Vissa kompletteringar till elreformen
Betänkande 1995/96:NU20
Näringsutskottets betänkande
1995/96:NU20
Vissa kompletteringar i elreformen
Innehåll
1995/96 NU20 Ärendet
I detta betänkande behandlas proposition 1995/96:151 om vissa kompletteringar till elreformen och en motion som väckts med anledning av propositionen.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för Riksförbundet Energileverantörerna - REL.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring av ellagen. Förslaget innebär dels att kostnaden för mätare i inmatningspunkter skall debiteras den berörde producenten, dels att regeringen skall bemyndigas att utse en tillsynsmyndighet avseende driftsäkerheten. En motion med anledning av propositionen avstyrks samtidigt.
Propositionen
I proposition 1995/96:151 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Lagförslaget återges i bilaga.
Motionen
Den motion som väckts med anledning av propositionen är
1995/96:N25 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående utnyttjandet av mätutrustning i inmatningspunkterna,
2. begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur Svenska kraftnäts befogenheter att utforma föreskrifter för det svenska elsy- stemets driftsäkerhet skall utformas,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att timmätningskravet i nuvarande lagstiftning bör utgå och att lagförslaget i stället bör inkludera den norska modellen med normalförbrukningskurvor.
Utskottet
Inledning
Riksdagen beslöt hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1), vilken trädde i kraft den 1 januari 1996. Den nya lagstiftningen innebär att produktion och försäljning av el sker i konkurrens, medan nätverksamheten regleras och övervakas på särskilt sätt. Det främsta syftet med reformeringen av elmarknaden är att stärka konsumenternas ställning.
Näringsdepartementet har upprättat en arbetspromemoria med förslag till bestämmelser avseende fördelningen av vissa kostnader som hänför sig till elektrisk mätutrustning i inmatningspunkter på elnätet och förslag till redaktionella ändringar i tillsynsbestämmelserna. Synpunkter på förslagen har inhämtats vid en hearing.
De aktuella förslagen är, enligt regeringens uppfattning, av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Kostnaden för mätare i inmatningspunkter
Propositionen
Regeringen föreslår att kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos en elproducent skall debiteras producenten.
Enligt 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (den s.k. ellagen) är en innehavare av nätkoncession skyldig att på skäliga villkor överföra el åt annan. I 2 § 7 mom. anges att avgifter och övriga villkor för överföring av el, som benämns nättariff, skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder. Momentet innehåller vidare bestämmelser om hur en nättariffs skälighet skall bedömas, varvid konsumentintresset särskilt skall beaktas. Hänsyn skall även tas till kravet på en rimlig avkastning i nätverksamheten. Bestämmelsen innebär att alla kostnader i nätverksamheten skall beaktas när skäligheten bedöms.
Koncessionshavaren är vidare, enligt 2 § 4 mom., skyldig att utföra mätning av överförd el och att rapportera resultaten av dessa mätningar. I förordningen (1995:1179) om mätning och rapportering av överförd el föreskrivs bl.a. att mätning skall utföras i varje inmatningspunkt, dvs. den punkt där en producent matar in el på elnätet, och i varje uttagspunkt, dvs. den punkt där en konsument tar ut el från elnätet.
I 2 § 10 mom. finns vissa bestämmelser om principer för fördelning av nätföretagens kostnader för mätning m.m. En utgångspunkt för dessa regler är att kundspecifika kostnader skall finansieras av den som orsakar kostnaden. I bestämmelsen föreskrivs att koncessionshavaren skall debitera elkonsumenten kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i uttagspunkten hos elkonsumenten. Denna kostnad får inte ingå i underlaget för beräkning av nättariffen. Mätare för konsumenter som köper el enligt bestämmelserna om leveranskoncession skall emellertid inte debiteras konsumenten. För mätning av förbrukning hos de konsumenter som köper sin el från innehavare av leveranskoncession krävs ingen avancerad mätutrustning.
I det fall att en elkonsument väljer att köpa sin el från någon annan leverantör än den som har leveranskoncession i området måste elförbrukningen mätas per timme i enlighet med den tidigare nämnda förordningen. Mätutrustningen, som är mer avancerad än den som kan användas för de elkonsumenter som köper el från den som har leveranskoncession, skall installeras av nätkoncessionshavaren. Kostnaden för mätutrustning och installation får dock inte ingå i underlaget för beräkning av nättarifffen utan skall alltså debiteras den enskilde elkonsumenten.
I ellagen finns ingen motsvarande reglering avseende kostnaderna för mätutrustning och dess installation i inmatningspunkter, konstateras det i propositionen. Inmatningspunkten är som tidigare redovisats den punkt där producerad el från ett kraftverk matas in på elnätet. Mätutrustningen i en inmatningspunkt är vanligtvis avsevärt mer avancerad och dyrare än mätutrustningen i en uttagspunkt. Den som förorsakar kostnader för mätutrustning i en inmatningspunkt bör, i likhet med vad som gäller beträffande uttagspunkter, finansiera dem själv, anser regeringen. Härigenom undviks att nätföretagens kunder belastas med kostnader för mätutrustning som direkt kan hänföras till enskilda producenter. Redan för närvarande brukar producenterna bekosta sina mätare själva, konstateras det i propositionen.
Motionen
I motion 1995/96:N25 (mp) föreslås att riksdagen skall göra ett tillkännagivande angående utnyttjandet av mätutrustning i inmatningspunkterna. Det är rimligt att - som regeringen föreslår - leverantörer som vill mata in el på elnätet skall bekosta installation av erforderlig mätutrustning, anser motionärerna. De menar dock att det borde framgå av lagen att båda parter har samma rätt att utnyttja denna utrustning för sina avläsningar av inmatad effekt och energi.
Vissa kompletterande uppgifter
Mätning och rapportering av överförd el regleras i tidigare nämnda förordning (1995:1179) med tillhörande förordningsmotiv (Fm 1995:1). Enligt 5 § skall innehavare av nätkoncession sända slutliga rapporter avseende de rättade resultaten av sina mätningar för varje timme på dygnet. Mätresultaten i inmatningspunkten skall sändas till den kraftproducent som matar in el i inmatningspunkten och till den som har balansansvar för produktionen.
I de flesta fall har producenten balansansvaret och han blir då den ende som får rapporten, sägs det i förordningsmotiven (s. 21). Syftet är att han skall kunna kontrollera den debitering eller kreditering han får från Affärsverket svenska kraftnät. I de fall någon annan har balansansvaret får även han rapporter. Den balansansvarige skall dels kunna kontrollera den debitering eller kreditering han, i stället för producenten, får från Svenska kraftnät, dels kunna kontrollera den elräkning han får från producenten. Rapportering sker, enligt nätmyndighetens föreskrifter, senast den femte vardagen efter mätmånaden i fråga.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att kostnaden för mätare i inmatningspunkter skall debiteras den berörde producenten. Motionärernas önskemål om att leverantörerna skall ha tillgång till de uppgifter som registreras i inmatningspunkterna är, enligt utskottets mening, på ett välavvägt sätt tillgodosett genom de nyss redovisade reglerna för mätning och rapportering. Motionen avstyrks härmed i berörd del
Viss komplettering av tillsynsbestämmelserna
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen vidare att den skall bemyndigas att utse en tillsynsmyndighet för de föreskrifter som föranleds av driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.
I ellagen finns bestämmelser om tillsyn avseende dels nätverksamhet, dels elsäkerhet. I 2 § 6 mom. anges att tillsynen över nätverksamheten utövas av nätmyndigheten. Tillsynen beträffande elsäkerhet regleras i 21 §, där det anges att tillsynen utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen har utsett Elsäkerhetsverket till tillsynsmyndighet på detta område.
Systemansvaret för elektrisk ström utövas - med stöd av 15 a § - av Svenska kraftnät, som sedan den 1 januari 1995 har detta ansvar (prop. 1993/94:162, bet. NU22). Regeringen har bemyndigat Svenska kraftnät att utfärda föreskrifter om bl.a. kontroll, provning och besiktning av elektriska anläggningar eller anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar. Sådana föreskrifter får utfärdas i den mån det behövs av hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.
Svenska kraftnät har behov av att också kunna utöva tillsyn över efterlevnaden av dessa föreskrifter, anförs det i propositionen. Regeringen föreslår därför att det i ellagen skall införas ett bemyndigande för regeringen att utse en eller flera myndigheter att utöva tillsyn såvitt avser frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.
Motionen
I motion 1995/96:N25 (mp) anförs att regeringen bör fastställa anvisningar för hur ansvaret för driftsäkerheten skall utformas. Särskilt i kritiska lägen är det av vikt att veta vilka befogenheter Svenska kraftnät har gentemot leverantörer och förbrukare för att säkerställa nätets driftsäkerhet, anförs det i motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
Svenska kraftnäts systemansvar regleras, som nämnts, i ellagen. Enligt 15 § får den systemansvariga myndigheten utfärda föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning och andra föreskrifter angående elektriska anläggningar m.m., när så är påkallat av hänsyn till elsystemets driftsäkerhet. I proposition 1993/94:162 redovisades i allmänmotiveringen (s. 89) och i specialmotiveringen (s. 160) den närmare innebörden av dessa bestämmelser.
Som sägs i den här aktuella propositionen finns bestämmelser om tillsyn beträffande såväl nätverksamhet som elsäkerhet i den nu gällande ellagen. Däremot saknas en bestämmelse om tillsyn avseende driftsäkerheten. Enligt vad utskottet har erfarit är anledningen till detta ett förbiseende.
Det kan noteras att i Ellagstiftningsutredningens slutbetänkande Ny ellag (SOU 1995:108) föreslås ett tillägg till en av de paragrafer som reglerar systemansvaret. Den systemansvariga myndigheten, dvs. Svenska kraftnät, föreslås sålunda få möjlighet att förutom att kunna beordra kraftproducenter att mot ersättning öka eller minska produktionen av el också få beordra innehavare av nätkoncession att avbryta eller begränsa leverans av el till elkonsumenter. Innehavaren av nätkoncession skall enligt förslaget i sådana fall avbryta eller begränsa elleveranserna så rättvist och likvärdigt som möjligt. Betänkandet har remissbehandlats, och en proposition med förslag till ny ellag planeras.
Utskottets ställningstagande
Det förslag som regeringen lägger fram beträffande tillsynen av driftsäkerheten hos det nationella elsystemet är, som redovisats, snarast att anse som ett tillrättaläggande av ett tidigare förbiseende. Genom förslaget uppnås symmetri med de bestämmelser som gäller för tillsyn avseende nätverksamhet och elsäkerhet. Propositionen tillstyrks sålunda i denna del.
Det aktuella yrkandet i motionen rör egentligen inte tillsynen i fråga om driftsäkerheten, utan snarare innehållet i driftsäkerhetsansvaret. Som tidigare redovisats har denna fråga tagits upp i Ellagstiftningsutredningens slutbetänkande, som för närvarande bereds inom regeringskansliet. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill det nu aktuella motionsyrkandet.
Leveransmätning
Propositionen
I propositionen framläggs inga förslag beträffande mätning i uttagspunkter. Regeringen erinrar om sitt uppdrag till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Svenska kraftnät att gemensamt utreda och föreslå åtgärder för att stimulera utvecklingen av billig mätteknik avseende mätning m.m. på den nya elmarknaden. Kraven på mätning kan begränsa möjligheterna för konsumenter med låg elförbrukning att delta i en öppen elmarknad, sägs det.
Det nya regelverket innebär förändringar som är genomgripande för elmarknadens funktionssätt och för producenter, leverantörer och konsumenter, konstateras det i propositionen. Regeringen påminner om att näringsutskottet i samband med beslutet om den nya ellagstiftningen betonade vikten av en skärpt uppföljning och övervakning av elmarknadens utveckling med den nya lagstiftningen. Regeringen har uppdragit åt NUTEK att, i samråd med Konkurrensverket och Svenska kraftnät, följa utvecklingen och till regeringen årligen rapportera sina erfarenheter. Myndigheterna skall lämna en första redovisning senast den 1 oktober 1996.
Motionen
Timmätningskravet enligt den gällande lagstiftningen bör utgå och i stället bör den norska modellen med normalförbrukningskurvor tillämpas, anförs det i motion 1995/96:N25 (mp). Motionärerna anser att det är uppenbart att kravet på redovisning av elförbrukning per timme leder till stora kostnader för den hushållskonsument som vill byta elleverantör och att nuvarande leverantörers monopolställning sålunda kvarstår, dock med sämre övervakning av prissättningen.
Vid ett antagande om att hälften av Sveriges hushåll byter leverantör och att mätarna kostar 5 000 kr inklusive installation uppstår en kostnad på 9 miljarder kronor, sägs det i motionen. Till dess att kostnadseffektiv utrustning som kan användas av alla konsumenter tagits fram bör kravet på timvis mätning utgå och den norska modellen med normalförbrukningskurvor införas, föreslår motionärerna. De hänvisar till att kostnaden i Norge för byte av leverantör för närvarande är ca 250 norska kronor.
Vissa kompletterande uppgifter
NUTEK:s och Svenska kraftnäts uppdrag
NUTEK och Svenska kraftnät fick i december 1995 i uppdrag av regeringen att, som tidigare nämnts, redovisa förslag till åtgärder för att stimulera utvecklingen av billig mätteknik avseende mätning m.m. på den reformerade elmarknaden. Enligt den promemoria som fogades till regeringsbeslutet skall myndigheterna presentera möjligheter och lämna förslag till åtgärder för att sänka kostnaderna för mätning och rapportering av överförd el. De skall vidare kartlägga kostnaderna för befintliga mätsystem på marknaden och bedöma om dessa är så höga att de hindrar konsumenter med låg elförbrukning att delta i en öppen handel med el. Om det finns anledning därtill bör myndigheterna redovisa förslag till åtgärder för att sänka kostnaderna för mätsystemen på marknaden.
Det finns flera företag som tillhandahåller system för mätning av elförbrukning, konstateras det i promemorian. I kartläggningen bör enligt regeringen ingå att bedöma marknadens utveckling avseende tillgång på mätsystem till rimliga kostnader. Myndigheterna bör bl.a. överväga åtgärder, exempelvis teknikupphandling, som stimulerar den tekniska utvecklingen inom området. I uppdraget ingår också att göra en bedömning av vilka effekter det kan få att införa en övre gräns för de kostnader som en konsument med låg elförbrukning skall behöva betala för sin mätare.
Om myndigheterna bedömer att det är lämpligt bör även förslag till alternativa lösningar lämnas, som leder till att kostnaderna kan begränsas för konsumenter med låg elförbrukning. Som exempel nämns i promemorian tillämpning av schabloner eller typkurvor i stället för timvis mätning. Erfarenheter från den norska elmarknaden bör beaktas när det gäller de små konsumenternas möjligheter att utnyttja fördelarna av en konkurrensutsatt elförsäljning.
Uppdraget kommer enligt vad utskottet erfarit att redovisas inom kort. Därefter planeras remissbehandling och sedvanligt beredningsarbete inom regeringskansliet.
Det norska schablonsystemet
När den nya energilagen infördes i Norge i början av år 1991 ställdes inledningsvis krav på timvis mätning avseende alla kunder som valde att köpa el av en ny elleverantör. I januari 1995 ändrades reglerna för mätning och avräkning, så att kunder med en årlig elförbrukning lägre än 500 000 kWh fick möjlighet att byta leverantör utan att installera timvis mätning. Avräkningen för dessa kunder sker i stället med hjälp av schabloner över förbrukningen. Krav på timvis mätning gäller för de slutförbrukare som förväntas ha en årlig elförbrukning över denna nivå.
Leveranskoncessionshavaren får debitera en maximal avgift på 246 norska kronor inkl. mervärdesskatt från slutförbrukaren vid varje leverantörsbyte. Avgiften betalas för varje mätpunkt. En slutförbrukare med en elförbrukning under 500 000 kWh kan kräva att mätpunkten avräknas, baserat på timvis mätning. Slutförbrukaren får då själv täcka merkostnaden som uppstår på grund av timmätningen. Fram till år 1996 var denna kostnad maximerad till 2 000 norska kronor per år, men nu gäller att slutförbrukaren får betala den faktiska merkostnaden utan någon maximigräns.
Efter ett år med det nya systemet med avräkning enligt en schabloniserad förbrukningsprofil har, enligt uppgift från NUTEK, endast ca 5 000 slutförbrukare med förbrukning under 500 000 kWh bytt leverantör. Uppgifter om hur många som har omförhandlat sitt pris med den gamla leverantören finns inte tillgängliga. Under år 1995 har det dock konstaterats en utjämning av priser mellan olika leverantörer. Detta kan tyda på att kundens möjlighet att byta leverantör i sig påverkar priserna.
Utskottets ställningstagande
Det främsta syftet med reformeringen av elmarknaden är, som tidigare redovisats, att stärka konsumenternas ställning. Utskottet anförde i betänkandet 1995/96:NU1 om ny ellagstiftning att de effektivitetsvinster som en ökad konkurrens kan väntas medföra måste komma de enskilda konsumenterna till del. Mot bakgrund härav tillmätte utskottet mycket stor vikt vid den verksamhet med uppföljning och utvärdering av elmarknadsreformen som NUTEK, Konkurrensverket och Svenska kraftnät fått i uppdrag att bedriva.
Den problemställning som tas upp i motionen rör risken för att timmätningskravet kan utgöra ett hinder för de konsumenter som vill byta leverantör att verkligen kunna genomföra ett sådant byte. Utskottet anser att möjligheten till byte av leverantör är en viktig fråga för konsumenternas tilltro till reformen. Som tidigare redovisats har NUTEK och Svenska kraftnät i uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för att åstadkomma billiga mätsystem. I detta arbete skall erfarenheterna från den norska elmarknaden beaktas. Uppdraget kommer att redovisas inom kort. Utskottet förutsätter att regeringen därefter i lämpligt sammanhang informerar riksdagen om sitt ställningstagande i frågan.
Enligt utskottets mening uppnås bästa hushållning och största möjliga effektivitet i systemet vid mätning av den verkliga förbrukningen. Från denna utgångspunkt är det således olyckligt om timvis mätning ersätts av en schabloniserad debitering. En sådan förändring torde också medföra att utvecklingen av billigare mätmetoder för små konsumenter avstannar helt. Utskottet kan för sin del inte utesluta att en övergång till schabloniserad debitering ter sig nödvändig men vill mot angiven bakgrund betona vikten av att regeringen först noga prövar om konsumenternas kostnader för mätning kan nedbringas inom rimlig tid.
Utskottet vill vidare framhålla att elmarknadsreformen har varit i kraft under endast en kort tid. För en så pass omfattande regeländring som den nya ellagstiftningen innebär, torde det ta längre tid än fyra månader innan de olika intressenterna har funnit formerna för sitt agerande.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen i berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kostnaden för mätare i inmatningspunkter
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:N25 yrkande 1 antar det i proposition 1995/96:151 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 11 mom.,
2. beträffande viss komplettering av tillsynsbestämmelserna
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:N25 yrkande 2 antar det i proposition 1995/96:151 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående,
3. beträffande leveransmätning
att riksdagen avslår motion 1995/96:N25 yrkande 3.
Stockholm den 2 maj 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Torsten Gavelin (fp) och Frank Lassen (s).
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar