Sammanslagning av Telia AB och Telenor AS
Betänkande 1998/99:NU14
Näringsutskottets betänkande
1998/99:NU14
Sammanslagning av Telia AB och Telenor AS
Innehåll
1998/99
NU14
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1998/99:99 om sammanslagning av Telia AB och Telenor AS,
dels fyra motioner som väckts med anledning av propositionen.
Upplysningar och synpunkter i anslutning till ärendet har lämnats av företrädare för Näringsdepartementet, Telia, Telenor och Goldman Sachs.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett samgående mellan svenska Telia AB och norska Telenor AS; sammanslagningen ses som en väsentlig förutsättning för att företagen i framtiden skall kunna hävda sig i den allt hårdare konkurrenssituation som förutses i Europa. Genom sammanslagningen bildas en stark, nordisk telekoncern som får en storlek och en konkurrenskraft som främjar kostnadseffektivitet och innovation.
Efter genomfört beredningsarbete har utskottet kommit fram till slutsatsen att svenska staten som ägare kommer i ett mer fördelaktigt läge vid en sammanslagning av Telia och Telenor och en därpå följande börsintroduktion än om Telia skulle kvarstå som självständig aktör - i hel- eller delstatlig ägo. Utskottet betonar att de båda statliga ägarna skall utöva ett professionellt och affärsmässigt ägande av det nya bolaget. Kravet på kapitalavkastning skall sålunda ligga på samma nivå som för liknande europeiska telekombolag. Sammantaget konstaterar utskottet att rimligheten i den i propositionen föreslagna 60/40- procentsfördelningen i ägande mellan den svenska och den norska staten fått stöd av professionell expertis.
Utskottet avstyrker samtliga motioner som väckts med anledning av propositionen. När det gäller frågan om finansiering av utbyggnad av digital infrastruktur, som aktualiseras i en motion, understryker utskottet vikten av att investeringar på området påskyndas och att detta sker i alla delar av landet. Med hänvisning till väntade förslag från IT-infrastrukturutredningen anser utskottet att det inte nu är befogat med någon åtgärd av riksdagen.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna accepterar sammanslagningen av Telia och Telenor under förutsättning att det sker en omförhandling av aktieägaravtalet, så att 16- årsregeln och det s.k. dubbla vetot försvinner ur avtalet. Om riksdagen inte bifaller denna begäran avvisas propositionen. I en annan reservation (c) tillstyrks sammanslagningen av Telia och Telenor med villkoret att riksdagen uttalar att en utbyggnad av digital infrastruktur skall komma till stånd, med den finansiering som förordas i reservationen. Om riksdagen inte bifaller detta avstyrks propositionen. Folkpartiets representant avstyrker propositionen och förordar i stället att hela Telia skall privatiseras.
Propositionen
I proposition 1998/99:99 föreslås att riksdagen
dels godkänner det av regeringen undertecknade avtalet mellan svenska och norska staten som ägare i respektive Telia AB och Telenor AS om sammanslagning av de bägge företagen (avsnitt 9),
dels bemyndigar regeringen
1. att teckna ett aktieägaravtal om framtida ägarsamarbete med norska staten i fråga om förvaltningen av det nya bolaget i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag till sådant avtal som utgör bilaga till samgåendeavtalet (avsnitt 9),
2. att minska svenska statens ägande i det nya bolaget i enlighet med vad som föreskrivs i aktieägaravtalet (avsnitt 9).
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:
1998/99:N14 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fusionen mellan Telia och Telenor och samgåendeavtalet,
2. hos regeringen begär en omförhandling av aktieägaravtalet i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. bemyndigar regeringen att privatisera Telia i dess helhet,
4. vid avslag på yrkande 2, avslår propositionen i dess helhet.
1998/99:N15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen
1. [avslår] propositionens förslag avseende fortsatt statligt majoritetsägande under 16 år och det s.k. dubbla vetot i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. i händelse av avslag på föregående yrkande, avvisar regeringens proposition och hos regeringen begär förslag om en ägarspridning av aktier i Telia.
1998/99:N16 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
1. med avslag på propositionen bemyndigar regeringen att privatisera Telia AB i dess helhet och som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts om en snar utförsäljning av Telia AB,
2. vid avslag på yrkande 1, avslår propositionen och begär en omförhandling av de båda avtalen och att de skall föregås av en opartisk värdering.
1998/99:N17 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjandet av medel från en försäljning av statliga aktier i Telia-Telenor,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om synen på framtida teleinvesteringar,
3. vid avslag på yrkande 2, avslår propositionen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att höga regionalpolitiska krav även fortsättningsvis måste kunna ställas.
Utskottet
Tidigare riksdagsbeslut
I beslutet om nya riktlinjer för Telia AB som fattades våren 1998 (prop. 1997/98:121, bet. 1997/98:NU14) fastslog riksdagen att Telia skall ha i huvudsak samma möjligheter att utvecklas som övriga aktörer på marknaden. Staten skall utöva ett professionellt och affärsmässigt ägande av Telia. Avkastningen skall ligga på i stort sett samma nivå som gäller för övriga konkurrensutsatta teleoperatörer i Europa. Huvudinriktningen för Telia skall enligt beslutet vara att i Norden och inom Östersjöområdet erbjuda telekommunikationstjänster. I huvudinriktningen ingår den internationella verksamhet som är nödvändig för att tillhandahålla dessa tjänster. Telia skall erbjuda telekommunikationsbaserade informationstjänster där Telias roll är att pake-tera information till tjänster som görs tillgängliga via Telias olika nät. Annan verksamhet, t.ex. internationella telekommunikationsinvesteringar som inte ingår i huvudinriktningen, skall bedrivas under förutsättning att det bidrar till att stärka Telias lönsamhet och sker med en avkastning som står i överensstämmelse med det risktagande verksamheten innebär. Verksamheten skall komplettera huvudinriktningen. I en reservation (m, fp, kd) avstyrktes propositionen. I stället föreslogs att riksdagen skulle uttala sig för en privatisering av Telia, bl.a. av det principiella skälet att konkurrensutsatt verksamhet inte skall bedrivas i statlig regi. Modifieringar av regeringens förslag till riktlinjer för Telia förordades i två reservationer (v; mp).
Riksdagen beslöt våren 1997 (prop. 1996/97:61, bet. 1996/97:TU5) att de telepolitiska målen skall uppnås genom lagstiftning och dess tillämpning i form av tillståndsgivning och tillsyn. Genom den ökade konkurrensen har marknaden vitaliserats och tillförts nya produkter och tjänster till fördel för konsumenterna. Vidare har priserna fallit. Genom en generell utformning av regleringen med samma villkor för alla operatörer och utan särregler för Telia har staten gjort en tydlig åtskillnad mellan sina roller som reglerare av telemarknaden och ägare till den största aktören, Telia.
Telia AB
Telias mål är att vara det ledande telekommunikationsföretaget i Norden och Östersjöområdet, sägs det i propositionen. Detta gäller både den etablerade fastnätsverksamheten och tillväxtområdena mobilkommunikation, Internet och andra IP-baserade (Internet Protokoll) tjänster. Telia är vidare en mycket stark aktör i fråga om försäljning av nätkapacitet till andra aktörer på marknaden i både Europa och Förenta staterna. Utanför Europa investerar Telia via dotterbolaget Telia Overseas i licenser på främst det mobila området.
Teliakoncernens affärsverksamhet är grupperad i åtta affärsområden och tre marknadsområden. Affärsområde Nät ansvarar för utveckling och drift av Telias fasta nät samt försäljning av nätkapacitet och nätprodukter till externa intressenter. Affärsområde Publik Kommunikation ansvarar för fasta tjänster till små företag och privatkunder i Norden. Affärsområde Företagskommunikation ansvarar för fasta tjänster och integrerade erbjudanden till stora och medelstora företagskunder i Norden. Affärsområde Mobil Kommunikation ansvarar för mobila tjänster och mobila nät i Norden. Affärsområde System och Service ansvarar för kundutrustning, service och installationskoncept för företagskunder i Norden. Affärsområdena Infomedia respektive Financial Services ansvarar för katalog- och informationstjänster respektive finansiella tjänster och betalservicetjänster på samtliga valda geografiska marknader. Affärsområde International ansvarar för telekommunikationsverksamheten utanför Norden.
Teliakoncernens nettoomsättning ökade under år 1998 med 12 % efter justering för avyttrad verksamhet. Försäljningsökningen är framför allt en följd av volymtillväxt. Koncernens finansiella ställning stärktes främst genom försäljning av aktie- och fastighetsinnehav. Resultatutvecklingen och den finansiella ställningen för Teliakoncernen framgår av tabell 1.
Tabell 1 Resultatutveckling och finansiell ställning för Teliakoncernen
------------------------------------------------ |MSEK | 1996 | 1997 | 1998| ------------------------------------------------ |Nettoomsättning | | | | | | 43 324 | 46 444 | 51 240| ------------------------------------------------ |Bruttomarginal | | | | |(%) | 29,8 | 28,4 | 31,5| ------------------------------------------------ |Rörelseresultat | | | | | | 4 796 | 4 844 | 7 596| ------------------------------------------------ |Resultat efter | | | | |finansiella | 3 622 | 4 031 | 6 798| |poster | | | | ------------------------------------------------ |Nettomarginal (%) | | | | | | 8,2 | 8,7 | 13,3| ------------------------------------------------ |Årets resultat | | | | | | 2 304 | 2 735 | 4 491| ------------------------------------------------ |Räntabilitet på | | | | |sysselsatt | 12,6 | 11,9 | 18,0| |kapital (%) | | | | ------------------------------------------------ |Räntabilitet på | | | | |eget kapital | 11,0 | 12,4 | 18,3| |efter full skatt | | | | |(%) | | | | ------------------------------------------------ |Balansomslutning | | | | | | 61 136 | 64 202 | 66 336| ------------------------------------------------ |Sysselsatt | | | | |kapital | 42 248 | 44 652 | 42 544| ------------------------------------------------ |Soliditet (%) | | | | | | 34,9 | 35,6 | 39,5| ------------------------------------------------ Telenor AS
Telenors mål är att vara det ledande tele-, IT- och medieföretaget i Norge, sägs det i propositionen. Telenor önskar att utveckla företaget vidare till en internationell tele- och IT-koncern. Telenor är för närvarande det enda företaget i Norge som tillhandahåller ett brett utbud av produkter och tjänster inom telefoni och datakommunikation, mobiltelefoni, Internet, IT och satellitkommunikation. Internationellt har Telenor redan intagit en stark position med en prisnivå som är bland de lägsta i Europa och med kvalitet och tjänsteutbud av hög klass, påpekas det. Telenor är delägare i tolv mobiltelefoniföretag i utlandet. Telenor är bland de största inom satellitdistribuerad radiosändning och har åtta helägda dotterbolag inom satellitkommunikationsområdet. Dessutom har Telenor etablerat utlandsverksamhet inom katalogområdet, Internet och marknader för försäljning av nätkapacitet mellan operatörer.
Telenorkoncernen består av moderbolaget Telenor AS med dotterbolag. Koncernen är organiserad med ett koncerncenter med staber och stödfunktionerna Telenor Kapital og Finans och Telenor FoU. Telenor har totalt nio affärsområden. Affärsområdet Telenor Bedrift ansvarar för de största kunderna. Affärsområdet Telenor Programvare tillhandahåller administrativa och ekonomiska stödsystem till banksektorn, offentlig förvaltning och sjukvården. Affärsområdet Telenor IT- service og Installasjon utför installationer, service och liknande inom telefoni, data, elektronik, säkerhet och integrerade lösningar. Affärsområdet Telenor International utvecklar verksamheter på den internationella marknaden, särskilt inom mobil- och satellitkommunikation samt fasta nät. Affärsområdet Telenor Mobil är Norges ledande leverantör av mobila tjänster. Affärsområdet Telenor Privat tillhandahåller fasta telefonitjänster till privatpersoner och småföretagsmarknaden. Affärsområdet Telenor Nett ansvarar för utbyggnad och drift av det fasta nätet i Norge. Affärsområdet Telenor Nextel är koncernens tyngdpunkt och kompetenscenter inom Internet såväl i Norge som internationellt. Affärsområdet Telenor Plus ansvarar för koncernens satsning på värdeökande tjänster särskilt inom katalogverksamhet, TV-distribution och elektronisk marknad.
Telenorkoncernens nettointäkter under år 1998 uppgick till ca 28 miljarder (norska) kronor, vilket innebär en ökning med 11 % i förhållande till år 1997. Ökningen kommer i huvudsak från nätbaserade tjänster inklusive satellit och mobiltelefoni. Nettoomsättningen har mellan åren 1997 och 1998 ökat med ca 9 % efter justering för köpt och såld verksamhet. Resultatutvecklingen och den finansiella ställningen för Telenorkoncernen framgår av tabell 2.
Tabell 2 Resultatutveckling och finansiell ställning för Telenor
----------------------------------------------------
MNOK 1996 1997 1998 ---------------------------------------------------- Nettoomsättning 22 170 25 518 28 380 ---------------------------------------------------- Rörelseresultat 2 613 2 081 2 456 ---------------------------------------------------- Resultat efter finansiella 2 354 1 915 2 507 poster ---------------------------------------------------- Årets resultat 1 910 1 200 1 286 ---------------------------------------------------- Nettomarginal (%) 10,6 7,5 8,8 ---------------------------------------------------- Räntabilitet på sysselsatt 10,6 10,6 11,6 kapital (%) ---------------------------------------------------- Räntabilitet på eget kapital 14,4 8,1 7,8 efter skatt (%) ---------------------------------------------------- Totalt kapital 29 580 33 628 39 780 ---------------------------------------------------- Sysselsatt kapital 20 393 42 764 29 343 ---------------------------------------------------- Soliditet (%) 49,6 44,7 44,4 ---------------------------------------------------- Propositionen
Regeringen begär riksdagens godkännande av det av regeringen undertecknade avtalet mellan svenska och norska staten som ägare i respektive Telia AB och Telenor AS om sammanslagning av de bägge företagen. Vidare begär regeringen riksdagens bemyndigande att dels teckna ett aktieägaravtal om framtida ägarsamarbete med norska staten i fråga om förvaltningen av det nya bolaget i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag till sådant avtal som utgör bilaga till samgåendeavtalet, dels minska svenska statens ägande i det nya bolaget i enlighet med vad som föreskrivs i aktieägaravtalet.
Mot bakgrund av utvecklingen i telekommunikationsbranschen bedömer regeringen att en sammanslagning av Telia och Telenor är en väsentlig förutsättning för att de bägge företagen i framtiden skall kunna hävda sig i den allt starkare konkurrenssituation som förutses i Europa. Regeringen har vid sin värdering av de bägge bolagen kommit fram till att Telias värde motsvarar 60 % av värdet för det bolag som uppstår genom en sammanslagning. Det nya bolagets inriktning bör vara att arbeta inom telekommunikationssektorn i vid mening utan begränsningar i fråga om geografiskt arbetsområde eller i fråga om produktutbud. Sammanslagningen innebär även att ett slagkraftigare företag inom IT-sektorn bildas med bas i Sverige, vilket medför fördelar för leverantörsindustri och för näringsliv och förvaltning som utnyttjar IT-industrins tjänster och produkter, anser regeringen. Det nya bolaget medför också att den svenska kapitalmarknaden tillförs ett bolag med en mycket spridd aktie, vilket vitaliserar den marknaden ytterligare.
Samgåendeavtalet är för sin giltighet beroende bl.a. av den svenska riksdagens respektive det norska stortingets godkännande samt av att EG- kommis-sionen godkänner sammanslagningen. Vidare skall tillstånd till förvärvet ha lämnats enligt norsk förvärvslagstiftning. Samgåendeavtalet kan sägas upp om nödvändiga parlamentariska beslut för sammanslagningen inte har tagits före parlamentens sommaruppehåll. Avtalet kan också sägas upp av den svenska staten om ett villkorslöst godkännande enligt norsk förvärvslagstiftning inte erhållits före näringsutskottets slutliga behandling av propositionen. Avtalet kan vidare sägas upp om tillträde inte har skett inom nio månader från dagen för undertecknandet. Avtalet styrs av svensk lag, och eventuella tvister skall avgöras genom skiljeförfarande i Köpenhamn och i enlighet med danska skiljedomsregler.
I aktieägaravtalet kommer parterna överens om att det nya bolaget skall verka för att bibehålla och utveckla både Telias och Telenors verksamheter på deras respektive hemmamarknader, fullgöra sina åtaganden vad gäller samhällsomfattande tjänster samt erbjuda effektiv service. Parterna är ense om att det nya bolaget skall ha det oberoende som behövs för att driften skall ske på affärsmässiga grunder med målsättningen att öka värdet på aktierna för samtliga aktieägare och på ett sätt som möjliggör för bolaget att tillgodose sitt nuvarande och framtida kapitalbehov på internationella kapitalmarknader. Parterna är också eniga om att aktierna skall börsintroduceras så snart det är praktiskt möjligt och senast under år 2000. I detta syfte har de enats om en plan för hur börsintroduktionen skall ske. Vidare har parterna kommit överens om att aktierna skall noteras på Stockholms Fondbörs och Oslo börs samt på andra lämpliga internationella börser. Börsintroduktionen skall genomföras i anslutning till ett offentligt erbjudande. Parterna har kommit överens om att genomföra aktieförsäljningar så att varken den svenska eller den norska staten skall äga mer än 33,4 % av aktierna i bolaget (paritet). Strävan är att paritet skall ha uppnåtts inom 18 månader från börsintroduktionen. Det är de svenska och norska regeringarnas avsikt att tillsammans behålla en majoritet av aktierna (51 %), och ett ömsesidigt samråd skall äga rum innan någon förändring sker av denna policy. Innan paritet uppnåtts är parternas rätt att överlåta aktierna begränsad.
Det är parternas avsikt att det nya bolaget, som skall ha en styrelse vilken sammansatts med hänsyn till ledamöternas särskilda erfarenhet av internationell affärsverksamhet och utifrån andra kommersiella och allmänna hänsyn, skall ha det oberoende som är anpassat till bolagets affärsmässiga utveckling på de konkurrensutsatta telekommunikationsmarknaderna. Styrelsen skall bestå av åtta ledamöter, varav den svenska och den norska staten vardera utser fyra ledamöter. Därutöver skall det finnas styrelsemedlemmar utsedda av arbetstagarna och deras organisationer. Efter att paritet har uppnåtts skall envar av parterna ha rätt att nominera styrelseledamöter i förhållande till sitt aktieinnehav. Styrelsens ordförande skall utses av den svenska staten fram till dess att paritet uppnåtts, dock längst under tre år. Därefter skall ordföranden väljas för en period av två år och växelvis nomineras av den norska staten och den svenska staten.
Avtalet är bindande för parterna under 16 år.
Avtalet kan sägas upp om
endera partens andel
understiger 25,5 % av aktierna. Vidare kan avtalet
sägas upp för det fall endera parten gör sig skyldig till
väsentligt
avtalsbrott. Också aktieägaravtalet styrs av
svensk lag, och eventuella
tvister skall avgöras
genom skiljeförfarande i Köpenhamn och i enlighet med
danska skiljedomsregler.
En förutsättning för
att kunna medverka i industriell omstrukturering är
som
regel att det företag som vill agera har en börsnoterad aktie, sägs
det
i propositionen. Det är regeringens bedömning att
betydande synergivinster
uppkommer genom
kostnadsminskningar, genom bättre utnyttjande av produkter
och tjänster samt genom större konkurrenskraft på de marknader där de
bägge
företagen vart och ett har en svag position.
Sammanslagningen med Telenor
och den möjlighet som
börsnoteringen innebär ger ytterligare utrymme för
investeringar i den svenska infrastrukturen och den
internationella
infrastruktur som är en väsentlig bas
för svenska företags konkurrenskraft.
Staten har låtit
utföra jämförande värderingar av Telia och Telenor. En
ingående undersökningsprocess (s.k. due diligence) har
genomförts.
Slutsatsen av dessa analyser är att ett
förhållande mellan de två ländernas
aktieinnehav i det
nya bolaget bör vara 60 % för den svenska staten och 40 %
för den norska staten. Regeringen gör, baserat på genomförda
analyser,
bedömningen att värdet på statens aktier
blir större om transaktionen
genomförs än om så inte
blir fallet. Avtalen är kommersiella och ger det nya
bolaget möjlighet att verka på samma affärsmässiga villkor
som
konkurrenterna.
Eftersom
det är fråga om ett bolag som kommer att börsintroduceras är det
viktigt att staten har samma rörelsefrihet som övriga ägare i
börsföretag
när det gäller att medverka i förändringar
som gagnar bolaget och därmed
även ägaren.
Regeringen vill därför ha riksdagens medgivande att minska
statens ägarandel. Detta mandat skall dock inte omfatta möjlighet att
minska
ägandet så att det sammantagna ägandet av den
svenska och norska staten
understiger 51 %. Det nya
bolaget skall arbeta på rent affärsmässiga grunder
och
skall ge en avkastning och en värdetillväxt för ägarna som ligger minst
i nivå med övriga större europeiska
telekommunikationsoperatörer. Det skall
ankomma på
regeringen att fatta de beslut som erfordras för att genomföra
samman-slagningen. De kostnader som kommer att uppstå för staten
i samband
med aktieförsäljningen skall belasta anslaget
Kostnader för omstrukturering
av vissa statligt ägda
företag, m.m. (G 3) inom utgiftsområde 24 Näringsliv.
Sammanslagningen kräver godkännande av EG-kommissionen enligt
rådets
förordning (EEG) nr 4064/89 om kontroll av
företagskoncentrationer, erinras
det om i
propositionen. Ett sådant godkännande kan eventuellt komma att
lämnas efter det att riksdagen fattat beslut i detta ärende. Ett
godkännande
kan förenas med villkor som medför att det
nya bolagets struktur i vissa
avseenden kan behöva
ändras. Det skall i första hand ankomma på det nya
bolagets styrelse och ledning att fatta beslut i dessa frågor.
Motionerna
En
privatisering av Telia har under lång tid varit ett krav från
Moderata
samlingspartiet, påpekas det i motion
1998/99:N14 (m). Motionärerna
välkomnar därför
regeringens initiativ att i samband med fusionen med
Telenor påbörja en privatisering av Telia. En fusion mellan Telia
och
Telenor har förutsättningar att skapa ett av
Europas större och mer
betydelsefulla
telekommunikationsföretag, anser motionärerna. När det gäller
avtalet om ett samgående mellan Telia och Telenor har de
därför inga
synpunkter annat än att regeringen
inte visat på rimligheten i
prissättningen av de
båda bolagen och den inbördes relationen. En sådan
redovisning skall visa på respektive bolags uppskattade marknadsvärde
och
respektive bolags inbördes styrkor och svagheter.
Även en bedömning av den
tänkta "politiska
rabatten" bör redovisas. Vid en enkel s.k. P/E-värdering
av bolagen kan relationerna i ägarandelar förefalla rimliga
medan en
värdering efter omsättning eller
substans ger ett inte oväsentligt
annorlunda
resultat med en större svensk ägarandel, anför motionärerna.
Motionärerna avvisar helt det föreliggande förslaget till
aktieägaravtal
och anser att en omförhandling är
nödvändig för att riksdagen skall kunna
godta
propositionen. Det framförs kritik i motionen i följande tre
avseenden: För det första andas avtalet ambitioner till
politisk styrning av
bolagets verksamhet, vilket är
oacceptabelt i en mycket hård internationell
telekonkurrens; endast strikt kommersiellt beslutsfattande kan
accepteras.
För det andra låser aktieägaravtalet fast
ett statligt majoritetsägande
under minst 16 år
framöver, såvida inte bägge länderna blir eniga om något
annat. Det sänker priset på aktierna med mellan 10 och 30 % av priset
och
medför förluster på tiotals miljarder kronor.
Dessa drabbar främst de
svenska skattebetalarna som
har en större ägarandel än de norska, vilket är
helt
oacceptabelt. Det skadar också bolaget genom att det minskar
möjligheterna till fortsatta strukturaffärer. För det
tredje bör
teleservice, s.k. universal services som
alla har rätt att ha tillgång till,
upphandlas om
den inte kan uppnås på kommersiella villkor.
Sammanfattningsvis ger avtalet intryck av starka ambitioner till
politisk
styrning av det nya företagets verksamhet,
menar motionärerna och framhåller
att endast strikt
kommersiellt beslutsfattande är acceptabelt.
Den
politiska styrning som det nya företaget får genom aktieägaravtalet kan
komma att tvinga fram en rabatt på aktierna som skulle
kunna sänka priset
med 75 miljarder kronor,
anför motionärerna vidare. De anser att
aktieägaravtalet i stället skall stadga att statsägande inom bolaget
inom
överskådlig tid skall gå under 50 % för att senare
helt upphöra från svensk
sida. Vidare bör avtalet
innehålla krav på strikt kommersiellt
beslutsfattande utan politisk inblandning, anförs det. Om riksdagen
inte
vill begära en omförhandling av aktieägaravtalet,
förordar motionärerna att
propositionen skall avslås i
dess helhet.
Riksdagen bör avslå regeringens
förslag om fortsatt statligt majoritets-
ägande under 16
år och det s.k. dubbla vetot, anförs det i motion 1998/99:
N15 (kd). I händelse av avslag på detta yrkande bör hela
propositionen
avslås och riksdagen bör hos regeringen
begära förslag om en ägarspridning
av aktier i Telia,
anser motionärerna. De menar att det som sägs i
propositionen om att staten skall utöva ett professionellt och
affärsmässigt
ägande av det nya bolaget och att
avkastningen skall ligga på samma nivå som
gäller för
övriga konkurrensutsatta teleoperatörer är en viktig
förutsättning. Hur det skall bli reellt möjligt med ett
statligt
majoritetsägande i 16 år har motionärerna dock
svårt att inse. En sådan
politisk blockering sägs
inte höra hemma i den rådande snabbt föränderliga
telekomvärlden. Motionärerna menar att ett långsiktigt
statligt
majoritetsägande - som i praktiken innebär
att två länders regeringar har
vetorätt mot mer
omfattande ägarförändringar - kommer att förhindra framtida
strukturaffärer. Detta är en oacceptabel del av avtalet, som
innebär att
handlingsutrymmet för kommande regeringar
beskärs och att parlamentet i vårt
grannland i praktiken
ges vetorätt, anför motionärerna.
Ett skäl att
rikta kritik mot de svenska och norska regeringarnas
preliminära överenskommelse är att underlaget för aktiefördelningen
saknas i
propositionen, anförs det vidare i
motionen. Om t.ex. resultatet efter
finansiella
poster skulle fungera som ett underlag för den procentuella
värderingen av företagen skulle ägarfördelningen bli ungefär
75/25 %, i
stället för propositionens
60/40-procentsfördelning, sägs det. Har
näringsminister Björn Rosengren varit tvungen att pruta ned värdet på
Telia
för att över huvud taget få en affär till
stånd, undrar motionärerna.
Goldman Sachs, den
utländska expertis som regeringen anlitat för en
bedömning av det rimliga i fördelningen 60/40, bygger sin värdering
på
underlag från Telia och en bedömning av företaget
McKinsey & Co angående
affärens synergieffekter,
konstaterar motionärerna. Detta gör det svårt för
oppositionen att bilda sig någon uppfattning om huruvida fördelningen
kan
anses vara försvarbar ur skattebetalarnas, statens
och företagens synvinkel,
sägs det. Enligt bedömare hos
investmentbanker förväntas det nya bolaget få
ett
marknadsvärde på 300 miljarder kronor, vilket innebär att 1 % i
skillnad
i värderingsfördelning betyder 3 miljarder
kronor, påpekar motionärerna. De
förutsätter att
regeringen under riksdagens beredning kan presentera ett
underlag som visar bakgrunden till fördelningen av ägandet. Om detta
skulle
visa att överenskommelsen inte vilar på en
stabil grund är det, enligt
motionärerna, skäl att
avvisa regeringens förslag.
Frågan om i vilket
land de två viktiga tillväxtverksamheterna mobiltelefoni
och Internet kommer att baseras har flitigt diskuterats efter det
att
uppgörelsen blev känd, konstaterar motionärerna
vidare. De anser att en
lokalisering av dessa
affärsområden till Norge förmodligen kommer att få
synliga effekter i form av sysselsättningsminskningar för redan
befintliga
verksamheter i Sverige samt att nya
sysselsättningstillfällen kommer att
förläggas i Norge
i stället för i Sverige. Det nära samarbetet mellan Telia
och telekomföretaget Ericsson utgör en viktig förklaring till
Sveriges
framstående position inom både fast och mobil
telefoni, erinrar motionärerna
om. På liknande sätt
finns det för närvarande ett antal små företag som på
olika sätt är beroende av Telia som samarbetspartner och kund.
Om
beslutsfattandet flyttas till Norge kommer inte
bara det geografiska
avståndet att öka utan även
avståndet till dem som fattar de strategiska
besluten,
säger motionärerna. De befarar att resultatet kan bli att det
norska näringslivet gynnas på bekostnad av det svenska. Sverige
och Telia
bör därför med kraft verka för att de
strategiska verksamheterna förläggs
till Sverige, anför
motionärerna.
Centerpartiet har inget i sak att
invända mot samgåendet mellan Telia och
Telenor, men
partiet är dock tveksamt till att staterna skall förbinda sig
att ha aktieinnehav under 16 år, sägs det i motion 1998/99:N17 (c).
Eftersom
en förändring sannolikt kräver omförhandling av
avtalet avvisar motionärerna
dock inte det föreliggande
förslaget.
Centerpartiet har tidigare föreslagit
att det skall tas initiativ till en
s.k. digital
allemansrätt, i vilken en väsentlig del är att alla hushåll och
företag snabbt ges access till en bredbandskommunikation via ett
fibernät,
erinras det om. Medel som frigörs vid en
försäljning av delar av statens
aktieinnehav i det nya
bolaget som skall bildas av de sammanslagna Telia och
Telenor bör avsättas såsom ägarkapital i ett helägt statligt bolag,
syftande
till att finansiera eller delfinansiera den
digitala infrastrukturen, anför
motionärerna och
hänvisar till ett likartat krav i Centerpartiets motion
1998/99:Fi16 med anledning av 1999 års ekonomiska vårproposition
(prop.
1998/99:100). Avkastningskravet på det insatta
kapitalet bör inledningsvis
vara mycket lågt satt, och
även framgent bör detta krav vara modest, då ett
av
syftena med en statligt finansierad utbyggnad är att
anslutningsavgifterna skall kunna vara låga och likvärdiga
i hela landet,
anför motionärerna och föreslår ett
tillkännagivande i saken.
Sammanfattningsvis anser
Centerpartiet att det finns starka skäl som talar
för
att Sverige skall investera i ett nytt accessnät byggt på
fiberteknik
till alla hushåll och företag, sägs det.
Hur investeringen sker är mindre
intressant, men nu
är av intresse hur frågan om det framtida ägandet av
detta accessnät kan påverka affären mellan svenska och norska staten
om
sammanslagning av Telia och Telenor, anför
motionärerna. De anser att
ägarfrågan för fibernätet
bör prövas utifrån flera olika aspekter och att
det är
för tidigt att uttala sig om den ena eller andra konstruktionen. Av
denna anledning anser motionärerna att riksdagen nu bör
uttala att den ser
sig oförhindrad att besluta om
framtida investering i och framtida ägande av
ett nytt
parallellt eller kompletterande accessnät byggt på ett nationellt
fibernät. Om detta inte vinner riksdagens bifall yrkar
motionärerna avslag
på propositionen och återförvisning
av ärendet till omförhandling av avtalen
med beaktande
av det anförda. I övrigt förutsätter motionärerna att
sammanslagningen inte skall försämra tillgänglighet och service eller
utbud
av nya tjänster på små orter och i glesbygd.
Bildandet av ett nytt
internationellt telekombolag
får inte gå ut över regionalpolitiska
ambitioner
utan skall tvärtom bidra till att fler kan nyttiggöra sig goda
teleförbindelser, anser motionärerna. De påpekar att detta
visserligen inte
primärt regleras av avtal utan av
lagstiftning men anser att det är av vikt
att riksdagen
ändå gör ett uttalande i saken.
I motion
1998/99:N16 (fp) yrkas avslag på propositionen. I stället föreslås
regeringen få bemyndigande att privatisera Telia i dess helhet
och anmodas
att genomföra en omförhandling av
samgående- och aktieägaravtalen efter en
opartisk
värdering. Motionärernas främsta invändning mot regeringens förslag
är av ideologisk, principiell natur; staten skall inte äga
företag annat än
i undantagsfall. Staten skall inte ha
den dubbla rollen att både bestämma om
spelreglerna och
agera på marknaden. Ett fortsatt statligt majoritetsägande
är inte motiverat i detta fall, anser motionärerna. Staten har att dra
upp
riktlinjerna och ramarna för vad som är
acceptabelt genom lagar och
förordningar och
samtidigt motverka monopol.
Det avgörande felet
i regeringens avtalsförslag är att det statliga
majoritetsägandet förutsätts kvarstå under 16 år, vilket är en mycket
lång
tid på ett så dynamiskt område som marknaden
för teletjänster, anför
motionärerna. De säger att
det är möjligt att det är en bra affär att Telia
går
samman med Telenor, men de anser att detta är en fråga som borde
ha
avgjorts på affärsmässiga och inte på politiska
grunder. En börsintroduktion
och avveckling av det
statliga majoritetsägandet bör föregå eventuella
strukturaffärer, anför motionärerna. De anser vidare att det inte är
möjligt
att i grunden värdera affären och att det är
rimligt att en affär av denna
omfattning inte avgörs
utan att alla tänkbara alternativ övervägts.
Motionärerna inser att det finns begränsningar för hur öppet en sådan
analys
kan göras och hur öppet olika överväganden kan
redovisas, men de framhåller
att varken propositionen
eller dess underlag ger några indikationer på att
regeringen övervägt olika alternativ. Riksdagen bör som
"ägare" inte
acceptera det sätt på vilket
"styrelsen", dvs. regeringen, handlagt denna
fråga, anför motionärerna.
Även om det vore så
att ett samgående mellan Telia och Telenor för
närvarande är det bästa för Telia, kan den värdering som legat till
grund
för ägarfördelningen mellan den svenska och
norska staten diskuteras, anser
motionärerna. De
hänvisar till att det finns indikationer på, t.ex. i form
av omsättningsmått, att en värdering på ungefär 65/35 % vore
motiverad i
stället för den 60/40-fördelning som
regeringen accepterat. En sådan
felvärdering innebär
att svenska staten förlorar i storleksordningen 10
miljarder kronor, säger motionärerna. De anser att detta visar på
problemet
med ett samgående innan de två företagen
börsnoterats och att en värdering
hade underlättats om
det hade funnits börsvärden att basera den på. Den av
regeringen valda modellen innebär en omvänd tågordning, där det,
enligt
motionärerna, är oundvikligt att ovidkommande
politiska hänsyn kommer in i
bilden. En opartisk
värdering är därför ett rimligt krav innan riksdagen kan
ta ställning i frågan, anför motionärerna. De hävdar att ett
ytterligare
område där politiska hänsyn tagits är
diskussionen om förläggningen av olika
delar av
verksamheten eller dess ledning, bl.a. förläggningen av
mobiltelefoni och Internetverksamhet. Frågan har inte kunnat
lösas i förväg
utan fått överlåtas till den
nya företagsledningen, konstaterar
motionärerna.
Den största affären i Norden på flera år kräver
grundlig analys, anför
motionärerna avslutningsvis. De
framhåller att de som riksdagsledamöter dock
endast haft
sedvanlig motionstid, dvs. 15 dagar, för ett ställningstagande i
frågan. Vidare konstateras att utskottets ledamöter inte förrän
efter halva
motionstiden fått ta del av det
hemligstämplade underlag som innehåller
analysen av
de viktigaste frågorna i affären och att riksdagen som helhet
inte kommer att få ta del av detta underlag. Slutenheten i
affären kan
kontrasteras mot den öppenhet och
den livliga debatt som präglat
strukturförändringar
under senare tid bland svenska börsnoterade företag,
anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Upplysningar och
synpunkter i ärendet
Utskottet har vid beredningen av ärendet på begäran fått tillgång till den aktuella akten, som är hemligstämplad, hos Näringsdepartementet.
Vidare har upplysningar och synpunkter i ärendet
lämnats av företrädare för
Näringsdepartementet, Telia,
Telenor och Goldman Sachs.
Värdering
Utskottets ställningstagande till
ägarrelationen 60/40 % för Telia/Telenor
baseras på det
hemligstämplade underlagsmaterial som utskottet fått ta del
av och på de kompletterande upplysningar som lämnats.
Enligt
Näringsdepartementet är relationen 60/40 %
kompromissresultatet av den förda
förhandlingen. I det
hemligstämplade underlagsmaterialet ingår en s.k.
fairness opinion från Goldman Sachs, som den svenska regeringen anlitat
vid
bedömningen av affären. En fairness opinion betyder
att Goldman Sachs, efter
en genomgång och analys av
affären, funnit den vara rimlig ur finansiell
synvinkel
för uppdragsgivaren, den svenska regeringen.
De övriga parterna har anlitat andra bedömare. Telia har anlitat J
P
Morgan, den norska regeringen Merrill Lynch och
Telenor Hongkong Shanghai
Bank Corporation (HSBC).
Telia har bekräftat att J P Morgan utfärdat en
fairness opinion, men lämnar inte ut den med hänvisning till att det rör
sig
om internt arbetsmaterial. Motsvarande gäller
beträffande Telenor. Utskottet
har dock fått tillgång
till den fairness opinion som Merrill Lynch lämnat
till den norska regeringen.
16-årsregeln
Enligt
Näringsdepartementets syn på aktieägaravtalet kan 16-årsregeln ändras
om parterna är överens om det. Detta bör, enligt
departementet, ses i ljuset
av det som står i avtalets
avsnitt 1.1 a om affärsmässighet och oberoende.
Därtill
kommer att endera parten alltid har möjlighet att bringa avtalet
till upphörande genom att sälja aktier. Enligt
aktieägaravtalets avsnitt 7.2
om uppsägning kan
avtalet sålunda sägas upp om endera partens andel
understiger 25,5 % av aktierna.
Godkännanden av affären
Sammanslagningen kräver som nämnts - förutom godkännande av den
svenska riksdagen - också
godkännande av det norska
stortinget och av EG-kommissionen. Sverige och
Norge
anmälde fusionen till EG-kommissionen i slutet av april 1999.
Stortinget planerar att fatta beslut i frågan i början av
juni 1999.
Sammanslagningen måste
vidare vara förenlig med den norska
förvärvslagstiftningen. Det norska Närings- och handelsdepartementet
har
nyligen fattat beslut om att så är fallet.
Finansiering av digital infrastruktur
I motion 1998/99:N17 (c) föreslås, som
nämnts, att medel från en försäljning
av statens aktier
i det nya bolaget skall användas för utbyggnad av den
digitala infrastrukturen. Motionsyrkanden om en sådan utbyggnad
har
behandlats av trafikutskottet senast under våren
1999 (bet. 1998/99:TU4 s.
17). Trafik-utskottet
redovisade att statens ansvar för infrastrukturen på
IT-området omfattar det grundläggande telenätet. Genom telelagen
(1993:597)
fastställs såsom ett övergripande mål att
enskilda och myndigheter skall få
tillgång till
effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader. I lagen regleras att var och en skall
ha
möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller
fasta verksamhetsställe
utnyttja telefonitjänst till
ett rimligt pris inom ett allmänt tillgängligt
telenät.
Med teletjänst avses överföring av tal, telefax samt
datakommunikation via låghastighetsmodem.
Trafikutskottet hänvisade vidare till att regeringen sommaren
1998 har
tillsatt en särskild utredare,
landstingsdirektör Jan Grönlund, med uppdrag
att
undersöka tillgången till avancerad informations- och
kommunikationsteknisk infrastruktur ur ett regionalt och
socialt perspektiv
(dir. 1998:61) - den s.k.
IT-infrastrukturutredningen. Utredaren skall
kartlägga
den befintliga infrastrukturen och bl.a. särskilt undersöka
kommunernas pågående infrastrukturutbyggnad. Med
kartläggningen som grund
skall en analys göras av de
tekniska utvecklingstendenserna och de behov som
därvid
kan väntas uppstå. Utredaren skall presentera förslag till hur staten
i samverkan med näringsliv och teleoperatörer kan medverka
till att en god
regional och social täckning
av avancerad informations- och
kommunikationsteknisk infrastruk-tur kan uppnås. Uppdraget skall
redovisas
senast den 11 juni 1999.
Trafikutskottet anförde att det är mycket viktigt att en
avancerad
informations- och kommunikationsteknisk
digital infrastruktur snabbt byggs
ut i landet med
god regional och social täckning och att pågående
utrednings- och beredningsarbete därför är av stor
betydelse.
Trafikutskottet ansåg att något initiativ
från riksdagens sida inte då var
erforderligt och
avstyrkte de aktuella motionerna. I reservationer (m, kd,
fp; v; c) redovisades respektive partiers ståndpunkter i frågan.
Riksdagen
följde trafikutskottet.
Trafikutskottet har vidare nyligen i sitt yttrande 1998/99:TU1y
till
finansutskottet över vårpropositionen (prop.
1998/99:100) behandlat ett
motionsyrkande (c) om att
staten bör ta ansvar för utbyggnaden av ett
finmaskigt optiskt fibernät. Trafikutskottet hänvisar till det
nyssnämnda
betänkandet och till utredningen.
Trafikutskottet noterar att regeringen i
vårpropositionen (utg.omr. 22) framhåller betydelsen av en
utbyggd,
avancerad infrastruktur liksom en höjning av
IT-kompetensen så att den nya
tekniken blir mer
tillgänglig för alla i hela landet. I en avvikande mening
(c) till yttrandet anförs att staten bör ansvara för att det byggs
ett
finmaskigt optiskt fibernät, genom vilket alla
hushåll och företag i landet
ansluts till knutpunkter
och att mycket talar för att den finmaskiga
infrastrukturen bör hanteras av ett statligt verk eller bolag. Redan
i
budgetpropositionen för år 2000 bör regeringen
presentera ett förslag om den
institutionella lösningen
och den praktiska finansieringen av ett finmaskigt
fibernät, sägs det i den avvikande meningen.
Näringsminister Björn Rosengren besvarade våren 1999 en
interpellation
(1998/99:140) av Lena Ek (c) om
bredband till hushåll och företag.
Näringsministern
delade åsikten att det är angeläget att företag och
enskilda i hela landet får likvärdig tillgång till modern
IT-infrastruktur
och hänvisade till den nämnda
utredningen.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågan om finansiering
av digital infrastruktur.
Därefter tas aktieägaravtalet
upp och sist samgåendeavtalet och det statliga
ägandet.
Finansiering av digital
infrastruktur m.m.
Näringsutskottet
anser i likhet med trafikutskottet att det är mycket
viktigt att den digitala infrastrukturen snabbt byggs ut i landet. I
flera
propositioner och betänkanden under senare år
har regering och riksdag
slagit fast vikten av
allas tillgång till informationstekniken och
informationstjänster, t.ex. i 1998 års ekonomiska vårproposition
(prop.
1997/98:150). I ett särskilt avsnitt (1.5.2) i
finansplanen om delaktighet i
informationssamhället
anfördes bl.a. att det i den nya informationstekniken
finns både tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter att
nå
ökad effektivitet, bekvämare vardag och bättre liv.
Hela Sveriges befolkning
måste därför bli delaktig i
informationssamhället, sades det.
Tillgången
till den nya informationstekniken utvecklas emellertid långsamt,
vilket leder till att företag i utflyttningsregionerna får
minskad
konkurrenskraft på grund av låg
tillgänglighet, många tekniska avbrott och
höga
kostnader vid användning av IT-tekniken. Glesbygdsverket påtalade
nyligen dessa problem och visade exempel på att en del av de
nya s.k. call-
centerföretagen, som har stor betydelse
för glesbygden, håller på att flytta
sin verksamhet
därifrån, eftersom de inte kan garanteras den erforderliga
säkerheten i data- och telekommunikationerna.
Även för den enskilde är den nya tekniken ovärderlig för
kompetenshöjning
och kommunikation. Tillgång till snabb
information betyder mycket för att
utveckla
innovationskraften i utsatta regioner. Att påskynda utbyggnaden av
hög kapacitet inom informationstekniken i glesbygden innebär att
ge cirka en
miljon människor en möjlighet att följa med
i utvecklingen på detta område.
Det nya bolaget
kommer att vara konkurrensutsatt och skall uppfylla de krav
som ställs i lagstiftning och koncessionsvillkor rörande
verksamheten på
telekommunikationsmarknaden. Bolaget
kan därmed inte subventionera
verksamhet.
Marknaden kommer sannolikt att utvecklas starkt de närmaste
åren. Därtill kommer att investeringskostnaderna för
informationsteknisk
infrastruktur kan förväntas sjunka,
vilket gör att investeringarna även i
glesbygd kan
väntas öka. Utskottet vill dessutom påpeka att staten och
statligt ägda företag gör betydande investeringar i nät av olika
slag; som
exempel kan nämnas Banverket, Svenska Kraftnät
och Teracom AB.
Enligt utskottets bedömning kommer
det att krävas ytterligare insatser för
att företag och
individer i glesbygden skall kunna delta i den fortsatta
utvecklingen på området. Utskottet vill därför med skärpa understryka
vikten
av att investeringar påskyndas och att detta
sker i alla delar av landet.
Lika viktigt är att
kostnaden för att nyttja den aktuella tekniken blir
någorlunda lika, oavsett var i landet man befinner sig. Staten måste
ta
ansvar för denna utveckling, och en
ansvarsfördelning bör komma till stånd
mellan staten och
kommunerna.
IT-infrastrukturutredningen kommer,
som nämnts, att lämna sina förslag inom
kort. Utskottet
utgår ifrån att regeringen därefter återkommer till
riksdagen med ställningstagande till utredningens förslag. Med
hänvisning
härtill anser utskottet att det inte nu är
befogat med någon åtgärd av
riksdagen i den här
aktuella frågan. Motion 1998/99:N17 (c) avstyrks därmed
i berörda delar.
Aktieägaravtalet
Utskottet ser sammanslagningen av
Telia och Telenor som en väsentlig
förutsättning
för att företagen i framtiden skall kunna hävda sig i den allt
hårdare konkurrenssituation som förutses i Europa. Genom
sammanslagningen
bildas en stark, nordisk
telekoncern som får en storlek och en
konkurrenskraft som främjar kostnadseffektivitet och innovation. Detta
kan
beräknas medföra affärsmässiga fördelar, ökad
konkurrenskraft och större
värden för ägarna. En stor
aktör kan också bedömas ha större möjligheter att
utnyttja expansionspotentialen på den internationella marknaden.
En förutsättning för att kunna medverka i
industriell omstrukturering är
som regel att det
företag som vill agera har en börsnoterad aktie. Genom att
utnyttja den kan företag förvärvas och ytterligare fusioner
genomföras.
Detta ökar ytterligare företagets
konkurrenskraft och därmed värdet på
aktieinnehavet.
Regeringen har, som nämnts, gjort bedömningen att betydande
synergivinster uppkommer genom kostnadsminskningar, genom bättre
utnyttjande
av produkter och tjänster samt genom större
konkurrenskraft på de marknader
där de bägge företagen
vart och ett har en svag position.
Utskottet har
efter det genomförda beredningsarbetet kommit fram till
slutsatsen att svenska staten som ägare kommer i ett mer fördelaktigt
läge
vid en sammanslagning av Telia och Telenor
och en därpå följande
börsintroduktion än om Telia
skulle kvarstå som självständig aktör - i hel-
eller delstatlig ägo. Det är viktigt att framhålla att de båda
statliga
ägarna skall utöva ett professionellt och
affärsmässigt ägande av det nya
bolaget. Kravet på
kapitalavkastning skall sålunda ligga på samma nivå som
för liknande europeiska telekombolag.
Goldman
Sachs, som den svenska regeringen anlitat vid bedömningen av
affären, har som tidigare nämnts utfärdat en fairness
opinion, vilken
utskottet tagit del av. Denna fairness
opinion innebär att Goldman Sachs,
efter en genomgång
och analys av affären, funnit den vara rimlig ur
finansiell synvinkel för uppdragsgivaren, den svenska regeringen. Likaså
har
Merrill Lynch, som den norska regeringen
anlitat, utfärdat en fairness
opinion, vilken utskottet
på begäran fått ta del av. Även J P Morgan och
HSBC
har för Telias respektive Telenors räkning utfärdat var sin fairness
opinion. Sammantaget konstaterar utskottet att
rimligheten i den i
propositionen föreslagna
60/40-procentsfördelningen fått stöd av
professionell expertis.
Aktieägaravtalet har,
enligt utskottets mening, fått en bra balans mellan
långsiktighet och flexibilitet. Parternas inställning att det är
ett
långsiktigt projekt kommer bl.a. till uttryck i
att den samlade statliga
ägarandelen inte skall
understiga 51 % och att avtalet skall gälla i 16 år.
Beträffande det sistnämnda vill utskottet påpeka att det dock inte
innebär
en absolut låsning, utan att det skall ses som
ett uttryck för en långsiktig
intention från de båda
regeringarnas sida. 16-årsregeln kan, som tidigare
nämnts, ändras om parterna är överens om det. Skulle någondera parten
sälja
aktier så att andelen skulle understiga 25,5 %
kan avtalet också sägas upp
av den andra parten.
De farhågor som framförs i bl.a. motionerna
1998/99:N14 (m), 1998/99: N15
(kd) och 1998/99:N16 (fp)
för att 16-årsregeln och det s.k. dubbla vetot
kommer att innebära en låsning av det nya bolagets verksamhet och
att
aktierna skulle drabbas av en politisk rabatt
anser utskottet alltså
överdrivna. Det nya bolaget
skall drivas affärsmässigt och ägandet skall
utövas
professionellt.
Med det anförda tillstyrker
utskottet propositionen i berörd del och
avstyrker
de nyssnämnda motionerna, liksom motion 1998/99:N17 (c), i
motsvarande delar.
Samgåendeavtalet och det statliga ägandet
Utskottet ställer sig, som redovisats, bakom regeringens förslag
om en
sammanslagning av Telia och Telenor. Riksdagen bör
alltså godkänna det av
regeringen undertecknade
avtalet mellan svenska och norska staten som ägare
i
respektive Telia och Telenor om sammanslagning av de bägge
företagen.
Vidare anser utskottet att regeringen bör
ges bemyndigande att minska
statens ägande i det nya
bolaget i enlighet med vad som föreskrivs i aktie-
ägaravtalet.
Med det anförda tillstyrker
utskottet propositionen i de båda berörda
delarna
och avstyrker de här aktuella motionerna 1998/99:N14 (m),
1998/99:N15 (kd), 1998/99:N17 (c) och 1998/99:N16 (fp) i
motsvarande delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande finansiering av digital infrastruktur m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:N17 yrkandena 1, 2 och 4,
res. 1 (m, kd, fp) - motiv.
res. 2 (c)
2. beträffande aktieägaravtalet
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:99 i denna
del och med avslag på
motionerna 1998/99:N14
yrkande 2, 1998/99:N15 yrkande 1, 1998/99:N16
yrkande 1 och 1998/99:N17 yrkande 3 i denna del bemyndigar
regeringen
att teckna ett aktieägaravtal om framtida
ägarsamarbete med norska
staten i fråga om
förvaltningen av det nya bolaget i huvudsaklig
överensstämmelse med det förslag till sådant avtal som utgör bilaga
till
samgåendeavtalet och som framgår av propositionen,
res. 3 (m, kd)
res. 4 (c) - villk. res. 2
res. 5 (fp)
3.beträffande samgåendeavtalet och det statliga ägandet
att
riksdagen med bifall till proposition 1998/99:99 i denna del och med
avslag på
motionerna 1998/99:N14 yrkandena 1, 3
och 4, 1998/99:N15 yrkande 2,
1998/99:N16 yrkande 2
och 1998/99:N17 yrkande 3 i denna del
dels godkänner det av
regeringen undertecknade avtalet mellan svenska
och
norska staten som ägare i respektive
Telia AB och Telenor AS om
sammanslagning av de
bägge företagen,
dels bemyndigar regeringen
att minska svenska statens ägande i det nya
bolaget
i enlighet med vad som föreskrivs i aktieägaravtalet.
res. 6 (m, kd) - villk. res. 3
res. 7 (c) - villk. res. 2
res. 8 (fp) - villk. res. 5
Stockholm den 27 maj 1999
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn
(s),
Reynoldh Furustrand (s), Lennart Beijer (v),
Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Sylvia
Lindgren (s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist
(s), Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Inger Strömbom (kd),
Ola
Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström
(c), Eva Flyborg (fp) och
Karl Gustav Abramsson (s).
Reservationer
1. Finansiering av digital infrastruktur m.m. (mom. 1, motiveringen)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet om finansiering av digital infrastruktur m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottets ståndpunkt i fråga om utbyggnad av digital infrastruktur överensstämmer med den som intogs i en reservation (m, kd, fp) till betänkande 1998/99:TU4 (s. 56). Där sades att staten bör ha som huvuduppgift att garantera informationsteknikens infrastruktur och se till att möjligheter till snabb kommunikation finns i hela landet. Det innebär att bredbandsuppkopp-ling skall vara möjlig för företag och hushåll i hela Sverige till en rimlig kostnad. Infrastrukturutbyggnaden bör i första hand ske på marknadens villkor. Staten har ett särskilt ansvar att driva utvecklingen snabbare på tre områden, nämligen i fråga om skolan, vården och glesbygden.
Aktörerna på marknaden bör kunna bygga huvuddelen av näten på kommersiella grunder. Staten har därmed endast ett ansvar i de fall där ingen utbyggnad annars skulle komma till stånd. Staten bör dock varken bygga, äga eller driva bredbandsnäten utan i stället handla upp bredbandskommunikation av privata aktörer. Tekniken för att ge alla landets skolor, hushåll och företag tillgång till bredbandskommunikation kan komma att variera. Befolk- ningsunderlag och avstånd kommer att styra vilka tekniska lösningar - radio, satellit, optokabel, elnät eller mobiltelefoninät - som väljs.
Utskottet vill dessutom påpeka att staten och statligt ägda företag gör betydande investeringar i nät av olika slag; som exempel kan nämnas Banverket, Svenska Kraftnät och Teracom AB.
Med det anförda avstyrks motion 1998/99:N17 (c) i berörda delar.
2. Finansiering av digital infrastruktur m.m. (mom. 1)
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om finansiering av digital infrastruktur m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1998/99:N17 (c), att det finns starka skäl som talar för att Sverige skall investera i ett nytt accessnät byggt på fiberteknik till alla hushåll och företag. Hur investeringen sker är i detta sammanhang mindre intressant. Av intresse är hur frågan om det framtida ägandet av ett sådant accessnät kan påverka affären mellan svenska och norska staten om sammanslagning av Telia och Telenor. Utskottet anser att ägarfrågan för fibernätet bör prövas utifrån flera olika aspekter varav några har berörts i den nämnda motionen. Det är dock för tidigt att klart uttala sig om den ena eller andra konstruktionen. Av denna anledning anser utskottet att riksdagen nu bör uttala att man ser sig oförhindrad att besluta om framtida investering i och framtida ägande av ett nytt parallellt eller kompletterande accessnät byggt på ett nationellt fibernät.
Svenska abonnenter har bidragit till att bygga upp det värde som Telia i dag har och som delvis kommer att realiseras vid samgåendet med Telenor. Det är rimligt att abonnenterna nu får en återbäring på detta genom en statlig satsning på uppbyggnaden av den digitala infrastrukturen. Medel som frigörs vid en försäljning av delar av statens aktieinnehav i det nya bolaget bör därför avsättas såsom ägarkapital i ett helägt statligt bolag, syftande till att finansiera eller delfinansiera den digitala infrastrukturen. Avkastningskravet på det insatta kapitalet bör inledningsvis vara mycket lågt satt. Även framgent, då utrymmet ökar för större avkastning, bör detta krav vara modest, då ett av syftena med en statligt finansierad utbyggnad är att anslutningsavgifterna skall kunna vara låga och likvärdiga i hela landet. Den insats som kan göras vid en försäljning av aktier i Telia- Telenor kommer dock knappast att kunna täcka hela behovet av kapital för utbyggnaden av den digitala infrastrukturen på det sätt som utskottet förordar. Regeringen bör därför bemyndigas att å detta bolags vägnar uppta lån för en fortsatt utbyggnad. Detta bör begäras i budgetpropositionen för år 2000, då regeringen också bör presentera de institutionella formerna och de ekonomiska villkoren för en utbyggnad av den digitala infrastrukturen.
I övrigt förutsätter utskottet att sammanslagningen inte försämrar tillgänglighet och service eller utbud av nya tjänster på små orter och i glesbygd. Bildandet av ett nytt internationellt telekombolag får inte gå ut över regionalpolitiska ambitioner utan bör tvärtom bidra till att fler kan nyttiggöra sig goda teleförbindelser. Detta regleras inte primärt av avtal utan av lagstiftning i övrigt, men det är av vikt att även detta uttalas av riksdagen.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motion 1998/99:N17 (c) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande finansiering av digital infrastruktur m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N17 yrkandena 1, 2 och 4 som sin regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Aktieägaravtalet (mom. 2)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd) och Ola Sundell (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om aktieägaravtalet bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis, i likhet med vad som anförs i motionerna 1998/99:N14 (m), 1998/99:N15 (kd) och 1998/99:N16 (fp), rikta skarp kritik mot det beslutsunderlag rörande samgåendet mellan Telia och Telenor som regeringen presenterat för riksdagen. Propositionen utgör ett mycket bristfälligt underlag för ställningstagande till en av de största affärerna i Norden någonsin. En ordentlig analys av konsekvenserna av affären i olika avseenden, t.ex. i regionalpolitiskt hänseende, saknas i propositionen. Vidare diskuteras inte alternativ till den föreslagna affären. Utskottet har efter studium av den norska propositionen i ärendet till stortinget med beklagande kunnat konstatera att den senare på ett helt annat sätt än den svenska propositionen innehåller sådana resonemang och överväganden som är rimliga att förvänta sig när det gäller en affär av denna storlek.
Inte heller har det material som ingår i den hemligstämplade akten i ärendet hos Näringsdepartementet den kvalitet och omfattning som vore rimlig att förvänta. Den största affären i Norden någonsin kräver grundlig analys. Utskottet konstaterar emellertid att riksdagen endast haft sedvanlig motionstid, dvs. 15 dagar, för ett ställningstagande i frågan. Utskottet har inte heller förrän efter det att halva tiden avlöpt fått ta del av det hemligstämplade underlag som innehåller analysen av de viktigaste frågorna i affären. Riksdagen som helhet kommer inte att få ta del av allt underlag. Slutenheten i denna affär kan kontrasteras mot den öppenhet och den livliga debatt som har präglat strukturförändringar under senare tid bland svenska börsnoterade företag.
Utskottets principiella inställning till statligt ägande av företag överensstämmer med den som kommer till uttryck i de nyssnämnda motionerna. Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra kapital till företag som behöver kapital för expansion. Grundprincipen måste, enligt utskottets mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i privat regi. Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning.
Utskottet anser således att hela Telia bör privatiseras. Regeringens förslag att i samband med sammanslagningen av Telia och Telenor påbörja en privatisering av Telia är mot denna bakgrund välkommet. Sammanslagningen har förutsättningar att skapa ett av Europas större och mer betydelsefulla telekombolag. Utskottet kan alltså i princip acceptera sammanslagningen. En viktig grundförutsättning är dock att de beräknade synergierna, i form av kostnadsbesparingar och ökade intäkter, kan förverkligas fullt ut på det sätt som regeringen förutsatt. Detta har inte regeringen på ett tillfredsställande sätt kunnat troliggöra under ärendets beredning.
I propositionen föreslås, som nämnts, en procentfördelning i det nya bolaget på 60/40 mellan den svenska och den norska staten. Goldman Sachs, som den svenska regeringen anlitat vid bedömningen av affären, har som tidigare redovisats utfärdat en fairness opinion, vilken utskottet tagit del av. Denna fairness opinion innebär att Goldman Sachs, efter en genomgång och analys av affären, funnit den vara rimlig ur finansiell synvinkel för uppdragsgivaren, den svenska regeringen. Likaså har Merrill Lynch, som den norska regeringen anlitat, utfärdat en fairness opinion, vilken utskottet på begäran fått ta del av. Även J P Morgan och HSBC har för Telias respektive Telenors räkning utfärdat var sin fairness opinion, vilka utskottet dock inte fått tillgång till. Med hänvisning till den professionella expertis som värderat affären kan utskottet - utan att själv ta ställning i sak - acceptera den föreslagna fördelningen. Samtidigt vill utskottet framhålla att av de nämnda bedömarna har endast Goldman Sachs inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet.
Utskottet kan däremot inte acceptera den utformning av aktieägaravtalet som regeringen föreslår. Ett statligt majoritetsägande i 16 år innebär en politisk blockering, som inte passar in i dagens snabbt föränderliga telekomvärld. Ett sådant långsiktigt statligt majoritetsägande kommer att allvarligt försvåra framtida strukturaffärer och innebär att två länders regeringar i praktiken har vetorätt mot mer omfattande ägarförändringar.
Den politiska styrning som det nya bolaget kommer att få genom aktie- ägaravtalet kan komma att medföra en avsevärd politisk rabatt på aktierna. Om det statliga ägandet skulle utnyttjas politiskt kommer dessa värdeförluster att uppstå. Detta innebär dock att det statliga ägandet i praktiken inte kommer att kunna utnyttjas politiskt och därmed försvinner motivet för ett statligt ägande; den valda modellen innebär alltså ett slags "moment 22". Förluster på tiotals miljarder kronor kan till följd av den politiska rabatten komma att drabba de svenska skattebetalarna.
I aktieägaravtalet bör det i stället stadgas att statsägande av det nya bolaget inom överskådlig tid skall gå under 50 %, för att senare helt upphöra från svensk sida. Vidare bör avtalet innehålla krav på strikt kommersiellt beslutsfattande utan politisk inblandning. Politiska ambitioner skall uppnås genom lagar och förordningar inte genom ägarmakt.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen inte skall ge regeringen bemyndigande att teckna ett aktieägaravtal enligt det förslag som regeringen framlägger. I stället bör regeringen anmodas att omförhandla aktieägaravtalet i enlighet med vad utskottet har anfört. Därmed blir motionerna 1998/99:N14 (m) och 1998/99:N15 (kd) tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks. Motionerna 1998/99:N17 (c) och 1998/99:N16 (fp) blir också i aktuella delar tillgodosedda, trots att motiven för yrkanden på avslag på propositionen i denna del är ett annat.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande aktieägaravtalet
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N14 yrkande 2, 1998/99:N15 1998/99:N16 yrkande 1 och 1998/99:N17 yrkande 3 i denna del och med avslag på proposition 1998/99:99 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Aktieägaravtalet (mom. 2)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om aktieägaravtalet bort ha följande lydelse:
Om riksdagen har avslagit förslaget i motion 1998/99:N17 (c) om en utbyggnad av den digitala infrastrukturen med en sådan finansiering som förordas i motionen anser utskottet att propositionen bör avslås i sin helhet.
Utskottet har visserligen inget i sak att invända mot det föreslagna samgåendet mellan Telia och Telenor. Det förefaller rimligt att försöka stärka konkurrenskraften på en marknad som kännetecknas av allt större internationalisering och där relativt få men starka bolag är aktörer. Enligt utskottets mening är frågan om en utbyggnad av den digitala infrastrukturen dock av sådan betydelse att sammanslagningen av Telia och Telenor inte bör äga rum om finansieringen av denna utbyggnad inte är löst.
I det fall att sammanslagningen skulle kommit till stånd skulle utskottet ställt sig tveksamt till att staterna skall förbinda sig att bibehålla sina aktieinnehav under 16 år. En sådan lång tid är svår att finna några hållbara skäl för. Eftersom en förändring skulle kräva en omförhandling av avtalet hade utskottet ändå kunnat tänka sig att stödja det föreliggande förslaget.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i berörd del och tillstyrker motion 1998/99:N17 (c). Motionerna 1998/99:N14 (m), 1998/99:N15 (kd) och 1998/99:N16 (fp) blir också tillgodosedda i berörda delar, trots att motiven för yrkandena på avslag på propositionen i denna del är andra.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande aktieägaravtalet
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N14 yrkande 2, 1998/99:N15 1998/99:N16 yrkande 1 och 1998/99:N17 yrkande 3 i denna del och med avslag på proposition 1998/99:99 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Aktieägaravtalet (mom. 2)
Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om aktieägaravtalet bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis, i likhet med vad som anförs i motionerna 1998/99:N16 (fp), 1998/99:N14 (m) och 1998/99:N15 (kd), rikta skarp kritik mot det beslutsunderlag rörande samgåendet mellan Telia och Telenor som regeringen presenterat för riksdagen. Propositionen utgör ett mycket bristfälligt underlag för ställningstagande till en av de största affärerna i Norden någonsin. En ordentlig analys av konsekvenserna av affären i olika avseenden, t.ex. i regionalpolitiskt hänseende, saknas i propositionen. Vidare diskuteras inte alternativ till den föreslagna affären. Utskottet har efter studium av den norska propositionen i ärendet till stortinget med beklagande kunnat konstatera att den senare på ett helt annat sätt än den svenska propositionen innehåller sådana resonemang och överväganden som är rimliga att förvänta sig när det gäller en affär av denna storlek.
Inte heller har det material som ingår i den hemligstämplade akten i ärendet hos Näringsdepartementet den kvalitet och omfattning som vore rimlig att förvänta. Den största affären i Norden någonsin kräver grundlig analys. Utskottet konstaterar emellertid att riksdagen endast haft sedvanlig motionstid, dvs. 15 dagar, för ett ställningstagande i frågan. Utskottet har inte heller förrän efter det att halva tiden avlöpt fått ta del av det hemligstämplade underlag som innehåller analysen av de viktigaste frågorna i affären. Riksdagen som helhet kommer inte att få ta del av allt underlag. Slutenheten i denna affär kan kontrasteras mot den öppenhet och den livliga debatt som har präglat strukturförändringar under senare tid bland svenska börsnoterade företag.
Utskottets principiella inställning till statligt ägande av företag överensstämmer med den som kommer till uttryck i de nyssnämnda motionerna. Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra kapital till företag som behöver kapital för expansion. Grundprincipen måste, enligt utskottets mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i privat regi. Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning.
Utskottet anser således att hela Telia bör privatiseras. Regeringens förslag att i samband med en sammanslagning av Telia och Telenor påbörja en privatisering av Telia är mot denna bakgrund välkommet. En sammanslagning av dessa bolag har förutsättningar att skapa ett av Europas större och mer betydelsefulla telekombolag. En viktig grundförutsättning är dock att de beräknade synergierna, i form av kostnadsbesparingar och ökade intäkter, kan förverkligas fullt ut på det sätt som regeringen förutsatt. Detta har inte regeringen på ett tillfredsställande sätt kunnat troliggöra under ärendets beredning.
I propositionen föreslås, som nämnts, en procentfördelning i det nya bolaget på 60/40 mellan den svenska och den norska staten. Goldman Sachs, som den svenska regeringen anlitat vid bedömningen av affären, har som tidigare nämnts utfärdat en fairness opinion, vilken utskottet tagit del av. Denna fairness opinion innebär att Goldman Sachs, efter en genomgång och analys av affären, funnit den vara rimlig ur finansiell synvinkel för uppdragsgivaren, den svenska regeringen. Likaså har Merrill Lynch, som den norska regeringen anlitat, utfärdat en fairness opinion, vilken utskottet på begäran fått ta del av. Även J P Morgan och HSBC har för Telias respektive Telenors räkning utfärdat var sin fairness opinion, vilka utskottet dock inte fått tillgång till.
Utskottet noterar att det finns indikationer, t.ex. i form av omsättningsmått m.m., på att en fördelning i storleksordningen 65/35 % skulle kunna vara motiverad. Andra bedömare än de som parterna har anlitat har fört fram liknande åsikter. En sådan felvärdering skulle innebära att svenska staten skulle gå förlustig så mycket som 10 miljarder kronor eller mera. Detta visar på problemet med ett samgående innan de två företagen börsnoterats. Den naturliga tågordningen hade varit att Telia respektive Telenor först börsnoterats, därefter hade frågan om ett eventuellt samgående kunnat lösas av de nya ägarna och den nya styrelsen. En värdering hade då varit lättare eftersom den haft börsvärden att basera sig på. Utskottet vill också framhålla att det inte har varit praktiskt möjligt för utskottet att låta göra en ny opartisk värdering.
Utskottet kan inte heller acceptera den utformning av aktieägaravtalet som regeringen föreslår. Ett statligt majoritetsägande i 16 år innebär en politisk blockering, som inte passar in i dagens snabbt föränderliga telekomvärld. Ett sådant långsiktigt statligt majoritetsägande kommer att allvarligt försvåra framtida strukturaffärer och innebär att två länders regeringar i praktiken har vetorätt mot mer omfattande ägarförändringar.
Den politiska styrning som det nya bolaget kommer att få genom aktie- ägaravtalet kan komma att medföra en avsevärd politisk rabatt på aktierna. Om det statliga ägandet skulle utnyttjas politiskt kommer dessa värdeförluster att uppstå. Detta innebär dock att det statliga ägandet i praktiken inte kommer att kunna utnyttjas politiskt och därmed försvinner motivet för ett statligt ägande; den valda modellen innebär alltså ett slags "moment 22". Förluster på tiotals miljarder kronor kan till följd av den politiska rabatten komma att drabba de svenska skattebetalarna.
Ett ytterligare område där politiska hänsyn tagits är diskussionen om förläggningen av olika delar av verksamheten eller dess ledning. Sålunda har det förts en debatt om förläggningen av mobiltelefoni och Internetverksamhet. Frågan har inte kunnat lösas i förväg utan har fått överlåtas till den nya företagsledningen. Detta hade i och för sig varit bra, om man kunnat utgå från att det lett till att affärsmässiga överväganden fått avgöra frågan. Det finns dock tydliga tecken på att politiska överväganden kommer att göras. I Norge förs debatten på ett sådant sätt att en utflyttning av dessa verksamheter från Sverige ter sig som självklar. Det är märkligt att den svenska regeringen, som vanligen inte drar sig för att kritisera företagsledningar för beslut att flytta verksamheter eller huvudkontor ut ur Sverige, i detta fall riskerar att medverka till att tyngdpunkten i framtidsinriktade verksamheter flyttas ur Sverige. Regeringen lever uppenbarligen inte upp till de - enligt utskottets mening felaktiga - förväntningar som förespråkarna för statligt företagande har.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen inte skall ge regeringen bemyndigande att teckna ett aktieägaravtal enligt det förslag som regeringen framlägger. I stället bör propositionen avslås i denna del och regeringen anmodas att återkomma med ett förslag till riksdagen om privatisering av hela Telia. Därmed blir motion 1998/99:N16 (fp) tillgodosedd i berörd del. Motionerna 1998/99:N15 (kd) och 1998/99:N17 (c) blir också i aktuella delar tillgodosedda, trots att motiven för yrkandena på avslag på propositionen i denna del är andra. Motion 1998/99:N14 (m) avstyrks i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande aktieägaravtalet
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N15 yrkande 1, 1998/99:N16 yrk 1998/99:N17 yrkande 3 i denna del och med avslag på proposition 1998/99:99 i denna del och motion 1998/99:N14 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Samgåendeavtalet och det statliga ägandet (mom. 3)
Under förutsättning av avslag på reservation 3
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd) och Ola Sundell (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om samgåendeavtalet och det statliga ägandet bort ha följande lydelse:
Om regeringens begäran om bemyndigande att teckna ett aktieägaravtal med norska staten om framtida statlig ägarmajoritet - det dubbla vetot - har bifallits av riksdagen bör, i enlighet med vad som anförs i motionerna 1998/99:N14 (m) och 1998/99:N15 (kd), regeringens begäran om godkännande av avtalet om samgående mellan Telia och Telenor avslås. Motivet för utskottets ställningstagande framgår av reservation 3. Riksdagen bör då i stället anmoda regeringen att återkomma till riksdagen med ett nytt förslag om ägarspridning av aktierna i Telia. Utskottet tillstyrker härmed de nyssnämnda motionerna i berörda delar. Motionerna 1998/99:N17 (c) och 1998/99:N16 (fp) blir också i dessa delar tillgodosedda, trots att motiven för avslagsyrkandena är andra.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande samgåendeavtalet och det statliga ägandet
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N14 yrkandena 1, 3 och 4, 1 yrkande 2, 1998/99:N16 yrkande 2 och 1998/99: N17 yrkande 3 i denna del och med avslag på proposition 1998/99:99 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Samgåendeavtalet och det statliga ägandet (mom. 3)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om samgåendeavtalet och det statliga ägandet bort ha följande lydelse:
Om riksdagen har avslagit förslaget i motion 1998/99:N17 (c) om en utbyggnad av den digitala infrastrukturen med en sådan finansiering som förordas i motionen anser utskottet att propositionen bör avslås i sin helhet.
Utskottet avstyrker med denna förutsättning också propositionen i nu behandlad del och tillstyrker motion 1998/99:N17 (c) i motsvarande del. Motionerna 1998/99:N14 (m), 1998/99:N15 (kd) och 1998/99:N16 (fp) blir därmed också tillgodosedda i berörda delar, trots att motiven för yrkandena på avslag på propositionen i denna del är andra.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande samgåendeavtalet och det statliga ägandet
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N14 yrkandena 1, 3 och 4, 1 yrkande 2, 1998/99:N16 yrkande 2 och 1998/99: N17 yrkande 3 i denna del avslår proposition 1998/99:99 i denna del.
8. Samgåendeavtalet och det statliga ägandet (mom. 3)
Under förutsättning av bifall till reservation 5
Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om samgåendeavtalet och det statliga ägandet bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar, i enlighet med vad som anförs i motion 1998/99:N16 (fp), avtalet om samgående mellan Telia och Telenor. Motivet för detta framgår av reservation 5. Även den nu behandlade delen av propositionen avstyrks sålunda av utskottet. Den nämnda motionen tillstyrks därmed i berörd del av utskottet. Motionerna 1998/99:N14 (m), 1998/99:N15 (kd) och 1998/99:N17 (c) blir också tillgodosedda i här aktuella delar, trots att motiven för yrkandena på avslag på propositionen i denna del är andra.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande samgåendeavtalet och det statliga ägandet
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N14 yrkandena 1, 3 och 4, 1 yrkande 2, 1998/99:N16 yrkande 2 och 1998/99: N17 yrkande 3 i denna del avslår proposition 1998/99:99 i denna del.