Vissa räddningstjänstfrågor
Betänkande 1992/93:FöU1
Försvarsutskottets betänkande
1992/93:FÖU01
Vissa räddningstjänstfrågor
Innehåll
1992/93 FöU1
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande nio motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1992. Motionerna hänför sig till fyra ämnesområden, nämligen s.k. restvärdesräddning, ansvarsförhållanden inför rasrisker, transport av farligt gods och sotningsverksamhet.
I en motion förordas att åtgärder vidtas för att förbättra restvärdesräddningen i samband med bränder. Utskottet anser att restvärdesräddningen kan effektiviseras utan någon riksdagens åtgärd. Motionen bör därför inte bifallas.
I en annan motion föreslås att en utredning tillsätts för att klarlägga ansvarsförhållandena inför rasrisker och naturolyckor. Denna fråga bör enligt utskottets mening behandlas först sedan arbetet i den s.k. Skredkommissionen avslutats. Inte heller denna motion bör bifallas.
Tre av motionerna angående transport av farligt gods föreslår olika åtgärder för att öka säkerheten vid miljöfarliga transporter genom Stockholms skärgård, Stockholm, Södertälje och Mälaren. Förslag ges även om förbättrad information om farliga transporter till de lokala räddningskårerna. Utskottet har nyligen behandlat delvis likartade yrkanden och gör i dessa fall nu ingen ny bedömning. Motionsyrkandena bör därför avslås. Ett förslag om anmälningsplikt vid transport av farligt gods genom Öresund anser utskottet bör föranleda ett riksdagens tillkännagivande till regeringen. Utskottet efterlyser avslutningsvis en samlad redogörelse av läget beträffande arbetet med att höja säkerheten i samband med transport av farligt gods, vilket är i linje med en tidigare efterfrågad erfarenhetsredovisning.
Motionerna om sotningsverksamheten innehåller förslag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) med innebörd att det nuvarande kommunala sotningsmonopolet avskaffas. Utskottet föreslår avslag på dessa motioner med hänvisning till tidigare ställningstaganden i frågan och kommande behandling av regeringens proposition (1992/93:43) om ökad konkurrens i den kommunala verksamheten.
Motionerna
1991/92:Fö701 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i räddningstjänstlagen så att bestämmelserna om sotning utgår, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:Fö702 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra sotning av egen fastighet.
1991/92:Fö703 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restvärdesräddning vid brandsläckning.
1991/92:Fö705 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för att öka säkerheten vid miljöfarliga transporter genom Stockholms skärgård, Stockholm, Södertälje och Mälaren, 2. att riksdagen begär att regeringen låter utreda överförande av en del av de miljöfarliga transporterna i Stockholmsområdet till pipelines och i första hand en pipeline för olja mellan Nynäshamn och Stockholm.
1991/92:Fö706 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad säkerhet vid miljöfarliga transporter.
1991/92:Fö707 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att klargöra ansvarsförhållandena för berörda parter vid rasrisker och naturolyckor.
1991/92:Fö708 av Inger René (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sotning.
1991/92:Fö709 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i internationella fora verka för att överenskommelser träffas om plikt att anmäla transport av farligt gods genom Öresund och andra regler som främjar sjösäkerheten i området.
1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöfarliga transporter genom huvudstaden bör begränsas.
Utskottet
Restvärdesräddning i samband med bränder
Motion Fö703 (s) behandlar s.k. restvärdesräddning i samband med bränder. Motionärerna pekar på de mycket stora samhälleliga förlusterna årligen för brand- och vattenskador och hävdar att kostnaderna kan reduceras avsevärt genom en effektivare restvärdesräddning. De anser att det vid räddningsskolorna inte förekommer tillräcklig utbildning för att räddningspersonalen rätt skall förstå restvärdesräddningens betydelse och möjligheterna att redan under släckningsskedets olika faser utföra olika skadebegränsande åtgärder. Utbildningen i restvärdesskydd bör enligt motionärerna således förstärkas och 53 § räddningstjänstlagen (1986:1102) ändras med innebörd att räddningsledaren redan när en räddningsinsats påbörjas åläggs ett ansvar för restvärdesskydd och sanering. Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se över behovet av utbildning och materiel samt räddningsledarens direktiv för akutskedet av en olyckshändelse.
Utskottet vill inledningsvis hänvisa till att huvuduppgiften för räddningstjänsten är att skydda liv och miljö. Räddning av egendom ingår också i uppgiften. Insatser skall genomföras så att minsta möjliga skada uppstår på egendom. Utskottet anser att åtgärder för restvärdesräddning och restvärdesskydd är väsentliga och kan spara stora värden. I utbildningen av brandpersonal ingår också, enligt uppgift från Räddningsverket, användningen av metoder och teknik som skall begränsa skadorna på byggnader och egendom och som därmed minskar behovet av restvärdesräddning.
Restvärdesskyddet är primärt ett ansvar för egendomsägaren eller dennes försäkringsbolag. Räddningsledaren är enligt 53 § räddningstjänstlagen (1986:1102) skyldig att vid behov underrätta ägaren eller innehavaren av den drabbade egendomen om behov av bevakning, restvärdesskydd, sanering och återställning. Utskottet anser inte det lämpligt att genom en lagändring, som motionärerna föreslår, utöka det kommunala ansvaret för att skydda egendom. Det bör vara ett gemensamt intresse för egendomsägare, försäkringsbolag och räddningstjänst att åtgärder vidtas för att minimera skadorna i samband med bränder och andra olyckshändelser. Utskottet utgår från att berörda, utan något särskilt beslut eller uttalande från riksdagen, tar erforderliga initiativ och samverkar med detta syfte för ögonen. Motion Fö703 (s) bör därför inte bifallas av riksdagen.
Ansvarsförhållanden inför rasrisker
Motion Fö707 (fp) tar upp vissa problem för kommuner och enskilda i samband med en risk för jordskred eller ras. Motionärerna anser att frågan om ansvar och ersättningsmöjligheter vid sådan konstaterad risk inte synes vara adekvat beskriven vare sig inom försäkringsskyddet eller inom det som brukar benämnas "den kommunala kompetensen". De hävdar t.ex. att kommuner vägrar att lösa in fastigheter utsatta för rasrisk, och som fått utrymmas, eftersom stöd för en sådan åtgärd saknas i lagen. Det sägs vara lättare att få ut ersättning när ras ägt rum och huset drabbats. Statsmakterna bör, enligt motionärerna, därför genom att tillsätta en utredning ta initiativ till att klargöra de otydliga ansvarsförhållandena i ärenden som föranleds av rasrisker och därmed jämställda naturolyckor.
Utskottet har erfarit att de problem som motionärerna pekar ut delvis har behandlats i Räddningstjänstkommitténs delbetänkande (Ds Fö 1983:2) "Geotekniska undersökningar och förebyggande åtgärder mot skred". Vidare har Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) tillsatt en kommission -- Skredkommissionen -- som bl.a. redovisat rapporten (1:90) "Ansvars- och ersättningsfrågor vid ras och skred". Kommissionens arbete är enligt uppgift inte slutfört.
Utskottet anser att det är angeläget att de i motionen beskrivna problemen får en tillfredsställande lösning. Innan en eventuell utredning tillsätts enligt motionärernas förslag, bör dock Skredkommissionen ges möjlighet att slutbehandla frågan så att erfarenheterna från kommissionen kan utnyttjas. Motion Fö707 (fp) bör med hänsyn härtill avslås av riksdagen.
Transport av farligt gods
Genom Stockholms skärgård och Mälaren transporteras årligen ca 5 miljoner ton oljeprodukter och 225 tusen ton kemikalier. Dessa transporter anses i motion Fö705 vara ett allvarligt hot mot miljön. Exempelvis skulle ett större utsläpp av ammoniak kunna förstöra hela Mälaren som dricksvattentäkt. Konsekvenserna skulle bli oöverskådliga och drabba hundratusentals människor. Enligt motionärerna är det nödvändigt att hos regeringen begära ett program med kraftfulla åtgärder för att förebygga en miljökatastrof i samband med sjötransporter i Stockholms skärgård och Mälaren. Skärpta krav på fartygens standard och säkerhetsutrustning, utökad lotsplikt och restriktioner i fråga om vilka leder som får användas nämns som exempel på vad som bör vidtas. Vidare förordar motionärerna en utredning om möjligheterna att överföra en del av de miljöfarliga transporterna i Stockholmsområdet till pipelines, i första hand mellan Nynäshamn och Stockholm.
Samma oro för miljön i Stockholmsområdet kommer till uttryck i motion Jo690 (fp). Synen på behovet av åtgärder är likartad och ett yrkande framförs om begränsning av miljöfarliga transporter genom huvudstaden (yrkande 10).
Utskottet har tidigare behandlat den grundläggande frågan om att bedöma riskerna i samband med olika transportsätt och konsekvenserna om en olycka skulle inträffa samt att därefter välja säkraste transportsätt. Så skedde i betänkande 1990/91:FöU1 (s. 4--7), bl.a. med anledning av likalydande yrkanden med dem som nu framförs i motionerna Fö705 och Jo690. Ett motsvarande yrkande som i motion Jo690 behandlades även i betänkande 1991/92:FöU3 (s. 4). Utskottet har vid dessa båda tillfällen framfört att det förutsätter att Räddningsverket (SRV) och andra berörda myndigheter ger frågan om att utarbeta en grundsyn för riskbedömning och val av transportsätt sådan prioritet att den kan drivas vidare med kraft och leda till resultat utan onödig tidsutdräkt. Utskottet utgick vidare från att regeringen, med hänsyn till ärendets komplexa och sektorsövergripande karaktär, vid behov tar erforderliga initiativ med utgångspunkt i det underlag som myndigheterna tar fram. Utskottet finner inte skäl för att i denna fråga ändra sin tidigare bedömning.
De i motion Fö705 (c) föreslagna åtgärderna för att höja säkerheten vid transport av farligt gods till sjöss, t.ex. utökad lotsplikt och skärpta krav på fartygens standard, har nyligen behandlats av trafikutskottet (1991/92:TU11 s. 16--17) som bl.a. anser att Sverige inte ensidigt kan införa krav på fartygs konstruktion och utrustning utan förankring i internationella regler. Vidare hänvisar detta utskott till att 1981 års riksdagsbeslut om miljösäkrare sjötransporter bl.a. innebar införandet av ett behovsanpassat lotstvång. Lotstvång föreligger i princip också på svenskt inre vatten. Enligt trafikutskottets mening bedrivs ett långsiktigt arbete, inte minst i internationella fora, för att förbättra sjösäkerheten, och det finns därför inte skäl att skärpa lotstvånget.
Mot bakgrund av det här anförda anser försvarsutskottet att initiativ i enlighet med vad som förordas i motionerna Fö705 (c) och Jo690 yrkande 10 (fp) ej är påkallade. Riksdagen bör således inte bifalla dessa motioner.
I motion Fö706 (s) framhålls miljöriskerna vid transport av farligt gods på landsväg. Motionärerna anser det utomordentligt viktigt att räddningskåren i resp. kommun är väl informerad om sådana transporter om en olycka skulle inträffa. Möjligheten bör därför undersökas att med hjälp av modern datateknik, och med underlag bl.a. från Räddningsverkets informationsbank i Karlstad, vidarebefordra sådan aktuell information om färdväg, tidsplan, innehåll och bekämpningsmetod till räddningskåren i varje kommun utmed färdvägen.
Frågan om att med modern datorteknik förse kommunernas räddningskårer med fortlöpande och aktuell information om transporter av farligt gods har utskottet behandlat i betänkande 1990/91:FöU1 (s. 11). Utskottet anförde då bl.a. att Räddningsverkets informationsbank på sikt borde kunna ge den av motionärerna efterfrågade informationen för de mest oroande transporterna. Utskottet utgick från att Räddningsverket i enlighet med sitt övergripande ansvar verkar för att relevant information snabbt och på enklaste sätt görs tillgänglig för räddningskårerna. I betänkande 1991/92:FöU3 (s. 7) återkom utskottet till frågan och noterade att databasen nu var i drift med möjlighet för berörda att ansluta sig till systemet. Utskottet anser att utvecklingen går i linje med intentionerna i motion Fö706 (s). Motionen bör därför lämnas utan bifall.
Öresundsområdet är miljökänsligt. Motion Fö709 pekar på att denna region genomlöps av ett av världens mest trafikerade sjöstråk vilket medför en uppenbar olycksrisk. En olycka var som helst i sundet kan få ödesdigra konsekvenser för vattnet, och livet i detta, men också för de tättbefolkade kustkommunerna. Motionärerna framhåller samhällsansvaret för sjötrafiken genom Öresund och menar att säkerhetsordningen där bör ses över i takt med sjötrafikens utveckling. Anmälningsplikt bör t.ex. införas för fartyg med last av farligt gods. Svenska myndigheter sägs dock inte själva kunna bestämma om detta, varför ett riksdagens uttalande förordas om att ansvariga i internationella fora verkar för att överenskommelser träffas om plikt att anmäla transport av farligt gods genom Öresund och om andra regler som främjar sjösäkerheten i området (yrkande 3).
Utskottet har erfarit att på svenskt initiativ försök under 1980-talet gjorts med ett rapport- och anmälningssystem för fartygstrafiken genom Öresund. Systemet byggde på frivillighet. Försöken lär emellertid inte ha slagit väl ut, främst beroende på att Polen och dåvarande Sovjetunionen inte medverkade. Utskottet har förståelse för att de folkrättsliga principerna om havens frihet kan medföra svårigheter när det gäller att bygga upp ett anmälningssystem som omfattar fartyg av alla nationaliteter som trafikerar Öresund. De politiska förändringarna i Östeuropa på senare tid, liksom den allt större insikten om miljöriskerna, borde dock ha ökat möjligheterna för att uppnå fungerande avtal av den typ som föreslås i motion Fö709 (s). Överbefälhavaren har också i annat sammanhang uttalat sig till förmån för en anmälningsplikt vad avser farligt gods genom Öresund. Utskottet delar därför inte Sjöfartsverkets pessimistiska syn på ett rapporteringssystem och utgår från att regeringen och ansvariga myndigheter uppmärksamt följer frågan och tar erforderliga initiativ. Vad utskottet här med anledning av motion Fö709 yrkande 3 (s) har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet vill sammanfattningsvis framhålla att det delar samtliga motionärers uppfattning om vikten av att åstadkomma största möjliga säkerhet när det gäller transport av farligt gods. Frågorna om riskbedömning, val av säkraste transportsätt, information och vägvalsstyrning m.m. är ofta komplicerade och det finns kunskapsluckor. Utskottet har därför förståelse för att det tar viss tid att få fram beslutsunderlag för olika slags åtgärder. Utskottet har under en följd av år behandlat motioner som från olika utgångspunkter, och utan närmare inbördes sammanhang, framfört förslag i syfte att förbättra säkerheten i samband med dessa transporter. Utskottet finner det nu angeläget att riksdagen får en samlad redogörelse för läget inom det berörda området. En sådan skulle vara i linje med den fortlöpande erfarenhetsredovisning som riksdagen tidigare genom tillkännagivande har begärt (1990/91:FöU1 s. 13, rskr. 18). Redovisningen bör bl.a. innehålla en sammanfattning av pågående arbete, större olösta frågor och vilka förväntningar som finns på resultat. Speciellt angeläget synes det därvid vara att få den nämnda grundsynsfrågan om riskbedömning och val av säkraste transportsätt belyst. Utskottet vill i sammanhanget understryka Räddningsverkets samordnande roll och helst se denna stärkt. Utskottet utgår från att regeringen och berörda myndigheter återkommer till riksdagen i enlighet med vad som här har anförts.
Sotningsväsendet
Räddningstjänstlagen (1968:1102) reglerar sotningsverksamheten. Motionären i motion Fö701 (c) anser dessa bestämmelser med sin monopolliknande ordning vara otidsenliga och i vissa delar kränkande för den enskilde ansvarskännande fastighetsägaren. Sotning sägs ha en brandförebyggande betydelse och det ligger då i fastighetsägarens intresse, och i försäkringsbolagens, att undvika eldsvådor. Sotning bör därför enligt motionären, i stället för att vara en kommunaliserad verksamhet, kunna utföras av fristående skorstensfejare som fastighetsägaren fritt kan välja eller av fastighetsägaren själv om han har erforderliga kunskaper. Riksdagen föreslås därför av regeringen begära förslag till ändring i räddningstjänstlagen så att de reglerade bestämmelserna om sotning utgår.
Likartade förslag framförs i motionerna Fö702 (c) och Fö708 (m).
Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast i betänkandena 1990/91:FöU2 och 1990/91:FöU10, behandlat motionsyrkanden om en avreglering av sotningsväsendet. Utskottet uttalade förståelse för motionärernas kritiska inställning till den nuvarande ordningen för sotningsverksamheten och för motionärernas strävan att förenkla reglerna. Utskottet kunde dock inte ställa sig bakom ett avskaffande av regelverket för sotningsverksamheten.
Frågan om en minskad reglering inom sotningsväsendet behandlas i propositionen om ökad konkurrens i kommunal verksamhet (prop. 1992/93:43). Regeringen avser tillkalla en utredare med uppgift att lägga fram förslag om hur ordningen med långvariga entreprenadavtal för skorstensfejarmästare skall kunna avvecklas och hur formerna för att utse skorstensfejarmästare kan förnyas. Han skall också undersöka möjligheterna att öka inslaget av konkurrens i verksamheten.
Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstaganden i frågan om avregleringen av sotningsväsendet och med hänsyn till den kommande behandlingen av proposition 1992/93:43 anser utskottet att motionerna Fö701 (c), Fö702 (c) och Fö708 (m) inte bör bifallas av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande restvärdesräddning i samband med bränder att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö703,
2. beträffande ansvarsförhållanden inför rasrisker att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö707,
3. beträffande transport av farligt gods att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fö705, 1991/92:Fö706 och 1991/92:Jo690 yrkande 10,
4. beträffande anmälningsplikt i Öresund att riksdagen med anledning av motion 1991/92:FöU709 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
5. beträffande sotningsverksamheten att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fö701, 1991/92:Fö702 och 1991/92:Fö708.
Stockholm den 22 oktober 1992
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit:Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén (m), Alf Egnerfors (s), Hans Lindblad (fp) och Åke Carnerö (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.