Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa (prop. 1991/92:150, bil. I:2, G1 kompletteringspropositionen)
Betänkande 1991/92:UU30
Utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU30
Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa (prop. 1991/92:150, bil. I:2 Utrikesdepartementet, anslaget G1, kompletteringspropositionen)
Innehåll
1991/92 UU30
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1991/92:150, bil. I:2 att till reservationsanslaget G1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa skall anvisas 125 500 000 kr. utöver vad som föreslagits i proposition l991/92:100. Därmed uppgår anslaget till 1 120 milj.kr. budgetåret l992/93 och ett utrymme skapas som gör det möjligt att kompensera Estland och Litauen för det i Sverige deponerade guld, vilket år 1940 utlämnades till Sovjetunionen.
Den föreslagna ökningen av anslaget för budgetåret 1992/93 kompenseras enligt regeringens förslag av en motsvarande minskning av det planerade anslaget för budgetåret 1993/94, vilket kommer att föreslås till 869 milj.kr.
Motionerna
1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nya huvudprinciper för biståndspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:U12 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återbördandet av guldet till Estland och Litauen.
1991/92:U13 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar reglera skulderna till Estland och Litauen genom att till dessa länder föra över den mängd guld som en gång deponerades i Sverige.
Sammanfattning av motionerna
I motion U12 (v) samt i yrkande 7 i motion Fi42 (nyd) föreslås att ersättningen till Estland och Litauen för det i Sverige deponerade guld som l940 överlämnades till Sovjetunionen ej skall belasta G-anslaget som regeringen föreslår. Medlen bör enligt motionärerna i Fi42 avsättas särskilt, och enligt motionärerna i U12 bör statsskulden tillåtas öka genom att medlen tas ur riksbankens valutareserv.
I motion U13 (fp) föreslås att den ersättning till Estland och Litauen som föreslås av regeringen bör utgå på det sätt som föreslagits från baltiskt håll, dvs. i form av guldtackor. Motionärerna anser att det aktuella guldet utan större olägenhet bör kunna tas ur det guld som ingår i riksbankens reserver.
Utskottet
Riksdagen beslöt den 29 april i år att anmoda regeringen att lämna förslag till riksdagen beträffande finansiering av erforderliga medel för guldkompensation åt Estland och Litauen. Utskottet uttalade därvid att det var mycket tillfredsställande att denna fråga, som hör till dem som utgjort en historisk belastning i Sveriges förbindelser med Baltikum, nu kan få sin lösning när Estland och Litauen återvunnit sin ställning som självständiga stater (bet. 1991/92:UU16).
Utskottet anser att regeringens förslag tillgodoser riksdagens tillkännagivande.
Vad beträffar förslaget i motion U12 (v) samt i yrkande 7 i motion Fi42 (nyd) att den föreslagna ersättningen ej skall belasta G-anslaget utan, enligt motionärerna i Fi42 belasta statsskulden genom att medlen tas ur riksbankens valutareserv vill utskottet erinra om det yttrande som utskottet vid tidigare behandling av frågan inhämtat av finansutskottet.
Finansutskottet uttalade då enhälligt att finansiering av guldkompensationen i princip kan ske på tre sätt, nämligen genom omdisponeringar inom befintliga budgetramar, genom ökning av budgetunderskottet eller genom utnyttjande av externa tillgångar i form av extra inleveranser från t.ex. riksbanken.
Riksbanken levererar varje år in betydande belopp till statsverket. Under senare år har dessa inleveranser uppgått till mellan 6 och 7 miljarder kronor. Inleveransernas storlek fastställs varje år enligt principer som riksbanksfullmäktige fastställde år 1988 och som riksdagen anslöt sig till (1988/89:FiU27, rskr. 232).
Eftersom riksbankens tillgångar och skulder värderas till marknadsvärde, kan det inträffa att resultatet ett visst år påverkas mycket kraftigt av stora ränte- eller valutakursförändringar. För att uppnå stabilitet i inleveranserna fastställs dessa på grundval av de fem senaste årens genomsnittliga resultat före bokslutsdispositioner. Av detta belopp skall 80% avrundat till närmaste 100-tal milj.kr. levereras in till staten och 10% sättas av till dispositionsfonden. Återstoden av årets resultat före bokslutsdispositioner skall sättas av till ett resultatutjämningskonto.
Enligt utskottets mening bör dessa principer ligga fast. Det bör således inte komma i fråga att utgifter på statsbudgeten finansieras genom att riksbanken från tillfälle till tillfälle ändrar principerna för inleveranser till statsverket.
Riksbankens inleveranser redovisas under en särskild inkomsttitel på statsbudgeten och innefattas i regeringens budgetförslag. Skulle en del av riksbankens ordinarie inleverans utnyttjas för att direkt finansiera kompensationen får detta således till följd att statsbudgetens inkomster minskar, vilket automatiskt leder till att budgetunderskottet ökar i motsvarande mån. Åtgärden får med andra ord samma effekt som om ett nytt ofinansierat anslag förs upp på statsbudgeten. Finansutskottet har vid upprepade tillfällen tidigare slagit fast att inga nya utgiftsåtaganden får föras upp på statsbudgeten utan att vara finansierade. Något skäl att frångå denna princip föreligger enligt utskottets mening inte i detta fall.
Därmed återstår endast det alternativ som innebär att kompensationen för gulddepositionerna finansieras på annat sätt, i första hand genom omdisponeringar inom befintliga budgetramar. Det ankommer därvid närmast på utrikesutskottet att göra de avvägningar som erfordras. Av utrikesministerns tidigare nämnda svar framgår att denna fråga också prövas av regeringen.
Mot bakgrund av ovanstående enhälliga yttrande från finansutskottet anser utskottet att den väg som regeringen i propositionen valt för finansieringen av guldkompensationen är den naturliga och tillstyrker propositionens förslag.
Utskottet avstyrker därmed motion U12 (v) samt yrkande 7 i motion Fi42 (nyd).
Vad gäller förslaget i motion U13 (fp) att återbetalningen skall ske i form av guldtackor anser utskottet att detta kan vara ett lämpligt alternativ men finner det naturligt att formerna för kompensationen diskuteras mellan den svenska regeringen och de berörda baltiska regeringarna. Utskottet utgår ifrån att kompensation sker så snart som möjligt.
Därmed anser utskottet motion U13 (fp) besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande samarbete med länderna i Central- och Östeuropa att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bil. I:2 och med avslag på motionerna 1991/92:U12 och 1991/92:Fi42 yrkande 7 till reservationsanslaget Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1992/93 under tredje huvudtiteln anvisar 125 500 000 kr. utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1991/92:UU16, rskr. 1991/92:233) för att därmed skapa utrymme för guldkompensation åt Estland och Litauen, res. (nyd) men. (v)
2. beträffande ersättning i form av guldtackor att riksdagen förklarar motion 1991/92:U13 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 19 maj 1992
På utrikesutskottets vägnar
Pierre Schori
I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran Biörsmark (fp), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m), Håkan Holmberg (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Persson (m), Sonia Karlsson (s) och Stig Alemyr (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa (mom. 1)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Utskottet anser" och på s. 3 slutar med "som möjligt" bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening angeläget att denna kompensation nu sker så snart som möjligt. Det borde enligt utskottets mening ha varit möjligt att finna utrymme för en finansiering av det aktuella beloppet om 275 milj.kr. inom ramen för anslaget C. Internationellt utvecklingssamarbete (tredje huvudtiteln). Med hänsyn till att riksdagen redan fattat beslut om fördelningen av detta anslag för nästkommande budgetår anser utskottet att kompensationen i stället bör finansieras genom en extra inbetalning av motsvarande belopp till statskassan från riksbanken. På så sätt kommer budgetunderskottet ej att påverkas negativt.
Utskottet instämmer helt i finansutskottets uttalande (l991/92:FiU5y) att principerna för inleveranserna från riksbankens resultat till statskassan bör ligga fast och att det inte bör komma i fråga att utgifter på statsbudgeten finansieras genom att riksbanken från tillfälle till tillfälle ändrar principerna för inleveranser till statsverket.
Utskottet anser emellertid att en sådan särskild inbetalning i detta fall bör ske som en engångsföreteelse med hänsyn till att det gäller ett helt unikt fall av reglering av en nationell hedersskuld, i vilken riksbanken själv varit en av aktörerna. Någon prejudicerande verkan i något annat avseende kan enligt utskottet ej uppstå.
Företrädare för Estland och Litauen har framhållit att man önskar att återbetalningen görs i form av guldtackor. Att återbetala vår hedersskuld till balterna genom en sådan symbolhandling är en självklarhet.
Utskottet anser därför med tillstyrkan till yrkande 7 i motion Fi42 (nyd) och med avslag på motion U12 (v) att riksdagen beslutar att riksbanken till statsverket inlevererar 275 milj.kr. utöver det enligt gällande principer fastställda beloppet för att därigenom göra en finansiering av guldkompensationen möjlig.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande samarbete med länderna i Central- och Östeuropa att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi42 yrkande 7 och med avslag på proposition 1991/92:150 bil. I:2 samt motion 1991/92:U12 beslutar att riksbanken till statsverket för nästkommande budgetår skall inleverera ett extra belopp om 275 milj.kr. för guldkompensation åt Estland och Litauen,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
Jag delar utskottets uppfattning att det är mycket tillfredsställande att frågan om det s.k. baltguldet nu skall lösas, så att denna historiska belastning i Sveriges förbindelser med Baltikum undanröjs. Det sker emellertid inte om detta guld i stället skall belasta länderna i Central- och Östeuropa, vilket blir resultatet om riksdagen följer utskottets hemställan att återbetalningen skall ske från Östeuropabiståndet. Finansutskottets princip att inga nya utgiftsåtaganden får göras utan att vara finansierade måste frångås i detta speciella fall. Här föreligger uppenbarligen alldeles speciella skäl.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet borde ha hemställt:
1. beträffande samarbete med länderna i Central- och Östeuropa att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U12 och med avslag på proposition 1991/92:150 bil. I:2 samt motion 1991/92:Fi42 yrkande 7 beslutar att riksbanken ur sin reserv skall ställa guld till regeringens förfogande för återbetalning av Estlands och Litauens i Sverige deponerade guld,
Särskilt yttrande
Pierre Schori, Karl-Erik Svartberg, Nils T Svensson, Berndt Ekholm, Hans Göran Franck, Sonia Karlsson och Stig Alemyr (alla s) anför:
Hanteringen av det guld som Estland och Litauen under kriget deponerade i Sverige utgör en historisk belastning i Sveriges relationer med dessa båda länder. I betänkande 1991/92:UU16 har frågan behandlats, och riksdagen har uttalat att denna guldreserv skall kompenseras.
Regeringen tog inte upp frågan i sin budgetproposition 1991/92:100. Utrikesminister af Ugglas utfäste i början av året att guldet skulle kompenseras. Hon kunde först inte alls redovisa hur kompensationen skulle se ut. Senare kom det i uttalanden fram att regeringens avsikt var att finansiera guldets motvärde, ca 275 milj.kr., ur de i budgetpropositionen utfästa miljardramarna för östsamarbete. Något samråd med oppositionen förekom inte.
Vi har deklarerat att vi inte ansett detta vara kompensation. Östmiljarderna har redan utfästs för nya konkreta insatser. Fler länder har också skäl att förvänta sig att få ta del av Sveriges östsamarbete.
I en reservation till tidigare betänkande om samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa (UU16), har vi socialdemokrater fördelat den miljard som budgeterats för budgetåret 1992/93 på sätt som vi funnit förenligt med Östeuropas behov.
Estland och Litauen har uttryckt önskemål att få guldet kompenserat utanför östsamarbetet. Man önskar vidare få kompensation i form av guld. Sverige besitter erforderliga möjligheter att tillgodose det senare önskemålet.
På Socialdemokraternas förslag återremitterades därför denna fråga till regeringen med begäran att återkomma med förslag till finansiering. Regeringen återkom i kompletteringspropositionen 1991/92:150. Där redovisar regeringen ingen annan finansiering än att använda östbiståndet.
Vi socialdemokrater tvingas konstatera att regeringen, som valt att lösa denna historiskt belastande fråga genom att utfästa kompensation, inte förmått leva upp till de löften som utfästs.