Upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper
Betänkande 1991/92:SkU3
Skatteutskottets betänkande
1991/92:SKU03
Upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper
Innehåll
1991/92 SkU3
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att avskaffa omsättningsskatten på värdepapper fr.o.m. den 1 december 1991 och avstyrker de motioner som har väckts i ärendet.
Till betänkandet har fogats en reservation (s) och en meningsyttring (v).
Propositionen
Regeringen (finansdepartementet) hemställer i proposition 1991/92:34 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper.
I propositionen föreslås att omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991.
Lagförslaget har följande lydelse.
Förslag till Lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper
Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper1 skall upphöra att gälla vid utgången av november 1991. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om omsättning av värdepapper för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 december 1991.
1 Lagen omtryckt 1988:781.
Motionerna
1991/92:Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen.
1991/92:Sk3 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, begär att regeringen lägger fram förslag om en ny beskattning av den finansiella sektorn i enlighet med vad som anförts i motionen.
Yttrande från annat utskott
Finansutskottet har yttrat sig över propositionen och de motioner som väckts med anledning av denna. Yttrandet (1991/92:FiU1y) fogas som bilaga till detta betänkande.
Utskottet
Ställningstaganden
I proposition 1991/92:34 föreslås att omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991. Som skäl för förslaget anför statsrådet Bo Lundgren att aktiviteten på den svenska aktiemarknaden har minskat kraftigt under senare år. Han framhåller att detta inneburit en rad nackdelar för svenskt näringsliv och att omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper har bidragit till denna utveckling. Förslaget skall ses som ett led i regeringens strävanden att bryta den ekonomiska stagnationen och att återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation.
Skattebortfallet beräknas som helårseffekt till brutto ca 3,3 miljarder kronor. I propositionen framhålls att nettointäkten av skatten dock är väsentligt mindre eftersom skatten på olika sätt leder till att intäkterna från reavinstbeskattningen och bolagsbeskattningen minskar.
I motion Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s) och Sk3 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna riktar sig framför allt mot att regeringen enligt deras mening inte har presenterat någon analys av effekterna av förslaget. I motionerna anförs att regeringens förslag medför ett mycket stort inkomstbortfall för staten och att regeringen inte anger hur detta inkomstbortfall skall kompenseras. Förslaget kritiseras också från fördelningspolitiska utgångspunkter.
Motionen från vänsterpartiet innehåller också ett andrahandsyrkande om att regeringen skall lägga fram förslag till en ny beskattning av den finansiella sektorn på grundval av den utredning av denna fråga som redovisades förra året (SOU 1990:46).
Utskottet konstaterar att den starka kritik som från början riktats mot omsättningsskatten på aktier har besannats. Denna skatt har medfört svåra verkningar på kapitalmarknaden och för näringslivets kapitalförsörjning, inte minst för de små och medelstora företagen. Som framgår av finansutskottets yttrande i ärendet har handeln med svenska aktier i allt större utsträckning flyttat utomlands, och utländska placerares affärer på den svenska fondbörsen har minskat. De allt friare kapitalrörelserna mellan de olika länderna gör att det inte går att upprätthålla en konkurrenskraft för den svenska marknaden med den allvarliga belastning som omsättningsskatten innebär.
Som finansutskottet framhåller skall regeringens förslag ses i sitt större ekonomisk-politiska sammanhang. Sverige har hamnat i en allvarlig ekonomisk kris som bl.a. kommit till uttryck i en drastiskt ökad arbetslöshet och en allmän ekonomisk tillbakagång. Det gäller nu att söka bryta stagnationen i ekonomin och bana väg för en period av tillväxt. Det nu aktuella förslaget utgör ett led i regeringens strävanden att återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation. En framgång för denna politik lägger grunden till en positiv utveckling av välståndet och utgör en av förutsättningarna för en lyckad fördelningspolitik.
De positiva verkningar som regeringens förslag förväntas medföra i dessa hänseenden har inte beaktats vid beräkningarna av skattebortfallet vid ett slopande av omsättningsskatten. Redan att avdragsrätten för omsättningsskatten faller bort vid realisationsvinstbeskattningen och bolagsbeskattningen och att handeln med värdepapper kan antas öka medför att skattebortfallet minskar med mer än hälften, enligt finansutskottets uppskattning till ca 1,5 miljarder kronor räknat på helår. På något längre sikt kommer säkerligen förslaget att leda till en ytterligare ökad aktieomsättning och därmed en positiv budgeteffekt. Som finansutskottet anför kommer verkningarna i övrigt av regeringens förslag att få en samlad bedömning i samband med ställningstagandena till proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken och 1992 års budgetproposition.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker således motionerna i denna del.
När det gäller andrahandsyrkandet i v-motionen om en ny särskild skatt i den finansiella sektorn vill utskottet framhålla att en sådan beskattning skulle leda till kapitalflykt och hämma tillväxten. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Sk3 även i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande omsättningsskatten på aktier m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Sk2 och 1991/92:Sk3 yrkande 1 och med bifall till proposition 1991/92:34 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, res. (s) men. (v) 2. beträffande en ny särskild skatt i den finansiella sektorn men. (v)
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk3 yrkande 2.
Stockholm den 14 november 1991
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Fredrik Reinfeldt (m), Tage Påhlsson (c) och Inger Lundberg (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Omsättningsskatten på vissa värdepapper (mom. 1)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson, Sverre Palm och Inger Lundberg (alla s) har
dels anfört följande:
Regeringen föreslår att omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991. Förslaget väntas medföra ett inkomstbortfall brutto för staten på ca 3,3 miljarder kronor per år. Samtidigt hävdar regeringen att nettoinkomsten är väsentligt mindre. Någon närmare analys eller kalkyl som bygger under detta påstående redovisas dock inte. Problemet att uppskatta budgeteffekten på kort och lång sikt avfärdas med att de slutliga effekterna är svåra att uppskatta.
Som framhålls i den avvikande mening som har fogats till finansutskottets yttrande har riksdagen under en följd av år slagit fast att finanspolitiken måste vara stram och att eventuella förslag som leder till en budgetförsvagning skall vara finansierade genom besparingar inom andra områden. Det måste vara en självklar utgångspunkt att riksdagen får möjlighet att bedöma vilka effekter ett visst förslag har för statens inkomster resp. utgifter. Det är viktigt inte minst i rådande statsfinansiella läge som utmärks av ett snabbt växande budgetunderskott. Mot bakgrund härav är det ytterligt anmärkningsvärt att regeringen i den nu aktuella propositionen inte ens har försökt att redovisa några beräkningar av detta slag, än mindre ange hur den föreslagna skattesänkningen skall finansieras.
Även om det kan hävdas att nettoinkomsten för statskassan från
omsättningsskatten på aktier m.m. är mindre än de direkta inkomsterna från skatten torde inkomstbortfallet vara betydande.
Det gäller såväl den omedelbara effekten som effekten på några års sikt.
På längre sikt kan ökade inkomster av reavinstskatt och bolagsskatt i någon mån kompensera bortfallet från aktieomsen. Det bör dock noteras att varken ökad reavinstskatt eller större bolagsskatteintäkter får något som helst genomslag under 1992. Den omedelbara följden av att omsättningsskatten slopas blir därför att statskassan dräneras på inkomster på 3--4 miljarder kronor under 1992.
Dessutom bör noteras att framtida reavinstskatteinkomster kommer att begränsas av att regeringen i annat sammanhang föreslagit lindringar i reavinstbeskattningen. Detta medför att nettobortfallet på statsbudgeten blir större än vad som annars varit fallet. Vid en avveckling av omsättningsskatten kommer det långsiktiga inkomstbortfallet för staten därmed sannolikt att uppgå till närmare 3 miljarder kronor per år.
Riksdagen bör inte fatta några beslut om statliga utgifter eller inkomster utan att de statsfinansiella konsekvenserna har analyserats och lämpliga finansieringsalternativ prövats. I det nu aktuella fallet uppkommer ett mycket betydande årligt inkomstbortfall för staten. Hur detta bortfall skall kompenseras anges inte. Redan på denna grund bör förslaget förkastas.
Förslaget är dessutom oacceptabelt från andra utgångspunkter. Det är både nödvändigt och önskvärt att den finansiella sektorn, som fortfarande står utanför den generella mervärdeskatten, ger sitt bidrag till de gemensamma samhällskostnaderna. Att utan vidare avskaffa aktieomsen medför därför att denna sektor kommer att gynnas på ett sätt som inte är motiverat och bidrar till en snedvridning av konkurrensförhållandena och konsumtionsmönstren.
Möjligheterna att föra en framgångsrik ekonomisk politik för tillväxt, arbete, rättvisa och välfärd är i hög grad beroende av att det förs en stram och ansvarsfull finanspolitik. De stora skattelättnader av olika slag som regeringen föreslår rycker undan grunden för en sådan politik och kombineras dessutom med besparingar som går ut över angelägna behov hos andra grupper.
Det anförda innebär att propositionen -- i enlighet med motion Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s) och förstahandsyrkandet i motion Sk3 av Lars Werner m.fl. (v) -- bör avslås.
För det fall att aktiemomsen slopas måste åtgärder vidtas för att finansiera skattebortfallet och för att undvika snedvridningar. Det är emellertid för tidigt att nu i detalj ta ställning till hur dessa frågor bör lösas. Detta innebär att andrahandsyrkandet i v-motionen bör avslås.
dels vid mom. 1 hemställt 1. beträffande omsättningsskatten på vissa värdepapper att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sk2 och 1990/91:Sk3 yrkande 1 avslår proposition 1990/91:34.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström anför:
Omsättningsskatten på aktier m.m. (mom. 1) och En ny särskild skatt i den finansiella sektorn (mom. 2)
I proposition 1991/92:34 föreslås att omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991. Vänsterpartiet och socialdemokraterna yrkar i sina motioner avslag på propositionen.
Bruttoinkomsterna av omsättningsskatten beräknas till 4,1 miljarder för 1991 samt 3,5 miljarder för 1992. Nettoinkomsten kan beräknas till drygt 2 miljarder kronor per år.
I ett läge med snabbt växande budgetunderskott kan inte ofinansierade skattesänkningar tillstyrkas. Stora budgetunderskott hotar balansen i samhällsekonomin, det begränsar möjligheterna att föra en lämplig fördelningspolitik liksom möjligheterna att tillgodose angelägna men eftersatta behov på många områden. Växande budgetunderskott hotar också att driva upp ränteläget, det hämmar investeringar och bromsar den ekonomiska tillväxten vilket leder till ökad arbetslöshet.
Ett isolerat slopande av omsättningsskatten gynnar ensidigt personer med stora aktieinnehav. Detta skulle öka de inkomst- och förmögenhetsklyftor som växt under 1980-talet, en utveckling som ytterligare förstärktes genom skatteomläggningen 1990--1991.
Vänsterpartiet anser inte att regeringen har kunnat visa på nödvändigheten eller de påtagliga fördelarna av att avskaffa omsättningsskatten på aktier den 1 december 1991.
Omsättningsskatten på aktier har nyligen halverats och den s.k. valpskatten har slopats. Sverige har inget underskott i aktiehandel med omvärlden. Börsen i Stockholm fungerar som riskkapitalmarknad och har gått upp under den senaste tolvmånadersperioden.
Regeringen liksom skatteutskottes majoritet hävdar att ett avskaffande av omsättningsskatten på aktier endast skulle leda till ett marginellt inkomstbortfall för staten. Skatteutskottets majoritet anser till och med att avskaffandet på sikt ger en positiv budgeteffekt. I propositionen redovisar inte regeringen några resonemang eller beräkningar som stödjer denna tes.
Ett avskaffande av omsättningsskatten på aktier kan i stället beräknas ge ett väsentligt inkomstbortfall för såväl innevarande som kommande budgetår. Inkomstbortfallet netto kan som helårseffekt under 1992 beräknas till minst 2miljarder kronor. Denna analys biträds även i huvudsak av finansutskottets majoritet som i yttrande till skatteutskottet skriver "nettobortfallet av en avskaffad omsättningsskatt uppskattas till i runt tal 1,5 miljarder kronor räknat på helår".
Regeringen hävdar vidare att EG kräver att Sverige slopar omsättningsskatten på aktier. Vänsterpartiet konstaterar att det inte finns några EG-direktiv som kräver att Sverige omedelbart slopar omsättningsskatten på aktier. Det finns endast ett ej antaget förslag om att man inom EG skall avveckla transaktionsskatter på aktiehandel. Sverige som ej är medlem i EG skall inte anpassa sig till EG-regler som inte ens finns.
Propositionen bör därför av ovan angivna skäl avslås.
För det fall att förstahandsyrkandena om avslag på propositionen inte godtas bör andrahandsyrkandet i v-motionen bifallas. En särskild skatt på finansiella företag bör i enlighet med detta yrkande införas från den 1 januari 1992 för att finansiera skattebortfallet och för att undvika snedvridningar.
Vänsterpartiet verkar för ett enhetligt och rakt skattesystem som är fördelningspolitiskt rimligt. Genom skatteomläggningen har de flesta områden utom den finansiella sektorn belagts med moms. Likformighetsskäl talar för att den finansiella sektorn borde beläggas med moms.
Det finns dock andra skäl som talar för att det är lämpligt att ersätta momsen med andra skatteformer, som på samma sätt belastar den finansiella sektorn. Det förslag till särskild skatt i den finansiella sektorn som redovisats i SOU 1990:46 innebär att man tar ut en skatt beräknad på de finansiella företagens lönekostnader och vinst. Denna skatt skulle kunna träda i kraft från inkomståret 1992.
Utredningen har dock enligt vänsterpartiets mening föreslagit en för låg skattesats på 4%. En skatt på 4% motsvarar t.ex. inte moms på finansiella tjänster.
Införandet av en finansskatt svarar mot kraven på ett enhetligt skattesystem. Fördelningspolitiska skäl talar för ett minst oförändrat skatteuttag från den finansiella sektorn. Skattesatsen för finansskatten skall därför avpassas så att den finansiella sektorn inte ges en relativ skattesänkning.
För det fall att förstahandsyrkandena om avslag på propositionen inte godtas bör andrahandsyrkandet i v-motionen bifallas.En en särskild skatt på finansiella företag bör i enlighet med detta yrkande införas från den 1 januari 1992 för att finansiera skattebortfallet och för att undvika snedvridningar.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1 och mom. 2 borde ha hemställt: 1. beträffande omsättningsskatten på aktier m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk2 och till motion 1991/92:Sk3 yrkande 1 avslår proposition 1991/92:34, 2. beträffande en ny särskild skatt i den finansiella sektorn att riksdagen -- vid avslag på hemställan i mom. 1 -- med bifall till motion 1991/92:Sk3 yrkande 2 begär att regeringen lägger fram förslag om en ny beskattning av den finansiella sektorn i enlighet med vad som anförs i motionen.
Finansutskottets yttrande 1991/92:FiU1y
Bilaga
Avveckling av skatten på omsättning av vissa värdepapper (prop. 1991/92:34)
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har den 5 november 1991 berett finansutskottet
tillfälle att yttra sig över dels proposition 1991/92:34 om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1991/92:Sk2 (s) och 1991/92:Sk3 (v).
Utskottet har under beredningen av detta ärende haft en utfrågning med statssekreteraren i finansdepartementet Urban Bäckström.
Utskottet
Av propositionen framgår att förslaget att avskaffa omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper utgör ett led
i regeringens strävanden att bryta den ekonomiska stagnationen och att återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation. Åtgärden bör enligt regeringen genomföras så snart som möjligt, och lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper föreslås därför upphöra med utgången av november 1991.
Omsättningsskatten på aktiehandel m.m. infördes den 1 januari 1984 och utgick då med 1% av vederlaget. Under de därpå följande åren har skatten justerats i olika avseenden. Sålunda fördubblades skatteuttaget den 1 juli 1986. Den 1 januari 1989 utvidgades skatten till att omfatta även omsättning av värdepapper på penning- och obligationsmarknaden. Merparten av denna handel befriades emellertid från skatt den 15 april 1990. Den 1 januari 1991 halverades skattesatsen på de värdepapper som
fortfarande var skattepliktiga, och numera utgår således omsättningsskatten med 0,5% på köpledet och 0,5% på säljledet.
I den proposition som låg till grund för beslutet att införa skatten (prop. 1983/84:48) angavs att aktieomsättningen under 1980-talets första år ökat mycket kraftigt och att kursuppgången
också varit stark. Av fördelningspolitiska skäl ansågs det därför rimligt att aktiehandeln skulle lämna ett större bidrag till det allmännas inkomster.
Under återstoden av 1980-talet fortsatte aktiekurserna att stiga vid Stockholms fondbörs med undantag för 1984 och månaderna närmast efter det stora börsraset i oktober 1987. Ett kraftigt kursfall inträffade 1990.
Av betydelse i sammanhanget är emellertid också hur aktieomsättningen förändrats under 1980-talet, dvs. hur likviditeten på aktiemarknaden påverkats. År 1980 var omsättningshastigheten internationellt sett mycket låg vid Stockholms fondbörs. Börsomsättningen motsvarade detta år endast
13% av det genomsnittliga börsvärdet. Därefter ökade omsättningen, och den kom år 1986 att uppgå till 38% vilket är
den hittills högsta noteringen. Efter det att skattesatsen den 1
juli 1986 fördubblats sjönk omsättningshastigheten varje år fram
till 1990 då den uppgick till 14%, dvs. nästan samma låga nivå
som tio år tidigare. En vändning har dock sedermera inträffat och under de första nio månaderna av 1991 har omsättningshastigheten ökat till 20%. Till detta har bidragit såväl den vid årsskiftet genomförda halveringen av omsättningsskatten som vissa samtidigt gjorda förändringar i realisationsvinstbeskattningen.
Sedan mitten av 1980-talet har handeln med svenska aktier i allt större utsträckning flyttats till utlandet. Ett tjugotal svenska företag finns noterade på en eller flera av ca 20 börser
och marknader i utlandet. Under de nio första månaderna av 1991 omsattes i utlandet -- framför allt i London och i USA -- svenska aktier till ett värde av ca 85 miljarder kronor. Under samma period uppgick omsättningen av svenska aktier vid Stockholms fondbörs till ca 95 miljarder kronor. För vissa större svenska börsnoterade företag är handeln i fria aktier numera två à tre gånger större i utlandet än i Sverige.
Huvudorsaken till denna utflyttning är enligt utskottets mening omsättningsskatten som drabbar alla affärer i svenska aktier förmedlade av svenska mäklare. Även efter den tidigare i år genomförda halveringen av omsättningsskatten är nämligen vid sådan handel transaktionskostnaderna för institutionella placerare ungefär tre gånger så höga i Stockholm som i t.ex. London.
Aktiemarknaden fyller två viktiga funktioner. För det första förser den företagen med riskkapital. Det sker på den s.k. primärmarknaden där företagen kan gå ut med emissioner eller marknadsintroduktioner. För det andra fungerar den som ett mätinstrument som löpande värderar företagens skötsel och utsikter. Det sker på den s.k. sekundärmarknaden, och den handel
som förekommer där bidrar till att riskkapitalet sprids så effektivt som möjligt. En väl fungerande sekundärmarknad gör det
lättare för företagen att nå ut med emissioner på primärmarknaden. En placerare som överväger att teckna aktier vid en emission har nämligen då möjlighet att ångra sig och gå ur sin placering genom att sälja sina aktier på sekundärmarknaden. Detta ger honom ökad handlingsfrihet och ökad
säkerhet, vilket främjar intresset för att ställa kapital till förfogande på primärmarknaden. Av betydelse är därvid att placeraren vid behov snabbt kan sälja sina aktier utan onödigt dröjsmål och därmed risk. Detta förutsätter en sekundärmarknad med stor omsättning av aktier.
När omsättningshastigheten på Stockholmsbörsen avtog under andra hälften av 1980-talet fick detta återverkningar för framför allt de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning. De stora exportföretagen är tillräckligt
välkända utomlands för att kunna hämta sitt kapital på världsmarknaden. Denna möjlighet saknar emellertid oftast de mindre företagen.
En minskad aktieomsättning bidrar också till att handeln i små
aktieposter försvåras, vilket är till förfång för små aktieägare
och då i huvudsak privatpersoner. Dessa trängs därigenom ut från
marknaden eller går över till att investera i olika aktiefonder,
vilket motverkar strävandena att sprida aktierna på fler placerare.
Utredningen om beskattning av den finansiella sektorn konstaterade i sitt betänkande (SOU 1990:46) att flera faktorer sannolikt bidragit till att likviditeten på den svenska aktiemarknaden avtagit. Enligt utredningens uppfattning kan det emellertid inte ifrågasättas att likviditeten i hög grad påverkats av transaktionskostnadernas storlek. Eftersom omsättningsskatten utgör en betydande del av transaktionskostnaderna måste den ses som en viktig orsak till den minskade likviditeten, konstaterar utredningen. Som stöd för
sin uppfattning hänvisar utredningen till de senaste årens utveckling på den svenska värdepappersmarknaden liksom till erfarenheter i utlandet som entydigt pekar i samma riktning. Utredningen åberopar också teoretiska studier på detta område utförda bl.a. av Bank of England och vid Handelshögskolan i Stockholm. I den senare studien som publicerades i november 1988
visas att en skattesänkning från 2 till 1% skulle leda till en
omsättningsökning med 50--70%, och att man vid en skattesänkning från 2 till 0% skulle få en ökning av omsättningen med 150--300%.
Finansutskottet gör mot bakgrund av den här lämnade redovisningen följande bedömning av regeringens förslag till avveckling av omsättningsskatten på aktiehandel.
Förslaget bör enligt utskottets mening ses i ett större ekonomisk-politiskt sammanhang. Sverige har hamnat i en allvarlig ekonomisk kris som kommit till uttryck i en drastiskt ökad arbetslöshet och en minskad industrisysselsättning. Antalet
sysselsatta inom industrin har sedan slutet av 1989 minskat med ca 100 000, och den öppna arbetslösheten väntas fortsätta att stiga till helt nya nivåer. Lönsamheten inom näringslivet är låg, och förra året gick vart tredje industriföretag med förlust. Den dåliga lönsamheten återspeglar sig också i antalet konkurser som nu stiger snabbt. Produktiviteten inom industrin har utvecklats svagare än i vår omvärld och exportföretagen har successivt förlorat allt större andelar av sina marknader. För andra året i rad faller nu industriinvesteringarna kraftigt samtidigt som industrin ökar sina investeringar i utlandet. Den samlade tillväxten i ekonomin som länge varit sämre än i våra konkurrentländer har nu övergått i en tillbakagång. För 1991 förutses bruttonationalprodukten minska med 1% eller mer.
Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening utomordentligt angeläget att åtgärder nu vidtas för att bryta stagnationen i ekonomin och bana väg för en period av tillväxt. Det är endast genom ökad tillväxt som vi kan ta oss ur den nuvarande situationen och skapa lönsamma företag, full sysselsättning, stabila priser och sunda statsfinanser. En ökad tillväxt är också av grundläggande betydelse för fördelningspolitiken eftersom det är tillväxten som ger oss ett ökat välstånd och ytterligare resurser att fördela. Regeringen har i annat sammanhang (prop. 1991/92:38) redovisat en samlad ekonomisk-politisk strategi för företagande och utveckling och för en framtida stabil tillväxt. Dessa förslag kommer utskottet senare att behandla i betänkande 1991/92:FiU10.
Enligt utskottets mening kan det nu aktuella förslaget ses som
ett led i en sådan strategi vars syfte är att skapa ett gynnsammare företagsklimat och vidgade möjligheter till ökad lönsamhet och nya arbetstillfällen inom den privata sektorn. Det
är därvid nödvändigt att undanröja hinder för företagens riskkapitalförsörjning och att ge svensk aktiehandel möjlighet att på marknadsmässiga villkor konkurrera med börser i andra länder. Omsättningsskatten har negativa effekter, och enligt utskottets mening finns det ett klart samband mellan denna skatt
och de senaste årens nedgång i likviditeten på den svenska aktiemarknaden. Det är därför som utskottet ser det nödvändigt att denna skatt skyndsamt avvecklas. Med hänsyn härtill biträder
utskottet det i propositionen framlagda lagförslaget och avstyrker de avslagsyrkanden som förs fram i motionerna Sk2 (s) och Sk3 (v) yrkande 1.
Det ankommer inte på finansutskottet att pröva frågan om införandet av en eventuell ny beskattning av den finansiella sektorn utformad på det sätt som beskrivs i motion Sk3 (v). Från
de utgångspunkter finansutskottet har att bevaka kan utskottet emellertid inte finna det motiverat att låta en illa övervägd pålaga ersättas av en annan. Enligt finansutskottets mening bör därför skatteutskottet avstyrka motion Sk3 (v) yrkande 2.
Med anledning av att det i de båda motionerna ägnas stort utrymme år budgeteffekterna av den föreslagna skatteavvecklingen
vill utskottet framföra följande. Riksrevisionsverket (RRV) har i sin första budgetprognos för budgetåret 1991/92 beaktat effekterna av att omsättningsskatten på aktiehandel föreslås bli
avvecklad per den 1 december i år. Enligt RRVs bedömning väntas detta leda till ett inkomstbortfall för staten på närmare en miljard kronor under innevarande budgetår. Av propositionen framgår att inkomstbortfallet under en tolvmånadersperiod kan uppskattas till brutto 3,3 miljarder kronor. Nettobortfallet är emellertid väsentligt mindre om man också beaktar de negativa effekter som omsättningsskatten har på realisationsvinstbeskattning och bolagsbeskattning. Avskaffas omsättningsskatten i år kan detta väntas leda till att
inkomsterna från bolags- och realisationsvinstbeskattningen ökar redan under nästa budgetår och att denna ökning tilltar under de därpå följande budgetåren. Hur stort detta indirekta tillskott kan väntas bli avgörs i första hand av vilken effekt skatteavvecklingen kommer att ha på de närmaste årens aktieomsättning. Eftersom detta är svårt att uppskatta med någon
rimlig grad av säkerhet måste resultatet av alla beräkningar betraktas med viss försiktighet. Beräknat enligt samma principer
som finns redovisade i betänkandet av utredningen om beskattning
av den finansiella sektorn kan dock nettobortfallet av en avskaffad omsättningsskatt uppskattas till i runt tal 1,5 miljarder kronor räknat på helår.
Den föreslagna avvecklingen av omsättningsskatten på aktiehandel m.m. utgör en del av ett större ekonomisk-politiskt program. Finansieringen av förslaget bör därför enligt utskottets mening ses i anslutning till de besparingsförslag som
regeringen redovisar i detta sammanhang. Utskottet avser att ta upp frågor av detta slag när utskottet senare gör en samlad bedömning av de åtgärder som förordas i dels proposition 1991/92:38, dels 1992 års budgetproposition.
Stockholm den 12 november 1991
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Lars Tobisson (m), Bengt Wittbom (m), Allan Larsson (s), Roland Sundgren (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg
(s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Alf Egnerfors (s) och Carl B Hamilton (fp).
Avvikande mening
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Alf Egnerfors (alla s) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår att omsättningsskatten på aktier och andra
värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991.
Av propositionen framgår att den föreslagna åtgärden väntas medföra ett inkomstbortfall brutto för staten på ca 3,3 miljarder kronor per år. Samtidigt hävdas att nettobortfallet är
väsentligt mindre. Någon närmare analys eller kalkyl som bygger under detta påstående redovisas dock inte. Problemet att uppskatta budgeteffekten på kort och lång sikt avfärdas med att de slutliga effekterna är svåra att uppskatta.
Finansutskottet får för egen del anföra följande. Riksdagen har under en följd av år slagit fast att finanspolitiken måste vara stram och att eventuella förslag som leder till en budgetförsvagning skall vara finansierade genom besparingar inom
andra områden. Såsom också framhålls i motion Sk2 (s) måste en självklar utgångspunkt därvid vara att riksdagen inför beslut av
ekonomisk natur ges möjlighet att bedöma vilka effekter ett visst förslag har för statens inkomster resp. utgifter. Det är viktigt inte minst i rådande statsfinansiella läge som utmärks av ett snabbt växande budgetunderskott. Mot bakgrund härav är det ytterligt anmärkningsvärt att regeringen i den nu aktuella propositionen inte ens har försökt att redovisa några beräkningar av detta slag, än mindre ange hur den föreslagna skattesänkningen skall finansieras.
Även om det kan hävdas att nettoinkomsten för statskassan från
omsättningsskatten på aktier m.m. är mindre än de direkta inkomsterna från skatten torde inkomstbortfallet vara betydande.
Det gäller såväl den omedelbara effekten som effekten på några års sikt.
På längre sikt kan ökade inkomster av reavinstskatt och bolagsskatt i någon mån kompensera bortfallet från aktieomsen. Det bör dock noteras att varken ökad reavinstskatt eller större bolagsskatteintäkter får något som helst genomslag under 1992. Den omedelbara följden av att omsättningsskatten slopas blir därför att statskassan dräneras på inkomster på 3--4 miljarder kronor under 1992.
Dessutom bör noteras att framtida reavinstskatteinkomster kommer att begränsas av att regeringen i annat sammanhang föreslagit lindringar i reavinstbeskattningen. Detta medför att nettobortfallet på statsbudgeten blir större än vad som annars varit fallet. Vid en avveckling av omsättningsskatten kommer det
långsiktiga inkomstbortfallet för staten därmed sannolikt att uppgå till närmare 3 miljarder kronor per år.
Enligt utskottets uppfattning bör inte riksdagen fatta några beslut om statliga utgifter eller inkomster utan att de statsfinansiella konsekvenserna har analyserats och lämpliga finansieringsalternativ prövats. I det nu aktuella fallet uppkommer ett mycket betydande årligt inkomstbortfall för staten. Hur detta bortfall skall kompenseras anges inte. Redan på denna grund bör enligt finansutskottets mening förslaget förkastas.
Förslaget är dessutom oacceptabelt från fördelningspolitiska utgångspunkter. Det är enligt utskottets mening både nödvändigt och önskvärt att den finansiella sektorn ger sitt bidrag till de
gemensamma samhällskostnaderna.
Möjligheterna att föra en framgångsrik ekonomisk politik för tillväxt, arbete, rättvisa och välfärd är i hög grad beroende av
att det förs en stram och ansvarsfull finanspolitik. I regeringsförklaringen sägs bl.a. att de offentliga finanserna skall bringas i balans. Där redovisas också ett antal förslag om
kostnadskrävande reformer. Utskottet finner det därför synnerligen anmärkningsvärt att regeringen utan vidare kan föreslå ett slopande av aktieomsen, utan att denna åtgärd finansieras.
Enligt finansutskottets mening bör skatteutskottet med hänsyn härtill avstyrka propositionen på de grunder som redovisas i motion Sk2 (s).