Vissa frågor i plan- och bygglagen
Betänkande 1991/92:BoU19
Bostadsutskottets betänkande
1991/92:BOU19
Vissa frågor i plan- och bygglagen
Innehåll
1991/92 BoU19
Sammanfattning
I betänkandet behandlas sex motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1992 om vissa plan- och byggfrågor. Yrkandena avser etablering av stormarknader, regler om strandskydd, genomförandetiden för detaljplan, bygglovsbefrielse för vissa mötestält samt ersättning för skada av pågående planering.
Samtliga motioner avstyrks av utskottet. Reservationer har avgivits av Ny demokrati avseende regler om strandskydd och genomförandetiden för detaljplan.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1992 väckta motionerna
1991/92:Bo506 av Harald Bergström och Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen föreslår ändring av plan- och bygglagen i enlighet med vad i motionen anförts om begreppet byggnad och dess tillämpning på tillfälligt rest tält för mötes- eller cirkusverksamhet.
1991/92:Bo509 av Roland Larsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring avseende stormarknadsetableringar som anges i motionen,
1991/92:Bo515 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av strandskyddsbestämmelserna.
1991/92:Bo520 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om ersättning för ideell skada på grund av samhällsplaneringen av stora betydelsefulla projekt.
1991/92:Bo525 av Tage Påhlsson och Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av nuvarande strandskyddsbestämmelser så att kommunerna i sina översikts- och detaljplaner får rätt att reglera strandskyddet.
1991/92:Bo526 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om en förändring av PBL så att den kommunala indragningsmakten över enskild byggrätt avskaffas, 2. att riksdagen förlänger nuvarande övergångsregler om ersättning till den 1 juli 1993 i avvaktan på den förbättring av enskild äganderätt i PBL-lagstiftningen, som vi föreslår.
Utskottet
Inledning
Under årets allmänna motionstid har ett antal motioner väckts med yrkanden om förändringar av plan- och byggnadslagstiftningen. Utskottet behandlade även hösten 1991 motioner om vissa plan- och byggfrågor, väckta under 1991 års allmänna motionstid (1991/92:BoU2).
Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, trädde i kraft den 1 juli 1987 och har därefter varit föremål för vissa kompletteringar och ändringar. Den senaste ändringen (se 1991/92:BoU10), som syftade till att skapa bättre förutsättningar för konkurrens inom handeln, trädde i kraft den 1 april i år. Regeringen har aviserat att en proposition med förslag om vissa frågor i plan- och bygglagen, bl.a. frågan om inrättandet av en särskild nämnd för överprövning av plan- och byggärenden, kommer att föreläggas riksdagen senare i vår.
Planeringsfrågor
Stormarknadsetableringar
Utskottet behandlar inledningsvis en motion om de krav som bör ställas vid etablering av stormarknader.
I motion Bo509 (c) beskrivs olika problem som anses följa av etableringen av externa stormarknadsanläggningar. Det hävdas bl.a. att en sådan etablering innebär att transportbehoven ökar och servicen försämras samtidigt som de enskilda hushållen får ökade bilkostnader och försämrad miljö. Motionären hänvisar till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) där det bl.a. krävs att den fysiska miljön skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Detta krav har dock inte, enligt motionären, beaktats tillräckligt vid prövning enligt PBL. I motionens yrkande 1 föreslås därför att riksdagen bör föreslå regeringen att återkomma med förslag till ändring i PBL som tillgodoser att externa stormarknadsetableringar prövas utifrån miljö- och naturresurssynpunkt.
Vad gäller frågan om vad som skall beaktas vid etablering av stormarknader vill utskottet erinra om att det av 2 kap. 2 § PBL framgår att bestämmelserna i NRL skall tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov. Det råder alltså ingen tvekan om att kommunerna vid beslut enligt PBL skall ta hänsyn till kraven på en god hushållning med naturresurserna m.m. Av PBL:s 2 kap. framgår därutöver de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och lokalisering av bebyggelse. Det gäller bl.a. att planläggningen skall ge förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö samt ge möjligheter att ordna trafik och annan samhällsservice.
PBL innehåller således bestämmelser som innebär att en lokalisering av exempelvis en stormarknad inte kan komma till stånd utan att också de intressen som NRL tillvaratar beaktas. Detta utesluter dock inte att vissa frågor om sambanden mellan PBL och NRL i olika planfrågor kan behöva övervägas ytterligare. Utskottet förutsätter att sådana frågor kan uppmärksammas i den löpande uppföljning av lagarnas tillämpning som det i första hand ankommer på boverket att genomföra. Något riksdagens tillkännagivande i den aktuella frågan anser utskottet inte vara erforderligt. Motion Bo509 (c) avstyrks således.
Regler om strandskydd
Regleringen av strandskyddet finns i naturvårdslagen (1964:822) och bereds därmed i riksdagen vanligen av jordbruksutskottet. PBL saknar däremot bestämmelser om strandskydd. I ärenden där en ordning diskuteras som skulle innebära att strandskyddet reglerades i PBL har emellertid bostadsutskottet vid flera tillfällen berett frågan. Två motioner från årets allmänna motionstid innehåller överväganden och förslag med en sådan inriktning.
I motion Bo515 (m) hävdas att gällande lagstiftning beträffande strandskyddet ställer till problem och hindrar utvecklingen i många delar av landet, inte minst i glesbygdsområden. De generella bestämmelserna i naturvårdslagen anses inte ge utrymme för att ta tillräckliga hänsyn till faktiska förhållanden. Endast vissa strandavsnitt behöver enligt motionärens uppfattning skyddas från exploatering genom strandskyddsbestämmelser. Detta föreslås ske genom att kommunen i detaljplan undantar sådan strand från bebyggelse. Yrkandet i motionen innebär att riksdagen skall göra ett tillkännagivande angående behovet av ändringar av strandskyddsbestämmelserna.
Liknande förslag förs fram i motion Bo525 (c). Även i denna motion anförs att lagstiftningen behöver ändras så att större hänsyn kan tas till lokala förhållanden när det gäller behovet av strandskydd. Riksdagen föreslås begära förslag av regeringen som innebär att kommunerna får rätt att reglera strandskyddet i sina översikts- och detaljplaner.
Frågan om strandskyddets utformning övervägdes i samband med det miljöpolitiska beslut som fattades av riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30). I detta sammanhang beslutades om vissa undantag från strandskyddsbestämmelserna för bl.a. komplementbyggnader till befintlig bebyggelse. Däremot avvisades förslag som innebar att kommunerna skulle få rätt att i detaljplan besluta om strandskyddets omfattning. Bostadsutskottet behandlade senast hösten 1991 motionsyrkanden om strandskyddets utformning liknande dem som nu är aktuella (se 1991/92:BoU2 s. 4). Utskottet uttryckte då förståelse för uppfattningen att ett generellt strandskydd, som inte tar hänsyn till de faktiska förhållandena, inte kan motiveras i alla lägen. På många håll råder ett lågt eller inget bebyggelsetryck i strandnära områden. På andra håll däremot behövs ett skydd mot exploatering av strandzoner. Utskottet vidhåller sin uppfattning att strandskyddsbestämmelser inte kan undvaras. Det bör emellertid vara möjligt att tillämpa dessa bestämmelser på ett sådant sätt att en avvägning görs mellan det allmänna bevarandeintresset avseende orörda stränder och det intresse som kan finnas att bebygga strandnära områden, särskilt där konkurrerande intressen inte föreligger. Utskottet förutsätter att regeringen ägnar de problem som har ansetts följa av strandskyddsbestämmelsernas utformning uppmärksamhet. Vid en sådan uppfattning finns inte anledning att tillstyrka motionerna Bo515 (m) och Bo525 (c).
Genomförandetiden för detaljplan
De detaljplaner som har antagits sedan PBL trädde i kraft den 1 juli 1987 har åsatts en genomförandetid på minst fem och högst femton år. Under denna tid kan en fastighetsägare utgå från att den byggrätt som en detaljplan ger ligger fast. Byggrätten kan visserligen ändras eller upphävas under vissa förutsättningar men fastighetsägaren har i så fall rätt till full ersättning för den skada han lider. När genomförandetiden gått ut har fastighetsägaren däremot inte rätt till ersättning om denne i samband med en planändring skulle förlora sin byggrätt.
För äldre planer som fastställts före PBL tillämpas vissa övergångsregler avseende genomförandetid m.m. Stadsplaner och byggnadsplaner som fastställts efter utgången av år 1978 fick en genomförandetid på fem år räknat från PBL:s ikraftträdande. Genomförandetiden kommer således i dessa fall att ha gått ut den 1 juli 1992. Övriga äldre planer ansågs ha en genomförandetid som redan hade gått ut vid PBL:s ikraftträdande. För att inte markägaren skulle mista värdet av sin byggrätt utan att han först haft en reell möjlighet att genomföra planen infördes en s.k. garantiregel i dessa fall. Garantiregeln innebär att värdet av en gammal byggrätt i vissa fall skall ersättas om kommunen ändrar byggrätten eller upphäver planen före den 1 juli 1992 eller om fastighetsägaren begär bygglov enligt den gamla planen före detta datum och planen ändras eller upphävs innan bygglovsärendet avgörs.
Det förhållandet som ovan beskrivits, och som innebär att rätten upphör att i vissa fall få ersättning för minskad eller indragen byggrätt i samband med att en plan ändras eller upphävs från den 1 juli 1992, tas som utgångspunkt för de yrkanden som läggs fram i Ny demokratis partimotion Bo526. Motionärerna anför att den rätt som PBL ger kommunerna att återkalla byggrätten enligt äldre planer är ett exempel på missbruk av offentlig makt i svensk lagstiftning som behöver rättas till. Kommunernas agerande i dessa frågor anses leda till att enskild egendom behandlas godtyckligt och medföra att olika fastighetsägare ges helt olika förutsättningar att bebygga sin mark. I motionens yrkande 1 föreslås mot denna bakgrund att sådana förändringar genomförs i PBL att den kommunala indragningsmakten över enskild byggrätt avskaffas. I avvaktan på att en sådan lagändring kan träda i kraft föreslås i yrkande 2 att de nuvarande övergångsreglerna för äldre planer ändras så att genomförandetiden och rätten till ersättning förlängs till den 1 juli 1993.
Vad gäller den övergripande frågan som tas upp i motionens yrkande 1, nämligen den ordning som innebär att detaljplaner ges genomförandetider med därtill kopplad byggrätt, kan det erinras om att detta var en av grundtankarna bakom PBL:s utformning. Avsikten var bl.a. att undanröja de olägenheter som följde av oklara plansituationer och långvariga byggnadsförbud. Det bör vidare framhållas att en gällande byggrätt inte upphör i och med att genomförandetiden går ut. Byggrätten upphör först när planen upphävs eller ändras i ifrågavarande del. Däremot upphör fastighetsägarens rätt till ersättning efter genomförandetidens utgång.
Olika uppfattningar om användningen av genomförandetider förelåg vid beslutet om PBL och har även framförts i andra sammanhang. Vad som anförs i motionen ger inte utskottet anledning att föreslå någon ändring av gällande ordning i den aktuella frågan.
Inte heller vad som föreslås i motionens yrkande 2 om övergångsreglerna för äldre planer föranleder utskottet att föreslå någon åtgärd. De av riksdagen fastställda villkoren för ersättning enligt äldre planer bör ligga fast. Ny demokratis partimotion Bo526 avstyrks således.
Bygglovspliktens omfattning
Enligt 8 kap. 1 § i PBL krävs bygglov som huvudregel för att bl.a. uppföra byggnader. Undantag från bygglovskravet för att uppföra byggnader gäller i fråga om de areella näringarnas ekonomibyggnader inom områden som inte omfattas av detaljplan (1§, tredje stycket). Vidare får vissa komplementbyggnader till en- och tvåbostadshus uppföras utan bygglov (4 §). Även enklare fritidshus, kolonistugor och liknande byggnader kan få uppföras utan bygglov om kommunen i detaljplan eller områdesbestämmelser fattar beslut om detta (5 §). Bygglov krävs inte för byggnader som är avsedda för totalförsvaret och som är av hemlig natur (10§).
Förslag om bygglovsbefrielse i ytterligare fall läggs fram i motion Bo506 (kds). I motionen föreslås att regeringen skall utarbeta en ändring i PBL så att tillfälligt rest tält för mötes- eller cirkusverksamhet inte omfattas av bygglovskravet. Enligt vad som anförs i motionen kan tält som används av kristna samfund för mötesverksamhet under någon eller några veckor betraktas som byggnader och därmed bli bygglovspliktiga. Motionärerna finner en sådan ordning stötande. Enligt deras mening bör ett polistillstånd tillsammans med markägarens tillåtelse vara tillräckligt inom planlagt område. På övrig mark bör ägarens tillåtelse räcka för att få sätta upp ett tält.
Som beskrivits ovan föreskrivs som huvudregel att bygglov krävs för att uppföra byggnader. De frågor som väcks av motionen är därför dels om ett tillfälligt uppfört tält är att betrakta som byggnad, dels, om så är fallet, om bygglovsbefrielse för tält bör aktualiseras.
Begreppet byggnad är inte definierat i PBL. Av förarbetena till lagen framgår att behovet av att definiera detta begrepp diskuterats men att man kommit till slutsatsen att det var lämpligare att anknyta till tidigare rättspraxis i denna fråga (se prop. 1985/86:1 s. 674). Någon definition av byggnad fanns inte heller i tidigare gällande byggnadslagstiftning. I proposition 1985/86:1 lämnas en kort redogörelse för rättspraxis enligt tidigare lagstiftning. Av denna redogörelse framgår att begreppet byggnad i byggnadslagstiftningen haft en vidare användning än vad som torde vara fallet i allmänt språkbruk. Under vissa förutsättningar har således enkla hyddor, tältstugor, husvagnar, försäljningsstånd m.m. betraktats som byggnader. Vad gäller frågan om bygglov krävs för lätt flyttbara konstruktioner har regeringsrätten vid sin bedömning tagit hänsyn till bl.a. användningssättet, utformningen och varaktigheten i användningen.
Något ärende enligt PBL med direkt anknytning till den i motionen aktualiserade frågan har ännu inte avgjorts av regeringsrätten. Ett bygglovsärende avseende ett tält för mötesverksamhet kommer emellertid att tas upp för prövning senare under detta år. Det gäller ett mötestält med en yta på ca 400 m2 som varit uppställt på samma plats under sex veckor per år. Kommunen har i detta fall avslagit ansökan om bygglov. Ärendet överklagades till länsstyrelsen som i detta sammanhang även övervägde frågan om det aktuella tältet var att betrakta som en byggnad i PBL:s mening och således var bygglovspliktigt. Länsstyrelsen ansåg att så var fallet. Som skäl till ställningstagandet hänvisades bl.a. till att tältets omgivningspåverkan var att jämställa med andra byggnaders. Vad gäller varaktigheten anfördes att mötesverksamheten i tältet omfattade samma period som omkringliggande fritidshus nyttjades och att grannarna således fick sitt fritidsboende påverkat under hela semesterperioden varje år. Länsstyrelsens beslut överklagades till kammarrätten som emellertid delade länsstyrelsens bedömning att bygglov krävs i det aktuella fallet.
Bostadsutskottet anser att den ordning som valdes vid PBL:s tillkomst, och som innebär att begreppet byggnad inte närmare definieras i lagtexten, bör ligga fast. Det skulle knappast vara möjligt att i denna fråga göra en klar avgränsning som tar hänsyn till alla de omständigheter som kan föreligga och som rimligen bör påverka ett ställningstagande. Även i fortsättningen bör genom rättspraxis successivt skapas klarhet avseende vad som är att betrakta som en byggnad enligt PBL. Vad gäller de fall som framhålls i den aktuella motionen kommer som ovan beskrivits ett snarlikt ärende under detta år att tas upp i regeringsrätten för avgörande.
Utskottet anser vidare att nya undantag från bygglovskravet vid uppförande av byggnader enligt vad som föreslås i motionen, inte bör tillskapas. I normalfallet torde inte kommunerna kräva att bygglov söks för tält som ställs upp under en mycket kort period. Vidare får det förutsättas att kommunerna vid sin prövning av en bygglovsansökan för en tillfälligt uppförd byggnad inte ställer högre krav på handlingar m.m. än vad som kan anses vara motiverat i det enskilda fallet. Det bör framhållas att PBL erbjuder möjligheter till en enkel handläggning av okomplicerade bygglovsärenden. Beträffande enkla ärenden får ansökan om bygglov göras muntligen.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser utskottet att motion Bo506 (kds) inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagen. Motionen avstyrks således.
Ersättningsfrågor i vissa fall
I motion Bo520 (fp) diskuteras de problem som kan uppstå för enskilda fastighetsägare under den tid stora projekt som vägbyggen e.d. är föremål för debatt och utredningar. Motionären framhåller att när beslut väl är fattat om att ett projekt skall genomföras finns möjligheter för berörda fastighetsägare att få ersättning i olika former. För den villaägare som inte kan sälja sitt hus därför att det debatteras i massmedia om t.ex. en väg skall dras över granntomten finns däremot ingen möjlighet till ersättning. I denna typ av situationer kan en enskild komma att lida skada oavsett om projektet senare genomförs eller ej. Motionären föreslår mot denna bakgrund att riksdagen skall begära en översyn av lagstiftningen så att enskilda rättsinnehavare skall tillerkännas någon form av kompensation för minskat egendomsvärde till följd av planering av för samhällsutvecklingen stora och betydelsefulla projekt.
Bestämmelser om skadeersättning till fastighetsägare och inlösen i vissa fall finns bl.a. i PBL:s 14 kap. samt i expropriationslagen. Som anförs i motionen ger emellertid inte dessa bestämmelser stöd för krav på ersättning för skada av pågående planering. I de flesta fall uppkommer inte heller någon ekonomisk skada såvida inte en försäljning måste ske under den period ett projekt är föremål för utredning. Om en försäljning sker kan det givetvis vara så att själva det faktum att t.ex. en ny vägdragning diskuteras kan påverka fastighetspriset, såväl i positiv som negativ riktning. Denna typ av "förväntanspåverkan" torde vara relativt vanligt förekommande även om inte stora betydelsefulla projekt som beskrivs i motionen är aktuella.
Bostadsutskottet har förståelse för den oro och de problem som enskilda ibland kan uppleva i samband med att ett byggnadsprojekt diskuteras eller planeras. Detta kan gälla såväl vid en mindre komplettering av befintlig bebyggelse som vid ett stort motorvägsbygge. Det är dock angeläget att varje projekt kan förberedas under största möjliga insyn från allmänheten och berörda fastighetsägare. Hänsynstagande till olika intressen på ett så tidigt stadium som möjligt i en planeringsprocess underlättar och påskyndar också processen vid beslut och genomförande av planerna. Det ökade medborgarinflytandet i planeringen var också en av nyheterna i PBL. En ordning som innebär att exempelvis en kommun skulle bli ersättningsskyldig i samma stund som tidiga överväganden om ett utbyggnadsprojekt kom till allmän kännedom skulle kunna motverka den öppenhet i planeringen som inte minst ur demokratisk synpunkt framstår som värdefull. Vidare skulle sannolikt villkoren för ersättning i den typ av fall som skisseras i motionen bli mycket komplicerade att fastställa och därmed leda till tvister som i sin tur försvårade planeringsprocessen.
Med hänvisning till vad nu anförts avstyrker utskottet motion Bo520 (fp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1.beträffande etablering av stormarknader att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo509 yrkande 1,
2.beträffande strandskyddets utformning att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Bo515 och 1991/92:Bo525, res. 1 (nyd)
3.beträffande genomförandetider att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo526, res. 2 (nyd)
4.beträffande byggslovbefrielse för tält att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo506,
5.beträffande ersättning för skada av pågående planering att riksdagen avslår motion 1991/92:Bo520.
Stockholm den 9 april 1992
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Ulf Lönnqvist (s), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Lars Stjernkvist (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Strandskyddets utformning (mom. 2)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Bostadsutskottet behandlade" och slutar med "Bo525 (c)" bort ha följande lydelse:
De problem som beskrivs i de aktuella motionerna utgör exempel på följderna av en generell lagstiftning som inte medger att hänsyn tas till förhållandena i de enskilda fallen. Strandskydd behövs givetvis bl.a. för att skydda vissa strandområden som är viktiga för friluftslivet i områden med högt exploateringstryck. Det är dock inte rimligt att samma strandskyddskrav skall tillämpas i glesbygdsområden och för stränder som saknar konkurrerande intressen. I många delar av vårt land skulle utvecklingen av strandnära boendemiljöer både för turister och bofasta kunna få en positiv inverkan på bygder som riskerar att förlora arbetstillfällen och invånare.
Bostadsutskottet anser, liksom motionärerna, att strandskyddets utformning bör ändras så att större hänsyn kan tas till förhållandena i de enskilda fallen. Beslut om strandskydd skall fattas på lokal nivå. En metod att uppnå detta är att flytta över regleringen av strandskyddet från naturvårdslagen till PBL. Kommunerna skulle med en sådan lösning kunna undanta de strandavsnitt som behöver särskilt skydd från bebyggelse genom detaljplan. I övriga strandområden skulle ny bebyggelse få prövas i vanlig ordning enligt bestämmelserna i PBL. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag till förändrad lagstiftning med den inriktning som utskottet förordat.
Vad utskottet ovan med anledning av motionerna Bo515 (c) och Bo525 (m) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 2.beträffande strandskyddets utformning att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo515 och 1991/92:Bo525 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Genomförandetider (mom. 3)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Vad gäller" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet instämmer i vad som anförs i Ny demokratis partimotion Bo526 om skyddet för enskild byggrätt. Den möjlighet som PBL i dag ger kommunerna att dra in fastighetsägarnas byggrätt utan att utge någon ersättning är ett exempel på konfiskatoriskt utformad lagstiftning som behöver rättas till. Kommunernas maktutövning i dessa frågor får dessutom ofta mycket godtyckliga konsekvenser för enskilda sinsemellan. Grannar i samma kvarter kan således i dag ges helt skilda möjligheter att bebygga sin tomt. Lagstiftningen bör i stället utformas så att byggrätter på ett rättvist sätt kan fördelas mellan enskilda.
Utskottet anser således att systemet med genomförandetider i PBL bör ändras så att att byggrätter gäller utan tidsbegränsning. Därigenom stärks skyddet för den enskilda äganderätten, något som den nya regeringen framhållit som önskvärt. Regeringen bör anmodas att snarast återkommma till riksdagen med förslag om ändringar i PBL som ger det önskade utfallet.
Som framhålls i motionen innebär vissa övergångsregler till PBL att det redan den 1 juli i år blir möjligt för kommunerna att upphäva eller ändra byggrätten enligt planer fastställda före PBL:s ikraftträdande utan att utge ersättning till berörda fastighetsägare. I avvaktan på den förordade generella översynen av systemet med genomförandetider bör därför nuvarande övergångsregler om rätten till ersättning vid upphävd byggrätt förlängas ett år till den 1 juli 1993. Förslag med denna inriktning bör regeringen omgående underställa riksdagen.
Vad utskottet ovan anfört om genomförandetider och byggrätt med anledning av Ny demokratis partimotion Bo526 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 3.beträffande genomförandetider att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Bo526 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,