Tilläggsskydd för växtskyddsmedel, m.m.
Betänkande 1995/96:LU24
Lagutskottets betänkande
1995/96:LU24
Tilläggsskydd för växtskyddsmedel, m.m.
Innehåll
1995/96 LU24
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1995/96:179 vari föreslås vissa ändringar i patentlagen. De föreslagna ändringarna innebär kompletteringar till en EG-förordning om tilläggsskydd för växtskyddsmedel och gäller bestämmelserna om avgifter och straffansvar.
Vidare behandlas tre motionsyrkanden (mp) från den allmänna motionstiden 1995 som gäller patent på levande organismer.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionsyrkandena.
Till betänkandet har fogats två reservationer.
Propositionen
I proposition 1995/96:179 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837).
Lagförslaget har intagits som bilaga till betänkandet.
Motionerna
1994/95:Jo503 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en internationell konvention som förbjuder patent på livsformer.
1994/95:Jo507 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet om översyn av patentlagarna i Sverige och internationellt så det blir omöjligt att ta patent på och äga livsformer.
1994/95:Jo529 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om patent på genmodifierade djur.
Utskottet
Tilläggsskydd för växtskyddsmedel
Ett patent ger skydd för en uppfinning. De grundläggande patenträttsliga bestämmelserna finns i patentlagen (1967:837). Patentskyddet ger innehavaren en tidsbegränsad ensamrätt att utnyttja en uppfinning. En sådan ensamrätt är avsedd att stimulera forskning och utvecklingsarbete. Uppfinnare kan räkna med att under skyddstiden utan konkurrens kunna marknadsföra uppfinningen eller på annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger också ett allmänt intresse. Mot de intressen som sålunda bär upp patentskyddet står samhällets intresse av att det inte skapas ett alltför långtgående monopol när det gäller att dra nytta av en uppfinning. Ensamrätten är därför begränsad i tiden, i de flesta länder till 20 år. I Sverige förlängdes patentskyddet 1978 från 17 år till nu gällande 20 år.
Normalt kan en produkt föras ut på marknaden redan i anslutning till att en ansökan om patent har gjorts. Uppfinnaren kan då dra nytta av sin ensamrätt under hela skyddstiden. För vissa produkter, exempelvis läkemedel, gäller emellertid att de inte får säljas förrän det finns ett offentligt godkännande. När ett sådant administrativt förfarande drar ut på tiden, finns det risk för att den skyddstid som återstår när ett godkännande för försäljning ges blir förhållandevis kort. Om en alltför kort tid står uppfinnaren till buds för att utnyttja ensamrätten till uppfinningen uppkommer risk för att han inte kan få igen nedlagda kostnader. En sådan ordning kan leda till att samhällsnyttiga investeringar inte kommer till stånd eller att verksamheter flyttas till länder som erbjuder ett bättre skydd.
För att råda bot på en alltför kort effektiv patenttid när det gäller läkemedel har EG:s råd 1992 antagit en förordning om supplerande skydds certifikat för läkemedel. Systemet innebär att innehavaren av ett läkemedelspatent efter ansökan kan få skyddstiden för patentet förlängd med högst fem år efter det att patenttiden har löpt ut (prop. 1994/95:86, bet. LU8).
Ett annat slag av produkter som kräver godkännande för att få säljas och som därmed kan drabbas av problemet med en alltför kort patenttid är växtskydds medel. I Sverige gäller som huvudregel att ett växtskyddsmedel inte får släppas ut på marknaden utan att vara godkänt av Kemikalieinspektionen. Reglerna om krav på godkännande finns i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel. Växtskyddsmedel är produkter som är avsedda att skydda växter eller växtprodukter mot skadliga organismer eller förhindra inverkan av sådana organismer. Framtagandet av ett nytt växtskyddsmedel är en utdragen process. Kostnaderna för forskning och utveckling av nya produkter är mycket höga, och det är förenat med betydande risker att investera i forskning på området. Tiden för behandling i Sverige av en ansökan om godkännande för försäljning kan uppskattas till i genomsnitt två år. Det är emellertid inte bara denna handläggningstid som gör att det dröjer innan medlet kan marknadsföras. Medlets egenskaper måste vara noga utprovade innan en ansökan om godkännande kan lämnas in. Denna prövning pågår ofta under flera år. I praktiken kan det gå ett tiotal år från patentansökan till dess att medlet kan säljas. Den effektiva patenttiden blir därigenom halverad.
Efter samråd med Europaparlamentet antog rådet i november 1995 en gemensam ståndpunkt om en förordning om skapandet av ett tilläggsskydd för växtskyddsmedel. Parlamentet har den 12 mars 1996 ställt sig bakom den gemensamma ståndpunkten, dock med förslag till en viss justering. Det finns anledning att anta att förordningen slutligt kommer att antas av rådet under våren 1996. Förordningen innebär att innehavaren av ett patent på ett växtskyddsmedel genom en ansökan om tilläggsskydd kan få skyddstiden för patentet förlängd med högst fem år, beroende på hur lång tid det har tagit att få växtskyddsmedlet godkänt för försäljning. En ansökan om tilläggsskydd skall göras hos respektive medlemsstats patentmyndighet. Förordningen om tilläggsskydd för växtskyddsmedel motsvarar i stort sett förordningen om tilläggsskydd för läkemedel. Av Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen följer att förordningen om tilläggsskydd för växtskyddsmedel blir direkt tillämplig i Sverige. Vissa kompletterande bestämmelser krävs dock för att förordningen skall få avsedda verkningar nationellt.
I förevarande proposition föreslås mot denna bakgrund att det i patentlagen införs regler om avgifter vid ansökan enligt förordningen och att patentlagens regler om ansvar blir tillämpliga även med avseende på tilläggsskyddet för växtskyddsmedel. Ändringarna innebär att avgiftsbestämmelserna och reglerna om straffansvar, som nu gäller i fråga om tilläggsskydd för läkemedel, blir tillämpliga också när det gäller tilläggsskydd för växtskyddsmedel. De nya reglerna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Utskottet, som inte har någon erinran mot regeringens förslag, tillstyrker bifall till propositionen.
Patent på levande organismer
I tre motioner av Birger Schlaug m.fl. (mp) från den allmänna motionstiden år 1995 begärs tillkännagivanden som gäller mot patent på livsformer. I motion 1994/95:Jo507 anförs att regeringen bör se över patentlagarna och internationella överenskommelser som rör patent på liv, så att det blir omöjligt att ta patent på och äga livsformer (yrkande 7). Motion 1994/95:Jo503 innehåller ett yrkande om Sverige bör verka internationellt för en konvention som förbjuder patent på livsformer (yrkande 5). I motion 1994/95:Jo529 anförs att Sverige inom EU bör verka för förbud på patent på genmodifierade djur (yrkande 24).
Utskottet vill erinra om att det inom EU pågår ett arbete med att utforma ett direktiv om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Motivet för ett sådant direktiv är att garantera fri rörlighet av patenterade bioteknologiska produkter genom att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning så att de rättsliga förutsättningarna för patentskydd, liksom skyddets omfattning, klargörs. Beträffande arbetet med ifrågavarande direktiv kan upplysas följande.
Efter många års arbete på ett direktivförslag antog EG:s råd 1994 en gemensam ståndpunkt. Europaparlamentet föreslog emellertid flera ändringar i rådsförslaget. Sedan en förlikningskommitté presenterat ett gemensamt utkast, röstades detta ned av parlamentet i mars 1995 med påföljd att direktivet inte kunde antas. Kommissionen har därefter lagt fram ett reviderat direktivförslag. Förslaget bygger till övervägande delen på det tidigare direktivet som det kom att utformas i förlikningskommitténs gemensamma utkast. Det innehåller bestämmelser om de bioteknologiska uppfinningarnas patenterbarhet. Avsikten är att direktivet skall passa in i existerande nationell lagstiftning och det är alltså inte fråga om att introducera någon särskild patentlagstiftning för levande material. I förslaget har - med avseende på den mänskliga kroppen - markerats skillnaden mellan en uppfinning, som är patenterbar, och en upptäckt, som inte är det. Vidare anges att växtsorter och djurraser som sådana inte skall vara patenterbara. Detsamma gäller i allt väsentligt biologiska förfaringssätt för produktion av växter eller djur. Däremot är avsikten att mikrobiologiska förfaranden och alster som är framställda genom sådana förfaranden skall vara patenterbara. Förslaget innehåller vidare en övergripande etisk regel som innebär att uppfinningar, vars utnyttjande skulle stå i strid med allmän ordning och goda seder, inte skall vara patenterbara. Det anges också att ett förfarande som avser en modifiering av den genetiska identiteten hos djur inte skall kunna patenteras såvida det inte råder en rimlig proportion mellan det lidande som djuret kan förorsakas och uppfinningens ändamål. Det nya direktivförslaget är föremål för det s.k. medbeslutandeförfarandet med Europaparlamentet. Det behandlas också i en rådsarbetsgrupp. Inom Justitiedepartementet bereds ärendet under tiden bl.a. genom att synpunkter inhämtas från berörda departement, myndigheter och organisationer.
Mot bakgrund av vad som sålunda redovisats kan utskottet konstatera att de frågor som motionärerna tar upp har varit föremål för ett omfattande arbete inom EG och att detta arbete nu synes vara inne i slutskedet. Innehållet i ett kommande direktiv kommer att vara bestämmande för utformningen av de svenska rättsreglerna på området. Utskottet, som utgår från att regeringen arbetar för att vinna gehör för angelägna svenska intressen, ser för närvarande inga skäl för ett initiativ från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionerna 1994/95:Jo503 yrkande 5 och 1994/95:Jo507 yrkande 7.
Av ovan angivna skäl avstyrker utskottet bifall även till motion 1994/95:Jo529 yrkande 24.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tilläggsskydd för växtskyddsmedel
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837),
2. beträffande patent på livsformer
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo503 yrkande 5 och 1994/95:Jo507 yrkande 7,
res. 1 (c, v)
3. beträffande patent på genmodifierade djur
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo529 yrkande 24.
res. 2 (c)
Stockholm den 7 maj 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Eva Persson Sellin (s) och Marietta de Pourbaix- Lundin (m).
Reservationer
1. Patent på livsformer (mom. 2)
Agne Hansson (c), Tanja Linderborg (v) och Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med Mot bakgrund och slutar med yrkande 7 bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det anledning att ifrågasätta rätten att patentera och att äga livsformer. Detta är en fråga både om etik och om praktiskt ansvar. En ordning med rätt till patent på livsformer innebär ett hot mot viktiga delar av den biologiska mångfalden och mot kulturarvet. De nationella reglerna och de internationella överenskommelserna på området bör ses över med inriktningen att det skall vara omöjligt att ta patent på och äga livsformer. Sverige bör internationellt också verka aktivt för skapandet av en konvention som förbjuder patenträtt på livsformer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således bifall till motion Jo507 yrkande 7 samt motion Jo503 yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande patent på livsformer
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Jo503 yrkande 5 och 1994/95:Jo507 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Patent på genmodifierade djur (mom. 3)
Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med Av ovan och slutar med yrkande 24 bort ha följande lydelse:
I arbetet med att motverka möjligheterna att patentera livsformer är det också viktigt att verka för förbud på patent på genmodifierade djur. Enligt utskottets mening är detta en angelägen fråga som Sverige bör driva inom EU. Detta bör riksdagen med bifall till motion Jo529 yrkande 24 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande patent på genmodifierade djur
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Jo529 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)