Vissa frågor om naturresurslagen
Betänkande 1994/95:BoU3
Bostadsutskottets betänkande
1994/95:BOU03
Vissa frågor om naturresurslagen
Innehåll
1994/95 BoU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas tolv motioner från allmänna motionstiden 1994. Utskottet avstyrker samtliga motioner, flera av dem med hänvisning till pågående utredningar.
Följande reservationer har fogats till betänkandet. Samtliga rör en översyn av naturresurslagen (NRL).
1. Den inskränkning i det kommunala vetot som nu finns bör undanröjas. Företrädare för c, v och mp.
2. Gideälven bör skyddas mot utbyggnad. Företrädare för fp, v och mp.
3. Österdalälven vid Brunnsberg bör skyddas mot utbyggnad. Företrädare för c, fp, v, mp och kds.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994 väckta motionerna
1993/94:Bo504 av Elving Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av den kommunala vetorätten.
1993/94:Bo505 av Ivar Franzén och Harry Staaf (c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder som förbättrar möjligheten att lokalisera vindkraftverk.
1993/94:Bo509 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Vättern är ett riksobjekt som färskvattentäkt enligt naturresurslagen och bör omgärdas med speciella skyddsbestämmelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt ekonomiskt ansvar för genomförandet av miljöövervakningen i Vättern.
1993/94:Bo514 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av Gideälven enligt 3 kap. 6 § NRL.
1993/94:Bo517 av Magnus Persson (s) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär att Kammarkollegiet och Fiskeristyrelsen får i uppdrag att göra en samlad s.k. älvplan för hela landet, i syfte att bättre tillvarata miljö- och allmänintressena,
1993/94:Bo522 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att älvsträckan mellan Stennäs och Björna i Gideälven undantas från utbyggnad genom att den tas in i 3 kap. 6 § naturresurslagen.
1993/94:Bo523 av Bo G Jenevall m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheten att utnyttja vattenkraften från Torne träsk trots Torne älvs fredande.
1993/94:Bo525 av Elvy Söderström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skydda Gideälven uppströms Björna enligt 3 kap. 6 § NRL.
1993/94:Bo526 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av sträckan vid Brunnsberg, mellan Åsen och Väsa, enligt 3 kap. 6 § NRL.
1993/94:Jo422 av Sigge Godin och Sören Norrby (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av utökat älvskydd.
1993/94:Jo678 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att det gällande skyddet för Vättern i NRL kompletteras med skydd för vattenkvalitet,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Vätterns samtliga tillflöden inskrivs i NRL som skyddsvärda.
1993/94:N433 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för vattenkraftens fortsatta utveckling.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Kort redogörelse för uppbyggnaden av naturresurslagen m.m.
Plan- och bygglagen (PBL) och naturresurslagen (NRL) trädde i kraft den 1 juli 1987 efter ett långvarigt förberedelsearbete. Bestämmelserna i NRL syftar till att främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. En huvuduppgift för NRL är att ange för olika lagar gemensamma prövningsgrunder som stöd för en allsidig och långsiktig bedömning av frågor om konkurrens beträffande användning av mark och vatten. Till lagen har därför knutits ett tiotal olika lagar som reglerar ianspråktagandet av mark och vatten för olika ändamål. Sålunda skall bestämmelserna i 2 kap. (de verksamhetsanknutna riktlinjerna) och 3 kap. (de geografiska riktlinjerna) NRL tillämpas enligt vad i dessa lagar är föreskrivet. Exempel på lagar som på detta sätt knutits till NRL är PBL, vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen, väglagen, minerallagen, kontinentalsockellagen och luftfartslagen. Genom denna konstruktion har NRL kommit att få en stor betydelse och en central roll beträffande samhällsplaneringen i vid mening. Den brukar betecknas som en paraplylag. När en bedömning skall göras av om avsikten med lagstiftningen har infriats är det nödvändigt att klargöra det syfte den avsetts tjäna. Lagen är att anse som en lag genom vilken avvägningar mellan olika intressen kan och skall bedömas i ett långsiktigt perspektiv.
I 4 kap. finns regler om tillåtlighetsprövningen av industrianläggningar m.m. medan det i 5 kap. finns regler om miljökonsekvensbeskrivningar. I det avslutande kapitlet (6 kap.) finns regler om myndigheternas uppgifter och ansvarsfördelning.
Regeringsprövning av vissa industrianläggningar m.m. och det kommunala vetot
I 4 kap. 1 § naturresurslagen (NRL) anges vissa slag av anläggningar som inte får utföras utan tillstånd av regeringen. Som exempel kan nämnas anläggningar för kärnteknisk verksamhet och förbränningsanläggningar om anläggningen har en effekt om minst 200 megawatt. Regeringen kan också, enligt 4 kap. 2 § NRL, pröva andra anläggningar än sådana som omfattas av kravet på tillstånd enligt 4 kap. 1 § NRL om anläggningen kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet.
Enligt bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket NRL får tillstånd enligt 1 och 2 §§ lämnas endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta. Denna ordning kallas vanligen det kommunala vetot. Undantag från denna finns emellertid i 4 kap. 3 § andra stycket. Regeringen får i vissa fall lämna tillstånd även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt detta. Om en anläggning är synnerligen angelägen från nationell synpunkt får regeringen nämligen lämna tillstånd även mot en kommuns vilja bl.a. när det är fråga om en anläggning som avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Samma förhållande gäller också beträffande förbränningsanläggningar, gruppstationer för vindkraft och anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall under förutsättning att anläggningarna är av viss minsta storlek.
I den i augusti 1994 till riksdagen överlämnade propositionen 1994/95:10 Miljöbalk föreslogs att den grundläggande lagstiftningen på miljöområdet samordnades i en miljöbalk. NRL är en av de lagar som föreslås ingå i balken. De delar av NRL som redovisats ovan föreslogs i propositionen ingå i 5 kap. i balken. Såvitt rör det kommunala vetot föreslogs inga reella förändringar. Reglerna i NRL i nu redovisad del föreslogs alltså tas in i balken utan förändring av deras materiella innebörd. Den nuvarande regeringen har beslutat återkalla propositionen. I en motion (c, m, fp, kds) föreslås riksdagen anta de i proposition 1994/95:10 intagna lagförslagen.
Plan för utbyggnad av vattenkraft
Riksdagen beslutade år 1984 om en plan för utbyggnad av vattenkraften (prop. 1983/84:BoU30). Planen reviderades året därefter (prop. 1984/85:120, bet. 1984/85:BoU25). Den reviderade planen omfattade nya projekt, effektivisering och förnyelse samt byggande av små kraftverk om tillsammans 3,8 TWh/år (TWh = terawattimmar) i syfte att säkerställa en utbyggnad av vattenkraften om minst 2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet. En del projekt i planen har i praktiken senare utgått genom avslag på ansökningar enligt vattenlagen (1983:291) och genom beslut i riksdagen om skydd enligt naturresurslagen. I såväl propositioner som utskottsutlåtanden har framhållits att den omständigheten att projekt finns upptagna i vattenkraftplanen inte automatiskt medför att de kan genomföras. Dessförinnan skall sedvanlig prövning enligt vattenlagen ske. Samma procedur och samma överväganden skall göras oberoende av om ett projekt finns medtaget i planen eller ej. Planen utgör inte heller hinder mot att aktualisera projekt som inte är upptagna i planen.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har regeringens uppdrag att årligen redovisa bl.a. vattenkraftsutbyggnaden. I sin rapport, Energirapport 1994, redovisar NUTEK att tillskottet av vattenkraft, sedan vattenkraftplanen antogs, uppgår till ca 1,2 TWh/år.
Tillskottet av vattenkraft under perioden fram till år 2005 har av verket bedömts till ca 1 TWh/år varav 0,4 TWh/år utgör i vattenkraftplanen specificerade projekt och lika mycket härrör från små vattenkraftverk och effektiviseringar. Återstoden avses komma från projekt utanför planen.
Verket bedömer att den totala produktionsförmågan i vattenkraft under ett normalår blir ca 64 TWh år 2005.
Älvskydd m.m.
År 1987 tillkom NRL. Härvid lagfästes de s.k. riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Dessa som beslöts av riksdagen i början av 1970-talet innebär att vissa älvar och älvsträckor undantogs från vattenkraftsutbyggnad. Riksdag och regering har under de senaste drygt 25 åren ägnat stor uppmärksamhet åt frågor som rör vattenkraftens roll i energibalansen och i samband därmed frågan om bevarandet av vattenområden och älvsträckor. Vid riksdagens senaste behandling i mars år 1993 av ett regeringsförslag om utökat älvskydd beslöts (prop. 1992/93:80, bet. 1992/93:BoU7) att ytterligare 13 älvar och älvsträckor skulle skyddas från vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 § NRL. Vid riksdagsbehandlingen behandlade utskottet bl.a. motioner i vilka yrkades att i Gideälven sträckan mellan Stennäs och Björna och i Österdalälven sträckan mellan Åsens kraftverk och Väsa kraftverk (Brunnsberg) skulle skyddas.
Beträffande älvsträckan i Gideälven föreslog utskottets majoritet (s, nyd med instämmande av v) att älvsträckan -- om inte då pågående prövning enligt vattenlagen (VL) innebar tillstånd till utbyggnad -- skulle skyddas från utbyggnad och tas in i 3 kap. 6 § NRL. En minoritet i utskottet (m, fp, c, kds) föreslog i en reservation att ytterligare överväganden borde göras. Riksdagen beslöt i enlighet med reservationen. Ärendet om tillstånd till utbyggnad behandlas för närvarande av vattendomstolen. Ett yttrande i ärendet väntas vid årsskiftet 1994/95. Regeringen har, enligt VL 11 kap. 3 §, förbehållet sig prövningen av ärendet.
Beträffande älvsträckan i Österdaläven föreslog utskottet och beslöt riksdagen att ytterligare överväganden borde göras.
I en folkomröstning i Älvdalens kommun den 13 november 1994 ställdes följande fråga: "Anser Du att Älvdalens kommun skall stödja de planer som Älvdalens Jordägande Socknemän har om att bygga ett kraftverk i Österdalälven vid Brunnsberg?" Av de avgivna rösterna ansåg 72 % att kraftverket inte borde byggas medan 26 % hade den motsatta inställningen. Drygt 70 % av de röstberättigade deltog.
De av riksdagen förordade övervägandena har tillsammans med andra överväganden om älvskydd gjorts av en särskild utredare. Denne har i april 1994 i betänkandet Vilka vattendrag skall skyddas? (SOU 1994:59) redovisat sitt uppdrag. Med undantag för fyra vattenområden i södra Sverige (Vätterns tillflöden söder om Hjo--Vadstena, Kävlingeån, Rönne å och Rolfsån) har utredningen inte lämnat slutligt förslag till skyddsvärda vattenområden och älvsträckor. Beträffande Gideälven och Österdalälven vid Brunnsberg föreslås således att skydd enligt 3 kap. 6 § NRL inte borde komma i fråga. Eventuellt skydd för dessa sträckor bör enligt utredningen i stället övervägas med stöd bl.a. i naturvårdslagen och/eller plan- och bygglagen. Utredningen konstaterar också att det behövs ett bättre underlag för att slå fast vilka ytterligare vattenområden som bör omfattas av skyddsbestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL.
Utredningen remissbehandlas för närvarande. Remisstiden utgick den 15 oktober 1994. I september 1994 fick utredningen tilläggsdirektiv. Den skall bl.a. utarbeta ett program för kartläggning av vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Syftet med kartläggningen bör vara att få en grund för en sammanhållen bedömning av vilka ytterligare vattenområden som bör ges ett långsiktigt skydd. Utredningen skall redovisa resultat av sitt arbete senast den 1 april 1995.
Torne älv omfattas av skydd mot utbyggnad enligt 3 kap. 6 § NRL. Älven har dessutom tillagts benämningen nationalälv.
Nordiska rådet beslöt 1957 rekommendera Finlands, Norges och Sveriges regeringar att gemensamt överväga bl.a. möjligheterna till samarbete i syfte att ekonomiskt utnyttja Nordkalottens naturtillgångar. Med anledning av beslutet utsågs åt en gemensam kommitté--Nordiska vattenkraftkommittén--att överväga samarbetet i fråga om utnyttjande av vattenkrafttillgångarna inom Nordkalotten. Kommittén redovisade 1958 resultatet av sina överväganden i en rapport. I rapporten anfördes bl.a. att man från norsk sida framhållit att utomordentligt goda möjligheter föreligger att utnyttja Torne träsks vatten i en anläggning mellan Torne träsk och Rombacksbotn, som är en vik av Atlanten. En sådan anläggning skulle enligt rapporten bli nog så betydande och därtill billig. Fallhöjden uppgavs bli 345 meter.
Från svensk sida framhölls att det finns röster i Sverige för att Torne och Kalix älvar skall undantas från utbyggnad, och att frågan om eventuell utbyggnad kan väntas bli aktuell först om någon tid. Man framhöll vidare att dessa älvar är de sista som kommer att exploateras i Sverige. Någon utbyggnad inom det närmaste decenniet ansågs inte aktuell. Från finsk sida hade uttalats önskemål om gemensam utbyggnad av gränsälven så snart det kan ske.
Kommittén ansåg att frågan om utbyggnad av bl.a. Torne älv borde utredas närmare för att klarlägga hur utbyggnaden lämpligast borde ske med hänsyn till kraftproduktionen, kostnader och skadeverkningar.
De statliga kraftföretagen i de tre länderna fick i uppdrag att göra den av Vattenkraftkommittén förordade utredningen. Utredningens slutrapport--Vattenkraften i Torne och Kalix älvar--kom i december 1961. Utredningen hade utarbetat följande tre huvudalternativ.
Alt. A. Konventionell utbyggnad i Torne och Kalix älvar. Alt. B. Överledning av vatten från Kalix älv till Torne älv. Alt. C. Överledning av vatten från Torne och Kalix älvar till Atlanten.
Utredningen förordade att det fortsatta arbetet inriktades på en närmare undersökning av alt. A och B. Alt. C hade enligt utredningen mött motstånd i vida kretsar. Detta motstånd berodde bl.a. på uppfattningen att älvarna skulle ändra karaktär om överledningen kom till stånd.
Vättern
Vättern med öar och strandområden är klassad som riksintresse enligt NRL. Detta innebär (3 kap. 2 § NRL) att turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. I NRL (2 kap. 8 §) anges att mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för bl.a. vattenförsörjning så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningen.
Frågan om Vättern som färskvattentäkt har behandlats av riksdagen tidigare och senast 1992 (bet. 1991/92:BoU21). Utskottet anförde då enhälligt att goda möjligheter finns att beakta frågan om vattenförsörjningen i den fysiska planeringen och förutsatte att berörda kommuner behandlade frågan inom ramen för denna planering.
Vindkraft
De nu gällande riktlinjerna för den långsiktiga energipolitiken innebär bl.a. följande. Energipolitikens mål är att trygga tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga med dem som gäller i omvärlden. Energipolitiken utgår från vad natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt genom en effektiv energihushållning.
Våren 1991 beslutade riksdagen om ett femårigt stöd till investeringar i anläggningar för vindkraft. För stödet har beräknats 50 miljoner kronor per år. Fr.o.m. halvårsskiftet 1994 lämnas bidrag för investeringar i vindkraftverk med en effekt av minst 60 kilowatt. Bidraget lämnas med högst 50 procent av investeringskostnaden om teknikupphandling utnyttjas. I övriga fall lämnas bidrag med 35 procent.
NUTEK har utvärderat bl.a. stödet till investeringar i vindkraft. Ca 90 vindkraftverk med en installerad effekt om ca 25 MW har kommit till stånd efter införandet av stödet. Ca 40 vindkraftverk med en sammanlagd effekt om knappt 6 MW har byggts utan stöd. Elproduktionen från vindkraften var ca 0,05 TWh år 1993. NUTEK antar att elproduktionen från vindkraftverk ökar till 0,2 TWh år 2005.
Flera studier avseende lokalisering av vindkraftverk har gjorts främst från slutet av 1980-talet och framåt. Nämnas kan betänkandet Läge för vindkraft (SOU 1988:32). I betänkandet behandlades frågan om lokalisering av stora vindkraftverk i grupper både på land och till havs från ett nationellt perspektiv. Sedermera har vissa länsstyrelser publicerat lokaliseringsstudier på området. Sålunda har länsstyrelsen i Kalmar län tillsammans med Ölandskommunerna 1993 tagit fram ett policydokument kallat Vindkraft på Öland. Länsstyrelsen i Hallands län har i två rapporter, kallade Vindenergi i Halland och Vindkraft i Hallands län, tagit fram ett planeringsunderlag som behandlar konkurrensen mellan vindkraft och andra allmänna intressen. I vissa andra länsstyrelser pågår ett arbete i vindkraftfrågor.
I förordningen (1993:191) om tillämpningen av NRL anges att vissa centrala förvaltningsmyndigheter har i uppdrag att till länsstyrelserna lämna uppgifter om områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 2 kap. NRL. Beträffande områden av riksintresse för energiproduktionen har NUTEK fått i uppdrag att peka ut sådana områden. I arbetet skall samråd ske med berörda länsstyrelser. Boverket, Naturvårdsverket och NUTEK kommer inom kort att i en skrift redovisa de regler och bestämmelser som gäller för etablering av vindkraft på land.
I Miljö- och naturresursdepartementet pågår ett arbete i syfte att se över bl.a. de författningar som reglerar utbyggnaden av vindkraftverk.
Utskottet
Tillåtlighetsprövning av vissa industrianläggningar
Som framgått ovan av den inledande redogörelsen anges i 4 kap. NRL att vissa slags anläggningar i princip inte får komma till stånd om inte kommunfullmäktige tillstyrkt att tillstånd till anläggningen lämnas. Detta brukar kallas det kommunala vetot (4 kap. 3 § första stycket NRL). Vetot är emellertid inte absolut. Sålunda får regeringen i vissa fall -- enligt lagrummets andra stycke -- lämna tillstånd till anläggningen även om kommunen inte har tillstyrkt detta. Denna regeringens möjlighet begränsas av att vissa i lagen angivna förutsättningar skall vara för handen för att det kommunala vetot skall kunna frångås. Det skall vara frågan om en anläggning som från nationell synpunkt är synnerligen angelägen. Inskränkningen i det kommunala vetot gäller inte heller om en lämplig plats för anläggningen anvisats inom en annan kommun som antas godta en placering där eller, i annat fall, om en annan plats bedöms lämpligare. Vad nu redovisats om möjligheten att medge undantag från det kommunala vetot gäller bl.a. anläggning för mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Även beträffande vissa övriga anläggningar kan undantag från vetot medges.
Frågan om utformningen av det kommunala vetot prövades av riksdagen och bostadsutskottet våren 1990 (bet. 1989/90:BoU20) med anledning av en proposition i ämnet. Vad riksdagen då hade att ta ställning till var frågan om det kommunala vetot skulle förses med en s.k. ventil. Så skedde genom att till 4 kap. 3 § tillfogades ett andra stycke huvudsakligen av det innehåll som redovisats inledningsvis. Bostadsutskottet beslöt i enlighet med regeringens förslag. Företrädare i utskottet för centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet yrkade med något skilda motiveringar avslag på förslaget. Riksdagen följde utskottet.
Därefter har utskottet och riksdagen med anledning av motioner haft att pröva frågan år 1991 (bet. 1990/91:BoU18) och 1993 (bet. 1993/94:BoU1). De av utskottet avstyrkta motionerna har avslagits av riksdagen, år 1993 av ett enigt utskott.
Genom motion 1993/94:Bo504 (c) ställs frågan ånyo under riksdagens prövning. Motionärerna anför att NRL planeras ingå i miljöbalken och att i samband därmed det kommunala vetot bör ges en sådan utformning att det omfattar även anläggningar för utbränt kärnbränsle.
Som framgått ovan har den av förra regeringen framlagda propositionen om en miljöbalk återkallats av den nuvarande. Ett arbete med utformning av ett nytt förslag pågår alltså i regeringens kansli. I samband därmed blir det aktuellt att också överväga utformningen av NRL. I avvaktan på att så sker finner utskottet inte anledning frångå den uppfattning som utskottet givit uttryck för både 1991 och 1993 och som innebär att 4 kap. 3 § andra stycket NRL inte bör ändras. Ett tillkännagivande till regeringen om den kommunala vetorätten i enlighet med förslaget i motion 1993/94:Bo504 (c) bör enligt utskottets mening inte göras.
Vissa frågor om utbyggnad av vattenkraft m.m.
Som anförts inledningsvis finns i 3 kap. NRL de s.k. geografiska riktlinjerna. I inledningen till kapitlet anges att de områden som finns upptagna i kapitlets 2--6 §§ med hänsyn till sina natur- och kulturvärden i sin helhet är av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om det inte möter hinder enligt 3 kap. NRL och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.
I 3 kap. 6 § finns regler om skydd för vissa vattenområden och älvsträckor. Lagrummet bygger i princip på de s.k. riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Beslut om dessa riktlinjer fattades i början av 1970-talet. Efter NRL:s tillkomst har riksdagen beslutat att ytterligare vattenområden och älvsträckor skulle tas in i 3 kap 6 § NRL.
Den ursprungliga omfattningen av lagrummet byggde -- förutom på de ovannämnda riktlinjerna -- också på den vattenkraftplan om vilken beslut fattades 1984. Planen har därefter reviderats i syfte att säkerställa en utbyggnad av vattenkraft om minst 2,5 TWh/år (TWh = terawattimmar) till mitten av 1990-talet.
I några motioner, som behandlas i detta avsnitt, tas upp frågan om omfattningen av planen, i andra förordas att ytterligare älvsträckor tas in i 3 kap. 6 § NRL. I en motion föreslås utan närmare precisering ett utökat älvskydd.
Utskottet behandlar inledningsvis motionerna 1993/94:Bo517 (s) yrkande 3 och 1993/94:N433 (c) yrkande 9. I den förstnämnda motionen föreslås riksdagen begära hos regeringen att Kammarkollegiet och Fiskeristyrelsen skall få i uppdrag att göra en samlad s.k. älvplan i syfte att bättre tillvarata miljö- och allmänintressena. Yrkandet i den senare motionen går ut på att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen bör fästa uppmärksamheten på att 1984 års vattenkraftplan bör revideras. Motionärerna anser vidare att åtgärder bör vidtas så att en snabb modernisering av äldre vattenkraftverk och utbyggnad av mindre anläggningar kommer till stånd.
Förslaget i motion 1993/94:Bo517 (s) yrkande 3 om ett uppdrag till vissa myndigheter att göra en samlad älvplan ger utskottet anledning fästa uppmärksamheten på vad ovan anförts om att en plan redan finns för bedömningen av ärenden om utbyggnad av vattenkraft. Bland annat planen har legat till grund för utformningen av 3 kap. 6 § NRL. Utskottet kan inte finna att något väsentligt skulle stå att vinna på en omprövning av denna plan. Tvärtom får det anses vara av värde att den plan som nu finns och som vägleder samhällets åtgärder på området har en viss fasthet. Därmed ges möjlighet att i ett långsiktigt perspektiv bedöma de ofta stora investeringar det är fråga om. Ett sådant synsätt får emellertid inte hindra att det beträffande enskilda projekt från tid till annan kan finnas anledning att revidera planen. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:Bo517 (s) yrkande 3 om en samlad älvplan.
Förslaget i motion 1993/94:N433 (c) yrkande 9 om en revision av 1984 års vattenkraftplan och motiven i motionen ger utskottet anledning erinra om att den omständigheten att ett projekt inte finns upptaget i planen inte är ett hinder för att aktualisera det. Motsatsen gäller också; den omständigheten att ett projekt finns i planen innebär inte automatiskt att det kommer att genomföras. Ytterst beror ställningstagandet på den prövning som görs främst enligt vattenlagen. Slutligen vill utskottet -- med anledning av vad i motionen anförts -- erinra om att såväl effektiviseringar som utbyggnad av små vattenkraftprojekt upptar en inte oväsentlig del av planen (se ovan s. 4). Ett tillkännagivande om förutsättningarna för vattenkraftens fortsatta utveckling enligt förslag i motion 1993/94:N433 (c) yrkande 9 kan enligt utskottets mening inte tjäna något reellt syfte. Motionsyrkandet avstyrks.
I tre motioner tas upp frågan om att Gideälven -- älvsträckan mellan Stennäs och Björna -- bör tas in i 3 kap. 6 § NRL. I en motion förs fram samma förslag beträffande älvsträckan mellan Åsen och Väsa vid Brunnsberg i Österdalälven. Utskottet har ovan (s. 4--5) lämnat en redogörelse för den senaste riksdagsbehandlingen av de i motionerna upptagna älvsträckorna. Av redovisningen framgår bl.a. att riksdagen beslutat att ytterligare överväganden borde göras beträffande älvsträckorna och att resultat av dessa överväganden i april 1994 presenterats i ett betänkande. Av redogörelsen framgår också att utredningen fått tilläggsdirektiv för att utarbeta ett program för kartläggning av vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Utredningen skall i denna del vara färdig med sitt arbete senast den 1 april 1995.
Vad rör motionerna 1993/94:Bo514 (fp), 1993/94:Bo522 (v) och 1993/94:Bo525 (s) om att Gideälven bör omfattas av skydd enligt NRL anser utskottet att resultatet av det pågående utredningsarbetet och beredningen av det bör avvaktas. Det bör också erinras om att vattendomstolen för närvarande behandlar frågan om tillstånd till utbyggnad av älvsträckan. Ett yttrande i ärendet väntas vid årsskiftet 1994/95. Regeringen har enligt 11 kap. 3 § VL förbehållit sig prövningen av ärendet.
Utskottet gör samma bedömning avseende sträckan i Österdalälven mellan Åsen och Väsa. Även här bör resultatet av pågående utredningsarbete och beredningen av det avvaktas. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:Bo526 (kds) i vilken föreslås att älvsträckan bör omfattas av skydd enligt NRL.
I motion 1993/94:Jo678 (s) yrkande 4 föreslås att Vätterns samtliga tillflöden skall omfattas av skydd enligt NRL.
Liksom beträffande Gideälven och Österdalälven bör resultatet av pågående överväganden avvaktas. Motionsyrkandet om att Vätterns samtliga tillflöden skall skyddas enligt NRL avstyrks. Det kan erinras om att den ovannämnda utredningen föreslagit att bl.a. Vätterns tillflöden söder om Hjo--Vadstena bör skyddas enligt NRL.
Ett närmast motsatt syfte mot de nu behandlade har förslaget i motion 1993/94:Bo523 (nyd). I denna föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att möjligheten bör utredas att utnyttja vattenkraften från Torne träsk trots att Torne älv omfattas av skydd enligt NRL.
Utskottet finner inte skäl föreligga att föreslå riksdagen att göra det förordade tillkännagivandet. Utskottets ställningstagande bygger på uppfattningen att Torne älvs vattensystem även i fortsättningen bör omfattas av skyddet enligt 3 kap. 6 § NRL. En utredning med det syfte som motionärerna förordar skulle därför inte bli meningsfull. Motion 1993/94:Bo523 (nyd) avstyrks. Frågans tidigare behandling har redovisats ovan (s. 5--6).
I motion Jo422 (fp) yrkande 1 förordas ett riksdagens tillkännagivande till regeringen av vad i motionen anförts om vikten av utökat älvskydd. I motiveringen till yrkandet anförs att epoken av vattenkraftsutbyggnad måste anses avslutad och att det är viktigt att skydda de enligt motionärerna fantastiska fiskevatten som ännu finns kvar.
Utskottet har ovan kortfattat redovisat de beslut som fattats av riksdagen om planen för utbyggnad av vattenkraften och om det skydd för våra vattenområden och älvsträckor som finns i 3 kap. 6 § NRL. Dessa beslut har fattats av en stor riksdagsmajoritet. Utskottet finner det inte meningsfullt för riksdagen att genom ett tillkännagivande enligt förslaget i motion 1993/94:Jo422 (fp) yrkande 1 om ett utökat älvskydd ånyo bekräfta dessa beslut, som får anses vara tillfyllest för bedömning av frågor om tillstånd till utbyggnad av vattenkraft och om avvägning av de skilda intressen som kan finnas i sammanhanget.
I detta avsnitt behandlar utskottet slutligen tre motionsyrkanden som rör Vättern. I motion 1993/94:Jo678 (s) yrkande 3 och i motion 1993/94:Bo509 (c) yrkande 1 förordas ett tillkännagivande om att Vättern är riksobjekt som färskvattentäkt och att föreskrifter härom bör tas in i NRL. I yrkande 2 i den sistnämnda motionen föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att staten tar ett ökat ekonomiskt ansvar för genomförande av miljöövervakningen i Vättern. Länsstyrelserna runt sjön bör ges ökade resurser.
Frågan om att skydda Vättern som färskvattentäkt har behandlats av riksdagen flera gånger tidigare och senast år 1992 (bet. 1991/92:BoU21). Utskottet anförde då enhälligt att goda möjligheter finns att beakta frågan om vattenförsörjningen i den fysiska planeringen och förutsatte att berörda kommuner behandlade frågan inom ramen för denna planering.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Det skydd som motionärerna eftersträvar får anses kunna tillgodoses utan något riksdagens tillkännagivande till regeringen. Motionerna 1993/94:Bo509 (c) yrkande 1 och 1993/94:Jo678 (s) yrkande 3 om Vättern som färskvattentäkt avstyrks med hänvisning till det anförda.
Yrkande 2 i motion 1993/94:Bo509 (c) om ett ökat statligt ekonomiskt ansvar för miljöövervakningen i Vättern torde, om så anses lämpligt, få lösas av de länsstyrelser som har att ta befattning med frågan antingen genom omprioritering mellan olika verksamheter eller genom äskanden om medel. I det senare fallet får den på vanligt sätt i budgetsammanhang övervägas av regering och riksdag.
Utskottet avstyrker med det anförda motion 1993/94:Bo509 (c) yrkande 2.
Lokalisering av vindkraftverk
Yrkandet i motion 1993/94:Bo505 (c, kds) innebär ett tillkännagivande till regeringen av vad i motionen anförts om åtgärder för att lokalisera vindkraftverk. Motionärerna anför bl.a. att el från vindkraftverk väl passar in i det av riksdagen fastlagda målet för energipolitiken, som bl.a. innebär att produktion och användning av energi skall ske inom ramen för vad natur och miljö tål. Med utgångspunkt från en studie om vindkraft i Hallands län framhålls i motionen att med vindkraftverk konkurrerande riksintressen för bl.a. naturvård, kulturmiljövård och rörligt friluftsliv kan innebära att vindkraften får en mycket begränsad utbyggnad i vårt land.
Ovan (s. 6--7) har i korthet redovisats den energipolitiska målsättningen, vindkraftens andel av energiproduktionen, statens stöd för att stimulera investeringar i vindkraftverk samt avslutade och pågående lokaliseringsstudier avseende lägen lämpliga för vindkraft. Bl.a. har redovisats att NUTEK fått i uppdrag att peka ut områden som bedöms vara av riksintresse enligt 2 kap. NRL. I detta sammanhang blir det aktuellt att också överväga vilka mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för energiproduktionsanläggningar. Slutligen har redovisats att ett arbete pågår i Miljö- och naturresursdepartementet i syfte att se över bl.a. de författningar som reglerar utbyggnaden av vindkraftverk.
Utskottet gör den bedömningen att de olika utredningar m.m. avseende vindkraften som energikälla som pågår eller nyligen avslutats verksamt bör komma att bidra till att klarlägga flera av de frågor motionärerna aktualiserat. Det bör framöver förhoppningsvis finnas ökad kunskap om hur de markkonflikter m.m. som kan göra sig gällande kan lösas så att den energipolitiska målsättningen också om vindkraftens del i energibalansen kan förverkligas. Något riksdagens tillkännagivande om möjligheterna till lokalisering av vindkraftverk kan inte nu anses erforderligt. Motion 1993/94:Bo505 (c, kds) avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den kommunala vetorätten att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo504, res. 1 (c, v, mp)
2. beträffande en samlad älvplan att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo517 yrkande 3,
3. beträffande vattenkraftens fortsatta utveckling att riksdagen avslår motion 1993/94:N433 yrkande 9,
4. beträffande Gideälven att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo514, 1993/94:Bo522 och 1993/94:Bo525, res. 2 (fp, v, mp)
5. beträffande Österdalälven att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo526, res. 3 (c, fp, v, mp, kds)
6. beträffande Vätterns samtliga tillflöden att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo678 yrkande 4,
7. beträffande Torne älvs vattensystem att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo523,
8. beträffande ett utökat älvskydd att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo422 yrkande 1,
9. beträffande Vättern som färskvattentäkt att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo509 yrkande 1 och 1993/94:Jo678 yrkande 3,
10. beträffande miljöövervakningen i Vättern att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo509 yrkande 2,
11. beträffande lokalisering av vindkraftverk att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo505.
Stockholm den 17 november 1994
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m).
Reservationer
1. Den kommunala vetorätten (mom. 1)
Ingrid Skeppstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Som framgått" och slutar med "inte göras" bort ha följande lydelse:
När riksdagen våren 1990 (1989/90:BoU20) behandlade frågan om att undantag från det kommunala vetot under vissa förutsättningar skulle kunna göras bl.a. när det gäller anläggningar för slutförvaring av kärnavfall anfördes i reservationer (c, vpk, mp) att den kommunala självbestämmanderätten över markfrågorna inte borde ändras och att en inskränkning i vetorätten innebar att en grundläggande del av den kommunala självstyrelsen rycktes undan.
Vad gällde frågan om säkra förvaringsmetoder för slutförvaring av kärnavfall anfördes bl.a. att beslut om inskränkningar i vetot för denna typ av anläggningar borde fattas först sedan tillräcklig kunskap vunnits om hur en sådan förvaring inom landet kunde ske. Reservanterna ansåg att frågan om inskränkning var för tidigt väckt och att beslut borde fattas först efter en öppen och demokratisk prövning. Utgångspunkten var dock att landets kärnavfall skall tas om hand i Sverige.
Utskottet delar den principiella inställning som kom till uttryck i de nu åsyftade reservationerna och vidhåller vad där anförts. Lagstiftningen i nu berört avseende kan inte anses ha en lämplig utformning. Sådana ändringar bör göras i NRL som undanröjer inskränkningen i det kommunala vetot i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag när det gäller att bedöma hur en slutförvaring av utbränt kärnbränsle skall ordnas. De ytterligare överväganden som är nödvändiga bör ingå som en del i arbetet med att utforma en miljöbalk.
Vad utskottet nu med anledning av motion 1993/94:Bo504 (c) anfört om ändringar i 4 kap. NRL om den kommunala vetorätten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1. beträffande den kommunala vetorätten att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo504 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Gideälven (mom. 4)
Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Vad rör" och slutar med "av ärendet" bort ha följande lydelse:
Våren 1993 behandlade utskottet senast motioner om skydd för Gideälven -- sträckan mellan Stennäs och Björna. Utskottet anförde då följande med anledning av motionerna och om ett regeringsförslag om utökat älvskydd.
Utskottet vill med anledning av förslaget i propositionen och i motionerna om Gideälven anföra följande. Vad i propositionen anförs om att hos vattendomstolen anhäninggjorda ärenden skall avgöras mot bakgrund av den vid tiden för ansökan gällande bestämmelserna i VL och NRL innebär inte att en prövning i riksdagen huruvida älvsträckan skall skyddas behöver anstå. Om riksdagen gör den bedömningen att älvsträckan bör undantas från utbyggnad kommer ett sådant beslut att gälla när ändringen i NRL träder i kraft, dock under förutsättning att den pågående prövningen inte innebär en vattendom av innebörd att älvsträckan får byggas ut. Blir resultatet av prövningen däremot att en utbyggnad inte skall genomföras innebär ett riksdagsbeslut om bevarande av älvsträckan att det i praktiken inte framgent blir möjligt att bygga ut den. Vad nu anförts innebär att det i hög grad måste anses motiverat att pröva frågan om huruvida den outbyggda sträckan av Gideälven bör undantas från utbyggnad. Förutom vad ovan refererats om ställningstagandet i promemorian och av remissinstanserna har utskottet under beredningen av ärendet erhållit föredragningar från företrädare för Örnsköldsviks kommun. Enligt vad då angivits är det av stort intresse från kommunen att älvsträckan i sin outbyggda del undantas från utbyggnad. Om den undantas från utbyggnad kommer bl.a. de naturvärden och de värden som är av intresse för friluftslivet att bevaras. Vid en avvägning mellan bevarandeintressena och utbyggnadsintresset har utskottet kommit till uppfattningen att i Gideälven sträckan mellan Stennäs och Björna bör tas in i 3 kap. 6 § andra stycket NRL.
Vad utskottet anfört vann dock inte riksdagens gillande. Utskottet vidhåller sin uppfattning. Ett skydd för älvsträckan bör tas in i NRL (3 kap. 6 §).
Regeringen bör snarast förelägga riksdagen ett förslag med denna innebörd. Riksdagen bör med anledning av motionerna 1993/94:Bo514 (fp), 1993/94:Bo522 (v) och 1993/94:Bo525 (s) som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 4. beträffande Gideälven att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo514, 1993/94:Bo522 och 1993/94:Bo525 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Österdalälven (mom. 5)
Ingrid Skeppstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet gör" och slutar med "enligt NRL" bort ha följande lydelse:
I den promemoria som föregick regeringens beredning 1992 av propositionen (prop. 1992/93:80) om utökat älvskydd framgår bl.a. följande om sträckan vid Brunnsberg i Österdalälven.
Djurlivet är rikt, med stora mängder häckande sjöfågel. Vid Myckeln finns näringsrika vegetationsfyllda vatten som skapar goda fågelbiotoper. Knölsvan häckar här på sin nordvästligaste lokal i länet.
Säkra iakttagelser av aktuell utterförekomst vid älven har rapporterats. Tidigare inventering som utförts genom Naturhistoriska Riksmuséet har visat att utter finns vid Rotälven.
Österdalälven har på denna sträcka ett mycket värdefullt strömfiske med goda bestånd av harr och öring. Fisket är upplåtet som sportfiske och därmed sammanhängande service och tillgängligheten anges som goda. Fiskeristyrelsen har därför betecknat älven här som riksintressant för fritidsfisket, och riksintresset avser också de skyddsvärda arter och stammar av fiskar som förekommer. Genom kraftverksdammarna hindras numera Siljanslaxens vandringar, men regleringsföretaget ombesörjer viss utplantering av öring i området.
Älvsträckan äger stora värden för det rörliga friluftslivet och turismen, främst genom tillgången på ett högklassigt fiske och lättpaddlat kanotvatten, men också genom visuella upplevelser med ståtliga utsikter och den fritt framflytande älven.
Författaren till promemorian anför bl.a. att Österdalälven på den nu diskuterade sträckan har bibehållit något av sitt ursprung medan resten förvandlats till lugnvatten mellan kraftverksdammar. Riksintressen skall i detta fall mätas mot varandra. Ett tillskott till landets elproduktion på 65 GWh ställs då mot bevarandet av den fritt framrinnande älven genom en levande bygd där turism och fiske är viktiga för dess befolkning. Förekomst av utter måste beaktas. Som riksintresse för friluftsliv och från allmän fiskesynpunkt är enligt promemorian bevarandet av denna del av älven den långsiktiga hushållning som måste ges företräde.
Även om vissa remissinstanser uttalat sig för en utbyggnad av älvsträckan bör erinras om att en så tung remissinstans som Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalat sig för ett bevarande. Slutligen bör erinras om att vid den folkomröstning i frågan som genomfördes den 13 november 1994 72 % av kommunens invånare uttalat att kraftverket inte borde byggas. 26 % stödde kravet på en utbyggnad. Deltagandet i omröstningen var över 70 %.
Det finns sålunda mycket starka skäl mot en utbyggnad. Dessa har också vunnit gehör hos en stor opinion i bygden.
Regeringen bör skyndsamt lämna riksdagen ett förslag till ändring i NRL i avsikt att undanta Österdalälven, sträckan mellan Åsen och Väsa, från utbyggnad. Riksdagen bör med anledning av motion 1993/94:Bo526 (kds) som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 5. beträffande Österdalälven att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo526 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,