Vissa frågor om personlig assistans
Betänkande 1997/98:SoU4
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU04
Vissa frågor om personlig assistans
Innehåll
1997/98 SoU4
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans och 11 motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I propositionen föreslås att kommunerna skall finansiera beviljad assi- stansersättning för de första 20 timmarna per vecka. Förslaget innebär en ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning. Förslaget påverkar också anslaget B 7 Kostnader för statlig assistansersättning. I propositionen föreslås vidare ett förtydligande av 9 § i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Utskottet tillstyrker propositionen. Motionerna avstyrks. Tre reservationer har lämnats. Utskottet kommer i oktober 1997 att anordna en offentlig utfrågning om frågor rörande assistansersättningen för att få en belysning av utvecklingen på området under senare tid.
Propositionen
I proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, 3. godkänner den föreslagna ändringen av anslaget B 7 Kostnader för statlig assistansersättning. Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1996/97:So56 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag i prop. 1996/97:146 i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So57 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans. 1996/97:So58 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:146. 1996/97:So59 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommunalisering av assistansreformen. 1996/97:So60 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag att kommunerna skall finansiera beviljad assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per vecka, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att redovisa förnyad analys av besparingen genom schablonisering av assistansersättning, 3. att riksdagen beslutar att huvudmannaskapet för assistansersättningen skall överföras till staten i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So61 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunalisering av assistansverksamheten, 3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av schabloniseringen av assistansersättningen i syfte att anpassa betalningssystemet till assistansbehovet, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ett bättre och tydligare regelverk enligt vad Intressegruppen för assistansberättigade föreslagit.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag m.m. I propositionen föreslås att kommunerna fr.o.m. den 1 november 1997 skall finansiera beviljad assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per vecka för alla som får assistansersättning. Försäkringskassan föreslås, som hittills, få besluta om rätt till assistansersättning. Därefter skall kommunerna debiteras för de första 20 assistanstimmarna per vecka. Härigenom utnyttjas försäkringskassornas erfarenhet och resurser att hantera assistansersättningen. Försäkringskassorna skall som hittills samråda med kommunernas socialtjänst vid bedömningen av enskildas assistansbehov, anförs det. Två nya lagparagrafer med denna innebörd föreslås införas i lagen (1993:389) om assistansersättning. En ändring i 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) föreslås för att tydligare klargöra kommunens ansvar för personlig assistans. Regeringen hänvisar till att 1989 års handikapputredning i betänkandet Handikapp - Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46) ursprungligen föreslog att kommunen skulle besluta om och bekosta de första 20 assistanstimmarna per vecka. Om behovet översteg 20 timmar per vecka skulle den enskilde hos försäkringskassan kunna ansöka om assistansersättning för att täcka kostnaderna för assistans fr.o.m. den 21:a timman per vecka. Ett syfte med denna uppdelning var att kommunen, som alltid har ett basansvar för stöd- och serviceinsatser, genom förslaget skulle avlastas höga kostnader för stödinsatser. Flertalet remissinstanser ansåg dock att endast en huvudman borde vara ansvarig för beslutet om och administrationen av personlig assistans. När det gäller finansieringen av verksamheten var remissopinionen mer splittrad. I proposition 1992/93:159, Stöd och service till vissa funktionshindrade, föreslog regeringen den nu gällande ordningen. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Assistansutredningen framhöll i sitt betänkande Kostnader för den statliga assistansersättningen (SOU 1995:126) att om huvudmannaskapet även i fortsättningen delas mellan stat och kommun borde kommunerna göras betalningsskyldiga för de första 20 timmarna för att motverka framtida oönskade kostnadsförskjutningar. Utredningen remissbehandlades inte. Regeringen understryker att den delar såväl 1989 års handikapputrednings som Assistansutredningens uppfattning att kommunerna bör ha det grundläggande ansvaret för personlig assistans. Finansieringen av assistansersättningen måste utformas så att den stimulerar kommunerna till att pröva behovet av stödinsatser enbart utifrån den enskildes situation och behov. Det skall inte finnas ekonomiska incitament för kommunerna att omdefiniera behov av andra insatser till personlig assistans. I propositionen anförs att det är viktigt att framhålla den enskildes önskemål om och inflytande över det stöd och den service han eller hon är berättigad till. Det är sannolikt så, anförs det, att det är vanligare att det är den enskildes önskemål om just stödinsatsen personlig assistans som resulterar i en sådan än att kommunerna söker omdefiniera behovet och därmed insatsen. Men attraktiva alternativ bör finnas bl.a. för ökad valfrihet och integritet. Kommunerna bör därför stimuleras att bygga upp alternativ till personlig assistans. De sammanlagda kostnaderna för de 20 första assistanstimmarna per vecka beräknas uppgå till 1 200 miljoner kronor. Regeringen förslår att anslaget B 7 Kostnader för statlig assistansersättning fr.o.m. budgetåret 1998 reduceras med 800 miljoner kronor och överförs till det generella statsbidraget till kommunerna. De resterande beräknade kostnaderna får enligt propositionen anses täckta av det resurstillskott till kommunerna som regeringen föreslagit i den ekonomiska vårpropositionen. För innevarande budgetår föreslås 135 miljoner kronor utbetalas till kommunerna enligt de fördelningsprinciper som gäller för det generella statsbidraget. Resurstillskottet för år 1997 till kommunerna får anses täcka övriga beräknade kostnader, 65 miljoner kronor. I proposition 1996/97:150, 1997 års ekonomiska vårproposition, aviserade regeringen att den avsåg att lämna en proposition med förslag om kommunalt finansieringsansvar för de 20 första assistanstimmarna per vecka för alla personer som uppbär assistansersättning. Förslaget innebar, enligt propositionen, en besparing på 65 miljoner kronor för budgetår 1997. Socialutskottet anförde i sitt yttrande 1996/97:SoU7y till finansutskottet att det inte hade några invändningar mot principen att finansieringsansvaret för de 20 första assistanstimmarna per vecka överförs från staten till kommunerna i likhet med vad som en gång föreslogs av Handikapputredningen och senare också har föreslagits av Assistansutredningen. Utskottet ansåg att formerna för detta fick diskuteras när regeringen avlämnade den särskilda propositionen. Utskottet betonade dock att den funktionshindrades rätt att själv välja sin assistent inte skall påverkas av förslaget och inte heller den enskildes möjlighet att använda stödet för att anlita annan, t.ex. ett kooperativ eller annat fristående organ som arbetsgivare. Finansutskottet såg ingen anledning att göra någon annan bedömning än socialutskottet och tillstyrkte den föreslagna besparingen i betänkande 1996/97:FiU20. Riksdagen följde finansutskottet (rskr. 1996/97:284).
Avslag på propositionen m.m. I motion So56 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1996/97:146 i enlighet med vad som anförts i motionen. En av huvudtankarna med lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och lagen om assistansersättning var att begränsa antalet huvudmän och därmed minska risken för att den funktionshindrade hamnar i en karusell av hänvisningar där ingen tar ansvar. Att splittra assistansersättningen på det sätt som nu föreslås vore djupt olyckligt, anför motionärerna. Det strider dessutom mot vad som skett och sker vad gäller huvudmannaskapen för annan vård och omsorg. Vidare anförs att i en liten kommun, där det råkar bo förhållandevis många som behöver omfattande stöd, kan bördan bli tung för den kommunala ekonomin. Det finns en risk att de individer det handlar om känner sig utpekade och känner skuld för att deras stöd kostar pengar. Då det är få individer som behöver personlig assistans och det är en slump var de råkar bo är det logiskt att sprida kostnaden över hela landet. En kommunalisering riskerar också att innebära att den enskildes rätt att påverka formerna för sin egen assistans i allra högsta grad urgröps. Motionärerna är oroliga att det kommer att finnas ett tryck på den enskilde att använda de kommunala assistenterna i stället för den eller de personer som den enskilde själv tycker vore bäst. När förändringen dessutom är underfinansierad med över 400 miljoner kronor kommer det att ligga i kommunernas intresse att minska kostnaderna så långt det över huvud taget är möjligt. Regeringens hänvisning till det extra statsbidraget är bara ett förtäckt sätt att frångå finansieringsprincipen, vilket i förlängningen kommer att drabba de funktionshindrade, anförs det. I motion So58 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:146. Motionärerna anför att den socialdemokratiska regeringen med Centerpartiets stöd har fattat en rad beslut som urholkat rätten till personlig assistans. Genom en rad förändringar försvårade regeringen rätten till att erhålla statlig assistansersättning och inledde därmed en kommunalisering av handikappolitiken med de nackdelar en sådan politik medför för den enskilda funktionshindrade och deras närstående. Bland annat inskränktes rätten för ungdomar att ha personlig assistans när de vistas i daglig kommunal verksamhet som i skolan och barnomsorgen. Ändringarna i socialtjänstlagen innebär, enligt motionärerna, uppenbara försämringar för många funktionshindrade genom att det var dåligt preciserat i lagen vad rätten till annat bistånd och annat ekonomiskt stöd rymmer. Den nyligen beslutade schabloniseringen av assistansersättningen strider mot principen att assistansersättningen är en individuell rättighet. Schabloniseringen kan också komma att inskränka rätten att välja personlig assistent, som är en omistlig del av den ursprungliga handikappreformen. Motionärerna anser att det nu föreliggande förslaget om ökat kommunalt finansieringsansvar för kostnaden för personlig assistans är ett tydligt steg mot en kommunalisering, vilket är mycket olyckligt och måste avvisas. Förslaget innebär att valfriheten för den enskilde funktionshindrade att själv få välja personlig assistans urholkas. Motionärerna anser att det är ett minimikrav att behålla rätten till personlig assistans såsom den ursprungligen var utformad. I motion So61 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans (yrkande 1). Vidare begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om kommunaliseringen av assistansverksamheten (yrkande 2). Motionärerna motsätter sig en kommunalisering av assistansverksamheten. De anser att regeringens förslag är ett led i en sådan process. Att kommunerna nu får ansvar för de första 20 timmarna kommer tillsammans med den redan beslutade schabloniseringen av verksamheten att leda till utslagning av fristående alternativ som exempelvis kooperativ, anförs det. Det kommer också att bli svårare för enskilda funktionshindrade som vill påta sig arbetsgivarrollen. Även i motion So57 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att propositionen avslås. Motionärerna framhåller att den personliga assistansen har givit funktionshindrade människor möjlighet att bestämma över sitt dagliga liv på ett sätt som andra människor tycker är en självklar rättighet. De understryker även att assistansersättningen är en kostnadsersättning till den funktionshindrade själv, den är inte ett bidrag till assistansanordnaren eller till de personer som anställs som personliga assistenter. Det är den funktionshindrade personen som i efterhand redovisar till försäkringskassan hur mycket assistans han eller hon fått och betalar tillbaka för outnyttjade timmar. Motionärerna anser att människor med de allra största behoven inte skall behöva drabbas av stora besparingar. Kristdemokraterna avvisade därför de förslag till besparingar som regeringen lade fram under förra året. Detsamma gäller nu. En omfattande reform som denna måste få tid att sätta sig innan genomgripande förändringar görs. Ständiga förslag om besparingar inom handikappområdet leder till onödig oro för de människor som är direkt berörda av reformen. De upplever att deras rättigheter ständigt ifrågasätts och känner otrygghet inför framtiden. Människor som är hårt drabbade av funktionshinder skall kunna känna trygghet och tilltro till att systemet är hållfast, anförs det. I motion So60 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) yrkas att riksdagen dels avslår regeringen förslag att kommunerna skall finansiera beviljad assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per vecka (yrkande 1), dels beslutar att huvudmannaskapet för assistansersättningen skall överföras till staten i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att i nuläget skiljer stat och kommun på ansvaret för dem med stort respektive litet behov av assistans. Kommunen har ansvaret för dem vars behov av personlig assistans underskrider 20 timmar per vecka. De som har större behov kan ansöka hos försäkringskassan om statlig ersättning. Om ansökan beviljas tar staten över hela kostnadsansvaret från kommunen. En konsekvens av denna form av delat huvudmannaskap är att ekonomiska motiv kan påverka prövningen av behovet av stödinsats. Motionärerna delar regeringens uppfattning att nuvarande förhållande med delat ansvar för finansieringen av assistansersättningen är ohållbart och anser därför att staten helt bör ta över huvudmannaskapet för all assistansersättning. I motion So59 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommunalisering av assistansreformen. Motionärerna framhåller att rätten till personlig assistans inneburit avsevärt förbättrade möjligheter till ett självständigt, tryggare och rikare liv för många personer med funktionshinder. Reformen har gjort det möjligt att utforma stödet utifrån den enskildes behov. Motionärerna anser att en kommunalisering av assistansreformen vore ett grundskott mot dess viktigaste princip, att den assistansberättigade själv kan avgöra hur assistansen skall utformas. En kommunalisering kan leda till att villkoren för de handikappade blir beroende av kommunernas olika storlek och ekonomiska förutsättningar. Skrivningen i propositionen som gäller att ?kommunerna bör ha det grundläggande ansvaret för personlig assistans? måste därför, enligt motionärerna, förtydligas. Den får inte innebära en förändring av verksamhetsansvaret utan enbart en förändring av kostnadsansvaret för de 20 första timmarna. I enlighet med socialutskottets yttrande 1996/97:SoU7y till finansutskottet skall inte den funktionshindrades rätt att välja sin assistent påverkas av förslaget, inte heller den enskildes möjlighet att använda stödet för att anlita annan, t.ex. ett kooperativ eller annat fristående organ, som arbetsgivare. Försäkringskassan skall även fortsättningsvis bedöma vårdbehovet. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottets bedömning Utskottet, som delar regeringens uppfattning att kommunerna bör ha finansieringsansvaret för de tjugo första assistanstimmarna per vecka för alla som får assistansersättning, avstyrker motionerna So56 (m), So57 (kd), So58 (fp), So60 (mp) yrkande 1 och So61 (v) yrkande 1. Utskottet kommer i oktober 1997 att anordna en offentlig utfrågning om frågor rörande assistansersättningen för att få en belysning av utvecklingen på området under senare tid. Med anledning av propositionen anser utskottet att försäkringskassan liksom hittills skall få pröva frågan om rätt till assistansersättning. Härigenom tas försäkringskassornas uppbyggda kompetens tillvara. Utskottet vill dock betona vikten av att försäkringskassorna även i fortsättningen samråder med kommunens socialtjänst vid bedömning av enskildas assistansbehov. Samrådet är av än större betydelse när kommunerna får kostnadsansvaret för de 20 första assistanstimmarna per vecka. Kommunerna har det grundläggande ansvaret för bl.a. personlig assistans enligt lagen om stöd och service. Enligt lagen har kommunerna i uppgift att fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras behov av stöd och service är samt verka för att dessa personer får sina behov tillgodosedda. Biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans är en av rättigheterna enligt lagen. Det grundläggande ansvar som kommunerna har inskränker inte den enskildes rätt att själv välja vem som skall ge assistansen och på vilket sätt denna ges samt inte heller vem som skall vara arbetsgivare för assistenten. Utskottet anser i likhet med propositionen och motion So59 (c) att den nu föreslagna förändringen av finansieringsansvaret inte skall påverka den enskildes rättigheter i detta hänseende. Motionen är därmed tillgodosedd och avstyrks. Även motionerna So60 (mp) yrkande 3 och So61 (v) yrkande 2 avstyrks.
Schabloniseringen av assistansersättningen I propositionen 1996/97:150, 1997 års ekonomiska vårproposition, föreslog regeringen att assistansersättningen skulle scahbloniseras och fastställas till ett visst belopp per timme fr.o.m. den 1 september 1997. Om det föreligger särskilda skäl skall försäkringskassan kunna medge att schablonen får överskridas. Socialutskottet behandlade förslaget i sitt yttrande till finansutskottet, 1996/97:SoU7y och anförde då följande:
Utskottet är väl medvetet om de problem som förelegat med olika beräkningssätt från arbetsgivarnas sida vad gäller kostnaden för assistansen och den omfattande administration detta medfört. Utskottet har därför inget att invända mot en schablonisering av kostnaderna. Den föreslagna möjligheten för ersättningsberättigade som har särskilda skäl att erhålla en högre ersättning än schablonen är nödvändig enligt utskottets mening. Det kan t.ex. behövas personal med speciell kompetens, det kan också krävas någon form av arbetsledning för att samordna assistansen och ge assistenterna stöd i arbetet. Många har valt att anordna sin assistans via brukarkooperativ. Det är angeläget att brukarna själva (eller deras anhöriga) kan besluta om på vilket sätt de vill anordna assistansen och att schabloniseringen inte leder till att denna möjlighet inskränks. Utskottet vill samtidigt understryka att prövningen av den högre ersättningen skall ske individuellt från fall till fall med beaktande av de särskilda behov den enskilde kan ha och de särskilda kostnader detta kan medföra. Regeringen har redovisat att den har för avsikt att noga följa resursutvecklingen på området och vid behov återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet har inget att erinra mot förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning. Finansutskottet ansåg sig inte ha anledning att göra något annat ställningstagande än socialutskottet och tillstyrkte således, i sitt betänkande 1996/97:FiU20, propositionens förslag angående schabloniseringen. Riksdagen följde finansutskottet (rskr. 1996/97:284). I motion So61 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen dels begär en översyn av schabloniseringen av assistansersättningen i syfte att anpassa betalningssystemet till assistansbehovet (yrkande 3), dels begär förslag på ett bättre och tydligare regelverk enligt vad Intressegruppen för Assistansberättigade föreslagit (yrkande 4). Motionärerna anför att de fortsatt är emot en schablonisering av assistansersättningen och vill avskaffa denna. Assistansersättningen skall vara en individuell ersättning som ersätter de faktiska kostnaderna. Personer med omfattande funktionshinder har i allmänhet kostsammare assistans. Dessa skall inte tvingas motivera kostnaderna för att tillgodose behov som andra som inte har lika stora funktionshinder får utan prövning. Detta är diskriminerande då det inte tillförsäkrar svårt funktionshindrade en levnadsnivå som är jämförbar med den de som inte är funktionshindrade har, anför motionärerna. Intressegruppen för Assistansberättigade (Ifa) har föreslagit att varje assistansberättigad upprättar en budget enligt en av Riksförsäkringsverket upprättad kontoplan som utgörs av ersättningsbara kostnadsslag. Den enskilde redovisar sedan sina faktiska kostnader och över- eller underskott regleras. Riktigheten i redovisningen intygas av lämplig instans, exempelvis en auktoriserad revisor. Motionärerna anser att detta förslag för den enskilde innebär en acceptabel kostnadskontroll och att ytterligare behovsprövningar blir onödiga. Förslaget ger också legitimitet åt reformen då den motverkar misstankar om överkompensation. Ifa:s förslag är enligt motionärerna värt att prövas. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag enligt denna modell. I motion So60 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att redovisa förnyad analys av besparingen genom schablonisering av assistansersättningen (yrkande 2). Syftet med schabloniseringen var att spara pengar. Motionärerna anser dock att det saknas analys av vilka konsekvenser schabloniseringen innebär socialt och kvalitetsmässigt och om dessa förändringar i sig kan leda till en oönskad kostnadsutveckling. De begär en förnyad analys av schabloniseringens effekter på assistansreformens kostnadsutveckling och kvalitet. Regeringen bör, enligt deras uppfattning, utreda ett rättvisare system i samråd med representanter för olika brukarorganisationer.
Utskottets bedömning Vid behandlingen av 1997 års ekonomiska vårproposition beslöt riksdagen att assistansersättningen fr.o.m. den 1 september 1997 skall schabloniseras och fastställas till ett visst belopp per timme att fastställas av regeringen för varje år. Ändringen har just trätt i kraft. Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan. Den tidigare hanteringen skapade problem och ledde till en omfattande administration vid försäkringskassorna. Schabloniseringen underlättar hanteringen vid försäkringskassorna och innebär att resurser kan sparas vilka kan komma de assistansberättigade till del. Funktionshindrade personer med särskilda skäl kan erhålla en högre timersättning efter beslut av försäkringskassan. Regeringen aviserade i vårpropositionen sin avsikt att noga följa resursutvecklingen och återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet kan också konstatera att regeringen nyligen tillsatt en samrådsgrupp med företrädare för handikapporganisationerna och Socialdepartementet för fortsatta diskussioner om personlig assistans. Den ändring som just trätt i kraft måste nu få tid att få genomslag. Utvecklingen följs noga av såväl Regeringskansliet som den tillsatta arbetsgruppen. Regeringen har aviserat att den vid behov återkommer till riksdagen i frågan. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna So60 (mp) yrkande 2 och So61 (v) yrkandena 3 och 4 behövs därmed inte. Motionsyrkandena avstyrks.
Lagförslag m.m. Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändringar i lagen (1993:389) om assistansersättning med det tillägget att lagen skall träda i kraft den 1 november 1997. Utskottet har heller inget att erinra mot förslaget till förtydligande av kommunens ansvar för personlig assistans. Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade tillstyrks därmed. Utskottet anser också att den föreslagna ändringen av anslaget B 7 Kostnader för statlig assistansersättning bör godkännas.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avslag på propositionen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So56, 1996/97:So57, 1996/97:So58, 1996/97:So60 yrkande 1 och 1996/97:So61 yrkande 1, res. 1 (m, fp, v, mp, kd) 2. beträffande den enskildes rätt att välja assistent m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So59, 1996/97:So60 yrkande 3 och 1996/97:So61 yrkande 2, res. 2 (v, mp) 3. beträffande schabloniseringen av assistansersättningen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So60 yrkande 2 och 1996/97:So61 yrkandena 3 och 4, res. 3 (v, mp) 4. beträffande lagförslagen att riksdagen antar a) dels propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning med tillägget att lagen skall träda i kraft den 1 november 1997, b) dels propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 5. beträffande den föreslagna ändringen av anslaget B7 Kostnader för statlig assistansersättning att riksdagen godkänner den föreslagna ändringen av anslaget B 7 Kostnader för statlig assistansersättning.
Stockholm den 18 september 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg (kd).
Reservationer
1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlsson (m), Stig Sandström (v), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet, som? och slutar med ?(v) yrkande 1? bort ha följande lydelse: Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade har gett tiotusentals personer en helt ny möjlighet att leva ett normalt liv och få ta del av olika verksamheter. Införandet av LSS och LASS är den största och viktigaste handikappreformen i Sverige. Utskottet anser att reformen nu måste få tid att verka några år innan en utvärdering kan göras. Ständiga förslag till besparingar inom handikappområdet leder till onödig oro för de människor som är direkt berörda av reformen. Utskottet anser att människor som är hårt drabbade av funktionshinder skall kunna känna trygghet och tilltro till att systemet är hållfast. De förändringar som regeringen nu föreslår i propositionen är ett steg mot en kommunalisering av handikappolitiken. Detta innebär ett hot mot den enskildes rätt att påverka formerna för sin egen assistans. Utskottet anser därför att propositionen bör avslås och motionerna So56 (m), So57 (kd), So58 (fp), So60 (mp) yrkande 1 och So61 (v) yrkande 1 bör bifallas. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande avslag på propositionen m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So56, 1996/97:So57, 1996/97:So58, 1996/97:So60 yrkande 1 och 1996/97:So61 yrkande 1 avslår propositionen.
2. Den enskildes rätt att välja assistent m.m. (mom. 2) Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Med anledning? och på s. 7 slutar med ?yrkande 2 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet, som motsätter sig en kommunalisering av assistansverksamheten, anser att regeringens förslag är ett led i en sådan process. En kommunalisering av assistansersättningen tillsammans med den redan beslutade schabloniseringen av verksamheten skulle medföra en utslagning av fristående alternativ som exempelvis kooperativ. Det skulle också bli svårare för enskilda funktionshindrade att påta sig arbetsgivarrollen. Utskottet anser i stället att staten helt bör ta över ansvaret för samtliga assistanstimmar även för personer som har behov av personlig assistans mindre än 20 timmar i veckan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motionerna So60 (mp) yrkande 3 och So61 (v) yrkande 2 och med avslag av motion So59 (c). dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande den enskildes rätt att välja assistent m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So60 yrkande 3 och 1996/97:So61 yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97:So59 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Schabloniseringen av assistansersättningen (mom. 3) Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Vid behandlingen? och på s. 9 slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse: Syftet med att schablonisera assistansersättningen var att spara pengar. Det saknas dock en analys av vilka konsekvenser schabloniseringen får socialt och kvalitetsmässigt. Det saknas också en analys av om dessa förändringar i sig kan leda till en oönskad kostnadsutveckling. Utskottet anser att schabloniseringen av assistansersättningen bör avskaffas. Assistansersättningen skall vara en individuell ersättning som ersätter de faktiska kostnader som den enskilde har för assistansen. Personer med omfattande funktionshinder skall inte tvingas motivera kostnader för att tillgodose behov som andra med mindre omfattande funktionshinder får utan prövning. Intressegruppen för assistansberättigade (Ifa) har föreslagit att varje assistansberättigad upprättar en budget enligt en av Riksförsäkringsverket upprättad kontoplan som utgörs av ersättningsbara kostnadsslag. Den enskilde redovisar sedan sina faktiska kostnader och över- eller underskott regleras. Riktigheten i redovisningen intygas av lämplig instans exempelvis en auktoriserad revisor. Utskottet anser att förslaget för den enskilde innebär en acceptabel kostnadskontroll samtidigt som ytterligare behovsprövningar blir onödiga. Riksdagen bör enligt utskottets mening begära förslag från regeringen enligt denna modell. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So60 (mp) yrkande 2 och So61 (v) yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande schabloniseringen av assistansersättningen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So60 yrkande 2 och 1996/97:So61 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................2 Propositionen i huvuddrag m.m. 2 Avslag på propositionen m.m. 4 Utskottets bedömning 6 Schabloniseringen av assistansersättningen 7 Utskottets bedömning 8 Lagförslag m.m. 9 Hemställan 9 Reservationer........................................10 1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1) 10 2. Den enskildes rätt att välja assistent m.m. (mom. 2) 11 3. Schabloniseringen av assistansersättningen (mom. 3) 11 Bilaga.......................................................................... .................... ...............12