Vissa skollagsfrågor
Betänkande 1993/94:UbU6
Utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UBU06
Vissa skollagsfrågor
Innehåll
1993/94 UbU6
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändrade regler för ersättning från kommunen till staten för elever i specialskolan samt förslag om motsvarande ersättning för elever i sameskolan. Vidare ställer sig utskottet bakom förslaget om sådan ändring i skollagen att beslut av Verket för högskoleservice i fråga om att jämställa annan utbildning än den gängse för att kunna anställas som lärare inte skall kunna överklagas till regeringen.
Utskottet behandlar därjämte ett antal motionsyrkanden om fristående skolor samt motioner om skollagens bestämmelse om vem som ytterst skall avgöra huruvida ett utvecklingsstört barn skall tas emot i särskolan eller i grundskolan.
Beträffande särskolan föreslår ett enigt utskott, i huvudsaklig överensstämmelse med motionsyrkandena, att regeringen skall återkomma med förslag till sådan ändring i skollagen att föräldrar till utvecklingsstörda barn skall kunna ha det yttersta avgörandet i sin hand vid valet mellan särskola och grundskola för barnet.
När det gäller fristående skolor avstyrker utskottets majoritet samtliga yrkanden med hänvisning till riksdagens tidigare ställningstaganden. Socialdemokraterna står fast vid sin tidigare uppfattning om bidragssystem, elevavgifter, tillsyn m.m. och har avgivit reservationer härom. Vänsterpartiet instämmer i huvudsak i dessa och anser dessutom att de fristående skolorna skall åläggas skyldigheter beträffande skolhälsovård, skolmåltider och läromedel.
I övrigt avstyrker utskottet motioner om vissa andra ändringar i skolans regelsystem. Socialdemokraterna vill i en reservation ändra bestämmelsen om behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan, som riksdagen beslutade i december 1993.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:100 bil. 9 (s. 24) föreslagit
1. att riksdagen antar ett inom Utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).
Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.
Motionerna
Motion från allmänna motionstiden 1993
1992/93:Ub429 av Lennart Hedquist och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av skollagen att kommuns skyldighet att utan kostnad hålla elev i gymnasieskolan med böcker, skrivmaterial, verktyg m.m. slopas.
Motioner från allmänna motionstiden 1994
1993/94:Ub310 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i skollagen att regeln om 85-procentsnivån tas bort, 6. att riksdagen -- om yrkande 5 avslås -- beslutar om sådan ändring i skollagen att nivån på statsbidraget till fristående skolor sänks till 70 %, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter då det gäller skolhälsovård, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter då det gäller plats för barn med handikapp, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter då det gäller fri skollunch, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter då det gäller fria läromedel.
1993/94:Ub311 av Stina Gustavsson och Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om möjligheter för landsting att i vissa fall anordna andra utbildningar än inom omvårdnads- och naturbruksprogrammen.
1993/94:Ub323 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i skollagen att föräldrar till utvecklingsstörda barn får samma rättigheter och möjligheter till föräldrainflytande över sina barns skolgång som övriga skolbarnsföräldrar har.
1993/94:Ub325 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om friskolor, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av 6 och 7 §§ skollagen om friskolor i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:Ub327 av Björn Samuelson och Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att föräldrar till utvecklingsstörda barn skall ha samma rättigheter och möjligheter till inflytande över sina barns skolgång som övriga skolbarns föräldrar har.
1993/94:Ub328 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de skolor som får offentliga bidrag skall vara öppna för alla elever, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten att välja skola och skolform bör tillkomma alla.
1993/94:Ub338 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen utan dröjsmål skall återkomma med förslag till lagstiftning som ger föräldrar till utvecklingsstörda barn ett avgörande inflytande över valet av skolform för barnet.
1993/94:Ub341 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att högst 75 % av kommunens genomsnittliga kostnad per elev i hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det stadium som eleven tillhör får tilldelas privata skolor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunerna vid fördelning av resurser till privat skola får möjlighet att väga in de merkostnader som kan uppkomma för kommunens övriga skolväsende.
1993/94:Ub345 av Peeter Luksep (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av onödiga regleringar på skolans område.
1993/94:Ub351 av Alwa Wennerlund och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föräldrar till utvecklingsstörda barn bör ges samma möjligheter till inflytande över sina barns skolgång som andra föräldrar har.
1993/94:Ub356 av Marianne Andersson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till fristående skolor.
1993/94:Ub905 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fristående skolors rätt att få medel av kommunen utformas som en skyldighet för kommunen att tillämpa samma bedömningsgrunder som gäller för medelstilldelningen till de kommunala skolorna, 10. att riksdagen beslutar att fristående skolor som erhåller medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt åläggs att stå under tillsyn av bidragsgivande kommun och att medverka i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen redovisar, 11. att riksdagen beslutar att fristående skolor som erhåller medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt skall finnas upptagna i kommunens skolplan, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej tillåta elevavgifter vid fristående skolor när de erhåller medel för verksamheten från kommunen på ett med kommunens skolor likvärdigt sätt, 33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet dels regeringens i budgetpropositionen framlagda förslag om ändring i skollagen, dels motioner om regelsystemet för fristående skolor och särskolan, dels ock vissa andra motionsledes framlagda förslag rörande regelsystemet för skolväsendet.
Regeringens lagförslag
Enligt 7 kap. 7 § skollagen (1985:1100, omtryckt 1991:1111) skall hemkommunen betala ersättning till staten för vissa kostnader för elever i specialskolan. Detta gäller dock inte en elev som går i sådan särskild klass av specialskolan som är förlagd till hemkommunens grundskola (externa klasser). Ersättningens storlek regleras i förordningen (SKOLFS 1993:18) om ersättning för elever i specialskolan. För budgetåret 1992/93 uppgår den till 11 450 kr för elever i årskurserna 1--6 och 13 425 kr för övriga elever. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall beloppen räknas upp med skolindex, för vilket indextalet 1,0412 skall tillämpas (SKOLFS 1993:25). För elever i sameskolan betalar hemkommunen ingen ersättning till staten.
Regeringen anser att kommunerna i fortsättningen bör betala en ersättning till staten för en elev i de statliga motsvarigheterna till grundskolan -- specialskolan och sameskolan -- med ett belopp som motsvarar den genomsnittliga kostnaden i riket för en elev i grundskolan. Detta genomsnitt är för närvarande ca 51 000 kr. En reducerad avgift bör tas ut även för elever som går i s.k. extern klass av specialskolan som är förlagd till hemkommunens grundskola. Detta kräver en ändring av 7 kap. 7 § skollagen. Regeringen föreslår även att en bestämmelse om skyldighet för hemkommunen att betala ersättning till staten för elever i sameskolan tas in i 8 kap. skollagen i en ny paragraf, 7 §. Regeringen anför i sammanhanget att hälften av de ökade statliga intäkterna bör återföras till kommunerna.
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag i nu berörd del.
I 2 kap. 4 § skollagen regleras vilken utbildning m.m. som skall krävas för anställning som lärare i det offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning. Verket för högskoleservice (VHS) kan förklara att viss annan utbildning i huvudsak motsvarar sådan som anges i nämnda paragraf. Sådant beslut av VHS kan i dag överklagas till regeringen. Regeringen anser att ärenden om att jämställa utbildningar inte är av den arten att det bör ankomma på regeringen att avgöra dem och föreslår nu att en bestämmelse förs in som ny paragraf, 4 a §, om att överklagande inte får ske i de ärenden som nu är i fråga.
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag även i denna del.
I motioner framlagda förslag om reglerna för fristående skolor
Enligt gällande lag skall en fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt, tilldelas bidrag för verksamheten av elevernas hemkommuner. För varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det stadium som eleven tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15 % av den framräknade genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge ett större avdrag, om det finns särskilda skäl (9 kap. 6 § första stycket skollagen).
Innan utskottet behandlar förevarande motioner om fristående skolor, väckta under den allmänna motionstiden i år, vill utskottet i korthet återge vad Skolverket i sin fördjupade anslagsframställning för den närmast följande treårsperioden (Bilden av skolan 1993) säger om fristående skolor. Det framgår bl.a. att omkring 110 fristående skolor erbjöd grundskoleutbildning läsåret 1992/93, vilket är 30 fler än läsåret dessförinnan. Skolorna är koncentrerade till de mest tätbefolkade områdena av landet. De sex största kommunerna hade 41 fristående skolor, medan det i 234 kommuner inte fanns någon fristående skola alls. Andelen elever i fristående skolor i Stockholm och Göteborg är relativt hög, 4,8 % resp. 3,6 %.
Under budgetåret 1992/93 har 97 huvudmän fått Skolverkets godkännande att etablera nya fristående skolor för skolpliktiga elever. De flesta av de nya skolorna, ett 40-tal, har en allmän inriktning. Ett 20-tal har montessoriinriktning och övriga en waldorfpedagogisk, konfessionell eller tvåspråkig inriktning.
I avsnittet Skolorganisationen i kommunen redogör Skolverket för resultaten från verkets utvärdering av valfrihet inom skolpliktens ram. De visar att de kommuner där resvägarna är korta, kommunikationerna goda och där det finns många skolor inom begränsade områden ofta har varit mer aktiva i arbetet med att låta föräldrar och elever välja skola än andra kommuner. Än så länge har det inte gått att utläsa några tydliga effekter av reformen för kommunernas del annat än det ökade antalet fristående skolor.
Utskottet övergår till att behandla de föreliggande motionerna om fristående skolor.
Bidragssystemet kritiseras av flera motionärer. Enligt motion 1993/94:Ub905 (s) yrkande 5 medverkar de regler om bidrag till fristående skolor som riksdagen lagt fast till en orättvis resursfördelning i hela skolväsendet. Garantin om ett bidrag som motsvarar minst 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev har i flera fall lett till privatiseringar av kommunala skolor i gynnade områden. Betydande resurser förs därmed över från mindre gynnade områden och förstärker segregationen. Resurserna, menar motionärerna, skall fördelas med utgångspunkt i elevernas behov och inte som nu i vem som är huvudman för skolan. Den nuvarande garantin innebär en överkompensation i många kommuner, då de fristående skolorna är fritagna från många uppgifter som åvilar den kommunala skolan, såsom skolhälsovård, hemspråksundervisning, skolskjuts, ansvaret för handikappade barn och ansvaret för att erbjuda grundskoleutbildning åt alla barn och i alla delar av en kommun. Det är kommunen, slås det fast i motionen, som har kompetensen att fördela resurserna till skolor på ett rättvist sätt, och därför bör de fristående skolornas rätt att få medel av kommunerna utformas som en skyldighet för kommunerna att tillämpa samma bedömningsgrunder som gäller för medelstilldelningen till de kommunala skolorna. Med hänvisning till förhållandena i Göteborg föreslås i motion 1993/94:Ub325 (s) i denna del att stödet till fristående skolor skall anpassas till lokala förhållanden, vilka varierar inom kommunerna och mellan landets kommuner. I motion 1993/94:Ub341 (s) yrkande 2 anförs att det nuvarande bidragssystemet har inneburit stora planeringssvårigheter för kommunerna. Motionären anser att det är inledningen till en utveckling mot ett starkt uppdelat skolsystem. Hon föreslår att kommunerna vid fördelningen av resurser skall få möjlighet att väga in de merkostnader som kan uppkomma för kommunens övriga skolväsende.
Privatiseringens spår inom ungdomsskolesektorn förskräcker, heter det i Vänsterpartiets partimotion 1993/94:Ub310 yrkande 5. De fristående skolorna och skolpengen har redan lett till ökad segregation. Den nuvarande ordningen innebär en överkompensation, och motionärerna motsätter sig schabloniserade ersättningsnivåer. De yrkar att regeln om 85-procentsnivå helt skall tas bort.
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Vid sin behandling våren 1992 av propositionen om valfrihet och fristående skolor (prop. 1991/92:95) pekade utskottet på att syftet med regeringens förslag om nytt bidragssystem var att ge de fristående skolorna på grundskolenivå förutsättningar att verka på i stort sett samma villkor som de kommunala skolorna. Samtidigt ansåg utskottet -- liksom regeringen -- att man borde undvika ett system som innebär en sådan detaljreglering av de fristående skolornas verksamhet och arbetsmetoder att de riskerar sin särart. Inför kommunens resursfördelning mellan kommunala och fristående skolor är de fristående skolorna den svagare parten. Det var därför enligt utskottets mening viktigt att i lagen garantera deras minsta rätt så tydligt som möjligt, dels för att undvika tvister vid tillämpningen, dels för att ge de fristående skolorna en så klar bild som möjligt av vilka belopp de kunde påräkna från kommunen. Utskottet ansåg att den modell som regeringen förespråkat och som kommit till uttryck i lagförslaget tillgodosåg detta. Utskottet avstyrkte därmed motionsyrkanden med i huvudsak samma innebörd som de nu förevarande (bet. 1991/92:UbU22).
Frågan om bidragssystemet återkom våren 1993 och utskottet avstyrkte även då motionsledes framförda förslag om ändrad utformning av detsamma (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet, som i det följande behandlar förslag om sänkt bidragsnivå för de fristående skolorna, anser inte att riksdagen med anledning av motionsyrkandena bör ta initiativ till förändringar i den nuvarande ordningen med ett schabloniserat bidrag till de fristående skolorna. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 5, 1993/94:Ub325 delvis, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5.
I några motioner yrkas om ändrad nivå på det kommunala bidraget till fristående skolor. Som framgått av det föregående skall hemkommunen för varje elev vid godkänd fristående skola lämna ett belopp som motsvarar minst 85 % av den genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens grundskola på det stadium som eleven tillhör.
Såsom ett andrahandsyrkande föreslås i motion 1993/94:Ub310 (v) yrkande 6 att riksdagen beslutar om sådan ändring i skollagen att nivån på statsbidraget till fristående skolor sänks till 70 %. Motionärerna anser att det nuvarande bidraget redan lett till ökad segregation och menar att tilldelningen av medel skall utgå efter elevernas behov. I motion 1993/94:Ub341 (s) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att högst 75 % av kommunens genomsnittliga kostnad per elev i hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det stadium som eleven tillhör skall få tilldelas privata skolor. De fristående skolorna har som regel överkompenserats, hävdas det i motion 1993/94:Ub356 (c) yrkande 1. Ersättningsnivån bör därför sänkas till 75 % av kommunernas genomsnittskostnad.
Likartade motionsyrkanden om sänkt bidragsnivå för fristående skolor behandlades av utskottet under det förra riksmötet (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet konstaterade då att det nya statsbidragssystemet för de fristående skolorna ännu inte verkat ett år och att det var för tidigt att dra några definitiva slutsatser. Utskottet utgick från att regeringen i anslutning till den fördjupade anslagsprövningen för Skolverkets ansvarsområde skulle redovisa sina överväganden i 1994 års budgetproposition när det gäller resurstilldelningen till fristående skolor. Med hänvisning härtill avstyrkte utskottet de då förevarande motionerna.
Utskottet har i det föregående kortfattat återgivit vad Skolverket anfört i sin fördjupade anslagsframställning om fristående skolor. Enligt de särskilda direktiven för Skolverkets fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1994/95--1996/97 skall verket såvitt avser fristående skolor följa bl.a. effekterna av systemet för resurstilldelning. Verket skall vidare göra en bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna på kort och lång sikt. Utskottet utgår från att det varit för tidigt för Skolverket att i anslutning till anslagsframställningen redovisa det kommunala bidragets effekter utöver att antalet fristående skolor har ökat kraftigt. Regeringen tar i budgetpropositionen inte upp frågan om nivån på bidraget till fristående skolor.
Enligt utskottets uppfattning är det fortfarande för tidigt att dra säkra slutsatser av den nuvarande bidragsnivån när det gäller kommunens skolorganisation, de fristående skolornas ekonomi etc. De fristående skolornas momsplikt, pensionskostnader, beräkning av lokalkostnader m.m. gör att det även med nuvarande bidragsnivå inte går att hävda att kostnadsneutralitet fullt ut råder mellan fristående och offentligt drivna skolor. Det är viktigt att regeringen följer utvecklingen med stor uppmärksamhet. Enligt vad utskottet erfarit går innevarande läsår totalt ca 2 % av de skolpliktiga eleverna i fristående skolor och tar i anspråk knappt 1 % av de totala skolkostnaderna. Utskottet utgår från att riksdagen vid lämpligt tillfälle får ett så säkert underlag som möjligt för en bedömning av bidragsnivån. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att riksdagen inte beslutar om ändrad bidragsnivå för fristående skolor eller gör något uttalande härom med anledning av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6, 1993/94:Ub341 yrkande 1 och 1993/94:Ub356 yrkande 1.
Fristående skolor som erhåller medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt skall åläggas att stå under tillsyn av bidragsgivande kommun och medverka i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen redovisar, föreslås det i motion 1993/94:Ub905 (s) yrkande 10. Kommunernas skyldighet att lämna ekonomiskt bidrag och göra en rättvis fördelning av resurserna talar för denna medverkan. Det finns enligt motionärerna också starka skäl som talar för att de fristående skolor som får bidrag skall ingå i kommunens skolplan (yrkande 11).
Likartade yrkanden behandlades av utskottet under det förra riksmötet (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet ansåg att den myndighet som har bedömt en ansökan från en fristående skola och godkänt den även bör utöva tillsyn över ifrågavarande utbildning. Det var vidare angeläget, menade utskottet, att bedömningen gjordes på ett likartat sätt för hela landets skolor och hänvisade till att undervisningen vid de fristående skolorna ofta bedrivs utifrån annan pedagogik än i den kommunala skolan eller att de erbjuder en annan konfessionell miljö. Det borde således ankomma på Skolverket att svara för den pedagogiska tillsynen. Utskottet ansåg också att de fristående skolorna inte borde ingå i kommunens skolplan och påverkas av målen i den. Däremot borde skolplanen innehålla uppgifter om vilka fristående skolor som finns i kommunen och efter vilka principer undervisningen bedrivs där.
Då utskottet inte ändrat uppfattning i frågan, avstyrker utskottet bifall till yrkandena 10 och 11 i motion 1993/94:Ub905.
I motion 1993/94:Ub905 (s) åberopar motionärerna sitt eget förslag om nytt bidragssystem för fristående skolor, enligt vilket samhället bör ikläda sig samma ekonomiska ansvar för en godkänd fristående skola som för den kommunala. En följd av detta blir att behovet av att ta ut elevavgifter bortfaller. Om en skola skall kunna anses öppen för alla, i ett samhälle där skolan är en gemensam angelägenhet som finansieras genom skatter, måste den vara fri från avgifter. Även låga avgifter riskerar att verka segregerande (yrkande 12). I motion 1993/94:Ub325 (s) i denna del uttrycks kritik mot elevavgifter vid fristående skolor, eftersom de bidrar till att öka segregationen i samhället.
Möjligheten för de fristående skolor på grundskolenivå som har rätt till kommunalt bidrag att ta ut elevavgifter regleras i 9 kap. 7 § skollagen. Där föreskrivs att avgifterna skall vara skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har, förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten. Om Skolverket finner att elevavgifterna vid en fristående skola inte kan anses skäliga, skall verket, om skolan godkänns, förklara att den inte skall ha rätt till kommunalt bidrag. Skolverket skall också förklara rätten till fortsatt bidrag förverkad, om en skola efter godkännandet tar ut elevavgifter som inte kan anses skäliga. Med hänvisning till dessa bestämmelser avslog riksdagen under det förra riksmötet yrkanden att slopa möjligheten för fristående skolor att ta ut elevavgifter (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet föreslår att riksdagen med samma motivering avslår även nu förevarande motionsyrkanden.
De skolor som får offentliga bidrag skall vara öppna för alla elever. Ett uttalande härom begärs i motion 1993/94:Ub328 (s) yrkande 1. Rätten att välja skola måste gälla alla, även elever med funktionshinder. De fristående skolorna tar i allmänhet inte samma ansvar för elever med särskilda behov som de kommunala skolorna, heter det i motionen. Ett likartat yrkande framförs i motion 1993/94:Ub310 (v), vari föreslås att alla skolor som skall uppfylla läroplanens krav och vid vilka skolplikten kan fullgöras skall ha lika skyldighet när det gäller att ta emot barn med olika handikapp (yrkande 8).
Funktionshindrade elevers rätt att fritt välja skola behandlades utförligt av utskottet vid två tillfällen under det förra riksmötet (1992/93:UbU9 och UbU17). Utskottet slog fast att rätten att välja skola bör gälla alla elever och erinrade om ansträngningarna sedan lång tid att förbättra byggnaders tillgänglighet för funktionshindrade. Utskottet utgick från att kommunen tillsammans med föräldrarna kommer överens om i vilken skola barnet skall gå och att man då väljer den skola som bedöms ha förutsättningar för att kunna ge en funktionshindrad elev den bästa skolgången. Utskottet utgick vidare från att de fristående skolornas huvudmän har samma ambition som kommunerna att anpassa lokaler och verksamhet efter behoven hos de elever som söker sig dit. En elevs funktionshinder kan dock vara av sådan art att det behövs åtgärder i byggnaden eller i undervisningen, t.ex. anlitande av specialutbildad personal, som det inte är möjligt att vidta annat än i vissa skolor. Att funktionshindrade barn och ungdomar får en med övriga elever likvärdig utbildning i största möjliga gemenskap med andra måste vara det överordnade målet, framhöll utskottet.
Utskottet erinrar om vad utskottet tidigare anfört i frågan och avstyrker därmed bifall till yrkande 1 i motion 1993/94:Ub328 och yrkande 8 i motion 1993/94:Ub310.
I Vänsterpartiets partimotion 1993/94:Ub310 yrkas utan närmare motivering att alla skolor vars undervisning skall uppfylla den nya läroplanens krav och i vilka skolplikten kan fullgöras skall ha lika skyldigheter när det gäller skolhälsovård (yrkande 7), fri skollunch (yrkande 9) och fria läromedel (yrkande 10).
Utskottet vill erinra om att det vid riksdagens beslut våren 1992 om kommunala bidrag till fristående skolor fanns en strävan att i minsta möjliga utsträckning styra de fristående skolornas verksamhet (prop. 1991/92:95, bet. 1991/92:UbU22, rskr. 346). Skollagens bestämmelser om fristående skolor tar i huvudsak sikte på godkännande, bidrag och tillsyn (9 kap.). Några tillämpningsföreskrifter har inte meddelats. Utskottet är inte berett att förorda nya regler för deras verksamhet i enlighet med motionärernas önskemål. Utskottet utgår från att berörda huvudmän för skolorna och elevernas föräldrar tillsammans löser frågor om skolhälsovård, skolmat och läromedel på ett sätt som bäst gagnar barnen. Inget hindrar att den fristående skolan kommer överens med kommunen eller avtalar med någon annan om de verksamheter som nu är i fråga. Enligt en uppföljning av Skolverket under läsåret 1992/93 hade de allra flesta fristående skolorna skolhälsovård.
Riksdagen bör med hänvisning till vad utskottet anfört avslå yrkandena.
Föräldrainflytandet vid val av skolform för utvecklingsstörda
I fem motioner, 1993/94:Ub323 (fp), 1993/94:Ub327 (v), 1993/94:Ub328 (s) yrkande 2, 1993/94:Ub338 (s) och 1993/94:Ub351 (kds) yrkande 4, föreslås att föräldrar till utvecklingsstörda barn skall ha ett avgörande inflytande över valet av skolform för barnet. Flera av motionärerna anser det obegripligt att en särskild grupp föräldrar skall undantas en sådan rätt. I motion 1993/94:Ub338 anförs att man visserligen i de flesta fall kommer överens om vad som är bra för barnet, men det förekommer dess värre ett fåtal fall där kommunen ensidigt beslutar om placering mot föräldrarnas vilja. Detta bildar sällan en god grund för barnets skolgång, hur starka skäl än kommunen har för sitt beslut. Regeringen bör, begär dessa motionärer, påskynda arbetet med att lägga fram förslag till riksdagen under innevarande år.
Enligt gällande bestämmelser har barn som inte kan gå i grundskolan därför att de är utvecklingsstörda särskild skolplikt, som skall fullgöras i särskolan. Styrelsen för särskolan i hemkommunen prövar om ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får även väckas av barnets vårdnadshavare (3 kap. 3 och 4 §§ skollagen). I lagtexten finns ingen bestämmelse om samråd med elevs vårdnadshavare inför beslut om mottagande i särskola. Emellertid uttalas i lagmotiven (prop. 1991/92:94 s. 37) att det är en självklarhet att stor vikt alltid måste tillmätas den uppfattning som en elevs vårdnadshavare har när det gäller att bedöma vilken skolform som är bäst för eleven.
Vid sin behandling av motionsyrkanden för ett år sedan med samma innehåll som de nu aktuella åberopade utskottet att en referensgrupp tillsatts inom Utbildningsdepartementet med uppgift att följa utvecklingen när det gäller föräldrars och skolans samverkan i nu berört hänseende. I gruppen ingick företrädare för såväl särskolan som föräldrar och handikapporganisationer. I avvaktan på arbetsgruppens förslag och synpunkter samt den fortsatta beredningen inom departementet avstyrkte utskottet förslag om särskilt uttalande av riksdagen i frågan (bet. 1992/93:UbU17).
Utskottet har under beredningen av de nu förevarande motionerna erfarit att arbetsgruppen avser att i mars 1994 redovisa sitt arbete för det statsråd i regeringen som är ansvarigt för skolfrågor.
Med beaktande av vad som framförts i de nu aktuella motionerna och mot bakgrund av att ingen tidpunkt är bestämd för en redovisning till riksdagen av regeringens uppfattning i frågan om föräldrars inflytande vid val av skolform för utvecklingsstörda barn vill utskottet anföra följande.
Vid behandlingen av motionerna har utskottet inhämtat att föräldrar och styrelsen för särskolan normalt kommit överens om placeringen av de för närvarande ca 8 000 barnen i särskolan. På fem år har vårdnadshavarna till åtta elever överklagat styrelsens beslut hos Skolväsendets överklagandenämnd. Det kan emellertid inte uteslutas att det i flera fall har förekommit att barn placeras i särskolan mot föräldrarnas vilja utan att dessa har överklagat. Hur stort detta "osynliga" problem är med oenighet mellan föräldrar och den berörda kommunala myndigheten, har det varit svårt att få en uppfattning om.
Utskottet instämmer i vad i motion 1993/94:Ub338 anförs om att ett barns placering i särskolan mot föräldrarnas vilja utgör en dålig grund för barnets skolgång. Det är därför angeläget att samverkansformerna mellan föräldrar och berörda myndigheter utvecklas. Det bör ankomma på regeringen att föranstalta härom. När det gäller frågan om vem som skall ha sista ordet, i de fall man inte blir överens om val av nu aktuell skolform, finner utskottet, efter noggrant övervägande, att det är principiellt betänkligt att myndighet ges möjlighet att slutligt ta över föräldrarnas ansvar. Utskottet vill därför föreslå att riksdagen av regeringen begär en översyn av nu gällande regler såvitt avser val av skolform för utvecklingsstörda barn. Den bör syfta till att föräldrarna i princip får det slutliga avgörandet när det har varit omöjligt att nå fram till ett gemensamt ställningstagande i vad gäller valet mellan grundskola och särskola samt inom särskolan. Översynen bör ske så skyndsamt att regeringen kan förelägga riksdagen ett förslag i ärendet före utgången av år 1994.
Utskottets grundläggande uppfattning är att särskolan även framdeles skall utgöra en oundgänglig tillgång för skolväsendet och vara det naturliga alternativet för de barn som bedöms inte klara av skolgången i grundskolan. Det enskilda barnets bästa måste gälla som norm vid valet mellan grundskola och särskola.
Vad utskottet har anfört om föräldrainflytandet vid beslut om skolform för utvecklingsstörda bör riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub338 och med anledning av motionerna 1993/94:Ub323, 1993/94:Ub327, 1993/94:Ub328 yrkande 2 och 1993/94:Ub351 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motionsledes väckta skollagsfrågor
Den nya bestämmelsen om behörighetskrav för de nationella programmen i gymnasieskolan tas upp i motion 1993/94:Ub905 (s) yrkande 33. Motionärerna finner att den utgör en onödig reglering; den lokala intagningsnämnden bör ha rätt att bedöma huruvida en elev kommer att klara av studierna, trots att eleven saknar godkänt betyg i något basämne.
Den aktuella bestämmelsen (5 kap. 5 § skollagen) infördes i samband med riksdagens behandling av den nya läroplanen för gymnasieskolan tidigare under innevarande riksmöte (prop. 1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 93). Den kommer att tillämpas fr.o.m. intagningen till gymnasieskolan inför läsåret 1998/99. Utskottet avstyrkte då ett liknande motionsyrkande och hänvisade därvid till vad regeringen anfört i proposition 1992/93:220 om ny läroplan för grundskolan m.m., nämligen att grundskolan skall ge alla elever sådana kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för var och en, både som individ och samhällsmedlem, och som ger en grund för fortsatt utbildning. Uskottet såg regeringens förslag som ett uttryck för ett tydligt resultatansvar för grundskolan. Utskottet pekade också på elevens möjligheter att erhålla ett godkänt betyg genom en förnyad prövning för att därmed bli behörig sökande till ett nationellt program. Samtidigt strök utskottet under kommunernas ansvar för att erbjuda individuella program till de elever som inte tas in på nationella program eller specialutformade sådana.
Med hänvisning till vad utskottet sålunda anförde i frågan sistlidna höst avstyrks det nu aktuella yrkandet.
I motion 1993/94:Ub311 (c) föreslås att riksdagen beslutar om möjligheter för landstingen att i vissa fall anordna annan utbildning än sådan inom omvårdnads- och naturbruksprogrammen. Motionärerna menar att den nuvarande ordningen ibland motverkar samverkan och rationell organisation.
Liknande motionsyrkanden har vid flera tillfällen behandlats av utskottet, bl.a. i anslutning till proposition 1990/91:85 Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (bet. 1990/91:UbU16, rskr. 356). Riksdagen anslöt sig då till regeringens uppfattning att landstingen inte borde ha rätt att anordna utbildning på andra program än sådana som avser naturbruk och omvårdnad. Begränsningen i landstingskommunernas rätt svarade i huvudsak mot den då gällande ordningen. Frågan återkom för ett år sedan (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet var inte heller då berett att förorda ett ändrat huvudmannaskap för gymnasieskolans nationella program.
Utskottet anser att den nuvarande ordningen bör bibehållas. De problem som kan uppstå och som motionärerna åberopar bör kunna lösas genom samarbete mellan de berörda parterna. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:Ub311.
Riksdagen bör enligt motion 1992/93:Ub429 (m) besluta om sådan ändring av skollagen att kommuns skyldighet att utan kostnad hålla elev i gymnasieskolan med böcker, skrivmateriel, verktyg m.m. slopas. Motionärerna erinrar om att skolmåltider i gymnasieskolan kan avgiftsbeläggas. En frihet för kommunen att själv välja mellan gratis skollunch eller gratis läroböcker borde vara självklar.
Yrkandet tar sikte på bestämmelsen att utbildningen i gymnasieskolan skall vara kostnadsfri, vilken återfinns i 5 kap. 21 § skollagen. Utskottet avstyrkte ett likartat motionsyrkande för två år sedan med hänvisning till att avgiftsfrågor då bereddes inom regeringskansliet (bet. 1991/92:UbU10). Enligt vad utskottet har erfarit är det från regeringens sida inte aktuellt med något förslag om ändring i den anförda föreskriften. Utskottet anser det inte heller för sin del påkallat med något initiativ i frågan, varför motionen bör avslås.
Staten bör, heter det i motion 1993/94:Ub345 (m), ta de fulla konsekvenserna av den decentralisering och målstyrning som genomförts på skolområdet och så skyndsamt som möjligt avskaffa resterna av den detaljreglering som alltjämt finns kvar. Motionären begär ett uttalande av riksdagen om att onödiga regleringar på skolans område skall slopas.
Utskottet vill i korthet erinra om att statsmakternas beslut sedan flera år tillbaka när det gäller lagstiftning, ekonomiska förutsättningar för skolans verksamhet och läroplaner m.m. bland annat har tagit sikte på att öka kommunernas frihet att organisera skolans verksamhet på det sätt som de finner bäst för att undervisningen skall nå de mål som riksdag och regering formulerat. De övergripande målen för skolan får ej äventyras, inte minst när det gäller allas rätt till en likvärdig utbildning var man än bor i landet. Därför avstyrker utskottet bifall till det förevarande motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens lagförslag att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. beträffande bidragssystemet för fristående skolor att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 5, 1993/94:Ub325 delvis, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5,
res. 1 (s) men. (v) - delvis
3. beträffande nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6, 1993/94:Ub341 yrkande 1 och 1993/94:Ub356 yrkande 1,
res. 2 (s) - villk. 1 men. (v) - delvis
4. beträffande tillsynen m.m. av fristående skolor att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub905 yrkandena 10 och 11,
res. 3 (s)
5. beträffande elevavgifter vid fristående skolor att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub325 delvis samt 1993/94:Ub905 yrkande 12,
res. 4 (s)
6. beträffande funktionshindrade elevers rätt att välja fristående skola att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 8 och 1993/94:Ub328 yrkande 1,
res. 5 (s)
7. beträffande vissa skyldigheter för fristående skolor att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub310 yrkandena 7, 9 och 10,
men. (v) - delvis
8. beträffande föräldrainflytandet vid beslut om skolform för utvecklingsstörda att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub338 och med anledning av motionerna 1993/94:Ub323, 1993/94:Ub327, 1993/94:Ub328 yrkande 2 och 1993/94:Ub351 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. beträffande behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub905 yrkande 33,
res. 6 (s)
10. beträffande landstingens möjlighet att anordna viss utbildning att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub311,
11. beträffande föreskriften om avgiftsfri utbildning i gymnasieskolan att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub429,
12. beträffande avskaffande av vissa regleringar på skolområdet att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub345.
Stockholm den 3 mars 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Hans Nyhage
I beslutet har deltagit: Hans Nyhage (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Berit Löfstedt (s), Marianne Jönsson (c), Krister Örnfjäder (s), Bo Arvidson (m), Eva Johansson (s), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Jan Björkman (s), Ulf Melin (m), Inger Lundberg (s) och Christer Lindblom (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Bidragssystemet för fristående skolor (mom. 2)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Vid sin behandling" och på s. 7 slutar med "1993/94:Ub905 yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det nya bidragssystemet till fristående skolor har varit föremål för stark kritik från många håll. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att den teknik för resurstilldelningen till fristående skolor som riksdagen införde för två år sedan inkräktar på den kommunala självbestämmanderätten. En i lag garanterad resurstilldelning ger, oavsett storleken på denna, inga som helst förutsättningar för en behovsstyrd resursfördelning. Det nuvarande systemet motverkar ett effektivt och behovsstyrt utnyttjande av skolans resurser. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att regeringen framlägger ett lagförslag för riksdagen som innebär att kommunerna ges skyldighet att bedöma och tilldela de fristående skolorna på grundskolenivå resurser efter samma principer som gäller för kommunens egna grundskolor.
Riksdagen bör med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna del, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5 samt med anledning av motion 1993/94:Ub310 yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om utformningen av bidragssystemet för fristående skolor.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande bidragssystemet för fristående skolor att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna del, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5 samt med anledning av motion 1993/94:Ub310 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor (mom. 3)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Likartade motionsyrkanden om" och på s. 8 slutar med "1993/94:Ub356 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att bidragsnivån är alltför hög. Den utredning (SOU 1992:38) som presenterades efter regeringens proposition i frågan våren 1992 föreslog 75 % av kommunernas genomsnittskostnad per elev som en rimlig nivå. Utskottet anser att nivån på det kommunala bidraget bör sänkas till denna nivå. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub356 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6 och 1993/94:Ub341 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub356 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6 och 1993/94:Ub341 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Tillsynen m.m. av fristående skolor (mom. 4)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Likartade yrkanden behandlades" och slutar med "i motion 1993/94:Ub905" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kommunerna vid sidan av Skolverket har de bästa förutsättningarna att utöva tillsynen över de fristående skolorna. Mot bakgrund av att det är kommunerna som tilldelar skolorna medel för sin verksamhet föreligger också starka skäl för att de fristående skolor som får bidrag skall ingå i kommunens skolplan. De bör kunna påverkas av målen i skolplanen, som är ett viktigt instrument för utveckling och utvärdering av utbildningen inom kommunen. Detta påverkar inte Skolverkets allmänna tillsynsansvar för all skolverksamhet. I skolplanen kan t.ex. anges om en skola medgivits speciella intagningsregler som påverkar föräldrars och elevers möjligheter att välja den.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag, som reglerar såväl Skolverkets som kommunens tillsynsansvar för fristående skolor på grundskolenivå. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub905 yrkandena 10 och 11 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande tillsynen m.m. av fristående skolor att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub905 yrkandena 10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Elevavgifter vid fristående skolor (mom. 5)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Möjligheten för de" och slutar med "nu förevarande motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att sådana skolor på grundskolenivå som har offentliga bidrag till sin verksamhet inte skall ha rätt att ta ut elevavgifter för undervisning m.m. Elevavgifter, även låga sådana, riskerar att verka segregerande och kan bidra till att valfriheten inskränks. Varje nivå på elevavgifter innebär i praktiken att vissa elever utestängs.
Riksdagen bör med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna del och 1993/94:Ub905 yrkande 12 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har anfört om elevavgifter vid fristående skolor.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande elevavgifter vid fristående skolor att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna del och 1993/94:Ub905 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Funktionshindrade elevers rätt att välja fristående skola (mom. 6)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Funktionshindrade elevers rätt" och på s. 10 slutar med "i motion 1993/94:Ub310" bort ha följande lydelse:
Friheten att kunna välja skola inom kommunen måste gälla alla elever, även elever med funktionshinder. Utskottet delar uppfattningen som kommer till uttryck i motionerna att en fristående skola inte skall kunna utestänga elever på grund av handikapp.
Det bör i princip inte råda någon skillnad mellan offentliga och fristående skolors ansvar i detta avseende. Med ett likvärdigt och rättvist resurstilldelningssystem bör alla skolor åläggas samma ansvar att vidta erforderliga åtgärder för att underlätta handikappade elevers skolgång.
Vad utskottet anfört om funktionshindrade elevers rätt att välja fristående skola bör riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 8 och 1993/94:Ub328 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande funktionshindrade elevers rätt att välja fristående skola att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 8 och 1993/94:Ub328 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan (mom. 9)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt, Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Den aktuella bestämmelsen" och slutar med "nu aktuella yrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att alla lärare kontinuerligt skall följa varje elevs kunskapsutveckling så att eventuella problem uppdagas så tidigt som möjligt. Därmed kan också extra åtgärder sättas in tidigt för att alla elever skall kunna nå de kunskapsmål som de, enligt läroplan och kursplaner, skall nå i grundskolan.
Utskottet anser liksom motionärerna att huvudregeln måste vara att elever som börjar ett nationellt program skall ha godkända kunskaper i alla basämnen och att individuella program normalt bör användas för elever som inte har sådana. Gymnasieskolan skall vara öppen för alla ungdomar. Genom bestämmelsen i 5 kap. 5 § första stycket skollagen blir lokala intagningsmyndigheter förhindrade att ta in elever, som saknar godkänt betyg i något av basämnena på ett nationellt program, fastän eleven har intresse och fallenhet för detta. Enligt utskottets uppfattning bör intagningsmyndigheten vara oförhindrad att ta in en elev som bedöms klara av studierna, trots att eleven saknar godkänt i ett av basämnena. Utskottet föreslår att riksdagen begär en ändring i skollagen på denna punkt. Detta bör med bifall till motion 1993/94:Ub905 yrkande 33 ges regeringen till känna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub905 yrkande 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Jag ansluter mig till vad i motion 1993/94:Ub310 anförts om att de fristående skolorna och skolpengen redan har lett till ökad segregation. Vi kan i dag se hur elever i kommunala skolor går ut och demonstrerar för att få behålla sina skolor, samtidigt som andra kommunala och fristående skolor överkompenseras inom en och samma kommun. Vänsterpartiet har kraftigt kritiserat det nuvarande bidragssystemet för fristående skolor med dess statiska regel om bestämd bidragsnivå. Jag menar att medlen till den fristående skolan skall utgå från elevernas behov. Som ett förstahandsyrkande anser jag att riksdagen med anledning av yrkande 5 i motionen bör begära att regeringen återkommer med ett förslag till sådan ändring i skollagen att regeln om 85-procentsnivå upphävs.
Om nu riksdagen inte bifaller mitt förstahandsyrkande föreslår jag att bidragsnivån på det kommunala bidraget till fristående skolor sänks till 70 %. Riksdagen bör med anledning av yrkande 6 i samma motion begära förslag härom.
Jag instämmer i reservation 3 beträffande tillsynen m.m. av fristående skolor, i reservation 4 beträffande elevavgifter, i reservation 5 beträffande funktionshindrade elevers rätt att välja fristående skola.
Jag anser slutligen att riksdagen bör bifalla motion 1993/94:Ub310 yrkandena 7, 9 och 10 när det gäller de i motionen angivna skyldigheterna att erbjuda skolhälsovård, fri skollunch och fria läromedel.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 2, 3 och 7 borde ha hemställt:
2. beträffande bidragssystemet för fristående skolor att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 5, 1993/94:Ub325 delvis, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
3. beträffande nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor att riksdagen -- vid avslag på moment 2 enligt denna meningsyttring -- med anledning av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6, 1993/94:Ub341 yrkande 1 och 1993/94:Ub356 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna att bidragsnivån skall vara 70 %,
7. beträffande vissa skyldigheter för fristående skolor att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub310 yrkandena 7, 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Regeringens lagförslag Förslag till Lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Bilaga