Skolskjuts m.m.
Betänkande 1992/93:UbU4
Utbildningsutskottets betänkande
1992/93:UBU04
Skolskjuts m.m.
Innehåll
1992/93 UbU4
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i skollagen. Förslagen innefattar dels begränsningar i kommuns skyldighet att anordna kostnadsfri skolskjuts m.m., dels att hemkommunen i fortsättningen skall ge ett stadierelaterat bidrag till fristående skolor på grundskolenivå. Motionsyrkanden avstyrks. Reservation föreligger från (s) och meningsyttring från (v).
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:14 föreslagit att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100).
Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.
Motionerna
1992/93:Ub27 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resursfördelning till privata skolor som är grundad på elevernas behov och med samma krav om rättvisa och effektiv resursanvändning som gäller för kommunernas skolor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för barn och föräldrar att välja den närmast belägna skolan oavsett huvudmannaskap.
1992/93:Ub28 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att 9 kap. 4 a § skollagen skall ha följande lydelse: -- -- -- För varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den beräknade genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens grundskola för innevarande kalenderår på det stadium som eleven tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 25 procent av den framräknade genomsnittskostnaden. -- -- --
Utskottet
I förevarande proposition läggs fram förslag som begärts av riksdagen i tillkännagivanden till regeringen under föregående riksmöte vid behandlingen av proposition 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor jämte motioner (bet. 1991/92:UbU22, rskr. 346). Riksdagen uttalade sig då för begränsningar i kommunernas skyldighet att sörja för bl.a. kostnadsfri skolskjuts och för ett stadierelaterat kommunbidrag till fristående skolor godkända för vanlig skolplikt.
Regeringen föreslår vidare att varje elevs hemkommun, i stället för den kommun där skolan är belägen, i fortsättningen skall tilldela den fristående skolan på grundskolenivå medel för verksamheten. Detta har blivit möjligt genom att det fr.o.m. år 1993 införs ett nytt generellt statsbidrag till kommunerna.
De nya bestämmelserna i lagen om ändring i skollagen (1985:1100) föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Rätt till skolskjuts m.m.
Enligt 4 kap. 6 § skollagen (1985:1100) är varje kommun skyldig att vid utformningen av sin grundskoleverksamhet beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunikationssynpunkt. Vid fördelningen av elever på olika skolor skall kommunen eftersträva att placera eleverna så att de får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola inom kommunen skall beaktas så långt det är möjligt utan att man åsidosätter andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet.
Hemkommunen är enligt 4 kap. 7 § skollagen skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos en elev eller någon annan särskild omständighet. Vidare är hemkommunen skyldig att svara för att en elev utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden när eleven till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet.
I enlighet med riksdagens begäran föreslås nu en lagbestämmelse som begränsar kommunens skyldigheter i fråga om skolskjuts och inackordering m.m. Förslaget till ändrad lydelse av 4 kap. 7 § skollagen innebär att en kommun inte skall vara skyldig att anordna kostnadsfri skolskjuts för en elev som valt att gå i en annan kommunal grundskola än den som kommunen annars skulle ha placerat eleven i enligt principen om en så kort skolväg som möjligt. Kommunen skall inte heller vara skyldig att svara för sådana inackorderingskostnader och andra kostnader som kan uppkomma till följd av att en elev -- på grund av valet av skola -- måste bo utanför det egna hemmet.
Motsvarande begränsning i fråga om rätt till kostnadsfri skolskjuts föreslås gälla också för det fall att en kommun enligt 4 kap. 8 § skollagen från annan kommun tagit emot elev som med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den mottagande kommunens grundskola och som inom den kommunen fått välja skola.
Begränsningen i kommunens skyldighet att anordna kostnadsfri skolskjuts m.m. avses alltså gälla när föräldrar och elever väljer en grundskola som ligger längre bort från hemmet än den som kommunen normalt skulle ha anvisat. Föräldrars och elevers val av skola får inte leda till oacceptabelt höga kostnader för kommunerna. Som utskottet anförde under föregående riksmöte (bet. 1991/92:UbU22 s.15) är det rimligt att kommunen själv får avgöra om den skall bekosta skolskjuts även till annan skola än den som kommunen vill anvisa eleven.
Utskottet utgår från att kommunerna placerar elever med funktionshinder i skolor där dessa elever bedöms kunna få den med hänsyn till funktionshindret bästa skolgången. Om en kommun har svårigheter att själv tillgodose en sådan elevs behov förutsätts kommunen komma överens med någon annan kommun att denna i sin grundskola skall ta emot eleven (jfr 4 kap. 5 § tredje stycket skollagen). Därav följer självfallet att hemkommunen inte kan friskriva sig från skyldighet att svara för skolskjuts till den skola där eleven med funktionshinder således placeras, även om denna skola inte är den närmast hemmet belägna grundskolan eller ens finns inom den egna kommunen.
Utskottet föreslår med det anförda att riksdagen antar förslaget till lag om ändring av skollagen såvitt avser 4 kap. 7 §.
I anslutning till regeringens förslag har i motion 1992/93:Ub27 (s) yrkande 2 tagits upp en fråga om tillämpningen av närhetsprincipen. Motionärerna vill ha ett uttalande av riksdagen att barn och föräldrar bör tillförsäkras rätten att välja den närmast hemmet belägna skolan oavsett vem som är huvudman för skolan. Närhetsprincipen skall alltså omfatta också de fristående skolorna med undantag av särskilt profilerade sådana skolor, t.ex. med viss konfessionell inriktning.
Utskottet hänvisar till att förslag i syfte att ytterligare öka valfriheten inom skolväsendet nyligen lagts fram i en departementspromemoria, Valfrihet i skolan (Ds 1992:115), som utarbetats av en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet. I promemorian anförs att det är regeringens målsättning att skapa största möjliga frihet för elever och föräldrar att välja skola. Denna frihet bör innebära möjlighet att välja mellan det offentliga skolväsendet och fristående skolor. Kommunens skyldighet att informera om valmöjligheterna inom kommunens grundskola bör enligt promemorian lagfästas. I samband med informationen till eleverna och föräldrarna inför valet av skola är det naturligt och önskvärt, betonas det, att kommunen även talar om vilka fristående skolor som finns i kommunen. Självklart skall kommunen, sägs det vidare i promemorian, även informera om vad kommunens skyldighet i vad gäller skolskjuts m.m. innebär. Utan sådan information kan inte föräldrar bedöma effekten av ett visst val. Kommunen skall också göra klart för föräldrarna var barnen kommer att beredas plats om några särskilda önskemål inte uttalas. Statsrådet Ask aviserar i ett förord till departementspromemorian att en proposition på grundval av förslagen i denna beräknas kunna läggas fram för riksdagen före utgången av mars 1993. Utskottet, som anser att regeringens förslag inte bör föregripas, vill erinra om vad föredragande statsrådet anförde i proposition 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor (s. 12):
De krav som härigenom ställs på en fristående skola gäller inte bara undervisningen och sådant som hör samman med denna. Kraven gäller också skolans verksamhet i övrigt. Hit hör de principer en skola tillämpar i fråga om vilka elever som skall tas emot i skolan. En skola skall t.ex. inte godkännas om den inte är öppen för alla av skäl som inte kan accepteras i vårt demokratiska samhälle.
Med hänvisning till det anförda bör motion 1992/93:Ub27 yrkande 2 avslås av riksdagen.
Resurstilldelning till fristående skolor
Enligt 9 kap. 4 a § första stycket skollagen (1985:1100), vilken paragraf infördes den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:95, bet. UbU22, rskr. 346), skall fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt, tilldelas medel för verksamheten av den kommun där skolan är belägen. För varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens grundskola det närmast föregående kalenderåret. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15 % av den framräknade genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge ett större avdrag, om det finns särskilda skäl.
Regeringen föreslår nu att bestämmelsen i 9 kap. 4 a § första stycket skollagen ändras så att varje elevs hemkommun och inte den kommun där den fristående skolan är belägen skall lämna bidrag till fristående skolor som är godkända för vanlig skolplikt. Möjlighet att införa denna ordning -- som både föredragande statsrådet och utbildningsutskottet vid behandlingen föregående riksmöte fann vara lämpligare (jfr bet. 1991/92:UbU22 s. 12) -- har nu öppnats genom övergången den 1 januari 1993 till ett nytt generellt statsbidrag till kommunerna, kallat statligt utjämningsbidrag.
Vidare föreslås, i enlighet med riksdagens begäran, att hemkommunen vid tilldelning av medel till fristående skola på grundskolenivå skall utgå från den genomsnittliga kostnaden per elev på varje stadium i stället för genomsnittet i hela grundskolan.
Om en elev slutar i en fristående skola efter den 15 september under ett pågående bidragsår bör, enligt regeringens förslag till ändring av 9 kap. 4 a § tredje stycket, hemkommunen inte vara skyldig att tilldela skolan medel för längre tid än t.o.m. kalendermånaden efter den då eleven slutade.
Statsbidragssystemet till fristående skolor bör snarast omarbetas, hävdas det i motion 1992/93:Ub27 (s) yrkande 1. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionärerna anser att fristående skolor kan vara viktiga pedagogiska komplement till den kommunala skolverksamheten och som sådana förtjäna samhällets stöd. Men resursfördelningen till fristående skolor skall vara grundad på elevernas behov och ha samma krav i fråga om rättvisa och effektiv resursanvändning som gäller för kommunernas skolor. Bl.a. påpekas i motionen att enligt regeringens förslag kan en kommun under en tid tvingas att betala dubbelt för en elev som byter från en fristående till en kommunal skola. En elev kan alltså kosta mer på en utbildningsplats eleven inte använder än i den skola där eleven faktiskt går.
Utskottet tog föregående riksmöte vid behandlingen av proposition 1991/92:95 jämte motioner ställning till ett liknande motionsförslag. Utskottet anförde (bet. 1991/92:UbU22 s. 8) att syftet med då föreliggande förslag till 9 kap. 4 a § skollagen var att ge de fristående skolorna på grundskolenivå förutsättningar att verka på i stort sett samma villkor som de kommunala grundskolorna. Samtidigt ansåg utskottet liksom regeringen att man bör undvika ett system som innebär en sådan detaljreglering av de fristående skolornas verksamhet och arbetsmetoder att de riskerar sin särart. Inför kommunens resursfördelning mellan kommunala och fristående skolor är de fristående skolorna den svagare parten. Det var därför enligt utskottets mening viktigt att i lagen garantera deras minsta rätt så tydligt som möjligt, dels för att undvika tvister vid tillämpningen, dels för att ge de fristående skolorna en så klar bild som möjligt av vilka belopp de kan påräkna från kommunen. Den modell som regeringen förespråkade och som kom till uttryck i dess lagförslag tillgodosåg enligt utskottets mening detta. Detsamma kan sägas om regeringens nu föreliggande lagförslag. Utskottet finner inte anledning att ändra sitt ställningstagande utan avstyrker motion 1992/93:Ub27 yrkande 1.
En ytterligare ändring av lagbestämmelsen om medelstilldelningen till fristående skolor på grundskolenivå föreslås i motion 1992/93:Ub28 (v). Motionärerna anger som sin grundinställning att ett fastställande av en viss procentsats som får dras av på kommunens bidrag till fristående skola är en inskränkning av den kommunala självbestämmanderätten. Denna detaljstyrning innebär dessutom att staten försvårar för kommuner som har fristående skolor inom kommungränsen att effektivt fördela resurser på ett behovsrelaterat sätt. Om det över huvud taget skall finnas en procentsats för bidragen till fristående skolor bör, enligt motionen, nuvarande nivå om minst 85 % sänkas till minst 75 % av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium. Vidare bör bidraget till fristående skola -- i stället för att utgå från förhållandet närmast föregående kalenderår -- mera direkt följa kostnaderna för kommunens grundskolor och således bestämmas utifrån kommunens beräknade elevkostnad för innevarande kalenderår. Motionärerna lämnar förslag till lagtext med denna innebörd.
I propositionen meddelar föredragande statsrådet (s. 9) att det i samband med ställningstagande till betänkandet Fristående skolor -- Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38) kan finnas anledning, mot bakgrund av vunna erfarenheter, att överväga ytterligare justeringar i bidragssystemet till fristående skolor. Enligt utskottets mening bör regeringens beredning av frågan och förslag till riksdagen under våren 1993 avvaktas. Utskottet är inte nu berett att förorda en sådan ytterligare ändring av lagbestämmelsen som anges i motionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub28 antar regeringens förslag till ändrad lydelse av 9 kap. 4 a § skollagen.
Lagförslaget i övrigt
Föredragande statsrådet anför att han anser det vara angeläget att föreslagna lagändringar kan träda i kraft den 1 januari 1993. Därvid fordras vissa övergångsbestämmelser som hänför sig till bidragstilldelningen för tiden januari--juni 1993 och till att nya fristående skolor på grundskolenivå startar sin verksamhet efter den 15 september under bidragsåret 1992/93.
Utskottet har ingen erinran mot föreslagen lydelse av övergångsbestämmelserna. Riksdagen bör således anta desamma.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagbestämmelsen om rätt till skolskjuts m.m. att riksdagen antar det i proposition 1992/93:14 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 4 kap. 7 §,
2. beträffande tillämpningen av närhetsprincipen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub27 yrkande 2,
3. beträffande resurstilldelningen till fristående skolor att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub27 yrkande 1,
res. (s)
4. beträffande lagbestämmelsen om kommuns skyldighet att lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub28 antar det i proposition 1992/93:14 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 9 kap. 4 a §,
men. (v)
5. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar det i proposition 1992/93:14 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under momenten 1 och 4.
Stockholm den 1 december 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c), Bo Arvidson (m), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Eva Johansson (s), Ulf Melin (m), Chris Heister (m), Inger Lundberg (s), Christer Lindblom (fp), Inger Hestvik (s) och Ulrica Messing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Thommy Ohlsson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Resurstilldelningen till fristående skolor (mom. 3)
Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Eva Johansson, Inger Lundberg, Inger Hestvik och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet tog" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att erfarenheterna av den reglering av fristående skolors rätt till statliga bidrag som infördes den 1 juli 1992 redan visat att den kritik som bl.a. Svenska kommunförbundet framfört mot modellen för medelstilldelning var befogad. Enligt vad utskottet erfarit finns exempel på kommuner, där kommunens uppgift att fördela resurserna efter behov mellan skolorna i kommunen satts ur spel genom det resursfördelningssystem med överkompensation till fristående skolor som nu gäller. Denna överkompensation skulle reduceras om i stället för nuvarande maximala avdrag på 15 %, detta ökas till 25 % i enlighet med Vänsterpartiets motion. Utskottets principiella uppfattning är därför att skollagens reglering av fristående skolors rätt att få bidrag bör utformas som en skyldighet för kommunen att tillämpa samma beräkningsgrunder när man fördelar medel till fristående skolor som när man fördelar medel till de kommunala skolorna. Det innebär att kommunernas bidrag minskar i de fall en privat skola inte åtar sig t.ex. hemspråksundervisning, skolskjuts, elevhälsovård m.m. Resursfördelningen bör grundas på elevernas behov och bidra till en effektiv användning av kommunernas samlade resurser.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub27 yrkande 1 bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om resursfördelningen till fristående skolor.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande resurstilldelningen till fristående skolor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub27 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Thommy Ohlsson (v) anför:
I fråga om resurstilldelningen till fristående skolor instämmer jag i reservationen av s-ledamöterna.
Enligt min mening bör riksdagen nu besluta om en ytterligare ändring i lagbestämmelsen om medelstilldelningen till fristående skolor på grundskolenivå. För att snarast möjligt få en mera rättvis fördelning mellan kommunala skolor och fristående skolor bör bidraget till fristående skola bestämmas utifrån kommunens beräknade elevkostnad för innevarande kalenderår i stället för kostnaden det närmast föregående kalenderåret. Vidare bör nivån på bidraget till fristående skola sänkas från minst 85 till minst 75 % av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 4 bort hemställa:
4. beträffande lagbestämmelsen om kommuns skyldighet att lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub28 och med anledning av proposition 1992/93:14 antar 9 kap. 4 a § förslaget till lag om ändring i skollagen med den ändringen att första stycket andra och tredje meningen erhåller följande lydelse: För varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den beräknade genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens grundskola för innevarande kalenderår på det stadium som eleven tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 25 % av den framräknade genomsnittskostnaden.
Regeringens lagförslag
Bilaga