Transporter av farligt gods
Betänkande 1991/92:FöU3
Försvarsutskottets betänkande
1991/92:FÖU03
Transporter av farligt gods
Innehåll
1991/92 FöU3
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande åtta motioner om transporter av farligt gods vilka avgivits under den allmänna motionstiden år 1991.
Utskottet föreslår att samtliga motionsyrkanden avslås av riksdagen. Skälen för detta är dels att riksdagen under föregående riksmöte i vissa fall behandlat och avslagit (1990/91:FöU1, rskr. 18) samma yrkanden som nu är i fråga, dels att myndigheterna under det förflutna året vidtagit åtgärder eller initierat verksamhet i linje med riksdagens tidigare ställningstaganden när det gäller transport av farligt gods.
Motionerna
1990/91:Fö805 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen förbjuder ackordslön för förare av transporter på väg med farligt gods, 2. att riksdagen hos regeringen begär lagändring som i enlighet med vad som anförts i motionen medför att farligt gods i första hand skall gå på järnväg eller till sjöss med särskilt säkra fartyg, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt gods, och att det skall ske i samarbete med berörda länder.
1990/91:Fö806 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta regler, samt förbud då bättre alternativ finns, för sjötransport av miljöfarliga ämnen.
1990/91:Fö807 av Bengt Kindbom och Gunilla André (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat samordningsansvar för miljöfarliga transporter.
1990/91:Fö809 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägar där farligt gods transporteras skall märkas ut med särskilt vägmärke, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att farligt gods i första hand skall gå på järnväg eller till sjöss med säkra dubbelbottnade fartyg, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt gods, och att sådana skall ske i samarbete med berörda länder.
1990/91:Fö812 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att transporter av farligt gods sker under så säkra betingelser som möjligt.
1990/91:Fö814 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av acceptabla och entydiga regler för transport av farligt gods.
1990/91:Fö815 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta säkerhetskrav i samband med transporter av miljöfarligt gods i anslutning till Stockholmsregionens vattentäkter.
1990/91:Fö816 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöfarliga transporter genom huvudstaden bör begränsas.
Utskottet
Bakgrund
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågor som rört transport av farligt gods. Senast skedde detta förra hösten i betänkandet 1990/91:FöU1. Vid det tillfället, då utskottet hade att ta ställning till tolv motioner, konstaterade utskottet att transporter av farligt gods är förenade med risker och att olyckor har inträffat. Konsekvenserna för människor och miljö kan bli mycket omfattande. Utskottet ansåg det därför betydelsefullt att säkerhetsarbetet drivs vidare med kraft och utan onödig tidsutdräkt.
Utskottet konstaterade vidare att det omfattande regelverket för farliga transporter i stor utsträckning vuxit fram genom internationella överenskommelser. Efterlevnaden borde förbättras och reglerna utvecklas i takt med erfarenheterna från deras tillämpning.
Under sin beredning fann utskottet att regeringen och berörda myndigheter inom en rad områden genomfört åtgärder eller tagit initiativ i förhållande till det läge som rådde när utskottet senast behandlade transporter av farligt gods. Åtgärderna ansågs vara en följd av eller i linje med riksdagens tidigare beslut inom området. Utskottet fann det därför olämpligt att ändra den gällande inriktningen för det säkerhetshöjande arbetet innan närmare erfarenheter förelåg. Utskottet utgick från att riksdagen successivt av regeringen informeras om dessa erfarenheter.
De åtta motioner som nu är i fråga innehåller i flera fall yrkanden som är identiska eller nästan identiska med dem som förra hösten behandlades i betänkandet 1990/91:FöU1.
Utskottet tar inledningsvis upp till behandling de motionsyrkanden som rör bedömningen av riskerna i samband med transport av farligt gods och det därmed sammanhängande valet av transportsätt. Övriga motionsyrkanden behandlas därefter i anslutning till ämnesrubrikerna vägvalsstyrning, tillsyn och information m.m. samt tillämpning av miljöskyddslagen.
Statens räddningsverk (SRV) har vid två tillfällen till utskottet lämnat synpunkter på motionerna.
Riskbedömning och val av transportsätt
Fem motioner utgår från övergripande och generella bedömningar att vissa transportsätt är farligare än andra och innehåller yrkanden om skilda åtgärder för att välja säkrare transportmedel. Sålunda hävdas i motionerna Fö805 och Fö809 (båda mp) i likalydande formuleringar att farligt gods i åtskilliga fall torde kunna transporteras säkrare på järnväg och sjöledes än på väg. Myndigheterna bör enligt motionärerna beakta detta vid tillståndsgivningen för farliga transporter. Lagen om transport av farligt gods bör också ändras i enlighet härmed.
I motion Fö806 (mp) förordas att reglerna skärps för sjötransporter och att kontrollen av dessa förbättras. Vidare föreslår motionärerna förbud mot att vissa särskilt farliga ämnen sjötransporteras, om bättre transportalternativ finns.
Motion Fö814 (m) behandlar förhållandena i Göteborg och pekar på problemet med gasoltransporter genom staden. Motionärerna befarar att de krav som SRV ställer på skyddszoner i samband med den nya stadsplanen kommer att styra över dessa transporter från järnväg till väg, vilket anses säkerhetsmässigt sämre. Motionärerna efterlyser en sammanhängande riskbedömning för farliga transporter så att inte för höga säkerhetskrav i något avseende leder till totalt sämre lösningar.
Motionärerna i motion Fö816 (fp) oroas över situationen i Stockholmsområdet där oljetransporter i stor skala går genom skärgården och i Mälaren. Oljehamnen i Stockholm föreslås därför flyttas till Nynäshamn och möjligheterna prövas att därifrån transportera oljan vidare i rörledning. Särskilda restriktioner föreslås också för kemikalieanvändning och för fartygstrafik på Mälaren i syfte att skydda miljön, framför allt storstadsområdets vattentäkter. Vidare anser motionärerna att miljöfarliga transporter genom centrala Stockholm borde begränsas, vilket bl.a. innebär att det flygbränsle som nu fraktas till Arlanda med tankbil i stället borde föras dit i rörledning.
Statens räddningsverk anmäler i sitt yttrande att frågorna om riskbedömning och val av transportsätt är högt prioriterade men också mycket komplicerade. Ett projekt kommer inom kort att inledas för jämförande studier av väg- och järnvägstransporter. I detta avses frågan om med vilken sannolikhet olyckor inträffar att ges särskild tyngd, eftersom tidigare analyser mest behandlat konsekvenserna sedan olyckor redan inträffat. Verket kan inte utifrån nuvarande kunskapsläge dela motionärernas uppfattning att järnvägs- och sjötransporter generellt sett skulle vara att föredra framför vägtransporter.
Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:FöU1 frågan om valet av transportsätt för farligt gods. Detta gjordes utifrån ett övergripande synsätt vari ingick problemet med att bedöma riskerna för att olyckor skall inträffa. Utskottet ansåg vid detta tillfälle att det var viktigt att få fram en grundsyn för hur farligt gods över huvud taget skall transporteras. Med stöd av en sådan grundsyn borde skilda åtgärder kunna genomföras eller initieras för att välja säkraste transportsätt under varierande förutsättningar. Utskottet förutsatte att räddningsverket och andra berörda myndigheter gav frågan sådan prioritet att den kan drivas vidare med kraft och leda till resultat utan onödig tidsfördröjning. Utskottet utgick vidare från att regeringen kommer att ta erforderliga initiativ med utgångspunkt i myndigheternas underlag, särskilt om problemen griper över flera samhällssektorer. Utskottet gör nu ingen annan bedömning och konstaterar att vad som föreslås i motionerna Fö805 yrkande 2 och Fö809 yrkande 2 (båda mp) har behandlats i betänkandet 1990/91:FöU1. Dessa motionsyrkanden bör därför avslås av riksdagen.
Även yrkandet i motion Fö816 (fp) om en begränsning av miljöfarliga transporter genom huvudstaden och de därmed sammanhängande förslagen att bl.a. flytta Stockholms oljehamn och transportera olja och bensin i rörledning har nyligen behandlats och avvisats av riksdagen. Utskottets uppfattning i denna fråga har inte förändrats. Även detta motionsyrkande bör därför avslås.
När det gäller motionerna Fö806 (mp) och Fö814 (m) anser utskottet att såväl yrkanden som bakomliggande resonemang avser sådana grundsynsbetonade förhållanden beträffande risker och vägval vilka behandlades i betänkandet 1990/91:FöU1. Riksdagen bör därför inte heller bifalla motionerna Fö806 (mp) och Fö814 yrkande 2 (m).
Vägvalsstyrning
Ett motionsyrkande -- Fö809 (mp) yrkande 1 -- behandlar s.k. vägvalsstyrning. Motionärerna konstaterar att farligt gods ofta passerar genom tättbebyggda områden, i regel utan att det framgår att vägen används på detta sätt. Vägar där farligt gods tillåts transporteras borde därför märkas ut med en särskild vägskylt.
Statens räddningsverk har anmält att ett långsiktigt arbete pågår när det gäller vägvalsstyrning. I sammanhanget har bl.a. en särskild förbudsskylt diskuterats men ännu inte kunnat införas med hänsyn till behovet av internationell samordning.
Utskottet behandlade ett likalydande yrkande i betänkandet 1990/91:FöU1 och konstaterade då att det finns ett internationellt vägmärke som uppmanar att välja annan väg för farliga transporter. Utskottet ansåg att svenska särlösningar borde undvikas och därför utvecklingen avvaktas. Skäl för annan bedömning saknas nu varför utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Fö809 yrkande 1 (mp).
Tillsyn, information m.m. för att öka säkerheten
I motionerna Fö805 och Fö809 (båda mp) anförs att miljöfarligt gods alltför ofta är bristfälligt märkt, inte minst när det kommer från andra länder. Fusk förekommer även. I likalydande yrkanden ställs därför krav på skärpt kontroll av farligt gods och att detta sker i samarbete med andra länder.
Motionärerna i motion Fö812 (fp) tar också upp frågan med den bristande efterlevnaden. De anser att föreskrifterna följs i de flesta fallen men att undantagen är många och därför utgör ett stort problem. Som exempel anförs att förare i internationell trafik ofta bryter mot bestämmelsen om sammanhängande vila.
Ett näraliggande problem tas upp i motion Fö805 (m). I denna konstaterar motionärerna förekomsten av ackordslön för bilförare som transporterar farligt gods, vilket anses utgöra en säkerhetsrisk. De yrkar därför att riksdagen förbjuder denna löneform för farliga transporter.
Skärpta säkerhetskrav förordas även i motion Fö815 (c). Utgångspunkten är härvid situationen i Storstockholmsområdet där en olycka i samband med miljöfarliga transporter på t.ex. Mälaren skulle kunna få mycket svåra konsekvenser för dricksvattenförsörjningen i regionen.
I motion Fö807 (c) noteras, liksom i flertalet andra motioner, den stora mängden farligt gods som transporteras på våra vägar och järnvägar. Om en olycka inträffar är det den lokala räddningstjänsten som har ansvaret för att göra erforderliga räddnings- och skadebegränsande insatser. För att detta skall kunna ske på ett riktigt sätt anser motionärerna att det är viktigt att det finns kunskap om vad transporten innehåller. SRVs databas för information om farliga produkter och deras omhändertagande vid en olycka bör därför förbättras så att man lokalt kan få uppgifter om när sådana transporter går genom kommunen. För detta krävs en samverkan mellan SRV, statens järnvägar och åkerinäringen. Vidare föreslås en utredning om förbättrad information och en översyn och samordning av de lagar som reglerar ansvaret för farliga transporter.
Utskottet noterar att motionerna Fö805 yrkande 4 och Fö809 yrkande 4 (båda mp) innehåller likalydande krav om skärpt kontroll och samarbete med andra berörda länder som behandlats i utskottets betänkande 1990/91:FöU1. Utskottet har erfarit att tillsynsmyndigheterna sedan dess har lämnat förslag om effektivisering av tillsyn, utredning om brott och lagföring och att denna rapport för närvarande remissbehandlas. Härutöver har SRV tagit initiativ till bildandet av en samordningsgrupp för tillsynsfrågor, vilka också aktualiserats i det internationella samarbetet.
Också yrkandet i motion Fö812 (fp) har behandlats i betänkandet 1990/91:FöU1. SRV har i sitt nu avgivna yttrande sagt sig dela motionärernas uppfattning att gällande föreskrifter i alltför många fall inte efterlevs. Verket säger sig därför satsa kraftigt på åtgärder för att få regelverket att fungera bättre. Utskottet anser för sin del att utvecklingen visar att de ansvariga myndigheterna är medvetna om problemen med den bristande efterlevnaden och att de vidtagit eller planerar åtgärder för att förändra detta tillstånd. Utskottet utgår från att dessa åtgärder ger erforderligt resultat och anser inte skäl föreligga för riksdagens åtgärd eller uttalande. Motionerna Fö805 yrkande 4 (mp), Fö809 yrkande 4 (mp) och Fö812 (fp) bör därför avslås av riksdagen.
I motion Fö805 yrkande 1 (mp) förordas förbud mot ackordslön för de bilförare som kör farligt gods. SRV anmäler i sitt yttrande att ett forskningsprojekt pågår i syfte att klarlägga förares attityder till säkerheten i samband med sådana transporter. Hittills, säger verket, finns ännu inga entydiga slutsatser om hur ackordslön påverkar säkerheten. Det finns för närvarande heller inte skäl för ett förbud. Frågan hålls under uppsikt.
Utskottet konstaterar att löneformerna för bilförare i yrkesmässig trafik i första hand är en fråga för arbetsmarknadens parter. Utskottet utgår från att dessa känner ansvar för säkerhetsfrågorna och därför inte accepterar löneformer som bidrar till en sämre säkerhet. Härutöver noterar utskottet att regeringen i januari 1990 gett SRV i uppdrag att i samverkan med berörda intressenter fortsätta arbetet med att förbättra säkerheten i samband med tankbilstransporter. Med hänsyn till vad som här har anförts förordar utskottet att motion Fö805 yrkande 1 (mp) avslås.
Motion Fö815 (c) behandlar riskerna för Stockholmsregionens vattentäkter i samband med miljöfarliga transporter. Ett i stort likalydande yrkande har tidigare framförts och behandlats i betänkandet 1990/91:FöU1. SRV framhåller nu i sitt yttrande beträffande den aktuella motionen att länsstyrelserna under budgetåret 1990/91 har gjort en riskinventering för att bl.a. få underlag för vilka vägar som skall rekommenderas för transport av farligt gods. SRV utvärderar för närvarande länsstyrelsernas rapporter tillsammans med boverket.
Utskottet har erfarit att länsstyrelsen i Stockholms län har genomfört nämnda kartläggning för transporterna inom Stockholmsområdet. Den arbetar för närvarande med förslag om dels förbud att använda vissa vägar, dels rekommendationer för vilka vägar som i stället bör utnyttjas. Med utgångspunkt från den bedömning som utskottet gjorde för ett år sedan och vad som därefter inträffat anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagens åtgärd eller uttalande. Motion Fö815 (c) bör därför inte bifallas.
Motionärerna i motion Fö807 (c) förordar en ökad samordning mellan dem som på något sätt berörs av miljöfarliga transporter och att en utredning genomförs om hur bl.a. kommunerna skall kunna få bättre information. SRV anmäler i denna fråga att det finns en nyinrättad databas för farligt gods (Räddningsverkets InfomationsBank, RIB). Ur denna kan man få information om egenskaper m.m. för de farliga produkterna, om de regler som gäller för transport av den aktuella produkten och om åtgärder som skall vidtas vid en eventuell olycka. Databasen används, förutom av SRV, av transportmyndigheter och tillsynsorgan samt av kunder inom näringslivet. Den avses utvecklas fortlöpande och på sikt torde den också kunna ge information om de mest oroande transporterna. Däremot anser SRV att transportsituationen är alltför komplex för att RIB skall kunna utvecklas till ett allmänt trafikledningssystem för farliga transporter. SRV tillägger att räddningstjänsten alltid måste ha en godtagbar beredskap, inte en beredskap som höjs och sänks alltefter förekomsten av olika slags transporter.
Utskottet konstaterar att även frågan om aktuell information till kommunerna och användningen av räddningsverkets databas (RIB) för detta syfte behandlades i betänkandet 1990/91:FöU1. Utskottet noterar att databasen nu är i drift och att berörda har möjlighet att ansluta sig till systemet. Något uttalande i frågan från riksdagen synes inte erforderligt varför motion Fö807 (c) bör avslås.
Tillämpning av miljöskyddslagen
I två motioner, Fö805 och Fö809 (båda mp), hävdas att transporter av farligt gods utgör miljöfarlig verksamhet. I likalydande yrkanden föreslås att sådana transporter skall prövas enligt miljöskyddslagen.
Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:FöU1 ett identiskt yrkande. Utskottet konstaterade då att miljöskyddslagen främst är skriven för de förhållanden som råder i samband med utsläpp i samband med användning av mark, byggnad eller anläggning. Det skulle för transporter, vars antal är mycket stort, i praktiken vara omöjligt att tillämpa miljöskyddslagen med sitt omfattande prövningsförfarande. Det finns heller ingen formell grund för en sådan prövning. Utskottet finner inte anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande i denna fråga varför motionerna Fö805 yrkande 3 och Fö809 yrkande 3 (båda mp) bör avslås.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande riskbedömning och val av transportsätt att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö805 yrkande 2, 1990/91:Fö806, 1990/91:Fö809 yrkande 2, 1990/91:Fö814 yrkande 2 och 1990/91:Fö816,
2. beträffande vägvalsstyrning att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö809 yrkande 1,
3. beträffande tillsyn, information m.m. för att öka säkerheten att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö805 yrkandena 1 och 4, 1990/91:Fö807, 1990/91:Fö809 yrkande 4, 1990/91:Fö812 samt 1990/91:Fö815,
4. beträffande tillämpning av miljöskyddslagen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö805 yrkande 3 och 1990/91:Fö809 yrkande 3.
Stockholm den 5 november 1991
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Iréne Vestlund (s), Hans Lindblad (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m) och Bo Frank (m).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.