Verksamheten inom Europarådet
Betänkande 1991/92:UU9
Utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU09
Verksamheten inom Europarådet
Innehåll
1991/92 UU9
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas dels redogörelse 1991/92:3 från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling samt regeringens skrivelse 1990/91:165 om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1990, dels motion 1990/91:U507 (c), yrkande 1, och motion 1990/91:U525 (mp), yrkande 10, som båda föreslår en utvidgning och utveckling av Europarådet.
Redogörelserna
Europarådets parlamentariska (rådgivande) församlings 41:a session var fördelad på tre delsessioner, vilka samtliga hölls i Strasbourg. Dessutom hölls en s.k. minisession i Innsbruck. Den svenske riksdagsledamoten och medlemmen av Europarådsdelegationen Anders Björck var församlingens president under sessionen.
Under ett avbrott i den andra delsessionen (26--27 september) ägde en särskild ESK-debatt rum med deltagande från den Europeiska säkerhetskonferensens (ESK) samtliga stater utom USA. Under denna session hölls också den sedvanliga debatten om OECD:s aktiviteter under föregående år (1989).
Den första delsessionen inleddes med en debatt om Europarådets allmänna politik och rådets relationer med Central- och Östeuropa och en debatt om situationen i Östtyskland. Vidare diskuterades relationerna under 1990-talet mellan Europa, USA och Canada samt situationen i Andorra.
Under höstsessionen behandlades även frågan om Ungerns medlemskap i Europarådet. Under sessionen inledde församlingen behandlingen av Polens ansökan om medlemskap.
Vid församlingens sista delsession debatterades, med utgångspunkt i en rapport från det politiska utskottet, Gulfkrisen. Under denna delsession debatterades också frågan om Tjeckoslovakiens anslutning till Europarådet samt situationen i de baltiska republikerna. Utöver politiska frågor har församlingens arbete berört alla de sektorer som täcks av dess fjortonde utskott.
Ministerkommittén höll två ordinarie möten och ett extra möte under år 1990. Ministrarnas ställföreträdare sammanträdde tio gånger i ordinarie möte, och därtill nio gånger för att behandla frågor rörande främst mänskliga rättigheter.
Fem ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet under året. En kulturministerkonferens hölls den 25--26 april i Palermo, en justitieministerkonferens den 5--7 juni i Istanbul, en ungdomsministerkonferens den 20--21 september i Lissabon, en miljöministerkonferens den 11--12 oktober i Bryssel och en hälsoministerkonferens den 18--19 oktober på Cypern.
Härtill kom ett informellt ministermöte om mänskliga rättigheter den 5 november i Strasbourg. På initiativ av Finland och Frankrike anordnades vidare, med benäget bistånd av Europarådet, en alleuropeisk ministerkonferens om skogsskydd i Strasbourg den 18--19 december.
Ministerkommitténs 86:e möte, som ägde rum den 10 maj 1990, behandlade främst utvecklingen av Europarådets kontakter med länderna i Central- och Östeuropa, Europarådets roll i ESK-processen samt relationerna med USA och Canada.
Ministrarna hälsade med tillfredsställelse utvecklingen av samarbetet mellan Europarådet och länderna i Central- och Östeuropa och konstaterade att det inledda reformarbetet i dessa länder öppnade vägen för medlemskap i Europarådet.
Ministrarna uttalade vidare sitt stöd för det pågående reformarbetet i Sovjetunionen och uttalade en beredskap att utveckla samarbetet med detta land. Beslut fattades att inleda förhandlingar om villkoren för Sovjetunionens tillträde till den europeiska kulturkonventionen.
Ministrarna konstaterade att Europarådet hade ett värdefullt bidrag att lämna till ESK-processen, i synnerhet vad beträffade skyddet av mänskliga rättigheter och i fråga om kultur, utbildning och informationsfrågor.
Beslut fattades också om att upprätta en partsöverenskommelse för att knyta den Europeiska kommissionen för demokrati genom lag närmare till Europarådet.
Europarådets 87:e ministerkommittémöte ägde rum den 6 november 1990 i Rom. Mötet föregicks den 5 november av ett informellt möte om mänskliga rättigheter med anledning av 40-årsjubileet av den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
Diskussionen vid mötet kom främst att kretsa kring förberedelserna för ESK-toppmötet i Paris senare samma månad och förutsättningarna för Europarådet att bidra till ESK-processen. Utvecklingen i länderna i Central- och Östeuropa diskuterades också, liksom möjligheterna att bistå dem i det fortsatta reformarbetet.
Det konstaterades att Europarådet, genom att göra sina kunskaper och erfarenheter tillgängliga för ett allt större antal länder, hade en väsentlig roll att spela i det bredare europeiska samarbetet, i synnerhet i frågor rörande mänskliga rättigheter, lagstiftningsarbete, kultur, utbildning och informationsutbyte. Europarådet borde därför beredas möjlighet att aktivt delta i och bidra till ESK:s möten rörande den s.k. mänskliga dimensionen. En bred beredskap uttrycktes också att öppna delar av Europarådets verksamhet för deltagande av andra ESK-stater.
Ministrarna välkomnade parlamentariska församlingens initiativ att bjuda in alla 35 ESK-staterna till en ESK-debatt. De uttalade sitt stöd för upprättandet av ett parlamentariskt forum inom ESK-processen och betonade att Europarådets parlamentariska församling härvid kunde erbjuda ett viktigt stöd. Ministrarna konstaterade med tillfredsställelse att flera östeuropeiska länder snart skulle kunna inträda som medlemmar i Europarådet.
Ett extra ministerkommittémöte ägde rum i Lissabon den 23 och 24 mars 1990. Mötet hade kallats för att diskutera utvecklingen av Europarådets förbindelser med länderna i Central- och Östeuropa och Europarådets roll i det framtida europeiska samarbetet.
Större delen av mötet ägnades åt en allmän diskussion om förutsättningarna för en vidareutveckling av Europarådets förbindelser med länderna i Central- och Östeuropa. I detta sammanhang berördes också Europarådets roll i ESK-processen och behovet av att utveckla förbindelserna med USA och Canada.
Den önskan att ansluta sig till Europarådet som uttalats av flertalet östeuropeiska stater välkomnades som ett bevis för deras vilja att på kort tid nå upp till de krav på demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet som finns inskrivna i Europarådets stadga. Samtidigt underströks vikten av att inte sänka eller undergräva dessa krav för att underlätta medlemskap.
Ministrarna gav generalsekreteraren i uppdrag att utarbeta förslag om utvidgning av de samarbetsprogram som inletts med länderna i Central- och Östeuropa. Därvid pekades speciellt på behovet av stöd i samhällsadministrativa och lagstiftande frågor.
Det rådde bred enighet om att de nya samarbetsmöjligheter som hade skapats genom det ändrade politiska klimatet i Europa så långt som möjligt skulle utvecklas inom ramen för existerande institutioner. Europarådet erbjöd ett lämpligt forum för de frågor som ryms inom ESK:s s.k. tredje korg. För att undvika dubbelarbete och tendenser till konkurrens borde därför en närmare samordning eftersträvas genom bl.a. deltagande från Europarådet i relevanta ESK-möten.
Motionerna
1990/91:U507 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning och utveckling av Europarådet.
1990/91:U525 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i Europarådet bör verka för att detsamma snarast utvidgas till att omfatta hela Europa.
Utskottet
Utskottet har tagit del av redogörelserna från Europarådsdelegationen och regeringen och konstaterar med tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad frågor av central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig betydelse. Europarådet fyller en viktig funktion i skyddet av de mänskliga rättigheterna och utgör ett ovärderligt forum för diskussionerna om bl.a. det nya Europas utformande.
Det är inom Europarådet som ett regelverk för skyddet av de mänskliga rättigheterna i Europas stater har utarbetats. Väsentligt arbete på detta område utförs också i ESK, men det är enligt utskottet av vikt att detta arbete inte leder till en dubblering av Europarådets verksamhet.
Utskottet föreslår att de båda redogörelserna läggs till handlingarna.
Utskottet noterar med särskild tillfredsställelse att Ungern, Tjeckoslovakien och Polen nu är medlemmar av Europarådet samt att flera andra central- och östeuropeiska stater har ansökt om medlemskap.
Efter den misslyckade statskuppen i Moskva 19--22 augusti 1991 påskyndades uppsplittringen av Sovjetunionen i suveräna stater. En rad stater i östra Europa har förklarat sig självständiga under 1991. Europarådet måste därför ta ställning till hur samarbetet med dessa nya stater skall utformas. Estland, Lettland och Litauen har redan tilldelats gäststatus i den parlamentariska församlingen. I september 1991 beslutade församlingen att utskottet för europeiska icke-medlemsstater skulle ges i uppdrag att vidare överväga praktiska former för utökat samarbete med de nya östeuropeiska staterna. Samtidigt instruerades församlingens juridiska utskott att utarbeta förslag till konkreta åtgärder för skyddet av de mänskliga fri- och rättigheterna i Östeuropa. Särskild tyngdpunkt lades på de etniska minoriteternas rättigheter.
Europarådet har tillkommit för att främja samarbetet mellan Europas demokratier. Kraven för att bli medlem är högt satta. Medlemskap i Europarådet kräver att en medlemsstat kan uppvisa parlamentarisk demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna samt ett lagbundet samhällsskick. Enligt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna kan inte bara en stat föra talan mot en annan medlemsstat för den händelse respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin sätts ur spel av den senare, utan anmälan kan även göras av enskilda personer. En kritisk granskning av hur medlemsländerna sköter sina förpliktelser är enligt utskottet en väsentlig del av skyddet för de mänskliga rättigheterna. Detsamma gäller staternas rättighet att föra talan mot varandra, något som har utnyttjats av Sverige vid två tillfällen (1967 mot Grekland, 1982 mot Turkiet).
I motion 1990/91:U507 (c), yrkande 1, föreslås att Sverige bör verka för att så många europeiska stater som möjligt kan underteckna och leva upp till de europeiska konventionerna om mänskliga fri- och rättigheter samt bli medlemmar i Europarådet. I motion 1990/91:U525 (mp), yrkande 10, föreslås att Sverige inom ramen för de medlemskrav som gäller bör verka för att Europarådet utvidgas till att snarast omfatta hela Europa.
Utskottet uttryckte i sitt senaste betänkande om verksamheten inom Europarådet (1990/91:UU10) att det är angeläget att de stater som uppfyller kraven på medlemskap "så snart som det låter sig göras upptas som medlemmar i Europarådet". Utskottet finner ingen anledning att ändra på denna målsättning. Villkoren för medlemskap får dock inte urvattnas. Utskottet välkomnar att Europarådet genom aktivt stöd underlättar för nya medlemmar att uppfylla dessa högt ställda krav. Utskottet understryker samtidigt betydelsen av att en konsekvent övervakning av gjorda åtaganden på de mänskliga rättigheternas område gäller samtliga medlemsstater, såväl gamla som nya.
Därmed avstyrks yrkande 10 i motion 1990/91:U525 (mp). Yrkande 1 i motion 1990/91:U507 (c) får med det ovan anförda anses ha besvarats.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Europarådsdelegationens redogörelse och regeringens skrivelse att riksdagen lägger redogörelse 1991/92:3 från svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling samt regeringens skrivelse 1990/91:165 om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1990 till handlingarna,
2. beträffande utvidgning och utveckling av Europarådet att riksdagen avslår yrkande 10 i motion 1990/91:U525 samt förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U507 besvarat med vad utskottet anfört.
Stockholm den 20 februari 1992
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Peeter Luksep (m), Birgitta Hambraeus (c) och Hans Göran Franck (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.