Vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m.
Betänkande 1991/92:UbU26
Utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UBU26
Vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m.
Innehåll
1991/92 UbU26
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas ett antal frågor som främst berör gymnasieskolan och som medför ändring av skollagen. Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag till bl.a. mindre studiekurs i den nya gymnasieskolan, en uppdelning av de individuella programmen och en ny lärlingsutbildning. Utskottet föreslår att riksdagen uttalar att de teoretiska kompletteringskurserna i den nya gymnasieskolan skall finnas kvar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i övrigt.
Till betänkandet fogas tre reservationer av Socialdemokraterna och meningsyttring av Vänsterpartiet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1991/92:157 (delvis) dels föreslagit 1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100), 2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna, 3. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om benämning på grenar (avsnitt 4.2), 4. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om bestämmelserna i anslutning till minsta garanterad undervisningstid (avsnitt 7), 5. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om statsbidrag till vissa lanthushållsskolor (avsnitt 10),
dels berett riksdagen tillfälle 7. att ta del av vad i propositionen anförts om kompletteringskurser (avsnitt 9).
Lagförslagen återfinns som bilaga till detta betänkande.
Propositionens avsnitt Kompetensinriktad vuxenutbildning genom studieförbund jämte motioner har överlämnats till kulturutskottet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:157
1991/92:Ub69 av Larz Johansson m.fl. (c, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfattningen av allmänna ämnen i lärlingsutbildningen.
1991/92:Ub70 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompletteringskurser i gymnasieskolan.
1991/92:Ub71 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samtliga lanthushållsskolor/internatskolor måste behandlas på likartat sätt i statsbidragshänseende vid en eventuell övergång till fristående skolor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av elevers individuella program till lanthushållsskolorna.
1991/92:Ub73 av Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gymnasieskolans medieprogram ej skall grendelas.
1991/92:Ub74 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om särskilt utsatta hantverksgrenar och yrkesområden, i enlighet med vad som i motionen anförts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om historia som kärnämne på individuella linjer inom gymnasieskolan, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag om avgifter vid ansökningar och fyllnadsprövningar.
1991/92:Ub75 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ny utbildning för lärlingar, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag att kategoriuppdela gymnasieskolans individuella program i individuella resp. specialutformade program, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag att införa möjligheten till mindre studiekurs på de nationella programmen i gymnasieskolan, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag att inte införa kompletteringskurser av det slag som föreslogs i propositionen Växa med kunskaper och som tänktes ersätta tredje året på ett nationellt program, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag att ge kommuner, landsting och styrelserna för statens skolor för vuxna möjligheter att ta ut ansökningsavgifter när det gäller gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux.
Motioner från allmänna motionstiden 1992
1991/92:Ub214 av Inga Berggren och Rune Rydén (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stimulera utvecklandet av lanthushållsskolorna till fristående skolor exempelvis i stiftelseform.
1991/92:Ub260 av Per-Richard Molén och Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att filosofi och psykologi införs som obligatoriskt ämne på linjerna E, N och T och att specialarbetet i gymnasiet blir frivilligt.
1991/92:Ub261 av Inger René och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att lanthushållsskolornas verksamhet fortlever och utvecklas.
1991/92:Ub274 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internathushållsskolorna/lanthushållsskolorna.
1991/92:Ub279 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av utbildningsmöjlighet inom gamla hantverk, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingslöner för nyanställda ungdomar under 25 år.
1991/92:Ub297 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ämnet idrott i gymnasieskolan.
Utskottet
Riksdagen beslutade vid föregående riksmöte (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356) om reformering av gymnasieskolan och vuxenutbildningen med början läsåret 1992/93. På grundval av förslag i årets budgetproposition har riksdagen beslutat (prop. 1991/92:100 bil.9, UbU10, rskr. 190) att vissa höjningar av sektorsanslaget i vad avser gymnasieskolans reformering inte skall genomföras under budgetåret 1992/93. Riksdagens beslut om gymnasieskolans och vuxenutbildningens reformering i övrigt ligger fast. Enligt föredragande statsrådet har det under arbetet med att genomföra de beslutade förändringarna visat sig att ytterligare några frågor bör underställas riksdagen.
Benämning på grenar i vissa nationella program
Regeringen har den 27 februari 1992 fattat beslut om målen för de nationella programmen i gymnasieskolan. Till grund för beslutet låg ett förslag som statens skolverk utarbetat, vilket remissbehandlats. Under arbetet med dessa programmål har det framkommit förslag till ändring av benämningen på vissa grenar inom de nationella programmen.
Enligt regeringen bör den av riksdagen beslutade grenen Tandsköterskor inom Omvårdnadsprogrammet benämnas Tandvård och de beslutade grenarna inom Fordonsprogrammet Flygunderhåll och Reparation ändras till Flygteknik resp. Fordonsteknik.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:157 när det gäller benämning på grenar i gymnasieskolans nationella program.
Möjlighet till mindre studiekurs i de nya programmen i gymnasieskolan
Regeringen föreslår att elever som har påtagliga studiesvårigheter skall ges möjlighet att få s.k. mindre studiekurs. Enligt föredragande statsrådet är det önskvärt att en elev, som under studiernas gång i ett nationellt program finner det svårt att klara av alla ämnen, får möjlighet att stanna kvar i klassen och fortsätta med ett reducerat antal ämnen i stället för att sluta och gå över till en annan studieväg. Även elever med olika typer av handikapp, som t.ex. döva, hörselskadade eller svårt rörelsehindrade elever, bör kunna få mindre studiekurs. Det finns inte skäl att centralt reglera vilka ämnen som en elev inte skall kunna befrias från. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få ett bemyndigande att medge sådana avvikelser från timplanen som kan bli aktuella i dessa fall. Detta medför en ändring i 5kap. 4§ skollagen (1985:1100).
Enligt motion 1991/92:Ub75 (s) yrkande 3 är möjligheten att i de nationella programmen uppnå allmän behörighet för högre studier en viktig del av gymnasiereformen. Mindre studiekurs kan enligt motionärerna leda till att vissa elever hamnar i utbildningsmässiga återvändsgränder.
Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och motionsyrkandet anföra följande.
Enligt de nu gällande timplanerna för gymnasieskolan (Lgy70) kan elev som har påtagliga studiesvårigheter befrias från högst tre ämnen. Den som avslutat mindre studiekurs har rätt att inom fyra år få s.k. förlängd undervisning i varje ämne i vilket han eller hon har varit befriad från undervisningen.
I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85 s.90) redovisades ett antal försöksvis prövade verksamheter med bl.a. individuell studietakt.
Utskottet finner det motiverat att en elev som har påtagliga studiesvårigheter och som så önskar skall kunna befrias från ett eller flera ämnen inom det program som eleven valt. Utskottet vill stryka under vad som anförs i propositionen, nämligen att ett nationellt program, som syftar till allmän behörighet, inte bör styckas sönder alltför mycket utan det bör med så få undantag som möjligt ha den uppläggning som riksdagen bestämt genom beslutet om minsta garanterad undervisningstid. Utskottet utgår från att beslut om mindre studiekurs och vilka ämnen som eleven skall befrias från fattas -- efter noggrann prövning i varje enskilt fall -- av rektor efter samråd med berörda lärare (jfr 10kap. 55 och 56§§ gymnasieförordningen, 1987:743, senaste ändring 1991:1883). Utskottet förutsätter att eleven informeras om konsekvenserna av beslutet och om vad som gäller för förlängd undervisning (jfr 9kap. 67§ och 10kap. 57§ gymnasieförordningen). Skolverket bör i sin allmänna tillsyn över gymnasieskolans verksamhet följa utvecklingen beträffande mindre studiekurs i den nya gymnasieskolan.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkande 3 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 4§ första stycket.
Specialutformade program, individuella program och utbildning för lärlingar
Riksdagens beslut om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) innebär bl.a. att kommunerna är skyldiga att erbjuda gymnasieutbildning i form av individuella program till de ungdomar som inte har tagits in på ett nationellt program. De individuella programmen skall utgå från den enskilde elevens behov och från lokala förutsättningar och skall så långt möjligt byggas upp kring gymnasieskolans s.k. kärnämnen. Med hänsyn till de skilda motiven för individuella program enligt riksdagens beslut (jfr bet. UbU16 s.45f.) föreslår regeringen att de delas upp i två skilda kategorier, nämligen specialutformade program och individuella program.
De specialutformade programmen avser utbildningar som är likvärdiga med de nationella programmen. Det kan vara både teoretiska och yrkesinriktade utbildningar. Undervisning i kärnämnena skall ingå i samma utsträckning som för elever på nationella program. Eleven får möjlighet att välja kurser från de nationellt fastställda programmen och från de lokalt fastställda kurserna. I den utbildningsplan som skall göras upp för varje elev skall detta preciseras. Mindre studiekurs skall kunna beviljas även i dessa program.
De individuella programmen skall i första hand syfta till att stimulera eleven att fortsätta på ett nationellt eller specialutformat program. Detta motsvarar vad som i dag ryms inom kommunernas uppföljningsansvar. Andra utbildningar som kan finnas inom dessa program är mer udda utbildningar som t.ex. yrkesdansarutbildning och andra utbildningar som avser elever med speciella behov, t.ex. elever från särskolan. Inom ramen för individuella program inordnas även en ny lärlingsutbildning.
Föredragande statsrådet anser att det av flera olika skäl behövs en ny utbildning för lärlingar. Denna utbildningsform kan vara lämplig för ungdomar som har som främsta mål att snabbt komma ut i arbetslivet och som finner de yrkesförberedande programmen alltför teoretiskt inriktade. Även för elever som är bosatta på långt avstånd från den gymnasieskola som anordnar önskat program kan en lärlingsutbildning hos ett företag som genomförs närmare hemorten vara ett bättre alternativ. Lärlingsutbildning kan också bidra till återväxten inom smala yrkesområden. Den nya lärlingsutbildningen skall vara en kombination av sådan yrkesutbildning som sker i ett företags regi, inom ramen för ett anställningsförhållande, och studier av vissa ämnen i gymnasieskolan. Lärlingsutbildningen får sålunda härigenom ett delat huvudmannaskap.
Företagen skall vara huvudman för den företagsförlagda delen av lärlingsutbildningen och ansvara för genomförandet av den. Lärlingarnas anställningsförhållanden under den tid de är i företagen är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma överens om.
Skolans del i utbildningen för lärlingar skall enligt propositionen utgöras av ett utbildningspaket med s.k. kärnämnen. För dessa allmänna ämnen är kommunen huvudman. Omfattningen av detta utbildningspaket bör enligt propositionen inte regleras i skollagen.
Den av regeringen föreslagna uppdelningen i specialutformade program och individuella program medför ändring och tillägg i 5kap. 13§ skollagen och följdändringar i 5kap. 3, 4 andra stycket och 20§§ skollagen. I nämnda 13§ (sista stycket) bemyndigas regeringen att föreskriva att utbildningen i skolan när det gäller den nya lärlingsutbildningen skall omfatta minst vissa ämnen i gymnasieskolans timplaner. Regeringens föreskrifter om omfattningen av utbildningen med stöd av ett sådant bemyndigande som nu föreslagits kan lämpligen ges i gymnasieförordningen.
Då de specialutformade programmen och de individuella programmen normalt skall erbjudas endast ungdomar i den egna kommunen finns det enligt föredragande statsrådet inte anledning att införa någon generell rätt till interkommunal ersättning för elever på dessa program. Två undantag måste dock göras. För det första gäller det de udda riksrekryterande utbildningar som kan anordnas som specialutformade program eller individuella program. Här bör rätten till interkommunal ersättning vara beroende av om regeringen har förklarat utbildningen för riksrekryterande. För en sådan lösning krävs en ändring i 5kap. 14§ skollagen. Det andra undantaget berör den nya lärlingsutbildningen. Det gäller den utbildning som är avsedd att kombineras med en anställning. I detta sammanhang kan det ofta vara ändamålsenligt att studierna av skolämnena arrangeras i den kommun där företag med lärlingsplatserna finns, oberoende av att lärlingarna kan ha olika hemkommuner. Med hänsyn härtill föreslås att regeringen bemyndigas föreskriva en rätt till interkommunal ersättning när det gäller den skolförlagda delen av utbildningen. En sådan föreskrift kan tas in i 5kap. 26§ skollagen.
I motion 1991/92:Ub75 (s) yrkande 2 avvisas regeringens förslag om en kategoriuppdelning av det individuella programmet. I samma motion (yrkande 1) avvisas även regeringens förslag till ny lärlingsutbildning. Enligt motionärerna tillgodoses syftet med den av regeringen föreslagna utbildningen genom den nuvarande gymnasiala lärlingsutbildningen. Motionärerna vänder sig mot att berörda arbetsmarknadsparter, branscher och företag helt svarar för innehåll, uppläggning och krav på lärlingsutbildningen. Därigenom kommer den enskilde eleven att sakna det stöd som skolan kan ge i dag inom liknande utbildningar.
Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och motionsyrkandena anföra följande.
Som framhålls i propositionen (s.12f.) är det nödvändigt att utbildningsväsendet präglas av kvalitet, flexibilitet och variationsrikedom. Den treåriga gymnasieskolan och de nationella programmen är den ram inom vilken skolan skall ges ett stort utrymme för att komponera kombinationer och utbildningsvägar. Enligt vad föredragande statsrådet har erfarit finns det nu allt större förståelse för att en ordning med specialisering mot yrkesområden i form av valbara kurser ger en större flexibilitet än vad grenindelningarna gör. Utskottet delar denna uppfattning och ser uppdelningen i specialutformade program och individuella program som ytterligare ett uttryck för en önskvärd flexibilitet i den nya gymnasieskolan.
Riksdagens beslut om en ny gymnasieskola innebar bl.a. att lärlingsutbildning skulle finnas som utbildningsalternativ. En gymnasieutbildning i kombination med yrkesutbildning i ett anställningsförhållande skulle kunna vara en form av individuellt program.
Utskottet har inget att erinra mot att företagen skall vara huvudman för den företagsförlagda delen av lärlingsutbildningen och ansvara för genomförandet av den. Utskottet ser en fördel i att lärlingsutbildningen får en fastare struktur än vad som är fallet i dag, att den kombineras med teoretisk utbildning i gymnasieskolan och att den motsvarar tre årskurser. Utskottet utgår från att gymnasieskolan och berörda företag samverkar när det gäller planering och genomförande av utbildningen som helhet. Avvägningen av hur de olika utbildningsdelarna skall förläggas i tiden bör, som framhålls i propositionen, skolan och företaget få komma överens om efter de lokala förutsättningarna.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1 och 2 antar det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 3, 4 andra stycket, 13, 14, 20 och 26§§.
När det gäller omfattningen av allmänna ämnen i lärlingsutbildningen anför föredragande statsrådet att hon ser det som naturligt att det i utbildningen alltid skall ingå ämnena svenska, engelska, samhällskunskap och matematik i den omfattning som framgår av de av riksdagen beslutade timplanerna för gymnasieskolan (bilaga 2 i skollagen). Mindre än detta bör inte få anordnas som utbildningspaket. Kommunen bör emellertid ha skyldighet att erbjuda samtliga gymnasieskolans kärnämnen inom ramen för utbildningen. Enligt statsrådets mening är det självklart värdefullt att så många ungdomar som möjligt tar fasta på detta erbjudande och på så sätt skaffar sig utbildning i alla kärnämnen.
I motion 1991/92:Ub69 (c, fp, kds) föreslås att samtliga kärnämnen enligt de nya timplanerna för gymnasieskolan skall studeras av de elever som får sin yrkesutbildning inom ramen för den nya lärlingsutbildningen. Efter noggrann prövning bör elev ges möjlighet till mindre studiekurs även i denna utbildningsform. Enligt motion 1991/92:Ub74 (v) yrkande 2 bör ämnet historia ingå som ett kärnämne och studeras av eleverna i den nya lärlingsutbildningen. Enligt motionärerna är kulturhistoriska kunskaper en förutsättning för att förstå olika hantverks utveckling och traditioner.
Utskottet anser i likhet med såväl föredragande statsrådet som motionärerna att det är nödvändigt att eleverna i lärlingsutbildningen får utbildning i vissa allmänna ämnen motsvarande dem i de nationella programmen. Mot denna bakgrund är det utskottets uppfattning att ämnet religionskunskap, som är ett kärnämne i gymnasieskolans timplaner, även bör ingå i det utbildningspaket som eleverna i den nya lärlingsutbildningen minst skall studera. Det är viktigt att eleverna i gymnasieskolan ges kunskaper och vägledning i livsåskådningsfrågor. Även frågor om etik och moral har blivit allt viktigare i vårt samhälle och inte minst i yrkeslivet.
När det gäller ämnet historia vill utskottet peka på att det inte är ett kärnämne som alla elever skall studera enligt timplanerna för gymnasieskolans treåriga nationella program. I sitt betänkande om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (1990/91:UbU16, s.66) framhöll utskottet, mot bakgrund av att historia inte ingår i de yrkesförberedande programmen, att det bör finnas två kursplaner för kärnämnet samhällskunskap, nämligen en för de yrkesförberedande programmen och en för övriga program där ämnet historia finns upptaget på timplanerna. I kursplanen för samhällskunskap på de yrkesförberedande programmen, som omfattar 90 timmar, borde ca en tredjedel av utbildningstiden ägnas åt historiskt stoff.
Inom ramen för lärlingsutbildningen bör således utbildningen i skolan omfatta minst kärnämnena svenska, engelska, samhällskunskap, matematik och religionskunskap. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub69 och med avslag på motion 1991/92:Ub74 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
I syfte att bevara utbildningsmöjligheterna inom hantverk begärs i motion 1991/92:Ub279 (kds) att "de gamla hantverkslinjerna" införs i gymnasieskolan (yrkande 1). För att hålla kostnaden nere för arbetsgivarna bör lärlingslöner införas för nyanställda ungdomar under 25 år (yrkande 2). Enligt motion 1991/92:Ub74 (v) yrkande 1 bör riksdagen hos regeringen begära en utredning, som klargör inom vilka hantverksgrenar och yrkesområden som insatser bör göras för att befintlig kompetens skall kunna tas till vara och utvecklas.
Utskottet vill erinra om att Hantverksprogrammet är ett av de nationella programmen i den nya gymnasieskolan enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356). Det skall kunna utbilda elever för ett stort antal hantverksyrken, t.ex. dekormålare, korgmakare och sadelmakare.
I det föregående har utskottet tillstyrkt regeringens förslag till en ny utbildning för lärlingar. Även lärlingsutbildningen kan bidra till återväxten inom smala yrkesområden.
När det gäller frågan om lärlingslöner vill utskottet peka på att yrkesutbildningen i den nya lärlingsutbildningen kommer att ske i ett företags regi inom ramen för ett anställningsförhållande. Lärlingarnas anställningsförhållanden -- bl.a. lärlingarnas löner -- under den tid de är i företagen är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma överens om.
När det slutligen gäller begäran om en utredning om smala hantverksinriktade yrkesområden utgår utskottet från att skolverket inom ramen för sin huvuduppgift att svara för den nationella uppföljningen och utvärderingen av skolans verksamhet kommer att följa utvecklingen av bl.a. Hantverksprogrammet, elevunderlag, rekryteringen till olika hantverksyrken m.m.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 1 och 1991/92:Ub279.
Bestämmelser i anslutning till minsta garanterad undervisningstid
Riksdagens beslut om reformeringen av den gymnasiala utbildningen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) innebär bl.a. att eleverna garanteras ett visst antal timmars undervisning dels totalt, dels inom de olika ämnen som ingår i resp. nationellt program. Riksdagen lade vidare fast att läsåret såsom hittills skall omfatta minst 178 skoldagar, minst 12 lovdagar och högst 5 studiedagar. De 178 skoldagarna rymmer 4 friluftsdagar. Riksdagen uttalade även att den garanterade undervisningstiden skall motsvara 162 dagar och övrig tid 12 dagar. Med övrig tid avses tid för centrala prov och likartade skrivningar, temadagar samt studie- och yrkesorientering.
Enligt propositionen är prov, liksom studiebesök och temastudier, en integrerad del av undervisningen i resp. ämne och bör följaktligen ingå i den minsta garanterade undervisningtiden för resp. ämne. Beslut i dessa frågor bör avgöras av lärarna i samråd med eleverna. Mot denna bakgrund anser regeringen det onödigt att centralt reglera hur många skoldagar per läsår som den minsta garanterade undervisningstiden motsvarar och hur många skoldagar som skall vara övrig tid. Det räcker med att reglera den minsta garanterade undervisningstiden totalt och per ämne samt det minsta totala antalet skoldagar per läsår, dvs. 178, samt antalet dagar därav som skall vara friluftsdagar, nämligen 4.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats om bestämmelserna i anslutning till minsta garanterad undervisningstid. Till detta vill utskottet lägga följande. Utskottet utgår från att planeringen av den garanterade undervisningstiden och principerna för utläggningen av läsåret tas upp i skolkonferensen (jfr 7kap. 1--13§§ gymnasieförordningen) så att företrädare för bl.a. lärarna och eleverna får möjlighet att diskutera olika förslag och delta i besluten. Det bör ankomma på skolverket att inom ramen för sin allmänna tillsyn noga följa gymnasieskolornas undervisningsplanering och tidsanvändningen inom resp. ämne.
Kompletteringskurser
I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85 s.88f.) föreslogs att en elev i stället för det tredje året av ett program skulle kunna välja att gå en kompletteringskurs med humanistisk/samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig/teknisk eller merkantil inriktning. Regeringen anser nu att det inte finns anledning att konstruera fasta kompletteringskurser av detta slag. Om en elev vill läsa en sådan kombination av ämnen som skulle ha varit möjlig med en kompletteringskurs, kan eleven välja att i stället gå på ett specialutformat program.
I motionerna 1991/92:Ub75 (s) yrkande 4 och 1991/92:Ub70 (c) hävdas att kompletteringskurserna i årskurs 3 är av stort värde för de elever som behöver komplettera sin utbildning för behörighet för vissa utbildningar inom högskolan. Enligt motionärerna är det därför angeläget att gymnasieskolorna ges möjlighet att inrätta kompletteringskurser med humanistisk/samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig/teknisk eller merkantil inriktning.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det som ett alternativ till att slutföra studierna på ett program bör finnas möjlighet att i årskurs 3 välja en kompletteringskurs med här angiven inriktning. I sammanhanget vill utskottet peka på bestämmelserna om minsta garanterad undervisningstid i gymnasieskolans timplaner och vad som anförts i propositionen Växa med kunskaper när det gäller syftet med resp. kompletteringskurs och kompetenskraven i olika ämnen. Utskottet konstaterar att samtliga grenspecifika ämnen inte kan rymmas inom ramen för tillgänglig undervisningstid i årskurs 3 med beaktande av minsta garanterade undervisningstid i resp. ämne. Det bör ankomma på skolverket att utifrån dessa förutsättningar utarbeta programmål och timplaner för kompletteringskurserna och kursplaner för de enskilda ämnena.
Vad utskottet anfört om kompletteringskurser i gymnasieskolan bör riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub70 och 1991/92:Ub75 yrkande 4 samt med anledning av proposition 1991/92:157 som sin mening ge regeringen till känna.
Lanthushållsskolor
Regeringen föreslår att de tre landstingskommunala lanthushållsskolorna Ryssby lanthushållsskola i Kronobergs län, Lanthushållsskolan Bräkne-Hoby i Blekinge län och Axelwoldskolan i Malmöhus län övergångsvis får statsbidrag i särskild ordning från de medel som avsätts för sektorsbidraget.
Enligt motion 1991/92:Ub71 (c) (yrkande 1) bör även övriga lanthushållsskolor med likartad utbildning som de tre här aktuella skolorna behandlas på motsvarande sätt i statsbidragshänseende.
Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och motionsyrkandet anföra följande.
De tre lanthushållsskolorna som föreslås få statsbidrag har uteslutande kortare utbildningar om högst två terminer inom konsumtionsområdet. För dessa utbildningar finns ingen motsvarighet i den reformerade gymnasieskolan. Övriga landstingskommunala lanthushållsskolor anordnar bl.a. utbildning på sådana studievägar som kommer att ersättas av Naturbruksprogrammet. Bidrag till de tre lanthushållsskolorna Ryssby, Bräkne-Hoby och Axelwoldskolan bör utgå övergångsvis i avvaktan på att huvudmännen bestämmer sig för en framtida organisatorisk lösning.
Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub71 yrkande 1 godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:157 beträffande statsbidrag till vissa lanthushållsskolor.
I motion 1991/92:Ub261 (m) understryks vikten av att lanthushållsskolornas verksamhet kan fortleva och utvecklas. Motionärerna vill lyfta fram hälso- och kostfrågorna i all utbildning. Enligt motion 1991/92:Ub71 (c) yrkande 2 bör utbildning vid lanthushållsskolorna vara ett ypperligt komplement för kommunernas individuella program. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att kommunerna informeras om lämpligheten att förlägga utbildning för en grupp elever inom ramen för ett individuellt program till lanthushållsskolorna.
Föredragande statsrådet understryker i propositionen (s.35) vikten av att ungdomar får kunskaper om kostens betydelse för hälsan och om hushållsekonomi. Statsrådet finner det vidare värdefullt att unga människor som vill få mer fördjupade hushållskunskaper ges möjlighet att studera vid lanthushållsskolorna. Dessa skolor har även stor betydelse som förvaltare av kulturarvet på bl.a. hushållsområdet.
Utskottet delar de i propositionen framförda synpunkterna på lanthushållsskolornas utbildningar inom konsumtionsområdet. Det är enligt utskottets uppfattning värdefullt om kommunerna efter överenskommelse med huvudmännen kan utnyttja lanthushållsskolorna för delar av ett utbildningsprogram för sina ungdomar t.ex. inom ramen för individuella program. Utskottet utgår från att lanthushållsskolorna själva i detta hänseende kommer att kunna informera om och på annat sätt marknadsföra sina utbildningar i kommunerna.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet det inte påkallat att riksdagen gör något särskilt uttalande beträffande lanthushållsskolornas utbildningar, varför motionerna 1991/92:Ub71 yrkande 2 och 1991/92:Ub261 avstyrks.
Enligt motion 1991/92:Ub214 (m) (yrkande 2) finns det anledning att stimulera en utveckling så att lanthushållsskolorna kan finnas kvar i utbildningssystemet. När det gäller huvudmannaskapet för lanthushållsskolorna ser motionärerna en möjlighet att överföra skolorna till stiftelser eller enskilda huvudmän. I motion 1991/92:Ub274 (c) begärs besked på vilket sätt lanthushållsskolorna skall inordnas i utbildningssystemet.
I propositionen klargörs såväl huvudmannaskapsfrågan som utbildningens inriktning vid nuvarande lanthushållsskolor. Som framhålls i propositionen får de båda fristående skolorna, Vaxtanässkolan och Apelrydsskolan, statsbidrag direkt till huvudmannen från anslaget Bidrag till driften av fristående skolor. Restriktionerna om vilka utbildningar som får anordnas av landsting i enlighet med riksdagens beslut om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356) gäller självfallet inte de fristående skolorna. En framtida lösning för Ryssby lanthushållsskola, Lanthushållsskolan Bräkne-Hoby och Axelwoldskolan skulle såsom framhålls i propositionen kunna vara en omvandling till fristående skolor. Föredragande statsrådet är för sin del beredd att i positiv anda pröva ansökningar från dessa skolor till regeringen om att erhålla statsbidrag som fristående skola. En sådan omvandling måste emellertid i första hand övervägas av skolans nuvarande huvudmän. Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående när det gäller lanthushållsskolornas roll i den nya gymnasieskolan anser utskottet att syftet med motionerna 1991/92:Ub214 yrkande 2 och 1991/92:Ub274 är tillgodosett, varför motionerna avstyrks.
Avgifter
Regeringen föreslår att kommuner och landsting skall ges möjlighet att ta ut ansökningsavgifter när det gäller gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux. Avgiften skall ha karaktären av en depositionsavgift. Den skall återbetalas till den som inte tas in och till den som genomför kursen och får betyg. Eftersom grundläggande vuxenutbildning är en rättighet, får avgifter inte tas ut av dem som anmäler sig till sådan utbildning. Förslaget till ansökningsavgifter inom komvux medför införandet av en ny 21a§ i 11kap. skollagen och följdändring i 11kap. 5§ skollagen.
Enligt motionerna 1991/92:Ub75 (s) yrkande 5 i denna del och 1991/92:Ub74 (v) yrkande 3 i denna del bör riksdagen avslå regeringens förslag att ge kommuner och landsting möjlighet att ta ut ansökningsavgifter när det gäller gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux. Ett genomförande av förslaget riskerar att ge upphov till administrativt merarbete. Motionärerna anser vidare att ansökningsavgifter har en tillbakahållande effekt på många människor, vilket i detta fall skulle kunna leda till färre vuxenstuderande.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
Som framgår av propositionen (s.35) har skolstyrelsen i Stockholm aktualiserat frågan om en ändring av skollagen (11kap. 5§) vilken skulle göra det möjligt att ta ut anmälningsavgifter av sökande till komvux. Syftet är att komma till rätta med de problem som uppstår genom att vissa personer, som intagits till en kurs, aldrig infinner sig till kursstarten eller hoppar av kursen nästan omedelbart.
Utskottet anser det motiverat att kommuner och landsting ges möjlighet att ta ut en skälig avgift i enlighet med allmänna kommunalrättsliga principer. Utskottet utgår från att huvudmännen för här aktuella utbildningar själva bedömer i vad mån de skall utnyttja rätten att avgiftsbelägga ansökningar inom komvux.
Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del antar det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 11kap. 5 och 21a§§.
Regeringen föreslår att lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna ändras så att styrelsen för resp. skola får besluta att ta ut ansökningsavgifter för kurser som motsvarar gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Samma principer beträffande avgiftens storlek och återbetalning av avgifter bör gälla för dessa skolor som för komvux.
På samma grunder som anförts ovan avvisas i motionerna 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del och 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del regeringens förslag till ansökningsavgifter vid statens skolor för vuxna.
I konsekvens med utskottets ställningstagande beträffande ansökningsavgifter inom komvux bör riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del anta det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna.
Lagförslaget i övrigt
Kommuner och landsting bör ges möjlighet att ge s.k. grengaranti. Regeringen begär riksdagens bemyndigande att föreskriva att sådan garanti skall ges för vissa program. Detta innebär införandet av dels en ny 6a§ i 5kap. skollagen, dels följdändring i 16§ samma kapitel. I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att, när det gäller lokala grenar och utbildningar på främmande språk, få bestämma att särskilda krav på förkunskaper skall gälla. Vidare bör skyldigheten att betala interkommunal ersättning för de elever som går på en Rh-anpassad utbildning förtydligas. Dessa förslag medför ändring av skollagen såvitt avser 5kap. 5§ resp. 5kap. 24§. Vidare föreslås att uppgiften att förklara annan högskoleutbildning i huvudsak motsvara svensk eller nordisk lärarutbildning i fortsättningen skall fullgöras av statens skolverk. Förslaget medför ändring i 2kap. 4§ skollagen.
Regeringen föreslår att förevarande lag skall träda i kraft den 1 juli 1992.
Utskottet har inget att erinra mot lagförslaget i övrigt och tillstyrker att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående hemställt. Utskottet har i sitt betänkande 1991/92:UbU28 tillstyrkt ändringar i bl.a. 5 kap. 5 och 13 §§ skollagen. Riksdagen förväntas ta ställning till betänkandet den 26 maj 1992. De nu aktuella förslagen till ändringar i samma paragrafer införs i den lag om ändring i skollagen som riksdagen antar den 26 maj 1992.
Övriga frågor
I motion 1991/92:Ub73 konstateras att Medieprogrammet i den nya gymnasieskolan delas efter första året i två grenar, nämligen Tryckmedier resp. Information och reklam. Enligt motionären har det visat sig att en grendelning i Medieprogrammet inte leder till att utbildningen tillgodoser branschens framtida behov av medarbetare med rätt grundutbildning. Motionären framhåller bl.a. att en grenstruktur i Medieprogrammet som begränsar möjligheterna till valfrihet för eleverna inte ligger i linje med en kursutformad gymnasieskola. Den tekniska utvecklingen inom medieområdet kräver att man fjärmar sig från en grundutbildning som är låst av grenar och som därmed inte kan möta den förändringsprocess som leder till ändrade arbetsorganisationer. I denna förändringsprocess har mediebranschens olika delar kommit långt, framhålls i motionen. Mot denna bakgrund bör Medieprogrammet bli helt kursutformat utan grendelning fr.o.m. årskurs 2.
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85 s.49--53) framhölls bl.a. att det genom gymnasieskolans reformering skapas förutsättningar för fortgående förändringar av utbildningen efter ungdomarnas önskemål och med beaktande av förändringarna i arbetslivet och samhället i övrigt. En övergång till en kursutformad gymnasieskola skulle ske på sikt. Det anfördes vidare att i en sådan gymnasieskola kan innehållet i enskilda kurser förändras utan att systemet i övrigt påverkas. En kurs kan avvecklas om behov inte längre finns och nya kurser -- inom befintliga skolämnen eller genom tematisering -- kan inrättas som svarar mot nya behov.
Även i inledningen till föreliggande proposition redovisas några tendenser inom utvecklingen av framtidens teknologi, arbetsmarknad och samhällsliv i vid mening, vilka också berör utbildningen. Det betonas bl.a. att kraven på kompetens och utbildning växer inom många områden. Gamla gränser mellan exempelvis arbetare och tjänstemän samt mellan olika yrken är på väg att suddas ut. I såväl företag som offentlig sektor blir det allt vanligare att i stället tala om kvalificerade medarbetare, som alla måste ha en grund av goda kunskaper i bl.a. kärnämnen.
Föredragande statsrådet konstaterar vidare att diskussionerna om en övergång från många smala utbildningar till färre och bredare utbildningar med möjlighet till specialisering genom grenval eller valbara kurser har pågått sedan mitten av 1970-talet. Hon ser det som naturligt att dessa diskussioner fortsätter och att vi får en utveckling av gymnasieskolans program till att bli mer uppbyggda på kurser än på fasta grenar.
Utskottet delar de av regeringen framförda synpunkterna på den framtida gymnasieskolans struktur. Utskottet finner dock ingen anledning att nu -- innan den nya gymnasiereformen hunnit träda i kraft -- tillstyrka bifall till ett slopande av Medieprogrammets uppdelning på grenar. I sammanhanget vill utskottet erinra om att regeringen den 7 februari 1992 fastställt målen för de nationella programmen i gymnasieskolan. Det slås därvid fast att Medieprogrammet skall ha de nationella grenarna Information och reklam resp. Tryckmedier. Till grund för beslutet om programmål låg ett förslag som statens skolverk utarbetat, vilket remissbehandlats. Utskottet utgår från att skolverket i sin utvärderingsverksamhet följer utbildningen inom Medieprogrammet i den nya gymnasieskolan. Något uttalande av riksdagen i enlighet med motion 1991/92:Ub73 anser utskottet inte vara erforderligt, varför den avstyrks.
I två motioner tas vissa timplanefrågor upp. I motion 1991/92:Ub260 (m) föreslås att ämnena filosofi och psykologi införs som obligatoriska ämnen i Samhällsvetenskapsprogrammet och Naturvetenskapsprogrammet på ekonomisk gren resp. naturvetenskaplig gren och teknisk gren samt att specialarbetet blir frivilligt. Enligt motion 1991/92:Ub297 (s) bör ämnet idrott i gymnasieskolan få utökad tid.
Enligt timplanerna i den nya gymnasieskolan (jfr bil. 2 i skollagen) kan ett av ämnena filosofi och psykologi väljas på den ekonomiska grenen inom Samhällsvetenskapsprogrammet och på den naturvetenskapliga grenen inom Naturvetenskapsprogrammet. På teknisk gren inom det sistnämnda programmet studeras inget av dessa ämnen. När det gäller ämnet idrott och hälsa är det ett s.k. kärnämne och ingår således i alla nationella program. I samtliga yrkesförberedande program, i det Estetiska programmet och på teknisk gren i Naturvetenskapsprogrammet är minsta garanterad undervisningstid för detta ämne 80 timmar. På övriga grenar i Naturvetenskapsprogrammet och Samhällsvetenskapsprogrammet är undervisningstiden 130 timmar.
Utskottet finner inget skäl att nu ändra i de av riksdagen tidigare beslutade timplanerna för den nya gymnasieskolan, varför motionerna 1991/92:Ub260 och 1991/92:Ub297 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändrad benämning på vissa grenar i nationella program att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:157,
2. beträffande möjlighet till mindre studiekurs i gymnasieskolan att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkande 3 antar det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 5kap. 4§ första stycket,
3. beträffande specialutformade program, individuella program och utbildning för lärlingar att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1 och 2 dels antar det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 3§, 4§ andra stycket, 14, 20 och 26§§, dels beslutar att 5kap. 13§ skall utgå ur förslaget samt med ändring av riksdagens beslut den 27 maj 1992 med anledning av bet. 1991/92:UbU28 såvitt gäller lagen om ändring i skollagen (1985:1100) bestämmer att 5kap. 13§ i sistnämnda lag skall ha den i proposition 1991/92:157 föreslagna lydelsen,
res. 1 (s)
4. beträffande omfattningen av allmänna ämnen i lärlingsutbildningen att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub69 och med avslag på motion 1991/92:Ub74 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis
5. beträffande utbildningsmöjligheter inom hantverk m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 1 och 1991/92:Ub279,
men. (v) - delvis
6. beträffande bestämmelserna om minsta garanterad undervisningstid att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:157,
7. beträffande kompletteringskurser i gymnasieskolan att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub70 och 1991/92:Ub75 yrkande 4 och med anledning av proposition 1991/92:157 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. beträffande statsbidrag till vissa lanthushållsskolor att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub71 yrkande 1 godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:157,
9. beträffande lanthushållsskolornas utbildningar att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub71 yrkande 2 och 1991/92:Ub261,
10. beträffande huvudmannaskap m.m. för lanthushållsskolor att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub214 yrkande 2 och 1991/92:Ub274,
11. beträffande ansökningsavgifter inom komvux att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del antar det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 11kap. 5 och 21a§§,
res. 2 (s)
12. beträffande ansökningsavgifter vid statens skolor för vuxna att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del antar det i proposition 1919/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna,
res. 3 (s)
13. beträffande lag om ändring i skollagen i övrigt att riksdagen dels beslutar att 5kap. 5§ skall utgå ur det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen, dels med ändring av riksdagens beslut den 27 maj 1992 med anledning av bet. 1991/92:UbU28 såvitt gäller lagen om ändring i skollagen (1985:1100) bestämmer att 5kap. 5§ i sistnämnda lag skall ha den i proposition 1991/92:157 föreslagna lydelsen, dels antar det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt nu och under momenten 2, 3 och 11,
14. beträffande grendelning i Medieprogrammet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub73,
15. beträffande vissa timplanefrågor att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub260 och 1991/92:Ub297.
Stockholm den 19 maj 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c), Bo Arvidson (m), Ewa Hedkvist Petersen (s), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Eva Johansson (s), Ulf Melin (m), Jan Björkman (s), Christer Lindblom (fp), Inger Hestvik (s) och Ulrica Messing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Specialutformade program, individuella program och utbildning för lärlingar (mom. 3)
Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "20 och 26§§" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det nu är olämpligt att göra förändringar av de individuella programmen -- en utbildningsform som till sin karaktär är ytterst flexibel för att svara mot elevernas speciella behov. Den av regeringen föreslagna kategoriuppdelningen av dessa program bör avvisas av riksdagen.
När det gäller regeringens förslag till ny utbildning för lärlingar vill utskottet peka på att det i dag finns en väl fungerande gymnasial lärlingsutbildning (jfr 14kap. gymnasieförordningen). Enligt utskottets uppfattning innehåller regeringens förslag flera oklarheter. I dag svarar skolans styrelse för tillsynen över den gymnasiala lärlingsutbildningen hos företagen och skall även följa hur utbildningen bedrivs och utfaller. I regeringens förslag blir företaget huvudman och ensamt ansvarigt för yrkesutbildningen. Berörda parter, branscher och företag svarar för innehåll, uppläggning och krav på lärlingsutbildningen. Hur detta skall ske berörs inte närmare. Men det står ändå helt klart att det innebär en avsevärd försämring för den enskilde eleven att behöva stå helt utan det stöd som skolan i dagens situation kan ge i händelse av något slag av konflikt med företaget. Vidare får lärlingsutbildningen i dag anordnas endast om utbildning för yrket normalt inte kan erhållas på linje eller specialkurs i gymnasieskolan. En begränsning av lärlingsutbildningen av detta slag tas inte upp i förevarande proposition.
Utskottet avstyrker således regeringens förslag beträffande såväl specialutformade program och individuella program som den nya utbildningen för lärlingar. Riksdagen bör med bifall till motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1 och 2 avslå det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 3, 4 andra stycket, 13, 14, 20 och 26§§.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande specialutformade program, individuella program och utbildning för lärlingar att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1 och 2 avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 3, 4 andra stycket, 13, 14, 20 och 26§§,
2. Ansökningsavgifter inom komvux (mom. 11)
Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet vill" och på s. 13 slutar med "5 och 21a§§" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att regeringens förslag att kommuner och landsting skall ges möjlighet att ta ut ansökningsavgifter när det gäller gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux bör avslås av riksdagen. I sitt betänkande 1989/90:UbU18 har utskottet anfört tveksamhet till ett system för att avgiftsbelägga ansökningar för nybörjare i högskolan. Ett genomförande av det här aktuella förslaget riskerar enligt utskottets mening att ge upphov till administrativt merarbete. En förbättrad information till de sökande och en aktiv studie- och yrkesorientering bör i stället kunna bidra till att lösa en del av de problem som aktualiserats i förslaget om ansökningsavgifter.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna i del avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 11kap. 5 och 21a§§.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande ansökningsavgifter inom komvux att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna i del avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 11kap. 5 och 21a§§,
3. Ansökningsavgifter vid statens skolor för vuxna (mom.12)
Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.13 börjar med "I konsekvens" och slutar med "för vuxna" bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar även regeringens förslag att styrelserna för statens skolor för vuxna skall ges möjlighet att ta ut ansökningsavgifter.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande ansökningsavgifter vid statens skolor för vuxna att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Vänsterpartiet instämmer i vad som anförts i reservation 1 (s) beträffande specialutformade program, individuella program och utbildning för lärlingar.
När det gäller omfattningen av allmänna ämnen i lärlingsutbildningen föreslår Vänsterpartiet att ämnet historia skall betecknas som ett s.k. kärnämne. De senaste årens snabba förändringar i världen har aktualiserat behovet av förståelse av historiska skeenden. En allmän orientering i historien bidrar till en medvetenhet om demokratiska värdens betydelse. Kulturhistoriska kunskaper är vidare en förutsättning för att förstå olika hantverks utveckling och traditioner.
Beträffande utbildningsmöjligheter inom hantverk finns det enligt Vänsterpartiet anledning att känna oro över att kompetens och yrkeskunnande tenderar att försvinna inom många hantverksområden. Riksdagen bör därför hos regeringen begära en utredning, som skall ta reda på inom vilka hantverksgrenar och yrkesområden som insatser bör göras för att tillvarata och utveckla den kompetens som finns i dag.
Vänsterpartiet instämmer i vad som anförts i reservation 2 av Socialdemokraterna när det gäller införandet av ansökningsavgifter inom komvux.
När det likaså gäller ansökningsavgifter vid statens skolor för vuxna instämmer Vänsterpartiet i vad som anförts i reservation 3 av Socialdemokraterna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 4 och 5 borde ha hemställt:
4. beträffande omfattningen av allmänna ämnen i lärlingsutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub74 yrkande 2 och med avslag på motion 1991/92:Ub69 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
5. beträffande utbildningsmöjligheter inom hantverk m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub74 yrkande 1 och med anledning av motion 1991/92:Ub279 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
Bilaga