i systemet ändras förhållandena bland inskrivna personer konti-nuerligt.
A-Utbildning
Detta indatasystem ersätter det gamla kursregistret i AF-90 och uppdateras av länsarbetsnämnderna. Den innehåller information om, och presentation av, upphandlad arbetsmarknadsutbildning, SwIT- utbildning samt projekt och är utformad som ”web-applikation”. I skrivande stund saknar den koppling till övriga system, men skall på sikt leverera uppgifter till AIS-Å och AIS-Statistik.
A-Utbildning ger detaljerad information om mål och innehåll för upphandlade utbildningar, uppgifter om anordnare, kurstider och ansökningstider. Informationen är tillgänglig för såväl arbetsförmedlingspersonal som för arbetssökande. All upphandlad utbildning skall registreras i A-Utbildning och åsätts vid registreringen i systemet en unik identitetskod, vilken överförs till AIS-Å och registreras på det
| 242 Appendix 7A | Ds 2000:38 |
enskilda ärendet vid beslut om arbetsmarknadsutbildning. Identitetskoden i A-Utbildning registreras även på avtalet i Åtgärd. Härigenom kommer det att skapas en koppling mellan AIS-Å, som innehåller uppgifter om deltagarna i arbetsmarknadsutbildning, och avtalen i Åtgärd som innehåller uppgifter om kostnaderna. Med en sådan koppling mellan de aktuella systemen skapas förutsättningar att på ett enklare och säkrare sätt beräkna styckkostnaden för arbetsmarknadsutbildningen.
1.3Eftersystem
HÄNDEL
Sedan 1991 har AMS byggt upp en paneldatabas, kallat HÄNDEL. Praktiskt taget alla kodifierade händelser beträffande arbets-sökande och vakanser som handläggare på arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut har registrerat återfinns i HÄNDEL. Detta innebär att denna informationsrika databas erbjuder unika möjligheter till uppföljningar och utvärderingar, inte minst när det gäller longitudinella studier av arbetssökande.
Källan till uppgifterna i HÄNDEL är således registreringar i AF- 90 och sedermera AIS-F. De fält som ändras för befintliga individer och vakanser samt de nya individerna och vakanserna som har registrerats under dagen uppdateras under natten i HÄNDEL. Detta innebär att det finns möjligheter att följa individernas arbetssökandehistorik. AMS verksamhetsmål som berör andelen i arbete efter arbetsmarknadsutbildning följs exempelvis upp via HÄNDEL.
HÄNDEL kan betraktas som den centrala databasen för individer och platser och sänder information till såväl preso, prepl, programdatabasen och direkt till LEDA (VeckoLEDA och KommunLEDA). Till skillnad från de övriga eftersystemen kan uppgifterna i HÄNDEL ändras. Handläggare som i efterhand korrigeringar tidigare felaktiga registreringar påverkar paneldatan
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 243 |
historiskt vilket kan få egendomliga konsekvenser. Eftersom HÄNDEL databasen bland annat används av forskare, men även av verkets egen personal i uppföljnings- och utvärderingssyfte kan det finnas anledning att studera detta noggrannare.
Registerkvalitet
Personalen på arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut har ofta fått höra att registerkvaliteten är dålig. Kritiken mot handläggarna har i viss utsträckning också varit berättigad, men det finns samtidigt en rad andra anledningar som orsakar bristerna. För att nyansera diskussionen listar vi nedan ett antal punkter som bidrar till ojämn registerkvalitet.
1.Bristande motivation. Den information som handläggarna på arbetsförmedlingen skall registrera i AIS-F och AIS-Å (förut AF-
90)upplevs ibland som irrelevant. Om inte handläggaren som registrerar en uppgift inser nyttan av densamma kan noggrannheten i registreringarna avta. Det är viktigt att handläggarpersonalen på kontoren är medvetna om att deras egna registreringar genererar statistik som resultatbedöms och lägger grunden för framtida planering och beslut inom arbetsmarknadspolitiken.
2.Tidsbrist hos förmedlaren. De registreringar som måste göras är omfattande och nästan samtliga uppgifter är obligatoriska att registrera, vilket innebär att en registrering inte kan avslutas utan att de obligatoriska uppgifterna är ifyllda. Detta faktum kan upplevas som en stressfaktor, i synnerhet om det är en obligatorisk uppgift som av någon anledning är obekant. I värsta fall registrerar handläggaren en godtycklig uppgift för att komma vidare i systemet.
3.Ofullständig information. Ett stort problem är att den önskvärda informationen om de arbetssökandes situation inte alltid når fram till handläggaren. Det kan orsakas av att individen har underlåtit att meddela arbetsförmedlingen om den nya situationen alternativt att en aktivitet av olika anledningar har ställts in. Om en händelse registreras retroaktivt kan databasen påverkas på ett förbluffande sätt och generera egenartade uppgifter i HÄNDEL databasen (se avsnitt om negativa tider och övertäckning).
4.Oklara instruktioner. Nya regler och föreskrifter kommer inte alltid fram till handläggarnivån. Därutöver förekommer att olika län, och
| 244 Appendix 7A | Ds 2000:38 |
även olika kontor inom samma län, har olika policy för registreringsrutiner.
5.Slumpfel. Felkodningar av misstag förekommer i all statistik.
6.Inga eller bristfälliga inkodningskontroller. I indatasystemen saknas fortfarande spärrar för att registrera orimliga datum. Det finns dock planer på att införa så kallade ”mjuka spärrar”, vilket innebär att registreraren får en fråga från systemet om den aktuella uppgiften verkligen är korrekt.
7.Bristande systemstöd. Införandet av AIS-Å och AIS-F har delvis förbättrat systemstödet jämfört med AF-90, men ännu återstår det att hitta ytterligare lösningar som underlättar det operativa arbetet och uppföljningsarbetet.
Negativa tider och övertäckning
Syftet med detta avsnitt är att belysa förekomsten av orimliga datum och tidsperioder samt exemplifiera hur de kan uppkomma. Med negativ tid avses här att en person som exempelvis har lämnat en arbetsmarknadsutbildning, har ett tidigare utträdesdatum (utskadm) än inträdesdatum (inskadm). Enligt uppgifterna i HÄNDEL har individen således slutat en arbetsmarknads-utbildning före den har börjat. Sanningen ligger i att händelsen aldrig har ägt rum och korrigeringen i indatasystemet har gjorts retroaktivt.
En negativ tid orsakas alltså av att en person som skall börja en arbetsmarknadsutbildning en viss tidpunkt av olika anledningar aldrig börjar. Sjukdom, arbete eller reguljära studier kan vara orsaker som inträffar innan arbetsmarknadsutbildningen tar sin början. Handläggaren har ett påminnelsedatum i AIS-F för individens beslutade inträde i arbetsmarknadsutbildning och noterar detta, ovetandes om att individen har blivit föremål för andra händelser. När handläggaren så småningom korrigerar, ändras sökandekategori eller avaktualiseringsorsak och datum till individens korrekta status. Inträdesdatumet och noteringen att individen har startat en utbildning kvarstår dock i HÄNDEL. Individen måste följaktligen ha ett utträdesdatum och det blir då ett tidigare datum än inträdesdatumet, eftersom handläggaren nu har korrigerat individens status (sökandekategori eller avaktualiseringsorsak) samt datumet då detta inträffade.
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 245 |
Med hjälp av att studera populationen av deltagare som lämnat arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 1992 till 1999, kan man skatta att andelen deltagare med negativa tider uppgår till mindre än en procent (se tabell A). Genom att ta med variabeln som uttrycker hur länge en person varit i en sökandekategori (antdgr) i HÄNDEL körningen, kan antalet osanna deltagare identifieras. Vid uppföljningar och utvärderingar av olika insatser bör deltagare med negativa tider exkluderas.
Tabell A. Andelen deltagare som avslutat arbetsmarknadsutbildning under 2:a kvartalet 1992-1999 med negativa tider.
| ÅR | ANDEL DELTAGARE MED |
| NEGATIVA TIDER (PROCENT) | |
| 1992 | 0,8 |
| 1993 | 0,5 |
| 1994 | 0,6 |
| 1995 | 0,7 |
| 1996 | 0,6 |
| 1997 | 0,6 |
| 1998 | 0,9 |
| 1999 | 0,2 |
Källa: Egna bearbetningar av HÄNDEL
Trots möjligheterna att identifiera och exkludera individer med negativa tider kan man i urvalssituationer få med personer som inte gått en arbetsmarknadsutbildning (övertäckning). Anlednin-gen till detta är att det är svårt att identifiera individer som har retroaktivt förändrade inträdesdatum.
Ett exempel är om en person som lämnat en arbetsmarknadsutbildning blir arbetslös, för att sedan av olika anledningar lämna arbetskraften under en längre tid utan att anmäla detta till förmedlingen. I normala fall skall en förfrågan till den arbetssökande utgå efter tre månader utan kontakt (aktuali-tetskontroll) om vederbörande fortfarande står till arbets-marknadens förfogande. Om handläggaren av någon anledning inte skickar en sådan förfrågan, alternativt manuellt lägger in ett ”påminnelsedatum” som ligger långt
| 246 Appendix 7A | Ds 2000:38 |
fram i tiden och därmed diskvalificerar den annars automatiska aktualitetskontrollen, kan den arbetssökande alltjämt vara arbetslös i HÄNDEL. Om den arbetssökande återigen anmäler sig på förmedlingen som arbetslös, exempelvis ett år efter att vederbörande avslutade arbets-marknadsutbildningen, kan handläggaren på förmedlingen konstatera att personen ifråga redan är arbetslös i registret. När den arbetssökande hävdar att han/hon inte sökt arbete på närmare ett år, korrigerar handläggaren i registret så att personen blir arbetslös från och med det för dagen aktuella datumet. (Det är i och för sig korrekt eftersom personen faktiskt inte stått till arbetsmarknadens förfogande under ett år.) Problemet är dock att historien för individen på detta sätt förändras i HÄNDEL.
I och med att personen är ny som arbetslös, samtidigt som denne har en inskrivningstid som sträcker sig längre tillbaka i tiden, måste denne komma från någon annan sökandekategori. Den sökandekategori som vederbörande hade närmast före arbetslöshetskategorin var arbetsmarknadsutbildning. I ett urval som bland annat inkluderar det aktuella datumet kommer individen ifråga med, trots att denne i realiteten inte har lämnat en arbetsmarknadsutbildning det aktuella datumet. Det bör dock noteras att tiden i arbetsmarknadsutbildning inte påverkas. När en deltagare väl har lämnat en sökandekategori låses tiden i kategorin och kan ej förändras retroaktivt.
Möjligheterna att identifiera ovanstående individer i HÄNDEL är fortfarande under våren år 2000 mycket knappa. Förutsättningar för att lösa detta problem ökar dock i samband med det nuvarande utvecklingsarbetet av indatasystemet AIS-Å. Det skulle då finnas möjlighet att definitivt låsa det datum då en insats avslutas.
Uppföljning av arbetsmarknadsutbildning
Arbetsmarknadsverket har under år 2000 som verksamhetsmål att andelen personer som fått arbete 90 dagar efter avslutad yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning skall uppgå till minst 70 procent. Resultatet tas fram via HÄNDEL databasen och avser individernas status (sökandekategori/avaktualiseringsorsak i AIS-F) 90 dagar efter registrerat kursslut. Definitionen av vad som räknas som arbete redovisas i appendix 7 B.
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 247 |
Såväl utbildningsanordnare som personal inom arbetsmarknadsverket upplever ofta att andelen personer som erhållit arbete enligt HÄNDEL bearbetningen är missvisade låg. De kan ha kännedom om att en eller flera personer har erhållit arbete, men inte nödvändigtvis när eller hur länge. Om en individ har haft arbete mellan dag 20 och dag 80 för att sedan åter blivit arbetslös, alternativt fått ett arbete först den 91:e dagen, räknas det följaktligen inte som träff, även om såväl utbildningsanordnare som förmedlare upplever att vederbörande har erhållit arbete. Individen kunde emellertid lika gärna erhållit arbete den 89:e dagen och då hade det räknats som träff. En uppföljning kan således aldrig bli helt rättvis och frågan är naturligtvis hur generöst eller restriktivt man skall mäta?
Fördelen med ett visst registermått är att uppföljningen sker konsekvent med en metod och att man följer upp samtliga individer, till skillnad från enkätundersökningar där urval, bortfall och respondenternas tolkning av enkätfrågan är ett ständigt metodproblem. Den stora fördelen med kontinuerliga registerdata är att man erhåller jämförelsemöjligheter över tiden. Oftast är det mer intressant att studera den trendmässiga utvecklingen än den exakta nivån på ett resultat.
Finns det någon risk för att arbetsförmedlingspersonalen missbrukar möjligheterna att registrera att en individ fått arbete för att påvisa att man genomfört ett bra arbete? Det är knappast troligt med hänvisning till att registreringar till arbete i AIS-F automatiskt skickar meddelanden till a-kassorna om avanmälan. Reaktionen från en individ med arbetslöshetsersättning som enda försörjning lär inte vänta på sig. Problemet med registreringar är snarare det omvända.
Information om att en individ har erhållit arbete når inte alltid arbetsförmedlingen. Följaktligen sker heller ingen registrering av att individen erhållit arbete. Om den arbetssökande ej hörts av under tre månader, skall en förfrågan skickas (se tidigare avsnitt om negativa tider och övertäckning). Om den arbetssökande inte besvarar förfrågan avaktualiseras personen från arbetsförmedlingen med okänd orsak och inte med arbete eftersom någon sådan information inte gått fram. I samband med en omfattande undersökning om konjunkturberoende åtgärder (APra 1998:3 och Ura 1999:1) kunde AMS jämföra enkätsvar med HÄNDEL. Där framkom att 56 procent av de som i HÄNDEL
| 248 Appendix 7A | Ds 2000:38 |
hade status okänd, i undersökningen hade svarat att de hade arbete. Från och med den 1:e juli 1999 har dock AMS i sina föreskrifter skrivit in att en arbetssökande som avslutat en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning alltid ska följas upp så noggrant att avaktua-liseringsorsak ”okänd” inte skall behöva användas. Enligt statisti-ken för hösten 1999 kan man inte konstatera någon förändring jämfört med våren 1999 (se tabell B).
Tabell B. Andelen deltagare som avslutat yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under 1999 och som efter 90 dagar har avaktualiserats med okänd orsak (avaktualiseringsorsak 6).
| MÅNAD | ANDEL DELTAGARE SOM |
| AVAKTUALISERATS MED OKÄND | |
| ORSAK (PROCENT) | |
| Januari | 2,6 |
| Februari | 2,0 |
| Mars | 2,3 |
| April | 2,2 |
| Maj | 2,0 |
| Juni | 2,2 |
| Juli | 2,9 |
| Augusti | 3,3 |
| September | 2,6 |
| Oktober | 2,0 |
| November | 2,3 |
| December | 2,0 |
Källa: Egna bearbetningar av programdatabasen (via HÄNDEL
Det finns dock ingenting garanti för att den automatiska aktualitetskontrollen verkligen uppkommer före 90 dagars uppföljningen av arbetsmarknadsutbildning eftersom den bygger på när den sökande var i kontakt med förmedlingen senast. Om inte handläggaren på arbetsförmedlingen själv anger ett påminnelse-datum i syfte att ställa en förfrågan till den sökande om dennes arbetssituation, kan den automatiska aktualitetskontrollen uppkomma först när 90 dagars uppföljningen har passerat. Förutom problemet med att personer som erhållit arbete avaktualiseras med okänd orsak kan alltså personer även återfinnas som registrerat arbetslösa på arbetsförmedlingen.
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 249 |
Sammanfattningsvis skulle man kunna hävda att det i och med villkoren för arbetslöshetsersättning finns ekonomiska incitament för en arbetssökande att anmäla sig på arbetsförmedlingen, men det finns inget motsvarande incitament för att informera om det omvända, dvs. att man inte längre är arbetslös.
Att AF-90 och sedermera AIS-F har underskattat placeringsgraden efter arbetsmarknadsutbildning (via bearbetning i HÄNDEL) har således varit bekant. Däremot har det varit svårt att uppskatta hur stor underskattningen är. Med hjälp av AMS årliga enkätstudie för deltagare som avslutat en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet (den s.k sexmåna-dersuppföljningen) gör vi ett försök till sådan skattning. Först skall vi dock redovisa skillnader av uppföljningsmetoder vad gäller AMS enkätstudie och AMS regelbundna registeruppföljning av arbetsmarknadsutbildning i HÄNDEL.
Definitionen av begreppet arbete avviker i den mån att registeruppföljningen inte räknar personer som vid uppföljningstillfället återfinns inom programmet start av egen närings-verksamhet. Åtgärder som beredskapsarbete och utbildnings-vikariat räknades inte heller som arbete på den tiden de fanns. Eftersom dessa individer uppbär lön svarar de i enkätunder-sökningen sannolikt arbete, vilket egentligen inte är att betrakta som felaktigt. En annan skillnad är man i enkätundersökningen genomför uppföljningen ett halvår efter att deltagarna lämnat utbildningen. I AMS löpande registerstudier sker uppföljning normalt efter 90 dagar, och därmed har individerna haft en kortare tid på sig att erhålla en anställning. För övrigt mäts i enkätundersökningen endast placeringsgraden på de individer som fullföljt en arbetsmarknadsutbildning, medan man i AMS registerstudier valt att följa upp både de som fullföljt och definitivt avbrutit utbildningar. Det bör dock påpekas att den sistnämnda uppföljningsmetoden inte påverkar placeringsgraden negativt. Tidsserien under 1990-talet talar snarare för att placeringsgraden enligt HÄNDEL ökar om man räknar med avbrott (se tabell C). Deltagarna avbryter således utbildningar med anledning av att de erhållit arbete i minst lika hög grad som av andra skäl.
| 250 Appendix 7A | Ds 2000:38 |
Tabell C. Jämförelser av uppföljningsmetod med avseende på placeringsgrad 90 dagar efter avslutad yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 2:a kvartalet 1992-1999 enligt HÄNDEL.
| ÅR | FULLFÖLJT | FULLFÖLJT + | DIFFERENS |
| UTBILDNING | AVBRUTIT | UTTRYCKT I | |
| UTBILDNING | PROCENT- | ||
| ENHETER | |||
| 1992 | 26,5 | 26,0 | -0,5 |
| 1993 | 19,3 | 19,4 | 0,1 |
| 1994 | 26,2 | 27,5 | 1,3 |
| 1995 | 26,3 | 27,5 | 1,2 |
| 1996 | 25,0 | 25,9 | 0,9 |
| 1997 | 28,2 | 29,0 | 0,8 |
| 1998 | 37,4 | 38,4 | 1,0 |
| 1999 | 44,4 | 44,5 | 0,1 |
Källa: Egna bearbetningar av HÄNDEL.
Medan HÄNDEL följer upp hela populationen omfattar AMS enkätstudie ett urval motsvarande 6 000 personer, vilket utgör drygt en fjärdedel av hela populationen. I AMS enkätstudie anger respondenterna själva hur deras sysselsättningssituation ser ut. Anvisningarna i enkäten ger att respondenterna skall räkna såväl deltidsom vikariatsanställningar som arbete liksom eget företagande. Dessutom upplyses respondenterna om att med arbete avses alla ”vanliga jobb” utom ”AMS-jobb”. Därmed har man försökt förebygga risken att respondenterna räknar en åtgärdsplats som arbete. Ponera att man med denna enkätundersökning kommer nära det verkliga utfallet, kan man genom att i HÄNDEL räkna endast fullföljare efter 180 dagar och även räkna starta eget bidrag, beredskapsarbete och utbildningsvikariat som arbete, erhålla jämförelsebara värden (se tabell D).
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 251 |
Tabell D. Jämförelse mellan AMS årliga enkätundersökning och HÄNDEL med avseende på placeringsgrad 180 dagar efter fullföljd yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 2:a kvartalet 1992-1999
| ÅR | AMS | HÄNDEL 180 | DIFFERENS |
| ENKÄTUNDER- | DAGAR EFTER | UTTRYCKT I | |
| SÖKNING | FULLFÖLJD | PROCENT- | |
| UTBILDNING | ENHETER | ||
| 1992 | 28 | 29 | 1 |
| 1993 | 25 | 24 | -1 |
| 1994 | 38 | 34 | -4 |
| 1995 | 37 | 32 | -5 |
| 1996 | 36 | 31 | -5 |
| 1997 | 41 | 36 | -5 |
| 1998 | 50 | 43 | -7 |
| 1999 | 59 | 51 | -8 |
Källa: Egna bearbetningar av AMS enkätundersökning och HÄNDEL
Differensen mellan enkätstudierna och HÄNDEL har tenderat att öka räknat i procentenheter under 1990-talet. Det beror dock på att placeringsgraden är högre under senare år varför den procentuella skillnaden mellan de båda mätmetoderna har varit relativt stabil (ungefär 15 procent) sedan 1995. Notera dock att detta avser en uppföljningsperiod som motsvarar ett halvår efter utbildning. Det är därmed inte säkert att AMS regelbundna 90 dagars uppföljningar skulle ge samma differens.
Vi har hittills konstaterat tre olika faktorer som orsakar differenser i placeringsgrad; informationsproblemet, tidsfaktorn (90 kontra 180 dagar) samt definition av begreppet arbete. Skillnaden mellan att mäta endast fullföljare av utbildning kontra fullföljare och avbrytare har vi konstaterat endast har marginell betydelse och därmed utesluter vi denna faktor. Genom att jämföra fyra olika mätmetoder kan man utröna vilken betydelse faktorn har för avvikande resultat. De fyra mätmetoderna är:
•HÄNDEL90 (Uppföljning av hela populationen 90 dagar efter fullföljd och avbruten yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning enligt AMS definition av arbete enligt verksamhetsmålet år 2000.)
| 252 Appendix 7A | Ds 2000:38 |
•HÄNDEL1801 (Uppföljning av hela populationen 180 dagar efter fullföljd och avbruten yrkesinriktad arbetsmarknads-utbildning enligt AMS definition av arbete enligt verksamhetsmålet år 2000.)
•HÄNDEL1802 (Uppföljning av hela populationen 180 dagar efter fullföljd yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning enligt AMS definition av arbete + start av egen näringsverksamhet.)
•AMS enkät (Uppföljning av ett urval av deltagare 180 dagar efter fullföljt yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.)
Tabell E. Jämförelse av olika mätmetoder med avseende på personer som lämnat yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 2:a kvartalet 1999
| MÄT-METOD | Resultat | MÄT-METOD | Resultat | Dif- | Orsak till diff. |
| 1 | 2 | ferens | |||
| HÄNDEL90 | 44 | HÄNDEL1801 | 49 | -5 | Tid |
| HÄNDEL90 | 44 | HÄNDEL1802 | 51 | -7 | Tid+def |
| HÄNDEL90 | 44 | AMS enkät | 59 | -15 | Tid+def+info |
| HÄNDEL1801 | 49 | HÄNDEL1802 | 51 | -2 | Def |
| HÄNDEL1801 | 49 | AMS enkät | 59 | -10 | Info+def |
| HÄNDEL1802 | 51 | AMS enkät | 59 | -8 | Info |
Källa: Egna bearbetningar av HÄNDEL och AMS enkätundersökning
Av tabell E kan vi rangordna vilka faktorer som främst orsakar skillnader i uppföljningsresultat mellan AMS enkätundersökning av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och AMS löpande registeruppföljningar.
1.Informationsproblemet. Den viktigaste förklaringen till underskattningen av placeringsresultat orsakas av att arbetsförmedlingspersonalen ofta inte får information om vilka personer som får arbete vilket inte genererar någon registrering i AIS-F.
2.Tidsaspekten. Det faktum att uppföljning genomförs efter 180 dagar istället för 90 dagar medför att chanserna för en individ att få ett arbete ökar.
3.Definitionsproblemet. En generösare tolkning av begreppet arbete vilket här innebär att man även räknar deltagare i programmet start av egen näringsverksamhet som arbete, ökar placeringsgraden med ett par procent.
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 253 |
Slutord om HÄNDEL
För att undvika missförstånd bör det poängteras att syftet med denna redogörelse inte är att ifrågasätta värdet av HÄNDEL som databas. Tvärtom ger HÄNDEL unika möjligheter för såväl forskare som utredare, både inom och utanför arbetsmarknads-verket, att erhålla information om arbetsmarknadens funktionssätt. Redogörelsen bör istället betraktas som en upplysning till användare av HÄNDEL vilka felkällor som kan uppkomma och vilka man därmed bör ta hänsyn till när utvärderingar och uppföljningar görs.
Med tanke på AMS resultatkrav på att 70 procent skall ha arbete efter arbetsmarknadsutbildning är det dock rimligt att ställa sig frågan om resultaten skall dömas efter HÄNDEL? Samtidigt som det finns många fördelar med att använda sig av HÄNDEL för att mäta resultaten, visar differensen mellan HÄNDEL och enkätundersökningarna att resultaten i HÄNDEL är påtagligt underskattade. För att uppnå 70 procent efter 90 dagar i HÄNDEL krävs en placeringsgrad på 85 procent i enkät-undersökningarna. Historiskt sett har enkätundersökningarna aldrig nått dessa nivåer, inte ens under överhettningsåren i slutet av 1980-talet. Även om det råder brist på arbetskraft inom flera olika yrkesområden under år 2000, är trots allt både arbetslöshets- och sysselsättningsnivåer helt annorlunda nu jämfört med för tio år sedan.
AIS-Statistik
I och med att det nya indatasystemet AIS-Å innehåller nya uppgifter om åtgärdsdeltagande som tidigare inte fanns i AF-90 har det funnits anledning att föra dessa data till ett särskilt ärendelager. Uppgifterna skall tillgängligöras i ett nytt eftersystem, AIS-Statistik, som dock
| 254 Appendix 7A | Ds 2000:38 |
fortfarande är under uppbyggnad. Såväl AMS som länsarbetsnämnderna kommer att ha tillgänglighet till eftersystemet. När AIS- Statistik databasen väl blir tillgänglig för bruk är tanken att den skall betraktas som en kompletterande informationskälla till HÄNDEL.
Programdatabasen
Programdatabasen är en relativt nykonstruerad databas som endast återfinns på AMS. Databasen innehåller förutom flertalet grunduppgifter även skapade variabler från HÄNDEL, exempelvis sökandestatus 0, 30, 90 och 180 dagar efter avslutat program. Individer som har negativ tid i en sökandekategori återfinns i databasen, men kan identifieras genom att jämföra inskadm (inträdesdatum) och utskadm (utträdesdatum). Programdatabasen levererar månadsvis uppgifter till Mål och Resultat i LEDA och är i övrigt en källa för specialbeställningar från länen och för externa intressenter.
Preso och Prepl
Dessa databaser (tabeller) återfinns endast på AMS och förses månadsvis med uppgifter från HÄNDEL. Preso innehåller uppgifter om sökande och prepl uppgifter om lediga platser. Det direkta användningsområdet för dessa databaser är begränsat och används framförallt för att avidentifiera personnummer och ersätta dessa med sökandeidentitetsnummer (SOKID) för att sedan leverera uppgifter vidare till sekvensfilerna och UVAS.
Sekvensfiler
Sekvensfilerna är detaljfiler med individer och vakanser som skapas av preso och prepl varje månad och finns tillgängliga på såväl AMS som länsarbetsnämnderna. Varje individ eller vakans bildar en post som innehåller en mängd olika variabler. De flesta variabler som återfinns i HÄNDEL återfinns även i sekvensfilerna. Skillnaden är dock att uppgifterna i sekvensfilerna redovisar läget en viss månad och inte löpande händelser.
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 255 |
Sekvensfilerna innehåller även skapade variabler som kvarstående (sökande/vakanser) och olika flöden. Med kvarstående avses antalet registrerade arbetssökande i olika sökandekategorier och vakanser det sista datumet varje månad. Med flödesstatistik avses antalet nya vakanser eller sökande (i olika sökandekategorier) och antalet personer som har lämnat olika sökandekategorier alternativt långtidsarbetslöshet eller långtidsinskrivning. Mot-svarigheten för lämnat när det gäller vakanser är avrapporterade platser. Flödesstatistiken för arbetssökande är i viss utsträckning förenklad eftersom endast det sista bytet av sökandekategori redovisas. Om en individ exempelvis befann sig i arbets-marknadsutbildning i inledningsskedet av månaden för att sedan anmäla sig som arbetslös och därefter erhåller ett arbete innan månadens slut, räknas endast att individen har lämnat arbetslöshet för arbete. Bytet av sökandekategori från arbetsmarknads-utbildning till arbetslöshet räknas ej. Flödestalen för arbetssökande (nya och lämnat) är således underskattade i sekvensfilerna och bör endast utnyttjas som riktvärden och för trendmässiga skattningar. (Flödesstatistiken för nya och avrapporterade platser är dock fullständig.)
Såväl för sekvensfilerna som UVAS (se nedan) gäller att de värden som uppdateras varje månad låses och ej ändras i efterhand. Däremot har det vid vissa tillfällen skett konverteringar bakåt i tiden. Exempelvis kan nämnas att när arbetsmarknadsverket lämnade den gamla NYK (Nordisk Yrkes Klassificering) nomenklaturan vid årsskiftet 1996/1997, för att övergå till AMSYK (Arbetsmarknadsverkets version av Standard för Svensk Yrkes Klassificering, SSYK). Variabeln AMSYK (yrkeskategori när det gäller vakanser och sökt yrke bland arbetssökande) konverterades bakåt i tiden för att erhålla samma definition över hela tidsserien. Tyvärr genomförde man inte samma konvertering för variabeln som beskriver inriktningen på arbetsmarknads-utbildningen, KPLNR som vid övergången blev KP_AUTB. Därmed kan man i sekvensfilerna inte erhålla jämförbara data för den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen före och efter årsskiftet 1996/1997. Via översättningstabeller finns dock möjlighet att nå jämförelsebarhet.
| 256 Appendix 7A | Ds 2000:38 |
UVAS
Utvecklingen på arbetsmarknaden kommenteras av AMS och länsarbetsnämnderna via pressmeddelanden en gång varje månad. Denna statistik bygger i huvudsak på UVAS vilket därmed utgör arbetsmarknadsverkets officiella statistikorgan. Därutöver är UVAS det eftersystem som främst genererar data till den fördelningsmodell som arbetsmarknadsverket använder sig av för att fördela anslaget för arbetsmarknadspolitiska program respektive förvaltning.
UVAS uppdateras precis som sekvensfilerna varje månad från preso och prepl och innehåller kvarstående och flödessiffror. Skillnaden mellan UVAS och sekvensfilerna ligger i detaljrikedom och tillgänglighet. Via UVAS kan utredarna på AMS och länsarbetsnämnderna snabbt plocka fram uppgifter som berör arbetssökande och lediga platser runt om i landet. Via UVAS kan man exempelvis ta fram antalet personer i arbetsmarknads-utbildning i ett visst län eller i en viss kommun. Dessa kan dessutom delas upp på exempelvis kön och i viss mån ålder. Här börjar dock begränsningarna.
För att inte databasen skall bli för stor och otymplig är UVAS begränsat till summadatafiler vilket innebär att man inte kan erhålla någon detaljerad information om arbetssökande. Möjligheterna är större vad det gäller lediga platser eftersom vakanserna inte rymmer så mycket information som för arbetssökande. För att erhålla mer detaljerad information, exempelvis vilken yrkesinriktning deltagare i arbetsmarknads-utbildning har genomgått måste man använda sig av sekvensfilerna.
Uppgifter ur UVAS och sekvensfilerna finns att tillgå månadsvis sedan augusti 1991 då HÄNDEL skapades. I båda dessa eftersystem nollställs de personer som har negativa tider. Individerna finns med som kvarstående i månadsstatistiken, men erhåller noll dagar i respektive sökandekategori.
LEDA (VeckoLEDA, KommunLEDA, Mål och resultat)
Personalen inom arbetsmarknadsverket kan på verkets intranetsida, under länken LEDA, erhålla lättillgänglig statistik såväl för hela riket, länsnivå, kontorsnivå och kommunnivå. LEDA är aggregerad databas med en användarvänlig presentationsform för verkets mest angelägna och efterfrågade statistik vilken illustreras såväl i formen av tabeller
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 257 |
som diagram. Någon detaljerad statistik om exempelvis deltagarna i arbetsmarknadsutbildning är dock inte möjlig att erhålla.
I LEDA finns ytterligare länkar som leder vidare till veckostatistik och uppföljning av verksamhetsmålen. VeckoLEDA och KommunLEDA uppdateras varje vecka och baseras på siffror från HÄNDEL. Här redovisas bland annat uppgifter om olika sökandegrupper (arbetslösa, deltidsarbetslösa, långtidsarbetslösa, antalet personer i arbetsmarknadsutbildning, antalet nya lediga platser etc). Uppgifterna i Mål och Resultat hämtas från UVAS, programdatabasen (vilken i sin tur på uppgifter från HÄNDEL) samt enkätundersökningar till arbetsgivare (för verksamhetsmål 1 under budgetåret 2000). Här presenteras resultat och utfall vad det gäller de olika verksamhetsmålen, fördelat på riket, länen och alla kontoren. I såväl VeckoLEDA, KommunLEDA som Mål och Resultat återfinns även definitioner och förklaringstexter för respektive område.
AKSTAT
Uppgifter om beslut och utbetalningar med avseende på arbetslöshetskassornas medlemmar återfinns i respektive a-kassas register och fångas upp i det externa indatasystemet OAS. Varje vecka levererar OAS data till AKSTAT som endast finns tillgängligt på AMS. Databasen har även kopplingar till AIS-F.
2 Ekonomisystem
Åtgärd administreras av AMS Ekonomitjänster och är ett operativt utbetalningssystem för arbetsgivarstöd, EU-projekt och leverantörsreskontra för upphandlad arbetsmarknadsutbildning. Databasen förses varje dygn med nya data från AIS-F för att hämta uppdateringar av sökande, kontor och handläggare. Förser Riksåtgärd och Prosit med information om utbetalningar.
Samtliga avtal för upphandlad arbetsmarknadsutbildning skall registreras i Åtgärd vilka utgör grundinformation för de kursutvärderingar som sker i AMV:s nationella och enhetliga kvalitetsuppföljningssystem. Uppgifter som kursanordnare, anordnartyp, kursinriktning och upphandlande enhet är urvalskriterier i kvalitetsuppföljningen.
| 258 Appendix 7A | Ds 2000:38 |
Prosit är ett operativt utbetalningssystem tillgängligt på varje kontor som främst hämtar uppgifter om utbetalningar från Åtgärd och levererar vidare till A-koncern och direkt till Presto.
Riksåtgärd är ett centralt eftersystem som löpande uppdateras med ett urval av uppgifter från de regionala åtgärdsdatabaserna, bland annat länens upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Här återfinns således kostnader för upphandlade arbetsmarknads-utbildningar samt information om olika typer av utbildningar (gruppköp, successiva intag och enstaka platser). Det finns dock ingen koppling till individer. Riksåtgärd finns endast tillgängligt på AMS, men länen har möjlighet att vid behov beställa information om de utbildningar som upphandlats i länet.
A-koncern är ett centralt eftersystem innehållande utfall av kostnader. Kan beskrivas som en redovisningsdatabas endast tillgängligt på AMS. Uppdateras veckovis med uppgifter från Prosit.
Presto är ett budgetuppföljningssystem tillgängligt på varje kontor och är nödvändigt för att kontoren skall ha kontroll på utbetalningar. Uppgifter hämtas internt från Åtgärd, Prosit och A-koncern och externt från STEP. Databasen förses nattligen även med information om nya data från AIS-F för att hämta uppdateringar av sökande, kontor och handläggare.
STEP innehåller information om beslut och utbetalningar av aktivitetsstöd till personer som deltagit i arbetsmarknadspolitiska program. Beslut om utbildningsbidrag uppdateras varje vecka och information om utbetalningar uppdateras månadsvis externt från RFV och AIS-Å. STEP levererar i första hand information till Presto. Personuppgifter matchas även mot HÄNDEL för att hämta korrekta kontorskoder för kontering. Databasen STEP återfinns endast på AMS.
3 Datalager
AMS har under senare år haft planer på att konstruera ett omfattande Datalager där stora delar av dagens eftersystem skall inrymmas i ett och samma. En hel del av dagens problem skulle elimineras.
•Tillgängligheten till data skulle förbättras i flera avseenden. Det finns inte någon handläggare på AMS som idag direkt har tillgång till alla de system som skulle vara aktuella för ett datalager. Ett datalager innebär sannolikt även ett modernare och mer lättarbetat
| Ds 2000:38 | Appendix 7A 259 |
| gränssnitt. Många av dagens eftersystem | kräver goda |
| programmeringskunskaper. |
•Det rimliga kravet på att kunna knyta samman individer och kostnader skulle realiseras. Även specialprojekt skulle lättare kunna följas upp.
Varför har detta inte gjorts tidigare? AMS ambitionskrav har under tidigare år på 1990-talet var mycket höga. Då det visat sig att lösningen är oerhört komplex har man gradvis dragit ned på ambitionen. Frågan om ett datalager har aktualiserats vid flera tillfällen under 1990-talet men har ännu inte realiserats. Erfarenheten av projektet att ersätta AF- 90 med AIS95 grusades relativt snabbt. Att arbeta fram ett nytt operativt system (AIS) har tagit fem år och ännu är det uppdelat i två olika system (AIS-F och AIS-Å).
För att ett Datalager skall realiseras krävs att man löser både interna som externa problem.
•Organisatorisk samordning av begrepp i samtliga indatasystem
•Kvalitet i indatasystemen
•Uppföljnings- och återrapporteringskrav formuleras i så god tid att det finns möjlighet att inom ramen för Datalagrets struktur fånga relevant information.
AMS verksledning beslutade i januari år 2000 att skapa ett pilotprojekt som har till uppgift att bygga upp den första delen i AMV Datalager. Denna etapp beräknas vara klar under sommaren år 2000.
| 260 Appendix 7B | Ds 2000:38 |
APPENDIX 7B
Beskrivning av sökandekategorier och avaktualiseringsorsaker.
| Arbete | |
| Avaktualiseringsorsak 1 | Tillsvidareanställning |
| Avaktualiseringsorsak 2 | Tidsbegränsad anställning |
| Avaktualiseringsorsak 3 | Fortsatt anställning hos |
| samma arbetsgivare | |
| Avaktualiseringsorsak 4 | Samhall |
| Sökandekategori 21 | Deltidsarbetslös |
| Sökandekategori 22 | Tillfällig timanställning |
| Sökandekategori 31 | Tillfälligt arbete |
| Sökandekategori 35 | Ombytessökande Samhall* |
| Sökandekategori 41 | Ombytessökande |
| Sökandekategori 42 | Lönebidrag |
| Sökandekategori 43 | Offentligt skyddat arbete |
| Sökandekategori 44 | Rekryteringsstöd (utgick |
| 1998) | |
| Sökandekategori 45 | Anställningsstöd (utgick 1999) |
| Sökandekategori 47 | Allmänt anställningsstöd |
| Sökandekategori 48 | Förstärkt anställningsstöd |
| Arbetslös | |
| Sökandekategori 11 | Arbetslös, |
| platsförmedlingsservice | |
| Sökandekategori 12 | Arbetslös, vägledningsservice |
| Sökandekategori 13 | Arbetslös, väntar på beslutat |
| Program | program |
| Sökandekategori 46 | Start av näringsverksamhet |
| Sökandekategori 51 | Beredskapsarbete (utgick |
| 1998) | |
| Sökandekategori 52 | Arbetslivsutveckling (utgick |
| 1999) | |
| Sökandekategori 53 | Utbildningsvikariat (utgick |
| 1998) |
| Ds 2000:38 | Appendix 7B 261 |
| Sökandekategori 54 | Arbetspraktik |
| Sökandekategori 55 | Arbetsplatsintroduktion |
| (utgick 1999) | |
| Sökandekategori 56 | Offentligt tillfälligt arbete |
| Sökandekategori 57 | Projektarbete |
| Sökandekategori 58 | Resursarbete |
| Sökandekategori 61 | Ungdomspraktik (utgick |
| 1995) | |
| Sökandekategori 62 | Akademikerpraktik (utgick |
| 1995) | |
| Sökandekategori 63 | Ungdomsintroduktion (utgick |
| 1995) | |
| Sökandekategori 64 | Datortek |
| Sökandekategori 65 | Kommunalt program för |
| ungdomar | |
| Sökandekategori 66 | Utvecklingsgaranti för 20-24- |
| åringar | |
| Sökandekategori 71 | Arbetsmarknadsinstitut |
| Sökandekategori 72 | SIUS-program |
| Utbildning | |
| Avaktualiseringsorsak 7 | Reguljär utbildning |
| Sökandekategori 81 | Arbetsmarknadsutbildning |
| Sökandekategori 82 | IT-satsningen (SwIT) |
| Övrigt | |
| Avaktualiseringsorsak 5 | Känd orsak (ex. föräldra- |
| ledighet, pension) | |
| Avaktualiseringsorsak 6 | Okänd orsak, ej avhörd |
| Avaktualiseringsorsak 9 | Remiss till annan myndighet |
| Sökandekategori 14 | Övriga inskrivna vid Af |
| Sökandekategori 34 | EES-sökande |
| Sökandekategori 91 | Ej statistikförda |
Anm. *Ombytessökande Samhall räknas inte som erhållit arbete i AMS redovisningar. Här har vi valt att betrakta denna kategori som arbete eftersom personer som inte har något arbetshandikapp och är ombytessökande (skat 41) räknas som arbete. Kategorien omfattar dock så få personer att det inte påverkar den aggregerade andelen i arbete.
| 262 Det nationella IT-programmet | Ds 2000:38 |
8 Det nationella IT-programmet
8.1Inledning
Det nationella IT-programmet (SwIT) tillkom år 1997 för att möta det stora utbildningsbehovet inom IT-området. Programmet ger yrkesutbildning i olika områden relaterade till modern datoranvändning. Utbildningarna finansieras med statliga medel, men administreras av Industriförbundet och IT-företagens branschorganisation, som tillsammans bildat den ideella föreningen SwIT-yrkesutbildning (Sweden Information Techno-logy). I det första avtalet mellan Näringsdepartementet och Industriförbundet skulle programmet pågå åren 1998 och 1999 och omfatta cirka 10 000 personer. Tidsperioden från identifikation av utbildningsbehov till igångsättande av utbildningarna var således mycket kort. År 1999 beslutades att programmet skulle pågå till och med den 31 mars år 2000 med en omfattning av 11 700 personer.
Det huvudsakliga syftet med programmet var att snabbt öka utbudet av kvalificerad yrkesutbildad personal inom IT-området. Målsättningen var att alla arbetslösa som genomgick utbildningen med godkänt resultat skulle ha en anställning inom sex månader efter avslutad utbildning. Ambitionsnivån var uppenbarligen högre än den för traditionell arbetsmarknadsutbildning.
8.2Organisation och genomförande
Organisationen för utbildningarna består av en styrelse och ett programråd med ett centralt kansli beläget i Stockholm. Styrelsen som bär ansvaret för verksamheten består av ledamöter från Industriförbundet samt IT-företagens branschorganisation. Näringsdepartementet är adjungerad styrelsemedlem. I programrådet ingår
| Ds 2000:38 | Det nationella IT-programmet 263 |
representanter från Industriförbundet, IT-företagens branschorganisation, Näringsdepartementet samt personer i ledande ställning i företag som är väletablerade i IT-branschen. Programrådet har dock endast haft en rådgivande funktion. På det centrala kansliet finns funktioner för upphandling, IT-stöd till projektledare samt ekonomistöd.
Enheterna på central nivå är de enda strikt organisatoriska funktionerna inom SwIT-verksamheten. I övrigt finns det ett femtiotal projektledare (konsulter) med ett ansvarsområde som ungefär motsvarar länsindelningen.1 Projektledarna bär ansvaret för genomförandet av utbildningarna och ser till att utbildningsinnehåll anpassas till behoven på lokal nivå. Alla projektledare har egna nätverk av företag och organisationer, vilket också var en viktig förutsättning för att verksamheten snabbt skulle komma igång. Många driver egna företag parallellt med SwIT-utbildningarna.
Projektledarna skall även kartlägga rekryteringsbehov på den lokala arbetsmarknaden. Kartläggning används för att formulera utbildningar som ger deltagarna den kompetens som krävs för ett kvalificerat IT-arbete i regionen. En central målsättning för SwIT var att rekryteringsbehovet skulle vara identifierat innan en utbildning startade. Projektledaren har därför fått lägga ned mycket tid på kontakter med arbetsgivare och i samråd med dessa specificera utbildningskraven för de tjänster som företagen ville tillsätta. Företagen utformar således utbildningsplanen för sina egna yrken. Från början var målsättningen att varje projektledare skulle identifiera cirka 200 lediga platser samt rekrytera och utbilda 200 personer. De kvantitativa målen har varierat något beroende på när projektledaren har startat verksamheten.
Deltagarna i SwIT rekryteras i samarbete med arbets-förmedling och länsarbetsnämnd.2 LAN/AF ansvarar för information till de arbetslösa, vägledning och beslutar om utbildningsbidrag. I avtalet mellan Näringsdepartementet och SwIT anges att länsarbetsnämnden
1Det finns flera projektledare i storstäderna men endast en i de mindre länen.
2Av resultat som presenteras i Martinson (1999) framgår att samarbetet mellan SwIT och AF/LAN inte har fungerat i alla avseenden. Till exempel tycks många länsarbetsnämnder ha varit tveksamma till SwIT:s arbetsmetoder. Personal på förmedlingen har varit mer positiva till verksamheten.
| 264 Det nationella IT-programmet | Ds 2000:38 |
skall matcha arbetslösa som har deltagit i SwIT med lediga arbeten. Det framgår inte hur matchningen i praktiken skall genomföras. Det är dock projektledarna som väljer vilka arbetslösa personer av dem som kommer från förmedlingen som slutligen skall få delta i utbildningen. Urvalsprocessen kan innehålla intervjuer och teoretiska tester som i vissa fall har genomförts av särskilda konsulter. I avtalet sägs att grupper som är underrepresenterade i de yrkeskategorier man från början tänkte sig (se nedan) - kvinnor, invandrare och arbetshandikappade - skall ges särskilda möjligheter att delta i utbildningen.3 Vid lika utfall i urvalsbedömningen skall de personer som tillhör de underrepresenterade grupperna prioriteras.
SwIT-utbildningarna är öppna för arbetslösa personer och redan anställda som vill byta yrke eller förstärka sin kompetens inom IT- området. Dessutom måste alla deltagare ha ett särskilt intresse för IT- frågor. Minst 75 procent av deltagarna skall vara arbetslösa och inskrivna vid den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetslösa deltagare får utbildningsbidrag medan redan anställda får lön från sin arbetsgivare. Utbildningarna berättigar inte till studiemedel eller någon annan form av studiestöd. Deltagarna får diplom efter avslutad utbildning och SwIT står för kostnaderna för eventuella certifikat.
Utbildningsplatserna skall vara spridda över landet och tillfredsställa regionala och nationella rekryteringsbehov. När projektet startade bedömdes att utbildningarna skulle riktas mot ett tiotal yrken; PC/LAN-tekniker, PC-servicetekniker, nätverkstekniker, Unixtekniker, internettekniker, applikations-support, databasadministratör, Cobolprogrammerare, system-testare, internetprogrammerare och andra typer av prog-rammerare. IT-företagen i programrådet hade stort inflytande över valet av yrkesområden. Det har dock visat sig att dessa yrken inte täckte in de växande kraven inom IT-branschen och därför har yrkesinriktningarna ökat under projektperioden. Enligt SwIT:s VD fanns det nästan 100 olika utbildningsinriktningar år 2000.
3 Enligt avtalet skall marknadsföringen särskilt riktas till dessa grupper. Vidare skall urvalsprocessen utformas på ett sådant sätt att personer från dessa grupper (som har förutsättningar att genomgå utbildningen) ges lika stor möjlighet att delta som andra sökande.
| Ds 2000:38 | Det nationella IT-programmet 265 |
8.3Erfarenheter av SwIT-utbildningar
Detta avsnitt baseras framför allt på resultat som presenteras i studier som har genomförts av Martinson (1999)4 och företagen Bite, Sifo samt TEMO.5
En av utgångspunkterna för SwIT-utbildningarna var att andelen anställda skulle uppgå till högst en fjärdedel av deltagarna. Ursprungligen hade SwIT problem att rekrytera redan anställda till kurserna. En anledning var att företagen inledningsvis inte var beredda att stå för lönekostnaderna under utbildningstiden. En annan var att de hade svårigheter med att hitta ersättare för dem som skulle delta i utbildningen. Arbetsgivareintresset har dock ökat över tiden och i den senaste mätningen var 22 procent av deltagarna anställda.
Martinson (1999) har jämfört samtliga deltagare i SwIT (till och med 981231) med deltagare i ordinarie arbetsmarknads-utbildning med IT-inriktning. Av denna jämförelse framgår att 32 procent av deltagarna i SwIT var kvinnor jämfört med 39 procent i arbetsmarknadsutbildningarna. Det framgår också att 5 procent av deltagarna i SwIT var arbetshandikappade jämfört med 12 procent i arbetsmarknadsutbildningarna. Andelen deltagare med utom-nordiskt medborgarskap uppgick till cirka 10 procent i båda utbildningsformerna. Andel deltagare med högskoleutbildning uppgick till 27 procent jämfört med 19 procent i arbetsmarknads-utbildning. Enligt nyligen publicerad statistik från AMS har andelen arbetshandikappade och utomnordiska medborgare i SwIT minskat sedan Martinson genomförde sin studie.
Projektledarna hävdar att flera utbildningar har varit alltför kvalificerade för personer med svag utbildningsbakgrund. Många av de
4En andra delrapport av Martinson kommer att behandla bland annat arbetsgivarnas och utbildningsanordnares uppfattningar om SwIT, medan slutrapporten kommer att koncentreras till effekter av utbildning, andel i arbete, jämförelse med AMV:s utbildningar. Slutrapporten beräknas vara klar under hösten år 2000.
5Efter offentlig upphandling gav Näringsdepartementet det första uppföljningsuppdraget till Bite AB; ”Undersökning SwIT-utbildningar”, 1999, det andra till Sifo Research & Consulting AB; ”Sysselsättning efter avslutad SwIT- utbildning”, 1999 samt det tredje till TEMO AB.
| 266 Det nationella IT-programmet | Ds 2000:38 |
sökande har dessutom inte varit särskilt motiverade för utbildningarna. Projektledarna anger att intresse och fallenhet är de faktorer som främst avgör valet av deltagare. Förmåga att fungera i grupp är en annan egenskap som projektledare rankar högt. Samtliga dessa egenskaper rankas högre än utbildnings-bakgrund, vilket inte överensstämmer med det faktiska utfallet (se ovan). En förklaring till skillnaderna mellan projektledarnas uppfattning och det faktiska utfallet är att arbetsgivarna har betonat utbildningsbakgrund och eftersom arbetsgivarna i många fall har deltagit i urvalsprocessen har de även påverkat rekryteringen av deltagare.
Martinson (1999) anger vidare att SwIT:s kostnader per utbildningsvecka genomgående var något lägre jämfört med AMV:s upphandlade IT-utbildningar år 1998.
Utfall
Företaget Bite har intervjuat deltagare i SwIT som avslutat en kurs med godkänt resultat före den sista december år 1998. 402 personer intervjuades drygt en månad efter utbildningen och 65 procent angav att de hade ett arbete.6 Av dessa hade 53 procent fått ett arbete som låg i linje med utbildningen, vilket motsvarar cirka 38 procent av samtliga deltagare. Sifo genomförde en liknande undersökning i början av september år 1999. Undersökningen omfattar 953 personer som avslutat en SwIT-utbildning under första halvåret 1999. Andelen i arbete uppgick till 55 procent (51 procent för kvinnor) och av dessa hade 42 procent fått arbete inom utbildningsområdet.7 Inkluderas även personer som har hoppat av en utbildning uppgår andelen i arbete till 53 procent. Vid intervjutidpunkten hade 48 procent av personerna med utom-nordiskt medborgarskap och 22 procent av de arbetshandikappade ett arbete. I den senaste undersökningen har TEMO följt upp 1 305 personer som genomgått SwIT-utbildning under år 1999. Individerna intervjuades i februari år 2000 och 61 procent av deltagarna angav att de hade en anställning efter utbildningen (65 procent av kvinnorna och 59 procent av männen) och 2 procent uppgav att de hade startat eget. Andelen kvinnor som fått arbete var således högre än den var för männen. Av dem som arbetade uppgav ungefär lika stora andelar av kvinnorna och männen att de hade ett fast
6Utfallsmåttet innehåller tillsvidare- och projektanställning, provanställningar och starta eget.
7Utfallsmåttet är identiskt med det som användes i de andra undersökningarna.
| Ds 2000:38 | Det nationella IT-programmet 267 |
arbete, 61 respektive 63 procent och tillfälligt arbete/vikariat, 31 respektive 27 procent. Av dem som inte hade något arbete sade 11 procent att de hade en överenskommelse med en arbetsgivare om att påbörja ett arbete inom kort. Vidare hade 59 procent av deltagare med utomnordiskt medborgarskap samt 57 procent av deltagare med handikapp ett arbete eller eget företag vid intervjutillfället.
Notera att dessa tre uppföljningar baseras på individernas egen bedömning samt att personerna har avslutat utbildningen vid olika tidpunkter. Det innebär att det finns felkällor på grund av individens felrapportering samt att somliga individer nyligen har slutat en kurs och kanske inte har börjat söka arbete.
Resultaten för SwIT-kurserna kan jämföras med liknande upphandlade arbetsmarknadsutbildningar. Den senaste uppfölj-ningen med registerdata i HÄNDEL avser uppföljning 90 dagar efter arbetsmarknadsutbildning som avslutades under fjärde kvartalet år 1999. Efter utbildningar med inriktning mot teknologi/datavetenskap hade 45 procent av kvinnorna och 46 procent av männen arbete. För teknik/ingenjörsarbete var andelarna 30 och 29 procent. Efter SwIT- utbildningarna hade 52 procent av kvinnorna och 42 procent av männen arbete, i genomsnitt 46 procent.8 Ett år tidigare var andelarna i genomsnitt 38 procent för teknologi/datavetenskap och 43 procent för SwIT-utbildningarna. Det samlade utfallet för all yrkesinriktad utbildning var att 48 procent av deltagarna hade arbete 90 dagar efter att de slutat en utbildning under det fjärde kvartalet år 1999.
Projektledarna
I princip har det endast funnit två beslutsfattare, projektledaren som har fastställt behoven och den centrala funktionen som har skött upphandlingen. Det har varit enkelt att förmedla information och att snabbt fatta beslut om utbildningens innehåll och inriktning. Arbetssättet har karakteriserats av att den lokala projektledaren har haft ett personligt ansvar för hela processen, från inventering av arbetsgivarnas rekryteringsbehov och omvand-ling av behoven till utbildning till rekrytering av deltagare. Projektledarna har dessutom haft ansvar för att ordna värdföretag.
Tidsåtgången från identifiering av ett utbildningsbehov hos en arbetsgivare till start av utbildningen har varierat mellan sju och tio
8 Arbetsmarknadsutbildning med inriktning mot teknologi/datavetenskap innehåller inte enbart IT-utbildningar. Om utfallet i andra datakurser är lägre än det genomsnittliga utfallet underskattar siffrorna i texten det faktiska utfallet av AMS IT- kurser.
| 268 Det nationella IT-programmet | Ds 2000:38 |
veckor. Projektledarna har genomgående lagt ned mycket tid på att kartlägga företagens rekryteringsbehov och kompetenskrav för de lediga jobben. Projektledarna har utnyttjat sina kontakter med näringslivet, olika nätverk, AF/LAN, branschorganisationer, kommunala näringslivskontor och företagsbesök.
Ett viktigt motiv för att starta SwIT-utbildningar var att det ansågs finnas ett mycket stor utbildningsbehov inom IT-området. Många projektledare anger att de har upplevt att de förespeglats att det skulle vara enkelt att förmå företagen att satsa på SwIT-utbildningar. I verkligen har det varit svårt och det har tagit tid att etablera utbildningsformen.
Enligt resultat som presenteras i Martinson (1999) anger projektledarna att två tredjedelar av tiden har lagts ned på kontakter med arbetsgivare och sökande. Projektledarna betonar att det är viktig med företagskontakter på olika nivåer inom företaget. En person på en viss nivå känner sällan till både lediga tjänster och det exakta utbildningsinnehållet. Vidare har projektledaren ofta fått hjälpa arbetsgivaren med analyser av vilken IT-kompetens som behövs i företaget och detta har tagit mer tid i anspråk än vad många projektledare hade väntat sig. Projekt-ledarna betonar också att företagen har överdrivet höga kompetenskrav och att de har fått arbeta med att sänka företagens formella utbildningskrav. De har noterat att det finns en stor skillnad mellan vad företagen tror krävs för ett visst arbete och vad som faktiskt behövs. Detta visar hur svårt det är att fastställa arbetsmarknadens behov av arbetskraft och yrkeskunskap.
Ett annat problem som har uppstått är att kompetensbehov på en arbetsplats har ändrats under utbildningstiden. Det vill säga förutsättningar för ett arbete har förändrats under tiden som deltagaren har utbildat sig i ett yrke som har specificerats av en särskild arbetsgivare.
En person som deltar i en SwIT-utbildning skall vara kopplad till ett värdföretag som ger praktik och sedan eventuellt anställer deltagaren.9 Projektledarna har arbetat på olika sätt för att få kontakt med värdföretag. Vissa har startat utbildningar för ett större antal deltagare än det fanns rekryteringsbehov av och försökt hitta värdföretag under tiden.10 Andra har utgått ifrån att eleven under utbildningstiden själv skall hitta ett företag. I en del fall finns det
9Deltagare kan själva ordna praktik under utbildningen och är då inte kopplade till värdföretag.
10Till exempel finns det projektledare som har startat utbildningar när 75 procent platserna varit kopplade till värdföretag.
| Ds 2000:38 | Det nationella IT-programmet 269 |
således ingen direkt koppling mellan företagens rekryteringsbehov och utbildningen. Enligt Martinson (1999) har fyra av tio projektledare endast gjort muntliga överenskommelser med företagen om praktik och anställning. Flera projektledare uppger att de gjort både muntliga och skriftliga överens-kommelser. SwIT-kansliets egen uppföljning från februari år 1999 visade att nästan hälften av deltagarna i februari inte hade något värdföretag.
I Sifo-undersökningen anger 69 procent av dem som avslutade en utbildning första halvåret år 1999 att det ingick praktik. Av dem som haft praktik uppger 57 procent att de fick arbete i det företag där de haft sin praktik. Svårigheterna att få praktikplats kan förklara att inte mer än drygt hälften fick arbete efter en SwIT-utbildning. Den senaste undersökningen av SwIT visar att drygt 70 procent av dem som haft ett värdföretag hade arbete efter utbildningen. Detta indikerar att organiserad praktik i kombination med utbildning kan ge bra resultat. Det är dock viktigt att betona att det på basis av uppföljningarna inte går att avgöra om utfallet beror av utbildningen eller individens egenskaper.
Upphandlingen av utbildning har skötts på central nivå av SwIT- kansliet. Kansliet har haft tillgång till personer med kunskaper i LOU och personer som arbetar inom utbildnings-området. Yrkeskompetensen har medfört att utbildningarna innehållsmässigt har hållit en hög standard. Projektledaren anger att tillgången till specialkompetensen har varit ett viktigt stöd i arbetet. Enligt projektledaren skulle en lokal eller regional hantering av upphandlingen ha inneburit dels administrativa problem, dels komplicerat kontakterna med utbildnings-anordnarna på orten.
IT-baserad kvalitetsuppföljning
De som har arbetat med SwIT och deltagit i utbildningarna har varit sammanlänkade i ett virtuellt nätverk. Detta har varit en förutsättning för en liten organisation med stor regional spridning. Organisationen har hela tiden utnyttjat olika IT-verktyg för att bemanna organisationen
| 270 Det nationella IT-programmet | Ds 2000:38 |
och nå ut med information till medarbetarna. Samtidigt har SwIT på central nivå en gång i månaden genomfört webbaserade uppföljningar av deltagarnas åsikter om programmet. Fördelarna är att deltagarna enkelt har kunnat uttrycka sina åsikter samt att resultatet snabbt har kunnat återkopplas till projektledaren.
| Ds 2000:38 | Vaggerydsmodellen - en metod med företagsförlagd ... | 271 |
9Vaggerydsmodellen - en metod med företagsförlagd arbetsmarknadsutbildning
"Jag tror att det är ett av de bättre utbildningssätten som arbetsförmedlingen anordnar" (Företagare som deltar)
9.1Inledning
På några håll i landet har ett nytt arbetssätt utvecklats enligt den så kallade Vaggerydsmodellen, där deltagarna erbjuds arbets-platsförlagd arbetsmarknadsutbildning i flera företag. Modellen utgår från behoven på den lokala arbetsmarknaden och betonar att utbildningen skall vara konkret och utarbetad i nära samarbete med företagen i regionen. En annan utgångspunkt är att deltagarna cirkulerar mellan flera företag, som deltar i samma utbildning och ger olika moment. Utbildningarna är således inte utformade för ett enskilt företag. Det finns ändå, enligt arbetsgruppens uppfattning, skäl att vara uppmärksam på avvägningen mellan företagsspecifika respektive branschspecifika och generella yrkeskunskaper och hur de finansieras.
Som i all annan arbetsmarknadsutbildning är målet att arbets-lösa personer skall komma in på arbetsmarknaden. Den som deltar i utbildning skall få tillräckligt med kompetens för att bli anställningsbar. Utgångspunkten i Vaggerydsmodellen är att en person är anställningsbar, då en arbetsgivare är beredd att anställa denne till rådande lönekostnad. Det innebär att personen inte nödvändigtvis behöver vara färdigutbildad före anställning, vilket är ett intressant synsätt. Modellen skjuter över en del av ansvaret för individens grundläggande yrkesutbildning på arbetsgivaren.
Utbildningarna enligt Vaggerydsmodellen är mer konkreta och i genomsnitt kortare än många andra arbetsmarknads-utbildningar. Vidare har merparten av dem som har genomgått utbildningarna enligt Vaggerydsmodellen fått arbete. Kurs-kostnaderna är också lägre än för
| 272 Vaggerydsmodellen - en metod med företagsförlagd ... | Ds 2000:38 |
de flesta andra arbetsmarknads-utbildningar. Våren år 2000 arbetar cirka 20 arbetsförmedlingar i olika delar av landet enligt modellen.
För att få en uppfattning om hur modellen har påverkat förmedlingarnas verksamhet har arbetsgruppen besökt arbetsförmedlingen Hallunda utanför Stockholm. Förmedlingen ligger i en del av Stockholm där en stor andel av arbetskraften har utländsk bakgrund och där arbetslösheten är hög. Arbetsgruppen har även samlat in material från andra förmedlingar med erfarenhet av modellen och diskuterat med Bengt-Åke Thelin, som utvecklat det nya arbetssättet, samt med flera förmedlingschefer. Arbetsgruppen har vidare besökt företag som deltar i den arbetsplatsförlagda utbildningen. I detta avsnitt ges en bild av dessa erfarenheter samt en detaljerad beskrivning av arbetssättet.
9.2Organisation och genomförande
Företagskontakter är en central komponent i Vaggerydsmodellen. En förmedling, som följer modellens principer, börjar med att kontakta företag på den lokala arbetsmarknaden för att kartlägga intresset för företagsförlagd utbildning. I samband med detta infor-meras företagen om deras roll under medverkan i utbildningen. Arbetsförmedlingen fattar alla formella beslut om utbildningens innehåll och längd. Det är också förmedlingens roll att uppmuntra personer som är inskrivna vid förmedlingen att söka till utbildningen.
Ett företag som ingår i utbildningen skall kunna erbjuda utbildning på sin arbetsplats, som gör att en elev tränas i olika förutbestämda moment under den tid som hon/han är vid företaget. När eleven har lärt sig momenten slussas denne över till nästa företag för utbildning i andra moment. Innan rotationen börjar går företagen tillsammans med arbetsförmedlingen igenom vad en person bör kunna efter utbildningen. Företagen utarbetar därefter en utbildningsplan och ger förslag på vilka moment som skall ingå i utbildningen. En uppenbar fördel är att utbildningens innehåll överensstämmer med de krav som ställs på arbets-marknaden. En annan fördel är att arbetsgivarna genom sin erfarenhet fastställer vad som krävs för att en arbetssökande skall betraktas som anställningsbar inom ett särskilt yrke.
När behoven är identifierade och utbildningsplaner har utformats sätter förmedlingen samman en ledningsgrupp, som består av arbetsförmedlingen, arbetsgivarna samt en så kallad utbildningssamordnare. I
| Ds 2000:38 | Vaggerydsmodellen - en metod med företagsförlagd ... | 273 |
ledningsgruppen ingår endast de som har beslutanderätt för sin respektive verksamhet. Arbetsförmedlingen är sammankallande, ordförande samt ansvarig för att gruppens möten dokumenteras. Inför kursstarten möts gruppen varje eller varannan vecka. Utbildningsinnehållet finslipas och gruppen diskuterar antalet utbildningstimmar i varje kursmodul samt hur många arbetslösa personer som kan delta i varje utbildning. Alla utbildningar består av noggrant specificerade moduler (kurs-avsnitt). Ledningsgruppen arbetar således fram ett underlag för arbetsförmedlingens upphandling, som kan ske centralt vid länsarbetsnämnden eller vid ett särskilt kontor. Det är också ledningsgruppen som slutligen utser vilka (av de sökande som arbetsförmedlingen har valt ut) som skall delta i utbildningen. Det finns inga krav att anställa elever efter genomförd utbildning.
Utbildningssamordnaren fyller en viktig funktion och har flera uppgifter. En uppgift är att teckna avtal med de företag som deltar i utbildning samt med de underleverantörer som behövs för att ge utbildning som inte kan ges av företagen. Samordnaren kontrollerar också att företagen följer kursplaner och ger bra handledning samt håller löpande kontakter med anordnarna av utbildning som inte ges av företaget. Utbildningssamordnaren är inte en person från förmedlingen, utan har fått uppdraget i en offentlig upphandling av tjänsten. Exempelvis kan ett utbildnings-företag som genomför delar av den överenskomna utbildningen vara samordnare.
En arbetssökande som vill delta i den arbetsplatsförlagda utbildningen anmäler sitt intresse på sedvanligt sätt. Bland dessa utser förmedlingen sedan en grupp potentiella deltagare, från vilken företagen i sin tur väljer vilka som skall få delta i utbildningen. Precis som vid många andra arbetsmarknads-utbildningar krävs det ofta att eleven skall uppfylla vissa basala förkunskapskrav. Ambition och intresse är nyckelfaktorer som fångas in genom intervjuer av den potentiella deltagaren.
Avslutningsvis anser de som arbetar enligt konceptet att arbetssättet måste appliceras i sin helhet. Det blir inga bra resultat om en förmedling endast försöker arbeta med delar av modellen. Detta
| 274 Vaggerydsmodellen - en metod med företagsförlagd ... | Ds 2000:38 |
gäller inte utbildningsinnehåll som givetvis måste anpassas till de förutsättningar som gäller på den lokala arbetsmarknaden. Däremot kan man inte ändra på arbetsförmedlingens ansvar, arbetsgivarnas inflytande över utbildningsinnehåll eller utbild-ningssamordnarens roll.
9.3Utbildning enligt Vaggerydsmodellen
Det pågår flera utbildningar inom ramen för modellen. Utbildningarna är huvudsakligen praktiskt inriktade. I många av utbildningarna genomgår eleven först ett introduktionsprogram som ger grundläggande teori. Programmets innehåll och utbild-ningstid beror på individernas förkunskaper och arbetsgivarnas önskemål. Yrkessvenska är exempel på moment som ingår i ett introduktionsprogram. Vidare ges teoretisk utbildning som skall förstärka praktiken någon dag i veckan under resterande utbildningstid. I allmänhet varvas teori med praktik under en utbildningsvecka, på ett sådant sätt att deltagaren har någon dag teori och några dagar praktik. Ett exempel är utbildning till CNC-operatör, där deltagaren först går en grundläggande teoretisk kurs i skärande bearbetning, med vissa praktiska inslag på en arbetsplats eller hos en utbildningsanordnare. När individen cirkulerar mellan olika företag kommer teori såsom logistik, kvalitetssäkring, ergonomi och företagsekonomi in som särskilda teorimoduler.
Utbildningarna är genomgående förlagda till företagets dagliga verksamhet, men elevens arbete är inte schemalagt. Eleven stannar på samma arbetsplats mellan 4-8 veckor beroende på utbildningens inriktning. Vidare gäller som norm att eleven skall praktisera på minst två och som mest fem företag under utbildningstiden. Rotationen mellan företag fyller olika funktioner. För det första får eleven pröva på liknande moduler hos olika arbetsgivare. Individen lär sig då att en arbetsuppgift kan utföras på olika sätt, med olika hjälpmedel och med olika kravspecifikationer på olika företag. För det andra förhindrar rotationen att eleven används som billig arbetskraft. Utbildningen kan arrangeras på ett enda företag under förutsättning att företaget är så stort att olika avdelningar kan ses som ”företag i företaget” och ger en bredd i utbildningen som är lika stor som den blir vid en rotation mellan olika företag.
| Ds 2000:38 | Vaggerydsmodellen - en metod med företagsförlagd ... | 275 |
Arbetsgivarna ställer en eller flera handledare till förfogande. Handledaren ansvarar för att eleverna får en adekvat praktik i de moment som anges i utbildningsplanen under den tid som de vistas i företaget. Vidare skall det finnas en ”fadder” på företaget som eleverna kan kontakta under praktiken, oavsett vilket moment de utbildas i. Arbetsgivaren skall också kontakta den fackliga organisationen vid företaget för att förankra utbildningen.
Under utbildningstiden skall ledningsgruppen sammanträda minst en gång per månad för att följa upp kursmoduler och elever. Under sammanträdet stämmer även arbetsgivare av vilka moment som har genomförts och vilka som skall genomföras på nästa arbetsplats. Erfarenheterna visar att utbildningarna fungerar bäst om antalet arbetsgivare är mellan tre och åtta. Arbetsgivarna kan utbilda maximalt två elever per period (4-8 veckor) om de skall kunna fullfölja alla åtaganden. Det innebär att den genomsnittliga utbildningen omfattar mellan tre och sexton platser. Modul-systemet ger stor flexibilitet - om en elev slutar tidigt i program-met, så kan en annan person direkt överta platsen.
Utbildningarna ger vidare ingen formell behörighet såsom certifikat eller dylikt, men tillräckliga kunskaper för att en arbetsgivare skall anställa. Deltagaren får ett intyg som innehåller referenser från samtliga företag som har medverkat i utbildningen. Referenserna har en avgörande betydelse när individen söker arbete på andra företag och på en nationell arbetsmarknad. Att de arbetslösa skall bli anställningsbara och snabbt komma i arbete är också det övergripande målet för dem som arbetar med Vaggerydsmodellen. I arbetet kan viktiga yrkesfärdigheter byggas upp som inte kan byggas upp i en schemalagd utbildning i en utbildningslokal långt ifrån den lokala arbetsmarknaden.
| 276 Vaggerydsmodellen - en metod med företagsförlagd ... | Ds 2000:38 |
9.4Erfarenheter av verksamheten
Det finns inte några renodlade studier av eleverna som har deltagit i de arbetsplatsförlagda utbildningarna eller av de förmedlingar som arbetar efter de nya principerna. Detta hade varit önskvärt. Den information som arbetsgruppen har fått del av har samlats in av kontoren som arbetar i enlighet med konceptet. Deltagarna är inte möjliga att identifiera i AMS databas HÄNDEL. Därför kan inte nedanstående uppgifter om andel i arbete verifieras på det sätt som vore önskvärt.
De finns en flora av utbildningsinriktningar. Exempel på utbildningar (och utbildningstid) som har genomförts är försäljnings-, lager- och servicearbete (24-37 veckor), verkstads-arbete (34 veckor), fältsäljararbete (37 veckor) och montering (33 veckor). Andra exempel är kurser i hemservice (7 veckor) och butiksarbete (20 veckor). Av den skriftliga information som arbetsgruppen har tagit del av framgår att i vissa utbildningar har majoriteten tillhört de grupper som AMS brukar benämna svårplacerad arbetskraft. Detta gäller exempelvis vid kontoren i Vaggeryd och Hallunda. I vissa kurser deltog endast personer med utländsk bakgrund och med mycket långa inskrivnings- eller arbetslöshetstider. I det perspektivet är resultaten efter utbildning mycket intressanta. Av 31 deltagare i Örebro har 29 fått arbete och i Hallunda hade 31 av 34 elever arbete 90 dagar efter utbildningen. I Laholm har 3 av 4 fått arbete och i Lidingö har 6 personer av 8, samtliga var utomeuropeiska kvinnor, fått arbete direkt efter utbildningen.
Förmedling och företag betonar att det är företagen som gör det slutliga urvalet av deltagare till utbildningen från den grupp som har satts ihop av förmedlingen. I det sammanhanget kan man resa frågan om det är effektivare att låta arbetsgivare välja personer innan utbildningen genomförs än efter utbildningen. Modellen visar att trots att företagen inte ger någon anställningsgaranti är andelen som får arbete efter den företagsförlagda utbildningen mycket hög. Det är svårt att förklara varför modellen lyckas där många andra åtgärder misslyckas. En förklaring kan vara att arbetsgivarna inte får information om individernas bakgrund och därför inte känner till att en individ har varit
| Ds 2000:38 | Vaggerydsmodellen - en metod med företagsförlagd ... | 277 |
långtidsarbetslös när de intervjuar sökande till utbildningen. Ambition och motivation är de faktorer som främst avgör om en individ får delta i utbildningen. Den företagsförlagda utbildningen tycks eliminera sedvanliga hinder för att komma in på den reguljära arbetsmarknaden.
Utbildningskostnaderna för de företagsförlagda utbildningarna är låga i förhållande till annan yrkesinriktad utbildning. Genomsnittet uppgår till cirka 1 300 kronor per kursdeltagare och vecka, vilket kan jämföras med cirka 2 400 kronor för annan yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Det bör noteras att kost-naderna för utbildning enligt Vaggerydsmodellen även inkluderar utgifter för handledning. Modellen är mer personalintensiv än annan verksamhet och inkluderas detta blir skillnaderna sannolikt mindre. Det har dock varit svårt att beräkna kostnader för utbildning inklusive personaltid. Idag går endast en mindre del av medlen för arbetsmarknadsutbildning till de företagsförlagda utbildningarna. Exempelvis vid Hallundakontoret utgör den företagsförlagda utbildningen endast 10 procent av platserna som kontoret upphandlar. Personer som arbetsgruppen har varit i kontakt med anser inte att det skulle vara några problem att expandera verksamheten.
Modellen förutsätter att personalen ägnar mer tid per utbildningsplats, inklusive nödvändiga företagskontakter, än vid annan upphandlad utbildning. Det gäller framför allt då arbetssättet introduceras. Efter en tid tycks dock de upparbetade företagskontakterna snarare underlätta förmedlingsarbetet. De kontor som har längst erfarenhet av modellen anger att de upparbetade kontakterna med företagen ger tidsbesparande rutiner. Exempelvis vid Hallundakontoret har personalen dubbla kompetenser - de är både vägledare och förmedlare - vilket är en stor fördel i detta område. Det ställs dock inte några krav på dubbla kompetenser vid andra kontor som arbetar efter modellens principer. Förmedlarna anger vidare att det företagsinriktade arbetssättet är stimulerande och utvecklande. De lär känna den lokala arbetsmarknaden och får bättre information om såväl utbildningssom personalbehov. Personal på kontoren pekar också på vissa externa effekter. Exempelvis ringer företagen sin
| 278 Vaggerydsmodellen - en metod med företagsförlagd ... | Ds 2000:38 |
förmedlingskontakt och anger rekryteringsbehov i större ut-sträckning än tidigare. Även företagen tycks anse att utbildnings-programmet har förändrat deras syn på arbetsförmedlingens möjligheter att bistå vid rekryteringsbehov.
9.5Lärlingsutbildning och arbetsmarknadsutbildning
Det finns traditionella utbildningsformer som i strukturen har en stark arbetsplatsförankring. Lärlingsutbildningen i dess tradi-tionella mening innebär att en lärling antas för en flerårig ut-bildning till ett hantverksyrke. Grundutbildning kan ske inom gymnasieskolans yrkesförberedande alternativt individuella pro-gram i form av lärlingsutbildning, men först efter några år på arbetsmarknaden får eleven sitt yrkesbevis. Det förekommer också likvärdig utbildning i företag samt traditionell lärlingsutbildning hos en hantverkare.
Gesällbrevet är ett yrkesbevis som finns för ett 70-tal yrken. Kraven för detta fastställs centralt av respektive branschorga-nisation eller Sveriges hantverksråd och innehåller bland annat ett kvalificerat arbetsprov. Efter minst sex år i yrket kan ett prov avläggas för mästarbrev. Gesäll- och mästarbrev ger möjligheter att utöva yrket i andra länder inom EU, vilka ofta har mästarbrev som krav för att en hantverkare skall få etableringstillstånd.
Det har vuxit fram arbetsmarknadsutbildningar som bedrivs i projektform under beteckningen lärlingsutbildning. Dessa utbild-ningar har det gemensamt att huvuddelen av utbildningstiden är arbetsplatsförlagd. Utbildning som inte syftar till ett gesällbrev bör dock inte namnges på ett sådant sätt att de kan förväxlas med de fleråriga traditionella hantverksutbildningarna. Den treåriga lärlingsutbildning som bedrivits i Skaraborg 1997-1999, med stöd av medel från Europeiska Socialfondens mål 3, har dock hämtat sin uppläggning från en mer traditionell lärlingsutbildning.
I de så kallade lärlingsutbildningarna har arbetsförmedlingen aktivt sökt upp företag med anställningsbehov, vilka sedan engageras i upplägget av utbildningen. Den fackliga organisationen på arbetsplatsen tar också aktivt del i programmet på olika sätt. Exempelvis i projektet ”Värmlandslärling” är LO och Företagarnas Riksorganisation
| Ds 2000:38 | Vaggerydsmodellen - en metod med företagsförlagd ... | 279 |
engagerade i kontakter och urval av företag. LAN upphandlar en utbildningsanordnare som ska samordna, genomföra och följa upp utbildningen. Vidare tas kontakter med arbetsgivare och hantverkare om att ta emot arbetslösa för att de skall lära sig ett yrke. Det handlar normalt om högst 40 veckor med individuellt anpassade studieplaner. Viss teoretisk utbildning förekommer såsom arbetsrätt, arbetsmiljöfrågor, branschanknutna miljöfrågor samt gruppsamverkan.
Erfarenheterna av dessa projekt är i många fall goda och har flera faktorer gemensamt med Vaggerydsmodellen - ett företags-inriktat arbetssätt från förmedlingens sida, arbetsgivare engageras i utformning av utbildning samt uttalat stöd från företags- och fackliga organisationer på regional och lokal nivå. Parterna på arbetsmarknaden deltar ofta aktivt i form av en styrgrupp eller motsvarande. Arbetsgivare är med och väljer ut deltagare till utbildningarna på basis av intresse och motivation. De arbetsgivare som tar emot deltagare tar inte något bindande anställningsbeslut. Vidare har en utbildningssamordnare ansvar för genomförandet av utbildningen. Denna funktion upphandlas och samordnaren medverkar vid rekrytering av företag, elever, kontrollerar att kursplaner följs, besöker företagen och löser problem som uppkommer under studietiden. Nära kontakt med arbetsgivare och en person som har huvudansvaret för stora delar av genomförandeprocessen framstår som viktiga komponenter i en effektiv arbetsmarknadsutbildning.
| 280 Några internationella erfarenheter | Ds 2000:38 |
10 Några internationella erfarenheter
10.1Inledning
Många länder lägger ned betydande summor på olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. År 1997 satsade OECD-länderna i genomsnitt cirka 0,8 procent av BNP på aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder (OECD 1998). Utgiftsandelen varierade från omkring 0,2 procent i bland annat Tjeckien, Japan, och USA till drygt 2 procent i Sverige och Danmark. I genomsnitt cirka 8 procent av arbetskraften i OECD deltog någon gång under år 1997 i en åtgärd. Även dessa andelar varierar mellan länderna. I bland annat Kanada, Tjeckien och England deltog cirka 3 procent jämfört med nästa 25 procent i Danmark. Motsvarande siffra för Sverige var år 1997 drygt 13 procent. Arbetsmarknadsutbildning är den enskilt största åtgärden i de flesta länderna. I genomsnitt för hela OECD deltog 24 procent av alla deltagare i någon form av arbetsmarknadsutbildning.
Länderstudier kan ge värdefull information om hur olika eller liknande ekonomisk-politiska åtgärder fungerar i olika länder. Erfarenheterna kan ge förslag till nya effektiva åtgärder och tjäna som underlag för att bedöma konsekvenser av förändringar av existerande system i ett land. Syftet med detta avsnitt är att peka på några erfarenheter av arbetsmarknadsutbildning från olika länder som är medlemmar i OECD. Avsnittet redogör också för erfarenheter från USA och Storbritannien av ett resultatbaserat ersättningssystem till utbildningsanordnare. Ett liknande system finns även i Australien.
| Ds 2000:38 | Några internationella erfarenheter 281 |
10.2Erfarenheter från några OECD-länder1
OECD har kartlagt effekterna av arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa deltagare i olika länder. Personerna har deltagit vid olika tillfällen och i program med olika utbildningsinnehåll. Det fram-går till exempel inte alltid om utbildningarna är yrkesinriktade eller av mer förberedande karaktär. OECD:s kartläggning ger således en bild av betydelsen av arbetsmarknadsutbildning i all-mänhet för de arbetslösas möjlighet att få ett arbete. Merparten av resultaten avser början av 1990-talet. OECD betonar att en del studier som refereras inte har löst många av de underliggande metodproblemen.2 Vi vill därför påpeka att resultaten som pre-senteras skall ses som indikationer och inte som sanningar.
Australien
De australiensiska studier som diskuteras i OECD:s rapporter undersöker sambandet mellan utbildning och sysselsättning. Studierna jämför personer som har deltagit i en utbildning med en grupp personer med samma observerbara individuella egenskaper som dock inte har deltagit i en utbildning. Resultaten tyder på ett positivt samband mellan arbetsmarknadsutbildning och syssel-sättning. Detta gäller främst personer som hade varit långtids-arbetslösa innan de deltog i programmet. Effekterna var dock positiva endast direkt efter programmet och redan fem månader efter kursslutet fanns det inga statistiskt säkerställda effekter av programmet. Vidare pekar resultaten på att utbildning kan ha varit mindre effektiv än deltagande i jobbklubbar. Även om det finns en stor metodosäkerhet visar resultaten att det inte är entydigt bättre att delta i arbetsmarknadsutbildning än att inte delta.
Kanada
Kanada har haft flera olika utbildningsprogram där många har varit utformade för särskilda grupper av arbetslösa. Resultaten är som i alla andra länder mycket skiftande. Bland de program som riktats till
1Avsnittet bygger på OECD (1993, 1996).
2Se bilaga 1 för en fördjupad diskussion om några centrala metodproblem i samband med utvärdering av arbetsmarknadsutbildning.
| 282 Några internationella erfarenheter | Ds 2000:38 |
långtidsarbetslösa är det främst program som har kombinerat utbildning och subventionerad sysselsättning som visar positiva resultat. Det relativt mest framgångsrika pro-grammet bestod av en lönesubvention kombinerad med utbildning på en arbetsplatsen. Programmet gav signifikant positiva sysselsättningseffekter på både kort och lång sikt. Däremot fanns det endast på kort sikt ett samband mellan programmet och inkomster, vilket indikerar att programmet på längre sikt inte påverkade individernas produktivitet.
Även program som vände sig till nytillträdande på arbetsmarknaden (ungdomar och kvinnor) har varit framgångsrika. Men precis som programmen för långtidsarbetslösa har programmen för dessa grupper innehållit en kombination av utbildning och temporärt subventionerat arbete. Till skillnad mot programmen för långtidsarbetslösa finns det ett positivt samband mellan åtgärderna för nytillträdande och inkomster. Det bör betonas att studierna i Kanada har funnit tecken på creaming, det vill säga att administratörer väljer individer med lång arbetslivserfarenhet, god utbildningsbakgrund eller som i andra avseenden är bäst lämpade för att delta i åtgärden.
I allmänhet tycks åtgärder som består av olika kombinationer av program ge bäst resultat för deltagarna i Kanada. Till exempel finns det ett positivt samband mellan årsinkomster och program som kombinerar klassrumsbaserad utbildning, sysselsättningssub-ventioner och stöd för utbildning på arbetsplatser. Programmet ledde dock främst till flera arbetade timmar, det vill säga produktivitetseffekten var begränsad. Effekterna var något högre för vuxna kvinnor än för vuxna män och sämst för ungdomar. OECD betonar att programmen var noggrant anpassade till de förutsättningar som gällde på lokal nivå, vilket i sin tur lyfts fram som en förklaring till de goda resultaten.
USA
Kännetecknande för amerikansk arbetsmarknadspolitik sedan början av 1960-talet har varit att en mängd olika program har prövats, vanligen i liten skala och under relativt korta perioder. De olika programmen har också blivit utvärderade på olika sätt och det som slår en svensk betraktare är det stora antalet studier som har genomförts. Förutom OECD-studierna finns det flera över-sikter av utvärderingsforskningen i USA (t.ex. Lalonde 1995, Heckman, Lalonde, och Smith 1999).
| Ds 2000:38 | Några internationella erfarenheter 283 |
Resultaten av den amerikanska utvärderingen är på grund av sin omfattning svår att sammanställa. Genomgående tycks dock resultaten för de rikstäckande programmen peka på att utbild-ningen relativt sett har större betydelse för kvinnor än för män. Programmen tycks inte ha någon effekt på ungdomar. Det är vik-tigt att betona att merparten av programmen i USA riktar sig till personer med svag utbildningsbakgrund eller med låga inkomster.
Det finns även många delstatliga program. Ett av dessa har genomförts i Pennsylvania och riktade sig till personer som tvingats lämna sitt arbete på grund av nedskärningar. Programmet innehöll klassrumsbaserade studier och resultaten tyder på ett positivt samband mellan inkomster och utbildningen både ett och två år efter programmet. Sambandet var starkast för kurser i matematik och naturvetenskap. Det finns dock studier som inte finner några signifikanta samband mellan inkomster och kurser för arbetslösa som har förlorat jobbet på grund av nedskärning.
Även USA har experimenterat med program som består av en kombination av åtgärder. Ett program kombinerade intensiv förmedlingsservice, klassrumsbaserade studier och utbildning på arbetsplats. Resultaten varierade mellan olika grupper och beroende av hur komponenterna i programmet kombinerades. För vuxna män och kvinnor observerades positiva samband mellan inkomster och förmedlingsservice i kombination med utbildning på arbetsplatsen. Det var framför allt antal arbetade timmar som ökade, vilket tyder på att programmet inte höjde produktiviteten. Klassrumsbaserade studier gav inga inkomsteffekter. Vidare hade ingen programkombination någon effekt för ungdomar.
Flera amerikanska utbildningsprogram riktar sig till ung-domar och endast ett fåtal har varit framgångsrika. Ett skäl är att ungdomarna inte har varit särskilt motiverade för studier. Det märks till exempel genom att program som har riktats till ungdomar som har hoppat av gymnasieskolan inte har haft några bestående effekter på sysselsättning eller inkomster. Uppföljnings-perioden har varit så lång som fyra år. Resultaten varierar genom-gående mellan olika lokala arbetsmarknader.
England
Precis som Kanada och USA har England utnyttjat program bestående av en kombination av olika åtgärder. En kombination har varit klassrumsbaserade studier och utbildning på en arbetsplats.
| 284 Några internationella erfarenheter | Ds 2000:38 |
Uppföljningar av detta program visar att personer som har genomgått utbildningen arbetade i större utsträckning (mätt i tid) än en person som inte hade deltagit i programmet. Detta gäller drygt två år efter programmet. Resultaten varierar mellan olika kurser. Utbildning som inte ledde till en formell kompetens3 hade exempelvis ingen effekt på tid i arbete, vilket kan tyda på att kva-lificerade yrkestester är viktiga på den engelska arbetsmarknaden. Samma resultat erhålls när inkomster används som utfallsmått. De som fick en formell kompetens erhöll signifikant större löne-ökningar än dem som inte hade den formella kompetensen. Löneskillnaderna försvann dock över tiden, vilket tyder på att yrkesbeviset främst påverkade ingångslönen.
Norge
OECD tar upp flera studier av deltagare i Norge. En studie fokuserar på sannolikheten att ha ett arbete ungefär ett år efter en arbetsmarknadsutbildning. Resultaten visar dock att främst kurser som riktats mot arbete i offentlig sektor ökade möjligheterna att få arbete. Andra kurser hade inga signifikanta effekter på syssel-sättningen. Studien överskattar dock effekterna av utbildningen, eftersom det inte gick att ta hänsyn till att personer kunde gå in i andra åtgärder efter utbildning.
En annan studie av samma arbetsmarknadsutbildning under-söker betydelsen av individuella egenskaper för resultaten efter en utbildning. Det framgår till exempel att individer som uppgav att de ämnade söka jobb aktivt så fort kurserna var avslutade hade större chans att få ett arbete efter utbildningen än övriga. I studien dras slutsatsen att individens motivation har stor betydelse för möjligheterna att få arbete efter en utbildning. Jobbsökaraktiveter i samband med utbildningen tycks således vara värdefullt.
En tredje studie analyserar samband mellan yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och ungdomars möjligheter att erhålla arbete. Programmet riktade sig både till vuxna och ungdomar. Möjligheten att få ett arbete var störst för dem som fullföljde kursen. Vidare hade kurslängden betydelse för utfallet. Effekten var stor för dem som hade
3 I England finns nationella yrkestest inom många yrkesområden (National Vocational Qualification, NVQ, och General National Vocational Qualification, GNVQ) för att värdera individens kompetens. Inga förkunskapskrav krävs och kunskaper mäts på olika nivåer.
| Ds 2000:38 | Några internationella erfarenheter 285 |
deltagit i en kurs som varade mellan 0-30 veckor. Effekterna avtar successivt efter 30 veckor. Störst sannolikhet att få arbete hade de som genomgått ungefär 20 veckors utbildning. Dessa resultat står dock i kontrast till de som presenteras i Torp (1994). Hon finner att kurser om 5-10 veckor och 30 veckor eller mer har större effekt än kurser som omfattar 20 veckor. Sammanfattningsvis visar dessa resultat att det finns stor osäkerhet kring kurslängdens betydelse för de arbetslösas möjligheter att få arbete efter en utbildning i Norge.
Danmark
Danmark har precis som USA, Kanada och Storbritannien provat program som kombinerar olika åtgärder. Ett program riktat särskilt till långtidsarbetslösa kombinerade utbildning och tem-porärt subventionerat arbete. Resultaten tyder på att sannolikheten att lämna arbetslösheten var som störst omedelbart efter det temporärt subventionerade arbetet. OECD tolkar det som att vissa personer tenderar att gå direkt från subventionerande arbeten till reguljär sysselsättning, det vill säga det subventionerade arbetet har en rekryterande effekt. Enbart utbildning hade dock ingen signi-fikant påverkan på sannolikheten att lämna arbetslösheten. För män och kvinnor över 50 år förlängde till och med utbildning arbetslöshetsperioden. Resultaten skall dock tolkas med stor för-siktighet, eftersom metodproblemen är stora.
Sammanfattning
Sammanställningen av erfarenheterna av arbetsmarknadsutbildning i några OECD-länder ger precis som resultaten för Sverige en splittrad bild av programmets betydelse för dem som har deltagit. Metodosäkerheten är mycket stor och effekterna varierar mellan program och deltagare och över tiden. Trots dessa problem kan man dra några viktiga lärdomar. OECD pekar bland annat på betydelsen av att utbildning ska ha liten volym och vara utformad för arbetsmarknadens behov. Utbildningar som knyts till arbets-givare ger genomgående positiva resultat. OECD varnar dock för att en nära anknytning till den lokala arbetsmarknaden ökar risken för undanträngning, det vill säga att utbildningsdeltagare får jobb på bekostnad av individer som ej har
| 286 Några internationella erfarenheter | Ds 2000:38 |
deltagit i arbetsmarknadsutbildning. En annan lärdom är att arbetsmarknadsutbildning tycks fungera bättre om den kombineras med andra åtgärder såsom jobbsökaraktiviteter, förmedlingsservice och subventionerad sysselsättning.
OECD betonar att arbetsmarknadsutbildning för ungdomar måste ses i samband med mer generell utbildningspolitik. Det betonas också att det behövs mer studier av kursinriktning och kurslängd samt långa uppföljningsperioder för att värdera de långsiktiga effekterna av utbildningen. Vidare påpekas att de positiva effekterna på individnivå genomgående är blygsamma. Inkomstökningar tycks främst bestå av ett ökat antal arbetade timmar, snarare än en ökning av timlönen. Det vill säga utbild-ningen har en rekryterande effekt snarare än en produktivitets-höjande effekt.
10.3Utbildningsanordnare i andra länder
USA
Arbetsmarknadsutbildning i USA riktas främst till de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Inkomster under miniminivå utgör ofta en förutsättning för att få tillgång till utbildningen. För några år sedan genomfördes en välfärdsreform som har inneburit förändrade villkor för grupper som levt i mångårigt socialbidrags-beroende. Bidragsnivån sänktes och personerna vara tvungna att ta ett arbete. I samband med reformen började även amerikanska beslutsfattare ställa höga krav på utbildningsanordnare. System där ersättning kopplas till uppnådda resultat har ökat i omfattning. Det resultatbaserade ersättningssystemet har främst används för åtgärder riktade till personer med inkomster under miniminivå.
År 1982 införde USA det så kallade Job Training Partnership Act (JTPA) som är ett åtgärdssystem orienterat mot privat sektor.4 JTPA är ett nationellt program, men förvaltningen är offentlig på delstatlig nivå tillsammans med det lokala näringslivet som iden-tifierar utbildningsbehov och ansvarar för programmen. Adminis-trationen av de
4 Genom att man hösten 1998 tog beslut om en ny lag (Work Force Investment Act) för arbetsmarknadspolitiken, kommer JTPA att upphöra helt from den 1 juli 2000. Den nya lagen innehåller dock de centrala elementen i JTPA.
| Ds 2000:38 | Några internationella erfarenheter 287 |
ekonomiska resurserna sköts lokalt av så kallade Service Delivery Areas (SDA), medan Private Industry Councils (PIC) har hand om den lokala översynen. I de senare ingår repre-sentanter för arbetsgivarna (som också är ordförande), fackförenin-garna, arbetsförmedling och andra lokala myndigheter. PIC startar och övervakar de lokala programmen som genomförs av offentliga och privata utbildningsanordnare. Anordnarna får betalt efter re-sultat. Det är näringslivets lokala behov som dominerar vilken ut-bildning som ges. Listan på de typer av utbildningsprogram som omfattas och därmed stöds av lagen om JTPA är lång. Några exempel är yrkesrådgivning, placering i arbetslivet, stödundervis-ning, utbildning på arbetsplatsen samt skräddarsydda yrkesutbild-ningar för särskilda branscher eller företag (Donahue, 1992).
Arbetsmarknadsdepartementet (Department of Labor, DOL) har beräknat olika typer av så kallade prestationsnormer för olika JTPA- program. En prestationsnorm är ett lägsta krav på utfall för ett enskilt program och grupp av deltagare. Det är upp till SDAs och PICs, att utforma lokala program som har möjlighet att nå de uppsatta normerna. Av de medel som tilldelas delstaterna, avsätts en lokal pott till belöning för de SDAs som överträffar målen samt en särskild pott som utgår som stöd för de som inte når målen.5 Det finns vissa inskränkningar i budgetfördelningen, som exempel-vis att en viss del av resurserna skall gå till utbildning av ung-domar, socialbidragstagare och andra svaga grupper (Donahue, 1992). Det grundläggande syftet med prestationsnormer uppges bland annat vara att skapa incitament för de lokala programadmi-nistratörerna att driva verksamheten på ett effektivt sätt. Vidare anses normerna förstärka deltagarnas möjligheter att få arbete efter åtgärden.
Ett problem med ersättningen som beror på det resultat som anordnarna uppnår, är att finna rimliga utfallsmått. Prestationsnormerna identifieras och sätts på federal nivå, men PICs och SDAs ansvarar för att normerna implementeras och anpassas till lokala villkor.6 På nationell nivå används en mängd olika utfalls-mått (DOL 1999). Måtten varierar med avseende på program, utfallsperiod och individernas bakgrund (exempelvis vuxna, ung-domar, äldre, personer
5Sanktioner det första året innebär ingen bonus samt viss hjälp av lokala myndigheter. Misslyckas SDAs med att nå målet även det andra året skall SDAs organiseras om, vilket kan innebära att anställda förlorar sina jobb.
6På delstatlig nivå kan man etablera ytterligare prestationsnormer utöver de nationella, bestämma hur stor del av potten som skall gå till bonus, utveckla riktlinjer för sanktioner med mera.
| 288 Några internationella erfarenheter | Ds 2000:38 |
som tvingats lämna sitt arbete på grund av nedskärningar). Arbete för vuxna avser andel deltagare som under den 13:e veckan efter kursslut är anställda (minst 20 timmar per vecka). För ungdomar gäller andelen (exkl. personer som har stan-nat i skolan samt personer som gått tillbaka till skolan) som får ett icke subventionerat arbete (minst 20 timmar per vecka). Utfallet mäts såväl i direkt anslutning till programslut som en längre period efter programmet. Utfallsmåtten avser dock även löneut-veckling, lönenivå, förändring i hjälpbehov och mått på kom-petensutveckling i form av exempelvis uppnådda diplom. Den nationella normen för andel i arbete varierade budgetåret 1998/ 1999 mellan 45 procent för ungdomar till 73 procent för personer som blivit arbetslösa vid nedskärningar.
Arbetsmarknadsdepartementet har även utarbetat riktlinjer för bonus som också varierar mellan olika program (DOL 1999). En första bonus betalas ut till SDAs om minst 65 procent av deltagarna i programmen har svag bakgrund (på basis av inkomster). Vidare måste alla nationella prestationsmått utnyttjas på lokala nivå. Under förutsättning att 65-procentsvillkoret är uppfyllt, betalas ytterligare en bonus ut till SDA om resultaten överstiger alla prestationsnormer. Det finns också kriterier för när ett SDA skall anses ha misslyckats.
Ett annat problem som ofta nämns i samband med prestationsnormer är att programadministratörerna väljer sökande som de tror har störst chans att lyckas med programmet, creaming. Det vill säga det finns en trade-off mellan rättvisa och effektivitet. För att fastställa om det verkligen finns en sådan konflikt måste man undersöka sambandet mellan individernas kunskapsnivå före utbildningen och utbildningens effekt (Heckman m.fl. 1999). Creaming innebär att programadministratörer styr resurser från de mest behövande till personer som har relativt sett större chans att få arbete oavsett om de senare drar nytta av utbildningen eller inte. Den amerikanska utvärderingsforskningen har inte funnit några tydliga belägg för creaming. I stället tycks det vara ett traditionellt problem med självselektion, det vill säga att personer som skulle klara sig utan programmet själva söker sig till det (Heckman m.fl. 1999). Det finns studier som visar att utbildningscenter snarare favoriserar svåra grupper vid urval till utbildningsprogram. Ameri-kanska forskare argumenterar att det finns politiska incitament att underlätta för personer med låga inkomster att få tillgång till programmet.
| Ds 2000:38 | Några internationella erfarenheter 289 |
Job Corps är ett annat amerikanskt program som främst inne-bär stödundervisning och yrkesutbildning för grupper med låga in-komster, företrädesvis ungdomar. Även detta program drivs på kontraktsbasis med prestationsbaserade ersättningar. En viktig skillnad mot JTPA är emellertid att programadministratörer i Job Corps inte har kontroll över rekryteringen av deltagare. Detta in-nebär att anordnarna konkurrerar om kontrakt på basis av hur ef-fektivt de arbetar med svaga grupper. Programmet har haft nega-tiva effekter på kort sikt, det vill säga personer som deltagit i pro-grammet arbetar i mindre utsträckning och tjänar mindre än dem som ej deltagit. Långsiktiga bedömningar tyder dock på att personer som genomgått Job Corps arbetar mer, tjänar mer och är mindre beroende av socialbidrag än personer som inte deltagit (Donahue, 1992).
Storbritannien
År 1998 genomförde Storbritannien en omdirigering av arbetsmarknadspolitiken mot ett tydligare fokus på att förbättra arbets-lösas anställningsbarhet och att få dem i arbete. Än så länge har satsningen koncentrerats till arbetslösa ungdomar i åldrarna 18-24 samt vuxna långtidsarbetslösa äldre än 25 år. För ungdomar gäller, som ett första steg mot ett arbete, hjälp att söka jobb samt intensi-fierad vägledning. Om ungdomarna inte får ett reguljärt arbete er-bjuds de i ett andra steg bland annat utbildning (Full Time Educa-tion and Training Option). Målet med utbildningen är att ungdo-marna skall nå en viss förutbestämd kunskapsnivå som mäts genom särskilda yrkes- och kunskapstester (NVQ och GNVQ). Varje deltagare i en utbildning skall ha en individuell utbildnings-plan med tydliga yrkesmål och information om vilka utbildningar som krävs för att nå målen. Ett alternativt program är inriktat på intensiv hjälp att söka arbete med kurser i att skriva ansökningar, intervjuteknik och praktik på en arbetsplats (Environment Task Force och Voluntary Sector Option).
I Storbritannien har lokala Training and Enterprise Councils (TEC) ansvaret för arbetsmarknadsutbildning och vissa sysselsättningsskapande program. Varje TEC upphandlar i sin tur pro-grammen av olika privata och offentliga anordnare. Ersättningen till anordnarna varierar med avseende på bland annat utfall efter programmet. Det
| 290 Några internationella erfarenheter | Ds 2000:38 |
brittiska ersättningssystemet har inga fastställda prestationsnormer. I stället utgår ersättning per deltagare som klarar ett visst moment eller når särskilda mål i utbildningsplanen och för hur stor andel som får arbete efter programmet. Betal-ningen är uppdelad i olika delkomponenter där utfallet är en kom-ponent. Beträffande utbildning, får anordnarna ersättning för utfall som mäts både i termer av arbete efter utbildning och särskilda kunskapsmål.7 Anordnarna får även ersättning för varje individ som deltar i ett program, det vill säga en rekryteringsersättning.8 Den komponent som ger mest, procentuellt sett, är att en individ deltar i ett program. Den relativa procentuella fördelningen sätts på nationell nivå, medan de lokala TECs beslutar om ersättnings-nivåer till anordnarna. Det finns ingen nationell standard för ersättningsnivåer.
Den ekonomiska ersättningen i det brittiska systemet utgår per deltagare och moment, vilket innebär att det inte krävs några komplicerade beräkningar av utfallsmått. En annan fördel är att det inte finns några incitament för anordnarna att välja de delta-gare som har störst möjlighet att klara sig utan programmet. På sikt kan det systemet till och med skapa incitament för nya anord-nare att etablera sig på marknaden och arbeta med personer med låga inkomster (en del av ersättningen beror av rekrytering). En nackdel är, enligt berörda anordnare, att det kräver mycket pappersarbete genom att alla deltagarmoment skall dokumenteras och signeras på flera håll.9 En annan nackdel är att den relativt låga ersättningen (10 procent) för att en deltagare erhåller ett arbete inte ger anordnarna tillräckliga starka incitament att följa upp deltagaren efter utbildning.10
Australien
Även i Australien används ett resultatbaserat ersättningssystem. Systemet fick stort genomslag år 1994 i samband med att arbetsmarknadsmyndigheten avvecklades och ersattes av ett nätverk av programadministratörer som tillhandahåller förmedlingstjänster och
7Betalning för arbete utgår om deltagaren erhåller ett reguljärt arbete (inte nödvändigtvis i omedelbar anslutning till programslut) eller startar eget. Ett arbete ska pågå minst 16 timmar per vecka under 13 veckor. Betalning för att deltagaren uppnått en viss kunskapsnivå (NVQ) utgår endast för yrkesut-bildning.
8För att anordnaren skall få rekryteringsersättning måste deltagaren ha en utbildningsplan.
9Tjänstemän på arbetsmarknads- och utbildningsdepartementet anser inte att kritiken är relevant, då noggrann hantering av skattemedel kräver noggrann dokumentering.
10Arbetsmarknads- och utbildningsdepartementet planerar att ändra procent-satserna för att ge starkare incitament att få deltagare i arbete efter utbildning.
| Ds 2000:38 | Några internationella erfarenheter 291 |
olika program. All verksamhet bedrivs på kontraktsbasis av programadministratörer som kan vara privata och offentliga före-tag, kommunal och statlig förvaltning samt ideella organisationer (OECD 1997). Somliga programadministratörer tillhandahåller vissa tjänster för alla grupper av personer, medan andra koncen-trerar sig på tjänster för särskilda grupper, som exempelvis lång-tidsarbetslösa. Ersättning utgår efter typ av tjänst och beror av både rekrytering av deltagare och arbete efter programmet. Nor-mer för ersättning fastställs på nationell nivå.
Alla arbetssökande kommer till programanordnarna via en nationell offentlig organisation som ansvarar för all offentlig service från olika departementsområden. Myndigheten tar emot de arbetssökande som registreras och klassificeras efter åtgärdsbehov. Det australiensiska arbetsmarknads- och utbildningsdepartementet ansvarar för hela upphandlingsprocessen.
| 292 Förslag och rekommendationer | Ds 2000:38 |
11 Förslag och rekommendationer
Inledningsvis vill arbetsgruppen framhålla att många av de förbättringar av arbetsmarknadsutbildningens innehåll och genomförande som bör uppnås kan ske inom nuvarande organisation. Arbetsgruppen anser inte att det behöver inrättas en ny enhet eller myndighet med ansvar för den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen.
11.1Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
Renodling
Arbetsgruppens utgångspunkt är att arbetsmarknadsutbildningen skall renodlas, den skall främst vara yrkesinriktad, vara anpassad till en tydlig efterfrågan på arbetsmarknaden och göra att deltagarna snabbt kommer in på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen har fått ta på sig uppgifter som den inte har varit avsedd för, i synnerhet under den djupa låg-konjunkturen i början på 1990-talet. För deltagare och arbetsgivare är det viktigt att yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning har hög kvalitet och status.
Inte långa utbildningar
En deltagare skall inte överutbildas utan erhålla tillräckligt med yrkeskompetens för att arbetsgivare skall vara villiga att anställa. Den kvalificerade yrkeskompetensen kan också byggas upp på arbetsplatsen i nära samarbete med kompetenta arbetskamrater. Längre kvalificerade yrkesutbildningar och grundläggande teore-tiska utbildningar bör genomföras i det reguljära utbildnings-väsendet.
Arbetsmarknadsutbildningarna som leder till arbete bör inte vara för långa eftersom förutsättningarna på arbetsmarknaden snabbt förändras. Dessutom tar processen att planera, upphandla, rekrytera
| Ds 2000:38 | Förslag och rekommendationer 293 |
och genomföra arbetsmarknadsutbildningar ofta flera månader. Informationen skall föras genom många led i kedjan. Det kan vara fråga om tider på ett år eller längre innan den kompetens som en arbetsgivare en gång efterfrågade finns tillgänglig. Under tiden som utbildningen genomförs kan företagens efterfrågebehov ha försvunnit eller andra behov uppstått som inte stämmer överens med det behov som låg till grund för utformningen av utbildningen. Det är viktigt att finna metoder som kan korta processen eller på annat sätt göra den möjlig att anpassa till ändrade förutsättningar.
11.2Förberedande utbildning leder inte vidare till yrkesinriktad - allt bör inte kallas för utbildning
Ett grundläggande motiv för de förberedande arbetsmarknadsutbildningarna är att de skall motivera och förbereda deltagarna att gå vidare till en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. En mycket liten andel - mindre än 10 procent - går vidare till en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning inom ett halvår. Av dem som gått en förberedande utbildning och befann sig i ny arbetsmarknadsutbildning 1999 var två tredjedelar återigen i en förberedande utbildning. Detta tyder på att många personer cirkulerar mellan enklare utbildningar som inte leder till arbete.
Många av de förberedande kurserna syftar till att höja självförtroendet hos deltagarna eller orientera dem om möjligheterna med yrkesutbildning. Arbetsgruppen menar att också detta faktum talar för en renodling av arbets-marknadsutbildningen. Flera av de utbildningsinslag som idag ligger i begreppet förberedande utbildning borde hellre betraktas som intensifierad vägledning eller annan orienterande insats och inte som arbetsmarknadsutbildning. Dessa insatser kan upphandlas eller bedrivas inom ramen för förmedlingens verksamhet av personal med särskild kompetens. Kurser som skall höja motivationen eller självförtroendet kan organiseras som seminarieverksamhet, gruppaktiviteter eller intensifierad individuell service.
Vissa delar av förberedande utbildningar bör lämpligen kunna ingå som särskilda kursmoment i den yrkesinriktade utbildningen. Detta kan ske i början av den yrkesinriktade utbildningen eller pågå parallellt med
| 294 Förslag och rekommendationer | Ds 2000:38 |
den yrkesinriktade. Yrkessvenska bör till exempel kunna pågå parallellt med yrkesutbildningen eller inte-greras med kvalificerad praktik eller arbetsplatsförlagd utbildning.
Enligt arbetsgruppens mening bör mer av de förberedande teoretiska inslagen bedrivas inom ramen för det reguljära utbildningsväsendet och skall inte särskilt upphandlas som arbetsmarknadsutbildning. Detta förutsätter dock att möjligheter till successiv antagning av deltagare under terminen i det reguljära systemet förbättras. Ett nära samarbete mellan förmedlingen och komvux behövs.
11.3Utnyttja möjligheterna till otraditionella yrkesval.
”Arbetsmarknadsmyndigheterna skall verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad”. (Förordning 1987:405, 7§) Det är en portal-paragraf som skall vara vägledande i arbetet med de olika arbets-marknadspolitiska programmen. Därför finns inte några särskilda föreskrifter eller allmänna råd för hur just arbetsmarknads-utbildningen skall utnyttjas i detta syfte. Utbildning är i sig något som kan bidra till värderingsförskjutningar hos deltagaren. Det är därför viktigt att arbetsmarknadsutbildningen används som ett aktivt instrument för att bidra till att arbetsmarknaden blir mindre könsuppdelad.
Arbetsgruppen konstaterar att kvinnor tycks vara mer beredda än män att välja arbetsmarknadsutbildningar som leder till arbeten i yrken där det andra könet dominerar, det gäller framför allt inom teknik-, data- och ingenjörsarbete, även om man även inom dessa kan se en tendens till att kvinnorna mer än männen arbetar med administrativa uppgifter. Det är svårare att få män att välja vårdutbildningar. Värderingar grundläggs tidigare i livet. Sannolikt spelar lönerelationer också en roll i sammanhanget.
Sett i relation till antalet sysselsatta inom olika yrken kan arbetsmarknadsutbildningen dock endast marginellt påverka könsfördelningen. Detta skall inte hindra att platsförmedlare och vägledare
| Ds 2000:38 | Förslag och rekommendationer 295 |
arbetar för att få arbetssökande män och kvinnor att välja mindre traditionellt. I mötet med den arbetssökande skall det finnas en medvetenhet om frågan. Den bör därför tas upp också i vidareutbildning av förmedlingspersonalen.
Sättet att presentera utbildningarna spelar roll - mindre teknikfokusering och mer kompetensorientering i beskrivningen kan locka fler kvinnor. I förfrågningsunderlag inför upphandling av utbildningar bör det framgå att utbildningarna skall vara anpassade till kvinnors och mäns förutsättningar. I vissa teknik- och datautbildningar har försök gjorts med enbart kvinnliga deltagare. Förkunskapsprov kan visa på att pedagogiska metoder och kurslängder kan behöva anpassas. Erfarenheter inom brytprojekten skall spridas inom organisationen. Förmedlingar som i sina verksamhetsplaner har tagit med målet om en jämnare könsfördelning i programmen når ett bättre resultat i detta avseende.
Arbetsgruppen föreslår inga nya centrala målformuleringar för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden med hjälp av arbetsmarknadsutbildning. Dessa framgår redan av förordningar och senast av budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1) där ett av fem effektmål för arbetsmarknadspolitiken och AMV är jämställdhet mellan könen. Det finns riktlinjer utarbetade inom AMV för hur arbetet skall bedrivas och det pågår för närvarande en översyn av dem. Arbetsgruppen vill betona vikten av ett tydligt budskap i organisationen. Det konkreta arbetet sker ute på de lokala kontoren i handläggarnas möten och kontakter med arbetsgivare och arbetssökande. Lokala konkreta verksamhets-planer för arbetet med att bredda kvinnors och mäns arbets-marknad bör utarbetas och följas upp. Det räcker inte med att övertyga en sökande att välja en otraditionell yrkesinriktning, personen bör också därefter ha ett arbete inom utbildningsyrket.
| 296 Förslag och rekommendationer | Ds 2000:38 |
11.4Studiefinansieringen bör ses i vidare perspektiv
Arbetsgruppen konstaterar att studiefinansieringsvillkoren är starkt styrande för vilken utbildning som många arbetslösa föredrar att delta i. Detta kan medföra snedvridningar. I samma kurser inom det reguljära utbildningsväsendet på både gymnasie- och högskolenivå finns det elever som bekostar sina studier med studiemedel och andra som finansierar dem med utbildnings-bidrag. Ur ett individuellt perspektiv kan detta betraktas som orättvist men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan det ändå innebära en effektiv insats. Den beslutade studiemedelsreformen bidrar till att minska skillnaderna mellan olika studerandegrupper. Arbetsgruppen anser dock att skillnaderna vad gäller studie-finansiering kan leda till icke önskvärda individuella utbildningsbeslut. Det är därför angeläget, enligt arbetsgruppen, att berörda departement tillsammans ser över hur de olika studie-finansierings- systemen förhåller sig inbördes.
11.5Kompensation för ökade kostnader
Det kan vara svårt att rekrytera personer till en arbetsmarknadsutbildning om deltagarna åsamkas ökade kostnader för resor, uppehälle etc under utbildningstiden. För närvarande är det ett beslut av en enskild arbetsförmedling som avgör i vilken grad individuella kostnader skall kompenseras. Besluten kan således variera mellan förmedlingskontor. Arbetsgruppen föreslår infö-rande av mer enhetliga regler för kompensation av ökade kost-nader.
Däremot anser arbetsgruppen inte att utbildningsbidraget skall höjas eller att premier skall införas för att stimulera till utbildning. Goda utsikter för en deltagare att få ett arbete efter en yrkes-inriktad arbetsmarknadsutbildning, som signalerar hög kvalitet, kan påverka individens villighet att ta på sig ökade kostnader.
| Ds 2000:38 | Förslag och rekommendationer 297 |
Normalt ingår i kurskostnaden deltagares första prov för certifikat, om sådant krävs efter genomgången utbildning. Arbetsgruppen vill inte föreslå hur kostnaderna för eventuella omprov skall regleras. Utgångspunkten bör dock vara att kostnaden för omprov endast ersätts i undantagsfall.
11.6Förhandling om kostnadsdelning
Arbetsgruppen anser att det behövs tydligare riktlinjer för när AF/LAN kan och bör förhandla om att dela på kostnader för en arbetsmarknadsutbildning. I 12§ Förordningen (1998:1784) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter står det att ”utbildning enligt denna förordning upphandlas av länsarbetsnämnd eller andra aktörer”. Regeln kom till genom att det fanns ett behov att samarbeta med framförallt trygghetsfonderna. Regeln medger dock att ett enskilt företag köper en kurs för arbetslösa personer och AF står för utbildningsbidrag.
Arbetsgruppen menar att det är viktigt att AF utnyttjar möjligheten till förhandling om kostnadsdelning i större utsträck-ning, i synnerhet när arbetsgivare medverkar vid utformningen av utbildningen. Med tydliga riktlinjer minskar möjligheterna för företag att spela ut län eller förmedlingskontor mot varandra. EU-regler anger till exempel särskilda högsta stödnivåer för företagsspecifik respektive generell utbildning. Arbetsmarknads-utbildning skall alltid vara ett stöd till arbetssökande för att höja deras konkurrenskraft och inte ett stöd till företaget.
11.7Arbetsmarknadsutbildning bör inte vara förstahandsåtgärd
Arbetslösa personer som inte har en svag ställning på arbetsmarknaden skall först och främst erbjudas platsförmedlingsservice. Särskilda jobbsökaraktiviteter bör få en större del av servicen. Andra kan behöva intensifierad vägledning. De som är studie-motiverade skall i första hand gå vidare till det reguljära utbild-ningsväsendet. Detta innebär ett effektivare resursutnyttjande, eftersom det blir mer resurser över till personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.
| 298 Förslag och rekommendationer | Ds 2000:38 |
Tillväxtmålet har medfört att många länsarbetsnämnder numera noggrant undersöker de tänkbara deltagarnas inställning till en arbetsmarknadsutbildning. Arbetsgruppen har sett flera exempel på rekrytering via test och personliga intervjuer. Ibland har arbetsgivare varit med och bestämt vilka som är aktuella för utbildningen. Arbetsgruppen anser att arbetsmarknadsutbildning endast skall erbjudas till de personer som inte kan få ett arbete utan utbildningen.
11.8Företagsinriktat arbetssätt viktigt
Förmedlingen skall arbeta företagsinriktat och det arbetet skall ta i anspråk en stor del av förmedlarnas arbetstid. Detta arbetssätt förutsätter att förmedlarna utvecklar goda kunskaper om olika yrkesområden både i termer av utbildningsinnehåll och efterfrågeförhållanden. Kunskapen byggs upp i det nära samarbetet med arbetsplatserna, det vill säga med arbetsgivare och anställda på den lokala arbetsmarknaden.
Det företagsinriktade arbetssättet är kärnan i en ny fram-gångsrik verksamhet som har byggts upp på flera förmedlingar runtom i landet. Förmedlarna har på dessa kontor en direkt koppling mellan arbetsmarknadsutbildning och arbete samtidigt som arbetssättet skapar naturliga mötesplatser för arbetsgivarna i regionen. Genom schemalagda företagskontakter får förmedlingen information som inte bara handlar om utbildning utan också om näringslivets problem och kompetensförsörjning. Detta leder i sin tur till att arbetsförmedlarna får god kännedom om den lokala arbetsmarknaden och företagens rekryteringsbehov på längre sikt. Förmedlingen blir ett naturligt centrum för arbetslösa personer som aktivt söker arbete, för anställda som vill byta arbete och för det lokala näringslivet som söker arbetskraft.
Arbetsgruppen konstaterar att arbetsgivares och de fackliga företrädarnas engagemang i utbildningarna är av avgörande betydelse för resultatet. Vi förordar ett aktivt förmedlingsarbete med avseende på företagskontakter och kartläggning av individens intresse för
| Ds 2000:38 | Förslag och rekommendationer 299 |
yrkesutbildning. Detta kan kräva omorganisation av förmedlingens verksamhet i riktning mot särskild personal som arbetar företagsinriktat och med kartläggning av individernas behov. Verksamheten kan till exempel samlas i ett praktik- och utbildningscenter.
11.9Kontakter mellan förmedlingen och deltagare viktigt
Det är viktigt att kontakterna mellan elever i arbetsmarknadsutbildning och arbetsmarknaden vidmakthålls under utbildnings-tiden. Förmedlarens kontakter med en deltagare får inte upphöra efter anvisning till utbildning för att återupptas den dag deltagaren har avslutat sin utbildning. Inte minst viktigt är att personer med dåligt självförtroende får stöd inledningsvis under utbildningen. Arbetsgruppen anser att jobbsökaraktiviteterna måste vara mer omfattande under kursen och framför allt i samband med kursslut än de är idag.
11.10Mer samverkan mellan kommunens och förmedlingens vägledare
Framväxten av olika utbildningsformer som erbjuder liknande eller samma utbildningar kräver nära samarbete mellan myndigheter på lokal nivå för att samordna och samplanera den enskilde deltagarens utbildningsmöjligheter. Betydelsen av studie- och yrkesvägledningen ökar. Den individuella studieplanen som utarbetas i samråd mellan den enskilde och studie- och yrkesväg-ledaren i kommunala utbildningen bör så långt det är möjligt samordnas med den individuella handlingsplan som utarbetas vid arbetsförmedlingen. Målet bör vara att uppnå ett gemensamt synsätt på utbildnings- och yrkesval mellan den enskilde individen, AF:s respektive kommunens vägledare. Planering av långa sammanhängande utbildningssekvenser med olika huvudmän får inte vara alltför låst. Individens intresse för utbildning eller yrkesinriktning kan förändras efter en utvecklande längre förberedande utbildning på gymnasial nivå.
| 300 Förslag och rekommendationer | Ds 2000:38 |
Det är viktigt att vägledningen utgår från den sökandes intresse, förutsättningar och arbetsmarknad och medverkar till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Redan i motivations- och rekryteringsfasen måste en deltagare garanteras arbetsformer och en uppläggning som är anpassad efter individens förutsättningar och behov.
11.11Mer flexibel uppläggning av utbildningen
Arbetsmarknadsutbildningen organiseras vanligen som en heltidsutbildning på dagtid. Det passar inte alla. Till exempel kan deltidsarbetslösa, varav de flesta är kvinnor, ha behov av en mer flexibel uppläggning av studietiden. För andra kan det bli ett alltför stort steg att ta från en sysslolöshet till en heltidsutbildning. Man kan vilja studera i sin egen takt, exempelvis på deltid i form av kortare moduler, som kan varvas med praktik eller arbete. Utbildningsmöjligheter måste också kunna erbjudas på kvällar och helger och i form av distansutbildning för dem som så önskar för att slippa långa resor.
Det är viktigt att tillvarata möjligheterna till IT-baserad undervisning. Tekniken erbjuder stora förändringar av utbildningsmöjligheterna, både i form av flexibelt lärande och distansutbildning. Detta underlättar inte minst för de personer som har svårt att resa långt till en annan ort för att delta i en utbildning. Arbetsgruppen har vidare vid sina besök på för-medlingar fått bekräftat vikten av att de pedagogiska metoderna anpassas till olika deltagares bakgrund. Det är också viktigt att förmedlingen håller en god kontakt under kursens inledning med dem som har dåligt självförtroende.
11.12Den offentliga upphandlingen
Förfrågningsunderlaget
Förfrågningsunderlaget och dess kravspecifikation är centrala komponenter i all upphandling. Förfrågningsunderlaget skall innehålla all information som krävs för att en utbildnings-anordnare skall kunna lämna anbud på att genomföra en arbetsmarknadsutbildning. När
| Ds 2000:38 | Förslag och rekommendationer 301 |
förfrågningsunderlaget har offentliggjorts går det inte att ändra utbildningens innehåll och inriktning eller kräva större flexibilitet än vad som anges i underlaget. Det krävs därför hög kompetens för att utforma affärsmässiga förfrågningsunderlag.
Arbetsgruppen anser att den upphandlande enheten i många fall bättre borde utnyttja de möjligheter till flexibilitet som ges inom ramen för Lagen om offentlig upphandling (LOU). Vi menar att onödiga ”skall-krav” alltför ofta ingår i en kravspecifikation. Nackdelen är att detta kan medföra att anbud med intressanta nya utbildningar inte kan antas. Om det däremot av förfrågningsunderlaget framgår att AF/LAN vill ha möjligheter att justera kursinriktning och innehåll, skapas utrymme för förändringar av utbildningarna när förutsättningarna på arbetsmarknaden förändras. Ett snävt förfrågningsunderlag ger utbildningar som inte kan ändras, vilket kan leda till att deltagarna inte får arbete efter utbildningen.
Kunskapsmål viktigare än utbildningens innehåll
Arbetsgruppens intryck är bland annat att utbildningens innehåll och inriktning specificeras mycket noggrant. Ibland anges antal timmar för varje kursmoment Det är viktigare att fokusera på målet med deltagarnas utbildning än att ange utbildningens innehåll. Arbetsgruppen anser att målen för den yrkesinriktade utbildningen skall utformas som särskilda individuella utbild-ningsmål med delmål under utbildningens gång. Detta ger anbuds-givare möjligheter att komma med egna förslag om hur utbildningen kan läggas upp. Kartläggningen av individuella utbildningsmålen kan handlas upp eller genomföras av förmedlare med särskild kompetens.
Utbildningsmål kan till exempel formuleras i termer av att deltagare efter avslutad utbildning skall kunna programmera i ett visst program, självständigt kunna installera.., ha erhållit en viss certifiering, etc. Delmål och slutmål kan säkerställas genom särskilda kunskapsprov under och i slutet av en utbildning. Utnyttjandet av utbildningsmål sätter yrkeskunskaperna i fokus och kan förstärka arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska profil.
| 302 Förslag och rekommendationer | Ds 2000:38 |
Organisation och genomförande
Den upphandlade yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen skall överensstämma med arbetsmarknadens behov av yrkes-utbildad arbetskraft. Marknadsefterfrågan styr innehållet i den upphandlade utbildningen. Därför är det viktigt att all tillgänglig kunskap används för att bedöma behoven. Inför varje upphandling - i vart fall när det gäller utbildningsinriktningar som inte prövats förut - kan exempelvis en upphandlingsgrupp sättas ihop i syfte att samla all information och kunskap som krävs för att genomföra en professionell upphandling. Gruppen bör bestå av personer med särskild juridisk, teknisk, pedagogisk och affärsmässig kompetens. Gruppen kan samla in information från branschexperter, arbetsgivare, fackliga organisationer och förmedlare som arbetar nära företagen. Under denna beredningsfas skall underlaget i enlighet med sekretessbestämmelser inte komma till bransch-företrädarnas kännedom.
Erfarenheterna av det nationella IT-programmet (SwIT) visar också vikten av att en person känner ansvaret för så många led i processen som möjligt, från identifiering av kompetensbehov till anställningen efter utbildningen. Denna funktion är normalt förmedlingens ansvar men funktionen kan också upphandlas.
Förenklad upphandling ger rätt att förhandla med en eller flera anbudsgivare. Arbetsgruppen konstaterar att denna möjlighet sällan utnyttjas. Förhandlingarna kräver särskilt kvalificerad personal. Erfarenheterna av SwIT tyder på att sådana förhand-lingar kan medföra prissänkningar.
Upptagningsområdet bör vara större än ett län
Ett län är i vissa fall ett för litet upptagningsområde för att en utbildning skall komma till stånd. Tillräckligt många arbetssökande finns kanske inte anmälda vid länets förmedlingar. En ökad samverkan mellan länen förstärker möjligheterna att upphandla yrkesutbildningar som är viktiga ur ett nationellt eller regionalt perspektiv, men som annars inte skulle komma till stånd. Samarbetet över länsgränser måste förbättras och förstärkas för en nationell effektiv arbetsmarknadsutbildning.
Vikten av ökad samverkan blir tydlig när det gäller möjligheterna att utnyttja högskolan som utbildningsanordnare. Kortare utbildningar
| Ds 2000:38 | Förslag och rekommendationer 303 |
med riksrekrytering skulle leda till ökad administrativ effektivitet. Samordning och riksrekrytering skulle kunna göra det möjligt att lättare än i dag hitta de universitet och högskolor som har ett varierat utbud och speciella kompetenser.
Vikten av att förmedlarnas registrering av de sökandes bak-grund är av god kvalitet ökar om rekryteringsområdet vidgas.
Färre län kan sköta upphandlingen
Arbetsgruppen anser att upphandlingen bör koncentreras till färre län än idag. Inom vissa yrkesområden kan dessutom upphandlingen koncentreras till en enda nationellt upphandlande enhet. Erfarenheterna av SwIT visar att det är effektivt att inom vissa avgränsade yrkesområden föra samman upphandlings-funktioner för yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Detta säkerställer hög kompetens inom olika yrkesområden, effekti-viserar användningen av samhällets resurser och kan på sikt leda till träffsäkra utbildningar.
AMS juridiska och tekniska stöd till upphandlarna bör förstärkas. En koncentration av upphandlingen kan kräva omdisponeringar av resurser och personal.
11.13Ingen statlig certifiering av yrkeskunskaper
Certifiering avser en granskning av individens kunskaper i förhållande till stipulerade normer. Inom de områden där informella krav ställs på yrkesfärdigheter utges ofta kompetens-bekräftelser, i form av certifikat eller yrkesbevis, av bransch-organisationer eller yrkesnämnder.
Arbetsgruppen har försökt få en bild av den kvalitetssäkring av yrkesfärdigheter som ges i samband med arbetsmarknads-utbildning. Det visar sig att bilden är mycket splittrad. Arbets-gruppens uppfattning är att arbetsmarknaden kan lösa behoven av att verifiera kunskaper från utbildningar som inte har vedertagna betygssystem eller särskilda yrkesbevis. Kunskaper som krävs för att utföra olika arbetsuppgifter omvärderas. På en dynamisk arbetsmarknad är det svårt att på central nivå utfärda certifikat för yrkeskunskaper. En risk med ett statligt system för certifiering av yrkesfärdigheter erhållna i arbetsmarknadsutbildning är att systemet blir stelt och att utbildningarna inte anpassas efter arbetsmarknadens behov i tillräcklig utsträckning.
| 304 Förslag och rekommendationer | Ds 2000:38 |
11.14Pröva resultatberoende ersättning till anordnare
Upphandlingen av arbetsmarknadsutbildning genomförs under förutsättningar som gäller för en affärsmässig verksamhet. Det är dock många led i kedjan som måste fungera, från att identifiera vilka yrkeskompetenser som efterfrågas till det att en utbildad person med rätt kompetens har fått arbete.
Enligt arbetsgruppen är nästa steg i affärsmässigheten att pröva att relatera betalningen för utbildningen till utfallet. Det kan ses som ett sätt att korta avståndet i kedjan. Ett sådant system ger utbildningsanordnarna incitament att utforma träffsäkra utbildningar som efterfrågas på arbetsmarknaden. Detta kan genomföras på flera sätt. Ett är att koppla en bonus till hur stor andel av deltagarna som har arbete efter utbildningen. Ett annat är att koppla betalningen till individuella kunskapsmål som i sin tur kan delas upp i delmål under utbildningen. Fördelen med kunskapsmål är att utbildningens kompetenshöjande funktion står i fokus samtidigt som utbildningsanordnaren kan koncentrera sig på att utveckla pedagogiska metoder för utbildning av arbetslösa.
Förslaget får inte medföra att svagare individer sorteras bort. Arbetsgruppen anser att den risken kan undvikas. Till exempel kan ersättningen vara relativt sett högre för grupper eller individer med svag bakgrund för att ge incitament för anordnarna att bygga upp särskild kompetens för dem.
11.15Regionala samverkansorganens roll bör bli tydligare
Regionala och lokala samverkansorgan med arbetsmarknadens parter, utbildningsinstitutioner och andra organisationer är avsedda att bland annat vara viktiga mötesplatser för överväganden om utvecklingstendenser och kompetensbehov. Arbetsgruppens intryck av länsbesöken är att det är svårt att idag se hur de olika regionala samordningsorganen kan vara tillräckligt konkreta i termer av kartläggningar av arbetsmarknadsbehov. De bästa kartläggningarna kommer fram i de nära kontinuerliga kontakterna mellan arbetsförmedlare som jobbar aktivt mot företagen på lokal nivå. Av den redovisning som gjorts av Statskontoret framkommer att rollfördelningen mellan de regionala partnerskapen för tillväxt och de
| Ds 2000:38 | Förslag och rekommendationer 305 |
regionala kompetens-råden bör förtydligas samt att verksamheterna ännu inte funnit sina former. Ett av Statskontorets förslag är att de regionala kompetensråden ska fungera som permanenta arbetsutskott till de regionala partnerskapen, ett annat är att de slås ihop till ett organ. Arbetsgruppen anser att det finns skäl att överväga en sammanslagning.
11.16Uppföljning och utvärdering
Det är viktigt att kontinuerligt utvärdera arbetsmarknads-utbildningens effekter för den enskilda deltagaren och samhällsekonomin i dess helhet. Detta kräver bland annat att data över deltagare kan kombineras med kostnaderna för utbildningen samt att data är av hög kvalitet. Numera utnyttjar många externa användare AMS databaser för att studera utvecklingen på arbetsmarknaden och bedöma effekterna av olika åtgärder. Arbetsgruppen anser därför att det är angeläget att genomföra omfattande kvalitetsgranskningar av de data som finns hos AMS. Dessa skall publiceras löpande.
Kvalificerade utvärderingar förutsätter god kunskap om utvärderingsmetoder. Forskare har visat att olika statistiska metoder kan ge såväl mycket positiva som negativa resultat. Arbetsgruppen anser att kvalificerade utvärderingar av arbets-marknadsutbildning, där resultaten ligger till grund för politiska förändringar skall genomföras av externa bedömare. I det samman-hanget är det viktigt att utvärdera vilka arbetsmarknadspolitiska program som ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är de mest effektiva programmen. Begränsade ekonomiska resurser ger litet utrymme för dyra ineffektiva program för arbetslösa personer.
Enstaka platser utgör omkring 10 procent av alla upphandlade platser. Uppföljningen av dem är för närvarande otillräcklig och olika län har skilda rutiner för detta. Arbetsgruppen föreslår att AMS snarast utvecklar rutiner för rapportering och bearbetning av enstaka platser.
Vaggerydsmodellen är intressant ur många perspektiv. Det saknas dock en systematisk uppföljning av deltagare så att det går att jämföra resultat med andra arbetsmarknadsutbildningar. Arbetsgruppen föreslår en utvärderingsstudie snarast.
| 306 Förslag och rekommendationer | Ds 2000:38 |
11.17Konsekvenser för jämställdheten
Arbetsmarknadsutbildningen skall medverka till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Hela arbetskraftens kompetens skall tas tillvara på bästa sätt. Arbetsgruppen vill betona att arbetsmarknadsutbildningens möjligheter skall utnyttjas för detta. Sett i relation till antalet sysselsatta inom respektive yrke är dock volymen av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen marginell. Några större förändringar med hjälp av arbetsmarknads-utbildningarna kan det därför inte bli.
Den traditionella könsmässiga fördelningen mellan olika yrken avspeglar sig i fördelningen av kvinnor och män på kurser med olika yrkesinriktning. Kvinnor har dock gjort vissa inbrytningar inom några mansdominerade utbildningar, såsom data- och teknikutbildningar men är fortfarande i hög grad inriktade mot vård, omsorg och administration. Män deltar i hög grad i tekniska-, tillverknings- och transportutbildningar. I genomsnitt är kostnaden i de yrkesinriktade utbildningarna lägre för kvinnor än för män.
Kvinnornas andel av samtliga arbetslösa har ökat under 1990-talet och den var 45 procent år 1999. Inkluderas de deltids-arbetslösa, varav de flesta är kvinnor, stiger deras andel. Kvinnornas andel av samtliga deltagare i arbetsmarknadsutbildning har dock, med undantag av 1994, legat högre än deras andel av de heltidsarbetslösa. År 1999 var den 50 procent. Ser man till dem som lämnade en arbetsmarknadsutbildning det andra kvartalet så var andelen kvinnor mellan 48 och 52 procent 1996-98.
Sett över samtliga arbetsmarknadsutbildningar finns det ingen systematisk skillnad mellan mäns och kvinnors andel i arbete efter utbildning. Vissa år har kvinnor något högre andel, vissa år har männen det. Däremot skiljer anställningsformen. Kvinnor fick i högre grad deltidsarbete och tillfälliga timanställningar medan män oftare fick tillsvidareanställningar och tidsbegränsade anställningar. Beräkningar som arbetsgruppen gjort visar att skillnaderna kvarstod 1999 fem år efter en avslutad utbildning 1994, utom vad gäller tidsbegränsad anställning. Efter en arbetsmarknadsutbild-ning lämnar kvinnor arbetskraften för studier i större grad än män.
| Ds 2000:38 | Förslag och rekommendationer 307 |
Efter några av utbildningarna som riktas till yrken med sned könsfördelning så har andelen i arbete blivit lägre för det underrepresenterade könet. Det har gällt utbildningar inom vård och omsorg samt inom administration, där män har haft en lägre andel i arbete.
Såväl mäns som kvinnors möjligheter att få arbete efter utbildningen måste förbättras. Med högre krav på att deltagare skall ha arbete efter utbildning kommer kurserna att marknads-anpassas bättre. Det kan gälla såväl dem som domineras av män som dem som domineras av kvinnor. Arbetsgruppens förslag att den yrkesinriktade utbildningen på ett tydligare sätt än hittills skall renodlas och bestämmas av den aktuella efterfrågan får inte motverka en strävan mot jämnare könsfördelning på arbets-marknaden.
Fler kvinnor än män deltar i förberedande utbildningar. Förslaget att den förberedande utbildningen skall omfatta färre olika inslag är avsett att stärka utbildningens roll som just förberedande, vilket torde gynna deltagarna.
Under avsnitt 11.3 ovan har arbetsgruppen samlat en del rekommendationer som samtliga syftar till att minska den könsuppdelade arbetsmarknaden. Några kvantifierbara mål för andelar män eller kvinnor i vissa yrkesinriktade utbildningar har arbetsgruppen inte velat föreslå.
Förslaget att ha mer enhetliga regler för kompensation av ökade kostnader under utbildning kan gynna kvinnor mer än män. Ett skäl är att kvinnor i genomsnitt har lägre utbildningsbidrag än män och att de därmed har svårare att klara ökade kostnader under utbildningstiden.
En mer flexibel uppläggning av i tid och rum av utbildningarna kan öka möjligheterna för deltidsarbetslösa och personer med tillfälliga arbeten att delta i arbetsmarknadsutbildningar. Flertalet deltidsarbetslösa är kvinnor.
Större upptagningsområden för deltagare kan innebära att utbildningsorten ligger längre från hemmet. Detta kan missgynna kvinnor, som ofta tar det största ansvaret för barn och hemarbete.
Förslaget att pröva en resultatberoende ersättning till utbildningsföretag får inte medföra att endast de starkaste arbetssökande väljs ut till utbildningar. Förmedlingen har här en viktig roll. Prioriterade grupper (utomnordiska medborgare, arbetshandikappade och ungdomar 18-24 år) får inte komma i sämre läge. Arbetsgruppen anser att det föreslagna bonussystemet kan förenas med detta villkor.
| 308 Förslag och rekommendationer | Ds 2000:38 |
11.18Kostnader för arbetsgruppens förslag
Förslagen innehåller inga direkta förslag till ökade statsutgifter. Reformeringen sker inom befintlig organisation. De flesta av förslagen kan hanteras genom omfördelningar av personal inom AMV, vissa ändrade arbetsuppgifter etc. Besparingar och samhällsekonomiska vinster uppnås genom större träffsäkerhet och färre arbetslösa personer som skall ha försörjning. Vi vill betona att kostnadsberäkningarna bygger på flera förenklade antaganden. Vidare finns ingen bedömning av eventuella positiva eller negativa indirekta effekter, vilka i vissa fall kan vara betydande. De siffror som presenteras nedan skall tolkas med försiktighet.
Förslaget att pröva ett bonussystem kan komma att medföra ökade utgifter för utbildningarna. Alla avtal lämpar sig dock inte för resultatberoende betalning. En anordnare kan redan i anbudet komma att ta hänsyn till bonusen och därmed sänka sitt utgångsbud. En utgångspunkt bör vara att införandet av en bonus inte skall öka kurskostnaderna eller endast mycket marginellt öka dem. Bonussystemet kan utformas på många olika sätt. Det är därför svårt att säga om och i så fall hur mycket utgiften för avtalen ökar. Att bonusen sedan betalas ut är en följd av att flera av deltagarna fått arbete, vilket gör att behovet av andra åtgärder bortfaller. Nedan presenteras en kalkyl:
År 1999 var det cirka 80 000 personer som lämnade en yrkesinriktad utbildning. Volymutvecklingen i år är 40 procent lägre än under motsvarande tid förra året. En viktig förklaring till minskningen är att arbetsmarknadsläget förbättrats. Vi kalkylerar med att antalet personer som lämnar yrkesinriktad utbildning de närmaste åren ligger på 50 000 personer. Vidare antar vi att en successivt ökad andel av den upphandlade yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen kan komma att omfattas av bonussystemet, som mest uppemot en tredjedel. Detta innebär cirka 15 000 personer.
Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är knappt fem månader i genomsnitt. Kurskostnaden för varje individ beräknas till 8 000 kronor per månad (AMS Årsrapport 1999). 5*15000*8000 = 600 miljoner kronor. Antag vidare att bonussystemet medför en
| Ds 2000:38 | Förslag och rekommendationer 309 |
kostnadsökning med högt räknat 5 procent på den ordinarie kurskostnaden, då ger detta en kostnadsökning med 30 miljoner kronor, motsvarande en ökning med 1-2 procent av kostnaden för den upphandlade yrkesinriktade utbildningen.
Hur mycket denna bonus kan påverka placeringsgraden är svårt att förutse. Även i de fall där bonus inte betalas ut, till följd av att resultatet inte översteg en viss nivå, kan just möjligheten att erhålla en bonus ha påverkat utbildningens marknadsanpassning positivt. Vi antar försiktigt att 2 000 fler personer får arbete med bonus än utan. Om dessa alternativt skulle varit arbetslösa eller i andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder under ett halvår finan-sierade med utbildningsbidrag, så skulle de medföra en utgift på drygt 100 miljoner kronor under ett år i genomsnitt. För att inte överskatta besparingen kan man exempelvis räkna med att 400 personer istället lämnar arbetskraften och går vidare till reguljära studier alternativt något annat. Detta antagande är rimligt om man studerar utfallet efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning enligt HÄNDEL efter ett halvår. Dessa 400 personer skulle då ej behöva bli finansierade av staten. Då skulle besparingen istället uppgå till ungefär 50 miljoner kronor.
Knappt 10 procent av dem som erhöll arbete efter arbetsmarknadsutbildning 1999, hade någon form av subventionerad anställning. 35 procent hade antingen deltids- eller timanställning. Om man schablonmässigt räknar med att de subventionerade anställningarna betalas av staten till 50 procent och att a-kassa utgår i 50 procent utsträckning till de deltids- och timanställda, tillkommer ca 40 miljoner kronor i kostnader för staten.
Förslaget att koncentrera upphandlingen till färre län innebär att dessa län får förstärka personalen som sköter upphandlingen av den yrkesinriktade utbildningen. Å andra sidan frigörs personer vid andra LAN för andra uppgifter. Nettoeffekten är dock osäker. En viss ökad upphandling av åtgärder som ersätter förberedande utbildningar kräver personal i länen. Vi har därför inte räknat med någon nettobesparing.
Ett ökat juridiskt och tekniskt stöd från AMS till upphand-larna i länen kan motsvara 2 tjänster, ökad utgift med 1 miljoner kronor.
| 310 Förslag och rekommendationer | Ds 2000:38 |
Förslaget att LAN/AF på ett mer medvetet sätt än hittills skall ta upp förhandlingar om kostnadsdelning med företag inför så kallade rekryteringsutbildningar minskar utgifterna. Besparin-gen kan beräknas till 150 - 200 miljoner kronor.
Kompensation till deltagare för ökade omkostnader vid utbildningar innebär en ökad utgift. Detta blir påtagligt när det gäller rekrytering från större upptagningsområden än ett län, då dagpendling inte kan ske. En ökad riksrekrytering av deltagare medför också ökade utgifter för att täcka resor och uppehälle. För 1999 var kostnader för resor i samband med arbetsmarknads-utbildningar 105 miljoner kronor, inklusive resor inom länet. Vi räknar med färre deltagare än under 1999 men fler som kommer att behöva förläggning och resekostnader ersatta. Ökad utgift beräknas till 100 miljoner kronor.
Färre förberedande utbildningar. Pris per kursdeltagarvecka för upphandlade förberedande utbildningar 1999 var 1 015 kronor, knappt hälften av genomsnittspriset för de yrkesinriktade. I den mån en deltagare kan studera i komvux istället för att AF/LAN upphandlar förberedande utbildningar så innebär det en besparing på arbetsmarknadsanslaget. Utgifterna för utbildningsbidrag blir med nuvarande regler lägre, utgifterna för annat studiestöd högre, vilket netto ger en viss besparing. Vi räknar med en sammanlagd besparing på 100 miljoner kronor, inklusive studiefinansiering. Kommunernas kostnader kan dock öka om antalet deltagare blir så stort att kommunerna får sätta in extra resurser.
Vårt förslag att vissa förberedande utbildningar inte skall upphandlas som utbildningar utan ses som annan åtgärd minskar kostnaderna för upphandlade åtgärder i den mån de andra åtgärderna, intensifierad vägledning, ”peppningkurser”, aktiv jobbsökning kan utföras av personal på AF/AMI. Personal-förstärkning vid AF/AMI kan dock komma att krävas om dessa åtgärder skall hanteras inom organisationen. Utgångspunkten bör dock vara att detta kan hanteras genom omfördelningar inom ramen för de personalresurser som nu finns. I den mån åtgärderna upphandlas kan de i flera fall kosta detsamma som idag. Hur stor nettobesparing som uppstår är svårt att beräkna, men vi har försiktigt räknat med 50 miljoner kronor.
Sammanfattningsvis kommer en omläggning enligt vårt förslag att kunna hanteras inom ramen för nuvarande verksamhet. Vissa omfördelningar av medel och personal kan behöva ske. Det är mycket svårt att bedöma omfattningen av budgetbesparingarna, eftersom de beror av antalet förslag som accepteras samt om förslagen genomförs i sin helhet eller delvis. De ovan redovisade beräkningarna pekar på
| Ds 2000:38 | Förslag och rekommendationer 311 |
minskade utgifter på 200 till 250 miljoner kronor. Den stora positiva effekten uppstår genom att utbildningarna blir mer träffsäkra, arbetslösheten minskar och att volymen upphandlad utbildning kan minska något, fler personer får arbete samt att arbetsmarknadsutbildningen renodlas till korta yrkesinriktade utbildningar.
| 312 Litteratur | Ds 2000:38 |
Litteratur
Agell J. & Lundborg P. (1999), Survey evidence on wage rigidity and unemployment. Sweden in the 1990s. Working Paper 1999: 2, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Uppsala.
AMS (1995a), Arbetsmarknadsutbildning. Årsberättelse 1994/95,
Rapport UBra 1995:3.
AMS (1995b) Planering, upphandling, hantering av arbetsmarknadsutbildning 1993-1995. Erfarenheter och slutsatser. Utbildningsenheten.
AMS (1998), Arbetsgivarnas attityder, Rapport Ura 1998:9.
AMS (1999a), Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Årsrapport 1999:2,
Rapport APra 1999:2.
AMS (1999c), Platsförmedlingsinsatser i samband med yrkes-inriktad arbetsmarknadsutbildning. AMS policydokument.
Arai M. & Kjellström C. (1999), Returns to human capital in Sweden, i Asplund R. & Pereira P. (red), Returns to human capital in Europe. A literature review. ETLA, Helsingfors.
Arai M, Regnér H., Schrödet S. (1999), Är arbetsmarknaden öppen för alla? Bilaga 6 till långtidsutredningen 1999. Finansdepartemen-tet, Stockholm.
Axelsson R. & Westerlund O. (1999), Två år med Kunskapslyftet. Arbetsmarknads- och inkomstförhållanden före utbildning, deltagare höstterminerna 1997 och 1998 samt jämförelsegrupper, mimeo, Umeå Universitet.
| Ds 2000:38 | Litteratur 313 |
Barth E (1997), Firm-specific seniority and wages. Journal of Labor Economics. 15(3), 495-506. Björklund A. (1999), ”Utbildnings-politik och utbildningens lönsamhet” i Calmfors L. & Persson M. (red.),
Tillväxt och ekonomisk politik. Studentlitteratur.
Björklund A., Edebalk P-G., Ohlsson R. & Söderström L. (1998),
Välfärdspolitik i kristid. Håller arbetslinjen? Stockholm: SNS Förlag.
Björklund A., Edin P-A., Holmlund B. & Wadensjö E. (1996),
Arbetsmarknaden. Stockholm: SNS Förlag.
Björklund A. & Regnér H. (1996), ”Humankapitalteorin och utbildning på arbetsplatserna”. I Le Grand C., Szulkin R. & Thålin M. (red) Sveriges arbetsplatserorganisation, personalutveckling, styrning. SNS Förlag, Stockholm.
Björklund A. & Åkerman J. (1989), Piece-rates, on-the-job training and the wage-tenure profile. Working paper No 246, Industrins
utredningsinstitut.
Department for Education and Employment (1999), officiella policydokument, England.
Department of Labor, (1999), officiella policydokument, USA.
Ds 1999:58. Kontrakt för arbete. Rättvisa och tydliga regler i arbetslöshetsförsäkringen. Stockholm: Näringsdepartementet.
Edholm. C, & Hägglund P (1999) Flaskhals eller överdrivet formulerade behov? En analys av arbetsgivarnas krav vid rekrytering. AMS, Rapport Ura 1999:17.
Folkbildningsrådet (1999), Årsredovisning 1998, Stockholm.
Fritzell J. & Lundberg O. (1994), Vardagens villkor. Levnads-förhållanden i Sverige under tre decennier. Brombers förlag, Stockholm.
Heckman J., Lalonde R. och Smith J. (1999), ”The economics and econometrics of active labor market programs” i Ashenfelter O. & Card D. (red), Handbook of Labor Economics Vol III.
| 314 Litteratur | Ds 2000:38 |
Hentze M., & Sylvén H. (1998) Offentlig upphandling. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Högskoleverket (1999), Årsrapport för universitet och högskolor 1998, Stockholm.
Johansson, S., Lundborg P., & Zetterberg, J. (1999) Massarbetslöshetens karaktär och vägarna till full sysselsättning, Fackföreningens Institut för Ekonomisk forskning, Stockholm.
Lalonde R. (1995), The promise of public sector - sponsered training programs. Journal of Economic Perspectives 9 (2), 149-168.
LeGrand, C. Szulkin R. & Tåhlin M. (1995), Why do some employers pay more than others? Earnings variation across establishments in Sweden. Working paper no. 23, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Lundin, M. (1999), Arbetförmedlingsnämnderna en implementeringsstudie, Stencilserie 1999:6, Institutet för arbets-marknadspolitisk utvärdering, Uppsala.
Martinson, S. (1999), Det nationella IT-programmet - en del-rapport om SwIT. Stencilserie 1999:2, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Uppsala.
Nordisk Ministerråd (1999), Dagpengesysteme i Norden og tilpasning på arbeidsmarkedet, TemaNord 1999:572, Ekspressen Tryk & Kopicenter, Köpenhamn, Danmark.
OECD (1993), Employment outlook, Paris.
OECD (1996), Enhancing the effectiveness of active labour market policies: evidence from programme evaluations in OECD countries, Paris.
OECD (1997), Enhancing the effectiveness of active labour market policies: a streamlined public employment service, Paris.
OECD (1998), What works among active labour market policies: evidence from OECD countries’ experiences, Paris.
| Ds 2000:38 | Litteratur 315 |
Persson H. (1999), Essays on labour demand and career mobility. Avhandlingsserie 40, Institutet för social forskning, Stockholms universitet.
Persson K., & Johansson E. (2000) Friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel, slutrapport. Rapport 2000:1, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Uppsala.
Regnér H. (1995), The impact of on-the-job training on the tenurewage profile and job mobility. Does the distinction between general and firm specific human capital really matter? Meddelande 2/1995, Institutet för social forskning, Stockholms universitet.
Regnér H. (1997), Training at the job and training for a new job-two Swedish studies. Avhandlingsserie 29, Institutet för social forskning, Stockholms universitet.
Regnér H. (2000), Ändrade förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken? Bilaga till Kommittén välfärdsbokslut SOU 2000:3.
Regnér H. & Wadensjö E. (1999), Arbetsmarknadens funktionssätt i Sverige. En beskrivning baserad på ny intervjudata. Rapport till Dagpengesysteme i Norden og tilpasning på arbeidsmarkedet, Institutet för social forskning, Stockholms universitet.
Riksdagens Revisorer (1997), Förslag angående arbetsmarknadsutbildning. Riksdagen 1996/97:RR3.
Riksrevisionsverket (1997), ”Arbetsmarknadspolitiska åtgärder - ett effektivt styrmedel mot könsuppdelning på arbetsmarknaden?” RRV 1997:45
Riksrevisionsverket (1999), Effektivare arbetsmarknadsutbildning. RRV 1999:45
Schröder L. (1995), Ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Från femtiotal till nittiotal. Rapport till EFA, Arbetsmarknads-departementet, Stockholm.
| 316 Litteratur | Ds 2000:38 |
Skolverket (1999), Den gymnasiala vuxenutbildningen och Kunskapslyftet. Hösten 1998, Delrapport nr 4. Dnr 97:1646, Stockholm.
Skolverket (1999), Två år med Kunskapslyftet i den kommunala vuxenutbildningen. Våren 1999, Delrapport nr 5. Dnr 97:1646, Stockholm.
SOU 1998:51. Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med Kunskapslyftet, Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOU 1999:39. Vuxenutbildning för alla? Andra året med Kunskapslyftet,
Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOU 1999:107. Nya mål 3 för utveckling av de mänskliga resurserna i arbetslivet, Stockholm: Näringsdepartementet.
SOU 1999:119. Utvärderingen av KY, Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOU 1999:122. Slutbetänkande från kommittén för Kvalificerad yrkesutbildning, Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOU:139. Effektivare offentlig upphandling för fortsatt välfärd, trygghet och tillväxt. Stockholm: Finansdepartementet.
SOU 2000:28. Kunskapsbygget 2000 - det livslånga lärandet, Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Statskontoret (1999) Hur mycket kostar Kunskapslyftet? – en analys av kommunernas kostnader och bidrag, Rapport 1999:18. Stockholm: Statskontoret.
Sveriges arbetsgivareförening (2000), Vad tycker företagen om arbetsmarknadsutbildningen?, Stockholm.
Torp, H. (1994) The Impact of Training on Employment: Assessing a Norwegian Labour Market Programme, Scandinavian Journal of Economics, 96 (4), 531-50.
| Ds 2000:38 | Litteratur 317 |
Wass, K. (1999) Hur formas den nya vuxenutbildningen? Nationell utvärdering av Kunskapslyftet. Rapport Nr 1999:03, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.
Åberg R. (1999), Balansen mellan arbetskraftens utbildningsnivå och jobbens kvalifikationskrav - ett struktur- eller konjunktur-problem. Bilaga till Ds 1999:58, Näringsdepartementet, Stockholm.
Öckert B. & Regnér H. (2000), Högre utbildning i Sverige. En problemorienterande diskussion om utbildningssatsningar. Rapport till Riksdagens Revisorer, Stockholm.