Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Betänkande 2004/05:UU2

Utrikesutskottets betänkande2004/05:UU2

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens budgetförslag avseende
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd samt motioner främst väckta under
den allmänna motionstiden 2004/05 och ett antal motioner från allmänna
motionstiderna 2002/02 och 2003/04.
Utskottet framhåller det nära samband som råder mellan biståndsramen
och de medel som anvisas inom utgiftsområde 7. Den återgång till
enprocentsnivån som inletts och som utskottet välkomnar förutsätter ökningar
inom utgiftsområdet, främst av anslaget 8:1. Utskottet menar att det är
viktigt att Sverige fortsättningsvis bedriver ett effektivt
utvecklingssamarbete med tyngdpunkt på de fattigaste länderna och att Sverige
står fast vid den internationellt formulerade ambitionen att 0,25 % av
givarländernas BNI skall gå till de minst utvecklade länderna (MUL).
Utskottet tillstyrker Riksrevisionens styrelses förslag såvitt avser
ett anslag under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd som är avsett
för Riksrevisionen. Utskottet ställer sig positivt till att Riksrevisionen
utför nya uppdrag och tillhandahåller nya tjänster och ställer sig
positivt till det föreslagna anslagets storlek. Utskottet förutsätter
också att Riksrevisionen återrapporterar till riksdagen hur myndigheten
utnyttjat anslaget.
Vidare tillstyrks propositionens förslag att bemyndiga regeringen att
under 2005 göra ekonomiska åtaganden inom biståndsverksamheten som medför
utgifter och förpliktelser för ett visst belopp efter 2005. Propositionens
yrkande om att bemyndiga regeringen att under år 2005 för ett visst
belopp ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier för
finansiellt stöd till länder i Östeuropa och för exportkreditgarantigivning
för länder i Östeuropa tillstyrks också av utskottet. Sammanfattningsvis
tillstyrker utskottet regeringens förslag. Samtliga motionsyrkanden
avstyrks. I ärendet finns 35 reservationer och 7 särskilda yttranden.
1
Riksdagen 2004/05. 9 saml. UU2
Rättelse: S. 3 numrering av reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Anslagen för 2005 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd m.m.
Riksdagen anvisar, med de anslagsvillkor som utskottet angivit, för
budgetåret 2005 anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd i
enlighet med regeringens förslag i tabell i bilaga 2 till betänkandet.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1, volym 4, utgiftsområde
7 Internationellt bistånd, punkterna 1, 5 och 7 samt avslår motionerna
2004/05:U283 yrkande 15, 2004/05:U293, 2004/05:U307 yrkande 18,
2004/05:U321 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U331 yrkandena 38, 40 och 41 samt
2004/05:U339 yrkandena 1 och 3.
Reservation 1 (c)

2. Ändringar i Sidas regleringsbrev
Riksdagen avslår motion 2004/05:U226 yrkande 13.
Reservation 2 (fp)

3. Biståndets inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U219 yrkande 13, 2004/05:U255,
2004/05:U257 yrkande 2, 2004/05:U337 yrkande 1 och 2004/05:U339 yrkande
2.
Reservation 3 (c)

4. Åtaganden och garantier under budgetåret 2005
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 7 punkterna 2
och 3.
5. Avsättning för förlustrisker och exportkreditgarantier
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 7 punkt 4.
6. Anslagskredit för Riksrevisionen
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 7 punkt 6.
7. Ökad insyn i beslutsprocesser
Riksdagen avslår motion 2004/05:U249.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

8. Biståndsmålen, avbindningen av biståndet m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fö271 yrkandena 1 och 3, 2003/04:Ju447
yrkande 11, 2004/05:U226 yrkandena 1, 3, 22 och 30, 2004/05:U258 yrkandena
1 och 2, 2004/05:U261 yrkande 4, 2004/05:U278 yrkande 2, 2004/05:U307
yrkande 1, 2004/05:U310 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U331 yrkandena 1, 3,
15, 23 och 39, 2004/05:U337 yrkande 2 och 2004/05:Sf266 yrkandena 25
och 26.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (kd)
Reservation 7 (v)
Reservation 8 (mp)

9. Ökat stöd till internationellt flyktingbistånd
Riksdagen avslår motion 2004/05:U315 yrkande 6.
Reservation 9 (kd)

10. Bistånd till kvinnor
Riksdagen avslår motion 2004/05:U306 yrkande 10.
Reservation 10 (kd)

11. Ökning av de hiv/aidsrelaterade insatserna i biståndsbudgeten
Riksdagen avslår motion 2004/05:U333 yrkandena 10 och 11.
Reservation 11 (kd)

12. Stöd till humanitär minhantering
Riksdagen avslår motion 2004/05:Fö241 yrkande 1.
Reservation 12 (mp)

13. Sveriges medlemskap i IOM
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf266 yrkande 4.
Reservation 13 (v, mp)

14. Politikens inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U313 yrkande 16, 2002/03:U322
yrkande 19, 2004/05:U219 yrkandena 4-6, 2004/05:U253 yrkandena 1 och 2,
2004/05:U261 yrkande 7, 2004/05:U290 yrkande 1, 2004/05:U302 yrkandena
1 och 6, 2004/05:U307 yrkande 13, 2004/05:U308 yrkandena 13 och 14,
2004/05:U331 yrkandena 11, 16 och 21 samt 2004/05:A352 yrkande 7.
Reservation 14 (m)
Reservation 15 (kd, c)
Reservation 16 (mp)

15. Beräkning av bistånd enligt OECD/DAC
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U261 yrkandena 1, 3 och 6 samt
2004/05:U278 yrkandena 4 och 5.
Reservation 17 (mp)

16. Demokrati och mänskliga rättigheter
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U225 yrkandena 11 och 14, 2004/05:U226
yrkande 25, 2004/05:U307 yrkandena 2, 4 och 15, 2004/05:U331 yrkandena
2, 13, 14 och 17 samt 2004/05:Kr363 yrkande 1.
Reservation 18 (m)
Reservation 19 (fp)

17. Bistånd till diktaturstater
Riksdagen avslår motion 2004/05:U226 yrkandena 4-7.
Reservation 20 (fp)

18. Partinära bistånd
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U250, 2004/05:U302 yrkande 10 och
2004/05:U331 yrkandena 18 och 19.
19. Hälsofrågor, hiv/aids och funktionshindrades situation
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U219 yrkandena 7 och 8, 2004/05:U226
yrkandena 23 och 24, 2004/05:U241 yrkandena 1, 3-6 och 8-20, 2004/05:U271,
2004/05:U290 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U302 yrkandena 8 och 9,
2004/05:U307 yrkandena 5 och 6, 2004/05:U331 yrkandena 24 och 36, 2004/05:U333
yrkandena 1-9 och 14-17 samt 2004/05:U340.
Reservation 21 (m)
Reservation 22 (kd)
Reservation 23 (c)

20. Handel, skuldavskrivningar och de internationella
finansieringsinstitutionerna
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U226 yrkande 21, 2004/05:U279
yrkandena 6-11, 2004/05:U299, 2004/05:U300, 2004/05:U302 yrkande 3,
2004/05:U307 yrkande 10, 2004/05:U311 yrkandena 11 och 14, 2004/05:U313
yrkandena 2 och 3, 2004/05:U315 yrkande 8, 2004/05:U317 yrkandena 2-6,
2004/05:U320 och 2004/05:U331 yrkandena 20, 26-30 och 37.
Reservation 24 (m)
Reservation 25 (fp)
Reservation 26 (v, mp)
Reservation 27 (kd)

21. Internationella vattenfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U219 yrkande 11 och 2004/05:U302
yrkande 7.
Reservation 28 (kd, c)

22. Internationella miljöfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi228 yrkandena 1-3, 2004/05:U307
yrkande 8, 2004/05:U311 yrkandena 1-4, 7-10, 22 och 24 samt 2004/05:MJ498
yrkande 9.
Reservation 29 (kd)
Reservation 30 (mp)

23. Medier, kultur och utbildning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U226 yrkandena 26 och 28, 2004/05:U241
yrkande 2, 2004/05:U303 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U307 yrkande 7 och
2004/05:U331 yrkande 22.
24. Biståndets geografiska inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 27, 2004/05:U226
yrkande 16, 2004/05:U227 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U278 yrkande 3,
2004/05:U302 yrkande 11, 2004/05:U331 yrkande 10 och 2004/05:U337 yrkande
4.
Reservation 31 (fp)
Reservation 32 (kd)
Reservation 33 (v)

25. Biståndets genomförande och organisation
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U226 yrkandena 17, 19 och 20 samt
2004/05:U307 yrkandena 11, 12, 16 och 17.
Reservation 34 (m)
Reservation 35 (fp)

Stockholm den 18 november 2004
På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt
Ekholm (s), Cecilia Wigström (fp), Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist
(s), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m)1Deltar ej under punkt 1, Kaj
Nordquist (s), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m)2Deltar ej under
punkt 1, Veronica Palm (s), Lotta Hedström (mp), Björn Hamilton (m)3Deltar
ej under punkt 1, Rosita Runegrund (kd), Sermin Özürküt (v), Gabriel
Romanus (fp) och Annika Qarlsson (c).

Redogörelse för ärendet
Bakgrund
I propositionen konstateras att riksdagen i december 2003 antog
propositionen Gemensamt ansvar - Sveriges politik för global utveckling
(prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112). I beslutet
anges dels ett mål för politiken för global utveckling, som gäller alla
politikområden, dels ett mål för internationellt utvecklingssamarbete.
Målet för alla politikområden är att bidra till en rättvis och hållbar
global utveckling. Målet för politikområde 8 Internationellt
utvecklingssamarbete är att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga
människor att förbättra sina levnadsvillkor. Det innebär en koncentration
på målet om fattigdomsbekämpning.
Två perspektiv skall vara vägledande vid prioriteringar och utformning
av politiken: ett rättighetsperspektiv och de fattigas perspektiv på
utveckling. Det innebär att människors rättigheter skall utgöra grund
för de åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. Det
innebär också att fattiga kvinnors, mäns och barns behov, intressen och
förutsättningar skall vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis
och hållbar utveckling. Ett antal huvuddrag skall genomsyra politiken,
både vad gäller åtgärder och stöd i enskilda länder och den politik
som förs på global nivå. De grundläggande värdena är demokrati och god
samhällsstyrning, respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet
mellan kvinnor och män. Hållbar utveckling omfattar hållbart utnyttjande
av naturresurserna och omsorg om miljön, ekonomisk tillväxt samt social
utveckling och trygghet. Politiken skall därutöver inriktas på två
områden där nya krav ställs på helhetssyn och samverkan. Det gäller dels
konflikthantering och säkerhet, dels globala gemensamma nyttigheter.
Den svenska politiken skall bidra till uppfyllandet av FN:s
millenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen. Sverige skall fortsätta att
bedriva ett effektivt utvecklingssamarbete med tyngdpunkt på de fattigaste
länderna. Sverige står fast vid den internationellt formulerade ambitionen
att 0,25 % av givarländernas BNI skall gå till de minst utvecklade
länderna (MUL). År 2002 gick 0,26 % av Sveriges BNI till MUL.
Propositionen
Internationellt bistånd
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd omfattar politikområde 8
Internationellt utvecklingssamarbete. Förvaltningsmyndigheter inom
utgiftsområdet är Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida),
Nordiska Afrikainstitutet (NAI) och Folke Bernadotteakademin (FBA).
Dessutom har Riksrevisionen ett ramanslag för internationella uppdrag.
Från och med 2005 föreslår regeringen ett nytt anslag, 8:7 Institutet
för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete.
Politikområdet finansieras framför allt från biståndsramen. Från
biståndsramen görs avräkningar för sådana kostnader inom andra utgiftsområden
vilka klassificeras som bistånd enligt OECD/DAC:s definition. Den del
av politikområdet som inte finansieras från biståndsramen är de medel
för Östeuropa som inte klassificeras som bistånd.
Regeringen respektive Riksrevisionens styrelse föreslår i budgetpropositionen
att riksdagen för budgetåret 2005 anvisar anslagen inom utgiftsområde
7 Internationellt bistånd i enlighet med den uppställning som redovisas
i propositionen. Av uppställningen framgår att anslagsbeloppen för
utgiftsområdet år 2005 sammanlagt uppgår till 22 417 678 kr.
1 Fördelningen inom utgiftsområdet
Propositionen
I propositionen föreslås att biståndsramen 2005 uppgår till 23 946
miljoner kronor, vilket motsvarar 0,882 % av beräknad bruttonationalinkomst
(BNI) plus 200 miljoner kronor. För 2006 respektive 2007 uppgår ramen
till 1 % av BNI.
De sammanlagda avräkningarna från biståndsramen minskar något och uppgår
2005 till 2 176 miljoner kronor. Avräkningen för kostnader för asylsökande
från utvecklingsländer har minskat i jämförelse med beräkningar i
budgetpropositionen för 2004. Minskningen beror på ett minskat antal
asylsökande från utvecklingsländer under 2003. För 2005 uppgår denna
avräkning till 1 072 miljoner kronor.
Från biståndsramen avräknas vidare kostnader för det svenska bidraget
till den del av Europeiska unionens (EU) gemensamma bistånd som finansieras
över EU:s reguljära budget. För 2005 uppgår avräkningen till 811 miljoner
kronor. Avräkningen för administrativa kostnader m.m. består främst av
Utrikesdepartementets administration av utvecklingssamarbetet samt den
del av bidrag till Förenta nationerna (FN) som utbetalas från andra
utgiftsområden och som klassificeras som bistånd. Avräkningen uppgår
till 293 miljoner kronor.
För budgetåret 2005 föreslår regeringen i budgetpropositionens yrkande
5 att anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd fördelas
enligt följande uppställning:

Anslagsbelopp
Tusental kronor

Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp
8:1 Biståndsverksamhet ramanslag 21 732 194
8:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete
(Sida) ramanslag 589 970
8:3 Nordiska Afrikainstitutet ramanslag 13 514
8:4 Folke Bernadotteakademin ramanslag 25 000
8:5 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier ramanslag 1 000
8:6 Riksrevisionen: Internationella uppdrag ramanslag 46 000
8:7 Institutet för utvärdering av internationellt
utvecklingssamarbete ramanslag 10 000
Summa 22 417 678
Motionerna
I olika parti- och kommittémotioner har Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet motionerat om, i förhållande till
regeringens förslag i propositionen, alternativa fördelningar på anslagen
under utgiftsområdet 7 Internationellt bistånd. Motionsförslagens
fördelningar av anslagen under utgiftsområdet framgår av tabell i bilaga
2.
Moderaterna menar att det svenska statliga biståndet bör koncentreras
till de länder där det mest effektivt bidrar till att utrota fattigdomen.
Därför bör biståndet fokusera på Afrikas låginkomstländer söder om
Sahara. Det svenska biståndet måste framför allt inriktas på följande
akuta huvudproblem: krigen och konflikterna som plågar en betydande del
av Afrika, hiv/aids och andra allvarliga utbredda sjukdomar som hindrar
utvecklingen och den stora skuldbördan. Att som nu ange biståndsmålet
som andel av BNI lägger tyngdpunkten på hur mycket som spenderas i
stället för på resultatet.
Enligt Moderaternas förslag i kommittémotion 2004/05:U293 (m) liksom i
kommittémotion 2004/05:U307 yrkande 18 (m) anvisas totalt 17 989 895 000
till utgiftsområde 7 anslaget 8:1 Biståndsverksamhet för budgetåret
2004. I anslaget föreslås bl.a. för år 2005 att enskilda organisationer
ges en utökad roll, särskilt i länder med korrupta regimer, och för
detta ändamål anvisas 1 250 000 000 kr. Noggrann utvärdering ger kunskap
om hur svenskt bistånd kan effektiviseras och förbättras, och därför
välkomnas inrättandet av Institutet för utvärdering av internationellt
utvecklingssamarbete och anvisas 10 000 000 kr för detta ändamål.
Särskilda medel anslås för snabb fattigdomsutrotning i Afrika. Totalt
handlar det om 4 500 000 000 kr för fredsfrämjande insatser, skuldavskrivningar,
effektiv bekämpning av fattigdom och hiv/aids samt upprättande av
utvecklingsenheter i Afrika.
Folkpartiet menar att Sverige skall vara ett föredöme och gå i spetsen
för en generös biståndspolitik. Motionärerna vill se en kraftig satsning
på biståndet och välkomnar därför att regeringen i årets vårbudget
presenterar en tidtabell för hur enprocentsmålet skall uppnås till 2006.

I kommittémotion 2004/05:U339 (fp) yrkande 3 föreslås att biståndet
höjs med 1 349 miljoner kronor för 2005, jämfört med regeringens förslag.
Förslaget innebär att steget till att uppnå enprocentsmålet 2006 inte
blir lika stort som i regeringens förslag. Det är Folkpartiets åsikt
att denna tidtabell för att uppnå enprocentsmålet 2006 är mer realistisk
än regeringens.
I yrkande 1 föreslås ökat stöd för utvecklingssamarbetet och skapandet
av en Marshallplan för Östafrika/Afrikas Horn och Stora Sjöregionen. De
akuta behoven måste styra den omedelbara medelstilldelningen och FN:s
livsmedelsprogram, WFP, har en viktig roll att spela vid humanitära
katastrofer, likaså UNHCR, som är en central aktör i arbetet med att ge
skydd till människor på flykt samt WHO, som hanterar situationer av
ohälsa. Motionärerna föreslår medel till Läkare utan gränser och deras
arbete med medicinsk katastrofhjälp. Folkpartiet anslår 325 miljoner
ytterligare till vart och ett utav dessa organ, sammanlagt 1 349 000
000 kr.
I yrkande 2 krävs en omfördelning av biståndsmedlen. Motionärerna anser
att ett generöst och högkvalitativt bistånd är nödvändigt och önskvärt.
Regeringens politik bör kompletteras med ökade satsningar på demokratisk
utveckling, god samhällsstyrning och interna reformer samt frihandel.
Vidare skall de länder som kommer i fråga för långsiktigt utvecklingssamarbete
vara länder som i allt väsentligt delar svenska värderingar när det
gäller vikten av demokrati. En utfasning av biståndet till Laos och
Vietnam bör ske. Samtidigt bör det ske en prioritering av insatser för
de kvinnor och flickor som riskerar att dras in i människohandel,
speciellt i Central- och Östeuropa. Motionärerna anser det vara särskilt
viktigt att prioritera insatser för återuppbyggnaden av ett demokratiskt
Irak, och även fortsatta insatser i Afghanistan behövs. I kommittémotion
2004/05:U226 (fp) yrkande 13 krävs att det i Sidas regleringsbrev även
tas hänsyn till situationen för HBT-personer i de svenska samarbetsländerna.

Kristdemokraterna framhåller att det främsta syftet med utvecklingspolitiken
är att uppnå målen i millenniedeklarationen - som i första hand handlar
om att halvera andelen extremt fattiga till år 2015. Humanitärt stöd
och utvecklingsbistånd är viktigt, men detta måste samverka med andra
faktorer och åtgärder för att fattigdom skall kunna utrotas. Det är
främst genom ekonomisk tillväxt som fattigdomen verkligen kan minskas,
och västvärlden måste ta sitt ansvar och montera ned de handelshinder
som i dag hindrar många utvecklingsländer från att delta på världsmarknaden.
Avskrivningar av de fattigare ländernas skulder måste också vara ett
starkt prioriterat område för utvecklingspolitiken. För en rättvisare
utveckling krävs också spridning, fördjupning och respekt för de
demokratiska principerna och de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Bistånd som riktas till kvinnor och barn skall prioriteras eftersom
dessa grupper drabbas hårdast av fattigdom, krig och sjukdomar.
Motionärerna konstaterar i partimotion 2004/05:U331 (kd) yrkande 38 att
regeringen gått motionärerna till mötes vad gäller enprocentsmålet men
anser att mer resurser skulle behövas tidigare och förslår därför
ytterligare medel 2005 för att satsa på hiv/aidsbekämpning. Dessutom görs
omfördelningar av medel inom ramen för regeringens föreslagna anslagsnivå.
I motionen föreslås i förhållande till regeringens förslag ökade medel
om totalt 200 miljoner kronor till anslaget 8:1 Biståndsverksamhet under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd (yrkande 41).
I motionen föreslås att det införs en ny delpost för ett nytt anslag på
500 miljoner kronor för hiv/aidsbekämpning, varav 200 miljoner är extra
medel som Kristdemokraterna satsar utöver regeringens föreslagna budgetnivå.
I övrigt är beloppet en omfördelning. Till FN:s flyktingarbete inom
ramen för UNHCR föreslås en ökning med ytterligare 50 miljoner kronor
och till anslaget för humanitära insatser föreslås en ökning med 100
miljoner kronor samt en ökning av anslaget till Unicef med 100 miljoner
kronor. Anslaget till Asien, Mellanöstern och Nordafrika minskar med
250 miljoner kronor, anslaget till Östeuropa och Centralasien minskar
med 150 miljoner kronor och anslaget till Latinamerika minskar med 150
miljoner kronor (yrkande 40). I motion 2004/05:U283 (kd) yrkande 15
framhålls vikten av att utöka Unicefs resurser för att förbättrar analys,
statistik och undersökningar om barns utsatthet i konflikter och
krig
Centerpartiet anser att det är av största vikt att de medel som anslås
till svensk biståndsverksamhet används på rätt sätt. Riksrevisionen har
kritiserat regeringens styrning och uppföljning av utvecklingsbiståndet.
Sida har de senaste åren genomfört en tydlig expansion av sin fältverksamhet.
Detta är helt i linje med tidigare krav från Centerpartiet men har
samtidigt medfört en risk för att viss typ av kompetens inte räcker
till för att klara alla arbetsuppgifter.
I kommittémotion 2004/05:U321 (c) redovisar Centerpartiet sitt förslag
till fördelning av anslagen under utgiftsområde 7 och hur förutsättningar
skapas för att år 2007 nå enprocentsmålet. Centerpartiet har sedan 2003
avsatt pengar för miljöbistånd, och motionärerna föreslår för 2005 ett
nytt anslag för miljöbistånd inom ramen för utgiftsområde 7 (yrkande 2),
för att på detta sätt renodla biståndsverksamheten. I yrkande 1 anslås
300 miljoner kronor för miljöbistånd, som finansieras genom att minska
anslaget 8.1 Biståndsverksamhet med 285 000 000 kr och anslaget 8.4
Folke Bernadotteakademin med 5 000 000 kr samt genom att avslå förslaget
om inrättandet av ett nytt institut för utvärdering, vilket innebär en
besparing på 10 000 000 kr jämfört med regeringens förslag. Vidare
framhålls i motion 2004/05:U219 (c) yrkande 13 vikten av att omvärlden
inte minskar sitt stöd till UNHCR:s arbete.
I flerpartimotion 2004/05:U249 (m, fp, kd, c) framhålls att Sverige i
EU arbetar för en ökad insyn och större öppenhet när det gäller olika
beslutsprocesser. I delar av regeringens förslag till statsbudget,
gällande multilateralt bistånd inom utgiftsområde 7, gäller inte denna
princip om tydlighet och öppenhet och därmed har riksdagens insyn
beskurits. Det multilaterala biståndet blir ett allmänt anslag som regeringen
fritt förfogar över. Detta innebär att riksdagens ledamöter inom detta
område inte förväntas ha några synpunkter på hur det multilaterala
anslaget skall fördelas. Motionärerna begär att regeringen i nästa års
budgetproposition redovisar anslagen gällande multilateralt bistånd på
ett lika tydligt sätt som görs för övriga delar ingående i utgiftsområde
7.
I flerpartimotion 2004/05:U255 (m, fp, v, c, kd, mp) framhålls att
sexuell och reproduktiv hälsa (SRH) inte finns med som angivet mål i
FN:s millennieutvecklingsmål. Motionärerna menar att det inte är möjligt
att uppnå målen utan mer intensiva och tydliga satsningar på SRHR (sexual
and reproductive health rights) och de anser att Sverige och andra
ledande givare på området måste höja den finansiella nivån med målet att
avsätta minst 10 % av biståndsbudgeten till området sexuell och reproduktiv
hälsa.
I motion 2004/05:U257 (v) yrkande 2 framhålls att Sverige i samband
med biståndsgivning skall ta upp en diskussion med berört land kring
mänskliga rättigheter. Sidas regleringsbrev bör beakta detta så att
Sverige vid biståndsgivning tar särskild hänsyn till HBT-personers
mänskliga rättigheter. Även i motion 2004/05:U337 (mp, fp, v, c) yrkande
1 framhålls behovet av insatser för att stödja framväxten av HBT-personers
egna organisationer i de länder där förtryck och diskriminering förekommer.
Det bör i Sidas regleringsbrev framgå hur implementeringen av
HBT-perspektiven sker i de policydokument som Sida använder för styrningen
av sin verksamhet.
Utskottets överväganden
Utskottet har i betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global
utveckling ställt sig bakom målformuleringen att politiken för global
utveckling skall bidra till en rättvis och hållbar global utveckling
med de två perspektiven - ett rättighetsperspektiv och de fattigas
perspektiv.
I betänkandet ställde sig utskottet också bakom målet för det svenska
utvecklingssamarbetet, som skall vara att bidra till att skapa
förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. I
nämnda betänkande tillstyrkte utskottet också att samarbetet med Central-
och Östeuropa slogs samman med det internationella utvecklingssamarbetet.

Utskottet konstaterar att regeringens nya förslag (prop. 2004/05:1)
genomgående vägleds av rättighetsperspektivet och de fattigas perspektiv
och att förslagen därtill är fokuserade på de åtta huvuddragen för
utvecklingspolitiken och Sveriges utvecklingssamarbete.
Utskottet konstaterar att ramarna för 2005 uppgår till 0,882 % av
beräknad bruttonationalinkomst (BNI) plus 200 miljoner kronor. För 2006
respektive 2007 uppgår ramen till 1 % av BNI.
Utskottet vill framhålla att propositionens förslag på utgiftsområde 7
Internationellt bistånd skapar goda förutsättningar för genomförandet
av politiken för global utveckling och det svenska internationella
utvecklingssamarbetet. Den i propositionen redovisade geografiska
inriktningen på Sveriges utvecklingssamarbete har utskottets stöd vad gäller
ändamål, länder och regioner.
Utskottet konstaterar vidare att det till grund för regeringens förslag
ligger tydliga politiska prioriteringar och motiveringar som utskottet
kan ställa sig bakom. Motiven till regeringens förslag redovisas i
budgetpropositionen. Utskottet anser att förslagen i propositionen är
lämpliga och väl avvägda.
Utskottet menar att förtryck, diskriminering eller bestraffning av
människor på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet strider
mot de mänskliga rättigheterna. Skydd för privatliv och personlig
säkerhet samt förbud mot diskriminering på grund av bl.a. kön, social
härkomst eller ställning i övrigt finns stadgat i bl.a. FN:s allmänna
förklaring om de mänskliga rättigheterna och i den internationella
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. De principer
och värderingar som ligger till grund för dessa internationella instrument
genomsyrar också det svenska utvecklingssamarbetet. Inom svenskt
biståndssamarbete accepteras inte argument som hänvisar till kulturell,
religiös eller liknande specifika förhållanden för att rättfärdiga
kränkningar av mänskliga rättigheter, t.ex. HBT-personers rättigheter i
de länder där förtryck och diskriminering förekommer. Utskottet förutsätter
att regeringen på lämpligt sätt för vidare detta synsätt, och därför är
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida inte erforderlig. Av Sidas
regleringsbrev för 2004 framgår följande.

Sida skall rapportera om stödet för sexuell och reproduktiv hälsa och
rättigheter. Fokus skall därvidlag läggas på genomförandet av
handlingsprogrammet från Kairokonferensen, genomslag för sexuell och reproduktiv
hälsa och rättigheter i det multilaterala samarbetet, samt stöd till
såväl länder, multilaterala organisationer som till svenska och
internationella enskilda organisationer. Sida skall rapportera hur man har
arbetat för att stärka HBT-perspektivet (Homosexuella, Bisexuella och
Transpersoner), bl. a. kapacitetshöjande stöd för att stärka HBT-personers
rättigheter i samarbetsländerna.
Syftet med återrapporteringskravet är att få en överblick över hur svensk
utvecklingspolitik och praktik förhåller sig till sexuell läggning och
till HBT-frågor. Resultatet av återrapporteringen kommer att presenteras
vid årsskiftet 2004/05. Sida skall genomföra en studie om Sveriges arbete
kring frågor om sexuell läggning och HBT-frågor i svensk utvecklingspolitik
och utvecklingssamarbete. Studien påbörjas under hösten 2004.
Utskottet anser att insatser inom området sexuell och reproduktiv hälsa
och rättigheter (SRHR) är ett viktigt medel för att minska fattigdomen
i världen och en förutsättning för att millennieutvecklingsmålen skall
kunna nås. Det är även ett värde i sig att människor kan bestämma över
sin reproduktion och sexualitet. Sverige har i olika internationella
sammanhang tydligt fört fram vikten av att genomföra Kairoprogrammet.
Utskottet menar att det är särskilt viktigt att Sverige ger fortsatt
stöd till både länder och organisationer så att handlingsprogrammet
från Kairo kan genomföras. Sverige har en tydlig roll att spela för att
lyfta fram frågor kring SRHR. Under 2005 stärks SRHR-arbetet genom ökat
stöd och intensifierad dialog med berörda aktörer, inklusive EG-kommissionen,
UNFPA, UNAIDS, Unicef, Globala fonden, International Planned Parenthood
Federation (IPPF) samt svenska och internationella enskilda organisationer.
Utskottet konstaterar att hiv/aids är ett prioriterat område för
särskilda satsningar i budgetpropositionerna såväl 2004 som 2005 och
innebär ökade insatser inom såväl det multilaterala samarbetet som Sidas
bilaterala stöd. Utskottet anser att det multilaterala biståndet skall
styras av samma inriktning, formulerat i politiken för global utveckling,
som gäller för det övriga biståndet.
Anslagen till multilaterala FN-organ utvecklas på följande sätt under
åren 2003-2005:
Multilaterala organ
Miljontals kronor

Organ 2003 2004 2005
UNAIDS 60 100 150
UNFPA 205 270 355
UNDP 550 640 720
Unicef 300 340 400

Sverige har under 2002-2004 bidragit med 616 miljoner kronor till Globala
fonden mot aids, tbc och malaria, och ökat stöd kommer också att utgå
till UNAIDS och WHO. Vidare får UNIFEM:s särskilda initiativ (Global
Coalition on Women and Aids) svenskt stöd för att belysa kvinnors
situation till följd av aidsepidemin. Utskottet noterar att det svenska
utvecklingssamarbetet i hög grad är inriktat på arbetet mot hiv/aids i
de länder som är hårdast drabbade av sjukdomen.
Utskottet vill vidare framhålla att utgiftsområde 7 för budgetåret 2005
föreslås innehålla anslaget 8:6 Riksrevisionen: Internationella uppdrag.
Riksrevisionens huvuduppgifter är att enligt lagen (2002:1022) om
statlig revision bedriva årlig revision och effektivitetsrevision. Enligt
lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen får myndigheten
inom sitt verksamhetsområde också utföra uppdrag och tillhandahålla
tjänster på det internationella området.
Utskottet har i ett tidigare betänkande (2003/04:UU2 utgiftsområde 7
Internationellt bistånd) ställt sig positivt till att Riksrevisionen
utför nya uppdrag och tillhandahåller nya tjänster och ställer sig
positivt till det föreslagna anslagets storlek. Utskottet anser att
verksamheten bör kunna utgöra en viktig del av det svenska
förvaltningsbiståndet.
Riksdagen får genom tillkomsten av ett särskilt anslag möjlighet att
årligen ta ställning till omfattningen och inriktningen av denna verksamhet
samtidigt som den ges sådana former att Riksrevisionens självständighet
och oberoende inte kan sättas i fråga. Utskottet förutsätter att
Riksrevisionen endast använder anslaget för uppdrag som överensstämmer med
OECD/DAC:s definition av bistånd och att användningen står i överensstämmelse
med målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete sådant det
anges i betänkande 2003/04:UU3. Vidare förutsätter utskottet att
Riksrevisionen tillser att den för uppdrag och tjänster får full finansiering
inom ramen för anslaget och inte belastar myndighetens förvaltningsanslag
inom utgiftsområde 2. Utskottet förutsätter också att Riksrevisionen
återrapporterar till riksdagen hur myndigheten utnyttjat anslaget.
Mot denna bakgrund kan utskottet tillstyrka propositionens förslag såvitt
avser anslaget 8:6 Riksrevisionen: Internationella uppdrag, under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Utskottet vill framhålla det nära samband som råder mellan biståndsramen
och de medel som anvisas inom utgiftsområde 7. Den återgång till
enprocentsnivån som inletts och som utskottet välkomnat i det föregående
förutsätter ökningar inom utgiftsområdet, främst av anslaget 8:1, på
sätt som föreslås i propositionen. Utskottet menar också att det är
viktigt att Sverige fortsättningsvis bedriver ett effektivt
utvecklingssamarbete med tyngdpunkt på de fattigaste länderna och att Sverige
står fast vid den internationellt formulerade ambitionen att 0,25 % av
givarländernas BNI skall gå till de minst utvecklade länderna (MUL).
Utskottet anser således propositionens förslag rörande utgiftsområde 7
Internationellt bistånd (propositionens yrkanden 1-7) vara väl avvägda
och tillstyrker därför regeringens förslag. I konsekvens härmed menar
utskottet att motionerna 2004/05:U219 (c) yrkande 13, 2004/05:U226 (fp)
yrkande 13, 2004/05:U249 (m, fp, kd, c), 2004/05:U255 (m, fp, v, c, kd,
mp), 2004/05:U257 (v) yrkande 2, 2004/05:U283 (kd) yrkande 15,
2004/05:U293 (m), 2004/05:U307 (m) yrkande 18, 2004/05:U321 (c) yrkandena
1 och 2, 2004/05:U331 (kd) yrkandena 38, 40 och 41, 2004/05:U337 (mp,
fp, v, c) yrkande 1 samt 2004/05:U339 (fp) yrkandena 1-3 bör avstyrkas.

Utskottet vill i övrigt understryka att det utgår från att riksdagens
beslut avspeglas i regeringens regleringsbrev till myndigheterna.
2 Biståndsmålen, avbindning av biståndet m.m.
Propositionen
Målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete skall vara att
bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra
sina levnadsvillkor. Sverige skall fortsätta att bedriva ett effektivt
utvecklingssamarbete med tyngdpunkt på de fattigaste länderna. De
huvuddrag som gäller för politiken för global utveckling skall även vara
styrande för verksamheten inom politikområdet för internationellt
utvecklingssamarbete. Utvecklingssamarbetet skall präglas av
rättighetsperspektivet
och de fattigas perspektiv. Målsättningen att 1 % av Sveriges BNI skall
avsättas för internationellt utvecklingssamarbete ligger fast. Dessutom
är ambitionen att minst 0,25 % av BNI skall nå de minst utvecklade
länderna.
Motionerna
I motion 2003/04:Ju447 (fp) yrkande 11 krävs att Sidas insatser i
Östeuropa kraftigt utökas och att bistånd går till särskilda åtgärder för
att motverka kvinnohandel.
I kommittémotion 2004/05:U226 (fp) yrkande 1 framhålls vikten av att
genusperspektivet tillåts få genomslag i utvecklingssamarbetet och att
regeringen lever upp till löften om att utarbeta s.k. könskonsekvensanalyser.
Vidare framhålls i yrkande 3 att demokrati bör vara det överordnade
målet för svenskt utvecklingssamarbete. I yrkande 22 understryks att
bistånd genom krav på upphandling i givarländer inte bör förekomma och
att Sverige starkare än i dag bör verka internationellt för ett sådant
hållningssätt. I yrkande 30 välkomnas att regeringen presenterar en
tidsplan för hur detta mål skall uppnås under mandatperioden, och
motionärerna understryker vikten av att enprocentsmålet verkligen uppnås
och att biståndet inte kommer att användas som budgetregulator när
regeringen står inför akuta problem att klara statens utgiftstak.
I motion 2004/05:U258 (v) yrkande 1 krävs en ökning av andelen bistånd
som går till utbildning till 15 % och i yrkande 2 att det ställs skärpta
krav på kvalitet och könsperspektiv i biståndet till utbildning.
I motion 2004/05:U261 (mp) yrkande 4 framhålls behovet av mätbara och
operativa mål i biståndet och att en kvalitetssäkringsdiskussion måste
kunna föras så att inte eventuella argument för minskad eller bibehållen
biståndsnivå på grund av bristande kvalitet eller uppföljning kan göras.

I motion 2004/05:U278 (v) yrkande 2 ställs krav på att det skall finnas
konsekvensanalyser utifrån fattigdoms- och rättighetsperspektivet i
beredningen av regeringens beslut.
I motion 2004/05:U306 (kd) yrkande 10 framhålls att bistånd inriktat på
kvinnor och barn kan bidra till en större ekonomisk frihet och även öka
förståelsen för mänskliga rättigheter. Ett genusperspektiv på biståndet
skulle i högre utsträckning ta hänsyn till kvinnors behov av utbildning,
deltagande, självbestämmande och inflytande och därmed minska benägenheten
för prostitution.
I motion 2004/05:U307 (m) yrkande 1 krävs att det svenska statliga
biståndet som övergripande mål skall främja en snabb utrotning av
fattigdomen och bör fokusera på Afrikas låginkomstländer där huvudproblemen
finns.
I motion 2004/05:U310 (fp) yrkande 2 krävs att kvinnors rätt till fri
abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat politiskt
mål i svensk utrikespolitik och att detta blir ett prioriterat finansiellt
mål i den svenska biståndsbudgeten (yrkande 3).
I motion 2004/05:U315 (kd) yrkande 6 krävs att Sverige och EU skall öka
sina ansträngningar att skydda flyktingar i nöd och att säkra UNHCR:s
ekonomiska resurser i detta syfte.
I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 1 krävs att de övergripande målen
för det internationella biståndet inkluderar främjandet av mänskliga
rättigheter, demokrati och fattigdomsbekämpning. I yrkande 3 krävs en
begränsning av antalet mottagarländer, s.k. programländer, med vilka
Sverige arbetar fram utförliga nationella handlingsplaner och program.
I yrkande 15 framhålls att obundet bistånd och direkt budgetstöd inte
skall ges till alla utan endast till dem som uppvisar goda resultat och
har en dokumenterat god vilja till förändring. Detta ger fattiga länder
en möjlighet till ökat självstyre. Motionärerna kräver en successiv
avbindning av biståndet och betonar vikten av flexibilitet i en sådan
process. I yrkande 23 framhålls vikten av att betona betydelsen av det
humanitära biståndet för det internationella utvecklingssamarbetet och
frivilligorganisationernas viktiga roll i arbetet samt att öka anslagen
till det humanitära biståndet. I yrkande 39 krävs att regeringen förbättrar
transparensen inom den multilaterala sektorn vad gäller fördelningen av
anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
I motion 2004/05:U333 (kd) yrkande 10 framhålls att regeringen bör
avsätta 10 % av biståndsanslaget till reproduktiv hälsa och hiv/aids-prevention
och i yrkande 11 att regeringen bör avsätta ytterligare medel för
hiv/aids-bekämpning, utöver det som är föreslaget i budgeten för 2005.
I
motion 2004/05:U337 (mp, fp, v, c) yrkande 2 krävs att Sverige driver
frågan om en resolution och likaså en konvention om HBT-personers
mänskliga rättigheter då detta skulle få en normerande effekt på hela
världssamfundet.
I motion 2002/03:Fö271 (mp) yrkande 1 liksom i motion 2004/05:Fö241
(mp) yrkande 1 konstateras att Sverige redan 1994 föreslog att det skulle
införas ett internationellt förbud mot personminor. En omfattande kampanj
från ICBL (International Campaign to Ban Landmines) ledde till att ett
sådant avtal kunde undertecknas i december 1997. Motionärerna menar att
det är viktigt att Sverige och Sida inte minskar utan snarare ökar sitt
stöd till humanitär ammunitions- och minröjning. I motion 2002/03:Fö271
(mp) yrkande 3 krävs att svenska minröjningsinsatser inte skall utgöras
av isolerade insatser utan integreras i en genomtänkt biståndspolitik.

I motion 2004/05:Sf266 (v) konstateras att IOM (The International
Organiszation for Migration) i motsats till FN:s flyktingkommissariat
(UNHCR) inte har sin grund i internationell rätt och internationella
överenskommelser, utan är en medlemsorganisation. Den är inte ett
demokratiskt organ utan svarar enbart inför medlemsstaterna, och mot
bakgrund av allvarliga och bestående missförhållanden i IOM:s verksamhet
bör Sverige avsluta sitt medlemskap i organisationen (yrkande 4).
I motion 2004/05:Sf266 (v) konstateras att UNHCR:s verksamhet finansieras
genom årliga bidrag från medlemsstaterna. Detta medför att organisationen
får svårigheter med sin planering då finansieringen blir osäker och
fluktuerande. Systemet påverkar också organisationens vilja att öppet
kritisera givare. Därför bör Sverige i FN verka för att UNHCR skall
finansieras via FN:s budget (yrkande 25). Vidare framhålls att UNHCR:s
mandat endast omfattar flyktingar, som passerat en nationsgräns. Numera
utgör emellertid de s.k. internflyktingarna en mycket stor del av alla
flyktingar, och det är viktigt att UNHCR:s mandat utvidgas så att
organisationen t.ex. får möjlighet att vid behov hjälpa internflyktingar
att lämna sitt hemland (yrkande 26).
Utskottets överväganden
Utskottet understryker att målet för Sveriges utvecklingssamarbete är
att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att
förbättra sina levnadsvillkor. Politiken skall präglas av två perspektiv,
rättighetsperspektivet och de fattigas perspektiv, vilket innebär att
människors rättigheter skall utgöra grunden för de åtgärder som skall
vidtas liksom att de fattigas behov, intressen och förutsättningar skall
vara en utgångspunkt i strävandena mot ett uppfyllande av målet.
Rättighetsperspektivet inkluderar både mänskliga rättigheter och demokrati.

Utskottet har vidare slagit fast (bet. 2003/04:UU3 Sveriges politik för
global utveckling) att den sammanhållna svenska politiken för global
utveckling bygger på ett samlat synsätt på de uppgifter som olika
politikområden har för en rättvis och hållbar global utveckling och på en
ökad samverkan med andra länder och aktörer. Den svenska politiken skall
bidra till att uppfylla FN:s millenniedeklaration, och den är ett av
Sveriges bidrag för att uppnå FN:s millenniemål - att halvera fattigdomen
till 2015. Utskottet ser millennieutvecklingsmålen som en konkretisering
- om än ej fullständig - av det övergripande målet om en rättvis och
hållbar utveckling. Utskottet vidhåller det riktiga i att i målformuleringen
sätta fokus på rättvis och hållbar utveckling samt att därmed inte tynga
det övergripande målet med preciserade tillägg. Utskottet konstaterar
att utvecklingen av millennieutvecklingsmålen (MDG) och de indikatorer
som är kopplade till målen förbättrar möjligheterna att mäta utvecklingen
i de enskilda länderna. Ett större internationellt arbete med att
ytterligare förfina och utveckla indikatorerna till millennieutvecklingsmålen
har inletts.
Utskottet har även vid flera tillfällen tidigare, senast i betänkande
2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling, framhållit att
kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befästa i riksdagen
och i den allmänna opinionen. Samtidigt är återgången till enprocentsnivån
också en viktig symbolfråga, varför utskottet, även av det skälet, ansett
att det bör prioriteras. Utskottet har vid flera tillfällen, bl.a. i
ovan nämnda betänkande, välkomnat en återgång till enprocentsnivån.
Utskottet ser med stor tillfredsställelse att enprocentsmålet nu kommer
att uppnås. Någon ytterligare detaljerad tidsplan än den regeringen nu
presenterar anser dock utskottet inte nödvändig att slå fast. Utskottet
konstaterar också att EU-länderna enats om att arbeta för att uppnå
FN:s rekommendationer om att minst 0,7 % av BNI skall avsättas till
bistånd.
Utskottet konstaterar att politiska prioriteringar kombinerade med hänsyn
till tidigare gjorda åtaganden ligger till grund för regeringens förslag.
Motiven till regeringens förslag redovisas i budgetpropositionen.
Regeringen kan, om behov uppstår under året, omfördela mellan posterna.
Likaså kan Sida i mindre utsträckning omfördela mellan de bilaterala
delposterna. När det gäller bidragen till bl.a. organisationer som UNFPA,
IPPF och UNHCR, som också tas upp i flera motioner, delar utskottet
regeringens syn på medelsfördelningen som den presenteras i budgetpropositionen.

Utskottet menar att åtgärder som syftar till att främja en rättvis och
hållbar global utveckling kan ha olika effekter för kvinnor och män.
Det är därför viktigt att uppmärksamma sådana skillnader. Utskottet
menar att åtgärder som syftar till att främja en rättvis och hållbar
global utveckling kan ha olika effekter för kvinnor och män. Det är
därför viktigt att uppmärksamma sådana skillnader. Det praktiska arbetet
med att konsekvent införliva en genusmedvetenhet och ett feministiskt
perspektiv i den internationella verksamheten pågår kontinuerligt. I
utvecklingssamarbetet har utrikesförvaltningen och Sida påbörjat ett
arbete med inventering, kartläggning och analys av verksamheten från
ett genderperspektiv.
Utskottet kan konstatera att Sverige, inom ramen för arbetet med kvinnors
åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, har givit hög prioritet åt
frågor kopplade till kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och
rättigheter, inklusive människors möjlighet att själva fatta beslut om
sexualitet och barnafödande. Kvinnor har en rätt att bestämma över sina
egna kroppar och sin sexualitet, däri inbegripet en möjlighet att
bestämma om de vill föda barn eller inte. Frågan om sexuell och reproduktiv
hälsa och rättigheter, i synnerhet kopplingen till abort, möter emellertid
ett hårdnande motstånd på många håll i världen, liksom i FN-sammanhang,
Inte sällan sker detta med stöd av USA, Heliga Stolen och vissa muslimska
länder. Utskottet menar att Sverige i internationella sammanhang,
inklusive i EU, måste fortsätta att tydligt driva kvinnors sexuella och
reproduktiva rättigheter. Det är angeläget att dessa rättigheter ges
ett starkare skydd. Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt (bet.
2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling) att alla kvinnor
skall ha rätt till fri och säker abort.
Utskottet har tidigare konstaterat att rätten till delaktighet, inflytande
och jämlika villkor för personer med funktionshinder sedan länge är en
viktig del av det svenska utvecklingssamarbetet, och regeringen verkar
aktivt för att dessa frågor skall ges en central plats. Sida har många
aktiviteter som syftar till att förbättra livsvillkoren för personer
med funktionshinder och SHIA är en aktiv partner i detta arbete. Över
anslaget för internationellt bistånd finansierar Sida ett arbete för
att ta fram en handikappkonvention inom FN.
Utskottet har inhämtat att IOM (The International Organization for
Migration) på uppdrag av sina medlemsstater bedriver migrationsrelaterade
projekt som huvudsakligen består av att organisera transporter för
flyktingar och frivilliga transporter av personer som avvisats. Sverige
använder sig bl.a. av IOM för överföring av s.k. kvotflyktingar till
Sverige. Vidare stöder Sverige bl.a. IOM:s arbete med återvändande av
internflyktingar i Afrika och Afghanistan samt dess arbete mot människohandel
i Östeuropa, främst på Balkan. Sverige har goda erfarenheter av samarbetet
med IOM.
Utskottet kan konstatera att man i EU:s nya konstitutionella fördrag,
som dock ännu inte trätt i kraft, fastställer målet att uppnå en gemensam
och enhetlig asyl- och invandringspolitik. I förhandlingarna om enskilda
rättsakter finns möjligheter att verka för en hög ambitionsnivå vad
gäller humanitet, solidaritet och effektivitet. En harmoniserad asylpolitik
för hela unionen, där medlemsstaterna tillämpar samma bestämmelser och
erkänner varandras beslut, ger en sammantaget bättre ordning för
medlemsstater och för den enskilde, och en mer rättvis ansvarsfördelning.
Samverkan med UNHCR är en viktig och naturlig del i harmoniseringsarbetet.
Såväl kommissionen som enskilda medlemsstater har kontinuerliga kontakter
med UNHCR. UNHCR har ett unikt globalt mandat att skydda och bistå
flyktingar, och därmed bör det internationella samfundet samfällt känna
ett större ansvar för organisationens finansiering. Organisationen är
i dag beroende av frivilliga bidrag från en rätt begränsad krets
medlemsländer då tolv givarländer står tillsammans för 90 % av UNHCR:s
finansiering. År 2004 har UNHCR för första gången på många år uppnått
en stabil finansiell situation. Sverige och andra länder har vid
återkommande tillfällen uppmanat UNHCR att bredda givarbasen och att
upprätta en behovsbaserad budget, för att kunna visa för givarkretsen och
potentiellt nya givare vilka de faktiska behoven och kostnaderna verkligen
är.
Utskottet framhåller att frivilliga organisationer gör viktiga insatser
i det svenska utvecklingssamarbetet. Det s.k. projektbidraget är en av
grundvalarna i samarbetet med de svenska enskilda organisationerna. Det
innebär att organisationerna själva driver och genomför en verksamhet
som Sida ger bidrag till. Målsättningen är att genom stöd till enskilda
organisationers utvecklingssamarbete främja utveckling av ett livskraftigt
och demokratiskt civilt samhälle och att stärka de lokala
samarbetsorganisationerna. Detta görs genom att den svenska organisationen
betonar
kunskapsuppbyggnad och kompetensutveckling hos sina lokala samarbetspartner.

En viktig del av det svenska biståndet utgörs av humanitärt bistånd
till människor som är nödställda på grund av väpnade konflikter,
naturkatastrofer eller andra svåra förhållanden. Utskottet konstaterar
vidare att antipersonella minor och oexploderad ammunition är ett mycket
allvarligt problem som bidrar till mänskligt lidande och hinder för
utveckling. Stöd till humanitär minhantering är en viktig fråga för det
svenska utvecklingssamarbetet, och det svenska stödet till humanitär
minröjning och till röjning av ammunition som inte har exploderat är
omfattande. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen
utarbetat en samlad svensk syn på minhantering. Utskottet konstaterar
att Sverige i enlighet med svensk politik på minområdet numera i hög
grad stöder mindrabbade länders egen kapacitet att hantera minproblemen,
vilket i många fall på kort sikt är mindre kostsamt än de högteknologiska
lösningar som tidigare finansierats. Utskottet förutsätter att det
samlade svenska engagemanget för humanitär minröjning ävenledes i framtiden
ligger på en fortsatt hög ambitionsnivå där kvalitet och långsiktighet
bör vara vägledande principer för svenska insatser.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:Fö271 (mp)
yrkandena 1 och 3, 2003/04:Ju447 (fp) yrkande 11, 2004/05:U226 (fp)
yrkandena 1, 3, 22 och 30, 2004/05:U258 (v) yrkandena 1 och 2, 2004/05:U261
(mp) yrkande 4, 2004/05:U278 (v) yrkande 2, 2004/05:U306 (kd) yrkande
10, 2004/05:U307 (m) yrkande 1, 2004/05:U310 (fp) yrkandena 2 och 3,
2004/05:U315 (kd) yrkande 6, 2004/05:U331 (kd) yrkandena 1, 3, 15, 23
och 39, 2004/05:U333 (kd) yrkandena 10 och 11, 2004/05:U337 (mp, fp, v,
c) yrkande 2, 2004/05:Fö241 (mp) yrkande 1 samt 2004/05:Sf266 (v)
yrkandena 4, 25 och 26.
3 Politikens inriktning
Propositionen
I propositionen framhålls att många av de viktiga globala frågorna inte
kan hanteras med traditionella politiska medel eller inom nationsgränser.
Kampen mot världsfattigdomen, förvaltningen av våra naturresurser,
brott mot mänskliga rättigheter, främjande av fred och säkerhet samt
spridningen av smittsamma sjukdomar är exempel på frågor av sådan
omfattning att de kräver en global ansats. Världen blir alltmer integrerad
och länder alltmer ömsesidigt beroende. Därför ligger det i såväl fattiga
som rika länders intresse att globala och regionala ödesfrågor, liksom
nationella utvecklingsfrågor, hanteras på ett bättre sätt. Större
ansvarstagande och nya samarbetsformer krävs av flera olika aktörer. I
dag finns en dagordning för internationell utveckling som överenskommits
mellan världens länder. Dagordningen representeras främst av FN:s
millenniedeklaration, som antogs år 2000, och de konkreta målsättningar
som hämtas därifrån: de s.k. millennieutvecklingsmålen.
Utvecklingsländerna själva har huvudansvaret för att nå
millennieutvecklingsmålen
nationellt. De har åtagit sig att skapa gynnsamma villkor för utveckling
inklusive god samhällsstyrning, sund makroekonomisk politik och bekämpning
av korruption. Målet är att minska och på sikt utrota fattigdomen i
världen. De rika ländernas åtaganden finns framför allt i
millennieutvecklingsmål
åtta om det globala partnerskapet. En svensk millenniemålsrapport har
presenterats. Det internationella ekonomiska samarbetet spelar en central
roll för att nå millennieutvecklingsmålen. De internationella finansiella
institutionerna bidrar, genom insatser för bl.a. förbättrad ekonomisk
och finansiell stabilitet och ökad handel, till högre global tillväxt.

Väpnad konflikt utgör ett av de allvarligaste hindren för utveckling i
många fattiga länder. Därför är förebyggande av väpnade konflikter,
däribland främjande av mänskliga rättigheter och konflikthantering,
viktiga delar i utvecklingssamarbetet. Världstoppmötet om hållbar
utveckling i Johannesburg 2002 följs upp genom arbetet i FN:s kommission
för hållbar utveckling (CSD - Commission for Sustainable Development).

De fattigaste länderna behöver stärka sin produktionskapacitet, förbättra
sin kunskap om exportmarknaderna och bygga upp institutioner som är
nödvändiga för ett fungerande handelsutbyte. Biståndsinsatser på detta
område är därför viktiga. Även om biståndet är en viktig katalysator är
villkoren för t.ex. handel och jordbruk än mer betydelsefulla för
utvecklingen.
EU är en viktig arena även för en samstämmig politik, och i EU ägnas
alltmer intresse och kraft åt att utveckla en sådan. Särskilt uppmärksammade
politikområden i sammanhanget är utvecklingssamarbete, säkerhet, mänskliga
rättigheter och demokrati, migration, utrikeshandel, jordbruk, fiske
samt miljö.
Tillsammans med Frankrike har Sverige tagit initiativ till en internationell
arbetsgrupp för globala gemensamma nyttigheter. Uppgiften är att undersöka
hur de viktigaste globala gemensamma nyttigheterna tillhandahålls i dag
samt att lämna förslag till hur dessa bättre kan hanteras i framtiden.
En slutrapport skall läggas fram 2005.
Till de fattigaste länderna ges biståndet företrädesvis som gåva eller
som mycket fördelaktigt lån. Sammantaget erhåller utvecklingsländerna
bistånd i olika form från ett stort antal aktörer. Mångfalden av insatser
ställer stora krav på varje utvecklingsland. En viktig uppgift för
biståndsgivarna är därför att underlätta utvecklingsländernas arbete med
att ta emot och samordna bistånd. I arbetet med att definiera och
effektivisera bistånd spelar OECD/DAC en central roll. I OECD/DAC leder
Sverige tillsammans med Världsbanken en grupp för harmonisering av
biståndsprocedurer.
Motionerna
I motion 2002/03:U322 (m) yrkande 19 krävs att svenskt bistånd inte
skall gå till regimer som kränker de mänskliga rättigheterna eller för
anfallskrig.
I kommittémotion 2002/03:U313 (fp) yrkande 16 krävs att svensk
biståndspolitik måste få större inriktning på ett förebyggande av konflikter
och krishantering samt att arbetet med uppföljning av konflikter måste
ges större vikt i biståndspolitiken.
I motion 2004/05:U219 (c) yrkande 4 krävs att landsbygds- och
jordbruksutvecklingen får högre prioritet i samarbetet med utvecklingsländer
och i yrkande 5 att mer uppmärksamhet och fler insatser inriktas på
kvinnor och deras roll i familjeförsörjningen och resursanvändningen.
Vidare krävs i yrkande 6 att stöd ges så att traditionella kunskaper
inte går förlorade, eftersom de fungerar som en buffert mot svält och
är anpassade till lokala förhållanden och åtminstone ger en minimal
skörd också under Afrikas återkommande torkperioder.
I motion 2004/05:U253 (mp) yrkande 1 framhålls att FAO:s riktlinjer för
rätten till tillräcklig, lämplig och säker mat bör prioriteras och
inkluderas i Sveriges politik för global utveckling och att möjligheten
att uppfylla millenniemålen bör vara vägledande för svensk politik i
långivningshänseende, i biståndsgivning och i den samlade hanteringen
av den globala utvecklingspolitiken (yrkande 2).
I motion 2004/05:U261 (mp) yrkande 1 anser Miljöpartiet att regeringen
tar biståndsbudgeten i anspråk för allehanda syften. Motionärerna menar
att det under inga förhållanden skall vara legitimt att ur biståndsbudgeten
använda medel för militär trupp, eller för utbildning av militärer i t.
ex. demokrati eller mänskliga rättigheter. Det är även oacceptabelt att
biståndsmedel används för olika former av asylmottagning eller
migrationsfrågor. I yrkande 3 krävs att en kritisk granskning av OECD:s s.k.
DAC-kriterier skall ske eftersom motionärerna anser att kriterier
vidgats på ett oroväckande sätt, och det är enligt motionärerna oklart
hur Sverige ställt sig till dessa förändringar. I yrkande 6 krävs att
riksdagen årligen får del av de positioneringar och prioriteringar som
regeringen intar i OECD:s utvecklingskommitté DAC. I yrkande 7 framhålls
att svensk långivning och bistånd bör kopplas till möjligheten till
måluppfyllelse i millenniemålen och att man som medel utvecklar
PRSP-metodiken.
I motion 2004/05:U278 (v) yrkande 4 krävs att regeringen årligen redovisar
vilka kriterier som gäller, vad som är under diskussion, vilken politik
som Sverige har och hur Sverige har agerat i de olika diskussionerna
som förs inom OECD. I yrkande 5 krävs att regeringen verkar för att
OECD:s kriterier när det gäller vad som räknas som bistånd skärps så
att biståndet inte används till sådant som direkt eller indirekt motverkar
utveckling och främjande av de mänskliga rättigheterna.
I motion 2004/05:U290 (fp) yrkande 1 krävs ett ökat multilateralt stöd
till organisationer som UNFPA och IPPF.
I motion 2004/05:U302 (kd) yrkande 1 anförs att Sverige bör stödja UNDP:s
presenterade "millenniekontrakt" med syfte att huvudsakligen inrikta
fattigdomsbekämpningen på de högst prioriterade länderna för att uppnå
millenniemålen för de länder som är i störst behov av hjälp. I yrkande
6 krävs att ökat stöd går till utvecklingen av självständiga
bondeorganisationer i Afrika.
I motion 2004/05:U308 (kd) yrkande 13 krävs att Sverige inom ramen för
biståndspolitiken i högre utsträckning skall rikta mer stöd till kampen
mot kvinnlig könsstympning och i yrkande 14 framförs behovet om riktade
utbildningsinsatser om kvinnlig könsstympning.
I motion 2004/05:U307 (m) yrkande 13 framhålls att mycket bistånd under
lång tid inte har lett till snabba framsteg utan insatserna har i vissa
fall lett till tillbakagång, och därför behövs en nystart i biståndet
för att fattigdomsutrotningen skall bli framgångsrik.
I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 11 krävs ett utökat stöd för att
säkerställa globala nyttigheter. Sverige måste också agera för att skapa
bättre fungerande internationella regelverk och standarder för dessa
nyttigheter. Motionärerna ser det som önskvärt att man från svensk sida
fokuserar arbetet på ett begränsat antal nyttigheter och att de
prioriterade områdena bör vara kampen för en effektivisering av energi- och
materialhantering inom ramen för en hållbar utveckling, klimatfrågan,
försörjningen av rent vatten, kampen mot hiv/aids och förebyggandet av
väpnade konflikter. Vidare framhålls att det för att bedriva en effektiv
fattigdomsbekämpning krävs insatser som framför allt riktas mot kvinnor
och barn. Kvinnor saknar ofta ekonomiska tillgångar, egendom, makt,
utbildning, sjukvård och är utsatta för våld och diskriminering på grund
av sitt kön. Motionärerna anser att svenskt bistånd i ökad grad skall
riktas till kvinnor i mottagarländerna (yrkande 16). I yrkande 21
framhålls kravet på att låta ett IT-perspektiv integreras i samtliga
utvecklingsstrategier och program.
I motion 2004/05:A352 (kd) konstateras att kvinnor utför nära 70 % av
allt arbete på jorden, men äger mindre är 1 % av allting som går att
äga. Det är viktigt att ett genderperspektiv finns på biståndet, så att
hänsyn tas till både kvinnors och mäns behov. I de länder där demokratin
är bristfällig kan kvinnor spela en central roll i arbetet att införa
och stärka demokratin och därför bör svenskt bistånd i ökad grad riktas
till kvinnor i mottagarländerna (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Politiken för global utveckling omfattar ett gemensamt mål för samtliga
politikområden. För det internationella utvecklingssamarbetet skall
målet för politikområdet kompletteras med operativa delmål utformade
inom ramen för specifika planeringsinstrument för olika länder,
multilaterala organ och områden. En utgångspunkt skall vara landets eller
organisationens egna strategier och planer för fattigdomsbekämpning och
utveckling. De internationella utvecklingsmålen utgör en grund för
formulering av de operativa målen.
Utskottet kan konstatera att det i Sverige finns en lång och stark
tradition av internationell solidaritet. Folkrörelser, kyrkor och andra
religiösa samfund, forskningsinstitutioner, fackliga organisationer och
många olika solidaritets- och biståndsorganisationer har varit viktiga
för framväxten och utvecklingen av det nuvarande svenska utvecklingssamarbetet.

Utskottet framhåller i betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global
utveckling konflikthantering och säkerhet som ett av huvuddragen i
inriktningen för Sveriges politik för global utveckling. Utskottet
konstaterar att nedrustning är en av hörnstenarna i den svenska
utrikespolitiken och att ett fullständigt avskaffande av massförstörelsevapen
är ett prioriterat mål för Sverige. Sverige har aktivt arbetat för
nedrustning och icke-spridning såväl inom EU som globalt inom FN. Sverige
verkar för att EU:s handlingsplan med konkreta åtgärder för nedrustning
och icke-spridning genomförs i praktiken. Sverige arbetar också aktivt
för att genomföra FN:s handlingsprogram mot illegal handel med lätta
vapen, bl.a. genom stärkta regler för exportkontroll. Sverige prioriterar
vidare frågor som har direkt koppling till konsolidering av fred och
utveckling, bl.a. stöd till avväpning av f.d. soldater, inklusive
barnsoldater och återintegrering av soldater i samhället.
Jordbruks- och miljöfrågor
Utskottet anser att jordbruket i ett lokalt, nationellt och globalt
perspektiv kan ses som nyckeln till utveckling. Jordbruket måste vara
såväl ekonomiskt, socialt som miljömässigt hållbart. Ett jordbruk som
har denna inriktning har en viktig funktion i arbetet för en rättvis
och hållbar global utveckling. Utskottet menar vidare att det finns en
stor potential för minskad fattigdom genom ökad tillväxt, höjd sysselsättning,
produktion och export på jordbruksområdet.
Utskottet konstaterar också att det parallellt med handelsliberaliseringar
och krav på reformer av EU:s jordbrukspolitik måste ske satsningar på
landsbygdsutveckling och på att skapa förutsättningar för en tillräcklig
livsmedelsproduktion genom en jordbrukspolitik som stärker familjejordbrukets
ställning och de lokala marknaderna. Fattigdomsbekämpning är nära kopplad
till ett hållbart jordbruk och en tryggad livsmedelsförsörjning.
Det sammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet (bet. 2002/03:UMJU1
Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling) har slagit
fast att vattenfrågorna tillhör de viktigaste miljö- och utvecklingsfrågorna
och att rent vatten är en förutsättning för livskvalitet, ekonomisk och
social utveckling samt för ett väl fungerande ekosystem. Uppskattningsvis
saknar 20 % av världens befolkning tillgång till färskt dricksvatten
och ca 40 % saknar tillgång till sanitära anläggningar. Detta förorsakar
sjukdomar och död bland världens fattigaste. Bristen på vatten är ofta
bakgrunden till konflikter inom och mellan stater.
Regionalt vattensamarbete påverkar ofta en rad gränsöverskridande
ekonomiska, sociala och miljömässiga problem och är av central betydelse
för en god utveckling. Gränsöverskridande samarbete om vattenresurser
kan vara av stort värde i olika utvecklingsregioner. Regeringen antog
2002 en strategi för svenskt stöd till regionalt och subregionalt
utvecklingssamarbete i Afrika söder om Sahara. Strategin anger att bättre
förvaltning och utveckling av gemensamma naturresurser inklusive
vattentillgångar skall vara ett prioriterat samarbetsområde.
Jämställdhet
Jämställdhet mellan kvinnor och män utgör ett av huvuddragen för politiken
för global utveckling. Kvinnor och flickor bör tillförsäkras samma
rättigheter som män och pojkar. Utskottet vill peka på vikten av att
Sverige i utvecklingssamarbetet arbetar med ett tydligt jämställdhetsperspektiv
inom alla sektorer och program där Sverige samarbetar och inte minst
inom jordbruksområdet. Det är av stor vikt att kvinnors förutsättningar,
kompetens och rätt till beslutsfattande tas till vara i så stor
utsträckning som möjligt då det inte sällan är kvinnorna som är de främsta
bärarna av ett lokalsamhälles traditionella kunskaper. Trots att många
fattiga kvinnor är analfabeter har det visat sig att undervisning av
flickor och kvinnor ger störst utdelning i kunskapsspridning, förbättrad
hälsa och höjd levnadsstandard. Kvinnor utgör ca 80 % av arbetskraften
inom livsmedelsproduktionen i Afrika och tar ett mycket stort ansvar
för försörjningen. Trots detta utesluts de ofta från beslutande
församlingar på alla nivåer i frågor som rör fördelning av gemensamma
ekonomiska resurser.
I det sammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet (i bet.
2002/03:UMJU1) har tidigare betonats att globala vattenfrågor bör diskuteras
ur ett genusperspektiv. Tillgång till rent vatten och till god sanitet,
en grundförutsättning för fattigdomsbekämpningen i stort, har en
särskild påverkan på levnadsvillkoren för utvecklingsländernas kvinnor
och flickor som ofta är ansvariga för vattenhämtning för hygien, hälsa,
matlagning, tvätt och hushållsjordbruk. Det finns enligt utrikesutskottet
anledning att återigen framhålla hur viktigt det är att kvinnor medverkar
i utformning, förvaltning och övervakning av vattenprojekt och att
jämställdhetsaspekter uppmärksammas i sådana projekt.
Utskottet menar att en avsikt med utvecklingssamarbetet är att på ett
tydligt sätt lyfta fram fattiga kvinnor, män och barn som aktiva subjekt.
De fattigas perspektiv på utveckling skall vara vägledande för Sveriges
globala politik som helhet. Utvecklingssamarbetet skall vara ett stöd
och ett komplement till de utvecklingsansträngningar som görs av fattiga
människor i fattiga länder. Utskottet menar att samarbetsländernas egna
fattigdomsstrategier skall vara utgångspunkten för utvecklingssamarbetet,
och en fortlöpande dialog skall föras för att få fattiga människors
aktiva medverkan i analys, prioriteringar och beslutsprocesser av
utvecklingsansträngningarna.
Kvinnlig könsstympning är ett övergrepp som orsakar kvinnor och flickor
fysiskt och psykiskt lidande och som det enligt MR-konventioner åligger
regeringar att avskaffa. Frågan är föremål för behandling i olika
internationella organ, bl.a. FN:s övervakningskommittéer av olika
MR-konventioner, i Unicef, WHO och UNFPA. Särskilda insatser görs och program
läggs fast för att sprida kunskap om sedvänjans skadliga effekter och
för att medverka till att kvinnlig könsstympning avskaffas. Sverige har
inte bara stött utan i flera fall också tagit initiativ till att FN
aktivt skall verka för att eliminera kvinnlig könsstympning. Sverige
har också tagit upp frågan vid en rad tillfällen i FN. Stöd har också
givits av Sverige till Internationella familjeplaneringsfederationen
(IPPF) för insatser mot könsstympning. Sverige har också under en rad
olika FN-konferenser framfört att det är nödvändigt att säkerställa
kvinnors reproduktiva rättigheter och sexuell rådgivning och service.
Särskilt gäller detta unga kvinnor och för att därmed minska antalet
oönskade graviditeter.
Utskottet kan konstatera att FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995
liksom uppföljningskonferensen i Beijing 2000 var framgångsrika i
strävandet att föra upp tidigare tabubelagda ämnen på agendan och utgör
således en solid bas för det fortsatta arbetet. I början av 2005 genomför
FN uppföljningskonferensen Beijing +10. Inför denna har IPU
(Interparlamentariska unionen) under den gångna hösten vid sin 111:e församling
i Genève antagit resolutionen "Beijing +10: An evaluation from a
parliamentary perspective". Den svenska IPU-delegationen har varit en av
medförfattarna. Som bilaga till detta betänkande har lagts rapporten
från utrikesutskottets projektgrupp, Jämställdhet inom utvecklingssamarbetet.

OECD/DAC och kriterierna
Utskottet menar att det regelverk som fastställts inom OECD för att
precisera vad som får räknas som utvecklingsbistånd och vilka länder
som kan få tillgodoräkna sig sådant bistånd fastställdes i huvudsak år
1972. Sedan dess har olika justeringar av regelverket kontinuerligt
skett. Den internationella diskussionen om att utvidga ODA-kriterierna
(official development assistance) för att kunna använda bistånd för att
finansiera dels fredsbevarande trupp, dels säkerhetsrelaterade insatser
har pågått under en längre tid. Den har intensifierats i och med den
alltmer utbredda insikten att det finns ett ömsesidigt samband mellan
säkerhet och utveckling. Insikten har vuxit om att säkerhet förutsätter
demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna, jämställdhet, ekonomisk
och social utveckling, rättvis fördelning, miljöhänsyn och förstärkt
internationellt samarbete. Konfliktförebyggande och konflikthantering
har blivit allt viktigare uppgifter för utvecklingssamarbetet. Till
denna insikt bidrar också att det ofta är de fattigaste länderna som
drabbas av konflikter. Det finns behov av säkerhetsfrämjande bistånd
och det finns behov av att hjälpa till med reformer av säkerhetssektorn
i de drabbade länderna. Detta är en realitet som måste återspeglas även
i arbetet i DAC. Sverige är aktivt i de diskussioner som förs i DAC om
en utvidgning av ODA-kriterierna. En del av diskussionen rör en utvidgning
av gällande kriterier på säkerhetsområdet, framför allt om att demokrati
och god samhällsstyrning också måste gälla säkerhetssektorn. Utvidgningen
av ODA-kriterierna är viktig för det konflikthanteringsarbete som i dag
bedrivs inom utvecklingssamarbetet och för de områden där det finns ett
ökande behov, till exempel demokratisk styrning och kontroll av
budgetprocessen för säkerhetssektorn, stöd som förebygger rekrytering av
barnsoldater, utbildning av försvarsmakten i bl.a. mänskliga rättigheter
och genderfrågor. Truppkostnader är inte långsiktigt utvecklingsbistånd.
Det finns dock länder som vill vidga kriterierna mer än vad Sverige
vill. Utskottet finner det självklart att svenska biståndsmedel endast
används i enlighet med OECD/DAC:s definition för utvecklingssamarbete,
vilket innebär att insatser av militär karaktär inte finansieras ur
biståndsanslagen.
WTO-frågor
Sverige verkar för ökad transparens inom WTO, och Sveriges uppfattning
är att alla WTO-medlemmar skall ges full insyn i pågående arbete i WTO,
inklusive fullständig information om informella samråd och om
generaldirektörens och sekretariatets aktiviteter. Samtidigt måste - i en
organisation med nästan 150 medlemmar - diskussioner kunna tillåtas i
mindre kretsar. Nuvarande arbetssätt innebär att WTO genomför särskilda
informationsmöten för icke-statliga organisationer (NGO:er) och medier
om mer betydande WTO-möten. När det gäller de svenska positionerna och
förhandlingarna i WTO tillämpas öppenhet från regeringens sida genom bl.
a. den information som löpande ges till riksdagen. Näringsministern
informerade t.ex. om WTO:s femte ministermöte i Cancún i kammaren i
september 2003. Riksdagen var också representerad i regeringens delegation
till ministermötet liksom NGO-företrädare. Regelbundna möten hålls i
regeringens referensgrupp för WTO-frågor med företrädare för fackföreningar,
näringslivsorganisationer och enskilda organisationer. Gruppen möts
ungefär en gång i månaden, och rapporterna från mötena finns tillgängliga
på Utrikesdepartementets hemsida. I EU-arbetet argumenterar Sverige bl.
a. för mer intensiva konsultationer med en bred krets intressenter.
Utskottet framhåller att Sveriges politik för global utveckling innebär
att miljömässig hållbarhet bör beaktas i tillväxt- och utvecklingsstrategier,
såväl nationellt som internationellt. Länder som Sverige samarbetar
med bör själva ta ett långsiktigt nationellt ansvar och säkerställa att
hållbarhetsperspektivet tydliggörs i lagstiftning och strategier.
Sveriges uppgift är att stödja och komplettera dessa ansträngningar.
Utskottet anser, i likhet med tidigare gjorda uttalanden av sammansatta
utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet i betänkande 2002/03:UMJU1, att
det är angeläget att industriländerna verkligen uppfyller sina skyldigheter
gentemot utvecklingsländerna, såsom de kommer till uttryck i klimatkonventionen,
bl.a. i fråga om stöd till kapacitetsuppbyggnad, tekniköverföring samt
anpassning till och minskad påverkan på klimatet. Speciell uppmärksamhet
bör riktas mot sådana länder som är särskilt sårbara. Enligt såväl
konventionen som Kyotoprotokollet skall industriländerna dessutom i sitt
arbete för att uppnå sina utsläppsmål ta hänsyn till eventuella
skadeverkningar i utvecklingsländerna.
Globala gemensamma nyttigheter
Utskottet välkomnar att globala gemensamma nyttigheter har gjorts till
ett huvuddrag för politiken för global utveckling. Detta begrepp rymmer
viktiga element för den framtida utvecklingspolitiken. Utskottet menar
att Sverige bör fortsätta att vara drivande och ha en hög profil i
samarbetet om de globala gränsöverskridande frågorna. Världssamfundet
har ett ansvar för att värna kunskapsutveckling, miljö och hälsa. Handel
och kapitalflöden måste utformas på ett sätt som ger incitament för ett
mer långsiktigt agerande bland marknadens aktörer.
Utskottet menar att Sverige bör fortsätta att vara drivande och ha en
hög profil i samarbetet om de globala gränsöverskridande frågorna. Den
oberoende internationella arbetsgrupp som Sverige och Frankrike har
etablerat - the International Task Force on Global Public Goods - innebär
ett viktigt steg i arbetet med att söka bättre lösningar på globala
problem.
Utskottet menar att IT är ett kraftfullt verktyg för ekonomisk utveckling
och på väg att integreras i utvecklingsländer och följaktligen också
alltmer i utvecklingsstrategier och program. Det kan dock komma att ta
tid innan de fattiga i dessa länder kan utnyttja IT fullt ut med de
brister som i dag finns i telefonnät och annan infrastruktur. Den
tekniska och ekonomiska basen för att nå en bred anslutning och få ett
bra nyttjande av nätet är ännu svag i de flesta svenska samarbetsländer.

Millennieutvecklingsmålen
Utskottet konstaterar att prioriterade frågor, teman och sektorer inom
ramen för fattigdomsbekämpning och främjandet av en rättvis och hållbar
global utveckling bl.a. omfattar förstärkta insatser inom området sexuell
och reproduktiv hälsa och rättigheter inklusive särskilda insatser mot
hiv/aids, bekämpning av narkotika inklusive kopplingar till människohandel,
konflikthantering, konfliktförebyggande och gemensam säkerhet,
tillväxtfrågor och miljö samt arbetet med att uppfylla intentionerna i FN:s
millenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen. Samtliga dessa
områden har viktiga rättighets-, köns- och jämställdhetsdimensioner.
Utskottet konstaterar att en ny helhetssyn på utveckling har vuxit fram.
Under de senaste åren har kopplingarna mellan hållbar utveckling,
respekt för de mänskliga rättigheterna samt fred och säkerhet blivit
alltmer tydliga och accepterade. Säkerhet från våld eller hot om våld
är en grundläggande förutsättning för fattigdomsbekämpning och för att
nå millennieutvecklingsmålen och, i ett vidare perspektiv, hållbar
ekonomisk, social och politisk utveckling. Väpnad konflikt utgör ett av
de allvarligaste hindren för utveckling i många fattiga länder. Därför
är förebyggande av väpnade konflikter, däribland främjande av mänskliga
rättigheter och konflikthantering, viktiga delar i utvecklingssamarbetet.
Vidare konstaterar utskottet att om millennieutvecklingsmålen skall
nås krävs att både rika och fattiga länder uppfyller sina åtaganden.
Stora ansträngningar kommer att krävas av regeringar, organisationer
och näringsliv. Den samlade politiska viljan hos världens länder att
prioritera global utveckling framför andra mer kortsiktiga nationella
intressen är avgörande.
Millennieutvecklingsmålen skall ses som etappmål på vägen mot målet att
helt avskaffa fattigdomen. Det första och mest centrala slår fast att
extrem fattigdom och hunger skall avskaffas och att en halvering av
andelen människor som lever i extrem fattigdom och som lider av hunger
skall åstadkommas under perioden 1990-2015. De andra målen rör barns
och ungas rätt till grundläggande utbildning, jämställdhet och kvinnors
ställning, mödra- och spädbarnsdödlighet, hiv/aids, malaria och andra
sjukdomar, miljömässig hållbarhet samt globalt utvecklingssamarbete.
Målen kompletteras med delmål och indikatorer på måluppfyllelse. Utskottet
menar att de minst utvecklade länderna kommer att prioriteras vid
implementeringen av millenniemålen genom att biståndet är tydligt
fattigdomsinriktat.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U313 (fp)
yrkande 16, 2002/03:U322 (m) yrkande 19, 2004/05:U219 (c) yrkandena 4-6,
2004/05:U253 (mp) yrkandena 1 och 2, 2004/05:U261 (mp) yrkandena 1, 3,
6 och 7, 2004/05:U278 (v) yrkandena 4 och 5, 2004/05:U290 (fp) yrkande
1, 2004/05:U302 (kd) yrkandena 1 och 6, 2004/05:U307 (m) yrkande 13,
2004/05:U308 (kd) yrkandena 13 och 14, 2004/05:U331 (kd) yrkandena 11,
16 och 21 samt 2004/05:A352 (kd) yrkande 7.
Formerna för utvecklingssamarbetet - särskilda satsningar
4 Demokrati och mänskliga rättigheter
Propositionen
Sveriges stöd till åtgärder som stärker yttrandefriheten, fria och
oberoende medier, tillgången till information, granskningsfunktioner
såsom ombudsmän eller oberoende revision bidrar till detta. Det gör
även stödet för att stärka rättsväsendet så att människor kan hävda
sina rättigheter.
De fattigdomsstrategier som tagits fram i samarbetsländerna - särskilt
då de utarbetats med ett folkligt deltagande och deltagande av respektive
nationellt parlament - utgör i dag de bästa instrumenten för att minska
fattigdomen och är en utgångspunkt för ett mer effektivt och samordnat
utvecklingssamarbete. Människors rättigheter, behov och intressen och
egna förutsättningar skall utgöra grunden för de åtgärder som vidtas
för att nå en rättvis och hållbar global utveckling. Inom ramen för
utvecklingssamarbetet skall därför ansträngningar göras för att alla,
inklusive fattiga kvinnor och män, liksom legitima företrädare för
fattiga grupper, bereds möjlighet att delta, höras och respekteras, bl.
a. i utformningen av ländernas egna strategier för fattigdomsbekämpning.

För svenskt utvecklingssamarbete innebär denna tonvikt vid demokrati
och mänskliga rättigheter - som mål och som medel för utveckling - att
dialogen med utvecklingsländerna om mänskliga rättigheter och demokrati
ytterligare kommer att intensifieras och att samarbete med länderna där
utvecklingen i dessa avseenden går åt fel håll omprövas. Samordningen
av utvecklingssamarbetet fungerar bäst när den sker på plats under
ledning av landet självt.
Motionerna
I kommittémotion 2004/05:U225 (fp) yrkande 11 framhålls att biståndspolitiken
bör användas för att främja mänskliga rättigheter, och därför bör det
bilaterala biståndssamarbetet om möjligt villkoras med krav på insatser
för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. I yrkande 14
framhålls betydelsen av oberoende och fria massmedier och att stöd till
dessa skall vara en viktig del av svenskt demokratibistånd.
I motion 2004/05:U226 (fp) yrkande 4 framhålls att bistånd till
diktaturstater kanaliseras genom enskilda organisationer och att det i
utvecklingssamarbetet byggs upp kontrollfunktioner som säkerställer att
biståndet inte tillfaller regimerna i dessa stater (yrkande 5). Vidare
krävs att Sverige fasar ut bistånd till odemokratiska länder som inte
uppvisar trovärdig vilja att genomföra politiska reformer (yrkande 6).
Motionärerna menar vidare i yrkande 7 att Sverige måste ge öppet och
konkret stöd till kampen för demokrati och utarbeta en strategi för att
stärka demokratirörelser så att människor på plats kan arbeta för en
demokratisk utveckling. Vidare framhålls i yrkande 25 att bistånds-
och flyktingpolitiken hänger ihop och att den satsning på bistånd som
främjar demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och minoriteters
rättigheter är motiverad även i ett flyktingpolitiskt perspektiv.
I motion 2004/05:U250 (m) framhålls att de politiska partierna vid sidan
av parlamenten spelar en viktig roll som aktörer i utformningen av
utvecklingspolitiken. Partiväsendet är som regel svagt i biståndsländerna,
och därför är stödet från bl.a. de svenska partierna ett värdefullt
bidrag i arbetet med att bygga upp partiorganisationerna. Motionärerna
kräver ökad självständighet och flexibilitet när det gäller verksamhetsplaner,
rapportering och redovisning av det partinära stödet för demokratisamarbete,
utan att göra avkall på strikt ekonomiska redovisningskrav för detta
stöd. Även i motion 2004/05:U302 (kd) yrkande 10 krävs att det sker
ökad samordning av det partinära biståndet med det övriga demokratibiståndet.

I motion 2004/05:U307 (m) yrkande 2 krävs att centrala målsättningar i
samarbetet med biståndsländerna skall vara rättsstaten, respekten för
de mänskliga rättigheterna, demokrati och marknadsekonomi och att Sverige
kraftigt bör stärka resurserna för fredsfrämjande insatser (yrkande 4).
Vidare framhålls i yrkande 15 att frivilligorganisationer bör få en
utökad roll i biståndet, särskilt i länder med korrupta regimer.
I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 2 framhålls vikten av att i samarbete
med partnerländer ta fram nationella handlingsplaner för mänskliga
rättigheter inklusive en översyn av nationell lagstiftning i förhållande
till internationella avtal. I yrkande 13 krävs att biståndsinsatser i
första hand skall stödja det civila samhället och gå via enskilda
icke-statliga organisationer i de fall då mottagarlandet styrs av en
demokratiskt tvivelaktig regim. Vidare framhålls i yrkande 14 att det
rättighetsbaserade svenska biståndet i mindre utsträckning bör vara
villkorsbundet och uppbyggt på sanktionsprinciper, utan snarare vara
grundat på stödjande åtgärder för att ge människor möjlighet till en
positiv utveckling. I yrkande 17 krävs att demokratifrämjande åtgärder
effektiviseras genom bättre samarbete med internationella aktörer och
nationella krafter som verkar för demokratisering och flerpartisystem
i utvecklingsländer. I yrkande 18 framhålls att olika kommun- och
parlamentarikerorganisationer bör ses som viktiga aktörer i främjandet av
stabila demokratier samt att det partinära biståndet bör öka och bättre
samordnas med det övriga demokratibiståndet (yrkande 19).
I motion 2004/05:Kr363 (kd) yrkande 1 framhålls att kulturpolitiken
skall verka för en kultur för alla överallt även utanför vårt lands
gränser. Sverige bidrar till utveckling i andra länder genom bistånd
och detta bör uppmärksammas i den svenska biståndspolitiken. Möjligheten
till kommunikation genom böcker och tidningar bör vara viktiga kulturella
inslag i en biståndssatsning med yttrandefrihet och demokrati som mål.

Utskottets överväganden
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att Sveriges insatser ska
främja människors möjligheter, säkerhet, makt och rätt till ett värdigt
liv genom att bidra till en demokratisk samhällsutveckling i samarbetsländerna.
Demokratiska beslutsprocesser förstärker skyddet av mänskliga rättigheter.
Respekt för mänskliga rättigheter bidrar till och är en förutsättning
för demokratisering. En fungerande rättsstat och god samhällsstyrning
utgör förutsättningar för deltagande, inflytande och åtnjutande av
mänskliga rättigheter för alla.
Utskottet menar att en rad beslut inom FN understryker vikten av att de
olika rättigheterna ses som ömsesidigt samverkande och som delar av
samma helhet. Den markeringen har kommit som en reaktion på att de
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i praktiken fått lägre
prioritet än andra rättigheter och ibland även beskrivits som ambitioner
snarare än som verkliga rättigheter. Den svenska ambitionen att ge de
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ökad vikt i utrikespolitiken
och i utvecklingssamarbetet kvarstår emellertid. Utskottet konstaterar
att ett flertal rättigheter som direkt, eller indirekt, utgör grunden
för ett demokratiskt samhälle återfinns i FN:s allmänna förklaring om
de mänskliga rättigheterna, i konventionen om de medborgerliga och
politiska rättigheterna samt även i regionala konventioner om mänskliga
rättigheter. Politiker och andra makthavare behöver granskas för att de
skall kunna hållas ansvariga för sin verksamhet, och fria och oberoende
medier har därför en mycket viktig funktion som bidrar till att förbättra
offentliga verksamheters öppenhet, legitimitet och ansvar.
Mänskliga rättigheter och demokrati ingår som delar i rättighetsperspektivet
och skall således prägla utvecklingssamarbetet för att bidra till en
rättvis och hållbar global utveckling. För att uppnå detta är
frivilligorganisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter
viktiga aktörer. Utskottet menar att ökad samverkan bör ske med svenska
organisationer och folkrörelser samt att de enskilda organisationernas
roll som internationella aktörer för solidaritet och samarbete bör
stärkas.
Utvecklingssamarbetet är ett uttryck för solidaritet med fattiga och
utsatta människor i andra länder. Utskottet menar att det finns länder
där förutsättningar saknas för ett långsiktigt och brett samarbete, men
där olika typer av riktade insatser för att stödja demokratiska processer
kan vara möjliga. Insatser i dessa länder kan då göras genom enskilda
organisationer, och de måste avgöras från fall till fall och med beaktande
av ett helhetsperspektiv. Utskottet menar att ett val av samarbetskanaler
och samarbetsformer skall göras efter en bred analys av situationen i
samarbetslandet.
Utskottet menar att ett väl fungerande partiväsende krävs för uppbyggnaden
av demokratiska samhällen, och det är en förutsättning för att den
representativa demokratin skall kunna uppfylla ett av sina viktigaste
ändamål, nämligen att skapa kanaler mellan medborgare och politiska
beslutsfattare. Utskottet har inhämtat att, i enlighet med regeringsbeslutet
2001 om stödet till partianknutna organisationer (PAO) till demokratiuppbyggnad
i u-länder och länder i Central- och Östeuropa, en översyn har gjorts
under 2004 av denna stödform. Slutrapporten från denna översyn med
rekommendationer för framtida utformning av denna stödform kommer att
presenteras för Sida under senhösten 2004. Utskottet har nyligen haft
en föredragning om den pågående översynen av det partinära stödet och
förutsätter att regeringen återkommer i ärendet med ett konkret förslag.
Utskottet menar att det är väsentligt att Sida i sitt övriga
demokratibistånd tar del av de partinära organisationernas erfarenheter.
Utskottet har i tidigare betänkande (bet. 2003/04:UU3 Sveriges politik
för global utveckling) framhållit vikten av att det partinära stödet
stärks och utvecklas och att:

Det behövs en betydligt större satsning än hittills för att bygga upp
och stärka det svaga partiväsendet i många utvecklingsländer. Utskottet
menar också att det partinära stödet kan utformas betydligt mer flexibelt
vad gäller rapportering och redovisning än vad som nu är fallet, utan
att göra avkall på strikta ekonomiska redovisningskrav. De svenska
partierna kan på ett effektivt sätt bidra till utvecklingen av
samarbetsländernas partiorganisationer, genom den kunskap de svenska partierna
samlat under många års internationella kontakter. Liksom för de enskilda
organisationerna är det viktigt att de partinära organisationerna kan
delta i både planerings- och landstrategiarbetet.
EU har i flera fall påtalat och uppmärksammat fängslanden och annan
förföljelse av journalister. Sverige arbetar aktivt genom utvecklingssamarbetet
för åsikts-, yttrande- och mediefrihet exempelvis genom att stödja
utbildning av journalister i olika länder, samt genom ett omfattande
mediestöd.
I dag finns en dagordning för global utveckling överenskommen av alla
världens länder. Den bygger på samlade erfarenheter som kommer till
uttryck i slutsatserna från de världs- och FN-konferenser som särskilt
under 1990-talet behandlade många av de frågor som är relevanta för
fattigdomsbekämpning och global utveckling. Dagordningen representeras
främst av FN:s millenniedeklaration som antogs år 2000 och innehåller
åtaganden om fred, säkerhet och avrustning, utveckling och fattigdomsbekämpning,
miljöhänsyn, mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning,
skydd för särskilt utsatta samt Afrikas speciella behov. Ur denna
deklaration har hämtats mer konkreta målsättningar, de s.k.
millennieutvecklingsmålen.
Huvudorganet för det internationella arbetet till skydd för världens
flyktingar är FN:s högkommissarie för flyktingar (UNHCR). Sverige är en
av UNHCR:s största bidragsgivare och en aktiv partner till organisationen
i dess arbete att bistå och skydda flyktingar. Genom Amsterdamfördraget
stärktes arbetet inom EU för en bättre samordnad migrations- och
flyktingpolitik, som enligt fördraget vilar på flyktingkonventionens grund.
Därmed är asyl- och migrationsfrågorna sedan fördragets ikraftträdande
1999 en del av gemenskapsrätten och arbetet med ett gemensamt europeiskt
asylsystem har påbörjats.
Utskottet har inhämtat att Sverige i det internationella samarbetet
beträffande asyl- och migrationsfrågorna kommer att fortsätta att lyfta
fram internationella konventioner och överenskommelser om mänskliga
rättigheter. Bedömningar av situationen för de mänskliga rättigheterna
i enskilda länder utgör en central komponent i den svenska asylprocessen.
Utrikesdepartementets årliga rapporter om situationen för mänskliga
rättigheter i världens länder utgör en av flera källor därvidlag.
Den ökade betoningen på fattigdomsbekämpning och de fattiga ländernas
ökade ansvar för sin egen utveckling har kommit till uttryck i de
nationella fattigdomsstrategier som de flesta utvecklingsländer har
utarbetat. De landstrategier som utarbetats för Sveriges samarbete med
utvecklingsländer ska ha landets fattigdomsstrategi som utgångspunkt
för att inrikta en allt större del av samarbetet på fattigdomsminskning.
Sverige har också aktivt bidragit till att utarbeta riktlinjer inom
OECD/DAC för biståndsgivarnas arbete med fattigdomsbekämpning. I EU och
de internationella finansieringsinstitutionerna har Sverige varit starkt
pådrivande för att institutionernas strategier ska baseras på nationella
fattigdomsstrategier och att institutionernas instrument ska anpassas
för att på bästa sätt stödja genomförandet av desamma. Frågor om
harmonisering och ökad samordning har lyfts fram.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2004/05:U225 (fp)
yrkandena 11 och 14, 2004/05:U226 (fp) yrkandena 4-7 och 25, 2004/05:U250
(m) 2004/05:U302 (kd) yrkande 10, 2004/05:U307 (m) yrkandena 2, 4 och
15, 2004/05:U331 (kd) yrkandena 2, 13, 14 och 17-19 samt 2004/05:Kr363
(kd) yrkande 1.
5 Hälsofrågor, hiv/aids och funktionshindrades situation
Propositionen
Världens samlade insatser för att bekämpa hiv/aids och dess följder
fortsätter att vara otillräckliga. Det gäller både finansiella resurser,
fokus och ledarskap. Uppföljningen i september 2003 av den FN-deklaration
om hiv/aids som antogs i juni 2001, visade att fastställda mål hittills
inte nåtts trots stora ansträngningar från bl.a. Sverige. En kraftsamling
krävs - nationellt och internationellt.
Inom ramen för politiken för internationellt utvecklingssamarbete
fortsätter regeringen att särskilt lyfta fram hiv/aids, sexuell och
reproduktiv hälsa och rättigheter, samt konflikthantering, konfliktförebyggande,
gemensam säkerhet och fredsbyggande. Dessutom avser regeringen göra
fördjupade insatser avseende sysselsättning och arbetsmarknad.
Det förebyggande arbetet fortsätter att vara huvudspåret i kampen för
en långsiktig lösning av hiv/aids. Här tydliggörs den klara kopplingen
mellan hiv/aids och frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och
rättigheter. Denna koppling är både naturlig och nödvändig.
I det svenska bilaterala samarbetet förutses markant ökade satsningar
mot hiv/aids, både vad gäller det stöd som integreras i all verksamhet
och för mer direkta insatser av spetskaraktär. Åtgärder krävs bl.a. för
att mildra de långsiktiga följderna av hiv/aids inom så gott som alla
samhällssektorer i de hårdast drabbade länderna.
Såväl planering och genomförande av projekt och program som det centrala
dialogarbetet kräver insatser av en samlad svensk förvaltning. Den
svenska utrikesrepresentationen spelar i detta sammanhang en central
roll.
Motionerna
I motion 2004/05:U219 (c) yrkande 7 krävs att större insatser görs för
att öka kunskapen kring sexuell och reproduktiv hälsa och för det civila
samhällets roll i kampen mot hiv/aids och i yrkande 8 att Sverige i FN
bör driva linjen att WHO skall ges möjlighet att, för de fattiga ländernas
räkning, köpa loss patent för bromsmediciner mot aids.
I kommittémotion 2004/05:U226 (fp) yrkande 23 krävs att en större del
av biståndet gå till sexuell och reproduktiv hälsa och åtgärder för att
motverka spridning av hiv och aids. I yrkande 24 framhålls att människor
med funktionsnedsättning ofta utgör de fattigaste av de fattiga, och
svenskt bistånd bör därför uppmärksamma denna grupps utsatthet och
utveckla strategier för att nå de funktionshindrade med bistånd.
I motion 2004/05:U241 (m) yrkande 1 konstateras att hiv/aids-epidemin
har fått förödande konsekvenser i stora delar av världen, och ännu har
den inte kulminerat. Det svenska biståndet bör fokusera på bekämpningen
av sjukdomen. I yrkande 3 framhålls att behandlingskostnaderna för både
hälso- och sjukvård samt medicin måste sänkas och att svensk läkemedelsindustri
skulle kunna vara en förebild inom detta område genom att via ökat
partnerskap och samarbete med Afrika både tillverka och distribuera
antivirala medel till u-länder på ett bättre sätt än i dag (yrkande 4).
I yrkande 5 framhålls att hiv/aids har dödat en eller båda föräldrarna
för 14 miljoner barn under 15 år, varav de flesta i Afrika och siffrorna
fortsätter stiga. Redan år 2010 beräknas 25 miljoner barn vara föräldralösa
på grund av hiv. Traditionella system för att ta hand om föräldralösa
barn fungerar inte längre och därför måste speciella program skapas
inom afrikanska länders ordinarie fattigdomsstrategier. I yrkande 6
framhålls vikten av att det skapas garantier för utveckling av läkemedel
mot sjukdomar som drabbar afrikanska stater. I yrkande 8 krävs insatser
för en ökad medvetenhet hos alla och för att fler politiska ledare deltar
fullt ut i kampen mot hiv och insatser för att öka samarbetet mellan
stater, regeringar och frivilliga och enskilda organisationer för att
ytterligare sprida kunskap om hiv (yrkande 9). I yrkande 10 framhålls
vikten av att skapa internationell samverkan för att bygga sociala
strukturer och nätverk som kan motverka flyktingströmmar. I yrkande 11
framhålls vikten av att tillse att hivprevention omfattar alla barn i
skolan och i yrkande 12 att det skapas en effektiv struktur för olika
hälso- och sjukvårdsinsatser i Afrika. Vidare krävs (yrkande 13) att
det skapas fler utvecklingsenheter som arbetar med hivprevention på
plats i Afrika och att inom svenska insatser verka för att inrätta
hivpreventionsprogram på alla lokala arbetsplatser och bygemenskaper i
Afrika (yrkande 14). I yrkande 15 krävs ökad information till alla barn,
ungdomar och vuxna när det gäller hiv/aids.
Motionärerna menare vidare att ytterligare resurser måste tillföras för
att öka möjligheten för människor i Afrika att hivtesta sig (yrkande
16) och att ge ekonomiska möjligheter för afrikanska stater att själva
kunna tillverka eller efterfråga antivirala medel (yrkande 17). I yrkande
18 krävs att alla gravida kvinnor måste få tillgång till antiviral
behandling och så även efter förlossningen för att både mor och barn
skall överleva. Det behövs speciella åtgärder för att stärka kvinnornas
ställning i Afrika. Framför allt gäller det att stärka kvinnors roll
och deras beslutanderätt till sin egen sexualitet. Samtidigt behöver
männen ändra sitt sexuella beteende och dessutom öka användningen av
preventivmedel (yrkande 19). Motionärerna framhåller vidare i yrkande
20 att svenskt bistånd kan syfta till att överföra kunskap för att bygga
de samhällsstrukturer som behövs för att skapa en fungerande hälso- och
sjukvård. Samtidigt som detta måste genomföras krävs det ytterligare
satsningar på grundforskningen angående hiv då den allra största vinsten
i kampen mot hiv kommer då ett vaccin som fungerar kan framställas.
I motion 2004/05:U271 (s) framhålls behovet och vikten av att medel
anslås från svenskt bistånd för att snabbt utveckla och distribuera bra
och billigare mediciner till tredje världens folk.
I motion 2004/05:U290 (fp) yrkande 2 krävs att i de analyser och strategier
som ligger till grund för Sveriges internationella utvecklingssamarbete
skall lyftas fram kvinnors och mäns tillgång till sexuell och reproduktiv
hälsoservice, exempelvis tillgång till preventivmedel. Vidare krävs i
yrkande 3 att Sverige skall utarbeta program för att stödja mottagarländer
att själva bygga upp ett fungerande system av import eller produktion,
kvalitetskontroll och distribution av SRHR-materiel.
I motion 2004/05:U302 (kd) konstateras att den forskning som bedrivs
för att finna nya mediciner mot sjukdomar som främst drabbar
utvecklingsländerna är av obetydlig storlek till skillnad från den tid då
västvärlden hade koloniala intressen i dessa länder. Därför krävs i
yrkande 8 att mer resurser måste tillföras forskningen om sjukdomar i
fattiga länder. Vidare krävs i yrkande 9 att Sida bör förbättra sina
konsekvensanalyser vad gäller hiv-spridning i de projekt man stöder i
Afrika. Även i motion 2004/05:U307 (m) yrkande 5 framhålls att det
svenska biståndet bör inriktas på bekämpandet av hiv/aids i Afrika och
att större insatser måste göras för att ytterligare sänka behandlingskostnaderna
för både hälso- och sjukvård och kostnaderna för medicin (yrkande
6).
I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 24 krävs att i ökad grad integrera
"icke prioriterade grupper" och människor med handikapp i svensk
utvecklingspolitik. I yrkande 36 krävs en ny patentregistreringsmodell
med prissänkningskrav för läkemedelsbolagens försäljning av t.ex.
hivmediciner till fattiga länder. Även i motion 2004/05:U333 (kd) yrkande
1 krävs att Sverige stöder utvecklingen av nya modeller för patentregler
som har folkhälsan i fattiga länder i fokus och ett ökat ansvarstagande
av läkemedelsbolagen som utarbetar och framställer bromsmediciner mot
hiv/aids (yrkande 2). Vidare krävs i yrkande 3 att Sverige i ökad
utsträckning fokuserar biståndsarbetet på att bygga upp fungerande hälso-
och sjukvårdssystem och infrastruktur i svårt hivdrabbade länder, och
vikten av att tydliggöra kopplingen mellan fattigdom och hivspridning
i utvecklingsarbetet framhålls i yrkande 4.
I motion 2004/05:U333 (kd) yrkande 5 framhålls att en förutsättning för
att bekämpa hiv/aids i utvecklingsländerna är att kvinnors status höjs.
I yrkande 6 krävs att Sverige agerar som pådrivare och opinionsbildare
i bilaterala dialoger med länder som är svårt utsatta av hiv/aids-spridningen
och att Sverige arbetar för att föra upp hiv/aids-frågan på högsta
politiska nivå. Vidare framhålls i yrkande 7 att det säkerhetspolitiska
begreppet måste vidgas till att även gälla epidemier.
I motion 2004/05:U333 (kd) yrkande 8 understryks vikten av att använda
kyrkors och andra organisationers befintliga nätverk och infrastruktur
för att effektivisera kampen mot hiv/aids och, i yrkande 9, att
vidareutveckla stödjande åtgärdsprogram för de barn som blivit föräldralösa
till följd av hiv/aids-spridningen. Vidare krävs i yrkande 14 att Sverige
utvecklar en bred strategi som kan omfatta både kondomer och förändrat
sexualbeteende för att hejda smittspridningen. I yrkande 15 konstateras
att i världen finns över 13 miljoner sprutnarkomaner och i vissa regioner
har över 50 % smittats. För att rädda liv bör därför sprututbytesprogram,
under reglerade former, kunna ingå som en av flera åtgärder för att
stoppa smittospridningen. I yrkande 16 framhålls att för många länder
har hiv/aids-epidemin inneburit att ekonomiska vinster och den sociala
utveckling som uppnåtts äts upp av virusspridningen i samhället. Det är
absolut nödvändigt att i utvecklingspolitiken se sambanden mellan hälsa,
utveckling och minskad fattigdom, och det är uppenbart att det behövs
ökad forskning och kartläggning kring epidemiens påverkan på utvecklingen
(yrkande 16). I yrkande 17 framhålls att många fattiga människor varken
har hört talas om hiv/aids eller skydd mot sexuellt smittsamma sjukdomar
och för dem krävs det information om hälso- och smittorisker. Det
förebyggande arbetet och förändrade sexualvanor är av största vikt. Alltför
ofta är sexualundervisningen bristfällig och tillgång till preventivmedel
begränsad. Så länge det inte går att diskutera sjukdomen går den inte
att bekämpa effektivt och det är särskilt viktigt att involvera ungas
organisationer i arbetet
I motion 2004/05:U340 (s) konstateras att bland de hivsmittade i Sydafrika
är det kvinnor som drabbas hårdare än män. Av barnen som dör före 5 års
ålder har konstaterats att i 40 % av fallen är dödsorsaken följdverkningar
av aids. Sverige skulle kunna vara en viktig samarbetspartner i framtagande
av program för att förhindra för tidig död hos mödrar och förhindra
fortsatt spridning av hiv.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter
är prioriterade frågor för det svenska biståndet. Sverige bidrar aktivt
för att öka tillgången till SRHR-materiel och under innevarande år
avsätts bl.a. 15 miljoner kronor till UNFPA:s Reproductive Health Comodity
Fund med syftet att just öka tillgången på preventivmedel i de fattigaste
länderna. Sverige arbetar också tillsammans med likasinnade länder och
UNFPA för att hitta en långsiktigt hållbar lösning för att säkra tillgången
till preventivmedel i de fattigaste länderna.
Utskottet menar att frågan om tillgång till läkemedel är av särskilt
stor betydelse i många u-länder eftersom epidemier och andra hälsoproblem
begränsar befolkningens och därmed ländernas utvecklingsmöjligheter.
Patentsystemet påverkar priset på patenterade läkemedel, men är endast
en faktor bland andra som påverkar u-ländernas tillgång till dessa
produkter. Samtidigt har patentsystemet den viktiga funktionen att ge
incitament till forskning och utveckling av nya mediciner, som staterna
i tredje världen själva inte förmår finansiera. Beroende på främst
utvecklingsnivån kan länder i olika hög grad tillgodogöra sig de
immaterialrättsliga reglerna som regleras i det s.k. TRIPS-avtalet. Vilka
immaterialrättsliga krav som skall ställas på ett land i t.ex. bilaterala
avtal får därför bedömas från fall till fall. Möjligheten att producera
kopior av läkemedel i den rika världen skall utgöra ett komplement till
produktion i andra delar av världen och de billiga kopiorna av läkemedel
i första hand produceras av de företag som innehar patenten. Utskottet
konstaterar att WTO:s patentregler bara är en pusselbit i ambitionen
att få fram läkemedel till behövande i världens fattigaste länder, och
EU har därför skapat ett system för billig export av fler typer av
läkemedel till en stor del av u-länderna. Detta system är ett viktigt
komplement till WTO-överenskommelsen. TRIPS-avtalet är enbart en faktor
bland många andra som påverkar tillgången på läkemedel och mycket
återstår att göra inom andra områden t.ex. genom att öka forskningsinsatserna,
satsa på jämställdhet, stärka de nationella hälsosystemen och bygga en
fungerande infrastruktur i u-länder.
Utskottet kan konstatera att Sverige i aidsarbetet betonar vikten av
att barn och ungdomar får möjlighet till skolgång samt får undervisning
om sexuellt överförda sjukdomar och om hur man skyddar sig mot dem.
Undervisning om hiv/aids i skolan är en central förebyggande insats.
Sverige stöder också särskilda utbildningsinsatser riktade till ungdomar
i Tanzania och andra länder i södra Afrika. Genom Sida och RFSU genomförs
t.ex. program där unga kvinnor och män utbildas för att i sin tur kunna
vara informatörer för andra ungdomar. Utskottet menar att det är
utomordentligt viktigt att ta med åtgärder riktade till och för män i
hiv/aids-arbetet. Eftersom så många kvinnor blir smittade av sin egen
make, eller genom våldtäkt, är det uppenbart att insatser för att påverka
och förändra mäns sexuella beteende spelar en central roll. Utskottet
understryker att en central del av arbetet i kampen mot hiv/aids är att
sprida information och att på alla sätt höja medvetandet både om sjukdomen
och hur man hanterar den. Attitydpåverkan är en väsentlig del i detta
sammanhang. Detta kräver insatser för information och kunskap genom
existerande och nya strukturer och tillsammans med många aktörer och
utvecklingspartner. Inte minst bör lagstiftningens och rättsväsendet
ansvar uppmärksammas tydligare i detta sammanhang.
Utskottet menar att det är av yttersta vikt att hiv/aids-epidemin hejdas
och att fattiga länder får tillgång till bromsmediciner. Ansvaret för
tillgängligheten av läkemedel är dock en komplicerad fråga. Rätten till
hälsa slås fast i FN:s grundläggande MR-konventioner som också fastslår
att huvudansvaret för att mänskliga rättigheter respekteras åligger
staterna. Vilket ansvar företag kan anses ha i relation till detta är
föremål för diskussion liksom prissättningen av medicinerna. Från svensk
sida har företag uppmanats att ta hänsyn till och redovisa sitt arbete
med socialt och miljömässigt ansvarstagande, vilket många företag gör
genom att ge ut s.k. hållbarhetsrapporter. Det är knappast möjligt att
flera afrikanska länder själva ska kunna tillverka bromsmediciner. Ett
mer resurseffektivt alternativ vore att länder kan importera läkemedlen
från andra länder som t.ex. Indien och Brasilien. Utskottet menar också
att det alternativ som EU förespråkar med ett system av differentierade
priser på läkemedel i i- och u-länder kan vara en möjlig utvecklingsväg.

Utskottet konstaterar att det både nationellt och internationellt pågår
arbete för att funktionshindrade människor ska kunna fullt ut delta i
samhällslivet på jämlika villkor. Det svenska utvecklingssamarbetet
omfattar insatser med särskild inriktning på handikappade. Stöd går
till projekt t.ex. i Bosnien, Nicaragua, Tanzania och Sri Lanka. SHIA,
en av Sidas ramorganisationer, vars medlemmar utgörs av 26 svenska
handikapporganisationer, driver en aktiv opinionsbildning och har ett
åttiotal projekt i 27 olika länder. Verksamheten fokuseras på framväxten
av handikappades egna organisationer i utvecklingsländerna. Under våren
2004 genomförde Sida en kartläggning av hur funktionshindrade människors
rättigheter integrerats i Sidas verksamhet i stort. Kartläggningen skall
ligga till grund för arbetet med att främja dialog, erfarenhetsutbyte
och samordning inom Sida.
Utskottet har tidigare konstaterat att rätten till delaktighet, inflytande
och jämlika villkor för personer med funktionshinder sedan länge är en
viktig del av det svenska utvecklingssamarbetet och att Sverige aktivt
verkar för att dessa frågor skall ges en central plats.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2004/05:U219 (c)
yrkandena 7 och 8, 2004/05:U226 (fp) yrkandena 23 och 24, 2004/05:U241
(m) yrkandena 1, 3-6, 8-20, 2004/05:U271(s), 2004/05:U290 (fp) yrkandena
2 och 3, 2004/05:U302 (kd) yrkandena 8 och 9, 2004/05:U307 (m) yrkandena
5 och 6, 2004/05:U331 (kd) yrkandena 24 och 36, 2004/05:U333 (kd) yrkande
1-9, 14-17 samt 2004/05:U340 (s).
6 Handel, skuldavskrivningar och internationella
finansieringsinstitutioner
Propositionen
Fattigdomsminskning är och har varit den centrala utgångspunkten för
Sveriges agerande i samtliga utvecklingsbanker och -fonder. Sverige har
tillsammans med likasinnade länder sedan en rad år framgångsrikt försökt
förmå de multilaterala utvecklingsbankerna att bredda sin syn på
fattigdomsminskning från ett alltför ensidigt fokus på ekonomisk tillväxt
till en mer mångdimensionell fattigdomssyn. Ett viktigt sätt att göra
detta på har varit att verka för en anpassning av bankernas arbetsformer
och interna organisation för att bättre kunna stödja länders egna
fattigdomsstrategier.
Svenskt stöd går till internationella skuldåtaganden som bidrag till
HIPC Trust Fund, kompensation till Exportkreditnämnden (EKN) för
skuldavskrivningar på svenska fordringar i enlighet med överenskommelse i
Parisklubben, samt till kapacitetshöjande insatser. Syftet är att stödja
länder som genomför ekonomiska reformprogram som främjar ekonomisk
tillväxt, bekämpar fattigdom och bidrar till hållbar utveckling.
Utvecklingsländerna har ofta en fördel i produktion av arbetsintensiva
och klimatberoende produkter. Tullar och andra former av handelshinder
hindrar emellertid ett effektivt handelsutbyte. Sverige arbetar därför
för avskaffande av handelssnedvridande inhemska stöd och handelshinder
gentemot omvärlden samt stöder arbetet med att utveckla andra former av
statliga inkomster än tulluppbörd. Sverige har under 2003 även varit
engagerat i och lämnat stöd till Integrated Framework (IF). IF är en
process som syftar till att dels stödja involverade minst utvecklade
länder (MUL) i att ta fram utvecklingsfrämjande handelsstrategier och
att integrera handel i sina nationella utvecklingsstrategier, dels att
skapa givarsamordning i handelsbiståndet.
Motionerna
I motion 2004/05:U226 (fp) yrkande 21 krävs att Sverige och övriga
i-länder bör göra mer för att minska skuldbördan i de allra fattigaste
länderna. Motionärerna menar att det inte går att acceptera att skulder
avskrivs till länder som är ovilliga att genomföra demokratiska och
ekonomiska reformer, och skuldavskrivningar måste därför förses med
villkor för att sådana reformer genomförs.
I motion 2004/05:U279 (v) yrkande 6 krävs att Sverige i Världsbanken
och IMF bör föra fram behovet av att skriva av skulderna till HIPC-länderna
utan att som motprestation kräva ekonomiska reformer som är politiskt
kontroversiella och tar lång tid att genomföra och i yrkande 7 att
Sverige bör agera för att inriktningen av fattigdomsbekämpningen inom
IMF och Världsbanken tar hänsyn till vikten av en rättvis fördelningspolitik
och att institutionernas verksamhet utvärderas i förhållande till
millenniemålen. I yrkande 8 framhålls att Sverige i Världsbanken bör agera
för att banken har en inriktning som uppmärksammar växthuseffektens
stora problem för fattiga människor i utvecklingsländerna. Vidare
framhåller motionärerna i yrkande 9 att Sverige i IMF och Världsbanken
bör agera för att Kyotoprotokollet implementeras och att lån till
utvecklingsländerna ligger i linje för att nå klimatmålen och att Sverige
i IMF och Världsbanken agerar för att privatiseringar inom vattensektorn
inte skall vara ett krav för att beviljas lån (yrkande 10). Vidare krävs
att Sverige i internationella institutioner bör dela med sin erfarenhet
av och kunnande om att driva vattenverk och vattendistribution i offentlig
regi (yrkande 11).
I motion 2004/05:U299 (s) framhålls att Sverige bör verka för att
Valutafonden IMF:s och Världsbankens krav på enskilda länder inte får
motverka de nationellt förankrade och utvecklade fattigdomsstrategierna.
Även i motion 2004/05:U300 (s) framhålls att flera länder som medgivits
skuldavskrivningar ändå är så skuldtyngda att millenniemålen svårligen
kan uppnås och att Sverige aktivt bör verka för att initiera nya koncept
och mekanismer för avskrivning.
I motion 2004/05:U302 (kd) yrkande 3 krävs att Sverige bör vara ett
föredöme i det internationella samfundet och leda den globala opinionen
för radikalare skuldavskrivningar.
I motion 2004/05:U307 (m) yrkande 10 krävs att Sverige skall ta initiativ
till en total skuldavskrivning år 2006 för högt skuldsatta låginkomstländer
och att en sådan skuldavskrivning skall kombineras med fyra villkor som
inbegriper att ingen nyupplåning får ske; att korruption och vanstyre
inte främjas; att inte bidra till finansiering av anfallskrig, samt att
avskrivningen av skulderna skall komma de fattiga till godo.
I motion 2004/05:U311 (kd) yrkande 11 krävs att handel med varor som
har framställts i enlighet med kraven om en hållbar utveckling skall
främjas. Vidare framhålls att Sverige bör vara pådrivande i att utveckla
nya finansieringsmekanismer för globala miljöinsatser i enlighet med de
idéer som presenterades i samband med FN-konferensen Finansiering för
utveckling 2002 (yrkande 14).
I motion 2004/05:U313 (kd) yrkande 2 krävs att Sveriges ställningstagande
vid globala handelsavtal skall vara att u-länder skall tillåtas att
gradvis öppna sina marknader i takt med sin egen förmåga och att den
internationella handeln skall underkastas kravet på miljöskydd och en
hållbar utveckling vad avser påverkan av fysiska transporter (yrkande
3).
I motion 2004/05:U315 (kd) yrkande 8 krävs att internationella företag,
som medverkar i svenska utvecklings- och biståndsprojekt, skall ha en
hållbar etisk kod för sina verksamheter.
I motion 2004/05:U317 (kd) framhålls att internationella finansiella
institutioner som Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF)
har ett stort inflytande över utvecklingen i många länder i syd men att
många folkvalda får för lite information om dessa organisationers arbete.
I yrkande 2 krävs att regeringen årligen skall tillställa riksdagen en
rapport om den nordisk/baltiska valkretsens agerande inklusive röstning
i principiella frågor. Riksdagen måste också på ett helt annat sätt än
i dag involveras i processen kring nominering av styrelseledamot och
ordförande i Världsbanken och IMF (yrkande 3). I yrkande 4 krävs att
regeringen årligen skall redovisa sina ställningstaganden i Världsbanken
och IMF genom en skrivelse för att möjliggöra en offentlig debatt om
Sveriges långsiktiga mål för medlemskapet i Världsbanken och IMF. Vidare
krävs i yrkande 5 att regeringen låter utreda dels huruvida principen
om rösträtt i relation till ekonomisk styrka är förenlig med Världsbankens
och IMF:s stadgar, dels om sättet att ställa krav på de lånetagande
ländernas inhemska politik är förenligt med Sveriges nya politik för
global utveckling (yrkande 6).
I motion 2004/05:U320 (s) framhålls att patentreglerna i
världshandelsorganisationen WTO är mycket omtvistade. Avtalet från 1995 går
under
namnet TRIPS (Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights)
reglerar immaterialrätt eller skydd av intellektuell egendom. Motionären
menar att många u-länder har utvecklat egna inhemska läkemedelsföretag,
med kapacitet att tillverka och exportera lokala varianter av mediciner
från väst till avsevärt lägre priser. Industriländerna och de stora
läkemedelsbolagen utsätter fattiga länder för stor press att inte använda
sig av billiga kopior utan att så strikt som möjligt följa existerande
patentlagstiftning under TRIPS. Forskare har pekat på riskerna med att
bl.a. Thailand och Indien måste anpassa sig till TRIPS och varnat för
prisökningar på flera hundra procent. Motionären kräver att detta
agerande måste motverkas.
I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 20 framhålls att konvergensen inom
EU:s bistånds-, jordbruks- och handelspolitik måste öka. Den europeiska
handels- och jordbrukspolitiken måste göras förenlig med internationell
solidaritet och Sverige måste aktivt verka för att stärka det
handelsrelaterade utvecklingssamarbetet och demontera EU:s hinder. I yrkande
26 understryks behoven av regelbunden rapportering till riksdagen kring
svenskt handlande inom EU, WTO och regionala handelsavtal vad det gäller
svenska positioner och svenskt handlande för att uppfylla målen i den
svenska utvecklingspolitiken och i yrkande 27 att en översyn görs av
nuvarande svenska handelspositioner i förhållande till utvecklingsmålen.
Vidare krävs i yrkande 29 att lokalt utformade fattigdomsstrategier
skall styra Världsbankens och Valutafondens politik. I yrkande 30 krävs
att Sverige verkar för ökad transparens och demokratiska reformer av
Världsbanken och Valutafondens beslutsformer och att de berörda
demokratiska parlamentens inflytande ökar i dessa två institutioner.
I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 28 krävs en ny modell för skuldavskrivning
där den skuldsatta statens små steg mot ekonomisk balans, demokratisk
utveckling, respekt för mänskliga rättigheter och konkreta handlingsplaner
för fattigdomsbekämpning kan ge betydligt större steg i skuldavskrivning
samt att Sverige bör verka för att löften om radikala skuldavskrivningar
utställs till förmån för de fattigaste länderna utifrån ovanstående
kriterier.
I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 37 krävs att Sverige bör verka för
att utvecklingsländerna monterar ned tullar och handelshinder gentemot
varandra och att Sverige stöder arbetet för att öka den regionala
integrationen mellan utvecklingsländerna.
Utskottets överväganden
Utskottet har i tidigare nämnda betänkande (2003/04:UU3) utvecklat sin
mening om skuldavskrivningar. Utskottet anser att skuldbördan utgör ett
utvecklingshinder i många av de fattigaste länderna. Utskottet ser därför
positivt på svenskt agerande för ökade skuldnedskrivningar för dessa
länder. Det är också utskottets uppfattning att Sverige på flera sätt
och sedan lång tid har föregått med gott exempel vad gäller skuldlättnader
för de allra fattigaste länderna. Sverige har också sedan starten 1996
välkomnat det s.k. HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor Countries)
som ett första viktigt steg mot en lösning av skuldkrisen i de fattiga
länderna. Sverige har också sedan detta initiativ startade år 1996 gjort
betydande inbetalningar till Världsbankens HIPC Trust Fund. Kostnaderna
för initiativets genomförande är dock så omfattande att insatser från
Sverige och andra likasinnade givare inte räcker till för att finansiera
initiativet. Därför måste även de stora länderna axla sin del av
finansieringsbördan. Regeringen har mot denna bakgrund varit drivande i
arbetet med att lägga fast en finansieringsprocess för HIPC-initiativet.

Utskottet understryker också vikten av att minska de fattiga ländernas
skuldbörda och att skuldavskrivning måste ske på ett sådant sätt att
det främjar utveckling och därmed fattigdomsbekämpning. En av de
grundläggande tankarna bakom HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor
Countries) är att ge de fattiga och skuldtyngda länderna en möjlighet att
permanent ta sig ur sin ohållbara skuldsituation. Skuldhållbarhet är en
funktion av sund ekonomisk politik, koncessionella resurser,
direktinvesteringar, utveckling av exportmarknader, fattigdomsbekämpning och
skuldhanteringskapacitet. Länderna har härvidlag ett stort eget ansvar
för hur deras framtida skuld utvecklas, och biståndets roll är att stödja
denna process. Grunden för att ett fattigt och skuldtyngt land skall
beviljas skuldavskrivningar under HIPC-initiativet är att landet bedriver
en god ekonomisk politik med en tydlig fattigdomsinriktning. Ett särskilt
villkor för stöd är att länderna formulerar egna fattigdomsstrategier
med en tydlig plan för hur fattigdomen bäst bekämpas i det egna landet.
Denna strategi är också vägledande för hur de resurser som frigörs
används. Detta är också en garanti för att de medel som frigörs inom
ramen för initiativet kommer till så god användning som möjligt. Likaså
är en förnuftig ekonomisk politik, där åtgärder vidtas för att bekämpa
korruption, en garanti för att fattigdomsbekämpningen är så effektiv
som möjligt.
Utskottet konstaterar vidare att för fattiga länder är en öppen handel
ett viktigt verktyg för snabbare och mer långsiktig utveckling. Från
i-ländernas sida måste ett första steg vara snabbare avveckling av de
handelshinder som finns för de produkter som u-länder kan exportera och
avveckling av inhemska stöd som missgynnar utvecklingsländernas
förutsättningar att konkurrera. Utskottet menar att Sverige skall fortsätta
att verka för en öppen och regelbaserad handel och att den ökade handeln
skall komma de fattiga länderna till del. Sverige driver frågorna inom
EU om att de åtagandena som gjorts vid WTO:s ministerkonferens i Doha
skall infrias. EU skall dels verka för ett ökat marknadstillträde för
u-länderna på områden av särskilt intresse för dem, dels bistå fattiga
länder med stöd för att bedriva förhandlingarna på ett effektivt sätt,
vilket kan bidra till att deras intressen får ökat genomslag. Det behövs
ett förstärkt handelsrelaterat bistånd för att stödja u-länders egen
kapacitet att formulera sin handelspolitik, analysera handelsförhandlingar,
driva sina egna intressen och genomföra handelspolitiska åtaganden.
Handelsrelaterade biståndsinsatser behövs också för att avhjälpa praktiska
hinder som begränsar u-landsexportörernas möjligheter att utnyttja det
marknadstillträde som erbjuds dem. Handel måste i högre grad integreras
i strategier för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Sverige är en av
de mest aktiva förespråkarna för ett stärkt multilateralt handelsrelaterat
stöd liksom för att större vikt läggs vid handel i givarländernas
bilaterala utvecklingssamarbete.
Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg år 2002 kom
länderna överens om en genomförandeplan som bl.a. skall ge stöd till
initiativ för att skapa och utöka marknader för ekologisk produktion.
Sverige har drivit denna fråga inom ramen för arbetet med en europeisk
handlingsplan för ekologisk produktion.
Utskottet har i tidigare avsnitt behandlat det s.k. TRIPS-avtalet i
förhållande till vissa hälsofrågor i u-länder. Utskottet menar även att
u-ländernas särskilda utvecklingsintressen måste beaktas och att det är
av stort reellt värde att TRIPS-avtalet anpassas till u-ländernas behov.
Enligt överenskommelsen skall i-länderna erbjuda u-länderna tekniskt
bistånd för att inrätta systemet och för att stimulera åtgärder för
överföring av teknik.
Utskottet menar att en jämnare fördelning av inkomster och tillgångar
har en central betydelse för starkare tillväxt och fattigdomsbekämpning
och att detta bör betonas i högre grad i Bretton Wood-institutionernas
verksamhet. Vidare anser utskottet att fördelningsfrågornas betydelse
för tillväxt och effektiv fattigdomsbekämpning kraftigare bör belysas
i den internationella debatten om millennieutvecklingsmålen. Utskottet
konstaterar vidare att det inom institutionerna förts en aktiv diskussion
om hur man kan mäta biståndets effektivitet, och lämpliga indikatorer
för detta. Det är utvecklingen på landnivå som är relevant, inte vilken
insats eller organisation effekterna kan attribueras till. Vidare är
det viktigt att betona långsiktigheten i arbetet med att uppnå och visa
resultat. Kapacitetsuppbyggande insatser tar tid och att tvinga fram
snabba resultat kan leda till att ägarskapet i landet går förlorat. De
indikatorer som används för att mäta resultat bör utgå från millenniemålen
men måste anpassas efter ländernas egna prioriteringar.
Utskottet konstaterar att regeringen årligen offentliggör rapporter som
produceras av valkretskontoren vid Världsbanken och IMF. Utskottet har
vidare inhämtat att dessa rapporter kommer att bifogas till den särskilda
skrivelse om verksamheten som regeringen avser att lämna till riksdagen
under innevarande riksmöte. I respektive rapport anges de frågor som
under året har varit aktuella på agendan samt de principiella frågorna
som valkretsen drivit och varit aktiv i inom institutionerna. Vilket
land som representerar den nordisk-baltiska valkretsen i styrelsen, dvs.
innehar posten som exekutivdirektör (ED), bestäms av valkretsen enligt
ett rotationsschema för respektive institution. Inför innehavande av
ED-posten skall det berörda landet nominera en kandidat i valkretsen.
I enlighet med gällande rotationsschema innehar för närvarande Island
exekutivdirektörsposten i Världsbanken och Norge i IMF. Vad gäller val
av president i Världsbanken och managing director i IMF verkar Sverige
för att en öppen process och bred inventering av lämpliga kandidater
tillämpas och att cheferna för IMF respektive Världsbanken skall vara
personer med stor och bred kompetens samt ha en relevant bakgrund för
tjänsterna.
Utskottet konstaterar att Sverige i Världsbanken och IMF starkt betonat
vikten av ökat ägarskap och anpassning till utvecklingsländernas egna
system. Samtidigt visar erfarenhet att ländernas strategier inte alltid
är t.ex. miljömässigt eller finansiellt hållbara, varför det i vissa
fall kan finnas skäl för finansieringsinstitutionerna att ställa särskilda
krav på utvecklingen i landet. Det är av vikt att institutionernas
erfarenhet och kunskap inom ett antal områden framförs i dialog med
samarbetsländerna, för att säkerställa ekonomisk, social och miljömässigt
hållbar utveckling och fattigdomsminskning. Fattigdomsbekämpningsstrategiernas
metodik är emellertid inte fullt utvecklad och i många länder krävs
särskilda insatser för att stärka det parlamentariska och det civila
deltagandet i PRSP-processerna.
Sverige har mycket aktivt verkat för att såväl Världsbankens som IMF:s
program baseras på utvecklingsländernas egna fattigdomsbekämpningsstrategier.
Det är av vikt att huvudansvaret för fattiga länders utveckling och
vilka investeringar som skall göras ligger hos respektive lands regering.
Det internationella utvecklingssamarbetet skall ta fattiga länders
egna strategier och planer som utgångspunkt och stödja och komplettera
ländernas ansträngningar att bekämpa fattigdomen.
Utskottet anser att Världsbankens primära mål vad gäller fortsatt
engagemang inom energisektorn bör vara fattigdomsbekämpning genom hållbara
insatser. Utskottet välkomnar bankens ökade engagemang inom området för
förnybara energikällor och gas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2004/05:U226 (fp)
yrkande 21, 2004/05:U279 (v) yrkandena 6-11, 2004/05:U299 (s), 2004/05:U300
(s), 2004/05:U302 (kd) yrkande 3, 2004/05:U307 (m) yrkande 10, 2004/05:U311
(kd) yrkandena 11 och 14, 2004/05:U313 (kd) yrkandena 2 och 3, 2004/05:U315
(kd) yrkande 8, 2004/05:U317 (kd) yrkandena 2-6, 2004/05:U320 (s) samt
2004/05:U331 (kd) yrkandena 20, 26-30 och 37.
7 Miljöfrågor
Propositionen
I det globala arbetet för en framsynt hushållning med naturresurser och
omsorg om miljön tar svenska insatser sin utgångspunkt i resultatet
från Världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg (WSSD).
Vatten- och sanitetsfrågornas betydelse i det multilaterala samarbetet
har ökat genom besluten vid WSSD och vid Världsvattenforumet i Kyoto
under 2003. Sverige har medverkat aktivt i EU:s vatteninitiativ, som
presenterades i Johannesburg och som lett till ett intensifierat samarbete
på området inom unionen. Initiativet syftar till att genom samordning
av medlemsländernas och gemenskapens insatser effektivare kunna bidra
till uppfyllandet av millennieutvecklingsmålet om vatten och sanitet.
Även inom Sverige har initiativ tagits för att öka kapacitet och samordning
inom vattenområdet.
Miljöaspekter skall integreras i all biståndsverksamhet. En stor del av
Sidas stöd till forskning har miljö som huvudmål.
Motionerna
I motion 2004/05:U219 (c) yrkande 11 krävs att Sverige i framtiden
lägger större tyngd på vattenprojekt i det svenska utvecklingssamarbetet.

I motion 2004/05:U302 (kd) yrkande 7 krävs att Sverige bör uppmuntra
till samarbeten kring vattenfrågan inom Afrikanska unionen (AU).
I motion 2004/05:U307 (m) yrkande 8 framhålls att alla länder har ansvar
för miljön till kommande generationer. Arbetet med att skapa en bättre
miljö måste därför intensifieras, och för att de fattiga länderna i
södra Afrika skall kunna ha en möjlighet att leva upp till målet om en
hållbar utveckling är det viktigt att miljöfrågorna inarbetas i ländernas
egna nationella fattigdomsstrategier.
I motion 2004/05:U311 (kd) yrkande 1 krävs att världens regeringar följer
upp de mål som upprättades under FN-toppmötet i Johannesburg år 2002 om
att integrera miljöaspekterna i alla former av fattigdomsbekämpning och
att skydda de naturresurser som är basen för ekonomisk utveckling. I
yrkande 2 kräver motionärerna att regeringen skall klargöra vilka
kapaciteter och kompetenser Sverige skall bidra med i samarbetsländerna
för att på sikt skapa ett trovärdigt internationellt miljösamarbete.
Vidare krävs i yrkande 3 att Sverige måste driva på för ett starkare
globalt samarbete kring hållbarhetsfrågorna, både inom landet och på
europeisk nivå. Hänsyn skall tas till de fattiga ländernas villkor och
akuta problem, liksom till att etiska dimensioner bör betonas i det
fortsatta arbetet mot uthållig utveckling och tillväxt (yrkande 4) och
att skydda de naturresurser som är basen för ekonomisk utveckling
(yrkande 8). I yrkande 9 framhålls vikten av att öka integrationen av
miljöaspekter i fattigdomsbekämpningen och att främja en ekologiskt
hållbar globalisering (yrkande 10).
I motion 2004/05:U311 (kd) yrkande 7 framhålls att Sverige bör betona
vikten av att skydda produktionen av "gemensamma globala nyttigheter".
Prioriterade bland dessa bör vara en effektivisering av energi- och
materialhanteringen inom ramen för en hållbar utveckling. I yrkande 22
liksom i motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 9 krävs att det skapas en
energifond som skall användas för att stärka utvecklingsländernas
kapacitet att föra en hållbar energipolitik och i 2004/05:U311 (kd) yrkande
24 att Sverige och EU bör uppmuntra forskningssatsningar med inriktning
på hur utvecklingen av hållbara energisystem och ett effektivt och
miljömässigt jordbruk kan utvecklas i fattiga länder.
I motion 2004/05:Fi228 (mp) yrkande 1 framhålls att Sverige aktivt bör
verka för en ändring av inriktningen i Världsbankens och andra
internationella finansieringsinstitutioners energiutlåning och, i yrkande 2,
att kräva årlig rapportering till riksdagen om inriktningen på bankens
energiutlåning. Vidare krävs i yrkande 3 en redogörelse om Sveriges
ställningstagande angående beviljade fossilenergiprojekt i banken.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att hållbar utveckling endast kan uppnås inom ramen för
globalt och regionalt samarbete. I Johannesburgsdeklarationen understryks
vikten av en integrerad syn på den hållbara utvecklingens tre dimensioner:
den sociala, den ekonomiska och den miljömässiga. Utvecklingsländernas
nationella strategier för fattigdomsbekämpning, vilka i varierande grad
bygger på ett folkligt deltagande, är en central utgångspunkt för
förverkligandet av det övergripande målet för Sveriges politik för global
utveckling. I samband med Johannesburgsmötet beslutades att ett 10-årigt
ramverk för åtgärder för hållbara produktions- och konsumtionsmönster
skall utarbetas. Sverige har varit drivande i frågan och kommer att
stödja FN-systemet i detta arbete. Länder som Sverige samarbetar med
bör själva ta ett långsiktigt nationellt ansvar och säkerställa att
hållbarhetsperspektivet tydliggörs i lagstiftning och strategier.
Utskottet menar att Sveriges politik för global utveckling innebär att
miljömässig hållbarhet bör beaktas i tillväxt- och utvecklingsstrategier,
såväl nationellt som internationellt. Genom att vara drivande i arbetet
för hållbara produktions- och konsumtionsmönster kan Sverige bidra till
en utveckling av ny teknik och nya ekonomiska och politiska styrmedel.
Länder som Sverige samarbetar med bör själva ta ett långsiktigt nationellt
ansvar och säkerställa att hållbarhetsperspektivet tydliggörs i
lagstiftning och strategier. Sveriges uppgift är att stödja och komplettera
dessa ansträngningar.
Utskottet konstaterar vidare att EU:s strategi för hållbar utveckling
antogs på svenskt initiativ av Europeiska rådet i Göteborg i juni 2001.
I strategin konstateras att hållbar utveckling kräver globala lösningar.
Unionen strävar efter att göra hållbar utveckling till ett mål i
utvecklingssamarbetet samt inom den internationella handelspolitiken. EU
försöker särskilt främja frågor som rör global miljöförvaltning och
säkerställa att handels- och miljöpolitik stöder varandra. Utskottet
menar att svensk politik bör främja en ekologiskt hållbar globalisering.
Mänsklig verksamhet inverkar i allt större utsträckning på de grundläggande
ekosystemen och en klok förvaltning av naturresursbasen är en förutsättning
för hållbar utveckling. Utskottet menar därför att ohållbara konsumtions-
och produktionsmönster måste brytas.
Utskottet har inhämtat att det i december 2003 inrättades ett
samordningskansli för hållbar utveckling i Regeringskansliet. Uppgiften är
att koordinera Regeringskansliets arbete med hållbar utveckling och att
fungera som idéskapare och leda arbetet med att vidareutveckla den
nationella strategin. En samordnad utbildning med UD om hållbar utveckling
och politik för global utveckling har påbörjats för att stärka kompetensen
hos Regeringskansliets personal.
Utskottet kan konstatera att Sverige har antagit en strategi för stöd
till regionalt och subregionalt utvecklingssamarbete i Afrika söder om
Sahara åren 2002-2006. I denna strategi är ett stöd till samarbete kring
gemensamma naturresurser, t.ex. att uppnå ett hållbart nyttjande av
floder och grundvattenresurser, ett prioriterat område. Sverige stöder
även regionala och subregionala organisationer med inriktning på
vattensamarbete. Utskottet kan konstatera att Sverige under lång tid stött
åtgärder för bättre vattenförsörjning, bl.a. genom stöd till hållbart
utnyttjande av vattenresurser i södra Afrika. Inom ramen för samarbetet
för att utveckla området kring Victoriasjön är vattenfrågorna mycket
betydelsefulla.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2004/04:U219 (c)
yrkande 11, 2004/05:U302 (kd) yrkande 7, 2004/05:U307 (m) yrkande 8,
2004/05:U311 (kd) yrkandena 1-4, 7-10, 22 och 24, 2004/05:MJ498 (kd)
yrkande 9 samt 2004/05:Fi228 (mp) yrkandena 1-3.
8 Medier, kulturfrågor och utbildning
Propositionen
Sverige har prioriterat arbetet med FN:s decennium för utbildning och
främjar utbildningsfrågor genom att driva på nödvändig resursmobilisering
och förbättrad harmonisering av stöd till utbildningssektorn. Sverige
avser att verka för ett intensifierat arbete för jämställdhet och
utbildning på landnivå.
Regeringen har även initierat en framåtblickande studie om ett effektivt
internationellt system för utvecklingsfinansiering. Med utgångspunkt i
fattiga länders, medelinkomstländers och transitionsekonomiers resursbehov
diskuterar studien nya och existerande instrument för finansiering samt
förslag till reformer av FN, de internationella finansieringsinstitutionerna,
EU och andra aktörer i systemet. Särskild vikt läggs vid nödvändiga
strategiska val för ett bättre fungerande system. Studien slutförs under
2004. Resultaten skall kunna användas för fortsatta svenska reformsträvanden
vad gäller det internationella systemet för utvecklingsfinansiering.
Vidare har Sverige prioriterat en förstärkning av forsknings- och
utbildningskapaciteten i samarbetsländerna samt att skapa fungerande och
långsiktiga nätverk mellan universitet och högskolor i Sverige och i
närområdet.
Motionerna
I motion 2004/05:U226 (fp) yrkande 26 framhålls att lokala eller regionala
konflikter ofta exploaterar etniska eller kulturella motsättningar för
att skapa folklig legitimitet och mobilisering. Människors kulturarv är
en möjlighet att finna identitet och trygghet, vilket krävs för att
utveckla öppna samhällen och därför måste det ske ett medvetet arbete
med att utveckla mekanismer för att skydda kulturarvet. Vidare framhålls
i yrkande 28 att det finns ett tydligt samband mellan fattigdom och
bristen på utbildning och en bred samsyn kring värdet av utbildningsinsatser
i kampen mot fattigdom. Speciellt viktigt är flickors rätt till utbildning,
och motionärerna kräver ökade satsningar på riktade utbildningsinsatser
för flickor och unga kvinnor.
I motion 2004/05:U241 (m) yrkande 2 framhålls att för att skapa utveckling,
demokrati och öka hälsan i Afrika är utbildning en nyckelfråga, och
sett utifrån ett demokratiperspektiv är och bör rätten till utbildning
vara en grundläggande rättighet. Även i motion 2004/05:U307 (m) yrkande
7 framhålls utbildning som en nyckelfråga, både för flickor och pojkar
men särskilt viktigt är att alla flickor får utbildning eftersom de
ofta diskrimineras.
I motion 2004/05:U303 (kd) yrkande 2 krävs att Sverige i förhållande
till EU:s nya grannländer fokuserar biståndsinsatser till institutioner
för utveckling av demokrati, mänskliga rättigheter, rättssamhällets
principer och deras praktiska genomförande och att biståndsresurserna
skall användas för att överbrygga etniska och religiösa barriärer med
målet att nå ökad förståelse och tolerans (yrkande 3).
I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 22 krävs en ökad satsning på
utbildningsbiståndet och undervisningsstödet till mottagarländerna för att
motverka brain-drain och verka för att främja en god utveckling i de
fattigaste länderna.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att såväl kultur- som utbildningspolitiken har en central
roll i utvecklingsarbetet och fattigdomsbekämpningen. Kulturen är ett
viktigt verktyg för att uppnå målet för politiken för global utveckling.
Sverige har en lång och omfattande tradition av att sätta in kulturfrågorna
i ett internationellt utvecklingssammanhang. Sverige var också ett av
de första länderna att ge kulturen plats i det statliga utvecklingssamarbetet.

Utskottet ser det som självklart att politiken för global utveckling
måste värna kulturarvet och svenska insatser inom området skall inriktas
på t.ex. kulturbevarande insatser och kulturminnesvård.
Utbildning är av avgörande betydelse för att främja jämställdhet mellan
flickor och pojkar och för att förhindra diskriminering, exploatering
och våld mot flickor. Sverige stöder därför aktivt den ökande uppmärksamhet
som det internationella samfundet (FN, inklusive Unicef, DAC och
Världsbanken) ger flickors utbildning och de faktorer som hindrar denna
utbildning. Regeringen anser att det är angeläget att rikta uppmärksamheten
på flickors situation i ett bredare perspektiv och angripa de attityder
och de grundläggande orsaker som leder till övergrepp mot flickor.
Utskottet menar att utvecklingssamarbetet med länderna i Östeuropa bör
inriktas på åtgärder som främjar dessa länders närmande till europeiska
samarbetsstrukturer och värdegemenskaper. Med samarbetsländernas behov
som utgångspunkt kan insatser inriktas på områden där Sverige har en
erkänd och efterfrågad kompetens. EU har ett ansvar för att utveckla
relationerna med sina östra grannländer. Ett gott samarbetsklimat kan
överbrygga etniska och religiösa barriärer vilket leder till ökad
förståelse och tolerans.
Utskottet konstaterar vidare att Sverige aktivt deltar i styrning av
EU:s olika biståndsprogram som stöder utvecklingen av demokrati, mänskliga
rättigheter, rättssamhällets principer samt deras praktiska genomförande.
Phareprogrammet syftar till att förbereda kandidatländerna för åtaganden
vad gäller EU:s regelverk. Ett av de direktiv som kandidatländerna skall
anpassa sig till är EU:s nya antidiskrimineringsdirektiv som trädde i
kraft i juni 2003 och bl.a. rör diskriminering av romer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2004/05:U226 (fp)
yrkandena 26 och 28, 2004/05:U241 (m) yrkande 2, 2004/04:U303 (kd)
yrkandena 2 och 3, 2004/05:U307 (m) yrkande 7 samt 2004/05:U331 (kd)
yrkande 22.
9 Biståndets geografiska inriktning
Propositionen
Varje land har det övergripande ansvaret för att skapa gynnsamma
förutsättningar för den egna utvecklingen. Hållbar ekonomisk tillväxt, en
rättvis fördelningspolitik och ett brett och aktivt deltagande av det
civila samhället i beslutsprocesser är nödvändiga förutsättningar. Även
om det offentliga biståndet, i ljuset av de samlade resursflödena,
volymmässigt spelar en begränsad roll är det avgörande inom vissa sektorer
och särskilt för de fattigaste länderna. Minst 0,25 % av BNI skall därför
gå till de minst utvecklade länderna. Behoven och effektiviteten i
fattigdomsbekämpningen ligger till grund för den geografiska fördelningen
av medlen. Tyngdpunkten i samarbetet ligger därför på de fattigaste
länderna i Afrika och Asien. Den särskilt utsatta situationen för
människorna i Afrika motiverar en större tilldelning av resurser för den
kontinenten. Samarbetet skall utformas för att stödja samarbetsländernas
nationella strategier för fattigdomsbekämpning, bl.a. genom budget- och
sektorstöd.
Motionerna
I motion 2004/05:U226 (fp) yrkande 16 krävs att det svenska
utvecklingssamarbetet koncentreras till ett mindre antal länder.
I motion 2004/05:U227 (v) yrkande 1 krävs att Sverige bör utarbeta en
sammanhängande strategi för konfliktlösning och fattigdomsbekämpning i
Östafrika och i yrkande 2 att Sverige i FN och EU bör verka för att
Sveriges strategi för fattigdomsbekämpning och konfliktlösning i Östafrika
bildar underlag till en gemensam strategi för EU och FN.
I motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 27 framhålls vikten av att
utvecklingssamarbetet stöder fred och fredsbyggande processer.
I motion 2004/05:U302 (kd) yrkande 11 framhålls att Sverige bör sätta
hård press på konflikthärjade stater i Afrika så att barn skyddas från
tvångsrekrytering till egna eller andra väpnade trupper.
Utskottets överväganden
Utvecklingssamarbetet är ett uttryck för solidaritet med fattiga och
utsatta människor i andra länder. Utskottet menar att det finns länder
där förutsättningar saknas för ett långsiktigt och brett samarbete men
där olika typer av riktade insatser för att stödja positiva processer
kan vara möjliga. Detta gäller även för länder där förutsättningarna
för samarbete på ytan kan tyckas vara begränsade, t.ex. i diktaturer.
Insatser i dessa länder kan då göras genom enskilda organisationer, t.
ex. inom demokratifrämjande eller främjande och skydd av de mänskliga
rättigheterna. Insatserna måste avgöras från fall till fall och med
beaktande av ett helhetsperspektiv. Utskottet menar att ett val av
samarbetskanaler och samarbetsformer skall göras efter en bred analys av
situationen i samarbetslandet.
Utskottet konstaterar att ändamålen numera styr biståndets utformning
i högre grad än traditionen med länderval. Det är dock viktigt att skilja
mellan utformningen av biståndet och hur medelsöverföringen sker.
Biståndet kanaliseras vanligen stat-till-stat. Det är en fråga om att ge
stöd till utvecklingen i enskilda länder, där folkvalda regeringar
bestämmer prioriteringarna. Ett enskilt land är alltjämt den främsta
motparten, och kanalen, för svenskt statligt bistånd. När det gäller
utformningen av biståndet skall den sättas i relation till landets
prioriteringar, Sveriges målsättningar och internationella åtaganden.
Utskottet menar att det kan vara mer ändamålsenligt att genomföra delar
av biståndet med andra partner än statsapparater. Biståndet utformas
därför utifrån ändamålen men inom ramen för enskilda länders politik
och prioriteringar.
Utskottet anser, som framgått tidigare i detta betänkande, att varje
land har det övergripande ansvaret för att skapa gynnsamma förutsättningar
för utveckling. Hållbar ekonomisk tillväxt, en rättvis fördelningspolitik
och ett brett och aktivt deltagande av det civila samhället i
beslutsprocesser är nödvändiga förutsättningar. Ett stabilt institutionellt
och makroekonomiskt ramverk, en öppen och effektiv förvaltning och ett
självständigt rättsväsende behövs. Korruption måste bekämpas, inte minst
därför att den utgör ett allvarligt utvecklingshinder.
Utskottet kan vidare konstatera att behoven och effektiviteten i
fattigdomsbekämpningen ligger till grund för den geografiska fördelningen
av medlen. Tyngdpunkten i det svenska samarbetet med Afrika ligger därför
på de fattigaste länderna. Den särskilt utsatta situationen för människorna
i Afrika motiverar en större tilldelning av resurser för den kontinenten.
Samarbetet skall utformas för att stödja samarbetsländernas nationella
strategier för fattigdomsbekämpning, bl.a. genom budget- och sektorstöd.
Bilden av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i Afrika är
inte entydig. Demokratin i formell mening gör framsteg. Mycket återstår
dock för att utveckla en demokratisk kultur som bygger på grundläggande
respekt för de mänskliga rättigheterna och jämställdhet. Kvinnorna måste
få ökad delaktighet i det politiska livet så att de kan påverka sina
villkor. I flera länder är den utbredda korruptionen ett allvarligt
hinder för utveckling och måste bekämpas inom ramen för ansträngningarna
att åstadkomma bättre samhällsstyrning.
NEPAD (New Partnership for Africa''''''''''''''''''''''''''''''''s Development) som var de afrikanska
ländernas egna initiativ betonar att länderna måste ta ansvar för sin
egen utveckling. NEPAD har därför upprättat APRM (African Peer Review
Mechanism) som syftar till att granska länderna vad politisk och ekonomisk
samhällsstyrning angår. Ett tjugotal afrikanska länder har anslutit sig
till mekanismen och de första granskningarna har nyligen inletts.
Utskottet konstaterar att betydande framsteg har gjorts för att lösa
flera av Afrikas svåraste och mest långvariga konflikter. Samtliga större
konfliktområden i Afrika är föremål för afrikanskt ledda fredsprocesser.
Afrikanska unionen (AU) verkar för fred, säkerhet och stabilitet.
Inrättandet av ett freds- och säkerhetsråd är av stor betydelse för
ansträngningarna att förebygga och hantera konflikter på kontinenten.
Fredsprocessen i Stora sjöregionen fortsätter trots flera djupa kriser
med allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
Utskottet konstaterar att länderna på Afrikas horn är drabbade både av
interna och gränsöverskridande konflikter. Konflikterna i regionen har
många inbördes beröringspunkter och länderna driver ofta en politik för
att stödja oppositionsgrupper i varandras länder. Under de senaste åren
har en arkitektur för att hantera konflikter i Afrika börjat växa fram
- med Afrikanska unionen som i samråd med FN tar ett övergripande ansvar.
Sverige förbereder en samlad strategi för hur Afrikanska unionen bäst
kan stödjas i arbetet för fred och utveckling. Samtidigt arbetar Sverige
bilateralt med de olika konflikter som präglar regionen. Sverige spelar
en mycket aktiv roll i arbetet med att stödja fredsprocessen i Somalia,
bl.a. genom ett internationellt möte i Stockholm. Sverige har också
aktivt agerat på olika sätt kring krisen i Darfur och fortsatt stött
fredsprocessen i södra Sudan.
Utskottet konstaterar vidare att EU arbetar aktivt med olika konflikter
och interna problem inom länderna. EU har bidragit med omfattande stöd
till Afrikanska unionens arbete, inklusive mer generellt finansiellt
stöd för kapacitetsuppbyggnad. EU för också en politisk dialog med
länderna på Afrikas horn, där särskilt frågorna om mänskliga rättigheter
och demokrati står i fokus. Sverige har även bidragit med stöd till
EU:s särskilde representant för Stora sjöarna, liksom i dialogen med
Liberia och Sierra Leone.
Utvecklingssamarbetet, inte minst dialogen, bedöms kunna öka med ett
antal länder som Sverige bedrivit ett långsiktigt utvecklingssamarbete
med och som driver en aktiv politik för att minska fattigdomen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)
yrkande 27, 2004/05:U226 (fp) yrkande 16, 2004/05:U227 (v) yrkandena 1
och 2 samt 2004/05:U302 (kd) yrkande 11.
10 Biståndets genomförande och organisation
Propositionen
Utvecklingsprocessen måste drivas av mottagarlandets egen regering med
stöd av befolkningen. Utvecklingssamarbetets roll är att stödja denna
process och att skapa förutsättningar för en samstämd politik för global
utveckling. Avsikten är att bidra till ländernas utveckling så att de
kommer ur sitt biståndsberoende och kan stå på egna ben, inte minst
genom ekonomisk tillväxt. Öppna, robusta, rättvisa och legitima ramvillkor
för internationell handel och investeringar, minskade jordbruks- och
exportsubventioner och ökade insatser för fred och säkerhet är exempel
på områden som är avgörande i sammanhanget.
I Sveriges utvecklingssamarbete betonas samarbetslandets eget ansvar
och ägarskap. De nationella fattigdomsstrategierna (PRS) banar väg för
bättre samordning. Samtidigt som PRS understryker landets ägarskap
underlättas samverkan finansiärer och aktörer emellan. Detta arbete kan
vidareutvecklas ytterligare, vilket manifesteras bl.a. av pågående
utvecklingsarbete inom FN, de internationella finansieringsinstitutionerna,
EU och OECD/DAC. I propositionen understryks att korruption måste
bekämpas och för detta krävs bl.a. att mottagarländerna har ett stabilt
institutionellt och makroekonomiskt ramverk, en öppen och effektiv
förvaltning och ett självständigt rättsväsende.
Noggrann uppföljning och utvärdering av utvecklingssamarbetet är viktigt
för effektiviteten i biståndet. Det svenska stödet kan mycket sällan
ses isolerat från andra insatser. Utvärdering och uppföljning av svenskt
utvecklingssamarbete måste därför ske brett och tillsammans med flera
givare i nära samråd och samarbete med samarbetslandet självt. Den
löpande interna uppföljningen och utvärderingen bör kompletteras med
oberoende utvärderingar. Regeringen avser att inrätta en myndighet för
utvärderingsfunktionen och bedömer att verksamheten kan inledas under
2005. Utvärderingsorganets fristående ställning i förhållande till övriga
aktörer inom biståndsförvaltningen skall tillgodoses genom att organet
blir en egen myndighet. Utgångspunkten för verksamheten skall vara
utvärdering av hur svenska biståndsmedel används i förhållande till
utvecklingssamarbetets mål och syfte, liksom effekter av de använda medlen.
Den blivande utvärderingsmyndigheten skall kunna analysera och utvärdera
både multi- och bilateralt utvecklingssamarbete. Även Regeringskansliet
skall kunna granskas vad avser utvecklingssamarbete. Myndigheten skall
komplettera den utvärderingsverksamhet som i dag bedrivs vid Sida.
En ny Sidaenhet kommer att etableras på Gotland under 2005 för att främja
ett fördjupat samarbete mellan Sverige och Östersjöregionen. Den nya
Sidaenhetens verksamhet kommer att finansieras från utgiftsområde 7
Internationellt bistånd.
Motionerna
I motion 2004/05:U226 (fp) yrkande 17 framhålls att en ny profilenhet
inom Sida skall etableras på Gotland och motionärerna menar att det är
oacceptabelt att regionalpolitiska hänsyn får styra i biståndspolitiken.
I yrkande 19 understryks att om bistånd eventuellt skall bedrivas i
diktaturstater skall det kanaliseras genom enskilda organisationer. I
yrkande 20 välkomnar motionärerna att egeninsatsen för enskilda
organisationer i finansieringen av projekt i u-länder skall sänkas men kräver
att egeninsatsen helt tas bort när det gäller enskilda organisationers
demokratiprojekt i diktaturregimer.
I motion 2004/05:U278 (v) yrkande 3 framhålls att den utvärderingsenhet
som presenterades i budgetpropositionen får mandat att ge förslag om
hur politiken kan förbättras och att den får ett tydligt mandat att
verka självständigt från regeringsmakten.
I motion 2004/05:U307 (m) yrkande 11 framhålls att korruption orsakar
stora svårigheter vid val av länder att arbeta i men att det måste vara
nolltolerans när det gäller inblandning i korruption i samband med
svenskt bistånd. Vidare understryks vikten av att noggrann utvärdering
ger kunskap om hur svenskt bistånd kan effektiviseras och förbättras
(yrkande 12). I yrkande 16 framhålls att utformningen av biståndet bör
ske i u-landsmiljö och svenska insatser bör i högre utsträckning fokusera
på kvalitet och resultat (yrkande 17).
I motion 2004/05:U331 (kd) yrkande 10 framhålls att för samordning och
samstämmighet inom det civila samhället krävs att ett medborgarforum
inrättas för utbyte av kunskap och erfarenheter på nationell nivå. Ett
sådant nationellt forum borde ingå i en större global organisation där
det civila samhället representeras i expert/specialistgrupper med
rådgivande funktion för de stora multilaterala organisationerna.
I motion 2004/05:U337 (mp, fp, v, c) yrkande 4 framhålls att en
grundförutsättning för att Sveriges utrikespolitik skall kunna ha ett tydligt
HBT-perspektiv är att anställda inom Sida och utrikesförvaltningen har
en grundläggande kompetens i frågor som rör homosexuellas, bisexuellas
och transpersoners mänskliga rättigheter.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att ett generöst och högkvalitativt bistånd till
utvecklingsländerna är nödvändigt och önskvärt, liksom att den samlade
utvecklingspolitiken samverkar till att nå de nya målen. Olika
uppföljningsinsatser skall säkerställa detta. Alltfler uppgifter och beslut
har under senare år delegerats och en stor del av såväl planering, analys,
genomförande som uppföljning sker vid ambassader och fältkontor. En
ökad fältorientering har också blivit allt angelägnare i takt med att
partnerländernas eget ansvar och ägarskap över den egna utvecklingen
har ökat. Under de senaste åren har kraven ökat på att samarbetsländerna
måste ta ett tydligare ansvar för samhällsutvecklingen. För att
utvecklingssamarbetet skall fungera bra krävs att det finns ett aktivt
ägarskap i samarbetsländerna, och en huvuduppgift för biståndet har varit
att bygga upp kunskap och institutioner i dessa. Utskottet understryker
vikten av att denna utveckling fortsätter.
Utskottet kan konstatera att ett stort antal samarbetsländer har utarbetat
egna fattigdomsstrategier. De bildar en utgångspunkt för såväl landsamarbete
som givarsamordning. I samtliga regioner medverkar Sida aktivt i
harmoniserings- och givarsamordningsinitiativ på landnivå och detta är
centrala instrument för Sidas verksamhet. I flertalet regioner ökar
inriktningen på sektorsprogramstöd, stöd till finansiell styrning och
budgetstöd och i samtliga regioner är hiv/aids och korruption fortsatt
allvarliga problem och föremål för särskild prioritering.
Utskottet menar att samordningen av utvecklingssamarbetet fungerar bäst
när den sker på plats under ledning av landet självt. Ofta görs detta
genom en övergång från projektstöd till mer generellt stöd till sektorer
och program när politisk vilja och nationella planer finns för verksamheten,
liksom kapacitet att genomföra dem. Sverige har utökat sitt programstöd
i länder som har sådana förutsättningar. Det gäller både budgetstöd och
sektorsprogramstöd inom framför allt utbildnings- och hälsosektorn.
Näringsliv och kommuner har viktiga roller att spela och är också de
exempel på aktörer som spelar en stor roll för den svenska politiken
för global utveckling. Samarbetet mellan dessa aktörer och deras
motsvarigheter i utvecklingsländerna skall stärkas. Det gäller inte minst
enskilda organisationer, vars roll för främjandet av utvecklingen av
ett livskraftigt och demokratiskt samhälle inte kan överskattas. Enskilda
organisationer och det civila samhället har en viktig del i utformandet
av samarbetsstrategierna mellan Sverige och olika länder. Det pågår nu
en översyn av formerna för strategiarbetet. En viktig målsättning är
just att stärka möjligheterna till samråd mellan olika aktörer både i
Sverige och i utvecklingsländerna. Utskottet framhåller att det s.k.
projektbidraget är en av grundvalarna i samarbetet med de svenska
enskilda organisationerna. Det innebär att organisationerna själva driver
och genomför en verksamhet som Sida ger bidrag till. Målsättningen är
att genom stöd till enskilda organisationers utvecklingssamarbete främja
utveckling av ett livskraftigt och demokratiskt civilt samhälle och
stärka de lokala samarbetsorganisationerna. Detta görs genom att den
svenska organisationen betonar kunskapsuppbyggnad och kompetensutveckling
hos sina lokala samarbetspartner. Utskottet har erfarit att huvudregeln
för närvarande är att organisationen står för minst 20 % av det totala
beloppet som egeninsats för ett projekt eller program men att regeringen
avser sänka egeninsatsen till 10 %. Graden av effektivitet i förhållande
till andra former av bistånd kan variera från fall till fall. Avgörande
för de svenska insatserna och därmed för Sidas stöd är att mottagarländernas
prioriteringar skall vara styrande.
Som framgår av propositionen kommer en ny Sidaenhet att förläggas till
Gotland. Liksom Sida i övrigt finansieras den över anslaget 8:2 inom
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Verksamheten vid enheten, som
däremot finansieras över utgiftsområde 5 Internationell samverkan, kommer
att ha en tonvikt på ett fördjupat samarbete mellan Sverige och EU:s
nya medlemsländer i Östersjöområdet. Samarbetet skall utformas på ett
sådant sätt att det är till ömsesidig nytta för både svenska och regionala
partner. Utrikesdepartementet har beslutat att genomföra en intern
utredning som skall lämna förslag på geografisk avgränsning av enhetens
verksamheter samt på hur Sidaenheten och det kommande Östersjöcentrum
kan samverka med varandra. Utredningen skall vara färdig senast den 30
november 2004.
Utskottet vill understryka att alla individer skall kunna åtnjuta sina
rättigheter oavsett sexuell läggning. I vissa länder där motståndet är
starkt vad avser homo- och bisexuellas och transpersoners rättigheter
är detta ännu kontroversiella frågor. Detta får dock inte hindra Sverige
att på lämpligt sätt driva dessa frågor bilateralt och multilateralt,
t.ex. i FN:s kommission för mänskliga rättigheter och i Europarådet och
som en del av MR-dialogen med svenska samarbetsländer. Utskottet har
inhämtat att Utrikesdepartementet har påbörjat en studie om HBT-frågor
i svensk utvecklingspolitik och svenskt utvecklingssamarbete.
Utskottet välkomnar även propositionens förslag om ett nytt institut
för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete. Diskussion om
innehållet och i någon mån formen för dialogen regering-aktörer inom
ett "medborgarforum" har inletts under våren 2004. Önskemål har hittills
uttryckts om att "medborgarforum" skall främja samhällsdialogen, skapa
debatt, främja samverkan och samarbete mellan olika aktörer, bidra till
erfarenhetsutbyte och ömsesidigt lärande samt spela en viktig roll i
diskussionen om målkonflikter och den årliga resultatskrivelsen.
Biståndsministern kommer i slutet av november att i ett större sammanhang
introducera "medborgarforum". Detta kommer att ske med deltagande från
näringslivet, fackföreningar, universitet, kommuner, enskilda organisationer,
myndigheter, riksdagen och Regeringskansliet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2004/05:U226 (fp)
yrkandena 17, 19 och 20, 2004/05:U278 (v) yrkande 3, 2004/05:U307 (m)
yrkandena 11, 12, 16 och 17, 2004/05:U331 (kd) yrkande 10 samt 2004/05:U337
(mp, fp, v, c) yrkande 4.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Anslagen för 2005 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd m.m.
, punkt 1 (c)
av Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen anvisar, med de anslagsvillkor som utskottet angivit, för
budgetåret 2005 anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd i
enlighet med Centerpartiets förslag i tabell i bilaga 2 till betänkandet.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1, volym 4, utgiftsområde
7 Internationellt bistånd, punkterna 1 och 7 samt motion 2004/05:U321
yrkandena 1 och 2 samt avslår proposition 2004/05:1, volym 4, utgiftsområde
7 Internationellt bistånd, punkt 5 samt motionerna 2004/05:U283 yrkande
15, 2004/05:U293, 2004/05:U307 yrkande 18, 2004/05:U331 yrkandena 38,
40 och 41 samt 2004/05:U339 yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande
Centerpartiet har förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken än den regeringen och dess stödpartier föreslår.
För utgiftsområde 7 Internationellt bistånd har Centerpartiet föreslagit
en ändrad fördelning av anslagen jämfört med regeringen och dess
stödpartier. Genom riksdagens beslut den 24 november 2004 med anledning av
betänkande 2004/05:FiU1, vari behandlas budgetpropositionens förslag
till utgiftsram för bl.a. utgiftsområde 7, skall summan av de till
utgiftsområdet hörande utgifterna högst uppgå till 22 417 678 kr. Anslagen
inom varje utgiftsområde skall därtill fastställas genom ett särskilt
riksdagsbeslut. Utrikesutskottet lägger i detta betänkande fram förslag
beträffande anslagsfördelningen inom utgiftsområde 7. Med anledning av
Centerpartiets förslag till ändrad fördelning på anslagen inom utgiftsområdet
(se tabell i bilaga 2 till betänkandet) vill Centerpartiet lyfta fram
följande:
Centerpartiet menar att det är av största vikt att de medel som anslås
till svensk biståndsverksamhet används på rätt sätt. Riksrevisionen har
kritiserat regeringens styrning och uppföljning av utvecklingsbiståndet.
Sida har de senaste åren genomfört en tydlig expansion av sin fältverksamhet.
Detta är helt i linje med tidigare krav från Centerpartiet. Samtidigt
medför denna expansion att det finns risk för att viss typ av kompetens
inte räcker till för att klara alla arbetsuppgifter. Tills Sida har
fått ordning på hur biståndsanslagen används bör ingen ökning av anslaget
ske.
Centerpartiet har sedan 2003 avsatt anslag för miljöbistånd. Så görs
även i år då Centerpartiet valt att föreslå ett nytt anslag för
miljöbistånd inom ramen för utgiftsområde 7, för att på detta sätt renodla
biståndsverksamheten. För 2005 anslås 300 miljoner kronor för miljöbistånd.
En hållbar utveckling förutsätter att de tre dimensionerna ekologisk,
ekonomisk och social hållbarhet ges utrymme och inte prioriteras bort
av kortsiktiga ekonomiska intressen. Ekonomisk och social utveckling
förutsätter hänsyn till miljön. Rent dricksvatten, sunda och säkra
livsmedel är en förutsättning för vår hälsa. Varje människa har rätt att
våga njuta av solen och att kunna äta den fisk som fångas. Därför måste
miljöbistånd in som en viktig del i biståndsverksamheten. För att Sida
skall klara av administrationen med biståndet, där miljöbistånd ingår
som en del, behövs en kompetenshöjning inom Sida. Centerpartiet vill
även att allt bistånd skall undergå en klimatpåverkande analys då svenskt
utvecklingsbistånd inte skall leda till klimatförsämringar.
Utskottets majoritet föreslår att en ny myndighet skall inrättas. Denna
skall utvärdera hur svenskt biståndsmedel används i förhållande till
utvecklingssamarbetets mål och syfte liksom effekter av de använda medlen.
Centerpartiet avslår förslaget om inrättande av en ny myndighet.
Utvärderingen av svenskt biståndsmedel kan och bör skötas dels internt
inom Sida, dels av UD och det naturliga granskningsorgan som Riksrevisorerna
utgör.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U321
yrkandena 1 och 2.

2. Ändringar i Sidas regleringsbrev, punkt 2 (fp)
av Cecilia Wigström (fp) och Gabriel Romanus (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U226
yrkande 13.
Ställningstagande
Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners grundläggande rättigheter
är mänskliga rättigheter. I en lång rad länder utsätts människor för
förföljelse, polistrakasserier, fängslanden, tortyr eller i värsta fall
dödsstraff på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet.
Därför behövs en internationell HBT-konvention för att försvara
HBT-personers grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Totalförbud mot homosexuella handlingar finns i ett stort antal länder,
främst i tredje världen, däribland i många tidigare brittiska kolonier
samt i de flesta muslimska länder. I andra länder finns organisationsförbud
för homosexuellas organisationer. Det händer också att regimer organiserar
kampanjer mot homosexualitet, ofta med delsyftet att misskreditera den
politiska oppositionen genom att förknippa den med levnadssätt som
betecknas som omoraliska (t.ex. Malaysia). Sverige ger bistånd till
utvecklingsländer där homosexuella, bisexuella och transpersoner har få
eller inga rättigheter. Den förekommande diskrimineringen av dessa
grupper bör successivt föras in i biståndsdialogen och om möjligt motverkas
genom val av nya projekt och att det i Sidas regleringsbrev även bör
tas hänsyn till situationen för HBT-personer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det i Sidas regleringsbrev bör tas hänsyn till situationen
för HBT-personer.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U226
yrkande 13.

3. Biståndets inriktning, punkt 3 (c)
av Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U219
yrkande 13 och avslår motionerna 2004/05:U255, 2004/05:U257 yrkande 2,
2004/05:U337 yrkande 1 och 2004/05:U339 yrkande 2.
Ställningstagande
Flyktingarna i världen blir glädjande nog färre. Enligt UNHCR minskade
antalet människor på flykt med 18 % under förra året till drygt 17
miljoner - den lägsta nivån på ett årtionde. Trenden har varit densamma
under många år. Minskningen har flera orsaker. Flyktingar som har velat
återvända har fått mer hjälp de senaste åren. UNHCR satsar mer på
hemtransporter, integrering, återuppbyggnad och att hjälpa återvändande
att skaffa arbeten och bostäder. Det är viktigt att omvärlden inte
minskar sitt stöd till UNHCR:s arbete så att den positiva trenden inte
vänds.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U219
yrkande 13.

4. Ökad insyn i beslutsprocesser, punkt 7 (m, fp, kd, c)
av Cecilia Wigström (fp), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m), Björn
Hamilton (m), Rosita Runegrund (kd), Gabriel Romanus (fp) och Annika
Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U249.

Ställningstagande
Informationen i budgetpropositionen för budgetåret 2005 visar brister
i redovisningen avseende användning av multilateralt bistånd. Detta
beskär riksdagens insyn i grunderna för multilateralt bistånd samtidigt
som det negativt påverkar riksdagens insyn i det svenska utvecklingssamarbetet
generellt sett. Dessutom innebär det att riksdagens ledamöter inom detta
område inte förväntas ha några synpunkter på hur det multilaterala
anslaget skall fördelas. Det gagnar inte heller de medborgare som har
intresse inom detta område. Bristerna är beklagliga och vi begär därmed
att regeringen i nästa års budgetproposition redovisar anslagen gällande
multilateralt bistånd på ett lika tydligt sätt som görs för övriga delar
ingående i utgiftsområde 7. Riksdagens uppgift att i efterhand följa
upp och utvärdera fattade beslut försvåras också högst påtagligt när
informationen vid beslutstillfället är bristfällig.
Denna ordning måste ifrågasättas. Inför kommande års budgetarbete måste
även de delar som innefattar multilateralt bistånd redovisas tydligt.

Vi
föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U249.

5.
Biståndsmålen, avbindningen av biståndet m.m., punkt 8 (m)
av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U307
yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:Fö271 yrkandena 1 och 3,
2003/04:Ju447 yrkande 11, 2004/05:U226 yrkandena 1, 3, 22 och 30, 2004/05:U258
yrkandena 1 och 2, 2004/05:U261 yrkande 4, 2004/05:U278 yrkande 2,
2004/05:U310 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U331 yrkandena 1, 3, 15, 23 och
39, 2004/05:U337 yrkande 2 och 2004/05:Sf266 yrkandena 25 och 26.

Ställningstagande
För att kunna bidra till att uppfylla FN:s millenniedeklaration om att
halvera fattigdomen till år 2015 bör den svenska politiken för global
utveckling bygga på ett samlat synsätt rörande de funktioner som olika
politikområden har. Denna deklaration innehåller åtaganden om fred,
säkerhet och avrustning, utveckling och fattigdomsbekämpning, miljöhänsyn,
mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning samt skydd
för särskilt utsatta och behandlar Afrikas speciella behov. Millenniemålen
består av åtta olika delmål och skall ses som ett steg på vägen till
att helt utrota fattigdomen i världen.
Biståndet måste i ökad utsträckning fokuseras på åtgärder som verkligen
utrotar fattigdomen på allvar. Arbete med bistånd, gällande strategi
och ledning, måste i större utsträckning vara mer framåtsyftande.
Millenniemålen kan vara vägledande i detta arbete. Sveriges politik för
global utveckling skall därutöver bidra till att främja respekten för
mänskliga rättigheter och demokrati. Sverige skall ta initiativ till en
total skuldavskrivning år 2005 för högt skuldsatta låginkomstländer,
varav huvuddelen finns i Afrika. Den skall kombineras med fyra villkor:
ej ny upplåning, ej leda till korruption och vanstyre, ej användas för
krig och komma de fattiga till godo.
Ett system för att garantera de mänskliga rättigheterna och demokrati
måste byggas upp. Europarådet kan tjäna som ett föredöme och EU måste
ge stöd till detta.
Från moderat håll menar vi att en verklig global utveckling kan nås
genom att man anlägger ett globalt perspektiv på utveckling i sin helhet.
Vi menar därför att det svenska biståndet här och nu framför allt måste
inriktas på följande akuta huvudproblem:
krigen och konflikterna som plågar en betydande del av Afrika
hiv/aids och andra allvarliga utbredda sjukdomar som förlamar
utvecklingsansträngningarna
den stora skuldbördan som ligger som ett ok över många länders ekonomier.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U307
yrkande 1.

6. Biståndsmålen, avbindningen av biståndet m.m., punkt 8 (kd)
av Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U331
yrkandena 1, 3, 15, 23 och 39 samt avslår motionerna 2002/03:Fö271
yrkandena 1 och 3, 2003/04:Ju447 yrkande 11, 2004/05:U226 yrkandena 1,
3, 22 och 30, 2004/05:U258 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U261 yrkande 4,
2004/05:U278 yrkande 2, 2004/05:U307 yrkande 1, 2004/05:U310 yrkandena
2 och 3, 2004/05:U337 yrkande 2 och 2004/05:Sf266 yrkandena 25 och 26.

Ställningstagande
De övergripande målen för det internationella biståndet måste inkludera
främjandet av mänskliga rättigheter, demokrati och fattigdomsbekämpning.
Kristdemokraterna vill särskilt framhålla de demokratiska rättigheterna
som mål i sig, men också som en förutsättning för en utveckling från
fattigdom till välfärd. För en rättvisare utveckling krävs också spridning,
fördjupning och respekt för de demokratiska principerna och de
grundläggande mänskliga rättigheterna. Politikerna i en demokrati måste stå
till svars för sina handlingar, vilket leder till bättre fördelning.
Skyddet av de mänskliga rättigheterna är därför en ofrånkomlig del av
biståndet.
Solidaritet är en av huvudprinciperna i kristdemokratisk ideologi. Ibland
uttrycks den i termer av att alla människor är ömsesidigt beroende av
varandra och att banden mellan människor inte är något som vi kan -
eller vill - klippa av. Vi har ett gemensamt ansvar för varandra och
för att trygga människovärdet för alla i hela världen. Denna vision om
att alla människor skall kunna åtnjuta mänskliga rättigheter engagerar
hundratusentals människor i vårt land att göra betydelsefulla insatser
för människor i de fattiga länderna. För kyrkor, folkrörelser, organisationer
och en mängd ideella föreningar är solidariteten med utsatta människor
en självklarhet. Den svenska utvecklingspolitiken har genomgått viktiga
förändringar de senaste åren. Två speciella perspektiv skall nu prägla
politiken: Den ena är de fattigas perspektiv på utveckling. De fattigas
behov, intressen och förutsättningar skall vara utgångspunkt i strävandena
för en rättvis och hållbar utveckling. Det andra perspektivet är
rättighetsperspektivet. Sveriges nya utvecklingspolitik vidgar också
fattigdomsbegreppet och lyfter fram att fattigdom inte bara handlar om
brist på fysiska resurser, utan också brist på makt, säkerhet och
möjligheter att välja i livet, något som Kristdemokraterna länge har verkat
för och välkomnar.
Ansträngningarna för att bekämpa fattigdomen skall främst göras för dem
som drabbas av den, men också därför att fattigdomen och bristen på
mänskliga rättigheter är ett globalt problem genom det hot som den utgör
för den allmänna tillväxten, välfärden, miljön och säkerheten på jorden.

För att inte förlora effektiviteten i utvecklingssamarbetet och biståndet
anser vi att Sverige inom ramen för det breddade synsättet ändå måste
fortsätta att prioritera ett antal samarbetsländer. En lämplig begränsning
är ca 20 länder, vilket bör ske inom en femårsperiod. Fördelen med
prioriterade länder är uppenbar i det att det ökar möjligheterna till
kontrollerade samarbetsformer, effektivare samarbete, bättre revision
och uppföljning. De länder som i så fall inte ingår i den prioriterade
skaran kan Sverige stödja inom ramen för internationellt samarbete. Ett
fortsatt system med programländer gör det också lättare att arbeta fram
tydliga strategier för när biståndet till ett land skall avslutas och
när samarbetet skall övergå i mer normala former av ekonomiskt och
politiskt samarbete.
Kristdemokraterna är för en successiv avbindning av biståndet. Vi vill
samtidigt betona vikten av flexibilitet för en sådan process. Obundet
bistånd och direkt budgetstöd skall inte ges till alla utan endast till
dem som uppvisar goda resultat och har en dokumenterat god vilja till
förändring. Det positiva med detta är att det ger fattiga länder en
möjlighet till ökat självstyre.
Enskilda organisationer bör därför användas i större utsträckning än i
dag i planeringen och genomförandet av nationella såväl som internationella
biståndsinsatser och i samråd kring landstrategier och möjligheterna
att bygga upp starka civila samhällen. I de fall där samarbete ingås
med demokratiskt tvivelaktiga regimer bör därför svenska biståndsinsatser
i första hand kanaliseras via och till enskilda icke-statliga organisationer.
Det är speciellt viktigt att stödja det civila samhället på lokal nivå.

Under behandlingen av regeringens proposition förra året underströk
riksdagen också behovet av att det klargörs var samordningsansvaret för
politiken skall ligga och att det säkerställs att uppkomna målkonflikter
hanteras på ett systematiskt och transparent sätt så att de uppsatta
målen verkligen blir de mål som prioriteras.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U331
yrkandena 1, 3, 15, 23 och 39.

7. Biståndsmålen, avbindningen av biståndet m.m., punkt 8 (v)
av Sermin Özürküt (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U258
yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna 2002/03:Fö271 yrkandena 1 och
3, 2003/04:Ju447 yrkande 11, 2004/05:U226 yrkandena 1, 3, 22 och 30,
2004/05:U261 yrkande 4, 2004/05:U278 yrkande 2, 2004/05:U307 yrkande 1,
2004/05:U310 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U331 yrkandena 1, 3, 15, 23
och 39, 2004/05:U337 yrkande 2 och 2004/05:Sf266 yrkandena 25 och 26.

Ställningstagande
Inte i något samhälle har kvinnor samma möjligheter som män. Därför
måste eliminerandet av skillnader mellan flickor och pojkar, kvinnor
och män ges högsta prioritet i all skolutveckling, både av kvantitativ
och kvalitativ art. Detta är ett måste för att leva upp till deklarationen
om mänskliga rättigheter, och det är också en nödvändighet för det
globala samhället. Att investera i flickors och kvinnors utbildning
understöder en utveckling med minskande fattigdom, bättre levnadsvillkor,
bättre hälsa och nutrition, sjunkande födelsetal och bättre utsikter
för framtida generationer. Dessa förhållanden gäller speciellt i länder
där skillnaderna i utbildningsmöjligheter för flickor och pojkar i dag
är stora. Vetskapen om detta borde få till följd att andelen biståndsmedel
som går till utbildning ökar, för genom utbildning, särskilt av flickor
och kvinnor, uppnås många eftersträvansvärda effekter.
Nästa år var det tänkt att skillnaderna mellan flickor och pojkar i
grundläggande utbildning skulle vara utplånade. Detta mål förband sig
det globala samhället vid år 2000 (World Education Forum i Dakar). Vid
det tillfället var 57 % av de 104 miljoner av världens barn som ej gick
i skolan flickor, och två tredjedelar av världens 860 miljoner analfabeter
var kvinnor. Men målet "lika tillgång till utbildning år 2005" är endast
ett delmål. Målet är att 2015 ha nått jämställdhet i utbildningen, och
då handlar det inte enbart om tillgång utan om kvalitet, resultat och
att utbildning skall vara lika lönsamt för kvinnor och män i ett livslångt
perspektiv.
Målet "en procent av BNI till bistånd" skall enligt budgetpropositionen
nås 2006. Hur stor andel av det svenska biståndet som i dag går till
utbildning är svårt att fastställa på grund av den tekniska utformningen
av biståndet, men det handlar om ca 8 %. I Norge har man beslutat att
utbildning skall utgöra 15 % av det totala biståndet redan 2005. Sverige
hör till de länder som bidrar mest till Education for all (EFA), och
det är bra. Vänsterpartiet föreslår därför att andelen av det svenska
biståndet som går till utbildning bör öka till 15 % av det totala
biståndet, samtidigt som kraven på kvalitet och könsperspektiv skärps.
Vidare är det i dag oklart hur många projekt som inkluderar en
köns/genusaspekt. Studier visar snarast att kön/genus i hög utsträckning
förblir en obearbetad fråga och att kunskaperna om kön och jämställdhet
är bristfälliga. En central fråga inkluderar kunskap om kön/genus i
lärarutbildningen världen över. Kraven på kvalitet och könsperspektiv
bör därför skärpas.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U258
yrkandena 1 och 2.

8. Biståndsmålen, avbindningen av biståndet m.m., punkt 8 (mp)
av Lotta Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U337
yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:Fö271 yrkandena 1 och 3,
2003/04:Ju447 yrkande 11, 2004/05:U226 yrkandena 1, 3, 22 och 30, 2004/05:U258
yrkandena 1 och 2, 2004/05:U261 yrkande 4, 2004/05:U278 yrkande 2,
2004/05:U307 yrkande 1, 2004/05:U310 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U331
yrkandena 1, 3, 15, 23 och 39 samt 2004/05:Sf266 yrkandena 25 och 26.

Ställningstagande
Vi anser att Sverige i samband med biståndsgivning skall ta upp en
diskussion med berört land kring mänskliga rättigheter, och då även
HBT-personers grundläggande rättigheter, i den anda som FN:s konvention
om de mänskliga rättigheterna står för. Sidas regleringsbrev bör ändras
i denna riktning så att man vid biståndsgivning, vid bedömningen av
MR-situationen i ett land, särskilt uppmärksammar situationen för
HBT-personer.
Utrikesutskottet uttalade i sitt betänkande 2003/04:UU3 följande:

Utskottet är av den bestämda uppfattningen att förtryck, diskriminering
eller bestraffning av människor på grund av deras sexuella läggning
strider mot mänskliga rättigheter. Skydd för privatliv och personlig
säkerhet samt förbud mot diskriminering på grund av bl.a. kön, social
härkomst eller ställning i övrigt finns stadgat i bl.a. FN:s allmänna
förklaring om de mänskliga rättigheterna och i den internationella
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. De principer
och värderingar som ligger till grund för dessa internationella instrument
genomsyrar också det svenska utvecklingssamarbetet. Inom svenskt
biståndssamarbete accepteras inte argument som hänvisar till kulturella,
religiösa eller liknande specifika förhållanden för att rättfärdiga
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Utskottet förutsätter att
regeringen på lämpligt sätt för vidare detta synsätt, och därför är
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida inte erforderlig.
Vi instämmer i detta uttalande, men problemet är att det inte räcker
med enbart uttalanden. Vår uppfattning är att man också i praktisk
handling måste kunna vara beredd att agera. Tyvärr saknar vi exempel på
detta.
Under 2003 kunde vi glädjande nog konstatera att Brasilien tog initiativ
till ett resolutionsförslag i FN:s kommission för främjande av mänskliga
rättigheter om förtrycket på grund av sexuell läggning, ett förslag som
tyvärr inte fullföljdes i nästa session. Det svenska stödet till Brasiliens
initiativ har varit halvhjärtat. Med tanke på utrikesutskottets uttalande
ovan är det mycket förvånande. En resolution och likaså en konvention
om HBT-personers mänskliga rättigheter skulle få en normerande effekt
på hela världssamfundet. Det är därför angeläget att Sverige driver
denna fråga.
Sverige tar varje år emot en rad statsbesök och andra officiella besök
från olika länder i världen. Människorättsfrågor uppmärksammas vid dessa
besök, men tyvärr kan vi inte notera samma intresse för HBT-personers
mänskliga rättigheter. Fortfarande finns ca 70 stater där homosexualitet
är kriminaliserat. I ännu fler länder är det accepterat att diskriminera
och förfölja HBT-personer. Sverige måste aktivt ta upp situationen för
HBT-personer inom den bilaterala dialogen i människorättsfrågor. Dessa
frågor kan självklart också tas upp i EU (gentemot tredje land),
Europarådet och OSSE.
I förhållande till EU:s ansökarländer måste Sverige bevaka att bedömningen
av människorättssituationen (i enlighet med Köpenhamnskriterierna) också
måste inkludera en bedömning av hur HBT-personers mänskliga rättigheter
respekteras.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U337
yrkande 2.

9. Ökat stöd till internationellt flyktingbistånd, punkt 9 (kd)
av Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U315
yrkande 6.
Ställningstagande
Det enorma antalet flyktingar som flyr undan krig, naturkatastrofer och
djupaste fattigdom har inte minskat under det senaste årtiondet. Den 1
januari 2003 befann sig enligt FN:s flyktingkommissariats (UNHCR)
beräkningar mer än 20 miljoner människor på flykt i världen. UNHCR menar
att alltfler flyktingar söker sina vägar till väst. Om inte omvärlden
tar tag i roten till de problem som tvingar människor att lämna sina
hemländer kommer detta att utvecklas till en ohållbar situation. Kritik
riktas även från UNHCR mot att världens regeringar väljer ut särskilda
flyktingområden beroende på strategiska intressen och officiella
påtryckningar. Krav måste också ställas på världens regeringar att uppfylla
de särskilda rättigheter som tillkommer människor med flyktingstatus.
De flyktingar som vill skall beredas möjlighet att återvända till sitt
hemland eller, om det handlar om internflyktingar, till sin hembygd. I
dessa fall måste säkerheten och skyddet för återvändande flyktingar
garanteras.
Kristdemokraterna anser att de minskade bidragen till UNHCR från
medlemsländerna utgör ett stort problem, vilket tvingar UNHCR att stänga
kontor och lägga ned flyktingläger runt om i världen. Sverige måste
arbeta för att ändra EU:s hårda flyktingpolitik, att öka viljan att
hjälpa flyktingar i nöd, liksom att öka bidragen till internationella
hjälporganisationer.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U315
yrkande 6.

10. Bistånd till kvinnor, punkt 10 (kd)
av Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U306
yrkande 10.
Ställningstagande
Kristdemokraterna anser att EU:s medlemsländer måste avsätta mer resurser
för att bekämpa fattigdom. EU måste gå i täten globalt för en kraftfull
ökning av biståndet. I dag är det enbart några få EU-medlemmar som har
nått målet 0,7 % av BNI till utvecklingsbiståndet. Det är otillräckligt.
Kristdemokraterna har länge krävt att svenskt bistånd i ökad grad skall
riktas till kvinnor i mottagarländerna.
Människohandeln för sexuella ändamål är ett sammansatt problem. I de
länder där rekryteringen sker, s.k. ursprungsländer, råder ofta fattigdom,
arbetslöshet och olika former av ojämlikhet såsom kvinnoförtryck och
rasism. I de länder som offren transporteras till, s.k. destinationsländer,
finns en efterfrågan, vanligtvis från män, på kvinnor och barn att
utnyttja för sexuella ändamål. Dessa beklagliga omständigheter utnyttjas
sedan av kriminella nätverk som vill tjäna stora pengar med så små risker
som möjligt. De åtgärder som har vidtagits för att hindra människohandeln
har varit otillräckliga. Mot den bakgrunden kräver Kristdemokraterna
att kampen mot människohandeln skall ha högsta prioritet för Sverige
och EU. För att stoppa den smutsiga, olagliga och förnedrande sexslavhandeln
krävs det snara och kraftfulla åtgärder på flera nivåer.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U306
yrkande 10.

11. Ökning av de hiv/aidsrelaterade insatserna i biståndsbudgeten, punkt
11 (kd)
av Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U333
yrkandena 10 och 11.
Ställningstagande
Aidshotet är globalt och kommer att kräva globala lösningar med stora
ekonomiska uppoffringar som följd. Den globala fond för bekämpningen av
hiv/aids, tbc och malaria som bildades av ett antal intresserade länder
2002 spelar en viktig roll i den internationella kampen mot hiv/aids.
Som vår motion visat går det att finna vägar att bekämpa hiv, om viljan
och resurserna finns. Men arbetet med att bekämpa aidsepidemin är
dessvärre kraftigt underfinansierat. Knappt 5 miljarder dollar satsades
totalt sett under 2003, men mer än dubbelt så mycket krävs för att
bekämpa sjukdomen i utvecklingsländerna. År 2005 krävs 12 miljarder dollar
och 2007 krävs 20 miljarder dollar, enligt UNAIDS.
Att få fram detta kapital kräver satsningar som ligger utöver det som
nu planeras av regeringarna runt om i världen. Därmed kommer det också
att kräva ett starkt ledarskap att prioritera kampen mot aids med
kraftfulla ekonomiska medel. Mot bakgrund av detta anser Kristdemokraterna
att Sverige tydligare bör ta sitt ansvar och låta de hiv/aids-relaterade
resurserna utgöra en större del av den svenska utvecklings- och
biståndsbudgeten. Vi vill att målet skall vara att avsätta 10 % av hela
biståndsanslaget till arbetet med reproduktiv hälsa, inklusive
hiv/aids-prevention. Men vi anser också att läget är så akut att anslag för
hiv/aids-bekämpning utöver regeringens ordinarie budget är nödvändigt,
vilket vi föreslår i vårt budgetalternativ.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U333
yrkandena 10 och 11.

12. Stöd till humanitär minhantering, punkt 12 (mp)
av Lotta Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Fö241
yrkande 1.
Ställningstagande
Redan 1994 föreslog Sverige, som första land, att det skulle införas
ett internationellt förbud mot personminor. En omfattande kampanj från
ICBL (International Campaign to Ban Landmines) ledde till att ett sådant
avtal kunde undertecknas i december 1997.
Sidas stöd till humanitär minhantering var sammantaget under 1990-talet
502 miljoner kronor, vilket gjorde Sverige till den då tredje största
givaren i världen. Humanitär minhantering omfattar utöver minröjning
kartläggning och utmärkning, även åtgärder för att befrämja truppminförbudet,
förstöring av existerande minlager, stöd till minoffer och minriskutbildning.

Sidas utbetalningar till stöd för humanitär minröjning minskade betydligt
under 2002 till 64,8 miljoner kronor. Det kan jämföras med nivåerna
under föregående år: 95,6 miljoner kronor (1998), 75,3 miljoner kronor
(1999), 107,9 miljoner kronor (2000) och 95,9 miljoner kronor
(2001).
Räddningsverkets kommande insatser för att leda och kvalitetssäkra
minröjningsinsatser på fältet kommer att kräva utökade resurser, delvis
finansierade av Sida. Dessa insatser kommer att planeras och genomföras
i tätt samarbete med Sida, vilket borgar för väl använda biståndspengar.
Regeringen konstaterade hösten 2001 att det svenska stödet har fluktuerat
under åren och att någon minskning inte planeras. Under 2002 genomfördes
en kraftig sänkning, som också uppmärksammades i Landmine Monitor.
Under 2001 minskade världens samlade ekonomiska stöd till minröjning,
men under 2002 ökade anslagen med 30 %. Landmine Monitor 2003 noterar
dock att stödet till minröjning minskade från fyra av de största
bidragsgivarna, däribland Sverige (en minskning med 2,6 miljoner dollar).

Enligt Landmine Monitor behövs en ökning av det ekonomiska stödet. Stödet
behövs både för själva arbetet med att röja minor och för att utveckla
nya system för att finna minfälten och röja minorna. Sverige har goda
förutsättningar beträffande båda dessa områden, och det är viktigt att
Sverige och Sida inte minskar utan snarare ökar sitt stöd för
minröjningsinsatser.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:Fö241
yrkande 1.

13. Sveriges medlemskap i IOM, punkt 13 (v, mp)
av Lotta Hedström (mp) och Sermin Özürküt (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf266
yrkande 4.
Ställningstagande
IOM (The International Organization for Migration) grundades 1951 på
initiativ av USA. Organisationen, vars namn först var Inter-Governmental
Committee on Migration in Europe, har i motsats till FN:s flyktingkommissariat
(UNHCR) inte sin grund i internationell rätt och internationella
överenskommelser, utan är en medlemsorganisation. Det innebär att den inte
har något demokratiskt organ utan enbart svarar inför medlemsstaterna.
Sedan 1989 har organisationen förvandlats till en transnationell
organisation för global styrning av migration utifrån ekonomiska utgångspunkter.

IOM har nu 19 regionala kontor och över 100 fältkontor. Organisationen
är verksam i hela världen. Bara under år 2000 bidrog IOM till att 450 000
människor migrerade. För detta ändamål har man förhandlat fram rabatter
på biljettpriserna på 60 % med många flygbolag. IOM bedriver på detta
sätt en lönande affärsverksamhet och har kallats "världens största
människosmugglare".
Genom Sveriges medlemskap i IOM utför organisationen transporter av
kvotflyktingar till Sverige, men också transporter av s.k. frivilliga
återvändande. Ett exempel gäller verkställighet av avvisningar till den
autonoma zonen i norra Irak, som genomfördes före kriget. Ett stort
projekt som Sverige stöder gäller människohandel på västra Balkan. Ett
sådant projekt är naturligtvis oerhört känsligt. Risken är ju stor att
genuina flyktingar hindras från att fly om det genomförs med personal
som saknar tillräckliga kunskaper om internationell rätt.
Human Rights Watch, International Catholic Migration Committee och World
Council of Churches har givit uttryck för sin oro över IOM:s aktiva
deltagande i arbetet att borda och stoppa fartyg med asylsökande som
passagerare, ofta i situationer där FN:s flyktingkommissariat inte är
närvarande. Organisationerna framhåller att IOM varken har mandat eller
expertis för att identifiera och ge skydd åt dem som är i behov av
internationellt skydd. Det finns inte tillräckliga garantier för att
flyktingar i behov av skydd skall kunna få kontakt med flyktingkommissariatet
eller tillgång till en godtagbar asylprocedur.
IOM har organiserat återvändande till Afghanistan som tveklöst ägt rum
för tidigt med hänsyn till förhållandena både från säkerhetssynpunkt
och vad beträffar den materiella situationen. Också beträffande tidigare
återvändande till norra Irak har IOM agerat på ett icke försvarbart
sätt. IOM har vid dessa tillfällen agerat bakom UNHCR:s rygg. UNHCR,
som är den FN-institution som skall vaka över att flyktingars skydd
garanteras, har först i efterhand fått information om dessa IOM-projekt.

Jesuit Refugee Service (JRS) har riktat stark kritik mot IOM för
organisationens sätt att behandla de 2,5 miljonerna burmesiska migrerande
arbetstagarna i Thailand. IOM har redan medverkat till ett
registreringsförfarande som lett till en månatlig deportering av upp till 66 000
personer, något som orsakat kritik från MR-organisationer. JRC pekar på
att IOM inte bryr sig om vad som händer med de återvändande så snart de
passerat gränsen.
Amnesty International och Human Rights Watch anser att IOM inte borde
tillhandahålla ett alternativ för stater som vill undvika sina förpliktelser
beträffande mänskliga rättigheter. Human Rights Watch har i en rapport
publicerad 2002 riktat utomordentligt hård kritik mot Australiens
regering för att man hindrar asylsökande att nå landets territorium för
att där söka asyl. I strid med internationell rätt har Australiens
regering hindrat fartyg med asylsökande ombord att vända och gå till
Indonesien eller andra stater där inget effektivt skydd ges till flyktingar.
Human Rights Watch uppmanar med anledning av detta IOM att upphöra med
sin administration och förvaltning av läger som Nauru och Manus Island,
Papua Nya Guinea. Human Rights Watch kräver också att IOM i fortsättningen
skall avstå från att göra inbrytningar i FN:s flyktingkommissariats
mandat. Human Rights Watch gav IOM ytterligare ett antal rekommendationer
för att uppnå acceptabla förhållanden i organisationens verksamhet.
IOM strävar efter att upptäcka och kartlägga migrationsvägar och
migrationsmönster för att ge råd till regeringar och träna
gränsbevakningsstyrkor
i användandet av ny teknologi. IOM ansvarar för pilotprojekt för att
bistå EU:s grannländer att anpassa sig till EU:s krav. Organisationen
har arrangerat resor till gränsen mellan USA och Mexiko för ukrainska
immigrationstjänstemän för att de skulle lära sig om stängsel, löpgravar
och avancerad teknisk utrustning för att fånga "illegala" invandrare.
Ofta beskriver IOM syftet med sina projekt vara att stoppa trafficking
av kvinnor, men huvudsyftet är att hindra migration till väst.
IOM påstår sig endast medverka till frivilligt återvändande, men ofta
är detta återvändande bara skenbart frivilligt eftersom asylsökande som
fått avslag berövats allt stöd och i sin nöd är tillräckligt desperata
för att underteckna en överenskommelse om återvändande. Norra Irak,
Kosovo, Angola, Afghanistan, Sierra Leone - listan över destinationsländer
väcker tvivel om frivilligheten i återvändandet.
Human Rights Watch gjorde ett 18-sidigt skriftligt uttalande inför IOM:s
rådsmöte den 18-21 november 2003. Man tog bl.a. upp det förhållandet
att organisationen hävdar att dess återvändandearbete grundas på säkerhet
och värdighet och enbart på frivillighet, men att det saknas både externa
och interna mekanismer för utvärdering av om det sker under omänskliga
förhållanden eller tvång eller om förhållandena i vissa länder verkligen
är tillräckligt säkra för att tillåta återvändande. Human Rights Watch
pekar på exempel där IOM organiserat återvändande trots att förhållandena
i destinationslandet inte var säkra. Man tar också upp oroande rapporter
om irakiska asylsökande som fått avslag på sina ansökningar och sedan
skrivit på "frivilliga" överenskommelser med IOM att återvända eftersom
de inte haft något annat val. Från Jordanien hade organisationen
dokumentation om hur IOM skickat stora grupper flyktingar från Somalia och
Sudan som levt i Irak till deras hemländer inom 72 timmar från det att
de ankommit till Jordanien, detta trots att det förelegat stor risk för
att de skulle utsättas för förföljelse i hemlandet.
I Belgien har det blivit känt att asylsökande som fått avslag på sin
ansökan ställts inför valet att återvända "frivilligt" i IOM:s regi
eller att återvändandet verkställs tvångsvis med poliseskort.
Human Rights Watch underströk i rapporten sin fortsatta oro över att
IOM medverkar i Australiens "Pacific solution" för att bekämpa "illegal"
invandring. IOM administrerar läger där de asylsökande hålls godtyckligt
frihetsberövade utan möjlighet till överklagande eller advokathjälp.
Human Rights Watch hänvisade även till den mycket kritiska utvärdering
Sida gjort av IOM:s verksamhet med återvändande för traffickingoffer
till västra Balkan.
Även Amnesty International gjorde ett skriftligt uttalande inför rådsmötet
där organisationen gav uttryck för oro över IOM:s negativa inverkan på
flyktingars rättigheter. Mot bakgrund av dessa synnerligen allvarliga
och bestående missförhållanden i IOM:s verksamhet bör Sverige avsluta
sitt medlemskap i organisationen.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:Sf266
yrkande 4.

14. Politikens inriktning, punkt 14 (m)
av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U322
yrkande 19 och 2004/05:U307 yrkande 13 och avslår motionerna 2002/03:U313
yrkande 16, 2004/05:U219 yrkandena 4-6, 2004/05:U253 yrkandena 1 och 2,
2004/05:U261 yrkande 7, 2004/05:U290 yrkande 1, 2004/05:U302 yrkandena
1 och 6, 2004/05:U308 yrkandena 13 och 14, 2004/05:U331 yrkandena 11,
16 och 21 samt 2004/05:A352 yrkande 7.
Ställningstagande
Biståndssamarbetet de senaste 30 40 åren har inte varit så framgångsrikt
i flera av Afrikas låginkomstländer. Mycket bistånd under lång tid har
inte lett till snabba framsteg, ibland t.o.m. till tillbakagång. Därför
behövs en nystart för att snabbt bryta den onda cirkeln så att
fattigdomsutrotningen kan påbörjas.
Sverige måste fokusera på erfarenheter från länder som har lyckats med
en snabb utveckling. Även en tidigare kraftigt vanstyrd ekonomi kan,
genom en målmedveten politikförändring, få till stånd en utveckling
bort från hunger till snabb ekonomisk tillväxt. En konsekvent
kompetensuppbyggnad med medverkan från länder som Vietnam, Sydkorea och Taiwan
och mer framgångsrika afrikanska länder kan tillföra nya infallsvinklar
för att framgångsrikt angripa fattigdomsproblemen.
Flera utvecklingsenheter bör upprättas i ett låginkomstland i södra
Afrika. Bistånd måste utformas i den miljö där det skall verka, inte i
Sverige.
Vi anser att målet för svenskt bistånd skall vara en snabb fattigdomsutrotning
genom uthållig snabb tillväxt. Biståndet skall vara resultatinriktat
och bör främst inriktas på kunskapsöverföring samt stöd till rättsstaten,
demokratin, grundläggande utbildning och hälsovård. Vad som krävs är
en kortvarig, intensiv och bred igångsättning av egna utvecklingsansträngningar
genom ett kraftfullt initialt bistånd som skall ge en god start, men
som trappas ned inom en bestämd tid.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motionerna
2002/03:U322 yrkande 19 samt 2004/05:U307 yrkande 13.

15. Politikens inriktning, punkt 14 (kd, c)
av Rosita Runegrund (kd) och Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U302
yrkandena 1 och 6 samt 2004/05:U331 yrkandena 11, 16 och 21 samt avslår
motionerna 2002/03:U313 yrkande 16, 2002/03:U322 yrkande 19, 2004/05:U219
yrkandena 4-6, 2004/05:U253 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U261 yrkande 7,
2004/05:U290 yrkande 1, 2004/05:U307 yrkande 13, 2004/05:U308 yrkandena
13 och 14 samt 2004/05:A352 yrkande 7.
Ställningstagande

Att uppnå de huvudsakliga målen från millenniedeklarationen 2000 - som
i första hand handlar om att halvera andelen extremt fattiga till år
2015 - är för Kristdemokraterna ett absolut krav. Som det nu ser ut
kommer målet för Afrika söder om Sahara att vara uppnått först år 2147.
Därför kommer UNDP i en rapport från 2003 i stället med förslaget om
utförandet av ett s.k. millenniekontrakt - en handlingsplan som
huvudsakligen inriktar sig på de topp- och högprioriterade länderna - de
som är i störst behov av hjälp och stöd. Att begränsa den akuta hjälpen
till de mest utsatta är helt i linje med Kristdemokraternas egen strategi
för utvecklingspolitiken. Kristdemokraterna har presenterat ett liknande
förslag, nämligen att begränsa antalet samarbetsländer för att effektivisera
utvecklings- och biståndspolitiken. Grundtanken är densamma som hos
UNDP - nämligen att de mest utsatta och fattigaste länderna måste bli
föremål för snabb och omfattande uppmärksamhet och påföljande radikala
åtgärder.
Biståndet bör bidra till att stärka jordbruket och de lokala företagens
överlevnad. Ökade utländska investeringar och större handelsutbyte kan
bidra till en positiv utveckling för Afrika, men särskild hänsyn skall
tas för att inte utsätta miljön för alltför stora påfrestningar, och
särskilda insatser måste göras för att säkerställa att befolkningarna
får ta del av utvecklingen. På många håll i Afrika i dag försvinner
oacceptabelt stora delar av de fattiga jordbrukarnas inkomster in i de
korrupta afrikanska regimernas skattkista, och det krävs därför ökade
insatser till skydd för de afrikanska jordbrukarnas möjlighet att behålla
sina förvärvade inkomster. Den utbredda statskorruptionen måste bekämpas
och ökat stöd bör gå till utvecklandet av självständiga bondeorganisationer
och utvecklingen av lokala och regionala marknader.
Att utöka stödet för att säkerställa globala nyttigheter ser vi som ett
mycket positivt inslag i Sveriges utvecklingspolitik. Detta skall Sverige
eftersträva även inom EU. Sverige måste också agera för att skapa bättre
fungerande internationella regelverk och standarder för dessa nyttigheter.
Globalt och regionalt samarbete främst på miljö- och hälsoområdena är
av stor vikt. Eftersom begreppet gemensamma globala nyttigheter innefattar
så många olika områden (en god miljö, finansiell stabilitet, frånvaro
av internationell terrorism, begränsning av smittsamma sjukdomar etc.)
ser Kristdemokraterna det som önskvärt att man från svensk sida, i
stället för att beröra samtliga av dessa gemensamma nyttigheter, fokuserar
arbetet på ett begränsat antal av dessa för vilka man aktivt arbetar.
Vi menar att några av de prioriterade områdena bör vara kampen för en
effektivisering av energi- och materialhantering inom ramen för en
hållbar utveckling, klimatfrågan, försörjningen av rent vatten, kampen
mot hiv/aids och förebyggandet av väpnade konflikter. Här bör även övriga
aktörer inom t.ex. det svenska näringslivet kunna kopplas in.
För att bedriva en effektiv fattigdomsbekämpning krävs det att insatser
framför allt riktas mot kvinnor och barn. Deras fattigdom är till stora
delar strukturell. Kvinnor saknar ofta ekonomiska tillgångar, egendom,
makt, utbildning, sjukvård och är utsatta för våld och diskriminering
på grund av sitt kön. Därför anser Kristdemokraterna att svenskt bistånd
i ökad grad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna.
Vanligtvis utestängs kvinnor från beslutande församlingar på diverse
politiska nivåer. Detta är en trend som måste brytas. Kvinnors direkta
deltagande och inflytande är nödvändigt för att skapa ett djupare,
bredare och stabilare folkstyre och för att bidra till en mer effektiv
och positiv utveckling av länder. Dessutom behövs jordbruksreformer som
ger kvinnor en mer säker tillgång till mark. I framför allt Afrika söder
om Sahara är det främst kvinnor som producerar mat, och ändå är kvinnor
den del av befolkningen som har minst tillgång till marken.
En viktig del av fattigdomsbekämpningen globalt är det ökade inslaget
av direkt IT-bistånd. Tillgång till IT och telekommunikation i fattiga
byar och exempelvis distansutbildning med hjälp av IT-tekniken kan
kraftigt förbättra möjligheterna till ekonomisk och social utveckling,
vilket ett flertal pilotprojekt bekräftat. Den digitala revolutionen
har gett världen nya och bättre kommunikationssystem, men även helt nya
produktions- och utvecklingsmöjligheter. I dag finns det 500 miljoner
IT-användare i världen och ökningen går allt snabbare. Men majoriteten
av världens fattiga står fortfarande helt vid sidan av den nya tekniken.
Västvärlden har därför ett stort ansvar för att IT-revolutionen inte
skapar nya klyftor. Med undantag av några få stora internationella
organisationer har biståndsgivarna varit förvånansvärt långsamma med att
tillvarata de möjligheter som IT-revolutionen ger de fattigaste länderna.

Kristdemokraterna anser därför att regeringen skall ingå partnerskap
med privata företag om att utarbeta strategier för att öka IT-investeringarna
i de fattigaste länderna. Sida bör söka samarbete med andra länder, t.
ex. inom EU, för att gemensamt rikta insatserna och investeringarna.
Ett IT-perspektiv bör integreras i samtliga utvecklingsstrategier och
program.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motionerna
2004/05:U302 yrkandena 1 och 6 och 2004/05:U331 yrkandena 11, 16 och 21.

16. Politikens inriktning, punkt 14 (mp)
av Lotta Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U253
yrkande 2, 2004/05:U261 yrkande 7 och 2004/05:U302 yrkande 6 och avslår
motionerna 2002/03:U313 yrkande 16, 2002/03:U322 yrkande 19, 2004/05:U219
yrkandena 4-6, 2004/05:U253 yrkande 1, 2004/05:U290 yrkande 1, 2004/05:U302
yrkande 1, 2004/05:U307 yrkande 13, 2004/05:U308 yrkandena 13 och 14,
2004/05:U331 yrkandena 11, 16 och 21 samt 2004/05:A352 yrkande 7.

Ställningstagande
Möjligheten att uppfylla millenniemålen bör vara vägledande för svensk
politik i långivningshänseende, i biståndsgivning och i den samlade
hanteringen av den globala utvecklingspolitiken.
Enligt inrapporteringen av millenniemålsarbetet kommer fattigdoms- och
hungermålen, de första av de åtta målen, inte att uppnås om inte radikala
och synkroniserade förändringar genomförs i politik på många områden.
Mat är en mänsklig rättighet som finns uttryckt i de flesta stora
FN-konventioner om mänskliga rättigheter, bl.a. i barnkonventionen och i
ESK-konventionen, konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella
mänskliga rättigheterna. Kommittén för säker tillgång till mat (CFS,
The Committee on Food Security) inom FAO, FN:s mat- och jordbruksorganisation,
enades den 23 september om frivilliga riktlinjer för införande av rätten
till tillräcklig, säker och lämplig mat. Det var ett välkommet och
efterlängtat beslut som kan vara till stor nytta i uppfyllandet av det
första s.k. millennieutvecklingsmålet, dvs. att utrota extrem fattigdom
och hunger före år 2015.
Regeringar får nu ett tydligt instrument att använda när de skall
förverkliga sina skyldigheter att respektera, skydda och tillgodose sina
egna och andra länders medborgares rätt att försörja sig. De nya
riktlinjerna utmanar framför allt de regeringar som inte är aktiva i kampen
mot hungern. Rätten till mat innebär att varje människa som får denna
rättighet kränkt genom sin regerings politik eller vars rättigheter
aldrig ens har erkänts, nu kan avkräva ansvar av sin regering och begära
ersättning och hjälp. Dessa frivilliga riktlinjer för rätten till mat
kan ses som ett första steg mot ett riktigt s.k. fakultativt tilläggsprotokoll
som ger individuell klagomöjlighet på samma sätt som redan finns för
konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna. Eftersom
de olika mänskliga rättigheterna inte är inbördes graderade utan skall
anses jämbördiga och ömsesidigt stödjande bör de olika konventionerna
ha samma typ av uppföljningsmekanismer.
Sveriges nya politik för global utveckling skall vara rättighetsbaserad,
och det är tillfredsställande att Sverige nu inom EU-kretsen inte längre
motarbetar införandet av ett s.k. tilläggsprotokoll för ESK-konventionen.
De frivilliga riktlinjerna kommer därför att kunna bli en viktig källa
till kunskap och inspiration i det framtida arbetet och beskriver tydligt
vad regeringar förväntas göra för att få slut på kränkningarna av rätten
till mat.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motionerna
2004/05:U253 yrkande 2, 2004/05:U261 yrkande 7 och 2004/05:U302 yrkande 6.

17. Beräkning av bistånd enligt OECD/DAC, punkt 15 (mp)
av Lotta Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U261
yrkandena 1, 3 och 6 samt avslår motion 2004/05:U278 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande
Enligt de mycket goda intentioner som Sveriges riksdag och regering
2003 beslutat om inom ramen för den nya sammanhållna globalpolitiken
betitlad Gemensamt ansvar, är avsikten att ett rättvise- och
fattigdomsperspektiv skall genomsyra gåvobiståndet samt att alla delar i
internationellt inriktad utvecklingspolitik skall hållas samman och vara
koherenta. Dessutom betonas mottagarnas ägande av processen.
En betydande del av svenskt bistånd kanaliseras i dag via EU, och EU
följer i allt väsentligt de rekommendationer som OECD består med via
sin utvecklingskommitté DAC. Men såväl insyn som kvalitetsuppföljning
och valet av mottagarländer är utsatta för hård kritik.
I det sammanhanget måste också en kritisk granskning av OECD:s s.k.
DAC-kriterier ske. En oroväckande vidgning av dessa kriterier är under
utveckling, och det är oklart hur Sverige ställt sig till dessa
förändringar. Miljöpartiet noterar att regeringen gärna vill ta biståndsbudgeten
i anspråk för allehanda syften, och vi menar att det under inga
förhållanden skall vara legitimt att ur biståndsbudgeten använda medel för
militär trupp, inte ens med vällovliga fredsbevarande syften, inte heller
för utbildning av militärer i t.ex. demokrati eller mänskliga rättigheter.

DAC måste, som det normerande organet, ta ansvar för att biståndet
verkligen inriktas på långsiktiga och breda utvecklingssatsningar, inte
på aktiviteter för vilka de flesta länder redan har specifika budgetar.
Vi efterlyser en årlig redovisning i form av en skrivelse om vad Sverige
gör i OECD:s DAC-kommitté, den svenska policyn och svenska positioneringar.
Den skall också innehålla en resonerande redovisning av hur Sverige
har agerat i olika frågor samt givetvis vilka frågor som ligger på bordet
och vad som avförts från agendan.
Mer problematiskt ter sig förhållningssättet till avskrivning av fattiga
länders skulder till både enskilda rika långivarländer och till de stora
internationella finansieringsinstituten (IFI), dvs. regionala
utvecklingsbanker, IMF och Världsbankens olika avdelningar. Dessa institutioner
behöver reformeras och ledas in på mer hållbarhetsinriktade kriterier
för långivning samt ta i beaktande i vilken mån låntagarna kan komma
att uppfylla sina millennieutvecklingsmål. Miljöpartiet menar att
HIPC-initiativet bör avslutas och ersättas med en likvärdig partnerskapsbaserad
förhandlingsmekanism, som ger de skuldtyngda länderna en likaberättigad
roll i skuldavvecklingsarbetet. Man bör också i det sammanhanget
ifrågasätta om exportinkomsterna skall vara den avgörande parametern för
beräkning av "hållbar" skuld. Problem med världsmarknadstillträdet och
brist på exportinkomster är ju en vital del i problemet med fattigdom;
att då i skuldkvoten bygga in förmodade exportinkomster skapar en dubbel
bestraffning för de fattiga länderna. IFI:s långivning bör i stället
konsekvent vara baserad på demokratiskt och lokalt genomförda
fattigdomsstrategier (PRSP) och på huruvida landet i fråga klarar att nå upp
till millennieutvecklingsmålen.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U261
yrkandena 1, 3 och 6.

18. Demokrati och mänskliga rättigheter, punkt 16 (m)
av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U307
yrkandena 2, 4 och 15 samt avslår motionerna 2004/05:U225 yrkandena 11
och 14, 2004/05:U226 yrkande 25, 2004/05:U331 yrkandena 2, 13, 14 och
17 samt 2004/05:Kr363 yrkande 1.
Ställningstagande
Att framhäva de mänskliga rättigheternas universalitet måste vara en
hörnsten i svensk utrikespolitik. Svenskt bistånd skall inte utgå till
statsmakter som grovt och systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna
och förtrycker sina medborgare. Sverige skall inom ramen för EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik betona kravet på de mänskliga
rättigheterna och demokrati. Europarådet, med dess parlamentariska
sammansättning, borde här kunna tjäna som förebild. Det nybildade African
Union kan vara en naturlig utgångspunkt. Sveriges regering bör också
kräva att man i FN:s generalförsamling årligen får en rapport och
genomför en årlig debatt om läget beträffande de mänskliga rättigheterna
och demokratin i medlemsländerna. Fördelen med detta förfarande skulle
vara s.k. name and shame, vilket innebär att man tydliggör vilka regimer
som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U307
yrkandena 2, 4 och 15.

19. Demokrati och mänskliga rättigheter, punkt 16 (fp)
av Cecilia Wigström (fp) och Gabriel Romanus (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U225
yrkandena 11 och 14 samt avslår motionerna 2004/05:U226 yrkande 25,
2004/05:U307 yrkandena 2, 4 och 15, 2004/05:U331 yrkandena 2, 13, 14
och 17 samt 2004/05:Kr363 yrkande 1.
Ställningstagande
Biståndspolitiken bör användas för att främja mänskliga rättigheter.
Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning bör det bilaterala biståndet
om möjligt villkoras med krav på insatser för demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter. Vissa framgångar har vunnits i den internationella
rätten under 1990-talet men vi känner stor besvikelse över världssamfundets
passivitet i samband med några av vår samtids värsta förbrytelser. FN
förmådde inte leva upp till den egna stadgan vid de massiva folkmorden
i Rwanda på 1990-talet utan världssamfundet stod overksamt när en miljon
människor mördades. Inför den etniska rensningen som genomfördes på
Balkan under 1990-talet stod FN handfallet och trots personell närvaro
misslyckades världsorganisationen att stoppa händelseutvecklingen.
Arbetet med att förnya folkrätten och stärka de mänskliga rättigheterna
måste intensifieras. Sverige bör driva på denna förnyelseprocess. Ett
angeläget exempel vad gäller utvecklingen av folkrätten och arbetet med
att stärka de mänskliga rättigheterna är den permanenta internationella
brottmålsdomstolen.
En av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, och ett måste för
en fungerande demokrati, är yttrandefrihet för alla. I många länder
över hela världen döms personer till fängelse för att de kämpar för
fria och rättvisa val, arbetar i politiska organisationer och uttrycker
sina åsikter i böcker, på Internet eller i andra medier. Fortfarande
finns europeiska länder, som t.ex. Vitryssland och även Italien, där
tidningar, radio och TV i princip är monopoliserade och statskontrollerade.
Fria medier är avgörande för att ett samhälle skall fungera demokratiskt.
Att det finns oberoende journalister, med rätt till insyn i myndigheter
och politiska församlingar, är en garanti för att regeringar och
myndigheter ställs till svars för sina handlingar. Flera regeringar fortsätter
att döma journalister till fängelse för att försöka skrämma kritiker
och tysta oppositionen. Det är också högst allvarligt att journalister
trakasseras och ibland dödas i syfte att hindra undersökningar. Detta
händer också i demokratiska länder. Regeringarna måste ta ansvar för
att skydda journalisterna, eftersom en kritisk press är nödvändig för
att försvara demokratin.
Flera regeringar vidtar åtgärder för att begränsa medborgarnas tillgång
till modern informationsteknik. Begränsningar av tillgången till Internet,
e-post och webbpublicering används av diktaturstater som ett sätt att
motarbeta politisk debatt och samhällskritik. Eftersom Internet är det
ultimata sättet att fritt och snabbt kommunicera och utbyta information,
är det mycket oroande med regeringarnas allt hårdare kontroll av detta
medium. Det är mot denna bakgrund oerhört viktigt att Sverige i alla
internationella sammanhang är tydligt i sitt stöd för och krav på
demokrati. Bistånd till stöd för oberoende medier skall vara en viktig
del av svenskt demokratibistånd, vilket riksdagen bör ge regeringen
till känna.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U225
yrkandena 11 och 14.

20. Bistånd till diktaturstater, punkt 17 (fp)
av Cecilia Wigström (fp) och Gabriel Romanus (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U226
yrkandena 4-7.
Ställningstagande
Ett övergripande mål om demokrati innebär större satsningar på stöd
till uppbyggandet av demokratiska institutioner, såsom politiska aktörer,
fria medier, fackföreningar, lokalt självstyre, parlament, rättsväsen
och politiska regelsystem. Hit hör också ett allmänt idé- och kunskapsutbyte
om demokratin som styrelseform och förhållningssätt. Utbildningsprojekt,
humanitärt bistånd och ekonomiskt bistånd är samtidigt viktiga. Ekonomisk
tillväxt och demokratisering är ömsesidigt stödjande processer.
Folkpartiet anser att Sverige inte kan fortsätta att plöja ned pengar
i odemokratiska länder utan reformvilja. Sverige bör fasa ut det bilaterala
bistånd som ges till stater som Laos, Eritrea och Vietnam, såvida inte
regeringarna visar trovärdig vilja att genomföra politiska reformer.
Dessa är regimer som gång efter annan, genom sitt agerande, deklarerat
ointresse för demokrati och ointresse för att respektera grundläggande
mänskliga rättigheter.
Den svenska politiken gentemot dessa länder, som gentemot många andra
diktaturer, har länge saknat fokus och tydliga målbeskrivningar. Biståndet
har inte använts i den utsträckning det varit möjligt för att främja
demokratisträvande organisationer. Målet om fattidomsbekämpning har
aldrig fått en fungerande definition, och trots miljardbelopp och
decennier av svenskt stöd till länder som Vietnam, Eritrea, Laos, Zimbabwe,
Kuba och Tanzania har demokratiseringsprocesserna aldrig kommit i gång.
När biståndet väl har dragits in för att kränkningar av mänskliga
rättigheter blivit för uppenbara har politikerna inte lyckats formulera
om målen och aktivt försökt bidra till förändringar. Den svenska
utrikespolitiken skulle vinna mycket i trovärdighet genom att lära av det
tjeckiska exemplet och på allvar formulera tydliga mål om att vi skall
främja övergång till demokrati i biståndsländer i första hand.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U226
yrkandena 4-7.

21. Hälsofrågor, hiv/aids och funktionshindrades situation, punkt 19
(m)
av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U241
yrkandena 1, 3-6 och 8-20 samt avslår motionerna 2004/05:U219 yrkandena
7 och 8, 2004/05:U226 yrkandena 23 och 24, 2004/05:U271, 2004/05:U290
yrkandena 2 och 3, 2004/05:U302 yrkandena 8 och 9, 2004/05:U307 yrkandena
5 och 6, 2004/05:U331 yrkandena 24 och 36, 2004/05:U333 yrkandena 1-9
och 14-17 samt 2004/05:U340.
Ställningstagande
Hälsovårdsinsatser måste komma i fokus. Den katastrofala utvecklingen,
särskilt hiv/aids, måste brytas. Sjuka och döende människor kan inte
utveckla ett land. En basal hälsovård måste komma alla till del. För
utvecklingen av effektiva läkemedel och vacciner mot tropiska sjukdomar
som inte drabbar den rika världen bör en marknad garanteras. Information
om hivprevention måste på ett effektivt sätt nå ut till alla.
Hiv/aids-epidemin har fått förödande konsekvenser i stora delar av
världen, och ännu har inte epidemin kulminerat. Varje minut smittas tio
människor med hiv, nio av dessa tio lever i Afrika, och sammanlagt är
detta ungefär 15 000 nya hivinfekterade varje dag, året runt, världen
över. Av uppskattningsvis mer än 42 miljoner hivsmittade människor i
världen finns över 2/3 i Afrika söder om Sahara, och det tillkommer mer
än fem miljoner nya smittade varje år. 95 % av dessa bor i Afrika, och
en stor del är barn under 15 år. Medellivslängden i de värst drabbade
länderna har redan sjunkit med nästan tio år.
I millenniedeklarationen är ett av delmålen fokuserat på hiv/aids och
det är fundamentalt att man lyckas nå framsteg i detta för att det
övergripande målet om att halvera fattigdomen skall vara möjligt att
genomföra på rätt sätt. Aids är en betydande riskfaktor i detta arbete.
FN:s organ har prognosticerat att 68 miljoner människor kommer att dö
i aids i de värst drabbade länderna under de närmaste 15 åren. Överallt
där epidemin sprider sig är det främst unga människor som smittas och
det är den gruppen som bygger framtiden. Ungefär 14 miljoner barn över
världen har förlorat en förälder eller blivit helt föräldralösa på grund
av aids. Förutom det direkta lidande och den skada sjukdomen orsakar
försvårar den också utvecklingsansträngningarna i ett större perspektiv.
Människor som lider av sjukdomar och ohälsa har svårare att uppbåda
den energi och den utvecklingskraft som behövs för att få ett samhälle
att blomstra.
Med en snabb ekonomisk utveckling skulle sjukdomarna inte få de förödande
konsekvenser som de nu har. Den basala hälsovård som länderna borde ha
utvecklat för länge sedan skulle väsentligt kunna reducera problemen
med sjukdom och ohälsa. Problemet har inte varit brist på resurser.
Endast en mindre del av biståndsflödet hade krävts för att bygga upp en
grundläggande hälsovård, som i sin tur kraftfullt hade främjat både
social och ekonomisk utveckling. Erfarenheter från de länder som utvecklats
snabbt pekar på hur väsentliga satsningar på hälso- och sjukvård är för
utvecklingen i sin helhet.
Ett stort problem är att få fram effektiva och billiga mediciner mot
flera sjukdomar som drabbar u-länder, främst malaria, tuberkulos,
mässling och hiv.
Man måste ytterligare sänka både behandlingskostnaderna för hälso- och
sjukvård och kostnaderna för medicin. Ökar tillgången till rådgivning
och information blir även andra tjänster mer lättåtkomliga. Det skapas
också möjligheter att behandla alla de infektioner som uppkommer i
samband med immunosuppression orsakad av hiv.
I u-länderna är det ungefär 4 % av dem som behöver bromsmediciner som
har tillgång till dem. Visserligen har bromsmedicinerna blivit billigare
i u-länderna, men det behövs krafttag av både privat och statlig sektor
för att människor som behöver medicin skall få tillgång till den.
WTO:s patentavtal Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights,
TRIPS, ställer krav på att alla WTO:s medlemmar skall införa en bestämd
nivå av immaterialrättsliga regler. Nackdelen är att u-länderna har en
svagare lagstiftning kring bl.a. mediciner. Vidare anser u-länderna att
patentet missgynnar utvecklingen och befarar att avtalet minskar tillgången
på mediciner som hotar grundläggande rätt till hälsa.
Ett positivt tecken är dock att flera av de nystartade globala stiftelserna
som arbetar för att utveckla vaccin mot hiv har som grundregel att den
forskning som bedrivs skall fokusera på den variant av hiv som existerar
i Afrika. Tidigare har man alltid hävdat att det inte är ekonomiskt
lönsamt att satsa forsknings- och utvecklingspengar på sjukdomar som
nästan bara förekommer i världens fattigaste länder, men nu anges
hivforskning som direkt gagnar Afrika som incitament för att kunna ansöka
om resurser inom flera olika organisationer.
En ytterligare lösning på detta problem kan vara den modell som den
amerikanske Harvardprofessorn Jeffrey Sachs presenterat. Den innebär
att de rika länderna garanterar en marknad för ett visst vaccin eller
en viss medicin. Vidare kan också ett minimipris per dos garanteras. De
mottagande länderna kan tillfrågas om att ta en del av kostnaden, men
poängen är att inget land eller organisation ger några pengar förrän
ett effektivt vaccin verkligen existerar. Läkemedelsindustrin står för
forskning och utveckling och för risken av misslyckade projekt.
Epidemin förväntas kulminera år 2050. Det är för närvarande inte möjligt
att skydda människor mot hivinfektion med hjälp av vaccin. Den katastrofala
utbredning vi ser i dag är oacceptabel och måste brytas. Redan år 2020
förväntas 480 miljoner människor ha dött i aids om vi inte fokuserar på
hivbekämpning i mycket större utsträckning än förut. Det pågår dock ett
intensivt arbete för att utveckla nya vaccin för att kunna stoppa
epidemin i framtiden. Vidare har man nu i några länder, exempelvis Uganda,
med effektiva informationskampanjer och stort stöd gällande öppenhet
att diskutera sjukdomen visat att den negativa utvecklingen går att om
inte vända, så åtminstone att plana ut och minska spridningstakten. Ett
annat viktigt steg är också att hiv nu kommit fram i ljuset, och
medvetenheten ökar bland världens ledare och politiker.
Förutom de insatser som redan görs anser vi moderater att vi från svenskt
håll måste delta ännu mer aktivt än vad vi nu gör i det internationella
arbetet. Två viktiga delar är utbildning och hälsovård. Utbildning och
information är nödvändiga för att kunna förebygga smitta och är de
viktigaste instrumenten för att öka kunskap och ta bort vanföreställningar.

Sverige tillsammans med andra länder bör göra ytterligare större
ansträngningar för att bekämpa hiv i Afrika. I dag är stora resurser
utlovade, men få av dem har ännu nått fram i verkligheten. Både prevention,
behandling samt forskning rörande hiv måste genomföras i större
utsträckning. För detta krävs ytterligare fokusering och mobilisering av
humankapital. Ett viktigt steg skulle kunna tas genom att riksdagen
antar ett specifikt program för hivbekämpning som sedan kan implementeras
vidare i andra givarländers biståndsverksamhet för att få en bred samsyn.
Frågan om större engagemang av fler människor som sprider kunskap om
hiv är essentiell för att vi skall lyckas vända trenden i den katastrofala
hivepidemin.

Program för bekämpning av hiv i Afrika:
Verka för en snabb medvetenhet hos alla och för att fler politiska ledare
deltar fullt ut i kampen mot hiv, speciellt gällande afrikanska stater,
och öka samarbetet mellan stater, regeringar, kyrkan, frivilliga
och/eller enskilda organisationer för att ytterligare sprida kunskap om
hiv.
Arbeta för ökad respekt för mänskliga rättigheter och stärka kvinnors
rätt att själva bestämma över sin sexualitet samt minska våld mot kvinnor,
unga flickor och barn.
Informera, medvetandegöra och sprida kunskap till barn, unga och vuxna
om preventivmedelsanvändning, sexuellt beteende och sexuellt överförbara
sjukdomar inklusive hiv. En mycket viktig del för att påskynda detta är
att målsättningen att utbildning för alla barn i Afrika blir verklighet.

Möjliggör ekonomiskt för afrikanska stater att själva kunna tillverka
eller efterfråga antivirala medel för att kunna distribuera till alla
hivsmittade gravida kvinnor i Afrika. Detta innebär att behandlingskostnaderna
för både hälsovård, sjukvård och medicin ytterligare måste sänkas samt
att garantier för utveckling av läkemedel mot sjukdomar som drabbar
Afrikas länder förverkligas.
Tillför också ytterligare resurser för att öka möjligheten för människor
i Afrika att hivtesta sig samt öka tillgången till och kunskapen om
preventivmedel för män i Afrika.
Förebygg spridning av hiv genom att samverka till byggande av sociala
strukturer som minskar rörlighet orsakad av bräckliga ekonomier samt
hindra illegala flyktingströmmar och illegal människohandel mellan länder.

Verka för specifika satsningar till barn som är föräldralösa på grund
av hiv.
Satsa på strukturuppbyggnad av hälso- och sjukvård i mindre byar, lokala
samhällen, städer och stater i Afrika. Inom denna uppbyggnad bör också
ingå att inrätta hivpreventionsprogram på alla lokala arbetsplatser och
bygemenskaper i Afrika.
Låt Sverige bidra med fler utvecklingsenheter som arbetar med hivprevention
på plats i Afrika för att på ett mer effektivt sätt kunna föra ut
budskapen om hivprevention.
Satsa ytterligare på forskning för att utveckla ett vaccin mot hiv.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U241
i sin helhet.

22. Hälsofrågor, hiv/aids och funktionshindrades situation, punkt 19
(kd)
av Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U302
yrkandena 8 och 9, 2004/05:U331 yrkandena 24 och 36 samt 2004/05:U333
yrkandena 1-9 och 14-17 samt avslår motionerna 2004/05:U219 yrkandena
7 och 8, 2004/05:U226 yrkandena 23 och 24, 2004/05:U241 yrkandena 1,
3-6 och 8-20, 2004/05:U271, 2004/05:U290 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U307
yrkandena 5 och 6 samt 2004/05:U340.
Ställningstagande
Tillgången till bromsmediciner för de omkring 30 miljoner hivsmittade
som finns i Afrika är avgörande för att bryta den uppgivenhet som breder
ut sig bland sjukvårdspersonal, skolpersonal och hela befolkningar och
som bidrar till den flykt som sker av välutbildad arbetskraft till andra
världsdelar. Den forskning som bedrivs för att finna nya mediciner mot
sjukdomar som främst drabbar utvecklingsländerna är av obetydlig storlek
till skillnad från den tid då västvärlden hade koloniala intressen i
dessa länder. För flera svåra sjukdomar finns det läkemedel, men dessa
håller på att försvinna på grund av kommersiella intressen. Många
afrikanska länder får förlita sig på veterinärforskning för att ta del av
eventuella positiva sidoeffekter som kan komma människor till del.

En faktor som försvårar tillgången till mediciner för de fattiga länderna
är det s.k. TRIPS-avtalet (Trade Related Aspects of Intellectual Property
Rights) från 1995 som fråntog de flesta utvecklingsländerna rätten att
tillverka s.k. generiska (billigare kopior) mediciner. Rättigheten att
tillverka kopiorna återtogs i viss mån helt nyligen genom ett nytt avtal
i WTO (2003), men fortfarande är medicinerna för dyra för att komma de
allra fattigaste till del. Kristdemokraterna anser att Sverige inom WTO
skall verka för en omarbetning av TRIPS-avtalen och aktivt stödja
utvecklingsländernas rätt att få s.k. tvångslicenser för produktion av
läkemedel för att bekämpa epidemier. Patentlagstiftning driver priser
uppåt, vilket också bidrar till ökad monopolisering för vissa mediciner.
Patenträttigheterna inom Världshandelsorganisationen WTO - (World Trade
Organisation) stipulerar monopol på produkter i 20 års tid för medicin.

Bromsmedicinernas ökade effektivitet har skänkt hopp till miljontals
drabbade. Men för att effektivt hejda smittspridningen så är det trots
allt prevention som gäller. Enligt UNAIDS når preventionsprogrammen
bara en av fem som är i rikszonen för att smittas av hiv/aids. Det
förebyggande arbetet och förändrade sexualvanor är ytterst väsentligt,
och alltför ofta är sexualundervisningen bristfällig och tillgång till
preventivmedel begränsad. Sverige har ett stort ansvar när det gäller
att diskutera hiv/aids öppet. I många länder är det ännu tabubelagt att
tala om sexuella frågor, vilket måste förändras både på nationell nivå
och på personnivå. Så länge det inte går att diskutera sjukdomen går
den inte att bekämpa effektivt. Kristdemokraterna anser att Sida bör
ställa som krav på sina samarbetsländer i Afrika att kunna uppvisa
program för aidspreventionsarbete. Sida bör också förbättra sina
konsekvensanalyser vad gäller hivspridning i de projekt man stöder i Afrika.

Om bromsmedicinen skall ha full effekt måste det finnas en fungerande
infrastruktur inklusive ett fungerande hälso- och sjukvårdssystem. Det
finns tyvärr inte i de fattigaste länderna. Kristdemokraterna anser att
fungerande hälso- och sjukvårdssystem och infrastrukturer måste byggas
upp för de värst drabbade länderna samtidigt med insatser för att
förebygga hiv/aids och hjälpa redan drabbade. Bättre samordning krävs
generellt mellan utvecklings- och biståndspolitiken, politiken för
hållbar global utveckling och kampen mot hiv/aids. En utbyggd sjukvård
och infrastruktur för denna behöver också personal. Här är säkerhetsaspekterna
och personalens villkor av yttersta vikt, både för att behålla och för
att locka tillbaka emigrerad personal. Kristdemokraterna anser vidare
att större satsningar måste göras för en effektivisering av primärvården.
I dag dör många barn på grund av avsaknad av den allra enklaste vård
och medicin. Men infektionssjukdomar dödar 14 miljoner människor varje
år. 90 % av dessa dödsfall sker i fattiga länder. Effektiv medicinering
finns för att behandla många av dessa sjukdomar. Men läkemedelsföretagen
inriktar i första hand forskningen på dyra mediciner där det finns pengar
att tjäna. 10 % av anslagen till medicinsk forskning inriktas på sjukdomar
som drabbar 90 % av världens fattiga människor.
Kristdemokraterna föreslår en modell där läkemedelsbolagen, genom
beviljandet av ett patent för sådan medicin, är ansvariga för en
läkemedelsförsäljning till kraftigt reducerade priser för de länder där
hiv/aids är ett mycket stort samhällshot.
Sverige har ett stort ansvar när det gäller att diskutera hiv/aids öppet.
I många länder är det ännu tabubelagt att tala om sexuella frågor,
vilket måste förändras både på nationell nivå och på personnivå. Så
länge det inte går att diskutera sjukdomen går den inte att bekämpa
effektivt. Hiv/aids-frågorna måste i varje land föras upp på högsta
möjliga politiska nivå. Den svenska regeringen, i samtal med länders
och organisationers beslutsfattare på såväl multilateral som bilateral
nivå, skall understryka behovet av att tala ett rakt och tydligt språk
rörande hivinfektionens smittvägar och hur infektionen kan förebyggas.
En förutsättning för att bekämpa hiv/aids är att kvinnans status höjs.

FN:s säkerhetsråd har vid flertalet tillfällen betonat de säkerhetspolitiska
aspekterna av spridningen av hiv/aids. Sjukdomen destabiliserar i dag
hela samhällen och regioner. Hiv/aids-spridningen har visat sig påverka
kriser i ett tidigt skede till att övergå i konflikter då produktionen
av mat drastiskt minskar, familjer och samhällsgrupper bryts ned,
ekonomisk migration och flyktingströmmar ökar. Sjukdomen hotar den sociala
och ekonomiska utvecklingen när den arbetsföra generationen dör ut.
Enligt Världsbanken kan en minskning av antalet vuxna i ett land med 10
% leda till en reducering av nationalinkomsten med drygt 30 %. Därmed
förvärras vanligt förekommande problem som starkt bidrar till riskerna
för väpnad konflikt och humanitära katastrofer. Många militära styrkor
i Afrika har upp till fem gånger så hög infektionsgrad som den civila
befolkningen. I kombination med försvagade ekonomiska och institutionella
strukturer blir landet mer sårbart för både interna och externa konflikter.

Det behövs effektiva nätverk för att arbeta förebyggande och för att
kunna distribuera hälsovård och andra nödvändiga resurser för drabbade
i de utsatta områdena. Många kyrkor har under lång tid byggt upp sådana
nätverk som med stor effektivitet når ut till lokalbefolkningen i många
drabbade länder. Det gäller även andra organisationer, som exempelvis
World Food Program. I stället för att bygga ut ny infrastruktur för att
nå ut med information, prevention och akut hjälp så bör den befintliga
användas.
Barnen - och inte minst de föräldralösa - är ofta de mest drabbade av
virusspridningen och dess effekter. Många barn dör som små av sjukdomen.
Dödligheten bland barn under fem år i sju av de värst drabbade afrikanska
länderna söder om Sahara har ökat med mellan 20 och 40 % på grund av
hiv/aids. 12 miljoner barn söder om Sahara har förlorat en eller båda
sina föräldrar i sjukdomen.
När det gäller diskussionen om hur hiv/aids skall bekämpas, pågår det
en intensiv kamp mellan olika strategier. En del organisationer, länder
och andra bidragsgivare har fått utstå kritik, inte minst från svenskt
håll, för att de fokuserar på ett ändrat sexualbeteende i form av
avhållsamhet och trohet. Detta är en kritik som till stora delar skjuter
över målet och riskerar att skymma sikten i kampen mot aids. Visserligen
borde det vara uppenbart att kondomer kommer att vara en viktig ingrediens
i att begränsa spridningen av aids, eftersom andra preventivmedel inte
hindrar smitta. ABC-metoden (abstinence, be faithful, condoms), som bl.
a. använts med framgång i Uganda, löser inte alla problem. Det behövs
en rad andra insatser inte minst på hälsovårdens och jämställdhetens
områden. Men att döma ut metoden helt och förespråka "värdeneutralitet"
med bara kondomer och rena sprutor som verktyg är att dra åt de ideologiska
skygglapparna alltför hårt.
Bland de fattigaste av de fattiga är en oproportionerlig del människor
med funktionshinder. Det finns nämligen en tydlig koppling mellan
fattigdom och funktionsnedsättning. Ofta löper fattiga människor störst
risk att få en funktionsnedsättning, och ofta leder en funktionsnedsättning
till ökad fattigdom.
Särskilt utsatta är funktionshindrade kvinnor och barn som ofta förvägras
grundläggande ekonomiska och sociala rättigheter. För att inkludera
frågan om funktionshinder i svenskt utvecklingssamarbete krävs det
konkreta åtgärder. Bristen på fakta och statistik är ett stort problem.
Det behövs mer och förbättrat samarbete mellan organisationer för
funktionshinder och Sidas land- och strategiarbete. Det multilaterala
samarbetet behöver även förbättras. Sverige bör arbeta för att frågor
om funktionshinder i högre grad än i dag inkluderas i det multilaterala
samarbetet inom FN, Världsbanken och EU.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motionerna
2004/05:U302 yrkandena 8 och 9, 2004/05:U331 yrkandena 24 och 36 samt
2004/05:U333 yrkandena 1-9 och 14-17.

23. Hälsofrågor, hiv/aids och funktionshindrades situation, punkt 19
(c)
av Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U219
yrkandena 7 och 8 samt avslår motionerna 2004/05:U226 yrkandena 23 och
24, 2004/05:U241 yrkandena 1, 3-6 och 8-20, 2004/05:U271, 2004/05:U290
yrkandena 2 och 3, 2004/05:U302 yrkandena 8 och 9, 2004/05:U307 yrkandena
5 och 6, 2004/05:U331 yrkandena 24 och 36, 2004/05:U333 yrkandena 1-9
och 14-17 samt 2004/05:U340.
Ställningstagande
Spridningen av hiv/aids måste utöver det mänskliga lidandet ses som ett
säkerhetspolitiskt problem eftersom det riskerar att försvaga det
konfliktförebyggande arbetet. Organisationer som arbetar för att stoppa
spridningen av hiv/aids bör ha ett säkerhetspolitiskt perspektiv på
sitt arbete. Denna kunskap bör de hämta från FN, som de senaste åren
har intensifierat arbetet om sambanden mellan hiv/aids och stabilitet
respektive säkerhet.
Sjukdomen slår förutom mot jordbruket även hårt mot gemensamma informella
institutioner, seder och bruk påverkas, traditionella nätverk urholkas
och omvårdnaden om barn och äldre åsidosätts. Det civila samhälle som
finns och de frivilligorganisationer som finns i länderna bör få stöd,
information och kunskap kring frågor som rör sexuell och reproduktiv
hälsa samt hur sjukdomen hiv smittar och sprids.
Ett exempel på hur omfattande aidskatastrofen är ser vi i Zimbabwe. Den
officiella statistiken säger att aidsrelaterade sjukdomar kräver fler
än 2 500 människoliv varje vecka i Zimbabwe. Den förväntade livslängden
har nu minskat till 35 år. Antalet barn som blivit föräldralösa till
följd av aids uppskattas ligga runt 1 miljon - av en befolkning på 11
miljoner. Resultatet har blivit ett land med tömd kassakista, ett raserat
hälsovårdssystem, isolering från det internationella samfundet och ingen
utländsk valuta att köpa mediciner för.
Bromsmediciner mot aids kostar i de flesta fall för mycket för att
fattiga människor skall kunna betala för dem. Från samma utgångspunkt
avstår läkemedelsföretagen från att forska och producera läkemedel för
utvecklingsländernas människor eftersom betalningsstyrkan är svag och
lönsamheten uteblir eller blir långt lägre än om man prioriterar
betalningsstarka konsumtionsländer. Med tanke på vilket stort hot hiv är
för mänskligheten borde FN säkerställa resurser så att WHO får möjlighet
att köpa loss patent för bromsmediciner mot aids för att förse
utvecklingsländerna med dem. Sverige bör driva denna linje.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U219
yrkandena 7 och 8.

24. Handel, skuldavskrivningar och de internationella
finansieringsinstitutionerna,
punkt 20 (m)
av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U307
yrkande 10 och avslår motionerna 2004/05:U226 yrkande 21, 2004/05:U279
yrkandena 6-11, 2004/05:U299, 2004/05:U300, 2004/05:U302 yrkande 3,
2004/05:U311 yrkandena 11 och 14, 2004/05:U313 yrkandena 2 och 3,
2004/05:U315 yrkande 8, 2004/05:U317 yrkandena 2-6, 2004/05:U320 och
2004/05:U331 yrkandena 20, 26-30 och 37.
Ställningstagande
Vi anser att man kraftigt bör framhålla vikten av att i ökad utsträckning
fokusera på tillväxt som ett instrument för att utrota fattigdom. Utan
en snabb ekonomisk tillväxt kommer vi aldrig att kunna förändra dagens
situation med att över en miljard människor lever på mindre än 1,3 dollar
per dag. De länder som nu lever i svåraste fattigdom är också de länder
som lever i isolationism och socialism. Många länder saknar helt handel
och investeringar från omvärlden, och för att bryta detta mönster krävs
frihandel tillsammans med marknadsekonomiska institutioner, äganderätt
och rättsstat för att skapa en uthållig tillväxt.
Sverige skall verka för den globala frihandeln och inom EU och WTO arbeta
för att avskaffa tullar och handelshinder så att fattiga länder tullfritt
kan exportera varor och tjänster till i-världen. Målet för en ny WTO-runda
bör vara att avskaffa alla tullar till i-länderna. Den genomsnittliga
tullnivån för industrivaror i EU är i dag 3-4 %. EU:s förhandlingsbud
för millennierundan bör vara noll procent. EU bör, som den största
aktören i WTO med betydande subventioner, lägga fram en bindande plan
för hur den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken skall integreras
med världsmarknaden. Subventionerna ger konstlat låga världsmarknadspriser,
vilket främst drabbar bönder i u-länderna. På sikt måste målet vara
att låta marknaden för jordbruksprodukter fungera utan kvoter, pris-
och produktionsinterventioner. Ett samfällt agerande inom ramen för WTO
skulle också stabilisera priserna på världsmarknaden. Därigenom skulle
en sund världsmarknad för jordbruksprodukter kunna etableras. I hela
världen tas konkreta steg mot frihandelssamarbete. I Afrika är tanken
att tjugo länder skall grunda COMESA - Common Market for Eastern and
Southern Africa. Denna krets kommer sedan successivt att utökas. Målet
skall vara fullständig integration. Mercosur i Latinamerika och Asean
i Sydostasien är andra framväxande frihandelsområden av stor betydelse.
Sverige och EU skall stödja dessa frihandelsansträngningar.
De länder som lyckats bryta fattigdomen har några saker gemensamt och
det är inte, som man kanske tror, stor tillgång till naturrikedomar.
Det är i stället en stegvis utveckling mot marknadsekonomi, äganderätt,
rättsstat och demokrati som gett resultat. Utvecklingen har just kommit
stegvis, där den ena faktorn drivit på den andra. Framsteg inom ekonomin
har drivit på demokratiseringen. Samtidigt har demokratiseringen drivit
på utvecklingen av ekonomin. Däremot har inget land som valt den motsatta
vägen lyckats. Socialism, kommunism, planekonomi, diktatur, förtryck
och politiserade rättsväsenden har ofelbart visat sig leda till fördjupad
fattigdom.
Endast marknadsekonomi, fri företagsamhet och frihandel i kombination
med utbildning för alla inom ramen för ett rättssamhälle grundat på
demokrati och respekt för mänskliga rättigheter kan ge välstånd till en
bred befolkning. Att framhäva de mänskliga rättigheternas universalitet
måste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik. Svenskt bistånd skall
inte utgå till statsmakter som grovt och systematiskt kränker de mänskliga
rättigheterna och förtrycker sina medborgare. Vi anser att de centrala
villkoren för svenskt bistånd skall vara stöd till rättsstaten, respekt
för de mänskliga rättigheterna och utvecklingen av demokrati och
marknadsekonomi.
Förutsättningen för att Afrika skall lyckas i sin utveckling är densamma
som gäller i resten av världen. Det finns inga hemliga recept eller
något slags egna afrikanska vägar. Vi vet av erfarenhet att endast
marknadsekonomi kan ge välstånd till en bred befolkning. Den bygger på
de faktorer som skänkt välstånd till länder som Sverige och resten av
de utvecklade länderna: fri företagsamhet och frihandel i kombination
med utbildning för alla inom ramen för ett rättssamhälle. Fundamentalt
handlar det om att öppna möjligheterna för den enskilde afrikanen att
skapa välstånd för sig och de sina.
Avveckling av tullar och andra handelshinder är dubbelt viktigt för
u-länderna därför att det dels ger tillträde till EU:s och andra i-länders
marknader, dels möjliggör handel och ekonomiskt samarbete mellan u-länder.
Ett oavlåtligt och viktigt komplement till en skuldavskrivning är att
i verklig mening öppna möjligheterna för Afrikas länder att fritt få
exportera sina varor och tjänster till de utvecklade länderna. Det är
naturligt för ett fattigt u-land att börja handelssamarbetet med sina
nära grannar, som ofta är i samma situation. En viktig orsak till djup
och omfattande fattigdom är ofta avsaknaden av kontakter, handel och
ekonomiskt samarbete. Avveckling av tullar möjliggör småskalig och
primitiv handel mellan fattiga grannländer. Det ger ett viktigt bidrag
till utvecklingen.
Sverige anses vara ett föredöme i förmågan att hantera skuldkriser. Den
första borgerliga regeringen skrev av Sveriges u-landsskulder redan
1978. Den borgerliga regeringen hanterade skuldkrisen 1991-1992 på ett
sätt som väckt stor uppmärksamhet och respekt i finansiella kretsar.
Sverige bör också inom EU, Världsbanken och andra forum föreslå att
västvärlden gemensamt gör en avskrivning av de högt skuldsatta
låginkomstländernas (HIPC) skuldbörda.
Sverige bör än en gång föregå med gott exempel och ta initiativ till en
total skuldavskrivning år 2005 för högt skuldsatta låginkomstländer,
varav huvuddelen finns i Afrika. Skuldavskrivningen måste ske på ett
ansvarsfullt sätt och uppfylla fyra kriterier. För det första måste de
frigjorda resurserna komma de fattiga människorna till del, t.ex. genom
att satsas på skolor så att alla flickor och pojkar verkligen får en
utbildning. Det finns ingen ursäkt för att barn och ungdomar inte går
i skolan. Det måste gälla både flickor och pojkar. Lika viktigt är det
att satsa på hälsovård. Hiv/aids, malaria, mässling och många andra
sjukdomar skördar stora offer. För det andra får skuldavskrivning inte
gynna korruption och vanstyre. Det vore illa om pengarna hamnade på
ministrars bankkonton. För det tredje får de frigjorda resurserna inte
användas för att finansiera krig och konflikter. Det vore illa om de
ökade resurser som ställs till u-länders förfogande skulle användas för
ökade krigsansträngningar t.ex. i Kongo, ett land där många länder har
trupper. För det fjärde får inte skuldavskrivning medföra ny upplåning.
Det vore orimligt om fattiga länder gick från en skuldbörda till en ny.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U307
yrkande 10.

25. Handel, skuldavskrivningar och de internationella
finansieringsinstitutionerna,
punkt 20 (fp)
av Cecilia Wigström (fp) och Gabriel Romanus (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U226
yrkande 21 och avslår motionerna 2004/05:U279 yrkandena 6-11, 2004/05:U299,
2004/05:U300, 2004/05:U302 yrkande 3, 2004/05:U307 yrkande 10,
2004/05:U311 yrkandena 11 och 14, 2004/05:U313 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U315
yrkande 8, 2004/05:U317 yrkandena 2-6, 2004/05:U320 och 2004/05:U331
yrkandena 20, 26-30 och 37.
Ställningstagande
Många fattiga länder dras med omfattande externa skulder som är ett av
flera hinder för deras politiska och ekonomiska utveckling. Det
internationella initiativet för de fattigaste och mest skuldsatta länderna,
det s.k. HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor Countries) bör fullföljas.

Skuldavskrivningsfrågorna diskuteras inom EU i det s.k. Eurorådet, där
Sverige som en följd av folkomröstningsresultatet 2003 inte är företrätt.
Detta är problematiskt. Tredje världen kan knappast annat än förlora
på att Sverige inte är företrätt i euroländernas diskussion och beslut
om gemensamma EU-ståndpunkter visavi finansiella institutioner som
Parisklubben, som hanterar skuldavskrivningar, IMF samt internationella
ekonomiska konferenser om u-ländernas problem. Skuldfrågan måste icke
desto mindre prioriteras. Såväl Sverige som övriga i-länder bör göra
mer för att minska skuldbördan i de allra fattigaste länderna.
Skuldavskrivningar måste förses med villkor för ekonomiska och demokratiska
reformer. Folkpartiet kan inte acceptera att skulder avskrivs för länder
som är ovilliga att genomföra demokratiska och ekonomiska reformer. Det
skulle enbart gynna eliten och korruptionen. Utan ekonomiska och politiska
reformer kommer länder aldrig att kunna ta sig ur den skuldfälla de
hamnat i.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U226
yrkande 21.

26. Handel, skuldavskrivningar och de internationella
finansieringsinstitutionerna,
punkt 20 (v, mp)
av Lotta Hedström (mp) och Sermin Özürküt (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U279
yrkandena 6, 7 och 9-11 samt avslår motionerna 2004/05:U226 yrkande 21,
2004/05:U279 yrkande 8, 2004/05:U299, 2004/05:U300, 2004/05:U302 yrkande
3, 2004/05:U307 yrkande 10, 2004/05:U311 yrkandena 11 och 14, 2004/05:U313
yrkandena 2 och 3, 2004/05:U315 yrkande 8, 2004/05:U317 yrkandena 2-6,
2004/05:U320 och 2004/05:U331 yrkandena 20, 26-30 och 37.
Ställningstagande
Vänsterpartiet menar att det är av avgörande betydelse att den strategi
som regeringen har gentemot internationella församlingar är tydlig och
transparent. En öppen och offentlig redovisning av Sveriges handlande
ökar legitimiteten och trovärdigheten, vare sig allmänhet, politiska
partier eller intresseorganisationer delar eller inte delar den
handlingslinje Sverige för fram.
Många utvecklingsländer har stora utlandsskulder. Detta hotar utvecklingen
och fattigdomsbekämpningen i hela världen. IMF och Världsbanken tog i
mitten av 1990-talet initiativ till det som kallas för HIPC (Heavily
Indebted Poor Countries). Målet är att de fattigaste länderna skall
uppnå en hållbar skuldsituation, där det inte finns något behov av att
låna från IMF. Tyvärr har HIPC inte lyckats lösa problemen med skulderna.
IMF och Världsbanken måste därför ta ett större ansvar för den utlåning
man beviljat och inte påföra låntagarna allt ansvar. Trevande försök
har gjorts för att bemöta kritiken mot HIPC, vilket framtagandet av
PRS-strategin visar (Poverty Reduction Strategies). PRS är än så länge
relativt nytt, så det är svårt att dra långtgående slutsatser av den
nya strategin mot fattigdomsbekämpning. Dock verkar det i praktiken
inte ha hänt så mycket när det gäller inflytandet för låneländerna och
vilken ekonomisk-politisk väg som måste beträdas. Sverige bör i
Världsbanken och IMF föra fram åsikten om behovet av att skriva av skulderna
till HIPC-länderna utan att som motprestation kräva ekonomiska reformer
som är politiskt kontroversiella och/eller tar lång tid att genomföra.

IMF och Världsbanken har med sin storlek en möjlighet att styra resurser
till åtgärder som leder till att klimatmålen uppnås. Det hot om
klimatförändringar som de flesta nu erkänner finns är ett oerhört stort
globalt problem, och en verklig klimatförändring skulle i stor utsträckning
drabba de fattiga människorna mest.
Världsbanken satsar fortfarande på väldigt storskaliga projekt såsom
dammbyggen, projekt för utvinning och export av fossila bränslen,
pappers- och massafabriker, stålverk eller gruvindustri. Det är verksamheter
som har stor påverkan på miljön. Många frivilligorganisationer oroar
sig för Världsbankens utlåning till projekt som innebär en stor
miljöpåverkan och stora förändringar för människor i lokalområdet.
Sverige bör i IMF och Världsbanken agera så att Kyotoprotokollet
implementeras och att lån till utvecklingsländerna ligger i linje för att
nå klimatmålen. Under de senaste åren har vattenfrågor blivit ett stort
diskussionsämne. Omfattande kritik har riktats mot att IMF och Världsbanken
ställer krav på att vattenverk och liknande skall privatiseras för att
landet skall beviljas ett lån. Eftersom behovet av ny infrastruktur för
vattendistribution ofta är stort blir pressen stor på lånelandet att
acceptera villkoren fast man egentligen inte önskar en sådan utveckling.

Distribution av vatten är ett s.k. naturligt monopol och då bör det
finnas en demokratisk och gemensam styrning av denna resurs. Om vi skall
leva upp till millenniemålen om en halvering av antalet fattiga till år
2015, måste vattentillgångarna säkras och inte vara föremål för
profitinriktade företag. Ett privat företag har inget samhällsansvar, och
incitamentet för ett privat företag att erbjuda fattiga människor bra
och billigt vatten är svagt och de fattiga har en svag betalningsförmåga.

Den svenska regeringen har via sin representant i IMF och Världsbanken
röstat för de lånevillkor som ställs på utvecklingsländerna. Inte vid
något tillfälle har Sverige röstat emot ett vattenprojekt som skall
privatiseras. Officiellt är den svenska linjen att det är självklart
att lånevillkoren ska anpassas utifrån utvecklingsländernas perspektiv,
men i praktiken verkar det inte ske någon styrning av representanten
i den nordisk-baltiska kretsen. Sverige bör i IMF och Världsbanken agera
för att privatiseringar inom vattensektorn inte skall vara ett krav för
att beviljas lån.
Sverige har goda erfarenheter av att erbjuda hela befolkningen vatten
av god kvalitet och till ett lågt pris. Sverige skulle med den kompetens
vi i landet besitter kunna dela med oss av vårt kunnande. På 1990-talet
stödde vi de baltiska staternas arbete med att bygga upp kommunal
vattendistribution. Det är en erfarenhet Sverige bör sprida till övriga
delar av världen. Vi bör i internationella institutioner dela med oss
av vår erfarenhet och vårt kunnande av att driva vattenverk och
vattendistribution i offentlig regi.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U279
yrkandena 6, 7, 9-11.

27. Handel, skuldavskrivningar och de internationella
finansieringsinstitutionerna,
punkt 20 (kd)
av Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U311
yrkandena 11 och 14, 2004/05:U313 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U315 yrkande
8 och 2004/05:U331 yrkandena 20, 26-30 och 37 samt avslår motionerna
2004/05:U226 yrkande 21, 2004/05:U279 yrkandena 6-11, 2004/05:U299,
2004/05:U300, 2004/05:U302 yrkande 3, 2004/05:U307 yrkande 10, 2004/05:U317
yrkandena 2-6 och 2004/05:U320.
Ställningstagande
Utlandsskulden för de fattigaste länderna är avsevärt större i dag än
för 10 eller 20 år sedan. Löften om radikala avskrivningar har ännu
inte infriats. För att skriva av skulderna måste villkor och krav ställas
på en sund ekonomisk politik, en demokratisk utveckling och respekt för
mänskliga rättigheter, liksom på tydliga och konkreta handlingsplaner
för att bekämpa fattigdomen. Kristdemokraterna anser att Sverige bör
vara ett föredöme i det internationella samfundet och leda den globala
opinionen för skuldavskrivningar och föreslår därför en modell för
skuldavskrivning som innebär att den skuldsatta statens små steg mot en
sundare och mer demokratisk politisk styrning skall ge betydligt större
steg i skuldavskrivning. En återkommande kritik grundar sig i att varken
fattigdomsstrategierna eller de råd som Världsbanken eller Valutafonden
ger till regeringarna delges eller behandlas av de nationella parlamenten.
Även för de internationella ekonomiska organens roll i en global,
hållbar utveckling finns behovet av ökad demokrati inom institutioner
som Valutafonden och Världsbanken. Dessa institutioner ställer ofta
krav på demokrati, öppenhet och ansvar i sin politik gentemot andra
länder, men deras egen politik ligger långt ifrån sådana ideal.
Långivningen sker under stort hemlighetsmakeri, institutionernas egna
beslutsformer är långt ifrån demokratiska. Sverige måste verka för ökad
transparens och demokratiska reformer av Världsbankens och Valutafondens
beslutsformer och för att de berörda demokratiska parlamentens inflytande
ökar i dessa två institutioner.
Sveriges handelspolitik drivs numera tillsammans med de övriga EU-länderna.
Därför måste Sverige inom EU verka för en mer rättvis frihandelslinje.
Speciellt viktigt är att öppna marknaden för u-ländernas exportvaror.
Det är i längden inte försvarbart att genom tullmurar eller andra
handelshinder stänga ute de exportvaror som är av störst betydelse för
u-länderna. Kristdemokraterna har därför stött det s.k. everything but
arms-beslutet som på sikt innebär total tullfrihet för alla varor utom
vapen från de fattigaste länderna. De undantagsbestämmelser som finns
i EBA är dock inte tillfredsställande, exempelvis det faktum att tullarna
på ris, socker och bananer försvinner först 2009 eller att EU förbehåller
sig rätten att införa skyddsåtgärder om vissa producentintressen skulle
hotas. Kristdemokraterna understryker vikten av att den internationella
handeln underkastas krav på miljöskydd och en hållbar utveckling när
det gäller påverkan av fysiska transporter. WTO:s kompetens i miljöfrågor
bör därför stärkas och samarbetet med andra globala organisationer,
inte minst FN:s miljöprogram UNEP, öka. Samtidigt krävs reformer och
större resurser inom UNEP självt. En bättre balans mellan frihandelsreglerna
och miljömässiga hänsyn får dock inte medföra förtäckt
protektionism.
Kristdemokraterna anser att alla multinationella företag baserade i
Sverige skall redovisa hur de agerar i förhållande till mänskliga
rättigheter utifrån ett antal kriterier. Detta för att öka genomskinligheten
för konsumenter, medborgare och tydliggöra för företagen själva hur
deras verksamhet påverkar mänskliga rättigheter i länderna där de är
verksamma. Företag bör också uppmanas och få hjälp av myndigheter och
handelskamrar för att utarbeta en etisk kod för sin verksamhet. Det är
viktigt att en sådan kod blir så konkret som möjligt, och därmed
realiserbar. Om den innehåller alltför yviga löften är risken stor att den
inte fylls med innehåll.
Humanitärt stöd och utvecklingsbistånd är viktigt, men detta måste
samverka med andra faktorer och åtgärder för att kunna utrota fattigdomen.
Det är främst genom ekonomisk tillväxt som fattigdomen verkligen kan
minskas. Därför måste västvärlden ta sitt ansvar och montera ned de
handelshinder som i dag hindrar många utvecklingsländer från att delta
på världsmarknaden. Avskrivningar av de fattigare ländernas skulder
måste också vara ett starkt prioriterat område för utvecklingspolitiken.
Men för en rättvisare utveckling krävs också spridning, fördjupning
och respekt för de demokratiska principerna och de grundläggande mänskliga
rättigheterna. För Sveriges multilaterala biståndssamarbete krävs också
utveckling av det handels- och miljötekniska samarbetet för en mer
miljövänlig tillväxt i mottagarländerna. Humanitärt stöd och bistånd för
att förebygga konflikter och spridningen av sjukdomar och epidemier,
framför allt hiv/aids, är ytterligare viktiga prioriteringar.
Regeringen ger i dag löpande information om svenskt agerande och svenska
positioner i EU-nämnden. Kristdemokraterna ser dock ett behov av en
samlad redovisning som tydliggör svenska positioner och svenska
prioriteringar i utformandet av EU:s handelspositioner i WTO men också
svenskt agerande inom WTO. Fokus bör ligga på genomförandet av den nya
politiken och med speciellt fokus på genomförandet av fattigdoms- och
rättighetsperspektivet. Vi ser också ett behov av en utvärdering av
nuvarande svenska handelspositioner i förhållande till utvecklingsmålen.
Viktigt är också att svenska handelspositioner har de fattigas intressen
för ögonen. Exempelvis kan krav på en snabb och total nedmontering av
handelshindren i fattiga länder ha en destabiliserande påverkan, motverka
utvecklingen och i förlängningen drabba ländernas inhemska
livsmedelsförsörjning.
Dessa länder, med lite att erbjuda på världsmarknaden annat än råvaror,
behöver i stället speciella handelsvillkor för att inte den inhemska
produktionen helt skall slås ut.
EU har till stora delar byggt upp sin egen styrka genom den inre marknaden
och bör verka som modell för övriga regioner i världen. Utvecklingsländernas
försök till regional integration är ofta trevande och ofullständiga.
Väl utförda kan de ge länderna ökad ekonomisk, social och politisk styrka.
Regional integration skulle dessutom öka dessa länders möjligheter att
delta i internationell handel och investeringsflöden på mera rättvisa
och jämlika villkor. EU har här en viktig roll som föredöme. Regional
integration är en mycket viktig fredsfrämjande faktor. Tyvärr ser vi i
dag att utvecklingsländer inte sällan har höga tullmurar gentemot
varandra. Sådana handelshinder bör monteras ned, och detta kan ske exempelvis
inom ramen för ett ökat internationellt samarbete.
De fattigaste länderna behöver hjälp att genomföra s.k. tekniksprång
för att hoppa över de smutsigaste leden i moderniseringsprocessen. Det
krävs gemensamma satsningar från biståndsgivare, näringsliv och
mottagarländernas regeringar för att främja modern, innovativ teknik som är
anpassad till u-ländernas villkor och till miljömässiga hänsyn. IT-teknik
och förnybara energisystem är två exempel på områden som båda kan vara
effektiva verktyg för fattigdomsbekämpningen och samtidigt bidra till
ett mer hållbart samhälle. Sverige har inlett arbetet med att integrera
hållbarhetsperspektivet i biståndet, t.ex. genom att arbeta med
miljökonsekvensbeskrivningar, utbildning om ekologiska samband och återställande
av förstörda ekosystem, och det är viktigt att våra erfarenheter tas
till vara även i EU-biståndet och att Sverige verkar för att större
hänsyn tas till miljöaspekter i samtliga biståndsprojekt. Kristdemokraterna
vill verka för att en rad förslag inkluderas i samarbete med
utvecklingsländer:
Miljökriterier införs för samtliga biståndsprojekt för att fastställa
projektens hållbarhet ur miljösynpunkt.
Förnybara energikällor och ökad energieffektivitet skall främjas.
Handel med varor som har framställts i enlighet med kraven om en hållbar
utveckling skall främjas.

Kristdemokraterna menar att nya finansieringsmekanismer bör prövas - i
synnerhet som de privata investeringarna i dag är väldigt koncentrerade
till ett begränsat antal utvecklingsländer. Särskilt intressant är
möjligheten att inrätta speciella fonder för globala miljöinsatser, som
tydligt skiljs från biståndet. Den globala miljöfonden, Global Environment
Facility (GEF), har t.ex. blivit ett viktigt verktyg för miljöinsatser,
inte minst för tekniköverföring till u-länderna. Men fonden är i stort
behov av ökade resurser. Inom ramen för klimatkonventionen har flera
nya fonder bildats för att underlätta finansieringen av klimatrelaterade
insatser i utvecklingsländerna. Partnerskap med näringslivet är en
möjlighet som bör utnyttjas mera, inte minst inom ramen för globala fonder
av detta slag.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motionerna
2004/05:U311 yrkandena 11 och 14, 2004/05:U313 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U315
yrkande 8 samt 2004/05:U331 yrkandena 20, 26-30 och 37.

28. Internationella vattenfrågor, punkt 21 (kd, c)
av Rosita Runegrund (kd) och Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U219
yrkande 11 och 2004/05:U302 yrkande 7.
Ställningstagande
Brist på vatten har en rad negativa effekter som hunger och fattigdom.
Det finns ungefär lika många extremt fattiga människor i världen, de
som lever på mindre än 1 dollar per dag, som det finns människor utan
tillgång på rent vatten. I stor utsträckning handlar det om samma
människor. Dessa människor behöver ekonomisk tillväxt. Tillgång på vatten
är en förutsättning för denna tillväxt och utveckling på flera olika
sätt. Industrier är ofta beroende av stora mängder vatten. Bra vattenkvalitet
är ofta ett kriterium för lokalisering av investeringar, vilket leder
till tillväxt.
Den värsta fattigdomen i världen beror på undermålig livsmedelsproduktion.
Eftersom tillgång till, och rätt användande av, vatten är nyckeln till
ett effektivt jordbruk leder bristen på vatten till fattigdom. Det finns
en stark positiv koppling mellan investeringar i bevattning,
fattigdomsminskning och livsmedelssäkerhet, menar FN. God hälsa är också en
förutsättning för tillväxt. Tillgången på rent vatten är A och O när
det gäller att förbättra hälsan i fattiga länder. Många människor i
fattiga länder tillbringar mycket tid med att hämta vatten. Ofta går de
flera kilometer och bär tunga kärl med vatten. Detta arbete utförs oftast
av barn och kvinnor. Det gör det omöjligt för dem att gå i skolan, läsa
läxor eller arbeta. Bristen på vatten låser fast dem i fattigdom.
En stor del av bristen på rent vatten och utbyggda avloppssystem i
utvecklingsländer kan förklaras med underinvesteringar och bristfälligt
underhåll. Den infrastruktur som krävs för att förse människor med vatten
har helt enkelt aldrig kommit till stånd.
I Sveriges utvecklingsarbete med fattiga länder bör frågan om människors
och företags tillgång till rent och säkert vatten föras in på agendan.
I dag handlar för få projekt om vatten.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U219
yrkande 11.

29. Internationella miljöfrågor, punkt 22 (kd)
av Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U311
yrkandena 1-4, 7-10, 22 och 24 samt 2004/05:MJ498 yrkande 9 och avslår
motionerna 2004/05:Fi228 yrkandena 1-3 och 2004/05:U307 yrkande 8.

Ställningstagande
Begreppet hållbar utveckling definieras ofta som "en utveckling som
tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers
möjligheter att tillgodose sina behov". Generationsperspektivet återspeglar
väl de principer som är grundläggande för Kristdemokraternas förhållningssätt
till miljön, den s.k. förvaltarskapsprincipen. För att lösa många av de
mest hotande problemen krävs en effektivisering av vår egen energi- och
resurshantering och teknisk hjälp till utvecklingsländerna att hoppa
över smutsiga steg i utvecklingen.
Demokratiska styrelseskick och medborgerlig delaktighet framhålls allt
oftare som grundläggande förutsättningar för hållbar utveckling. Vikten
av en god samhällsstyrning med öppna arbetsformer på såväl lokal,
regional, nationell som internationell nivå betonas därför i det
internationella miljö- och biståndssamarbetet. Ett viktigt framsteg från
Johannesburg är att man beslutade att genomföra nationella strategier
för hållbar utveckling. Medlemsländerna skall senast 2005 ha påbörjat
att genomföra nationella strategier för hållbar utveckling. Strategierna
berör lokala, regionala, nationella och internationella problem och
måste utvecklas genom samarbete med aktörer och företrädare på samtliga
nivåer. Strategierna skall även gälla generellt för arbetet inom hela
FN-systemet.
Stora delar av hållbarhetsproblemet förnekas i dag. Det borde vara
Sveriges uppgift att ta initiativet till en allomfattande internationell
diskussion, även som en del av biståndsdiskussionen, där frågan tas upp
om vilken typ av kapacitet och kompetens det egentligen är Sverige vill
bidra till att bygga upp. Det globala samarbetet i miljöfrågor lider av
bristen på starka institutioner. Jämfört med Världshandelsorganisationen
WTO, som har en tvistlösningsmekanism och fungerande sanktionsmöjligheter,
saknar världssamfundet tillräckliga möjligheter att genomdriva
efterlevnaden av olika miljökonventioner. FN:s miljöorgan UNEP uppvisar
stora brister när det gäller resurser, personal och befogenheter. Det
globala ramverket på miljöområdet måste stärkas.
Det internationella miljösamarbetet måste präglas av ökad forskning för
att utveckla hållbar teknik och effektiva system som överförs från
västvärlden till utvecklingsländerna. Men det behövs också en starkare
internationell miljöinstitution, som kan övervaka miljökonventionerna
och främja informationsutbyte, kunskapsuppbyggnad m.m. En internationell
överenskommelse om miljöavgifter på transporter är också nödvändig och
bör även inkludera flygbränsle.
EU:s roll för den hållbara utvecklingen kan inte överskattas och unionen
måste i ökad utsträckning integrera miljöperspektivet i övriga politikområden
och i samarbete med utvecklingsländerna. EU-länderna måste även leva
upp till Kyotoprotokollet om klimatförändringar genom kraftfulla insatser
på hemmaplan, i synnerhet en ökad samordning på energiområdet. Samtliga
åtgärder kommer att vara kostsamma, och motionen efterlyser därför nya
sätt att finansiera globala miljöinsatser.
Det krävs ett utökat stöd för produktionen av "globala gemensamma
nyttigheter". Insatserna för att skapa bättre fungerande internationella
regelverk och standarder för dessa nyttigheter måste ökas. Det är på
främst miljö- och hälsoområdena som det globala och regionala samarbetet
är av stor vikt i detta avseende. Eftersom begreppet globala nyttigheter
innefattar vitt skilda områden (en god miljö, finansiell stabilitet,
frånvaro av internationell terrorism, begränsning av smittsamma sjukdomar
etc.) ser vi det som önskvärt att arbetet fokuseras på ett begränsat
antal av dessa. Några av de områden som bör prioriteras i arbetet rör
kampen för en hållbar utveckling, klimatfrågan och försörjningen av
rent vatten.
Globaliseringen integrerar inte bara handel utan även konsumtion och
konsumentmarknader. Problemet är att västvärlden sprider en livsstil
som inte är långsiktigt hållbar. Självklart skall utvecklingsländerna
inte förnekas rätt till utveckling och en bra standard. Tvärtom. Lösningen
på problemet är dels att effektivisera den rika världens energi- och
resurshantering, dels att erbjuda utvecklingsländerna teknisk hjälp för
att undvika smutsiga utvecklingssteg. Behovet av s.k. grön teknik är i
dag större än någonsin med tanke på den mycket snabba ekonomiska utveckling
som många utvecklingsländer genomgått under senare år. Om mer satsningar
gjordes på alternativ energiteknik (t.ex. biomassa och olika former av
direktverkande solenergi) skulle mycket stora miljövinster göras.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motionerna
2004/05:U311 yrkandena 1-4, 7-10, 22 och 24 samt 2004/05:MJ498 yrkande 9.

30. Internationella miljöfrågor, punkt 22 (mp)
av Lotta Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Fi228
yrkandena 1-3 och avslår motionerna 2004/05:U307 yrkande 8, 2004/05:U311
yrkandena 1-4, 7-10, 22 och 24 samt 2004/05:MJ498 yrkande 9.
Ställningstagande
Hotet om klimatförändringar är vår kanske största globala solidaritetsfråga.
Det fordrar ett samarbete mellan olika länder och ett samordnat agerande
mellan olika myndigheter och departement inom länderna. Detta har Sverige
drivit med viss framgång inom EU - men det är viktigt med ett konsekvent
agerande också i andra forum. Ett exempel är Världsbanken och andra
multilaterala internationella finansieringsinstitutioner. Banken säger
sig vilja satsa på förnybar energi men gör tvärtom. Informationen om
bankens energiutlåning ur ett klimatperspektiv är bristfällig, och banken
har t.ex. inte uppskattat utsläpp av växthusgaser från många av sina
projekt. Sedan klimatkonventionen undertecknades i Rio 1992 uppskattas
banken av folkrörelser ha satsat närmare 16 miljarder dollar på
fossilenergiprojekt, och endast 1 miljard dollar på förnybar energi och
hushållning. Bara en bråkdel av bankens pengar satsas på projekt som
riktar sig till de fattiga på landsbygden. För just dessa människor är
det viktigt med decentraliserade projekt, som ofta är småskaliga och
passar dåligt in i bankens program. Internt påtalade förra året tjänstemän
inom banken i en PM som miljörörelsen kommit över att utlåningen till
fossil- och gruvprojekt utgör en "tydlig och omedelbar fara". Enligt
ett annat internt dokument har dock projekten också tillhört de mest
lönsamma.
Beslut i Världsbanken och andra multilaterala internationella
finansieringsinstitutioner, som Europeiska investeringsbanken, Asiatiska
utvecklingsbanken, Europeiska utvecklingsbanken m.fl., fattas i slutändan
av medlemsländerna. Ländernas röststyrka relateras normalt till mängden
insatt kapital. Makten ligger således hos de rika länderna. Det är därför
viktigt med en öppen diskussion i medlemsländerna om bankernas agerande,
och detta förutsätter i sin tur öppenhet och god tillgång till information
om både bankens agerande och medlemsländernas ställningstaganden och
överväganden.
De multilaterala utvecklingsbankerna omsätter mycket stora summor som
direkt eller indirekt kan anses som offentliga medel. Dessa pengar får
stor betydelse för utvecklingsinriktningen i de låntagande, normalt
fattiga, länderna, och det är viktigt att dessa pengar används för en
ekologiskt hållbar utveckling. Sverige bör aktivt verka för en ändring
av inriktningen i Världsbankens energiutlåning. Minst 20 % av
energiutlåningen bör gå till hushållning och projekt baserade på förnybara
energikällor. (Kärnkraft och ny storskalig vattenkraft räknas här inte
till förnybara energikällor.) Denna andel bör ökas successivt så att
hela energiutlåningen om fem år går till hushållning och projekt baserade
på förnybara energikällor.
Miljöpartiet anser att informationen till riksdagen bör förbättras.
Regeringen bör varje år rapportera till riksdagen hur stor andel av
bankens energiutlåning som har gått till hushållning och förnybar energi
och hur stor andel som gått till fossilenergiprojekt. Regeringen bör
också årligen informera riksdagen om i vilka beviljade fossilenergiprojekt
man haft en avvikande uppfattning från majoriteten i bankens styrelse.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:Fi228
yrkandena 1-3.

31. Biståndets geografiska inriktning, punkt 24 (fp)
av Cecilia Wigström (fp) och Gabriel Romanus (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U226
yrkande 16 och avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 27, 2004/05:U227
yrkandena 1 och 2, 2004/05:U278 yrkande 3, 2004/05:U302 yrkande 11,
2004/05:U331 yrkande 10 och 2004/05:U337 yrkande 4.
Ställningstagande
I den nya politiken för global utveckling pekas inga länder ut, utan
Sverige skall samarbeta så som regeringen vid varje tidpunkt bedömer
lämpligt.
Folkpartiet menar att det finns en fara i att biståndspolitiken därmed
blir ett allmänt utrikespolitiskt instrument med sämre biståndspolitisk
måluppfyllelse, en utspädning av svenska erfarenheter och på sikt
grundare kunskaper om mottagarna. Bistånd, för att nå framgång i form av
en demokratisk utveckling och minskad fattigdom, måste vara långsiktigt.
Det är bättre att Sverige koncentrerar sina insatser till ett mindre
antal länder och fokuserar på bättre måluppfyllelse.
De länder som bör komma i fråga för långsiktigt samarbete skall vara
länder som i allt väsentligt delar våra värderingar vad gäller vikten
av demokrati. Detta kriterium gäller både när nya länder skall väljas
och när gamla länder successivt skall gallras ut. Det får implementeras
successivt över ett par tre år, men med en klar riktning angiven för
varje land så att biståndsdialogens krav på att ta hänsyn till de svenska
målen blir trovärdiga för alla inblandade.
Även om Folkpartiet liberalerna anser att svenska biståndsinsatser skall
koncentreras till vissa länder skall Sverige fortsätta med humanitärt
bistånd dit det kan komma att behövas. Vid akuta konflikter eller
naturkatastrofer måste de akuta behoven styra, samtidigt som, igen, även
detta bistånds effektivitet och fördelning alltid skall beaktas.
Det bilaterala biståndet måste dessutom samordnas mer med det bistånd
och utvecklingssamarbete som utgår från FN och EU, för ökad effektivitet
och samordningsfördelar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U226
yrkande 16.

32. Biståndets geografiska inriktning, punkt 24 (kd)
av Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U284
yrkande 27 och 2004/05:U302 yrkande 11 och avslår motionerna 2004/05:U226
yrkande 16, 2004/05:U227 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U278 yrkande 3,
2004/05:U331 yrkande 10 och 2004/05:U337 yrkande 4.
Ställningstagande
Flera positiva framsteg har gjorts i många av södra Afrikas länder på
senare år. En demokratiseringsvåg, om än svag, har sköljt över kontinenten.
Den relativt nybildade Afrikanska unionen (AU) kan ha stor betydelse
för att hantera Afrikas alla utmaningar. Men det internationella samfundet
har också ett ansvar för att vända utvecklingen i form av radikalare
skuldavskrivningar, bättre handelsvillkor och ett mer effektivt
utvecklingssamarbete.
Afrika söder om Sahara hamnar längst ned på listan över hur utvecklingen
i världens fattigare länder ser ut. Halva befolkningen är drabbad av
fattigdom i den här regionen. Här används 14 % av exportinkomsterna
till räntor och avbetalningar. Det är pengar som egentligen skulle
behövas till annat, såsom förbättrad hälsovård och utbildning. Den privata
konsumtionen minskar liksom de inhemska investeringarna. Inflödet av
direkta investeringar från utlandet är inte tillräckligt stort för att
kompensera utbetalningarna på grund av skulderna.
En ytterligare ödesfråga för regionen är hivepidemin, som här mer än
någon annanstans håller på att förändra hela samhällsstrukturer. De
mediciner som skulle kunna hjälpa de drabbade finns inte att tillgå på
sjukhusen - ofta för att de är för dyra. Därmed bidrar även vanligare
sjukdomar till de höga dödstal som leder till att Afrika mister sin
största resurs - sina befolkningar.
Före detta kolonialmakters övergrepp och exploatering får inte heller
glömmas bort och det ansvar som åligger många länder i väst för att
stödja f.d. koloniers återuppbyggnad. Samtidigt med detta måste det
rena biståndet kompletteras med samarbete på fler plan, inte minst inom
det handelspolitiska området.
För en verkningsfull fattigdomsbekämpning krävs insatser på en rad olika
områden. Fungerande marknader behövs för att den privata sektorn skall
kunna bidra till ekonomisk och social tillväxt och fördelning av tillgångar
så att alla grupper i samhället får ta del av tillväxten (som exempelvis
odlingsbar mark, utbildning och rent vatten). Alla delar är viktiga för
att fattigdomen skall kunna utplånas långsiktigt. Strategierna för
utvecklingssamarbetet måste utarbetas i dialog med regeringarna så långt
detta är möjligt. När risken finns att biståndet inte når till de bäst
behövande, bör det kanaliseras genom frivilligorganisationer i landet.
Bland åtgärder som krävs ingår bl.a. att öka tillgången till krediter,
mark, kunskap och teknologi, stödja småföretagsamhet och kooperativ på
mikronivå, skapa arbetstillfällen, öka tillgången till rent vatten,
bostad, primärvård, grundutbildning och infrastruktur och inte minst
skapa förutsättningar för återvändande flyktingar att integreras i
samhället och få en försörjning. För att dessa grundläggande åtgärder
skall få bärighet måste demokratin på alla nivåer i samhället stärkas
och korruptionen bekämpas.
Fattigdom och krig slår alltid hårdast mot barnen. Det är barn som främst
insjuknar i malaria och dör av sjukdomen. Det är barnen som dör i
barnsjukdomar, diarréer och stelkramp som en följd av undernäring och
nedsatt motståndskraft. Under år 2003 avled mer än 10 miljoner barn i
sjukdomar som hade kunnat förhindras genom vaccination och förebyggande
behandling. I Zimbabwe kan 70 % av barnadödligheten under fem år
tillskrivas hiv/aids. Minornas främsta offer är också barn som inte tänker
på att hålla sig till anvisade minröjda stigar och vägar.
Nyckeln till en god utveckling för Afrikas barn är grundläggande hälso-
och sjukvård och en grundutbildning för barnen. Dessa rättigheter måste
tillgodoses.
Fattigdom, inbördeskrig, familjeproblem, hiv/aids och föräldralöshet
har tvingat alltför många barn till ett liv på gatan. Barn som lever på
gatan är utlämnade och sårbara och far illa. För flickor som lever på
gatan är riskerna mycket stora att de utnyttjas sexuellt eller hamnar
i prostitution.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motionerna
2002/03:U284 yrkande 27 och 2004/05:U302 yrkande 11.

33. Biståndets geografiska inriktning, punkt 24 (v)
av Sermin Özürküt (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U227
yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 27,
2004/05:U226 yrkande 16, 2004/05:U278 yrkande 3, 2004/05:U302 yrkande 11,
2004/05:U331 yrkande 10 och 2004/05:U337 yrkande 4.
Ställningstagande
Utskottet förklarar i sitt övervägande att Sverige förbereder en samlad
strategi för hur Afrikanska unionen bäst kan stödjas i arbetet för fred
och utveckling. Sverige arbetar bilateralt med olika konflikter som
präglar regionen, och landet spelar en aktiv roll i fredsprocessen i
Somalia. Sverige har aktivt agerat när det gäller krisen i Darfur och
stött fredsprocessen i södra Sudan. Utskottet konstaterar vidare att EU
arbetar aktivt med olika konflikter och interna problem inom länderna
och har stött Afrikanska unionen och fört en politisk dialog med länderna
på Afrikas horn. Det görs säkerligen åtskilligt i olika frågor på olika
håll. Vad Vänsterpartiet avsåg med sin motion var inte att räkna upp
ett antal länder i Östafrika där det inom länder och mellan länder fanns
konflikter. Hade detta varit vårt syfte hade vi inte skrivit en motion
utan flera motioner - en om varje konflikt. Syftet med en enda motion
var att försöka komma åt att det när det gäller Östafrika handlar om en
sammanhängande väv av konflikter och att det därför krävs en mer
sammanhängande analys med åtföljande strategi för att kunna komma till
rätta med regionens problem. En händelse i ett land eller mellan två
länder har en benägenhet att påverka flera andra länder i regionen.
Följaktligen krävs en mer övergripande strategi för Sverige och EU för
hela området. Vi efterlyser fortfarande en sådan.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U227
yrkandena 1och 2.

34. Biståndets genomförande och organisation, punkt 25 (m)
av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U307
yrkandena 11, 12 och 16 samt avslår motionerna 2004/05:U226 yrkandena
17, 19 och 20 samt 2004/05:U307 yrkande 17.
Ställningstagande
Det är en svår balansgång att utforma bistånd som verkligen främjar
utvecklingen. Ofta ges bistånd med utgångspunkt i givarlandets perspektiv.
Inte sällan framstår själva givandet som det viktiga i stället för den
utveckling som skall bli resultatet. I ett avseende är det oundvikligt.
Det är givarlandet som anger biståndets omfattning och i allt väsentligt
även dess inriktning. Arbete med bistånd gällande strategi och ledning
måste i större utsträckning vara mer framåtsyftande och i linje med
FN:s millenniemål samt utöver dessa respektera de mänskliga rättigheterna
och demokrati. Utöver detta vore det önskvärt om biståndsarbetet kunde
utformas i ett givarlands miljö. Därför bör utarbetandet av PRSP-initiativ
(Poverty Reduction Strategy Paper) stödjas i ännu större omfattning än
vad som sker i dag. Kompetensen för de fattiga länderna att själva
formulera sina strategier och nationella planer bör ytterligare förstärkas
som ett led i egen självständig utveckling.
En stor komplikation när det gäller landstrategier och val av länder
att arbeta i är frågan om korruption. Ofta är det i de länder där mycket
korruption förekommer som biståndet också behövs som mest. Därför ingår
alltid en riskbedömning när det gäller beslut av länderval. Vi vet att
i flera av de mest korrupta länderna är också nöden som störst, och det
blir då en svår avvägning hur biståndet skall kanaliseras. Sverige skall
bidra till att hjälpa de mest utsatta länderna, detta är en självklarhet.
Det måste också vara lika tydligt att vi snabbt avbryter biståndet när
vi upptäcker att resurserna hamnat hos fel instans eller till andra
medel än det vi från början avsett. För att uppnå nolltolerans mot
korruption av svenskt bistånd behöver vi större öppenhet och en ytterst
tydlig strategi för hur vi omedelbart bör reagera i dessa situationer
och hur vi på mesta möjliga sätt kan kontrollera att resurserna verkligen
når fram till sin beslutade destination samt att de används på det mest
effektiva sättet.
Systemet med landramar bör avskaffas till förmån för avtal med strikta
villkor gällande korruption, effektivitet och demokratiutveckling.
Det finns därför all anledning att medvetet koncentrera det svenska
biståndssamarbetet till de länder där vi mest effektivt kan bidra till
att utrota fattigdomen. Sveriges biståndsinsatser bör fokuseras på Afrika
söder om Sahara. Good governance är en förutsättning för direkt budgetstöd
till statsmakter. Vi måste också ompröva formen av bistånd till flera
länder. I många fall kan man i stället för ekonomiska resurser bistå
med integrationsutveckling och kunskapsöverföring. Båda dessa delar
måste få en alltmer dominerande roll i biståndet till olika länder.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U307
yrkandena 11, 12 och 16.

35. Biståndets genomförande och organisation, punkt 25 (fp)
av Cecilia Wigström (fp) och Gabriel Romanus (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U226
yrkande 17 och avslår motionerna 2004/05:U226 yrkandena 19 och 20 samt
2004/05:U307 yrkandena 11, 12, 16 och 17.
Ställningstagande
En ny profilenhet inom Sida med 15-20 fasta tjänster som skall stödja
kommuner, organisationer och vänorter kring Östersjön skall etableras
på Gotland. Medlen för att finansiera de nya projekten skall tas från
det nuvarande östbiståndet. Att använda biståndsmedel för att finansiera
regionalt samarbete kring Östersjön går stick i stäv med den av riksdagen
beslutade politiken för global utveckling som har fattigdomsbekämpning
som huvudmål.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2004/05:U226
yrkande 17.

Särskilda yttranden

1. Anslagen för 2005 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd m.m.
, punkt 1 (m)
Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton (m) anför:
En riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister
och miljöpartister beslutar den 24 november att fastställa ekonomiska
ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och att göra
en beräkning av statens inkomster avseende 2005. Samtidigt fastställs
utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för åren 2005 och 2006.
Moderaterna har i partimotion 2004/05:Fi231 En politik för arbete och
i kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken. Moderaternas förslag syftar till att bryta
bidragsberoende och utanförskap, ge fler medborgare makt över den egna
vardagen samt trygga goda statsfinanser och en långsiktig finansiering
av välfärden. Vi vill satsa på offentliga kärnverksamheter som sjukvård,
rättstrygghet och skola i stället för på bidragssystemen.
När riksdagens majoritet genom rambeslutet valt en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelningen
inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
I vår anslagsmotion 2004/05:U293 samt i kommittémotion 2004/05:U307 har
vi redovisat vilken fördelning av anslagen inom utgiftsområde 7 som vi
förordar.
Det är fel att sätta ett utbetalningsmål som enbart är kvantitativt.
Sverige bör i stället fokusera på kvalitet och resultat. Vi menar att
utvecklingspolitiken behöver en nystart för att snabbt kunna bryta den
onda cirkeln så att fattigdomsutrotningen kan påbörjas på allvar.
Även bistånd som ger god effekt skall successivt avvecklas när landet
blir en etablerad demokratisk medelinkomstekonomi. Landet självt måste
ta över ansvaret för viktiga samhällsfunktioner. Det får inte i längden
vara en uppgift för utomstående. Tidsperspektivet i biståndet har alltså
en central betydelse för resultatet. Nedtrappning av ett generöst bistånd
måste påbörjas tidigt. Den exakta takten i avvecklingsprocessen kan
behöva avvägas med hänsyn till utvecklingsnivån. Bistånd med perspektiv
att fortgå i decennier är dock inte rimligt ur utvecklingsperspektiv.
Det visar inte minst erfarenheter från länder med stort och ihållande
biståndsberoende.
I stället för ett bistånd som fortsätter decennium ut och decennium in
bör man koncentrera sig på en mer kortvarig och bred igångsättning av
egna utvecklingsansträngningar. Detta bör kunna ske tillsammans med ett
kortvarigt kraftigt ekonomiskt stöd i form av ansvarsfulla skuldavskrivningar
i kombination med fyra olika kriterier. För det första måste de frigjorda
resurserna komma de fattiga människorna till del, t.ex. genom att satsas
på skolor så att alla flickor och pojkar verkligen får en utbildning.
För det andra får skuldavskrivning inte gynna korruption och vanstyre.
För det tredje får de frigjorda resurserna inte användas för att
finansiera krig och konflikter. För det fjärde får inte skuldavskrivning
medföra ny upplåning.
Med vårt synsätt kommer biståndet att behållas på dagens nivå. I nästa
skede sker en ökning på grund av skuldavskrivning och fokusering på
snabb fattigdomsutrotning i Afrika. På längre sikt skall biståndet
avvecklas i takt med att länderna får en kraftig egen tillväxt, vilket
är det normala för fattiga u-länder. Katastrofbiståndet påverkas inte
av våra förslag.
Sverige bör inom EU, Världsbanken och i andra former föreslå att
västvärlden gemensamt avskriver de högt skuldsatta låginkomstländernas
(dvs. de fattigaste u-länderna) skulder under tydliga villkor. Sverige
bör gå före genom att förklara sig berett att avstå från sin del i de
fordringar det gäller, som torde motsvara 1 % av en avskrivning. Totalt
bedöms detta röra sig om ca 200 miljarder dollar, varav Sveriges andel
skulle bli ca 2 miljarder dollar.
Vår exakta anslagsfördelning framgår av nedanstående tabell:
Belopp i tusental kronor

Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring

8:1 Biståndsverksamhet (inkl. Fredsfrämjande verksamhet) 21 732 194
-3
742 299
Summa 22 417 678 -3 742 299

2. Anslagen för 2005 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd m.m.
, punkt 1 (fp)
Cecilia Wigström (fp) och Gabriel Romanus (fp) anför:
Folkpartiet har förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken än den regeringen och dess stödpartier föreslår.
För utgiftsområde 7 Internationellt bistånd har Folkpartiet föreslagit
en högre ram än regeringen och dess stödpartier. Genom riksdagens beslut
den 24 november 2004 med anledning av betänkande 2004/05:FiU1, vari
behandlas budgetpropositionens förslag till utgiftsram för bl.a.
utgiftsområde 7, skall summan av de till utgiftsområdet hörande utgifterna
högst uppgå till 22 417 678 kr. Anslagen inom varje utgiftsområde skall
därtill fastställas genom ett särskilt riksdagsbeslut. Utrikesutskottet
lägger i detta betänkande fram förslag beträffande anslagsfördelningen
inom utgiftsområde 7. Med anledning av Folkpartiets förslag till högre
belopp för utgiftsområdet och förslag till fördelning på anslagen inom
utgiftsområdet (se tabell i bilaga 2 till betänkandet) vill Folkpartiet
lyfta fram följande:
Sverige skall vara ett föredöme och gå i spetsen för en generös
biståndspolitik. Folkpartiet vill se en kraftig satsning på biståndet och
välkomnar därför att regeringen i årets vårbudget presenterar en tidtabell
för hur enprocentsmålet skall uppnås till 2006. Dock har kritik framförts,
bl.a. från Sida, som har uttryckt oro över den kraftiga medelsuppgången
från år 2005 till 2006. Det reser frågor om regeringen i praktiken kommer
att lyckas återställa enprocentsmålet till 2006.
Folkpartiet föreslår att biståndet höjs med 1 300 miljoner kronor för
2005, jämfört med regeringens förslag. Vårt förslag innebär en tvåhövdad
satsning på Östafrika/Afrikas horn och Stora sjöregionen. Regionerna är
svårt sargade av svält och krig. FN har t.ex. kallat situationen i Sudan
för världens största humanitära katastrof. Förutom situationen i Sudan
kan områdena sammantaget karakteriseras som krutdurkar, där fattigdom
och diktatur kan tjäna som grogrund för terrorism. Situationen i områdena
har dessutom bäring på utvecklingen och stabiliteten i närliggande
regioner.
De akuta behoven måste styra den omedelbara medelstilldelningen. WFP,
FN:s livsmedelsprogram, har en viktig roll att spela vid humanitära
katastrofer, likaså UNHCR som är en central aktör i arbetet med att ge
skydd till människor på flykt samt WHO som hanterar situationer av ohälsa.
Dessutom vill vi avsätta medel till Läkare utan gränser och dess arbete
med medicinsk katastrofhjälp. Folkpartiet anslår 325 miljoner kronor
ytterligare till vart och ett utav dessa organ (WFP +337,2 miljoner
kronor; UNHCR +337,2 miljoner kronor; WHO +337,2 miljoner kronor).
Behovet av demokratifrämjande insatser i det aktuella området på längre
sikt är av stor betydelse. Folkpartiet menar att en Marshallplan för
demokratisering och utveckling i regionerna skall skapas. Goda
demokratiseringsexempel som Somaliland bör lyftas fram. Sveriges roll som
pådrivare av en utveckling mot demokrati i dessa stater kan inte nog
understrykas.
Bilateralt stöd till icke-demokratiska regimer bör undvikas. I stället
skall biståndet till sådana länder kanaliseras via enskilda organisationer
och stöd ges till den demokratiska oppositionen (337,2 miljoner kronor).
De länder som bör komma i fråga för långsiktigt utvecklingssamarbete
skall vara länder som i allt väsentligt delar våra värderingar när det
gäller vikten av demokrati. Vår kritik mot brist på demokratisk utveckling
i främst Laos och Vietnam menar vi bör leda till en utfasning av biståndet
till dessa länder. Vi vill prioritera insatser för de kvinnor och flickor
som riskera att dras in i människohandel, speciellt i Central- och
Östeuropa. Regeringen instämmer i att arbetet med sådana insatser är av
hög prioritet men anger inga särskilda åtgärder för att bekämpa
trafficking-problematiken. Vi anser det vara särskilt viktigt att prioritera
insatser för återuppbyggnaden av ett demokratiskt Irak, men även fortsatta
insatser i Afghanistan behövs.

3. Anslagen för 2005 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd m.m.
, punkt 1 (kd)
Rosita Runegrund (kd) anför:
Kristdemokraterna har förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än den regeringen och dess stödpartier
föreslår. För utgiftsområde 7 Internationellt bistånd har Kristdemokraterna
föreslagit en högre ram än regeringen och dess stödpartier. Genom
riksdagens beslut den 24 november 2004 med anledning av betänkande
2004/05:FiU1, vari behandlas budgetpropositionens förslag till utgiftsram
för bl.a. utgiftsområde 7, skall summan av de till utgiftsområdet hörande
utgifterna högst uppgå till 22 417 678 kr.
Anslagen inom varje utgiftsområde skall därtill fastställas genom ett
särskilt riksdagsbeslut. Utrikesutskottet lägger i detta betänkande
fram förslag beträffande anslagsfördelningen inom utgiftsområde 7. Med
anledning av Kristdemokraternas förslag till högre belopp för utgiftsområdet
och förslag till fördelning på anslagen inom utgiftsområdet (se tabell
i bilaga 2 till betänkandet) vill Kristdemokraterna lyfta fram följande:
I
FN:s utvecklingsdeklaration, den s.k. millenniedeklarationen, har
världens ledare och länder åtagit sig att prioritera kampen mot fattigdomen.
Det handlar bl.a. om att halvera fattigdomen på jorden och halvera
antalet människor som lever i akut hunger. Det handlar också om ett
löfte att verka för att alla barn har rätt till skolgång, att minska
barna- och mödradödligheten samt inte minst att vända trenderna för och
minska spridningen av hiv/aids. Biståndet måste alltid ha en frigörande
dimension. Skapandet av ett biståndsberoende hos mottagarländerna bör
därför undvikas, liksom att bistånd satsas i olämpliga projekt där medlen
hamnar i fel händer.
Överföringen av resurser från den rika världen till utvecklingsländerna
har minskat under senare år. Sverige har under lång tid haft en hög
biståndsprofil och framstått som ett föredöme för andra länder. Redan
1968 beslutades att det svenska biståndet skulle uppgå till 1 % av vårt
lands BNP (bruttonationalprodukten). Kristdemokraterna anser att biståndet
i största möjliga mån bör styras av behovet i omvärlden. I dag är behoven
för utvecklingsinsatser enorma, och därför behövs det ett kraftigt
internationellt bistånd. Behoven överstiger vida de insatser som görs av
västländerna. Inte minst därför är det viktigt med opinionsbildning
från svenskt håll för en ökad biståndsnivå i världen, men också att vi
själva höjer ambitionerna och att 1 % efter 2006 skall betraktas som
ett golv och ett minimum. Kristdemokraterna anser att utgiftsposten
snarast bör uppgå till det uppsatta målet på 1 % av BNI, och vi ser med
glädje på att regeringen nu föreslår att biståndet skall uppnå 1 % under
mandatperioden. Det som oroar är dock att ökningen är så kraftig under
2006 gentemot 2005.
Kristdemokraterna står fast vid sitt tidigare mål och anser att Sverige
via statsbudgeten skall ge minst 1 % av BNI i internationellt bistånd
under mandatperioden. Regeringen går oss här till mötes vad gäller 2006.
Vi anser dock att mer resurser skulle behövas tidigare och anslår därför
högre anslag redan 2005, för att satsa på hiv/aids-bekämpning. Vi gör
också en del omfördelningar av medel inom ramen för regeringens föreslagna
anslagsnivå. För anslaget Biståndsverksamhet är Kristdemokraternas ram
200 miljoner kronor högre än regeringens för år 2005.
Kristdemokraterna ökar anslagen till hiv/aids-bekämpning och inför en
egen delpost för ett nytt sådant anslag på 500 miljoner kronor, varav
200 miljoner kronor är de extra medel som Kristdemokraterna satsar utöver
regeringens föreslagna budgetnivå. Resterande belopp är resultat av
omfördelning. Till FN:s flyktingarbete inom ramen för UNHCR vill vi
utöver regeringens föreslagna ökning ytterligare tillföra 50 miljoner
kronor. Till anslaget för humanitära insatser vill vi, utöver regeringens
ökning, anslå 100 miljoner ytterligare. Därtill vill vi anslå 100
miljoner kronor till Unicefs arbete för barn utöver vad regeringen förslagit
för att utöka Unicefs resurser och möjligheter att förbättra analys,
statistik och undersökningar för att tydliggöra barns utsatthet vid
konflikter och krig. De omfördelningar som blir följden av dessa satsningar
är att anslaget till Asien, Mellanöstern och Nordafrika minskar med 250
miljoner kronor, att anslaget till Östeuropa och Centralasien minskar
med 150 miljoner kronor samt att anslaget till Latinamerika minskar med
150 miljoner kronor.

4. Biståndsmålen, avbindningen av biståndet m.m., punkt 8 (v)
Sermin Özürküt (v) anför:
Vänsterpartiet anser att regeringen bör redovisa hur den nya politiken
av ökad samordning och samstämmighet mellan olika politikområden när
det gäller fattigdomsbekämpningen. En sådan redovisning skulle medverka
till att den nya politiken får den "pådrivande" funktion som riksdagen
efterlyst. Det bör finnas krav på konsekvensanalyser i beredningen av
regeringens beslut utifrån fattigdoms- och rättighetsperspektivet i
enlighet med riksdagens tillkännagivande.

5. Biståndsmålen, avbindningen av biståndet m.m., punkt 8 (v)
Sermin Özürküt (v) anför:
UNHCR:s verksamhet finansieras genom årliga bidrag från medlemsstaterna.
Detta är en olycklig ordning. Organisationen får svårigheter med sin
planering eftersom finansieringen blir osäker och fluktuerande. Dessutom
kan UNHCR riskera att drabbas av tunghäfta när det är påkallat att
framföra kritik mot någon av de viktigaste bidragsgivarna, t.ex. Sverige.
Regeringen bör i FN verka för att UNHCR skall finansieras via FN:s
budget.
UNHCR:s mandat omfattar bara flyktingar som passerat en nationsgräns.
Numera utgör de s.k. internflyktingarna en mycket stor del av alla
flyktingar. Rapporter visar att kvinnor som flyr undan s.k. hedersrelaterat
våld ofta tar sin tillflykt till fängelser i området för att undvika
att utsättas för s.k. hedersmord. På grund av risken för och seriositeten
i hoten om hedersmord kan de tvingas att tillbringa resten av sina liv
i fängelse. Dessa kvinnor kan inte fly till något annat land för att
omfattas av UNHCR:s skydd. Visserligen gör UNHCR redan i dag viktiga
humanitära insatser för internflyktingar, men det är viktigt att mandatet
utvidgas så att organisationen t.ex. får möjlighet att vid behov hjälpa
internflyktingar att lämna sitt hemland. Regeringen bör i alla lämpliga
sammanhang verka för en sådan utvidgning av UNHCR:s mandat.

6. Beräkning av bistånd enligt OECD/DAC, punkt 15 (v)
Sermin Özürküt (v) anför:
Vad som räknas som bistånd bestäms av OECD:s utvecklingskommitté. Det
finns i dag en relativt stor okunnighet om vad som pågår i denna kommitté
och vilken politik Sverige driver där. Regeringen bör därför årligen
redovisa vilka kriterier som gäller, vad som är under diskussion, vilken
politik Sverige för och hur Sverige har agerat i de olika diskussioner
som förs inom OECD. Det avgörande är att kriterierna skärps så att
biståndet inte används till sådant som direkt eller indirekt motverkar
utveckling och främjande av mänskliga rättigheter.

7. Biståndets geografiska inriktning, punkt 24 (m)
Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton (m) anför:
Sida är verksamt i över hundra länder. Man försöker göra allting överallt.
En så diversifierad verksamhet är omöjlig att leda och kontrollera på
ett tillfredsställande sätt. Lika uppenbart är det omöjligt att
upprätthålla både lokalkännedom och fackkunskaper på alla områden. De breda
kontaktytor och fasta relationer som är så nödvändiga för ett effektivt
bistånd försvåras också. Det finns därför all anledning att medvetet
koncentrera det svenska biståndssamarbetet till de länder där vi mest
effektivt kan bidra till att utrota fattigdomen. Sveriges biståndsinsatser
bör fokuseras på Afrika söder om Sahara. Good governance är en
förutsättning för direkt budgetstöd till statsmakter. Kunskapsöverföring
måste få en alltmer dominerande roll i biståndets utformning. Det är
angeläget att medverka till att skapa framgångsrika exempel som inspirerar
övriga länder.
Det gäller att skapa incitament för en god och snabb standardökning i
Afrika där det övergripande målet för biståndet måste vara att främja
en snabb utrotning av fattigdomen. Förutsättningen för att Afrika skall
lyckas i sin utveckling är densamma som gäller i resten av världen. Det
finns inga hemliga recept eller något slags egna afrikanska vägar. Vi
vet av bitter erfarenhet att endast en dynamisk marknadsekonomi där
företagsamhet och arbetsvilja står i centrum kan ge välstånd till en
bred befolkning. Den bygger på de faktorer som skänkt välstånd till
länder som Sverige och resten av de utvecklade länderna: fri företagsamhet
och frihandel i kombination med utbildning för alla inom ramen för ett
rättssamhälle grundat på demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna. Fundamentalt handlar det om att öppna möjligheterna för den
enskilde afrikanen att skapa välstånd för sig och de sina.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005 Utgiftsområde 7:

1. Riksdagen fastställer biståndsramen för internationellt
utvecklingssamarbete till 0,882 procent av vid budgeteringstillfället
beräknad bruttonationalinkomst (BNI) för 2005 (avsnitt 3.1),
2. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslaget
8:1 Biståndsverksamhet göra ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 36 235 000 000 kronor efter
2005 (avsnitt 3.8.1),
3. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslaget
8:1 Biståndsverksamhet ställa ut garantier som inklusive tidigare ställda
garantier uppgår till högst 12 614 700 000 kronor (avsnitt 3.8.1),
4. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslaget
8:5 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier ställa ut garantier för finansiellt stöd
till länder i Östeuropa som inklusive tidigare ställda garantier uppgår
till högst 950 000 000 kronor (avsnitt 3.8.5),
5. Riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 2005 anvisa
anslaget under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, såvitt avser
anslag som står till regeringens disposition, enligt följande
uppställning:
6. Riksdagen tillkännager vad Riksrevisionens styrelse föreslår
att för anslaget 8:6 Riksrevisionen: Internationella uppdrag skall 2005
finnas en anslagskredit på högst tre procent av anvisat anslag (avsnitt
3.8.6),
7. Riksdagen bemyndigar för Riksrevisionens styrelse budgetåret
2005 anvisat anslag under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, såvitt
avser anslag Riksrevisionen, enligt uppställning under avsnitt 1.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:U284 av Alf Svensson m.fl. (kd):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att i utvecklingssamarbetet stödja fredsavtal
och fredsuppbyggande processer i syfte att hindra nya konflikter och
främja utveckling och tillväxt.
2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att förebyggande av konflikter, krishantering samt
uppföljning efter konflikter måste ges större vikt i biståndspolitiken.

2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att svenskt bistånd ej skall gå till statsmakt som
grovt kränker mänskliga rättigheter eller som för anfallskrig.
2002/03:Fö271 av Lars Ångström m.fl. (mp, fp, v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Sverige och Sida åtminstone inte minskar, utan
snarare ökar, sitt stöd till humanitär minröjning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att svenska humanitära minröjningsinsatser inte får
utgöras av isolerade insatser, utan måste integreras i en genomtänkt
biståndspolitik där lokalbefolkningen bör ansvara för genomförandet
medan Räddningsverket bidrar med planering, ledning, utbildning och
kvalitetssäkring.
Motion från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utöka biståndet till Östeuropa.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Fi228 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inriktningen på Sveriges agerande beträffande
energiutlåningen i Världsbanken och andra internationella
finansieringsinstitutioner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om regeringens årliga rapportering till riksdagen om
inriktningen på bankens energiutlåning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om regeringens årliga rapportering till riksdagen om
dess ställningstagande angående beviljade fossilenergiprojekt i banken.

2004/05:U219 av Maud Olofsson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att landsbygds- och jordbruksutvecklingen måste få än
högre prioritet i samarbetet med utvecklingsländer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kvinnor och deras roll i familjeförsörjningen och
resursanvändningen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att överföring av traditionell kunskap är en viktig
del i livsmedelsförsörjningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kunskapsbygge runt sexuell och reproduktiv hälsa och
det civila samhällets roll i kampen mot hiv/aids.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN bör driva linjen att WHO skall få
möjlighet att köpa loss patent för bromsmediciner mot aids för fattiga
länders räkning.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att lägga större tyngd på vattenprojekt i det svenska
utvecklingssamarbetet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det är viktigt att omvärlden inte minskar sitt
stöd till UNHCR:s arbete.
2004/05:U225 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bilateralt biståndssamarbete bör villkoras med
krav på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om betydelsen av oberoende och fria massmedier och att
stöd till dessa skall vara en viktig del av svenskt demokratibistånd.
2004/05:U226
av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om s.k könskonsekvensanalyser i biståndet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att demokrati bör vara det överordnade målet för
svenskt utvecklingssamarbete.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bistånd i diktaturstater genom enskilda organisationer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kontroller som söker säkerställa att bistånd i
odemokratiska länder inte i sista hand tillfaller totalitära regimer.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör fasa ut bistånd till odemokratiska
länder som inte uppvisar trovärdig vilja att genomföra politiska reformer.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör utarbeta en strategi för att stärka
demokratirörelser.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det i Sidas regeringsbrev bör tas hänsyn till
situationen för HBT-personer.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att biståndet bör vara koncentrerat till ett mindre
antal länder.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Sidas nya profilenhet på Gotland.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om betydelsen av bistånd förmedlat genom enskilda
organisationer.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om egeninsatser för enskilda organisationer.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om betydelsen av satsningar på skuldavskrivningar samt
att dessa villkoras med krav på politiska och ekonomiska reformer.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om betydelsen av avbindning av bistånd.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att låta en större del av biståndet gå till sexuell
och reproduktiv hälsa och åtgärder för att motverka spridning av hiv/aids.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om funktionshindrades situation.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om samspelet mellan bistånds- och flyktingpolitik.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kulturella aspekter och betydelsen av människors
kulturarv måste få en ökad betydelse inom utvecklingssamarbetet.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökade satsningar på utbildningsinsatser för flickor
och unga kvinnor.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av enprocentsmålet.
2004/05:U227 av Alice Åström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör utarbeta en sammanhängande strategi
för konfliktlösning och fattigdomsbekämpning i Östafrika.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN och EU bör verka för att Sveriges
strategi för fattigdomsbekämpning och konfliktlösning i Östafrika bildar
underlag för en gemensam strategi för EU och FN.
2004/05:U241 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det svenska biståndet bör fokuseras på bekämpandet
av hiv/aids.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utbildning för alla barn i Afrika.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att behandlingskostnaderna för både hälso- och sjukvård
samt medicin ytterligare måste sänkas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att verka för att svensk läkemedelsindustri tar ansvar
för tillverkning och distribution av antivirala medel till u-länder på
ett tydligare sätt jämfört med i dag.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att verka för utarbetande av specifika program för
barn som blivit föräldralösa på grund av hiv samt att dessa program
implementeras i de afrikanska ländernas ordinarie fattigdomsstrategier.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om garantier för utveckling av läkemedel mot sjukdomar
som drabbar Afrikas länder.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att verka för att fler politiska ledare deltar i kampen
mot hiv.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öka samarbetet mellan stater, regeringar, frivilliga
och/eller enskilda organisationer för att sprida kunskap om hiv.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att samverka till byggandet av sociala strukturer
för att hindra flyktingströmmar.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillse att hivprevention inkluderas för alla
barn i skolan.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skapa en effektiv struktur för olika hälso- och
sjukvårdsinsatser i Afrika.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skapa fler utvecklingsenheter som arbetar med
hivprevention på plats i Afrika.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att verka för att inrätta hivpreventionsprogram på
alla lokala arbetsplatser och bygemenskaper i Afrika.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att verka för ökad information och ökat medvetande
och för att kunskap ges till alla barn, ungdomar och vuxna när det gäller
hiv.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ytterligare resurser tillförs för att öka
möjligheten för människor i Afrika att hivtesta sig.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ge ekonomiska möjligheter för afrikanska stater
att själva kunna tillverka eller efterfråga antivirala medel.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ge tillgång till antivirala medel för alla gravida
hivsmittade kvinnor i Afrika.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öka informationen om och tillgången till
preventivmedel för män i Afrika.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att satsa ytterligare resurser på grundforskning
rörande ett effektivt vaccin mot hiv.
2004/05:U249 av Ewa Björling m.fl. (m, fp, kd, c):
Riksdagen begär att regeringen i nästa års budgetproposition när det
gäller multilateralt bistånd inom utgiftsområde 7 tydligt redovisar hur
detta bistånd skall fördelas inom olika områden/insatser.
2004/05:U250 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öka självständigheten och flexibiliteten när det gäller
verksamhetsplaner, rapportering och redovisning utan att göra avkall på
strikta ekonomiska redovisningskrav för det partinära stödet för
demokratisamarbete.
2004/05:U253 av Lotta Hedström och Jan Lindholm (båda mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
riktlinjerna för införandet av rätten till tillräcklig, lämplig och säker
mat, vilka kommer att antas av FAO:s råd i november 2004, bör prioriteras
och inkluderas i Sveriges politik för global utveckling.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
möjligheten att uppfylla millenniemålen bör vara vägledande för svensk
politik i långivningshänseende, i biståndsgivning och i den samlade
hanteringen av den globala utvecklingspolitiken.
2004/05:U255 av Gunilla Wahlén m.fl. (v, m, fp, kd, c, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör höja nivån för området sexuell och reproduktiv
hälsa och därtill hörande rättigheter till minst 10 % av den totala
biståndsbudgeten.
2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Sidas regleringsbrev.
2004/05:U258 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ökning av andelen bistånd som går till utbildning
till 15 %.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skärpta krav på kvalitet och könsperspektiv i biståndet
till utbildning.
2004/05:U261 av Lotta Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om biståndets strukturella särdrag och vilka användningsområden
som inte bör beviljas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vidgningen av DAC-kriterierna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om MDG och olika hållbarhetsindex som medel att kvalitetssäkra
och standardisera biståndet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att riksdagen
årligen bör får del av de positioneringar och prioriteringar som regeringen
intar i OECD:s utvecklingskommitté DAC.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att i långivning och bistånd gå över till kopplingen
till uppfyllande av millennieutvecklingsmålen som kriterium och med
användande av PRSP, dvs. fattigdomsstrategier, som medel.
2004/05:U271 av Rezene Tesfazion och Tone Tingsgård (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att medel från vårt svenska u-landsbistånd anslås för att
snabbt utveckla och distribuera bra och billigare mediciner till tredje
världens folk.
2004/05:U278 av Alice Åström m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det i
enlighet med riksdagens tillkännagivanden bör finnas krav på konsekvensanalyser
i beredningen av regeringens beslut utifrån fattigdoms- och
rättighetsperspektivet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den
utvärderingsenhet som presenterades i budgetpropositionen får mandat
att ge förslag till hur politiken kan förbättras och att den får ett
tydligt mandat att verka självständigt från regeringsmakten.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den
årligen bör redovisa vilka kriterier som gäller, vad som är under
diskussion, vilken politik som Sverige har och hur Sverige har agerat i
de olika diskussionerna som förs inom OECD.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att OECD:s
kriterier när det gäller vad som räknas som bistånd skärps så att
biståndet inte används till sådant som direkt eller indirekt motverkar
utveckling och främjande av de mänskliga rättigheterna.
2004/05:U279 av Lars Ohly m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i Världsbanken och IMF bör föra fram
behovet av att skriva av skulderna till HIPC-länderna utan att som
motprestation kräva ekonomiska reformer som är politiskt kontroversiella
och tar lång tid att genomföra.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör agera för att inriktningen av
fattigdomsbekämpningen inom IMF och Världsbanken tar hänsyn till vikten av
en rättvis fördelningspolitik och att institutionernas verksamhet
utvärderas i förhållande till millenniemålen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i Världsbanken bör agera för att banken
har en inriktning som uppmärksammar växthuseffektens stora problem för
fattiga människor i utvecklingsländerna.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i IMF och Världsbanken bör agera för att
Kyotoprotokollet implementeras och att lån till utvecklingsländerna
ligger i linje för att nå klimatmålen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i IMF och Världsbanken agerar för att
privatiseringar inom vattensektorn inte skall vara ett krav för att
beviljas lån.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i internationella institutioner bör dela
med sig erfarenhet av och kunnande om att driva vattenverk och
vattendistribution i offentlig regi.
2004/05:U283 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utöka Unicefs resurser och möjligheter att
förbättra analys, statistik och undersökningar för att tydliggöra barns
utsatthet vid konflikter och krig.
2004/05:U290 av Cecilia Wikström m.fl. (fp, m, kd, v, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett ökat multilateralt stöd till organisationer som
UNFPA och IPPF.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att de analyser och strategier som ligger till grund
för Sveriges internationella utvecklingssamarbete skall lyfta fram
kvinnors och mäns tillgång till sexuell och reproduktiv hälsoservice,
exempelvis tillgång till preventivmedel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige skall utarbeta program för att stödja
mottagarländer att själva bygga upp ett fungerande system av import
eller produktion, kvalitetskontroll och distribution av SRHR-materiel.

2004/05:U293 av Göran Lindblad m.fl. (m):
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt
uppställningen:
2004/05:U299 av Pär Axel Sahlberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att IMF:s och Världsbankens krav på
enskilda länder inte får motverka nationellt förankrade fattigdomsstrategier.

2004/05:U300 av Pär Axel Sahlberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige aktivt bör verka för att initiera nya koncept och
mekanismer för avskrivning.
2004/05:U302 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör stödja UNDP:s presenterade
"Millenniekontrakt" med syfte att huvudsakligen inrikta fattigdomsbekämpningen
på de högprioriterade länderna för att nå millennimålen för de länder
som är i störst behov av hjälp.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör vara ett föredöme i det internationella
samfundet och leda den globala opinionen för radikalare skuldavskrivningar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ett ökat stöd bör gå till utvecklingen av
självständiga bondeorganisationer i Afrika.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att uppmuntra samarbeten kring vattenfrågan inom
Afrikanska unionen (AU).
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att mer resurser måste tillföras forskningen om
sjukdomar i de fattiga länderna.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sida bör förbättra sina konsekvensanalyser vad
gäller hivspridning i de projekt man stöder i Afrika.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ökad samordning av det partinära biståndet i det
övriga demokratibiståndet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör sätta hård press på konflikthärjade
stater i Afrika så att barn skyddas från tvångsrekrytering till egna
eller andra väpnade trupper.
2004/05:U303 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den svenska regeringen fokuserar biståndsinsatser
till institutioner för utveckling av demokrati, mänskliga rättigheter,
rättssamhällets principer och deras praktiska genomförande.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om biståndsresurser för att överbrygga etniska och
religiösa barriärer med målet att nå ökad förståelse och tolerans.
2004/05:U306 av Sven Brus m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett bistånd med genusperspektiv och att EU:s
medlemsstater ökar biståndet till fattiga länder.
2004/05:U307 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att biståndet som övergripande mål skall främja en
snabb utrotning av fattigdomen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att rättsstaten, respekt för de mänskliga rättigheterna,
demokrati och marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet
med biståndsländerna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige kraftigt bör stärka resurserna för
fredsfrämjande insatser.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det svenska biståndet bör inriktas på bekämpandet
av hiv/aids.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sänkta kostnader samt garantier för utveckling av
läkemedel mot sjukdomar som främst drabbar u-länder.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utbildning för alla flickor och pojkar i u-länder.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att verka för att miljöprogram utarbetas och implementeras
i u-ländernas nationella planer för fattigdomsstrategier.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige skall ta initiativ till en total
skuldavskrivning år 2006 för högt skuldsatta låginkomstländer samt att en
sådan skuldavskrivning skall kombineras med fyra villkor: ingen nyupplåning,
ej främja korruption och vanstyre, inte bidra till finansiering av
anfallskrig och komma de fattiga till godo.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa nolltolerans när det gäller korruption av
svenska biståndsmedel.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att noggrann utvärdering ger kunskap om hur svenskt
bistånd kan effektiviseras.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en nystart av utvecklingspolitiken så att
fattigdomsutrotningen kan påbörjas på allvar.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att frivilligorganisationer bör få en utökad roll i
biståndet, särskilt i länder med korrupta regimer.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om resultat- och kvalitetsmål för svensk utvecklingspolitik.
18. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 7 anslag 8:1 Biståndsverksamhet
för budgetåret 2005 17 989 895 000 kr i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2004/05:U308 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige inom ramen för biståndspolitiken bör
rikta stöd till kampen mot kvinnlig könsstympning.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att rikta utbildningsinsatser gällande kvinnlig
könsstympning till invandrarkvinnor och svensk hälso- och sjukvårdspersonal.

2004/05:U310 av Birgitta Ohlsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri
abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat politiskt
mål i svensk utrikespolitik.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri
abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat
finansiellt mål i den svenska biståndsbudgeten.
2004/05:U311 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att följa de mål som upprättades under FN-toppmötet
i Johannesburg år 2002, om att integrera miljöaspekterna i all form av
fattigdomsbekämpning och att skydda de naturresurser som ligger till
grund för ekonomisk utveckling.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om klargöranden av vilka kapaciteter och kompetenser
Sverige skall bidra med i samarbetsländerna för att på sikt skapa ett
trovärdigt internationellt miljösamarbete.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige ytterligare måste driva på för ett starkare
globalt samarbete kring hållbarhetsfrågorna, både inom landet och på
europeisk nivå, där hänsyn också skall tas till de fattiga ländernas
villkor och akuta problem.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den etiska dimensionen bör betonas i det fortsatta
arbetet mot uthållig utveckling och tillväxt.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör betona vikten av att skydda produktionen
av de "gemensamma globala nyttigheterna". Prioriterade bland dessa bör
vara en effektivisering av energi- och materialhanteringen inom ramen
för en hållbar utveckling.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skydda de naturresurser som ligger till grund för
en ekonomisk utveckling.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öka integrationen av miljöaspekter i
fattigdomsbekämpningen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att främja en ekologiskt hållbar globalisering.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att handel med varor som har framställts i enlighet
med kraven om en hållbar utveckling skall främjas.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör vara pådrivande i att utveckla nya
finansieringsmekanismer för globala miljöinsatser i enlighet med de
idéer som presenterades i samband med FN-konferensen "Finansiering för
utveckling" 2002.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skapa en energifond som bör användas för att
stärka utvecklingsländernas kapacitet att föra en hållbar energipolitik.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige och EU bör uppmuntra forskningssatsningar
på hur utvecklingen av hållbara energisystem och mer effektivt och
miljömässigt jordbruk kan utvecklas i fattiga länder.
2004/05:U313 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringens ställningstagande vid globala
handelsavtal skall vara att u-länder skall tillåtas att gradvis öppna sina
marknader i takt med sin egen förmåga.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den internationella handeln skall underkastas
kravet på miljöskydd och en hållbar utveckling vad avser påverkan av
fysiska transporter.
2004/05:U315 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige och EU skall öka sina ansträngningar att
skydda flyktingar i nöd och att säkra UNHCR:s ekonomiska resurser i
detta syfte.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att internationella företag som medverkar i svenska
utvecklings- och biståndsprojekt skall ha en hållbar etisk kod för sina
verksamheter.
2004/05:U317 av Ulf Holm m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att riksdagen bör få en årlig rapport om valkretsens
agerande inklusive valkretsens röstning i principiella frågor.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att riksdagen involveras i processen kring nominering
av styrelseledamot och ordförande i Världsbanken och IMF.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen årligen skall redovisa sina ställningstaganden
i Världsbanken och IMF genom en skrivelse till riksdagen.
5. Riksdagen begär att regeringen låter utreda huruvida principen
om rösträtt i relation till ekonomisk styrka är förenlig med Världsbankens
och IMF:s stadgar i enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen begär att regeringen låter utreda huruvida sättet att
ställa krav på de låntagande ländernas inhemska politik är förenligt
med Sveriges nya politik för global utveckling.
2004/05:U320 av Joe Frans m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om TRIPS och utvecklingsländerna.
2004/05:U321 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd enligt uppställning:
2. Riksdagen beslutar att uppta ett nytt anslag för miljöbistånd
i enlighet med vad i motionen anförs.
2004/05:U331 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att de övergripande målen för det internationella
biståndet måste inkludera främjandet av mänskliga rättigheter, demokrati
och fattigdomsbekämpning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att i samarbete med partnerländer arbeta fram nationella
handlingsplaner för mänskliga rättigheter, översyn av nationell
lagstiftning i dessa frågor i förhållande till internationella avtal samt
att samarbetet med enskilda organisationer vid upprättandet av landstrategier
och nationella handlingsprogram förbättras.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att inleda ett system med ett begränsat antal
mottagarländer s.k. programländer, med vilka Sverige arbetar fram utförliga
nationella handlingsplaner och program.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att inrätta ett medborgarforum för utbyte av kunskap
och erfarenheter inom utvecklingsområdet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att fokusera resurser och ansträngningar på ett
prioriterat urval av globala gemensamma nyttigheter.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av biståndsinsatser som i första hand stöder
det civila samhället och går via enskilda icke-statliga organisationer
i de fall då mottagarlandet styrs av en demokratiskt tvivelaktig regim.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det rättighetsbaserade svenska biståndet i mindre
utsträckning bör vara villkorsbundet och uppbyggt på sanktionsprinciper
utan snarare vara grundat på stödjande åtgärder för människors möjlighet
till en positiv utveckling.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om successiv och flexibel avbindning av svenskt bistånd.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det svenska biståndet i ökad grad skall riktas
till kvinnor.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att demokratifrämjande åtgärder kan effektiviseras
genom bättre samarbete med internationella aktörer och nationella krafter
som verkar för demokratisering och flerpartisystem i utvecklingsländer.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att olika kommun- och parlamentarikerorganisationer
bör ses som viktiga aktörer i främjandet av stabila demokratier och bör
kunna kanalisera demokratibistånd.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det partinära biståndet bör öka och bättre
samordnas med det övriga demokratibiståndet.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att stärka det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet,
såväl på svensk som på europeisk nivå.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att låta ett IT-perspektiv integreras i samtliga
utvecklingsstrategier och program.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öka utbildningsbiståndet och undervisningsstödet
till mottagarländerna och att motverka brain drain för främjandet av en
god utveckling i de fattigaste länderna.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att betona betydelsen av det humanitära biståndet
för det internationella utvecklingssamarbetet och frivilligorganisationernas
viktiga roll i arbetet samt att öka anslagen till det humanitära biståndet.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att i ökad grad integrera "icke prioriterade grupper"
och människor med handikapp i svensk utvecklingspolitik.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behov av regelbunden rapportering till riksdagen
kring svenskt handlande inom EU, WTO och regionala handelsavtal vad
gäller svenska positioner och svenskt handlande för uppfyllande av målen
i den svenska utvecklingspolitiken.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en översyn görs av nuvarande svenska handelspositioner
i förhållande till utvecklingsmålen.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en ny modell för skuldavskrivning där den skuldsatta
statens små steg mot ekonomisk balans, demokratisk utveckling, respekt
för mänskliga rättigheter och konkreta handlingsplaner för fattigdomsbekämpning
kan ge betydligt större steg i skuldavskrivning samt att Sverige bör
verka för att löften om radikala skuldavskrivningar utställs till förmån
för de fattigaste länderna utifrån ovanstående kriterier.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att lokalt utformade fattigdomsstrategier skall styra
Världsbankens och Valutafondens politik.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige verkar för ökad transparens och demokratiska
reformer av Världsbankens och Valutafondens beslutsformer och att de
berörda demokratiska parlamentens inflytande ökar i dessa två institutioner.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ny patentregistreringsmodell med prissänkningskrav
för läkemedelsbolagens försäljning av t.ex. hivmediciner till fattiga
länder.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att verka för att utvecklingsländerna
monterar ned tullar och handelshinder gentemot varandra och ökar den
regionala integrationen.
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen ökar anslagen till bistånd i budgeten
mer än förslaget för 2005.
39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen måste förbättra transparensen inom
den multilaterala sektorn vad gäller fördelningen av anslagen under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
40. Riksdagen beslutar om underindelningen av anslag i enlighet
med vad som anförs i motionen.
41. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd för budgetåret 2005 enligt uppställning:
2004/05:U333 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utveckla nya modeller för patentregler som har
folkhälsan för fattiga länder i fokus.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kräva ökat ansvarstagande av läkemedelsbolagen
som utarbetar och framställer bromsmediciner mot hiv/aids.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i ökad utsträckning bör fokusera
biståndsarbetet på att bygga upp fungerade hälso- och sjukvårdssystem och
infrastruktur för svårt hivdrabbade länder.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tydliggöra kopplingen mellan fattigdom och
hivspridning i utvecklingsarbetet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en förutsättning för att bekämpa hiv/aids är att
kvinnans status höjs.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör agera som pådrivare och opinionsbildare
i bilaterala dialoger med länder, svårt utsatta av hiv/aids-spridningen,
för att föra upp hiv/aids-frågan på högsta politiska nivå.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vidga det säkerhetspolitiska begreppet i Sverige
till att även gälla epidemier.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om användande av befintliga nätverk och befintlig
infrastruktur som byggts av kyrkor och andra organisationer samt bättre
samarbete mellan olika aktörer för att effektivisera kampen mot hiv/aids.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vidareutveckla stödjande åtgärdsprogram för
föräldralösa barn till följd av hiv/aids-spridningen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör avsätta 10 % av biståndsanslaget
till reproduktiv hälsa och hiv/aids-prevention.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör avsätta ytterligare medel för
hiv/aids-bekämpning, utöver det som är föreslaget i budgeten för 2005.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att verka för en bred strategi inkluderande både
kondomer och förändrat sexualbeteende för att hejda smittspridningen.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sprututbytesprogram för att hejda smittspridningen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökad forskning för att undersöka aidsepidemins effekt
på utvecklingen.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sexualundervisning i skolan och att involvera ungas
organisationer i arbetet mot hiv/aids.
2004/05:U337 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp, fp, v, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Sidas regleringsbrev.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Sveriges agerande i bilaterala kontakter samt inom
internationella organisationer gentemot stater som diskriminerar
HBT-personer.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om grundläggande HBT-kompetens i utrikesförvaltningen
och Sida.
2004/05:U339 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om akuta insatser i Östafrika/Afrikas horn och Stora
Sjöregionen samt skapandet av en Marshallplan för demokrati och utveckling.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i motionen anförs
om en omfördelning av biståndsmedel.
3. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd enligt uppställning:
2004/05:U340 av Marina Pettersson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om svensk biståndpolitik och den svenska läkemedelsindustrin.
2004/05:Fö241 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Sverige och Sida åtminstone inte minskar utan
snarare ökar sitt stöd till humanitär ammunitions- och minröjning.
2004/05:Sf266 av Lars Ohly m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige
bör avsluta sitt medlemskap i IOM.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om UNHCR:s finansiering
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utvidgning av UNHCR:s mandat till att inkludera
internflyktingar.
2004/05:Kr363 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kulturens betydelse i biståndsarbete.
2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om upprättandet av en energifond för att ge stöd till
investeringar i förnybar och effektiv teknik i utvecklingsländerna.
2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bistånd med genderperspektiv.

Bilaga 2
Förslag till anslagsfördelning för budgetåret 2005 för utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2005
inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Belopp i tusental kronor

Bilaga 3
Jämställdhet inom utvecklingssamarbetet
Riksdagens arbete med uppföljning och utvärdering
I utskottens beredning av ärendena ingår, enligt riksdagsordningens 4
kap. 18 §, uppgiften att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut inom
respektive utskotts beredningsområde. Uppföljning och utvärdering utgör
en väsentlig del av riksdagens kontrollmakt och riksdagens granskning
och kontroll av regeringen och den offentliga förvaltningen.
Utövandet av kontrollmakten är en av riksdagens viktigaste uppgifter
och följer av riksdagens ställning som det främsta demokratiska
statsorganet. Uppgiften finns omnämnd redan i regeringsformens inledande
paragrafer. Regeringsformens 1 kap. 4 § lyder: "Riksdagen är folkets
främsta företrädare. Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten
och bestämmer hur statens medel skall användas. Riksdagen granskar rikets
styrelse och förvaltning." För utrikesutskottets del utövas denna uppgift
huvudsakligen genom uppföljning och utvärdering.
Utrikesutskottets arbete med uppföljning och utvärdering
Utrikesutskottet har sedan tidigare arbetat med uppföljning och utvärdering.
Uppföljning och utvärdering knyts ofta till systemet med mål- och
resultatstyrning och ägnas i betydande utsträckning åt budgetrelaterade
frågor. Utskottets möjligheter att arbeta med uppföljning och utvärdering
är också tämligen goda när det gäller att granska hur budgetbeslut
genomförs. Styrning genom anslag och anslagsvillkor är t.ex. praxis inom
hela biståndsområdet.
Måluppfyllelse är en naturlig utgångspunkt för en diskussion om uppföljning
och utvärdering. Ett klassiskt exempel på hur uppföljning och utvärdering
inriktade på måluppfyllelse kan genomföras är i de fall då statlig
verksamhet styrs av ett lagbaserat regelverk. Granskningen kan då inriktas
på huruvida lagen får önskad tillämpning, önskat genomslag och önskad
effekt. Det enda område där utrikesutskottet har ansvar för ett lagkomplex
av någon betydelse är krigsmaterielexporten. Utrikesutskottet kan därför
göra mycket lite i den delen. Som jämförelse kan man se på hur uppföljning
och utvärdering inriktade på måluppfyllelse tar en avsevärt mer naturlig
plats i arbetet hos de utskott som har en stor mängd lagstiftning inom
sitt beredningsområde, vars implementering sedan kan granskas.
Utrikespolitik är dessutom ett svårt område att tillämpa mål- och
resultatstyrning på. Det beror på utrikespolitikens natur som en pågående
process, men också på att mycket av utskottets verksamhet är fokuserad
på händelseförlopp och företeelser i utlandet. Utrikespolitiska skeenden
kan oftast inte styras av statsmakterna via lagstiftning eller budget
utan kan då i stället påverkas främst via policyskapande. I sådant
policyskapande har riksdagen ett legitimt intresse av att vara en aktiv
partner, främst till regeringen, bl.a. i processen med att sätta
dagordningen (agenda-setting).
Projektgruppen Jämställdhet inom utvecklingssamarbetet
Projektgruppen Jämnställdhet inom utvecklingssamarbetet har tillsatts
av utrikesutskottet och har till uppgift att arbeta med jämställdhet
inom utvecklingssamarbetet. I gruppen har sex ledamöter ingått: Carina
Hägg (ordf., s), Björn Hamilton (m), Birgitta Ohlsson (fp), Rosita
Runegrund (kd), Lars Ohly (v) och Agne Hansson (c). Projektgruppen har
bedrivit sitt arbete främst under våren och hösten 2003.1Projektgruppen
konstituerade sig och hade ett första sammanträde den 13 februari 2003.

Projektgruppen valde att inleda en avgränsad utvärdering och uppföljning
av riksdagens tidigare beslut om jämställdhet som mål i utvecklingssamarbetet.
Syftet med projektgruppens arbete har därmed varit att utvärdera och
följa upp riksdagens tidigare fattade beslut om ett jämställdhetsmål i
utvecklingssamarbetet. Projektgruppen bidrog med ett kunskapsunderlag
inför utskottets behandling av regeringens proposition om utvecklingssamarbetet
som överlämnades till riksdagen under våren 2003 och behandlades av
utskottet under hösten 2003. Kunskapsunderlaget kunde tjäna som
utgångspunkt för utskottets ställningstaganden om vad som fungerat bra
respektive dåligt samt om vad som behöver förbättras i utvecklingssamarbetet
för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Utrikesutskottets
betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling godkändes
av riksdagen i december 2003.
Målet för verksamheten i projektgruppen bestämdes till att bidra till
en sammanställning och analys av andra aktörers utvärderingar inom
området, dvs. till att göra en s.k. metautvärdering. I ett inledande
skede har projektgruppen därför gjort en genomgång av vilka undersökningar
av uppföljnings- och utvärderingskaraktär som nyligen gjorts eller pågår
på det område projektgruppens undersökning avser.
Projektgruppen har därefter hållit två sammanträden där företrädare för
Regeringskansliet och Sida redogjort för det arbete som sker och har
skett inom respektive organisation i syfte att utvärdera målet om
jämställdhet i utvecklingssamarbetet. Syftet med föredragningarna har
varit att inhämta kunskap om genomförda uppföljningar och utvärderingar
inom bl.a. Regeringskansliet och Sida. Projektgruppen har också, genom
utredningstjänstens försorg, gjort en sammanställning över hur Sidas
ramorganisationer säger sig ha arbetat med jämställdheten inom
utvecklingssamarbetet.
Vidare har projektgruppen fått en föredragning av Riksförbundet för
sexuell upplysning (RFSU) samt under hösten 2003 tagit emot två
internationella besök från Syrien respektive Zambia.
Jämställdhet inom utvecklingssamarbetet
Utrikesutskottet har i många sammanhang gjort uttalanden om jämställdhet,
kvinnor och kvinnors situation inom utskottets beredningsområde (4 kap.
6 § riksdagsordningen). Särskilt tydligt relaterar sig frågor om kvinnor
och kvinnors situation till utvecklingssamarbetet.
Främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män har varit en viktig
fråga för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete sedan 1960-talet.2Här
kan till exempel nämnas att det redan i statsverkspropositionen 1963
formulerades idéer om att stödja u-ländernas kvinnor genom svenska
biståndsinsatser. Ambassadör Inga Thorsson kom samma år med en utredning
om kvinnors utsatta situation i det afrikanska samhället. Det övergripande
målet för Sveriges utvecklingssamarbete är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå. Riksdagen har antagit följande sex delmål för att uppnå
detta:
Resurstillväxt
Ekonomisk och politisk självständighet
Ekonomisk och social utjämning
Demokratisk samhällsutveckling
En framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön
Jämställdhet mellan kvinnor och män
I maj 1996 fastställde Sveriges riksdag främjande av jämställdhet mellan
kvinnor och män i samarbetsländerna som ett av målen för Sveriges
utvecklingssamarbete. Det innebar en betydelsefull politisk signal vad
gäller frågans vikt. Utrikesdepartementet utarbetade en policy för
jämställdhet mellan kvinnor och män i det svenska utvecklingssamarbetet
- bilateralt, multilateralt och genom enskilda organisationer.
Sverige har också, tillsammans med en lång rad andra länder, ställt sig
bakom ett antal konkreta mål som skall vara uppfyllda senast år 2015.
Dessa mål brukar kallas millenniemålen, eftersom de antogs av FN:s
särskilda millennietoppmöte i september 2000. Det övergripande målet är
att andelen mycket fattiga i världen skall halveras. Dessutom finns det
ett antal konkreta mål om bl.a. hälsa, utbildning och jämställdhet.
I det internationella utvecklingssamarbetet är jämställdhetsarbetet
både ett viktigt mål i sig och ett medel för att bekämpa fattigdom bland
både kvinnor och män. Från Sida har projektgruppen inhämtat att
biståndsinsatser i dag analyseras utifrån kvinnors och mäns roller och deras
relation inbördes. Metodiken för att främja och uppnå jämställdhet mellan
kvinnor och män har förändrats. Ett viktigt exempel på förändrad metodik
är övergången från inriktningen på separata insatser för kvinnor till
en strategi som går ut på att låta ett jämställdhetsperspektiv genomsyra
hela verksamheten (mainstreaming) och som ett komplement till huvudstrategin
göra särskilda insatser för att främja jämställdhet. Ett annat exempel
är introduktionen av en jämställdhetsansats som innebär ett skifte från
fokus på kvinnor till en inriktning på kvinnor och män och förhållandena
dem emellan.
Under åren 2000 och 2001 arbetade en särskild utredning, kallad Globkom
(Kommittén om Sveriges politik för global utveckling), med utformningen
av det framtida utvecklingssamarbetet och med målen för detsamma.
Utredningens förslag - En rättvisare värld utan fattigdom (SOU 2001:96)
- presenterades i mars 2002. Utredningens betänkande har därefter
remissbehandlats. Regeringen överlämnade i maj 2003 proposition 2002/03:122
Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling
(utvecklingspropositionen), vilken behandlades i utrikesutskottets betänkande
2003/04:UU3, som fick riksdagens godkännande i december 2003. I
budgetpropositionen för år 2004 angav regeringen de första stegen att kunna
genomföra utvecklings propositionen. Budgetpropositionen i den del som
behandlar internationellt bistånd behandlades av utrikesutskottet i det
av riksdagen godkända betänkande 2003/04:UU2.
I utvecklingspropositionen angavs ett mål för politiken för global
utveckling samt ett mål för utvecklingssamarbetet som ersätter de mål
som tidigare har funnits för internationellt utvecklingssamarbete samt
för samarbetet med Central- och Östeuropa. Dessutom angavs två perspektiv
som skall vara vägledande vid prioriteringar och utformning av den
svenska politiken. Slutligen angavs också ett antal huvuddrag som anger
vad politiken genomgående skall främja och inriktas på, vad gäller både
åtgärder och stöd i enskilda länder och den politik som förs på global
nivå.
Regeringen redovisade vidare att målet för politiken för global utveckling
skall vara att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.
Politiken skall också präglas av ett rättighetsperspektiv. Enligt
regeringen innebar det att människors rättigheter skall utgöra grund för
de åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. Demokrati,
jämställdhet funktionshindrades och barns rättigheter lyfts särskilt
fram. Vidare skall politiken också präglas av de fattigas perspektiv,
vilket innebär att fattiga människors behov, intressen och förutsättningar
skall vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling.

Politiken skall, enligt regeringen, främja och präglas av respekt för
de mänskliga rättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning,
jämställdhet mellan kvinnor och män, hållbart nyttjande av naturresurserna
och omsorg om miljön, ekonomisk tillväxt samt social utveckling och
trygghet. Politiken skall därutöver inriktas på områden där nya krav
ställs på helhetssyn och samverkan. Det gäller främst områdena
konflikthantering och globala gemensamma nyttigheter. Regeringen angav att
den svenska politiken skall bidra till uppfyllandet av FN:s
millenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen. Det övergripande målet är
att avskaffa fattigdom och hunger i världen. Ett delmål är att halvera
fattigdomen fram till 2015.
Målet för politikområde 8 Internationellt utvecklingssamarbete skall
enligt regeringens mening vara att bidra till att skapa förutsättningar
för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Sverige skall
fortsätta att bedriva ett effektivt utvecklingssamarbete med tyngdpunkt
på de fattigaste länderna. Från och med år 2004 har politikområde 9
Samarbetet med Central- och Östeuropa och politikområde 8 Internationellt
utvecklingssamarbete slagits samman och omfattas av samma mål. Särdragen
för samarbetet med Central- och Östeuropa beaktas på samma sätt som
särdragen för varje region och land, genom skrivningar för mål och
villkor i regleringsbrev, landstrategier och andra planeringsinstrument.
De huvuddrag som gäller för politiken för global utveckling skall även
vara styrande för verksamheten inom politikområdet för internationellt
utvecklingssamarbete. Utvecklingssamarbetet skall präglas av
rättighetsperspektivet och de fattigas perspektiv.
I utskottets betänkande 2003/04:UU3, där Sveriges politik för global
utveckling formulerades, gjordes tydligt att jämställdhet mellan kvinnor
och män utgör ett grundläggande värde, tillsammans med demokrati och
god samhällsstyrning och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Genomförda utvärderingar
Regeringskansliet
Kanslirådet Gerd Johnsson Latham (enheten för global utveckling, UD)
har inför projektgruppen lämnat en redogörelse för Regeringskansliets
arbete med uppföljning och utvärdering av jämställdhetsmålet i
biståndspolitiken. Föredragningen utgick från den rapport, Jämställdhet för
bättre fattigdomsbekämpning, som författats på uppdrag av utredningen
Globkom.
I föredragningen beskrevs bl.a. fattiga kvinnors och mäns olika
levnadsbetingelser samt vilka formella internationella åtaganden som gjorts
beträffande jämställdhet inom ramen för t.ex. FN:s världskonferenser
och millennietoppmöte. Gerd Johnsson Lathman redovisade också vilka
insatser som gjorts av Sverige och det internationella samfundet för
att få utvecklingssamarbetet mer präglat av ett gendertänkande och vilka
åtgärder och strategier som kan identifieras för att sätta gender i
fokus i utvecklingssamarbetet.

Projektgruppen har också fått ta del av en lägesrapport om ett projekt
kring könsdiskriminering som orsak till fattigdom. I projektet analyseras
vad vi vet om kvinnors fattigdom, vad vi gör av den kunskap vi har om
kvinnors fattigdom och två specifika processer för att minska kvinnors
fattigdom (PRS, Poverty Reduction Strategy, och millenniemålen). Vidare
har projektgruppen tagit del av två rapporter som är under utarbetande
inom ramen för projektet: Understanding female and male poverty and
deprivation: definitions, extent, causes and attention in poverty
reduction strategies och Mansroller och manskulturer som utvecklingshinder?
Projektgruppen har också tagit del av den rapport med tillhörande
delstudier som Utrikesdepartementet i april 2004 publicerat inom ramen
för projektet Könsdiskriminering som orsak till fattigdom (Makt och
privilegier - om könsdiskriminering och fattigdom).
Sida
Handläggare Eva Löfgren (enheten för södra Afrika, Sida), utvärderare
Tale Kvalvaag (sekretariatet för utvärdering och intern revision, Sida)
och rådgivare Ylva Sörman Nath (enheten för policy, Sida) har inför
projektgruppen givit en föredragning om hur Sida arbetat med att följa
upp och utvärdera genomförandet av riksdagens jämställdhetsmål inom
biståndet.
Sidas viktigaste utvärdering av jämställdhetsmålet inom utvecklingssamarbetet
har redovisats i rapporten Mainstreaming Gender Equality. Sida's support
for the promotion of gender equality in partner countries.3Till rapporten
hör tre specialstudier/fallstudier: 02/01:1 Mainstreaming Gender Equality.
Sidas support for the promotion of gender equality in partner countries,
Bangladesh, 02/01:2 Mainstreaming Gender Equality. Sidas support for
the promotion of gender equality in partner countries, Nicaragua samt
02/01:3 Mainstreaming Gender Equality. Sidas support for the promotion
of gender equality in partner countries, South Africa. Rapporten har
tagits fram i syfte att dra lärdomar av ansträngningarna att uppnå
jämställdhet och i syfte att utvärdera Sidas handlingsprogram för
jämställdhet mellan kvinnor och män 2003/04. Jämställdhetsperspektivet i
landstrategier och insatser där jämställdhet inte varit huvudmålet har
utvärderats inom ramen för tre fallstudier i länderna Sydafrika, Bangladesh
och Nicaragua.
Slutsatserna från utvärderingen kan huvudsakligen sammanfattas med att
mainstreaming haft genomslag i landstrategierna för de tre länderna
men att man varit mindre framgångsrik på insatsnivå. Positiva resultat
finns dock i varierande grad i de flesta insatser.
Utvärderingen har lett fram till några tydliga rekommendationer om att
bl.a. se till att jämställdhet som mål är synligt och tydligt. Vidare
innehåller rekommendationerna förslag om att utveckla och förbättra
strategier och metoder för arbetet med jämställdhet. Vidare föreslås
ökad utbildning av olika aktörer samt ökad betoning av att tillräckliga
resurser, speciellt på ambassadnivå, tillförsäkras. Arbetet med
mainstreaming bör fortsätta.
Föredragningarna avslutades med en diskussion kring framtiden.
Frågeställningar som då lyftes fram handlade om vad det kommer att innebära
att det specifika jämställdhetsmålet tas bort. Vilken status kommer
jämställdhet att ha i framtiden? Vilka är konsekvenserna på kort respektive
lång sikt? Vilka signaler sänder man härigenom ut i världen?
Föredragningen redovisade några reaktioner och reflexioner som Sida
mött från utvecklingsländerna själva. Enligt genomförda föredragningar
står det klart att utvecklingsländerna uppfattat det sjätte biståndspolitiska
målet som en viktig signal till världen. Sveriges roll som företrädare
och föregångsland (advocate) kan inte överskattas. Signaler om att
jämställdhet inte längre är en viktig fråga kan felaktigt komma att
spridas. Det kan komma att framstå som att Sverige försökt driva
jämställdhetsfrågorna men givit upp. Biståndsmålet har också haft inflytande,
och arbetet kan inte anses fullgjort utan behöver fortsätta. Uppnådda
resultat är fortfarande sköra. Reaktioner från utvecklingsländerna har
också innehållit rädsla för att länder och organisationer som arbetar
för att främja jämställdhet kommer att överges.
Projektgruppen har även tagit del av två ytterligare utvärderingsrapporter,
dels Sida Evaluation 02/09: Sweden's and Holland's Strategies for the
Promotion of Gender Equality in Bolivia, dels Europeiska kommissionens
Thematic Evaluation of the Integration of Gender in EC Development
Co-operation with Third Countries.
Kvinnorådet för internationellt bistånd (KIB)
Kvinnorådet för internationellt bistånd (KIB) var under åren 1982-2000
ett rådgivande organ till Sida men hade också till uppgift att sprida
information i Sverige om u-landsbistånd. Formellt bildades rådet i
september 1982 efter beslut i Sidas verksledning. Bland medlemsorganisationerna
1982 märktes Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund,
Fredrika-Bremer-Förbundet, Husmoderförbundet Hem och Samhälle, Kooperativa
konsumentgillesförbundet, Landsorganisationen, Moderata kvinnoförbundet,
Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Svenska Missionsrådet, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund samt Tjänstemännens Centralorganisation.
Sida representerades av sin generaldirektör och av den tjänsteman som
var ansvarig för kvinnoenheten. Under år 2000 fattades beslut om en
avvecklingsplan.4Planen innefattar även framtagning av en rapport och
dokumentation av den verksamhet som KIB har bedrivit sedan starten 1982.
Verksamheten avslutas med ett seminarium med deltagande av kvinnor
från Zambia. En rapport, KIB - Kvinnorådet för internationellt bistånd
1982-2000, har författats av Lena Klevenås.
Enskilda organisationer
Projektgruppen har låtit riksdagens utredningstjänst (RUT) göra en
sammanställning över vad enskilda organisationer bedriver för arbete
inriktat på jämställdhet inom utvecklingssamarbetet.
Sida har ett omfattande samarbete, genom de s.k. rambidragen, med svenska
enskilda organisationer. Det innebär att enskilda organisationer själva
driver och genomför en verksamhet som Sida ger bidrag till. Målsättningen
är att genom stöd till enskilda organisationers utvecklingssamarbete
främja utvecklingen av ett livskraftigt och demokratiskt civilt samhälle
och stärka de lokala samarbetsorganisationerna. Det görs genom att den
svenska organisationen bidrar till kunskapsuppbyggnad och kompetensutveckling
hos sina lokala samarbetspartner. Huvudregeln är att organisationen
står för minst 20 % som egeninsats av det totala beloppet för ett projekt
eller program. Sida utfärdar anvisningar som redovisar vilka krav som
ställs på den svenska organisationen, på dess samarbetspartner och på
kvaliteten i insatsen.
I dag förmedlas projektbidragen via 13 ramorganisationer som själva tar
hand om alla ansökningar från sina underorganisationer och presenterar
dessa för Sida för beslut.
De 13 ramorganisationer för vilka riksdagens utredningstjänst gjort en
sammanställning om arbetet med jämställdhet inom utvecklingssamarbetet
är följande:

Afrikagrupperna
Diakonia
Handikapporganisationernas internationella biståndsförening (SHIA)
LO:s/TCO:s Biståndsnämnd
Svenska kyrkan genom Lutherhjälpen, Svenska kyrkans mission och EFS
Utland
Olof Palmes Internationella Centrum (OPIC)
PMU Interlife
Rädda Barnen
Svenska Missionsrådet (SMR)
Svenska Naturskyddsföreningen (SNF)
Forum Syd
Utan Gränser/Swedish Cooperative Centre (UG/SCC)
Utbildning för biståndsverksamhet (UBV)
RFSU
Generalsekreterare Katarina Lindahl och projektledare/samordnare Ann
Svensén, båda från Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), har
inför projektgruppen lämnat en redogörelse för det arbete RFSU bedriver
internationellt. Enligt RFSU har arbetet med sexuell och reproduktiv
hälsa och rättigheter (SRHR) i biståndet blivit särskilt viktigt mot
bakgrund av vad RFSU uppfattade som angrepp på detta område främst från
USA. Under 2004 finns särskild anledning att uppmärksamma SRHR-området
eftersom det då är tio år sedan FN antog handlingsplanen från konferensen
om befolkning och utveckling i Kairo. RFSU stöder aktivt, och arbetar
för, kravet att minst 10 % av den totala biståndsbudgeten skall gå till
området SRHR och tolkar regeringens ambition som ett tecken på att mer
pengar kommer att satsas på området under de kommande åren. RFSU finner
också att ökningen av det svenska bidraget till FN:s befolkningsfond,
UNFPA, är värdefull mot bakgrund av USA:s och andra länders medvetna
försök att underminera det förebyggande arbete som görs för att förhindra
osäkra och farliga aborter och hiv/aids i fattiga länder. RFSU menade
också att det var värdefullt att, såsom gjorts i budgetpropositionen
för 2004, särskilt prioritera fyra områden för 2004. Bland dessa märks
förutom SRHR även hiv/aids där UNAIDS, den globala aidsfonden, får mer
pengar. En annan positiv åtgärd har varit att utse en hiv/aids-ambassadör.

De senaste åren har många organisationer, bl.a. International Planned
Parenthood Federation (IPPF), i vilken RFSU är en av cirka 150
medlemsorganisationer, drabbats hårt av USA:s krav och villkor som säger att
organisationer inte får ägna sig åt abortrelaterad verksamhet. USA:s
politik går också ut på att hiv/aids-epidemin bör bekämpas genom
avhållsamhetskampanjer snarare än kondomanvändning. I Zambia, där RFSU i
många år samarbetade med den lokala IPPF-organisationen, har man på
grund av detta förlorat 26 % av sin budget och tvingats att skära ned
på viktigt arbete ute på landsbygden. Sveriges satsningar kan dock inte
kompensera ekonomiska förluster som IPPF och UNFPA utsätts för genom
USA:s politik. Men det är betydelsefulla politiska och ekonomiska
signaler. Enligt RFSU är det tydligt att Sveriges engagemang i dessa frågor
är viktigt. Andra länder lyssnar till Sveriges röst. Internationellt
finns det annars många länder som undviker en reell diskussion om
rättigheter, abort och sexualitet. Den svenska inställningen i frågor om
hiv/aids inkluderar t.ex. frågor om sexualitet, ungdomars rättigheter,
makt och jämställdhet - en policy som i dag är unik.
Internationella besök
Projektgruppen har under hösten 2003 tagit emot två internationella
besök där temat för besöken varit jämställdhet. Projektgruppen har
besökts dels av en grupp kvinnor från Syrien, dels av en grupp parlamentariker
- såväl män som kvinnor - från Zambia.
Offentlig utfrågning
Vid den av utrikesutskottet anordnade offentliga utfrågningen (31 oktober
2003) om politiken för global utveckling och Sveriges internationella
utvecklingssamarbete gavs rikliga tillfällen att ställa frågor kring
svenskt utvecklingssamarbete utifrån ett jämställdhetsperspektiv. I
utfrågningen deltog bl.a. ett stort antal av de remissinstanser som
yttrat sig över Globkoms betänkande, varav representanter för tio olika
intresseområden särskilt ombetts att kommentera propositionen. Bland
dessa kan Jämställdhetsombudsmannen nämnas. Även representanter för
Utrikesdepartementet deltog i utfrågningen. En stenografisk uppteckning
från utfrågningen finns fogad som bilaga till betänkande
2003/04:UU3.
Projektgruppens överväganden
Genom proposition 2002/03:122 och betänkande 2003/04:UU3 får politiken
för global utveckling som mål att bidra till rättvis och hållbar global
utveckling. Vid sidan av målet för politiken för global utveckling kommer
Sveriges internationella utvecklingssamarbete att ha ett kompletterande
mål: att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att
förbättra sina levnadsvillkor.
Politiken för global utveckling skall präglas av ett rättighetsperspektiv.
Det innebär att människors rättigheter skall utgöra grund för de
åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. Demokrati,
jämställdhet och funktionshindrades och barns rättigheter lyfts särskilt
fram. Vidare skall politiken också präglas av de fattigas perspektiv,
vilket innebär att fattiga människors behov, intressen och förutsättningar
skall vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling.

Politiken skall vidare främja och präglas av respekt för de mänskliga
rättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning, jämställdhet mellan
kvinnor och män, hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om
miljön, ekonomisk tillväxt samt social utveckling och trygghet. Politiken
skall därutöver inriktas på områden där nya krav ställs på helhetssyn
och samverkan. Det gäller främst områdena konflikthantering och globala
gemensamma nyttigheter.
Den svenska politiken skall bidra till genomförandet av FN:s
millenniedeklaration och uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen. Det
övergripande målet är att avskaffa fattigdom och hunger i världen. Ett
delmål är att halvera fattigdomen fram till 2015. Propositionen behandlades
av utrikesutskottet i betänkande 2003/04:UU3 till vilket projektgruppens
arbete utgjorde ett viktigt underlag.

Med politiken för global utveckling och de nya målformuleringar som
beslutades ges förutsättningar för att jämställdhet även fortsättningsvis
kommer att vara central i Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
Projektgruppen finner det tillfredsställande. Det är projektgruppens
mening att riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition
om politiken för global utveckling på ett positivt sätt kan bidra till
ökad jämställdhet inom utvecklingsområdet. När nu Kvinnorådet för
Internationellt Bistånd (KIB) har avvecklats faller det ett särskilt ansvar
på Sidas styrelse att noga beakta jämställdhetsfrågorna i utvecklingssamarbetets
alla delar.
En feministisk samhällssyn, dvs. en (åsikts-)inriktning som strävar
efter att förbättra kvinnans ställning i samhället, kan påverka politiken.
Det gäller också i biståndspolitiken. Projektgruppen menar att ett
feministiskt angreppssätt, med de olika riktningar som finns inom
feminismen, kan bidra till diskussionen om hur utvecklingssamarbetets
inriktning kan åstadkomma rättvisa och hållbar utveckling för kvinnor
och män, flickor och pojkar och i förlängningen bidra till att skapa
förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

Många kvinnor tillhör de allra fattigaste. Att säkra kvinnors tillgång
till mark, krediter, rent vatten och andra resurser, sexuell och
reproduktiv hälsa samt medverkan i beslutsfattande är avgörande för fattiga
kvinnors möjlighet att ta sig ur sin fattigdom. FN:s konvention mot all
form av diskriminering av kvinnor (Convention of the Elimination of All
Forms of Discrimination Against Women, CEDAW) inklusive det fakultativa
protokollet och deklarationen och handlingsplanen från kvinnokonferensen
i Peking 1995 är grundläggande i detta arbete. Att motverka diskriminering
och att stärka kvinnors tillgång till resurser och medinflytande är
både angeläget i sig och avgörande för en effektiv bekämpning av fattigdom
världen över. I enlighet med regeringens jämställdhetspolitik skall
olika metoder och bedömningsmodeller som syftar till att motverka
könsdiskriminering och främja integreringen av ett jämställdhetsperspektiv
systematiskt tillämpas. Ytterst handlar jämställdhet om att alla människor
måste ses och behandlas som likvärdiga och med samma rättigheter.
Könsdiskriminering är en av orsakerna till fattigdom och utgör ett
grundläggande hinder för en rättvis och hållbar global utveckling.
Diskriminering måste därför synliggöras och motarbetas. Män och kvinnor har
olika förutsättningar på grund av de ekonomiska och sociala roller de
tilldelats.
Politiken för global utveckling måste utgå från att kvinnor och flickor
i motsvarande mån som män och pojkar är drivkrafter i utvecklingen.
Hänsyn måste också tas till att kvinnor och män ofta drabbas av och
upplever händelser, processer och problem på olika sätt och att deras
förutsättningar och strategier kan variera. Könskonsekvensanalyser kan
användas för att synliggöra detta. Skillnader i villkor och makt mellan
könen tenderar att vara störst bland de fattigaste och mest marginaliserade
befolkningsgrupperna. Kvinnors deltagande och inflytande måste säkerställas
på ett helt annat sätt än vad som hittills har varit fallet, och deras
rättigheter och intressen måste beaktas på samma villkor som mäns.
Föreställningar om kvinnor och barn som underordnade männen och rättslösa
och därmed lovliga offer för våld och utnyttjande måste motverkas. Detta
kan påverka prioriteringar och val av insatser på utvecklingsområdet.
Analyser och insatser måste göras inom varje specifikt område, såsom
könsbaserad diskriminering, våld mot kvinnor och flickor samt sexuella
och reproduktiva rättigheter inklusive tillgång till preventivmedel.
Också män, och samhället som helhet, gynnas av ökad jämställdhet. Det
bör därför säkerställas att män tillsammans med kvinnor blir aktörer i
arbetet för ett jämställt samhälle.
I det internationella utvecklingssamarbetet är jämställdhetsarbetet
både ett viktigt mål i sig och ett medel för att bekämpa fattigdom bland
såväl kvinnor som män. Från Sida har projektgruppen inhämtat att
biståndsinsatser i dag analyseras utifrån kvinnors och mäns roller och
deras relation inbördes. Metodiken för att främja och uppnå jämställdhet
mellan kvinnor och män har förändrats. Ett viktigt exempel på förändrad
metodik är övergången från inriktningen på särskilda insatser för kvinnor
till en strategi som går ut på att låta ett jämställdhetsperspektiv
genomsyra hela verksamheten och som ett komplement till huvudstrategin
göra särskilda insatser för att främja jämställdhet. Ett annat exempel
är introduktionen av en jämställdhetsansats som innebär ett skifte från
fokus på kvinnor till en inriktning på kvinnor och män och förhållandena
dem emellan. Projektgruppen har dock i sitt arbete samtidigt kunnat
identifiera att det alltjämnt förekommer svårigheter att i budgetsammanhang
hävda jämställdhetsfrågornas och jämställdhetsinsatsernas betydelse.
Det är ett förhållande som bör noteras och ges ökat fokus i framtiden.

En självklar utgångspunkt för en framgångsrik fattigdomsbekämpning är
uppslutningen bakom demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
Den ökande förståelsen för att fattigdom också inkluderar brist på
möjligheter och trygghet har satt fokus på respekten för de mänskliga
rättigheterna som en utgångspunkt för ett lands utveckling. Mänskliga
rättigheter, demokrati, jämställdhet och god samhällsstyrning har många
gemensamma aspekter. De är delvis processer som är ömsesidigt förstärkande
och utgör varandras förutsättningar.
Globaliseringen öppnar, enligt projektgruppens mening, nya möjligheter
att lösa problem med orättvisor, ojämlikhet och fattigdom genom t.ex.
ökad medvetenhet om, och respekt för, gemensamma värden som demokrati,
mänskliga rättigheter och jämställdhet. Utrikesutskottet har tidigare
välkomnat det omfattande arbete som det internationella samfundet gjort
för kvinnor och kvinnors rättigheter samt för en ökad jämställdhet.
Samtidigt återstår mycket att göra. Jämställdhet är både en fråga om
rättvisa och en fråga om bättre fungerande samhällen. I det framtida
arbetet med att globalt verka för jämställdhet kan flera saker göras.
Arbetet kan bl.a. inriktas på att säkerställa att internationella lagar
och konventioner om mänskliga rättigheter som de flesta av världens
stater undertecknat också efterlevs. Vidare bör demokratiarbetet medföra
att fler kvinnor kommer med i beslutande församlingar och i det politiska
livet. Slutligen är det viktigt att få med fler kvinnor både i
konfliktförebyggande åtgärder och i återuppbyggnaden av samhällen som har
upplevt krig. I arbetet för att uppnå ökad jämställdhet i utvecklingsländerna
är det, enligt projektgruppen, angeläget att relatera insatser och
verksamheter till lokala levnadsbetingelser i de länder där insatser
görs. Bristande kunskap om lokala förhållanden riskerar att bidra till
missriktade insatser som får motsatt effekt än den önskvärda.
Projektgruppen vill påpeka att det är en tämligen omfattande och komplex
uppgift att utvärdera biståndet utifrån jämställdhet. Att avgöra huruvida
specifikt svenska insatser haft framgång och bidragit till måluppfyllnaden
av det biståndspolitiska målet om jämställdhet som riksdagen ställde
sig bakom 1996 är inte fullt ut möjligt. Möjligheterna att med statistiska
mått utvärdera och mäta hur svenskt utvecklingssamarbete bidragit till
en ökad jämställdhet i samarbetsländerna är begränsade. Konstateras kan
dock att utvecklingstendenserna i världen pekar på såväl förbättringar
som försämringar av kvinnors och flickors livssituation. Dessutom bör
noteras att svenska insatser inte sällan sker som en del i en större
helhet och i samarbete med andra aktörer och länder. Det faktum att
jämställdhetsmålet dessutom bäst förutsätts bli uppfyllt genom att ett
jämställdhetsperspektiv integreras i alla biståndsfrågor ("mainstreamas")
bidrar till svårigheten att uttala sig om huruvida svenska insatser
haft avsedd inverkan eller inte.
Projektgruppens huvudsakliga angreppssätt har därför, med beaktande av
den tid som stått till gruppens förfogande, varit begränsat till att
främst studera av andra aktörer genomförda utvärderingar. Av stort
intresse i dessa sammanhang har både Regeringskansliets och Sidas egna
utvärderingar varit.
Den utvärdering som projektgruppen låtit riksdagens utredningstjänst
genomföra av hur Sidas ramorganisationer redovisar sitt arbete med
jämställdhetsfrågorna visar på svårigheten att utvärdera biståndsinsatser
i dessa delar. Det förefaller svårt att i enskilda organisationers
rapportering av arbetet för att öka jämställdheten inom utvecklingssamarbetet
utläsa om arbetet varit framgångsrikt eller inte. En sådan ordning är
inte tillfredsställande. Det finns anledning, menar projektgruppen, att
närmare överväga hur arbetet med uppföljning och utvärdering kan utvecklas
för att bli ett användbart verktyg i biståndsarbetet. Projektgruppen
förutsätter därför att initiativ, såväl av de enskilda ramorganisationerna
själva som av Sida, tas för att öka möjligheterna att framdeles utvärdera
och följa upp biståndsverksamheten utifrån jämställdhetsaspekter.
Projektgruppen anser att högre krav bör kunna ställas på enskilda
organisationer när det gäller uppföljning och utvärdering av hur
jämställdhetsaspekterna i utvecklingssamarbetet har fungerat.
Det faktum att det föreligger svårigheter att utvärdera utvecklingssamarbetet
utifrån ett jämställdhetsperspektiv får inte medföra att utvärderingar
uteblir. Projektgruppen anser det angeläget att det även framgent aktivt
görs insatser för att utvärdera och följa upp insatser inom
utvecklingssamarbetet för att uppnå jämställdhet.
Jämställdhet, såväl nationellt som internationellt, handlar till stor
del om attityder i samhället. Arbetet med att uppmärksamma jämställdhetsfrågorna
är därför av största vikt. Det är, enligt projektgruppens mening,
angeläget att ha ett långsiktigt och uthålligt perspektiv. Förändringar
av djupt rotade strukturer och organisatoriska mönster kan endast ändras
efter ett aktivt och enträget arbete. Erfarenheten, inte minst från
Sverige, visar att förändringar tar tid. Samtidigt bör svenska erfarenheter
kunna bidra till att underlätta och möjliggöra snabbare förändringar i
länder som inte kommit lika långt i jämställdhetsarbetet som
Sverige.
Projektgruppens arbete har visat att Sverige i många länder setts som
ett föregångsland, vilket projektgruppen menar är något som förpliktar
inför framtiden. Som ovan anförts har projektgruppen goda förhoppningar
om att de nya målformuleringar som gäller för politiken för global
utveckling och för utvecklingssamarbetet kommer att ge jämställdheten en
minst lika stark ställning som tidigare. Sverige kan även fortsättningsvis
vara ett föregångsland.
Projektgruppens arbete visar att även andra länder bedrivit en politik
som i många stycken kan lyftas fram vad gäller insatser för att öka
jämställdheten i utvecklingsländerna. Projektgruppen anser att de
lärdomar som gjorts i utvärderingar av sådant utvecklingssamarbete bör
uppmärksammas och tas till vara inför framtiden. Att visa på goda exempel
är i detta avseende viktigt.
Bland de många exempel som kan anges märks genderhandläggare som kan
vara ett arbetssätt för att driva frågor om jämställdhet. Projektgruppen
anser det angeläget att kunskapen i jämställdhetsfrågor hos utsänd och
hemmastationerad personal är tillfredsställande. Till diskussionen om
goda exempel hör också arbetet i Sverige med kvinnojourerna. Kvinnojourer
kan ha dubbel verkan i samarbetsländerna, dels genom den hjälp de ger
till enskilda kvinnor och barn, dels genom de erfarenheter samhällena
vinner av de erfarenheter och den kunskapsuppbyggnad som följer av
kvinnojourer. Enligt vad projektgruppen kunnat inhämta arbetar inte Sida
med uppbyggnad av kvinnojourer eller liknande i samarbetsländerna.
Däremot är det möjligt att motsvarande verksamhet får stöd inom ramen
för projektbidragen till enskilda organisationer. Projektgruppen finner
dock anledning att ge politiskt starkare styrning och uppmärksamhet åt
kvinnojourer.
Projektgruppen menar att det faktum att jämställdhet måste integreras
i allt utvecklingsarbete inte motsäger behovet av samordning och
samstämmighet. Det är enligt projektgruppens mening viktigt att sådana
samordningsinsatser får en fungerande organisation och läggs på högsta
tänkbara nivå i de myndigheter, organisationer och institutioner som
berörs av utvecklingsfrågorna. Som ovan angetts gäller det i hög grad
Sida och dess styrelse, sedan Kvinnorådet för internationellt bistånd
avvecklats. Det är vidare angeläget att Sverige utvecklar ett
förhållningssätt, t.ex. i form av en uppförandekod eller motsvarande, i dessa
frågor för de organisationer där Sverige är delaktigt.
Projektgruppen vill i diskussionen om jämställdheten inom utvecklingssamarbetet
hänvisa till FN:s millenniemål. Sverige har åtagit sig att genom samverkan
mellan olika politikområden bidra till genomförandet av FN:s åtta s.k.
millennieutvecklingsmål. Det övergripande millenniemålet är att fram
till år 2015 halvera den andel människor som lever i absolut fattigdom
och hunger. Övriga mål rör utbildning, jämställdhet, hälsa, miljö och
partnerskap. I Johannesburg kompletterades utvecklingsmålen med ytterligare
mål som bl.a. rör sanitet, integrerad vattenförsörjning, biologisk
mångfald, kemikalier och fiske. Målen är globala åtaganden, och den
svenska politiken för global utveckling är ett bidrag till deras uppfyllelse.
Projektgruppen instämmer i bedömningar som gjorts om att det är möjligt
att uppnå millennieutvecklingsmålen även om tidsplanen för vissa mål
troligtvis inte kommer att hålla.
Frågor om sexuell och reproduktiv hälsa saknas i de internationellt
erkända millenniemålen. Sverige har dock sedan många år bedrivit ett
aktivt arbete på detta område. Att främja en trygg och säker sexualitet
och en god reproduktiv hälsa i befolkningen har utgjort en hörnsten i
det folkhälsopolitiska arbetet. En trygg sexualitet, fri från fördomar,
diskriminering, tvång och våld är hälsosam. Trygg och säker sexualitet
och en god reproduktiv hälsa skall därför utgöra ett av målområdena för
folkhälsan. Kunskap är en viktig källa till att nå målet, och en bra
sex- och samlevnadsundervisning kan spela en nyckelroll för ungas
utveckling och är särskilt viktig för dem vars hälsa riskerar att utvecklas
ogynnsamt. Rätten att själv få välja partner, samlevnadsform och om
eller när man skall få barn borde gälla för alla människor. Denna rätt
är dock långt ifrån säkerställd, även om det skett vissa förbättringar
inom området. Det är viktigt att sprida denna rättighet till alla, och
projektgruppen, i likhet med utrikesutskottet, förutsätter att Sverige
även fortsättningsvis internationellt aktivt arbetar för människors
sexuella och reproduktiva hälsa. Sverige har goda förutsättningar att
dela med sig av sin tradition när det gäller upplysningsarbete. Även
genom att fortsätta att främja jämställdhet kan en förbättring ske.
Mot bakgrund av ovan gjorda överväganden finner projektgruppen anledning
att rekommendera utskottet att i sitt arbete med utvecklingsfrågorna

tydliggöra det ansvar som faller på Sidas styrelse att noga beakta
jämställdhetsfrågorna i utvecklingssamarbetets alla delar,
notera svårigheterna att i budgetsammanhang hävda jämställdhetsfrågornas
och jämställdhetsinsatsernas betydelse,
överväga hur arbetet med uppföljning och utvärdering kan utvecklas för
att bli ett användbart verktyg i jämställdhetssträvandena inom
utvecklingssamarbetet,
ställa högre krav på enskilda organisationer när det gäller uppföljning
och utvärdering av hur jämställdhetsaspekterna i utvecklingssamarbetet
har fungerat,
uppmärksamma kvinnojourers möjliga roll i utvecklingssamarbetet,
samt
utveckla ett förhållningssätt, t.ex. i form av en uppförandekod eller
motsvarande, i jämställdhetsfrågor för de organisationer där Sverige är
delaktigt.