Verksamheten inom Europarådet
Betänkande 1992/93:UU8
Utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU08
Verksamheten inom Europarådet
Innehåll
1992/93 UU8
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas dels redogörelse 1992/93:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling, dels regeringens skrivelse 1991/92:164 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1991.
Redogörelserna
Europarådets parlamentariska (rådgivande) församlings 43:e session var fördelad på tre delsessioner, vilka samtliga hölls i Strasbourg. Dessutom hölls en s.k. minisession (session med enbart utskottssammanträden men utan plenarmöten) i Helsingfors. Delsessionerna ägde rum under tiden 22--26 april, 25--29 juni (minisessionen) och 18--25 september 1991 samt 3--7 februari 1992.
Den svenske riksdagsledamoten Anders Björck var församlingens president under de första delsessionerna. Björck utsågs i oktober 1991 till statsråd och avsade sig i samband därmed uppdraget som president i Europarådets parlamentariska församling. Den 25 november 1991 utsågs Sir Geoffrey Finsberg att fungera som församlingens president, och den 3 februari 1992 valdes denne till ny ordförande för återstoden av den 43:e sessionen.
I samband med den andra delsessionen hölls den sedvanliga debatten om OECD:s aktiviteter under föregående år (1990). Vid denna session höll också Sveriges utrikesminister, Sten Andersson, ett anförande i församlingen, vilket följdes av frågor.
I omedelbar anslutning till minisessionen hölls en särskild parlamentarisk ESK-debatt den 25 juni 1991 i Helsingfors, vilken leddes av den parlamentariska församlingens ordförande, Anders Björck.
Europarådets utskott för ekonomi och utveckling höll ett möte i Stockholm den 25 mars 1992 i anslutning till ett Europarådskollokvium om Östersjöregionens utveckling, vilket ägde rum i Riksdagshuset den 26 mars 1992 och fortsatte i Estlands parlament den 27 mars 1992.
Verksamheten i ministerkommittén kom i hög grad att präglas av omvälvningarna i Central- och Östeuropa. Stort intresse ägnades också åt Europarådets relationer till ESK-processen.
Sverige övertog för en halvårsperiod ordförandeskapet i ministerkommittén vid slutet av det 88:e ministerkommittémötet i april 1991. I det tal som dåvarande utrikesministern, Sten Andersson, höll vid detta tillfälle tog han upp de områden som Sverige ville lägga tonvikten vid under ordförandeskapet.
Som första område angavs att Europarådet skulle fortsätta att stödja reformsträvandena i Central- och Östeuropa. Denna allmänna viljeinriktning bland Europarådets medlemsstater resulterade sedermera i att det 89:e ministermötet i november 1991 stödde generalsekreterarens förslag om att upprätta ett särskilt treårsprogram för utveckling av lag och demokrati i Central- och Östeuropa.
Utrikesministern fäste i sitt tal också vikt vid en reformering av övervakningsorganen för konventionen om de mänskliga rättigheterna i syfte att nedbringa de alltför långa handläggningstiderna för enskilda mål.
I sin egenskap av ordförande reste utrikesministern till Albanien i maj 1991 för att undersöka möjligheterna och viljan på albansk sida att utveckla kontakterna med Europarådet.
Som ordförande i ministerkommittén var utrikesministern också närvarande vid parlamentarikerförsamlingens sommarsession i Helsingfors och vid höstsessionen i Strasbourg, varvid ovan nämnda redogörelse för verksamheten inom ministerkommittén lämnades.
Ministerkommittéen höll två ordinarie möten och dessutom ett extra möte under år 1991. Ställföreträdarkommittén sammanträdde tio gånger för att behandla allmänna frågor och åtta gånger för att behandla frågor rörande främst mänskliga rättigheter. Därtill höll ställföreträdarna sex extra endagarsmöten, vid vilka i första hand dryftades ärenden avseende Central- och Östeuropa samt Europarådets relationer med ESK.
Sex ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet under året -- för kommunministrarna, migrationsministrarna, ministrarna med ansvar för massmediapolitik, familjeministrarna, utbildningsministrarna och för ministrarna med ansvar för regionalplanering. Vidare anordnades en ministerkonferens om migrationsrörelser från Central- och Östeuropa och en konferens på ministernivå om rehabilitering av handikappade. Härtill kom tre informella ministermöten (kulturministrarna, sportministrarna och justitieministrarna). Den sociala stadgans 30-årsjubileum högtidlighölls med ett högnivåmöte den 21--22 oktober 1991.
Europarådet höll sitt 88:e ministerkommittémöte i
Strasbourg den 25 april 1991. Under mötet diskuterades främst
utvecklingen av Europarådets kontakter med länderna i Central-
och Östeuropa, Europarådets roll i ESK-processen, situationen i
Irak samt ett initiativ ("ESK-M") som några medlemsländer tagit
beträffande en konferens om säkerhet och samarbete i
Medelhavsområdet.
Ministrarna ansåg att Europarådet skulle fortsätta sin öppna politik gentemot länderna i Central- och Östeuropa för att därigenom bidra till en utveckling mot demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer.
Beträffande Jugoslavien upprepade ministrarna att de hoppades se snabba framsteg mot demokrati och marknadsekonomi och full respekt för de mänskliga rättigheterna i landets alla delar samt att landets territoriella integritet skulle kunna upprätthållas.
Ministrarna upprepade att Europarådet på lämpliga områden bör fortsätta att lämna bidrag till ESK-processen, i synnerhet avseende den mänskliga dimensionen och på kulturområdet.
Beträffande Irak upprepade ministrarna sitt fördömande av de flagranta, brutala och massiva kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.
Europarådets 89:e ministerkommittémöte ägde rum den 26 november 1991 i Strasbourg under ordförandeskap av utrikesminister Margaretha af Ugglas.
Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera Polens inträde i Europarådet. Polen blev därmed Europarådets 26:e medlemsland.
Diskussionen vid mötet kom främst att kretsa kring Europarådets roll i det nya Europa, förhållandet till ESK, mänskliga rättigheter samt situationen i Jugoslavien.
Ministrarna betonade behovet av att vidareutveckla Europarådets roll som en samlingspunkt och ett forum för samarbete i det nya Europa. Europarådet utgjorde en direkt tillgänglig struktur för mottagandet av och samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Ministrarna instruerade ställföreträdarna att i detalj granska en plan för utveckling av lag i Central- och Östeuropa samt ett program för lokal demokrati. De beslutade också att djupare dryfta vissa förslag som framlagts beträffande skyddet av nationella minoriteter.
Ministrarna uttryckte sitt stöd för stärkandet av ett effektivt samband med ESK i syfte att på bästa sätt utnyttja Europarådets erfarenhet och kapacitet. Ministrarna välkomnade medlemskapsansökningarna från Bulgarien, Estland, Lettland och Litauen.
Ställföreträdarna instruerades att, som en första prioritet, påskynda arbetet med en reform av övervakningsorganen för den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
Ministrarna uttryckte djup oro över krisen och de fortsatta stridigheterna i Jugoslavien. De fördömde ånyo det maktmissbruk, de kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de övergrepp mot civilbefolkningen som redan föranlett ministerkommittéen att suspendera samarbetet mellan Europarådet och de jugoslaviska myndigheterna.
Utöver de nämnda mötena hölls ett extra ministerkommittémöte den 21 februari 1991 i Madrid. Mötet hade kallats för att diskutera utvecklingen av Europarådets förbindelser med länderna i Central- och Östeuropa, samt Europarådets roll i Europa och särskild då relationen till ESK-processen.
Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera Tjeckoslovakiens inträde i organisationen som dess 25:e medlemsland.
Vid mötet framträdde presidenten i parlamentarikerförsamlingen och redogjorde för en resa som en församlingsdelegation gjort i Sovjetunionen.
De central- och östeuropeiska ländernas närmande till Europarådet välkomnades och det konstaterades att organisationen även framgent aktivt skulle utveckla kontakterna med dessa länder.
Ministrarna hälsade med tillfredsställelse att ESK:s toppmöte i Paris den 19--21 november 1990 uttryckligen hade erkänt Europarådet och den betydelsefulla roll det spelar i dagens Europa. De föreslog att expertmöten organiseras på de områden där Europarådet har särskild expertis och erfarenhet att bidra med i ESK-processen, t.ex. mänskliga rättigheter och regionalt samarbete.
Vid en informell, avslutande session deltog även utrikesministrarna från Bulgarien, Rumänien och Sovjetunionen för en diskussion om det framtida samarbetsmönstret i Europa.
Utskottet
Utskottet har tagit del av redogörelserna från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling samt från regeringen och konstaterar med tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad ämnen av central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig betydelse. Inte minst frågor rörande skyddet av de mänskliga rättigheterna samt Europarådets roll i formandet av det nya Europa och demokratiseringen av Central- och Östeuropa är härvid av stor vikt. Utskottet noterar att av de central- och östeuropeiska staterna är nu Ungern, Tjeckoslovakien, Polen och Bulgarien medlemmar av Europarådet. Flera andra stater, bland dem de baltiska samt sedan maj 1992 också Ryssland, har sökt om medlemskap.
Utskottet ser också mycket positivt på det stöd Europarådet lämnar för utvecklingen av demokrati och ett lagbundet rättssystem till de forna kommunistländerna i Central- och Östeuropa. Många av dessa stater har, trots att de ej är medlemmar i rådet, anslutit sig till olika Europarådskonventioner. Utskottet ser detta som betydelsefullt.
Utskottet konstaterade i sitt föregående betänkande om verksamheten inom Europarådet (1991/92:UU9), att rådet tillkommit för att främja samarbetet mellan Europas demokratier. Kraven för att bli medlem är högt satta. Medlemskap i Europarådet kräver att en medlemsstat kan uppvisa parlamentarisk demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna samt ett lagbundet samhällsskick. Enligt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna kan inte bara en stat föra talan mot en annan medlemsstat för den händelse respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin sätts ur spel av den senare, utan anmälan kan även göras av enskilda personer. En kritisk granskning av hur medlemsstaterna sköter sina förpliktelser är, anförde utskottet i nämnda betänkande, en väsentlig del av skyddet för de mänskliga rättigheterna.
Mot denna bakgrund finner utskottet frågan om en förstärkning av övervakningsorganen för den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna angelägen.
Utvecklingen i det forna Jugoslavien tillsammans med kriser på andra håll i Europa visar, enligt utskottets mening, på det angelägna i att skyddet för minoriteterna stärks. Naturligen har Europarådet med sin erfarenhet och kapacitet därvidlag en central roll att spela. Detta gäller såväl minoriteter, vilka historiskt har hemortsrätt i främmande länder, som grupper vilka finns etablerade till följd av sentida immigration.
Utskottet föreslår att redogörelsen från Europarådsdelegationen och regeringens skrivelse läggs till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1991/92:164 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1991 till handlingarna,
2. beträffande Europarådsdelegationens redogörelse att riksdagen lägger redogörelsen till riksdagen 1992/93:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling till handlingarna.
Stockholm den 10 december 1992
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m), Richard Ulfvengren (nyd) och Alf Eriksson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.