Sjöfylleri
Betänkande 2003/04:LU6
Lagutskottets betänkande2003/04:LU6
Sjöfylleri
Sammanfattning I betänkandet behandlar utskottet tre motioner som gäller lagstiftningen om sjöfylleri. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden år 2003. I motionerna förordas införande av dels en promillegräns även för sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott, dels en möjlighet att utföra rutinmässiga nykterhetskontroller i sjötrafiken. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna och hänvisar till pågående utredningsarbete. I betänkandet finns tre särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Sjöfylleri
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L207, 2003/04:L213 yrkandena 1 och
2 och 2003/04:L226.
Stockholm den 22 januari 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m) ,
Marianne Carlström (s) , Raimo Pärssinen (s) , Jan Ertsborn (fp) , Christina
Nenes (s) , Hillevi Larsson (s) , Yvonne Andersson (kd) , Tasso Stafilidis
(v) , Maria Hassan (s) , Bertil Kjellberg (m) , Rezene Tesfazion (s) ,
Martin Andreasson (fp) , Viviann Gerdin (c) , Anneli Särnblad Stoors (s)
, Henrik von Sydow (m) , Niclas Lindberg (s) och Johan Löfstrand (s)
.Utskottets överväganden Sjöfylleri Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör avslå motionerna om införande av dels en promillegräns även för sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott, dels en möjlighet att utföra rutinmässiga nykterhetskontroller i sjötrafiken. Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför särskilda yttrandena 1 (m, kd, c), 2 (fp) och 3 (v). Gällande bestämmelser Enligt 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) gäller att den som framför ett fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel, att det kan antas, att han inte på ett betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom döms för sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet att anse som grovt, skall enligt 20 kap. 5 § samma lag dömas för grovt sjöfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om sjöfylleribrottet är grovt skall särskilt beaktas om 1. gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften, 2. gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, 3. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter, eller 4. framförandet av fartyget har inneburit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss. Promillegränsen i punkt 1 infördes den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:43, bet. JuU15, rskr. 166). Enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott döms den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften för rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader. För rattfylleri döms även den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet på ett betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är påverkad av något annat medel. Är brottet att anse som grovt, skall föraren enligt 4 a § samma lag dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om rattfylleribrottet är grovt skall särskilt beaktas om 1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften, 2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, eller 3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Till skillnad från vad som gäller i trafik på land med motordrivna fordon är rutinmässiga alkoholutandningsprov inte tillåtna i sjötrafik. Enligt 1 § lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov gäller för sjötrafikens del att en polisman bara får ta sådant prov på den som skäligen kan misstänkas för brott som kan medföra fängelse under förutsättning att provet kan ha betydelse för utredningen om brottet. Tidigare behandling Frågan om införande av promilleregler vid sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott har varit föremål för överväganden i flera olika sammanhang under senare år. I december 1998 överlämnade regeringen proposition 1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri till riksdagen med bl.a. förslag om införande av den nuvarande promilleregeln i sjölagens bestämmelser om grovt sjöfylleri. Regeringen anförde i propositionen att det saknades tillräckligt underlag för att föreslå en promilleregel även för sjöfylleri som inte är grovt. Med hänsyn härtill avsåg regeringen i stället att tillsätta en utredning med uppgift att närmare utreda frågan. I sitt yttrande till justitieutskottet (1998/99:LU2y) med anledning av propositionen gav lagutskottet uttryck för sin tillfredsställelse över att regeringen lagt fram ett förslag innebärande att promillegränser införs också på sjötrafikens område och tillstyrkte regeringens förslag. Lagutskottet anförde vidare att det hade varit värdefullt om regeringen i propositionen även hade kunnat presentera ett närmare underlag för ett konkret ställningstagande från riksdagens sida i fråga om möjligheten att införa promilleregler också för sjöfylleri som inte är grovt. I avsaknad av ett sådant underlag var det enligt utskottets mening inte möjligt för riksdagen att begära ett lagförslag innebärande att straffbarheten för sjöfylleri knyts till en promillegräns på samma sätt som gäller för trafiken på land. Utskottet framhöll även att det var angeläget att den av regeringen aviserade utredningen kom till stånd utan ytterligare dröjsmål och att arbetet bedrevs skyndsamt så att erforderliga lagförslag skulle kunna läggas fram utan onödig tidsutdräkt. Justitieutskottet delade i sitt av riksdagen godkända betänkande lagutskottets bedömning (bet. 1998/99:JuU15). I enlighet med vad som förutskickades i 1998 års proposition tillkallade regeringen genom beslut den 11 november 1999 en särskild utredare med uppgift att utreda frågan om det finns anledning att i någon form införa en promillegräns för sjöfylleri som inte är grovt och överväga hur en sådan regel skulle kunna utformas (dir. 1999:87). Utredaren skulle också analysera vissa lagtekniska frågor med anknytning till sjöfylleribrottet samt ta ställning till om den utvidgning av straffansvaret för drograttfylleri som trätt i kraft den 1 juli 1999 borde inverka på utformningen av bestämmelsen om sjöfylleri. I uppdraget ingick också att överväga om polis eller någon annan bör ges rätt att rutinmässigt ta alkoholutandningsprov på personer som omfattas av sjölagens bestämmelser om sjöfylleri liksom hur en sådan kontroll i så fall bör genomföras. Utredningen antog namnet Sjöfylleriutredningen. Sjöfylleriutredningen redovisade sitt uppdrag i april 2001 i betänkandet (SOU 2001:30) Sjöfylleri. I betänkandet föreslås att man inför en promillegräns för s.k. enkelt sjöfylleri. En sådan gräns bör enligt förslaget avse alla slags fartyg men däremot inte alla slags vatten. Promillegränsen begränsas till de vatten där likheterna med vägtrafiken är mer påtagliga och faromomentet mer uttalat, dvs. kanal, sluss, allmän farled och allmän hamn. Promilleregeln föreslås avse endast den som framför fartyget. Utredningen har stannat för att promillegränsen bör bestämmas till samma nivå som gäller i väg- och spårtrafiken, dvs. 0,2 promille alkohol i blodet respektive 0,10 milligram per liter i utandningsluften. Utredningen lämnar också förslag om införande av en möjlighet att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov till sjöss och om hur information kan spridas om gällande nykterhetsregler. Betänkandet har remissbehandlats men i övrigt inte föranlett någon regeringens vidare åtgärd. Utskottet har behandlat motioner med krav på skärpt lagstiftning om sjöfylleri vid åtskilliga tidigare tillfällen, senast i januari 2003 i det av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU3. Utskottet konstaterade då att den frågeställning som togs upp i motionen alltjämt var föremål för beredning inom Regeringskansliet. Utskottet anförde att det var angeläget att ett ställningstagande från regeringens sida snarast kom till stånd med anledning av beredningen av Sjöfylleriutredningens betänkande. I avvaktan på detta ansåg dock utskottet att riksdagen inte borde vidta någon åtgärd med anledning av det då aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrktes. Motionerna I motion L207 begär Annelie Enochson (kd) ett tillkännagivande om att straffbestämmelserna i sjölagen skall skärpas. I motionen framhålls att såväl antalet båtar som antalet alkoholrelaterade olyckor till sjöss har ökat under de senaste åren. Det är därför, enligt motionären, hög tid att skärpa lagstiftningen på området genom att införa en promillegräns även för sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott. Motionären pekar på att Sjöfylleriutredningen har lämnat ett sådant förslag och anser att det är av stor vikt att en ändring av sjölagen genomförs skyndsamt. Johan Linander (c) konstaterar i motion L213 att regeringen, trots den tid som förflutit sedan Sjöfylleriutredningen lämnade sitt betänkande, ännu inte har aviserat någon proposition i frågan. Motionären anser att det behövs en fast promillegräns även i sjötrafiken och att det inte finns anledning att fastställa promillegränsen för sjöfylleri annorlunda än gränsen för rattfylleri (yrkande 1). För att få en effektivare kontroll av sjöfylleriet bör också reglerna för rutinmässiga alkoholtester i sjötrafik likställas med vad som gäller i vägtrafik (yrkande 2). I motionen yrkas tillkännagivanden i enlighet med det anförda. Även Agneta Ringman och Carina Adolfsson Elgestam (båda s) begär i motion L226 ett tillkännagivande om att samma promillegräns skall gälla för sjöfylleri som för rattfylleri. Motionärerna framhåller att det är lika farligt att framföra en snabb båt berusad som att framföra en bil i berusat tillstånd. Även på sjön löper man en stor risk att skada både sig själv och andra. Motionärerna anser därför att lagen bör vara lika både på land och till sjöss. Utskottets ställningstagande Utskottet noterar inledningsvis att Sjöfartsverket har haft regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för att införa ett fritidsbåtsregister. I uppdraget har ingått bl.a. att belysa nyttan med ett fritidsbåtsregister ur ett sjösäkerhets- och ordningsperspektiv. Sjöfartsverket redovisade uppdraget i oktober 2003. Verket ser det som angeläget med hänsyn till den utveckling av fritidsbåtstrafiken som skett att en obligatorisk ansvarsförsäkring närmare övervägs och att en sådan ansvarsförsäkring samtidigt ger underlag för en registrering. Den 18 december 2003 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över lagstiftningen om rattfylleri och sjöfylleri. I direktiven (dir. 2003:174) anför regeringen bl.a. att det förslag om en promillegräns för s.k. enkelt sjöfylleri som Sjöfylleriutredningen lämnade i april 2001 möttes av allvarlig kritik under remissbehandlingen. Kritiken gällde det sätt på vilket promilleregelns tillämplighet hade avgränsats. Den kritik som framförts mot utredningens förslag har enligt regeringens mening sådan tyngd att sjöfyllerilagstiftningen behöver utredas vidare. Enligt direktiven skall utredaren såvitt avser sjöfylleri - med beaktande av Sjöfylleriutredningens betänkande och vad som i övrigt bör tillföras för ett ställningstagande - överväga om en promillegräns för sjöfylleri som inte är grovt bör införas, föreslå hur en sådan gräns i så fall skall utformas och avgränsas samt utifrån detta även ta ställning till och lämna förslag om polisens och Kustbevakningens möjligheter att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov. Utredaren skall vidare överväga andra metoder för att förbättra sjösäkerheten genom att minska antalet alkoholrelaterade olyckor till sjöss. Uppdraget skall slutredovisas senast den 16 december 2005. Vissa frågor, däribland de som avser sjöfylleri, kan - om utredaren bedömer det lämpligt - särredovisas i ett delbetänkande senast den 17 december 2004. Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen nu tagit ett initiativ i frågan om en promillegräns också för sjöfylleri som inte är grovt och andra åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten till sjöss. Det är enligt utskottets mening angeläget att ställningstaganden från regeringens sida i dessa frågor kommer till stånd så snart som möjligt. I avvaktan på resultatet av det nu påbörjade utredningsarbetet bör dock riksdagen inte vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av motionerna L207, L213 och L226. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motionerna.
Särskilda yttranden 1. Sjöfylleri (m, kd, c) Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Viviann Gerdin (c) och Henrik von Sydow (m) anför: Det finns skäl att göra tillämpningen av sjölagens regler om sjöfylleri mer effektiva. Vi ser emellertid problem med de lösningar som föreslås i motionerna som betänkandet behandlar. Det är i grunden felaktigt att rakt av jämställa förhållanden i sjöfart och båtliv med vägtrafik. Den allvarliga kritiken i remissbehandlingen av Sjöfylleriutredningens förslag belyser hur den felsynen leder till en rad orimliga konsekvenser. I avvaktan på vad regeringens särskilda utredare kommer att föreslå vill vi understryka vikten av polisens och Kustbevakningens möjligheter att effektivt kontrollera efterlevnaden av både befintliga och förestående förbud mot sjöfylleri. Vi förutsätter nu att utredningsarbetet genomförs skyndsamt och att regeringen därefter återkommer till riksdagen med lagförslag. I avvaktan på sådana förslag väljer vi denna gång att inte reservera oss. 2. Sjöfylleri (fp) Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp) anför: Regeringens långsamma handläggning av sjöfyllerilagstiftningen är anmärkningsvärd. Sjöfylleriutredningens uppdrag redovisades för nästan tre år sedan, och därefter har riksdagen två år i rad uttalat att det är angeläget att ett ställningstagande från regeringens sida kommer till stånd vad gäller sjöfyllerilagstiftningen (bet. 2001/02:LU6 och 2002/03:LU3). Regeringen väljer nu i stället att hänskjuta hela frågan till en ny utredning. Därmed skjuts en behövlig skärpning av lagstiftningen ytterligare på framtiden, och direktiven till den nya utredningen skapar inte heller full klarhet huruvida ett ställningstagande om sjöfylleri skall presenteras i ett delbetänkande i december 2004 eller om frågan tas upp först i slutbetänkandet i december 2005. Det är av stor vikt att regeringen, efter att utredningsarbetet fullföljts, lägger fram lagförslag inför riksdagen snarast möjligt och utan ytterligare tidsutdräkt. 3. Sjöfylleri (v) Tasso Stafilidis (v) anför: Jag anser att straffbestämmelserna för sjöfylleri behöver skärpas. Den promillegräns som gäller i vägtrafiken bör införas även för sjötrafiken. Att framföra en snabb båt i berusat tillstånd kan innebära en lika stor risk som att köra bil berusad. Det finns därför ingen anledning att bestämmelserna skall vara olika. Promillegränsen för s.k. enkelt sjöfylleri bör alltså vara densamma som för rattfylleri. Regeringen har nu tillsatt en särskild utredare med uppgift att se över straffansvaret för sjöfylleri. Jag förutsätter att utredningsarbetet genomförs skyndsamt och att regeringen därefter återkommer snarast möjligt till riksdagen med lagförslag. Mot den bakgrunden har jag inte funnit skäl att reservera mig. Jag avser i stället att avvakta resultatet av utredningsarbetet, vilket jag noga kommer att följa.
Bilaga Förteckning över behandlade förslag Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003 2003/04:L207 av Annelie Enochson (kd): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skärpa straffbestämmelserna i sjölagen. 2003/04:L213 av Johan Linander (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samma promillegränser för sjötrafik som för vägtrafik. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ändring i lagen om alkoholutandningsprov så att rutinmässiga alkoholtester tillåts även i sjötrafik. 2003/04:L226 av Agneta Ringman och Carina Adolfsson Elgestam (båda s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samma promillegräns skall gälla för sjöfylleri som för rattfylleri.